Prop. 1980/81:68
med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m.m.
Prop. 1980/81 : 68
Regeringens proposition 1980/81 : 68
med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m.
beslutad den 6 november 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDlN ROLF WIRTEN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för beskattning av företag. Förslaget. som bygger på företagsskatteberedningens slutbetänkan— de (SOU 1977:86 och 87) Beskattning av företag. berör i första hand frågan om när en viss inkomst skall redovisas som intäkt i skattehänseende och när avdrag skall medges för en utgift. Bara på vissa punkter föreslås regler som innebär att det skattepliktiga eller avdragsgilla områdets omfattning ändras. Förslaget gäller med andra ord i högre grad storleken av företagens skattekrediter än definitiva skatteskärpningar eller skattelättnader.
Propositionen innehåller en översyn av den skattemässiga behandlingen av maskiner och andra inventarier. Enligt gällande regler får utgifter för anskaffande av inventarier med kort livslängd dras av direkt. I propositionen föreslås att omedelbart avdrag även skall få ske i fråga om inventarier av mindre värde.
[inkomstslaget rörelse finns f. n. två system för avskrivning av inventarier. den räkenskapsenliga och den planenliga avskrivningsmetoden. Dessa metoder kan användas även i inkomstslaget jordbruksfastighet. Där finns också en tredje metod. restvärdeavskrivning. I propositionen föreslås att den planenliga avskrivningen utmönstrats. Vid sidan av den räkenskapsenliga avskrivningen skall enligt förslaget endast restvärdemetoden finnas. Till- lämpningsområdet för denna metod utvidgas till att även avse rörelse. Avskrivning enligt metoden skall liksom nu få ske med högst 25 % av inventariernas skattemässiga restvärcle. En skillnad i förhållande till den nuvarande utformningen av metoden är bl. a. att kravet på anknytning till räkenskaperna tas bort.
Prop. 1980/8lz68
lx)
I fråga om den räkenskapsenliga avskrivningen föreslås att vid tillämpning av den s. k. kompletteringsregeln anskaffningsvärdet skall reduceras med tidigare avdrag för kontraktsavskrivning och för avskrivning mot investe- ringsfond.
I propositionen föreslås även en teknisk översyn av reglerna för avskrivning av byggnader. I samband därmed diskuteras hur skador genom brand eller annan olyckshändelse skall behandlas i skattehänseetulc. F. n. medges avdrag varken direkt eller indirekt för den förlust som förorsakz-tts av skadan. Förlusten anses hänförlig till kapitalförlust. Innebörden av detta är att — vid beräkning av värdeminskningsavdrag — avskrivningsunderlaget skall minskas med så stor del av byggnadens värde som förstörts på grund av skadan. Vidare får utgifter för avhjälpande av skadan inte räknas som driftkostnad. Försäkringsersättning som utgåri anledning av kapitalförlust är å andra sidan inte skattepliktig.
Enligt förslaget skall kapitalförlustbegreppet ändras så att skada eller förstöring genom brand eller annan olyckshändelse av fastighet — såvitt gäller underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag — inte skall anses som kapitalförlust. Detta innebär att avskrivningsunderlaget för en byggnad. som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse. inte sätts ned på grund av den värdeminskning som har inträffat genom skadan. Även efter olyckan medges alltså avdrag enligt värdeminskningsplanen. Har byggnaden total- förstörts får utrangeringsavdrag i stället göras.
Förslaget innebär således en inskränkning i kapitalförlustbegreppet. TilIämpningsområdet för detta begrepp föreslås också böra begränsas på vissa andra Områden. t. ex. vad gäller rätten till avdrag för utgifter för ett projekteringsarbete sotn inte lett till den åsyftade investeringen. l proposi- tionen föreslås å andra sidan en utvidgad beskattning av försäkringsersätt- ning eller annan ersättning för skador på en byggnad. Sådan ersättning skall räknas som skattepliktig inkomst i den mån ersättningen avser driftbyggna- det på en jordbruksfastighet. hyresfastigheter eller byggnader som är avsedda för användning i ägarens rörelse. Även ersättning för skadade markanläggningar skall vara skattepliktig.
Den föreslagna beskattningen av försäkringsersättning e. (i. kan. särskilt när utgifterna för att avhjälpa skadan inte är omedelbart avdragsgilla. ge upphov till likviditetsproblem för den skattskyldige. I syfte att undvika sådana problem föreslås att belopp. som har erhållits i försäkringsersättning c. d. för skadade eller förstörda fastigheter. skall få sättas av till en s. k. eldsvådefond. Det avsatta beloppet. som är avdragsgillt. får enligt förslaget användas för utgifter för reparation av fastigheten. för avskrivning av ny-. till- eller ombyggnad av fastigheten eller för förvärv av en ny fastighet.
F. n. saknas uttryckliga regler om hur pågående arbeten i byggnads— eller anläggningsrörelse och hantverks- eller konsultrörelse skall behandlas i skattehånseende. I propositionen föreslås att sådana nu införs. Utgångs- punkten är att inkomsten av ett pågående arbete skall beräknas antingen
'.»
Prop. 1980/8l:68
enligt reglerna för löpande räkning eller enligt reglerna för fast pris. Med löpande räkning avses enligt förslaget att ersättningen för arbetet uteslutan- de eller så gott som uteslutande skall fastställas på grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet. den faktiska tidsåtgången och uppdragstaga- rens faktiska utgifter för arbetet.
Utförs ett pågående arbete på löpande räkning skall intäktsredovisningen ske i takt med faktureringen. Värdet av arbetet vid räkenskapsårets utgång behöver inte redovisas som tillgång i bokslutet.
I fråga om pågående arbeten som utförs till fast pris skall värdet av nedlagda direkta kostnader aktiverasi bokslutet medan mottagna ersättning- ar skuldförs. Ibyggnads— och anläggningsrörelse godtas den i räkenskaperna gjorda värderingen om värdet av arbetena inte tas upp till lägre belopp än 85 % av de direkta kostnaderna. Hantverks- och konsultföretag skall aktivera samtliga direkta kostnader men har rätt till ett grundavdrag motsvarande ett basbelopp.
Skatteförfattningarna innehåller f. n. inte några bestämmelser om när en verksamhet skall anses utgöra byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Det saknas också regler om i vilka situationer en fastighet. som förvärvats av t. ex. en byggmästare. skall anses smittad av förvärvarens rörelse och därmed bli att anse som omsättningstillgång i rörelsen. Bedömningen av dessa frågor har överlämnats åt rättspraxis. Att en fastighet räknas som omsättningstill- gång får bl. a. till följd att hela den bokföringsmässiga vinsten skall beskattas som intäkt av rörelse om fastigheten säljs. Bestämmelserna om realisations- vinst — vilka bl. a. tillåter indexuppräkning — får alltså inte tillämpas. Omsättningsfastigheter kan vidare utnyttjas som underlag för nedskriv- ning.
Begreppen byggnadsrörelse och handel med fastigheter definieras inte i propositionen. Däremot föreslås att ttttryekliga regler införs om när fastigheter som genom köp. byte eller därmed jämförligt fång förvärvas av skattskyldiga. som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. skall anses som omsättningstillgångar. Förslaget omfattar även fastigheter som förvärvas av make till rörelseidkaren eller av företagsledaren i ett rörelsedrivande fåmansföretag. Frågan om i vilken utsträckning aktier och andelari fastighetsförvaltande företag skall räknas som omsättningstillgång- ar behandlas också.
Enligt nuvarande praxis anses fastigheter och värdepapper. som utgjort omsättningstillgångar i en rörelse. kunna förlora denna karaktär om de tillfaller en ny ägare genom arv eller testamente. Enligt propositionen bör som princip gälla att t. ex. en ärvd fastighet behåller sin skattemässiga karaktär även i arvingens hand. [ vissa fall skall dock den nye ägaren genom 5. k. avskattning kunna föra över fastigheten från rörelsereglerna till realisationsvinstsystemet. Avskattningen innebär att den nye ägaren beskat- tas för det belopp varmed fastigheten varit nedskriven vid förvärvet.
I propositionen föreslås vidare vissa mindre ändringar av reglerna för
Prop. 1980/81 :68 4
beskattning av tomtrörelse och handel med värdepapper. Förslaget omfattar även regler om hur värdepapper. fastigheter och liknande tillgångar skall värderas vid inkomstberäkningen.
Enligt en grundläggande regel för beräkning av inkomst av jordbruksfas- tighet och rörelse skall hänsyn tas till in— och utgående lager av varor samt till fordringar och skulder. [ propositionen föreslås att denna regel kompletteras med en bestämmelse om att värdet av de utgående posterna skall bestämmas med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Innebörden av förslaget är att ett materiellt riktigt beskattningsresultat kan åstadkommas även när det föreligger ett fel i den ingående balansen. Detta är ofta möjligt redan enligt gällande regler men den föreslagna regeln ger en mer systematisk reglering av problemet.
Enligt praxis är möjligheten att göra invändning om kvittning vid taxeringen eller i taxeringsprocess väsentligt beskuren i de fall då kvittning förutsätter ändring av bokslut. Mot bakgrund av detta kan materiellt och praktiskt mindre lämpliga konsekvenser uppkomma i de fall dådet bokförda resultatet påverkats av att lager eller fordringar tagits upp för lågt eller någon skuldpost för högt samtidigt som företaget har utrymme för andra resultatreglerande åtgärder. I propositionen föreslås därför att justering av inkomsten vid taxeringen skall underlåtas i dessa fall om inte särskilda omständigheter talar för att justering bör ske.
Propositionen innehåller slutligen ett förslag om att avdrag inte skall medges för utgifter för spritdrycker och vin i samband med representa- tion.
De i propositionen redovisade förslagen skall i princip tillämpas första gången vid 1984 års taxering. För skattskyldiga vars räkenskapsår samman- faller med kalenderår innebär detta att de nya reglerna skall tillämpas på intäkter och kostnaderfr. o. m. den i januari 1983. Slopandet av avdraget för utgifter för spritdrycker och vin föreslås böra gälla i fråga om representation som utövas efter utgången av år 1980.
'Jl
Prop. BSO/81:68
] Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (19281370)l dels att 2855 2 mom.. punkt 10 av anvisningarna till 22 s". punkt 9 av anvisningarna till 25 & samt punkterna 3 b—3 d. 6 och lt) av anvisningarna till 29? skall upphöra att gälla.
dels att den i punkt 4 av anvisningarna till 41 s" gjorda hänvisningen till punkt 7 av anvisningarna till 25 så skall bytas ut mot punkt S av anvisningarmt till 25 &.
dels att nuvarande punkterna 3—8 av anvisningarna till 25 1? skall betecknas punkterna 4—9. nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 27 5 skall betecknas punkt 5 och nuvarande punkterna 3 a och 5 av anvisningarna till 29 5 skall betecknas punkterna 3 och 6.
dels att 19 och 20 så. 25 ä 1 mom.. 29 s' 1 mom.. 41 d &. punkterna [ och 5 av anvisningarna till 20 s". punkterna 4 och 10 av anvisningarna till 21 &. punkterna ] och 3—6 av anvisningarna till 22 5. punkt 4 av anvisningarna till 24 &. punkterna 2 a och 2 b samt den nya punkt 4 av anvisningarna till 25 s". punkt 2 av anvisningarna till 27 5. punkt 1 av anvisningarna till 28 &. punkt .1. den nya punkt 3. punkt 4. den nya punkt 6 samt punkterna 7. 11 och 16 av anvisningarna till 29 &. punkt 1 av anvisningarna till 30 &. punkt 1 av anvisningarna till 35 s.. punkterna 2 a och 2 c av anvisningarna till 36 s samt punkterna 1—3 av anvisningarna till 41 & skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i anvisningarna till 25 5 skall införas en ny punkt. 3. i anvisningarna till 27 & två nya punkter. 3 och 4. i anvisningarna till 29 & en ny punkt. 5. samt i anvisningarna till 41 å en ny punkt. 3 a. av nedan angivna lydelse.
' Senaste lydelse av 2852mom.1959:17t1 punkt 9 av anvisningarna till 25.5 punkt lf) av anvisningarna till 2.5 1978:942 1972:741 förutvarande punkt 3 av anvisningarna förutvarande punkt 4 av anvisningarna till 279' 1976185 ti1125s'1953z—111-l punkt '3b av anvisningarna till 29? fi.")rutvarande punkt 5 av anvisningarna 1977:ll72 till 255 l968:7lh' punkt 3c av anvisningarna till 29%
förutvarande punkt 6 av anvisningarna 1979:169 ti11255 197511347 punkt 3d av anvisningarna till 295 f("irutvarande punkt 7 av anvisningarna 1959zl70 till 25å 197911017 punkt 6 av anvisningarna till 29.5 förutvarande punkt 8 av anvisningarna 1938368 till 25ä 1979:612 punkt 10 av anvisningarna till 29% 1965:573 punkt 4 av anvisningarna till 41% 1979:612.
Prop. 1980/81z68 (» Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 53
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv. testamente. fördel av oskift bo eller gäva;
vinst ä icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 ä 3 eller 4 mom.:
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning pä häri riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer. som uppgår till högst 100 kronor:
ersättning. som på grund av försäkring jämlikt lagen ( 1962:381) om allmän försäkring. lagen (1954z243) om yrkesskadeförsäkri ng eller lagen (19761380) om arl'netsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade. om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning. så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning. som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring. som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst— göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt pcrsonskadeskydd eller lagen (1977267) om krigsskadcersättning till sjömän om icke ersätt- ningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år. ävensom ersättning. vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring. som icke tagits i samband med tjänst. dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 3.2 & 1 eller 2 mom.. så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller. med nedan angivet undantag. annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsför- säkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur:
ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast- ställtsi kollektiva-Nta] mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknan- dedagcn till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;
belopp. som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalft'irsäkring'.
ersättning på grund av skadeför- försäkringsersättning eller annan säkring. dock ej i den mån köpeskil- ersättning för skada på egendom. ling. som skttlle hava influtit därest dock att skatteplikt föreligger dels i försäkrat] egendom i stället försålts, den mån ersättningen avser drift- varit att hänföra till intäkt av jord- byggnad på jordbrnksfilstigltet.
3 Senaste lydelse l97t):ll57.
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
bruks/astigltet. av annan fastighet eller av rörelse eller i den mått ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar
Föreslagen lydelse
byggnad på fastighet som avses [24 sf I mom.. byggnad som är avsedd för användning [ ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanlägg-
sädan avdragsgill otnkostnad. vilken ning som får dras av genom ärliga är att hänföra till någon av nämnda t'r'irdenzinskningsavdrag. dels i den förvärvskällor; mån köpeskilling. som skulle ha influtit om den försäkrade eller ska- dade egendmnen i stället hade sålts. hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsva- rar skattepliktig avdragsgill omkostnad för fastighet
intäkt av eller eller rörelse;
vinstandel. återbäring eller premieåterbetalning. som utgått på grund av annan personförsäkring än pcnsionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst. samt vinstandel. som utgått på grund av skadeförsäkring. och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat:
ersättning jämlikt lagen (19561293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för är:
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. i den mån givaren enligt 20 5 eller punkt 5 av anvisningarna till 46å icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp:
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning:
studiestöd enligt 2. 3 eller 4 kap. studiestödslagen(1973z349). internatbi- drag. återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda. och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag:
allmänt barnbidrag: lön eller annan gottgörelse. för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295l om sjömansskatt:
kontantunderstöd. som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel:
handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring. så ock hemsjukvårdsbidrag. som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande:
Prop. 1980/81:68 8
Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:
kommunalt bostz'tdstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga bostadsbi- drag till barnfamiljer. förordningen (19761262) om statskommunala bostads- bidrag eller förordningen (1.977:392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. ll.:
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel. för vilka avdrag icke medgivits vid taxering. vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen:
gottgörelse som arbetsgivare uppburit frän pensionsstiftelse. till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen:
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som för-brukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.
Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21. &.
(Se vidare anvisningarna.)
20 gt
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola frän samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars värdc (hratloinräktl avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag. som icke utgör sädan otnkostnad. ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 435 3 mom.
Avdrag mä icke ske för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt lö år:
ränta å den skattskyldiges eget. i hans förvärvsvcrksamhet nedlagda kaphah
svenska allmänna skatter: kapitalavbetalning ä skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (19731349): avgift enligt lagen (l972:435l om överlastat/gift:
3 Senaste lydelse l979:l 146.
Prop. BSO/81:68
Nuvarande lydelse
9
Föreslagen lydelse
avgift enligt lagen (19761666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.;
belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 755 uppbördslagen (19- 272);
avgift enligt lagen (1976206) om felparkeringsavgift; överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (19781268):
förlust. som är att hänföra till kapitalförlust m. m. (Se vidare z'tm'isningarnz't.)
förlust. som är att hänföra till kapitalförlust m. m.. i vidare mån än som får ske enligt 36 5. (Se vidare anvisningarna.)
25 ä
1 m 0 m .4 Från bruttointäkten av annan fastighet må. där ej annat f("iranledes av vad nedan i 2 och 3 mom. stadgas. avdrag göras för omkostnader. såsom för:
1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet får. om inte annat föranleds av vad nedan i 2 och 3 mom.
sägs. avdrag göras för
omkostnader. såsom för:
brandförsäkring. reparation och underhåll av byggnader: Vicevärd. portvakt. gårdskarl. vat- tenförbrukning. renhållning och be- lysning. förbrukningsartiklar med mera dylikt. i den mån dessa kostna- der kunna anses åligga fastighetsäga- ren såsom sådan:
pensioner. periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar på grund av förutva- rande anställning ä fastigheten:
värdeminskning. som byggnad är underkastad;
värdeminskning genom slitning. utrangering eller eljest av fastighets- ägaren tillhöriga maskiner och andra inventarier. som höra till fastighe- ten;
ränta (i lånat. i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld: och anskaffning insättning av
4 Senaste lydelse l979: ltll7.
vieevärd. portvakt. gärdskarl. vat— tenförbrukning. renhållning och be- lysning. förbrukningsartiklar a. d.. i den mån dessa kostnader kan anses åligga fastighetsägaren såsom så- dan:
pensioner. periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar på grund av förutva- rande anställning pä fastigheten:
värdeminskning på en byggnad:
värdeminskning på fastighetsäga- ren tillhöriga maskiner och andraf'ör stadigvararule bruk avsedda inventa- rier. som hör till fastigheten. eller. i fall som (utges ipunkt3 av anvisning- arna till 29 $. utgifter för anskaffande av tillgången;
ränta på lånat. i fastigheten ned- lagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Prop. 1980/8] :68
Numratule lydelse
sådana tttrttstningsdetaljer i skydds—
rum. vilka endast hava värde ur ('i vil först'arssynpunkt. såsom speciel- la dörrar. luckor och karnzar för dessa. inre begrt'insningsväggar för gasfång vid ingångar och reservat- gångar. luftrenare och tillhörande
jördelningsledningar.
lt)
Föreslagen lydelse
29.5;
1 m om .5 Från bruttointäkten av rörelse må avd rag göras för allt. som är att anse som driftkostnad. Hit räknas. bland annat:
1 m 0 m . Från bruttointäkten av rörelse för avd ra g göras för allt. som är att anse som driftkostnad. Hit räknas. bland annat:
hyra för annan tillhörig fastighet eller del därav. som använts i rörelsen:
kostnad för anskaffning av råäm- nen och varor till förädling. förbruk- ning eller försäljningi rörelsen: skol— unde— där vad sålunda förädlats eller eljest kommit till användning ut- gjorts av produkter eller råämnen från fastighet. som av den skattskyl— dige ägts eller brukats. eller från annan av honom idkad rörelse. som är att anse som särskild förvärvskälla — värdet av samma produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan. samt — där moderbo- lag eller övertz'tgande förening ("iver— tagit dessa råämnen eller varor från dotterbolag eller överlåtande före- ning vid sådan fusion som i 28.5 3 inom. första eller andra stycket avses — värdet av samma råämnen eller varor upptagas till belopp. motsva- rande det hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen i beskatt-
5 Senaste lydelse 1979ztwll.
kostnad för anskaffning av råäm- nen och varor till förädling. förbruk- ning eller försåljning i rörelsen: och skall — där vad sålunda har förädlats eller eljest kommit till användning har utgjorts av produkter eller råäm- nen från fastighet. som av den skatt- skyldige har ägts eller brukats. eller från annan av honom idkad rörelse. som är att anse som särskild för- värvskälla — värdet av samma pro- dukter eller råämnen tas upp till det belopp. varmed de redovisas som intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan. samt — där moderbolag eller övertagande före- ning har övertagit dessa råämnen eller varor från dotterbolag eller överlåtande förening vid sådan fusion som avses i 28.5 3 mom. — värdet av samma råämnen eller varor tas upp till belopp. motsvaran- de det hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen i beskatt—
Prop. HSO/81:68
Nuvarande lydelse
ningsavseende gällande värdet :? des- sa tillgångar vid fusionstillfället:
ll
Föreslagen Iydtdse
ningsavseende gällande värdet av dessa tillgångar vid fusionstillfället:
avlöningar. pensioner. periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal. som är eller varit
anställd i rörelsen:
kostnad för reparation och under- håll av till driften hörande byggna— der. inrättningar. maskiner. inventa- rier och dylikt:
värdeminskning genom slitning. arrangering eller eljest a v rörelseidka- ren tillhörigt": maskiner och andra inventarier eller. om d_vlik tillgång iir underkastad hastig förbrukning. kostnad för anskaffning av tillgång- en;
värdeminskning & patenträtt och annan liknande rättighet:
värdeminskning genom slitning oeh därmed jämförlig orsak. som avsedd för byggnad. vilken är användning i ägarens rörelse. är underkastad: värdeminskning (? markanlägg- ning. avsedd för användning i äga-
rens rörelse;
värdeminskning ii naturtillgångar såsom gruvor. stenbrott och dylikt genom deras tillgodogörande:
ränta ii lånat kapital. som nedlagts i rörelsen. så oek å gäld. som den s'attskyldigc ådragit sig för sin utbildning för rörelsen:
kostnad för reparation och under- håll av till driften hörande byggna- der. nzarkanläggningar. maskiner och andra för .thldlgt'tlrt'ltltlt' ln'ak avsedda inventarier o. d.:
vä rde m i ns k n i ng pri rörelseögaren tillhöriga maskiner och andra för .t'tr'u'ligvaratule bruk avsedda inventa- rier eller. ifall som anges i punkt 3 av anvisningarna. utgifter för anskaf- fande av tillgången:
värdeminskning på patenträtt och annan liknande rättighet:
värdeminskning på en byggnad. som är avsedd för användning i ägarens rörelse. eller. i fall som an ges i punkt 7 av ant-=isningarna. utgifter för anskaffande av byggnaden."
värdeminskning på en markan— läggning. som är avsedd för använd- ning i ägarens rörelse. eller. i_/'all som anges i punkt 16 av (Int'isningartut. utgifter för anskaffatule av anlägg- ningen:
värdeminskning pri naturtillgång- ar. såsom gruvor. stenbrott o. d. genom deras tillgotlt')g('n'antle:
ränta på lånat kapital. sotn har nedlagtsi rörelsen. oehpå gäld. som den skattskyldige. har ådragit sig för sin utbildning för rörelsen:
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt. som varit nödigt för utövande av vetenskaplig. litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet:
speciella för rörelsen utgående skatter eller avgifter till det allmänna:
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
förlust. som uppstått i rörelsen och ej är att hänföra lill kapitalff'tr- lust:
förlust. som uppstått i rörelsen och ej är av sådan natur som avses i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 41 &:
kostnad för anskaffning och insätt- ning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum. vilka endast hava värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom spe- ciella dörrar. lttckor och karmar för dessa. inre begränsaingsväggar för gasfdng vid ingångar och reservat- gångar. luftrenare och tillhörande fördelningsledningar.
Har skattskyldig tillgodoräkna! sig avdrag för värdeminskning d till- gång. skall avdraget anses [ beskatt- ningsm'seende åtnjuter i den mån det medfört att den laserade inkomsten beräknats till lägre belopp än eljest skolat ske eller ock medfört ökning av förlustbelopp som md utnyttjas för avdrag enligt de särskilda bestämmel- serna ont rätt till förlustutjämning. Tillgängens ariska/fttingsvärde minskat med åtnjutna värdeminsk- ningsavdrag utgör tillgångens i be- skattningsavseende oavskrivna vär- de.
Föreslagen lydelse
förlust. som har uppstått i rörelsen. .xt'ivitla intel/örlttsten är att hänföra till kapitalfi'wlust eller är av sådan natur sotn avses i punkt ?» sjätte stycket av am-isningarmt till 41 &.
41 d sh
Vid beräkning av inkomst av jord— bruksfastighet och rörelse medges avdrag för belopp som i räkenska- perna har avsatts till resultatutjäm—
ningsfond. Avdraget får uppgå till
"Senaste lydelse 19791512.
Vid beräkning av inkomst av jord- bruksfastighet och annan rörelse än penning- och försökringsrt'irelse medges avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till resul—
Prop. l980/81:68
Nuvarande lydelse
högst tjugo procent av summan av de belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har erlagt som lön till arbetstagare hos honom i för- värvskällan (lönekostnad). I fråga om skattskyldig. som är fysisk per- son. får avdraget uppgå till högst summan av tjugo procent av löne- kostnaden och femton procent av den vid taxeringen till statlig in- komstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstbaserade fondavsätt- ningen och — i förekommande fall — före avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen (19791610) om allmän investerings- rcserv och före uppskov enligt lagen (l9791611) om upphovsmannakonto samt före schablonavdrag för egen- avgifter.
Avdrag för avsättning till resultat— utjätnningsfond medges inte i fråga om fört-'t'irvskälla vari ingär lager av värdepapper. fastigheter eller liknan— de til/gångar.
Föreslagen lydelse
tatutjämningsfond. Avdraget får uppgå till högst 20 procent av sum- man av de belopp som den skattskyl- dige under beskattningsåret har erlagt sotn lön till arbetstagare hos honom i f("iry-'t'iry'skilllati (lönekost- nad). [ fråga om skattskyldig. som är fysisk person. får avdraget uppgå till högst sunnnan av 20 procent av lönekostnaden och 15 procent av den vid taxeringen till statlig in- komstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstbaserade fondavsätt- ningen och — i förekommande fall — före avdrag för avsättning till allmän investeringsrcserv enligt lagen (1979510) om allmän investerings- reserv och före uppskov enligt lagen (l979:61 |) om upphovsmannakonto samt före scluiblt'nutvdrag för egen-
avgifter.
Med lön avses sådana ersättningar i penningar som anges i lt) kap. [ å andra stycket lagen (1962381) om allmän försäkring. Hänsyn skall dock inte tas till lön till arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt fjärde stycket första meningen nämnda paragraf inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare. som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket. såvida ersättningen avsett arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat (jfr 19 kap. 1 & fjärde stycket andra meningen nämnda lag).
I fråga om handelsbolag och dödsbo. som i beskattningshånseende behandlas som handelsbolag. beräknas avdrag för avsättning till resultatut— jämningsfond för bolaget respektive dödsboet. Ägs andel i handelsbolag eller i dödsbo. soln i beskattningshänseende behandlas som handelslmlag. av annan än här i riket bosatt fysisk person. får avdrag för avsättning inte beräknas på grundval av bolagets eller dödsboets inkomster.
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
14
föreslagen lydelse
Avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsi'ir.
Av punkt 2 tionde och elfte styck- ena av anvisningarna till 41 s fram- går att avsättning till resultatutjäm- ningsfond kan medföra att rätten till
Av punkt 3 tionde och elfte styck- ena samt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 41 & framgår att avsättning till resultatutjämnings-
lagernedskrivning begränsas. fond kan medföra att rätten till
lagernedskrivning begränsas.
Anvisningar till ms 1.7 Till skattskyldigs lcvnadskostnader. för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges. räknas bland annat premier för egna perstmliga försäkringar och avgifter till kassor. föreningar och andra sammans]utningar. i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 25 s 1 mom..33 åoch 46 :$ 2 mom. samt punkt 2 av am'isningarna till 33 &. punkt 9 av anvisningarna till 29.5 och punkt 6 av anvisningarna till 33 5.
Utgifter för representatitm och liknande ändamål äro att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med verksamheten. såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsft'årbindelser och lik— nande eller da utgifterna avse jubi- leum för företaget. invigning av mera betydande anläggning för verksamheten. stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgif- terna äro att hänföra till personal- värd. Avdrag må i det enskilda fallet icke åtnjutas med större belopp än som kan anses skäligt.
SF .»"lngziende vad som är att ln'in- föra till kapitalförlust [ rörelse hänvi- sas till punkt 10 av anvisningarna till 29.5. Vad där stadga/s angående
7 Senaste lydelse 197911157. * Senaste lydelse 19512324.
Utgifter föf representation och liknande ändamål iir att hänfi'ira till omkostnatler'i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten. såsom då fråga tite- slutande är om att inleda eller bibe- hålla affärsförbindelscr och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget. invigning av mera bety- dande anläggning för verksamheten. stapelavlt'jjming eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något/allft'ir utgifter för spritdr_i-'cker och vin.
5. Till kapitalförlust räknas förlust som inte har samband med någon fört-'ärvskt'illa samt _lb'rlust som visser- ligen ltar sådant samband men inte
Prop. HSO/81:68 1 'It
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
sådan förlust i rörelse skall öga mot- kati anses ttornutljk'irfl'in'(irvsk(illan i svarande tillämpning liven för andra fråga. förviirvskällor. 'l'ill kapitalförlust räknas doek inte
a) genom brand. annan olyckshän— delse eller brottslig handling upp- kommen skada. _förstr'irelse ellerj'ör- lust. i den mån köpeskilling som skulle ha t'njlutit om den skadade eller _/'(")'rlorade egendomen i stället hade sålts hade utgjort intäkt if(")rviirvskäl- lan.
b) genom brand eller annan olyckslu'uide/se uppkommen skada på" eller _/'örstc'irelse av byggnad eller av sådan del av tnarkanläggning för vilken s'önletninskningsavdrag kan komma ifråga.
(')förlust på lånefordringar, aktier. andelar eller liknande tillgångar. om innehavet betingas av m't'ringsverk— samhet som bedrivs av den skattskyl- dige eller annan. som med hänsyn till äganderättsförhållamlen eller organi— satortska förhållanden kan anses stt? den skattskyldige nära.
d) förlust på [wrgensfc'irbitide/se. om denna betingas av näringsverk— samhet som bedrivs av deti skattskyl- dig/e eller annan. som med hänsyn till [igariderättsfk')"rhållanden eller organi- satoriska jörlu'?!l(1nden katt anses stå den skattskyldige uiira.
e) utgi/terfi'irprojektering av bygg- nader oeh markanläggningar. avsed- da./"örstadigvaramle bruk i/"ordlvruk. skogsbruk eller rörelse. även om byggnads— eller anlageningsurbetet inte genomförs.
Prop. l980l81168
Nut-'arande lydelse
16
Föreslagen lydelse
till 315
4.” Till intäkt av me d b i n ä r i n ga r hän/i.")"res intäkt
jordbruk
genom avyttring av djur. andra varor eller produkter eller av maskiner och andra inventarier. avsedda/ör stadig- varande bruk. eller av tillgångar som är likställda därmed vid beräkning av Likaledes hänföres hit intäkt genom annan
1'ärdenzinskningsavdrag.
inkomstgivande atwändning av jord- brukets eller dess binäringars alster. inventarier eller arbetspersonal. så- som körslor. uthyrning av dragare. maskiner och dylikt. Hit hän/öres även värdet av vad skattskyldig direkt tillgodogjort sig av jordbru— kets eller dess binäringars avkast— ning för sin. sin familjs eller annan hushällsmedlems räkning eller för avlöning eller liknande vederlag ät personal. som ieke tillhört den skatt- skyldiges hushäll. eller för förädling eller förbrukning i rörelse. som dri— vits av den skattskyldige. eller för utgörande av undantagsfi:")rmaner el— ler annan förpliktelse som ålegat den skattskyldige i fi.")rhällande till någon som icke tillhört hans hushåll.
4. Till intäkt av jo rd bru k m e d b i n ä ri n g ar hänförs intäkt genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hän- förs hit intäkt genom annan inkomst— givande användning av jordbrukets eller dess binäringars alster. inventa- rier eller arbetspersonal. säsom körslor. uthyrning av dragare. ma- skiner o. d. Hit hänförs även värdet av vad den skattskyldige direkt har tillgodogjort sig av jordbrukets eller dess binäringars avkastning för sin. sin familjs eller annan hushällsmed— lems räkning eller för avlöning eller liknande vederlag ät personal. som inte har tillhört den skattskyldiges hushäll. eller för förädling eller för— brukning i rörelse. som har drivits av den skattskyldige. eller för utgt'fn'an- de av undantagsförmäner eller an- nan förpliktelsc som har ålegat den skattskyldige i förhållande till någon som inte har tillhört hans hushäll.
Värdet av sadan n_v-. till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 6 andra stycket av am'isningarna till 22 s och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren för beskattningsär då nyttjanderättshzwa— rens rätt till fastigheten upphört. om förbättringen utförts under tid varunder jordägat'en innehaft fastigheten. lntäkten beräknas på grundval av tillgäng- ens värde vid tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. l'lar nyttjanderättsha 'aren erhällit ersättning av jordägru'en för förbättringen. utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för nyttjande.rättshavaren.
Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad. som arbetsgivare uppburit frän
uSenaste lydelse 1972:74l.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
pensions- eller personalstiftelse. räknas som intäkt avjordbruksfastighet. om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet.
Redox-isar arbetsgivare enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner. äga 28.5 1 mom. sjätte—nionde styckena motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastig- het.
lll. 1" Ersättning på grund av skade- försäkring skall anses säsom intäkt av jordhruksjastighet. i den män köpe- skilling. som skulle hava inflatit därest försäkrad egendom i stället jörsälts. varit att hänföra till intäkt av jordhrttksfastighet eller i den män
10. Till intäkt av jordhrttksfastig- het räknas vad som inflyter vid avytt- ring av maskiner och andra för sta— digi-'arande lll'llk' avsedda inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värde-
tttittskttitt_t;sat 'drag.
ersättningen eljest motsvarar sädan skattepliktig intäkt eller nmtsvarar sådan avdragsgill otnkostnad. vilken är att hänföra till nämnda _ft'irvt'irvs— källa.
till 22 ä
1.” Till driftkostnader hänförs lön eller liknande vederlag liksom underhåll är personal. som använts för jordbruket eller dess binäringar: undantagsförmäner. pensioner. periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning pä fastigheten: arrendeavgift: avgäld. som hänför sig till fastigheten: ränta på länat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift: kostnader för inköp av djur. utsäde. foder. gödselmedel och dylikt: kostnader för reparation och underhåll av driftbygg— nader. markanläggningar och inventarier: kostnader för anläggning av ny skog: kostnader för vård och underhåll av skog. såsom fi'irvaltning. bevakning. väg- och byggnz'tdsunclerhäll. skyddsdikning. skogsindelning m. m.. samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning. tillredning. utdrivning. flottning m. m.; kostnader för försäkring av personal. byggna- der. skog. gröda. djur. förråd och inventarier som inte är att hänföra till personlig li'isegendom. m. m. Skall ersättning för avyttrade skogsprodukter behandlas som engångsersättning pä grund av allframtidsupplätelse (jfr punkt 4 tredje stycket av ans-'isningarna till 35 5). är kostnaderna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i skogsbruket.
'l'ill reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt kan
”' Senaste lydelse 197l_:7-ll. ” Senaste lydelse 197951").
2 Riksdagen [%'(It'ö'l . I sant/. Nr 68. Bil. A
Prop. 1980/81z68 [8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
päräknas i jordbruksdrift. säsom upptagande av nya fönster- eller dörröpp- ningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad. exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktitm till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden. såsom när ett djurstall byggs om för att i stället användas för helt annat ändamål. hänförs dock inte till reparation och underhåll.
Som driftkosttzad skall anses även anskaffning och insättning av sådana utrustaingsdeta/jer i skyddsrum som ltar värde endast från eivilförswzrs- synpunkt. såsom speciella dörrar. ltu'kor och kar/nar för dessa. inre begränsningsväggar för gasjäng vid ingångar och reservutgångar. luftre- nare och tillhörande förde/ningsled- ningar.
Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet för det är kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planen/ig av- skrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de isin hel/tet kan dras av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt använd- bar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket skall tillämpas.
Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet det är då inköpet eller planteringen ltar ägt rtun eller genom årliga värdeminsk- ningsavdrag. Värdetninskningsav- draget beräknas enligt avskrivnings— plan till viss procentför är räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräk- ningen görs från den tidpttnkt då odlingen har färdigställts. Prot-ent- satsen för värdenzinskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräk- nas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte och sjunde _s'tvekena skall tillämpas.
Värdet av fastighetens egna produkter. som används för fastighetens fortsatta drift, får föras av som dril'tkostnad men skall då samtidigt tas upp som intäkt.
Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 %.
Redovisat arbetsgi 'are enligt lagen ( 19671531) om tryggande av pensions-
Prop. 1980/81:68
Nut-'arande lydelse
19
Föreslagen lydelse
utfästelse m. m. isin balansräkning en post Avsatt till pensioner. äger punkt 2 av anvisningarna till 39 & motsvarande tillämpning i fråga om jordbruks-
fastighet.
Skattskyldigs barn. som fyllt 16 är. taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar. naturaför- mäner eller annat. dock högst för vad som tnotsvarar marknadsmäs- sigt vederlag för barnets arbetsin- sats. .-"llot_s'varande belopp fär dras av som driftkostnad. För lön och under- håll till skattskyldigs barn. som ej fyllt 16 år. får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barn- et.
Skattskyldigs barn. som har fyllt 16 är. taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten. som barnet kan ha haft i form av pengar. natura- förmäner eller annat. dock högst för vad som motsvarar marknadsmäs- sigt vederlag för barnets arbetsin- sats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn. som inte har fyllt 16 år. får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet.
Punkt 18 av anvisningarna till 295 äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.
3.13 Kostnad för anskaffande av byggnad. som är belägen på fastighe— ten oeh som är avsedd att användas för driften i förvärvskt'illan. därunder inbegripet behövlig lmstttdsbvggntnl, drages av genom ärliga värdeminsk— ningsavdrag. För tillfällig byggnad. som är avsedd att användas endast ett fåtal är. får dock anskaffnings— kostnaden i sin helhet dragas av för det år då byggnaden anskaffades.
Som för driften behövlig bostads- byggnad anses dels byggnad. som är upplåten till personal (personalbo- stad). dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad. i den mån byggna- den ej representerar ett större värde
13 Senaste lydelse 1975259.
3. Utgifter för anskaffande av driftbvggnad som är belägen på fas- tigheten. däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader. dras av genom ärliga värdeminskningsav- drag. A t-tdraget beräknas enligt av- skrivningsplan till viss procentför är räknat av byggnadens anskaffnings- värde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdig- ställts. [ fråga om en byggnad. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det är då byggna- den anskaffades.
Som för driften behövlig bostads- byggnad anses dels byggnad. som är upplåten till personal (personalbo- stad). dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad. i den mån byggna- den inte representerar ett större
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värcleminskningen som kan anses belöpa pä Med
byggnad avses annan driftbyggnad
behövhg
bostat'lsbvggnad. ekonomi-
än bostadsbyggnad.
[ byggnads ansk('t/ftringskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och tillbehör som äro särskilt avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften. ] enlighet här- med inräknas ej i anskaffaingskost- nad för ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång som bäs. box eller spilta. bäsavskiljare. foderbord. fo- dergrind. vattenkopp. spaltgolv. ut- rustning för skrap- och svämutgöds- ling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehallare. gi'idselstad. mjölk- ningsanläggning. kylbassäng. pump. sadan ledning för elektrisk ström. vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilations- anordning. ] byggnads anskaffnings— kostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tillgång som silo- eller fast hiss eller liknande. Däremot inräk- torkanläggning. transportör.
nas i ariska/591ingskostnaden för byggnad kostnaden för sådan anord- ning som är nödvändig för byggna- dens allmänna användning. såsom ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.
Zl") Föreslagen lydelse
värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av rm'nsvarande stor- lek. Avdrag fär sälunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa pa behövlig Med byggnad avses annan driftbyggnad bostadsbyggnad. ekonomi- än bostadsbyggnad.
] en byggnads anskaffaingsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör. som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften (byggnadsinvcntaricr). ] enlighet härmed räknas som bygg- nadsinventarier sadana tillgångar som bäs, box eller spilta. bäsavskil- jare. foderbord. fodcrgrind. vatten- kopp. spaltgolv. utrustning för skrap- och svämutgödsling med till- hörande urinbrunn eller gödselbe- hällare. gödselstad. mjölkningsan- läggning. kylbassäng. pump. sadan ledning för elektrisk ström. vatten eller avlopp som är avsedd för drif- ten eller fläkt eller vcntilationsan- ordning. Som byggnadsint'entarier räknas också sådana tillgångar som silo— eller torkanläggning. fast trans- portör. hiss eller liknande. Däremot inräknas i tutskajfningst'ärtlet för en byggnad utgifter för sådana anonl- ningar som är nödvändiga för bygg- nadens allmänna amfändning. säsotn ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. 11nskaffningst-'iirdet för en ledning sorti är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnads/'nventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar
Prop. 1980/8l :68
Nut-'arande lydelse
I fråga om tillgång för vilken anskaffningskostnad enligt tredje stycket ej inräknas i anskaffnings- kostnad för byggnaden tillt'itnpas i stället föreskrijierna enligt punkt 5 om t'ärdemittskningsavdrag för ma- skiner och inventarier.
Av punkt 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar. som höra till marken. hänföras till avskrivnings- underlaget för byggnad.
Avdrag föt' årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskriv- ningsplan till viss procent av byggna- detts anskaffningskostnad. Byggnads anskafftzingskostttad beräknas enligt följande.
Har byggnad uppft'ms under tid varunder ägaren innehaft fastigheten. är byggnadens anskaffningskostnad ägarens kostnader för uppförande av byggnaden. Till anskaffningskostna- den hänföres även kostnad för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21.5 utgör intäkt av jordbruksfastighet för jorclägaren. Har bebyggd fastig— het ft't'rt-tt'irvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. skall på särskilda byggnader eller byggnads—
Föreslagen lydelse
driften respektive byggnadens all- männa användning. Ledningen skall dock i sitt ltelhet ltt'injöt't'ts till bygg- nadsint'entariet'(tillIll_g'fllt*t"1fl_föl"[fll- ningen till tninst tre fjärdedelar katt anses hänförliga till driften. Ont utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna anvätulning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsed- da inventarier.
Av punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande ledningar inrt'iknas i an- skaffningsvt'irdet för en byggnad.
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige. är byggnadens an- skaffningsvt'irde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggna- den. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgtfter för till- eller ombygg- nad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 & utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordäga- ren. Har ' en byggnad förl-'ifrl-YIIS genom köp. byte eller därtned jäm- förligtfång. skall den verkliga utgif- ten utgöra anskaffningsvärdet. Har
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
bestånd anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffnittgskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning här- av beräknade värdet av skilda bygg- nader eller byggnadsbestånd bortsett från värde av överbyggnad utgör av hela Vad som enligt denna beräkning
fastighetens taxeringsvärde. anses belöpa på byggnader av fastig- hetens anskaH):ingskostnad innefat- tar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i attskaffnittgskostnad för byggnad. Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall således avräk- nas. varefter avskrii'ningsunderlag för byggnader erhålles. Det sam- manlagda avskrit-'ningsttnder/age! för byggnaderna får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskost- nad som inte anses belöpa på bygg- naderna jämte nyss angivna tillgång- ar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark. växande skog. naturtillgångar. särskilda för- måner m.m. som förvärvats. Har bebyggd fastighet fört-'ät't-'ats på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jätnförligt fång. gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för bygg- naden punkt 3 b sista stycket av ant-'isningarna till 29.5 i tillämpliga delar.
7”)
Föreslagen lydelse
byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägrat.
anses så stor del av vederlttgct för
fastigheten belöpa på särskilda bygg- nader eller byggnadsbeständ sotn det vid fastighetstaxeringen fastställ- da eller tned tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggna- der eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela Vad som enligt denna beräkning
taxeringsvärde.
anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggntu'lsinventarier. V'- derlaget för byggnadsinventarier skall avräknas. varefter anskaff- ningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvär- det för byggnaderna får jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avse- värt över- eller understiga värdet av mark. växande skog. naturtillgång- ar. särskilda förmåner m.m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon. som står honom nära. vidtagit åtgärder för att den skattskyl- dige skall kttttntt tillgodoräkna sig ett högre anskaffningst'ärde ätt som synes rimligt och katt det antas att detta har skcuför att åt någon av detn bereda obehörig förmått [ beskatt- ningsavseende. skall anskaffnings- värdet i skälig mån jämkas.
Haren invcsterittgsfond e. d. eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad skall sattt anskaffnittgsvärdeför byggnaden att- ses den verkliga utgiften för byggna- den tnittskad med det ianspråktagna
beloppet.
Prop. l980/81:68
Nuvarande lydelse
Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggna- der av olika slag anses kunna utnytt- Därvid sådana
jas. skola beaktas även
omständigheter som att byggnads användningstid kan anta- gas komma att röna inflytande av tek- nikens utveckling. omläggning av
framtida rationaliseringar. verksamhet och liknande förhållan- den. l-lar byggnad uppförts av nytt- jandetättshavare och är jordägaren ieke enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden. skall särskild hän- syn tagas till detta förhållande. Skattskyldig får i fråga om ekono- mibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen — utöver årliga värdeminskningszu-u drag — med lt) procent av den i planen upptagna kostnaden för ny-. till- eller ombyggnad. Avdraget för- delas med 2 procent under vart och ett av de första fem beskattningsåren räknat från och med det är då kost- naden nedlagts. Över/rites bvggna-
IJ b.)
Föreslagen lydelse
Övergtir en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämft'irligtfång. får den nye ägaren göra de värdeminsk- ningsawlrag på byggnaden sotn skitl- le lta tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggna- den. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad från ett dotterbolag eller en över/ätande före- ning vid sådan fitsic'tn. som avses i 28 s*" .? inom.
Procentsatscn för värdeminsk- ningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid
.kan antas komma att röna inflytande
av framtida rationaliseringar. tek- nikens utveckling. omläggning av verksamhet och liknande förhållan- den. Har en byggnad uppförts av en nyttjanderättshava re och är jordäga- rcn inte enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid nyttjanderättstidcns utgäng eller avtalets upphörande lösa byggnaden. skall särskild hän- syn tas till detta förhållande. Skattskyldig får i fråga om ekono- mibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen — utom med ärliga värdeminskningsav- drag — med 10 procent av de pä planen upptagna utgifterna för ny-. till- eller ombyggnad (pri/närt'tv- drag ). Primäravdraget medges med 2 procent för är räknat från den tid- punkt da byggnaden eller den till- eller otnbyggda delen av byggnaden
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
den inom denna tidrymd. får den nye ägaren på nzotsvt'trande sätt tillgodo- göra sig de avdrag som återstodo för Överlåtaren.
Utrangeras eller nedrives ekono- mibyggnad eller personalbostad. får avdrag ska för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskostna- den. i den mån beloppet överstiger vad sotn inflyter genom avyttring av byggnads/nateriel eller dylikt i sam- band med utrangeringen eller riv- ningen.
4.” Kostnad för anskz'iffande av markanli'iggning pa jordbruksfastig— het. vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvski'illan. drages av genom ärliga värdeminskningsav- drag. Avdrag mec/gives, om ej annat följer av andra eller sjätte stycket. endast för sådan kostnad som bestritts av den skattskyldige själv och endast om kostnaden avser arbe- te som utförts under tid då han ägt fastigheten. l-"ärdeminskningsav- drag tnedgives ieke för reparation eller underhåll. För tillfällig anlägg- ning. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får anskaffnings- kostnaden i sin helhet dragas av för det år då anläggningen anskaf- lades.
I markanläggnings anskaffnings- kostnad inräknas kostnaden för
sådant markarbete som behövs för
13 Senaste lydelse 1972174l.
Föreslagen lydelse
l-zar färdigställts. För-värvas byggna- den av en ny ägare. får denne tillgo- dogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.
Utrangeras en driftbyggm'td. får avdrag göras för vad som återstår oavskrivct av anskajfningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnads»:aterial e. d. i samband med utrangeringen.
4. Utgifter för anskaffande av en markanläggning pä en jordbruksfas- tighet. vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan. dras av genom årliga värdetninskningsav- drag. Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller sjätte stycket. endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arlte- ten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräk- nas enligt ai'skrivningsplan till I() procent för är räknat av ariska/_l"- ningsl'iirdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av tre/järdede— lar av anskajf/"ningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anlägg- ningen har färdigställts. Ifråga om en anläggning. som är avsedd att använ- das endast ett fåtal år. får doek anskaffttingsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.
Till markanläggning Itänfr')"rs sä- dant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast,
Prop. l980/81168
Nuvarande lydelse
att marken skall göras plan eller fast. såst'im röjning. schaktning eller riv— ning av byggnad eller annat som tidigare funnits på fastigheten. Vida- re inräknas i ansktt]ft1t'ngskostnaden kostnm'len för ki'irplan. parkerings- plats eller dylikt. 'l'ill anska_/_f/'nittgs— kt'>.sttutc'lett hän/öres även värde av markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till Zl 55 utgör intäkt av jordbruksfastig- het för jordägaren.
Däremot inräknas ej i anskaff— ningskostnaden för nutrkanlc'iggning kostnaden för anordning som är tillsammans avsedd att användas
med vissa maskiner eller andra
inventarier i driften. exempelvis utanför djurstall belägen gödselbas- säng. urinbrunn eller liknande an- ordning eller ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström. gas eller annat. Ej heller inräknas kostnaden för stängsel och annan jämförlig avspärrningsanmdning. [ fråga om sådana tillgångar gälla _/'('ireskri/'terna ipunkt 5 om avdrag för värdeminsk- ning av maskiner och int-'entarier. Ledning som på samma fastighet tjänar såväl en byggnads allmänna användning som den iföri'ärvskäI/an ltedrivna verksamheten får ifråga om värdentinskningsavdrag i sin helhet behandlas enligt reglerna för maski—
ner oeh itu-'entarier. om kostnaden
!” J '.!1
Föreslagen lydelse
säsotn röjning. schaktning eller riv- ning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. 'I'ill nutrkanläggning häri/"("irs också körplan. parkeringsplats e. d.. täek— dike. öppet dike. inrallnings- och t'attenat'ledningsfo'retag. nutrk— eller skogsväg eller brunn. Till anskaff— ningsvärdetft'ir ntarkanläggning hän- ft'irs även värdet av en markanlägg- ning som enligt punkt 4 andra styck- et av anvisningarna till Zl 5 utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. lanskaffningsvärdetfår inräknas utgifter för iståndst'ittande oeh otnlt'iggning av ett förut anlagt täckdike. I täekdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täekdike.
Till tnarkatt/t'iggning lu'iti/ifirs inte sådatut anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra/"iirsuuligvaran- de bruk avsedda inventarier i driften (nutrkinventarier). [enlighet här/ned lu'infors till tttarkittveutarier exem- pelvis sådan anordning sont gödsel- bassängsotn är belägen utanför dj ur— stall. urinbrunn eller liknande an— ordning eller ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström. gas eller annat. Till tnarkint'entarier hän/ota- också stängsel och annan jämförlig Anskaff- ningsrt'irdet för en ledning som är
avspärrningsanordning.
avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksam/teten som en bygg- nads alltnänna användning fördelas nte/lan tnarkinventarier oeh byggna- den ift'ir/ulllatule till hur stor del av ledningen som tjänar den påfastighe— ten bedrivna verksam/teten respekti-
Prop. l980/81:68
Nuvarande lydelse
för ledningen till minst trejjt'irt'lea'elar kan anses hänförlig till den verksam- het som bedrives ijörvit'rvskt't'llan. l-"id det otnvättda förhållandet ska/! hela kostnaden för ledningen inräk- ttas i ansk(tf/ningskostnadett för byggnaden.
Avdrag för årlig i'ära'emittsk/ting av täekdike beräknas ett/igt avskriv- ningsplan till I!) proeent av anskaff- ttittgskoslnaden. ] täekdike inbegri- pes täekt avlopp i direkt attsltttttittg till tiiekdike. ] attsk(tf/'ningskoslna- den får inräknas kostnaden för iståndst't'ttande oeh omläggning av förut anlagt täekdike.
] fråga om t'tnnan tnarkanläggning. såsom öppet dike. inval/nings- oe/t vattenavledningsföretag. mark— eller
brunn. beräknas
skogs "t'g eller avdragetenligt avskrivttingsplan til/5 proeent årligen av ett belopp som motsvarar tre _ljt'irdedelar av anskaff- ningskostnaa'en.
Över—gär fastighet till ny ägare pä annat sätt än genotu köp. byte eller därmed jämförligt faug. far den nye ägaren åtnjuta de värdeminsknings- avdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit förre ägaren om denne fortfarande ägt fastigheten. Övergär fastigheten till ny ägare genom köp. byte eller därmed jäm- förligt fä ng. fär överlåta renför det är dä överlätelsen sker göra avdrag för den del av avskrit-'ningsuttderlaget för vilket han ieke tidigare åtnjtttit tl-Iotsvarande när avdrag. gäller
Föreslagen lydelse
ve byggmn'lens allmänna använd- ning. Ledningen skall doek i sin hel/tet ltätt/öras till tnarkinventarier om utgi/terna för ledningen till minst tre I/ftif'th'dU/(lf katt anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verk- santhetett. Om utgifterna till minst tre _fjt't'rdml'elar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna anvt'int'lning skall ledningen i sitt helhet ltt'införas till byggnaden.
Ifråga om markinventarier til/änt- pas deft'ireskrifter som ett/igt punkt 5 gäller för maskiner oelt andra för stadigvarande bt'ttk avsedda inventa- rier.
Har en ini'esterittgsfond e. d. eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en tnarkanläggnittg skall
ntarkanlt'iggnittgen anses den verkli-
som anskaffningsi'iirde för ga utgiften för tnarkan/t'iggningen minskad med fyra tredjedelar av det iansprt'iktrtgna beloppet.
Övergär en fastighet till en ny ägare pa annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fäng. far den nye ägaren göra de värde- minskningsavdrag för markanlägg- ning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en ("iver/ägande förening övertar en fastighet från ett dutterlm/ag eller en ("iver/ätande _föl'elllllg vid sådan fusion, som avses i 28 s* 3 mom.
Overgär en fastighet till en ny
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
verksamheten på jordbruksfastighe- ten läggs ned tttan samband med avyttring av fastigheten.
5.14 Kostnad för anskaffande av maskiner och andra för stadigvaran- de bruk avsedda inventarier drages i regel av genom ärliga värdeminsk— ningsavdrag. fli-'drag för värde- minskning får göras antingen enligt bestämmelserna nedan i denna punkt om restvärdeavskrivning eller nted motsvarande tillt't'mpning av föreskrifterna iputtkt _? b—a' av anvis- ningarna til/ 29 .ö om planen/ig avskrivning eller punkt 4 av samma anvisningar om rit'kenskapsenlig av— skrivning av maskiner oelt inventari- er i rörelse. Är tillgång, som avses i denna punkt. underkastad hastig för- brukning. vilket vanligen kan anses vara fallet när tillgången kan beräk- nas lta en varaktig/tetstid av högst tre är. får dock hela anskaffningskost/ta- den drogas av för det är då tillgängen anskaffades.
(Angäende andra och tredje styckena. se punkt 5 av anvisningar-
na till 29 5).
14Senaste lydelse l972:7-ll.
Föreslagen lydelse
ägare genom köp. byte eller därmed jämförligt fäng. fär överlätaren det är då överlatelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivttittgsbara anskttffnittgsvärdet för vilket han inte tidigare ltar tnedgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten pä jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med z'tvyttring av fas— tigheten.
5. L-"tgtfter för anskt'tffande av maskiner och andra för stadigvaran- de hruk avsedda inventarier dras i regel av genom ärliga värdeminsk- ningsavdrag enligt bestämmelserna om riikenskapsenlig avskrivning i punkt 4 av ani-"isningarna till 29.6 eller om restvärdeavskrivning i punkt 5 av samma anvisnittgar. Kan ittventariernas ekonomiska livslängd antas ttppgå till högst tre är. fär Unll'”€'l'ff(1 hela utgiften för deras anskaffande dras av tntder anskaff- ningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga om inventarier av mindre värde.
Regler om avdrag avseende beställ- da men inte levererade inventarier (kontraktsavskrivning) fittns i pttnkt 2 sista styeket av t'tnvisningarmt till 41 s.
Bestämmelsenta i punkt .? andra oelt fjärde .s'tyt'kena samt punkt () av am'isningarna till 29 s* gäller även vid
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
6.15 Avdrag för värdeminskning av tillgäng som avses i punkterna 3—5 ättijutes endast av skattskyldig ägare av tillgången. om ej annat följer av andra och tredje styckena. llar arrendator eller annan nytt- janderättshavare haft kostnad för ny-. till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av fas- tighet. sotn han inne/iafl med nytt- janderätt. och blir jordägaren ome- delbart ägare till vad som utförts. fär nyttjanderättslmvaren åtnjuta av- drag enligt avskrivningsplan med ll) procent av hela anskaffningskosma- den för täckdike och med 5 procent av hela anskajfitingskostnatlett för annan tillgäng ätt som avses i tredje stycket. Dessutom äger nyttjande- rättsln'tvaren rätt till avdrag enligt punkt 3 ttit'ntde stycket i enlighet med vad där ji'ireskrives.
l-lar arrendator eller annan nytt- janderättshavare haft kostnad för anskaffande av tillgång. som enligt punkt 3 tredje stycket eller punkt 4 tredje stycket ej inräknas i anskaff— ningskostnad för byggnad eller markanläggning. eller av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. som han inne—
15 Senaste lydelse 1978944.
Föreslagen lydelse
beräkning av inkomst av jordbruks- faslig/tet.
b. Avdrag för värdeminskning av tillgang som avses i punkterna 3—5 medges endast skattskyldig ägare av tillgången. om inte annat följer av andra och tredje styckena.
Har en arrendattn' eller en annan nyttjanderättshax are haft utgi/ier för ny-. till- eller (')mbyggnat'l eller annan därmed jämft'irlig förbättring av en fastighet. som han inne/tar med nytt- janderätt. och blir jordägaren ome- delbart ägare till vad som har utförts. fä r n _vttj a nderättshavaren dra av des- sa utgijter gena/tt ärliga värdeminsk- ningsavdrag. Avdraget beräknas en- ligt avskrivningsplan till H) procent för är räkttat av anskaf/itittgsvärdet av täckdike och till 5 procent för är räkttat av anskaf'l'nitzgst'ärdet av andv ra tnarkanlt't'ggningar eller av bygg— nader. Dessutom /tar nyttjanderätts- havaren — sävitt gäller byggnader — rätt till primäravdrag enligt punkt 3 tionde stycket. I'li'tiga mn byggnader eller markatzläggningar. som är avsedda att attvättdas endast ett _ftita/ (ir. _liir dock anskttf/itittgsutgfilerna i sitt ltelltet dras av det är da til/gängen anskaffades.
Har en arrendator eller ett anntm nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinventarier. markinvetttarier eller maskiner och andra för stat.ligs-'arande bruk avsed- da inventt'trier. som han innehar med nyttjanderätt. och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som ltar
anskaffats. fär nyttjanderättshava—
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
har med nyttjamlerätt. och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som anskaffats. lär nyttjanderätls— havaren åtnjuta avdrag enligt be— stämmelserna i punkt 5.
Har nyttjanderättshavaren erhal- lit ersättning av _lt)l'(lilngl'Cl1 för vad som anskaffats. l'är nyttjanderätts- havaren pä en gång göra avdrag/ör den del av anvkatf/itingxko.s'tnadenför vilken ltan ieke tidigare dtnjntit avdrag. dock icke med högre belopp än ersättningen. För det beskatt- ningsär dä nyttjanderätten upphör l'är nyttjanderättshawaren göra av— drag för vad min återstår uavxkrivet av ans'kaj_'/'ningkatnaden.
29
Föreslagen lydelse
ren dra av dexs'a utgifter enligt bestämmelserna i punkt 5.
Har nyttjanderättshavaren erhål- lit ersättning av _iört'lägaren för vad som har anskaffats. l'är nyttjande— rättshm'arcn på en gäng göra avdrag
lör vad .wtn (item/:ir ()at'.rkt'il-'c't av
ans'kaj/nittgxvardet. dock inte med högre belopp än ersättningen. Det beskattningsär dä nyltjamlerälten upphör lär nyttjamlerättslnn'aren göra avdrag med mtvskriven del av
anskaffningsvärdet.
lill 245
4. ”* Ersättning pågrund av skade— försäkring skall anses såsom intt'ikt av annan _/'a.rtigltet. i den man köpe- skilling. som .vkalle hava inflatit därest försäkrad egendom i stället först?/t.v. varit att ln'injöra till intäkt av annan _l'astigltet eller i den mån emitt- ningen ("ljuvt tnrmvarar yada/t .vkatte- pliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill otnkostnad. vilken är att ltt'itt_/'()'ra till niitnnda I/i'irvz'iri'.s'kiilla.
4. Till intäkt av annan fastighet räknas vad som inflyter vid avyttring av Sådana ntarkiner aelt andra _l'ör xtra/igt'arande bruk avsedda inventa— rier. vilka i avs'krix'ttittgsltt'ins'eende inte ltt'införs lill byggnad.
till 25%"
3.a. "" Avdrag enligt 35 s* ] mom.
medgives för sådan i'iirdetninskning. som byggnad även med normalt under/Hill Ol'll aktsam Hin] är under- kastad. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan på byggnadens an- skaffningsviirde. ,-1ngäende minsk— ning av ai'skrit'ningsntnlerlag för
”Senaste lydelse 19502308. '? Senaste lydelse l979:llll7.
2 a. Lf'tgil'ter för tanka/jande av en byggnad. som avses i 34 s*" ] mom.. drar av genom årliga värde/nitisk- ningmvdrag. Avdraget beräknas en- ligt avskrivningsplan till viss- procent I/Yir år räknat av byggnadens anskaff-
ningsvärde. lferr't'kttingen gr'irs' från den tidpunkt då byggnaden ltarfa'r-
Prop. 1980/8lz68
Nuvarande lydelse
byggnad när särskilt värdeminsk- ningsawlrag beräknas för värmepan- nor och annan maskinell utrustning. se under b nedan.
Som byggnads anska/fningsvärde anses den verkliga kostnadenji'ir dess anskah'ande. Vid beräkning av att- .s'krillizittgsvärdet för bygg/uid. som _fk'irvärvats tillsanmu'tns nted den mark på vilken den är belägen. anses så stor del av fastighetens anskaff- ningskostnad belöpa pä byggnaden. sattt det vid faslig/tetstaseringen _fast— ställda byggruu'lsi'ärdet tttgör av j'as- tigltetens ltela taxering.;värde. (_)m den äte/"stående delen av anskaff- ningskostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga ettskäligt markvärde. får dock detj'ör byggnaden beräknade värdet jäm- kas. Har byggnad _lörvärva/s på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jä'm/örligt _fäng. skall som anskaffningsvärde anses det belopp, sattt i beskattningsavsecnde kvarstår oavskrivet för överlätaren om ej sär- skilda omständigheter föranleda an- nat. Vid beräkning av anskaffnings- värdet i vissa fall äger de tvä sista meningartut av punkt:? b sista stycket av anvisningar/ut till 39 s*" nmtsvaran- de tillämpning.
[ byggnads anskaffaingsvr'irde in- räknas kostnad för till- eller ombygg- nad sum nedlagts efter förvärvet av byggnaden samt kostnad för repara- tion och uttderhällj'r'ir vilken avdrag inte medges pri grund avfr'ircskrifter— nu [25 s* .? tnöm. första stycket b) eller
30
Föreslagen lydelse
digställls. Av punkt 2 b framgär att utulerlaget för avskrivning enligt nu jörevarandepunkt skall tnittskas. när särskilt värdeminskningsavdrag be- räknas l'ör värmepanndr. hissnutski- ner och jämförlig maskinell utrust- ning.
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige. är byggnadens an- skaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggna- den. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt utgifter för reparation och underhällfrfir vilka avdrag inte med- ges pågrund avl/öreskri/lerna i35 .5 2 mom. första stycket I?) eller c ) r.")chji'ir vilka bidrag inte ltar utgått. [ anskaff- ningsvärdet för en byggnad inräknas även utgifter för plantering. parke- ringsplats eller annan jämförlig anläggning på fastigheten. l-"'idare_fär ianskaffaing.s1-'ät'det inräknas utgifter som ägaren har haj'tj'ör rivning av en byggnad eller annat som tidigare har _funnits på fastigheten. om rivningen katt anses lta varit betingad av och ltar skett i nära anslutning till den nya byggmulens uppförande.
Har en byggnadförvärvats genam
köp. byte eller därmed jämförligt fång. skall den verkliga utgiften utgö- ra anskaffningsvärdet. Förvärvrules byggnaden tillsammans med den mark pä vilken den är belägen. anses så stor del av vederlaget för fastighe-
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
c) och för vilken bidrag ej utgått. [ anskaffningsvärdet för byggnad in- räknas även kostnad för [.)/antering. parkeringsplats och annan jämförlig anläggning på fastigheten. även om anläggningens värde ingår i det. markvärde sotn fastställts vid fastig— Itetstaseringen. Vidare får i anskaff— ningsvärdet inräknas kostnad som ägaren haft för rivning av byggnad eller annat som tidigare funnits på fastigheten. om rivningen kan anses ha varit betingad av och skett i nära anslutning till den nya byggnadens up,.)ji'irande.
Det ärliga t'ärdemittskningsava'ra-
get beräknas efter 1.5 procent för
Föreslagen lydelse
ten belöpa pä byggnaden. som det vid faslig/tetstaseringen fastställda bygg— tutdsvärdct utgör av fastighetens hela taseringsvärde. Om den delav veder- lagetförfastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa pä bygg- naden visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt nutrkvärde. får dock det för byggnaden beräknade anska_/_'/'ningsvärdet iii/tikas. Har den skattskyldige eller någon. som när honom nära. vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgo- doräkna sig ett högre anskaffnings- värde än sotn synes rim/igt oclt katt det antas att detta ltar skett för att åt någon av dem bereda obehi'irig för- män i beskattaittgsavscetule. skall anskaffningsvärdet i skälig män jäm— kas.
Haren investeringsfotul e. d. eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad. skall som anskaffnings ! 'ärdeför byggnaden an - ses den verkliga utgiften för byggna- den minskad nted det ians/miktagna beloppet.
Övergär en byggnad till en ny ägare på att/utt sätt än genom köp. byte eller därmedjt'iniförligtfäng. fär den nye ägaren göra de värdeminsk- ningsavdrag på byggnaden som ska/- le lta tillkommit denförre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggna— den. l-"(ul nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad från ett dotterbolag eller en ("iver/ätandeföre- ning vid stidan fusion. som avses i 28 55 3 motn. värdeminsk-
Procentsatsen för ningsavdrag är 1.5 för byggnad av
Prop. HSO/81:68
Nuvarande lydelse
byggnad av sten. tegel. betong eller annat jämförligt material och efter 1.75 procent för byggnad av trä. [ fall som avses i 25 ä 2 mom. första stycket c) beräknas avdraget efter 3 procent. Avdraget får dock beräknas efter högre procenttal. om särskilda
ontstätuligheter föreligger.
b. I”'Avdrag enligt 25 s ] tnotn. för ärlig värdeminskning av värmepan- nor. hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning. vars värde ingär i taxeringsvärdet (byggnads- värdet). medgives' enligt särskild avskrivningsplan efter högre pro- eenttal än för byggnaden i övrigt. Värdcminskningsavdmget beräknas pä utrustningens anskaffningsvärdc. Angaende beräkningen av detta vär- de gäller i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under a ovan. Vidare medges avdrag enligt särskild avskrivningsplan för anslutningsav- gift eller anläggningsbidrag avseen- de nyttighet för fastighet. som fastig- hetens ägare erlagt. om nyttigheten är knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen. Avskrives maskinell utrustning enligt särskild plan. skall underlaget för beräkning av värdeminsknings— avdrag/ör byggnaden minskas i tuot- svarande män. Om til/gäng sotn ingär [ sådan utrustning pä grund av förslitning eller teknikens utveckling
” Senaste lydelse 19751259.
Föreslagen lydelse
sten. tcgcl. betong eller annat jäm— förligt material och l .75 för byggnad av trä. 1 fall sotn avses i 25 s 2 mom. första stycket c) är pr:u'cntsatsen 3. Avdraget får dock beräknas efter högre prm'entsats. om särskilda i'nnstämligheter fi'iranleder därtill.
l..-"trangeras byggnad, som avses i 24 # 1 mom.. fiiravdraggt'irasji'ir vad som titersttir mtvskrivet av anskaff- ningsvärdct i den mån beloppet över- stiger vad som inflyter genom avytt- ring av by'ggtutt/smatcrittl e. d. isant- band med utrangeringen.
] b. Avdrag enligt 25% 1 mom. för ärlig värdeminskning av värme- pannor. hissmaskinerier och jämför- lig maskinell utrustning. vars värde ingär i taxeringsvärdet (byggnads- värdet). medges enligt särskild av- skrivningsplan efter högre procent- tal än för byggnaden i övrigt. Värde- minskningsavdraget beräknas på ut- rustningens anskaffningsvärde. An- gäcnde beräkningen av detta värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i punkt 3 a andra — fjärde styckena. Vidare medges avdrag enligt särskild avskrivningsplan för anslutningsav- gift eller anläggningsbidrag avseen- de nyttighet för fastighet. som fastig- hctcns ägare har erlagt. om nyttighe- tcn är knuten till fastigheten och inte till ägaren personligen.
Avskrivs maskinell utrustning en- ligt särskild plan. skall underlaget för beräkning av värdcminsknings- avdrag enligt punkt Ja minskas i motsvarant'le man. Utrangcras sadan utrustning. fär avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaff-
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
blivit oanvändbar innan fastigheten at-gvttrats. medgives avdrag för den del av tillgångens värde som kvarstår oavskriven enligt platren.
Avdrag för årlig värdeminskning enligtsärskild avskrivningsplan'med- gives även beträffande lösa in ventari- er. Utrangeras sådant inventarium, får tzr-'drag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet.
3.” Användes fastighet helt eller delvis i ägarens rörelse. skall avdrag för kostnaden för fastigheten till den del som sålunda använts medgivas vid beräkning av nettointäkt av rörelsen i enlighet med bestämmel- serna i 295 med tillhörande anvis- ningar.
Om fastighetens ägare begär det. tillämpas punkterna 3 a—c. 7. 16 och 17 av anvisningarna till 29 & ifråga om fastighet eller del av fastighet som användes i rörelse bedriven av annan än fastighetsägaren. Vid utrangering i sådant fall av tillgång, för vilken föreskrifterna i de nämnda punkterna 3 a—c äro tillämpliga, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffrringsvärdet.
Avskrives tillgång som avses i denna punkt enligt ovannämnda reg- ler för avskrir-wing av tillgångar i rörelse. får tillgångens värde icke
33
Föreslagen lydelse
ningsvärdet i den mån beloppet ö ver- stiger vad som inflyter genom avytt- ring av material e. d. isamband nred utrangeringen.
3. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvaran- de bruk avsedda inventarier. vilka i avskrivningshänseende inte hänförs till byggnad, dras av enligt bestäm- melserna i punkterna 3—5 av anvis- ningarna till 29 .5.
4. Ant-'finds en fastighet helt eller delvis i ägarens rörelse. skall avdrag för kostnaden för den del av fastig- heten som har använts i rörelsen medges vid beräkning av nettointäkt av rörelsen i enlighet med bestäm- melserna i 29å med tillhörande anvisningar. Används iannat fall än SON] ar.-'ses i första stycket en fastighet för annat ändamål än som bostad skall. om fastighetsägaren begär det. bestäm- melserna i punkterna 3-5. 7. 16 och 17 av anvisningarna till 29 ä' tilläm- pas pä ]sttigheten eller den del därav som ant-'änds för annat än bostadsän- damål.
Avskrivs en tillgång som avses i denna punkt enligt bestämmelserna i första eller andra stycket. får tillgång- ens värde inte ingå i underlaget för
”Senaste lydelse av förutvarande punkt 3 1969z363.
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
ingå i underlaget för annan avskriv- ning enligt 25.5 1 mom.
34
Föreslagen lydelse
annan avskrivning enligt 25% 1
mom .
till 17 .5
2.3” "l'omtrörelse anses f("ireligga. när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnads- tomt) från fastighet. som uppenbar— ligen fört-'årvats för att ingå i yrkes— mässig markförsåljning. såsom när fastighet köpts av ett tomtbolag eller dylikt eller när förvärvet avsett mark som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyg-
gelse.
[ övrigt anses försäljning av bygg— nadstomt ingå i tomtrörelse. om den skattskyldige under tio kalenderår — frånsett överlåtelse som avses i 2 5 lagen (l()78:*)7f)) om uppskov med beskattning av "realisationsvinst - avyttrat minst femton byggnadstom- ter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet sålt lill/ropa minst femma byggnadstomter under an- givna tid. Har försäljning av bygg— nadstomter skett från olika fastighe- ter eller från olika delar av en fastighet. medräknas vid beräkning- en av antalet tidigare sålda bygg- nadstomter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnads— tomter likställas med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyg- gelse. utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomträtt. Har fastighet genom köp. byte eller därmed jäm-
3" Senaste lydelse l*)7h".*)7l .
3. Tomtrörelse anses föreligga. när någon bedriver verksamhet som .huvut'lsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnads— tomt) fran fastighet. som uppenbar- ligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning. såsom når fastighet har köpts av ett tomt- bolag 0. (I. eller när förvärvet har avsett mark som enligt fastställd eller stadsplan byggnadsplan är avsedd för bebyggelse. ] övrigt anses försäljning av bygg- nadstomt ingå i tomtrörelse. om den skattskyldige under tio kalenderår — frånsett överlåtelse som avses i 2 s* lagen (1978970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst — har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst [5 under
byggnadstomter angivna tid. [ lar försäljning av bygg— nadstomter skett från olika fastighe- olika
fastighet. medräknas vid beräkning-
ter eller från delar av en en av antalet tidigare sålda bygg- nadstomter endast sådana tomter sotn med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma ttmitrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnads- tomter likställs med försäljning tipp- låtelse av mark i och för bebyggelse. utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomträtt. l lar fastighet genom köp. byte eller därmed jäm-
Prop. l980/81:68
Nuvarande lydelse
förlig överlåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar. far- eller morföräldrar. make. avkomling el— ler avkomlings make. till dödsbo. vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. eller till aktiebolag. handelsbolag eller ekonomisk förening. vari den skatt- skyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande infly- tande. anses tomtrörelse föreligga. om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt avyttrat minst femma byggnadstomter. T(nntrörelsen an- ses taga sin början i och med avytt- ringcn av den femtonde byggnads- tomten.
Försäljning av byggnadstmnt för att av anställda huvudsakligen an- vändas för gemensamt ändamäl eller till anställd för att bereda honom bostad anses ej utgöra totntrörelsc. om icke försäljningen göres av skatt- skyldig som avses i första stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
Säl/es byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller han- del med fastigheter. anses försälj- ningen ingå i den övriga verksamhe- ten. om icke tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.
Har skattskyldig och hans make. om de med hänsyn till antalet tomt- försäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomtrörelse. icke under de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret sålt någon bygg- nadstomt. anses avyttring av bygg—
Föreslagen lydelse
förlig överlåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar. far- eller mm'föräldrar. make. avkomling el- ler avkomlings make. till dödsbo. vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. eller till aktiebolag. handelsbolag eller ekonomisk förening. vari den skatt- skyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande infly- tande. anses tomtrörelse föreligga. om överlätaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen an- ses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.
försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen an- vändas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse. om inte försäljningen görs av skatt- skyldig sotn avses i första stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller han- del med fastigheter. anses försälj- ningen ingå i den övriga verksamhe- ten. om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.
llar skattskyldig och hans make. om de med hänsyn till antalet tomt- försäljningar enligt åådra-stycket an- ses ha drivit tomtrörelse. inte sålt nå- gon byggnadstomt under de senas- te tio kalenderåren före taxerings-- året. anses avyttring av byggnads-
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
nadstomt som därefter sker ej sotn tomtrörelse. om icke byggnadstom— ten ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller avyttringen skett under sådana förhållanden att tomt- rörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra stycket. Överlåtelse som avses i 2 5 lagen (19781970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst ver- kar iek ' avbrytande på uppehåll som nu nämnts.
Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som avses i andra stycket. anses vinsten av denna avyttring — utom den del av vinsten som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnz'tds— plan — icke som inkomst av rörelse utan som realisationsvinst. Som skattepliktig intäkt av rörelse räknas likväl belopp. varmed egendomens värde nedskrivits i rörelsen och som icke återförts till beskattning tidiga- re. Vad som sagts om försäljnings- vinstens beskattning som realisa- tionsvinst giiller icke, om avyttringen kan antagas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan. med vilken någondera år i intressegemenskap. obehörig skatteförmån.
Frågan om oskiftat dödsbos avytt-
Föreslagen lydelse
totnt sotn därefter sker inte som tomtrörelse. om inte byggnadstom- ten ingår i fastställd stadsplan eller byggnat'lsplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra stycket. Överlåtelse som avses i 2 & lagen (l978z970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst verkar inte avbrytande pä uppehåll som nu nämnts.
Utan hinder av vad i ji'ircgående stycke sag/s skall avyttring av bygg- nadstotnt anses utgöra led [ tomtrö— relse. om nedskrivning av byggnads- tomt har skett i rörelsen och nedskri- vet belopp inte har återförts till beskattning minst tio år före tax— eringsärct.
Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som avses i andra stycket. anses vinsten av denna avyttring — utom den del av vinsten som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnads- plan — inte som inkomst av tomtrörel- se. om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan. med vilken någondera är i intressegemenskap. obehörig skatteförmån. Som skatte- pliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen. iden män nedskrivningen inte har åter- förts till beskattning tidigare.
Frågan om dödsbos avyttring av
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
ring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedömes på samma sätt som om den avlidne verkställt avyttringen.
Föreslagen lydelse
att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på sam- byggnadstomt är
ma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.
3. Fastighet. som jörvärvas ge- nom köp. b_vte eller därmed jämför- ligt fång. utgör omsättaingstillgäng hos fastighetsägaren. om denne eller dennes make bedriver byggnadsrö- relse eller handel med fastigheter. Detsamma gäller om _l'astighetsäga- ren eller dennes tnake ärjöretagsle- dare [ ett fåmansftfiretag och fastighe- ten skulle ha utgjort omsätntingstill- gäng i byggaadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade förvär- vats av fåntansföretaget. ' Vad i första stycket sagts gäller inte om
a) fastigheten ttmlenlmrligen har jörvt'irvatsför stadigvarande använd- ning i jordbruk. skogsbruk eller rörelse. som bedrivs av fastighetsäga- re. dennes make eller av jämansföre- tag i vilketfastigltetsiigaren eller den- nes make är företags/edare.
h) förvärvet avser en- eller tvåfa- miljsft'tstighet som uppenbarligen
'skall stadigvarande användas som
bostad förjastighetsi'igarett eller den- nes make eller
c') förvärvet ttppealntrligen helt saknar samband med den av fastig- hetsägaren bedrivna h_vggnttdsrc'irel- sen.
Har en fastighet. som inte är omsättaingstil/gång. varit föremål för byggnadsarbete i byggtatdsrörelse. som — direkt eller genom ett handels- bolag — bedrivs av fastighetsägaren. skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i h_vggnadsrörelsen. Bedrivs
Prop. 1980/8l :68
Nuvarande lydelse
38
Föreslagen lydelse
bj'ggnadsrörelsen — direkt eller ge- nom ett lut/ulelsbtdug — av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp som intäkt endast om varor av merän ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband med arbetet.
Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsjörvaltatule före- tag och skulle någon av företagets fastigheter lut utgjort ontsättnings/ill- gång i byggaadsrörelst' eller handel med fastigheter om den hade inne- hafts av den skattskyldige. ska/I akti- en eller andelen anses utgöra (ansätt- ningstillgång. Vad nu sagts gäller dock endast om
at företaget är ett fannuts/öretag och den skattskyldige t'irf'öretttgsleda- re (' företaget eller make till företagsle— dare.
b) intressegentenskap eljest råder mellan den skattskyldige och företa- get eller
6) företaget är ett hattdelsbolag. [fall som avses i j'r'iregt'tende styeke e) ska/l — förutom andelen — en mot andelen svarande del av handelsbola— gets fastigheter anses som omsätt- ningstillgäng Itos delägaren. Vad nu sagts giiller dock endast de av bola- gets fastigheter som skttlle ha utgjort ontsiiltningstil/gttngar om de inne- hafts av delägaren.
Skattskyldig. som enligt bestäm- melserna i denna anvisningspttnkt eller punkt 4 inne/utr omsiitlttings/ill- gäng. anses bedriva rt'irelse.
4. Förviirvar skattskyldig genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död värde/mpper, fastighet eller liknande
Prop. 1980/81 :68
Nu varande lydelse
39
föreslagen lydelse
tillgång. som ltar tttgjort ontsättnings— tillgång i den avlidnes rörelse. anses til/gängen utgöra omsättnitt_g.stillgäng även Itos den skattskyldige.
Vad i första stycket sagts gäller endast om
a) den skattskyldige vid tidpunk- tenj't'lrjörväri'et själv bedriver rörelse i vilken til/gängen hade tttgjort omsättaingstillgdng om den hadef'ör- värva/s genom köp. byte eller där/ned jämförligt _liing.
l)) den skattskyldige avser allför/- sälta den avlidnes rörelse eller
t') annan skat/skyldig än som avses under a) och b) förvärvar til/gäng, som är net/skriven vid för- värvet. oeh avs/är från att begära avskattning.
Med avskattning avses att den skattskyldige tar upp m'ds'krivning- ens belopp som intäkt av rörelse för det är då ll't'n'värvet ägde rum.
till 28,5
1.31 Till intäkt av rörelse hänföras samtliga intäkter i penningar eller varor. som influtit i rörelsen. Detta innebär. att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet. att den normalt är att räkna med och ingärsäsom ett led i den förväri'sverksam/tet. varom fråga är. Hit räknas alltsä inflytande betalning för varor eller produkter. som den skattskyldige för i handel eller tillverkar. oelt gäller detta även för det fall. att rörelseidkaren vid överlåtelse av rörelsen till amtan låter i överlåtelsen inga befintliga varor eller produkter. Denna över- låtelse utgör dä sä att säga den sista
3' Senaste lydelse 19791ll49.
]. Till intäkt av rörelse hän/öns samtliga intäkter i pengar eller varor. som har influtit i rörelsen. Detta innebär. att intäkten skall vara av sädan beskaffenhet. att den nor- malt är att räkna med och ingärsom ett led i den ifrägavaramleförvärvs- verksamlteten. Hit räknas alltså inflytande betalning för varor eller produkter. som den skattskyldige Det
sagda gäller även då rörelseidkaren handlar med eller tillverkar.
vid överlåtelse av rörelsen later
befintliga varor eller produkter ingä överlåtelse i överlt'itelsen. Denna
utgör dä sä att säga den sista affärs—
Prop. 1980/81z68
Nuvarande lydelse
affärshändelsen i hans rörelse. Däre— mot räknas icke hit sådan intäkt. som till den skattskyldige kan intlyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att anse såsom drift- inkomst. såsom exempelvis vid avytt- ring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter eller andra till- gångar — angående för sådant bruk avsedda maskiner och andra inventa- rier sä ock patenträtter och liknande tidsbegrr'insade rättigheter ävensom hyresrätter och rättigheter av good- wills natur, se dock andra och tredje styckena här nedan. Den intäkt. som erhålles genom en dylik. oberoende av rörelsen verkställd avyttring. skall tagas i betraktande vid inkomstbe- räkningen för förvärvskällan tillfällig fört'ärvsverksamhet och bedömas efter de för denna förvt'z'rvskälla stad- gade grunder. Såsom skattepliktig intäkt räknas icke statligt avgångsve- derlag i form av engångsbelopp till renskötselutövare i samband med att han upphör med sin renskötsel. Till intäkt av rörelse hänförs intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk avsedda maskiner och andra inventarier samt därmed vid beräk- ning av värdeminskningsavdrag lik- ställda tillgångar (jfr punkterna 7 och 16 av ant-'isningarna till 29 s*). Till intäkt av rörelse hänförs även intäkt vid avyttring av patenträtt eller lik- nande tidsbegrt'insad rättighet. Det- samma gäller intäkt vid avyttring av hyresrätt och av varumärke. firma— namn eller annan rättighet av good- wills natur. Om beräkning i vissa fall av intäkt vid överlåtelse av skepp
40
Föreslagen lydelse
händelsen i hans rörelse. Däremot räknas inte hit sådan intäkt. som kan inflyta till den skattskyldige vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är driftin- komst. t. ex. vid avyttring av person-
att anse som
lig lösegendom eller för stadigvaran- de bruk i rörelsen avsedda fastighe- ter. lntäkt. som erhålls genom en sådan oberoende av rörelsen gjord avyttring. skall tas upp som intäkt vid beräkning av realisationsvinst enligt 35 och 36 .é'sl'. Som skattepliktig intäkt räknas inte statligt avgångsve— derlag i form av engångsbelopp till renskötselutövare i samband med att han upphör med sin renskötsel.
Till intäkt av rörelse hänförs vad som inflyter vid avyttring av maski- ner och andra t'ör stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgängarsotn är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsknings- avdrag. Om beräkning i vissa fall av intäkt vid överlåtelse av skepp och luftfartyg m. m. finns bestämmelser i 2 5 lagen (1966172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m.
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
och luftfartyg m.m. finns bestäm- melser i lä lagen (l966:l72) om avdrag för avskrivning på skepps- kontrakt m. m.
Skattskvldig. som driver tomtrö- relse. byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. skall såsom intäkt av rörelsen upptaga vad som influtit vid försäljning av sädan fastighet eller del därav. oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för innehavet. varefter frågan om och i vad män nettointäkt upp- stått genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet under beskattningsåret. Därvid iakttages utöver vad som gäller enligt anvisningarna till 27s följande. Om fastighet. som utgör lagertillgång i tomtrörelse. byggnads- rörelse eller handel med fastigheter. för är "ats innan rörelsen påbörjats. beräknas fastighetens värde vid tiden för rörelsens påbörjande på samma sätt som vid beräkning av realisationsvinst enligt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 369". Detta värde utgör fastighetens upp- räknade ingångsvärde i rörelsen även vid senare års taxeringar. Om en skattskyldig. som bedriver eller tidigare bedrivit rörelse. avyttrarfas- tighet eller del av fastighet som ltan förstadigvaramle bruk använt i rörel— sen. skall den del avjörsäliningssuln- uttal som belöper på sådana till fastigheten hörande tillgångar. vilka vid beräkning av i'ärdeminsknings— avdrag ltiinft'iras eller hän/"(3115 till maskiner och andra inventarier (jfr punkterna 70611 16 av anvisningarna till 29 s*), upptagas såsom intäkt av
41
Föreslagen lydelse
Skattskvldig. som driver tnmtrö- relse. byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. skall som intäkt av rörelsen ta upp vad som ltar influtit vid försäljning av sådan fastighet eller del därav som utgör omsätt- ningstillgång i rörelsen. varefter frä- gan om och i vad man nettointäkt ltar uppstått genom försäljningen kom- mer att bero pit resultatet av rörelsen i (less helhet under beskattningsåret. Utöver vad som gäller enligt anvis- ningarna till 27 5 skall därvid iakttas följande. Om fastighet. som utgör antsiittttingstillgång i rt'irelse. har f ör- värvats innan rörelsen påln'jriades. beräknas fastighetens värde vid tiden för rörelsens påbörjande pä samma sätt som vid beräkning av realisationsvinst enligt punkterna ] och 211 av anvisningarna till 36 &. Detta värde utgör fastighetens upp- rörelsen räknade ingängsvärde i även vid senare ärs taxeringar.
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lvde/se
rörelse. varemnt återstående delen av _l'örsiiljnittgssumman skall upptagas såsom iau'ikt av till/l'illig _l'r'irviirvs-
,-
verksamlu't. i den mån de i _D s* angivna I/örutst'ittuinga)-na 'l'ör ska/te-
pliktig realisatiaust'inst föreligga.
Föreslagen lydelse
flt'yttras _l'asligltel som utgör (”ll- siiuuingstillgdng i rörelse skall värde- lninskningsat'drag som ln'lr'iper/ui tid
före at'yttriugen åter/firas till beskatt- ning i rörelsen.
thskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk fi'irening tillgäng pä
annat sätt än genom sädan fusion som avses i Zh' s 3 Inom. och skulle vid en försäljning av tillgangen köpeskillingen ha varit skattepliktig i lörvärvskäl- lan. anses bolaget eller föreningen ha ätnjutit skattepliktig inkomst. som om
tillgängen sälts. Som köpeskilling gäller därvid tillgängens verkliga värde vid utskiftningen.
till B*)s'
l. :: l-lar annan fastighet helt eller delvis använts i ägarens egen rörelse. far byte—svärdet av vad sil använts ieke avdragas såsom (:mtkostnad i rörelsen. Detta hvresvärde har näm- ligen ieke upplagits såsom inkomst av annan fastighet (jfr punkt l av anvisningarna till 34 s). Avkastning- en av fastigheten kommer i stället till s_vnes som en del av rörelseinkoms- ten.
Har den skattskyldige i rörelse. som av honom utövats. för förädling eller fi'irbrukning tillgodogjort sig produkter fran eget jordbruk eller nägon dess binäring eller frän eget skogsbruk eller räämnen frän egen eller av honom brukad. i rörelsen ej använd fastighet. skall. såsmn av Zl och 24 & framgär. värdet av sädana ' "sa fall
upptagas sdsn/n intäkt av fastighe— produkter eller raämnen i v
33 Senaste lydelse l()73:74l.
1. Har annan fastighet helt eller delvis använts i ägarens egen rörelse. fär hyresvärdet av vad som på detta sätt använts inte dras av som omkost-
nad i rörelsen. Detta hyt'esvärde har nämligen inte tagits tip/7 som inkomst av annan fastighet (jfr punkt l av anvisningarna till 34 s*). Avkastning- en av fastigheten kommer i stället till s_vnes som en del av rörelseinkoms- ten.
Har den skattskyldige i rörelse. som ltar utövats av honom. för f("it'ädling eller förbrukning tillgodo- gjort sig'produkter fran eget jord- bruk eller nägon dess binäring eller frän eget skogsbruk eller raämnen fran egen eller av honotn brukad. i rörelsen inte använd fastighet. skall. som framgär av Zl och 34 ss. värdet av sädana produkter eller raämnen i upp intäkt av
vissa fall tas som
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
ten. Sker så. far samma värde avfö- ras såsom omkostnad i rörelsen. Detsamma gäller. om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av annan rörelse. som han tttövat oelt som. efter t_v i I 8 s*" sa'gs. är att anse sotn särskild förvärv-'skt'illa.
Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling fär efter den skattskyldiges eget val avdragas antingen i sin helhet för det är kostnat'len uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planen/ig av- skrivning jördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de katt i sitt ltelltet avdragas ttnder den If(lr_t'/tld odling— en beräknas vara ekonomiskt an— vändbar. Föreskrifterna i punkt 16 sjätte styeket äga motsvarande till- It't'mpning.
3. a.37* Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigva- bruk avdrages i regel genom ärliga värde— rande avsedda inventarier
minskningsavdrag antingen enligt bestämmelsermt nedan i denna punkt/ör plutten/ig avskrivning eller jämlikt reglerna i punkt 4 för räken- skapsenlig avskrivning. .firo tillgång— ar. varom nu iirjråga. ttttderkastade ltastig förbrukning. vilket vatt/igen katt anses varafallet. när de beräknas ltava en varaktig/teistid av högst tre är. tnå doek oavsett om planen/ig eller riikenskapsenlig avskrivning till—
It'impas under anskaffningsäret av-
43
Föreslagen lydelse
fastigheten. Isådantj'all får samma
värde dras av som omkostnad i rörelsen. Detta gäller också. om han i rörelsen ltar tillgodogjort sig pro- dukter av annan av honom atövad rörelse. som är att anse sotn särskild fi'irvärvskälla.
Utgi/ier för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt— eller bärodling fär efter den
eget val dras av
skattskyldiges antingen i sin helhet det är då inköpet eller planteringen ltar tigt rttnt eller genom årliga värdeminsk— ningsavdrag. l"'iirdeminskningsav— draget lteråknas enligt at'slt'rivnings— platt till viss proeentji'ir år riiknat av odlingens anska_/_'/ttittgsvårde. Beräk- ningen görs från den tidpttttkt då odlingen ltar _fi'irdigstål/ts. Froeent— satsen för t't't'rdentinskttingsal'drag ltestt't'ms efter den tid odlingen beräk- nas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt lb sjätte oelt sjunde st_v'eketta skall tillt'intpas.
3. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvaran- de bruk avsedda inventarier dras i regel av genom ärliga värdeminsk- ningsavdrag enligt bestämmelscrna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 4 eller om restt'iirdeavskriv- ning i pttttkt 5. Katt inventariernas ekonontirka livs/(inta! atttas uppgå till högst tre är. I/iir emellertid ltela utgi/len för deras anskaffande dras av under anskaffningsäret. Omedel- lntrt avdrag får även rke ifråga om inventarier av mindre viirde.
37” Senaste lydelse av li'u'utvarande punkt 3 a ltt7ozb'5.
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
dragas hela kostnaden för deras anskaffande.
Har fåmansföretag anskaffat in- ventarier. som uteslutande eller så gott som uteslutande äro avsedda för företagsledares eller honom närstå- ende persons pri 'ata bruk, fär avdrag som här avses ej ätnjutas.
(punkt 4 tolfte stycket)
Angående avdrag för nedskrivning av värdet ("1 rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvaran- de bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt stadgas i punkt 2 av anvisningarna till 41 &.
(punkt 4 första stycket)-
4. 34 Skattskvldig mä. efter därom hos taxeringsnämnd eller. om besvär anförts, länsrätt framställt yrkande. berättigas att under förutsättning av motsvarande avskrivning i räkenska- perna tills vidare åtnjuta avdrag för avskrivning ä maskiner eller andra avsedda inventarier i enlighet med bestäm-
för stadigvarande bruk
melserna ttedan i denna punkt för
34 Senaste lydelse 1979:612.
44
föreslagen lydelse
Har ett fämanst'öretag anskaffat inventarier. som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledares eller honom närstå- ende persons privata bruk. medges inte avdrag på grund av anskthning- ("Il.
Regler om avdrag avseende beställ- da men inte levererade inventarier (kontraktsm'skrivning) finns i punkt 2 sista st_veket av anvisningarna till 41 &.
Har den skattskyldige yrkat avdrag för t'ärdetninskning av invenlarier. skall avdraget anses rnedgivet i den mån det ltar medfört att den laserade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle lta skett eller medfört en ökning av förlust som berättigar till avdrag ett/igt bestäm- melserna i lagen (196063) om rätt till förluslutjätnning vid taxering för inkomst. anska/_'/'- ningsvärde minskat med medgivna det
lin-'entariernas vänlerninskningsavdrag utgör skat/emässiga restvt'irdet.
4. Skattskvldig katt efter _vrkande hos taseringsnämnd eller. om besvär har anförts. hos länsrätt medges rätt att tills vidare få avdrag för värde- minskning av sitta inventarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt om rä k e n s ka p s en li g avskrivning. Som fi:")rutsättning för detta gäller (1) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
rä k e n s k a p s e n lig avskrivning. Såsom förutsättning härför skall gäl- la att den skattskyldige haft ordnad bokföring. som avslutas medelst vinst- och förlustkonto. samt att till- fredsställandc utredning föreligger om vad som återstår i beskattningsav- seende oavskrivet av anskaffnings- värdet å ifrågavarande tillgångar samt dessa iii-'ensotn avskrivningar å desamma i den skattskyldiges räken- skaper och i föt'etcdd utredning redovisas på sådant sätt. att trygghet föreligger att vid avyttring av till- gångarna framdeles möjligen upp— kommande vinstcr ej skola undgå taxering.
(punkt 3 b fjärde stycket)
Såsom tillgångs anskaffningsvärde skall anses. dä tillgången förvärvats genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång. den verkliga kostna- den för dess anskaffande och. då tillgången annorledes övergått till rörelsen. dess allmänna saluvärde vid tiden för övergången. Dock skall iakttagas följande. Har tillgång i samband med förvärv av den rörelse . vari den nyttjas. erhållits annorledes än genom köp eller byte eller där- med jämförligt fång. skall. där ej särskilda omständigheter till annat föranleda. såsom anskaffningsvärde för tillgången anses det belopp som kvarstår i beska/rningsavseende oav- skrivet för överlåtaren. Skulle det i någorfttll befinnas. att den skattskyl- dige eller någon. som står honom
45
Föreslagen lydelse
årsbokslut;
b) att avdraget motsvarar avskriv- ningen [ rt'ikenskaperna;
c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventarier/ms skatte- mässiga restvärde;
d ) att itu-'entarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper ochi företcdd utredning att trygghet före- ligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår lu'skattning: samt
e) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret — det bok- förda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med utgångs- punkt i im'entariernas skattemässiga restvärde vid beskattttittgsårets in-
gång.
Som anskaffningsvärde för inven- tarier skall anses. dä inventarierna har förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. den verkliga utgiften för deras anskaffande och. då inventarierna har förvärvats på anttat sätt. deras markmtdsvärde vid tiden för fört-'ärvet. Dock skall föl- jande iakttas. llar inventarierna ingått i en rörelse. som den skattskyl- dige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fäng. skall. om inte sär- skilda omständigheterföranleder an- nat. sorn anskaffningsvärde för inventarierrm anses det för den tidi- gare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon. som står honom nära. vidtagit åtgärd för att den skattskyl-
Prop. 1980/81z68
Nuvarande lydelse
nära. vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodo- räkna sig ett högre anskaffningsvär- de än som synes rimligt. och kan det antagas att detta skett för att åt någon av dem bereda obehörig för- män i beskattningsavseende. skall anskaffningsvärdet i skälig mån jäm- kas. Såsom anskaffningsvärde för tillgång. som moderbolag eller över- tagande förening övertager från dot- terbolag eller överlåtande förening vid sådan fusion. som i 28 .ö 3 mom. första eller andra stycket avses. skall anses det belopp. som vid fusionstill- fället kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet hos dotterbolaget eller den överlåtande. föreningen.
(punkt 4 femte stycket)
llar skattskyldig beträffande un- der beskattningsåret anskaffade tiil- gångar tidigare åtnjutit i punkt 2 av am'isningarna till 41 s* ontförmält avdrag å värdet av rättighet till leve- rans av tillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt. skall vid beräkning av avdrag för värdeminskning med 30 procent av anskaffa ings värdet såsom anskaffningsvärde anses den verkli- ga kostnaden minskad med det tidi- gare jämlikt n_vssnämnda stadgande åtnjutna avdraget. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning. om investeringsfond i enlighet med vad för sådan fond finnes stadgat tagits i anspråk för avskrivning av under beskattningsåret anskaffade tillgång-
ar.
(punkt 4 andra — fjärde och sjätte — elfte styckena) Avdrag för avskrivning å här ifrå-
46
[föreslagen lidelse
dige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvz'irde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehö— rig förmån i beskattningsavseende åt någon av dem. skall anskaffnings- värdet i skälig mån jämkas.
Som anskaffningsvärde för inven- tarier. som moderbolag eller överta- gande förening övertar från dotter- bolag eller överlåtande förening vid sådan fusion. som avses i 28.5 3 mom.. anses det .s'kattemt'issiga rest- värdet vid fusionstillfället hos dotter- bolaget eller den överlåtande före- ningen.
Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarit-W. som har anskaffas un- der beskattningsåret. skall som anskaffningsvz'irde anses den verkli- ga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsfond eller lik- nande avsättning tagits i anspråk för anskaffning av ini-'entarier under beskattningsåret.
Avdrag för avskrivning får för
Prop. [980/81z68
Nuvarande lydelse
gavarande tillgångar må för visst beskattningsår åtnjutas med högst trettio procent för är räknat av sum- man av bokfört värde ä tillgångarna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och an- skaffningsvärdet å sådana under beskattningsåret anskaffade till- gångar. vilka vid utgången av beskattningsåret fortfarande tillhör- de rörelsen. Vad sålunda stadgats skall gälla oavsett när under beskatt- ningsåret tillgångarna anskaffats.
Hava under beskattningsåret till— gångar av nu tfrågavaramle slag. som anskaffats före ingången av samma år; avyttrats eller hava dylika till- gångar gått förlorade. därvid för sistm'imnda fall försäkringsersätt- ning avtalats. må särskilt avdrag för avskrivning åtnjutas med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Därest skatt- skyldig erhållit avd rag i enlighet med bestämmelserna i detta stycke. s "all underlaget för beräkning av avdrag enligt nästföregående stycke faststäl- las till motsvarande lägre belopp.
llar ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög kostnad för tillgång betingats därav. att den sko- lat utnyttjas för ett särskilt arbetstill- fälle eller för en konjunktur. som väntas bliva allenast tillfällig. eller av annan liknande omständighet. må för det beskattningsår. varunder till- gången anskaffats. avdrag göras vid inkomstheräkningen för sådant över- pris eller sådan merkostnad. Därest avdrag som nu sagts medgivits. skall avdrag enligt bestämmelserna i and-
47
Föreslagen lydelse
visst beskattningsärgöras med högst 30 procent för är räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och an— skaffningsvärdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inventa— vilka vid utgång fortfarande tillhörde rörel- rier. beskattningsårets sen. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventa- rierna har anskaffats.
Har in ventarier. som har anskaf— fats före beskattaingsårets ingång. avyttrats under beskattningsåret el- ler har den skattskyldige rätt till fi'irsäkringsersättning för inventari- er. som har gått förlorade under beskattaingsåret. medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäk- ten. A vdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt femte stycket. Har den skatt- skyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp.
Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inven- tarier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur. som väntas bli endast tillfällig. eller av annan liknande omständighet. medges för det be- skattningsår. 'arunder inventarierna har anskaffats. avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Ont avdrag som nu sagts har medgivits. skall avdrag enligt bestämmelserna i femte stycket beräknas på därefter
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
ra stycket beräknas å därefter åter- stående del av anskaffningsvärdet. Oaktat avdrag medgivas för avskrivning med belopp som erfordras för att det bokförda värdet icke skall överstiga
vad ovan stadgas må
anskaffningsvärdet å samtliga nu ifrt'igavarande tillgångar, vilka vid utgången av beskattningsåret _l'orlfa- rande tillhörde rörelsen. sedan å detta värde avräknats en beräknad årlig avskrivning av tjugu procent. Visar skattskyldig att nämnda till- gångars verkliga värde understiger även sålunda beräknat värde. må avdrag medgivas jämväl för härav betingad ytterligare avskrivning. Vid tillämpning av bestämmelsernai det— ta stycke skola i fråga om anskaff- ningsvärde och anskaffningsår för tillgångar. som övertagits genom sådan fusion. som i 285 3 mom. avses. de i fusionen deltagande före- tagen anses som en skattskyldig.
anskaffats
Då tillgångar. som under beskattningsåret. avyttras. förloras eller såsom för rörelsen obrukbara utrangeras under samma år. må avdrag åtnjutas för anskaff- nin gsvärdet eller oavskriven del där- av. Med avyttring likställes det fall. att tillgång uttages ur rörelsen för att tillföras annan rörelse. som utgör särskild förvärvskälla. eller för att Att belopp. som erhålles vid avyttring av tillgång, i sin helhet skall upptagas såsom intäkt av rörelse. därom stad- gas i punkt 1 andra stycket av anvis- ningarna till 28 &. nyttjas för annat ändamål.
Finnes skattskyldig ltava i räken- skaperna verkställt avskrivning med
48
F öresldgen lydelse
återstående del av anskaffningsvär- det.
Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga in- ventarier. vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen. sedan från detta värde har avräknats en beräk- nad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventa- riernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat 'ärde. medges avdrag för den ytterligare avskrivning som nuniveras av detta. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta stycke skall i fråga om anskaff- ningsvärde och anskaffningsår för inventarier, som har övertagits ge- nom sådan fusion som avses i 28 s 3 mom.. de i fusionen deltagande före-
tagen anses som en skattskyldig.
Då inventarier, som haranskaffats
under beskattningsåret. avyttras. förloras eller utrangeras under sam- ma år. medges avdrag för anskaff- ningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 28 s framgår att belopp. som erhålls vid avyttring av inventarier. i sitt helhet skall tas upp som intäkt av rörelse.
Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna
Prop. BSO/81:68
Nuvarande lydelse
större belopp än det. varmed han äger åtnjuta avdrag vid taxeringen. mä den omständigheten att avdrag för avskrivning medgives med lägre belopp än vad i räkenskaperna avskrivits icke föranleda ändring av räkenskapsenlig avskrivning beräknas. Avdrag för belopp. med vilket den skattskyldige i räkenskaperna verkställt avskrivning det värde. varä utöver vad vid taxering blivit god- känt. mä åtnjutas först sedan tax— eringen i fråga blivit slutligt avgjord och enligt särskild av taxerings- nämnd eller. om besvär anförts, läns- rätt godkänd ai-fskrivningsplan. avse- ende en tid av minst fem år. räknat från och med beskattningsåret efter det varunder avskrivningen i fråga verkställdes.
Den omständigheten att vid till- lämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall över- ensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör ej hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgo- dogöra sig från tiden före övergång- en resterande. i räkenskaperna gjor- da men ej vid beskattningcn åtnjutna avdrag antingen inom ramen för avskrivningsplan som avses i punkt 3 eller, med ttu'eringsnämnds eller, om best-'är anförts. länsrätts särskilda medgivande. på en gång eller enligt särskild av vederbörande nämnd godkänd avskrivningsplan avseende en tid av högst tio år. Efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning må dock i intet fall sådant avdrag tillgo- donjutas. som avses i punkt 3 e tredje stycket.
49
Föreslagen lydelse
än han får dra av vid taxeringen. föranleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas. påverkas. Det överskju- tande beloppet får i stället. sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord. dras av genom årlig avskriv- ning efter 20 procent för helt år. räknat från och med beskattnings— året efter det under vilket avskriv— ningen i fråga verkställdes.
Den omständigheten att vid till- lämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall över- ensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgo- dogöra sig avdrag för (li-*skrivningar.
sådana som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskatt- ningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årli g avskrivning efter 20 procent för helt år.
Prop. BSO/81:68
Nuvarande lydelse
Har för? Öl't'fååf'a till räkenskaps- enlig avskrivning skattskyldig vid taxeringen tillgodoräknats värdeminskningsavdrag än enligt rä— kenskaperna. skall, för åstadkom- mande av överensstämmelse mellan tillgångens återstående värden enligt
större
räkenskaperna och i beskattningsav- seende. det belopp. varmed tillgång- ens värde sålunda i beskattningsa vse— ende understiger värdet enligt räken- skaperna. under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller. eller, om den skattskyldige hellre vill. med en tredjedel för nämnda beskattningsår och ett vart av de två närmast följande åren. Vid tillämpning av detta stycke skall även
upptagas såsom intäkt
sådant på tidigare år ert/igt avskriv- ningsplan belöpande värdeminsk- ningsavdrag. som den skattskyldige ej kunnat utnyttja, anses hava tillgo- doräknats honom.
Har aktiebolag eller ekonomisk förening, som åtnjuter avdrag för avskrivning å maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier [ enlighet med bestämmel- serna för räkenskapsenlig avskriv- övertagit dylika genom sådan fusion, som i 28åi 3
ning, tillgångar mom. avses, och ha dessa tillgångari räkenskaperna upptagits till högre värde än vad som enligt bestämmel- serna i punkt 3 b sista stycket är att anskaffningsvärde för bolaget eller föreningen må företa- get efter därom hos taxeringsnämnd eller. om besvär anförts. länsrätt framställt yrkande berättigas att även efter fusionen tillämpa räkenskaps-
ath som
Föreslagen lydelse
Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgo- doräknats större värdeminsknings- avdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna. skall. för åstadkom- mande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, skattemässiga restvärde understiger
varmed inventariernas det bokförda värdet. tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räken- skapsenlig avskrivning gäller, eller. om den skattskyldige begär det. med en tredjedel för nämnda beskatt— ningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.
Har aktiebolag eller ekonomisk förening övertagit inventarier genom sådan fusion, som avses i 28ä 3 mom., och har dessa inventarier i räkenskaperna upptagits till högre värde än vad som enligt bestämmel- serna i tredje stycket skall anses som anskaffningsvärde för bolaget eller föreningen, får företaget efter yr- kande hos taxeringsnämnd eller, om besvär har anförts, hos länsrätt med- ges rätt att även efter fusionen tilläm- pa räkenskapsenlig avskrivning un- der förutsättning att skillnaden mel- lan det bokförda värdet och anskaff- ningsvärdet. beräknat enligt tredje stycket. tas upp som intäkt under det beskattningsår. då fusionen genom-
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
enlig avskrivning. under förutsätt- ning att skillnaden mellan värdet enligt räkenskaperna och anSkaff- ningsvärdet, beräknat på sätt i punkt 3 b sista stycket sägs, upptages som intäkt under det beskattningsår, då fusionen genomföres. eller. om före- taget hellre vill. med en tredjedel för nämnda beskattningsår och ett vart av de två närmast följande åren.
(punkt 5 andra och tredje styckena av anvisningarna till 22 å)
Vid restvärdeavskrivning får skatt- skyldig. under förutsättning av mot- svarande avskrivning i räkenskaper- na, åtnjuta avdrag för visst beskatt- ningsär med högst 25 procent för är räknat av tillgångarnas restvärde. Med restvärde förstås tillgångar/tas bokförda värde enligt balansrt'ikning- ett räkenskapsåret beskattningsåret anskaffningskostnaden för tillgång—
närmast före med tillägg av ur. som anskaffats under beskatt— ningsåret. och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag för under samma år avyttrade. skadade eller förlorade tillgångar. Dock skall i restvärdet ej inräknas attskaffnings— kostnaden för tillgång som anskaffats under beskattningsåret och avytt— rats. förlorats eller utrangerats uttder
samma år.
Attskaffningskostnaden för maski- ner och attdra för stadigvarande bruk avsedda inventarier beräknas med
51
Föreslagen lydelse
förs. eller. om företaget bEgär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.
5 . Vid medges
restvärdeavskriv- n i n g den skattskyldige avdrag för visst beskattningsär med högst 2.5 procent för är räknat av avskrivningsuttder/age! för maskiner och andra inventarier. Avskrivning '- underlaget utgöm av invetttarierttas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående beskatt— ningsäret med tillägg av anskaff- ttingsvärdet för inventarier. som har anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfa- rande tillhörde rörelsen. och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försökringsersiittning för inven- tarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats under bc- skattningsärct.
Visar den skattskyldige att in venta- rierttas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i första styck- et. medges det ytterligare avdrag sotn motiveras av detta.
Vad som föreskrivs om räken- skapsenlig avskrivning i punkt 4 andra—fjärde samt sjätte, sjunde och
Prop. l980/8lz68
Nuvarande lydelse
iakttagande i tillämpliga delar av punkt 3 17 sista stycket av anvisning- arna till 20 sf. ] övrigt gäller beträf- fande restvärdezwskrivning i tillämp- liga delar vad som föreskrives om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 4 tredje. femte och sintule—elfte styck- ena av nämnda anvisningar.
5. 3"; Avdrag får jämväl ske för 1'iirdeminskning. som patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet un- a'ergått på grund av minskning av giltig/tetstiden. Det är härvid utan betydelse om rörelseidkaren förvär- vat rättigheten för att utnyttja den vid tillverkning som han bedriver eller om han tillgodogör sig rättighe- ten genom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. Genom värde- minskningsavdrag at'drages också kostnad för anskaffning av hyresrätt och av varumärke. firmanamn eller annan rättighet av goodwills natur.
Beträffande
drag för tillgång som avses i första
värde/nitiskningsa ! '-
styeket äga föreskrifterna i punkterna 3 och 4 motsvarande tillämpning.
Om moderbolag eller (”ii-ertagant'le förening genom sådan fusion. som i 28 s* 3 mom. första eller" andra stycket avses. övertager patenträtt. hyresrätt eller til/gått g av good tvi/ls natta", skall vid beräkning av t'ärdemin'sknings- avdrag ()L'll av vad som återstår oav— skrivet av ansktilfnirtgsvärdet av till- gången så anses som om bolagen eller föreningarna utgjort en skattskyl- dig.
7. 3" Kostnaden för anskaffande av avsedd för byggnad. vilken är
Föreslagen lydelse
nionde styckena gäller i tillämpliga delar ocksa" ifråga om restvärdeav-
skrivning.
I). Avdrag enligt ht'stt'z'mmelser-
na i punkterna 4 och 5 fär även göras för tttgifterför anskaffning av patent- rätt och liknande tidsbegränsad rät- tighet. Det är härvid utan betydelse om t'i'irelseidkaren har förvärvat rät- tigheten för att utnyttja den vid tillverkning som han bedriver eller om han tillgodogör sig rättigheten ' genom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. ()cksa utgifter för anskaffning av hyresrätt och av varumärke.firma eller annan rättig- het av goodwills natur dras av enligt de nämnda l)estt'itnmelserna.
7. Utgifter för anskaffande av en byggnad. som är avsedd för använd-
35 Senaste lydelse av förutvarande punkt 5 l$)(16:724. 3” Senaste lydelse 197525").
Prop. 1980/81z68
Nuvarande lydelse
användning i ägarens rörelse. avdra— ges genom ärliga värdeminsknings- avdrag enligt föreskrifterna i denna punkt. Är ji'äga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fatal är. fär dock bygg— mtdrkostnaden i sin helhet avdragas för det är dä anskaffitingen ägt
I'll/lf.
l byggnads anskaffningsvärde in— räknas ej värdet av sädana delar och tillbehör. som äro avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamäl. även om deras vär— de ingdr i det vid jitstighetstaxeringen ]astställda byggaadsvärdet.
I enlighet härmed inräknas ej i värdet av industribyggnad värdet av tillgångar avsedda för den industriel- la driften säsom maskiner. anord- ningar för godstransport som t. ex. räls. traversbanor och hissar. behal- lare. ställningar för lagring e.d. samt ej heller värdet av anordningar för am-ändningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda fundament. I byggtmdens värde inräknas vidare ej värdet av ledningar för vatten. avlopp m.m.. avsedda att direkt tjäna den industriella driften. eller värdet av speciella vä rmeanläggning- ar. ventilationsanordningar eller sär- skilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. [ värdet av byggnad som är avsedd för affärsändamäl inräknas exempelvis ej värdet av hyllor. diskar eller annan butiksin- redning. rulltrappor m.m. Tjänst—
Föreslagen ivf/else
ning i ägarens rörelse. dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag. Av— draget beräknas enligt avskrivnings- plan till viss procent för är räknat av byggnadens anskaffaingsvärde. Be- räkningen görs frän den lid/unikt då byggnaden har Ifärdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd att
användas endast ett fatal är. fär dock tazska/jitingsatgijterna i sin helhet dras av det är dä byggnaden anskaf-
fades.
l en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte ulgi/ierförsädana delar och tillbehör. som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för ri'irelseändamal ('byggntulsinvett- tarier). ! enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i en indu- stribyggnad tillgångar avsedda för den industriella driften. sasom ma- skiner. anordningar för godstrans- port som t. ex. räls. traversbanor och hissar. behållare. ställningar för lagring e. d.. samt anm'dningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. Sum h_vggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten. avlopp m. m.. avsedda att direkt tjäna den indu- striella driften. och speciella värme- anläggningar. ventilationsanord— ningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som bygg- nadsinventarier i en byggnad sotn är avsedd för affärsändamäl räknas exempelvis hyllor. diskar eller annan lmtiksinredning. rulltrappor m.m. Tjänstgör en konstruktion. för. vil- ken ett byggnadsvärde ltar fastställts . vid fastighetstaxeringen. i sin helhet
Prop. 1980/81:68
Nuvarande. lydelse
gör konstruktion, för vilken bygg- nadsvärde fastställts vid fastighets- taxeringen. i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap. såsom kan vara-fallet med oljecisterner och silo-anläggningar, anses värdet av Sådan konstruktion ej ingå i byggtra- densl värde.
[ fråga om tillgångar, vilkas värde enligt andra och tredje styckenti ej inräknas i byggnadens värde. tilläm- pas i stället de föreskrifter som enligt punkterna 3 och 4 gälla för beräk- ning av m. m. för maskiner och andra inven- tarier i rörelse.
Av punkt 16 fjärde stycket fram- går. att värdet av vissa till marken
värde/nitiskt: in gsa vdra g
hörande. anordningar inräknas i
anskaffningsvärdet för byggnad.
Föreslagen lydelse
eller till viss del som maskin eller redskap. såsom kan vara fallet med oljecisterner och siltntnläggningar. anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anord— ningar som är nödvändiga för [rygg-
Däremot
nadens allmänna användning, såsom ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström eller gas oeh annan liknande anordning. Anskajfningsvärdet för en ledning som är avsed d för så väl en byggnads anw'indning för rörelseän- danuil som byggnadens allmänna ant-'ändning fördelas mellan bygg- nadsinventarier och byggnaden i för- hållande till lturstor del av ledningen som tjänar rörels'eändamålet respek- tive byggnadens allmänna använd- ning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinven/a— rier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hän» förliga till rörelseändatnälet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
[ fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 3—5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
Av punkt u» tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffnings "zirdet för en byggnad.
Prop. 1980/81z68
Nu varande lydelse
även om de icke ingå i byggnadsvär- det.
Värdeminskningsavdrag för bygg- nad beräknas på ett anskaffningsvär— de, bestämt enligt de grunder som angivas i punkt3 b sista stycket. Har byggnad förvärvats tillsammans med den mark, på vilken den är belägen. anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa »på byggnaden. som det vid fastighets- taxeringen fastställda byggnadsvär- det utgör av fastighetens hela tax- eringsvärde. Om den återstående delen av anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvär- de, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Till an- skaffningsvärdet räknas även de kostnader för till- eller ombyggnad
som nedlagts efter förvärvet av bygg- naden.
Föreslagen lydelse
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens an- skaffningsva'rde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggna- den. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombygg- nad. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed järn- för/igt fång, skall den verkliga utgif— ten utgöra anskaffningsvärdet. För- värvades byggnaden tillsammans med den mark på vilken den är belägen. anses så stor del av vederla- get för fastigheten -— [förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 5 jordabalken— belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighe- tens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaden kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för bygg- naden erhålls. Om den del av veder- lagerför fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på bygg- naden jämte byggnadsinventarier vi- sas mera avsevärt över- eller under- stiga ett skäligt markvärde. får dock det för byggnaden beräknade an- skaffningsw'irder jämkas. Har den skattskyldige eller någon,. som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgo- doräkna sig ett högre anskaffnings- värde än som synts rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dent bereda obehörig för-
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
Avdrag för årlig värdeminskning .. av byggnad beräknas enligt avskriv- ningsplan till viss procent av anskaff— ningsvärdet. Procentsatscn för vär- deminskningsavdraget bestämmes efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid denna bedömning skola beaktas jämväl sädana omstän- digheter som att byggnadens ekono- miska varaktighetstid kan antagas komma att röna inflytande av fram- tida rationaliseringar. förändringar med hänsyn till teknikens utveck- ling, omläggning av verksamhet och liknande. Är på grund av särskilda omständigheter av annan att än nyss nämnts byggnadens värde för rörel- sen bcgränsat till förhållandevis kort tid. skall hänsyn tagas även härtill.
Föreslagen lydelse
män i beskattningsavsecnde. skall anskaffningsvärdet i skälig mån jäm- kas.
Har en investeringsfond 6. (1. eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad. skall som anskaffningsvärde för byggnaden an- ses den verkliga utgiften för byggna- den minskad med det ianspråktagna beloppet.
Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt ätt genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värdeminsk- ningsavdrag på byggnaden som skitl- le ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggna- den. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening (fit-'ertar en byggnad från ett dotterbolag eller en ("iver/ätande före- ning vid såtlan fusion. som avses i 28 s 3 mom.
Procentsatsen för vt'irderninsk- ningsavdrag i fråga om en byggnad beställts med hänsyn till (len tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationa- liseringar. teknikens utveckling. om- läggning av verksamhet och liknan- de förhållanden. Är på grand av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållan- devis kort tid. skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempel- vis dä fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malm- fyndighet eller då en byggnad. som
Prop. 1980/81z68
Nuvarande lydelse
Sä kan vara fallet exempelvis dä fråga är om byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då byggnad. som är belägen pä annans grund och som användes i rörelse. vid nyttjant'lerättens upphö- rande ic'ke skall lösas av jt')rtliigtt— ren.
Skattskyldig far i fråga om bygg- nad. som är avsedd att användas i hans rörelse. göra avdrag inom avskrivningsplancn — utom för arli— ga värdeminskningsavdrug — med ltt procent av den på planen upptagna kostnaden för ny-. till- eller ombygg- nad. /lvdraget fördelas med 3 pro- cent lltltlt't' vart och ett av de fem första beskattttingsdrt'tt räknat från och med det år då kostnaden ned- lagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd. färden nye ägaren pd motsvarande sittt tillgodoräkna sig de avdrag som återstå för ("iret'lätaretr
Utrangcras eller nedrives i rörelse använd byggnad. fär avdrag ska för vad som äterstär oavskrivet av anskaffningsvärt'let. i den män detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsntaterialier o. dyl. i samband med utrungcringen eller rivningen.
ll. 37 Punkt [ tittande stycket av atwisningarna till 22 s- äger motsva- rande tillämpning beträffande in- komst av rörelse.
lt). 3” Kostnaden för anskaffande av sådana markanläggningar pä fas- tighet. avsedd för användning i äga-
rens rörelse. som avses i andra styck-
3-7 Senaste lydelse 1076: [(tf)-l. ZR Senaste lydelse 196936].
Föreslagen lydelse
är belägen pit annans mark och som används i rörelse. vid nyttjanderät- tcns upphörande inte skall lösas av
jordägaren.
Skattskyldig fär i fraga om t'” byggnad. som är avsedd att använ- dasi hans rörelse. göra avdrag inom avskrivningsplancn — utom med ärli- ga värdcminskningsavdrug — med ltt procent av de pä planen upptagna utgifterna för try-. till- eller ombygg- nad (primärat'drag). Primäravdragt't medges med 2- proccnt för år räknat frän den tidpunkt dä byggnaden eller den till— eller ombyggda delen av byggnaden har färdigställts. Förvär- ras byggnaden ut' ('I) tty ligare. fär denne tillgodogt'ira sig de pri/närov- drag som återstår för den förre äga- ren.
Utrangcras en i rörelse använd byggnad. fär avdrag göras för vad som ätcrstär oas-"skrivet uv anskaff- ningsvärdet i den mån beloppet över— stiger vad som inflyter genom avytt- ring av bygg/tadmmterialt'. d. isarn- band med utrangeringen.
ll. Punkt anvisningarmt till 22 kli/lämpas ock-
l sjunde stycket av sa' beträffande inkomst av rörelse.
lb. Utgifter för anskaffande av sädana markanläggningar pä fastig- het. avsedd för användning i ägarens
rörelse. som avses i andra stycket.
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
et, avdri'tges genom årliga värde- minskningszwdrag enligt föreskrifter- na i denna punkt. Avdrag medgives endast för som bestritts av den skattskyldige och
sådan kostnad avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten. .flrfråga om rent tillfälliga anläggningar, avsedda att användas endast ett fåtal år. får anskajfningskostnaden i sin helhet avdragas för det är då anläggningen anskaffades.
[ anskaffningsvärdet för markan- läggningar inräknas kostnaden för vilka marken göres plan eller fast, såsom sädana markarbeten genom röjning av träd. buskar och annat, schaktning av jord— och berg/nassar, uppförandet av stödmurar och torr- låggning av marken. Till anskaff- ningsvärdetföres även kostnaden för rivning av byggnad eller annat som tidigare funnits på fastigheten. Vida- re inräknas i anskaffningsvärdet kostnaden för olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra t'illfarter. körplaner, par- keringsplatser. fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för personal. plante- ringar e. d. samt, i den mån de ej vid fastighetstaxering äro att hänföra till byggnad. även brunnar. källare och tunnlar 6. d.
Däremot inräknas ej i anskaff- ' ningsvärdet för markanläggningar
58
Föreslagen lydelse
dras av genom årliga värdeminsk- ningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat följer av sjätte stycket, endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbe- ten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräk- nas enligt avskriwzingsplan till 5 pro- cent för år räknat av tre fjärdedelar av anläggningens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgtfterna i sin helhet dras av det år då anlägg- ningen anskaffades.
Till markanläggning hänförs så- dant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast. såsom röjning, schaktning. rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. uppföran- det av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hän- förs också olika anordningar såsom vägar. kanaler. hamninlopp och andra tillfarter, körplaner. parke- ringsplatser. fotbollsplaner och ten- nisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för personal. plante- ringar e. (1. samt. i den mån de inte vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad, även brunnar. källare och tunnlar c. (1.
Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda
Prop. BSO/81:68
Nuvarande lydelse
kostnaden för följande slags tillgång- ar - även om deras värde ingår i det vid fastighetstaxeringen fastställda markvärdet — nämligen anordningar, avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra inventarier i rörelse, eller sådana inventarier som användas för viss verksamhet såsom fundament e. d.. industrispår, traversbanor samt led- ningar för vatten. avlopp, elektrisk ström, gas m. m. Ej heller inräknas kostnaden för stängsel och andra jämförliga avspärrningsanordning- ar. På dessa slags tillgångar tillämpas föreskrifterna om värdeminsknings- avdrag för maskiner och inventarier i punkterna 3 och 4.
59
Föreslagen lydelse
att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvaran- de brak avsedda inventarier i rörelse eller sådana inventarier som an- vänds för viss verksamhet såsom fundament e. d., industrispår, tra- versbanor samt ledningar för vatten, avlopp. elektrisk ström. gas m. m. (markinventarier). Till markinventa- rier hänförs också stängsel och andra jämförliga avspärrningsanordning- ar. Anskaffningsvärdet för en led- ning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna använd- ning fördelas mellan markin ventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten hedrivna verksamhe- ten respektive byggnadens allmänna am-tändning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventa- rier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hän- förliga till den på fastigheten bedriv- na verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hän- förliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin hel- het hänföras till byggnaden.
Ifråga om markin ventarier tilläm- pas de föreskrifter som enligt pank- terna 3—5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsed- da inventarier.
Har en investeringsfond e. d. eller statsbidrag anskaffning av en markanläggning. skall som anskaffningsvärde för markanläggningcn anses den verkli-
tagits i anspråk för
ga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet.
Prop. I980/81:68
Nuvarande lydelse
I anskaffaingsvi'irdet för markan- läggningar inräknas ej heller kostna- den för sådana anordningar. som ingå i det vid fastigltetstaxeringen åsatta markvärdet. säsom ledningar för vatten. avlopp. elektrisk ström. gas m. m. samt andra därmed jäm- förliga anordningar som äro nödvän- diga för en byggnads allmänna användning. Vid beräkning av vär- deminskningsavdrag skall värdet av dessa slags anordningar inräknas i avskrivningsunderlaget för byggnad. Dock gäller att. om på samma fastig- het kostnaden för de ledningar som avses i detta stycke vid sammanlägg— ning med kostnaden för sådana led- ningar som avses i närmast föregåen- de stycke kan antagas understiga en fjt'irdedel av det sammanlagda kost- nadsbcloppet för ledningar/m. även de i detta stycke åsyftade ledningarna få i avskrivningsltänseende hänföras till maskiner och inventarier enligt nästföregäende stycke. Vid det om- vändaförhållandet skola ledningar- na i sin helhet hänföras till avskriv- ningsum'lerlaget för byggnad.
Avdrag enligt första stycket för årlig värdeminskning av markatt- läggning beräknas enligt avskriv- ningsplan på ett avskrivningsunder- lag, som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet. Avdraget utgör för är riiknat 5 procent av avskriv- ningsunderlaget, oavsett om anlägg- ningens varaktigltetstid är längre eller kortare än tjugo år.
Har rörelsefastighct övergått till ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren tillgodoräkna sig
60
Föreslagen lydelse
Övergår en rörelsefastighct till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fäng. får den nye ägaren göra de värde-
Prop. 1980/81z68
Nuvarande lydelse
dc värdeminskningsavdrag för markanläggning pri fitstt'glteten som skulle ha tillkommit förre ägaren. om denne fortfarande ägt fastighe- ten. l-Iardäremotfitstig/teten. övergått till ny ägare genom köp. byte eller därmed jäinft'irligt fång. fär överlåta- ren göra avdrag för vad som kvarstår (utvskrivet i beskattaingsavscende av ai'skrivningsunderlaget. sagts om oavskrivet restvärde til/änt- pas även när den på fastigheten bedrivna rörelsen nedlt'igges och fas- tighetens markanläggningar på grund därav sakna värde för fastig- hetens ägare.
.Vad nu .
61
Föreslagen lydelse
minskningstn'drag för markanlägg— ning som skulle ha tillkommit den förre ägaren. om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller
en övertagande fi'irening övertar en fitstig/tet frän ett tlonerlmlag eller en
över/ätande _l'örcning vid sadan
fusion. som avses i 38 s 3 mom.
Övergtir en fitstigln't till en ny ägare genom köp. byte eller därmed jämförligt fäng. fär överlätaren det är då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningslmra anskaff/tingsvärdetför vilket lnttt inte tidigare har mcdgetts avdrag. Vad nu sagtsgä/ler även när den pa fastighe- tcn bedrivna rörelsen läggs ned och fastighetens markanläggningar pa grund därav saknar värde för fastig- hetens äga re.
till 30.5
1.3" Vid beräkning av nettointäkt av försäkringsrörelsc som drivits av livförsäkrt'ngsanstalt skall följande iakttagas.
Som bruttointäkt upptages intäkt av kapital- och fastighetsfi'irvaltning med undantag av den del av intäkten som belöper pa pensionsförsäkringar. vilka anstalten meddelat direkt eller meddelat i äterförsäkring ät inländsk
försäkringsanstalt.
Som hruttointäkt upptages även vinst vid försäljning av cler vid uppskrivning av värdet av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet. l bruttointäkten upptages vidare hyresvärdc av fastighet. som använts i försäkringsrörelscn. llar utländsk försäkringsanstalt atcrfi'irsäkrat di- livförsäkringsanstalt hos rekt meddelad eller i äterförsäkring
3" Senaste lydelse 190973).
Som brutttäntäkt upptages även vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning av värdet av annan tillgäng än inventariutn eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet. Vid__ft'irsäljning avfhstigltet som utgör omsättnt'ngstillgting iför- säkrittgsrörelsen skall punkt [fjärde stycket av anvisningarna till 285 tillämpas. i bruttointäkten upptages vidare hyresvärde av fastighet. som
Prop. 1980/81z68
Nuvarande lydelse
åt inländsk försäkringsanstalt med- delad annan försäkriug än pensions- försäkring utan att hos sig behålla premiereserven. anses som räntein- täkt ränta på värdet av återförsäkra- rens unsvarighet enligt den räntefot
62
Föreslagen lydelse
använts i försäkringsrörelsen. Har livförsäkrlngsanstalt hos utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat di- rekt meddelad eller i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt med- delad annan försäkring än pensions—
som legat till grund förpremieberäk— försäkring utan att hos sig behålla premiercserven, anses som räntein_ täkt ränta på värdet av återförsäkra- rens ansvarighet enligt den räntefot som legat till grund för premieberäk— ningen.
Från bruttointäkten får avdragas dels ränta på gäld. dels. i fråga om fastighetsförvaltning. annan enligt 25 & avdragsgill omkostnad för fastighet. dels förlust vid försäljning av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet. dels belopp varmed värdet av annan tillgång än inventarium eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet enligt denna lag nedskrivits, dels 5 procent av vad som återstår av bruttointäkten efter avdrag enligt detta stycke.
ningen.
I fråga om individuell livförsäkring, individuell annan personförsäkring och gruppförsäkring får i varje sådan verksamhet för sig, sedan avdrag åtnjutits enligt föregående stycke, från återstående bruttointäkt göras avdrag med belopp motsvarande för varje direkt tecknad personförsäkring, som icke är pensionsförsäkring, 3 promille av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 & lagen den 25 maj 1.962 (nr 381) om allmän försäkring fastställts för januari månad under taxeringsåret. Avdraget skall för varje försäkring beräknas till helt krontal så. att öretal bortfaller. Som en försäkring anses dels alla individuella livförsäkringar, som samtidigt tecknats på samma persons eller samma personers liv, dels alla andra individuella personförsäkringar. som samtidigt tecknats med samma person som försäkrad, dels samma persons alla gruppförsäkringar som han har inom en och samma grupp. Sammanlagt avdrag enligt detta stycke får icke överstiga återstående bruttointäkt av den verksamhet till vilken avdraget hänför sig.
Avdrag får icke ske för sådan ränta på återbäringsmedel som tillkommer försäkringstagare. '
till 35 ä
1. 3” Avyttras jordbruksfastighet eller fasäghet. som ingått i den skatt- skyldiges rörelse, skall, såvida viss del av vederlaget enligt punkt 4 av
"' Senaste lydelse 1976343.
1. Skall viss del av vederlaget vid avyttring av fastighet enligt punkt 10 av anvisningarna till 21 &, punkt 4 av anvisningarna till 24 $$ eller punkt 1
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
anvisningarna till 21 5 eller punkt 1 av i'll'IVisnillgill'nu till 28 s utgör intäkt (”J jo,-db”mm:s—tighet eller rörelse. denna del av vederlaget icke med— räknas vid beräkning av realisations—
vinst.
63
Föreslagen lydelse
av anvisningarna till EH ätas upp som intäkt av faslig/tet eller av rörelse. medräknas inte denna del av veder- laget vid beräkning av realisations—
vinst.
till 365
231, 31 Skall vid beräkning av r '; — HsutionSVinSl på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten upptagas som intäkt av jorill)ruksfastig/tet eller rörelse (jfr punkt l av anvisningarna till 35 &) får i omkostnadsbeloppet icke inräknas kostnad som hänför sig till sådan del av fastigheten och som vid inkomst- taxcringen behandlats enligt regler- na för maskiner och andra inventari- er.
Som förbättringskostnad enligt punkt ] räknas även kostnad. som under tid. då intäkt av avyttrad (mmm fastighet eller i förekomman- de fall del därav beräknats enligt 24 s 2 eller 3 mom.. har nedlagts på reparation och underhåll av fastighe- ten eller fastighetsdelen. i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringcn befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 25 åZ mom. första stycket b) eller e) och för vilken bidrag ej utgått. Förbättrings- kostnad. som icke uppförts på avskrivningsplan. och med förbätt- ringskostnad jämförlig reparations- dock
inräknas i omkostnadsbeloppet en- eller underltällskostnzul får dast för är då de nedlagda kostnader-
31 Lydelsc enligt prop. lqätlr'h'l :32.
2 a. Skall vid beräkning av reali- sationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten ms upp som intäkt av jitstig/zet eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 i) får i omkostnadsbelmapet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av fastigheten som vid inkomsttax— eringen har behandlats enligt regler- na för maskiner och andra för statlig- varumle bruk msec/(ln inventarier.
Som förbättringskostnad enligt punkt [ räknas även kostnad. Som under tid. da intäkt av avyttrad fastighet eller i förekomn'iande fall del därav har beräknats enligt 24 ä 2 eller 3 mom.. har nedlagts pä repa- ration och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen. i den man den avyttrade egendomen pä grund där- av vid avyttringcn ltur befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. samt kostnad för reparation och underhäll för vilken avdrag inte medges pä grund av föreskrifterna i 25 ål mom. första stycket b) eller c) och för vilken bidrag ej har utgått. Förbätt- ringskostnad. som inte har uppförts pä avskrivningsplan. och med för- bättringskostnad jämförlig repara- tions- eller underhällskostnad fär dock inräknas i omkostnadsbeloppet
endast för är då de nedlagda kostna-
Prop. BSO/81:68
Nuvarande lydelse
na uppgätt till minst 3tttttt kronor.
Kostnad ctt/igt jörcgdcndc stycke. som uppförts pä avskrix-'ningsplan. skall normalt anses nedlagd det är dä kostnaden uppförts pä planen. i andra fall skall sädan kostnad nor— malt anses nedlagd när faktura eller räkning erhällits. varav framgär vil— ket arbete som utförts.
skall
värdeminsk ningsav-
(_)mkostnadsbeloppet minskas med drag m. m.. som belöper pä tid före avyttringen av fastigheten. säsom avdrag pä grund av avyttring av skog. avdrag för värdeminskning av annan tutturtillgäng eller för värde- minskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkt 4 fjär- de—sjättc styckena och punkt 7 av am'isningarna till 32 5 samt punkt 16 femte och sjätte styckena av anvis- ningarna till 29.5). Pä samma sätt skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m.m. (jfr punkt 3 tredic slyt'kct och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 s. punkt 2 och punkt 3 andra stycket av anvisningar- na till 25 s och punkt loj-"färde stycket av amfisningarmt till 29 å). dock inte
()4
Hänvisningar till S1
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 3
Föreslagen lydelse
derna har uppgätt till minst 3illlit kronor. Kostnad. som har uppförts pä avskrivningsplan. skall normalt anses nedlagd det är da kostnaden har uppförts pä planen. [ andra fall skall sädan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning ltar erhällits. varav framgar vilket arbete soln ltar utförts.
Hur jilstiglu't varit jöt'ctnt'tl för förl)(itt/'i)tgsarbctc eller därmed jt'int- _l't'irligt rc/utrations- cl/cr under/Hillr- arbete [' ägarens byggtutdsrt'irc/sc skall — tncd iakttagande av de hcgrc'insningarsom harangctts i'l'örc— gående styr 'kc — sont jiit'rlu'ittringskost— nad räknas det l7c'lr')p]7 ro/n cnligt punkt 3 tredje stycket ar anvisningar- na till 37 s har tagits upp som intt'ikl i rörelsen på grund av bygg/zadsarlu'- ft)].
skall
minskas med värdentinskningsav-
Omkostnadsbeloppet
drag m. in.. som belöper pä tid före avyttringcn av fastigheten. säsom avdrag pä grund av avyttring av skog. avdrag för värdeminskning av annan naturtillgäng eller för värde- minskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna I. 4. 7 och () av anvisningarna till 23 & samt punkterna ]. N. och u» av anvisningarna till 39 s). Pa samma sätt skall
minskas med avdrag för värdeminsk-
otnkostnadsbehappet
ning av byggnad nt. m. (jfr punkter- na 3 och 4 av anvisningarna till 33 s. punkterna 2 a. 2 I) och 4 av anvis— ningarna till 25 & suttit punkterna 7 och lb av anvisningarna till 29 s"). dock inte för är da avdraget har understigit Sitt") kronor. (.)mkost-
Prop. l980/8lz68 65
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för är då avdraget understigit 3 000 nadsbeloppet skall minskas även kronor. ()mkostnadsbeloppet skall med belopp varmed fastigheten har minskas även med belopp varmed avskrivits i samband med ianspråk- fastighetenavskrivits i samband med tagande av investeringsfoml c. d. ianspräktagande av investeringsfond _ e. d. .
Vid beräkning av omkostnadsbcloppet skall fastighet. som förvärvats före. år 1952. anses förvärvad den 1 januari 1952. lngängsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för är 1952. Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag som belöper på tid före är 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten upptagas som ingångsvärde. om den skattskyldige katt visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för är 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatt för är 1952. fär motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet. i vilken den avyttrade egendomen ingätt. eller närmast därefter äsatta taxeringsvärde.
Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo är fär den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde. som gällde tjugo år före avyttringen. Har taxeringsvärdet äsatts vid fastighetstaxcring som verkställts är 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingängsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde som gällde tjugo är före avyttringen. skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag. som belöper på tidigare är än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej äsatt tjugo år före avyttringen. fär motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.
llar avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död. får den skattskyldige. istället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregå- ende köp. byte eller därmed jämförliga fäng eller i stället för ett med stöd av föregående stycke framräknat värde. som ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före det är då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänscende gällande värde. fi'irutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsva- rande i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsatt året före detär dä dödsfallet inträffade. får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke. skall hänsyn vid vinstberäkning- en icke tagas till kostnader och avdrag. som belöper på tidigare är än året före dödsä ret.
5 Riksdagen 1980/81. ] sant/. Nr 68. Bil. A
Prop. 1980/81 :68 66
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Beräknas ingz'ingsvi'irdet med ledning av taxeringsvärde skall. sävida viss del av taxeringsvå'irdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts till maskiner och andra inventarier ] jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 å). taxeringsvärdet reduceras med den del därav som katt anses belöpa pä egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten belöper pä egendom. som vid beräkning av värdeminskningsav- drag hänföres till maskiner och andra inventarier.
Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iakttages följan- de. Har taxeringsvärdet äsatts tidigare än vid 1975 ärs t'astighetstaxering. skall taxeringsvz'irdet reduceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier. utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet äsatts är 1975 eller senare. dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid avyttringen som belöper pä egendom som enligt 5 5 5 mom. är undantagen från skatteplikt. Kan den skattskyldige visa att den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa pä egendom. som vid beräkning av värdeminsknings- avdrag hänföres till maskiner och andra inventarier. är mindre än den andel av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivet slag. får dock taxeringsvärdet reduceras på grundval av förhållandena vid fastighetstaxeringen.
Det för fastigheten gällande ingängsvärdet - om det inte har beräknats enligt trettonde stycket sista meningen— liksom de förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag fär ske samt de värdeminsknings- avdrag och andra belopp som skall minska (.imkostnadsbeloppet skall i den omfattning som anges i punkterna o a och h b nedan räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under den tid dä fastigheten har innehafts. .
Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad pä konsument- prisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.
Har t-tvyttring av fastighet omfattat byggnad. som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamäl och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara äsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst [tl tltltl kronor. avdrages ytterligare ett belopp av 3 tltltl kronor för varje pgibörjat kalenderm- före taxeringsäret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits pa fastig- heten. Om det taxeradc byggnadsvärdet inte uppgätt eller bort uppgä till 10000 kronor. avdragcs 3 (till! kronor för varje påbörjat kalenderär under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medges inte för tidigare är än är 1952 och inte heller för senare är än är 1980. Finns på fastigheten mer än en lmstadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgängs-
Prop. 1980/81 :68 67
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
punkt frän taxeringsvärdet tjugo är före avyttringcn enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet äret före dödsfallet enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden. fär avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare är än tjugo år före avyttringen eller äret före dödsfallet. (')m bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande. skall avdrag enligt detta stycke medges även för tid då denna byggnad funnits pä fastigheten. om den skattskyldige inotn ett är igangsatt arbete med att uppföra ersättningsbygg- nad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett är tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamäl än bostadsändamäl medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter äter utnyttjats huvudsak- ligen för bostadsändanu'll.
Vinstberäkning på grund av avyttring av del av fastighet skall grundas på förhållandena pä den avyttrade fastighetsdelen. Om den skattskyldige så. önskar skall dock så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet — i förektnnmande fall minskat med värdeminsknings- avdrag m. m. — anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. l sist avsedda fall skall. om den skattskyldige önskar det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdclen är mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än lf) procent av fastighetens taxeringsvärde. får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter. dock ej till högre belopp än köpeskillingen.
Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970988).
Har den skattskyldige erhållit sädan engångscrsättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 s. skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. — anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser. som engångscrsättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningcn i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet.
[lär den skattskyldige under innehavstiden avyttrat del av fastighet skall hänsyn tagas härtill vid be räkning av det omkostnadsbelopp som får avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av fastigheten. Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet — i
Prop. 1980/81 :68 68
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förekommande fall minskat med värdeminskningszwdrag m. m. — för fastigheten. som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen. skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdclen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omk(_)stnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. — för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.
Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning om den skattskyldige under innehavstiden erhållit engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 5. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbild- ningslagen (1.970z988'). skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastighe- ten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.
Beräknas omkostnadsbeloppet vid den slutliga avyttringen med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen rn. m. ägt rum. äro bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.
Kostnad för förbättringsarbete el— ler därmed jämförligt reparations- vilket ersättning på grunal av skadeförsäk- ring utgått. beaktas icke vid beräk- ning av realisationsvinst i vidare män och underhållsarbete. för än kostnaden överstigit ersättning- en. Har ersättning på grund av Skadeförsäkring uppburits med stör- re belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde. omräk- nat enligt tionde stycket till tiden för skadetillfället. minskas med skillna- den mellan ersättningen och kostna- den för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdct till grund för omräkning enligt tionde stycket.
Kostnad för förbättringsarbete el- ler därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket för- säkringsersr'itlning eller annan skade- ersiittning har utgått beaktas. såvida ersättningen inte räknas till skatte- pliktig inkomst enligt denna lag. vid beräkning av realisationsvinst endast i den mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde. omräk- nat enligt tionde stycket till tiden för skadetillfället, minskas med skillna- den mellan ersättningen och kostna- den för skadans avhjälpande. För tid eftcr skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.
. Avyttrar delägare i fåmansförctag eller honom närstående person fastighet till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
69
Föreslagen lydelse
beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.
2. c.32 Vid avyttring av egendom som avses i 35å 4 mom. iakttages följande. Har den skattskyldige tidi- gare titnjutit avdrag för värdeminsk- ning eller dylikt av egendomen. minskas 0mkostnadsbeloppet med sådant avdrag. i den man vid avytt- ringen återvunna avskrivningar icke skola upptagas som intäkt av jord- bruksfastighet eller rörelse. Vad som förstås med i heskattningsavseende åtnjuter värde/nitiskningsat'drag framgår av 29 5 1 mom. andra styck- et.
Ze. Vid avyttring av egendom som avses i 355 4 mom. iakttas följande. Har den skattskyldige tidi- gare rnedgetts avdrag för värde- minskning e. d. av egendomen. minskas omkostnadsbeloppet med sådant avdrag i den man vid avytt- ringen återvunna avskrivningar inte skall tas upp som-intäkt av jastigltet eller av rörelse. Värdetninskningsav- drag. som den skattskyldige har yrkat. skall anses medgivet i den mån det har met/fört att den tarertule inkomsten har beräknats till lägre belopp ("in annars skulle ha skett eller med/ört en ökning av förlust som berättigar till avdrag enligt bestäm— melserna [ lagen (196063) om rätt till förlustutjärruting vid taxering för inkomst.
till 41 .5
.l .” Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt För skattskyldig. som haft ordnad bokfö—
bokföringsmåssiga grunder. ring. skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Vid in- komstberäkning enligt bokförings— mässiga grunder tages hänsyn till in- och utgående lager av varor. däri
33 Senaste lydelse lq7t'1z3-l3. 3-1” Senaste lydelse 19791512.
1. Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt För skattskyldig som har haft ordnad skall inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av be- stämmelserna i denna anvisnings—
bokföringsmåssiga grunder.
bokföring be räkningen av
punkt. Vid inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder tas hän- syn till in- och utgående lager av
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
inbegripet djur. råmaterial, hel- och halvfabrikat m.m.. samt till ford- ringar och skulder. Som värde av ingående lager. fordringar och skul- der Skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager. fordringar och ska/— der. Bestämmelserna i 41 äom lager få i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbyggc. på vilket den skattskyldige utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning. utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu före— skrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbyggct levere- rats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891235 s. 1).
7( ) Föreslagen lydelse
varor. däri inbegripet djur. råmate— rial. hel- och halvfabrikat m. m.. till pågående arbeten samt till fordrings- och skuld/roster. Värdet av utgående lager. pågående arbeten samt ford- rings- och skuldposler bestäms med hänsyn tillförhållandena vid beskatt- ningsårets utgång. Som värde av ingående lager. pågående arbeten samt jbrdrings- och skuldposter tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående laget'. på- gående arbeten samt _l'ordrings- och skuldposter. Bestämmelserna i 4! s* om lager fåri varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skepps- bygge. på vilket den skattskyldige har utfört eller avser att utföra arbe- te i icke oväsentlig omfattning. utan hinder av att den skattskyldige har avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget har levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (189135 s. l).
Inkomst av annan fastighet som avses i 2-4 s 1 eller 3 mom. får beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder på sätt anges i föregående stycke. Har skattskyldig för visst beskattningsär beräknat inkomst av annan fastighet enligt bokföringsmässiga grunder. skall den skattskyldige även för nästföl- jande beskattningsår beräkna inkomsten enligt sådana grunder om bestäm- melscrnai 24 5 1 eller 3 mom. är tillämpliga det året. I fråga om fastighet som avses i 24 ä 3 mom. gäller dock vad som sagts i föregående stycke endast i den mån annat inte följer av 24s 3 mom. och ”25 s' 3 mom.
Har det bokförda resultatet påver— kats av att bland intäkterna tagits upp belopp. som inte skall beskattas såsom inkomst. eller uteslutits be- lopp. som bort medräknas. eller bland kostnaderna tagits upp belopp som inte är avdragsgilla vid inkomst- beräkningen, skall resultatet juste—
llar det bokförda resultatet påver- kats av att bland intäkterna har tagits upp belopp. som inte skall beskattas som inkomst. eller uteslutits belopp. som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits upp belopp. som inte. är avdragsgilla vid inkomstberäkningen. skall resulta-
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
ras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningcn enligt denna
lag.
Vid beräkning av inkomst enligt skall iakttas. att en inkomst skall anses ha
bokföringsmässiga grunder ätnjutits under det år. dä den enligt vedertagen redtwisningssed eller en— ligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas tipp som intäkt i räkenskaperna. även om inkomsten ännu inte uppburits kon- tant eller eljest kommit den skatt— skyldige tillhanda t. ex. i form av levererade varor. fullgjorda presta- tioner eller på annat härmed jämför— ligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna har motsvaratule tillämpning i fråga om utgiftsposter- na. Avdrag för tantiem eller liknan- de ersättning från fämansföretag till
företagsledare eller honom närstä-- ende person fär dock åtnjutas först
7!
Föreslagen lydelse
tet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen en— ligt denna lag. ] de fall resultatet har påverkats av att lager. pågående arbeten eller fordringspost ltar tagits upp medför lågt belopp eller skuld- post med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige jus- tering av det bokförda resultatet under/ätas i den mått det är uppen- bart att denne — i överettsstämtnelse med reglerna för inkomstberäktting i denna lag — genom di.s'positiotu-'r i bokslutet avseende nämnda til/gångs- och skuldposter eller genom större avskrivningar på anläggningstill- gångar än som skett skulle lta kunnat redovisa ett lägre resultat ätt det som skulle framkomma efter justeringen. Om särskilda omständigheter föran- leder det skall dock resultatet justeras även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt skall iakttas. att en inkomst skall anses ha
bokföringsmässiga grunder ätnjutits under det är. då den enligt god redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas tipp som intäkt i räkenskaperna. även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige till- handa t. ex. i form av levererade varor. fullgjorda prestationer eller pä annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomst— posterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fä— mansfi'lretag till företagsledare eller honom närstående person får dock ätnjutas först under det är då ersätt-
Prop. 1980/81:68
Nut-'arande lydelse
under det är då ersättningen har betalats ut eller blivit tillgänglig för lyftning. I inkomst- och utgiftsposters uppta-
fråga om tiden för
gande enligt bokft'äringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssz'ittet. att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de uppkommer. och att räntor hänförs till inkomsten för detär. på vilket de belöper. i bägge fallen oberoende av om de verkligen influtit under nämn- da är eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor. som till större eller mindre del belöper på ett kommande år. till denna del bokfö- ringsmässigt hänföras till det sist— nämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det är då räntan har betalats.
Fr'ireslagen lydelse
ningen har betalats ut eller blivit tillgänglig för lyftning. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässi- ga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet. att fordringar tas upp som inkomst Linder det år. då de uppkommer. och att räntor hänförs till inkomsten för det är. på vilket de belöper. i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda är eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor. som till större eller mindre del belöper på ett kommande år. till denna del bokft'öringsmässigt hänföras till det sistnämnda ärets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har. betalats.
Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl. a. att värdet av avyttrade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas som fordran. såvida varorna levererats till den nya ägaren före årets utgång.
Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning. som skall erläggas under loppet av flera år. får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under samma år.
I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fas- tighet varav intäkterna beräknas enligt 24 å [ mom. gäller även punkt 7 av anvisningarna till 25 ä.
I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fas— tighet varav intäkterna beräknas enligt 24 s 1 mom. gäller även punkt 8 av aiwisningarna till 25 =.
Om beskattningsmyndighet. med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning. som inkomst för ett är beskattat vinst. som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare år. skall vid inkomstberäkningen för det följande år. då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.
Motsvarande gäller för det fall. att beskattningsmyndighet ansett att en förlust. som är i och för sig avdragsgill. inte får beaktas vid inkomstberäk- ningen för det år då den redovisats i räkenskaperna eller beskattningsmyn- dighet i annat fall visst är frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt
Prop. 1980/81z68 73
Nurnrunrle lydelse Fr'jreslagen lydelse
att det påverkar följande ärs inkomstberäkning.
25" Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid inkomstberäkningen. om värdesättningen inte star i strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt 3 sägs.
Vid bestänunande av lagrets anskaffningsvätde skall de lz'tgertillgängar. som ligger kvari den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång. anses som d * av honom senast anskaffade eller tillverkade. '
Lagret vid beskattningsårets utgång får inte tas upp till lägre belopp än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller. om återanskaffningsvärdet pä balansdagen är lägre. sistnämnda värde. i förekommande fall efter avdrag för inkurans. För tillgångar. som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skall som anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (material- kostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som svarar mot den del av de indirekta tillverkningskostnaderna som skäligen belöper pä tillgz'tngarna. därvid hänsyn dock inte behöver tas till ränta på eget kapital.
Avdrag för inkurans medges inte med större belopp än vad den skattskyldige enligt vid självdeklat'ationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade värdenedgången pa lagret på balansdagen. Oaktat vad nu sagts medges dock avdrag för inkurans med fem procent av det lägsta av lagrets anskaffnings- och äteranskaffningsvärden om detta inte framstär säsom uppenbart opåkallat. eller med det högre procenttal som riksskatte- verket kan ha angett för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga.
Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskt'itselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än fyrtio procent av den genrnnsnittliga produktionskostna- den för djur av det slag och den ålderssammansättning varom fråga är. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxeringsär föreskrifter för beräkning av produktit'mskostnaden. llar denna kostnad inte fastställts. t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur. fär djuret tas upp lägst till fyrtio procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.
Uppgär värdet på lagret. beräknat till anskaffnings- eller återanskaffnings- värdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans. till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsären (järnförelseären)_ får lagret vid beskattningsårets utgång i stället tas upp till lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid järnl't'5relseårens utgång tas upp till anskaffningsvärdena eller. om återanskaffningsvärdena pä balansdagarna i
34 Senaste lydelse lif/(koll
Prop. 1.980/81 :68 74
Natura/ide lydelse föreslagen lydelse
fråga varit lägre. sistnämnda värden. i fi:")rekommande fall efter avdrag för inkurans. l fråga om djur på jordbruksfastigltet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall tas tipp till den genomsnittliga produktions- kostnaden eller till det allmänna salu 'ärdet eller —i förekommande fall — till anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskjtttande beloppet om den skattskyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto får prövas enligt bestämmelserna
0 'an.
Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressege- tnenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning). får tillämpa reglerna i föregående stycke endast under förutsättning att dessa tillämpas av samtliga företag som tillhör gruppen. Vad nu har sagts gäller dock endast i fråga om verksamhet i f("irvz'irt-skz'illa som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges förvi'trvskälla att verksamheterna skttlle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.
lngär råvaror eller stapelvaror i lagret. får dessa varor eller en del av dent tas tipp till lägst sjuttio procent av varornas värde beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåret]. 'l'illämpas denna regel får lagret inte värderas enligt bestämmelserna i sjätte stycket.
Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan omständig- het uppenbart att vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i (len skattskyldiges normala verksamhet. skall bcstätnmelserna i tredje—åttonde styckena inte tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant fall inte tas upp till lägre belopp än det lägsta av varornas anskaffnings- eller återanskaffningsvården. i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss förväwskälla yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond. sotn avses i 41 d s'. får lagret inte tas tipp till lägre belopp ätt femtiofem procent av det värde som enligt tredje—femte styckena skall ligga till grund för lagervärderingen. Bestämmelserna i sjz'itte—i'tttonde styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.
Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i det fall då den skattskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moder— och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) och något av dessa företag yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas endast om
Prop. l980/8l :68
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
den hänför sig till verksamhet i förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges lörvärvskälla att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda
företag.
Utan hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den
lägsta värdesättning på lagret. som kan godtas vid inkomstberäkningen_ får det lägre värde på lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.
Nedskrivning av värdet på rättig— heter till leverans av lagertillgangar enligt ej fullgjorda köpekontrakt får godkännas endast i den mån det visas. att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kt'mtraherade priset. eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller säljs vidare av den skattskyldige i ofifwr— ändrat eller fi:")rädlat skick. Beträf- fande värdet på rättigheter till leve- rans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventa- rier enligt cj fullgjorda kt'jpekrm— trakt kan nedskrivning godkännas endast i den mån den skattskyldige visar. att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.
3. 55 Vad i punkt I tredje. sjätte och åttonde styckena sägs angående det lägsta värde på skattskyldigs varulager. som får godtas vid inkomstberäkningen. gäller inte i fråga om pen/iing/örraltande före— tags (n'/z försökrings/ört'ragx place—
7'5 Senaste lydelse 1079:ol2.
Nedskrivning av värdet på rättig— heter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (komm/rt.vneds/rrivning) får godkän- nas endast i den man det visas. att inkt'ipspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levere- ras eller säljs vidare av den skattskyl- dige i ott'årändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventa— rier enligt ej fullgjtn'da köpekon- trakt kan arr/(rivning (kontra/(Isar- .rkrit'ning) gmlkännas endast i den mån den skattskyldige visar. att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levere- ras.
3. Vad i punkt 3 tredje stycket _I'Örxla Inu/tingen S(IIHI sjätte och åttonde styckena sägs angående det lägsta värde på skattskyldigs varula— ger som får godtas vid inkomstbe- räkningen gällcr inte i fråga om skal/skyltlies lager av aktier. obliga—
Prop. l980l8l168
Nuvarande lydelse
ringar av _ft'irvaltade medel i aktier. obligationer. lånefordringar nt. nt. eller skattskyldigs lager av fastighe- teroeh liknande tillgångar. Tillgäng- ar av detta slag skall tas upp till det värde som med hänsyn till risk för förlust. prisfall nt. tn. frtttnstt'ir som
skäligt.
76
Föreslagen lydelse
tioner. Ianefordringar och liknande til/gängar (värdepap/n'r) och inte hel- ler ifråga om lager av fastigheter och liknande tillgångar.
Lager av värdepapper får inte tas upp till lägre belopp än vad sattt med hänsyn till risk för prisfall m. nt. framstår som skäligt. l.")ack gäller att sådan aktie eller andel i fastighetsför- vallande företag. som enligt punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 27.3 skall anses utgöra otnsättnings- tillgång i rörelse. fär värderas med iakttagande av de för lager av fastig- heter r'n'h liknande til/gängar nedan angivna grunderna. ;Nf'edskrivning av andel i handelslmlag. som nu sagts. får ske endast om någon nedskriv- ning av fastigheterna inte ltar skett i handelslmlagets räkenskaper.
Lager av fastigheter och liknan- de til/gängar får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av stunntan av tillgångarnas anskaffningsvärden. Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss förvt't'rvskt'illa yrkat avdrag för avsättning till resul- tattttiäntningsfand får lagret dock inte tas ttpp till lägre belopp än ()!) procent av summan av tillgängarnas anskaffningsvärden. Denna begräns- ning i nedskrivningsrätten gäller iii-'en — under de förutsättningar som anges i punkt .? elfte stycket — om ettföretag. sant är i intressegentenskap med den skattskyldige. har yrkat avdrag för avsättning till fond.
resultatutjämnings-
Prop. 1980/81:68 77
Nut-'arande [_l-'delse Föreslagen lydelse
Vid tilläntpnittg av föregäende stycke beräknas ariska/"fningsvt't'rdet enligt de grtutder som anges ipankt 3 av anvisningarna till 2.2 #. Har till- gängen övergått till ny ägare genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död. gt't'llerför den nye ägaren samma rätt till nedskrivning av til/gängen som skttlle lta tillkommit_/'örre ägaren om denne fortfarande hade ägt tillgäng- en.
Utan ltinder av vad som föreskri- vits i tredje Stycket om den lägsta vt't'rdesättning på lager av fastigheter oclt liknande tillgångar. som katt godtas vid inkomstbert't'kningen. får det lägre värde på lagret godtas som den skattskyldige nted beaktande av medgivna värdetninskningsavdrag och föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank— eller annan penningrörclse eller försäkringsrt'irelsc. eller av annan skattskyldig. för vilken aktien utgör omsättningstillgäng. och är det inte uppenbart att (len skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse. fär sädan nedgäng i aktiens värde sotn beror på utdelning till den skattskyldige av medel. vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp. inte föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna. innan sädan utdelning skett, tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad. fär aktien vid utgången av det beskatt- ningsår. under vilket utdelningen äger rum. inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp. som nmtsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaff- ningskostnad för aktien och nämnda värde. dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien. som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst. påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust. skall därifrån avräknas det belopp som mots 'arar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla
Prop. 1980/8lz68 7.9
Nuvarande [_i'delstf Ft'l'rt'x/ugcn [rt/else
undrat mcdcl än sådanan som motsvurur tillskjutcl belopp. Vad som sägs om aktiv i dcllu stycke giiller iivcn hcträiffundc andel i ckonmnisk förening. Med tillskjulct hclopp :n'scs därvid inhcluld insats.
3 (I. III-"IILH'I())”.S'kllllS/(j'II'II-IUN.Sfi)” Iit'tIrii't'r lix'gglltltIx- t'IIt'r anlägg— llillgxrt'l'l't'lst' t'I/t'r Iltlllll't'l'k.s'- t'IIt'r kunvn/lrr'irt'lxt'. got/lux tIt'll i räkt'n— xktlpt'rntl gjort/tl l't'tItn'ixllillgt'll tn' Ilt7_utit'lltlt' (II"/)L'Il'll l'IlI illku/nxllnx- t'l'l'llgt'n (nn l't'tltlrixllingt'n inlt' när [ SII'III Il1('(I Ivt'xlännnt'Ixt'rntl i tIt'nntl lll!l'IA'IIIIIgA'lel/x'I. (_.f"l_/t'l'l'.s' tIt' ptigl'it'lltlt' tll'ht'lt'lltl pä IÖ/Mllltll' räkning gäller llt'x/t'inllllt'/.vt'rntl i lrt't/it'. Ill/l)!)(lt' och ”II””!!! .VI_V('Å'('II('I. Ift'll't'iil'tlllt/t' tzr/n'- lt'll. .WHI lll/ärr liII _l'tlxl prix. _g'äIIt'r Ivt'xlälnlnt'IA't'rntl i III/'t-IIYIC nitmtIt' .x'l_i't'kt'llll. linxkiItI llt'l'rillyxitlktlrt' i 11er i't'rkxtllll/lt'l (IUI! ärliga IW'IIIIHHHI- XII/IIIIHgSA'H/HIHNII II(H'HI(III llntIt'rs'li— gt'r t'll grälls'llt'Itl/l/l mln lllt llxi'tlrnr Zl! gäll-gryr (IUI t'n/igl Itlgt'n (10011?th ) mn uIIlnt'in _l'öl'x't'ikrillg IJt'x'lt'ilntItl I)tl.x'I7t'- It)/)Pt'l för den XIX!!! ))IlIIlllt/UII av rt'ikt'nxktqthirt'l. får liIIt'iniptl Ivt'xlt'inl- I)1('/.S'('I'II(I_II'('3)' tlrl>t'lt'll .wnn lll/"im pä IÖ/MHHIU räkning ärt'll i _l'rägtl uln (H'IH'IUH mln lll/"ära" III/I'll." prix.
E'll tlr/lt'lt' tlnxt'x lll/t'l'rl [lä It'i/ltlnt/t' räkning (nn t'l'xt'illllillgt'll Ilf('X/llllllllI(' t'I/t'r .S'lI gul! .mln Illi'Å'IlIItlHl/UIIILUXIII/IX />t'i_ul'lllltli'tl/tli' ('II/TlIl/ÖI'IMIHI Ilt'xlt'illll tlrrutIt' pt'r litIxt'nIlt'l. (It'll j'tlklixktl II(I.X'(IIIQ(IH_Q('H tlt'li - I'l-ÖI'C'Å'(IIHHHIIHIC f(I/I — (It'll .V/x'(IIIA'lx'yIIII-lg't'x ftlklixkn lllgi/lcrjk'ir tlr/lt'lt'l. I tllllltllftl/I tim-vx nr/u'lt'l lll/'örl lil/jtlxl prix.
1-"äl'tIt'l (H" ]lt'lgtit'lltlu (II"/H'IU/l. mln lli/ÖM" på IÖ/H'IIHIU räkning. bt'llt'ii't'r IHIL' lux upp .x'tnn lil/gäng. let'iIIt'l Å'Å'IIII .s'ulll inläkl l't'tlm'ixtlx _x'llllllntln tll' tIt'
IH'IH/JI) ur.s't't'ntIt' tlrht'lt'ntl mln t/t'n
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lule/xt"
79
Förttvlagt'll [ylle/.vc
.s'kallskyltIigt' llar _l'tlklllrt'ral ant/t'r bt'.x'kallnillt'nirt'l.
Värt/t'! av pågående (U'/)L'IL'II .mln lll/Yin lill I/ltlö'l prix far, .vilrill .ut'illt'r l7_vgglltltl.s'— L'II('I' anlt'ilugnin_uxl't'irt'lxt'. lax upp till lt'iuxl t'll lir/ull,) Illtll'Xl'tll'lHl- tlt' 85 llrtn't'nl ai' tlt' i'it/ llt'skallninyx— ilrt'rx lllgting nt'tlltlgtla tIirt'kla koxlna- tIt'/'na tlrxt't'ntlt' tIt' arlvt'lt'n _l't'l'r vilka .s'lllllig I'l'.$'llllllll'('(l()l'INlIIHjJ tlä inlt' llar .s'kt'll. I fråga till! llanll't'rkx- t'llt'r [((UIXllIII'II-I'UIÄ'l'll-tfll' l'ärtlt'l ar ,lHIIerlt'IH/U IH'IM'IL'H. Sill)! lll/"ärr lill [axl prix. las ”j)/) lill lt'igxl t'll lic/app lntnsrarantlt' .s'alnlliga l'itl lu'xkall/lillgxt'lrt'lx lagting nt'tllagtla tlirt'kla knullat/cr alzvt't'ntlt' tIt' tll'lwt'lt'llj't'l'l' i'ilka .vlllllig I't'NHI/llll'l” tltn'isning tIt'l ill/t' llar .s'kt'll. Ifrån xixlllälnntla l'III-I'llt'lflll' avdrag lll/ljllllIS lllt'tl llt'iluxl t'll Ivalo/v]; NIO/Sl'dl'dlll/U IHLN'IM'IUP/N'Ill-Öl' tlt'n x'ixla lnt'lnatlt'n ar rt'ikt'nskapxtirt'l. tltlt'k illlt' HIL'(I IIÖIL'H' lvt'ltr/l/l än .wln .u'tlrar lnta tIt' tlirt'kla knullat/urna. Har den .vkallxki'ltligt' t'rlltiIlil t'rxiillning liir (ll'IN'II'. mln tlrxt'x i tIt'lltl .vlyt'kt'. .s'kall llt'ltlppt'l illlt' rt'tltn'ixax _mm illläkl alan .WHH t'll sku/tl lill tlt'llft'ir vars" räkning (II”/WIC! lll/tim".
Stall tll/'c'kl krlxllltltl allxt'x ill/t' vär- tlt'l ar (IC/I tll'llt'l.s'ill.s'tll.s' mln lll/"öm ar tlt'll .x'kallxkyltligt'. (It'nnt'x lnakt' t'llt'r IT(II'II llnt'It'r l() är. År ll/lptlragslaga- rt'n t'll llantlt'lsbt'lltlg skall Stl/ll tIirt'kl Å'IM'IHIHI ill/t' anxtw l'II/"(Il'l ar (Il'lH'lJ'I/l— .valx _Wllll lll/Fila" fll" lII'Itllell't' i lulla- _ut'l.
Uppgt'lr l't'irtlt'l ar Iltlgtit'ntlt' arbe- lt'll i lugg/lat!» t'llt'r alllt'ilqgllillgxl't'i— l't'ls't' lill lägrt' bala/ll) än HlI'IIl'lIlI/L'I (ll' i'äl'tlt'na al' .YIIIIIIIHI tlrln'lt'n ritl
”mangan av ('I(' li'ä llärlnaxl_lt'irt'gät'n—
Prop. BSO/81:68
Nuvarande lydelse
80
Föreslagen lydelse
de besk(alningsären tjänl/t'l'relse- ären ). fär värdet av pågående arbeten vid beskallningsärels utgång tas llpp till lägst ett belopp lltolsvarallde skill- naden mellan värdet av pågående arbeten vid nämnda tidpunkt och [5 procent av jälllförelset'trelts lnedel- ltllsvt't'rtlen. Blir skillnaden negativ jär beslälnlnelserna i de två sista meningarna av punkt 2 sjätte stycket tillämpas.
Har dell skalts 'yldige åtagit sig tal till fast pris utföra visst arbete för annans räkning skall. så vida intresse— gemenskap råder mellan den skatt- skyldige ot'll uppdragsgii'aren och anledning finns tllt allla all bestäm- melserna ovan i dell/ltt anvisnillgs- punkt utnyttjats för att bereda obehö- rig sktltteft'irlnån äl dell skattskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda be- stt'ilnlltelser inte gälla. 1 nu avsedda fall skttll den skattskyldiges illkomsl på grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn till omständig- heterna framstår som skäligt.
Har den skattskyldige i betydtuule omfattning under/ätit att slutredovistl ellerfakturert'l belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutre- dovisas eller faktureras skall sollt intäkt tas" upp de belopp som skäligen hade kunnat slutredm'isas eller faktu- reras.
Kan tlen skt'tttskyldige göra sanno- likt atl det belopp. som enligt bestäm- melserna ovan skall redovisas soln intäkt av pågående arbeten. översti- ger vad som kan anses förenligt lned god redovtsnillgssed. fär inkomsten i skälig utsträckning jämkas nedäl.
Prop. l980/8lz68 81
Denna lag träder. såvitt gäller den nya lydelsen av punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 21) s, i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. och tillämpas i fråga om representation och liknande som har utövats efter utgången av år 1980.
Lagen i övrigt träderi kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av punkterna l—5 nedan.
1. Den nya bestämmelsen i punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 27 & tillämpas inte i fråga om nedskrivning som har återförts till beskattning senast vid 1984 års taxering.
2. Fysisk person som den 1 januari 1983 innehar en- eller tvåfamiljsfas- tighet som utgör omsättningstillgångi rörelse får, såvida han varit bosatt på fastigheten under åren 1981 och 1982. vid 1984 års taxering som intäkt av rörelse ta upp belopp varmed fastigheten varit nedskriven vid utgången av år 1982 (avskattning). Sedan avskattning skett anses fastigheten inte utgöra omsättningstillgång. Har fastigheten inte varit nedskriven vid utgången av år 1982. skall fastigheten inte i något fall anses !. tgöra omsättningstillgång efter utgången av år 1982. Vad i första stycket sagts gäller inte om fastigheten under åren 1981 eller 1982 varit föremål för annat byggnadsarbete än normalt underhåll i byggnadsrörelse som bedrivs av den skattskyldige, dennes make eller av fåmansföretag i vilket den skattskyldige eller dennes make är företagsleda- re. .
3. De nya bestämmelserna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 2275 gäller endast i fråga om aktier och andelar som har förvärvats efter utgången av år 1982.
4. Sista meningen i punkt 4 nionde stycket och sista meningen i punkt 4 tionde stycket av anvisningarna till 29 å i den äldre lydelsen skall tillämpas i de fall då övergång från planenlig till räkenskapsenlig avskrivning skett för bcskattningsår. för vilket taxering sker år 1984 eller — om den skattskyldige på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras nämnda år — år 1985.
5. Genom den nya lagen upphävs med verkan fr. 0. m. 1984 års taxering dels punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969:363) om ändring i kommunalskattelagen (1928z370). dels 95 tredje stycket lagen (19721742) om ikraftträdande av lagen (1972z74l) om ändring i kommunalskattelagen (1928z370).
6 Riksdagen 1980/81. ] saml. Nr 68. Bil. A
Prop. 1980/81:68 82
2. Förslag till Lag om eldsvådefonder
Härigenom föreskrivs följande.
1 5 Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (.1947z576) om statlig inkomstskatt medges avdrag enligt denna lag för belopp som har avsatts till eldsvådefond. Sådant avdrag medges även vid beräkning av nettointäkt av annan fastighet som avses i 24 ä 1 mom. kommunalskattela— gen. Den som enligt bokföringslagen(1976zl25) eller jordbruksbokfi'irings- lagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belöpp i räkenskaperna för beskattningsåret.
I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för avsättning till eldsvådefond för bolaget.
25 Eldsvådefond som avses i denna lag är 1) eldsvådefond för inventarier. 2) eldsvådefond för byggnader. 3) eldsvådefond för markanläggningar och 4) eldsvådefond för lagertillgångar. Med inventarier, byggnader. markanläggningar och lagertillgångar förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier," byggnader. markanläggningar respektive lager. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 295 kommunalskattelagcn (1928:370).
35 Avdrag får för viss förvärvskälla och för ett och samma beskattningsår inte överstiga den skattepliktiga fi:")rsäkringsersättningen eller annan ersätt- ning för skada nämnda år på inventarier. byggnader. markanläggningar eller lagertillgångar. som har förstörts eller skadats genom brand eller annan olyckshändelse eller -— såvitt avser inventarier och lagertillgfmgar — som har förlorats genom statligt eller kommunalt förfogande. Med statligt eller kommunalt förfogande jämställs avyttring som sker under sådana förhållanden att statligt eller kommunalt förfogande i annat fall skulle ha kommit i fråga. Har den skattskyldige på grund av förhållande som i första stycket sägs medgivits högre avdrag för avskrivning av inventarier. byggnader eller markanläggningar än han i annat fall varit berättigad till, skall avdraget för avsättning till eldsvådefond begränsas i motsvarande mån. Avdrag för avsättning till eldsvådefond för lagertillgångar får inte överstiga ett belopp som motsvarar minskningen av lagerreserven under ' beskattningsåret. Har lagret stigit i pris under beskattningsåret får lagerre-
Prop. l980/81:68 83
serven vid beskattningsårets ingång beräknas på grundval av den procentsats varmed lagret vid denna tidpunkt faktiskt nedskrivits och det återanskaff— ningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets utgång.
45 Eldsvådefond får tas i anspråk för följande ändamål:
l) eldsvådefond för inventarier: för avskrivning av inventarier samt för kostnader för reparation och underhåll av inventarier;
2) eldsvådefond för byggnader: för kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en byggnad. som inte utgör omsättningstillgång i rörelse. och för avskrivning av sådan byggnad:
3) eldsvådefond för markanläggningar: för kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en markanläggning, som inte utgör omsättnings- tillgångi rörelse. och för avskrivning av den del av en sådan markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag;
4)eldsvådefond för lagertillgångar: för nedskrivning av lagertillgångar med högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning eller anskaffning av sådana tillgångar, dock att ett lägre värde på lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång än som enligt eljest gällande regler är medgivet inte godtas.
Belopp. som har avsatts till eldsvådefond, får tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras, byggnader som anskaffas och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.
Har den skattskyldige under ett beskattningsår då ersättning för byggnader eller markanläggningar enligt 3 % första stycket skall tas upp som skatteplik- tig inkomst anskaffat en byggnad eller en markanläggning får han — utan hinder av vad i andra stycket sägs — ta belopp. som enligt bestämmelserna i denna lag kunnat avsättas till eldsvådefond för byggnader respektive eldsvådefond för markanläggningar, i anspråk för avskrivning av byggnaden respektive den del av anskaffningsvärdet av markanläggningen som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Därvid skall så anses som om avsättning till eldsvådefond har gjorts varefter beloppet omedelbart har tagits i anspråk för sitt ändamål.
Om eldsvådefond får tas i anspråk för reparations- och andra underhålls- arbeten på en byggnad eller en markanläggning eller för avskrivning av sådana tillgångar får den skattskyldige, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett. under det " sista året ta eldsvådefonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om byggnadsin- ventarier och markinventarier enligt kommunalskattelagen (19281370).
5 & Eldsvådefond får tas i anspråk endast för avskrivning, nedskrivning eller kostnad i den förvärvskälla till vilken avsättningen hänför sig. Riksskatte-
Prop. BSO/81:68 84
verket får dock. om det finns särskilda skäl. medge att eldsvådefond. som har avsatts i viss förvärvskälla. får tas i anspråk för investering eller kostnad i annan förvärvskälla. Mot riksskatteverkets beslut får talan inte föras.
6 5 Har eldsvådefond eller del av sådan fond tagits i anspråk enligt denna lag. utgör det ianspråktagna beloppet inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter. för vilka fonden har tagits i anspråk. vid taxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för anskaffning av en anläggningstillgång. skall vid beräkning av värdeminskuingsavdrug som anskaffningsvärde för tillgången räknas endast den del av utgifterna som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet. Har fonden tagits i anspråk för tillverkning eller anskaffning av lager. skall lagret anses nedskrivet med det ianspråktagna beloppet.
75 Vid tillämpning av denna lag skall ett tidigare till eldsvådefond avsatt belopp anses ha tagits i anspråk före senare avsättningar.
Såå Eldsvådefond skall återföras till beskattning om
1) fonden har tagits i anspråk i strid med 4 och 5 åå. 2) hela eller den huvudsakliga delen av den förvärvskälla. där avsättning- en till fonden har gjorts. under beskattningsåret har överlåtits eller verksamheten har upphört.
3) det företag som innehar fonden skall anses upplöst genom fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen(1975: 1385) eller 965 1 mom. lagen ( 1951308) om ekonomiska föreningar eller 78ä lagen (l955'.4lol om sparbanker och fonden inte enligt femte stycket har övertagits av det övertagande företaget.
4) beslut har fattats om att det företag som innehar fonden skall träda i likvidation.
5) beslut har meddelats om att den skattskyldige skall försättas i konkurs. eller
6) fonden inte har tagits i anspråk senast under det beskattningsår. för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen har medgetts.
Med överlåtelse som avses i första stycket 2) likställs att hela eller en del av den förvärvskälla där avsättningen har gjorts tillfallit en ny ägare genom bodelning eller genom arv eller på grund av förordnande i testamente. Riksskatteverket får dock. om det finns särskilda skäl. medge att eldsvåde- fonden i stället för att återföras till beskattning övertas av förvärvskällans nye ägare. I fråga om sådant medgivande skall bestämmelserna i lll & tredje och fjärde styckena tillämpas.
Återföring till beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsättningen har gjorts.
Riksskatteverket kan. om det finns särskilda skäl. medge att eldsvådefond
Prop. 1980/81:68 85
som skall återft'iras till beskattning enligt första stycket ()) får behållas under viss tid. dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för avsz'ittningen har medgetts.
Vid sådan fusion. som avses i 28 ä 3 mom. kommunalskattelagen (.l928z370). får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskatt- ningsavseende överta eldsvådefond. Har fonden övertagits skall det anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen har gjortlavsätt- ningen under det beskattningsår. då avsättningen skett hos dotterbolaget eller den ("överlåtande föreningen. Vad som har sagts nu gäller även i fråga om fusion enligt 78% lagen om sparbanker.
Vad i första—femte styckena sägs om eldsvådefond skäll i förekommamle fall gälla en del av sådan fond.
Mot riksskatteverkets beslut enligt andra och fjärde styckena får talan inte föras.
*)å Har eldsvådefond eller en del av sådan fond återförts till beskattning enligt 8 5 skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla. där avsättningen har gjorts. tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot trettio procent av det återförda beloppet.
Riksskatteverket kan. om det finns synnerliga skäl. medge befrielse helt eller delvis från det särskilda tillägget. Mot riksskatteverkets beslut får talan inte föras.
lOä Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan. om det finns särskilda skäl. medge att ett företags eldsvådefond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För ett sådant medgivande krävs
1) att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag. eller
2) att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag. eller
3) att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av moclerföretagct tillsammans med eller genom förmed- ling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.
Vid tillämpning av första stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag. svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av moderföretaget.
1 beslut om övertagande av en eldsvådefond skall anges i vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall anses avsatt.
Har en eldsvådefond övertagits skall det anses som om det övertagande
Prop. HSO/81:68 86
företaget gjort avsättning till fonden vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjort avsättningen.
11 5 Skattskyldig. som vid beskattningsårets utgång har en eldsvådefond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin eldsvådefond, skall vid självdeklaration lämna uppgifter om fondens storlek. användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.
Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av jordbruksfas- tighet. annan fastighet eller'rörelse från mer än en förvärvskälla. skall uppgifter som avses i första stycket lämnas särskilt för varje förvärvskälla där avsättning har gjorts.
125 I fråga om skattskyldiga som taxeringsnämnden skall taxera till statlig inkomstskatt skall nämnden lämna uppgifter till länsstyrelsen om skattskyl- diga som vid beskattningsårets utgång har eldsvådefonder eller som under beskattningsåret har avvecklat sina eldsvådefonder.
135 Hos länsstyrelsen skall föras register över eldsvådefonder.
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. ] samband med ikraftträdandet iakttas följande.
1. Den nya lagen tillämpas första gången i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1984.
2. Genom denna lag upphävs med verkan fr. o. m. 1984 års taxering förordningen (1959:168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar. Avsättning till särskild investeringsfond enligt nämnda lag får göras sista gången i bokslut till ledning för 1983 års taxering. Bestämmelserna i nämnda lag gäller dock alltjämt i fråga om belopp som har avsatts i bokslut till ledning för 1983 och tidigare års taxeringar.
Prop. 1980/81:68 87
Hänvisningar till S2
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.5.6
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1951z763) om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackumulerad inkomst
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( l951:7o3) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst'
dels att 3 5 3 och 4 mom. skall betecknas 3 5 4 och 5 mom..
dels att 3 5 1 och 2 mom.. nya3 5-1 mom.. punkt 1 av amfisningarmi till 1 5. anvisningarna till 2.5 och anvisningarna till 35 skall ha nedan angivna lydelse.
dels att till 3 5 skall fogas ett nytt moment. 3 mom.."av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
1 mom .3 Vad i denna lag sägs skall, med den begränsning sotn följer av vad nedan i 2—4 mom. stadgas. äga tillämpning beträffande
Föreslagen [vile/se
] mom. Vad i denna lag sägs gäller. med den begränsning som följer av vad nedan i 2—5 mom. stadgas. beträffande all ackumule-
all ackumulerad inkomst. rad inkomst.
2 ina/71.3 [ fråga om inkomst av jon/hrnksji'rstig/tet skola lagensbesltäm- melser gälla endast följande intäkter. nämligen: . .
1) intäkt genom ersättning för skada å växande skog på grund av brand eller annan därmed jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning samt intäkt genom avyttring av skog och skogsprodukter. om avverkningen framtvingats av brand. stortnfällning. torka. insektsskador eller dylikt eller av vattenuppdt'imning eller framdragande av kraftledning. allt under förutsz'ittning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning å skogskonto:
2) intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt. intäkt i form av ersättning som utgår vid avräkning enligt 9 kap. 23 5 jordabalken samt intäkt för jordägare avseende värde av förbättring som nyttjanderätts- havare bekostat:
3) intäkt. som uppkommit genom att egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfa- rande eller eljest avyttrats Linder sådana förhållanden att dylik tvångs- fi'irsäljning måste anses varaför lian- dcn. under förutsättning att intäkten
'_ Senaste lydelse-__ av lagens rubrik 1974:860. 3 Senaste lydelse 197-1:8(i(1. 3 Senaste lydelse 19781946.
3). intäkt iform m' försäkringser- sättning eller annan ersättning för skada på byggnader eller markan- läggningar. som har förstörts eller skadats genom brand eller (llt/ran Olyckshändelse. eller intäkt. som har uppkommit genom att egendom har .
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
icke föranlett avdrag för insättning ä skogskonto eller för avsättning till särskilda investeringsfonder för för- lorade inventarier och lagertillgång- ar;
88
Föreslagen lydelse
tagitsi anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest ltar avyttrats under sådana förhål- landen att sådan tvångsförsi'tljning måste anses föreligga. allt under förutsättning att intäkten inte har föranlett avdrag för insättning på skogskonto eller för avsättning till eldsvådefoml:
4) intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning avseende inkomst- bortfall till följd av skador och intrång å fastigheten. som föranletts av industriell eller därmed jämförlig verksamhet: 5) intäkt vid avyttring av djur i samband med upphörande av djursköt-
sel;
6) intäkt vid avyttring i samband med upphörande av jordl'truksdrift av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten avsedda maskiner eller andra inventarier. vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag äro att hänföra till byggnad. ävensom av varor och produkter i jordbruksfastighe-
ten: samt
7) intäkt. som uppkommit däri- genom att (utsättning till särskilda int-'e.s'teringsfonder för förlorade in- ventarier och Iagertillgångar åter- förts till beskattning under sådana förhållanden att. därest det äterförda beloppet i stället utgjort köpeskilling för de förlorade tillgångarna. köpe— skillingen enligt5 ) eller 6) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst. dock att ränta som tillägges det återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.
7) intäkt. som har uppkomtnit genom att eldsvådefond har återförts till beskattning på grund av att jord— bruksdrtften har upphört eller — sävitt avser eldsvådefoml för lagertillgång- ar — på grund av att djnrskötseln har upphört. dock att särskilt tillägg på det återförda beloppet inte skall anses utgöra sådan inkomst.
3 mom. Ifråga om inkomst av annan fastighet skall lagens bestäm- melser endast gälla följande intäkter. nämligen:
] ) intäkt i form av försökringser- sättning eller annan ersättning för skada på byggnader eller markan- läggningar. sont ltar förstörts eller skadats genom brattd eller annan
olycksltändelse. under fc'irutsättning
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
89
Föreslagen lydelse
att intiikten ittte lta/"föranlett avdrag för avsättning till eldsvådejimd;
2) i/tliikt — i samband med avytt- ring avfaslig/tet — genom avyttring av maskiner (It'll andra för stadigvaran- de bruk avsedda inventarier. vilka i avskri1vtingshiinseemle inte Itiinl'örs till lrvggttad; santt _
3) intiikt. som har nppkmnmit genom att eldsvådefmtd lntr (iter/i'irts till beskattning pa” grtmd av att hela eller den lntvttdsakliga delen av för- vt'irvskt'illan lntr (utvecklats. dnek att särskilt til/ligg pa det åter/"örda hela/>- pet inte skall anses utgöra sådan inkomst.
4tnam. " I fråga om inkomst av rörelse skola lagens bestämmelser gälla
endast följande intäkter. nämligen:
]) intäkt genom vetenskaplig. litterär. konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. under förutsättning att intäkten inte föranlett uppskov med beskattning enligt lagen (l979:(1l |) om upphovsmannakonto:
2) intäkt vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke. firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur:
3) intäkt i form av engängsersätt- ning. som erhallits pä grund av avbrottsförsäkring eller såsmn ska- destånd eller dylikt för inkomstbort- fall i rörelsen till följd av expropria— tion. rekvisition eller annat liknande förfarande:
3) intäkt i form av engängsersätt— ning. som har erhällits på grund av ;wbrottsförsäkring eller som skade- ständ eller dylikt för inkomsthortfall i rörelsen till följd av esprrmriation. rekvisition eller annat liknande för- farande eller intiikt iform avfr'irsiik— rittgsersiittning eller annan ersättning för skada pti byggnadereller nmrkan- läggningar. sant ltar _ti'nsrtiit'ts eller skadats genmn brand eller annan olyckslt(inde/se. allt tntder förutsätt- ning att intäkten inte ltar föranlett avdrag ]i'ir avsättning till eldsvåde-
fund;
4) intäkt i form av engängsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet samt vid avyttring eller avlösning av rätt till rt'tyalty. allt
4 Senaste lydelse av l'örutvaramle 3 mom. ll)7():hlh.
Prop. 1980/81:68 90
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
under förutsättning att avyttringen eller avlösningen skett i samband med överlåtelse. upplätelse eller ncdläggande av rörelse:
5) intäkt vid avyttring. i samband med överlätelse. upplatelse eller nedläggande av rörelse. av för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier. vilka icke vid beräkning av värdeminsk- ningsavdrag hänföras till byggnad. samt av andra varor och produkter i rörelsen än ovan vid 4) avses: samt
6) intäkt. som uppkommit däri- genom att avsättning till särskilda int'esterittgsfonder för förlorade in- ventarier oelt lagertillgtittgat' eller för avyttrat fartyg eller till särskild nyan- skaffningsfond äterförts till beskatt- ning ttnder sädana jär/nillanden att. därest det äterförda beloppet i stället utgjort köpeskilling för tillgångarna i fråga. köpeskillingen enligt 5) ovan skulle ansetts säsom ackumulerad inkomst. dock att ränta som tilläggas det återförda beloppet ieke skall anses utgöra sädan inkomst.
(i) intäkt. som ltar uppkommit genom att eldsvr'ide/i'md. särskild int'esteringsji'ntd för avyttrat fartyg eller särskild nyansk(Minings/ond ltar äterförts till beskattning på grund av att rörelsen Itar Över/titits eller ned- lagts. dock att särskilt tillägg eller ränta på det äterförda beloppet inte skall anses utgöra sadan inkomst.
Vad i denna lag stadgas om överlåtelse. upplåtelse eller nedläggande av rörelse skall äga motsvarande tillämpning beträffande rörelsefilial och
rörelsegren.
Anvisningar till l &
l:; inkomst skall enligt denna lag anses hänft'.'>rlig till visst beskattningsär. om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande är.
För att en inom visst beskattningsår ätnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras. att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår. Engångsbelopp. som upphäres så- som ersättning för ärlig pension. skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år. Engångsbelopp. som beskat- tas med tillämpning av bestämmel- serna i fjärde stycket av anvisningar- na till 19% komtmutalskattelagen
5 Lydelse enligt prop. NSU/81:32.
Engängsbelopp. som uppbäres sä- som ersättning för ärlig pension. skall i allmänhet anses hänföra sig till tio är. Engångsbelopp. som beskat- tas med tillämpning av bestämmel- serna i fjärde stycket av anvisningar- na till l9s' komtmtnalskattelagen
Prop. 1980/81:68
Nuvarande lydelse
(1928370). anses icke säsom acku- mulerad inkomst.
Ackumulerad inkomst. som avses i 3 s 4 mom.. skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige innehaft den avyttrade egendomen. Rcalisationsvinst vid avyttring av fastighet får dock inte fördelas på mer än fyra år i andra fall än då vinsten har uppkommit vid sådan avyttring som avses i zs lagen (l978:97l)) om uppskov med be— skattning av realisationsvinstellerdä vinsten till mer än hälften utgörs av återvunna avdrag för värdeminsk-
ning av den avyttrade fastigheten.
91. Föreslagen lydelse
(193370). ska/l icke anses såsom ackumttlerad inkomst. Ackumulerad inkomst. som avses i 3 s'5 mom.. skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige innehaft den avyttrade egendomen. Rcalisationsvinst vid avyttring av fastighet får dock inte fördelas pä mer än fyra år i andra fall än då vinsten har uppkommit vid sådan avyttring som avses i 2.3" lagen (l978:97t)) om uppskov med be— skattningavrealisationsvinstellerda vinsten till mer än hälften utgörs av återvunna avdrag för värt'leminsk- ning av den avyttrade fastigheten.
lntäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal är som motsvarar förhållandet mellan intäkten. minskad med vederbörliga avdrag. och värdet av ett års skogstillväxt ä fastigheten.
Ackumulerad inkomst. som avses i 3.5 2 mom. vid 5)—7) samt i 35 3 mom. vid 2). 5.) och o). skall anses hänföra sig till det antal är den skattskyldige bedrivit jordbruket el- ler rörelsen. llar skattskyldig åtnju- tit ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i han— dels- eller kommanditbolag. skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. inkoms— ten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller varit delägare i bolaget. därest han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig. eller eljest om det fram- står såsom uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare tid.
Ackumulerad inkomst. som avses i 3s 2 mom. vid 5)—7) samt i se 4 mom. vid 2). 5") och 6). skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige bedrivit jordbruket el- ler rörelsen. flc'kumnlerad inkomst. som avses i_3 s” 3 mom. vidZ) och 3). skall anses hän/öra sig till det antal år den skattskyldige inne/tall l/astig/te- ten. llar skattskyldig ittnjutit acku— mulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels— eller kommanditbolag. skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. lnkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jord-
bruket eller rörelsen eller inne/iafl
faslig/teten eller varit delägare i bola- get. därest han så yrkar och företer utredning om det antal ar vartill inkomsten hänför sig. eller om det eljest framstår såsom uppenbart att
Prop. 1980/81:68 92
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inkomsten hänför sig till kortare tid. llar jordbruk eller rörelse. som bedrivits av den ena av två makar. övertagits av den andra maken. skall denne. om han så yrkar. anses hava bedrivit jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan. under förutsättning att makarna dä voro taxerade med tillämpning av ll & 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller. därest andra maken haft inkomst. skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommandi(bolag. som ägts av den ena av tvä makar. övertagits av den andra maken samt när jordbruk. rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagits av den andra maken. och denne var ensam di.")dsbodelägare. lnkomst. som enligt tredje stycket av am'isningarna till 52%?" kommunalskattelagen (1938137ll) taxeras hos make. skall icke till någon del anses utgöra ackumulerad inkomst. Vad i nästföregäende stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga. vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.
Vid skatteberäkning enligt lä Vid skatteberäkning enligt 1.5 skall oskift dödsbo och (len avlidne anses som en och samma skattskyl-
dig.
till 2
Vid beräkning av nettobeloppel av ackumulerad inkomst skall intäkt av skogsbruk i förekommande fall minskas med till intäkten hänförligt avdrag enligt punkt 7 eller 8 av anvisningarna till Blå kommunal- skattelagen. i den män sädant avdrag riwtlgivils vid inkomsttaxeringen.
skall den avlidne och (löt/shoe! anses
som en och samma skattskyldig.
&" Vid beräkning av nettobeloppet av ackumulerad inkomst skall intäkt av skogsbruk i förekommande fall minskas med till intäkten hänförligt avdrag enligt punkt 7 av anvisningar- na till 22 s' kommunalskattelagen. i den man sadant avdrag met/gens vid inkomsttaxeringen.
Ifraga om intäkt genom avyttring av tillgäng. vilken kan vara föremål för värdeminskningsavdrag. skall sasom nettobeloppet av ackumulerad inkomst i regel anses köpeskillingen efter avdrag för tillgangens i beskattningsavse- ende oavskrivna värde. Motsvarande skall gälla vid avyttring av sadan patenträtt eller liknande rättighet. som är att anse säsom vara i rörelse.
Säsom nettobeloppet av ackumulerad inkomst genom avyttring av andra varor eller produkter i rörelse än i nästföregaende stycke sista punkten sägs skall anses dold reserv i lagertillgångarna vid beskattningsarets ingang. Den dolda reserven skall i regel beräknas till skillnaden mellan. a ena sidan. det
"Senaste lydelse 1971744.
Prop. BSO/81:68 93
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lägsta av tillgängarnas anskaffningsvärde och äteranskaffningsvärdc efter avdrag i förekommande fall för inkurans samt. är andra sidan. deras bokförda 'ärde vid nämnda tidpunkt. Vid avveckling av byggnadsrörelse. tomtstyck- ningsrörelse eller annan rörelse avseende yrkesmässig handel med fastighe- ter ävensom penningrt'irelse skall dock säsom dold reserv i regel anses skillnaden mellan tillgängarnas verkliga värde vid beskattningsärets ingäng och deras bokfi'irda värde vid samma tidpunkt.
Säsom nettobeloppet av ackumulerad inkomst genom avyttring av varor (inklusive djur) och produkter i jordbruksl'astighet skall anses dold reserv i tillgängarna vid beskattningsårets ingäng. Den dolda reserven skall i regel beräknas till skillnaden mellan tillgängarnas verkliga värde och deras bokförda värde vid nämnda tidpunkt.
Har den i räkenskaperna gjorda värdesättningen ä lagret frängätts vid inkomsttaxeringen. skall vid beräkning av dold reserv i stället för bokfört värde användas det i beskattningsavseende gällande värdet-.
till 3 357 Vad i 3 55 2 mom. vid 2) sägs angående intäkt av jordbruksfastighet genom upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande npplätelse av rätt att avverka skog. Säsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig erhäller för att han flyttar frän lokal. använd i rörelsen.
Med skadestånd eller amian i 3 ä.? mom. vid 3) (.nnförnn'ilzl ersättning avses i första hand sädan ersättning för inkomstbortfall som erhålles med anledning av exempelvis stadspla- nering eller gatureglering. Härmed likställas frivilligt överenskommen ersättning. vilken avtalats under sädana förhållanden att möjlighet till tvängsätgärder förelegat om fri- villig uppgörelse ej träffats.
Vid tillämpning av bestämmelser- na i 3 s* 2 mom. vid 5) och (x) och 3 ä.? mom. vid 5) skall med avyttring likställas förlust av tillgäng. därest ersättning pä grund av skadeförsäk- ring utgått och ersättningen icke föranlett avdrag för avsättning till
7 Senaste lydelse 1977143
Med ai'l)rorls/i'jrvt'ikring eller skadestand
ersättning på grnncl av
0. (I. enligt 3 & 4 mom. vid 3) avses i första hand sädan ersättning för t'rlnillx anledning av exempelvis stadspla- inkomstbortfall som med nering eller gatureglering. llärmcd liksn'ills frivilligt överenskommen er- sättning. vilken avtalats under sä- dana förhallandcn att mt'ijlighet till tvängsatgärder förelegat om frivillig uppgörelse inte träffats.
Vid tillämpning av bestämmelser- na i 3 s* 2 mom. vid 5) och (1). 3 .v 3 utom. vid 2) och 3 s' 4 mom. vid 5) skall med avyttring likställas förlust av tillgäng. om ersättning pa grund ('llt'l' ersättning för Skill/(l har utgått och
av skadeförsäkring annan
Prop. l.980/81:68
Nuvarande lydelse
särskilda int'estet'ingsjkntder för jär- lorade inventarier ()(-lt lagertillgång- ar.
Skattehcräkning för ackumulerad inkomst enligt 3s 2 mom. vid (3) samt 3 kl.? mom. vid 4) och 5") fär ske endast under förutsättning
att vid beskattningsårets utgång kvarvarande. ieke avyttrade inventa— rier och varor — frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utar- renderats —- t'iro av allenast obetydlig omfattning.
att vid nämnda tidpunkt icke kvarstzir avsättning. som skett till lagerreglcringskonto eller särskild n_'anskaffningsfond eller som. till ersättande av avyttrat fartyg eller till ersättande at' förlorade til/gängar i skett till
inttesterittgsfonder för avyttrat fartyg verksam/teten. särskilda eller för förlorade inventarier (n'/t lagertillgätIgar.
samt att. såvitt avser rörelse. den skattskyldige icke under bc- skattningsäret börjat ny rörelse. som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsätt— ning av (len tidigare rörelsen.
94
Föreslagen lydelse
ersättningen inte har föranlett av— drag för avsättning till e/dst'äde- fond
Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3.5 2 tnom. vid 6) samt 3 .SJ mom. vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning
att vid beskattningsärets utgång kvarvarande. inte avyttrade inventa- rier och varor — fransett tillgångar som vid upplatelse av rörelse har utarrenderats — är av endast obetyd- lig omfattning.
att vid nämnda tidpunkt inte kvarstär avsättning. som har skett till lagerregleringskonto. särskild nyan- skaffningsfond. särskild investe- ringsfond för avyttrat fartyg eller eldsvåda/"ond.
samt att. sävitt avser rörelse. den skattskyldige inte under beskatt- ningsåret har börjat ny rörelse. som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsätt- ning av den tidigare rörelsen.
Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplätelse av rörelse gälla. att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens avveckling.
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut fran trycket i Svensk fi.")rfattningssamling. och tillämpas första gången i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år l98—l. Vad i lagen föreskrivs i fråga om eldsvådefonder och särskilt tillägg vid äterföring av sådan fond skall gälla även i fråga om fonder enligt förordningen (1959168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och laget-tillgångar och räntetillägg vid återföring av sädan fond.
Prop. 1980/81:68
4 Förslag till Lag om ändring i lagen (l960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering for inkomst
Härigenom föreskrivs att punkt l av anvisningarna till 2 så lagen (196053) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomstl skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse
Anvisningar
till 25
1.3 Förlust. som berättigar till förlustavdrag. skall beräknas på grundval av den för förluståret avgivna självdeklarationen men får bestämmas till större eller mindre belopp än vad deklarationen utvisar. Avdrag för sädan vänleminskning eller dyl. som katt förskjutas från ett är till ett annat eller som avser till- gång. vid vars försäljning eventuell vinst skall bedömas enligt reglerna _lörskattepliktig realtisationst'inst. (n:/1 avdrag för i't'irdeminskning av hygg- nad. som utgör lagertillgäng. får dock inte tillgmloräknz'ts den skatt- skyldige med större belopp än han har yrkat i deklarationen för förlust- 'I'ill
som tttt sagts räknas bl. a. avdrag för
året. t't'irdetninskningsa vdrag
värdeminskning av byggnad. av sådana maskiner ()(/I andra inventa- rier som avskrivs ett/igt reglerna för planenlig avskrivning. av patenträtt eller liknande titlslwgrt'i/tsad rättighet och av varumärke. firmanamn eller andra rättigheter av goodu'ills natttr och även avdrag för minskning av
skogs ingångsvärde.
l. Förlust. som berättigar till för- lustavdrag. skall beräknas på grund— val av den för förlustårct avgivna självdeklarationen men får bestäm- mas till större eller mindre belopp än vad deklaratirmen utvisar. Avdrag för värdeminskning av tillgång i fär- värvskt'illa och på grttnd av avyttring av skog får dock inte tillgodoräknas den skattskyldige med större belopp än han har yrkat i deklarationen för förluståret.
Har särskild nyanskaffningsfond eller fond för äteranskaffning av fastighet eller annan investeringsfond än allmän investeringsfond återförts till beskattning. skall vid beräkning av den förlust. som berättigar till förlustav-
' Senaste lydelse av lagens rubrik 197853. :Scnaste lydelse 19791617.
Prop. 1980/81z68 %
drag. bortses frän det belopp. som pä grund av äterföringen upptagits som skattepliktig intäkt. Vad nu sagts gäller endast i den män det till beskattning äterförda beloppet inryms i den för förlustäret fastställda beskattningsbara inkomsten minskad. i förekommande fall. med garantibelopp för fastig- het.
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. dä lagen enligt uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling. och tillämpas första gängen vid 1984 års taxering.
Prop. l980/8lz68 97
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979z609) om allmän investeringsfond
llärigenom föreskrivs att 1, 2. 5. 9. lt. l3. 14 och 15 ååå lagen (19791609) om allmän investeringsfond skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l &?
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928370) och lagen (l947z576) om statlig inkomst- skatt hat svenskt aktiebolag. svensk ekonomisk förening och svensk sparbank rätt till avdrag enligt denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän investeringsfond. Sparbank får i balansräkningen ta upp allmän investeringsfond under benämningen investeringskonto.
Har ett företag under beskalt- Ett företag kan för visst beskatt- ningsåret haft nettointäkt av säväl ningsär inte få avdrag för avsättning jordhruksfastighet som rörelse eller till allmän investeringsfoml i mer än har företaget bedrivit ]lera jordbruk en förvärvskälla. eller flera rörelser. skall avdraget göras i den förvärvskälla vars vid taxering till statlig inkomstskatt beräknade nettointäkt före avdraget är högst.
2 &
Avdrag för avsättning till allmän investeringsfond medges med högst hälften av den justerade årsvinsten. Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning sedan ärsvinsten. i den mån den påverkats av nedan angivna poster.
a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter. b.) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond och annan liknande fond.
c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,
d) minskats med restitutcrade allmänna svenska skatter,
e) minskats med belopp som enligt 6.5 har återförts från lagerinvestc- ringskonto jämte tillägg på sådant belopp samt
f) minskats med belopp som har f) justerats med belopp som har föranlett höjning av ärsvinsten på föranlett ändring av ärsvinsten på grund av övertagande av allmän grund av överföring av allmän inves- investeringsfond enligt 13 5. teringsfond enligt 13 S'.
Har belopp pä lagerinvesteringskonto återförts till beskattning medges.
7 Riksdagen 198018! . ] saml. Nr 68. Bil. A
Prop. l980/8lz68
Nuvarande lydelse
98
Föreslagen lydelse
utöver vad som följer av första stycket. avdrag för avsättning till allmän investeringsfond med högst belopp som svarar mot det äterförda beloppet. i förekommande fall ökat med tillägg på det äterförda beloppet.
Allmän investeringsfond får tas i anspråk för följande ändamål. nämligen för
a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad. som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att och för eller användas som bostad. avskrivning av ny-. till- ombyggnad av sådan byggnad,
a) kostnader för reparations- och andra umlcrhållsarbeten på en här i riket belägen byggnad, som inte utgör mnsättningstillgång i rörelse eller är avsedd att användas som bostad. och för avskrivning av ny-. till- eller ombyggnad av en sådan byggnad.
b) avskrivning av inventarier som. om de inte utgör transportmedel i internationell trafik. är avsedda att användas i här i riket bedriven
verksamhet. samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg.
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av mark- riket avskrivning av sådan del av anskaff- anläggning här i och för ningsvärdet av markanläggning som fär dras av genom ärliga vä rdeminsk— ningsavd rag.
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller./ör re/nu'atit'ms- och andra uttder/zällsarlwten på en här i riket belägen markanläggning. som inte utgör omsättaingstillgäng i rörel- se. och för avskrivning av den del av en sådan markanläggnings anskaff- ningsvärde som fär dras av genom
ärliga värdcminskningszn'drag.
d) kostnader för undersökningsarbete. förberedamlc arbete eller tillred— ningsarbete i gruva. stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket.
e) kostnader för tekniskt och naturvetcnskapligt forsknings- och utveck- lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget.
fl kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket.
Belopp. som har avsatts till allmän imesteringsttmd. fär tas i anspräk endastför arbete som utförs. inventarier som levereras och iövrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.
lanspräktagande av allmän investeringsfond för ändamäl som anges i första stycket e) fär göras endast av företag soln bedriver industriell tillverkning. lanspräktagamle enligt första stycket c) och f) far göras endast efter medgivande av regeringen.
lanspräktagande av allmän im-"esteringsfond fär inte avse begagnade inventarier. l fraga om inventarier som företaget har anskaffat frän
Prop. l980/81:68
Nuvarande lydelse
99
Föreslagen lydelse
näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap fär fonden tas i anspräk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.
Om allmän investeringsfond en- ligt beslut enligt 4 & far tas i anspräk för arbete som avses i första stycket a) eller c). fär fifiretagct. savida arbetet hänför sig till flera beskatt- ningsar och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett. under det sista året ta investeringsfonden i anspräk för avskrivning av tillgäng- arna eller för täckande av kostnader— na med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrt'igavarande ären. Vad titt sagts gäller ocksä i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i f räga om tillgångar som avses i punkt 3 tredje styrke! och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 23 s* samt ipttnkt 7 andra oeh tredje styckena och punkt I!) tredje och fjärde stycke/ta at' anvisningar/ut till Nå kommunalskattelagen (1928: 370).
Med byggnader. inventarier och markanläggningar förstås vid till- lämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behand- las enligt de bestämmelser som gäl- ler för byggnader. maskiner och andra för stadigvarande bruk avsed- da inventarier respektive markan— läggningar. Som inventarier anses inte tillgångar sotn avses i punkt 5 av anvisningarna till 29 & kommunal—
skattclagen.
(')m allmän investeringsfcmd en- ligt beslut enligt 4 s fär tas i anspräk för arbete sotn avses i första stycket a) eller c). far företaget. sävida arbetet hänför sig till flera beskatt- ningsar och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett. under det sista året ta investcringsfondcn i anspräk för avskrivning av tillgäng- arna eller för täckande av kostnader- na med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande ären. Vad nu sagts gäller ocksä i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om h_vggttadsinventarier och markinreutarier enligt kommu- nalskattelagen (19281370).
Med byggnader. inventarier och markanläggningar förstas vid till- lämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behand- las enligt de bestämmelser som gäl- ler för byggnader. maskiner och andra för stadigvarande bruk avsed- da inventarier respektive markan- läggningar. Som inventarier anses inte tillgängar som avses i punkt (; av anvisningarna till 2935 kommunal- skattelagen.
Prop. l980/81 :68 101")
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 .5 Sedan fem år har förflutit från ingången av det kalenderår under vilket inbetalning till konto för investering har gjorts. fär företaget utan särskilt tillstånd ta ut medel som svarar mot trettio procent av de inbetalade medlen minskat med medel som under fetnärsperioden har betalats ut enligt blå första stycket (fria sektorn). Med inbetalade medel avses inte medel som
företaget enligt 13% fjärde stycket har övertagit från annat företag.
Har företaget tagit ut den fria sektorn eller del av denna. skall ett belopp som svarar mot två gän ger de utbetalade medlen tas i anspräk av den allmänna investeringsfonden för ändamål som avses i 5 $$ första styck- et a)—d).
] lar företaget tagit ut medel ur den fria sektorn skall under det hes/tutt- ningsår. då uttaget skett. ett belopp som svarar mot två gånger de utbe- talade medlen tas i anspråk av den allmänna investeringsfondcn för än- damål som avses i 5 s*" första stycket al—d).
[] lå Allmän investeringsfond skall återföras till beskattning om
a) fonden har tagits i anspråk utan tillstånd och det inte är fråga om fall som avses i 95 andra stycket.
b) medel har tagits ut från konto för investering med stöd av beslut enligt 4 s' och en mot de utbetalade medlen svarande del av fonden inte har tagits i anspråk i enlighet med beslutet,
c) medel har tagits ut från konto för investering med stöd av 9 & första stycket och fonden inte har tagits i anspråk i enlighet med 95 andra
stycket.
d) företaget har träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av medel på konto för investering.
e) företaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk eller rörelse.
f) företaget genom fusion enligt l-l kap. 8 s* aktielmlagslagen (1975: BSS) eller %; l (l95lz3fl8) om
ningar skall anses upplöst oeh fon-
tnom. lagen
ekonomiska före- den inte enligt fjärde stycket har övertagits av det övertagande företa- get eller
g) _l't"5t't'tttge1 har beslutat träda i likvidation.
f) företaget genom fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen (l975: 1385). %s 1 mom. lagen ( lQSlfstlH) om ektmomiska föreningar (”[/('I' 78 35 (1955-410)
skall anses upplöst och fonden inte
lagt-'It om spur/tanker enligt fjärde stycket har övertagits av det övertagande företaget.
g) beslut har _l'tttmts utt _l'öretttgt't skull träda i likvidation eller
Prop. l980/8l :68 10]
Nuvarande lydelse l—'(')'resla_t.u.'tt lydelse
lt) beslut har tttetltlt'la/s all l/t'irelu- gel skall lli-lliflllldå' [ kon/ruts". Ätet'föringen till beskattning skall göras i den förvärvskälla vari avsätt— ningen har gjorts. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. arbetsmarknadsstyrel- sen kan. om särskilda skäl föreligger. medge att allmän investeringsfond. som skall återföras till beskattning enligt första stycket el. får behållas under viss tid. Efter utgången av denna tid skall den kvarsti'tende fonden återföras till beskattning i enlighet med vad nyss sagts.
Vid sädan fusion. som avses i 28 s 3 mom. _l't'irsta eller andra stycket (1938370).
far mmlerbolaget eller den överta-
kommunalskattelagen
gande löreningen i beskattningsav- seende överta allmän investerings— fond. l-lar fonden övertagits skall det anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen gjort inbetalning till riksbanken den dag då dotterbolaget eller den överlåtan- de föreningen gjorde inbetalning-
en.
Vid sadan fusion. sotn avses i 18 ä 3 mom. (l928137tl). fär moderlmlaget eller den övertagande föreningen i be-
kotnmututlskattelagen
skattningsavseende överta allmän investeringsftmd. Har fonden över- tagits skall det anses sotn om moder- bolaget eller t'len övertagande före— ningen gjort inbetalning till riksban- ken den dag då dotterbolaget eller den överlåtande föreningen gjorde inbetalningcn. Vazl som har sagts nu gäller [iren i../"ragu om fusion ctt/igt 78.5 lagen om spar/maker.
Vad i första—fjärde styckena sägs om allmän investeringsfond skall i förekommande fall gälla del av sådan fond.
13 s
Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. arbetsmarknadsstyrel— sen kan. om särskilda skäl föreligger. medge att ett företags allmänna im'esteringsfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande krävs
a) att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda (It.)tterfi'iretag. eller
b) att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderft'iretag. eller
e) att det etta företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av modcrft'iretagct tillsammans med eller genom förmed— ling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.
Vid tillämpningen av tletjöregaett- de stycket avses med moderft'fn'etag svenskt aktiebolag. svensk ekono-
Vid tillämpningen av första styek- ct avses med moderft'ftretag svenskt aktiebolag. svensk ekmtomisk före-
Prop. 1980/81 :68 102
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
misk förening eller svensk sparbank ning eller svensk sparbank och med och med helägt dotterföretag helägtdotterföretag svenskt aktie-
svenskt aktiebolag vars aktier till bolag vars aktier till mer än nittio mer än nittio procent ägs av moder— procent ägs av tmulerföretaget. företaget.
I beslut om övertagande av allmän investeringsfond skall anges i vilken förs-'ärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall anses avsatt. Har det (”övertagande företaget förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighet men inte i inkomstslaget] jordln'uksfastighet eller rörelse. skall beslutet innehålla medgivande enligt ll & tredje stycket att fonden far behällas viss tid.
Riksbanken skall på framställning av det överlätande företaget överföra medel. som svarar mot den allmänna investeringsfond som skall övertas med stöd av beslutet. frän företagets konto för investering till ett motsvarande konto för det övertagande företaget.
Har allmän investeringsfond över- tagits skall det anses som om moder— föreraget gjort avsättning till fonden och inbetalning till riksbanken vid den tidpunkt dit det överlåtande företaget gjorde avsättningen och inbetalningen.
l-lar allmän investeringsfond över- tagits skall det anses som om det övertaga/ale _f't'ire/aget gjort avsätt- ning till fonden och inbetalning till riksbanken vid den tidpunkt da det överlätande företaget gjorde avsätt— ningen och inbetalningen.
14.5 Medel. som har inbetalats till konto för investering. fär utbetalas endast
IJ
a) i fall som avses i 8 .
II
b) i fall som avses i 9 .
c) om allmän investeringsfond helt eller delvis har äterförts till
beskattning.
d) om allmän investeringsftmd helt eller delvis har överförts till annat företag och medlen därför skall överföras till annat företags konto för investering eller
0) om företaget för visst beskatt- ningsär inbetalat mer än hälften av det belopp som företaget avser att avsätta till allmän iiwestcringsfond
första stycket. första stycket.
cl om allmän invest—:ringsfond i fall som avses i I! s*" första stycket al—gl helt eller delvis har äterförts till beskattning.
dl (nu beslut har meddelats att företaget skall _lijit'st'ittas i konkurs.
e) om allmän investeringsfond helt eller delvis har överförts till annat företag och medlen därför skall överföras till annat företags konto för investering eller
[) om företaget för visst beskatt— ningsär inbetalat mer än hälften av det belopp som företaget avser att avsätta till allmän im'esteringsfoml
Prop. 1980/81 :68
Nuvarande lydelse
eller för vilket avdrag vid taseringen har medgetts enligt bestämmelserna iw
1 03
Föreslagen lydelse
eller för vilket avdrag vid taxeringen har tnedgetts enligt bestämmelserna ils.
Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade medel.
[ fall som avses i första stycket e) skall länsstyrelsen pä framställning av företaget besluta om tttbetalning av medel som svarar mot hälften av den äterförda fonden i den man medlen inte tidigare har ätergätt till företaget. Sädant beslut far inte utan medgivande av taxeringsintendent fattas förrän taxeringen för det beskattningsar. da ätcrföringen har skett. har vunnit laga kraft.
l fall som avses i första stycket 0) skall länsstyrelsen pä framställning av företaget besluta om tttbctalning av det överskjutande beloppet.
l fall som avses i första stycket fl skall länstyrelsen pa framställning av företaget besluta om utbetalning av
det ("överskjutande beloppet.
15 &
Företag som vid beskattningsz'irets utgäng har allmän investeringsfond eller sotn under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna im'esteringsfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek. aln-'ändning och avveckling. l.]ppgifterna skall lämnas i tvä exemplar pä blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. 'l'ill deklaratit'men skall fogas besked frän riksbanken rörande insättning pä konto för investering.
'I"axerittgsnt'imna'en skall. i _f'rt'tga otnji'iretag som nämnden skall taxera lill statlig inkomstskatt. lt'ilnna app- gilter till liirtsstyrelsen om allmänna int'esteringsj'tnnler som finns vid beska/Ntingsårets tttgt'ing at:/t ullnn't'n- tta investerings/k'tntler som har ar— t'eek/am' under beskattninguiret.
Lint.s'st_vrelsen ska/l snarast nu'ijligt efter det att taxerittgsnt'i/nndernas arbete [Manilla/nie visst års taxering /tar ars/utan till arbets/maknadssty- relsen översä'ntla de [första ste/(et angivna uppgifterna. Sådana uppgif- ter behöver inte liitnnas ln'trt't'j'jantle _li'iretag som inte /tar Inet/getts avdrag för ttt'sY'ittning till all/niin in res/ering» frnul. Har beslut om avdrag för attt/inning till allmän investerings- l/"mul eller iatt.vln'riklttgamle (tt'jbmlen
Prop. 1.980/81z68
Nuvarande lydelse
104
Föreslagen lydelse
(itu/rats. skall It'inssn're/sen snarast meddela arbetsnutrktutdsstyrelsen detta.
Riksbanken skall lämna bevis till _j"!')'retaget ant inlwtalning till knata/"ör investering.
Riks/maken skall till arbetsmark- nadsst_t'relsen ()L'II lt'insstt'relsen r'it'er- st'itula uppgifter angående de _t'ör beskatmingsåret gjorda inbetalning— arna till kontmtj't'ir investering senast den 31 ntaj under taxeringstiret eller. om belapp har betalats in vid senare tidpunkt. snarast dåre/ter. I uppgif- terna. som skall lämnas särskilt 'l-Öl varje _jöretag. skall anges _j't'iretagets fir/na. adress (')("ll t)rgattisatiansnum- mer, det beskattningsdr st)/n inbetal- ningett avser samt det utbetalade belappets storlek.
Har medel utbetalats _l'rdn kantu för investering. ska/I riksbanken senast den 3] ianttari året efter det att utln'talningen har gjorts taulerra'tta arbetsmarknadsstyrelsen (:e/1 It'insstv— relsen om detta. ] tuulerrt'itte/sen skall anges j't'iretagets firma. adress aelt organisatimrsnummer sant! det nthe- talade beloppets storlek.
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Därvid skall dock iakttas följande.
1 . Den nya bestämmelsen i 14 ä' första stycket d) fär tillämpas ocksä i fråga om medel som har inbetalats till konto för investering enligt lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
2. De nya bestämmelserna i 5 s" femte och sjätte styckena tillämpas första gången i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker är 1984.
3. I övrigt skall lagens bestämmelser tillämpas första gängen i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker är 1981.
Prop. l980/81z68
6. Förslag till
llt5
Lag om ändring i lagen (l979:610) om allmän im'esteringsreserv
l-lt'irigenrnn föreskrivs att 8.6 lagen (l979zfsltt) om allmän investeringsre- serv skall ha nedan angivna lydelse.
Nut-*arande lydelse
Rs"
Föreslagen lydelse
Allmän im'esteringsreserv fär tas i anspräk för följande ändamäl. nämligen för a) kostnader för reparations- och andra underhällsarbeten på här i riket belägen byggnad. som inte utgör lage/"tillgång eller är avsedd att och för till-
ombyggnad av sadan byggnad.
användas som bostad.
avskrivning av ny-_ eller
b) avskrivning av inventarier som. internationell trafik. är avsedda Llll
a) kostnader för reparations— och andra underhallsarbeten pa en här i riket belägen byggnad. som inte utgör antsr't'ttningstillgang i näre/se eller är avsedd att användas som bostad. och för avskrivning av ny—. till- eller ombyggnad av en sadan byggnad. om de inte utgör transportmedel i riket bedriven användas i här i
verksamhet. samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg.
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller tmderlnill av mark- riket avskrivning av sådan del av attskal/l anläggning här i och för ningsvt'irdet av markanläggning som får dras av genom ärliga värdeminsk- ningsavd rag.
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- (It'll andra under/t("tllsarbett'n pa en här i riket belt'igen markanläggning. som inte utgör antsr'ittningstillgting i rörel-
se. och för avskrivning av den del av
en sådan markanliiggnings ariska/"l'- ningsvt'irde som fär dras av genom
ärliga värdeminskningsavdrag.
d) kostnader för undersökningsarbete. f("h'beredande arbete eller tillred— ningsarbete i gruva. stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket.
e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck— lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos den skattskyl— dige.
f) kostnader för att främja avsättningen utomlandsav varor som häri riket tillverkas.
Belopp. sotn har avsatts till allmän investeringsreserv. far tas i anspräk endast för arbete som tttförs. inventarier som levereras och iovrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.
lanspri'tktagande av allmän investeringsreserv för ändamål sotn anges i första stycket e) får göras endast av skattskyldig som bedriver industriell tillverkning. lansprf'tktagande enligt första stycket d l—l') fär göras endast efter
Prop. msn/81:68 uta
"Nuvarana'e lydelse Föreslagen lydelse
särskilt medgivande av regeringen.
lanspräktagande av allmän investeringsreserv får inte avse begagnade inventarier och föremål avsedda för utsmyckning av krmmrslokaler. l fräga om inventarier som den skattskyldige ltar förvärvat frän näringsidkare med vilken han är förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap fär allmän investeringsrcserv tas i anspräk endast om im-cntarierna har tillverkats under beskattningsi'tret.
I fråga om anskaffning av personbil som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:6()3) fär allmän investeringsreserv tas i anspräk endast om bilen är avsedd för yrkesmässig trafik eller uthyrningsrt'irelsc.
I fråga om anskaffning av båt som avses i 3 %& sjölagen (189135 s. 1) fär allmän investeringsreserv tas i anspräk endast om bäten är avsedd för yrkesmässigt bedrivet fiske.
Med byggnader. inventarier och markanläggningar förstäs vid till- lämpning av första stycket tillgängar som vid inkt'mtsttaxeringen behand- las enligt de bestämmelser som gäl- ler för byggnader. maskiner och andra för stadigvarande bruk avsed- da inventarier respektive markan- läggningar. Som inventarier anses inte tillgångar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 295 kommunal- skattelagen (192323711).
Med byggnader. inventarier och markanläggningar förstäs vid till- lämpning av första stycket tillgångar sotn vid inkt'mtsttaxeringen behand- las enligt de bestämmelser som gäl- ler för byggnader. maskiner och andra för stadigvaramle bruk avsed— da inventarier respektive markan— läggningar. Som inventarier anses inte tillgangar som avsesi punkt () av anvisningarna till 29.5 kommunal- skattelagen (1928370).
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har kommit ut frän trycket i Svensk fi:")rfattningssamling. Därvid skall dock iakttas följande.
1. De nya bestämmelserna i h's' första stycket tillämpas första gängen i fraga om beskattningsär för vilket taxering i första instans sker är 1931.
2. Den nya bestämmelsen i Så sjunde stycket tillämpas första gängen i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker är 1984.
Prop. l980/81:68 107
7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958575) om avskrivning å vissa oljelag- ringsanläggningar. m. m.
l-lärigenom föreskrivs att i 7.5 1 och 3 ntom. lagen (195815???) om
' hänvisningarna till
avskrivning & Vissa (.)ljelagringsanläggnmgar. m.m. punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 419; kommunalskattelagen (1928370) skall bytas ut mot hänvisningar till punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 41 S' nämnda lag. Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. da lagen enligt uppgift på den har utkommit fran trycket i Svensk författningssamling. och tilläntpas första gången vid 1981 ars taxering.
' Lagen omtryckt 197719411. Senaste lydelse av lagens rubrik ll)?7:U-1tl.
Prop. l980/81:68 108
8. Förslag till Lag om upphävande av förordningen ( 1963:216) om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen
Härigenom föreskrivs att förordningen (19(v3:21o') om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxcringen skall upphöra att gälla vid utgängen av är 1980.
Prop. 1980/81:68 109
9. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956z623)
l-lärigcnom föreskrivs att 25 a s* taxeringslagen ( 1956:th3)[ Skil” häl nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25. a 5
Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för representa— tion och liknande ändamäl skall vid självdeklaration fogas uppgift enligt fastställt formulär utvisande huru kostnaderna fördela sig på följande huvudgrupper:
l) kostnader för mat. dryck. betjäning. hotellrum. tcatcrbiljettcr o. dyl. i samband med affärsförhandlingar och liknande. med angivande av huru mycket av kostnaderna. som belöper ä representation utövad i den skattskyldiges eller hos hontun anställds hem.
2) kostnader som vid 1) sägs i samband med jubileum för företaget. invigning av anläggning för verksamheten. stapclavlt'ipning och jämförliga händelser. med angivande av huru mycket av kostnaderna som belöper ä representation utövad i den skattskyldiges eller hos honom anställds hem.
3) kostnader i form av underhäll. hyra. löner m. m. avseende fastighet. väning och inventarier. sotn helt eller huvudsakligen nyttjas för representa— tionsändatnäl och liknande.
4) kostnader för representation gentemot anställda i samband med perstmalt'ester. informationsmöten o.dyl. och för annan till personalvärd hänförlig representation.
5) kostnader för gåvor. som icke äro att hänföra till reklam och som icke upptagits säsom lijincförmän a kmrtrolluppgilt.
6") utgivna representationscrsättningar och representalionsbidrag. med angivande av huru mycket härav som upptagits ä kontrolluppgift. samt
7) övriga represcntationskostnader.
Kuslnmlerji'ir spritdrycker och vin skall — oaktat km!/raderna inte är tri-'tlrugsgillu vid inkmnstberäkningen
— anges särskilt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift pä den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. och tillämpas i fråga om representatitm och liknande som har utövats efter utgängcn av är 1980.
1 Lagen omtryckt 1971399. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741773.
Prop. 1980/8lz68 nu
10. Förslag till Lag om ändring i lagen (l980z456) om insättning på tillfälligt vinstkonto
Härigenom föreskrivs att 4 & lagen (mumsa) om insättning pä tillfälligt vinstkonto skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 5
Vid beräkning av nettointäkt av jordln'uksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (l*)28:37()) och lagen (ll)47:57(u) om statlig inkomst- skatt har företag. som avses i lä. rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till vinstfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget— i enlighet med bestämmelserna i 2 & —senast den [5 oktober under taxeringsäret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid 1981 års taxering eller -— om företaget på grund av f("ärlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta är — vid 1982 års taxering.
Har ettförelag under beskattnings- Ett företag kan inte få avdrag för året haft nettointäkt av såväl jord— avsättning till vinstfwzd i mer ("in en bruksfastighet som rörelse eller har förvärvskälla. företaget bedrivit jlera jordbruk, skogsbruk eller rörelser. skall avdra- get göras i den förvärvskälla vars nettointäkt. sådan den har beräknats vid It'l.t'eri)tgett till statlig inkmnst- skatt. före avdraget och — ijörekom— mande fall — före avdrag för avsätt- ning enligt lugen (1979:(>(_)9) om all- män imfesteringsfoml är högst.
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk ft.")rfattningssamling.
Prop. l980/81:68 111
Utdrag
BUDGETDEPA RTEMENTET PRO'I'OKOLL vid regeringssammanträde 1981 LUS-22
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogärd. Dahlgren. Åsling. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. llolm. Andersson. Danell
Föredragande: statsrädet Mundebo
Lagrådsremiss med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten. m. m.
1 Inledning
Företagsskattcberedningen (Fi l97ll:77)' ("överlämnade i november 1977 sitt slutbetänkamle (SOU 1977:86 och 87) Beskattning av företag. 1 betänkandet analyserar beredningen olika former av företagsbeskattning och sambandet mellan dessa. Betänkandet innehåller också ett stort antal förslag om ändringar inom den nuvarande nettovinstbeskattningens ram.
Genom lagstiftning förra vären behandlades två huvudområden av företagsskatteberedningens betänkande. nämligen dels företagens möjlighe- tcr till resultatutjämning och uppbyggnad av obeskattade reserver. dels dubbel— och kedjebcskattningen inom bolagssektorn samt delar av systemet för koncernbcskattning (prop. 1978179210. SkU 57. rskr 389. SFS 19791609- 618). 1 det följande avser jag att ta upp flertalet av beredningens förslag rörande nettovinstbeskattningen som ännu inte föranlett lagstiftning. Närmare bestämt avser jag att behandla avskrivningsreglerna för inventarier och fastigheter samt de skattemässiga konsekvensertm av skador på fastigheter genom brand eller liknande olyckshänt'lelser. 1 det sammanhanget diskuterar jag även om det finns anledning att begränsa utrymmet för vad som f. n. bedöms utgöra inte avdragsgilla kapitalförluster. .lag lägger vidare
' ledamöter vid avgivandc av betänkandet var riksdagsledamotcn Alvar Andersson. ordförande. rikst'lagsledamoten ("art Boström. regeringsrådet Sven Broden. fil. lic. Gösta Dahlström. professorn Dag llelmers. 1:c ombudsmannen Sune Israelsson. riksdagsledamoten 'l'age Johansson. andre vice talmannen "I—age Magnusson. riksdags- lcdamoten Johan A. Olsson. tulldirektören Eskil 'l'istad och docenten Carl Johan Åberg.
Prop. [%li/81:68 112
fram förslag om en allmän reglering av hur pågående arbeten skall bedömas i skattchänseende och av hur byggttadsrt'irelse och handel med fastigheter skall beskattas. Vissa mindre ändringar föreslas också av reglerna för tomtrörelse och handel med värdepapper. Därefter behandlas valet av beskattningsår vid rättelse av balansposter som redovisats felaktigt i flera bokslut samt möjligheten att underlåta höjning av inkomsten i vissa fall då någon balanspost blivit oriktig. Som sista fråga bland mina ändringsförslag tar jag upp rätten till avdrag för utgifter för spritdrycker och vin i samband med representation. Min framställning avslutas med en redogörelse för det ' fortsatta lagstiftningsarbetet på företagsbeskattningens område.
Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas en sammanfattning av beredningens betänkande och som bilaga 2 de delar av beredningens lagförslag som behandlas i lagrådsremissen. Beträffande nu gällande regler för beskattning av företag samt beredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.
Beredningens betänkande har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 3 fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandemt i de delar som tas upp i lagrät'lsremis- sen.
2 Allmän motivering 2.1 Maskiner och andra inventarier 2.1. I In t'entarie/)egreppet
Företagsskattebcrcdningen tar i detta sammanhang upp frågor angacnde konstföremål och andra föremäl som saknar direkt samband med verksam- heten samt de särskilda regler som i sistnämnda hänseende gäller i fråga om fämt'tnsföretag.
Genom 1976 års lagstiftning om fåmansföretag (prop. 1975/76179. SkU 1975/76228. rskr 1975/76:l71. SFS 197bz85-87) infördes i punkt 3 a av anvisningarna till 29 s kommunalskattelagen ( 1928:37(')). KL. en regel om att fämansföretag inte får avdrag för kostnad för anskaffning av inventarier som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledarcs eller honom närstående persons pri 'ata bruk. Beredningen föreslär att denna regel kompletteras med en bestämmelse om att rätt till avdrag inte heller föreligger — oavsett om den skattskyldige är fåmansföretag eller ej — om anskaffningen avser tillgång av privat karaktär vilken helt saknar anknytning till den skattskyldiges egentliga förvärvsvcrksamhct. Regeln avses i första hand bli tillämplig pä lyxbetonad utrustning av represcntationskaraktär. t. ex. större fritidsbåtar. l fråga om konstföremål föreslås en särskild regel till vilken jag strax skall återkomma.
Nägra remissinstanser invänder att den föreslagna regeln s_vnes leda till att fullt avdrag skall medges om det inte kan klarläggas att tillgången helt saknar
Prop. 1980/81:68 113
anknytning till verksamheten. något som inte torde vara avsett.
För egen del vill jag framhålla att redan de nu gällande reglerna innebär att tillgångar skall anses som inventarier i en viss förvärvskälla endast om de har samband med den verksamhet som bedrivs i denna. Detta följer av bestämmelserna i 20 s" KL och av reglerna för de olika inkomstslagen. Som framförts vid remissbehandlingen föreligger en risk för att den föreslagna regeln medför att inventariebegreppet vidgas till att omfatta även tillgångar som har så ringa anknytning till verksamheten att de i dag inte anses som inventarier i denna. Förslaget bör därför inte leda till lagstiftning. Det torde över huvud taget inte vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt detaljreglera denna fråga utan den bör lämpligen. liksom hittills. överlämnas åt rättstillämpningen.
Beträffande konstföremål anför beredningen att hittillsvarande praxis. som innebär att avdrag i allmänhet inte medges. framstår som otidsenlig och alltför restriktiv. Fast anbragta konstföremål. såsom väggmålningar och reliefarrangemang. bör enligt beredningen få ingå i avskrivningsunderlaget för byggnad. medan lösa konstföremål skall kunna betraktas som inventa- rier. Som allmän förutsättning föreslås gälla att värdet ståri rimlig proportion till verksamhetens omfattning och inriktning. Vägledande vid bedömningen bör vara om anskaffningen kan ses som ett normalt inslag i rörelsen. Hänsyn bör också tas till om konstföremälet är placerat så att det är tillgängligt för en bredare publik. Beredningen anger också vissa branscher där kravet på utsmyckning anses vara särskilt stort.
Remissinstanserna instämmer över lag i vad beredningen anför om behovet av viss uppmjukning av praxis i fråga om avdrag för konstföremål och om bedömningen av fast anbragta sådana. Vad gäller lösa konstföremål anser flertalet remissinstanser att avdrag bör kunna medges omedelbart för enklare litografier. reproduktioner. dekorationsföremål o. (1. De ställer sig emellertid tveksamma till de principer för avgränsning av det avdragsgilla området som beredningen föreslår. Bl. a. påpekas de problem som skulle uppkomma vid flyttning av ett konstverk om bedömningen grundas på var verket är placerat. Vidare invänds från några håll att beredningen har överdrivit strängheten i rådande praxis och att avdrag redan nu medges för t. ex. enklare litografier.
För egen del vill jag anföra följande. Beredningens uttalanden angående fast anbragta konstföremål har inte mött några invändningar. Några särskilda bestämmelseri detta avseende har emellertid inte föreslagits och kan inte heller anses nödvändiga. Rätt till avdrag för enklare lösa konstföremål har i allmänhet tillstyrkts av remissin- stanserna och jag kan ansluta mig till deras uppfattning. Med hänsyn till vad som anförts om nuvarande praxis på området anser jag emellertid att det inte är nödvändigt att införa några särskilda regler i detta avseende. Även om en vidgad rätt till avdrag för dyrbarare konstföremål på många håll hälsats med tillfredsställelse. har också stark kritik inte minst från tekniska utgångspunk-
Prop. 1980/81:68 114
ter riktats mot beredningens förslag. Jag finner dessainvändningar befogade och avser inte att lägga fram något förslag i denna fråga. Det får. liksom hittills. ankomma på rättspraxis att dra upp gränsen mellan enklare och dyrba'rare konstföremål o. d.
Beredningen tar också upp frågan vilka skatteeffekter som skall inträda vid avyttring av tillgångar som inte har ansetts utgöra inventarier i en förvärvs- källa på grund av antingen de redan gällande fåmansföretagsreglerna eller de föreslagna nya reglerna. Enligt beredningen bör sådana avyttringar bedömas efter realisationsvinstreglerna i 35 och 36 åå KL. Detsamma föreslås gälla i fråga om sådana bilar i fåmansförctag som är dyrare än nödvändigt till den del de inte anses som inventarier. Särskilda regler föreslås också angående värdeminskningsavdrag på sådana bilar.
Bland uppgifterna för 1980 års företagsskattekommitté (B 1979: 13). som har tillkallats för att se över beskattningsreglerna för familjeföretag. ingår en översyn av lagstiftningen om fåmansföretag. Denna översyn bör inte föregripas i föreliggande sammanhang. Jag är därför inte beredd att nu lägga fram några förslag i de nämnda frågorna.
Enligt gällande regler får utgifter för anskaffning av sådana inventarier som har en ekonomisk livslängd om högst tre år (korttidsinventarier) dras av omedelbart. Beredningen föreslår inte någon ändring på denna punkt. Länsstyrelsen i Kalmar län anför emellertid att inventarier med låg anskaffningskostnad i praktiken ofta behandlas som korttidsinventarier. ehuru detta strider mot gällande regler. och föreslår att treårsgränsen kompletteras med en värdegräns, förslagsvis 5 % av basbeloppet vid början av kalenderåret före taxeringsårct.
För egen del kan jagi huvudsak ansluta mig till länsstyrelsens förslag. Det framstår inte som meningsfullt att utgifter för anskaffning av inventarier med lågt värde uppdelas på värdeminskningsavdrag under flera år. I praktiken torde taxeringsmyndigheterna också ofta godta att anskaffningsvärdet för inventarier av mindre värde dras av direkt. Mot bakgrund av det sagda anser jag att det i KL bör införas en möjlighet till omedelbart avdrag för sådana inventarier. Som exempel på inventarier som det här kan vara fråga om kan nämnas handverktyg och enklare kontorsutrustning. Någon direkt värde- gråns bör inte anges i lagtexten. Det bör i stället ankomma på riksskatte— verket att vid behov meddela anvisningar till ledning för tillämpningen. Ett riktmärke bör dock vara att direktavdrag inte bör medges om anskaffnings- värdet för tillgången i fråga överstiger 500—600 kr. i dagens penningvär— de.
Mitt nu redovisade förslag bör tas in i punkt 5 av anvisningarna till 22 å och den nya punkten 3 av anvisningarna till 29.5 KL.
Prop. 1980/81:68 115
2.1.2 A vskrit'ningsmetader
I inkomstslaget rörelse finns det två system för avskrivning av inventarier. den räkenskapsenliga och den planenliga avskrivningsmetoden. Dessa metoder kan användas även i inkomstslaget jordbruksfastighet. Där finns också en tredje metod. restvärcleavskrivning. som tillämpas huvudsakligen av mindre och medelstora jordbruk. Den räkenskapsenliga zwskrivningen används av det helt övervägande antalet rörelseidkare. medan planenlig avskrivning främst förekommer hos ett antal mindre företag.
Ett företag får tillämpa räkenskapsenlig aus/(rivning om det har ordnad bokföring som avslutas med resultatkonto (vinst- och förlustkonto). Efter tillkomsten av den nya bokföringslagen (1976:125) . BFL. ligger i detta ett krav på att företaget upprättar årsbokslut. I princip krävs också tillstånd från taxeringsnämnden. Det lämnas normalt i den formen att företaget använder metoden i sin deklaration och nämnden godtar detta. Det torde vara ovanligt att tillstånd vägras. Metoden innebär i huvudsak följande.
Utgångspunkten är att företaget i sina räkenskaper gör en samlad avskrivning på och värdcsättning av hela inventariebeståndet. Avskrivning- en i räkenskaperna godtas vid taxeringen om den håller sig inom vissa ramar. Dessa kan beräknas på två olika sätt. antingen enligt den s. k. huvudregeln eller enligt den s. k. kompletteringsregeln. Ett genomgående krav är att överensstämmelse skall föreligga mellan taxering och bokföring i fråga om såväl avskrivningar som restvärden.
Vid tillämpning av huvudregeln utgår man från värdet på. inventarierna enligt balansräkningen för det närmast föregående beskattningsåret. Detta värde ökas med utgifter för anskaffning av inventarier under året och minskas med belopp motsvarande ersättning för inventarier som har sålts eller förlorats under året (nettometoden). Härvid bortses dock från inventarier som både har anskaffats och sålts. förlorats eller utrangerats under året. Högsta avskrivningsbelopp är 30 % av det på detta sätt framräknade värdet. I fråga om inventarier som har anskaffats före beskattningsåret och sålts eller förlorats under detta medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande vederlaget eller ersättningen.
Enligt kompletteringsregeln får avskrivning ske med så stort belopp som behövs för att uppnå ett visst restvärde. Detta utgörs av anskaffningsvärdet på befintliga inventarier. minskat med beräknade årliga avskrivningar efter 20 %. Regeln kan sägas innebära att inventarier kan skattemässigt helt avskrivas på fem år.
Ersättning för sålda eller förlorade inventarier skall tas upp som intäkt. Utgifter för inventarier som har anskaffats och sålts. förlorats eller utrangerats under samma år får omkostnadsföras.
Som förut nämnts krävs i princip tillstånd av taxeringsnämndcn för att räkenskapsenlig avskrivning skall få användas. Den som tillämpar systemet felaktigt kan vägras rätt till att utnyttja metoden. Detta torde t. ex. kunna ske om den skattskyldige vid upprepade tillfällen har bokfört tillgångar som inte
Prop. 1980/81:68 116
skall avskrivas som inventarier. t. ex. byggnader och konstverk av kapital- placeringsnatur. på inventariekonto. Den skattskyldige blir i så fall hänvisad till de i allmänhet mindre förmånliga reglerna för planenlig avskrivning.
Vid planen/ig avskrivning fördelas utgiften för anskaffning av maskiner och andra inventarier genom avskrivning med lika stora belopp på det antal år som motsvarar tillgångens ekonomiska livslängd. l praktiken tilläts ofta avskrivning efter lO % utan särskild utredning om livslängden. För vissa tillgångar med snabb förslitning. t. ex. lastbilar. schaktnings- och entrepre- nadmaskiner samt personbilari yrkesmässig trafik. kan procentsatsen gå tipp till 25. Avdragen kan i viss utsträckning förskjutas mellan åren med hänsyn till rörelsens växlande resultat eller till att avdraget inte kan utnyttjas. Ersättning för sålda eller förlorade inventarier skall tas tipp sotn skattepliktig intäkt medan å andra sidan avdrag medges för oavskriven del av anskaff- ningsvärdet när inventarier säljs. förloras eller utrangeras. [ vissa fall kan de skattskyldiga i stället använda sig av en nettometod.
Tillämpas planenlig avskrivning behöver inte avskrivningarna och de skattemässiga restvärdena överensstämma med motsvarande belopp i räkenskaperna. I vissa situationer föreligger dock krav på ett samband. Ett exempel på detta är regeln att avskrivning får ske med högre belopp än enligt planen om det behövs för att inte det skattemässiga restvärdet skall överstiga tillgångens verkliga värde. dock endast under förutsättning att det bokförda värdet inte är högre än det skattemässiga restvärdct.
Resrvärdeavskrivning påminner om räkenskapsenlig avskrivning och kan ses som en förenklad variant av denna. Överensstämmelse med räkenska- perna. balansräkning enligt gamla jordbruksbokföringslagen (1951:793) . krävs men dessa behöver inte avslutas med resultatkonto. Metoden skiljer sig från räkenskapsenlig avskrivning främst genom att den högsta procentsatsen för avskrivning. beräknad på likartat sätt som enligt huvudregeln vid denna. är 25 i stället för 30 samt att det inte finns någon motsvarighet till kompletteringsregeln.
Beredningen föreslår att de tre nuvarande metoderna för avskrivning'av inventarier skall ersättas med en enda metod. gemensam för alla företag. Den nya metoden har samma huvudregel och kompletteringsregel som den räkenskapsenliga avskrivningen. Kravet på överensstämmelse mellan taxe- ringen och räkenskaperna föreslås bortfalla vid tillämpning av huvudregeln. Det skattemässiga restvärdet skall dock inte få understiga det bokförda värdet. Vidare skall upprättande av årsbokslut och överensstämmelse mellan restvärdena vara en förutsättning för att kompletteringsregeln skall få tillämpas.
En allmän uppfattning bland remissinstanserna är att den räkenskapsen- liga avskrivningen fungerar väl. De har därför uttryckt en viss tveksamhet inför de av beredningen föreslagna ändringarna. Några remissinstanser har utryckligen angett en av fördelarna med metoden vara kravet på överens- stämmelse mellan de skattemässiga restvärdena och räkenskaperna. Dessa
Prop. 1980/81:68 117
remissinstanser har därför ifrågasatt lämpligheten av uppmjukningen i nämnda hänseende. Röster har emellertid också höjts för ett fullständigt avskaffande av kopplingen mellan skattemässiga och bokförda värden. Även i fråga om angelägenheten av att skapa en gemensam metod för alla företag är meningarna delade. Vissa remissinstanser anser att förslaget bör genomföras av förenklingsskäl. andra att någon ändring av nuvarande ordning inte är påkallad. Den planenliga avskrivningen anses av vissa remissinstanser väl lämpad för mindre företag med ett fåtal inventarier och ger då en god överblick över inventariebeståndet. Det pekas också på att ett genomförande av beredningens förslag skulle kunna innebära försämrade avskrivningsmöjligheter för t. ex. ett litet företag med några få lastbilar som enda inventarier. De nuvarande reglerna om planenlig avskrivnig anses emellertid varai behov av förenklingar. Någon kritik har däremot inte riktats mot restvärdeavskrivningen.
För egen del vill jag anföra följande. Beredningens målsättning att skapa så långt möjligt enhetliga avskriv- ningsregler för alla företag har i huvudsak fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Även enligt min mening är det från både materiell och administrativ synpunkt i och för sig önskvärt med en enhetlig metod. Detta önskemål måste emellertid vägas mot värdet av att behålla väl kända och fungerande regler oförändrade. Hänsyn måste också tas till att ett stort antal skattskyldiga har en mindre omfattande bokföringsskyldighct än andra. ] sistnämnda hänseende kan nämnas att beredningens förslag innehåller flera bestämmelser som kan tillämpas bara i fråga om företag som upprättar årsbokslut.
Den räkenskapsenliga avskrivningen har tillämpats i 25 år och är således väl inarbetad. Den används i stor omfattning. bl. a. av praktiskt taget alla större och medelstora företag. och har enligt vad som allmänt har omvittnats fungerat utan några egentliga problem. Mot bakgrund av den utökning och de preciseringar av bokföringsskyldighcten som BFL har inneburit synes det naturligt att även i framtiden använda en metod för skattemässiga avskrivningar som direkt bygger på räkenskaperna. Det är å andra sidan uppenbart att ett krav på överensstämmelse mellan skattemässiga restvärden och bokförda värden. saknar mening för skattskyldiga som inte upprättar årsbokslut.
Det sagda ger enligt min uppfattning vid handen att den räkenskapsenliga avskrivningen bör behållas oförändrad. Liksom hittills fordras då att skattemässiga restvärdcn och avskrivningar överensstämmer med motsva- rande belopp i räkenskaperna. Dctta innebär i sin tur att denna avskriv- ningsmetod även i framtiden är reserverad för företag som upprättar årsbokslut.
När det sedan gäller vilken eller vilka metoder som bör finnas vid sidan av den räkenskapsenliga avskrivningen är följande omständigheter att beakta. Den planenliga avskrivningen måste betecknas som relativt otidsenlig. Den
Prop. l980/81z68 118
medför praktiska svårigheter så snart den skattskyldige har mer än ett fåtal inventarier. De särskilda regler som möjliggör förskjutning av avdragen mellan olika är med hänsyn bl. a. till företagets växlande resultat är komplicerade och sällan använda. Restvärdeavskrivningen kan ses som en förenklad och något mindre förmånlig variant av den räkenskapsenliga avskrivningen. Detsamma kan — såvitt gäller skattskyldiga som inte upprättar årsbokslut — sägas om den av beredningen föreslagna modifierade räken- skapsenliga avskrivningen. Någon kritik mot restvärdemetodcn har inte framkommit vid remissbehandlingen.
Som jag tidigare sagt är det en fördel om man kan uppnå en större enhetligheti fråga om avskrivningsmetoder. Med hänsyn till detta och till vad jag nyss anfört anser jag att den planenliga avskrivningen bör avskaffas. Vid sidan av den räkenskapsenliga avskrivningen bör endast finnas en enda metod och denna bör i största möjliga utsträckning vara uppbyggd på ett likartat sätt som den räkenskapsenliga avskrivningen. [ detta syfte föreslår jag att anknytningen till räkenskaperna helt slopas i fråga om restvärdeav- skrivningen och att metoden får tillämpas även i inkomstslaget rörelse.
Mitt förslag överensstämmer. såvitt avser företag som inte upprättar bokslut. därmed i stort sett med beredningens förslag. Jag vill dock föreslå att restvärdeavskrivningen kompletteras med en bestämmelse av innehåll att ytterligare avskrivning får göras om den skattskyldige kan visa att tillgång- arnas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet. En sådan regel finns f. ö. redan beträffande räkenskapsenlig avskrivning. Det är enligt min mening önskvärt att det på detta sätt klart uttrycks att avskrivning ned till verkligt värde alltid skall berättiga till avdrag. Det praktiska behovet av regeln är säkerligen ringa men den torde i enstaka fall kunna bli tillämplig i fråga om mindre företag med sådana inventarier som är utsatta för snabb förslitning. '
Det kan förekomma att ett företag är berett att betala ett särskilt högt pris för en tillgång för att kunna utnyttja den vid ett speciellt arbetstillfälle e. d. Enligt bestämmelserna för räkenskapsenlig avskrivning får sådant överpris dras av särskilt. Jag anser att denna möjlighet bör finnas även för företag som tillämpar restvärdeavskrivning.
Slutligen skall jag här ta upp en fråga som gäller räkenskapsenlig avskrivning. Har den skattskyldige tidigare tnedgetts avdrag för kontrakts- avskrivning beträffande inventarier som anskaffats under beskattningsåret. reduceras vid tillämpning av huvudregeln anskaffningsvärdet med avdrags- beloppet. Motsvarande gäller när inventarier skrivits av mot investerings- fond e. d. Beredningen föreslår av förenklingsskäl att anskaffningsvärdet i dessa fall skall reduceras även vid tillämpning av kompletteringsregeln. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Jag förordar att det genomförs.
De förslag som jag nu har redovisat bör tas in i punkt 5 av anvisningarna till 22 & samt den nya punkten 3. punkt 4 och den nya punkten 5 av anvisningarna
Prop. 1980/81:68 119
till 29.5 KL. Även punkt 1 av anvisningarna till 2 & lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst börändras.
2.1.3 Avskrivning i inkomstslaget tjänst. m. m.
Enligt 33 ä 1 mom. KL får avdrag från intäkt av tjänst göras för samtliga utgifter. som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten. bl. a. för instrument o. d. Några särskilda regler för hur avdraget skall beräknas i fråga om inventarier finns inte. I fråga om tillgångar av sådan karaktär medges dock regelmässigt avdrag för värdeminskning med en procentuell andel av anskaffningsvärdet för varje år. Som exempel på sådana tillgångar kan nämnas personbilar. bandspelare och skrivmaskiner.
Beredningen föreslår att punkt lav anvisningarna till 20 & KL komplet- teras med en regel om att utgift för anskaffande av inventarier får'dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. avpassade efter tillgångens ekono- miska livslängd. om inte annat är särskilt föreskrivet. Syftet med bestäm- melsen är enligt beredningen endast att lagfästa nuvarande praxis. vilket anses påkallat med hänsyn bl. a. till att den planenliga avskrivningen föreslås slopad i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse.
Förslaget godtas i princip av remissinstanserna. Dessa framhåller emeller- tid även att mer utförliga regler behövs samt att beskattningsfrågorna vid försäljning av inventarier bör regleras samtidigt. Utformningen. av den föreslagna regeln befaras också kunna leda till en inte åsyftad utvidgning av tillämpningsområdet. Vidare har påpekats att den föreslagna regeln skulle bli tillämplig även i fråga om inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvs- verksamhet.
Enligt min mening kan i och för sig goda skäl anföras för en lagreglering av den avdragsrätt för värdeminskning på inventarier som har utbildats i praxis. Jag finner emellertid att remissinstanserna har fog för sina påpekanden om att regleringen i så fall bör vara mer utförlig och avse även skattekonsekven- serna vid försäljning av inventarier. Det nu tillgängliga utredningsmaterialet bör dock inte läggas till grund för en omläggning av skattereglerna. Bland de problem som behöver belysas ytterligare är de fall då en tillgång. t. ex. en bandspelare. används såväl privat som i arbetet. [ en sådan situation medges f. n. inte sällan ett avdrag för ökad förslitning. Här uppkommer frågor av samma slag som då en bil i ett fåmansföretag är dyrare än nödvändigt. Denna problematik övervägs, som jag har framhållit i det föregående. av 1980 års företagsskattekommitté (B 1979: 13). Jag är därför inte beredd att nu lägga fram förslag om hur inventarier i inkomstslaget tjänst skall behandlas i skattehänseende.
Jag vill slutligen här nämna att jag kommer att behandla frågan om avdrag för värdeminskning av lösa inventarier som hör till annan fastighet i avsnitt ') 2 7.
...L-
Prop. l980/8l:68 _ 120
2.2. Fastigheter 2.2.1 Inledning
År 1969 antogs nya avskrivningsregler för byggnader och markanläggningar på rörelsefastigheter (prop. 19691100, BeU 45. rskr 233. SFS 1969:363). År 1972 infördes motsvarande regler för byggnader och markanläggningar på jordbruksfastigheter (prop. 19721120. SkU 67, rskr 343. SFS 19721741). De nya reglerna innebär en genomgripande modernisering av rätten till avskrivning av byggnader och byggnadstillbehör samt av vissa markanlägg— ningar. Denna modernisering har främst tagit sig uttryck i en utvidgning av kretsen avskrivningsbara tillgångar och en omfördelning av dessa mellan grupper som behandlas efter olika avskrivningsregler. Tankegången bakom omfördelningen. som huvudsakligen skett efter funktionell grund. har varit att till en och samma grupp föra tillgångar mellan vilka råder en ekonomisk samhörighet. Vid beräkning av de årliga värdeminskningsavdragen har syftet varit att anpassa den skattemässiga bedömningen till det företagsekonomiska kostnadsbegreppet.
Grundprincipen för avskrivning av tillgångar av fast egendoms karaktär är numera att avskrivningen alltid skall baseras på anskaffningsvärdet. Härmed avses i fråga om byggnad den verkliga utgiften för anskaffandet av tillgången. dvs. vid nybyggnad den faktiska anläggningsutgiften. Har en byggnad förvärvats tillsammans med den mark på vilken den är'belägen anses så stor del av vederlaget för hela fastigheten belöpa på byggnaden som det taxerade byggnadsvärdet utgör av det totala taxeringsvärdet. Det årliga avdraget för värdeminskning av byggnad skall beräknas enligt avskrivningsplan!) till viss procent av anskaffningsvärdet.
Utöver de årliga värdeminskningsavdragen får i fråga om byggnad som används i rörelse och ekonomibyggnad och personalbostad på jordbruksfas- tighet s. k. primäravdrag göras med 2 % per år under de första fem åren. Avdragen skall dock göras inom avskrivningsplanen.
Om en i rörelse använd byggnad eller ekonomibyggnad eller personalbos- tad på jordbruksfastighet utrangeras eller rivs ned får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet. Avdraget skall dock minskas med vad som influtit vid försäljning av byggnadsmaterial o. d. i samband med utrangeringen eller rivningen. Utrangeringsavdrag kan också medges i fråga om markanläggningar. nämligen om fastigheten avyttras genom oneröst fång eller om hela den på fastigheten bcdrivna verksamheten läggs ned.
De nuvarande reglerna i fråga om avskrivning på byggnader. byggnads- tillbehör och markanläggningar har — anför företagsskatteberedningen — i allt väsentligt fungerat på avsett sätt. På några punkter har beredningen emellertid funnit att det nu gällande systemet bör ändras. De föreslagna ändringarna avser möjligheten att förskjuta - värdeminskningsavdrag på byggnad och markanläggning samt reglerna om avskrivning vid uthyrning av fastighet för rörelseändamål. Ändrade regler föreslås också i fråga om den
Prop. l980/8lz68 121
skattemässiga behandlingen av skador på byggnader och rätten till avdrag för projekteringskostnader för byggnad som inte uppförts. Enligt beredningen bör slutligen reglerna vid avyttring av sådana delar av och tillbehör till en fastighet som i avskrivningshänseende räknas som inventarier läggas om.
I det följande kommer jag att redovisa mina ställningstaganden till de av beredningen framlagda förslagen. Jag kommer också att behandla några vid remissbehandlingen aktualiserade frågor.
2.2.2. F(')'r.s'kjutning av i'ärde;ninskningsai'a'rug på byggnad och markanlägg- ning. m. m.
Värdeminskningsavdrag pä byggnad och markanläggning kan enligt nuva- rande ordning inte förskjutas. Avdragen anses bundna till de år på vilka de belöper oavsett om de kunnat utnyttjas eller inte.
Beredningen har inte ansett det vara rimligt att förbudet mot f("irskjutning av avdragen skall medföra att ett företag går miste om avdrag för en del av anskaffningsvärdet för en byggnad eller markanläggning som används i rörelse. Enligt förslaget skall det skattemässiga restvärdet på en byggnad kvarstå oförändrat om en skattskyldig avstår från att yrka värdeminsknings- avdrag. Regeln får således den innebörden att för helt beskattningsår på tolv månader får reguljär avskrivning göras med högst den föreskrivna procent- satsen. Utnyttjas inte rätten till avskrivning helt utsträcks alltså avskrivnings- planen i motsvarande mån. Även primäravdrag skall enligt förslaget alltid få åtnjutas intill dess att ett belopp motsvarande 10 % av anskaffningsvärdet uppnåtts, dock aldrig med mer än 2 % per tolvmånadcrsperiod.
Primäravdrag åtnjuts f. n. med 2 % per beskattningsår. Vid beräkning av avdraget skall hänsyn inte tas till beskattningsårets längd eller till hur länge byggnaden innehafts under beskattningsåret. Bägge dessa omständigheter beaktas vid de reguljära avskrivningarna. Enligt beredningens förslag skall dessa omständigheter också beaktas beträffande primi'iravdraget. Vidare skall rätten till primäravdrag inträda samtidigt med den ordinarie avskriv— ningsrättcn. dvs. i regel när byggnaden färdigställts eller tagits i bruk.
Beredningens förslag tillstyrks av ett antal länsstyrelser och av näringsli— vets organisationer. Ett par av dessa orgz'misationer anser dock att det är felaktigt att värdcminskningsavclrag. som den skattskyldige avstått från. skall kunna utnyttjas endast genom förlängning av avskrivningstiden. De föreslår i stället att sådana avdrag skall få utnyttjas inom avskrivningsplanen genom förhöjning av värdeminskningsavdragen senare år.
Ett par länsstyrelser avstyrker helt förslaget medan en annan länsstyrelse anser att primäravdrag inte skall få förskjutas. Den rätt till förlustutjämning som föreligger anses innebära att risken är ringa att vårdeminskningsavdrag skall förloras. Det framhålls också att en rätt till förskjutning av värdeminsk- ningsavdrag medför stora utredningssvårigheter vid beräkningen av eventu- ell framtida realisationsvinst.
Prop. l980/81z68 122
För egen del vill jag först erinra om att tiden för utjämning enligt lagen (l96t):63) om rätt till förlustutjänming vid taxering för inkomst nyligen har förlängts från sex till tio år för aktiebolag och ekonomiska föreningar (prop. 1977/78179. SkU 21). rskr 119. SFS 1978153). För övriga skattskyldiga är tiden fortfarande sex år. Det torde vara mycket sällsynt att värdeminskningsavdrag inte kan utnyttjas vid vare sig den löpande taxeringen eller i form av förlustavdrag. Beredningens förslag har således knappast någon ekonomisk betydelse för de skattskyldiga. Jag vill vidare peka på behandlingen av värdeminskningsavdrag vid realisationsvinstbeskattningen. Värdeminsk— ningsavdrag som belöper på tid före avyttringen skall återföras till beskattning. dock inte för är då avdraget har understigit 3 000 kr. Detta gäller oavsett om avdragen kunnat utnyttjas eller inte. Den föreslagna förskjut- ningsrätten skulle kräva att man vid r 'alisationsvinstberåkningcn inte återförde värdeminskningsavdrag till beskattning för år då sådant avdrag inte yrkats. Detta förutsätter en utökning av uppgifterna i den årliga avskriv- ningsplanen med specificerade uppgifter om för vilka är och med vilka belopp avdrag inte har yrkats. Uppgifterna skulle behöva avse varje byggnads hela avskrivningstid. dvs. flera decennier. Ett sådant system är olämpligt från praktisk synpunkt. Mot bakgrund av det anförda kan jag inte ansluta mig till förslaget att värdeminskningsavdrag skall få förskjutas.
I likhet med beredningen anser jag beträffande rätten till primäravdrag att hänsyn vid beräkning av avdraget skall tas till beskattningsårets längd och till hur länge byggnaden har innehafts under beskattningsåret. Förslaget föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna till 22 å och i punkt 7 av anvisningarna till 29 & KL.
2.2.3. Avskrivning vid ant-'älzdning av faslig/ze! för annat ändamål än som bostad
De :wskrivningsreglcr som gäller för en rörelsefastighet får tillämpas även i fråga om en fastighet som används i en rörelse som drivs av annan än fastighetsägaren (punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 25.5 KL). Denna bestämmelse har tillktunmit för att samma avskrivningsmöjligheter skall finnas oberoende av vem som driver rörelsen på fastigheten. För att rörelsereglerna skall få tillämpas krävs emellertid att fastigheten används i rörelsci KL:s mening. Reglerna har således inte fått tillämpas om byggnaden hyrts ut till eller använts av t. ex. fackliga eller ideella organisationer trots att ant-'i'indningen och förslitningen kan vara densamma som i rörelse i en verksamhet som tekniskt sett betecknas som rörelse.
Beredningen har föreslagit att avskrivningsrcglerna för en rörelsefastighet skall få tillämpas även om fastigheten används i en verksamhet som är jämförlig med rörelse.
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Även jag ansluter mig till beredningens lörslag. För att underlätta
Prop. 1980/81:68 123
rättstillämpningen synes dock regeln kunna utformas på det sättet att rörelsereglerna får tillämpas i den mån en fastighet används för ett annat ändamål än som bostad. De föreslagna reglerna bör tas in i den nya punkten 4 av anvisningarna till 25 & KL.
Hänvisningar till S2-2-3
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.2.4
2.2.4. Den skattemässiga hämnd/ingen av skador på fastigheter
Avdrag för utgifter för reparation och underhåll av byggnader får göras i fråga om driftbyggnad på jordbruksfastighet. hyresfastighet och byggnad som används i rörelse (punkt '1 av anvisningarna till "22 €. 25 ä 1 mom. och 29 .ö 1 mom. KL). Föratt en åtgärd skall kunna betecknas som reparation och underhåll måste åtgärden vara föranledd av skada eller försämring som drabbat byggnaden eller avse sådana ändringsarbeten som är normalt påräkneliga i den bcdrivna verksamheten (punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 22 å och punkt 17 av anvisningarna till 29 å KL). Utanför begreppet reparation och underhåll faller därför varje med en byggnad företagen åtgärd som inte föranletts av skada eller försämring eller av ändringsarbeten av nämnt slag. Skadan eller försämringen måste vidare ha föranletts av risker som är normala för en byggnad. Till normala risker hör först och främst tidens tand och bruksslitaget. llar skadan eller försämringen däremot förorsakats av extraordinära händelser uppkommer en kapitalför- lust. So'm exempel på händelser som i regel har karaktären av kz'tpitalförlust nämns i'punkt 10 av anvisningarna till 29 & KL prisfall på eller förstöring genom brand eller olyckshändelse av fastighet som används för stadig 'aran- de bruk i rörelsen.
För att kapitalförlust skall föreligga skall saledes förlusten ha uppkommit på grund av extraordinära händelser. Den vanligaste händelsen av detta slag torde vara brand. l rättsfallet RÅ 1958 ref. s hade en skattskyldig. som förvärvat en brandskadad byggnad. yrkat avdrag med 701111 kr. för reparation av luandskadorna. llan medgavs inte avdrag för reparationskostnaderna. eftersom brandskadan var att hänföra till kapitalft'irlust och den omständig- heten att han förvärvat byggnaden först sedan skadan inträffat inte föranledde att han ändå ägde rätt till avdrag för kostnaderna.
Andra extratn'dinära risker för en byggnad är kraftiga skydrag. såsom tyfoner. orkaner o, d.. jordbävningar. jordskred. explosioner. beskjutning och bombning under krig. översvämningar och åskncdslag.
[ vissa fall anses dock dessa risker inte vara extraordinära. Används en byggnad i farlig verksamhet. exempelvis tillverkning av sprängämnen. medges således avdrag också för mera betydande skador därför att sådana inte är direkt onormala i riskabel verksamhet (RA 1909 ref. 54). Även storm och snötryck kan utgöra normala risker för byggnader. Sålunda har avdrag medgetts för iordningställamle av en stt'n'mskadad lada (RÅ 19411 Fi %$). av en av snö ramponerad foderlada (RÅ 1955 Fi 132"). av en under reparation rasad matkällare (RÅ 1957 Fi 1290) samt av ett genom snötryck raserat
Prop. 1980/81:68 124
svinhus (RÅ 1958 Fi 1723). i samtliga dessa fall var det fråga om smärre ekonomibyggnader eller om byggnader av enklare konstruktion.
Arbeten på en byggnad kan bli erforderliga på grund av att den konstruerats felaktigt eller därför att en riktig konstruktion utförts på ett felaktigt sätt. Upptäcks felet eller bristen i samband med byggnadsarbetenas avslutande. betraktas åtgärder för att bota felet som ett led i byggnadens uppft'firande och inte som reparation och underhåll. Detta gäller också om felaktigheten är av sådant slag. t. ex. otätt yttertak. att kostnaden för att bota den normalt är omedelbart avdragsgill. Upptäcks felet eller bristen inom kortare tid efter byggnz'tdsarbctenas avslutande torde bedömningen bli densamma. Åtgärder till följd av konstruktionsfel eller annan brist i en byggnad som framkommer först en längre tid efter det att byggnaden färdigställts har inte hänförts till reparation och underhålla utan till ombyggnad (jfr RÅ 1970 ref. 39 1 och 11).
Åtgärder för att bota mindre skador. föranledda av brand eller annan olyckshändelse. kan i tekniskt hänseende utgöra reparationsarbete. Det är något oklart om kostnader för sådant reparationsarbete är avdragsgilla (jfr RÅ 1965 Fi 1039 och Geijer. Rosenqvist. Sterner. Skattehandbok del 1 8:e upplagan s. 158).
Har en byggnad skadats genom brand eller annan olyckshändelse och är den förlust som har förorsakats av skadan att hänföra till kapitalförlust. medges avdrag varken direkt eller indirekt för förlusten. Innebörden av detta är att — vid beräkning av värdcminskningsavdrag — avskrivningsunderlaget skall minskas med så stor del av byggnadens värde som har förstörts på grund av skadan. Vidare får utgifter för avhjälpande av skadan inte räknas som driftkostnad. Väljer den skattskyldige att återuppföra en helt eller delvis förstörd byggnad. får dock utgifterna för detta arbete dras av på vanligt sätt genom årliga värdeminskningsavdrag. Försäkringsersättning som utgår i anledning av kapitalförlust är inte skattepliktig. .
Beräkningen av avskrivningsundcrlaget för en byggnad efter brand eller annan olyckshändelse kan belysas med följande exempel. Antag att en byggnad. som har uppförts för 1 milj. kr.. brinner ned till grunden efter ett antal års innehav. Vid skadetillfället återstår oavskrivet av anskaffningsvär- det 700000 kr. Detta belopp får inte dras av som utrangeringszwdrag. Har den skattskyldige i anledning av "branden erhållit försäkringsersättning. är denna inte skattepliktig. Har ersättningen uppgått till 1 200001.) kr. och uppför den skattskyldige en ny byggnad till en kostnad som motsvarar försäkringsersättningcn. får han som avskrivningsunderlag redovisa nyan— skaffningsvärdet 1 200 000 kr.
Vid en skada på en del av en byggnad tillämpas motsvarande beräknings- sätt beträffande avskrivningsunderlaget (jfr RÅ 1971 ref. 40).
Av den lämnade redogörelsen framgår att det f. n. är oklart om mindre omfattande skador på en byggnad. exempelvis brand-. tryck— och vattenska- dor. är att hänföra till kapitalförlust eller inte. Enligt beredningens uppfattning finns dock anledning att generellt behandla skador av nu angivet
tu '_Il
Prop. 1980/81:68 1
slag som driftförluster. Det förhållandet att byggnad åsamkats en mindre skada genom brand. tryck eller vatten föreslås alltså inte medföra någon reducering av underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag. Utgif— tcrna för återställande av byggnaden i ursprungligt skick får i konsekvens med detta karaktären av reparationskostnader och bör enligt beredningen därför vara omedelbart avdragsgilla. llar försäkringsersättning eller annan ersättning uppburits för skadan skall detta belopp å andra sidan tas upp som skattepliktig intäkt i ft'.')rvärvskällan.
För att underlätta bedömningen av om en skada på en byggnad skall anses som kapitalförlust eller inte föreslår beredningen att en schablonregel införs. Om utgifterna för återställande av den skadade byggnaden i ursprungligt skick uppgår till högst 15 % av byggnadens taxeringsvärde vid skadetillfället föreslås skadan skattemässigt behandlas som driftförlust.
Beredningen har även tagit upp frågan om beräkningen av avskrivnings- underlaget för en byggnad efter brand eller annan skada då försäkringser- sättning utgått. Enligt beredningens uppfattning bör ett skadefall inte medföra ökat avskrivningsunderlag vid beskattningen utöver vad som motiveras av utgifter för ny-. till- eller ombyggnad utöver erhållen försäkringsersättning. För det vanligaste fallet. nämligen att en byggnad återställs efter en delskada på byggnaden. föreslås att byggnadens avskriv- ningsunderlag inte skall påverkas alls av utgifter för ny-. till- eller ombyggnad som bestrids med försäkringsersättning. Endast utgifter som den skattskyl- dige själv svarat för skall tillföras avskrivaingsunderlaget.
Om en helt ny byggnad skall uppföras skall regeln tillämpas endast om den nya byggnaden kan anses ersätta en förstörd byggnad. Beredningen föreslåri detta hänseende att en byggnad, som anskaffas eller börjar uppföras inom tre år efter den dag då den ursprungliga byggnaden förstörts och som är avsedd för samma verksamhet som den förstörda byggnaden. skall anses utgöra ersättningsbyggnad. Detta skall gälla även om byggnaden är belägen på annan plats än den där den förstörda byggnaden fanns. Används den nya byggnaden i samma verksamhet som den förstörda byggnaden utnyttjats i. skall vidare avskrivningsunderlaget beräknas på föreslaget sätt även om den nya byggnaden — t. ex. därför att verksamheten flyttats över till ett koncernföretag— skall redovisas i annat inkomstslag. Motsvarande skall gälla även om den nya byggnaden inte uppförts av den ursprungliga byggnadens ägare utan av en till denna närstående person. exempelvis make eller dotterbolag.
Beredningens förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av mindre skador på byggnad tillstyrks av flera länsstyrelser och av näringslivets organisationer. Några länsstyrelser menar dock att anknytningen till det taxeradebyggnadsvärdet innebär svårigheter. Ett mindre antal remissinstan- ser. bl. a. RSV. ställer sig med hänvisning till påtalade tillämpningssvårig- heter och därav följande kontrollproblem avvisande till förslaget.
Prop. 1980/81:68 126
Förslaget beträffande beräkning av avskrivaingsunderlag för byggnad efter brand eller annan skada då försäkringsersz'ittning utgått tillstyrks av ett antal länsstyrelser och av några av näringslivets organisationer. Ett par länsstyrelser. näringslivets skattedelegation och Svenska försäkringsbolags riksförbund ställer sig avvisande till förslaget. Skattedelegationcn och riksförbundet anser att förslaget strider mot de grundläggande principerna för avgränsningen mellan å ena sidan kapitalvinst och kapitalförltrst och å andra sidan rörelsevinst och rörelseförlust. Riksförbundet anser vidare att den föreslagna regeln står i strid mot reglerna i bokföringslagen(1976: 125) och aktiebolagslagen (1.97511385).
För egen del får jag anföra följande. För att kapitalförlust skall föreligga beträffande en skada på en byggnad krävs att skadan har förorsakats av en händelse som man normalt inte kan räkna med i en viss förvärvsverksamhct. Det skall således vara fråga om extraordinära händelser. ()fta är det svårt att avgöra om en händelse är av detta slag. Ger en samlad bedömning vid handen att skadan är att anse som en kapitalförlust. skall underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag minskas med ett belopp som motsvarar skadans storlek. En sådan proportionering kan givetvis vara mycket besvärlig att utföra i praktiken. Detta gäller särskilt när det är fråga om mindre omfattande skador. Det sagda leder till att tvister" om den skattemässiga behandlingen av skador på byggnader är relativt vanligt förekommande. Jag anser därför att det är angeläget att söka skapa regler på detta område som är enklare att förstå och tillämpa.
Beredningens förslag innebär. som jag nyss framhållit. att mindre omfattande skador på fastigheter skall behandlas som driflfÖl'lUStCI' och att en byggnads avskrivningsunderlag inte skall påverkas av utgifter för ny-. till— eller ombyggnad som bestrids med försäkringsersättning. I likhet med några remissinstanser anser jag att den föreslagna regeln beträffande mindre skador är svår att tillämpa. Betydande praktiska problem torde också uppstå vid bedömningen av om en byggnad utgör ersättningsbyggnad för en förstt'iird byggnad eller inte. Den föreslagna regeln beträffande beräkningen av avskrivningsunderlaget har också den nackdelen att den endast gäller då utgifter för ny-. till- eller ombyggnad bestrids med försäkringsersättning. Detta leder till en olikformig beskattning. Mot denna bakgrund bör vad beredningen föreslagit på det nu aktuella området inte läggas till grund för lagstiftning.
För egen del anser-jag att en lättillärnpad och rättvis ordning kan skapas om kapitalförlustbegreppet ändras så att genom brand eller annan olyckshän- delse uppkommen skada på eller förstörelse av fastighet — såvitt gäller underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag — inte skall anses som kapitalförlust. Detta bör gälla oberoende av om den skattskyldige har erhållit försäkringsersättning c. (1. på grund av skadan eller inte. Har sådan ersättning erhållits. bör dennai princip göras skattepliktig. Jag kommer strax att återkomma till sistnämnda fråga.
Prop. 1980/81:68 127
En regel av nu angiven innebörd bör tillämpas i fråga om byggnader på vilka värderninskningsavdrag får göras. Den bör således gälla inte bara för byggnader i rörelse utan även för en driftbyggnad på jordbruksfastighet och på sådan annan fastighet för vilken inkomsten beskattas enligt konventionell metod. Det torde visserligen endast mera sällan förekomma att markanlägg- ningar skadas på grund av extraordinära händelser. Av systematiska och praktiska skäl bör dock regeln gälla också för markartläggningar.
Den föreslagna regeln innebär således att avskrivningsunderlaget för en fastighet. som har skadats eller förstörts. inte skall sättas ned på grund av den värdeminskning som har inträffat genom skadan. llar byggnaden totalför- störts. får utrangeringsavdrag i stället göras. Regeln innebär inte ioch för sig att gränsdragningen mellan avdragsgilla reparatit'mskostnader och inte avdragsgilla utgifter för ombyggnadsarbeten ändras. Om således en skada på en byggnad haft sådan omfattning att arbeten för att avhjälpa skadan har karaktär av ombyggnad. får utgifterna för arbetena inte dras av direkt. Utgifterna får i stället tillföras avskrivningsunderlaget. Däremot blir utgifter för åtgärder för att bota mindre skador avdragsgilla. om åtgärderna i tekniskt hänseende utgör reparationsarbete. Det skall därvid vara fråga om sådana reparationer som den skattskyldige under alla omständigheter måste räkna med att vid något tillfälle behöva utföra.
F. n. medges inte utrangeringsavdrag beträffande andra uthyrda byggtra- der än sådana på vilka rörelsereglerna får tillämpas och inte heller beträffande mangårdsbyggnaden påen _jordbruksfastighet. Mot bakgrund av den föreslagna ändrade behandlingen av skador på byggnad bör emellertid en möjlighet öppnas att få göra avdrag för vad som återstår av anskaffnings- värdet om sådana byggnader utrangeras. Jag föreslår därför att en i princip generell rätt till utrangeringsavdrag införs när en byggnad på en konventio- nellt taxerad fastighet utrangeras efter brand eller annan olyckshändelse.
I samband med antagandet av de tidigare nämnda nya avskrivningsregler- na för byggnader (avsnitt 2.2.1) infördes vissa begränsningar i rätten till utrangeringsavdrag. Vad beträffar rt'årelsebyggnader medges sålunda en skattskyldig. som vid övergång till planenlig avskrivning av en byggnad har använt ett taxeringsvärde som ingångsvärde. utrangeringstwdrag endast om han utreder byggnadens anskaffningsvärde och beloppet av de värdeminsk- ningsavdrag för byggnaden som har medgetts vid taxering till statlig inkomstskatt [punkt 6 av övergångsbestämmclserna till lagen ( 1969:363) om ändringi kommunalskattelagen (1928:37tl)]. Har en skattskyldig i fråga om driftbyggnader på en jordbruksfastighet vid övergång till planenlig avskriv- ning av byggnaderna använt ett taxerat byggnadsvärde c. d. som ingångsvär- de. föreligger inte rätt till utrangeringsavdrag [9 & tredje stycket lagen (1972z742) om ikraftträdande av lagen (I972:741) om ändring i kommunal- skattelagen (1928z370)]. Särskilt med hänsyn till att försäkringsersättningar e. (1. avseende kOnventionellt beskattade byggnader föreslås bli skatteplik- tiga (jfr avsnitt 2.2.5) bör de nämnda begränsningarmr i rätten till
Prop. l980/81:68 128
utrangeringsavdrag upphöra att gälla.
Utrangeringsavdrag beträffande markanläggningar bör. liksom f. n.. inte medges efter skada. Detta sammanhänger bl. a. med att samtliga markan- läggningar som anläggs under ett visst beskattningsår normalt skrivs av gemensamt. dvs. på en och samma avskrivningsplan. Utrangeringsavdrag bör därför. liksom f. n.. komma i fråga endast när fastigheten avyttras eller när den på fastigheten bcdrivna verksamheten läggs ned. Påpekas bör att den skattskyldige — i de fall då utrangeringsavdrag inte kan medges — kompen- seras av att de framtida avskrivningarna beräknas på ett oförändrat avskrivningsunderlag.
De nya reglerna om förluster på byggnader bör tas in i punkt 5 av anvisningarna till 20.5 KL (jfr avsnitt 2.3). Förslagen föranleder också ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 22 5 samt punkterna 2 a och 2 b av anvisningarna till 25 s KL.
2.2.5 Beskattning av försäkringsersättning e. (1.
Jag har i det föregående föreslagit en inskränkning i kapitalft'irlustbegrep- pet såvitt avser skador på fastighet. Denna inskränkning bör i sin tur medföra att försäkringsersättning c. d.. som har erhållits på grund av dylika skador. beskattas i förvärvskällan.
Beredningens förslag beträffande försäkringsersättning medför att denna blir behandlad på olika sätt beroende på om och i vilken mån ersättningen används för utgifter för avhjälpande av skada eller för att uppföra en ny byggnad. Detta har. som jag tidigare framhållit. flera nackdelar. En underlåtelse att återuppföra cn nedbrunnen byggnad skulle således kunna medföra fördelar från skattesynpunkt. Samma effekt skulle kunna inträda om uppförandet av en ersättningsbyggnad fördröjs tills utgången av treårsfristen. Denna spärregel kan vidare antas bli föremål för kringgående- åtgärder från de skattskyldigas sida.
De nackdelar som sålunda är förenade med beredningens förslag kan undvikas om försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på fastigheter. som har förstörts eller skadats. görs generellt skattepliktig. En sådan beskattning kan dock, särskilt när utgifterna för att avhjälpa skadan inte är omedelbart avdragsgilla. ge upphov till likviditetsproblem för den skattskyldige. I syfte att undvika sådana problem kommer jag i det följande att lägga fram förslag om att belopp. som har erhållitsi försäkringsersättning c. (1. för skadade eller förstörda fastigheter. skall få avsättas till en s. k. eldsvådefond (avsnitt 2.2.9). Avsatt belopp skall få användas för utgifter för reparation av fastigheten. för avskrivning av ny-. till- eller ombyggnad av fastigheten eller för förvärv av en ny fastighet.
Skatteplikten för försäkringsersättningar c. d. bör omfatta byggnader som är avsedda att användas i rörelse. driftbyggnader på jordbruksfastigheter och byggnader på en konventionellt taxerad annan fastighet. Skatteplikten bör
Prop. l980/81z68 l29
vidare omfatta markanläggningar i nämnda fört-'ärvskällor. I regel utgör endast 75 % av anskaffningsvärdet för en markanläggning avskrivningsun- derlag. [ sådant fall bör endast 75 % av ersättningen beskattas.
Den föreslagna ändringen beträffande beskattningen av försäkringse rsätt- ningar e. (1. föranleder ändringar i 19 å och punkt 2 a av anvisningarna till 36ä KL. 128 5 2 mom.. punkt 10 av anvisningarna till Zl & och punkt 4 av anvisningarna till 24 & KL anges i vilken mån ersättning på grund av skadeförsäkring skall anses som intäkt av rörelse. jordbruksfastighet och annan fastighet. Frågan om sådan inkomst är skattepliktig framgår emeller- tid av bestämmelserna i 19 &. Nyss nämnda bestämmelser kan därför slopas.
Har ersättning på grund av skadeförsäkring utgått för inventarier och lagertillgångar kan lagen (197511763) om beräkning av statlig inkomsskatt för ackumulerad inkomst f. n. tillämpas på ersättningen. En förutsättning för detta är dock att ersättningen erhållits i samband med att den skattskyldige har upphört med verksamheten och att ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till eldsvådefond. Särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör enligt min uppfattning få göras även i fråga om försäkringser- sättning eller annan ersättning för skada på byggnader och markanläggningar i den mån ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till eldsvådefond. Sådan skatteberäkning bör få göras också utan samband med att den skattskyldige har upphört med verksamheten. Förslaget föranleder ändringar i 3 55 och anvisningarna till 1 och 3 :$? lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
.. .2. 6 Projekteringsutulfter
Utgifter för projektering av en byggnad skall vid ny-. till- eller ombyggnad räknas in i byggnadens avskrivningsunderlag. Kommer den tilltänkta byggnationen inte till stånd anses dock arkitektkostnader och andra kostnader. som nedlagts under planerings- och förberet'lelsearbete. f. n. inte kunna aktiveras som avskrivningsunderlag för byggnaden. lnte heller medges omkostnadsavdrag för sådana kostnader. Resultatlösa utgifter av detta slag anses nämligen utgöra kapitalförlust.
F.nligt beredningens förslag skall utgifter för projektering av byggnader och anläggningar inte räknas som kapitalförlust. Har utgifter nedlagts på att undersöka alternativa lösningar skall de projekteringsutgifter. som kan hänföras direkt till det valda alternativet. liksom f. n. inräknas i avskriv- ningsunderlaget för anläggningen. Utgifter för förkastade alternativ föreslås vara omedelbart avdragsgilla.
Beredningen är medveten om att de föreslagna reglerna kan vara svåra att tillämpa om företaget på balansdagen inte vet om något av ett eller flera möjliga investeringsalternativ kommer att genomföras. I sådant fall föreslås att samtliga nedlagda projekteringsutgifter får dras av direkt. Kommer något
Prop. l980/81z68 130
projekt till utförande senare. skall dock de projekteringsutgifter som kan antas ha samband med det valda alternativet aktiveras skattemässigt. Detta tillgår så att dessa projekteringsutgifter redovisas som intäktspost i deklara- tionen samtidigt som motsvarande belopp tas upp på värdeminskningsplan för byggnader resp. markanläggningar. Det skall också vara möjligt att tillfälligt balansera alla nedlagda projekteringsutgifter och dra av utgifterna för förkastade alternativ det beskattningsår då utgifternas karaktär har klarlagts.
Beredningens förslag tillstyrks av allmänna ombudet för mellankommu- nala mål. ett antal länsstyrelser oeh av näringslivets organisationer. Några av dessa remissinstanser är dock kritiska mot bestämmelsen att avdragna utgifter avseende ett projekt. som senare år kommer till utförande. skall aktiveras i efterhand. RSV. ett par länsstyrelser och Taxeringsnämndsord— förandenas riksförbund är kritiska mot förslaget att projekteringsutgifter avseende projekt. som inte kommer till utförande. skall behandlas annor- lunda än utgifter för förverkligade projekt. Dessa instanser anser att utgifter för såväl förkastade som förverkligade projekt skall få dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.
För egen del vill jag ansluta mig till beredningens förslag att utgifter för projektering av byggnader och markanläggningar. som inte har kommit till utförande. inte skall hänföras till kapitalförlust. I likhet med vad jag har föreslagit beträffande skador på fastigheter bör en bestämmelse om detta tas in i punkt 5 av anvisningarna till %& KL.
2.2. 7 Inventarier på mutan faslig/ler
När en skattskyldig avyttrar en fastighet i vilken han själv driver eller tidigare har drivit rörelse. skall den del av köpeskillingen som avser sådana delar av och tillbehör till fastigheten som i avskrivningshänseende räknas som inventarier beskattas som intäkt av rörelse (punkt I tredje stycket av anvisningarna till 28 % KL). Motsvarande regler gäller i fråga om jordbruks— fastighet. Den som hyr ut sin fastighet för användning i rörelse skall däremot redovisa hela köpeskillingen vid en avyttring som intäkt av tillfällig förvärvsvcrksamhet. Vinstberäkning sker således enligt realisationsvinstreg— lerna också beträffande den del av kt'ipeskillingen som avser nämnda inventarier. Detta gäller även återvunna värdeminskningsavdrag som hänför sig till inventarierna.
Beredningen har uppmärksammat nämnda förhållande. Beredningen påpekar att den skiljaktiga behandlingen av inventarier — en skiljaktighet som enbart beror på vem som bedriver rörelsen — har flera verkningar. Bl. a. kan fördelningen av ki'ipeskillingen på olika tillgångar påverkas. För säljaren betyder det normalt inget hur denna sker. Köparen däremot kan ha intresse av att hänföra så stor del som möjligt till inventarierna för att därigenom få en snabbare avskrivning på sin investering. Mot denna bakgrund föreslår
Prop. HSO/81:68 131
beredningen att den del av köpeskillingen som belöper på inventarier av fast egendoms natur skall tas till beskattning som intäkt av fastighet.
Beredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Även jag vill ansluta mig till förslaget. Jag anser vidare att intäkt vid avyttring av inventarier av lös egendoms natur bör tas upp till beskattningi förvärvskällan. Vederlag på grund av försäljning av kontorsin— ventarier. verktyg. fordon 0. d.. som har använts i skötseln av fastigheten. bör alltså tas upp som intäkt av annan fastighet. Som en följd av förslagen hör de avskrivningsmetoder. som föreslås gälla i rörelse. också få tillämpas på inventarier av lös egendoms natur och. i fråga om fastighet som används för annat ändamål än som bostad. beträffande byggnadstillbehör som i avskrivningshänseende räknas som inventarier (jfr avsnitt 2.2.3 ).
Förslagen föranleder att bestämmelser bör tas in i punkt 4 av anvisning- arna til124 & och i en ny punkt. 3. av anvisningarna till 25 å KL. Dessutom bör en ändring göras i punkt 2 b av anvisningarna till 25é och i punkt ] av anvisningarna till 28ä Kl..
Förslaget att ersättning för inventarier skall beskattas i inkomstslaget annan fastighet bör föranleda att reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst görs tillämpliga om det vid avyttring av en fastighet också ingår inventarier. En bestämmelse om detta bör tas in i 3 ä lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
Hänvisningar till S2-2-4
2.2.8. Vissa vid remissbelmn(lli/igen aktualiserade frågor
[ remissyttrandena har flera frågor beträffande avskrivning på fastigheter tagits upp som inte har behandlats av beredningen. Jag kommer i det följande att beröra några av dessa frågor.
Lantbrukarnas skattedelegation har tagit upp den jämkningsregel som kompletterar den s.k. proportioneringsregeln vid beräkning av avskriv- ningsunderlaget för byggnader vid förvärv av en bebyggd jordbruksfastighet. Vid oneröst fi.")rvärv av en bebyggd jordbruksfastighet eller annan fastighet beräknas den nye ägarens avskrivningsumlerlag för byggnader med hjälp av en proportioneringsregel enligt vilken köpeskillingen för fastigheten fördelas i samma proportion som det taxerade byggnadsvärdet förhåller sig till det totala taxeringsvärdet. Jämkningsregeln innebär att avskrivningsunderlaget för byggnaderna inkl. inventarier får jämkas om värdet på fastigheten i övrigt efter tillämpning av proportioneringsregeln visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark. växande skog. naturtillgångar. särskilda förmå- ner m. ta. som förvärvats. Skattedelegationen anser att jämkningsregeln är felkonstrucrad och hemställer därför att den ändras så att bevisningen får avse byggnaderna och inte de övriga tillgångsslagen. Delegationen anser nämligen att det är närmast omöjligt att förebringa bevisning om värdet av de många övriga tillgångsslag som normalt förekommer på en jordbruksfastig- het.
Prop. l980/81:68 132
För egen del vill jag erinra om att konstruktionen av jämkningsregeln hänger samman med den vid fastighetstaxeringen använda s. k. mervärde- principen. Denna princip innebär att byggnadsvi'trdet skall utgöras av det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Jämkningsregeln för jordbruksfastigheter är likartad den som gäller vid rörelsebeskattningen. Den infördes år 1973 i samband med att en provisorisk proportioneringsmetod för jordbruksfastigheter ersattes med en proportio- neringsregel grundad bl. a. på delvärdet byggnadsvärdet (prop. 19731l62. SkU 70. rskr 391 . SFS 1973: 1099). I samband med att pr(:)portioneringsregeln år 1975 anpassades till de regler sorti gällde vid 1975 års f:.tstighetstaxering framställde skattedelegationen samma önskemål som nu. Denna hemställan bifölls emellertid inte (prop. 1975148 s. 151. SkU 22. rskr 162. SFS 1975:259). Jag anser inte att det nu finns skäl till en annan bedömning.
[ detta sammanhang vill jag beröra ett fall som har tagits tipp av några länsstyrelser. Ett företag kan för att erhålla tomtmark för nybyggnation anskaffa en äldre bebyggd fastighet. I samband med att byggnaden rivs yrkar företaget utrangeringsavdrag för det oavskrivna beloppet. Enligt min mening bör jämkningsregeln vara tillämplig i ett sådant fall. Någon uttrycklig bestämmelse som tar sikte på denna speciella situation behövs inte.
Då en fastighet eller en fastighetsdel omtaxeras från jordbruksfastighet till annan fastighet eller vice versa. uppkommer enligt Lantbrukarnas skatte- delegation frågan hur detta skall påverka avskrivningsundcrlaget. Frågan gäller främst byggnader men torde även kunna avse markanläggningar och inventarier. Delegationen. som har tagit upp samma fråga i yttrande över 1976 års fastighetstz'txeringskotnmitte's delbetänkande (SOU |_979z32) Fastig— hetstaxering Sl. anser att en lagreglering bör komma till stånd.
I prop. l979/80z40 om fastighetstaxering. m. m, har jag anfört (s. 58) att frågan övervägs inom budgetdepartementet. Dessa överväganden pågår fortfarande. En lagreglering kan därför i varje fall inte komma till stånd nu.
Vid benefika förvärv av byggnad skall den förre ägarens skattemässiga restvärde anses som anskaffningsvärde för den nye ägaren. Detta innebär ett degressivt avskrivningssystem som — om byggnad vid upprepade tillfällen förvärvas genom bencfika fång — kan leda till mycket låga avskrivningar. lnnefattar förvärvet en markanlz'iggning. får däremot den nye ägaren överta överlåtarens avskrivningsplan.
Har en byggnad övertagits vid fusion skall dotterbolagets eller den överlåtande föreningens skattemässiga restvärde anses som anskaffningsvär- dc för moderbolaget eller den övertagande föreningen.
Näringslivets skattedelegation och Lantbrukarnas skattedelegation anser att den nye ägaren vid bencfika förvärv av en byggnad skall få överta överlåtarens avskrivningsplan och att detta också bör gälla vid fusion. Näringslivets skattedelegation. som påpekar att särskilda regler för beräk— ning av avskrivningsunderlag för markanläggningar vid fusion f. n. saknas.
Prop. 1980/81:68 133
menar vidare att samma regel som förordats för byggnader vid fusion införs också för markanläggningar.
För egen del ansluter jag mig till vad skattedelegationerna har anfört. Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. bör den nya ägaren således få göra de värdeminsk- ningsavdrag på byggnaden som skulle lta tillkommit förre ägaren om dentte fortfarande ägt byggnaden. Detta bör gälla också om moderbolag eller övertagande förening övertar en byggnad eller en fastighet med markanlägg- ning vid sådan fusion. sotn avses i "28 ä 3 mom. KL. Förslaget föranleder att ändringar bör göras i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 5. punkt 2 2 av anvisningarna till '25 & samt punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 & KL.
För markanläggningar medges avdrag för värdeminskning med 5 % om året på ett belopp motsvarande 75 %- av anskaffningsvärdet. Dock medges avdrag för täckdiken på jordbruksfastighetmed 10 % om året beräknatpå ett oreducerat anskaffningsvärde. Sotn motiv för att endast medge 75-procentig avskrivning angavs i 1969 års förarbeten att vissa markanläggningar kan sägas ha ett bestående värde (prop. 196911011 s. 123). Lantbrukarnas skattedele— gation anser att detta påstående numera saknar bärkraft. På grund av det ekonomiska livets lagar. där teknik och strukturratit'malisering har fram— tvingat en långt driven specialisering. har det enligt delegationen blivit alltmer uppenbart att anläggningar av förevarande slag har en begränsad ekonomisk taraktighet. Delegationen tnenar därför att hela anskaffnings— 'ärdet bör utgöra avskrivningsunderlag. Dessutom hävdar delegationen att flertalet av de mest betydelsefulla och kostnadskrävande anläggningarna har en kortare ekonomisk livslängd än 2t'1år. Avskrivningsprocenten bör därför vara högre än 5 för dessa anläggningar. Även Svensk industriförening anser att avskrivningsunderlaget avseende markanläggningar börändras från 75 % till 100 71. av anskaffningsvi'irdet.
För egen del vill jag erinra om att i begreppet markanlt'iggningar ingår i stort sett alla markarbeten och anläggningar som inte får avskrivas som byggnad eller inventarier. Som exempel på markanläggningsutgifter kan nämnas utgifter för markens första iordningställande t. ex. röjning. schakt- ning och torrläggning för att göra marken fast eller plan. rivningskostnader avseende en tidigare befintlig byggnad. utgifter för vägar och andra tillfarter. körplaner. parkeringsplatser. fotbollsplaner. tennisbanor och liknande anläggningar för personal. Som framhölls i 1969 års förarbeten får det anses uppenbart att vissa av dessa anläggningar har ett bestående värde. Den avvägning som då gjordes. dvs. att endast 75 % av anskaffningsvärdet skall utgöra avskrivningsunderlag. får anses fortfarande vara rimlig. Jag anser därför att denna regel i varje fall inte nu bör ändras. Bl. a. med hänsyn till att avskrivningarna beräknas på ett kollektivt avskrivningsunderlag finns det inte heller skäl att ändra på avskrivningsprocenten.
Enligt nuvarande regler skall såsom avdragsgill omkostnad anses anskaff-
Prop. l980/81z68 134
ning och insättning av sådana utrustningsdctaljer i skyddsrum som har värde endast från civilförsvt'trssynpunkt. såsom speciella dörrar. luckor och karmar för dessa. inte begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservut- gångar. luftrenare och tillhörande fördelningsledningar (25 ä 1 mom.. 29 ä 1 mom. och punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 å). Dessa bestämmelser infördes år 1958 (prop. 19581124. BevU B 11. rskr B 117. SFS 1958:576). Därefter har emellertid ett nytt system för byggande och finansiering av skyddsrum införts (prop. 1975:21. FöU 17. rskr 174. SFS 1975:553 och prop. 1.978/7911. FöU 8. rskr 37. SFS 1978:782). Systemet innebär bl. a. att fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum skall få ersättning av statsmedel för detta. Med hänsyn till detta kan den särskilda avdragsrätten för anskaffande av luckor m. rn. slopas. Den ifrågavarande ersättningen kommer nämligen vid inkomstbeskattningen att behandlas som statsbidrag. Eftersom det här är fråga om anskaffning av tillgångar. för vilka anskaffningsutgifterna får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. skall ersättningen vid ett slopande av den direkta avdragsrätten inte tas upp som skattepliktig intäkt. Å andra sidan får som anskaffningsvärde endast tas upp så stor del av utgifterna som inte har täckts av ersättningen.
Jag vill slutligen förorda att bestämmelserna om avskrivning på fastigheter omarbetas i språkligt hänseende och att i huvudsak samma terminologi används i inkomstslagen jordbruksfastighet. annan fastighet och rörelse. Detta föranleder ändringar i det nya tredje stycket av punkt 1. punkterna 3. 4 och 6 av anvisningarna till 22 5. punkt 2 a av anvisningarna till 25.5 samt punkterna 1. 7 och 16 av anvisningarna till 295 KL.
Hänvisningar till S2-2-8
2.2.9. Avsättning till eldsvådefonder
Jag har i avsnitt 2.2.5 om beskattning av försäkringsersättning föreslagit att försäkringsersättning e. d. på grund av att byggnader och markanläggningar. som används i näringsverksatnhet. har skadats eller förstörts genom brand eller annan olyckshändelse. skall göras skattepliktig. F. n. gäller enligt 19 & KL att ersättning på grund av skadeförsäkring inte är skattepliktig inkomst såvida inte köpeskilling. som sktllle ha flutit in om den försäkrade egendomen i stället sålts. varit att hänföra till intäkt av fastighet eller rörelse eller ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller avdragsgill omkostnad. som är att hänföra till något av nämnda inkomstslag.
För en rörelseidkare eller lantbrukare innebär bestämmelsen att försäk- ringsersättning för en nedbrunnen driftbyggnad är skattefri utom såvitt gäller sådana tillbehör till byggnaden som enligt avskrivningsreglerna är att hänföra till inventarier. Försäkringsersättning för varulager och inventarier är alltid skattepliktig intäkt. Utgör byggnaden omsättningstillgång i byggnadsrörelse är även försäkringsersättning för byggnaden skattepliktig.
Den beskattning som sålunda sker av försäkringsersättning för inventarier och varulager i rörelse och jordbruk kan försvåra anskaffandet av nya
Prop. l980/81168 ' 135
tillgångar i ersättning för de förlorade. ! syfte att undvika dessa konsekvenser har införts en möjlighet att få avdrag för avsättning till 5. k. eldsvådefonder. Vidare är lagen (19511763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst i viss mån tillämplig för ft'irsäkringsersåttningar.
Bestämmelser om eldsvådefonder finns i f("irordningen (19592168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar (prop. 1959167. BevU 37. rskr 222). Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 4 fogas en redovisning av förordningens innehåll.
Av de i bilagan redovisade statistiska uppgifterna framgår att den nuvarande förordningen om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar utnyttjas i f("irhållandevis obetydlig omfatt- ning av de skattskyldiga. Anledningen till detta torde vara att lagervärde- ringsreglerna och nettometoden vid avskrivning av inventarier gör behovet av avsättningar mindre uttalat. ! enstaka fall kan dock möjligheten att få avsätta belopp till dessa fonder vara av stor vikt. Jag anser därför att denna möjlighet bör få finnas kvar.
Som jag tidigare har anfört bör försäkringsersättningar e. (1. avseende konventionellt beskattade byggnader och markanläggningar. som har skadats eller förstörts genom brand eller annan olyckshändelse. göras skattepliktiga. Med hänsyn till detta bör avdrag medges även för belopp som avsätts till fonder för byggnader och markanläggningar. då sådan ersättning har erhållits. ] övrigt bör det nuvarande regelsystemets principiella konstruktion bevaras. Ett stort antal tekniska ändringar bör dock genomfö- ras. Dessa ändringår avser att anpassa lagstiftningen i tekniskt hänseende till modernare fondlagstiftning. nämligen lagen ( 1979:609 ) om allmän investe- ringsfond och lagen ( 1979:610 ) om allmän investeringsreserv. Nu angivna ändringar kräver i sig betydande ingrepp i förordningen. Till detta kommer att det synes angeläget att göra ganska omfattande språkliga ändringar i denna. Mot denna bakgrund bör det nya regelsystemet tas in i en ny lag.
De särskilda investeringsfonderna för förlorade inventarier och lagertill- gångar brukar benämnas eldsvådefonder. Denna benämning är praktisk och ger ett tydligt uttryck för fondernas huvudsakliga tillämpningsområde. Fonderna bör därför även i lagstiftningen benämnas eldsvådefonder. Beträffande lagreglernas närmare utformning får jag hänvisa till specialmoti- veringen.
Den nya lagen föranleder vissa ändringar i 3.5 lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och i anvisningarna till denna paragraf.
Hänvisningar till S2-2-9
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.2.4
2.3. Begreppet kapitalförlust
Jag har i avsnittet om den skattemässiga behandlingen av skador på fastigheter och i avsnittet om utgifter för projektering av byggnader och anläggningar kommit in på kapitalförlttstbegreppet. Som jag antydde i det
Prop. l980/81:68 136
sammanhanget finns det anledning att behandla kapitalförlustbegreppet från mer principiella utgångspunkter. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 5 fogas en beskrivning av den historiska utvecklingen av kapitalför- lustbegreppet och en redogörelse för det nuvarande rättsläget på detta område. Kapitalfi'irlust avseende fastigheter tas dock inte ttpp till ytterligare behandling. Jag övergår nu till att redovisa mina ställningstaganden till behovet av ändringar i begreppet kapitalförlust.
En förlust kan ta sig uttryck i att en tillgång minskar i värde eller i att en förpliktelse tillkommer eller ökar i värde. En grundläggande princip i den svenska inkomstbeskattningen är att avdrag för förlust medges endast om det inte är fråga om kapitalförlust. En bestämmelse om detta finns i 20 & KL. Begreppet kapitalft'irlust definieras emellertid inte i denna paragraf utan en hänvisning görs i punkt 5 av anvisningarna till punkt 10 av anvisningarna till 29 &. Denna anvisningspunkt behandlar dock bara förluster i rörelse. Visserligen skall vad som där sägs om kapitalförlust i rörelse enligt punkt 5 av anvisningarna till 20 & äga motsvarande tillämpning även för andra förvärvskällor. men redan skiljaktigheterna mellan bokföringsmässig och kontantmässig inkomstberäkning gör denna anvisning oklar. Förlustbcgrep- -pet har mindre omfattning vid kontantmässig än vid bokföringsmässig inkomstberäkning. Därtill kommer att värdeminskning av inventarier och beskattning av ersättning vid avyttring av inventarier behandlas på olika sätt beroende på tillämplig förvärvskälla. Detta medför i sin tur att förluster som träffar inventarier behandlas olika.
Av bestämmelserna i 20 å och punkt 10 av anvisningarna till 29 s” kan inte utläsas allt vad som gäller om kapitalförlust. Redan bestämmelsen i 20 & att avdrag inte får ske för kapitalförlust är missvisande. Kapitalförluster beaktas nämligen i stor utsträckning vid beräkning av realisationsvinst. Vidare måste de nämnda bestämmelserna ses i samband med regler. som har tillkommit efter KL:s införande, t. ex. reglerna om avdrag för prisfall på och Utrangering av inventarier (punkt 3 c fjärde stycket och punkt 3 d av anvisningarna till 29 ä)-
1 punkt 10 av anvisningarna till 29 å ställs kapitalförlust i motsats till driftförlust. Endast driftförlusten är avdragsgill. Som driftförlust betecknas uteblivandet av en intäkt som normalt bort inflyta i rörelsen. Det verkar således till en början som om driftförlust bara kan förekomma på intäktssidatt. Detta är dock inte avsikten utan det avgörande är att det framstår som befogat att räkna med förlust i stället för vinst och att förlusten alltså ingår som ett led i förvärvsverksamheten. Kapitalförlust är däremot förlust som den skattskyldige lidit vid sidan av vad som normalt ingår som ett led i förvärvsverksamheten. Som exempel på kapitalförlust nämns förlust genom borgensförbindelse och genom prisfall på eller förstöring genom brand eller olyckshändelse av fastighet som används i rörelsen. Nu angivna förluster sägs vara exempel på förluster föranledda av en oberoende av rörelsen uppkommen skada.
Prop. l980/81z68 137
Har förlust uppkommit i en förvärvsvcrksamhet uppställs således i princip ett krav på normalitet för att avdragsrätt skall föreligga för förlusten. Kan man normalt räkna med förlust av viss art i verksamheten är denna avdragsgill. Som exempel kan nämnas förlust på grund av insolvens hos kunder. prisfall och försämring av varulager och den fortlöpande värde- minskning som maskiner och andra inventarier och byggnader är underkas- tade. Andra exempel på avdragsgilla förluster är en kassörs förlust på grund av fel 'äxling och skadeståndskrav som uppkommit trots att verksamheten bedrivits på normalt sätt.
Det finns vissa undantag från nämnda huvudregel. Skada eller förstöring av maskiner och andra inventarier i rörelse och jordbruk hänförs således till avdragsgill driftförlust. Detta gäller också i fråga om förlust på aktier. om aktieinnehavet står i mera direkt samband med den skattskyldiges egen rörelse. Även förlust på länefordringar. som inte utgör lagertillgångar. och på borgensförbindelse räknas som driftförlust. om fordringen eller förbin- delsen tillkommit som ett led i förvärvsverksamheten.
Som jag tidigare har anfört bör kapitalförlustbegreppet inskränkas såvitt gäller skador på fastigheter genom brand eller annan ('>lyckshänt'lelse och även i fråga om projekteringstttgifter för byggnad som inte har uppförts. 1 övrigt synes den nuvarande gränsdragningen mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla förluster i huvudsak vara lämpligt avvägd. Det kan f. ö. hävdas att en utökad avdragsrätt för kapitalförluster motiverar en utsträckt beskattning av mots larande vinster. I ytterligare ett avseende finns det dock anledning att inskränka innebörden av kapitalförlustbcgreppet. Det gäller förlust av lager och inventarier genom brottslig handling.
Som nyss nämnts behandlas skada på eller förstöring av varulager och maskiner och andra inventarieri rörelse och jordbruk som driftförlust även om skadan förorsakats av en händelse som man normalt inte kan räkna med i förvärvsverksamheten. llar sådana tillgångar förlorats på grund av stöld krävs däremot att man i verksamheten normalt räknar med risk för stöld för att avdragsrätt skall föreligga. Denna distinktion kan — särskilt med beaktande a' att eventuell försäkringsersättning avseende varulager och inventarieri rörelse och jordbruk alltid beskattas i törvärvskällan — int * anses motiverad. Jag förordar därför att förlust av dylika tillgångar genom brottslig handling bör vara avdragsgill.
I detta sammanhang bör bestämmelserna om kapitalfi'irlust omarbetas också i redaktionellt avseende. F. n. finns bestämmelser om behandling av förlusteri huvudsak i punkt 10avanvisningartm till 29 s'. Dessa bestämmelser måste emellertid sesi samband med andra lagrum. t. ex. punkterna 3 och 6 av anvisningarna till samma paragraf. Det synes ur redaktit'mell synvinkel tara en fördel att ha bestämmelserna om kapitalförlust reglerade i ett samman— hang. De bör enligt min mening tas in i punkt 5 av anvisningarna till 20 &. vilken paragraf innehåller allmänna bestämmelser om avdrag i förvi'irvskälla. Punkt 10 av anvisningarna till 22 &. punkt 9 av anvisningarna till 25 å och
Prop. 1980/8l :68 138
punkterna (» och 10 av anvisningarim till 29 & bör som en följd av detta upphöra att gälla.
2.4 Pågående arbeten ' 2.4.1 Allmänna synpunkter 2.4.l.l Behovet av ny lagstiftning
Med pågående arbeten menas i allmänhet påbörjade men vid räkenskaps- årets utgång inte avslutade uppdrag som en näringsidkare åtagit sig att utföra för en annan persons räkning. Uppdraget kan avse enbart tjänsteprestatio- ner. som normalt är fallet beträffande uppdrag hos t. ex. konsulter och läkare. medan det andra gånger kan vara förutsatt att uppdragstagaren — exempelvis en hantverkare eller en byggmästare — skall tillhandahålla även materiella tillgångar. Avser uppdraget en materiell produkt. brukar dock begreppet pågående arbete reserveras för de fall då äganderätten till produkten ligger hos uppdragsgivaren. Övergår äganderätten till den färdiga produkten till beställaren eller annan först när arbetet är slutfört. används i regel inte beteckningen pågående arbeten utan produkter i arbete eller liknande uttryck. lnom byggnadsbranschen görs emellertid ibland undantag från denna princip. Det förekommer sålunda att ett företag. som uppför en byggnad på en egen fastighet. redovisar bygget som pågående arbete såvida avsikten är att fastigheten skall säljas så snart byggnaden är uppförd.
Bokföringslagen (1976:125) . BFL. innehåller inte någon definition av begreppet pågående arbete. l BFL finns inte heller några bestämmelser om hur pågående arbeten skall värderas. Posten pågående arbeten saknas också i BFL:s schema för hur ett företags balansräkning skall ställas upp. ! redovisningssammanhang har pågående arbeten betecknats som en bransch- specifik post som kan ses som en mellanform av lager och fordringar.
KL saknar — liksom BFL — uttryckliga regler om hur pågående arbeten skall värderas. RSV har dock utarbetat anvisningar för den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten inom byggnads- och anläggningsbran- scherna.
Företagsskatteberedningen anför att skattedomstolarnas bedömning av pågående arbeten synes stå i viss motsatsstz'illning till BFL:s principer. Medan BFL bygger på rcalisationsprincipen. dvs. att resultatredovisningen bör anstå till dess arbetet slutft'irts. har skattedmnstolarna enligt beredningen intagit den ståndpunkten att resultatredt'wisningen i princip skall ske löpande genom beskattning av dellikvider för uppdrag som är under arbete. Mot bakgrund av detta och då rättsläget i åtskilliga hänseenden är oklart framstår det enligt beredningen som angeläget att regler tillskapas för hur pågående arbeten skall behandlas i skattehänseende. Beredningen framhåller att strävan givetvis bör vara att uppnå överensstämmelse mellan skattelagstift- ningen och BFL:s redovisningsmässiga principer. Vissa skillnader torde dock
Prop. l980/81z68 139
enligt beredningen bli ofränkomliga med hänsyn till de. skilda syften BFL och skattelagstiftningen har. Beredningen föreslår att regler om den skattemäs- siga behandlingen av pågående arbeten förs in i anvisningarna till 41 % Kl..
Det är en allmän uppfattning bland remissinstanserim att det nuvarande rättsläget i fråga om pågående arbeten är ovisst och att klarläggande regler behöver införas. Meningarna är däremot mer delade vad gäller frågan om beredningens förslag kan läggas till grund för ny lagstiftning. Några remissinstanser anger uttryckligen att förslaget är tillräckligt detaljerat för att genomföras medan andra avstyrker förslaget eller menar att ytterligare utredningsarbete behövs.
För egen del vill jag anföra följande. Bland remissinstanserna föreligger bred enighet om att det finns ett påtagligt behov av klarläggande regler för den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten. Enligt min mening förefaller det inte heller sannolikt att en ny utredningsomgång — som f. ö. skulle ta flera år att genomft'ira — skulle ge ett väsentligt bättre underlag för lagstiftning på detta område. I sammanhanget bör också påpekas att en skattemässig reglering av pågående arbeten med nödvändighet måste få karaktär av ramlagstiftning eftersom förhållandena inom olika branscher och företag och vid skilda typer av uppdrag är utomordentligt skiftande. Till detta kommer att praxis på området inte är stillastående utan fortlt'ipande förändras. Det får därför anses uteslutet att försöka uppnå en lagstiftning som i detalj löser alla problem som vid taxeringen kan vara förknippade med pågående arbeten. Sammanfattningsvis delar jag således beredningens uppfattning att anvisningarna till 41 s KL bör kt')lllplClI€l"dS med ett regelsystem som anger efter vilka principer pågående arbeten bör behandlas i skattehänseende. Reglerna bör tas in i en ny punkt. 3 a. av de nämnda anvisningarna.
2.4.l.2 Lagstiftningens omfattning och principiella uppbyggnad
Av beredningens allmänna motivering framgår att avsikten varit att begränsa lagreglerna om pågående arbeten till byggnads- och anläggnings- verksamhet samt till hantverks- och konsultverksamhet. Denna begränsning har inte mött några invändningar från remissinstt'msernas sida. Även jag finner det naturligt att lagstiftningen skall omfatta byggnads- och anlägg- ningsbranschen samt hantverks- och konsultft'iretag men inte t. ex. varupro- ducerande företag. l-"ramhållas bör att begreppet konsultverksamhet har en ganska vidsträckt innebörd. Sålunda bör exempelvis läkare och advokater. som bedriver rörelse. omfattas av de föreslagna reglerna.
Beredningens förslag bygger på principen att ett system skall gälla för uppdrag på löpande räkning och ett annat system för uppdrag till fast pris. Vid löpande räkning skall värdet av pågående arbeten inte aktiveras i bokslutet. I stället skall fakturerade belopp tas upp som intäkt. Resultatre-
Prop. 1980/8l :68 [40
dovisningcn kommer härigenom att ske i takt med faktureringen. Utförs ett uppdrag till fast pris föreslås däremot att summan av nedlagda direkta kostnader skall tas upp som tillgång i bokslutet. [ konsekvens med detta skall eventuella a-contobetalningar skuldföras.
Den av beredningen fi.")reslagna principjella lösningen har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. däribland BFN. l två remissyttranden anförs dock att aktiveringen av de direkta kostnaderna vid arbeten till fast pris bör vara frivillig. Samtliga företag skulle alltså. om de så önskade. få använda sig av de för löpande räkning föreslagna bestämmel- serna. I några remissyttranden föreslås å andra sidan att reglerna för fast pris skall tillämpas även vid löpande räkning.
För egen del anser jag att det inte kan komma i fråga att — oavsett uppdragets natur — införa en generell koppling mellan resultatredovisning och fakturering. En sådan koppling skulle ofta medföra alltför stora skattekrediter. Likaså är det enligt min mening uteslutet att generellt föreskriva att värdet av pågående arbeten skall aktiveras. En sådan obligatorisk redovisningsskyldighct skulle leda till stora praktiska problem särskilt för många mindre företag. Jag ansluter mig därför till beredningens uppfattning att utgångspunkten bör vara att resultatredtwisningen vid arbete på löpande räkning skall ske i takt med faktureringen medan direkta kostnader skall aktiveras och uppburna a-contobelopp skuldföras om arbetet utförs till fast pris. Jag vill tillägga att den sistnämnda metoden torde bäst stå i överensstämmelse med företagsekonomiska principer och begreppet god redovisningssed enligt BFL:s bestämmelser.
Det är givet att en rcdovisningsmetod som förutsätter att de direkta kostnaderna aktiveras är mer komplicerad att tillämpa än en metod som direkt följer faktureringen. Beredningen har bl.a. mot denna bakgrund- föreslagit att vissa mindre företag alltid skall ha rätt att tillämpa reglerna för löpande räkning. Jag delar beredningens uppfattning på denna punkt. Frågan om vilken krets av företag som bör omfattas av denna valfrihet återkommer jag till i samband med behandlingen av arbeten på löpande räkning ( avsnitt 2.4.2 ).
Beredningen har inte definierat begreppen löpande räkning och fast pris. Som påpekats vid remissbehandlingen förekommer det — i synnerhet inom byggnads- och konsultbranscherna — åtskilliga avtalstyper som kan ses som kombinationer av löpande räkning och fast pris. Ett arbete kan exempelvis utföras på löpande räkning med tak vilket innebär att uppdragstagaren själv får svara för kostnaderna. om dessa överstiger en på förhand bestämd högsta nivå. En annan blandform är att avtalet är så konstruerat att uppdragstagaren inte får full kostnadstäckning såvida den beräknade tidsåtgängen överskrids. Med hänsyn till nu nämnda och liknande avtalstyper bör enligt min mening lagtexten ge besked om var gränsen går mellan löpande räkning och fast pris. Den lämpligaste lösningen synes vara att införa en definition av begreppet arbete på löpande räkning. Vad som inte faller in under denna definition bör
Prop. 1980/81:68 141
behandlas enligt reglerna för arbete till fast pris.
För att ett arbete skall anses utfört på löpaittlc räkning bör krävas att ersättningen för arbetet uteslutande eller så gott som uteslutande skall fastställas på grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet och den faktiska tidsåtgången samt — i förekommande fall — uppdragstagarens faktiska utgifter för arbetet. Löpande räkning förutsätter alltså att ersätt- ningen pcr timme eller dag c. d. är på förhand bestämd eller praktiskt taget bestämd. Så snart uppdraget är av större omfattning torde parterna. dvs. uppdragstagaren och uppdragsgivaren. ha träffat ett uttryckligt avtal om hur ersättningen skall beräknas. Reglerna för löpande räkning skall dock tillämpas även då det — exempelvis med hänsyn till rådande branschpraxis — utan uttryckligt avtal är undersförstått att debiteringen sker enligt bestämd tidstaxa. Ett vanligt fall är att ersättningen baseras på uppdragstagarens självkostnader för arbetet.
Av det sagda följer att reglerna om löpande räkning inte blir tillämpliga om parterna träffat ett avtal som innebär att ersättningen per tidsenhet i väsentlig omfattning ändras. om arbetet tar längre tid än beräknat eller om totalkostnaden av annan anledning blir betydligt större. än vad parterna ursprungligen räknat med. Däremot bör förekomsten av vitesklausuler på grund av förseningar eller brister i det utförda arbetet inte i sig få till konsekvens att ett uppdrag förändrar karaktär från löpande räkning till fast pris.
Med en uppdragstagares faktiska utgifter för arbetet avses i första hand utgifter för material 0. (1. som använts i samband med uppdragets utförande. Fråga kan också vara om utgifter för resor och för avgifter till myndigheter o.d. Som faktiska utgifter bör vidare räknas ersättningar för arbete som utförs av annan än uppdragstagaren. t. ex. arvoden till underentreprenörer som den skattskyldige anlitat.
Jag är medveten om att det — vilken definition som än väljs — inte torde vara möjligt att undvika att osäkerhet kan uppkomma vid bedömningen av om ett arbete skall anses utfört på löpande räkning eller till fast pris. Enligt min mening finns det dock anledning att utgå från att sådana fall kommer att bli relativt sällsynta. Understrykas bör dessutom att den skattemässiga behand- lingen av pågående arbeten endast syftar till att få till stånd en rimlig periodisering av den skattskyldiges inkomster och utgifter. Saken gäller med andra ord inte några definitiva skattevinster eller skatteförluster utan endast att fördela inkomster och utgifter på ett skäligt sätt mellan olika beskatt- ningsår.
Hänvisningar till S2-3
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.2.4
2.4.2. Arbete på löpande räkning
Som framgått av det föregående har f("iretagsskatteberedningcn föreslagit att resultatredtwisningen av arbeten som utförs på löpande räkning skall ske i takt med faktureringen. Värdet av pågående arbeten behöver därför aldrig
Prop. l980/81:68 142
aktiveras i boksluten. Avdrag för driftkostnader görs på vanligt sätt.
Den av beredningen föreslagna principlösningen innebär att en skattskyl- dig kan skjuta upp beskattningen genom att senarelägga sin fakturering. Detta kan leda till omotiverade skattekrediter. Beredningen har därför ansett det nödvändigt att införa en särskild skattetlyktsregel. Enligt denna skall den skattskyldige intäktsredovisa inte bara fakturerade belopp utan — såvida den skattskyldige i mer än obetydlig omfattning underlåtit att fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat faktureras — även de belopp som skäligen kunde ha fakturerats.
Vad beredningen föreslagit om den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten på löpande räkning — ingen aktivering av nedlagda kostnader utan resultatredovisning i takt med faktureringen — har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Mer delade meningar föreligger däremot rörande den föreslagna skatteflyktsregeln vid senareläggning av faktureringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att anknytningen till god redovisningssed kan medföra alltför stora skattekre- diter medan bl. a. Näringslivets skattedelegation och Sveriges lldVOkfltStlm- fund anser att regeln är obehövlig.
För egen del vill jag först slå fast att jag anser att den av beredningen föreslagna principiella lösningen bör genomföras. Skattskyldiga som utför arbeten på löpande räkning bör alltså dra av driftkostnaderna på vanligt sätt och ta upp fakturerade belopp som intäkt. Eftersom den skattskyldige inte behöver aktivera värdet av nedlagda kostnader blir reglerna enkla att förstå och tillämpa. Påpekas kan också att det övervägant'le antalet skattskyldiga som utför uppdrag på löpande räkning redan i dag torde basera sin skattemässiga redovisning på faktureringen.
Som framhållits vid remissbehandlingen torde behovet av en särskild skatteflyktsregel som tar sikte på senareläggning av faktureringen vara f("irhållandevis litet. Inte minst likviditetsskäl torde avhålla uppdragstagare från att i onödan dröja med att sända ut fakturor. Det är också klart att en skatteflyktsregel som för sin tillämpning förutsätter kännedom om vad som är god redovisningssed kan ge upphov till praktiska svårigheter. Å andra sidan framstår det knappast som rimligt att en uppdragstagare med god likviditet skall kunna bygga upp betydande skattekrediter genom en så enkel åtgärd som att senarelägga sin fakturering. En undantagslös koppling mellan faktisk fakturering och beskattning kan vidare leda till alltför stort utrymme för resultatutjämning. Min slutsats är att en mot denna form av skatteflykt riktad regel inte går att undvara.
Enligt beredningens förslag skall skatteflyktsregcln tillämpas om den skattskyldige i mer än obetydlig omfattning underlåter att fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat faktureras. För att markera att regeln skall ges ett mycket begränsat tillämpningsområde bör enligt min mening uttrycket "i mer än obetydlig omfattning” ändras till "i betydande omfattning". Regeln bör t. ex. inte kunna användas mot en skattskyldig som
Prop. 1980/81 :68 143
rutinmässigt sänder ut sina fakturor en gång i månaden eller en gång i kvartalet. En överenskommelse om att delfakturcring inte skall förekomma utan att slutfaktura skall sändas ut först när arbetet är färdigt bör i normalfallet inte heller föranleda något ingripande från taxeringsmynt'lighe- ternas sida. Däremot bör skatteflyktsregeln kunna åberopas om den skattskyldige formellt sett avstår från att fakturera medan arbetet pågår men i stället fortlöpande uppbär delbetalningar som skall avräknas mot den slutliga fakturan. Regelns tillt'impningsområde är alltså begränsat till företag som senarelägger sin fakturering för att vinna obehöriga fördelar i skattehänseende.
Den för arbete på löpande räkning valda metoden — resultatredovisning i takt med faktureringen - är som jag i det föregående framhållit i de helt övervägande antalet fall mycket enkel att tillämpa. i likhet med beredningen anser jag därför att det finns skäl att tillåta skattskyldiga. vars verksamhet är av begränsad omfattning. att använda sig av reglerna för köpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris. Denna valfrihet bör enligt min mening reserveras för skattskyldiga som enligt l % BFl. inte är skyldiga att upprätta årsbokslut. dvs. för enskilda näringsidkare i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningen normalt understiger ett belopp motsvarande 20 gånger basbeloppet. För tydlighets skull bör betonas att valfriheten i fråga om bcskattningsmett'xl är begränsad till arbeten som utförs till fast pris. Reglerna för fast pris kan således aldrig användas på uppdrag som utförs på löpande räkning.
En intäktsredovisning som sker i takt med faktureringen torde ytterst sällan leda till att det redovisade resultatet är högre än det verkliga resultatet. Det kan emellertid inte helt uteslutas — t. ex. om faktureringen av någon anledning kommit att avse ännu inte utfört arbete — att en ovillkorlig koppling mellan fakturering och beskattning kan komma i konflikt med BFL:s principer. Jag anser därför att det bör finnas en möjlighet att avvika från faktureringsmetoden om den skattskyldige kan visa att tillämpningen av denna — vid en bedömning av samtliga pågående arbeten _— skulle leda till en mot god redovisningssed stridande skattemässig resultatredtwisning.
Hänvisningar till S2-4-2
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.3
2.4.3. Arbete till fast pris
Företagsskatteberedningens förslag beträffande pågående arbeten som utförs till fast pris bygger på principen att de direkta kostnaderna skall behandlas på samma sätt som vid värderingen av ett eget tillverkat varulager. Värdet av pågående arbeten skall således beräknas på grundval av de vid räkenskapsårets utgång nedlagda direkta kostnaderna. Eventuella a-conto- betalningar skall enligt förslaget skuldföras medan samtliga driftkt'istnader i verksamheten dras av på vanligt sätt.
I fråga om byggnads- och anläggningsarbeten föreslår beredningen att 85 % av de direkta kostnaderna skall aktiveras. Förslaget innebär alltså att reserveringsutrymmet blir — bortsett från eventuell vinst — summan av 15 %
Prop. l980/81:68 144
av de direkta kostnaderna och samtliga indirekta kostnader. l annan verksamhet. dvs. för hantverks- och konsultverksamhet. föreslås att samtliga direkta kostnader skall aktiveras men att den skattskyldige skall erhålla ett grundavdrag på lt) (löt) kr. Avdraget får dock inte överstiga det aktiverade beloppet. Reserveringsutrymmet blir alltså i detta fall summan av de indirekta kostnat'lerna och grundzwdraget.
Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit den av beredningen föreslagna principlösningen eller lämnat denna utan erinran. l några remissyttranden anförs dock att aktiveringen av direkta kostnader bör vara frivillig. Önskemål framförs också om större reserveringsutrymme än beredningen förmdat.
För egen del anser jag att den av beredningen föreslagna metoden framstår som det lämpligaste sättet att lösa periodiseringsproblemen för arbeten som utförs till fast pris. Att koppla beskattningen till förekomsten av a- contobetalningar skulle ofta strida mot principen att endast verkliga inkomster skall bli föremål för beskattning. Det kan å andra sidan inte komma i fråga att avstå från såväl beskattning av a-contobelopp som aktivering av nedlagda kostnader. En sådan metod skulle nämligen medföra mycket stora variationeri de redovisade resultaten samtidigt som utrymmet för skattekrediter blev omotiverat stort. Av bl. a. nu angivna skäl finner jag. liksom beredningen. att utgångspunkten bör vara att en skattskyldig. som utför arbete till fast pris. bör skuldföra delbetalningar och aktivera värdet av de direkta kostnaderna för arbeten som inte är slutförda vid beskattnings- årets utgång.
Jag ansluter mig också till den av beredningen föreslagna storleken av reserveringsutrymmet. Byggnads- och anläggningsföretag bör alltså inte behöva aktivera mer än 85 1;- av de direkta kostnaderna. Hantverks- och konsultföretag. dvs. övriga icke varuprodueerande företag. bör aktivera samtliga direkta kostnader. Jag återkommer strax till behovet av ett särskilt grundavdrag.
Det finns självfallet inget som hindrar att ett företag i sitta räkenskaper aktiverar samtliga direkta och indirekta kostnader och därefter gör en öppen reservering i form av en bokslutsdisposition om detta överensstämmer med tillämpad praxis. Påpekas kan också att den föreslagna värderingsni 'ån — 85 (;P;- resp. 100 % av de direkta kostnaderna — utgör en miniminivå. Den skattskyldige kan därför— sålänge värderingen är förenlig med kravet på god redovisningssed — själv bestämma i vad mån pågående arbeten skall tas upp till högre värden än till lägsta tillåtna belopp. På dessa områden kan det finnas anledning för BFN att utfärda vägledande rekommendationer.
Till direkta kostnader bör räknas bl. a. kostnader för material och insatsvaror samt löner och andra ersättningar till anställda som är verksamma med arbetet i fråga (direkta löner). Som direkt lt'mekostnad bör räknas även socialförsäkringsavgifter och andra lönebikostnader för nu nämnd personal. Arvoden till eventuella underentreprenörer och konsulter ingår också bland
Prop. HSO/81:68 145
de direkta kostnaderna. Typiska indirekta kostnader är allmänna administra— tionskostnader inkl. lön m. m. till kontors- och förrådspersonal. värdeminsk- ning och underhåll av byggnader. maskiner och andra inventarier samt ränte- och försäkringskostnader.
Det torde vara oundvikligt att det i vissa fall kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan direkta och indirekta kostnader. Vid denna bedömning bör enligt min mening betydande hänsyn tas till de principer för redovisningen som tillämpas inom olika branscher. Jag anser också att den praxis som utbildats i anslutning till RSV:s anvisningar för byggnadsbranschen bör vara vägledande även i framtiden.
På en punkt synes det dock befogat att i lagtexten uttryckligen ta ställning till vad som skall anses som direkt kostnad. Jag syftar på värdet av den skattskyldiges egen arbetsinsats. Frågan kan bli aktuell när den skattskyldige bedriver rörelsen i enskild firma eller handelsbolag. Som framgår av remissbehandlingen föreligger här olika uppfattningar betrz'iffande såväl det nuvarande råttslägets innehåll som vad som bör gälla i framtiden. Enligt min mening kan det inte komma i fråga att vid värderingen av ett arbete. som inte är slutfört vid beskattningsårets utgång. beakta värdet av det arbete som den skattskyldige själv utfört. En skyldighet att aktivera — och därigenom intäktsredovisa — den egna arbetsinsatsen kan nämligen komma i konflikt med förmågeprincipen. Den omständigheten att den skattskyldige. t. ex. en hantverkare. lagt ned avsevärt arbete på ett ännu inte avslutat uppdrag. kan inte anses öka hans förmåga att erlägga skatt. Till detta kommer att det självfallet är betydligt svårare att uppskatta värdet av den skattskyldiges egen arbetsinsats än att fastställa storleken av faktiskt utbetalade ersättningar till anställda m. fl. Av nu angivna skäl är det enligt min mening också motiverat att avstå från att aktivera värdet av det arbete som utförs av den skattskyldiges make och barn under 16 år.
I flera remissyttranden framförs önskemål om att det aktiverade beloppets storlek inte skall påverkas av valet av företagsform. Det har mot denna bakgrund hävdats att en konsekvens av att en egenföretagares arbetsinsats inte aktiveras blir att man inte heller bör aktivera det arbete som utförs av företagsledaren i ett fåmansföretag trots att denna formellt sett är anställd hos företaget.
För egen del anser jag att övervägande skäl talar för att ersättningar till företagsledare och andra personer som tillhör ägarkretsen i ett fåmansföre- tag inte bör särbehandlas. Sådana ersättningar bör alltså — i likhet med löner till övriga anställda — aktiveras i den mån de har karaktären av direkta kostnader för det pågående arbetet. Att undanta vissa lönekostnader från aktiveringsskyldighet — t. ex. löner till företagsledaren och närstående till denne samt delägare i företaget — skulle uppenbarligen vålla betydande praktiska problem. Ett'system som bygger på att endast en viss del av ett företags lönekostnader aktiveras skulle vidare leda till avsevärt större periodiseringsfel än vad som föranleds av utebliven aktivering av en
10 Riksdagen [980/81. ] saml. Nr 68. Bil. .»"l
Prop. l980/8lz68 146
egenföretagares arbetsinsats. Detta sammanhänger med att lönekostnader- na är avdragsgilla medan en enskild näringsidkare aldrig kan få avdrag för värdet av det egna arbetet. Vid värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris bör således samtliga avdragsgilla ersättningar till anställda bchattdlas på enhetligt sätt.
Det av beredningen föreslagna gruttdavdraget — högst 1000!) kr. -— för ltantverks- och konsultföretag har enligt tttin mening sitt största betydelse i de fall då det är uppenbart att de aktiverade direkta kostnaderna är mindre än avdraget. Det är utan tvivel till fördel för såväl företagen själva som för berörda myndigheter att slippa göra en exakt värdering av nedlagda kostnadernår dessa uppenbarligen understiger avdragsbeloppet. Grundav- draget kan enligt ntin uppfattning lämpligen bestämmas till ett basbelopp (f. n. 14 900 kr.). I likhet med beredningen anser jag att grttndavdraget bör reserveras för hantverks- och konsuItverksamhet. Byggnads- och attlägg— ningsföretag bör alltså inte komma i åtnjutande av något gruttdavdrag.
Ett företag vars lager minskat i storlek under beskattningsåret kan med stöd av en särskild regel (supplementårrcgel ]) basera nedskrivningen på lagrets medeltalsvärde vid utgången av de två närmast föregående beskatt- ningsåren. Beredningen ltar föreslagit att en motsvarande regel skall införas vid värderingen av pågående arbeten i byggnads- och anläggningsverksam- het. Jag delar denna uppfattning. Att i detta sammanhang införa regler som begränsar tillätnpningsområdet för nämnda regel när den skattskyldige t. ex. ingår i en koncern (jfr punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 41 & Kl.) behövs enligt min mening inte. För dessa och liknande fall av intressege- mettskap bör i stället införas en särskild skatteflyktsregel. Jag återkommer strax till denna fråga.
Vid beräkning av det skattemässigt lägsta tillåtna värdet på lager skall fr. o. m. 19Rl års taxering hänsyn normalt tas till om den skattskyldige yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond (41 d & sista stycket KL). ] fråga om lagertillgångar sotn otttfattas av de reguljära nedskrit-'ningsreglerna minskar sålunda förekomsten av en resultatutjämningsfond ncdskrivnings- rätten från 60 Cå till 45 C”? av det lägsta av lagrets anskaffnings- eller återanskaffningsvi'irde. Samma begränsning i nedskrivningsutrytntnet kan inträda om ett närstående företag. exempelvis ett företag som ingår i samma koncern. utnyttjar möjligheten att göra avsättning till resultattttjämttings- fond. Jag kommer i det följande att lägga fratn förslag om att liknande begränsningsregler skall införas också vid nedskrivning av lager av fastighe- ter och liknande tillgångar ( avsnitt 2.5.8 ).
En logisk följd av nu nämnda regler borde vara att ett byggnads- eller anläggningsföretag. sotn avsatt ett belopp till resultatutjämningsfond. därigenom begränsar sina nedskrivningsmöjlighcter med viss del av de direkta kostnaderna för pågående arbeten. Som värde av pågående arbeten skulle alltså få redovisas t. ex. minst 90 C;- — i stället för minst 85 C.:-';. — av de direkta kostnaderna. Enligt mitt mening talar emellertid flera skäl föratt man
Prop. 1980/81 :68 147
katt avstå från en sådan reducering av nedskrivningsrz'itten. För det första innebär den av mig föreslagna värt'leringsnivån — 85 C-';- av de direkta kostnaderna — en begränsning av reserveringsutrymmet med 5 procentenhe- ter jämfört tned nuvarande praxis. Det finns vidare anledning att befara att en koppling mellan den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten och egna eller närstående företags avsättningar -till t'csultatutjåmnittgsfond skulle vålla svårbemästrade tillämpningsproblem inom byggnads— och anläggttingsbranscherna. Jag syftar bl. a. på det fallet att ett atttal företag gemensamt uppför en byggnad eller anläggning genom förmedling av ett för ändamålet särskilt bildat bolag.
Företagsskatteberedningen har ft'treslagit att en särskild regel skall införas för att förhindra att ett och samma pågående arbete utnyttjas som nedskrivttingsunderlag av två företag mellan vilka intressegcmenskap råder. Fråga kan t. ex. vara om en unt'lerentreprenör som är dotterbolag till huvudentreprenören eller om en enskild byggmästare som anlitar ett helägt aktiebolag för viss del av byggtmdsarbetet. Beredningens förslag går ut på att nedskrivning inte får ske för pågående arbeten som den skattskyldige utför för ett närstående företags räkning.
Vid remissbehandling har framhållits att den av beredningen föreslagna regeln. sotn till sin konstruktion skiljer sig från en regel med samma syfte i RSV:s anvisningar för byggnadsföretagen m. fl.. har fått ett alltför oprecist innehåll. Jag delar denna uppfattning. Risk för omotiverade skattekrediter för pågående arbeten torde nämligen uppkomma endast i de fall då ett företag åtagit sig att till fast pris utföra ett uppdrag för ett närstående företags räkning. [ sådana fall kan det hävdas att uppdragsgivaren — t. ex. en huvudentreprenör eller en byggherre — har rätt till avdrag för a-contobetal- ningar till uppdragstagaren trots att denne — enligt de allmänna reglerna — inte skall ta upp mottagna belopp som intäkt. Med hänsyn till detta bör mina i det föregående föreslagna regler för pågående arbeten till fast pris — bl. a. skattefrihet för mottagna a-contobetalnittgar — inte gälla när den skattskyl- dige har ställning sotn uppdragstagare och intressegemenskap råder mellan denne och uppdragsgivaren. ] situationer av detta slag bör uppdragstagarens inkomst på grund av det pågående arbetet bestämmas efter skälig grund. Vilka principer sotn då bör gälla återkommer jag till i specialmotivering— en.
I fråga om arbeten på löpande räkning föreslog jag att en skatteflyktsregel skulle införas som tog sikte på uppdragstagare som av skatteskål senarelade sin fakturering. En liknande bestämmelse behövs enligt min mening också beträffande arbeten som utförs till fast pris. Jag syftar på det fallet att den skattskyldige avstår från att slutredovisa ett utfört uppdrag föratt därigenom kunna skjuta beskattningen framåt i tiden. Situationen är alltså den att uppdraget redovisas som-ett pågående arbete trots att uppdraget mycket väl hade kunnat slutredovisas före beskattningsårets utgång. Har den skattskyl- dige i betydande omfattning underlåtit att slutredovisa arbeten som enligt
Prop. l980/81z68 148
god redovisningssed hade kunnat slutfaktureras. bör därför den skattemäs- siga inkomstberäkningen baseras på de belopp som skäligen hade kunnat slutredovisas.
Den nu föreslagna skatteflyktsregeln förutsätter — liksom motsvarande regel för arbeten på löpande räkning — kännedom om vad som är god redovisningssed inom den aktuella branschen. Det bör enligt min mening ankomma på RSV att — efter samråd med BFN — vid behov utfärda anvisningar för tillämpning av de ifrågavarande skatteflyktsreglerna.
Det kan inträffa att ett uppdrag. som den skattskyldige åtagit sig att utföra till fast pris. kräver väsentligt längre arbetsinsats eller väsentligt högre materialkostnader än denne räknat med. Följden kan bli att den skattskyl— dige inte får någon som helst täckning för sina indirekta kostnader och att de direkta kostnaderna endast delvis täcks av den överenskomna ersättningen. [ situationer av detta slag leder en aktivering av de direkta kostnaderna till att det redovisade resultatet av det pågående arbetet blir bättre än det verkliga resultatet. Detta strider mot god redovisningssed. Jag föreslår därför att värdet — och därmed inkomsten — av den skattskyldiges pågående arbeten får jämkas nedåt. om den skattskyldige kan göra sannolikt att summan av de aktiverade beloppen — i förekommande fall efter grundavdrag — överstiger motsvarande delar av ktmtraktssummorna.
Hänvisningar till S2-4-3
2.5. Byggnadsrörelse och handel med fastigheter 2.5.1 Inledning
Vid den skattemässiga behandlingen av byggnadsverksamhet och handel med fastigheter uppkommer två principiellt sett skilda problem. Det första är att avgöra om den bcdrivna verksamheten är att anse som rörelse eller inte. Frågan gäller med andra ord att dra en gräns mellan exempelvis byggnads- rörelse och uppförande av en privat byggnad eller en driftbyggnad samt mellan yrkesmässig handel med fastigheter och ett fastighetsförvaltande företags normala omplaceringar av sitt fastighetsbestånd. Det andra huvudproblemet gäller hur inkomsten skall beräknas i de fall då det är klarlagt att verksamheten är att hänföra till rörelse. 1 det sammanhanget måste ställning tas till bl. a. vilka fastigheter som skall anses ingå i rörelsen och i vad mån den i räkenskaperna gjorda nedskrivningen av fastigheternas värden kan godtas i skattehänseende.
[ KL och andra skatteförfattningar fitttts f. n. endast ett fåtal regler som direkt tar sikte på byggnadsverksamhet och handel tued fastigheter. Vad som skall anses utgöra byggnadsrörelse eller handel med fastigheter definieras inte. Som princip gäller emellertid att sådan verksamhet skall — om den utgör rörelse i skattehänseende — beskattas på samma sätt sotn annan rörelse. lnkomsten skall beräknas enligt bokföringsmt'tssiga grunder. vilket innebär att hänsyn skall tas till in- och utgående lager. fordringar och skulder. Vid
Prop. l980/81z68 149
beräkning av rörelseinkomsten medges avdrag för inköp av fastigheter medan vederlaget för sålda fastigheter skall tas upp som intäkt. Värdet av fastigheterna vid beskattningsä rets ingång blir i praktiken en avdragspost och lärdet vid beskattningsårets utgång cn intäktspost.
Enligt de allmänna nedskrivningsreglerna i punkt 2 av am'isningarna till 4l & KL skall den i räkenskaperna gjorda värderingen av lagret godtas i
r
skattehänseende såvida lagret inte skrivits ned till lägre belopp än 40 ':'-':' av anskaffnings- eller ätcranskaffningsvärdct. Dessa regler är dock enligt punkt 3 i samma anvisningspunkt inte tillämpliga på fastigheter. Lager av fastigheter skall i stället tas upp till vad sotn med hänsyn till risk för förlust. prisfall m.m. framstår som skäligt. I praktiken har nedskrivningsrättcn begränsats till omkring 15 (..?-"f av fastigheternas anskaffningsvärde. Även i andra hänseenden. t. ex. beträffande skatteeffekter vid arv. kan reglerna för fastigheter avvika från vad som normalt gäller för omsättningstillgängar i rörelse.
[ brist på uttrycklig lagreglering har det blivit en uppgift för skattedom- stolarna att dra upp riktlinjerna för den skattemässiga behandlingen av byggnadsrörelse och handel med fastigheter. Domstolaruas praxis är mycket omfattande och inte sällan svår att tolka. Detta har gett upphov till viss osäkerhet om det gällande rättsläget. Med tanke bl.a. på de betydande 'ärden det kan vara fråga om är denna osäkerhet ofta mycket besvärande. Att märka är också att den sedan lång tid tillbaka höga inl'latit'mstaktcn gör att skillnaden mellan en nominellt beräknad rörelsevinst och en in(lexom- räknad realisationsvinst ofta blir ytterst betydande.
l:"öretagsskattebercdningen anser att en stor del av de nuvarande problemen i samband med den skattemässiga behandlingen av byggnadsrö- relse och handel med fastigheter kan föras tillbaka på dels frånvaron av klara definitioner av begreppen byggnadsrörelse och handel med fastigheter. dels osäkerheten om när en fastighet skall anses utgöra lagertillgäng i sådan verksamhet. Beredningen har därför undersökt möjligheterna att genom lagstiftning klarlägga rättsläget. Beredningen har dock kommit till slutsatsen att det inte går att finna en användbar definition av byggnadsrörelsebegrep- pet. Något sådant förslag har därför inte lämnats. Däremot har beredningen föreslagit att begreppet handel med fastigheter definieras. Förslaget är utformat efter mönster av nu gällande bestämmelser om tomtrörelse. Sålunda föreslås att s. k. kvalificerad handel med fastigheter skall anses föreligga när någon bedriver försäljning av fastigheter vilka uppenbarligen anskaffats för yrkesmässig avyttring. 5. k. okvalificerad handel med fastig- heter anses i princip föreligga om den skattskyldige inom en femårsperiod köpt och sålt minst fem fastigheter.
Beredningen har vidare lagt fram förslag till en närmare reglering av gränsdragningen mellan å ena sidan lagerfastighcter. dvs. fastigheter som utgör omsättningstillgängi rörelse. och å andra sidan fastigheter som utgör anläggningstillgång i näringsverksamhet och privata fastigheter. Förslz'tget
Prop. 1980/8 1:68 150
överensstämmer i huvudsak med nuvarande praxis. Vissa materiella ändringar föreslås dock. Bl. a. förordas att byggmästares privata bostadsfas- tigheter—vilka f. n. normalt anses utgöra omsättningstillgäng i rörelsen (s. k. byggmästarsmitta) - i ökad omfattning skall kunna behandlas som en vanlig privat fastighet. Samtidigt innehåller förslaget emellertid också bestämmel- ser som tar sikte på att hindra att fastigheter förlorar sin karaktär av omsättningstillgång om de övergår till ny ägare på grund av att den tidigare ägaren avlidit. Beredningen behandlar också principerna för byggnadsföre— tagens resultatredovisning och utrymmet för uppbyggnad av Obeskattade reserver.
Jag kommeri det fi.")ljande att ta upp beredningens nu nämnda förslag till behandling. Jag inleder med att diskutera om det är möjligt att i lagtexten införa definitioner av vad som skall anses utgöra byggnadsrörelse och handel med fastigheter. Därefter tar jag upp frågan om i vilka fall en fastighet bör räknas som omsättningstillgång i rörelse. ] de två avslutande huvudavsnitten diskuterar jag vad som bör gälla när en fastighet. som utgör omsättningstill- gäng, tillfaller en ny ägare genom arv e. d. samt vilka nedskrivningsrcgler som bör gälla för omsä'tttningstillgångar i byggnadsrörelse och handel med fastigheter.
Fastigheter som utgör omsättningstillgängar i rörelse kan förektnnma inte bara hos skattskyldiga som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter utan bl.a. också hos den som bedriver t(:)mtrörelse. Genom lagstiftning år 1967 infördes i punkt 2 av am'isningarm-t till 27 & KL särskilda bestämmelser om när tomtrörelse skall anses föreligga och hur inkomsten av rörelsen skall beräknas. ] likhet med beredningen anser jag att det f. 11. saknas anledning att genomföra några mer genomgripamlc ändringar av dessa bestämmelser. Vad gäller exempelvis rätten till nedskrivning och skattekonsekvenscr vid förvärv genom arv talar emellertid åtskilligt för att samma regler bör gälla oavsett om fastigheten utgör omsättningstil[gäng i tomtrörelse eller annan rörelse. Dessa spörsmål kommer jag därför att behandla samtidigt för alla typer av fastigheter som utgör (.)msättningstill- gångar i rörelse. De frågor som har betydelse bara för tomtrörelse avser jag däremot att redovisa för sig (avsnitt 2.6).
Hänvisningar till S2-5
2.5.2. Begreppen byggrmrlsrörclsc och handel med faslig/leter
Skattelagstiftningen innehåller f. n. inga definitioner av vad som skall anses utgöra byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Som påpekats av företagsskatteberedningen och vid remissbehandlingen ger detta upphov till åtskilliga problem. framför allt när man skall avgöra om en fastighet utgör en omsättningstillgäng eller inte. Beredningen har föreslagit att begreppet handel med fastigheter skall definieras i skattehänseende. Beredningen har däremot inte ansett det möjligt att utarbeta en definition av begreppet byggnadsrörelse.
Prop. 1980/81:68 151
För egen del kan jag ansluta mig till beredningens uppfattning att det vore önskvärt om lagtexten gav klart besked om när en verksamhet är att bedöma som byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Vid utformningen av sådana definitioner uppkommer emellertid betydande svårigheter. Risken är att den valda definitionen blir för vidsträckt eller för snäv. Vad särskilt gäller byggnadsrörelse torde det f. ö. vara relativt sällsynt att frånvaron av en definition ger upphov till några problem. I de flesta fall torde det nämligen vara uppenbart om en skattskyldig bedriver byggnadsrörelse eller inte. De regler som jag i det följande kommer att föreslå beträffande gränsdragningen mellan fastigheter som utgör omsättningstil[gängar och andra fastigheter kan vidare antas minska olägenheten av att byggnadsrörelsebegreppet inte är definierat. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att föreslå någon lagreglering av detta begrepp.
Med hänsyn till de likheter som finns mellan tomtrörelse och handel med fastigheter kan det synas ligga nära till hands att — med reglerna om tomtrörelse som förebild — införa en definition av såväl kvalificerad som okvalificerad handel med fastigheter. Fastighetshandel i den okvalificerade formen skulle exempelvis föreligga om den skattskyldige under en viss period köpt och sålt ett visst minsta antal fastigheter. En regel av nu antytt slag har emellertid den allvarliga nackdelen att hänsyn inte tas till omfattningen av den skattskyldiges verksamhet. Denna brist spelar mindre roll vid okvalifi- cerad tomtrörelse. eftersom varje förvärvskälla i sådan rörelse normalt avser ett begränsat markområde. I en förvärvskälla avseende handel med fastigheter kan däremot ingå ett stort antal fastigheter som är belägna på olika platser i landet. Det är därför enligt min mening inte rimligt att basera bedömningen av om handel med fastigheter föreligger eller inte enbart på antalet fastighetstransaktioner. Innehar den skattskyldige — t. ex. ett av de börsnoterade fastighetsförvaltande bolagen — ett mycket stort antal fastig- heter, kan ett visst antal köp och försäljningar framstå som en naturlig omplacering av fastighetsbeståndct medan samma antal transaktioner måste bedömas som rörelse om den skattskyldiges fastighetsinnehav är begränsat till ett fåtal fastigheter.
Enligt min mening bör således inte den av beredningen föreslagna regeln för bedömningen av om okvalificerad handel med fastigheter föreligger läggas till grund för lagstiftning. Av bl. a. praktiska skäl anser jag det vidare uteslutet att införa andra former av schabloner. exempelvis regler som tar sikte på köpeskillingarnas storlek eller hur snabbt fastighetsinnehavet omsätts. Min "slutsats blir att det liksom hittills fär överlämnas åt praxis att fastställa var gränsen går mellan handel med fastigheter och sådana fastighetstransaktioner som inte ingår som ett led i rörelse.
Beredningen har. som jag tidigare nämnt. föreslagitatt en definition införs även för kvalificerad handel med fastigheter. En sådan definition fyller enligt min uppfattning knappast någon funktion om man avstår från att definiera begreppet okvalificerad handel med fastigheter. Förslaget bör därför inte genomföras.
Prop. l980/81z68 _ 15 lx)
2.5.3. Fastigheter som omsätlningsli/Igång i rörelse 2.5.3.l. Byggnadsrörelse
Som jag inledningsvis nämnt är det vid den skattemässiga behandlingen av en fastighet nödvändigt att skilja mellan å ena sidan fastigheter som utgör omsättningstillgängar i rörelse och å andra sidan- fastigheter som utgör anläggningstillgångar i näringsverksamhet eller har karaktären av rent privata tillgångar, Avyttras en fastighet. som utgör en omsättningstillgäng. skall försäljningslikviden tas upp som intäkt av rörelse. Vid avyttring av andra fastigheter sker eventuell beskattning enligt de förmånligare regler som gäller för beräkning av realisationsvinst. En omsättningsfastighct kan — liksom andra lagertillgångar — med verkan i skattchz'inseende utnyttjas som underlag för nedskrivning. Någon sådan rätt föreligger inte beträffande en fastighet som är ett anläggningstillgång.
Frågan om när en fastighet skall anses utgöra omsättningstillgäng i byggnadsrörelse har inte varit föremål för lagstiftning. lnte heller rättspraxis ger något uttömmande svar på denna punkt. i huvudsak torde dock gälla att en fastighet skall betraktas som lagertillgång i beskattningshänseende om den — oavsett användningsområde i övrigt — blivit föremål för annat byggnadsarbete i ägarens byggnadsrörelse än sedvanliga smärre reparatio- ner.
Vad nu sagts får betydelse främst i fråga om fastigheter som används som bostad för rörelseidkaren eller som driftfastighet i byggnadsrörelsen eller annan av fastighetsägaren bedriven näringsverksamhet. Är fastigheten inte avsedd att nyttjas för sådant ändamål utan anskaffad i syfte att upprustas cllcr bebyggas. betraktas fastigheten däremot som omsättningstillgäng även om de planerade åtgärderna ännu inte vidtagits. En stark presumtion föreligger enligt praxis för att en byggmästare eller ett byggnadsföretag förvärvar fastigheter för upprustning eller bebyggelse. Det kan också förekomma att den som bedriver byggnadsrörelse samtidigt anses ägna sig åt yrkesmässig handel med fastigheter. Detta innebär att redan en enstaka fastighetsförsälj- ning kan träffas av rörelsebeskattning även om det står klart att den sålda fastigheten inte haft någon anknytning till byggnadsrt'irelsen. Har byggnads- rörelsen karaktär av renodlad entreprenadverksamhet. torde dock den skattskyldige normalt kunna köpa och avyttra en eller annan fastighet utan att fastigheten behandlas som omsättningstillgäng.
Beredningens förslag innebär till stor del en kodifiering av gällande rätt. Sålunda föreslås att en fastighet, som innehas av någon som bedriver byggnadsrörelse. skall utgöra omsättningstillgång i denna rörelse om fastigheten varit föremål för omfattande byggnadsarbeten i rörelsen. Även om den skattskyldige inte utfört omfattande byggnadsarbeten. skall fastig- heten enligt beredningen utgöra omsättningstillgäng om fastigheten förvär- vats i och för rörelsen. Detta anses vara fallet om syftet med anskaffningen varit att upprusta. bebygga eller avyttra fastigheten eller att använda
'Jt '.»)
Prop. 1980/81:68 l
fastigheten för stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen. Fastigheter som förvärvats för att stadigvarande användas i jordbruk. skogsbruk eller i annan rörelse än byggnadsrörelse eller rörelse avseende handel med fastigheter skall dock inte anses som omsättningstillgängar.
Beredningen föreslår vidare att särskilda regler införs för byggtnästares egna bostadsfastigheter. F. n. gäller principen att en av en byggmästare ägd fastighet aldrig ft.")rlorar karaktären av omsättningstillgäng om den en gång blivit att anse som en sådan tillgång. Enligt beredningen bör emellertid en Villafastighet kunna behandlas som en privat tillgång — och inte som omsättningstillgång — om byggmästaren ägt och varit mantalsskriven på fastigheten under minst tio år i följd. Som ytterligare förutsättningar föreslås gälla att byggmästaren inte utfört arbete på villan eller medgivits avdrag för nedskrivning på den under tioårsperioden.
Förslagen har till övervägande del lämnats utan crinran av remissinstan- serna. Ett antal remissinstanser har dock uppfattat uttrycket omfattande byggnadsarbeten som en inte önskvärd liberalisering i förhållande till nuvarande praxis. Beträffande förslaget att en fastighet skall utgöra omsättningstillgång om den förvärvats i och för rörelsen har från några håll yppats farhågor för att en sådan anknytning till syftet med förvärvet kan komma att ge upphov till tillämpningsproblem.
För egen del är jag cnsc med beredningen att starka skäl talar för att lagtexten bör innehålla regler som angeri vilka situationer en fastighet. som ägs av den som bedriver byggnadsrörelse. skall anses utgöra omsättningstill- gångi rörelsen. Det råder således inget tvivel om att den osäkerhet som f. n. råder på detta område är ytterst besvärande för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. I likhet med många remissinstanser befarar jag emellertid att beredningens förslag kommer att leda till tillämpningspro- blem. Det kan exempelvis ofta vara mycket svårt att fastställa i vilket syfte en byggmästare förvärvat en fastighet. Situationen är kanske den att den skattskyldige avser att utföra arbete på (len inköpta fastigheten endast om arbetstillfällen saknas på andra håll. I fråga om fastigheter som inte anskaffats i och för byggnadsrörelsen förutsätter beredningens förslag vidare att taxeringsmyndigheterna tar ställning till om byggnadsarbetena på fastigheten varit omfattande eller inte. Även en sådan bedömning kan uppenbarligen. särskilt om arbetet utförs vid olika tillfällen. vara besvärlig att göra. Svåra praktiska problem kan vidare uppkomma vid prövning av om en byggmästare någon gång under en tioårsperiod före en avyttring utfört arbete på sin villa eller utnyttjat denna som underlag för nedskrivning. Med hänsyn till det anförda anser jag det nödvändigt att i viss utsträckning avvika från den av beredningen föreslagna gränsdragningen mellan omsättningsfas— tigheter och andra fastigheter.
Såvitt gäller skattskyldiga som bedriver byggnadsrörelse framstår det enligt min mening som naturligt att utgå från att ett fastighetsinköp normalt sker för rörelsens räkning. Presumtionen bör alltså vara att den skattskyldige
Prop. l980/8l :68 154
förvärvat fastigheten för att upprusta. bebygga eller utföra annat arbete på den. Som huvudregel bör därför gälla att en fastighet skall anses utgöra omsättningstillgång i byggnadsrörelse om den genom köp. byte eller därmed jämförligt fång förvärvas av en byggmästare eller annan som bedriver byggnadsrt'irelse. Fastigheter som förvärvas genom arv. gåva eller annat bcnefikt fång omfattas således inte av presumtionsregcln. Jag återkommer senare till Vad som bör gälla vid sådana förvärv ( avsnitt 2.5.7 ).
En regel av innebörd att varje fastighet som inköpts av exempelvis en byggmästare är att anse som en omsättningstillgång skulle emellertid — som beredningen också funnit — föra alltför långt. Detta gäller framför allt när det är uppenbart att fastigheten inte förvärvats för att bebyggas eller renoveras och därefter säljas vidare. Fråga kan t. ex. vara om en fastighet som anskaffats för stadigvarande användning i jordbruk. skogsbruk eller rörelse som bedrivs av den skattskyldige. Ett annat fall då presumtionen kan ge ett otillfredsställande resultat är om fastigheten förvärvats för att stadigvarande användas som bostad åt den skattskyldige eller dennes make. Enligt min mening bör det därför uttryckligen anges att fastigheter. som anskaffats för nu angivna ändamål. inte får ställning som omsättningstillgång i den skattskyldiges byggnadsrörelse. Med hänsyn bl. a. till de regler om närstå- endes fastighetsinnehav som jag föreslår i det följande ( avsnitt 2.5.4 ). bör bestämmelsen vara tillämplig även då den verksamhet vari fastigheten stadigvarande skall användas bedrivs av den skattskyldiges make eller av ett fåmansföretag vari den skattskyldige eller dennes make är företagsledare. Utöver nu angivna fall bör vidare undantag införas för situationer då det framstår som uppenbart att den förvärvade fastigheten saknar anknytning till den skattskyldiges byggnadsrörelse.
Bedömningen av om en fastighet förvärvats för att utgöra anläggningstill- gång i jordbruk. skogsbruk eller rörelse. som bedrivs av den skattskyldige eller honom närstående rättssubjekt. torde normalt inte ge upphov till några problem. Vid prövningen av om fastigheten skall anses som omsättningstill- gång eller inte bör skillnad inte göras mellan byggnadsrörelsen och eventuell annan av den skattskyldige bedriven rörelse. En fastighet som anskaffas för att användas som kontor eller lagerlokal i byggnadsrörelsen bör således kunna behandlas som anläggningstillgång. Den omständigheten att den skattskyldige avser att i egen regi utföra byggnadsarbete på fastigheten bör i och för sig inte spela någon avgörande roll i detta sammanhang. Omfatt- ningen av avsedda byggnadsarbeten är emellertid en faktor som måste beaktas när syftet med förvärvet skall fastställas. Frågan om vilka skatte— konsekvenser som skall inträda när den som bedriver byggnadsrörelse upprustar eller bebygger egna fastigheter som inte utgör omsättningstillgång- ar återkommer jag inom kort till ( avsnitt 2.5.6 ).
Det finns enligt min uppfattning också anledning att förmoda att bedömningen av om en fastighet är avsedd att stadigvarande användas som bostad åt den skattskyldige eller dennes make kommer att bli på det hela
Prop. 1980/81:68 155
taget problemfri. I kravet på att fastigheten skall stadigvarande användas som bostad ligger att fråga endast kan vara om den skattskyldiges permanenta bostad och ett — eller i undantagsfall ytterligare något — fritidshus som den skattskyldige såvitt kan bedömas kommer att inneha under avse 'ärd tid framöver. Det kan självfallet i undantagsfall förekomma att den skattskyldige med relativt korta mellanrum byter permanentbostad eller fritidshus och att det därför kan vara tveksamt om kravet på stadigvarande användning är uppfyllt. Till saken bör dock att skillnaden mellan realisa- tionsvinstbeskattningen och rörelsebeskattningen är relativt liten vid kortare innehavstider.
En fastighet kan förvärvas för flera olika ändamål. Den skattskyldige har exempelvis för avsikt att använda en del av en nyförvärvad fastighet i sin rörelse medan återstoden av fastigheten skall hyras ut till utomstående. En av den skattskyldige ägd fritidsfastighet kan vidare i viss utsträckning utnyttjas för annat än bostadsändz'tmål eller för bostadsändamål men av andra än den skattskyldige eller dennes make. l situationer av detta slag bör den förvärvade fastigheten anses som omsättningstillgång såvida det inte är uppenbart att fastigheten till huvudsaklig del är avsedd för det kvalificerade ändamålet. En fastighet som dels skall användas som anläggningstillgång i den skattskyldiges rörelse, dels hyras ut. bör alltså behandlas som anläggningstillgäng endast om minst omkring 75 % av fastigheten kan anses avsedd för rörelsen.
Som jag nyss nämnt bör en fastighet inte heller anses som omsättnings- tillgång om det framstår som uppenbart att förvärvet saknar samband med den av den skattskyldige bcdrivna byggnadsrörelsen. Vid tillämpning av denna bestämmelse får hänsyn tas till samtliga föreliggande omständigheter. Stor vikt bör t. ex. läggas vid den lokala och funktionella anknytning som kan finnas mellan fastighetsförvärvet och byggnadsrörelsen. En byggmästare som på entreprenad uppför småhus inom ett lokalt begränsat område bör exempelvis kunna ha möjlighet att som kapitalplacering köpa en hyres- eller kontorsfastighet på annan ort utan att fastigheten anses smittad av byggnadsrörelsen. Det är vidare givet att den skattskyldiges egen uppfattning om förvärvets karaktär måste beaktas. Redovisas fastigheten som en omsättningtillgäng i byggnadsrörelsen bör fastigheten också normalt anses som en omsättningstillgäng i skattehänseende. Likaså bör en skattskyldig. som fått avdrag för nedskrivning på fastigheten. inte i efterhand — t. ex. när .fastigheten säljs — kunna hävda att fastigheten rätteligen varit en anlägg- ningstillgång. Däremot bör inte det förhållandet att den skattskyldige konsekvent hällit en nyförvärvad fastighet utanför byggnadsrörelsens räkenskaper utan vidare föranleda att den vid en framtida avyttring skall behandlas som anläggningstillgång. Framkommer det att fastigheten haft ett samband med rörelsen — fastigheten har t. ex. upprustats genom den skattskyldiges försorg eller använts som evakueringsbostad — skall fastighe- ten oavsett redovisningssätt behandlas som omsättningstillgäng i rörelsen.
Prop. HSO/81:68 156
Förekomsten av egen arbetsinsats bör alltså här ha en avgörande betydelse vid bedömningen om fastigheten utgör (.)msättningstillgång i rörelse eller inte.
De föreslagna bestämmelserna om vilka fastigheter som skall anses utgöra omsättningstillgångari byggnadsrörelse bör tas in i en ny punkt. punkt 3. av anvisningarna till 27 & KL. Samtidigt bör den nuvz'trande punkten 3 av dessa anvisningar betecknas som punkt 5.
25.32 llandel med fastigheter
Skattelagstiftningen innehåller f. n. inte några bestämmelser om i vilka situationer en fastighet. som fört-'ärvas av den som bedriver fastighetsht'lndel. skall anses utgöra omsättningstillgång i rörelsen. Gränsdragningen mellan omsättningsfastigheter och andra fastigheter har. liksom beträffande bygg- nadsrörelse. ("överlämnats åt praxis.
l—"öretagsskatteberedningen har föreslagit att uttryckliga regler skall införas om stnittans omfattning vid handel med fastigheter. Som huvudregel bör enligt beredningen gälla att en fastighet skall anses utgöra omsättnings- tillgång om den förvärvas av en skattskyldig som bedriver handel med fastigheter. Undantag föreslås dock böra gälla i fråga om fastigheter som ft'jrvärvas för att stadigvarande användas i jordbruk eller skogsbruk eller i annan rörelse än byggnat'lsrörelse och handel med fastigheter.
För egen del ansluter jag mig till beredningens uppfattning att det behövs regler som anger hur långt smittan sträcker sig när den som bedriver fastighetshandel förvär 'ar en fastighet. Jag delar också beredningens uppfattning att huvudregeln bör vara att varje fastighet. som genom köp. byte eller därmed jämförligt fång förvärvas av den som bedriver handel med fastigheter. blir att anse som omsättningstillgång i rörelsen. Däremot bör undantagen från denna huvudregel utformas på ett delvis annat sätt än -'ad beredningen förordat. I enlighet med- vad jag föreslagit i., fråga om byggnadsrt'jrelse anser jag att fastigheter. som anskaffas för att stadigvarande användas som bostad åt den skattskyldige eller dennes make. inte skall omfattas av smittan. Detsamma bör gälla om en fastighet förvärvas för att stadigvarande använt'las i jordbruk. skogsbruk eller rörelse. som bedrivs av den skattskyldige. dennes make eller av fåmansföretag vari den skattskyldige eller maken är företagsledare. Vid denna bedömning bör skillnad inte göras mellan den aktuella handelsrörelsen och eventuell annan av den skattskyl- dige bedriven rörelse. Om en skattskyldig. som bedriver handel med fastigheter. anskaffar en fastighet för att stadigvarande användas som kontor i handelsrörelsen. bör således denna fastighet anses utgöra anläggningstill- gång — och inte omsättningstillgång — i rörelsen. Även vad gäller utnyttjande av en fastighet för olika ändamål bör de principer som jag nyss föreslagit för byggnadsrörelse tillämpas för handel med fastigheter.
I fråga om skattskyldiga. sotn bedriver byggnadsrörelse. gäller enligt mitt
Prop. HSO/81:68 157
förslag att smittan inte skall omfatta fastighetsförvärv som uppenbarligen helt saknar samband med byggnadsrörelsen. En regel av detta slag skulle emellertid kunna bli 5 'år att tillämpa på den som bedriver fastighetsbandel. Svårigheterna hänger bl. a. samman nted att handel med fastigheter — till skillnad mot byggnadsrörelse — i regel inte är begränsad till visst område eller till viss typ av fastigheter. Någon motsvarighet till den nämnda undantags- regeln bör därför inte införas i fråga om skattskyldigt't som bedriver handel med fastigheter.
Reglerna om vilka fastigheter som skall anses utgöra omsättningstillgång i fastighetshandel bör. liksom motsvarande regler i fråga om byggnat'lsrörelse. tas in i den nya punkten 3 av anvisningarna till 27 & KL.
Hänvisningar till S2-5-3
2.5.4. Närståendes fattig/tetsinnehat'
Jag har i det föregående behandlat frågan om i vilken omfattning en fastighet. som förvärvas av skattskyldiga som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. skall anses smittad av rörelsen och därmed behandlas som omsättningstillgång. Ett genomförande av mina förslag innebär att en sådan fastighet normalt kommer att utgöra (ansättningstill- gång i rörelse. Undantag görs dock om fastigheten är avsedd för stadigva- rande användning i jordbruk. skogsbruk eller rörelse. som bedrivs av den skattskyldige. eller om fastigheten är avsedd som permanent- eller fritids- bostad åt den skattskyldige. Beträffande byggnadsrörelse undantas också fastighetsförvärv som uppenbarligen saknar samband med rörelsen.
Problemet med smittans omfattning begränsar sig inte till fastigheter som innehas av rörelseidkaren själv. Även fastigheter som förvärvas av en nära anhörig till rörelseidkaren har i vissa fall ansetts utgöra omsättningstillgångar i rörelse. Bakgrunden till rättsutveeklingen på detta område är önskemålet att förhindra att den som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter vinner obehöriga skatteförmåner genom att låta närstående personer förvärva fastigheter som normalt borde ingå i rörelsen. Samma överväganden ligger bakom den skattemässiga behandlingen av aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag sotn innehas av rörelseidkare av nu angivet slag.
[ det följande kommer jag att diskutera hur fastigheter. som förvärvas av närstående till den skattskyldige. skall beskattas. Med närstående personer avses i detta sammanhang även aktiebolag och andra juridiska personer som i högre eller lägre grad behärskas av den skattskyldige. Frågan om den skattemässiga behandlingen av aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag återkommer jag snart till ( avsnitt 2.5.5 ).
Beredningen har föreslagit att den som bedriver byggnadsrörelse samt dennes make och hemmavarande barn under 16 år skall betraktas som en enhet vid bedömningen av om en fastighet utgör omsättningstillgång i
rörelsen eller inte. Förslaget innebär att en fastighet. som innehas av maken
Prop. 1980/81:68 158
eller barnet. blir att anse som omsättningstillgång om fastigheten skulle ha utgjort omsättningstillgångom den innehafts av rörelseidkaren själv. Bedrivs byggnadsrörelsen av ett fåtnansföretag skall motsvarande regel gälla för fastighet som innehas av företagsledaren. maken eller barnet.
Vid remissbehandlingen har förslaget med några få undantag lämnats utan crinringar. En remissinstans ifrågasätter dock om inte delägare i ett fåmansföretag bör jämställas med företagsledare i företaget. Från ett par håll framförs vidare farhågor för att närståendereglerna kan komma att ge upphov till tolknings- och tillämpningsproblem.
För egen del kan jag till en början ansluta mig till uppfattningen att makes fastighetsförvärv bör jämställas med fastigheter som förvärvas av rörelseid- karen själv. Den starka ekonomiska gemenskap som i allmänhet råder inom äktenskapet talar enligt min mening för att makarna i detta sammanhang bör behandlas som en enhet. Förvärvet bör medföra att maken själv blir att betrakta som rörelseidkare såvida inte fastigheten används för något av de undantagna ändamålen eller — såvitt gäller byggnadsrörelse — det är uppenbart att fastigheten saknar samband med rörelsen. Det bör emellertid betonas att smittan överförs från den som bedriver rörelsen till dennes make endast om den sistnämnde förvärvar en fastighet genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. Förvärv genom t. ex. gåva eller bodelning under äktenskapets bestånd medför alltså inte någon spridning av smittan.
llar smitta överförts till make anses rörelsen fortgå sålänge omsättnings- fastigheten finns kvar. dvs. även om äktenskapet skulle upphöra. Detta medför i sin tur att en fastighet. som förvär 'as efter det att äktenskapet upplösts. kan smittas såvida rörelsen inte dessförinnan upphört genom att samtliga omsättningsfastigheter överlåtits.
Åtskilligt talar enligt min mening även för beredningens förslag att en fastighet. som förvärvas av ett hemmavarande barn under 16 är. bör behandlas som omsättningstillgång om så hade varit fallet om fastigheten i stället förvärvats av någon av föräldrarna. En regel av detta innehåll skulle emellertid ge upphov till en del olägenheter. Jag syftar bl. a. på de komplikationer sotn kan inträda då barnet fyllt 16 år. Såvitt inte särskilda regler om avskattning införs skulle ett barn. som förvärvat en omsättnings- fastighct. anses som rörelseidkare ända till dess han i sin tur överlåter fastigheten. Detta kan på ett omotiverat sätt begränsa barnets möjligheter att finna lämpliga placeringsalternativ för sina tillgångar. ] sammanhanget kan också framhållas att de förmåner. som barns förvärv av fastigheter kan ge upphov till. torde minska genom de regler om uttagsbeskattning som jag i det följande komtner att föreslå ( avsnitt 2.5.6 ). Av bl. a. nu nämnda skäl är jag inte beredd att ställa mig bakom beredningens förslag om fastigheter som förvärvas av barn under 16 år.
Om en fysisk person har ett väsentligt inflytande i ett företag. som bedriver byggnadsrörelse. torde företagets verksamhet f. n. ofta påverka den skattemässiga bedömningen av bolagsägarens eget fastighetsinnehzw. Detta
Prop. 1980/81z68 159
innebär exempelvis att en fastighet. som förvärvas av företagsledaren i ett fåmansägt byggnadsföretag. regelmässigt anses utgöra omsättningstillgångi rörelse. Företagsledaren anses med andra ord smittad av företagets rörelse. Motsvarande torde gälla om företaget bedriver handel med fastigheter.
Beredningen har som jag nämnt föreslagit att en fastighet. som förvärvas av företagsledareni ett fåmansföretag. skall anses utgöra omsättningstillgång i byggnadsrörelse om fastigheten skulle ha utgjort sådan tillgång om den i stället hade förvärvats av fåmansföretaget. Detsamma föreslås gälla om fastigheten förvärvas av företagsledarens make eller hemmavarande barn under 16 år.
Beredningens förslag har med några undantag lämnats utan erinran vid rcmissbehandlingen. Även jag kan ansluta mig till beredningens principiella uppfattning. Den som har ett väsentligt inflytande i ett fåmansföretag bör alltså inte kunna göra obehöriga skattevinster genom att själv f("örvärva fastigheter som normalt sett borde ingå i företagets rörelse. Enligt min mening är det emellertid motiverat att på två punkter avvika från beredningens f(".')rslag. Jag anser för det första att smittan från fåmansföre- taget inte bör omfatta företagsledarens hemmavarande barn under 16 år. Jag får här hänvisa till de skäl jag nyss anfört för att begränsa smittan från föräldrar till barn. För det andra bör byggnadsrörelse och handel med fastigheter bedömas på samma sätt. Driver ett fåmansföretag handel med fastigheter bör alltså en fastighet. som förvärvas av företagsledaren eller dennes make, anses som omsättningstillgång i rörelse såvida fastigheten skulle ha utgjort sådan tillgång om den förvärvats av företaget. '
Jag vill framhålla att smittan från ett fåmansföretag. som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. kan överföras till företagsle- daren eller dennes make endast om fastigheten förvärvas genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. En fastighet. som företagsledaren eller dennes make förvärvar genom arv. gåva eller annat bcnefikt fång. kan alltså inte bli omsättningstillgång endast av den anledningen att fåmansföretaget bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Betonas kan vidare att den av företagsledaren — eller dennes make — förvärvade fastigheten inte blir smittad av företagets rörelse om fastigheten inte skulle ha blivit omsättningstillgång om rörelsen drivits direkt av förvärvaren. Den omständigheten att ett fåmansföretag bedriver byggnadsrörelse bör exempelvis inte medföra att en Villafastighet. som företagsledaren köper som permanent bostad åt sig och sin familj. anses utgöra omsättningstillgång i rörelse.
De regler som jag föreslagit beträffande närståendes fastighetsinnehav bör tas in i den nya punkten 3 av anvisningarna till 275 KL.
2.5.5 Aktier och andelar [ fastighetsföretag. m. m.
Det är inte ovanligt att en skattskyldig. som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. kombinerar denna verksamhet med fastighetsför-
Prop. HSO/81:68 160
valtning. Med de regler som jag föreslagit i det föregående blir fastigheter. som i praktiken kan sägas ingå i en fastighetsförvaltande verksamhet. ofta att anse som omsättningstillgångar i rörelsen. Det kan emellertid förekomma att den skattskyldige väljer att bedriva den förvaltande verksamheten genom ett särskilt bolag. En fysisk person. som är byggmi'istare. överför exempelvis alla färdigbyggda fastigheter till ett helägt fastighetsförvaltandc aktiebolag. I dessa och liknande fall uppkommer fråga om hur aktierna eller andelarna i det fastighetsförvaltande företaget skall behandlas i skattehänseemle. Ställning kan också behöva tas till om de av företaget ägda fastigheterna skall anses utgöra omsättningstillgångar eller anläggningstillgångar.
l KL finns inte några föreskrifter om hur aktier. andelar och fastigheter skall beskattas i nu angivna situationer. l praxis har aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag ansetts utgöra omsättningstillgångar om de innehafts av skattskyldiga. som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. om aktie- eller andelsinnehzwet kan ses som ett substitut för direktägda fastigheter. Vid avyttring av aktierna eller andelarna har därför inkomsten beräknats enligt rörelsereglerna trots att aktie- eller andelsinne- havet företagsekonomiskt närmast kan ses som en anläggningstillgång.
Om det fastighetsförvaltande företaget är ett aktiebolag — eller undantags- vis en ekonomisk förening — torde vanliga regler gälla vid den skattemässiga behandlingen av företagets fastigheter. Dessa blir således. i enlighet med vad som allmänt gäller för förvaltningsföretags egendom. att anse som anlägg- ningstillgångar. Förvaltas fastigheterna av ett handelsbolag har däremot skattedomstolarna i några fall ansett att såväl andelarna som de av bolaget ägda fastigheterna utgjort omsättningstillgångar i byggnadsrörelsen eller fastighetshandeln. Denna inställning får bl. a. ses mot bakgrunden av den enkelbeskattningsprincip som tillämpas i fråga om handelsbolags inkoms- ter.
Beredningen har i sitt lagförslag tagit upp endast det fallet att den som bedriver byggnadsrt'irelse eller handel med fastigheter innehar andelar i ett fastighctsf(")rvaltande handelsbolag. Enligt min ttppfattning är det emellertid lämpligt att införa uttryckliga regler även för de fall då det fastighetsförval- tande företaget är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Utgångspunk- ten i samtliga nu angivna fall bör» i enlighet med nuvarande praxis— vara att aktierna och andelarna skall behandlas på samma sätt som direktägda fastigheter om aktie— eller andelsinnehavet kan ses som ett alternativ till ett direkt ägande. Saken kan också uttryckas så att aktierna eller andelarna skall behandlas som omsättningstillgångar såvida fastigheterna skulle haft sådan karaktär om de innehafts direkt av den skattskyldige. Av detta följer också att ett aktie- och andelsinnehav som inte kan ses som ett alternativ till direkt innehav av omsättningsfastigheter bör behandlas på vanligt sätt. En mindre aktiepost i ett börsnoterat fastighetsbolag bör exempelvis inte anses som omsättningstillgång även om aktieägaren bedriver byggnadsrörelse.
Mot bakgrund av det anförda bör enligt min mening aktier eller andelar.
Prop. l980/81z68 161
som företagsledaren i ett fastighetsft'irvaltande fåmansföretag eller dennes make innehar i företaget. anses som omsättningstillgångar såvida företagets fastigheter skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts direkt av aktie- eller andelsägaren. Motsvarande bör gälla även i andra situationer då intressegemenskap råder mellan aktie- eller andelsägaren och det fastighets- förvaltande företaget. Med intressegemenskap avses — liksom på flera andra ställen i KL — att ägarföretaget och det fastighetsförvaltande företaget är moder- eller dotterföretag eller företag underi huvudsak gemensam ledning. Vad som avses med fåmansföretag och företagsledare i ett sådant företag anges i 35ä l a mom. KL.
Ett fastighetsförvaltande företag kan i vissa fall inneha både sådana fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts direkt av delägaren och andra fastigheter. Svårigheter kan då uppstå att bestämma den skattemässiga karaktären hos aktierna resp. andelarna i företaget. Teoretiskt är här flera lösningar tänkbara. En möjlighet är att tillämpa en huvudsaklighctsprincip som innebär att aktierna eller andelarna bedöms som lagertillgångar först om företagets fastighetsinnehav till huvudsaklig del består av fastigheter som i delägarens hand skulle ha utgjort omsättningstillgångar. En annan väg är att betrakta aktierna eller andelarna som (.)msättningstillgängar så snart förvaltningsföretaget innehar en enda fastighet av omsättningskaraktär. Även en proportionering i förhållande till karaktären hos samtliga förvaltningsföretagets fastigheter synes kunna komma i fråga.
De allmänna bestämmelser om gränsdragningen mellan omsättningsfas- tigheter och andra fastigheter som jag föreslagit i det föregående torde medföra att rättstillämpningen på detta område underlättas. Så kommer t. ex. de särskilda svårigheter som föranleds av att en fastighet kan ändra karaktär under innehavstiden inte att förekomma i framtiden. Bestämmel- serna löser dock inte frågan hur aktier eller andelar i ett fastighetsförvaltande företag skall behandlas. Enligt min mening föreligger ett behov av en klar regel på detta område. Av framför allt praktiska skäl bör redan förekomsten av en enda omsättningsfastighct i det förvaltande företaget påverka karaktären hos aktierna resp. andelarna. De skattemässiga konsekvenserna av en sådan sträng regel synes inte behöva bli särskilt stora. 1 de fall då den skattskyldige har ett betydande aktie- eller andelsinnehav torde han i allmänhet ha möjlighet att påverka sammansättningen av de av företaget ägda fastigheterna. Smitta från en eller ett fåtal omsättningsfastigheter kan då undvikas genom att samtliga omsättningsfastighetcr samlas i ett särskilt rättssubjekt. Jag föreslår alltså att en aktie eller en andel i ett fastighetsför- valtande företag skall anses utgöra omsättningstillgång i rörelse redan om någon av företagets fastigheter hade utgjort omsättningstillgång om den innehafts direkt av aktie- eller andelsägaren.
Som jag nyss har redovisat föreslår beredningen att särskilda regler skall gälla när en skattskyldig. som bedriver byggnadsrörelse eller handel med
Prop. l980/8l :68 lo2
fastigheter. innehar en andel i ett fastighetsförvaltande handelsbolag. Förslaget omfattar inte bara handelsbolag som utgör fåmansföretag utan även handelsbolag med ett stort antal delägare. Enligt beredningen bör såväl andelen som en mot andelen svarande del av handelsbolagets fastigheter utgöra omsättningstillgång hos rörelseidkaren. En förutsättning för detta är dock att fastigheterna skulle ha behandlats som omsättningstillgångar vid ett direktinnehav. Beredningen utgår således från att ett direkt fastighetsinne- hav och fastigheter som innehas genom ett handelsbolag skattemässigt bör behandlas på samma sätt. Enligt förslaget skall det inte spela någon roll hur stor delägarens andel i bolaget är, Något krav på att andelsägaren har ett väsentligt inflytande i handelsbolaget uppställs alltså inte.
Remissinstanserna har i huvudsak ställt sig positiva till förslaget. Från ett par håll ifrågasätts dock om inte samma bestämmelse borde gälla i fråga om andelar i handelsbolag som innehas av make eller hemmavarande barn till den som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
För egen del kan jag till en början ansluta mig till uppfattningen att någon skattemässig skillnad i princip inte bör föreligga mellan ett direkt fastighets- innehav oeh innehav av fastigheter via handelsbolag. Andelar i ett fastighetsförvaltande handelsbolag bör således regelmässigt betraktas som substitut för direkt ägda fastigheter. Detta innebär att en andel i ett fastighetsförvaltande handelsbolag. som innehas av t. ex. maken till en byggmästare. normalt skall behandlas som omsättningstillgång i rörelse. Jag är vidare ense med beredningen om att storleken av andelsägarens inflytande i bolaget inte bör ha någon betydelse i detta sammanhang. Andelen bör således kunna behandlas som omsättningstilIgång även om andelsägaren inte har någon ledande ställning i handelsbolaget.
Vad jag nu anfört innebär sammanfattningsvis att andelar i ett fastighets- förvaltande handelsbolag blir omsättningstillgångar om bolagets fastigheter hade utgjort sådana tillgångar vid direktinnehav. Som beredningen föreslagit bör emellertid även de av handelsbolaget ägda fastigheterna anses utgöra omsättningstillgångar. På denna punkt finns alltså anledning att skilja mellan innehav genom å ena sidan aktier eller andelar i aktiebolag resp. ekonomiska föreningar och å andra sidan andelar i handelsbolag. Denna särbehandling motiveras. som tidigare antytts. av att försäljningslikviderna för de av handelsbolaget ägda fastigheterna annars skulle beskattas endast inom ramen för realisationsvinstreglerna. Detta skulle i sin tur kunna leda till att en del av den verkliga vinsten i byggnadsrörelsen undgick beskattning. För tydlighets skull kan framhållas att en motsvarande Skattelättnad inte kan uppkomma om det fastighetsförvaltande företaget är ett aktiebolag. Visserligen får bolagets fastigheter ställning som anläggningstillgångar — vilket i sin tur innebär att realisationsvinstreglerna blir tillämpliga vid en framtida försäljning — men aktieägaren kan inte tillgodogöra sig eventuell försäljningsvinst utan att träffas av utdelningsbeskattning eller — om aktierna säljs — av rörelsebeskattning.
Prop. 1980/81:68 163
Den föreslagna regeln att såväl den skattskyldiges andel i handelsbolaget som bolagets fastigheter kan smittas av delägarens rörelse torde inte välla några större tillämpningsproblem i de fall då samtliga av handelsbolagets fastigheter hade utgjort omsz'ittningstillgångar om de innehafts direkt av delägaren. Avyttrar bolaget en fastighet utgör den på delägaren belöpande delen av vederlaget för fastigheten intäkt av rörelse för honom. Motsvarande förhållande bör gälla i fråga om nedskrivning. Problem kan emellertid uppkomma om en del av handelsbolagets fastigheter skall behandlas som omsättningstillgångar medan andra skall behandlas som anläggningstillgång- ar. I en undantagssituation av detta slag bör enligt min uppfattning smittan rimligen omfatta endast de på delägarens andel belöpande andelarna av omsättningsfastigheterna.
De föreslagna bestämmelserna bör tas in i den nya punkten 3 av anvisningarna till "27% KL.
Hänvisningar till S2-5-4
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.5.3
2.5.6. Uttagybeskatming
Enligt nuvarande praxis kan en fastighet. som ägs av någon som bedriver byggnadsrörelse. förvandlas från anläggningstillgång till omsättningstillgång på grund av att ägaren utför byggnadsarbete på fastigheten. Någon smitta torde dock inte överföras till fastigheten om byggnadsarbetet inskränker sig till sedvanliga smärre reparationer. Det förhållandet att fastigheten inte ägs av rörelseidkaren själv utan exempelvis av dennes make har — såvida rörelseidkaren renoverar fastigheten eller utför annat byggnadsarbete på den —i vissa situationer inte hindrat att fastigheten bedömts som omsättningstill- gång. Smittan torde oekså kunna överföras om ett fåmansägt aktiebolag. som bedriver byggnadsrörelse. utför byggnadsarbeten på en fastighet som ägs av bolagets företagsledare. Rättsläget torde dock vara förhållandevis oklart på detta område.
Beredningen föreslår att frågan om i vilka situationer byggnadsarbete smittar fastigheter uttryckligen regleras i KL. Förslaget innebär. som redovisas i det föregående. att smittan överförs om fastigheten varit föremål för omfattande byggnadsarbete i ägarens byggnadsrörelse. Undantag görs dock för fastigheter som anskaffats för att stadigvarande användas i jord- eller skogsbruk eller i annan rörelse än byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
Enligt min mening finns det skäl att anlägga ett något annorlunda synsätt på de skattemässiga konsekvenserna av att en skattskyldig. som bedriver byggnadsrörelse. utför arbete på en egen fastighet. Beredningens förslag ger nämligen upphov till tillämpningssvårigheter av olika slag. Förslaget förutsätter för det första att det går att fastställa om byggnadsarbetet varit omfattande eller inte. Den omständigheten att en fastighet under den löpande innehavstiden förändrar skattemässig karaktär kan vidare vålla svårigheter bl. a. vid samordning av avdragen för ned— och avskrivning. En
Prop. l980/81z68 164
särskild komplikation inträder slutligen om byggnadsarbetet utförs på en fastighet där byggmästaren har sin permanenta bostad. För att hindra att en framtida försäljning medför en alltför hög skattebelastning har beredningen funnit sig nödsakad att utarbeta ett regelsystem med fetn- eller tioåriga karenstider. Även dessa regler torde kunna leda till svårbemästrade tillämpningsproblem.
Enligt min mening bortfaller åtskilliga av de problem som jag nu har pekat på om smittans övergång från byggnadsrörelsen till den aktuella fastigheten ersätts av en utvidgad uttagsbeskattning. Utgångspunkten bör vara att förekomsten av byggnadsarbeten aldrig förvandlar en fastighet från anlägg- ningstillgång eller privat tillgång till omsättningstillgång. [ stället bör värdet av det utförda arbetet redovisas som intäkt vid beräkningen av byggnadsrö- relsens resultat.
I 285 1 mom. första stycket KL finns en allmän regel om uttz'tgsbeskatt- ning. Enligt denna regel, som i första hand avser enskilda rörelseidkare. skall som intäkt av rörelse räknas bl. a. värdet av sådana i rörelsen tillverkade produkter som förbrukats av rörelseidkaren själv eller dennes anhöriga. Som intäkt hänförs också värdet av andra förmåner som i rörelsen kommit rörelseidkaren till godo. Av dessa allmänna regler torde följa att en rörelseidkare. som genom gåva eller på liknande sätt överlåter egendom i rörelsen. skall ta upp gåvans värde som intäkt i rörelsen. En fi.")rutsättning är dock att vederlaget för egendomen skulle ha utgjort intäkt av rörelse om egendomen hade sålts i stället för skänkts bort.
Regler som berör uttag ur rörelse finns också i 35 ä 1 a mom. KL. I tredje stycket av detta moment föreskrivs att en delägare i ett fåmansföretag — eller en honom närstående person — skall beskattas för förmån som denne åtnjuter genom att förvärva egendom från fåmansföretaget till lägre pris än egendomens marknadspris. Värdet av förmånen skall i detta fall beskattas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
Det är i flera hänseenden ovisst hur nu nämnda regler om beskattning vid uttag skall tillämpas. Jag saknar dock anledning att i detta sammanhang företa en allmän översyn av detta rättsområde. I det följande avser jag att begränsa mig till den situationen att en skattskyldig. som bedriver byggnadsrörelse. utför arbeten på en egen fastighet som inte utgör omsättningstillgång i rörelse. Med hänsyn till att det är delägarna i ett handelsbolag— och inte bolaget självt — som beskattas för bolagets inkomster synes det dock befogat att i detta hänseende behandla ett rt'ärelsedrivande handelsbolag på samma sätt som en enskild rörelseidkare. Dessa avgräns- ningar innebär bl. a. att jag inte tar upp de beskattningsfrågor som kan uppkomma om exempelvis ett fåmansägt aktiebolag utför byggnadsarbeten på en företagsledaren tillhörig bostadsfastighet. Jag vill här erinra om att 1980 års företagsskattekommitté (B 1979113) f. n. prövar behovet av ändrade skatteregler för fåmansföretag och deras delägare.
Om den sotn själv eller genom ett handelsbolag bedriver byggnadsrörelse
Prop. l980/81z68 165
utför arbeten på en egen fastighet. som inte är omsättningstillgång i rörelsen. synes med den av mig föreslagna principlösningen två olika problem uppkomma. Är rörelseidkaren en fysisk person måste för det första ställning tas till i vad mån värdet av dennes eget arbete skall uttagsbeskattas. Den andra frågan. som är oberoende av företagsform. gäller om det på fastigheten utförda byggnadsarbetet skall värderas på grundval av rörelsens kostnader eller på grundval av arbetets marknadspris.
Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om att bestämmelser om uttag vid egenrcgiarbeten i byggnadsrörelse nyligen införts i mervärde- skattelagstiftningen (prop. 1979/801141. SkU152. rskr 393. SFS 1979:304). Enligt mervärdeskattelagen (19681430. senast ändrad 197911190) gäller fr. o. m. den 1 januari 1981 bl. a. att byggnadsarbete på fastighet som utförsi fastighetsägarens byggnadsrörelse i princip skall uttagsbeskattas till mark- nadspris. Uttagsbeskattningen motsvarar sålunda summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital och värdet av den skattskyldiges eget arbete (jfr nionde styekct av anvisningarna till 1415 mervärdeskattelagen). Värdet av den skattskyldiges egen arbetsinsats skall dock — om den skattskyldige är en fysisk person — uttagsbeskattas endast om varor av mer än ringa värde tas ut i samband med arbetet.
Enligt min mening talar åtskilligt för att reglerna om inkomstbeskattning pågrund av uttag från byggnadsrörelse samordnas med de nämnda reglerna på mervärdeskattens område. Om en skattskyldig. som själv eller genom ett handelsbolag bedriver byggnadsrörelse. utför byggnadsarbeten på en fastighet. som inte utgör omsättningstillgång i rörelsen. bör således som huvudregel gälla att värdet av arbetet skall tas tipp som intäkt i rörelsen. Det utförda arbetet bör — i överensstämmelse med vad som normalt gäller vid inkomstbeskattning av olika former av uttag — värderas till marknadspris. Denna värderingsnivå bör tillämpas beträffande såväl utgifter för varor. material och arbetslöner som den skattskyldiges egen arbetsinsats. I likhet med vad som gäller i fråga om mervärdeskatt bör dock värdet av den skattskyldiges eget arbete uttagsbeskattas endast om varor av mer än ringa värde tas ut från rörelsen i samband med arbetet. Detta innebär exempelvis att en enskild byggmästare kan —så länge något egentligt varuuttag inte sker— utföra mindre tillsynsarbeten på sin egen bostadsfastighet utan att bli rörelsebeskattad för arbetet.
De nu föreslagna reglerna om uttagsbeskattning bygger på min tidigare redovisade inställning att en fastighet behåller sin ställning som anläggnings- tillgång även efter ett mycket omfattande byggnadsarbete. Uttagsbeskatt- ningen ersätter alltså. som tidigare påpekats. överföringen av smitta. Vid en framtida försäljning av fastigheten kommer därför en eventuell beskattning att ske enligt realisationsvinstreglerna. Värdet av de utförda arbetena kan generellt antas verka höjande på försäljningslikviden och därigenom öka vinstens storlek. För att förhindra att den skattskyldige blir beskattad två gånger för samma arbete — först som uttag ur byggnadsrörelsen och därefter
Prop. 1980/81:68 166
som realisationsvinst— måste värdet av uttagsbeskattat arbete kunna beaktas vid realisationsvinstberäkningen. Arbetet bör av denna anledning få räknas som förbättringskostnad — eller därmed jämförlig kostnad — enligt punkt 2 a av anvisningarna till 36 & Kl.. En förutsättning bör dock vara att arbetet har sådan karaktär och är av sådan storlek att det uppfyller de allmänna kraven på avdragsgill förbättringskostnad enligt nämnda anvisningspunkt. Som förbättringskostnad bör självfallet i intet fall få räknas högre belopp än vad som blivit föremål för uttagsbeskattning på grund av byggnadsarbetet.
2.5. 7 Arv av fastigheter m. ut.
Jag har i det föregående föreslagit att uttryckliga regler skall införas om i vilka fall fastigheter. som förvärvas av den som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. skall anses utgöra omsättningstillgångar i rörelse. Mina förslag har tagit sikte på fastigheter som förvärvas genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. Jag tar nu upp den situationen att en fastighet tillfaller någon genom arv. gåva eller annat s. k. benefikt fång.
Om en person, som äger en omsättningsfastighet. skänker bort denna behandlas gåvan i regel som ett uttag ur rörelsen. Givaren torde därför vara skyldig att ta upp fastighetens marknadsvärde som intäkt i rörelsen. Detta får bl. a. till konsekvens att under innehavet gjord nedskrivning av fastigheten återförs till beskattning. Igåvotagarens hand kommer fastigheten normalt att ha ställning som anläggningstillgång. vilket innebär att den i fortsättningen inte kan utnyttjas som underlag för nedskrivning och att eventuell framtida försäljningsvinst kommer att beskattas enligt realisationsvinstreglerna. Samma regler torde gälla om en fastighet under ett äktenskaps bestånd genom bodelning övergår från den ene maken till den andre.
Den skattemässiga bedömningen blir annorlunda om en fastighet tillfaller ny ägare på grund av att den tidigare ägaren avlidit. Dödsfallet som sådant utlöser inte någon inkomstbeskattning. Om dödsboet eller— sedan bodelning eller arvskifte skett — efterlevande make eller arvingen säljer en fastighet. som utgjort omsättningstillgångi den avlidnes rörelse. skall försäljningslik- viden däremot normalt redovisas som intäkt av rörelse. Säljaren anses sålunda fortsätta den avlidnes rörelse. 1 praxis har emellertid ett arvskifte ibland ansetts få till konsekvens att den ärvda fastigheten förlorar sin karaktär av omsättningstillgång. Så har exempelvis bedömts vara fallet när arvingen inte bedrivit byggnadsrörelse eller handel med fastigheter vid tidpunkten för förvärvet och inte heller kan anses ha övertagit den avlidnes rörelse. Den ärvda fastigheten får i dessa fall ställning som anläggningstill- gång eller privat tillgång hos arvingen. Den nedskrivning som fastigheten kan ha blivit föremål för i arvlåtarens rörelse kommer därmed inte att återföras till beskattning. Den skattekredit som den avlidne fått under sin innehavstid förvandlas genom detta till en definitiv Skattelättnad.
Enligt beredningens uppfattning kan det inte accepteras att betydande
Prop. l980/81:68 167
skattekrediter ofta efterskänks i samband med arvskifte efter skattskyldiga som bedrivit byggnadsrörelse. Beredningen föreslår därför att fastigheter. som utgjort omsättningstillgång i den avlidnes rörelse. skall behålla denna karaktär hos den som förvärvar fastigheten genom arv. testamente eller bodelning i anledning av makes död. En möjlighet till frivillig avskattning föreslås dock för skattskyldiga som själva inte bedriver byggnadsrt'örelsc. handel med fastigheter eller tomtrörelse. Avskattningen innebär att den skattskyldige tar upp värdet av den ärvda fastigheten som intäkt av rörelse samtidigt som avdrag medges för fastighetens skattemässiga restvärde. Enligt beredningen bör avskattningen grundas på fastighetens marknadsvär- de vid förvärvstillfället. Från reglerna om att fastigheten även i den nye ägarens hand utgör omsättningstillgång i rörelse föreslås också undantag för en- och tvåfamiljsfastigheter i vissa fall. Även aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag som utgjort lager i den avlidnes rörelse skall enligt beredningen behålla sin karaktär av omsättningstillgång hos den nye ägaren. I fråga om sådana tillgångar föreslås ingen frivillig avskattning. Beredningen lägger inte heller fram något förslag om den skattemässiga behandlingen av gåva av omsättningsfastighct.
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget delar beredningens uppfattning att en lagerfastighet bör behålla sin omsättnings- karaktär efter eventuell bodelning och arvskifte. Några remissinstanser anser dock att avskattning bör vara obligatorisk. RSV föreslår att avskattningen sker hos dödsboet i stället för hos arvtagaren. Från ett par håll efterlyses en utvidgning av de föreslagna avskattningsreglerna också till aktier och andelar som utgjort omsättningstillgångar i den avlidnes rörelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län menar att frågan om beskattning av arvfallna omsättningstill- gångar bör lösas gemensamt för alla lagertillgångar i rörelsen. Några remissinstanser anser att avskattningsreglerna bör kombineras med libera- lare anståndsbestämmelser vid arvsbeskattningcn. Vissa förtydliganden krävs vidare i fråga om det värde till vilket avskattning skall ske.
För egen del vill jag anföra följande. I likhet med beredningen anser jag det inte motiverat att i detta sammanhang införa några nya regler om den skattemässiga behandlingen av gåva av omsättningsfastighct. Någon ändring av nuvarande praxis på detta område är således inte åsyftad. De inkomst- skatterättsliga konsekvenserna av att en fastighet. som utgör omsättnings- tillgång. tillfaller en ny ägare på grund av att den föregående ägaren avlidit bör däremot ses över. Denna översyn bör enligt min mening grundas på de av beredningen föreslagna principerna. Således bör en omsättningsfastighet. som förvärvas av skattskyldig genom arv. testamente eller bodelning i anledning av makes död. regelmässigt utgöra omsättningstillgång även hos den nye ägaren. Vidare bör andra skattskyldiga än sådana som vid tidpunkten för förvärvet själva bedriver byggnadsrörelse. tomtrörelse eller handel med fastigheter eller som avser att fortsätta den avlidnes rörelse kunna skatta av sitt förvärv. Jag ställer mig dock tveksam till att basera
Prop. 1980/81:68 168
avskattningen på fastigheternas marknadsvärde vid förvärvet. En sådan regel skulle nämligen — åtminstone i kombination med arvsskatten — kunna ge upphov till alltför stor skattebelastning. Enligt min mening kan avskattning- en begränsas till det belopp varmed den avlidne — eller undantagsvis dödsboet — skrivit ned fastigheten i fråga. En sådan regel blir också betydligt enklare att tillämpa.
Av det anförda framgår att avskattning innebär att (len nya ägaren beskattas för nedskrivet belopp. dvs. för skillnaden mellan fastighetens ursprungliga anskaffningsvärde och fastighetens bokförda värde vid för- värvstillfället. Det avskattade beloppet skall redovisas som intäkt av rörelse. Som anskaffningsvärde skall i fråga om fastigheter som bebyggts i egen regi räknas såväl direkta som indirekta byggnadskostnader. Kan den skattskyl- dige i något undantagsfall visa att en i räkenskaperna gjord nedskrivning inte utnyttjats skattemässigt bör avskattningsbeloppet reduceras i motsvarande mån.
Om fastigheten tillfallit den nye ägaren genom arv bör dagen för arvskiftet normalt utgöra förvärvsdag. Har efterlevande make förvärvat en fastighet genom bodelning bör dagen för bodelningen vara avgörande. Vid förvärv på grund av förordnande i testamente kommer den dag då förordnandet verkställs i regel att bli förvärvsdag.
Även om avskattningen begränsas till tidigare gjord nedskrivning kan den sammanlagda arvs- och inkomstbeskattningen på grund av dödsfallet komma att uppgå till avsevärda belopp. Den skattskyldige bör därför ha möjlighet att avstå från avskattning och i stället behålla fastigheten som omsättningstill- gång. Väljer den skattskyldige detta alternativ anses han i fortsättningen bedriva byggnadsrörelse. handel med fastigheter eller tomtrörelse. Sedan avskattning skett förlorar fastigheten sin omsz'ittningskaraktär. vilket bl. a. innebär att realisationsvinstreglerna skall tillämpas påen eventuell avyttring. Vid beräkning av realisationsvinst vid en framtida avyttring av fastigheten skall hänsyn inte tas till tidigare medgiven nedskrivning och inte heller till avskattade belopp. Däremot skall givetvis eventuella värdeminskningsav- drag behandlas på vanligt sätt.
De nu föreslagna reglerna bör tillämpas inte bara på fastigheter och liknande tillgångar utan också på värdepapper av omsättningskaraktär. I första hand torde reglerna komma att gälla byggmästares aktier och andelari fastighetsförvaltande företag. Principen om att avskattning krävs för att den ärvda egendomen skall upphöra att vara omsättningstillgång bör dock gälla även t. ex. börsnoterade aktier i de undantagsfall då dessa ingått i ett varulager hos den avlidne.
Jag vill slutligen framhålla att det föreslagna systemet inte kräver några särskilda avskattningsregler för den avlidnes permanentbostad. Med den gränsdragning som jag i-det föregående gjort mellan omsättningsfastigheter och andra fastigheter kommer nämligen en Villafastighet. som är avsedd som stadigvarande bostad åt en byggmästare e. d.. generellt att få ställning som
Prop. 1980/81 :68 169
en privat tillgång. Jag återkommer i det följande (avsnitt 2. l l ) till behovet av särskilda övergångsregler för de fastigheter som är smittade av den skattskyldiges rörelse redan innan de nya reglerna skall börja tillämpas.
2.5.8. Resultattujr'imning och konsolidering
Frågan om företagens möjligheter till resultatutjåmning och konsolidering genom uppbyggnad av obeskattade reserver har beretts stort utrymme i beredningens betänkande. Flera av de förslag beredningen lagt fram på detta område har. som jag inledningsvis berört. redan blivit föremål för lagstiftning. Vad beredningen föreslagit beträffande rätten att utnyttja pågående arbeten som underlag för reserveringar har jag vidare behandlat tidigare i detta lagstiftningsärende ( avsnitt 2.4 ). ldct följande kommerjag att lägga fram förslag till nya bestämmelser om nedskrivning av omsättnings- fastigheter. Jag tar vidare upp frågan om byggnadsföretagen skall få rätt till avdrag för avsättning till resultatutjz'imningsfond. Innan jag går in på dessa spörsmål avser jag dock att uppehålla mig något vid beredningens förslag om inskränkning i rätten att göra värdemiriskningsavdrag på omsättningsfastig- heter.
2.5.8.1 Avdrag för värdeminskning på omsättningsfastighet
Det förhållandet att en fastighet utgör omsättningstillgång i rörelse och härigenom kan utgöra underlag för nedskrivning hindrar inte att fastighetens ägare samtidigt kan vara berättigad att få avdrag för värdeminskning av fastighetens byggnad. Den löpande inkomstberäkningen skall ske på samma sätt oavsett om fastigheten är en anläggningstillgång eller en omsättnings- tillgång. Intäkter och kostnader på grund av uthyrning e. d. av fastigheten skall på vanligt sätt redovisas under inkomstslaget annan fastighet. Då en fastighet. som utgjort omsättningstillgång i rörelse. avyttras skall enligt praxis återvunna värdeminskningsavdrag tas upp som intäkt vid sidan av eventuell bokföringsmässig vinst på grund av avyttringen. En korrekt beräkning av försäljningens skattemässiga effekter förutsätter således att storleken av tidigare medgivna värdeminskningsavdrag kan fastställas.
Enligt beredningens uppfattning är rätten till samtidig ned— och avskriv- ning på omsättningsfastigheter olämplig. Beredningen föreslår därför att den som yrkar avdrag för värdeminskning på en byggnad. som utgör omsätt- ningstillgång. vid samma års taxering skall beskattas för ett mot avdraget svarande belopp som intäkt av rörelse. Bestämmelsen föreslås gälla vid byggnadsrörelse. tomtrörelse och annan handel med fastigheter samt vid försäkringsrörelse. Som kompensation för den försämring av reserverings- utrymmet som denna beskattning ger upphov till föreslår beredningen att en omsättningsfastighet alltid skall få skrivas ned till det skattemässiga restvärdet i avskrivningshi'inseende. Med restvärdct förstås skillnaden
o
Prop. l980/81z68 170
mellan fastighetens anskaffningsvärde och summan av de värdeminsknings- avdrag som enligt allmänna regler skulle ha kunnat åtnjutas under innehavstiden.
Remissinstansermt har i stort sett ställt sig positi 'a till förslaget. Ett undantag utgör SBEF som anser att reglerna ger byggnadsföretagen otillräckliga konsolideringsmöjligheter jämfört med andra industriföretag.
För egen del vill jag anföra följande. Det kan visserligen ft'irefalla omotiverat att den skattskyldige kan få avdrag för såväl ned— som avskrivning på en omsättningsfastighet. 1 sammanhanget bör emellertid beaktas att de båda avdragssystemen har skilda syften. Rätten till nedskrivning tar. som jag tidigare betonat. i första hand sikte på företagets behov av konsolidering och resultatutjämning. Vid sidan av pågående arbeten utgör omsättningsfastig- heterna det viktigaste underlaget för bildande av skattefria reserver inom byggnz'tt'lsbranschen. Nedskrivningen avser att täcka den risk för förluster som till följd av prisfall. avsättningssvårigheter eller liknande omständighe- ter kan drabba företagets fastighetsbestånd. Avskrivningen i sin tur hänför sig till den värdeminskning som en byggnad utsätts för genom ft'irslitning. ålder och den ekonomiska utvecklingen. Avskrivningens funktion är sålunda inte att tillåta bildande av obeskattade reserver utan att få till stånd en rimlig fördelning av byggnadens anskaffningsvz'irde på de år under vilka den är i bruk. Den avskrivningstakt för byggnader som godtas i skattehänseende — bortsett från eventuella primäravdrag vanligen mellan 1.5 och 5 % för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde — skall i princip svara mot den faktiska värdeminskningen.
Under antagande att avskrivningen speglar byggnadens verkliga värde- minskning innebär det nuvarande systemet att nedskrivningen i sin helhet kan ses som en skattekredit. Den skattskyldige kan således under hela den tid han innehar en omsättningsfastighet skjuta en obeskattad reserv motsvz'tran- de 15 (;?-'? av fastighetens anskaffningsvärde framför sig. Med tillämpning av beredningens förslag blir reserveringsutrymmet oförändrat endast under den allra första innehzwstiden. Den skattskyldige kommer alltså liksom hittills att i det första bokslutet efter förvärvet kunna bilda en skattekredit som motsvarar omkring 15 % av anskaffningsvärdet. Därefter kommer emeller- tid den föreslagna regeln om att avdrag för värdeminskning skall beskattas som rörelseintäkt att få till följd att konsolideringen gradvis minskar. När summan av värdeminskningsavdrag uppgår till 15 % av anskaffningsvärdet har — fortfarande under förutsättning att avskrivningen sker i takt med den faktiska värdeminskningen — skattekrediter) helt återförts till beskattning. Något nytt reserveringsutrymme kommer inte att bildas under den därpå följande innehavstiden.
Jag delar beredningens uppfattning att det kan finnas skäl att i viss mån begränsa reserveringsutrymmet för byggnadsföretag och andra skattskyldiga som innehar omsättningsfastigheter. Den av beredningen valda kopplingen mellan av- och nedskrivningsreglerna innebär dock enligt min uppfattning en
Prop. l980/81z68 .171
alltför långtgående begränsning. Till detta kommer att beredningens förslag kan leda till bl. a. bokföringsmässiga problem. Jag anser därför att nedskrivningsreglerna liksom hittills bör vara fristående från avskrivnings- reglerna. Beredningens förslag om samordning av nedskrivning och avdrag för värdeminskning bör alltså inte genomföras. .lag återkommer strax till frågan om lämplig storlek av nedskrivningarna ( avsnitt 2.582 ).
Vid försäljning av en fastighet. som utgör omsättningstillgång i rörelse. skall som intäkt av rörelse redovisas — förutom bokföringsmässig vinst — summan av värdeminskningsavdrag som medgivits under innehavstiden. En uttrycklig regel om detta bör enligt min mening föras in i punkt 1 av anvisningarna till 28.5 KL. l likhet med vad som f. n. gäller vid realisations- vinstberäkningen bör medgivna 'ärdeminskningsavdrag återföras även om den skattskyldige på grund av rörelsens dåliga resultat i praktiken inte kunnat utnyttja avdragen. Har den skattskyldige undantagsvis helt avstått från att yrka avdrag för värdeminskning — den skattskyldige har t. ex. uteslutande begagnat sig av rätten till nedskrivning— bör dock någon återföring självfallet inte komma i fråga.
2.5.8] Nedskrivning av omsättningsfastighetcr
Som jag framhållit i det föregående år de allmänna nedskrivningsreglerna inte tillämpliga på omsättningsfastigheter. I stället gäller enligt punkt 3 första stycket av anvisningarna till 41 & KL att lager av fastigheter skall tas tipp till det lärde som med hänsyn till risk för förlust. prisfall m. m. framstår som skäligt. Bestämmelsen avser omsättningsfastigheter i alla typer av rörelse där sådana förekommer. således även i t. ex. l'örsi'ikringsrörelse. Som komplet— tering till dessa bestämmelser har RSV utfärdat anvisningar rörande värdesättningen av lager hos byggnadsfi'iretag m. m. (RSV Dt 197523 och .1976148). Enligt anvisningarna skall den i räkenskaperna gjorda värderingen godtas så länge värdet inte understiger 85 (..?-2- av fastigheternas sammanlagda anskaffningsvärde. l anskaffningsvi'trdet på fastigheter som bebyggts i rörelsen inräknas inte indirekta byggnadskostnader. Dessa får således dras av omedelbart. Samma värdering godtas i fråga om aktier och andelar i fastighetsbolag och fastighetsföreningar om aktierna eller andelarna utgör lagertillgångar i byggnadsrörelse. Några motsvarande anvisningar har inte utfärdats för värdering av fastigheter i yrkesmässig handel med fastigheter eller tomtrörelse.
Beredningen föreslår att de nuvarande nedskrivningsreglerna ersätts med en bestämmelse om generell rätt till nedskrivning med 15 '.'-"2- av anskaffnings- värdet för lagerfastigheteri byggnadsrörelse. tomtrörelse. annan handel med fastigheter samt försäkringsrörelse. l anskaffningsvärdet skall inräknas också indirekta byggnadskostnader. Beträffande fastigheter i tomtrörelse föreslås att i anskaffningsvärdet skall ingå nedlagda exploateringskostnader. Som en konsekvens av beredningens förslag om ändrade avskrivningsregler för
Prop. HSO/81:68 l72
omsättningsfastigheter skall nedskrivning alternativt få ske till ett belopp motsvarande summan av fastigheternas skattemässiga restvärde. Nedskriv- ningsrätten föreslås bli förbehållen skattskyldiga som tillämpar dubbel bokföring och gör motsvarande nedskrivning i räkenskaperna.
Beredningen föreslår vidare att skattskyldiga. som bedriver byggmdsrt'i- relse. handel med fastigheter och tomtrörelse. skall ha rätt att göra avsättning till resultatutjämningsfond. Vad gäller avsättningens storlek och inverkan på utrymmet för reguljär lagernedskrivning bör enligt beredningen byggnads- företagen m. ll. behandlas på samma sätt som andra rörelsedrivande företag. Avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond skall sålunda enligt förslaget medges med högst Zl) (:"-"r av företagets lönesumma för anställda i förvärvskz'illan och—då rörelsen drivs av fysisk person—härutt'iver högst [5 '$?- av den egna inkomsten i förvärvskällan före fondavsättningen. Yrkar ett företag avdrag för avsättning till resultatutjärnningsfond. skall den reguljära lagernedskrivningen begränsas från högst 60 % till högst 45 ';?2- av lagervär- det. dvs. med 15 procentenheter.
Beredningens förslag har lämnats utan kommentar av flertalet remissin- stanser. En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig anser emellertid att de föreslagna nedskrivningsreglerna blir alltför gynnsamma. särskilt om avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond samtidigt medges. I flertalet fall förordas en begränsning av nedskrivningen till lt") G'J av anskaffningsvär— det. Några remissinstanser anser att generell nedskrivning inte bör införas vid handel med fastigheter och tomtrörelse. SBEF anför att beredningens förslag i vissa hänseenden innebär en alltför stor begränsning av reserve- ringsutrymmet. BFN framhåller att något krav på dubbel bokföring inte gäller enligt BFL för mindre näringsidkare och att det synes principiellt olämpligt att införa ett sådant krav via skattelagstiftningen.
För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till beredningens förslag. Enligt min uppfattning ger emellertid den föreslagna avdragsrätten för avsättning till resultatutjämningsfond jämsides med en femtonproeentig nedskrivning på omsättningsfastigheter ett alltför stort reserveringsutrym- me. Jag kan alltså instämma i den kritik som under remissbehandlingen riktats mot förslaget i denna del. Såsom påpekats från flera håll är det rimligt att rätten till lagernedskrivning begränsas. om den skattskyldige väljer att utnyttja den lönebaserade rescrveringen. Jag återkommer strax till denna fråga ( avsnitt 2.583 ).
Vad gäller nedskrivningsreglerna i sig har jag emellertid inga invändningar mot beredningens förslag. Även enligt min mening bör således KL kompletteras med uttryckliga regler om nedskrivning av fastigheter som är omsättningstillgångar i rörelse. Det i räkenskaperna angivna värdet på fastigheterna bör godtas om det inte understiger 85 ':')- av anskaffningsvär- dena. [ anskaffningsvärdet bör inräknas såväl direkta som indirekta kostnader. Detta innebär att nedskrivningsutrymmet begränsas till l5 '."r'r av fastigheternas totala anskaffningsvärden. För byggmtdsft'iretagen leder detta
Prop. l980/8lz68 173
— jämfört med nuvarande praxis — till en minskning av reserveringsutrymmer med 85 (?i- av de indirekta byggnadskostnaderna. Dessa kostnader svarar dock normalt endast för omkring 5 "f'é- av det totala värdet av en nyprcalueerad byggnad.
Beredningens förslag omfattar omsättningsfastigheter i byggnadsrörelse. handel med fastigheter. tomtrörelse och försäkringsrörelse. Omsättningsfas- tigheter kan emellertid också förekomma hos företag som driver penning- rörelse. Någon anledning att i detta hänseende skilja mellan försäkringsrö- relse och penningrörelse kan inte anses föreligga. De föreslagna nedskriv- ningsreglerna bör därför utsträckas till att gälla omsättningsfastigheter hos varje skattskyldig. Sådana aktier och andelari fastighctsförvaltande företag som är att anse som omsättningstillgångar bör i princip värderas på samma sätt som om fastigheterna innehafts direkt. En aktie eller en andel bör emellertid aldrig — oavsett det fastighetsförvaltande företagets skuldsätt- ningsgrad — tas upp till negativt värde.
I fråga om de fastighetsförvaltande handelsbolagen har beredningen föreslagit att den skattskyldige skall ha valfrihet mellan att göra nedskrivning i bolagets räkenskaper och att skriva ned andelen. Förslaget har kritiserats av RSV som menar att nedskrivning på fastigheterna ger problem om någon av handelsbolagets delägare inte själv bedriver byggnadsrörelse. RSV anser att förslaget i denna del inte fyller något självständigt kt'msolideringsändamål. Jag kan inte instämma i sistnämnda bedömning. Mot bakgrund av den genomsyn som i övrigt bör gälla i fråga om fastigheter som innehas av fastighetsförvaltande handelsbolag synes det rimligt att den skattskyldige kan utnyttja antingen andelarna eller själva fastigheterna som underlag för nedskrivningen. Har den skattskyldige fått avdrag på grttnd av att fastigheterna skrivits ned i handelsbolaget bör — i överensstämmelse med nuvarande praxis — avdraget återföras till beskattning då andelen säljs. För att tillämpningen skall underlättas bör samma nedskrivningsalternativ gälla för samtliga andelsägare i bolaget. Detta innebär närmare bestämt att nedskrivning på andelarna aldrig bör komma i fråga. om fastigheterna har _ skrivits ned i handelsbolagets räkenskaper.
Som BFN anfört bör rätten till nedskrivning på omsättningsfastighcter inte kopplas till något krav på att den löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut.
Vad jag nu föreslagit föranleder omfattande ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 41 & KL.
Hänvisningar till S2-5-8
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.4.3
2.5.83. Avsättning till resultatutji'tmningsfond
Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse medng fr. o. m. 1981 års taxering avdrag för belopp sotn i räkenskaperna avsätts till resultattttjärnningsfond. Avdraget baseras. som jag tidigare framhållit. på lönesumman och — i ft'.'>rekommande fall -- fysisk persons egen inkomst i
Prop. l980/8lz68 174
förvärvskällan. Avdrag medges dock inte i fråga om förvi'trvskälla vari ingår lager av värdepapper, fastigheter eller liknande tillgångar. Denna begräns- ning av avdragsrätten hänger samman med kopplingen mellan den löneba- serade reserveringen och reglerna för lagernedskrivning. Det har nämligen ansetts rimligt att utrymmet för regttljär lagernedskrivning reduceras. om den skattskyldige yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond. En motsvarande minskning av nedskrivningsutrymmet har emellertid inte kttnnat utformas i fråga om värdepapper. fastigheter och liknande tillgångar. eftersom rätten till nedskrivning på dessa tillgångar inte varit siffermässigt preciserad. Detta hinder för en koppling mellan de båda reserveringsmeto- derna bortfaller dock. såvitt gäller fastigheter. om de för dessa tillgångar föreslagna nedskrit/ningsreglerna införs. [ likhet med beredningen anser jag därför att förekomsten av omsättningsfastigheter i förvärvskällt'tn framdeles inte bör tttgöra ett hinder mot avdrag för avsättning till resttltattttjämnings- fond.
Som jag nyss påpekat kan lönebascrad reservering f.n. inte medges beträffande förvärvskälla vari ingår lager av värdepapper. Regeln tar i första hand sikte på försäkringsföretag. banker och andra företag som driver penningrörelse. Enligt min mening bör denna begränsning i reserveringsrät- ten gälla tills vidare. Det kan dock inte helt uteslutas att regelns nuvarande utformning kan få olämpliga konsekvenser. Jag syftar på det fallet att ett företag. som bedriver t. ex. indttstrirörelse. vid sidan av denna verksamhet — men ändå inom förvärvskällans ram — innehar ett mindre lager av värdepapper. Ett sådant vå'trdepappersinnehav kan teoretiskt sett medföra att företaget saknar möjlighet att tttnyttja den lönebascrade reserveringen. För att undvika ett sådant från materiell synpunkt otillfredsställande resultat bör inskränkningen i rätten till avdrag för avsättning till resultatutjämnings- fond formuleras orn. Jag föreslår att avdragsförbudet skall gälla endast vid beräkning av penning- och försäkringsrörelse.
Ett byggnadsföretag eller ett företag som driver handel med fastigheter bör få avdrag för avsättning till resultatutjärnningsfond under samma förutsätt- ningar och med samma belopp som övriga företag som har denna reserveringsmöjlighet. Detta innebär bl. a. att utrymmet för lagernedskriv- ning bör begränsas. om den skattskyldige väljer att utnyttja den lönebase- rade reserveringen. Jag föreslår därför att ett företag. som yrkar avdrag för avsättning till resttltattttjämningsfond. inte får ta tipp sitt lager av fastigheter och liknande tillgångar till lägre belopp än 90 % -— mot normalt 85 02- — av tillgångarnas anskaffningsvärden. llar företaget dessutom andra lagertill- gångar. exempelvis lager av byggnadsmaterial. bör nedskrivningsutrymmet för dessa reduceras med 15 procentenheter. I likhet med vad som gäller för övriga företag bör vidare inte bara den skattskyldiges egen avsättning till resultatutjämningsfond utan också ett närstående företags avsättning med- föra att utrymmet för lagernedskrivning begränsas.
Det bör understrykas att avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond
Prop. 1980/81:68 175
liksom f. n. kan komma i fråga endast vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse. Lön som hänför sig till förvärvskälla tillhörande inkomstslaget annan fastighet—t. ex. löner till fastigltetsskt'_')tare— kan inte ligga till grund för fondavsättning. Detta gäller oavsett om fastigheten utgör omsättningstillgång i rörelse eller inte.
Reglerna om byggnadsföretagens m.fl . avdragsrätt för avsättning till resultatutjz'imningsfond börtas in i punkt3 av anvisningarna till41 & Kl.. Mitt förslag föranleder också vissa ändringar i 41 d % KL.
2.6. Tomtrörelse "2.6.1 Inledning
Inom skatterätten skiljer man mellan kvalificerad och okvalificerad tomtrörelse. Enligt punkt "2 första stycket av anvisningarna till 27 & KL anses kvalificerad tomtrörelse i princip föreligga när någon säljer byggnadstomter från en fastighet som uppenbarligen förvärvats för att ingå i yrkesmässig markft'jrsäljning. Som ordalagen antyder tar bestämmelsen sikte på det fall då det redan vid förvärvet av marken framgår att ägaren avser att i yrkesmässiga former försälja tomter för bebyggelse. Många gånger kan det emellertid vara svårt att fastställa vad det ursprungliga syftet med ett fastighetsförvärv varit. Särskilt gäller detta då tomtförsäljningarna sker mer sporadiskt. För att underlätta bedömningen i sådana fall infördes år 1967 sehablonregler om okvalificerad tomtrörelse. Dessa regler. som finns intagna i punkt 2 andra—sjunde styckena av anvisningarna till 2755 KL. innebär i huvudsak att tomtrörelse alltid skall anses föreligga. om den skattskyldige och dennes make under en tioårsperiod avyttrat sammanlagt minst femton byggnadstomter. Tomtrörelsen anses ha tagit sitt början genom försäljningen av den femtonde tomten.
Som jag tidigare nämnt avser jag inte att föreslå några större ändringar av reglerna för tomtrörelse. Även i fortsättningen får det således ankomma på praxis att avgöra exempelvis i vilka fall en fastighet skall anses utgöra omsättningstillgång i en av fastighetsägaren bedriven kvalificerad tomtrörel- se. De regler som i det föregående föreslagits i fråga om byggnat'lsrörelse och handel med fastigheter kommer dock att påverka den skattemässiga behandlingen av omsättningstillgångar i tomtrörelse. Jag vill här erinra om att reglerna om avskattning av fastigheter. som förvärvats i anledning av föregående ägarens död. även gäller för fastigheter som tttgör omsättnings- tillgångar i tomtrörelse. Likaså skall nedskrivningsreglerna tillämpas för alla typer av omsättningsfastigheter. Fratnhållas kan vidare att handel med fastigheter omfattar inte bara bebyggda fastigheter tttan också renodlad markförsäljning. En yrkesmässigt bedriven totntförsäljning torde därför ofta uppfylla förutsättningarna för såväl kvalificerad tomtrörelse som det övergripande vcrksamhetsslaget handel med fastigheter. I detta fall kommer
Prop. l980/81z68 176
i praktiken reglerna om handel med fastigheter att ta över tomtri'irelsereg- lerna. En liknande situation katt tänkas uppkomma. om den av den skattskyldige bcdrivna verksamheten uppfyller kraven på både byggnadsrö— rclse och kvalificerad tomtrörelse.
Vad jag nu anfört påkallar inte någon ändring av reglerna för beskattning av tomtrörelse. Däremot kommer jag i det följande att ta tipp ett par andra skattefrågor som berör tomtrörelse. Den första frågan avser rätten till avdrag för framtida exploateringstttgifter och den andra hur nedskrivning. som skett i okvalificerad tomtrörelse. skall behandlas då tomtrörelsen avbryts.
2.6.2. Framtida exp/0aler't'ltgsutgtfter
Då en byggnadstmnt avyttras i samband med exploateringen av ett område kan det inträffa att de olika anläggttingsarbetena på fastigheten. som åvilar exploatören. ännu inte hunnit färdigställas. Fråga kan exempelvis vara om återstående markarbeten eller dragning av ledningar för el. vatten och avlopp. Inte sällan förbinder sig säljaren att utan särskild ersättning svara för de framtida utgifterna för att iordningställa marken för sitt ändamål. Det är f.n. osäkert i vad mån avdrag för avsättning till täckande av sådana utfästelser är avdragsgilla vid inkomstberäkningen.
Beredningen har föreslagit att skattskyldig. som utfäst sig att utan ersättning utföra arbeten på en avyttrad fastighet. skall — om han i räkenskaperna avsätter ett belopp för att täcka tttfästelsen — få avdrag för det avsatta beloppet. Överstiger avsättningen uppenbarligen utfästelsens värde på balansdagen. skall dock avdraget reduceras.
De retnissinstanser som yttrat sig år överlag positiva. Endast en länsstyrelse avstyrker förslaget med hänsyn till svårigheterna att beräkna storleken av utfästelsens värde.
För egen del får jag anföra följande. Jag är väl medveten om att rättsläget vad gäller avdrag för reserveringar för framtida utgifter i många hänseenden är oklart. Området ses emellertid f. n. över av 1980 års kommitté för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag. m. m. (13 198010] ). I kommitténs uppdrag ingår bl. a. att utarbeta ett generellt system för den skattemässiga behandlingen av olika former av framtida utgifter. Det vore enligt min mening olämpligt att föregripa kommitténs arbete genom att i detta sammanhang utarbeta särskilda regler för exploateringsutgifter i tomtrörel- se. Jag föreslår därför att frågan får vila i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete.
»
2.6.3. Återföring av nedskrivning av torrttlager
Medan de fastigheter som tttgör lager i kvalificerad totntrörelse — på samma sätt som i byggnadsrörelse och handel med fastigheter — behåller sin omsättningskaraktt'ir för all framtid i ägarens hand. kan totntlagret i en
Prop. l980/81:68 177
okvalificerad tomtrörelse under vissa förhållanden återta sin plats i realisationsvinstsystemet. Avyttrar den skattskyldige genom en slutförsälj- ning hela det återstående lagret i sådan tomtrörelse skall nämligen, med vissa undantag, vinsten av denna försäljning inte beskattas som inkomst av rörelse utan enligt realisationsvinstreglerna. Har nedskrivning av tomterna skett. skall dock nedskrivet belopp tas upp till beskattning som inkomst av rörelse. En omsättningsfastighet kan vidare förvandlas till anläggningstillgång om tomtrörelsen avbryts. Enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 27 & KL skall en okvalificerad tomtrörelse anses ha avbrutits. om den skattskyl- dige och dennes make inte sålt någon byggnadstomt under de tio senaste kalenderåren. Tomtförsäljning som sker härefter beskattas endast enligt realisationsvinstreglerna såvida försäljningen inte avser planlagt område eller försäljningen sker på sådant sätt att tomtrörelse på nytt anses föreligga. Någon bestämmelse om återföring av lagernedskrivning motsvarande den vid slutförsäljning finns inte. Har det tomtlager som innehas vid tiden för rörelsens avbrytande varit nedskrivet. kommer det tidigare medgivna avdraget aldrig att återföras till beskattning.
Beredningen har föreslagit att nu nämnda bestämmelser ändras. Enligt beredningens uppfattning bör en byggnadstomt. som blivit föremål för nedskrivning i den skattskyldiges rörelse, behålla sin omsättningskaraktär för all framtid. Oavsett när tomten försäljs skall därför hela försäljningsvins— ten beskattas som inkomst av rörelse.
Förslaget har inte mött några principiella invändningar vid remissbehand- lingen. Några remissinstanser anser att bestämmelsen fordrar utbyggda kontrollmöjligheter. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om inte de föreslagna reglerna bör kompletteras med en rätt att återföra nedskrivning- arna vid tioårsperiodens utgång. '
Även enligt min mening är det motiverat att ändra lagstiftnigen på denna punkt. Skälet till att en bestämmelse om återföring av nedskrivning inte infördes i 1967 års lagstiftning om tomtrörelse var att frågan bedömdes ha begränsad betydelse. Det antogs att nedskrivning i de flesta fall inte skulle bli aktuell i okvalificerad tomtrörelse. Jag anser emellertid att starka principiella skäl talar för att denna lucka i beskattningen täpps till. För denna ståndpunkt talar också mina i det föregående redovisade förslag om avskattning i samband med arv m. m.
Enligt min mening bör emellertid frågan lösas på ett något annorlunda sätt än vad beredningen föreslagit. Reglerna om avbrytande av tomtrörelse tar sikte på de fall då den skattskyldiges långvariga passivitet i fråga om försäljningar tyder på att verksamheten definitivt upphört. Det synes kunna sättas i fråga om förutsättningar för ett sådant synsätt föreligger. om den skattskyldige utnyttjat möjligheten till nedskrivning av tomtlagret. Det ligger enligt min uppfattning närmare till hands att tolka nedskrivningen som ett uttryck för att den skattskyldige avser att fortsätta rörelsen. Även om jag inte anser att man bör gå så långt att man betraktar verksamheten som
Prop. l980/81:68 178
kvalificerad tomtrörelse. talar likväl åtskilligt för att den tioåriga karenspe- rioden inte bör börja löpa så länge tomterna är nedskrivna. Det sagda bör gälla beträffande samtliga i rörelsen ingående tomter. även om nedskriv- ningen undantagsvis skulle vara begränsad till endast en del av lagret. Genom denna lösning bortfaller också en stor delav de påtalade kontrollproblemen. Jag föreslår därför att punkt 2 av anvisningarna till 27 & kompletteras med en bestämmelse om att den tioåriga karcnstiden skall börja löpa först sedan eventuellt nedskrivet belopp återförts till beskattning.
2.7 Handel med värdepapper 2.7.1 Nedskrivning av lager av värdepapper
Köp och försäljningar av värdepapper kan beroende på omständigheterna beskattas antingen enligt rörelsereglerna (handel med värdepapper) eller enligt realisationsvinstreglerna (värdepappersförvaltning). Som handel med värdepapper betraktas främst verksamhet som bedrivs av banker och fondkommissionärer med särskilda tillstånd av regeringen eller bankinspek— tionen. ! fråga om köp och försäljning av värdepapper som företas av andra skattskyldiga är rättsläget mer osäkert. Särskilt då den skattskyldige är en enskild person har praxis visat sig obenägen att utan starka skäl godta att inkomstberäkningen sker enligt rörelsereglerna. Framför allt torde detta gälla om genomförda köp och försäljningar skett enbart för den skattskyl- diges egen räkning. BedriVS däremot verksamheten i aktiebolagsform. synes förutsättningarna för att rörelse skall anses föreligga vara större.
Anses verksamheten utgöra rörelse, föreliggeri princip rätt till avdrag för nedskrivning. Enligt anvisningarna till 41 % KL skall lager av värdepapper tas upp till vad som är skäligt med hänsyn till. risk för förlust, prisfall m. m. Regeringsrätten synes endast i något fall ha tagit ställning till vilken värderingsnivå som kan godtas i skattehänseende. Nedskrivning av aktier och obligationer har därvid medgivits med 30 resp. 5 % av anskaffningsvär- det. I ett avgörande av kammarrätten i Stockholm har nedskrivning av lager av aktier i ett fondkommissionärsföretag med 40 % av marknadsvärdet godtagits.
Enligt beredningens uppfattning ger den nuvarande möjligheten att t. ex. i aktiebolagsform bedriva rörelse avseende handel med värdepapper inte sällan upphov till opåkalladc skattelättnader och risk för obehöriga transaktioner. Beredningen har därför ifrågasatt om inte all värdepappers- handel som bedrivs av annan än fondkommissionär e. (1. skall beskattas enligt realisationsvinstreglerna. Beredningen har emellertid inte ansett det lämpligt att på detta område frångå de principer som i andra sammanhang ligger till grund för definitionen av rörelsebegreppet. [ stället föreslås att utrymmet för nedskrivning av lager av värdepapper kraftigt begränsas i värdepappersrörelse som bedrivs av annan skattskyldig än bank. försäkrings—
Prop. 1980/81 :68 179
företag. fondkommissionär eller dotterbolag till investmentföretag. Lagret i sådan rörelse bör enligt beredningen inte få skrivas ned till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller verkliga värdet på balansdagen. Vid denna värde- ring skall principen "först in — först ut” tillämpas. I fråga om rörelse. som bedrivs av bank. försäkringsföretag. fondkommissionär samt dotterbolag till investmentföretag. föreslås att nuvarande bestämmelser om värdering med hänsyn till prisfallsrisk etc. kvarstår. Beredningen förutsätter dock att närmare anvisningar utfärdas av RSV. .
De föreslagna nedskrivningsreglerna godtas överlag av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Bankinspektionen anser dock att dotterbolag till andra investmentbolag än sådana som är börsnoterade bör likställas med övriga skattskyldiga. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte en mer omfattande reglering a'v'den skattemässigabehandlingen av värdepap- persrörelse är påkallad. '
För egen del vill jag anföra följande. Den av beredningen föreslagna värderingsnivån innebär — såvitt gäller fysiska personer samt flertalet aktiebolag och andra juridiska personer — att ett lager av värdepapper inte får redovisas till lägre belopp än det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen. En aktie som förvärvats för 100 kr. och som på balansdagen är värd 98 kr. får alltså inte tas upp till lägre belopp än 98 kr. Hänsyn skall enligt förslaget inte tas till t. ex. risken för kursfall efter balansdagen. En sådan värdering synes dock kunna komma i konflikt med BFL:s värderingsprinciper. En annan principiell nackdel hos beredningens förslag är att samma slag av tillgångar skall värderas på olika sätt beroende på vem som är tillgångens ägare. Av bl. a. nu angivna skäl anser jag att lager av värdepapper och liknande tillgångar även i framtiden bör tas-upp till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till risken för förlust. prisfall m .m. Jag är alltså inte beredd att nu lägga fram något förslag i frågan. Jag delar däremot beredningens uppfattning att det kan finnas anledning för RSV att utfärda anvisningar för den skattemässiga värderingen av lager av värdepapper.
2.7.2. Beskattning av ärvda värdepapper
Den redovisning som jag i det föregående lämnat rörande den nuvarande skattemässiga behandlingen av omsättningsfastigheter som förvärvas genom arv eller liknande sätt gäller i princip även i fråga om värdepapper. Sålunda torde den som genom arv eller testamente förvärvat värdepapper. som utgjort lagertillgång i den avlidnes rörelse. i regel kunna avyttra dessa utan annan beskattning än enligt realisationsvinstreglcrna. Värdepapperen förlo- ra'r alltså sin karaktär av omsättningstillgång genom arvfallet.
Beredningen har föreslagit att värdepapper. som utgjort lager i rörelse. skall behålla sin karaktär av omsättningstillgång hos den som förvärvar värdepappcret genom arv. testamente eller bodelning i anledning av makes
Prop. l980/81:68 180
död. Till skillnad mot vad beredningen föreslagit i fråga om omsättningsfas- tigheter föreslås ingen möjlighet till avskattning av lager av värdepapper.
De remissinstanser som yttrat sig i denna del är i allmänhet positiva till grundtanken i förslaget. Flertalet förespråkar dock att en obligatorisk avskattning införs för skattskyldiga som inte själva bedriver rörelse avseende handel med värdepapper. Det framhålls att betydande tillämpnings- och kontrollsvårigheter annars kan uppkomma. ] några remissyttranden rekom- menderas dock frivillig avskattning.
För egen del anser jag det lämpligt att värdepapper som utgör omsätt- ningstillgångi rörelse skall, om ägaren avlider, behandlas på samma sätt som omsättningsfastigheter och lager av aktier och andelari fastighetsförvaltande företag. Jag förordar därför att vad jag i det föregående föreslagit beträffande fastigheter och aktier eller andelar i fastighetsförvaltande företag skall gälla även beträffande t. ex. börsnoterade värdepapper som utgjort omsättningstillgångar i den avlidnes rörelse. Detta innebär att Värdepapperen behåller sin lagerkaraktär hos den som förvärvar tillgångarna genom arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död. För den som inte själv bedriver rörelse av samma slag som den avlidne eller. avser att fortsätta dennes rörelse bör vidare en möjlighet öppnas att genom återföring av tidigare gjorda nedskrivningar föra över tillgångarna till realisationsvinst- systemet. Denna avskattning bör — liksom i fråga om arv av t. ex. omsättningsfastigheter — ske vid taxeringen för förvärvsåret.
Som RSV påpekat innebär den föreslagna lösningen att en arvtagares aktieinnehav i ett och samma bolag teoretiskt sett kan komma att omfatta såväl aktier av omsättningskaraktär som andra aktier. Denna situation kommer emellertid att bli synnerligen sällsynt. Genom att den skattskyldige årligen skall redovisa den del av innehavet som utgör omsättningstillgångar i en rörelsebilaga torde det inte heller vålla några större svårigheter att skilja dessa värdepapper från det övriga innehavet.
Reglerna om hur ärvda lageraktier m. m. skall behandlas i skattehänse- ende bör — liksom motsvarande regler för fastigheter — tas in i punkt 4 av anvisningarna till 275 KL.
2.8. Vissa frågor angående rätt beskattningsår
Enligt 28 ä 1 mom. KL "hänförs till intäkt av rörelse allt det som kommit rörelseidkaren till godo av rörelse som bedrivits här i landet. Från de samlade intäkterna — bruttointäkten av rörelsen — får enligt 29 5 1 mom. KL avdrag göras för driftkostnader, t. ex. löner för personal i rörelsen och värdeminsk- ning av byggnader och maskiner. I 305 lmom. KL bestäms begreppet nettointäkt av rörelse. Nettointäkten utgör det belopp som återstår sedan avdrag för driftkostnaderna gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans.
Prop. 1980/81:68 181
Föreskrifter angående principerna för beräkning av inkomst av rörelse finns även i 41 å KL och anvisningarna till paragrafen.
Enligt 41 5 första stycket KL skall inkomst av rörelse beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte strider mot särskilda bestämmelser i KL.
För skattskyldig som haft ordnad bokföring skall enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 41 % KL inkomstberäkningen ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i anvisningspunkten. Det föreskrivs också att vid inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder hänsyn skall tas till in- och utgående lager av varor samt till fordringar och skulder. En särskild bestämmelse finns om värdcsättningen av de ingående posterna. Som värde av ingående lager. fordringar och skulder skall enligt denna bestämmelse tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående motsvarande poster.
I fjärde stycket den nämnda anvisningspunkten föreskrivs följande. Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall en inkomst anses ha erhållits under det år då den enligt vedertagen redovisningssed bör tas upp som intäkt i räkenskaperna. Detta skall gälla även om inkomsten ännu inte uppburits kontant eller på annat sätt kommit den skattskyldige till handa. Vad som gäller i fråga. om inkomstposterna har motsvarande tillämpning beträffande utgiftsposterna. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder anges i lagrum- met att fordringar i allmänhet tas upp som inkomst under det år då de uppkommer.
Frågan om rätt beskattningsår har, såvitt gäller vissa reserveringar. lagreglerats under senare år. Jag syftar på bestämmelserna om avdrag för avsättning för framtida garantiutgifter och för utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle m. m. (punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna till 41 & KL) samt rätten till avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond (41 då KL). Dessa avdrag skall återföras till beskattning det närmast följande beskattningsåret. Innebörden av detta är att behörigheten av en avsättning prövas för varje beskattningsår för sig.
De bestämmelser som jag i det föregående redogjort för gäller med några undantag även vid beräkning av inkomst av jordbruk och skogsbruk och vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av annan fastighet. Det som jag i fortsättningen anför beträffande inkomst av rörelse har tillämpning även i fråga om de nämnda slagen av inkomst.
Företagsskatteberedningen konstaterari anslutning till några rättsfall som beredningen refererar att frågan om rätt beskattningsår ofta är svår att ta ställning till när det gäller felaktigheter beträffande balansposter. Frågeställ- ningen kan beskrivas på följande sätt. Antag att balansräkningen för en rörelse avseende beskattningsåret 1 blivit oriktig genom att antingen en varufordran felaktigt inte tagits upp eller genom att en leverantörsskuld eller en reservering för framtida utgifter helt saknar grund. Felaktigheten
Prop. l980/8lz68 182
återkommeri balansräkningen för beskattningsår 2. Fråga uppkommer då om rättelse av felaktigheten kan ske vid taxeringen för beskattningsår 2 eller om rättelse endast kan ske genom besvär eller eftertaxering avseende beskattningsår 1. En annan fråga är om beskattning kan ske när fordringen betalas eller när den fiktiva skulden eller reserveringen återförs och bokförs som en skattefri intäkt.
Enligt beredningens uppfattning kan enligt gällande rätt i vissa fall beskattning endast ske vid taxeringen för det beskattningsår då den felaktiga bokföringsåtgärden vidtogs eller då den bokföringsåtgärd. som bort företas. underläts. I situationer då eftertaxering inte är möjlig anses denna tillämpning kunna medföra konsekvenser som inte är godtagbara i materiellt hänseende. _ '
I syfte dels att komma från sådana verkningar. dels att skapa klarhet på ett delvis svårtillämpat rättsområde föreslår beredningen en lagändring. Försla- get innebär att ett fel avseende vissa balansposter skall — såvida yrkande om rättelse av felet inte framställts inom den ordinarie besvärstiden — rättas så snart det kan ske vid taxeringen för senare beskattningsår. De fel som förslaget gäller är att värdet av varulager. kundfordringar. pågående arbeten eller liknande tillgångar tagits upp med för lågt belopp i balansräkningen eller att avdrag för leverantörsskulder eller för framtida garantiutgifter eller liknande skulder och reserveringar medgetts med för högt belopp. Bered— ningen framhåller att ett genomförande av förslaget medför att taxerings- kontrollen helt kan inriktas på frågan om balansposterna i ett visst bokslut är riktiga. Hänsyn skall således inte behöva tas till om de ingående balanspos- terna också är felaktiga.
Vid remissbehandlingen har förslaget fått ett övervägande positivt mottagande eller lämnats utan erinran av myndigheterna med uppgifter inom skatteområdet. De remissinstanser som företräder näringslivet har i huvud- sak ställt sig negativa till förslaget. Den främsta invändningen från de kritiska remissinstanserna är att förslagets förhållande till eftertaxeringsinstitutct är oklart eller inte godtagbart. En annan anmärkning är att beredningen inte utrett konsekvenserna i fråga om skattebrott och skattetillägg.
För egen del gör jag följande bedömning. De civilrättsliga redovisningsreglerna går i stor utsträckning ut på att fördela inkomster och utgifter på olika redovisningsperioder på ett rättvi- sande sätt. För storleken av det sammanlagda redovisade resultatet sett över en rörelses hela livslängd saknar det betydelse hur denna fördelning görs. I den mån tillgångar. t. ex. lager eller fordringar. tas upp för lågt i bokslutet för något räkenskapsår blir resultatet i motsvarande mån högre för något eller några senare räkenskapsår (kontinuitetsprincipen). Detsamma" gäller om skulder eller reserveringar för framtida utgifter tas upp för högt i något bokslut. Systemet innebär alltså att varje inkomst och utgift i en rörelse i princip förr eller senare kommer att påverka det bokförda resultatet för något räkenskapsår.
Prop. 1980/81 :68 183
Beredningen synes i sina överväganden ha utgått från att kontinuitetsprin- cipen i det civilrättsliga resultatberäkningssystemet inte gäller fullt ut vid den skattemässiga resultatberäkningcn. Som jag strax skall återkomma till tyder dock mycket på att överensstämmelsen mellan det civilrättsliga och det skatterättsliga systemet för resultatberäkningen enligt gällande rätt sträcker sig längre än vad beredningen antagit.
Iden fortsatta framställningen knyterjag till att börja med an till följande exempel.
I en rörelse uppkommer under beskattningsår 1 en varufordran på 10000 kr. Fordringen består vid beskattningsårets utgång men tas inte upp i bokslutet. Under beskattningsår 2 erhålls full betalning för fordringen.
I exemplet har skälet till att fordringen inte tagits upp i bokslutet för beskattningsår l lämnats öppet. Skälet kan bl. a. tänkas vara a) att fordringen bedömts som värdelös (jfr föreskriften i 16 & första stycket BFL att värdelös fordran inte får tas tipp som tillgång) eller b) att rörelseidkaren underlåtit att bokföra fordringen i syfte att erhålla en skattekredit eller att helt undgå beskattning för beloppet.
När det gäller den civilrättsliga resultatredovisningen för beskattningsår 2 torde det sakna betydelse om fall a eller b föreligger. Betalningen skall i båda fallen bokföras så att den påverkar resultatet.
I fråga om beskattningen torde det beträffande fall a vara helt klart att betalningen utgör skattepliktig intäkt för beskattningsår 2. Vad gäller fall b har beredningen med stöd av ett rättsfall (RÅ 1967 fi 1745) funnit att betalningen inte kan anses utlösa beskattning. När rättsfallet avgjordes gällde emellertid inte den nuvarande bestämmelsen i punkt 1 av anvisning- arna till 41 & KL om att som värde av ingående lager. fordringar och skulder skall tas upp värdet av motsvarande poster vid utgången av närmast föregående beskattningsår. I motiven till denna bestämmelse anfördes att regeln bl. a. innebar att den som vid föregående års taxering inte deklarerat utgående fordringar och lager. trots att sådana förelegat. inte heller skulle få avdrag för motsvarande ingående balansposter (prop. 1973:119 5. 18).
Mot bakgrund av detta harjag kommit till den slutsatsen att syftet med den av beredningen föreslagna regeln är tillgodosett redan i gällande rätt såvitt gäller betalning av en oredovisad fordran. Däremot kan det vara tveksamt om i alla situationer en oredovisad fordran från tidigare beskattningsår som kvarstår vid utgången av det aktuella beskattningsåret kan tas till beskattning vid taxeringen för detta. Jag anser därför att en uttrycklig bestämmelse om att så kan ske bör föras in i KL. Till frågan om hur bestämmelsen bör utformas återkommer jag.
Jag går nu över till att behandla en något annorlunda situation i anslutning till följande exempel.
I bokslutet avseende beskattningsår 1 för en rörelse tas felaktigt upp en skuldpost som minskar det bokförda resultatet. Någon justering för detta
Prop. 1980/81:68 184
sker inte vid taxeringen. Posten tas även upp i bokslutet för beskattningsår 2. Vid taxeringen för sistnämnda beskattningsår uppmärksammas att posten saknar verklighetsunderlag.
Om bokslutsposten i fråga avser reservering för framtida garantiutgifter eller avsättning till resultatregleringsfond torde det vara klart att den skall återföras till beskattning vid taxeringen för beskattningsår 2. Avser posten i stället t. ex. en fiktiv varuskuld. som den skattskyldige bokfört i syfte att skapa en skattekredit. synes det däremot ovisst om återföring kan ske vid taxeringen för beskattningsår 2. Samma osäkerhet kan också råda i andra situationer. t. ex. om posten avser en oriktig reservering för andra framtida utgifter än garantiåtaganden.
I likhet med vad jag i det föregående föreslagit i fråga om felaktigt utelämnade fordringar bör enligt min mening även oriktiga passivposter kunna återföras till beskattning vid den taxering då felet uppmärksammas, oavsett om felet har sin upprinnelse i ett tidigare bokslut. Den bestämmelse som jag förordat ifråga om felaktigt upptagna fordringar bör därför utformas så att den blir tillämplig även beträffande skulder och reserveringar.
En situation som också bör uppmärksammas är den att den skattskyldige själv upplöser en oriktig skuldpost för vilken avdrag erhållits vid någon tidigare taxering. En sådan upplösning torde rätteligen böra ske på så sätt att det redovisade resultatet förbättras. Den är 1973 fastslagna kontinuitetsprin- cipen torde '— i överensstämmelse med vad jag sagt i det föregående i fråga om betalning av oredovisad fordran — innebära att beloppet i fråga redan enligt gällande rätt kan beskattas vid taxeringen för det beskattningsår då posten upplösts. Den omständigheten att den skattskyldige vidtar någon annan bokföringsåtgärd kan enligt min uppfattning inte medföra annan bedömning. Någon särskild bestämmelse för de ifrågavarande fallen torde därför inte behövas.
Vad jag framfört bör föranleda en ändring i punkt 1 första stycket av anvisningarna till 41 & KL. Innebörden av ändringen bör vara att värdet av sådana utgående balansposter som påverkar nettointäkten bestäms med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret utan hänsyn till eventuella felaktigheter i den ingående balansen. Regeln bör kunna tillämpas oavsett om den skattskyldige upprättar årsbokslut eller ej. Byggnader, maskiner och andra tillgångar beträffande vilka den skattemäs- siga värdesättningen bestäms på grundval av bestämmelserna om avdrag för värdeminskning i 22, 25 och 29 65 KL berörs inte av förslaget.
En del remissinstanser har gjort gällande att beredningens förslag, som i princip överensstämmer med den lösning som jag förordar. innebär att en möjlighet till efterbeskattning införs vid sidan av eftertaxeringsinstitutet och att detta skulle vara mindre lämpligt. Enligt min uppfattning har denna kritik inte fog för sig. Eftertaxeringsinstitutet innebär att lagakraftvunna taxeringar under vissa förutsättningar — och endast under dessa — kan rivas upp inom eftertaxeringsfristen. Den lösning som jag föreslår medför emellertid inte att
Prop. 1980/81:68 185
lagakraftvunna taxeringar kan angripas. Innebörden är i stället att taxeringen för ett beskattningsår kan ske på ett materiellt riktigt sätt oavsett att det föreligger ett fel i den ingående balansen. Som framgår av det anförda är detta ofta möjligt redan enligt nuvarande regler.
Mot beredningens förslag har också riktats den invändningen att konsekvenserna i fråga om skattebrott och skattetillägg inte utretts. För min del kan jag inte finna att några särskilda svårigheter skall behöva uppstå i detta sammanhang. Det ankommer givetvis på de skattskyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att en riktig taxering skall kunna ske. Antag t. ex. att en rörelseidkare utelämnat en säker varufordran dels i bokslutet för beskattningsår 1. då fordringen uppkom. dels i bokslutet för beskattningsår 2. Om taxeringsnämnden uppmärksammar felet vid taxeringen för beskatt- ningsår 2 och då tar upp fordringen till beskattning. torde förutsättning föreligga att föra på skattetillägg.
En annan fråga som aktualiserats under remissbehandlingen är vem som skall ha bevisbördan för att en oriktig eller underlåten bokslutsåtgärd inte föranlett beskattning vid någon tidigare taxering. Det har härvid gjorts gällande att bevisbördan borde ligga hos det allmänna.
Enligt min uppfattning bör bevisprövningen ske enligt de allmänna regler som gäller för taxeringsförfarandet. Det torde därvid ligga i sakens natur att taxering av ett belopp inte skall ske, om det finns skälig anledning att anta att ett motsvarande belopp tagits till beskattning vid någon tidigare taxering. Om felaktigheten i fråga i den ingående balansen har sitt ursprung i bokslut för beskattningsår för vilket deklarationshandlingar inte finns bevarade. synes kunna antas att någon beskattningsåtgärd med anledning av felaktig- heten i allmänhet inte blir aktuell.
Ett genomförande av förslaget medför att taxeringskontrollen i högre grad kan inriktas på det senaste beskattningsåret. En rättelse i föreliggande hänseende bör därför i allmänhet ske vid den löpande taxeringen eller genom ordinära taxeringsbesvär. Fall torde dock kunna förekomma då det kan finnas anledning att i stället genom eftertaxering vidta rättelse beträffande en tidigare taxering. Ett sådant fall kan vara det att den skattskyldige ett enstaka vinstår vidtagit en uppenbart oriktig bokslutsåtgärd för att eliminera eller minska vinsten.
Hänvisningar till S2-8
- Prop. 1980/81:68: Avsnitt 2.9, uppställning.
2.9. Kvittning vid fel i bokslut
Taxeringsprocessen är av ålder utformad som en beloppsprocess. En av konsekvenserna av detta är att den skattskyldige i princip kan bemöta ett yrkande av en taxeringsintendent om höjning av taxeringen på viss grund med en begäran att den tilltänkta höjningen skall kvittas mot t. ex. ett avdrag som den skattskyldige tidigare förbisett. Ett kvittningsyrkande kan också framställas hos taxeringsnämnden inför en ifrågasatt höjning av den deklarerade inkomsten.
Prop. l980/81168 186
Möjligheten att få en invändning om kvittning godtagen har i praxis inskränkts väsentligt i de fall då kvittning förutsätter ändring av bokslut. Det nuvarande rättsläget torde komma till uttryck i anvisningen 1958 nr 311 från dåvarande riksskattenämnden.
Den nämnda anvisningen innehåller följande. En ändring av ett bokslut bör endast undantagsvis godtas vid taxeringen om ändringen vidtagits sedan den deklaration. som grundats på det efterföljande bokslutet. avgetts eller bort avges. Inte heller bör en ändring godtas om avsikten med ändringen är att undgå taxeringshöjning som föranleds av att den skattskyldige begått skattebrott. I övriga fall bör en ändring av ett bokslut godtas om det framstår som skäligt. vilket enligt anvisningen vanligen får anses vara fallet.
Beredningen föreslår att innehållet i anvisningen från riksskattenämndcn skall lagfästas genom en bestämmelse i 41 & KL. Syftet med förslaget är bl. a. att åstadkomma en mer enhetlig tillämpning. Enligt den föreslagna lagregeln skall ett ändrat bokslut läggas till grund för taxeringen under förutsättning dels att det upprättats före den dag då den deklaration. som grundas på det följande bokslutet. avgetts eller bort avges. dels att den skattskyldige därigenom inte erhåller obehörig skatteförmån. Beredningen förutsätter att lagregeln kompletteras genom anvisningar av RSV.
Dessutom lägger beredningen fram två andra förslag. Dessa syftar till praktiska lösningar i några särskilda situationer.
Det ena av ft.")rslagen avser den situationen att den skattskyldige inte hinner få fram ett nytt bokslut innan taxeringsnz'imnden avslutat sitt arbete. En skattskyldig som i det läget vill åberopa ett ändrat bokslut måste f. n. anföra besvär hos länsrätten. I avsikt att skapa en smidigare ordning föreslår beredningen att taxeringsnämnden skall kunna besluta att en taxeringsåt- gärd. som föranleds av en felaktighet i balansräkningen, får anstå om förutsättningar föreligger att godta ett nytt bokslut. Sådant anstånd. som är avsett att bereda den skattskyldige tillfälle att upprätta och ge in ett nytt bokslut. bör enligt beredningens mening gälla fram till den tidpunkt då deklarationen för det följande beskattningsåret normalt skall lämnas.
Det andra förslaget tar sikte på börsföretag och andra stora företag för vilka det inte är praktiskt genomförbart att upprätta ett nytt bokslut. Beredningen konstaterar att om krav på ett nytt bokslut gällde generellt skulle dessa företag ställas utanför möjligheten att yrka ytterligare ned— eller avskrivning e. d. för att eliminera verkan av rättelse av fel beträffande någon balanspost. Beredningen föreslår därför att taxeringsnämnden skall få taxera ett företag som hör till den nämnda kategorin utan att ta hänsyn till felet i fråga. Som förutsättning skall enligt förslaget gälla dels att en ändring av bokslutet är förenad med synnerlig olägenhet för den skattskyldige. dels att det kan antas att felet kommer att rättas i bokslutet för det närmast följande beskattningsåret.
Vid remissbehandlingen har förslaget fått ett blandat mottagande hos myndigheterna med uppgifter på skatteområdet. De remissinstanser som
Prop. 1980/81:68 187
företräder näringslivet är däremot i huvudsak positiva till förslaget. I ett remissyttrande anförs dock att förslaget innebär att en alltför snäv praxis lagfästs.
För egen del vill jag anföra följande. Det allmänna har genom regler i KL om avskrivning av anläggningstill- gångar och om värdcsättning av tillgångar och skulder fastställt ett sammanlagt utrymme för åtgärder genom vilka en rörelseidkare kan påverka det skattemässiga resultatet av rörelsen i minskande riktning. I den mån en skattskyldig inte önskar utnyttja detta utrymme fullt ut utan väljer att redovisa ett bättre resultat än vad skattereglerna fordrar. står ofta olika resultatpåverkande åtgärder eller kombinationer av sådana åtgärder till buds. I en given situation kan t. ex. en skattskyldig erhålla samma skattemässiga resultat genom att antingen skriva av på maskiner med ett visst belopp eller skriva ned värdet av varulagret eller göra avsättning till resultatutjämningsfond med samma belopp.
Mot denna bakgrund anser jag att det finns anledning att undersöka om det inte kan öppnas möjlighet att vid taxeringen i större utsträckning än vad som f.n. är möjligt anlägga en helhetssyn på företagens resultatreglerande åtgärder i bokslutet. Förslagen från beredningen innebär ett steg i denna riktning. De är emellertid enligt min uppfattning behäftade med vissa svagheter.
Mot förslaget att taxeringsnämnderna skall få befogenhet att medge anstånd med rättelse på grund av fel beträffande någon balanspost har jag den invändningen att det är olämpligt att införa ett moment i taxeringsför- farandet varigenom en taxering kan bli beroende av ett ovisst framtida handlande från den skattskyldiges sida. Taxeringsförfarandet bör tvärtom vara utformat så att en taxering i princip kan fastställas slutligt innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.
En annan invändning som kan riktas mot den föreslagna anståndsmöjlig- heten är att den endast har verkan om felet i fråga uppmärksammas i ett tidigt skede. I de fall upptäckten av felet — t. ex. vid taxeringsrevision — sker vid sådan tidpunkt att nytt bokslut inte kan ges in före utgången av fristen medför förslaget ingen ökad möjlighet till kvittning.
Med hänsyn till det anförda kan jag inte ansluta mig till förslaget om anstånd med taxeringsåtgärd.
Företagens årsbokslut har otvivelaktigt en viktig roll inom beskattningen. Som framhålls av BFN får detta förhållande emellertid inte undanskymma att årsboksluten och företagens årsredovisningar civilrättsligt har uppgiften att tillgodose informationsbehov hos olika intressentgrupper. Från princi- piell utgångspunkt är det med hänsyn härtill inte invändningsfritt att skatterättsliga överväganden hos företagen i vissa ' fall föranleder att fastställda bokslut ändras — i en del fall efter ganska lång tid.
Beredningens förslag att företaget i vissa fall skall kunna rätta felet i nästa bokslut har den förtjänsten att en materiellt riktig taxering kan åstadkommas
Prop. 1980/81:68 188
utan att bokslutet för beskattningsåret behöver rivas upp. Mot förslaget kan dock riktas den invändningen att taxeringsnämnden i vissa fall kan komma att sakna möjlighet att — om den skattskyldige tredskas — framtvinga att felet rättas i det följande bokslutet. Genomförs mitt i det föregående redovisade förslag angående rätt beskattningsår (avsnitt 2.8). blir emellertid läget ett annat. Den omständigheten att ett fel beträffande en balanspost kan ledas tillbaka till ett tidigare bokslut kommer nämligen då inte i något fall att hindra att rättelse på grund av felet sker vid den aktuella taxeringen.
Möjligheten att underlåta rättelse på grund av fel beträffande balansposter omfattar enligt förslaget endast företag som saknar praktisk möjlighet att ändra bokslutet. dvs. närmast börsbolag och andra stora bolag. En sådan begränsning synes varken" nödvändig eller lämplig. För min del förordar jag att lösningen ges generell räckvidd.
Den situation som mitt förslag tar sikte på är att det bokförda resultatet påverkats av att lager. pågående arbeten eller fordringar tagits upp för lågt eller någon skuldpost. t. ex. en reservering för vissa framtida utgifter. tagits upp med för högt belopp samtidigt som företaget har utrymme för ytterligare av- och nedskrivningar eller andra resultatreglerande åtgärder. Enligt min menig bör taxeringsmyndigheterna i detta fall ha möjlighet att — trots att bokslutet inte ändras — avstå från att ingripa mot felaktigheterna. I det följande kommer jag att närmare ange de förutsättningar som jag anser bör gälla för att denna kvittningsrätt skall få tillämpas i det enskilda fallet.
En första förutsättning för att den deklarerade inkomsten skall kunna godtas bör vara att det framstår som uppenbart att den skattskyldige genom andra — skattemässigt godtagbara — dispositioner i bokslutet skulle ha kunnat redovisa samma inkomst. Bevisbördan för att det finns utrymme för kvittning bör vila på den skattskyldige. Föreligger tvivel om utrymmet för kvittning. skall inkomsten justeras. Är det uppenbart att utrymme för kvittning visserligen inte föreligger fullt ut men väl delvis, bör avvikelsen kunna inskränkas till den del av beloppet i fråga beträffande vilken kvittningsut- rymme inte är säkerställt.
Jag vill understryka att en förutsättning för att kvittning skall kunna komma i fråga är att felet hänför sig till en balanspost. Oredovisade intäkter eller yrkanden om avdrag för fiktiva eller inte avdragsgilla kostnader kan aldrig neutraliseras genom kvittning. Mitt förslag omfattar inte heller det fallet att den skattskyldige gjort alltför stora avskrivningar på inventarier eller andra anläggningstillgångar.
Enbart de omständigheterna att felet är av kvittningsbar natur och att kvittningsutrymme finns bör inte vara tillräckliga för att rättelse skall underlåtas. Om särskilda omständigheter föranleder det bör resultatet ändå justeras. En sådan särskild omständighet kan vara att felet har sådan karaktär att det utgör skattebrott eller medför skattetillägg. Det bör vidare inte godtas att samma typ av fel kommer igen sedan uppmärksammande skett. Om det vid taxeringsrevision upptäcks att en viss typ av fel förekommit
Prop. 1980/81:68 189
under flera beskattningsår, bör däremot hinder för kvittning avseende mer än ett beskattningsår i och för sig inte föreligga. Även i övrigt bör enligt min uppfattning för tillämpning av den föreslagna lösningen fordras att anledning saknas för antagande att den skattskyldige med avsikt söker skaffa sig skattekredit genom undervärdering av en tillgångspost eller övervärdering av en skuldpost.
Mitt förslag föranleder en ändringi punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 41 & KL.
Genomförs förslaget bortfaller. såvitt avser fel i de nu nämnda balans- posterna, behovet av regler som anger under vilka förutsättningar ett ändrat bokslut kan godtas. Vid en ifrågasatt höjning av taxeringen på grund av något annat deklarationsfel. t. ex. alltför stor avskrivning av maskiner. kommer emellertid kvittning mot outnyttjad möjlighet i bokslutet till ytterligare av- eller nedskrivning även i fortsättningen att förutsätta ändring av detta. .
Enligt min uppfattning är det inte möjligt att i en lagregel på ett lämpligt ' sätt avgränsa de fall då ett nytt bokslut bör godtas vid taxeringen från fall då så inte bör ske. Som påpekats av några remissinstanser torde t. ex. situationer förekomma då det kan vara motiverat att godta ett nytt bokslut som upprättats efter det att fristen enligt beredningens förslag löpt ut. Jag är därför inte beredd att ansluta mig till förslaget att KL bör innehålla en regel som anger när ett ändrat bokslut skall godtas i skattehänseende.
Det synes däremot önskvärt att RSV ser över riksskattenämndens anvisning från år 1958. Härvid bör RSV beakta det som beredningen anfört om att den nuvarande tillämpningen företer skiljaktigheter länen emellan. Hänsyn bör också tas till bl. a. den sanktionsrättsliga lagstiftning som kommit till under senare år.
Hänvisningar till S2-9
2.10. Representationskostnader
Enligt punkt 1 av anvisningarna till 20.5 KL får avdrag för representa- tionskostnaderi det enskilda fallet inte medges med större belopp än som kan anses skäligt. För att vinna en likformig lagtillämpning har RSV angett vissa prisramar för representationsmåltider i samband med affärsförhandlingar och liknande. För år 1980 gäller för representation utom hemmet i form av middag eller supé 160 kr. per person och för lunch 90 kr. per person (RSV Dt 1979122). Beloppen avser pris inkl. serveringsavgift men exkl. mervärde- skatt. Prisramarna är inte tillämpliga när representationen riktas mot i utlandet bosatt person,-som besöker Sverige i egenskap av representant för ett stort utländskt företag. Prisramarna tillämpas inte heller vid representa- tion i den skattskyldiges hem. I sistnämnda fall medges i stället avdrag med belopp som på grundval av företedd utredning framstår som skäligt. Högre avdrag än enligt prisramarna medges dock inte.
Enligt företagsskatteberedningen bör avdragsrätten inriktas på kostnader för normala måltider. En annan riktpunkt bör vara att måltiderna skall intas
Prop. 1980/81:68 190
under eller i direkt anslutning till affärsförhandlingar eller liknande. Det skall med andra ord i regel vara fråga om kostnader för förtäring under normal arbetstid. Enligt beredningen bör vidare beaktas att kostnad för måltid primärt utgör en icke avdragsgill levnadskostnad. Även den del som kan anses belöpa på normala kostnader för mat föreslås därför böra undantas från avdragsrätt. För den praktiska tillämpningen är det dock, enligt beredningen. nödvändigt att avdragsutrymmet preciseras genom belopps- gränser. Som skälig beloppsnivå anger beredningen 50 kr. per person och måltid i 1977 års kostnadsläge. Såvitt avser representation gentemot utomnordiska företag bör dock, enligt beredningen. gränsen kunna sätta högre.
Enligt beredningen bör avdrag för kostnader för representation i skattskyldigs eller anställds hem godtas endast när det inte är praktiskt möjligt att utöva representation på annan plats i orten eller närbelägen tätort.
Beredningens förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av kostnader för representation har fått ett blandat mottagande. Ett stort antal remissinstanser avstyrker förslaget att avdrag för kostnader för måltidsre- presentation skall begränsas till 50 kr. per person. En utbredd uppfattning är vidare att de nuvarande tillämpnings- och kontrollsvårigheterna kommer att kvarstå eller t. o. m. öka om förslaget genomförs.
Riksdagen har nyligen behandlat frågan om företagens rätt till avdrag för kostnader för vin och spritdrycker i samband med representation. Enligt riksdagens majoritet bör avdrag för sådana kostnader över huvud taget inte medges fr. o. m. är 1981. Riksdagen har begärt att regeringen lägger fram ett lagft'.irslag om detta (SkU 1979/80144. rskr 260).
För egen del får jag anföra följande. Kostnader för representation bör även i fortsättningen behandlas som driftkostnader och i princip vara avdragsgilla vid taxeringen. En målsättning måste dock. liksom hittills. vara att förhindra att avdrag medges för kostnader som saknar samband med den av den skattskyldige bedrivna förvärsverksamheten. Det kan således inte godtas att privata levnadskostnader blir avdragsgilla endast därför att de betecknas som representationskostnadcr. Jag anser också att representa- tionsavdraget inte skall uppmuntra till onödiga eller lyxbetonade utgifter.
Mot den nu redovisade bakgrunden föreslår jag att punkt 1 av anvisning- arna till 20 & KL kompletteras med en bestämmelse av innebörd att avdrag inte medges för spritdrycker och vin. Beteckningarna spritdrycker och vin används här i samma betydelse som i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker. m. m. Denna begränsning i avdragsrätten för representationskost- nader bör gälla oavsett mot vem representationen riktas. Avdragsförbudet för spritdrycker och vin bör således omfatta även representation som utövas mot utländska affärsförbindelser.
Det är enligt min mening givet att ett slopande av avdragsrätten för utgifter
Prop. 1980/81:68 191
för spritdrycker och vin också bör påverka storleken av högsta avdragsgilla belopp i samband med måltidsrepresentation. Det av beredningen föreslag- na avdragsbeloppet, högst 50 kr. per person och måltid. synes dock innebära en alltför stark begränsning. Detta gäller i synnerhet beloppsramen för middag eller supé. Det finns heller inte anledning att förmoda att en sådan påtaglig begränsning av avdragsutrymmet skulle i någon nämnvärd utsträck— ning minska missbruket eller förenkla kontrollen av representationsavdra— gen. Jag delar vidare den vid remissbehandlingen framförda synpunkten att det principiellt sett är felaktigt att vägra ett företag avdrag för den del av en representationsutgift som svarar mot deltagarnas inbesparade levnadskost— nader.
Vad jag nu har anfört leder mig till slutsatsen att beloppsramarna för avdragsgill måltidsrepresentation bör beräknas enligt de grunder som f. n. tillämpas med endast den förändringen att utgifter för spritdrycker och vin inte skall medräknas. Undantag för prisramarna bör dock kunna göras vid representation mot utländska affärsförbindelser. Som beredningen föreslagit bör emellertid i detta sammanhang de nordiska länderna behandlas på enhetligt sätt. Ett överskridande av beloppsgränserna bör således godtas endast om representationen riktar sig mot ett utomnordiskt företag.
Vad gäller representation utövad i den skattskyldiges eller anställds hem anser jag inte tillräckliga skäl föreligga för den skärpning av avdragsrätten som beredningen föreslagit. Nuvarande praxis bör därför — med den begränsning som följer av avdragsförbudet för spritdrycker "och vin —i princip lämnas oförändrad.
I samband med behandlingen av avdragsrätten för representationskostna- der har beredningen uttalat sig om rätten till avdrag för vissa kostnader av liknande slag. Beredningen har tagit upp bl. a. rätten till avdrag för jul- och födelsedagsgävor och mindre gåvor vid anställds sjukdom samt kostnad för begravningskrans o.d. vid dödsfall. Jag kan i huvudsak ansluta mig till beredningens överväganden i dessa delar. De berörda frågorna är dock inte av sådan natur att de lämpar sig för lagstiftning. Det får i stället ankomma på RSV att vid behov utfärda anvisningar på området.
2.11. Vissa övriga frågor
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen föranleder att vissa ändringar bör göras i lagen (19791609) om allmän investeringsfond och lagen (19791610) om allmän investeringsreserv. ] detta sammanhang bör även vissa andra ändringar av teknisk natur göras i sistnämnda tva lagar. Vidare bör en redaktionell ändring göras i lagen (19581575) om avskrivning på vissa oljelagringsanläggningar. m. m. Beträffande ändringarnas närmare inne-häll får jag hänvisa till specialmotiveringen.
Genom lagstiftning år 1963 tillkom förordningen (1963z216) om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen (prop.
Prop. 1980/81:68 192
1963:159. BeU 44, rskr 312). Förordningens bestämmelser om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag har i praktiken kommit att ersättas av tidsbegränsad lagstiftning om särskilda investeringsavdrag, senast lagen (l975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt, samt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv. En följd av detta är att regeringen hittills inte vid något tillfälle utnyttjat sin rätt enligt 1 5 förordningen att medge företag. som investerar i maskiner och andra inventarier, extra förmåner i skattehänseende. Jag föreslår mot denna bakgrund att förord- ningen upphävs.
2.12. Ikraftträdande
Förslagen i det föregående innebär en genomgripande teknisk omläggning av flera områden av företagsbeskattningen. Det är därför viktigt att skattskyldiga och taxeringsmyndigheter får tillräckligt med tid att lära sig de nya reglerna innan de skall börja tillämpas. Mot bl. a. denna bakgrund anser jag att huvudprincipen bör vara att reglerna skall tillämpas första gången vid 1984 års taxering. För företag som har kalenderåret som räkenskapsår blir därmed de nya bestämmelserna tillämpliga på verksamheten fr. o m. den 1 januari 1983. I ytterlighetsfall. t. ex. om ett företag med räkenskapsåret den 1 november—den 31 oktober förlänger detta till den 30 april, kan den nya lagstiftningen komma att avse ett räkenskapsår som börjar redan under slutet av år 1981.
På några punkter är det enligt min mening motiverat att frångå principen att de nya reglerna skall tillämpas fr. o. m. 1984 års taxering. Jag vill i denna del anföra följande.
I fråga om avsnitt 2.1. Sista meningen i punkt 4 nionde stycket av anvisningarna till 29 å i den nuvarande lydelsen innehåller en regel för det fallet att den skattskyldige gått över från planenlig till räkenskapsenlig avskrivning av inventarier. Regeln innebär att avdrag inte medges för belopp som motsvarar tidigare avdrag enligt planen som inte kunnat unyttjas. En liknande regel finns i sista meningen i tionde stycket av de nämnda anvisningarna.
Reglerna fyller inte någon funktion i det föreslagna systemet för avskrivning av inventarier — räkenskapenlig avskrivning och restvärdeav- skrivning— och har därför utmönstrats iden föreslagna lydelsen av punkt 4 av anvisningarna till 29 &. De bör emellertid övergångsvis gälla i fråga om skattskyldiga som gått över från planenlig till räkenskapsenlig avskrivning för beskattningsår, för vilket taxering sker är 1984 eller — vilket kan förekomma då räkenskapsåret förlängts — år 1985.
I detta sammanhang vill jag nämna att några särskilda bestämmelser som
reglerar övergång från planenlig avskrivningsmetod till restvärdeavskrivning inte torde behövas. Avskrivningsunderlaget vid restvärdeavskrivningen får
Prop. 1980/81:68 193
beräknas med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärdc enligt punkt 3 fjärde stycket av am'isningarim till 29 % KL vid utgången av det sista beskattningsåret då planenlig avskrivning tillämpades.
I fråga om ut-'Sl1ittZ.3. I likhet med de nya reglerna i KL bör lagen om elds 'ådefonder tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Med verkan fr. o. m. denna taxering bör f("örordningen (19591168) om särskilda investe- ringsfonder för förlorade inventarier och laget-tillgångar upphävas. Avsätt- ning till särskild investeringsfond enligt nämnda förordning bör få göras sista gången i bokslut till ledning för 1983 års taxering. Bestämmelserna i förordningen bör dock alltjämt gälla i fråga om belopp som har avsatts i .bokslut till ledning för 1983 och tidigare års taxeringar.
I fråga om uvsnitl 2.5. Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag. skall enligt den nya punkten 3 fjärde stycket av anvisningarna till "27.5 KL aktien eller andelen i vissa fall anses utgöra omsättningstillgång. Denna till innehavet kopplade bestämmelse synes böra gälla endast i fråga om aktier eller andelar somjörviz'rvas efter ingången av år 1983. Aktier eller andelar som förvärvats under år 1982 eller tidigare kommer alltså inte att påverkas av den nya lagstiftningen. lluruvida ett förvärv skett genom köp eller annat oneröst fång eller genom ett bcnefikt fång. saknar i detta sammanhang betydelse.
En särskild övergångsregel bör vidare gälla för de 5. k. byggmästarvillor- na. dvs. en- eller tvåfamiljsfastigheter som an 'änds som stadigvarande bostad för den som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Bestämmelsen bör gälla skattskyldiga som vid ingången a ' år 1983 innehar en byggmästarvilla. Fastighetens karaktär av omsättningstillgång bör upphöra under förutsättning att eventuell nedskrivning återförs till beskattning vid 1984 års taxering. Är fastigheten inte nedskriven. bör dess omsättningska- raktär upphöra automatiskt vid utgången av år 1982. Som förutsättning bör dock i båda fallen gälla att den skattskyldige 'arit bosatt på fastigheten oavbrutet under en femårsperiod dessförinnan. dvs. under åren 1978—1982. Detta får till konsekvens att övergångsreglermr inte omfattar fritidsfastighe- ter. Är den skattskyldige byggmästare. bör vidare fordras att fastigheten under femårsperioden inte varit föremål för mer omfattande byggnadsarbete i byggnadsrörelsen än vad som krävts för fastighetens löpande underhåll.
I fråga om avsnitt 2.6. Enligt förslaget skall — även om försäljning av byggnadstomt inte skett de senaste tio åren — avyttring av sådan tomt anses utgöra ett led i s. k. (_)kvalifieerad tomtrörelse. om nedskrivning av byggnadstomt har skett i rörelsen och nedskrivningen inte har återförts till beskattning åtminstone tio år före den aktuella avyttringen. För dem som anpassat sig till de gamla reglerna bör införas en övergångsregel som innebär att en företagen nedskrivning inte skall påverka tioårskarcnsen. om nedskrivningen återförs till beskattning vid 1983 eller 1984 års taxering. Föreligger sådana omständigheter att en försäljning av tomten under beskattningsår för vilket taxering sker är 1983 skulle ha behandlats enligt
Prop. 1980/81:68 194
realisatitmsvinstreglerna på grund av bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 27 s' KL. får eventuell nedskrivning som gjorts tidigare anses ha formlöst fallit bort. Någon särskild övergängsbestämmelse för detta fall torde därför inte behövas.
[ fråga om avsnitt?. 10. Förslaget att avdrag inte i något fall skall medges för utgifter för spritdrycker och vin bör — i enlighet med riksdagens beslut — tillämpas i fråga om representation som utövas efter utgången av är 1980.
I fråga om uvsnilt 2.1]. Den för omkring ett år sedan beslutade lagen (1979:609)om allmän investeringsfondskall börjatillz'impas fr. o. m. 1981 års taxering. Den vid samma tidpunkt beslutade lagen (1979161111 om allmän investeringsreserv tillämpas första gången vid 1981) års taxering. De tekniska ändringar som nu föreslås i dessa lagar bör tillämpas första gången vid 1981 års taxering. De ändringar som sanumtnhänger med de föreslagna ändring- arna i KL bör dock tillämpas första gången vid 1984 års taxering.
Hänvisningar till S2-12
2.13. Avslutande synpunkter
Ett genomförande av mina i det föregående redovisade förslag innebär att de flesta av de i f("öretagsskatteberedningens slutbetänkande behandlade frågorna blivit föremål för lagstiftning. Av detta följer dock inte att den allmänna översyn av företagsbeskattningen. som inleddes med regeringens förslag om ändrad företagsbeskattning förra våren (prop. 1978/79z31tl). kan betraktas som avslutad. Pa företagsbeskattningens område pågår tvärtom f. n. ett intensivt utredningsarbete som inom de närmaste åren kan väntas kräva ytterligare ställningstaganden från statsmakternas sida.
.lag änmar i det f("öljande lämna en redogörelse för en del av det pågående utredningsarbetet. 1980 års företagsskattekommitté (B 1979213) utreder inkomst- och kapitalskattereglerna för familjeföretag. ] kommitténs uppdrag ingår att se över generationsväxlings- och kapita|f("jirsörjningsproblemen för mindre och medelstora företag. De problem som är förenade med anskaffning av riskvilligt kapital till näringslivet behandlas också av kapitalvinstkommittén (IB 1979zt15). l enlighet med nyligen utfärdade tilläggsdirektiv torde denna kommitté komma att inom kort lägga fram ett provisoriskt förslag om begränsning av den sammanlagda beskattningen av de vinster som delas ut till aktieägarna.
1980 års kommitté för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag. m. m. (IB 198U:()l) skall enligt sina direktiv lägga fram förslag om hur olika former av stöd till företag skall behandlas i skattehänseende. Kommittén skall också diskutera frågan om avdrag för reserveringar avseende framtida utgifter. Vad gäller beskattning av lån och bidrag till enskilda näringsidkare skall kommittén samråda med kulturskattekommitte'n (B 1979:15). Sist- nämnda kommitté skall företa en allmän översyn av kulturarbetares oeh uppfinnares skatter och avgifter. [ detta sammanhang kan även framhållas att remissbehandlingen av forskningsskattekommittens betänkande (Ds
Prop. 1980/81:68 195
B 1980:()1) Stimulans av forskning och utveckling nyligen avslutats.
Det utredningsarbete. som jag nu har nämnt. tar i första hand sikte på konkreta frågor inom olika delar av företagsbeskattningen. F. n. utreds emellertid också förutsättningz-trna för att på ett mer genomgripande sätt förändra det nuvarande skattesystemet. Resultatet av detta utredningsarbete kan givetvis komma att i hög grad påverka företagens skattesituation. Jag syftar här bl. a. på realbeskattningsutredningens (B 1978ztl7) uppdrag att belysa konsekvensermt av en real beskattning av räntor och kapitalvinster. Avvägningen mellan nettt'winstskatter och bruttoskatter har belysts av bruttoskattekommitten (B 1979104) i delbetänkandet (Ds B 197.9z3) Brut— toskatter. I sammanhanget kan slutligen nämnas att frågan om avskaffande av den kommunala taxeringen för aktiebolag. ekonomiska föreningar och andra juridiska personer sedan en tid tillbaka övervägs av en expertgrupp vari ingår företrädare för regeringskz'tnsliet. kommunförbunden och RSV.
Det är inte möjligt att nu bedöma när regeringens ställningstaganden på grundval av det pågående utredningsarbetet kan redovisas för riksdagen. Med hänsyn bl. a. till den kritik som i olika hänseenden har riktats mot det nuvarande skattesystemet är det emellertid angeläget att det fortsatta utrednings- och lagstiftningsarbetet bedrivs så skyndsamt som möjligt. Jag utgår från att så blir fallet.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprättats förslag till
1 lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370) 2 lag om eldsvådefonder 3 lag om ändringi lagen ( 1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
4 lag om ändring i lagen (1960163) om rätt till förlustutjz'imning vid taxering för inkomst 5 lag om ändring i lagen (1979:(11)9) om allmän investeringsfond 6 lag om ändring i lagen (19791610) om allmän investeringsreserv 7 lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagrings- anläggningar. m. m.
8 lag om upphävande av förordningen (1963216) om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.
Prop. 1980/81:68 196
4 Specialmotivering 4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (19283701
[9 .é' (2.2.5)
När det gäller ersättning på grund av skadeförsäkring. är huvudregeln att utfallande belopp är skattefritt. En inskränkning föreligger emellertid i det fall då köpeskilling. som skulle ha influtit om den försäkrade egendomen i stället försålts. varit att hänföra till intäkt av fastighet (jordbruksfastighet eller annan fastighet) eller rörelse eller då ersättningen enligt allmänna regler motsvarar en sådan skattepliktig intäkt eller en avdragsgill omkostnad i något av dessa inkomstslag.
Skattereglerna för ersättning pågrund av skadeförsäkring tillämpas också på skat'leersättningar av annat slag. Ett förtydligande om detta har tagits in i paragrafen.
Enligt förslaget skall vidare försäkringsersättning eller annan ersättning för Skada på egendom räknas som skattepliktig inkomst i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighct. byggnad på fastighet som avses i 24 ä 1 mom. eller byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse. I fråga om byggnad för vilken inkomsten beskattas enligt schablon— metod är ersättningen däremot liksom hittills skattefri. Avser ersättningen markanläggning för vilken utgifter för anskaffningen får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag är ersättningen skattepliktig. Är det fråga om annan markanläggning än täckdike utgör endast 75 "' av anskaffningsvärdet avskrivningsunderlag. I sådant fall skall enligt förslaget endast 75 9?- av ersättningen räknas som skattepliktig inkomst.
20 # (2.3)
I andra stycket anges att avdrag inte får göras för förlust. som är att hänföra till kapitalförlust m. m.. i vidare mån än som får ske enligt 36 &. Bestämmelsen får ses som ett förtydligande av vad som redan nu gäller. Är en förlust inte avdragsgill i något av inkomstslagen jordbruksfastighet. annan fastighet. rörelse. tjänst eller kapital kan således avdrag medges som rcalisationsförlust vid beräkning av inkomsten av tillfällig förvärvsverksam— het. Alla i övriga inkomstslag inte avdragsgilla förluster får emellertid inte dras av i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Förlust vid avyttring av annan lös egendom än aktier o.d. är exempelvis i regel inte avdragsgill. Detta gäller särskilt bilar. båtar och andra bruksföremål. Den värdeminsk— ning som har skett av sådan egendom anses nämligen hänförlig till levnadskostnad. Däremot kan t. ex. förluster vid avyttring av fastigheter och värdepapper dras av mot realisationsvinster.
2555 1 mom. (2.2.7'(7c/12.2.8) Enligt mitt förslag skall de avskrivningsmetoder. som föreslås gälla i rörelse. också få tillämpas i fråga om sådana på annan fastighet använda
Prop. 1980/81:68 197
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. vilka i avskrivningshänseencle inte hänförs till byggnad. Detta föranleder en ändring av bestämmelsen i det nu behandlade momentet om värdeminsk- ningsavdrag på maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
[ momentet finns f. n. en bestämmelse att omkostnadsavdrag får göras för anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljcr i skyddsrum som har värde endast från civilförsvarssynpunkt. såsom speciella dörrar. luckor och karmar för dessa. inre begränsningsväggar för gasfäng vid ingångar och reservutgångar. luftrenare och tillhi'irande fördelningslcdningar. Efter till- komsten av denna bestämmelse har ett nytt system för byggande och finansiering av skyddsrum införts. Som jag har anlört i den allmänna mmiveringen ( avsnitt 2.2.8 ) innebär detta system bl.-a. att det inte. längre films skäl att behålla den särskilda skatteregeln för skyddsrumsanordningar. .lag föreslår därför att denna bestämmelse utgår.
] övrigt har gjorts vissa ändringar av språklig natur.
29.6 I mom. (2.1 och 2.2)
I momentet finns f. n. en bestämmelse om att omkostnadsavdrag får göras för anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljeri skyddsrum som har värde endast från civilförst-'arssynpunkt. såsom speciella dörrar. luckor och karmar för dessa. inre begränsaingsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar. luftrenare och tillhörande fördelningsledningar. Efter till— komsten av denna bestämmelse har ett nytt system för byggande och finansiering av skyddsrum införts. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.8 ) innebär detta system bl. a. att behovet av den särskilda skatteregeln för skyddsrumsanordningar bortfaller. Jag föreslår därför att denna regel utgår.
] nuvarande andra stycket finns bestämmelser som anger när ett värdeminskningsavdrag skall anses åtnjutet. Vidare anges vad som skall anses utgöra en tillgängs i beskattningsavseencle oavskrivna värde. Denna fråga regleras enligt mitt förslag i punkt 3 av anvisningz'irna till 29 s. Det nu behandlade stycket kan därför utgå.
] övrigt har gjorts vissa ändringar av språklig och redaktionell natur.
4] då; (2.5.8)
Ändringarna föranleds av att rätten till avdrag för ersättning till resaltatutjänmingsfond vidgas.
I första stycket anges att avdrag för sådan avsättning får medges — förutom i inkomstslaget jordbruksfastighet — i annan rörelse än penning— och försäk- ringsrörelse. Detta innebär att den lönebaserade reserveringen kan utnyttjas även i fråga om byggnz'tdsrörelse. tomtrörelse och handel med fastigheter. Däremot kan — liksom tidigare — avdrag för avsättning till resultatutjäm-
Prop. 1980/81:68 |98
ningsfond aldrig komma i fråga beträffande inkomst av annan fastighet. Andra stycket har utgått. Avgörande för om avsättning kan medges blir i stället den verksamhet som bedrivsi förvärvskållan. Den omständigheten att ett företag. som bedriver annan rörelse än penning- eller försäkringsrörelse. ändå undantagsvis innehar värdepapper sotn utgör lager i förvärvskällan påverkar således inte rätten till avsättning. lsixta stycke! har införts en hänvisning till de nya nedskrivningsreglerna för
omsättningsfastigheter.
Punkt ] av anvisningarna till 20 s* 2.10)
1 andra stycket har införts den nya regeln att avdrag inte medges för utgifter för spritdrycker och vin i samband med representation.
Punkt 5 av anvisningarmt till 20% (2.2.4 och 2.3)
Iförsta stycket finns en allmän definition av begreppet kapitalft'irlust. Av definitionen. som i sak överensstämmer med gällande rätt. framgår att förlust som inte står i samband med någon förvärv-"skälla. t. ex. skador på personliga tillhörigheter och infriande av en privat borgensfi'irbindelse. utgör kapitalförlust. Till kapitalft'irlust hänförs också en förlust av sådan art att man i den aktuella förvärvskällan normalt inte behöver räkna med förluster av detta slag. Måste man å andra sidan normalt räkna med förluster av viss art i verksamheten är dessa avdragsgilla. Som exempel på avdragsgilla förluster kan nämnas förlust på grund av insolvens hos kunder. prisfall och försämring av lagertillgångar och den fortlöpande värdeminskning som inventarier och byggnader är underkastade. Andra exempel på avdragsgilla förluster är en kassörs förlust på grund av felväxling och skadestånd som är en normal följd av den bcdrivna verksamheten.
Enligt amira stycket skall vissa förluster. som i och för sig måste betecknas som onormala. ändå inte hänföras till kapitalförlust.
[ andra stycket a) behandlas bl. a. förlust på grund av skada eller förstörelse genom brand eller annan olyckshändelse av sådan tillgång för vilken ersättning. om tillgången i stället hade avyttrats. utgjort intäkt i förvärvskällan. De tillgångar som kan komma i fråga är inventarier och lagertillgångar i rörelse och jordbruk samt på en konventionellt beskattad hyresfastighet. Bestämmelsen att skada eller förstörelse av dessa tillgångar inte skall anses som kapitalförlust torde överensstämma med gällande rätt. Bestämmelsen innebär. då inventarier har skadats genom brand eller annan olyckshändelse. att avskrivningsundcrlaget inte skall sättas ned på grund av den värdeminskning som har inträffat genom skadan. Vidare medges avdrag för kostnader för återställande av tillgången i ursprungligt skick. Väljer den skattskyldige att utrangera tillgången kan. med hänsyn till att den planenliga avskrivningen av inventarier föreslås bli avskaffad. något särskilt utrang-
Prop. 1980/81:68 199
eringsavdrag inte göras. Tillämpar den skattskyldige räkenskapsenlig avskrivning har han dock möjlighet att atti-':'itn'la sig av den s. k. krnnplette- ringsregeln. Den utrangerade tillgången skall då inte beaktas vid beräkning av inventariermts totala värde. Han kan också söka visa att det verkliga värdet på hela inventariebeståndet till följd av utrangeringen understiger det bokförda värdet och på denna grund göra en extra avskrivning. Har tillgången anskaffats under samma beskattningsz'tr får avdrag göras för anskaffningsvärdet eller oavskriven del av detta.
I andra stycket a) behandlas vidare förlust av inventarier och lagertillgi'tng— ari rörelse och jordbruk samt på en konventionellt beskaffad hyresfastighet på grund av brottslig handling. Bestämmelsen att förlust av sadana tillgangar inte skall anses som kapitalförlust innebär en inskränkning av kapitalli'irlust- begreppet. ldetta sammanhang kan något beröras förlust av kontanta tncdcl genom förskingring. stöld eller rån. Svenska pengar kan inte anses utgöra varttlagcr. Detta torde också vara fallet med bankers innehav av svenska pengar. För att förlust av svenska pengar genom stöld c. d. skall vara avdragsgill krävs således enligt den allmänna regeln i första stycket att risken för stöld c. d. är något sotn titan normalt behöver räkna med i vcrksamhe- ten.
l andra stycket 17) behandlas skada eller förstörelse genom brand eller annan olyckshi'int'lelse av byggnad eller markanläggning. Förlust genom sådan händelse skall. såvitt gäller sådan del av fastigheten för vilken värdeminskningsz'tvdrag kan komma i fråga. inte räknas som kapitalf't'irlust. Bestämmelsen. som innebär en inskränkning av kapitalförlustbegreppet. skall tillämpas på byggnad sotn används i rörelse. driftbyggnad på jordbruksfastighet och på sådan annan fastighet för vilken inkomsten beskattas enligt konventionell metod. Markanläggningar på rörelsefastighe— ter oeh jordbruksfastigheter omfattas också av bestämmelsen.
Innebörden av det föreslagna undantaget från den allmänna definitionen av kapitall't'irlustbegreppct är att avskrivningsunderlaget fören byggnad. som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse. inte sätts ned på grund av den värdeminskning sotn har inträffat genom skadan. Även efter olyckan medges alltså avdrag enligt värdcminskningsplanen. Har byggnaden total- förstörts får utrangeringsavdrag i stället göras. Förslaget medför dock inte att grättsdragningcn mellan avdragsgilla reparationskostmider och inte avdrags- gilla utgifter för otnbyggnad ändras. ()m således skadorna på en byggnad haft sädan omfattning att arbetena för att avhjälpa skadan har karaktär av ombyggnad. får utgifterna för arbetena inte dras av direkt. Utgifterna skall i stället aktiveras och dras av enligt särskild avskrivningsplan. Däremot blir utgifter för att bota mindre skador avdragsgilla om åtgärderna i tekniskt hänseende utgör reparatitmsarbete.
Jag har i det fi'iregåendc föreslagit att försäkringsersättttingar c. d. för byggnader och markanlz'iggningar. som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse. utgör skattepliktig intäkt i föt'vz'irvskällan. Enligt mitt förslag
Prop. 1980/81:68 lott
till lag om eldsvådefond får emellertid ett belopp motsmrancle försäkrings- ersättningen sättas av till eldsvådefond för byggnader eller till eldsvådefond för markanläggningar. Det belopp som har satts av till eldsvådefond för byggnader får enligt förslaget användas för bl. a. ny—. till- eller ombyggnad. Därigenom kan man alltså få direktavdrag för utgifter för t. ex. ombygg- nadsarbcten.
] andra stycket t') finns ett undantag från den allmänna definitionen av kapitalförlust då fråga är om förluster avseende lånefordringar. vt'irdcpapper eller liknande tillgångar. För att en sådan förlust skall vara avdragsgill krävs att innehavet betingas av näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyl- dige eller annan. som med hänsyn till äganderättsft'firhållanden eller (.)rganisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära ("jfr punkt [ femte stycket b av anvisningarna till 54 s* KL). Bestämmelsen överensstäm- rneri huvudsak med gällande rätt. I fråga om aktier. andelar eller liknande tillgångar kan avdrag för förlust f. n. medges endast vid beräkning av inkomst av rörelse. [ praktiken torde knappast sådana tillgångar innehas som ett led i driften av jordbruk eller hyresfastighet. Av systematiska skäl bör dock möjligheten att få avdrag för förlust på dessa tillgångar tillkomma också dessa typer av näringsidkare.
F. n. torde avdrag för förluster avseende aktier. andelar eller liknande tillgångar inte medges för värdeminskning som är endast beräknad. För avdragsrätt torde krävas att förlusten är definitiv. Detta sammanhänger med de bestämmelser som gäller för realisatit'msvinstbeskattning vid försäljning av aktier m. m. Vid beräkning av sådan vinst sker nämligen inte någon beskattning a ' återvunna värdeminskningsavdrag. Om avdrag medgavs för värdeminskning som är endast beräknad skulle detta kunna leda till en definitiv— och i sak omotiverad —skattelättnad. Att förlusten är definitiv kan i allmänhet konstateras först sedan aktierna har avyttrats eller genom att det företag. som aktieinnehavet avser. trätt i likvidation eller gått i konkurs. För avdragsrätt krävs vidare att det skall vara fråga om en verklig förlust. Detta har särskild betydelse i fråga om organisationsaktier. Den omstz'indigheten att ett sådant bolag har trätt i likvidation utgör således inte tillräckligt bevis för att avdragsgill förlust föreligger. Den bokföringsmässiga förlusten kan då motsvaras av att en dold reserv. t. ex. en hyresrätt. utan vederlag har överförts till moderbolaget. I sådant fall anses någon verklig förlust inte ha uppkommit.
De förutsättningar som f. n. måste vara uppfyllda för att avdrag skall medges för förluster avseende aktier. andelar eller liknande tillgångar bör enligt min mening gälla också i ft'rrtsättningen. Samma krav bör ställas för att avdrag skall medng för förluster avseende lånefordringar. Däremot bör orsaken till förlusten inte tillmätas någon betydelse. F. n. torde en viss osäkerhet föreligga om en förlust på aktier på grund av t. ex. krigshändelser är avdragsgill. Jag anser inte att sådana (_nnstt'indigheter bör inverka på avdragsrätten.
Prop. 1980/81:68 301
1 punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 29 s finns f. n. en bestämmelse om avdrag för förlust på fordran vid ackord. Enligt denna bestämmelse gäller att — såvida det kan antas att ackordet har sin grund i intressegemenskap mellan borgenären och gäldenären — avdrag på grund av ackordet kan medges endast som koncernbidrag. Även utan en uttrycklig regel torde det vara klart att en förlust. som uppkommit genom att ackord beviljats ett dottebolag eller ett annat närstående bolag. inte utgör avdragsgill omkostnad. Någon verklig förlust kan då inte anses konstaterad. Jag förordar därför att bestämmelsen i andra stycket av punkt ltl av anvisningarna till 29 & upphör att gälla.
Enligt andra stycket (I) skall förlust på borgensförbindelse som betingas av näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller annan. som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller (_u'ganisatoriska förhållant'len kan anses stå den skattskyldige nära. inte räknas som kapitalft'irlust. Denna bestämmelse överensstämmer i sak med gällande rätt.
Enligt andra stycket (') utgör utgifter för projektering e. d. av byggnader och markanläggningar. som är avsedda för stadigvarande bruk i rörelse eller i jordbruk eller skogsbruk. inte kapitalförlust. Förslaget torde innebära en inskränkning av kapitalförlustbegreppet. Det har nämligen förekommit att resultatlösa utgifter av detta slag bedömts som kapitalförlust.
Det är knappast möjligt att i lagtexten ange hur utgifter för projektering e. d. skall behandlas i olika situationer. Det väsentliga äratt det klart framgår att sådana utgifter inte skall behandlas som en kapitalft'irlust. Enligt min mening bör. då utgifterna har nedlagts på att undersöka alternativa lösningar. de utgifter som kan hänföras direkt till en uppft'ird anläggning räknas in i avskrivningsunderlaget för denna anläggning. Utgifter för förkastade alternativ bör få dras av direkt.
Av allmänna regler följer att projekteringsutgifter för förkastade alterna- tiv är avdl'agSgilla endast om den planerade anläggningen har varit avsedd för användning i den förvärvskälla som företaget bedriver. Med hänsyn till detta torde det inte föreligga någon rätt för ett koncernföretag. som t. ex. har uppfört en byggnad. att låta ett annat koncernföretag få avdrag för utgifterna för projektering av byggnaden.
Punkt 4 av anvisningarna till 2] s*"
Bestämmelsen om att intäkt genom avyttring av maskiner och andra inventarier m. m. hänförs till intäkt av jordbruk med binäringar har utgått. Regler om den skattemässiga behandligen vid avyttring av inventarier finns i den nya punkten 10 av anvisningarm't till Zl s.
Prop. 1980/81:68 202
Punkt 10 av mrvisnr'ngarntr till Zl #
Enligt den nuvarande lydelsen av punkt 4 av anvisningarrut till Zl & hänförs till intäkt av jordbruk med binäringar bl. a. intäkt genom avyttring av maskineroch andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier m. m. Någon motsvarande föreskrift finns inte i punkterna 5 och 6 av anvisningarrm till den nämnda paragrafen angående vad som utgör intäkt av skogsbruk resp. intäkt av annat slag. Ipunkl I() har därför tagits in en generell föreskrift om att intäkt vid avyttring av ifrågavarande slag av tillgångar räknas till intäkt av jordbruksfastighet.
Punkt I av anvisningarna till 22 ä'
I tredje stycket finns f. 11. en bestämmelse att omkostnadsavdrag får göras för anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum som har värde endast från civilförsvarssynpunkt. såsom speciella dörrar. luckor och karmar för dessa. inte begränsningsväggar för gasfi'ing vid ingångar och reservutgångar. luftrenare och tillhörande fördelningsledningar. Efter till- komsten av denna bestämmelse har ett nytt .systern för byggande och finansiering av skyddsrum införts. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (2.2.8) innebär detta system bl. a. att det inte längre finns skäl att behålla den särskilda skatteregeln för skyddsrumsanordningar. Jag föreslår därför att denna bestämmelse utgår.
Bestämmelserna ijj'ir'rdc' stycket om den skattemässiga behandlingen av frukt— eller bärodling har omarbetats. l—"örslaget torde inte innebära någon ändring i sak utan får ses som ett förtydligande av vad som f. n. gäller.
I fråga om fri kost för personal i jordbruk råder inte överensstämmelse mellan det belopp som den anställde förmånsbeskattas för och det belopp som arbetsgivaren får dra av. Värdet av arbetet för att tillreda kosten ingår nämligen endast i det förra beloppet. Enligt första meningen i det nuvarande åttonde stycket skall skattskyldigs barn som fyllt 16 år självt taxeras för inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar. naturaförmåner eller annat. dock högst för vad som motsvarar marknads— mässigt vederlag för barnets arbetsinsats. I andra meningen föreskrivs att motsvarande belopp får dras av som driftkostnad. Avfattningen av andra meningen. som fick sin nuvarande lydelse vid 1972 års omläggning av jordbruksbeskattningen ("SFS 19722741). synes mot bakgrund av det nyss sagda inte vara helt rättvisande. Jag fi'ireslår därför att meningen ges den avfattning som framgår av sjunde stycket i lagft'irslaget.
["/inkl 3 (o' anvisningar/ur till 23 s* [3.2)
Bestämmelserna iförsla stycket får i sak anses överensstämma med gällande rätt. Vissa förtydliganden har dock gjorts. Av bestämmelserna framgår att avdrag för värdeminskning av .en driftbyggnad skall beräknas enligt
Prop. 1980/8lz68 El 13
zn'skrivningsplan till viss procent för år räknat av anskaffningsvärdet. Man skall således ta hänsyn till beskattningsårets längd. Vidare anges att avdraget skall medges frän den tidpunkt då byggnaden färdigställts. Värdeminsk— ningsavdragen är bundna till de år pä vilka de belöper oavsett om de kunnat utnyttjas eller inte. llar den skattskyldige något är underlåtit att yrka värdeminskningsavdrag skall således vid beräkning av storleken av utrang- eringsavdrag hänsyn ändå tas till det värdeminskningsavdrag som belöper på ifrågavarande år. Det belopp sotn enligt avskrivningsplanen belöper på innehavstiden skall också beaktas vid beräkning av eventuell realisations- vinst. Har en skattskyldig i något undantagsfall helt avstått från att yrka avdrag för värdeminskning bör dock det ograverade anskaffningsvärdet pä byggnaden ligga till grund för beskattningsktmsekvenserna vid utrangering och avyttring.
I andra stycket har gjorts en ändring av språklig natur. Tredje stycket innehåller bestämmelser om gränsdragningen mellan sädana delar av och tillbehör till en byggnad som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften (byggnadsinventarier) och byggnaden i övrigt. Värdet av byggnadsinventarier skall inte inräknas i byggnadens anskaffningsvärt'le. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med nuva- rande regler. En ändring har dock gjorts i fråga om ledningar för elektrisk ström. 'atten. avlopp etc. Enligt nuvarande regler skall en sådan ledning hänföras till byggnadsinventarier om den direkt tjänar byggnadens använd- ning i driften. Om ledningcn å andra sidan är nödvändig för byggnadens allmänna användning skall ledningen i avskrivningshänseende hänföras till byggnaden. [ de fall då en ledning har en blandad användning. dvs. den förser byggnaden med kraft. vatten m. m. för säväl dess allmänna funktioner som dess av driften ft'jranledda särskilda behov. skall en uppdelning av utgifterna för ledningen ske påen byggnadsdel och en inventariedel. Ett förtydligande om detta har tagits in i anvisningspunkten. Enligt mitt förslag skall vidare med reglerna i punkt 4 beträffande markanläggningar som förebild — en särskild schablonregel införas för ledningar med blandad användning. Ledningen skall sålunda i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna am'änclning skall ledningen hänföras till byggnaden.
Övriga ändringar i tredje stycket är av redaktionell och språklig natur. Ändringarna ijjärde och femte styckena är av språklig natur.
[ sjätte stycket anges hur en byggnads anskaffningsvärde skall beräknas. Bestämmelserna överensstämmer i princip med nuvarande regler. Har en bebyggd fastighet förvärvats genom köp gäller f. n. enligt den s. k. pl'tjiporticmeringsregeln att så stor del av vederlaget för fastigheten anses belöpa på byggnader som det laserade byggnadsvärdet — bortsett från värdet av överbyggnad — utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. ] fastighetstax— eringslagen ( 1979: 1 152). sotn skall tillämpas första gången i fråga om 1981 års
Prop. 1980/81:68 2( 14
allmänna fastighetstasering. har delvärdet ("överbyggnad slopats. Detta föranleder en ändring i proportioneringsregeln. Sista meningen i stycket har sin motsvarighet i nuvarande punkt 3 b fjärde stycket av anvisningarna till 29 &. l stycket har vidare gjorts ändringar av språklig natur.
Har en investeringsfond e. d. tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad skall. enligt sjunde stycket. som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet. Med investeringsfond e. d förstås allmän investeringsfond enligt lagen (1979zölt9) om allmän investeringsfrmd och liknande fonder samt allmän investeringsreserv enligt lagen (l9791610) om allmän investeringsre- serv. Bestämmelsen. som också är tillämplig på statsbidrag. kan ses som en erinran om vad som redan nu gäller när investeringar finansieras genom fondutnyttjande eller statsbidrag (jfr t. ex. ltls' lagen om allmän investe- ringsfond och anvisningarna till 19.5 Kl.").
Bestämmelserna i åttonde stycket innebär ändringar i förhållande till gällande rätt. Enligt förslaget skall den nye ägaren vid ett benefikt förvärv av en byggnad överta överlåtarens avskrivningsplan. Detta innebär att den nye ägaren kom meri samma skattesituation som den föregående ägaren befunnit sig i om denne fortfarande hade ägt byggnaden. Detsamma skall gälla om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad vid sådan fusion som avses i 285 3 mom.
] nionde stycket har gjorts ändringar av språklig natur. Tionde stycket innehåller bestämmelser om primäravdrag. Enligt förslaget skall rätten till primäravdrag inträda samtidigt med den ordinarie avskriv- ningsrätten. dvs. när byggnaden färdigställts. Vid beräkning av avdraget skall i konsekvens med detta hänsyn också tas till beskattningårets längd och till hur länge byggnaden har innehafts under beskattningsåret.
Enligt nuvarande regler medges utrangeringsavdrag endast i fråga om ekonomibyggnader och personallmstäder men inte i fråga om en mangårds— byggnad. Enligt elj'te stycket i förslaget skall emellertid en i princip generell rätt till utranger'ingsz'nfdrag föreligga i fråga om driftbyggnader". i:. n. medges inte trtrangeringstrvdrag om ägaren vid övergång till planenlig avskrivning av byggnader på jordbruksfastighet har använt ett taxerat byggnadsvärde e. d. som ingångssvärde [ 9 s" tredje stycket lagen ( 1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972174l) om ändringi kommunalskattelagen (1928137UH. Enligt min uppfattning bör denna begränsning inte längre gälla.
Punkt 4 av unvisningurtut till 22 .ö (2.2)
l anvisningspunkten har gjorts ändringar av huvut'lsakligcn språklig och redaktionell natur. [fe/nte stycket har dock införts en särskild regel för beräkning av anskaffningsvärdet trär en investeringsfont'l e. d. har tagits i anspråk för anskaffning av en markanli'iggning. Som anskaffningsvärde skall då anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med det
Prop. l980/81:68 . 205
ianspråktagna beloppet. Med investeringslond e. d. förstås allmän investe- ringsfond enligt lagen (l()79:6(.)k)) om allmän investeringsfond och liknande fonder samt allmän investeringsreserv enligt lagen (19791610) om allmän investeringsreserv. Bestämmelsen. som också är tillämplig på statsbidrag. kan ses som en erinran om vad som redan nu gäller när investeringar finansieras genom fondutnyttjande eller statsbidrag (jfr t. ex. lt) ä lagen om allmän investeringsfond och anvisningarna till ms KL).
En särskild regel har vidare i sjätte stycket införts för det fallet att ett moderbolag eller en ("övertagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion. som avses i 28 ä 3 mom. Det övertagande företaget skall då få göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit det överlåtande företa-rget om detta företag fortfarande hade ägt fastigheten.
Punkt 5 av ant-'isningarna till 22 s* (2.1)
Reglerna har utfornrats så att överensstämmelse råder med bestämmel- serna i punkterna 3—6 av anvisningarna till 29 s om avdrag för värdeminskning m. in. av inventarier o. d. i rörelse. Föreskrifterna i tredje stycket saknar motsvarigheter i de nuvarande reglerna för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.
Punkt 6 av ant-'isningarna till 22 sf (2.2)
lförsta stycket har gjorts ändringar av språklig natur. Bestämmelserna i andra stycket överensstämmer i huvudsak med gällande rätt. Vissa förtydliganden har dock gjorts. Dessa ansluter sig till den nya lydelsen av punkt 3 första stycket av anvisningarna till 22 s. Vidare föreslås en rätt till direktavdrag i fråga om byggnader eller rnarkanläggningar som är avsedda att användas endast ett fåtal år.
Ändringarna i tredje och fjärde styckena är av språklig natur.
Punkt 4 av anvisningarna till 24 s* (2.2. 7)
Enligt mitt förslag (punkt 3 av anvisningarna till 25 5) skall utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. vilka i avskrivningshänseende inte hänförs till byggnad. dras av enligt bestämmelserna i punkterna 3-5 av anvisningarna till 29 ä. 1 den nu behandlade anvisningsptrnkten anges att vederlaget vid avyttring av en sådan tillgång utgör intäkt av annan fastighet. Detta innebär — till skillnad mot nuvarande regler — att vad som inflyter vid försäljning av inventarier av lös egendoms natur skall tas upp till beskattning i förvi'rrvskällan. Tillämpas enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 25.5 rörelsereglerna vid inkomstberäkningen skall vidare den del av försäljningslikviden för fastig-
Prop. rosa/81:68 gas
heten som belöper på byggnadsinventarier och markinvcntarier tas tipp som intäkt av annan fastighet.
Punkt 2 a av ant-'isningarna till 25 # (2.2)
Bestämmelserna i första stycket får i sak anses överensstämma med gällande rätt. Vissa förtydliganden har dock gjorts. Av bestämmelserna framgår att avdrag för värdeminskning av en byggnad. som avses i 24 5 l mom.. skall beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av anskaffningsvärdet. Man skall således ta hänsyn till beskattningsårets längd. Vidare anges att avdraget skall medges från den tidpunkt då byggnaden färt'ligställts. Värdeminskningsavdragen är bundna till de år på vilka de belöper oavsett om de kunnat utnyttjas eller inte. Har den skattskyldige något år underlåtit att yrka värdeminskningsavdrag skall således vid beräkning av storleken av utrangeringszwdrag hänsyn ändå tas till det värdeminskningsavdrag som belöper på ifrågavarande år. Det belopp som enligt avskrivningsplanen belöper på innehavstiden skall också beaktas vid beräkning av eventuell realisationsvinst. Har en skattskyldig i något undantagsfall helt avstått från att yrka avdrag för värdeminskning bör dock det ograverade anskaffningsvärdet på byggnaden ligga till grund för beskattningskonsckvenserna vid utrangering och avyttring.
Övrigt ändringar i första stycket är av redaktionell och språklig natur. i andra stycket anges hur en byggnads anskaffningsvi'rrde skall beräknas. när byggnaden har uppförts av den skattskyldige. I tredje stycket anges hur anskaffningsvärdet skall beräknas. trär den skattskyldige har förvärvat byggnaden genom ett oneröst fång. Bestämmelserna överensstämmer i princip med nuvarande regler. Ändringarna är av redaktionell och språklig natur.
Har en investeringsfont'l c. d. tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad skall. enligt fjärde stycket. som anskaffningsvärdet för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet. Med investeringsfond c. d. förstås allmän investeringsfond enligt lagen (19691609) om allmän investeringsfond och liknande fonder samt allmän investeringsreserv enligt lagen (l979:(rl()) om allmän investeringsre- serv. Bestämmelsen. som också är tillämplig på statsbidrag. kan ses som en erinran om vad som redan nu gäller när investeringar finansieras genom fondutnyttjande eller statsbidrag (jfr t. ex. lös lagen om allmän investe- ringsfond och anvisningarmt till l9s' KL).
Bestämmelserna i femte stycket innebär ändringar i förhz'rllande till gällande rätt. Enligt förslaget skall den nye ägaren vid ett bcnefikt förvi-irv av en byggnad överta överlåtarens avskrivningsplan. Detta innebär att den nye ägaren kommeri samma skattesituation som den föregående ägaren befunnit sig i om denna fortfarande ägt byggnaden. Detsamma skall gälla om moderbolag eller övertagant'le förening övertar en byggnad vid sådan fusion som avses i 28 s 3 mom.
Prop. 1980/81:68 307
[ sjätte stycket har gjorts ändringar av spräklig natur. Regeln i sjunde stycket innebär en nyhet. Enligt denna kan utrangerings- avdrag medges även i fräga om byggnader som tillhör inkomstslaget annan fastighet. Regeln är utformad på samma sätt som motsvarande regler för en driftbyggnad på en jordbruksfastigltet och för en rörelsebyggtiad.
Pttnkt 2 b av anvisningarna till 25 sf (2.2.4)
F. n. medges utrangeringsavdrag beträffande tillgång sotn ingår i maski- nell utrustning endast om tillgången på grund av förslitning eller teknikens utveckling blivit oanvändbar innan fastigheten avyttras. Enligt förslaget skall denna begränsning i rätten till utrangeringsavdrag inte längre gälla. Detta hänger samman med den avdragsrätt för utrangering sotn föreslås i fråga om byggnader som tillhör inkomstslaget annan fastighet (punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 25 ä).
1 anvisningspunkten finns f. 11. en bestämmelse om avdrag för värdeminsk- ning av lösa inventarier. Enligt förslaget skall reglerna om värdeminskning av inventarier tas in i punkt 3 av anvisningarna. Den nu aktuella bestämmelsen kan därför slopas.
Punkt ..? (Il-' anvisningar/ta till 25 s* (2.2.7)
Enligt anvisningspunkten skall de avskrivningsmetoder. som föreslås gälla i rörelse. också tillämpas på inventarier som tillhör inkomstslaget annan fastighet. Det är alltså fråga om dels inventarier av lös egendoms natur. t. ex. kontt'nsinventarier. verktyg. fordon o.d.. som an 'änds i skötseln av en fastighet. dels sädana delar av och tillbehör till en fastighet som i skattehänseende hänförs till inventarier.
Punkt 4 av (uzvisningurnu till 25 .lf (2.2.3)
Enligt nuvarande ordning får de avskrivningsregler som gäller för en rörelsefastighet tillämpas även i fråga om fastighet som används i en rörelse som bedrivs av annan än fastighetsägaren. Bestämmelserna i andra stycket innebär en utvidgning av tillätnpningsomrädet för dessa avskrivningsregler. Används en fastighet för annat ändamål än som bostad skall salunda. om fastighetsägaren begär det. ri'ärelsereglerna tillämpas pa fastigheten eller den del därav som används för annat än bostadsändamal.
Punkt 2 (It-' ant-'isningttrttu till 27 s*
Bestämmelsen i sjätte stycket innebär att den tioåriga karensperiod. som enligt fctnte stycket medför att s. k. okvalificerad tomtrörelse anses ha upphört. inte börjar löpa beträffande nagon del av tomtlagret förrän
Prop. 1980/81:68 los
eventuell nedskrivning av lagret äterförts till beskattning.
Vissa redaktionella ändringar har skett i sjunde stycket. Där l'i'ireskrivs att vinsten vid slutförsäljning av lagret i okvalificerad tomtrörelse i vissa fall inte skall beskattas som inkomst av tomtrörelse. Bestämmelsen avser endast att klargöra om försäljningen skall anses utgöra led i tomtrörelse eller inte. Däremot regleras inte frågan om försäljningen på annan grund skall rörelsebeskattas.
Övriga ändringar är av språklig natur.
Punkt 3 av anvisningarna till 27 S* (2.5)
Enligt första stycket gäller som huvudregel att varje fastighet. som genom oneröst fång förvärvas av någon som bedriver byggnadsri'irelse eller handel med fastigheter. smittas av rörelsen och blir att anse som omsättningstillgånu
:
i denna. Smittan omfattar däremot inte fastigheter som den skattskyldige innehar redan vid tiden för rörelsens päbi'irjande och inte heller fastigheter som han erhäller i arv eller gåva. För det fall att en ärvd fastighet utgjort omsättningstillgäng hos arvlåtarcn gäller dock de särskilda bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 27 s'.
En fastighet kan bli att anse som omsättningstillgäng även om den nye ägaren inte själv är rörelseidkare när fastigheten förvärvas. Detta kan inträffa om maken till den nye ägaren bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter eller om sädan rörelse bedrivs av ett fåmansföretag i vilket den nye ägaren eller dennes make är företagsledare.
Andra stycket innehåller en uppräkning av ft'jrvärv som är undantag frän huvudregeln. Med stadigvarande användning i jordbruk. skogsbruk eller rörelse avses användning för anläggningsändatnäl. Fraga skall således vara om driftfastighetcr i förvi'irvskällan. En ytterligare förutsättning är att de i stycket angivna rättssubjektcn själva driver verksamheten i fråga. Det är således inte tillräckligt att inkomsten av fastigheten skall beräknas under något av de aktuella inkomstslagen. En utarrenderad jordbruksfastighet bör exempelvis inte utan vidare anses fri från rörelsestnittan. Det finns däremot inte något som hindrar att fastigheter. som är avsedda somanläggningstill- gängar i byggnt'tdsrörelsen eller fastighetshandeln. undantas från smittan. Med fastighet som stadigvart'tndc an 'änds som bostad avses säväl helarsbo- stad som fritidsfastighet. Används en fastighet för olika ändamal bör undantagsreglerna fä tillämpas endast om fastighcten till huvudsaklig del an 'änds för det kvalificerade ändamålet.
Undantaget under () avser fall då det av (unständighetermt klart framgår att fastighetsinnehavet helt saknar samband med ägarens byggnadsrörelse. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen. Det bör emellertid understrykas att kraven på den utredning som skall medföra undantag enligt e) är stränga. Som ordalagen anger skall fräga vara om uppenbara fall.
Det bör betonas att sedan det en gång fastställts att en fastighet är en
Prop. 1980/81:68 209
omsättningstillgäng eller en anläggningstillgång behåller den sin skattemäs- siga karaktär för all framtid i samma ägares hand. Detta gäller även om användningssättet senare skulle ändras. lnte heller byggnadsarbeten som utförs på fastigheten i ägarens byggnadsrörelse påverkar fastighetens ställning i skattehänseende. En annan sak är att den skatterättsliga prövningen av ett fastighetsförvärv kan komma att aktualiseras först efter en längre tids innehav. Frågan om fastigheten är en omsättningstillgäng eller en anläggningstillgång behöver i detta fall inte avgöras på grundval enbart av (.)mständighetcrna vid förvi'trvstillfället.
Delvis som en konsekvens av att en fastighets beskattningsnatur inte kan förändras under innehavstiden har i tredje stycket införts en regel om uttagsbeskattning. Bestämmelsen är tillämplig då den som bedriver bygg— nadsrörelse utför byggnadsarbete på en egen fasighet som inte utgör omsättningstillgång. Som intäkt av rörelsen skall i princip redovisas marknadsvärdet av det utförda arbetet. Motsvarande belopp får enligt allmänna regler behandlas som utgift i den förvärvskälla där fastigheten används. Detta gäller även då fastigheten utgör anläggningstillgång i själva byggnadsrörelsen. Den skattskyldiges utgifter för material. löner etc. i samband med byggnadsarbetet får på vanligt sätt dras av i byggnadsrörel- sen.
Uttagsbeskattningen begränsas inte till sådana arbeten för vilka utgifterna enligt 22. 25. och "29 5.5 skall uppföras på avskrivningsplan. Även reparations- oeh underhz'tllsarbeten skall uttagsbeskattas. Drivs byggnadsrörelsen av en fysisk person skall uttagsbeskattning av dennes egen arbetsprestation dock ske endast om den utförs i samband med varuuttag av mer än ringa omfattning. Med varuuttag avses också uttag av material.
Vid uttagsbeskattningen skall byggnadsrörelse som bedrivs av ett handels- bolag anses bedriven av deltagarna själva. Likaså skall fastigheter. som ägs av ett handelsbolag. anses ägda direkt av delägarna.
Av fjärde stycket framgår att aktier eller andelar i fastighetsförvaltande företag i vissa fall skall anses utgöra omsättningstillgång i en av aktie- eller andelsägaren bedriven rörelse. Regeln utgår från det skattemässiga resultat som skulle ha uppkommit om företagets fastigheter i stället innehafts direkt av den skattskyldige. Begreppet intressegemenskap i b) har samma innebörd som motsvarande uttryck i exempelvis punkt 2 sjunde stycket av anvisning— arna till 41 5. Fråga skall således vara om modcr- eller dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning. Med fastighetsförvaltandc företag avses bolag och föreningar 'ars verksamhet till väsentlig del avser förvaltning av fastigheter. Ett företag som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter anses däremot inte — även om fastighetsinnehavet är omfattande — som fastighetsförvaltande.
Är förvaltningsförctaget ett handelsbolag skall enligt femte stycket såväl andelen som den mot andelen svarande delen av företagets fastigheter utgöra omsättningtillgång hos andelsägaren. Sistnämnda regel har betydelse endast vid inktnnstbeskattningen. Vid förmögenhetsberäkningen skall endast
Prop. 1980/81:68 210
andelen tas upp som skattepliktig tillgång.
Är en fastighet att anse som omsättningstillgäng medför detta enligt sjt'itte stycket att ägaren anses bedriva byggnatlsrt'irelse eller handel med fastighe- ter. Fastighetsägaren betraktas med andra ord som rörelseidkare så länge innehavet bestär. l—"örvärvar den skattskyldige nya fastigheter innan den ursprungliga omsättningst'astigheten avyttrats. kommer därför den skatte- mässiga bedömningen av dessa fastigheter att avgt'itras enligt första och andra styckena. Motsvarande gäller i fråga om sådana aktier och andelar som avses i fjärde stycket.
Punkt 4 av (utvisningar/ta till 37 s* (2.5)
Am'isningspunkten innehäller regler om den skattemässiga behandlingen av lager av värdepapper. fastigheter och liknande tillgängar som till följd av ägarens död tillfaller en ny ägare. Vad som skall förstäs med värdepapper anges i punkt 3 fi.")rsta stycket av anvisningarna till 41 &.
I första stycket anges som huvudregel att fastigheter och värdepapper behåller sin omsättningskaraktär hos den nye ägaren. Genom förvi'trvet blir denne själv att anse som rörelseit'lkare. Bedriver den skattskyldige redan innan förvärvet rörelse av samma slag som den avlidne bedrivit. kommer de. förvärvade tillgångarna normalt att inga som omsättaingstillgängar i den skattskyldiges ursprungliga rörelse.
Andra stycket innehåller vissa undantag från huvudregeln. Är tillgången inte nedskriven vid förvärvet. behåller tillgängen sin omsättningskaraktär endast om den nye ägaren avser att fortsätta den avlidnes rörelse eller om tillgången enligt punkt 3 skulle ha utgjort omsättningstillgång om den förvärvats av den skattskyldige genom köp. byte eller annat oneröst fäng. Detta innebär bl. a. att — i andra fall än då förvärvz'tren fortsätter rörelsen — undz'tntagsbestämtnelsen i punkt 3 andra stycket skall beaktas vid bedöm- ningen. En inte nedskriven omsättningsfastighet. som genom arv tillfaller t. ex. en byggmästare. behåller således inte sin omsättningskaraktär om byggmästaren uppenbarligen avser att stat'ligvz'trande bruka fastigheten som anläggningstillgångi jordbruk. skogsbruk eller rörelse. Bedriver ft.")rvärvaren över huvud taget inte rörelse av det slag som anges i punkt 3 första stycket — och avser förvärvaren inte heller att fortsätta den avlidnes rörelse -— förlorar tillgången alltid sin omsättningskaraktär om den inte är nedskriven.
En tillgång anses nedskriven om den eller annan liknande tillgång i förvärvskällan med verkan i skattehänseende värderats till lägre belopp än det ursprungliga anskaffaingsvärdct. Förekomsten av en lagerreserv medft'ftr med andra ord att samtliga fastigheter eller värdepapper i förvärvskällan anses nedskrivna.
Är den förvärvade tillgången nedskriven. har fi:"trvärvaren enligt tredje stycketi vissa fall möjlighet att återföra nedskrivningen till beskattning vid taxeringen för förvärvsärct (s. k. avskattning). Har den nye ägaren fatt endast en del av den avlidnes fastighets- eller värdepappersinnehav. bör den
Prop. 1980/81:68 211
på honom belöpande delen av hela nedskrivningsbeloppet i förvärvskälla-rn bestämmas efter skälig grund. Sedan nedskrivningsbeloppet återförts gär tillgången in i realisationsvinstsystemet. En framtida avyttring beskattas på vanligt sätt enligt bestämmelserna i 35 och 36 så. Vid beräkning av en eventuell realisationsvinst på en avyttrad fastighet bortses helt från både nedskrivning och avskattning. Under innehavstiden medgivna värdeminsk- ningsavdrag skall emellertid beaktas på vanligt sätt. Sker ingen avskattning skall tillgången alltid behandlas som omsättningstillgång. Framhållas kan slutligen att rätten till värdeminskningsavdrag vid beräkning av den löpande fastighetsinkomsten inte påverkas av om den skattskyldige väljer att skatta av sitt förvärv.
Det kan understrykas att inget hindrar att dödsboet efter den avlidne återför nedskrivning som skett under den avlidnes innehavstid. Äterförs hela Iagerreserven av dödsboet före skiftet blir någon avskattning hos arvingen aldrig aktuell.
Punkt ] av (Ull-'fSIIfttgtlrtltl till 28 55 (2.2 oc/t 2.5)
Regeln i tredje stycket om beräkning av ingångsvärdet på en omsättnings— fastighet. som förvärvats innan rörelsen påbörjats. har på grund av de nya reglerna i punkt 3 av any-'isningarna till 27 s' om uttagsbeskattning förlorat det mesta av sin betydelse. I praktiken torde regeln bli tillämplig endast vid fastställandet av ingångsvärdct på tomter i okvalificerad tomtrörelse.
I tredje stycket har vidare den särskilda regeln beträffande försäljning av maskiner och andra inventarier. som hör till en fastighet på vilkcn'den skattskyldige bedriver eller tidigare har bedrivit rörelse. utgått. Att en skattskyldig som bedriver rörelse skall beskattas för vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdcminskningsavdrag framgår redan av andra stycket. Regeln beträffande en skattskyldig som tidigare har bedrivit rörelse tog sikte på fastigheter som upplåtits till utomstående rörelseidkare och för vilka fastighetsägaren begärt att aVskrivningsreglerna för maskiner och andra inventarier skall tillämpas på vissa delar av fastigheterna. Slopandet av regeln hänger samman med den föreslagna nya bestämmelsen avseende beskattning av intäkt vid avyttring av inventarier på annan fastighet. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 24? skall sålunda till intäkt av annan fastighet räknas vad som inflyter vid avyttring av sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. vilka i avskrivningshänseende inte hänförs till byggnad.
I det nyajjt'irde stycket anges att värdcminskningsavdrag på fastighet. som utgör omsättningstillgång i rörelse. skall återföras till beskattning då fastigheten säljs. Av punkt 1 av anvisningarna till 30% framgår att regeln också är tillämplig när en livförsäkringsanstalt säljer fastigheter som inte är avsedda för Stadgivarande bruk i försäkringsrörelsen. Av allmänna principer torde vidare följa att värdeminskningsavdragen skall återföras om den
Prop. 1980/81:68
[J |— IJ
skattskyldige överlåter en fastighet genom ett bcnefikt fång. t. ex. i form av en gåva till en anhörig. Avdragen skall återföras till beskattning oavsett om den skattskyldige i praktiken kunnat utnyttja dem eller inte.
Övriga ändringar i anvisningspunkten är av språklig och redaktitmell natur.
Punkt ] av (invit/ungarna till 29 9"
l. första och andra styckena har gjorts ändringar av språklig natur. Bestämmelserna i tredje stycket om den skattemässiga behandlingen av frukt- eller bärodling har omarbetats. Förslaget torde inte innebära någon ändring i sak utan får ses som ett förtydligande av vad som f. n. gäller.
Punkt 3 av anvisningarna till 29 5 (2.1)
Den nuvarande hänvisningen iförsta st)-'ckct till reglerna för planenlig avskrivning har ersatts av en hänvisning till de föreslagna reglerna för restvz'irdeavskrivning. [ stycket har också tagits in en föreskrift om att utgifter för anskaffning av inventarier av mindre värde fär dras av direkt.
Innehållet i tredjestycket motsvarar punkt 4 tolfte stycket av anvisningarna till 29 s i den nuvarande lydelsen.
Innehållet ifjärde stycket motsvarar "29 ä 1 mom. andra stycket. Lydelsen har ändrats i terminologiskt hänseende. Uttrycket "i beskattningsavseende åtnjutet" har bytts ut mot "medgivet" och uttrycket "i beskattningsavseende oavskrivet värde" mot "skattemässigt restvärde".
l anVisningspunkten har också gjorts ändringar av språklig och redaktio- nell natur.
Punkt 4 av (tm-'isningurnu till 29 s* (2.1.2)
Innehållet i styckena motsvaras av nuvarande lagrum enligt följande
uppställning.
Stycke i förslaget Nuvarande lagrum (avser stycke i anvisningspunkten där inte annat angetts)
1 1
2 punkt 3 b fjärde stycket av anvis- ningarna till 29 & utom sista mening- en
3 punkt 3 b fjärde stycket sista meningen av anvisningarna till 29 s 4 5
5 2
6
'N
Prop. 1980/81:68 213
7 4 8 (» 9 7 lt) 8 n 9 12 lt) [3 n
Genomgående har företagits ändringar av språklig och redaktionell natur. Vad som menas med skattemässigt restvärde framgår av den föreslagna lydelsen av punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 29 s. l sak har följande ändringar gjorts.
Första stycket. Vid e) har tagits in en föreskrift som tar sikte på de fall då den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret. l dessa fall saknas ett ingående värde på inventarierna i räkenskaperna för beskattningsåret. I praktiken torde vid övergång till räkenskapsenlig avskrivning i denna situation det bokförda värdet på inventarierna bestämmas med utgångspunkt i deras skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång. Detta tillvägagångssätt lagfästs genom den nämnda föreskriften. En av förutsättningarna för att räkenskapsenlig avskrivning skall få tillämpas är alltså i detta fall att det skattemässiga restvärdet används som ingångsvärde.
Fjärde stycket. Har kontraktsavskrivning tidigare medgetts avseende inventarier som anskaffats under beskattningsåret gäller f. 11. vid tillämpning av huvudregeln om avskrivning med högst 30 (,T-';..- — men inte vid tillämpning av kompletteringsregeln — att anskaffningsvärdet reduceras med det tidigare medgivna avdraget. Motsvarande reduktion skall göras då investeringsfond tagits i anspråk för anskaffning av inventarier. Enligt förslaget skall anskaffningsvärdet i nu angivna fall anses minskat även när den skattskyldige väljer att tillämpa kompletteringsregeln. Vidare har genom tillägget av "eller liknande avsättning” efter ordet investeringsfond markerats att samma princip skall gälla i vissa liknande fall. t. ex. då allmän iiwcsteringsreserv enligt lagen (197.926l0) om allmän investeringsreserv tagits i anspråk för anskaffning av inventarier. Av bestämmelserna i åttonde stycket av anvisningarna-i till 195 KL framgår att principen i fråga även gäller då inventarieanskaffning finansierats med statsbidrag.
.S'j'a'tte stycket. 1 stycket har gjorts en justering av innebörd att särskilt avdrag på grund av avyttring eller försäkringsfall inte medges med högre belopp än vad som motsvarar underlaget för avskrivning enligt femte stycket. Justeringen torde inte innebära någon ändring i sak.
Nionde stycket. Har inventarier som anskaffats under beskattningsåret avyttrats. förlorats eller utrangerats under samma år. medges f. n. avdrag för anskaffningsvärdet eller oavskriven del därav. Som framgår av kommenta— ren till fjärde stycket beaktas eventuell kontraktsavskrivning eller använd—
Prop. 1980/81:68 214
ning av investeringsfond eller liknande redan vid fastställande av anskaff- ningsvärdet. Med hänsyn till detta fyller orden "eller oavskriven del därav" inte längre någon uppgift.
Tionde stycket. En justering har gjorts av metoden för rättelse på grund av överavskrivning. F. n. gäller att det belopp med vilket överavskrivning gjorts. dvs. skillnaden mellan inventariernas skattemässiga restvärde och det bokförda värdet. skall dras av enligt en särskild avskrivningsplan under en tid av minst fem år. Planen skall godkännas av taxeringsnämnden eller länsrätten. Den föreslagna justeringen innebär att avdraget i stället bestäms till 20 % per år. Avdraget kan inte förskjutas.
Elfte Stycket. Reglerna för avstämning av värdeminskningsavdrag vid övergång till räkenskapsenlig avskrivning har justerats något. F. n. får tidigare avskrivningar i räkenskaperna som inte motsvaras av medgivna avdrag dras av enligt särskild avskrivningsplan avseende högst tio år. Planen skall godkännas av taxeringsnämnden eller länsrätten. Justeringen innebär att avdraget i stället bestäms till 20 % per år. Avdraget kan inte förskjutas. Bestämmelsen får betydelse för skattskyldiga som redan före övergången upprättat årsbokslut.
Sista meningen i nuvarande nionde stycket blir onödig genom den föreslagna restvärdemetoden och har tagits bort.
Tolfte stycket. Sista meningen i nuvarande tionde stycket fyller inte någon funktion i det nya systemet och har därför tagits bort.
Punkt 5 av tim-'isningarna till 29 s* (2.1 .2 )
I anvisningspunkten regleras den föreslagna restvärdcavskrivningen. Metoden fungerar på följande sätt.
Avdrag medges med högst25 %- avavskrivningsunderlaget. Detta bestäms med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående beskattningsåret. Vad som menas med skattemässigt restvärde framgår av den föreslagna lydelsen av punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 29 &. Till det nämnda värdet läggs anskaffningsvärdet för inventarier som har anskaffats under beskattningsåret och som finns kvar i rörelsen vid utgången av detta. Det framkomna beloppet minskas med vederlaget för inventarier som har sålts eller förlorats under beskattningsåret och som har anskaffats före ingången av detta.
Är inventariernas verkliga värde lägre än det värde som återstår efter den procentuellt beräknade avskrivningen medges utöver denna avdrag för mellanskillnaden. Det ankommer på skattskyldig som vill utnyttja denna möjlighet att förete erforderlig utredning.
Reglerna om bestämmande av anskaffningsvärde är desamma som vid räkenskapsenlig avskrivning. Detta framgår av häm'isningen till punkt 4 andra—fjärde styckena.
Av hänvisningen till punkt 4 sjätte stycket framgår att ett särskilt avdrag får
Prop. 1980/81:68 215
göras med ett belopp som motsvarar vederlaget för inventarier som har sålts eller förlorats under beskattningsåret och som har anskaffats före ingången av detta (netttnnetoden).
Hänvisningen till punkt 4 sjunde stycket medför att i vissa situationer direktavdrag får göras för överpris eller annan merutgift för invcntariean- skaffning.
Punkt 4 nionde stycket. till vilket också hänvisas. avser inventarier som både anskaffats och avyttrats. förlorats eller utrangerats under beskattnings— året. Med avyttring likställs uttag ur förvärvskällan. Bestämmelserna innebär att i dessa fall anskaffningsutgiften får dras av direkt. Vederlaget skall givetvis tas upp som intäkt.
Punk! 6 av anvisningarna lill 29 s*"
lnnehället har med språkliga och redaktionella ändringar som föranleds av förslagen i övrigt förts över från den nuvarande anvisningspunkten 5.
I'unkr 7 av (int-'rkrriiigarmr till 29 $$ (Z.-3)
Bestämmelserna i första stycket får i sak anses ("n-'erensstämma med gällande rätt. Vissa förtydliganden har dock gjorts. Av bestämmelserna framgår att avdrag för värdeminskning av byggnad skall beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av anskaffningsvärdet. Man skall således ta hänsyn till beskattningsårets längd. Vidare anges att avdraget skall medges från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. Värdeminsk— ningsavdragcn är bundna till de år på vilka de belöper oavsett om de kunnat utnyttjas eller inte. Har den skattskyldige något är underlåtit att yrka värdeminskningsavdrag skall således vid beräkning av storleken av utrang— eringsavdrag eller om en avyttrad fastighet har utgjort omsättningstillgång i rörelse — vid beräkning av rörelseintäktcn hänsyn ändå tas till det värderninskningsavdrag som belöper på ifrågavarande år. Det belopp som enligt avskrivningsplanen belöper på innehavstiden skall också beaktas vid beräkning av eventuell realisationsvinst. Har en skattskyldig i något undantagsfall helt avstått från att yrka avdrag för värdeminskning bör dock det ograverade anskaffaingsvärdet på byggnaden ligga till grund för beskattningskonsekvcnserna vid utrangering och avyttring.
Amira stycket in nehållcr' bestämmelser om gränsdragningarmellan sådana delar av och tillbehör till en byggnad som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål (byggnadsim'entz'rrier) och byggnaden i övrigt. Värdet av byggnadsim'entaricr skall inte inräknas i byggnadens anskaffningsvärde. Bestämmelserna överensstämmer i huvud— sak med nuvarande regler. En ändring har dock gjorts i fråga om ledningar för elektrisk ström. vatten. avlopp etc. Enligt mrvarande regler skall en sådan ledning hänföras till byggnadsinventarier om den direkt tjänar byggnadens
Prop. 1980/81:68 llt)
användning för rörelseändamål. Om ledningen å andra sidan är nödvändig för byggnadens allmänna användning skall ledningen i avskrivningshänseen- de hänföras till byggnaden. ] de fall då en ledning har en blandad användning. dvs. den förser byggnaden med kraft. 'atten m. m. för såväl dess allmänna funktioner som dess av rörelsen föranledda särskilda behov. skall en uppdelning av utgifterna för ledningen ske på en byggnadsdel och en inventariedel. Ett förtydligande om detta har tagits in i anvisningspunkten. Enligt mitt förslag skall vidare — med reglerna i punkt 4 av tim-'isningarna till 22 s beträffande markanläggningar som förebild — en särskild schablonregel införas för ledningar med blandad användning. Ledningen skall sålunda i sin helhet hänfi'iras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till rörelseändamälet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen hänföras till byggnaden.
Övriga ändringar i andra stycket är av redaktionell och språklig natur. Ändringarna i tredje och fjärde styckena är av redaktionell och språklig natur.
lfamte stycket anges hur en byggnads anskaffningsvärde skall beräknas. Bestämmelserna överensstämmer i princip med nuvarande regler. Har en bebyggd fastighet förvärvats genom ett oneröst fång. skall enligt den nu gällande proportioneringsregeln så stor del av vederlaget för hela fastigheten anses belöpa på byggnaden som det taxerade byggnadsvärdet utgör av det totala taxeringsvärdet, I taxeringsvärdet ingår inte s.k. industritillbehör enligt 2 kap. 3. & jordabalken. Enligt förslaget skall därför vederlaget för sådana tillbehör avräknas innan proportioneringen sker. Vad som enligt proportioneringen anses belöpa på byggnaden kan även innefatta byggnads- inventarier. Enligt förslaget skall vedcrlaget för byggnadsinventarier avräk- nas. varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Sista meningen i stycket har sin motsvarighet i nuvarande punkt 3 b fjärde stycket av anvisningz-trna till 29.5 . ] stycket har vidare gjorts ändringar av språklig natur.
Har en investeringsfond c. d. tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad skall. enligt sjätte stycket. som anskaffnings tärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet. Med investeringsfond e. d. förstäs allmän investeringsfond enligt lagen (1979:6l.)9) om allmän im'esteringsfond och liknande fonder samt allmän investeringsreserv enligt lagen (19791610) om allmän investeringsre— serv. Bestämmelsen. som också är tillämplig på statsbidrag. kan ses som en erinran om vad som redan nu gäller när investeringar finansieras genom fondutnyttjande eller statsbidrag (jfr t. ex. 10.5 lagen om allmän investe- ringsfond och anvisningarna till 1935 KL).
Bestämmelserna i sjunde styckat innebär ändringar i förhållande till gällande rätt. Enligt förslaget skall den nye ägaren vid ett benefikt förvärv av en byggnad överta överlåtarens avskrivningsplan. Detta innebär att den nye ägaren kommcri samma skattesituation som den f("iregäende ägaren befunnit
Prop. 1980/81:68 217
sig i om denne fortfarande ägt byggnaden. Detsamma skall gälla om ett moderbolag eller en övertt'tgande förening övertar en byggnad vid sådan fusion sotn avses i 28 s 3 mom.
[ åttonde stycket har gjorts ändringar av språklig natur. Nionde stycket innehåller bestämmelser om primäravdrag. Enligt förslaget skall rätten till primäravdrag inträda samtidigt med den ordinarie avskriv- ningsrätten. dvs. när byggnaden har färdigstt'illts. Vid beräkning av avdraget skall i konsekvens med detta hänsyn också tas till beskattningsarets längd och till hur länge byggnaden har innehafts under beskattningsåret.
I tionde stycket har gjorts ändringar av språklig natur.
Punkt ]] av anvimingurna till 29 #
I anvisningspunkten har gjorts en redaktitimell ändring.
Punkt I6 av anvisningrn'na till 29 # (2.2)
I am'isningarna har gjorts i'indringar av huvudsakligen språklig och redaktionell natur.
En ändring i sak har dock gjorts såvitt gäller den skattemässiga behandlingen av ledningar som på fastighet tjänar såväl en byggnads allmänna användning som den i förvärvskt'illan bcdrivna verksamheten. Enligt bestt'immelserna i tredje stycket skall således samma regler som i detta avseende gäller för en ledning på en jordbruksfastighet gälla också i fråga om rörelsefastighet.
lfemte stycket har införts en särskild regel för beräkning a -' anskaffnings- värdet när en investeringsfond e. (1. har tagits i anspråk för anskaffning av en markanläggning. Som anskaffningsvärde skall då anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med det ianspråktagmi beloppet. Med investeringsfond c. d. förstäs allmän investeringsfoml enligt lagen ( 19791609) om allmän investeringsfond och liknande fonder samt allmän investerings- reserv enligt lagen ( 1979:61()) om allmän investeringsreserv. Bestämmelsen. som också är tillämplig på statsbidrag. kan ses som en erinran om vad som redan nu gäller när investeringar finansieras genom fondutnyttjande eller statsbidrag (jfr t. ex. 10 ;" lagen om allmän itwesteringsfond och anvisning- arna till l9å Kl.).
En särskild regel har vidare i sjätte stycket införts för det fallet att ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sädan fusion. som avses i 28 ä' 3 mom. Det övertagande företaget skall då få göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit det överlz'uande företaget om detta företag fortfarande hade ägt fastigheten.
Prop. 1980/81:68 218
Ptmkt ! av ant-'isningttrnn till 3035
Vid avyttring av en fastighet. som utgör omsättningstillgångi rörelse. skall enligt punkt l fjärde stycket av anvisningarna till 28 5 under innehavstiden medgivna värdeminskningsavdrag äterfi'iras till beskattning som intäkt av rörelse. ] tredje stycket av anvisningarna till den nu kommenterade anvisningspunkten anges att samma beskattningseffekt skall inträda om en livförsäkringsanstalt avyttrar en omsättningsfastighet.
Punkt I av anvisningarna till 35 s*"
Ändringen har i första hand föranletts av att vederlaget för de delar av en annan fastighet. sotn fär skrivas av enligt inventariereglerna. skall beskattas som intäkt av annan fastighet. Enligt nuvarande regler beskattas hela vederlaget för en sådan fastighet inom ramen för realisationsvinstsyste- met.
Punkt .? a av ant-'isningt'trnu till 36 >? (2.2.5 00/1 2.5.6)
Föreskriften i det nya trcdjestycket korresponderar med reglerna i punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27 &. Innebörden är att det belopp. som tagits upp som intäkt av byggnadsrörelse i samband med att byggnadsarbeten utförts pä ägarens fastighet. fär behandlas som förbättringskostnad eller därmed jämförlig kostnad vid realisationsvinstberäkningen. Bestämmelsen anger endast vilket belopp som skall anses som förbättringskostnad. Huruvida beloppet skall beaktas vid vinstberäkningen eller inte bedöms enligt övriga regler i anvisningspunkten.
ljjt'irt'lc stycket har vissa ht'invisningt'tr ändrats. Detta hänger samman med de föreslagna ändringarna i avskrivningsreglerna på byggnader och markan- läggningar.
Enligt nuvarande regler i nittonde stycket gäller vid skadeförsäkringsfall att förbättringskostnad är avdragsgill vid realisationsvinstbeskattningen endast i den män kostnaden överstigit utgående försäkringsersättning. För det motsatta fallet. nämligen att försäkringsersättningen överstigit k.")stnadernt't för att avhjälpa skadan. föreskrivs att fastighetens ingångsvärde. omräknat med index och med beaktande av eventuella s. k. fasta tillägg. minskas med skillnaden mellan fi.")rsäkringsersättningen och kostnaderna. Vad som därefter återstår av ingångsvärdet ligger till grund för den fortsatta indexberäkningen.
Enligt mitt förslag blir försäkringsersättningar e. d. för fastigheter. som har förstörts eller skadats. normalt skattepliktiga. Skatteplikten omfattar ersättningar för byggnader som är avsedda att an 'ändas i rörelse. driftbygg— nader pä jordbruksfastigheter och byggnader pä kom-'entitmellt taxerade
Prop. 1980/Sl :68 219
andra fastigheter. Motsvarande regler gäller i princip för ersättningar avseende förstörda eller skadade markanläggningar. Om försäkringsersätt— ningen är skattepliktig skall realisatitmsvinstberäkningen göras på vanligt sätt. Hänsyn skall således tas till förbättringskostnader och eventuella värdeminskningsavdrag — inkl. eventuellt avdrag i samband med tttrangering och f("mdutnyttjande — enligt de allmänna reglerna i anvisningspunkten. Detta har föranlett vissa ändringar i nittonde stycket.
Punkt 2 c ur anvisningar/ut till 30 s*
I anvisningspunkten anges hur ätnjutna värdeminskningsavdrag på annan lös egendom än aktier m. m. skall behandlas vid realisationsvinstberäkning- en. F. 11. gäller att omkostnadsbcloppet skall minskas med sådant avdrag i den män vid avyttringen återvunna avskrivningar inte skall tas upp som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse. Enligt mitt förslag kommer återvunna värdeminskningsavdrag på ifrågavanmde slag av egendom också att kunna tas upp till beskattning i inkomstslaget annan fastighet. Detta föranleder en ändring av f("jrevarande am'isningspunkt.
F. n. finns i anvisningspunkten en hänvisning till 29ä 1 mom. andra stycket såvitt gäller innebörden av uttrycket "i beskattningsavseende åtnjutet värdeminskningsavdrag". Vad som anförs i nämnda stycke har -— med vissa språkliga ändringar — tagits in i den nu behandlade anvisningspunkten.
Punkt ! av anvisningar/ut till 4! s* (2.4. 2.8 och 2.9)
Av mina förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten följer att denna post i likhet med lager m. m. skall beaktas vid inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder. I enlighet härmed har begreppet pågående arbeten förts in iI/k'irstu stycket. [ stycket har vidare —- i överensstämmelse med mitt förslagi avsnitt 2.8 — tagits in en föreskrift om att värdet av utgående lager. pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter skall bestämmas med hänsyn till förhällamlena vid beskattningsårets utgång.
Det som i den nuvarande lydelsen av stycket föreskrivs beträffande bl. a. skulder torde även gälla i fråga om motposter till tillgångsposter. t. ex. avsättning för osäkra fordringar. samt sådana reserveringar för framtida utgifter och förluster som godtas vid beskattningen. Den föreslagna bestämmelsen avses också omfatta sädana poster. Med hänsyn bl. a. till att — den i mycket oklara — frågan om avdrag för reserveringar avseende framtida utgifter f. n. behandlas av 1980 års kommitté för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag. m. m. (B 1981):fll) har jag ansett att det inte är lämpligt att nu föra in begreppet reserveringar för framtida utgifter i lagtexten. Jag har i stället nöjt mig med att i den föreslagna bestämmelsen använda ordet 'lskuldposter” som en samtmtnfattande beteckning för
Prop. 1980/81:68 220
skulder samt nämnda motposter och reserveringar. [ konsekvens härmed har i stycket orden "fordringar och skulder" getumtgaende bytts ut mot "fordrings— och skuldposter".
ltredjc stycket har enligt mitt förslag i avsnitt 2.0 tagits in en bestämmelse om att en eljest påkallad justering av det bokförda resultatet i vissa fall skall underlåtas.
De övriga ft'areslagna ändringarna i anvisningspunkten är av språklig och redaktionell natur.
I'ttnkt 3 av nnt'isttt'ttgttt'ntt till 4/ .b”
I sista stycket har gjorts några ändringar av terminologisk natur.
Punkt 3 (n' mtvisningttrnrt till 41 .(f' (3.5—3. 7)
Anvisningspunkten innehåller regler om nedskrivning av lager av värde- papper. fastigheter och liknande tillgångar.
Av första stycket framgår att de allmänna nedskrivningsreglerna inte är tillämpliga beträffande lager av värdepapper. fastigheter och liknande tillgångar.
Bestämmelsen i andra stycket j't'nzvttt meningen om värderingen av värdepapper har med vissa redaktionella ändringar ("'n-'erförts från första stycket i dess tidigare lydelse. Någon ändring i sak är inte avsedd. Regeln i andra meningen motiveras av att aktierna eller andelarna kan ses sotn substitut för direkt ägda omsättningsfastigheter. Är så fallet har aktie- eller andelsi'tgaren rätt att vid lagervi'trderingen bortse fran att fastigheterna formellt sett är indirekt ägda. Aktierna eller andelarna får således tas upp till de belopp som fastigheterna hade värderats till om de innehafts direkt av aktie- eller andelsägaren. Vid beräkningen av aktiernas eller andelarnas värde måste hänsyn givetvis också tas till om företaget äger annan egendom än fastigheter och till företagets skulder och egna kapital. lenlighct med vad som uttalas i RSV:s anvisningar på detta område bör dock aktierna eller andelarna inte i något fall få tas tipp till negativt belopp.
Är det fastighetsft'irvaltandc företaget ctt handelsbolag föreligger valfrihet mellan att skriva ned andelens värde och att utnyttja bolagets fastigheter som nedskrix-'ningsunderlag. Rätten till nedskrivning av andelen bortfaller dock om nedskrivning av fastighetcrtut skett i handelsbolagets rt'ikenskaper.
Tredje stycket innehåller nedskrivningsreglcr för lager av fastigheter och liknande tillgångar. Som huvudregel gäller att lastigheterna skall tas upp lägst till 85 "+.- av anskaffaingsvärdcna. dvs. att nedskrivning medges med högst 15 ':2 av de direkta och indirekta anskaffningsutgifteraa_ [ överens- stämmelse med vad som gäller för ett vanligt varulager reduceras nedskriv- ningsrättcn om den skattskyldige yrkar avdrag för avsättning till resultatut— jt'imningsfoml. Samma begränsning gäller om sådant :n'dragsyrkande fram—
Prop. 1980/81:68 221
ställs av ett företag med vilket den skattskyldige är i intressegeinenskap.
Avjj'ii'rde.rlyeket framgår att det verkliga anskaffningsvärdet skall ligga till grund för nedskrivning av fastighet och liknande tillgångar. I fråga om fastigheter som den skattskyldige själv uppfört skall därför i anskaffnings- värdet inräknas även indirekta utgifter i samband med byggnadsarbetet. Någon rätt att basera värderingen på fastigheternas återanskaffningsvärden föreligger inte. Har en fastighet erhållits genom arv. testamente eller bodelniiigi anledning av makes död. övertar förvärvaren den nedskrivnings- rätt som hade tillkommit den avlidne om denne fortfarande innehaft tillgången. Någon nedskrivning för den nye ägaren blir dock självfallet inte aktuell om fastigheten — eventuellt efter avskattning— förlorar sin karaktär av omsättningstillgåiig genom äganderättst'wergången.
Femte stycket har i stort sett samma innebörd som bestämmelsen för vanliga lagertillgångar i punkt 2 tolfte stycket av anvisningarna till 41 &. Det förhållandet att en onisättiiingsfastighet kati bli föremål för såväl ned— som avskrivning medför emellertid att hänsyn måste tas till medgivna värdc- minskningsavdrag vid bedömningen av om nedskrivning utöver det normala är motiverad.
Punkt 3 (I av anvisningarna till 4! så (2.4)
Anvisningspunkteit. som är ny. innehåller regler om hur pågående arbeten skall beaktas vid inkomstberäkningen. Frågan har behandlats relativt utförligt i den allmänna motiveringen. Jag skall därför nu i huvudsak uppehålla mig vid vissa specialfrågor.
Bestämmelserna tillämpas i fråga om byggnads- eller anläggningsrörelse och hantverks- eller kt'insultrf'irelse. Skilda bestämmelser gäller för inkomst— beräkningen beroende på om arbetet utförs till fast pris eller på löpande räkning. Enskild näringsidkare. som enligt BFL är befriad från att upprätta årsbokslut. får dock tillämpa reglerna för arbeten utförda på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris. Dessa regler finns lföl'S/(t och andra styckena som också innehåller en definition av när arbeten skall anses utförda på löpande räkning resp. till fast pris.
Tretf/ew_i'ek'et innehåller huvudi'eglerna för arbeten på löpande räkning. I fråga om dessa behöver värdet av arbetena vid beskattningsi'irets utgång inte tas tipp vid inkomstberäkningen. I stället skall intäktsredtivisningen göras i takt med faktureringen.
I fråga om arbeten till fast pris skall enligt fjärde .vlyeket tas tipp - i byggnads-elleranläggningsrörelse -lägst ett belopp motsvarande 85 '.? av de nedlagda direkta kostnaderna och -— i liaiitvei'ks- eller koiisultrörelse — lägst ett belopp iii(_>tsv'.'trai1t'lc samtliga nedlagda direkta kostnader efter avdrag med högst ett basbelopp. llppburna belopp redovisas inte som intäkt utan skuldförs. | de. direkta kostnaderna skall enligt ji'nite stycket inte inräknas värde av arbete som har utförts av den skattskyldige eller dennes make eller
Prop. 1980/81:68 333
barn under lö år. Någon aktivering av värde av arbetsinsats skall inte heller göras om rörelsen bedrivs av ett handelsbolag och arbetet utförs av en delägare i bolaget. Däremot bör lön som ett handelsbolag betalar ut till en delägares make i princip behandlas på samma sätt som lön till andra anställda i bolaget.
Bestämmelserna i sjätte stycket int'itsvarar supplementäi'regel [ i punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 41 &. Regeln. som är tillämplig bara i fråga om arbeten till fast pris i byggnads- eller aiiläggningsrörelse. har till syfte att hindra att en tillfällig minskning av de pågående arbetena tvingar fram en upplösning av obeskattade reserver. Den kan tillämpas då det oreducerade värdet av pågående arbeten understiger medelvärdet av de — likaså oreducerade värdena — vid utgången av de två närmast föregående åren. De pågående arbetena får då tas upp till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det förstnämnda värdet och 15 "+ av medelvi'irdet. Nedskrivningen kommer således att grundas på ft'jrhållandeini vid utgången av de tidigare åren. Om en kraftig minskning har skett kan nedskrivningens belopp vara större än det senaste årets värde av pågående arbeten. l likhet med vad som gäller vid lagernedskrivning möter inte något hinder mot att det skattemäs— siga värdet av pågående arbeten blir lägre än noll. I sådant fall måste den skattskyldige göra en särskild avsättning på balansri'ikningens passivsida. Avsättningen skall återföras till beskattning påft'iljande år. varefter nedskriv- ningsmöjligheterna får bedömas på nytt vid utgången av det året. Kravet på avsättningi räkenskaperna torde innebära att denna nedskrivningsmöjlighet står öppen bara för Sådana företag som tipprättar årsbokslut.
Vid redovisningen av värdet av pågående arbeten kan den skattskyldige utgå från antingen samtliga nedlagda kostnader eller nedlagda direkta kostnader. I det första fallet blir den synliga nedskrivningen högst summan av indirekta kostnader och 15 (P?.- av de direkta kostnaderna. Aktiveras endast de direkta kostnaderna begränsas den synliga nedskrivningen till högst 15 '.'-'å- av dessa kostnader. Valet av redovisningsmetod saknar normalt betydelse i ski'tttehänseende. Det bör emellertid betonas att valet kan få betydelse om värdet av pågående arbeten beräknas med stöd av supplementärregel ]. Underlaget för nedskrivningen med 15 % kommer nämligen bara i det första fallet att baseras på de indirekta kostnaderna.
Som jag framhållit i den allmänna motiveringen kan de föreslagna reglerna ge upphov till omotiverade skattekrediter om uppdragstagaren utför ett arbete för ett närstående företags räkning. .lag syftade bl. a. på det fallet att uppdragsgivaren. t. ex. ett byggnadsföretag. träffar avtal med ett dotterfö— retag om att detta skall utföra vissa arbeten till fast pris. Dotterföretaget behöver inte intäktsredovisa mottagna a-contoersi'ittningar men beloppen torde i allmänhet vara omedelbart avdragsgilla för moclerföretagct. Om moclerföretagct utför sitt arbete på löpande räkning skall detta företag å sin sida inte ta upp något värde av pågående arbeten. A—eoiitobetalningen. som med hänsyn till intressegemenskapen mellan företagen kan sakna egentlig
Prop. HSO/81:68 223
ekonomisk betydelse. kan därför sägas ha medfört en omotiverad skattekre- dit för konccrnen. (.")m däremot moderft'iretaget också arbetar till fast pris utgör betalningen en direkt kostnad som skall beaktas vid värderingen av pågående arbeten hos mmlerft'iretaget vid beskattningsårets utgång. Som framgått av det föregående har emellertid byggnads- och anläggningsföretag rätt att skriva ned värdet av pagående arbeten med 15 '.'-':' . Även i detta fall katt en uppdelning av ett visst byggnadsprojekt mellan två närstående företag ge upphov till en omotiverad utvidgning av nedskrivningsutrytnmet.
l sak obehöriga skattekrediter kan uppkomma också i andra än nu nämnda
givare och upp-
situationer om intressegemenskap rader mellan uppdrags dragstagare. För samtliga nu nämnda fall gäller enligt sjunde stycke! att värdet av Pågående arbeten skall beräknas efter vad som framstår som skäligt. Är uppdragsgivaren en huvudentreprenör som utför sitt uppdrag på löpande räkning bör underentreprenören i allmänhet inte ta upp värdet av det pågi'tende arbetet till lägre belopp än vad som motsvarar uppburna a-eontobetalningar. Motsvarande bör gälla även i andra situationer då uppdragsgivaren har otnedelbar avdragsrätt — men ingen aktiveringsskyldig- het — för det utförda arbetet. Man uppnår då i huvudsak samma skattemässiga resultat som om de båda företagen hade utgjort en enda skattskyldig. Är uppdragsgivaren däremot en hux-'udentreprenör som arbetar till fast pris synes det rimligt att justera värdet av pågående arbeten hos uppdragstagaren med hänsyn endast till det ökade ncdskrivningsutrymme för uppdragsgivaren som a-eontoersättningarna till uppdragstagaren kan
u 1 ___,L
upphov till.
Jag har i den allmänna motiveringen behandlat två ytterligare jämknings- regler. Den ena. som har tagits in i åttonde stycket. innebär att som intäkt skall medräknas belopp som den skattskyldige har underlåtit att fakturera eller slutredovisa. om sådana åtgärder hade kunnat ske enligt god redovisningssed och underlåtenheten är av betydande omfattning. l nionde stycke! föreskrivs att värdet av pågående arbeten får jämkas nedåt om det värde som följer av de. tidigare bestämmelserna överstiger -'ad som kan anses förenligt med god redmfisningssed. Den sistnämnda jämkningsregeln - som i likhet med den första baseras på en totalbedt'imning av den skattskyldiges pågående arbeten —kommer att tillämpas främst om den skattskyldige åtagit sig förlustbringamle uppdrag till fast pris. Undz'tntagsvis — t. ex. om den skattskyldige förskottsfakturerat i betydande (")mfattning — kan dock regeln vara tillämplig även i fråga om pågående arbeten som utförs på löpande räkning.
4.2 Förslaget till lag om eldsvådefonder Til/ämmringtonzl'titlt'l (1—3 sås”)
F.nligt f("irordningen (19501168) om särskilda investeringsfonder för förlorat'le inventarier oeh lagertillgi'mgar år rätten till avdrag för avsättning
Prop. 1980/81:68 334
till särskild investeringsfond förbehållen skattskyldiga som redcwisar inkomst av jordbruksfastighet eller inkomst av rörelse. Förslaget innebär att en möjlighet till avdragsgill fondavst'ittning öppnas också för den som äger en ktmventionellt beskattad annan fastighet. Denna utvidning av tillämpnings- området hänger samman med den skatteplikt som föreslagits för försäkrings- ersättningar avseende sådana fastigheter.
Enligt förslaget skall den som enligt bokföringslagen(19761125) eller jordbrttksbokft'iringslagen (19792141) är skyldig att upprätta årsbokslut sätta av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskz'tperna för beskattningsåret. Den som inte är skyldig att upprätta årsbokslut behöver endast redovisa eldsvådefonden på den blankett som skall bifogas deklarationen ("jfr 11 s).
1 I 5 andra stycket finns en bestämmelse om handelsbolag. Innebörden är att det avdrag som får tillgodogt'iras delägarna beräknas med hänsyn till den behållna inkomst hos bolaget som vid taxeringen skall fördelas mellan delägarna. 13 #]k'irstastycket anges de olika fonder till vilka avsättning får göras. F. n. finns det två olika fonder. dels särskild investeringsfond för förlorade inventarier. dels särskild investeringsfond för förlorade lagertillgi'mgar. Som nyss påpekats bör försäkringsersättningar avseende andra än schablonbe— skattade byggnader och markanläggningar tas upp till beskattning i förvärvskällan. Med hänsyn till detta får enligt förslaget avsättning också göras till eldsvådefonder för byggnader och markanläggningar. 1 29" andra stycket föreskrivs att de vid inkomsttaxeringen använda inventarie—. byggnads-. markanläggnings- och lagerbegreppen gäller vid tillämpning av cIdsvådefondssystemet.
Beräkning tIt' avdraget (3 5”)
F. n. får avdrag för avsättning till särskild investeringsfoml göras då den skattskyldige erhållit ersättning för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller lagertillgångar och ersättningen utgått på grund av statligt förfogande. eldsvåda eller därmed jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning. Avdraget får uppgå högst till ersättningens belopp.
1 första stycket i förslaget finns en motsvarande bestätnmelsc. Den inkluderar dock också försäkringsersättning c. (I. för byggnader och mark- anläggningar. sotn har skadats eller förstörts genom brand eller annan olyckshändelse. [ fråga om inventarier och lagertillgångar föreslås att även ersättning på grund av kommunalt förfogande — och inte sotn f. n. bara statligt förfogande — skall medföra avdragsri'itt. Kommunalt förfogande kan förekomma t. ex. enligt brandlagen (It)74:8t)).
I tredje stycket finns en särskild spärregel för inventarier. byggnader och markanläggningar. Den tillämpas då skattskyldig på grund av skadan e. d.
Prop. 1980/81:68 "225
har medgivits högre avdrag för avskrivning än han iannat fall varit berättigad till. Avdraget för avsättning till eldsvådefond skall då begränsas i motsva- rande mån.
I fråga om byggnader tillämpas spärregeln om den skattskyldige har gjort utrangeringsavdrag. Avdragsutrymmet begränsas då — sedan hänsyn tagits till eventuellt vederlag för byggmtdsmaterial o. d. — med belopp motsvarande det skattemässiga restvärdet. Tillämpar skattskyldig restvärdemetoden vid avskrivning på inventarier (punkt 5 av anvisningarna till 295 KL) skall avdraget för fondavsättningen sättas ned med det belopp av ersättningen som har minskat restvärdet. Spärregelns tillämpning vid rt'ikcnskapsenlig avskriv- ning av inventarier (punkt 4 av anvisningarna till 29.5 KL) framgår av följande från prop. 1956:42 (s. 14—15) hämtade exempel:
Vid beskattningsårets ingång är inventariebeståndets bokförda värde 100 000 kr. Det sker inte någon nyanskaffning under beskattningsåret men ersättning erhålls med 40 000 kr. för förlorade inventarier. Det förutsätts att avskrivning enligt huvudregeln utnyttjas helt och att avskrivning enligt kompletteringsregeln får ske med 50 000 kr.
Om nettometoden inte utnyttjas får avskrivning ske enligt följande:
Huvud— Kompletterings- regeln regeln Ingående bokfört värde 100 000 Avskrivning 30 000 50 000 Lägsta tillåtna värde vid beskattningsårets utgång 70 000 50 000
Utnyttjas nettometoden blir lägsta tillåtna bokförda värde på inventarie- beståndet i den utgående balansräkningen 70 % av (100 000—40 000) = 42 000 kr. enligt huvudregeln. Effekten av nettotnetoden blir alltså att det vid taxeringen godtagbara lägsta värdet på inventariebestånt'let går ned med (70 000—42 000 =) 28 000 kr. Eftersom den skattskyldige enligt komplette- ringsregeln kunnat bokföra inventariebestånclet vid beskattningsårets utgång till lägst 50 000 kr.. uppgår dock den verkliga fördelen av nettometoden till endast (50 000 —42 000 =) 8 000 kr. Den annars avdragsgilla fondavsättning- en på 40 000 kr. skall därför sättas ned med 8 000 kr. Om den skattskyldige inte helt utnyttjat nettometoden utan nöjt sig med att skriva ned inventa- riebeståndet till exetnpelvis 45 000 kr.. skall fondavsättningcn sättas ned med (50 000—45 000 =) 5 000 kr.
lfjärde stycket finns en spårregel avseende lagertillgångar. Spärregeln överensstämmeri huvudsak med nuvarande bestämmelser. Sålunda föreslås i första meningen att avsättningen inte får överstiga varulagerreservens minskning under beskz'tttningsåret. I andra meningen finns vidare en alternativ beräkningsregel vid prisstegring på lagret. Regeln kan belysas av följande exempel. Ett lager består vid beskattningsårets ingång av 100 enheter med ett återanskaffningsvärde av 10 kr. per enhet. Lagrets värde uppgårsålcdes till 1 000kr. Nedskrivning har gjorts med 45 %- dvs. till 550 kr. Lagerrescrven uppgår alltså till 450 kr. Vid beskattningsårets utgång har lagret på grund av eldsvåda minskat till 50 enheter. Under året har emellertid
Prop. 1980/81:68 2th
en kraftig prisstegring ägt rum och återanskaffningsvärdet per enhet vid beskattningsårets utgång är 40 kr. Lagrets värde uppgår således till 2 000 kr. Lagret kan skrivas ned till lägst 800 kr. och Iagerreserven uppgår då till 1 200 kr. Enligt denna beräkning har Iagerreserven inte minskat. Med stöd av den alternativa beräkningsregcln får emellertid Iagerreserven vid beskattnings- årets ingång beräknas till ( 100 x 40 — 100 x 40 x 45 5.92: =) 2 200 kr. Om lagret vid beskattningsårets utgång har skrivits ned maximalt. dvs. med 1 200 kr.. får avdrag saledes göras med högst 1 000 kr. för belopp som sätts av till eldsvådcl't'md för lagertillgångar. Avdraget får dock inte överstiga ersättning- en för det förlorade lagret.
E/a'svåt/(fondernas ända/nål (4 s*)
Investeringsfond för förlorade inventarier får användas för avskrivning av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier som anskaffats under beskattningsåret. Till skillnad från vad som gäller för allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv utgör det inget hinder att inventarierna är begagnade. Investeringsfond för ft'.irlorat'le lagertillgångar får utnyttjas för netilskrivning av råvaror samt hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande kostnaderna ttnder beskattningsåret för tillverkning eller anskaffning av sådana tillgångar.
Enligt förslaget får en eldsvådefond för lagertillgångar användas för samma ändamål som den nuvarande invcsteringsfonden för förlorade lagertillgångar. Dock bör inget krav ställas på att tillverkningen eller anskaffningen av lagertillgångar skall innefatta lagerökning under året. Eldsvådefond för inventarier skall få användas för samma ändamål som den nuvarande investeringsfonden för förltin'at'le inventarier. Dessutom föreslås att en eldsvådefond för inventarier skall få utnyttjas för reparation och underhåll av inventarier.
Enligt förslaget får eldsvådeft'md för byggnader och eldsvådefond för markanläggningar tas i anspråk i huvudsak för samma ändamål som i detta avseende anges i lagen om allmän investeringsfond och lagen om allmän investeringsreserv. Däremot finns inget krav på att tillgången skall vara belägen här i riket eller att byggnaden inte får användas som bostad. lanspråktagandet skall dock göras i den förvärvskälla till vilken avsättningen hänför sig (5 5). En eldsvådefond för byggnader bör vidare få användas för inköp av en redan uppförd byggnad. Som framgår av andra stycket kan fonden däremot inte utnyttjas för avskrivning av byggnader som ägs av den skattskyldige när olyckshändelsen inträffar. Förvärvar den skattskyldige en byggnad tillsammans med den mark på vilken den är belägen bör den del av vederlaget som kan anses belöpa på byggnaden beräknas enligt de proportioneringsregler som i dessa sammanhang gäller enligt KL.
Ett belopp som har avsatts till eldsvådefond kan i princip inte tas i anspråk för arbete som utförs eller för inventarier eller lagertillgångar som levereras
Prop. 1980/81:68 237
före br.")kslutsdagen. Likaså gäller att en fond inte kan utnyttjas för en byggnad som fört-*ärvas eller för driftkostnader sotn hänför sig till tiden före bokslutsdagen. En erinran om detta finns i umlrux/ycket. En bestämmelse av liknande slag finns i 5 s andra stycket lagen om allmän investcringsfond ochi 8 s andra stycket lagen om allmän im'estcringsreserv.
'I'redje stycket innehåller ett undantag från l't'ireskriftcrna i andra stycket. Undantaget avser det fall då skattskyldig utför ny-. till— eller ombyggnad eller anskaffat en ny byggnad eller markanläggning under samma beskattningsår som försäkringserst'ittningen e. d. skall tas upp till beskattning. Han får då utnyttja det belopp som hade kunnat avsättas till eldsvådefond för byggnader eller markanläggningar för avskrivning av byggnadsarbetet eller den nya byggnaden eller den del av anskaffningsvärdet av markanläggningen som får dras av genom årliga värdeniinskningsavtlrag. 1 nu nämnda fall skall det anses som om avsättning till eldsvådeftmd gjorts och att beloppet (')mcdelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Med hänsyn till att den planenliga avskrivningen avskaffats behövs en motsvarande regel inte för inventarier sotn levereras under samma beskattningsår som inventarierna förloras.
Själva ianspråktagandet av en eldst-"åt'lefond. dvs. den bokföringsåtgärd varigenom fonden så att säga försvinner ur bokföringen. skall göras under det beskattningsår då byggnadsarbetet utförts eller då maskiner och andra inventarierlevererats. Får fonden utnyttjas fiiirlt'ipande driftkostnader. t. ex. underhåll av en byggnad. skall fonden tas i anspråk under det beskattningsår då kostnaderna enligt god redovisningssed bort redovisas i bokföringen. Om den skattskyldige utför byggnads- eller markanläggningsarbete eller fartygs— investeringar under flera på varandra följande beskattningsår hör han dock av praktiska skäl ha rätt att utnyttja fonden det sista året för samtliga under perioden ackumulerade investcringskostnader. Denna rätt bör också omfat- ta byggnads- och markinvcntarier. En bestämmelse om detta finns i_/'jt'irtle stycket. En motsvarande bestämmelse finns i 5 & femte stycket lagen om allmän investeringsfond. Det bör här påpekas att ianspråktagandet givetvis inte får uppskjutas till ett senare beskattningsår än då eldsvi'tdeftmden enligt bestämmelserna i 9 :$ senast skall tas i anspråk.
Iunspräktagunde [ vissjörrärrskällu (5 s*)
Enligt förslaget skall en eldsvådefond tas i anspråk i den l't'irvt'irvskälla som avsättningen hänför sig till. Om det finns särskilda skäl får dock RSV medge att en fond. som har avsatts i en viss förvärvskälla. tas i anspråk i en annan förvärvskälla. Ett tänkbart fall av dispens är att den skattskyldige avser att avveckla den f("årvärvskälla som avsätt ningen avser. Däremot bör dispens inte medng i fråga om förvärv som har karaktär av en kapitz'tlplaccring. Vid
prövningen bör hänsyn också tas till kommunernas skatteunderlag.
Prop. 1980/81:68 234
Ver/(ningar uv [talspråktagande m. m. lli—7 ss”)
Ett ianspri'tktagande av en eldsvådefond innebär att den på balansräkning- ens passivsida redovisade fonden minskas t. ex. genom att nyanskaffatle inventarier skrivs av mot fonden. [ lagffn'slaget har lwstämmelserna om den skattemässiga behandlingen av ianspråktagande utformats så att de i princip överensstämmer med motsvarande bestämmelser i bl. a. lagen om allmän investeringsfont'l och lagen om allmän investcringsrcserv.
Bestämmelserna innebär titt om en cldsvådefond har tagits i anspråk för exempelvis anskaffning av inventarier skall dessa — såvitt gäller beräkning av värdeminskningsavdrag — anses anskaffade för ett belopp motsvarande skillnaden mellan det verkliga anskaffaingsvärdet och det belopp varmed fonden har utnyttjats. I likhet med vad som gäller vid iansprå'tktagande av t. ex. allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv innebär detta att man även vid tillämpning av den s.k. kompletteringsregeln i punkt 4 av anvisningarna till 29 & KL skall utgå från anskaffningsvärdet minskat med ianspråktaget fondbelopp.
Regeln i 7 s* förslaget att ett tidigare till eldsvådefond avsatt belopp skall anses ha tagits i anspråk före senare avsättningar får betydelse vid bedömning när en fond skall återföras till beskattning enligt 8 & o).
Återföring till beskattning (8 s*)
I första stycket anges de fall då en eldsvådefond skall i'tterföras till beskattning. De överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i den nuvarande förordningen. Vissa ändringar och tillägg har dock gjorts.
När avdrag medges för avsättning till en eldsvådefond är det förutsatt att fonden skall tas i anspråk för de ändamål som anges i 4 s* och i den förvärvskälla till vilken avst'ittningcn hänför sig (5 €). Påföljden när ianspråktagandet sker i en annan ordning än den förutsatta är. enligt lli-"Ersta stycket 1). att fonden återfi'irs till beskattning.
Enligt första .vtyeketj). som inte har någon motsvarighet i den nu gällande f("irordningen. skall cldsvådefonden återföras till beskattning om hela eller den huvusdsakliga delen av den aktuella förvärvskällan har överlåtits eller om verksamheten har upphört. Med huvudsaklig del avses t'ttminstonc 70—75 % av förvärvskällan (jfr SkU l975f7oz2ts s. 3.7 f). '
[ första stycket 3) behandlas det fallet att ett företag genom fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen(197511385). %& 1 mom. lagen (1951308) om ekonomiska föreningar eller 78 & lagen (19551416) om sparbanker uppgått i ett annat företag. Eldsvädefonden skall då återföras till beskattning. om den inte har övertagits av det övertagande företaget enligt bestämmelserna i femte stycket.
Av första stycket 4) framgår att en eldsvådefond skall återföras om det företag. som innehar fonden. fattat beslut om att gå i likvidation.
lförsta stycket 5). som också saknar motsvarighet i den nuvarande
Prop. 1980/81:68 229
fört'n'dningen. föreskrivs att fonden skall återföras om den skattskyldige försätts i konkurs. Beloppet torde utgöra intäkt för konkursgäldenären vid taxeringen för det beskattningsår under vilket beslut om konkurs meddelats (jfr regeringsrättens dom den 24 oktober 1979 angående P. Svenssons inkomsttaxcring år 1.975).
Enligtft'irsttt stycket ()) skall :"tter'föring. liksom hittills. ske om eldsvåde— fonden inte har tagits i anspråk för sitt ändamål senast under det beskattningsa r för vilket taxering sker under tredje taxeringsårct efter det. då avdrag för avsättningen har medgivits. (')m avdrag t. ex. medges vid 1982 års taxering och beloppet inte tas i anspråk senast under det beskattningsår. för vilket taxering skall ske år WS$. skall återlöring ske vid sistnämnda taxering.
[ likhet med vad som gäller för allmän im'esteringsfond och allmän im'esteringsreserv — men till skillnad mot nuvarande regler —- bör något krav på effektiv beskattning inte uppställas då en eldsvådeftmd återförs till beskattning.
Av andra stycket framgår att en :'iganderättsövergäng genom bodelning eller genom arv eller på grund av förort'lnandc i testamente i princip skall behandlas på samma sätt som överlåtelse genom exempelvis försäljning eller gåva. Som huvudregel gäller således att fonden skall återföras till beskattning om den aktuella ft'Srvt'irvskällan eller del av denna tillfaller ny ägare genom bodelning. arv eller testamente. F.n ovillkorlig skyldighet att återföra fonden kan emellertid i undantagsfall få obilliga konsekvenser. Så kan exempelvis vara fallet om den som har gjort fondavsättningen avlidit innan han hunnit utnyttja fonden och efterlevande make eller barn avser att fortsätta den av den avlidne bedrivna verksamheten. Det kan då framstå som stötande att bodelning eller arvskifte klipper av möjligheten att utnyttja fonden för avsett ändamål. t. ex. i samband med återuppft'irande av en nedbrunnen byggnad. RSV har därför i dessa och liknande fall rätt att medge dels att bodelning och skifte inte skall utlösa återföring av fonden. dels att maken eller arvingarna får överta fonden. I sammanhanget kan crinras om att en dispensregel med samma syfte finns i 3 9" lagen (1978:97tl) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. För tydlighetens skull kan slutligen påpekas att något förvärv inte bör anses ha ägt rum om en make själv bedrev verksamheten redan före arvskiftet eller bodelningen.
[fjärde stycket har tagits in ytterligare en dispensregel. Enligt denna kan RSV. om det finns särskilda skäl. medge att en eldsvådefond som skall återföras till beskattning enligt första stycket 6) får behållas i ytterligare högst tre år. För dispens bör krävas att den skattskyldige har svårigheter att ta fonden i anspråk inom föreskriven tid. Detta kan bero på yttre f(iirhi'illanden. t. ex. konjunkturläget. eller på den skattskyldiges personliga förhållanden. t. ex. sjukdom. Dispens bör medng endast om den skattskyldige har konkreta planer på att ta fonden i anspråk inom den förlängda tiden.
Prop. 1980/81:68 230
Särskilt til/ägg ( () så)
När särskilda i[westeringsfondcr för fi.")rlorade inventarier och lagertill- gångar återförs till beskattning skall det återförda beloppet ökas med 3 '"?- — vid likvidatitm. arvskifte eller fusion ?. (..-"i — för varje taxeringsår som har förflutit sedan det år då avdrag medgavs t.o.m. det år då t'iterföring sker.
Det får anses angeläget att sanktitmen vid åter-föringen är tillräckligt kraftig för att avhålla skattskyldiga. som inte avser att företa några ersättningsinvesteringar. från att göra avsättningar till eldsvådefond bara för att erhålla en skattekredit. De nu gällande räntebeloppen. som är en kvarleva från tider med lägre räntenivå. får anses otillräckliga i detta avseende. Systemet med ränteberäkning har dessutom övergivits i moder- nare fondlagstiftning. t. ex. lagen om allmän investeringsfond och lagen om allmän invcsteringsreserv. Vid bestämmande av tilläggcts belopp bör också beaktas att kravet på effektiv beskattning vid återföring har slopats.
] likhet med vad sotn gäller i fråga om allmän investeringsreserv föreslås därför iförstustyt'ket att återföring av en eldsvådefcmt'l skall kombineras med ett särskilt tillägg på 309?- av det återförda beloppet. Det finns ingen anledning att behandla en återföring på grund av likvidation. arvskifte eller fusion på annat sätt än återföring av annan anledning. Samma tillägg skall således utgå oberoende av anledningen till äterföringen.
Enligt andra stycket har RSV möjlighet att medge befrielse från det särskilda tillägget om det finns synnerliga skäl. Av kravet på synnerliga skäl följer att dispensprövningen bör vara restriktiv. fått fall då dispens bör medng är om skattskyldig på grund av sjukdom eller annan oförutsedd händelse blir tvungen att överlåta eller lägga ned sin verksamhet.
Överföring ("tv ft)/td (!() ,5)
Enligt nuvarande lagstiftning kan invcsteringsfonder för förlorade inven— tarier och lagertillgångar inte (".b-'erföras mellan företag. Genom bestämmel- serna i 10.5 lagförslaget öppnas emellertid en sådan möjlighet. Bestämmel- serna överensstämmer med l3 å lagen om allmän investeringsfond.
Rätten till överföring bör inte vara ovillkorlig utan får prövas i varje särskilt fall. Överföring bör komma i fråga endast om det företag som gjort avst'ittningen har svårigheter att ta fonden i anspråk eller för att undvika att fonden—t. ex. på grund av avvecklingtn' en rörelse—återförs till beskattning. Vid prövningen bör hänsyn också tas till kommunernas skatteuntlerlag.
Övriga bestämmelser ( 11—13 ss)
I paragraferna anges föreskrifter av huvudsakligen administrativ natur. Taxeringsnämndens uppgiftsskyldighet till länsstyrelsen enligt ]2 &" bör kunna fullgöras genom uttagsmarkering pä deklarationen.
Prop. 1980/81:68 231
4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951z763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Enligt mitt förslag skall försäkringsersättning eller annan ersättning för skada avseende konventicmellt beskattade byggnader och markanläggning- ar. som har skadats eller förstörts genom brand eller annan olycksht'indelse. göras skattepliktig. Av 3 & "2 mom. 3). 3 mom. 1) och 4 mom. 3) framgår att reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst är tillämpliga på sådana ersättningar.
Enligt mitt förslag skall till intäkt av annan fastighet hänföras intäkt vid avyttring av sådana maskiner och inventarier, vilka i avskrivningsbänseende inte hänförs till byggnad. Av 3 mom. 2) framgår att reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall få tillämpas i fråga om intäkt som har erhållits för sådana tillgångar i samband med avyttring av en fastighet. Enligt fjärde stycket av anvisningarna till 3 ä skall med avyttring likställas förlust av tillgång. om försåkringsersättning eller annan ersättning för skada har utgått och ers