Prop. 1984/85:208

om ansvarighet för lokala kabelsändningar, m.m.

Prop. 1984/85: 208 Regeringens proposition 1984/85: 208

om ansvarighet för lokala kabelsändningar, m. m.:

beslutad den 25 april 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I en proposition. som nyligen har avlämnats till riksdagen. behandlas frågor om lokala kabelsändningar av ljudradio- och TV-program till all- mänheten. Sådan verksamhet skall bli möjlig enligt regler i en särskild lag om lokala kabelsändningar.

] denna proposition föreslås en särskild lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Regleringen stämmeri stor utsträckning överens med de särskilda ansvarsreglcr som giiller för pressen. Sveriges Radio och närra- dion.

l Riksdagen 1984/85. ] .i'aml. Nr 208

Prop. 1984/85: 208

I.)

1. Förslag till Lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs följande. l & Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram). som sänds med stöd av lagen tl985: 000! om lokala kabel- sändningar och som består i sådana egensändningar som avses i den lagen.

Föreskrifterna i ?. ä. 5 & andra stycket. 7 s" första. tredje och fjärde styckena samt 8—9 a ss radioansvarighetslagcn (l966:756) är tillämpliga på radiOpi-ogram som anges i första stycket. Därvid skall vad som sägs om radiopmgram. programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse program som anges i första stycket. den som bedriver egensändningar respektive denna lag.

Andra stycket gäller inte program eller delar av program som består i en direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offent- lig tillställning som anordnas av någon annan än den som bedriver egen- sändningen. Inte heller gäller 4—7 så denna lag sådana program eller delar av program_

1 frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i radioansvarig- hetslagcn eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

?. & Den som avser att bedriva egensändningar skall för programverk- samheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefri- hetsbrott. Ett lokalt kabelsändarföretag får utse en programutgivare för varje kanal. Ställs sändningstid till förfogande för annan enligt "23 & första stycket lagen (1985: 000) om lokala kabelsändningar. får kabelsändarföre- taget utse en särskild programutgivare för de program som sänds under denna tid. Mot programutgivarens vilja får ingenting sändas i den verksam- het för vilken han är utsedd.

En programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inte vara i konkurstillstånd. Den som skall bedriva egensändningar skall anmäla vem som är programutgivare till kabelnämnden.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om hans uppdrag upphör. skall den som bedriver egensändningarna ome- delbart utsc en ny programutgivare. Sådan skyldighet gäller dock inte i fråga om särskilda programutgivare.

3 & Den som skall bedriva egensändningar får utse en eller flera personer att vara ställföreträdare för en programutgivare.

Föreskrifterna i 2 å andra stycket tillämpas också i fråga om ställföreträ- dare. Även bestämmelsen i 2 5 första stycket fjärde meningen galleri fråga om ställföreträdare. om denne tjänstgör i programutgivarens ställe.

4 & Varje egensändning av ett radioprogram skall avslutas med uppgift om vem som bedriver sändningen. Om en särskild programutgivare eller en ställföreträdare för programutgivaren skall ansvara för programmet. skall uppgift samtidigt lämnas om att denne tjänstgör som programutgi- vare.

5 5 Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefri- hetsbrott i program som sänds i den verksamhet för vilken han är utsedd. En särskild programutgivare är dock ansvarig för ett program endast om

Prop. 1984/85: 208 3

han i sändningen av programmet anges vara programutgivare. Har en anmäld ställföreträdare tjänstgjort i programutgivarens ställe. är han an- svarig för programmet. om han i sändningen av programmet anges tjänst- göra som programutgivare.

Om någon behörig programutgivare eller ställföreträdare inte finns an- mäld. vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott som programutgivaren eller ställföreträdaren skulle ha burit i stället på den som skall utse programutgi- vare. Detsamma gäller om uppdraget som programutgivare eller ställföre- trädare har upphört.

Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till ett sådant brott får inte ädömas någon annan än den som är ansvarig enligt första eller andra stycket.

6 5 För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den som enligt 5 & är ansvarig för brottet.

Den som har bedrivit egensändningen är skyldig att ersätta skadan tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

7 & Den som enligt 5 eller 6 & är ansvarig för innehållet i ett radiopro- gram skall anses ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet sändes.

8 & Den som bedriver egensändningarna skall se till att varje program som sänds spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har yttrats i programmet har

]. justitiekanslern.

'.!. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att han har lidit skada på grund av ett yttrande- frihetsbrott i programmet. om det inte är uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.

9 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 8 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första stycket.

Denna lag träderi kraft den [januari l986.

Prop. 1984/85: 208 4

2. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 & rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyda/.te

36 kap.

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1984/85:208: Avsnitt 4.1

5.8'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 så eller 3 kap. 1 & sekretesslagen (1980: 100) eller bestämmelse. till vilken hänvisas i något av dessa lagrum. ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat. läkare. tandläkare. barnmorska. sjuksköterska. kurator vid familjerådgivningsbyrä. som drives av kommun. landstings- komtnun. församling eller kyrklig samfällighet. eller deras biträden höras angående något. som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit. med mindre det äri lag medgivet eller den. till vilkens förmän tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. Den som till följd av 9 kap. 4 ; sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får inte höras som vittne om dem. utan att detär medgivet i lag eller att den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud. biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten med- giver. att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott. för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 s"tryckfrihetsförordningen. 9 & radioansvarighetslagen (1966: 756). l #5 lagen (1982:460) om an- svarighet för närradio eller 1 1 eller 16 & lagen (1982: 521) om ansvarig- het för radio- och kassettidningar får höras som vittne om förhållan- den som tystnadsplikten avser en- dast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 åtryckfrihetsförordningen. 9 % radioansvarighetslagen (1966: 756). 1 5 lagen (1982:460) om an- svarighet för närradio. 11 eller 16 5 lagen (1982: 521") om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller I sq lagen (1985.'000) om ansvarig/tel för lokala habe/sändningar får hö-

ras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda para- grafer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

1Senaste lydelse 1983z497. Här angiven lydelse av andra stycket enligt prop. 1984/851 133. Nuvarande lydelse av sjätte stycket enligt prop. 1984/85: 167.

Prop. 1984/85 : 208

'I!

3. Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen ( 1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 & sekretesslagen (1980: 1001] skall ha nedan angivna lydelse.

Lytlelse enlig! prop. 1984/85: 167 Föreslagwn lydelse

16 kap. 1 %

Att friheten enligt 1 kap. 1 s' tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifteri vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 & första stycket 1 och 2 samt 5 s 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 s' första stycket 3 och 5 5.3 tryekfrihetsförordningen i övrigt är begränsad. är de där tystnadsplikten följer av

2. 3 kap. 3 ?; tryckfrihetsförord- 2. 3 kap. 3 & tryckfrihetsförord- ningen. 9 & radioansvarighetslagen ningen. 9 % radioansvarighetslagen (1966:756). 1 älagen(l982:460)om ansvarighet för närradio eller 1 l el- ler 16 5 lagen (1982: 521) om ansva- righet för radio- och kassettidningar

(1966:756). 1 slagen (1982z46010m ansvarighet för närradio. 11 eller 16 å lagen (1982: 521) om ansvarig- het för radio- och kassettidningar eller I 5 lagen (l985:000) om all- ..s'varig/zetför lokala Rabe/sändning- ar

Denna lag träderi kraft den 1januari 1986.

' lagen omtryckt 1982: 1106.

Prop. 1984/85: 208 6

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1981:485 ) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att 4 & lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslagl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 & Denna lag gäller inte 1. offentliga förevisningar av biografftlm som avses i förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m..

2. sändningar av televisionspro- 2. sändningar av televisionspro- gram som sker med stöd av Så gram som sker med stöd av 55 första eller tredje stycket radiola- första eller tredje stycket radiola- gen (1966: 755) eller med stöd av gen (1966:755) eller med stöd av lagen (1978.'479) mn försökst'erk- tillstånd enligt lagen (1985: 000) om samhet med närradio. lokala kabelsändningur.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sändningar med stöd av lagen (l978:479) om försöksverksamhet med närradio.

' Lagen omtryckt 1982: 563.

Prop. 1984/85: 208 7

Utdrag JUSTlTlEDEPARTEMEN'lE'l' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-04—25

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden ]. Carlsson. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Peterson. Göransson. Gradin. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ansvarighet för lokala kabelsändningar, m.m.

] Inledning

Yttrandefriheten i rundradiosändningar dvs. Ijudradio- och TV-sänd- ningar som är avsedda för allmänheten regleras främst i radioansvarig- hetslagen ( 1966: 756. ändrad senast 1978: 477; RAL). som bygger på tryck- frihetsförordningens (TF. omtryckt 1982z941) regler om periodiska skrifter. RAL är tillämplig på program som sänds av något av Sveriges Radio-koncernens programföretag.

1 lagen (l982z460) om ansvarighet för närradio (LAN) finns regler om yttrandefriheten i närradiosändningar. dvs. lokalt begränsade rundradio- sändningar av program som sänds av sammanslutningar som har fått tillstånd att sända närradio. Denna lag hänvisar i stor utsträckning till RAL.

År 1982 tillkallade chefen för utbildningsdcpartementet en kommitté (U 1982: 07) med uppdrag att utreda bl.a. frågor om radio- och TV-sändningar i kabelnät'. Kommittén. som antog namnet massmedickommittén. avgav sommaren 1984 betänkandet (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel. Betän- kandet innehåller bl.a. förslag till dels en lag om kabelsändning. dels en särskild ansvarighctslag för sändningarna. Förslaget till en sådan ansvarig- hetslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

' Ledamöter vid betänkandets avlämnande: kansliehefen Leif Andersson. ordföran- de. sakkunnige Björn Andersson. riksdagsledamöterna Georg Andersson och An- ders Björck. direktören Bert Levin samt riksdagsledamöterna Sven—Erik Nordin och Yvonne Sandberg-Fries.

Prop. 1984/85 : 208 8

Betänkandet har rcmissbehandlats. Av de sammanlagt omkring 150 myndigheter. organisationer och andra instanser som har yttrat sig över betänkandet har bara vissa särskilt berört förslaget till ansvarighetslag. Dessa instanser ärjustitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). Göta hovrätt. televerket. näringsfrihetsombudsmannen. delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. institutionsstyrelsen för journalist- högskolan vid Stockholms universitet, juridiska lakultetsstyrelsens forsk- ningsnämnd vid Lunds universitet. statens kulturråd. radionämnden. stats- kontoret. närradiokommittén (U 1978: 11). Sveriges Radio AB. Sveriges Lokalradio AB. Tidningarnas Arbetsgivareförening. Tjänstemännens Cen- tralorganisation (TCO). Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samar- betsnämnd (KLYS). Svenska Journalistförbundet. Svenska Tidningsutgi- vareföreningen. Smålandspostens Boktryckeri AB. Sundsvalls Tidning. utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting. Publicist- klubben och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Jag kommer att redogöra för dessa yttranden i det följande.

Pa grundval av kommitténs förslag beslutade regeringen den 11 april 1985 efter hemställan av statsrådet Göransson en proposition om radio- och TV-sändningar i kabelnät (prop. 1984/85: 199). Verksamheten föreslås reglerad i en särskild lag om lokala kabelsändningar. 1 den beslutade propositionen finns en förteckning över samtliga remissinstanser. En redo- görelse för huvuddragen i propositionen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

För min del villjag nu ta upp frågan om en lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Eftersom en sådan lag bör bygga på samma principer som gäller för pressen. Sveriges Radio och närradion bör en redogörelse för ansvarighetsreglerna i TF. RAL och LAN fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2 Föredraganden

2.1 Allmänt om utformningen av ansvarighetsreglerna

Mitt förslag: Något särskilt straff- eller skadeståndsrättsligt ansvar skall inte gälla för den som har fått tillstånd enligt lagen om lokala kabelsänd- ningar till samtidig och oförändrad vidaresändning av satellitprogram i kabelnät (satellitsändning). För andra slag av tillståndspliktiga ljudra- dio- och TV-sändningar i kabelnät (egensändningar) skall det däremot finnas särskilda ansvarighetsregler. Regleringen av ansvaret för egen- sändningar tas in i en särskild lag. benämnd lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar (i det följande kallad ansvarighetslagen). Ansva- righetslagen skall anknyta till lagen om lokala kabelsändningar. Direkt- sändningar av dagshändelser eller av gudstjänster eller offentliga till- ställningar. som anordnas av någon annan än den som sänder program— met eller programinslaget. undantas från de särskilda ansvarighetsreg- lerna.

Prop. 1984/85: 208 9

Kommitténs förslag: 1 sak detsamma som mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i denna del godtari princip kommitténs förslag. lnstitutionsstyrelsen förjournalisthög- skolan vid Stockholms universitet samt utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting efterlyser dock särskilda ansvarighetsregler också i fråga om satellitsändningar. Enligt KLYS och Svenska Journalist- förbundet borde det vara möjligt att inarbcta ansvarsreglerna i RAL. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande förklarar att förbundet inte kan acceptera en undantagsbestämmelse för direktsändningar.

Skälen för mitt förslag: TF:s regler om ensamansvar. ansvarsfrihet för meddelare och rätt till anonymitet utgör ett mycket värdefullt skydd för nyhetsförmedlingen och åsiktsbildningen i vårt land. Det är därför naturligt att regler av motsvarande slag har införts för programverksamheten i etermedierna. [ likhet med kommittén och remissinstanserna anserjag det vara en naturlig utgångspunkt att det också för programverksamheten i kabelnät bör finnas särskilda ansvarighetsregler av samma slag.

Liksom kommittén anser jag att en reglering som bygger på TF: s prin- ciper förutsätter en ordning enligt vilken den som blir ansvarig har faktisk möjlighet att i förväg kontrollera vad som förekommer i programmen. antingen själv eller med hjälp av andra. Som kommittén har utvecklat kan man normalt inte räkna med att någon sådan kontroll skall kunna utövas i fråga om sådana program från satelliter som sänds vidare i oförändrad form samtidigt som de tas emot. Konsekvensen av detta är att det inte bör komma ifråga att införa särskilda ansvarighetsregler för dessa satellitpro- gram. Denna slutsats har kommittén kommit fram till och den har inte mött annat än någon enstaka invändning under remissbehandlingen. Också jag ansluter mig till denna uppfattning. Jag förordar därför att sådana satellit- sändningar lämnas utanför en särskild ansvarighetslagstiftning såväl när det är fråga om sändningar från direktsändande satelliter som när det gäller sändningar från satelliter i fast trafik.

Detta betyder att allmänna straff- och skadeståndsrättsliga regler i prin- cip blir tillämpliga på dessa sändningar. Som kommittén har funnit blir det dock i förekommande fall sannolikt ofta så att ingen kommer att kunna dömas i Sverige. Det torde nämligen endast i undantagsfall gå att visa att de som bedriver sändningarna här i landet har gjort sig skyldiga till att uppsåtligen eller av oaktsamhet ha spritt ett program med ett i och för sig straffbart innehåll.

Andra slag av tillståndspliktiga ljudradio- och TV- sändningar i kabelnät (egensändningar) måste emellertid i princip likställas med Sveriges Radios och närradions sändningar när det gäller frågan om hur det straff— och skadeståndsrättsliga ansvaret bör regleras. Liksom kommittén och remiss- instanserna anser jag således att det för program i egensändningar bör

tl Riksdagen I984l85. ] saml. Nr 208

Prop. 1984/85: 208 10

finnas en reglering av det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret som anknyter till gällande ansvarighetslagstiftning i fråga om radio- och 'l"V-program. Regleringen bör ges formen av en särskild ansvarighetslag.

[ detta sammanhang bör det påpekas att de radiorättsliga ansvarighets- reglerna kotnmer att ses över i samband med den beredning av yttrandefri- hetsutredningcns (Ju 1977: 10) betänkande (SOU 1983: 70) Värna yttrande- friheten. som f.n. pågår inom justitiedepartementet. Betänkandet innehål- ler ett förslag till yttrandefrihetsgrundlag. Förslaget avser yttranden som görs offentliga bl.a. i program i eter- eller trådsändning. Avsikten är att förslag med anledning av detta betänkande skall kunna behandlas av riksdagen i anslutning till 1988 års val. Frågan om en mera enhetlig regle- ring av ansvaret för radio- och TV-program kommer att tas upp i detta sammanhang.

Ansvarighetslagen bör som framgått ovan utformas i nära anslutning till bestämmelserna i TF. RAL och LAN. Den nya lagen bör lämpligen på samma sätt som LAN utformas så att hänvisningar i största möjliga ut- sträckning görs till RAL. Man slipper då nästan likalydande paragrafer i den nya ansvarighetslagen. vilket skulle ha varit alternativet.

Ansvarighetslagens tillämpningsområde bör som kommittén har föresla- git i princip anknyta till lagen om lokala kabelsändningar. Denna avgräns- ning av tillämpningsområdet kommer att innebära att sådana rundradio- sändningar i kabel som enbart kan tas emot i bostäder och som inte när fler än 50 bostäder. kommer att falla utanför de särskilda ansvarighetsreglernas tillämpningsområde och bli att bedöma enligt allmänna regler. Jag anser emellertid att man kan godta denna konsekvens med hänsyn till att sådana sändningar får anses ha förhållandevis liten betydelse för yttrande- och informationsfriheten. Frågan om en särskild reglering av ansvaret för denna typ av sändningar får övervägas på nytt i samband med beredningen av yttrandefrihetsutredningens förslag.

Programverksamheten i de kabelnät som kommer att byggas torde till viss del komma att beståi direktsändningar av t. ex. sportevenemang och liknande offentliga tillställningar. som anordnas av någon annan än den som har sändningstillstånd. Kännetecknande för direktsändningar av det nu nämnda slaget är att programmet passivt. utan redigering eller bearbet- ning eller någon annan aktiv åtgärd från den som sänder. speglar något som tilldrar sig oberoende av sändningen. [ likhet med kommitten anserjag att det skulle vara konstlat att ha särskilda ansvarighetsregler för sådana sändningar (jfr prop. 1966: 156 s. 46). De direktsändningar som bör undan- tas från de särskilda reglerna bör vara av samma slag som dem som undantas i 1 & andra stycket RAL. Jag delar också kommitténs uppfattning att det inte synes föreligga något praktiskt behov av att undanta andra direktsändningar så som har skett i 4 9" andra stycket RAL. dvs. på det sättet att ansvaret enligt ett särskilt beslut läggs på de framträdande själva.

Prop. 1984/85: 208 1 1

2.2. Ansvaret för egensändningar

Mitt förslag: För de lokala kabelsändarföretagens egensändningar skall programutgivarc utses av företaget. En programutgivarc skall utses för det samlade utbudet av program antingen i företagets samtliga kanaler eller i varje kanal. En särskild programutgivarc skall kunna utses av företaget för program som sänds på sändningstid som ställs till förfo- gande för annan. Företaget får utse en eller flera personer att vara ställföreträdare för en programutgivare.

] fråga om andra egensändningar — dvs. sådana som sker i kanaler som tillståndshavaren har upplåtit till någon annan skall programutgi- vare utses av den som bedriver sändningarna. Denne får utse en eller flera ställföreträdare.

Kommitténs förslag: För lokala kabelsändarföretags egensändningar skall programutgivare utses av ordföranden i företagets styrelse eller. efter bemyndigande av denne. av företagets chef för varje program som sänds med stöd av företagets tillstånd att bedriva egensändningar.

[ fråga om egensändningar i upplåtna kanaler skall tillståndshavaren dvs. det lokala kabelsändarföretaget eller nätinnehavaren utse program- utgivare för varje program.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del har ingen erinran mot kommitténs förslag utom såvitt avser frågan om vem som skall utse programutgivare i upplåtna kanaler. Genomgående förordas att programutgivarc skall utses av den som verkligen sänder. Denna upp- fattning har televerket. institutionsstyrelsen för jottrnalisthögskolan vid Stockholms universitet. en ledamot av Sveriges Radios styrelse. Sveriges Lokalradio AB. Tidningarnas Arbetsgivareförening. TCO. Svenska Jour- nalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen. Smålandspostens Boktryckeri AB, Sundsvalls Tidning. utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting samt Publicistklubben. Även majoriteten i Sve— n'ges Radios styrelse har pekat på komplikationer som kommitténs förslag medför.

Skälen för mitt förslag:

Prugramurgivure för engsändningar av lokala kabelxr'ina'arförmag

Jag vill först anmärka att frågor om ansvaret för bl.a. radio och TV också har berörts av yttrandefrihetsutredningen i betänkandet Värna ytt- randefriheten. Utredningen anser att enhetliga regler om ansvarigheten för innehållet i överföringar av ljud eller av bild med eller utan ljud bör gälla. Reglerna bör enligt utredningen utformas som ett ensamansvar för i första hand en särskilt utsedd utgivare eller programansvarig och. om någon

Prop. 1984/85: 208 12

sådan inte utsetts. för den som driver verksamheten. Enligt utredningen bör huvudregeln vara att det utses en ansvarig för det samlade programin- nehållet.

I likhet med yttrandefrihetsutretlningen men till skillnad från massme— diekommitten anserjag att den ordning. som gäller för programföretagen inom Sveriges Radio med en utgivare för varje sänt program. inte passar särskilt väl för andra sändningsföretag. Systemet förutsätter att en förteck- ning fortlöpande förs över vem som är ansvarig för varje program. En sådan skyldighet kan åläggas ett stort och väl organiserat företag där behövlig kontroll kan utövas. För andra sändningsft'iretag bör väljas den lösning som har valts i lagstiftningen om närradiosändningar. nämligen att ansvarigheten i princip omfattar hela programutbudet.

Jag anser alltså att reglerna om programutgivare närmast bör utformas efter förebild av TF: s bestämmelser om utgivare för periodisk skrift och LAN: s regler om programutgivare. Det innebär att programutgivare bör utses av det kabelsändarföretag som avser att bedriva egensändningar. Det bör inte lämpligen i lag anges någon särskild befattningshavare inom före— taget som skall utse programutgivare. Utgivaren bör ha ansvaret för det samlade utbudet av radio- och 'l'V-program som sänds med stöd av kabel- företagets tillstånd. Om företaget disponerar över mer än en kanal bör det kunna utse en progamutgivare för varje kanal. Programutgivare skall säle- des inte förordnas för varje program för sig.

Kabelsändarföretaget böri likhet med vad som gäller enligt TF och LAN också ha möjlighet att utse en eller flera ställföreträdare som kan träda i stället för en ordinarie programutgivare.

Enligt lagen om lokala kabelsändningar skall de lokala kabelsändarföre- tagen med stöd av sina sändningstillstånd kunna ställa sändningstid till förfogande för andra. t.ex. lokala sammanslutningar. Även i det senare fallet skall kabelsändarföretaget sörja för att de programregler som gäller iakttas. Kabelsändarft'iretaget är i det fallet också ansvarigt för att inte någon viss kategori av intressenter otillbörligt gynnas eller missgynnas. Mot denna bakgrund anserjag liksom kommitten och remissinstanserna att det bör ankomma på kabelsändarföretaget att utse programutgivarc också för de program som sänds av någon annan men med stöd av företagets tillstånd att bedriva egensändningar.

Det bör dock finnas en möjlighet för kabelsändarföretaget att i speciella fall utse en särskild programutgivare för program som sänds när företaget har utnyttjat sin rätt att ställa sändningstid till förfogande för annan. För de program som sänds på sådan tid kan företaget i såfall utse en representant för den sändande intressenten till särskild programutgivare. Självfallet måste både denne intressent och den utsedde utgivaren vara införstådda med ett sådant beslut. En särskild utgivare bör kunna utses för varje intressent för vilken sändningstid har ställts till förfogande. Jag vill dock betona att huvudregeln bör vara att kabelsändarföretaget utser en pro-

Prop. 1984/85: 208 13 gramulgivare för det samlade utbudet av program antingen i företagets samtliga kanaler eller i varje kanal. Möjligheten för företaget att utse en särskild programutgivare synes av praktiska skäl böra användas sparsamt. Ett fall där möjligheten skulle kunna utnyttjas är när tid ställs till förfogan- de för en ortstidning.

I övrigt bör reglerna om programutgivarc och ställföreträdare utformas efter förebild i TF och LAN.

Programatgivareför t'gt'nsa'rit/ningar ( upplåtna kanaler

Kommitténs förslag om vem som skall utse programutgivarc när det gäller program i upplåtna kanaler har utsatts för betydande kritik. Jag anser att kritiken är sakligt motiverad. Den som bedriver egensändningar i sådana kanaler bör i det nu aktuella hänseendet anses ha trätt i stället för den som har själva sändningstillståndet. Härav följer att den som bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall utse programutgivarc för den programverksamheten och att han i andra hand skall ha ansvaret för yttrandefrihetsbrott i egensändningarna. Tillständshavaren bör således inte kunna åläggas något ansvar för yttrandefrihetsbrott i program i upp- låtna kanaler.

Enligt kommitténs förslag skall det också i detta fall utses en programut- givarc för varje program. För min del anserjag att samma regler bör gälla för programutgivare i detta fall som när det gäller de egensändningar som ett lokalt kabelsändarföretag självt bedriver.

Gemensamma frågor

Reglerna i TF om ansvarig utgivare och i RAL och LAN om programut- givarc syftar bl.a. till att det skall vara lätt för allmänheten att ta reda på vem som är ansvarig för skriften eller programmet.

Även när det gäller ansvarigheten i fråga om egensändningar är det viktigt att det utåt framstår klart och otvetydigt vem som bär ansvaret. Det bör därför föreskrivas att den som bedriver egensändningar skall anmäla till en särskild myndighet vem som har utsetts till programutgivare. sär- skild programutgivarc eller ställföreträdare. Allmänheten kan då vända sig till denna myndighet för att få upplysningar. Enligt min mening är det naturligt att det blir kabelnämnden som får till uppgift att ta emot sådana anmälningar.

Eftersom det kan finnas särskilda programutgivarc och en eller flera ställföreträdare för en programutgivare bör uppgift om vem som tjänstgör som programutgivare lämnas i sändningar av program för vilka en särskild programutgivarc eller ställföreträdare ansvarar i den ordinarie programut- givarens ställe. Någon upplysning om att den ordinarie programutgivaren tjänstgör behövs däremot inte. Saknas i en sändning uppgift om att någon annan tjänstgör som programutgivare. bör ansvaret vila på den ordinarie programutgivaren. Genom en sådan ordning underlättas förfarandet för

Prop. 1984/85: 208 14

den som bedriver egensändningar samtidigt som det skapas tillräckliga garantier för att man i efterhand kan fastställa vem som har varit ansvarig för en viss sändning (jfr 8 s LAN). I sändningen bör det anges vem sotn sänder programmet. Jag anser att de uppgifter som nu har nämnts bör lämnas i slutet av ett program (jfr 4 & LAN).

Enligt min mening är det naturligt att den som skall förordna programut- givare är ansvarig i andra hand för innehållet i egensändningarna. dvs. om programutgivarc inte har utsetts eller uppgift härom inte anmälts före sändning eller om programutgivaren inte är behörig e. d.

I likhet med kommittén anser jag att skadeståndsskyldigheten efter mönster av den övriga ansvarighetslagstiftningen bör åvila den som har sänt programmet solidariskt med den straffrättsligt ansvarige.

l prop. 1984/85: 199 har föreslagits en bestämmelse i lagen om lokala kabelsändningar som tillåter att kabelnämnden återkallar tillståndet att bedriva egensändningar om kabelsändarföretaget sänder program utan att behörig programutgivarc finns. Med denna ordning kan det inte anses nötJVändigt att i ansvarighetslagen införa särskilda straffbestämmelser för den som underlåter att utse programutgivarc eller som lämnar oriktiga uppgifter i en anmälan (jfr prop. 1981/82: 92 s. 10).

16 och 7 åå förordningen (1967: 226) Om tillämpningen av radioansvarig- hetslagen (1966: 756) och i 8 s LAN finns föreskrifter om skyldighet att ombesörja upptagning av radioprogram och att låta JK och allmänheten ta del av sådana upptagningar. Enligt min mening bör bestämmelser av sam- ma innebörd gälla också för program i egensändningar. l likhet med vad massmediekommittén har förordat och vad radionämnden har tillstyrkt i sitt remissyttrande förordarjag en bevarandetid på sex månader. Jag delar alltså inte närradiokommitténs uppfattning att sex månaders bevarandetid för sådana upptagningar av program är onödigt lång. Jag vill i samman- hanget särskilt framhålla att allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott enligt 9 s RAL och 1 & LAN skall väckas inom sex månader från det att ett program sändes. Detsamma bör gälla enligt den nya ansvarighetslagen.

Även i andra. här inte särskilt behandlade avseenden bör ansvarighetsla- gen utformas efter förebild i RAL och LAN.

Den nya regleringen bör medföra vissa följdändringar i rättegångsbal- ken. sekretesslagen (1980: 100. omtryckt 1982: 1106. ändrad senast 1985: 8) och lagen (1981z485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag (omtryckt 1982: 563).

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1984/85:208: Avsnitt 4.1

3 Upprättade lagförslag

l enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Prop. 1984/85: 208 15

2. lag om ändring i rättegångsbalken .

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).

4. lag om ändring i lagen (1981z485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.

4 Specialmotivering

4.1. Lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar

I #

Första stycket anger ansvarighetslagens tillämpningsområde. Detta har behandlats i avsnitt 2 . 1.

Andra stycket motsvarar 1 5 andra stycket LAN. Bestämmelserna inne- bär att RAL: s föreskrifter om vad som är missbruk av yttrandefriheten (2 få). meddelarskydd m.m. (5. å andra stycket. 7 & första. tredje och fjärde styckena). forum i mål om yttrandefrihetsbrott m.m. ("8 5). tystnadsplikt (9 &) och efterforskningsförbud (9 a &) är tillämpliga också på egensänd- ningar i kabelnät. Eftersom dessa bestämmelser i RAL innehåller uttryck som inte utan vidare kan tillämpas på egensändningar. anges att RAL: s begrepp radioprogram och programföretag i stället skall avse radioprogram som beståri egensändningar resp. den som enligt 8 & andra stycket eller 25 5 första stycket lagen om lokala kabelsändningar — har tillstånd att bedriva egensändningar. På motsvarande sätt skall den nya ansvarighetsla- gen sättas i stället för RAL.

Tredje stycket är utformat delvis efter förebild av 1 å andra stycket andra meningen RAL. Det innebär att undantaget i RAL från ensaman- svaret såvitt gäller direktsändningar av dagshändelser. gudstjänster m.m. också har en motsvarighet i ansvarighetslagen. Undantaget har behandlats i avsnitt 2.1.

Lika litet som TF och RAL reglerar ansvarighetslagen alla frågor som rör yttrandefriheten i mediet. Därför görs i fjärde stycket en allmän hänvis- ning till bestämmelserna i andra författningar. Som exempel kan nämnas skadeståndslagens föreskrifter om bestämmande av skadestånd.

2 .f

Paragrafen innehåller bestämmelser om programutgivarc och särskilda programutgivare. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.2 .

Andra och tredje styckena motsvarar 22% andra och tredje styckena LAN. Om ett lokalt kabelsändarföretag vill utse en särskild programutgi- vare när det ställer sändningstid till förfogande för någon annan. måste en särskild anmälan göras till kabelnämnden för att ansvaret skall bli överfört på denne utgivare (jfr 5 5). Som nämnts i avsnitt 2.2 är möjligheten att utse en särskild programutgivarc avsedd att tillämpas restriktivt. När den sän- dande intressenten är en tidning kan det vara lämpligt att utse tidningens ansvarige utgivare till särskild programutgivare.

Prop. 1984/85: 208 16

3.5

I denna paragraf finns bestämmelser om ställföreträdare för programut- givare. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 2.2. De har utformats efter förebild av 3 s" LAN.

] och för sig tillåter 3 & att ett lokalt kabelsändarföretag utser ställföre— trådare också för en särskild programutgivare. Något större praktiskt behov av ställföreträdare finns dock knappast i det fallet.

4.55

Paragrafen innehåller föreskrifter om vissa uppgifter som skall lämnas i slutet av en kabelsändning av ett program (se avsnitt 2.2). Den motsvarar 4 & LAN.

5.8”

I denna paragraf finns bestämmelser om ansvarighet för yttrandefrihets- brott för programutgivare. särskild programutgivarc och ställföreträdare för programutgivare och för den som har att utse ifrågavarande personer (se avsnitt 2.2"). Bestämmelserna motsvarar 5 & LAN.

Enligt andra stycket vilar det straffrättsliga ansvaret i andra hand på den som har att utse programutgivare m.fl. Om den sålunda ansvarige är en juridisk person. får vilken eller vilka personer som skall anses ansvariga avgöras efter allmänna straffrättsliga principer om straffansvar förjuridis- ka personers företrädare. s.k. företagaransvar (se betänkandet. Ds Ju 1975: 23. Vissa specialstraffrättsliga problem. 5. 128 ff).

65

Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet för ytt- randefrihetsbrott i egensändningarna. Motsvarande bestämmelser åter- finns i 6 å LAN.

7.5

Paragrafen motsvarar 7 & LAN.

8 #

Denna paragraf motsvarar 8 & LAN. Det lokala kabelsändarföretaget skall iaktta skyldigheterna enligt denna paragraf även för sådana program som sänds på tid som ställts till förfogande för annan enligt 23 & lagen om lokala kabelsändningar. 1 övrigt hänvisas till avsnitt 2.2.

9.6

Paragrafen innehåller en straffbestämmelse och en åtalsregel som mot— svarar 9 & LAN.

Prop. 1984/85: 208 17

Ikraftträdande

Ansvarighetslagen föreslås träda i kraft samtidigt med lagen om lokala kabelsändningar. dvs. den 1januari 1986.

Hänvisningar till S4-1

4.2. Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen

Ändringarna består i att den tystnadsplikt som föreskrivs i 1 & ansvarig- hetslagen genom en hänvisning till 9 å" RAL likställs med övriga tystnads- plikter på massmedieområdet när det gäller begränsningari vittnesplikten och företräde framför meddelarfriheten m. m.

4.3. Ändringen i lagen om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag

Från lagens tillämpningsområde undantas f.n. videogram och filmer som visas i TV-program. som sänds av något av programföretagen inom Sveri- ges Radios koncern. eller i när-TV-program. Eftersom när-TV inte skall förekomma efter utgången av mars 1986. har hänvisningen i 4 & 2 till lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio ersatts av en övergångs- bestämmelse. Motsvarande undantag görs i stället i 4 åZ för sändningar av TV-program som sker med stöd av lagen om lokala kabelsändningar.

Bestämmelserna i 4 & föreslås ändrade fr.o.m. den 1 januari 1986 också i prop. 1984/85: 116. Om den ändring i paragrafen somjag nu föreslår blir behandlad av riksdagen före förslagen i prop. 1984/85: 116. vilket är avsikten. torde ändringen enligt den tidigare propositionen vid ett bifall från riksdagens sida få utformas som en ändring av den lagjag föreslår här.

5. Lagrådets hörande

Förslagen är av den karaktären att de enligt 8 kap. 18 å andra stycket regeringsformen faller inom lagrådets granskningsområde. Remiss till lag- rådet i detta ärende bör emellertid kunna underlåtas av följande skäl. Avsikten är att prop. 1984/85: 199 om radio- och TV- sändningar i kabelnät skall behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. För behandling- en av det ärendet är det angeläget att riksdagen samtidigt kan ta upp de förslag somjag nu har redovisat. Vidare framstår lagrådets granskning som mindre betydelsefull. eftersom den nya ansvarighetslagen har utformats i mycket nära anslutning till RAL och LAN, vilka lagar har granskats av lagrådet. Förslagen i fråga om rättegångsbalken. sekretesslagen och lagen om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag utgör endast konsekvensändringar till den nya ansvarighetslagen.

Prop. 1984/85: 208 18

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1984/85:208: Avsnitt 6

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

2. lag om ändring i rättegångsbalken .

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).

4. lag om ändring i lagen (1981 : 485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte tjfr avsnitt 5 ). Med hänsyn därtill bör regeringen vidare föreslå riksdagen att besluta att för- korta motionstiden till sju dagar.

Hänvisningar till S6

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1984/85: 208 19

Bilaga ]

Kommitténs lagförslag

Förslag till Kabelansvarighetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

] 5 Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som får sändas på grund av tillstånd enligt lagen ( 1985: 000) om kabelsändning. Lagen är dock inte tillämplig på samtidig och oföränd- rad vidaresändning av radioprogram som har tagits emot från en satellit i fast trafik.

Bestämmelserna i 2 så första stycket samt 5. 6 och 8— 13 åå är inte tillämpliga på program eller programinslag som består i direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av någon annan än den som sänder programmet eller programin- slaget.

1 frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

2 & Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför ansvar och ska- deständsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott. Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrott i radioprogram avses i denna lag framställning eller offentliggörande som enligt 7 kap. 4 eller 5 åtryckfrihctsförordningen skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott. om gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiopro- grammet har blivit sänt.

Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd för de brott. som avses i 7 kap. 4 och 5 & tryckfrihetsförordningen. eller om förver- kande av egendom eller annan särskild rättsverkan av sådant brott gäller också när brottet är att anse som yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram.

Programutgivare

3 & För varje radioprogram skall finnas en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgi- varens vilja.

Programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inte vara i konkurstillständ.

4 & I fråga om radioprogram som sänds av ett lokalt operatörsföretag som avses i 15 & lagen (19851000) om kabelsändning förordnas programut- givarc av ordföranden i företagets styrelse eller. efter bemyndigande av denne. av företagets chef.

I fråga om andra radioprogram än sådana som avses i första stycket förordnas programutgivarc av den som sänder programmet.

Prop. 1984/85 : 208 20

Uppgift om vem som är programutgivarc skall före sändningen anteck- nas i ett register som förs av den som sänder programmet och som är tillgängligt för allmänheten.

Ansvarighet m. m.

5 & Programutgivaren är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i radioprogram för vilket han är förordnad.

Om någon programutgivare inte förordnats eller om uppgift härom inte registrerats före sändningen. vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott i programmet som programutgivaren skulle ha burit i stället på den som haft att förordna programutgivare.

6 & Ingen annan får dömas till ansvar för yttrandefrihetsbrott i ett radio- program eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 &.

Den som har lämnat ett meddelande för offentliggörande i ett radiopro— gram eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för att offentliggöra dem i ett sådant program eller för att lämna ett meddelande som nyss har sagts är fri från ansvar och skadeståndsskyldighet. Om ett sådant förfarande under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar eller skadeståndsskyldighet enligt tryckfrihetsf'örordningen. får dock dömas till ansvar eller skadeståndsskyldighet.

7 & För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den som enligt 5 & är ansvarig för brottet. Om brottet hänför sig till ett program eller programinslag som avses i 1 5 andra stycket. åligger skade- ståndsskyldigheten gärningsmannen eller. om flera har medverkat till brot- tet. gärningsmannen och övriga medverkande i förening.

Den som har sänt radioprogrammet är skyldig att ersätta skadan tillsam- mans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

8 & Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i ett radioprogram skall bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 & tryckfrihetsförordning- en gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 5 för innehållet i ett radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgett att programmet sändes.

9 5 I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram får fråga inte väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig enligt denna lag. har författat eller fram- ställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentlig- görande i programmet. '

Fråga om vem som är ansvarig för ett brott som avses i 6 å andra stycket andra meningen får utan hinder av första stycket i denna paragraf handläg- gas i samma rättegång som ett mål som anges där.

Prop. 1984/85: 208 21

Bestämmelser om rättegången m. m.

10 & Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkandc av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram tas upp av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen. kostnader och andra omständigheter. kan ett sådant mål tas tipp även av någon annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Beträffande rättegången gäller i övrigt i tillämpliga delar 12 kap. och 14 kap. 1—3 åå tryckfrihetsförordningen samt lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. jämte anslutande före- skrifter. De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även mål om ansvar eller skadeståndsskyldighet på grund av ett brott som avses i 6 .5 andra stycket andra meningen och som inte gäller det sätt på vilket uppgifter eller underrättelser har anskaffats. Är fråga om ett brott. varigenom någon har anskaffat uppgifter eller underrättelser men inte offentliggjort dessa i ett radioprogram eller meddelat dem till någon annan för ett sådant offentlig- görande skall dock vad som nyss har sagts gälla endast om det är uppen- bart att anskaffandet har skett för offentliggörande i ett radioprogram.

11 & Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram väcks av justitiekanslern. Åtalet skall väckas inom sex månader från det att pro- grammet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i andra mål som skall handläggas i samma ordning som mål om yttrandefrihetsbrott i ett radio- program.

Tystnadsplikt

12 5 En programutgivare. den som är eller har varit anställd hos den som sänt programmet eller någon annan som har tagit befattning med ett radio- program eller med ett nyhetsmeddelande för ett sådant program får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som har författat eller framställt ett program. framträtt i programmet eller lämnat meddelande för offentlig- görande i ett program. om inte

1. denne har samtyckt till det.

2. det i ett sådant mål som anges i 9 & första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken talan förs. enligt denna lag är ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig.

3. det i ett fall som avses i 6 5 andra stycket är fråga om ett sådant brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 & första stycket 1 tryckfrihetsför- ordningen.

4. rätten i ett fall. som avses i 6 5 andra stycket och där det är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 .5 första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen. anser det behövligt att det vid förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelan- det.

5. rätten av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Åtal får väckas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal. Åklagare ärjustitiekanslern.

Prop. 1984/85: 208 7?

Efterforskningsförbud

13 & Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska den som har författat eller framställt ett radioprogram. framträtt i ett sådant pro- gram eller lämnat ett meddelande för offentliggörande i ett radioprogram i vidare män än som behövs för åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma. skall därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 12 5 första stycket.

För efterforskning i strid med första stycket första meningen döms till böter eller fängelse i högst ett år. Åklagare ärjustitiekanslern.

Skyldighet att bevara granskningsexemplar. m. m.

14 & Den som sänder ett radioprogram skall se till att programmet spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätten att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har yttrats i programmet har

]. justitiekanslern.

2. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att han har lidit skada på grund av ett yttrande- frihetsbrott i programmet. om det inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i detta på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.

15 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt l4 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första stycket.

Avslutande bestämmelse

16 & Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1januari l986.

Prop. 1984/85: 208

I») '.!—J

Huvuddragen i förslagen i prop. 1984/85: 199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät

[ korthet innebär förslagen följande. Tillstånd skall krävas för vissa trådsändningar av radio- och TV—program i rundradiosändningar som i princip inte får avse större område än en kommun. Tillstånd skall sålunda fordras för vidaresändning av program— kanaler från satelliter i fast trafik (satellitsändningar) samt för andra sänd- ningar (egensändningar). Tillstånd skall också krävas för att upplåta kana- ler åt andra för egensändningar. Däremot skall det inte fordras tillstånd för vidaresändning av radio— och TV-program i rundradiosändningar som mot- tagits trådlöst. Tillstånd skall inte behövas om det är fråga om sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och som inte när fler än 50 bostäder.

Tillstånd till satellitsändningar skall kunna ges till ägare eller dem som annars förfogar över kabelnät (nätinnehavare). om dessa är svenska med- borgare, svenska juridiska personer eller utlänningar med hemvist här i landet. och till sådana juridiska personer som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och i vilka ingår företrädare för olika intressen och meningsriktningar inom tillståndsområdet (lokala kabelsändarföretag). Normalt skall bara ett lokalt kabelsändarföretag verka i varje kommun. Tillstånd att bedriva egensändningar skall kunna ges bara till lokala kabel- sändarföretag. Tillstånd att upplåta kanalutrymme åt andra för egensänd- ningar skall kunna ges både till nätinnehavare och till lokala kabelsändar- företag.

En statlig myndighet, kabelnämnden. skall inrättas med uppgift att prö- va frågor om tillstånd till kabelsändning och utöva tillsyn över verksamhe- ten.

Nätinnehavare som får tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler för egensändningar skall kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för de lokala kabelsändarföretagens egensändningar av TV-program.

Tillstånd till satellitsändningar innebär en generell rätt att vidaresända programkanaler från satelliter i fast trafik. Dessa sändningar skall vara samtidiga och oförändrade. Vissa regler om programmens innehåll m. m. skall finnas. Dessa avser rasdiskriminering m.m.. våldsskildringar och pornografiska program samt reklam. Kabelnämnden skall kunna utfärda förbud mot vidaresändning av programkanaler vars innehåll har befunnits strida mot dessa regler.

Liknande programregler skall gälla för egensändningar. Bl.a. skall kom- mersiell reklam och reklam för egen kommersiell verksamhet inte få före- komma i programmen. Om det i sändningar som bedrivs av ett lokalt kabelsändarföretag förekommer innehåll som strider mot programreglerna får sändningstillståndet återkallas. Om sådant innehåll förekommer i egen-

Prop. 1984/85: 208 24

sändningar i en upplåten kanal får kabelnämnden besluta att den som bedriver sändningarna Skall upphöra med dem ttnder en tid av högst ett år. Tillståndshavaren skall då se till att sändningarna upphör. l—"orst om han inte gör det kan hans tillstånd att upplåta kanaler för egensändningar återkallas.

Kttbelnämnden skall Vidare på samma rätt kunna återkalla sändningstill- ståndet. om det i egensändningar har förekommit program som i en dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. lnnan domen har vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

De väsentliga bestämmelserna om den lokala programverksamheten i kabelnät ges i en särskild lag. benämnd lag om lokala kabelsändningar. Lagen föreslås träda i kraft den 1januari l986.

Prop. 1984/85 : 208

IJ 'Jl

'l'ryckf'rihetsförordningen, radioansvarighetslagen ( 1966: 756) och la- gen (1982: 460) om ansvarighet för närradio

7'r_v('It/"rilletsjörurdningen (TF) och radioanst'urigltelslagwt ( RAL)

Bestämmelserna i RAL, som är tillämpliga på sändningar från Sveriges Radio-koncernen. bygger på TF: s regler om periodiska skrifter och hänvi- sar i viss utsträckning till dessa regler (prop. 1966: 156 s. att) och 44). ] TF och RAL regleras exklusivt i vilka fall straffrättsligt eller skadeståndsrätts- ligt ansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i tryckt skrift resp. radioprogram. En förutsättning för ansvar är att det föreligger ett sådant brott som anges i 7 kap. 4 eller5 åTFtl kap. 3 ä TF och 2 s" RAL).

Såväl TF som RAL innebär att i princip bara en person anses straffrätts— ligt ansvarig för missbruk av yttrandefriheten. l första hand ansvarar enligt TF:s regler om periodisk skrift utgivaren av skriften (8 kap. 1 s" första stycket) och enligt RAL en programutgivarc (4 å första stycket). Det finns dock vissa skillnader mellan de två ansvarssystemen. ] fråga om periodis- ka skrifter ansvarar i princip utgivaren för allt som publiceras. men när det gäller radioprogram förordnas en programutgivare för varje särskilt pro- gram (3 5 första stycket RAL). En annan olikhet beståri att det är möjligt att utse en ställföreträdare. som kan överta ansvaret. för utgivaren av en periodisk skrift men inte för en programutgivarc ('5 kap. 9 och I0 åå TF). Vidare gäller att utgivaren av en periodisk skrift och ställföreträdaren för honom skall anmälas till en myndighet och anges på varje nummer eller häfte av skriften (5 kap. 4 och 9— 11 ås" TF). medan programutgivarc skall antecknas i ett register. som förs hos programföretaget och som är tillgäng- ligt för allmänheten (3 å tredje stycket RAL).

] andra hand ligger det straffrättsliga ansvaret på ägaren av en periodisk skrift resp. den som utser programutgivarc (8 kap. 2 & TF och 4 .5 tredje stycket RAL).

Det finns vissa undantag från den särskilda ansvarsordningen i RAL. Denna gäller inte program eller delar av program som består i direktsänd- ning av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av annan än programföretaget (l å andra stycket). Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i sådana direktsändningar följer alltså de allmänna bestämmelserna i bl. a. brottsbalken . Beträffande övriga direktsändningar gäller vidare att den som skall förordna programutgivare kan besluta att programdeltagarna själva skall bära ansvaret för yttrandefrihetsbrott som de begår (4 & andra stycket). Om ett sådant beslut fattats skall programdel- tagarna underrättas härom före sändningen. Beslutet skall också före sänd- ningen antecknas i det ovan nämnda offentliga registret. Försummelse i något av dessa hänseenden beträffande en programdeltagare leder till att beslutet om ansvarsöverflyttning är utan verkan mot honom. Ansvaret för

Prop. 1984/85: 208 26

brottsliga yttranden som en sådan programdeltagare fäller vilar alltså på programutgivaren enligt huvudregeln.

Den som är straffrättsligt ansvarig har enligt båda författningarna också det skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med ägaren till den periodiska skriften resp. med programföretaget (11 kap. 1 och 2 ss 'l'F samt 6 & första och andra styckena RAL).

Med ensamansvarct sammanhänger den frihet från straffrättsligt ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet tillkommer den som lämnar ett meddelande för offentliggörande i en tryckt skrift eller ett radioprogram eller som anskaffar uppgifter i sådant syfte (] kap. l ä tredje och fjärde styckena TF samt 5. å andra stycket RAL). [ princip gäller inte heller i övrigt något ansvar för medverkan till missbruk av yttrandefriheten ( 1 kap. 3 s TF och 5 9" första stycket RAL). Det finns dock vissa undantag från dessa principer (1 kap. 9 & 3 och 7 kap. 3 s TF samt 5 5 andra stycket RAL).

Både TF och RAL innehåller bestämmelser som är avsedda att skydda anonymiteten för den som har deltagit vid tillkomsten av en tryckt skrift resp. ett radioprogram (3 kap. TF samt 7 & tredje och fjärde styckena. 9 ä och 9 a & RAL). Bestämmelserna avser bl. a. tystnadsplikt (3 kap. 3 & TF och 9 & RAL). I den delen kompletteras de av föreskrifter dels i 36 kap. 5 och 8 åå samt 37 kap. 5 & rättegångsbalken (36 kap. 5 och 8 äs ändrade senast 19832497. 37 kap. 5 & ändrad senast 1977: 1020"). dels i 16 kap. l & sekretesslagen (1980: 100. omtryckt 1982: 1106. 16 kap. 1 & ändrad senast 1983: 498).

Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av yttrandefriheten äri stort sett desamma vare sig det gäller yttranden i tryckt skrift eller i radioprogram (12 kap. TF och 8 s' RAL). Dessa regler innebär bl.a. att endast vissa tingsrätter är behöriga att ta upp sådana mål. att jury i princip skall medverka vid avgörandet och attjustitiekanslern (JK) är åklagare.

Den skyldighet att bevara ett exemplar av tryckt skrift som gäller enligt 4 5 lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordning- ens område har sin motsvarighet i 6 & förordningen (1967: 226) om tillämp- ningen av radioansvarighetslagen (1966:756). där det föreskrivs att pro- gramföretagen inom Sveriges Radio skall ombesörja upptagningen av varje program som sänds. ] båda fallen har skyldigheten samband med JKzs tillsyn över att yttrandefriheten inte missbrukas.

Det kan tilläggas att ansvarigheten för radiosändningar av s. k. radiotid- ningar och för inspelningar av s.k. kassettidningar för synskadade regleras på ett sätt som ansluter mycket nära till TF:s bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter. Regleringen finns i lagen ( 1982: 521 ) om ansvarighet för radio- och kassettidningar. som i prop. 1984/85: 167 föreslås bli tillämp- lig också på en ny typ av sådana tidningar.

Prop. 1984/85 : 208 27

Lagen om ansvarig/w!för närradio (LAN)

Enligt närradiolagen (1982: 45.9) menas med närradio radiosändningar av ljudradioprogram i lokala rundradiosändningar. Med stöd av närradiolagen kan man således inte sända TV—program.

Regler om yttrandefriheten i program som sänds med stöd av närradiola- gen finns i LAN.

Eftersom närradion är avsedd att så långt möjligt verka under samma villkor som pressen ansluter reglerna om programansvar i närradion nära till vad som gäller för tryckta periodiska skrifter. 1 det stora hela överens- stämmer som framgått reglerna i RAL med bestämmelserna om ansvar för innehållet i tryckt periodisk skrift. Regelsystemet i RAL har därför i princip gjorts tillämpligt också på program i närradio. Detta har skett antingen genom hänvisningar till bestämmelser i RAL (l å andra stycket LAN) eller genom regler med motsvarande innehåll (5—7 så LAN).

Vissa avvikelser finns dock. 1 första hand skiljer sig reglerna om pro- gramutgivare åt. LAst regler är utformade närmast efter förebild av TF: s bestämmelser om utgivare för periodisk skrift. Den sammanslutning som har eller söker tillstånd att sända närradio utser en programutgivarc för hela programverksamheten (2 & första stycket LAN). Det är också möjligt för en sammanslutning att utse en eller flera personer att vara ersättare för programutgivaren (3 & LAN).

Reglerna i TF om ansvarig utgivare och i RAL om programutgivarc syftar till att det skall vara lätt för allmänheten att ta reda på vem som är ansvarig för en skrift eller ett radioprogram. Även när det gäller ansvarig- heten för närradio har det ansetts viktigt att det utåt framgår klart och otvetydigt vem som bär ansvaret. Det finns därför i LAN föreskrifter som ålägger en sammanslutning. som avser att sända närradio. att anmäla vem som är programutgivarc eller ersättare för denne till den myndighet som prövar frågor om tillstånd att sända närradio (2 & andra stycket och 3 & andra meningen LAN). Allmänheten kan härigenom vända sig till myndig- heten för att få upplysningar.

1 lagen om närradio finns en bestämmelse som innebär att tillstånd att sända närradio inte får meddelas innan en behörig programutgivarc har utsetts. En annan bestämmelse tillåter att myndigheten återkallar ett till- stånd att sända närradio. om radioprogam sänds trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivarc finns eller trots att anmälan inte har gjorts om vem som är utsedd till programutgivarc eller ersättare. Med hänsyn härtill finns det i LAN inte några särskilda ansvars- regler för den som underlåter att vid behov se till att ny programutgivarc utses eller att göra föreskriven anmälan eller som lämnar oriktiga uppgifter i anmälan (jfr 5 kap. 12 och 13 åå TF).

Också i ett annat avseende gäller en avvikelse från bestämmelserna i RAL. nämligen i fråga om direktsända program. Flertalet föreskrifter i RAL är som framgått över huvud taget inte tillämpliga på vissa direktsänd-

Prop. 1984/85: 208 28

ningar. Och i fråga om andra direktsändningar kan programutgivarens ansvar flyttas över på de medverkande i ett program. Beträffande närra- dion har det inte ansetts motiverat med regler av detta slag. Bestämmelser- na i RAL angående direktsändningar har därför ingen motsvarighet för närradions del.

Som nämnts finns det i förordningen om tillämpningen av radioansvarig- hetslagen föreskrifter om skyldighet att ombesörja upptagning av program minst sex månader och låta JK och vissa enskilda ta del av upptagningar- na. Bestämmelser av i huvudsak samma innebörd gäller för programmen i närradio (8 Ö LAN).

Underlåtenhet att iaktta de nämnda skyldigheterna är straffsanktione- rad. I likhet med vad som gäller enligt 8—9 a åå RAL är JK åklagare (9 s' LAN).

Prop. 1984/85: 208

lnnehåll

Regeringens proposition ...................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Förslag till lag om ansvarighet för lokala kabelsändningar ....... 2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken .................. 3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) .......... 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot sprid- ning av filmer och videogram med våldsinslag ................. Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1985 1 Inledning .................................................. 2 Föredraganden ............................................. 2.1 Allmänt om utformningen av ansvarighetsreglerna .......... 2.2 Ansvaret för egensändningar ............................. 3 Upprättade lagförslag ....................................... 4 Specialmotivering .......................................... 4.1 Lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar ........... 4.2 Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen ......... 4.3 Ändringen i lagen om förbud mot spridning av filmer och video- gram med våldsinslag ................................... 5 Lagrådets hörande ......................................... 6 Hemställan ................................................ 7 Beslut .................................................... Bilaga 1 Kommitténs lagförslag ............................ Bilaga 2 Huvuddragen i förslagen i prop. 1984/85: 199 ......... Bilaga 3 'fryckfrihetsförordningen. radioansvarighetslagen (1966: 756) och lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

29

mera..-_.

xl'mClL—ooooxixio

_.