Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas de förslag som försäkringsverksamhetskom- mitte'n lagt fram i sitt betänkande (SOU 1983z5) Koncession för försäk- ringsrörelse. Förslagen avser i huvudsak frågan om definition av begreppet försäkringsrörelse. koncessionsvillkor för försäkringsrörelse samt försäk- ringsverksamhet i captivebolag (sådant dotterbolag i en koncern som för- säkrar risker inom koncernen).

Gränsdragningen mellan försäkringsrörelse och annan närliggande verk- samhet. t. ex. garantigivning. diskuteras. Övervägandena mynnar ut i att någon definition av begreppet försäkringsrörelse inte bör tas in i lag. Till ledning för bedömningen anges dock vissa grundläggande kriterier på försäkringsrörelse. [ samband därmed berörs också vagnskadegarantierna inom bilbranschen. I överensstämmelse med hittillsvarande praxis betrak- tas denna garantigivning inte som försäkringsrörelse.

Brottet olaga försäkringsrörelse utmönstras ur försäkringslagstiftningen och ersätts med ett vitesförfarande genom försäkringsinspektionen. Vidare öppnas möjlighet att av inspektionen erhålla bindande förhandsbesked huruvida viss verksamhet är att bedöma som försäkringsrörelse.

F.n. ges koncession för försäkringsrörelse om regeringen finner rörelsen behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäk- ringsväsendet. Enligt förslaget skall koncession ges om inte den planerade rörelsen bedöms oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Detta innebär bl.a. att den s.k. behovsprincipen upphävs, vilket kommer att göra det lättare för nya bolag att få tillstånd att driva försäkringsrörelse och för befintliga bolag att utvidga sin rörelse till nya försäkringsgrenar.

Hittills har koncessionsgivningen för captivebolag varit mycket begrän- sad och verksamheten i dessa bolag har närmast varit av försökskaraktär. [ propositionen är inställningen i princip positiv till denna form av försäk- ringsverksamhet.

Lagändringarna föreslås trädai kraft den 1 januari 1985.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 77

1. Förslag till

|.)

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713); Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982: 713) dels att 1 kap. l ä, 2 kap. 3 och 4 % samt 21 kap. 1 och 2 så skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 19 kap. 12 s. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och ömse- sidiga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt den- na lag. om inte annat följer av 2 & eller 10 ti fjärde stycket.

Färs('ikring.sinspektianen skall ef. ter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligtji'irs- ta stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ettförhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myn- dighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat ifråga om förhandsbesked är även för- säkringsinspektionen bunden av detta besked.

Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av försäkringsinspektionen och vara registrerade hos denna.

2 kap.

35

Stiftarna skall upprätta en bo— lagsordning som skall underställas regeringen för stadfästelse. Avser bolagets rörelse livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av försäk- ring för längre tid än tio år. skall dessutom särskilda regler (grunder) för verksamheten upprättas enligt vad som sägs i 6 &. Grunderna skall underställas regeringen för stadfäs— telse.

Stiftarna skall upprätta en bo- lagsordning som skall underställas regeringen för stadfästelse. Till an- sökan mn koncession skal/fogas en plan för den tilllänkla verksamhe- ten. Avser bolagets rörelse livför- säkring eller avser rörelsen annat slag av försäkring för längre tid än tio år. skall dessutom särskilda regler (grunderi för verksamheten upprättas enligt vad som sägs i 6 &. Grunderna skall underställas rege- ringen för stadfästelse.

Regeringen prövar att bolagsordningen och grunderna överensstämmer med denna lag och med andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

Om regeringenjinner den plane- rade rörelsen behövlig och även i övrigt ägnad attfrämja en sund ut- veckling av ji'irsc'ikringst'äsendet. stadfäster regeringen bolagsord- ningen och grunderna samt beviljar koncession tills vidare eller. om särskilda omständigheter föranle- der detta. för bestämd tid. högst tio år. och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. Vid förläng- ning av en koncession som har be- viljats ctt försäkringsbolag för be- stämd tid gäller samma regler som vid stadfästelse av bolagsordning och grundcrför ett nytt bolag.

'.)J

Föreslagen lydelse

Regeringen stadfäster bolags- ordningen och grunderna samt be- viljar koncession. om inte den pla- nerade verksamheten bedöms vara Q/ifirenlig med en sund utveckling av ji'irsäkringsväsendet. Konces- sion beviljas tills vidare eller. om särskilda omständigheter föranle- der detta. för bestämd tid, högst tio år. och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av en koncession som har beviljats ett försäkringsbo— lag för bestämd tid gäller första— tredje styckena i tillämpliga delar.

4.5

Om bolagsordningen eller grunderna ändras skall även ändringen stad- fästas. Regeringen kan uppdra åt försäkringsinspektionen att i regeringens ställe meddela stadfästelse i sådana fall som inte är av principiell betydelse eller som i övrigt inte är av synnerlig vikt.

Avser ändringen en utvidgning av bolagets rörelse till en ny försäk- ringsgren eller ett nytt verksam- hetsomräde eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörel- sen, skall vid prövningen av stad- fäste/sen samma regler gälla som vid stadfästelse av bolagsordning och grunder för ett nytt bolag.

Avser ändringen en utvidgning av bolagets rörelse till en ny försäk- ringsgren eller ett nytt verksam- hetsområde eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörel- sen, gäller i övrigt 3 .fförsta—tred- je styckena [ tillämpliga delar.

19 kap. 12 5

Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, _fårförsäkringsin- spektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysning- ar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämp- lig.

Om jörsäkringsinspektionen fin- ner att någon driverförsäkringsrö- reise utan föreskriven koncession, skall inspektionenförelägga denne att inom viss tid ansöka om konces- sion eller vidta de ändringar i verk- samheten som inspektionen (utger eller också upphöra med verksam- heten.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse

21 kap.

Till böter eller fängelse i högst ett är döms den som

]. uppsåtligen i Sverige bedriver försäkringsrörelse utan att vara be- rättigad till detta

2. uppsåtligen eller av oaktsam- het till försäkringsinspcktionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständighe- ter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

3. uppsåtligen eller av oaktsam- het underlåter att enligt denna lag föra aktiebok. aktiebrevsrcgister. förteckning enligt 3 kap. 12 5 eller hålla aktiebok tillgänglig.

4. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 3 kap. 12 5 tredje stycket. 7 kap. 20 5. 8 kap. 105 andra stycket andra meningen eller 11 5 första stycket andra eller tred- je meningen.

5. uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot 12 kap. 12 5.

6. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 18 kap. 3 5 första eller andra stycket. 5 5 tredje stycket eller 7 5.

7. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 4 kap. 85 tredje stycket såvitt detta lagrum rör för- behåll enligt 18 kap. 1 5.

1 5

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

]. uppsåtligen eller av oaktsam- het till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständighe- ter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

2. uppsåtligen eller av oaktsam- het underlåter att enligt denna lag föra aktiebok. aktiebrevsregister. förteckning enligt 3 kap. 12 5 eller hålla aktiebok tillgänglig,

3. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 3 kap. 125 tredje stycket. 7 kap. 20 5, 8 kap. 105 andra stycket andra meningen eller 11 5 första stycket andra eller tred- je meningen.

4. uppsåtligen eller av grov oakt— samhet bryter mot 12 kap. 12 5.

5. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 18 kap. 3 5 första eller andra stycket. 5 5 tredje stycket eller 7 5.

6. uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot 4 kap. 85 tredje stycket såvitt detta lagrum rör för- behåll enligt 18 kap. 1 5.

1 fall som avses i 1() kap. 14 5 första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 5 brottsbalken.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande som avses i 2 5 detta kapitel döms ej till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Utan hinder av 35 kap. 1 5 brotts- balken får påföljd för brott enligt första stycket 5 mot 12 kap. 125 ådömas. om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

') 5

Utan hinder av 35 kap. 1 5 brotts- balken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 12 kap. 12 5 ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Försäkringsinspektionen kan vid vite förelägga verkställande direktören och styrelseledamöterna att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att

1. till försäkringsinspcktionen sända in behöriga redovisningshandlingar eller revisionsberättelser eller

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

(Ju

Föreslagen lydelse

2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering. Föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas. om underlåtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut för- faller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.

Försäkringsinspektionen kan förena annat föreläggande enligt denna lag än som avses i första stycket med vite.

Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan försäkringsinspektionen döma ut vitet.

Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite förelagts eller ut- dömts får överklagas hos kammar— rätten genom besvär.

Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite enligt_/örsra stycket förelagts eller utdömts får överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkrings- företag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19501272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige1

dels att 34 5 skall upphöra att gälla, dels att 1.2, 6, 7. 10. 13, 15—16, 25. 25 a. 27, 28 och 35 55 skall ha nedan

angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 5 a och 25 b 55. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

152

Utländskt försäkringsföretag må. under förutsättning att företaget er-

hållit tillstånd (koncession) därtill ' enligt 7 5. här i riket driva försäk- ringsrörelse genom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor. som stadgas i denna lag.

Utländskt försäkringsföretaghlr. under förutsättning att företaget er- hållit tillstånd (koncession) därtill enligt 7 5, här i riket driva försäk- ringsrörelse genom generalagent som syssloman och i övrigt under villkor. som stadgas i denna lag.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1982: 1083.

Senaste lydelse av 34 5 1965: 168. 2 Senaste lydelse 1982: 1083.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

Om särskilda skäl föreligga och hinder ej möter enligt företagets reglemente, må utländskt försäk- ringsföretag som erhållit konces- sion medgivas att genom general- agenten driva annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse. Medgi- vande lämnas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. försäkringsinspektionen.

Om skäl föreligga. må medgivan- de enligt andra stycket återkallas av den som äger lämna sådant med— givande.

Föreslagen lydelse

Försäkringsinspektianen skall ef— ter ansökan lämnaförhandsbesked om huruvida koncession enligt förs- ta stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett jörhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myn— dighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat ifråga om förhandsbesked är iivenjörsr'ik- ringsinspektianen bunden av detta besked.

Om det finns Särskilda Skäl och företagets reglemente tillåter det. får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att genom generalagenten driva an- nan rörelse här i riket än försäk- ringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. försäkringsin- spektionen.

Om detfinns skäl.får ett medgi- vande enligt fjärde stycket återkal- las av den som får lämna sådant medgivande.

2 53

Utländskt försäkringsföretag får här i riket driva livförsäkringsrörelse. endast om företaget i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, samt annan försäkringsrörelse, endast om företaget i hemlandet med laga rätt driver rörelse avseende något slag av försäkring, annan än livförsäkring.

Utländskt försäkringsföretag här i riket får inte med direkt livförsäk- ringsrörelse förena försäkringsrörelse som avser annat än personförsäk- ring.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring gäller också i fråga om personförsäkringar av annat slag. De behöver dock inte tillämpas för sådana personförsäkringar som har meddelats antingen för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder.

Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäk- n'ngsbolag. skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta

som tillhör annan försäkring eller livförsäkring gäller de särskilda be- stämmelserna om livförsäkring i 6 5 andra stycket. 75 andra stycket,

3 Senaste lydelse 1982: 1083.

som tillhör annan försäkring eller livförsäkring gäller de särskilda be- stämmelserna om livförsäkring i 6 5 tredje stycket. 75 tredje stycket,

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85 : 77

Nuvarande lydelse

9 5 första stycket, 10—15 samt 17. 24 och 28 ss i tillämpliga delar.

Föreslagen lydelse

. 9 & första stycket-.., it),—15 samt 17.

24 och 28 ss i tillämpliga delar.

5a.$

Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag. sparbank och sådan kreditkassa som avses i la- gen (I956:216) om jordbrukskas- serorelsen.

6.54

Ansökan om koncession göres hos regeringen. [ ansökningen skall angivas den försäkringsgren. som rörelsen skall avse. Ansökningen skall inlämnas till försäkringsin- spektionen och vara åtföljd av:

I. handlingar som styrka gene- ralagentens behörighet enligt 4 &;

Ansökan om koncession görs hos regeringen. l ansökningen skall anges den försäkringsgren. som rö- relsen skall avse. Ansökningen skall inlämnas till försäkringsin- spektionen och vara åtföljd av:

[. handlingar som styrker gene- ralagentens behörighet enligt 4 s:

2. det för företaget gällande reglementet;

3. bevis att företaget i sitt hem- land driver försäkringsrörelse efter vad i 2 5 första stycket sags jämte behörigen styrkt uppgift om den tid detta ägt rum samt om anmärkning- ar. som av myndigheterna i företa- gets hemland under de sista tre åren må hava framställts mot företagets verksamhet, ävensom företagets årsredovisningar och revisionsbe- rättelser för den tid företaget varit i verksamhet. dock längst för de tio sista åren;

4. behörig fullmakt för general- agenten att på företagets vägnar här i riket driva försäkringsrörelsen och att ialla därav härflytande rättsför- hållanden för företaget mottaga stämning samt själv eller genom annan tala och svara;

5. bevis att företaget för ändamål som i 165 sögs samt på sätt och under villkor. som försäkringsin- spcktionen godkänner. i riksbanken nedsatt i värdehandlingar, som in- spektionen godtagit. ett belopp av etthundratusen kronor för liv "ör— säkring och ett belopp av tvåhund-

4 Senaste lydelse l982: 1083.

3. bevis att företaget i sitt hem- land driver försäkringsrörelse en- ligt 2 & första stycket jämte behöri- gen styrkt uppgift om den tid detta ägt rum samt om anmärkningar. som av myndigheterna i företagets hemland under de sista tre åren kan ha framställts mot företagets verk- samhet. och dessutom företagets årsredovisningar och revisionsbe- rättelser för den tid företaget varit i verksamhet. dock längst för de tio sista åren;

4. behörig fullmakt för general- agenten att på företagets vägnar här i riket driva försäkringsrörelsen satnt att ta emot stämning och själv eller genom annan tala och svara i alla rättsjörhållanden som har samband med jörsiikringsrörelsen,'

5. bevis att företaget för de ända- mål som anges i l6 5 samt på det sätt och under de villkor, som för- säkringsinspektionen godkänner. i ban/(institut har deporterat värde- handlingar. som inspektionen god— tagit. till ett värde som motsvarar 300 gånger "det basbelopp enligt la-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85 : 77

Nuvarande lydelse

ratusen kronor för annan försäk- ring eller. om rörelsen skall avse endastförsäkring för resor i utlan- det, det lägre belopp som inspektio— nen bestämmer.

Därest rörelsen skall avse livför- säkring. skola enligt vadi ll & sägs upprättas särskilda grunder för verksamheten. Å grunderna. som skola bifogas ansökningen om koncession, skall sökas regeringens stadfästelse.

Beslut enligt första stycket 5 om nedsättning av lägre belopp för för- säkringför resor i utlandet må åter- kallas av försäkringsinspektionen. om skäl föreligga.

Föreslagen lydelse

gett ( I 962.381 ) om allmän försäk- ring som gällde då ansökningen lämnades in;

6. en planför den tilltänkta verk- samheten.

Deponering enligt första stycket 5 skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för annan försäkring. Försäkringsinspektionen får be- stämma att deponeringen får ske med det lägre belopp som inspek- tionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslutfär inspektio- nen äterkalla om det finns skäl till det.

Om rörelsen skall avse livförsäk- ring. skall enligt 1 l 5 upprättas sär- skilda grunder för verksamheten. Grunderna, som skall bifogas an- sökningen om koncession. skall un- derställas regeringen för stadfäs- telse.

755

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av för- säkringsväsendet och står ansök- ningen i övrigt i överensstämmelse med denna lag, beviljar regeringen koncession för den i ansökningen avsedda verksamheten tills vidare eller, där särskilda omständigheter föranleda därtill, för bestämd tid. högst tio år, och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår. I samband därmed godkänner re- geringen generalagenten.

Innan koncession meddelas å rö- relse. som avser livförsäkring, prövar regeringen om de upprätta-

5 Senaste lydelse 1977: 690.

Regeringen beviljar koncession om ansökningen står [ överens- stämmelse med denna lag och den planerade verksamheten inte be- döms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. I samband därmed godkänner re- geringen generalagenten.

Koncession beviljas tills vidare eller. om det finns särskilda om- ständigheter. för bestämd tid. högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Innan koncession meddelas för rörelse, som avser livförsäkring, prövar regeringen om de upprätta-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

de grunderna för verksamheten överensstämma med denna lag samt lag ochförfattning i (ivrigt. så ock om och i vad mån därutöver. med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den til/ämnade rörelsen. särskilda bestämmelser må erfordras. [ samband med bevil- jandet av koncessionen stadfäster regeringen grunderna för verksam- heten.

Avser ansökan endast utvidgning av beviljad koncession till ny för- säkringsgren eller utbyte av kon- cession för viss försäkringsgren mot koncession för annan gren. äger försäkringsinspektionen be- sluta i ärendet i regeringens ställe. om ärendet icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.

Föreslagen lydelse

de grunderna för verksamheten överensstämmer med denna lag och andra författningar. Regeringen prövar då också om särskilda be- stämrm-'lser behövs med hänsyn till omfattningen och beska/fbriheten av den tilltänkta rörelsen. l sam- band med beviljandet av koncessio- nen stadfäster regeringen grunder- na för verksamheten.

Avser ansökan endast utvidgning av beviljad koncession till ny för- säkringsgren eller utbyte av kon- cession för viss försäkringsgren mot koncession för annan gren.]är försäkringsinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe. om ärendet icke är av principiell bety- delse eller i övrigt av synnerlig vikt.

10 g(-

Generalagenten åligger att för varje räkenskapsår enligt formulär. som fastställes av försäkringsin- spektionen. upprätta redogörelse angående företagets verksamhet inom riket.

För livförsäkringsverksamhet skall i redogörelsen under beteck- ningen försäkringstekniska skulder såsom skuld upptagas det å räken- skapsårets sista dag beräknade värdet av företagets ansvarighet på grund av

Det åligger genera/agenten att för varje räkenskapsår enligt for- mulär. som fastställs av försäk- ringsinspektionen. upprätta redo- görelse för företagets verksamhet inom riket.

För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att vär- det av den av företaget gjorda de- positionen enligt 6 .lei'irsta stycket 5 motsvarar 300 gånger det basbe- lopp enligt lagen (I962:381) om all- män försäkring som gällde vid rä- kenskapsårets utgång. I redogörel- sen skall, under beteckningen för- säkringstekniska skulder. som skuld tas upp det vid samma tid- punkt beräknade värdet av företa- gets ansvarighet på grund av

]. löpande försäkringar (premiereserv). 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsre— serv).

3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehand- lingsrcserv).

& Senaste lydelse 1982: 1083.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

l()

Föresla g en lydelse

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och

5. sädan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäk- ringsrörelse som inte har förfallit till betalning.

13 äl

Försäkringstekniska skulder tried tillägg av det belopp. varmed en tjugondel av dessa skulder må överstiga vad företaget enligt 6 # nedsatt för livförsäkring skall vid envar tidpunkt vara redovisade i värdehandlingar av beskaffenhet som angives i 7 kap. 9.5 första stycket l—7 försäkringsrörelsela- gen (1982: 7l3). eller ock iföljande tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i företagets för- säkringsbrev inom återköpsvärdet eller. i den mån försäkringsinspek- tionen på framställning av företa- get så medgiver. värdet av återför- säkringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar. som över- tagits i återförsäkring.

För återförsäkringsgivares redo- visning av mottagen återförsäkring gäller 7 kap. 9 5 andra satc/(elför- säkringsrörelselagen.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning. redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket avses, dock icke i aktier.

Tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skul- derna för livförsäkring skall vid varje tidpunkt redovisas i sådana värdehandlingar som anges i 7 kap. 9 i? första stycket l—7 försäkrings- rörelselagen (19821713). eller i lån mot säkerhet i företagets försäk- ringsbrev inöm återköpsvärdet el- ler, i den mån försäkringsinspek- tionen medger det. värdet av åter- försäkringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar. som har övertagits i äterförsäkring.

I de tillgångar som skall motsva- ra värdet av deförsäkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 53.5 rmderjörutsättning att deponering- en till den delen består av sådana värdehandlingar som avses i första stycket samt förvaras åtskild från deponeringen i övrigt.

Utan hinder av första stycket får ett belopp. motsvarande högst tju- go procent av de försäkringstek- niska skulderna för egen räkning. redovisas i andra värdehandlingar än sådana som nämns i första stycket. dock inte i aktier.

Med de försäkringstekniska skulderna för egen räkning förstås den del av de försäkringstekniska skulderna. som icke motsvarar värdet av åter- försäkringsgivarnas ansvarighet.

15 5”

De värdehandlingar. i vilka för- säkringstekniska skulderjämte till-

7 Senaste lydelse l982: l083. * Senaste lydelse 1982: l083.

De värdehandlingar. i vilka för- säkringstekniska skulder helt eller

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85 : 77

Nuvarande lydelse

lägg helt eller delvis redovisas. sko- la förvaras här i riket avskilda från företagets övriga tillgångar och un- der minst tvä läs med olika nycklar. av vilka en innehaves av ett av för- säkringsinspektionen förordnat om- bud. Försäkringsinspektionen mä dock på framställning av företaget medgiva att värdehandlingarna i stället. på sätt och under villkor som av inspektionen bestämmas, sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. [ de sålunda för- varade handlingarna njure försäk- ringstagarna panträtt såsom i hand- fängen pant till säkerhet förfullgö- randet av företagets på försäk- ringsavtalen grundade förbin- delser.

Det åligger generalagenten att tillse. att vid envar tidpunkt värde- handlingar till erforderligt belopp satts i sådant förvar. som i första stycket är sagt.

Ifråga om utbekommande eller utbyte av värdehandling. som satts iförvar, skola bestämmelserna i 7 kap. ll och l2 åå försäkringsrörel- selagen (19821713) äga motsva- rande tillämpning. därvid vad i nämnda lagrum sägs om styrelse, verkställande direktör och behörig företrädare för bolag skall avse ge- neralagent eller av företag jämlikt 27 5 utsett ontbud.

Det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet har att, där generalagent eller ombud. som fö- retag utsett jämlikt 27 .5, ejfullgör vad honom enligt denna paragraf åligger, därom ofördröjligen göra anmälan hos inspektionen.

lSa

För försäkring av annat slag än sådan personförsäkring. beträffan- de vilken rörelsen drives med tillämpning av de särskilda bestäm-

9 Senaste lydelse 1982: 1083.

ll

F öreslagen lydelse

delvis redovisas och som inte är de- ponerade enligt 6 eller 1055. skall förvaras här i riket avskilda från fö- retagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehas av ett av försäk- ringsinspektionen förordnat om- bud. Försäkringsinspektionen får dock på framställning av företaget medge att värdchandlingarna i stäl- let, på det sätt och under de villkor som inspektionen bestämmer. sätts i särskilt förvari ban/(institut. Ides- sa värdehandlingar och i de värde- handlingar som avses i 13 .5 andra stycket har försäkringstagarna panträtt som i handpant till säker- het för attföretagetfullgör sina för- pliktelser enligtförsäkringsavtalen.

Generalagenten skall se till att det alltid finns värdehandlingar till erforderligt belopp i förvar enligt första stycket.

Om en värdehandling som har satts iförvar skall tas ut eller bytas. skall bestämmelserna i 7 kap. ll och 12 55 försäkringsrörelselagen (19821713) tillämpas. Vad som där sägs om styrelse. verkställande di- rektör och behörig företrädare för bolag skall avse generalagent eller ombud. som enligt 27.6 har utsetts avjöretaget.

Om en generalagent eller ett om- bud, som ett företag har utsett en- ligt 27 35. inte fullgör vad som ålig- ger honom enligt denna paragraf. skall det av försäkringsinspek- tionen förordnade ombudet genast göra anmälan om detta till inspek- tionen.

59

För försäkring av annat slag än sådan personförsäkring. beträffan- de vilken rörelsen drivs med tillämpning av de särskilda bestäm-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85 : 77

Nuvarande lydelse

mclserna om livförsäkring, skallfö- retaget inom åtta månader efter ut- gången av varje räkenskapsår göra tillägg till den nedsättning som an- gives i6 .é'försla stycket 5. Tilläggs- nedsättning skall omfatta det be- lopp varmed en tredjedel ai-=_/öreta- gets premieintäkt inom riket under räkenskapsåret för nu avsedd för- säkring mä överstiga vadförut, ur- sprungligen och såsom tillägg. ned- satts för sådan försäkring.

Överstiger det sammanlagda be- loppet av vad försäkringsföretaget nedsatt väsentligt en tredjedel av den premieintäkt som angives i första stycket. må försäkringsin- spektionen medgiva företaget att utfå det överskjutande beloppet i den mån detta hänför sig till ned- sättning enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

melserna om livförsäkring. skall de- positionen enligt 6 åttorna stycket 5 inom åtta månader efter utgång- en av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (l962:381)' om allmän jörsäkring som gällde vid räkenskapsårets ut- gång.

Om bruttopremieinkomsten un- der räkenskapsåret överstiger de- positionen enligt första stycket. skall depositionen uppgå till ett be- lopp som motsvarar bruttopre- mieinkomsten under räkenskaps- åre-t.

Överstiger det sammanlagda be- loppet av vad ett försäkringsföre- tag har deponerat väsentligt den premieinkomst som anges i andra stycket. får försäkringsinspek- tionen medge företaget attfå ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposi- tion enligt första stycket.

16 å”)

Vad på sätt i 6 och [5 a åå sägs blivit av utländskt försäkringsföre- tag i riksbanken nedsatt må använ- das endast till gäldande dels av fordringar på grund av försäkrings- avtal. som tillhöra företagets rörel- se här i riket, dels av böter. viten, avgifter och ersättningar som i an- ledning av denna rörelse må åläg- gas företaget. generalagenten eller av företaget utsett ombud som avses i 27 &, dels ock. i händelse av särskild administration av företags livförsäkringsrörelse här i riket. av administrationsboets fordran hos företaget.

Tillgångar som ett utländskt för- säkringsföretag enligt 6. 10 och 15 a få deponerat i bankinstitut och som inte är pantsatta enligt 15 .5 andra stycket får användas endast till betalning dels av fordringar på grund av försäkringsavtal. som till- hör företagets rörelse här i riket, dels av böter. viten, avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse kan åläggas företa- get. generalagenten eller av företa- get utsett ombud som avses i 27 &, dels ock. i händelse av särskild ad- ministration av ett företags livför- säkringsrörelse häri riket. av admi- nistrationsboets fordran hos företa- get.

zss”

Försäkringsinspektionen fär meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i riket som inspektionen anser behöv- liga.

'" Senaste lydelse 1982: l083. ” Senaste lydelse 1982: 1083.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

13

Föreslagen lydelse

Försäkringsinspektionen skall förelägga företaget att inom viss tid vidta erforderliga åtgärder. om inspektionen finner att

]. avvikelse skett från denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller grunderna. om sådana finns.

2. grunderna inte längre är tillfredsställandc med hänsyn till omfattning- en och beskaffenheten av bolagets rörelse.

3. i riksbanken enligt 6 eller 15 a & nedsatt belopp minskats ge- nom att värdehandlingarna avse- värt nedgått i värde eller av annan anledning.

4. de tillgångar. i vilka försäk- ringstekniska skulder jämte tillägg redovisas. inte är tillräckliga eller

3. i bankinstitut enligt 6. 10 eller 15 a si deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avse- värt nedgått i värde eller av annan anledning.

4. de tillgångar som motsvarar värdet av de försäkringstekniska skulderna inte är tillräckliga eller

5. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet.

Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom den bestäm- da tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt undanröjts. skall försäkringsinspektionen göra anmälan om detta till rege- ringen. Om regeringen finner sä svåra missförhållanden föreligga, att för- säkringsverksamheten bör upphöra. kan regeringen förklara koncessionen förverkad.

Beslut. varigenom koncessionen förklarats förverkad. skall av försäk- ringsinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

25 a än

Försäkringsinspektionen kan vid vite förelägga generalagenten att full- göra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att sända in behöriga redovisningshandlingar och revisionsbcrättelser.

Försäkringsinspektionen kan förena ett annat föreläggande enligt denna lag än som avses i första stycket med vite.

Har inspektionen förelagt vite skall det utländska försäkringsföretaget genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan försäkringsinspektionen döma ut vitet.

Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite förelagts eller ut- dömts får överklagas hos kammar- rätten genom besvär.

Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite enligtförsta stycket förelagts eller utdömts får överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär.

25b5

': Senaste lydelse l982: 1083.

Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig. fåt—ji'irsäkringsin- spektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysning- ar om verksamheten som behövs

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

14

Föreslagen lydelse

föratt bedöma om lagen är tillämp-

lig.

Om jörsäkringsinspektionen fin- ner att någon driver fi'irsäkringsrö- reise utan ("färder/ig koncession. skall inspektionenförelägga denne att inom viss tid ansöka om konces- sion eller vidta de ändringar i verk- samheten som inspektionen anger eller också upphöra med verksam- heten.

27513

Upphör utländskt försäkringsfö- retag att driva försäkringsrörelse här i riket. åligge det företaget att med bifogande av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen upp- giva ombud. som av inspektionen godkännes. att å företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt före- träda företaget med avseende på re- dan meddelade försäkringarzför ti- den intill dess sådan anmälan skett äge försäkringsinspektionen för- ordna ett ombud med nämnda befo- genhet. Om godkännandet eller för- ordnandet skall inspektionen oför- dröjligen låta införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Intill dess sådant kungörande skett. äge försäkringstagare hos försäkrings- inspektionen insätta förfallen för- säkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till före- taget.

Har utländskt försäkringsföretag upphört att driva försäkringsrörel- sen här i riket. må det belopp som enligt vad i 6 & sägs blivit i riksban- ken nedsatt kunna. efter anmälan hos försäkringsinspektionen. av fö- retaget utbekommas. därest det vi- sas att företagets samtliga förbin- delser. som i 16 å avses, blivit full- gjorda eller att företaget för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som av inspektionen godkännes. Om utfående av belopp. som ned- satts enligt 15 a 5 första stycket.

” Senaste lydelse 1982: 1083.

Upphör utländskt försäkringsfö— retag att driva försäkringsrörelse här i riket. åligger det företaget att med bifogande av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen uppge ombud. som godkänns av inspek- tionen. att på företagets vägnar ta emot stämning och i övrigt företrä- da företaget med avseende på redan meddelade försäkringar. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får försäkringsinspektionen för- ordna ett ombud med nämnda befo- genhet. Inspektionen skall ofördröj- ligen införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar om godkännan- det eller förordnandet. lntill dess sådant kungörande har skett. får försäkringstagare hos försäkrings- inspektionen sätta in förfallen för- säkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till före- taget.

Har utländskt försäkringsföretag upphört att driva försäkringsrörel- sen här i riket. f'år tillgångar som företaget enligt 6 och 10 5.6 samt [5 a åförsta stycket har deponerat i bankinstitut, efter anmälan hos försäkringsinspektionen. återläm- nas till företaget om det visas att företagets samtliga förbindelser som avses i 16 % blivit fullgjorda el- ler att företaget för deras fullgöran- de ställt annan säkerhet. som god- känns av inspektionen. Om rätt att få ut belopp. som har deponerats

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 77 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gälla bestämmelserna i andra enligt 15 aä andra stycket. gäller Stycket av samma paragraf. bestämmelserna i tredje stycket av samma paragraf. 28 &”

Har koncession för utländskt försäkringsföretag att här i riket driva livförsäkringsrörclse förklarats förverkad. skall för tillvaratagande av liv- försäkringstagarnas rätt en särskild administration inträda. Bestämmelser- na i 14 kap. 25—28 51% om särskild administration i försäkringsrörelselagen(19821713) skall tillämpas. Vidare gäller bestämmelsen i 14 kap. 23.5 samma lag om förbud att meddela nya försäkringar. Vid tillämpningen av nu nämnda lagrum skall iakttagas. att upphörande av företagets rätt att driva livförsäkringsrörelse här i riket skall anses motsvara livförsäkrings- bolags trädande i likvidation eller beslut om avträdande av dess egendom till konkurs samt att vad i 14 kap. 26.5 fjärde stycket försäkringsrörelsela- gcn sägs om registrering i stället skall avse kungörande i Post- och Inrikes Tidningar. 1 fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske. förutom till svenskt försäkringsbolag. jämväl till utländskt företag. som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid överlåtelse av försäkringarna eller eljest uppstått överskott. skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och ogu1det sådant bidrag. som avses i 26 &. varefter återstoden skall överläm- nas till det företag. vars försäkringar varit föremål för administration.

Har företag i annat fall än iförsta stycket avses upphört att driva liv- försäkringsrörelse här i riket. vare företaget ändock skyldigt att på sätt i 13,15 %% stadgas redovisa för- säkringstekniska skulder för redan meddelade livförsäkringar jämte tillägg. Det åligger ombud, som ut- setts av företaget enligt 27 5 att full- göra de skyldigheter jämlikt 10. 15 och 24 åå. som förut åvilat general- agenten. Ful/göres ej redovisningen av försäkringstekniska skulder jäm- te tillägg eller finnes eljest anled- ning antaga att livförsäkringstagar- nas rätt på grund av försäkringsav- talen äventyras. ankomme på för- säkringsinspektionen att besluta att administration på sätt i första stycket sägs skall inträda: dock må ej på den grund att de till redovis- ning avsatta tillgångarna finnas otillräckliga administration före- skrivas. förrän försäkringsinspek- tionen förelagt företaget att fylla bristen och denna icke täckts inom

'.' Senaste lydelse 1982: 1083.

Har företag i annat fall än enligt första stycket upphört att driva liv- försäkringsrörelse här i riket. är fö- retaget likväl skyldigt att på det sätt som anges i 13—15 %% redovisa till- gångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Det åligger ombud. som har utsetts av företaget enligt 27 55. att fullgöra de skyldigheter enligt 10. 15 och 24 åå. som förut åvilat generalagen- ten. ()m ej til/gängar motsvarande värdet av de pärsäkringstekniska skulderna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras. ankommer det på försäkringsin- spektionen att besluta att admini- stration enligt första stycket skall inträda. Om de till redovisning av- satta tillgångarna anses otillräck- liga får dock administration inte fö- reskrivas. förrän försäkringsinspek- tionen har förelagt företaget att fyl-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

fyra veckor efter det sådant föreläg- gande skett. Inträder ifall som nu sagts administration. skall vad i första stycket sägs om upphörandet av företagets rätt att driva livför- säkringsrörelse här i riket i stället avse meddelandet av beslut om ad- ministration.

16

Föreslagen lydelse

la bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att så- dant föreläggande skett. Om i ett sådantfall tulministration inträder, skall bestämmelserna i första stycket om upphörandet av företa- gets rätt att driva livförsäkringsrö- reise här i riket i stället avse medde- landet av beslut om administration.

35. ÖIS

Till dagsböter eller fängelse i högst ett år dömes

den som i ansökan. som i 6, 9 eller 9 a 5 omförmäles. eller i hand— ling, som fogats vid sådan ansö- kan. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

generalagent eller av företag jämlikt 27.6 utsett ombud. som uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling. somjämlikt 24 55 tillställts försäkringsinspektionen, eller eljest vid lämnande av under- rättelse eller upplysning enligt sam- ma paragraf;

den som jämlikt 24 (:$—' lämnar upplysning enligt 24 5 första stycket och som därvid uppsåtligen eller av vårdslt'ishet meddelar orik- tig eller vilseledande uppgift:

aktuarie. där han i redogörelse eller utredning, som enligt 24 # av- lämnats till försäkringsinspek- tionen. uppsåtligen eller av vårds- löshet meddelar oriktig eller vilsele- dande uppgift.

Till böter eller fängelse i högsl ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet till försäkringsin- spektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omstt'indigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

i. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

2. En ansökan om koncession som har ingivits före den 1 januari 1985 men som då inte har avgjorts skall kompletteras i enlighet med de nya bestämmelserna i 6 å.

'5 Senaste lydelse 1982: 1083.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 77 17

3. En nedsättning av värdehandlingar enligt 6 & första stycket 5 eller 15 a & som har gjorts i riksbanken före lagens ikraftträdande och som avser en rörelse, för vilken koncession har beviljats före lagens ikraftträdande. skall efter lagens ikraftträdande gälla som deposition i bankinstitut, dock längst t.o.m. den 30juni 1985.

4. Ett utländskt försäkringsföretag som vid utgången av år 1984 har svensk koncession och som driver sådan rörelse som avses i 15 a 5 skall senast den 1 januari 1988 till försäkringsinspektionen ha inkommit med bevis om att företaget i bankinstitut har deponerat av försäkringsinspek- tionen godtagna värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde för året före det år då depositionen gjordes. Om det på så sätt beräknade beloppet är lägre än företagets bruttopremieinkomst under det senaste räkenskapsåret som har löpt ut åtta månader före den tidpunkt då deposi- tionen gjordes skall beviset avse deponering av värdehandlingar till ett värde motsvarande bruttopremieinkomsten. Tills bevis om deponering har inkommit gäller för företaget i fråga om nedsättningens storlek 6 ä första stycket 5 och 15 a 5 i deras lydelse före ikraftträdandet av denna lag.

5. Om särskilda skäl föreligger får försäkringsinspektionen, efter pröv- ning i varje särskilt fall, medge att den i punkt 4 angivna fristen utsträcks längst till den ljanuari 1990.

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10- 1 ]

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Andersson, Bo- ström. Bodström, Göransson, Gradin. Dahl, Holmberg. Hellström. Wick- bom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om koncession för försäkringsrörelse

2.2. Utländska försäkringsföretag i Sverige

Utländska försäkringsföretag kan driva försäkringsrörelse i Sverige an- tingen genom ett svenskt dotterbolag eller genom en generalagent. Om verksamheten drivs genom ett svenskt dotterbolag gäller för detta bolag samma regler som för svenska försäkringsbolag i allmänhet. Jag tar därför i detta sammanhang endast upp de fall då ett utländskt försäkringsföretags rörelse här i landet drivs genom en generalagent. Sådan verksamhet regle- ras av lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 77

(O PJ

De utländska försäkringsföretagens verksamhet här i landet lyder under svensk lag och står under tillsyn av försäkringsinspektionen.

Generalagenten för ett utländskt försäkringsföretag kan vara fysisk per- son, svenskt aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller svenskt han- delsbolag.

För att bedriva direkt försäkringsrörelse här i landet skall även utländs- ka företag ha tillstånd (koncession) av regeringen. Däremot kan ett ut- ländskt försäkringsföretag utan koncession bedriva återförsäkringsrörelsc här. Villkoren för koncession för utländska försäkringsföretag är desamma som för svenska företag. I koncessionsärendet prövas också huruvida generalagenten kan godkännas.

Utländskt försäkringsföretag skall liksom svenskt bolag erlägga bidrag för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet.

För de utländska försäkringsföretagens verksamhet gäller regler som nära ansluter till eller överensstämmer med föreskrifterna i försäkringsrö- relselagen. Principerna om skälighet och försäkringstagarinflytande gäller dock inte de utländska försäkringsföretagen. En motsvarighet till solidi- tetsprincipen i FRL finns men kraven på avsättningar till reserver e.d. framför allt inom Skadeförsäkring, är lägre än för de svenska försäkrings- bolagen.

För skadejörsäkring krävs en initialdeposition på 200 000 kr. Därutöver krävs tilläggsdeposition med 1/3 av årets premieinkomst efter avdrag för tidigare initial- och tilläggsdepositioner. Beloppet skall redovisas i värde- handlingar som inspektionen har godtagit och som har nedsatts i riksban- ken. För traf'tkförsäkring gäller särskilda regler i trafikskadelagen (1975: 1410) och trafikförsäkringsförordningen (1976: 359). Enligt förord- ningen skall ett företag som har tillstånd att meddela trafikförsäkring varje år redovisa en regleringsfond för sådan försäkring. Ett utländskt försäk- ringsföretag skall redovisa fonden i värdehandlingar som har godkänts av inspektionen och som har deponerats här i landet på ett sådant sätt att bolaget inte kan förfoga över dem utan inspektionens medgivande.

För litförsäkring krävs en initialdeposition på 100 000 kr. Vidare är bolaget skyldigt att i vissa tillgångar redovisa ett belopp motsvarande de försäkringstekniska skulderna (företagets ansvarighet på grund av löpande försäkringsavtal och inträffade. ej reglerade försäkringsfall) med tillägg av 5 % av det belopp varmed de försäkringstekniska skulderna överstiger initialdepositionen. De tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska Skulderna inkl. tillägg måste förvaras i Sverige på visst, betryggande sätt.

I tabell 2.1 redovisas de utländska försäkringsföretagens depositioner 1982.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 77 23

Tabell 2.1 Utländska försäkringsföretags depositioner 1982 (kkr)

Bolag, Deposi- Försäk- ' Reglerings tioner ringstek- fonder för exkl. för- niska trafikför- säkrings— skulder säkring tekniska skulder och reglerings- fond

Assurances Générales 200a —- — Commercial Union 5 885 — — GRE 3 308 * 1 338 Hafnia—l-laand i Haandh 13 270 — 18 450 Internationale Unfall 200 — — New Hampshire 6 764 —- 4 267 Nordeuropa 4 050 — — Phoenix 200a —- — Royal 4 388 — 6 192 Skuld 4015 — — L'Union 18 926 —- — United Kingdom 9 226H — — Yorkshire 873 —— - Winterthur 20 762 —- —

Zt'irich 486 200 3 791

Totalt 92 553 200 34 038

” Garantiförbindelser av svenska försäkringsbolag. " Huvuddelen av försäkringsbeståndet numera överlåtet på Försäkringsaktiebolaget Holmia. Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1982.

Sådana depositioner som de utländska skadeförsäkringsföretagen ned- satt i riksbanken får endast användas till betalning av fordringar på grund av försäkringsavtal som hör till rörelsen i Sverige, böter, viten, avgifter. ersättningar o.d. samt kostnader för särskild administration.

Generalagenten skall övervaka att försäljningen av försäkringar sker på ett sätt som överensstämmer med god affärssed. En motsvarande bestäm- melse finns i försäkringsrörelselagen. De utländska försäkringsföretagen i Sverige har, med något undantag. anslutit sig till de marknadsföringsöver- enskommelser som de svenska bolagen ingått.

F.n. har 15 utländska försäkringsföretag koncession att genom general- agent driva försäkringsrörelse i Sverige. Ett av företagen driver nu inte någon rörelse här. Ingen av koncessionerna avser livförsäkring.

Antalet utländska försäkringsföretag verksamma i Sverige har succes- sivt minskat under senare år. Som jämförelse kan nämnas att antalet utländska försäkringsföretag här i landet uppgick till 38 år 1950. Minsk- ningen förklaras bl.a. av att det här. liksom i andra länder, visat sig svårt för utländska företag att till rimliga kostnader göra några större inbrytning- ar på marknaden för direkt försäkring utanför hemlandet.

l tabell 2.2 redovisas de utländska försäkringsföretagens premieinkom- ster år 1982. Av premieinkomsten för direkt svensk skadeförsäkring upp- går de utländska företagens andel endast till cirka 2 %.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 77 24

Tabell 2.2 Utländska försäkringsföretags premieinkomst 1982 (milj.kr.)

Försäkringsföretag Premie- Procentuell inkomst fördelning L'Union. Frankrike 11.6 5.0 Winterthur. Schweiz 53.7 23.1 National. Danmarku 20,2 8,7 United Kingdom, Bermuda ' 38.3 16.5 Commercial Union, England 18,7 8,0 Hafnia-Haand i Haand. Danmark 15.1 6,5 Royal, England 13.0 5.6 New Hampshire. USA 15,3 6.6 Skuld. Norge [5.0 6,5 Nordeuropa. Danmark 13,0 5.6 GRE. England 11,1 4,8 Yorkshire. England 4.1 1.7 Ziirich. Schweiz 2.2 1.0 Phoenix. England (1.6 0.3 Assurances Générales, Frankrike 0.2 0.1 232.1 100.0

” Försäkringsbeståndet numera överlåtet till Hafnia-Haand i Haand. som i sin tur överlåtit huvuddelen av sitt bestånd till Försäkringsaktiebolaget Holmia. Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1982.

Av de utländska företagens premieinkomster belöpte merparten på före- tagsförsäkring (25 %). trafikförsäkring (19.4 %), annan motorfordonsför- säkring (12,4 %) och sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring (23,7 %).

Sammanfattningsvis kan man konstatera följande angående utveckling- en och omfattningen av de utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige

- antalet försäkringsföretag har gått ner från 38 är 1950 till 15 år 1982 -— andelen av premieinkomsten för skadeförsäkring uppgår till ca 2 % -— företagsförsäkring och sjöförsäkring samt land- och lufttransportför- säkring är de dominerande verksamhetsgrenarna -— de utländska företagens marknadsandel visar en klar nedgång.

2.3 Begreppet försäkringsrörelse

Försäkringsrörelsebegreppet i svensk lagstiftning

Enligt 1 kap. ] & FRL får försäkringsrörelse drivas endast av försäk- ringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. som har fått tillstånd (koncession) till detta. Vidare finns i 21 kap. 1 & samma lag en bestämmel- se om att den som uppsåtligen i Sverige bedriver försäkringsrörelse utan att vara berättigad därtill straffas med dagsböter eller fängelse.

Någon definition av försäkringsrörelse ges inte i FRL. I lagens förarbe- ten hänvisas till gängse språkbruk och allmän uppfattning, då det gäller att fastställa innebörden av begreppet försäkringsrörelse. I avvaktan på resul- tatet av FVK:s arbete togs emellertid begreppet försäkringsrörelse inte upp till närmare behandling i det lagstiftningsärendet.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 77

|.) 'I!

Begreppet försäkringsrörelse återfinns också i lagen (1927z77) om för- säkringsavtal och i lagen om utländska försäkringsföretags rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige. Inte heller i dessa lagar är försäkringsrörelse definierad.

Redan i försäkringslagstiftningskommitténs förslag 1925 till lag om för- säkringsavtal diskuterades frågan om en definition av begreppet försäk- ring. Det ansågs tillräckligt att man. i stället för att utforma mer eller mindre subtila begreppsbestämningar som knappast kunde få praktisk betydelse, anknöt till de begränsningar som språkbruk och allmän uppfatt- ning erbjöd. Utanför för51aget föll därför vissa affärstransanktioner som stod försäkringsavtalen mycket nära. Ett typiskt exempel var sådan garan- ti för redan ingångna eller möjligen uppkomna förpliktelser som bankerna iklädde sig mot ersättning. Vidare framhölls att de avtal som ingicks av postverket under beteckningen assurans inte var att betrakta som verkliga försäkringsavtal utan endast som modifikationer i ett fraktavtal.

Inte heller 1942 års försäkringsutredning (SOU 1946: 33 och 34) definie- rade begreppen försäkring och försäkringsrörelse. Förslaget anknöt. i lik- het med då gällande lagar på försäkringsområdet. till gängse språkbruk och allmän uppfattning.

Även 1958 års försäkringssakkunniga (SOU 1960: 11) behandlade försäk- ringsrörelsebegreppet. Detta skedde bl.a. mot bakgrund av det då aktuella Volvofallet, som rörde frågan om Volvo genom ett garantiåtagande (PV-garantin) kunde anses bedriva olaga försäkringsrörelse.

De sakkunniga undersökte möjligheterna att i lagtext eller motiv ge en närmare definition av försäkringsrörelse. Man fann det emellertid inte möjligt att ge en klar och entydig definition av detta begrepp. Det borde också beaktas. menade de sakkunniga. att förhållandena inom det ekono- miska livet var mångskiftande och rörliga och att det inte var ändamålsen- ligt att söka binda utvecklingen genom legala begreppbestämningar. Av dessa skäl förordade de sakkunniga att man även i fortsättningen överläm- nade ät rättstillämpningen att. med beaktande av de tankegångar som låg bakom försäkringsrörelselagstiftningen samt gängse språkbruk och allmän uppfattning. avgöra om viss verksamhet innefattade drivande av försäk- ringsrörelse eller ej.

Departementschefen uttalade i prop. 1961: 171 s. 61 att han delade de sakkunnigas ståndpunkt och att man f.n. inte borde ingripa genom lagstift- ning mot en garantigivning av den typ som Volvo introducerat på bilmark- naden. Departementschefen framhöll dock att förhållandena borde följas med uppmärksamhet och att frågan fick tas upp till förnyat övervägande i den mån utvecklingen skulle ge anledning därtill.

Begreppet försäkringsrörelse finns inte heller definierat i lagen (19501272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings- rörelse i Sverige. 1 prop. 1965: 48 s. 45 fkonstaterade departementschefen att'viss oklarhet syntes föreligga i praxis. Han såg emellertid ingen anled-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 77 26

ning att föreslå någon ändring. I den mån utvecklingen skulle ge anledning därtill fick frågan tas upp till förnyat övervägande.

Begreppet jörsäkringsrörelse 'i andra länder

Försök att i lag definiera begreppet försäkringsrörelse har gjorts i flera länder men inte resulterat i någon fullständig definition. De europeiska tilsynsmyndigheterna har. bl.a. i rapporten från the Xth Conference of European Insurance Supervisory Services 1981, framhållit att inget av de deltagande europeiska länderna har någon heltäckande legaldefinition av försäkringsrörelse. Däremot förekommer mera begränsade definitioner.

1 Finlands lag om försäkringsbolag från 1979 stadgas att försäkringsrö- relse får bedrivas endast av försäkringsbolag som erhållit koncession. I likhet med den nuvarande svenska ordningen är det den myndighet som prövar ansökan om koncession som avgör vad som är försäkringsrörelse. Bedömningen av vad som är "olovligt bedrivande av försäkringsrörelse" ankommer på allmän domstol. I Norge gäller liknande regler som i Finland. Inom EG finns inga gemensamma regler för vad som är försäkringsrö- relse och hur detta fastställs. Varje land har sina egna bestämmelser. Som exempel på länder med olika system kan nämnas Danmark och Förbunds- republiken Tyskland .

I Danmark är det industriministern som i tveksamma fall avgör om en verksamhet är en av lagen omfattad försäkringsrörelse. Någon domstols- prövning förekommer inte.

I Förbundsrepubliken Tyskland avgör tillsynsmyndigheten om ett före- tag bedriver försäkringsrörelse och därför skall vara underkastat tillsyn. Ett beslut av detta slag kan myndigheten fatta utan att ansökan föreligger. Beslutet är bindande för alla domstolar och förvaltningsmyndigheter. Så länge ett beslut inte föreligger av tillsynsmyndigheten i denna fråga. kan domstolar och andra förvaltningsmyndigheter besluta i frågan och även utdöma straff enligt en påföljdsbestämmelse i försäkringslagstiftningen.

Förfarandet i Österrike är uppbyggt på i stort sett samma sätt som i Förbundsrepubliken Tyskland.

Ingen av de här behandlade länderna har i sin lagstiftning något stad- gande om rätt att få bindande förhandsbesked huruvida en tilltänkt verk- samhet är att betrakta som försäkringsrörelse.

2.4 Den materiella koncessionsprövningen

När ett svenskt försäkringsbolag ansöker om koncession skall regering- en. enligt 2 kap. 3 5 andra stycket FRL. pröva att bolagsordningen och grunderna. i de fall sådana skall förekomma. överensstämmer med FRL och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85 : 77 27

Utöver denna prövning av närmast formell karaktär skall regeringen, enligt paragrafens tredje stycke, pröva om den planerade rörelsen är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsen- det. Denna materiella prövning har således dels ett kvantitativt dels ett kvalitativt inslag. Det gäller att avgöra om det på marknaden finns behov av ytterligare en försäkringsgivare inom det aktuella försäkringsområdet samt om den planerade verksamheten bygger på sunda försäkringsprin- ciper.

Om bolagsordning eller grunder ändras skall ändringen stadfästas (2 kap. 4 & första stycket FRL). Avser ändringen en utvidgning av bolagets rörelse till en ny försäkringsgren eller ett nytt verksamhetsområde eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen. gäller vid stadfästelsen samma regler som vid stadfästelse av bolagsordning och grunder för ett nytt bolag (2 kap. 4 5 andra stycket FRL).

De i 2 kap. 3 & tredje stycket FRL angivna kriterierna för koncession infördes genom 1948 års FRL. Bakgrunden till att en behovsprincip inför- des var den överetablering som ansågs råda inom försäkringsområdet vid denna tid. Principen avsågs innefatta en koncessionsprövning från både kvantitativ och kvalitativ synpunkt. Kvantitetsbedömningen skulle avse att fastställa om det kunde anses föreligga behov av ett nytt försäkringsbo- lag. Kvalitetsbedömningen skulle ta sikte på sättet att realisera det mål som uppställts för den tilltänkta verksamheten. Skälen till att införa kvanti- tiva och kvalitativa koncessionsvillkor utvecklades av departementsche- fen enligt följande (prop. 1948: 50 s. 158 ff).

En fri konkurrens verkar i regel effektivitetsfrämjande eftersom sämre skötta företag löpa risk att utträngas från marknaden. Av denna anledning bör man enligt min uppfattning inom näringslivet eftersträva största möj- liga etableringsfrihet. På försäkringsväsendets område föreligga emellertid i detta hänseende speciella förhållanden. vilka motivera en undantagsställ- ning. Särskilt påtagligt är detta i fråga om livförsäkringen med dess lång- fristiga avtal, ofta omspännande större delen av försäkringstagarens livs- tid. Uppenbart är, att bristfällig skötsel eller rubbningar i ett försäkrings- företags ekonomiska jämvikt kunna medföra allvarliga verkningar för för- säkringstagarna. Det torde icke råda någon tvekan om att även en tillfällig övermättnad av marknaden är ägnad att menligt påverka försäkringsväsen- dets allmänna standard till förfång för den försäkringssökande allmänhe- ten. Förhållandet medför nämligen risk för stegrade omkostnader och sämre försäkringsskydd. I detta sammanhang måste vidare beaktas. att konkurrenskostnaderna på försäkringsväsendets område äro relativt höga samt att konsumenterna här i regel äro ur stånd att bedöma förhållandet mellan varans pris och värde.

På de skäljag nu anfört finnerjag det från samhällelig synpunkt nödvän- digt att i fråga om försäkringsverksamheten genomföra en viss behovs- prövning. Det är uppenbart, att denna i konkreta fall kan te sig vansklig och därför måste utövas med försiktighet.. Tillämpad med blicken öppen för samhällslivets skiftande problemställningar synes mig behovsregeln emellertid snarast ägnad att tillföra försäkringsväsendet stadga och gynn- samma utvecklingsmöjligheter.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 77 28

Redan av vad nu anförts torde framgå, attjag biträder uppfattningen att de kvantitativa och kvalitativa koncessionsvillkoren icke böra bedömas fristående från varandra utan ses i ett sammanhang. I viss mån betinga de varandra ömsesidigt. Föreligger behov av ett nytt försäkringsbolag. är tillkomsten av ett sådant i regel ägnad att främja en sund utveckling. Behovsfrågan måste betraktas som ett särskilt betydelsefullt led i bedöm- ningen. — — —

Försäkringsutredningen har uttalat, att inom de flesta försäkrings- branscher antalet bolag för närvarande är större än som erfordras ur behovstäckningens synpunkt; utredningen har därför funnit en reduktion önskvärd. Enligt en utbredd mening - som jämväl kommit till uttryck i vissa remissyttranden - är försäkringsutredningens omdöme välgrundat. För närvarande saknar jag anledning att taga bestämd ståndpunkt till frågan. som enligt min mening bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det är min förvissning. att 1945 års försäkringsutrednings betänkande kommer att ge ytterligare hållpunkter för en bedömning av läget. lntill dess läget klarnat förefaller det mig angeläget, att koncessionsprövningen beträffan- de nya företag sker tämligen restriktivt.

För utländska försäkringsföretag som vill driva försäkringsrörelse i Sve- rige genom generalagenter gäller samma koncessionsvillkor som för svens- ka försäkringsbolag (7 5 lagen om utländska försäkringsföretag). På detta område infördes behovsprincipen 1950. Rörande behovet av ett visst mått av internationell rörelsefrihet på försäkringsområdet anförde departe- mentschefen följande (prop. 1950: 94 s. 28 f).

Om det i något fall skulle visa sig. att förutsättningen för att svenska bolag skulle få denna möjlighet att driva rörelse i ett visst land vore att motsvarande frihet lämnades detta lands försäkringsbolag att utöva verk- samhet här. synes det icke vara principiellt oriktigt att en viss hänsyn härtill tages vid prövning av en koncessionsansökan från ett sådant ut- ländskt bolag. Frågan om angelägenheten för det svenska försäkringsvä- sendet att dess rörelsefrihet utomlands icke hämmas som följd av att ansökningen avslås torde nämligen naturligt ingå i bedömningen huruvida den med ansökningen avsedda verksamheten är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. I denna me- ning bör sålunda tillbörlig hänsyn tagas till handelspolitiska återverkningar av koncessionsbedömningen. Men det må framhållas att endast sådana återverkningar, som beröra det svenska försäkringsväsendet böra tillåtas att spela in vid bedömningen. Samtidigt måste understrykas att vikten av de ifrågavarande handelspolitiska synpunkterna icke får överdrivas. Un- der inga förhållanden böra dessa bli ensamt avgörande. En noggrann prövning måste ske av alla de olika skäl som ur behovssynpunkt kunna tala för eller emot ett bifall till ansökningen. Att såsom generalagenterna före- slagit, i lagtexten utsäga att vid koncessionsprövningen särskild hänsyn bör tagas till motsvarande lagbestämmelser i det sökande bolagets hem- land, kan därför icke anses lämpligt.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85: 77 _ | 29

Koncessionsgivningen 1949—1959

Tillämpningen av behovsprincipen under de första tio åren efter införan- det kartlades av 1958 års försäkringssakkunniga, (SOU 1960: ll) Översyn av lagen om försäkringsrörelse. Av de sakkunnigas redovisning framgår bl.a. följande.

På livförsäkringsområdet förekom ingen nyetablering. På skadeförsäkringsområdet ägde en begränsad nyetablering rum. Av de cirka 80 ansökningar om koncession som gjordes under den avsedda perioden avsåg det övervägande antalet utvidgning av konces- sioner för befintliga skadeförsäkringsbolag. Med hänsyn till de skäl som angavs för bifall till ansökan inordnade de sakkunniga ärendena i någon av följande kategorier.

0 Ett marknadsmässigt behov har ansetts vara för handen. . Marknaden har ansetts vara väl täckt av redan existerande försäkrings- bolag och deras försäkringsgrenar. men inspektionen har inte velat mot- sätta sig den tilltänkta utvidgningen. eftersom ett avslag på ansökan skulle försvåra för sökandebolaget att konkurrera på marknaden. OSökandebolaget har varit ett stort allmänt skadeförsäkringsbolag med koncession i flertalet skadeförsäkringsgrenar. vilket har ansetts utgöra tillräcklig grund för inspektionen att tillstyrka en utvidgning till sådana nya grenar som har samband med bolagets redan bedrivna verksamhet, dock ej vissa speciella grenar såsom sjö-, husdjurs- och kreditförsäkring. De stora allmänna skadeförsäkringsbolagen har ansetts böra ha konces- sioner i alla vanliga branscher. I flera fall där konkurrensläget med hänsyn till de kombinerade försäk- ringarnas frammarsch motiverade utvidgade koncessioner angavs som vill- kor för koncessionen att nya försäkringsformer endast fick tillhandahållas i kombination med sådana försäkringar som bolaget redan tidigare hade koncession för.

Departementschefen hade bl.a. följande synpunkter på tillämpningen av behovsprincipen (prop. 1961: 171 s. 98). - '

De sakkunniga har verkställt en ingående granskning av koncessionsgiv- ningen och därvid kommit till den slutsatsen att anledning ej finnes att föreslå någon ändring av de i FL föreskrivna materiella villkoren för koncession. Denna ståndpunkt fmnerjag välgrundad. Den företagna utred- ningen får anses utvisa att nuvarande regler är ändamålsenliga och erbju- der tillfredsställande möjligheter att anpassa tillämpningen till utveckling- en på försäkringsområdet. Det saknas från dessa utgångspunkter skäl att rubba den av statsmakterna vid tillkomsten av FL uppställda grundsatsen att koncession förutsätter att den tillämnade rörelsen skall vara behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsen- det.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 77 30

Koncessionsgivningen efter 1959

På livförsäkringsområdet har sedan 1959 endast fem nya bolag fått koncession. Fyra av dessa tillhör kategorin arbetsmarknadsbolag; AFA (Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag. tjänstegruppliv- och avgångs- bidragsförsäkring) 1963. KFA (Kommunernas Försäkringsaktiebolag, grupplivförsäkring) 1963, AMF-sjuk (Arbetsmarknadsförsäkringar, sjuk- försäkringsaktiebolag, avtalsgruppsjukförsäkring) 1972 och AMF-pension (AMF. pensionsförsäkringsaktiebolag, bl.a. särskild tilläggspension STP) 1973. År 1982 beviljades Ansvar, ömsesidig livförsäkring för helnyktra (Ansvar Liv) koncession.

På skadeförsäkringsområdet har drygt tjugo nya koncessioner beviljats. Flera av dessa har avsett begränsade utvidgningar av koncessioner för befintliga bolag. t.ex. tillstånd att meddela försäkring i vissa bibranscher. varigenom det blivit möjligt att meddela alla gängse skadeförsäkrings- former. Inget nytt svenskt försäkringsbolag, avsett att för konsumenter tillhandahålla hela registret av försäkringar, har tillkommit sedan 1948 års FRL trädde i kraft. Koncession har däremot meddelats för försäkringsbo- lag med begränsade uppgifter; t.ex. Volvia 1960 (motorfordonsförsäkting), Kreditgaranti 1969 (kredit- och avbetalningsförsäkring), AMF-kredit 1973 (kreditförsäkring för arbetsgivares lån hos AMF-pension) samt Pensions- garanti eller FPG 1961 (kreditförsäkring av arbetsgivares pensionsutfäs- telser gentemot tjänstemän). Koncession har också lämnats existerande försäkringsbolag för att bedriva visst slag av försäkring i särskilt dotterbo- lag (Hansa Företag 1982 och Vegete kredit 1983). Vidare har koncession givits för tre s.k. återförsäkringscaptives (mottagen återförsäkring av risker hänförliga till resp. koncerns verksamhet). nämligen AGA Re och SKF Re 1977 samt Electrolux Re 1978.

Strukturförändringar inom det enskilda försäkringsväsendet under peri- oden 1950—[982

De svenska försäkringsbolagcn

Det svenska näringslivet har under de senaste decennierna undergått stora förändringar. som bl.a. inneburit en fortgående företagskoncentra- tion och en tilltagande internationalisering. Sådana förändringar har i hög grad präglat också försäkringsbranschen. Av tabell 2.3 framgår hur antalet svenska försäkringsbolag förändrats från 1950 till 1982.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85: 77 31

Tabell 2.3 Antal svenska försäkringsbolag 1950—1980

Bolagstyp _ 1950 1960 1970 1982 RIKSBOLAG 124 103 65 56 Härav: A. Liv- och sjukförsäkringsbolag Aktiebolag 7 7 5 6 Ömsesidiga bolag 28 12 10 9

B. Skadeförsäkringsbalag Aktiebolag 34 31 16 16 Ömsesidiga bolag 47 41 29 17 C. Ålerförsäkringsbolag 8 12 5 8 LOKALA BOLAG (ömsesidiga) 1 259 982 729 501 Härav: A. Läns— och häradsbolag 135 126 102 89 B. Sockenbolag 1 124 856 627 412 SUMMA BOLAG 1383 1085 794 557 Härav: Aktiebolag 49 50 26 30 Ömsesidiga bolag 1 334 1 035 768 527

Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1950, 1960, 1970 och 1982.

Som framgår av tabellen har antalet svenska bolag sjunkit mycket starkt. från 1 383 år 1950 till 557 år 1982. Både riksbolag och lokala bolag har under perioden minskat med över hälften. [ det följande anges några av orsakerna till denna utveckling.

Antalet liv- och sjukfirsäkringsbolag bland riksbolagen minskade från 35 till 15. Detta förklaras huvudsakligen av att tolv ränte- och kapitalför- säkringsanstalter, som endast meddelade vissa former av livförsäkring, i början av 1950-talet överlät sina försäkringsbestånd till ränte- och kapital- försäkringsanstalten (RKA). ] övrigt beror minskningen på de fusioner som har genomförts under perioden. Fusionerna var särskilt talrika under 1960- och 1970-talen. då de omfattande sammanföringarna inom Skandia- koncernen och Trygg-Hansa—gruppen genomfördes. Å andra sidan bör noteras att ett antal arbetsmarknadsbolag tillkommit under perioden.

Skadeförsäkringsbolagen minskade från 81 till 33. Minskningen under 1960-talet var huvudsakligen en följd av de ovannämnda fusionerna, som i hög grad påverkade också skadebolagen. Den fortsatta nedgången under 1970-talet berodde främst på att nio ömsesidiga bolag. som samtliga med- delade enbart yrkesskadeförsäkring. överlät sina försäkringsbestånd till riksförsäkringsverket. Överlåtelserna skedde efter en lagändring som inne- bar att enskilda försäkringsbolag inte fick meddela yrkesskadeförsäkring.

Antalet återförsäkringsbolag varierade under perioden. Nedgången mel- lan 1960 och 1970 hänger samman med de ovannämnda fusioncrna. En viss uppgång därefter förklaras av att tre nybildade captivebolag har fått koncession.

De lokala bolagen. som samtliga bedriver enbart skadeförsäkring inom geografiskt begränsade områden. minskade från 1 259 till 501. Förklaring- en är främst att många av dessa bolag var mycket små och därför fann det lämpligt att gå samman i större enheter för att få bättre ekonomiska resurser och ökade möjligheter till rationalisering.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85: 77 37

Av tabell 2.3 framgår också att antalet försäkringsaktiebolag är mycket begränsat (30) jämfört med antalet ömsesidiga bolag (527). Dessutom kan flera av aktiebolagen sägas ha ömsesidig karaktär eftersom de är helägda dotterbolag till ömsesidiga försäkringsbolag och sålunda inte har några enskilda aktieägare.

Som framgått av föregående avsnitt har den svenska försäkringsmarkna— den under perioden 1950-1982 kännetecknats av en fortgående koncentra- tion. Härtill kommer att verksamheten i arbetsmarknadsbolagen under senare år fått en allt större omfattning. Den svenska försäkringsmarknaden domineras därför numera av ett fåtal företag. Detta belyses i tabell 2.4. som visar försäkringsbolagens marknadsandelar, mätt efter bruttopre- mieinkomsten för direktförsäkring i Sverige under år 1982.

Tabell 2.4 Premieinkomst i svenska försäkringsbolag (milj.kr.)

Svenskt försäkringsbolag eller koncern Premie Procentuell inkomst fördelning Skandia 4 985 19.5 SPP 4 419 17.3 Trygg-Hansa 3 789 14.8 Folksam 2 776 10,9 AMF-pension 2 490 9.7 LF-gruppen 1 742 6.8 AMF-sjuk 1 396 5.5 Vegete 731 2.9 AFA 521 2.0 Valand 479 1,8 Allmänna Brand 346 1.4 Ansvar 246 1.0 Assuransföreningen 243 1.0 Volvia 214 0.8 Skånska Brand 196 0,8 Summa för de 15 största företagen 24 573 96,1 Övriga riksbolag 951 3,7 Övriga läns-, härads-, och sockenbolag (lokalbolag som inte ingäri LF-gruppen) 53 0,2 Totalsumma 25 577 100

Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1982.

'Av tabellen framgår att de femton största koncernerna inkl. LF-gruppen hade en sammanlagd premieinkomst på 24 573 milj.kr., vilket utgjorde drygt 96 % av den totala premieinkomsten i direkt försäkring i Sverige hos samtliga närmare 600 svenska försäkringsbolag. Enbart de fyra största koncernerna (Skandia. SPP.Trygg-Hansa och Folksam) svarade för ca 63 % av den totala premieinkomsten. Utöver de femton största koncernerna svarade övriga riksbolag för endast 3.7 % av den totala premieinkomsten. Det numerärt sett största antalet bolag. nämligen de läns-, härads- och sockenbolag som inte ingår i LF-gruppen svarade för endast 0,2 % av bruttopremieinkomsten.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85: 77 33

De utländska. i Sverige verksamma försäkringsföretagen

Utvecklingen för de utländska i Sverige verksamma försäkringsföreta- gen har, såvitt avser antalet. i stort sett varit densamma som för de svenska försäkringsbolagcn. Av tabell 2.5 framgår hur antalet utländska försäkringsföretag förändrats från 1950 till 1982.

Tabell 2.5 Antalet utländska försäkringsföretag 1950-1982

1950 1960 1970 1982 Summa bolag 38 33 26 15 Härav: Livförsäkring 10" 5h 4h — Skadeförsäkring 28 28 22 15c

" Endast ett företag hade rätt att meddela nya försäkringar. övriga företag bedrev endast förvaltning av gamla bestånd. ** Inget företag ägde rätt att meddela nya livförsäkringari Sverige. L" Varav ett företag under året inte drev någon verksamhet. Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1950. 1960. 1970 och 1982.

Premieinkomsterna för de utländska försäkringsföretagen ökade från ca 94 milj.kr. 1970 till ca 246 milj.kr. 1980. År 1982 har emellertid de utländs- ka företagens premieinkomst minskat till ca 232 milj.kr. De utländska försäkringsföretagens premieinkomst jämfört med de svenska bolagens framgår av tabell 2.6.

Tabell 2.6 Premieinkomsten i direkt svensk försäkring fördelad på svenska och ut- ländska försäkringsbolag 1982 (milj.kr.)

Svenska bolag Utländska företag % % Total 25 577 99.1 232 0.9 Härav: Skadeförsäkring 1 1 632 98 232 2

Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1982.

2.5 Försäkringsverksamhet genom captivebolag

Allmänt om captivebolag

Med captivebolagl avser man vanligen ett sådant dotterbolag inom en koncern som har bildats för att försäkra risker inom koncernen. Försäkring kan ske direkt i captivebolaget (direktförsäkringscaptive). Vanligare är dock att koncernens bolag försäkrar hos annan försäkringsgivare och att denne i sin tur. i enlighet med ett särskilt avtal mellan koncernbolaget och försäkringsbolaget. återförsäkrar i koncernens captivebolag (återförsäk- ringscaptive).

' Captive=fängslat, här i meningen inneslutet i en koncern. 3 Riksdagen 1984/85. [ saml. Nr 77

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 77 34

Figur 2.1 Premiejlödet i ett årer/Yirsäkringscaptive (liknande AGA Re) och däremot svarande flöde av skadebetalningar.

Sverige Utland-t

Koncern- bolag

Lokala direkt- torsaknngs- givare

L 1 1 1 | | ' V Capnvebolag & 1 X X ' x 1 xx 51993 1 x 1 x Xx Ålerfbrsaknngs- X marknaden -——> Premier 4 _____ Skadebetalmngar

I koncerner med återförsäkringscaptive försäkrar vanligen koncernbola- gen i resp. land sina risker hos lokala försäkringsbolag. Enligt avtal med koncernen återförsäkrar sedan de lokala försäknngsgivarna delar av ris- kerna hos koncernens captivebolag. Ofta lämnas upp till 90 % av pre- mierna vidare till captivebolaget. Captivebolaget behåller dock inte själv hela den övertagna affären utan återförsäkrar regelmässigt i sin tur (retro- cederar) hos annat försäkringsbolag. Flödet av premier och skadeersätt- ningar åskådliggörs i figur 2.1.

Captivabolag i svenska koncerner

Försäkringsverksamhet i captivebolag är en relativt ny företeelse i Sve- rige'. Hittills har tre koncerner fått koncession att driva försäkringsrörelse i sådan form. nämligen SKF, Electrolux och AGA. Koncessionerna bevil- jades åren 1976 och 1977. 1 de båda förstnämnda koncernerna är captive- bolagens. SKF Re och Electrolux Re, koncessioner begränsade till återför- säkring av koncernbolagens utländska risker. AGA Re däremot har koncession att återförsäkra såväl svenska som utländska risker men koncessionen är tidsbegränsad och går ut den 31 december 1984. I samtliga fall gäller koncession all slags skadeförsäkring. SKF Re har numera koncession även för visst slag av personförsäkring.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85: 77 35

De svenska captivebolagen står under försäkringsinspektionens tillsyn och för bolagen gäller samma regler för verksamhetens bedrivande som för övriga återförsäkringsbolag. Captivebolagen omfattas. i likhet med andra försäkringsföretag med svensk koncession. av lagen (1974: 922) om kredit- politiska medel. I fråga om den allmänna placeringsplikten enligt nämnda lag, dvs. skyldigheten att i viss omfattning förvärva stats- och bostadsobli- gationer, har captivebolagen hittills fallit under den gräns som riksbanken tillämpar och som anknyter till bolagens balansomslutning. Försäkrings- företag med en balansomslutning understigande 50 milj.kr. åläggs f.n. inte placeringsplikt.

På senare år har också ett antal svenska koncerner etablerat captivebo- lag utomlands.

I det följande ges en kortfattad redogörelse för verksamheten i de svens- ka captivebolagen.

AGA Re

Företagen i AGA-koncernen tecknar sina försäkringar hos direktförsäk- ringsbolagi olika länder. Dessa bolag återförsäkrar sedan. enligt avtal. delar av riskerna hos AGA Rc. AGA Re återförsäkrar i sin tur hos en svensk försäkringsgivare.

Verksamheten i AGA Re omfattade till en början endast koncernens brand- och brandavbrottsförsäkringar men har senare utvidgats till att avse även en liten del av koncernens ansvarighetsförsäkringar.

Enligt bolagsordningen får AGA Re inte ikläda sig större ansvarighet för egen del än vad som för en och samma händelse uppgår till 20 % och för en och samma risk till 10 % av det egna kapitalet. Den del av premierna som AGA Re behållit för egen räkning har som regel motsvarat 20-25 % av bruttopremieinkomsten.

Resultatet på själva försäkringsrörelsen var för AGA Re negativt under de två första åren men lämnade överskott under de därpå följande åren. Sedan kapitalavkastningen tillgodoräknats var dock rörelseresultatet samt- liga år positivt. Resultatet har i huvudsak disponerats för ökning av säker- hetsreserven (motsvarande säkerhetstillägg före den ljanuari 1983) och för koncernbidrag. Endast vid ett tillfälle har AGA Re redovisat vinst efter bokslutsdispositioner. Denna vinst avsattes till en utjämningsfond.

AGA Re administreras helt av egen personal.

SKF Re Verksamheten i SKF Re följer i stort sett samma mönster som i AGA Re. Direktförsäkrarna återförsäkrar 90-95 % av koncernens risker i SKF

' Frågan om försäkringsverksamhet genom captivebolag är ändamålsenlig och ut- vecklingsfrämjande har på uppdrag av ekonomidepartementet utretts av professorn vid handelshögskolan i Stockholm, Sven-Erik Johansson. Utredningsarbetet har redovisats i promemorian Aterförsäkringsverksamhet genom captivebolag (Ds E 1980: 1).

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 77 36

Re. Den del av riskerna för en och samma händelse som SKF Rc själv svarar för (självbehållet') uppgår till 6-7 % av det egna kapitalet. En viss del av SKF Re: s retrocessioner placeras hos svenska försäkringsbolag.

Under de fem första åren av sin verksamhet redovisade SKF Re positivt resultat. Vinsten har i sin helhet disponerats för ökning av säkerhetsreser- ven (motsvarande säkerhetstillägg före den 1 januari 1983") och för kon- cernbidrag.

SKF Re administreras helt av egen personal och drivs som ett traditio- nellt återförsäkringsbolag.

Electrolux Re

Också verksamheten i Electrolux Re följer i huvudsak samma mönster som i de båda andra svenska captivebolagen. Koncernens direktförsäkrare återförsäkrar 50-90 % av risken hos Electrolux Re. Självbehället hos Electrolux Re är dock betydligt högre än hos de övriga bolagen. Bolagets retrocessioner lämnas till svenska försäkringsbolag.

Electrolux Re har ingen egen personal utan administreras av Skandina- visk Försäkringsservice AB. som är ett dotterbolag till försäkringsbolaget Skandia.

Också Electrolux Re: 5 resultat var positivt de fyra första åren. På grund av stora ökningar av säkerhetstilläggen fick bolaget under de två första åren ta emot koncernbidrag. Senare år har bolaget emellertid givit kon- cernbidrag. Bolaget har samtliga är redovisat 0-resultat.

Förekomsten av captivebolag utomlands

Uppgifterna om det totala antalet captivebolag i världen varierar starkt. I vart fall torde det finnas omkring 1 500 sådana bolag. De uppgifter man har om marknaden tyder på att denna försäkringsform ökari omfattning.

Captivebolagen har kommit att lokaliseras till länder där regleringar och restriktioner saknas eller är minimala och där skattereglerna är förmånliga. Det övervägande antalet captivebolag är etablerade på Bermuda. I övrigt är lokaliseringen koncentrerad till Guernsey. USA och Cayman Islands. Under senare år har ett antal svenska industrikoncerner etablerat captive- bolag i Luxemburg.

Motiv och förutsättningar för att etablera captivebolag

De skäl som redovisas i diskussioner för etablering av captivebolag är i huvudsak följande. '

Med ett captivesystem kan man utnyttja den kapacitet att bära självrisk som hela koncernen som ekonomisk enhet har och som är större än summan av de självrisker som koncernbolagen vart för sig kan ta. Detta s.k. självriskmotiv anses vara ett av de tyngst vägande skälen för att bilda captivebolag.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 77 37

Vid bättre skadeutfall än genomsnittligt ger captivcsystemet större möj- ligheter till lägre premier än vad som kan erhållas vid traditionella försäk- ringslösningar.

Det stora antalet dotterbolag i ett flertal länder leder till att de internatio- nella koncernerna ofta uppvisar en mycket splittrad försäkringsbild. Ge- nom captivesystemet får man en centralisering av koncernens försäkrings- frågor och därmed en bättre överblick och även möjligheter att införa mera enhetliga försäkringslösningar för hela koncernen.

Captivesystemet ger vissa likviditetsfördelar. Premieinkomsterna kan förräntas inom koncernen tills medlen tas i anspråk för driftkostnader och ersättning för skadefall. Ett captivesystem kan ge lägre driftkostnader genom att marknadsföringsinsatser inte är nödvändiga. Likaså kan försäk- ringsscrvice i ett sådant bolag anpassas direkt efter koncernens behov.

Försäkring i captivebolag ger också vissa skattefördelar. Ett captivebo- lag Skall. liksom försäkringsbolag i allmänhet. göra avsättningar till för- säkringstekniska skulder och till en särskild säkerhetsreserv. Dessa avsätt- ningar är avdragsgilla vid beskattningen. Vidare har ett captivebolag. i likhet med andra försäkringsbolag, möjlighet att uppskjuta beskattningen av sitt resultat-, t.ex. genom att göra avsättningar till en särskild utjäm- ningsfond. om vilket regler finns i kommunalskattelagen (1928: 370"). Ett captivebolag har också möjlighet att ta emot och lämna koncernbidrag, vilket innebär att ett överskott inte blir beskattat om det finns möjligheter till resultatreglering i form av avsättning till lagerreserv, resultatutjäm- ningsfond. investeringsfond etc. i andra koncernbolag.

Den mest väsentliga förutsättningen när det gäller att bilda ett captivebo- lag är att spridningen av riskerna inom koncernen är god, dvs. att koncer- nen har stort antal försäkringsobjekt spridda inom Sverige eller i ett flertal länder och att den beräknade maximala skadan för varje enskild anläggning inte är alltför stor. Vidare bör koncernen ha ett bra historiskt skadeutfall från en period av åtminstone fem år. vilket bedöms vara tillräckligt för att förutsäga framtida skadeutfall. Det historiska skadeutfallet är viktigt där- för att captivebolagets äterförsäkringsvillkor är kopplade till skaderesulta- tet. Slutligen mäste koncernen ha tillgång till kunskap vad gäller skyddsåt- gärder och återförsäkring.

Alternativ till captivebolag

Som ett alternativ till captivesystem har de svenska försäkringsbolagen under 1970—talet utvecklat olika försäkringslösningar för att motsvara sär- skilda önskemål från industrihåll. Från företagen har man framfört önske- mål om reducering av premierna för de fall där man är villig att ta på sig en större självrisk. System för ett ökat självrisktagande har också införts. Företagen har även hävdat att premiesättningen i högre grad än tidigare borde påverkas av ett bra skaderesultat. vilket man från företagshåll för- sökt åstadkomma genom ökade insatser för skadeförebyggande verksam-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 77 38

het. Vidare har man strävat efter ett gemensamt. samordnat försäkrings- system för alla företag inom en koncern.

Ett alternativ till captivesystemet är s.k. kontosystem som syftar dels till att möjliggöra för moderbolaget i en koncern att ta en samlad självrisk, dels till att premien skall vara beroende av koncernens faktiska skadeutfall. dvs. premieinsättningen skall vara erfarenhetsbaserad, dock endast inom vissa gränser.

I ett kontosystem beräknar man vid årets slut ett resultat som kommer att påverka premierna under nästkommande år. Ränta på skillnader mellan premier och kostnader tillgodoförs resp. belastar ett konto. Kontot i sig betraktas som ett tekniskt hjälpmedel, som används för försäkringstek- niska beräkningar och för att hålla reda på koncernens premier och kostna- der. Kontosystemet åskådliggöras närmare i betänkandet s. 171.

De skäl som vanligtvis brukar anges för val av kontosystem i stället för traditionell försäkring är i första hand den premiesänkning som kan erhål- las och i andra hand möjligheterna till förbättrat risk management (skade- förebyggande verksamhet).

Överskottet vid försäkring enligt ett kontosystem tillgodoräknas vanli- gen företaget genom en premiereglering i efterhand. Jämfört med traditio- nell försäkring har den genomsnittliga besparingen uppgått till cirka 20 %. Denna skillnad förklaras av ökat självrisktagande och ett förbättrat skade- resultat.

3. Allmän motivering

3.l Försäkringsrörelse

3.1.1 Definition av begreppetförsäkringsrörelse

Mitt förslag: Någon definition av begreppet försäkringsrörelse förs inte in i försäkringsrörelselagen (1982: 713). Till ledning för rättstillämpning- en anges i stället i motiven vissa kriterier, utmärkande för försäkrings- rörelse.

Gränsdragningsfrågan behandlas särskilt i fråga om vagnskadegaran- ticrna inom motorbranschen och verksamheten i s.k. captivebolag (dot- terbolag i en koncern som mot ersättning ansvarar för risker inom koncernen). Vagnskadegarantigivningen anses, i överensstämmelse med hittillsvarande praxis. icke utgöra försäkringsrörelse. Verksamhe— ten i captivebolag betraktas däremot som försäkringsrörelse.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i fråga om vagnskadegarantierna inom bilbranschen, vilka enligt kommittén är att anse som försäkringsrörelse (betänkandet s. 37 ff).

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 77 . 39

Remissinstanserna: Förslaget att inte i lag definiera begreppet försäkrings- rörelse stöds av remissinstanserna 'eller lämnas utan erinran. Detsamma gäller de kriterier som kommittén angett på försäkringsrörelse samt kom- mitténs bedömning av verksamheten i captivebolag. Däremot går mening- arna i sär vad gäller vagnskadegarantierna. Kommitténs förslag stöds av försäkringsinspektionen. NO och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund medan' däremot konstu-nentverket. Försäkringsjuridiska föreningen. nä- ringslivets organisationer. motorbranschen och motarorganisationerna förordar att vagnskadegarantierna inom bilbranschen inte skall betraktas som försäkringsrörelse (bil. 3. avsnitt 1).

Skälen för mitt förslag: Som framgått i avsnitt 2.1 har frågan om att i lag ge en definition av begreppet försäkringsrörelse flera gånger varit uppe till diskussion. Dessa överväganden har emellertid inte lett fram till någon sådan definition. Begreppet försäkringsrörelse har därför avgränsats i rättstillämpningen. dels av administrativa myndigheter i samband med prövning av koncessionsansökningar, dels av de allmänna domstolarna vid prövning av åtal rörande olaga försäkringsrörelse.

De omständigheterna att försäkringsrörelse är en verksamhet som krä- ver särskilt tillstånd och att den som bedriver verksamheten utan sådant tillstånd hittills har riskerat straff talar naturligtvis starkt för att en sådan verksamhet skall vara någorlunda entydigt definierad i lag. Det är emeller- tid också klara nackdelar med att i lag definiera begreppet försäkringsrö- relse. Svårigheterna är uppenbara att finna en definition som kan vara till verklig ledning för rättstillämpningen och som samtidigt. inom alla skiftan- de områden. skulle utgöra en lämplig gränsdragning mellan försäkrings- verksamhet och annan verksamhet. Till detta kommer att man med en legaldefinition av begreppet försäkringsrörelse löper risk att lägga hämsko på utvecklingen inom försäkringsområdet. Detta styrks av de erfarenheter från andra länder som har redovisats tidigare (avsnitt 2.1). Om man vill undgå dessa avigsidor med en legal definition skulle resultatet med säker- het bli en definition så allmänt hällen att dess praktiska betydelse för rättstillämpningen blev mycket begränsad. '

Av nu anförda skäl delar jag kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt att i lag definiera begreppet försäkringsrörelse.

Kommittén] har emellertid redovisat en utförlig diskussion rörande kri- terier. som bör ha avgörande betydelse för bedömningen huruvida en viss verksamhet skall anses som försäkringsrörelse.

Jag kan i väsentliga delar ansluta mig till de synpunkter som kommittén redovisat och återger dem i huvuddrag i det följande.

lJfr även Carl Martin Roos, Vad är försäkringsrörelse?. bilaga till kommitténs betänkande SOU 1983: 5.

• Sida 40
•  Original

Prop.. 1984/85: 77 40

Grundläggande kriterier på försäkringsrörelse är att verksamheten går ut på att yrkesmässigt göra åtaganden att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller utföra en bestämd presentation vid ovissa händelser.? inträffande.

Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten skall ha en viss varaktighet och omfattning. Tillfällig verksamhet eller enstaka åtaganden ryms inte i begreppet försäkringsrörelse.

I vilken form vederlag för ett åtagande utgår är som regel av mindre betydelse för frågan huruvida viss verksamhet är försäkringsrörelse. Ve- derlaget kan vara särskilt angivet eller också vara inbakat i priset för en tjänst eller en vara.

Avtalet skall innehålla en utfästelse om att utge ersättning eller utföra någon prestation vid inträffat försäkringsfall. Om däremot utfästelsen är så utformad att den endast går ut på att ge ut ersättning i mån av förmåga eller tillgång på medel är det inte fråga om försäkringsrörelse, eftersom de typiska dragen — kalkylering av risker. reservbildning m.m. — inte aktuali- seras.

Den händelse som åtagandet avser skall vara oviss. Det får alltså inte vara fråga om t.ex. förslitningsskada. Emellertid kan det vara svårt att dra en klar gräns mellan ovissa händelser och förslitningsskador. Ett försäk- ringsbehov kan föreligga på grund av att det är svårt att förutse när en i och för sig förutsebar händelse kommer att inträffa. Överraskningsmomentet spelar därför en central roll i alla former av skadeförsäkring. Så snart det saknas ett sådant moment, som t.ex. vid skador som inträffar kontinuerligt med en viss frekvens eller som naturligt hör ihop med en viss verksamhet, kan man i allmänhet inte få försäkringsskydd. Vad som här betecknats som ' överraskningsmoment har. både i svenska och utländska försäkringsvill- kor. tillagts stor betydelse, då det gällt att avgränsa försäkringsskador gentemot andra skador.

Från här angivna utgångspunkter bedöms sannolikheten för att de be- skrivna, ovissa händelserna skall inträffa samt kostnaderna för att admini- strera verksamheten och utge ersättning vid skadefall. Med ledning av dessa bedömningar fastställs ett vederlag som. med betryggande grad av säkerhet, gör det möjligt för bolaget att i framtiden infria det gjorda åtagandet.

Jag har nu redovisat vad som kan sägas vara de grundläggande krite- rierna på försäkringsrörelse. Om en verksamhet uppfyller dessa kriterier är det oftast befogat att hänföra den till försäkringsrörelse. Det finns emeller- tid ytterligare några faktorer som bör påverka bedömningen huruvida en viss verksamhet skall anses som försäkringsrörelse.

Inom affärslivet kan man peka på flera företeelser som i stort sett överensstämmer med den definition som jag har gett på försäkringsrörelse men som ändå inte kommit att klassas som sådan. Ett exempel som ofta brukar nämnas är postassuransavtalen. Vidare förekommer försäkringslik-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 77 . 41

nande biåtaganden till huvudavtal rörande t.ex. transport. entreprenad och försäljning av fast egendom. Dessa åtaganden äri regel av lite'n omfattning i förhållande till huvudåtagandet och utgör ofta en fast etablerad sedvana inom branschen. Därför har biåtagandet. även om det uppfyller de grund- läggande kriterierna för försäkringsrörelse. ändå inte ansetts böra bedömas som sådan.

Behovet av samhällskontroll måste också tillmätas betydelse för frågan om en viss verksamhet skall anses som försäkringsrörelse. Avgörande i detta hänseende är bl.a. verksamhetens omfattning och åtagandenas eko- nomiska betydelse för de tilltänkta kunderna. Även verksamhetens bety- delse för andra än kunderna. t.ex. kreditgivare. inteckningshavare och leverantörer kan inverka på bedömningen huruvida samhällskontroll be- hövs. En viss betydelse bör också tillmätas det förhållandet att tillfreds- ställande kontroll i andra former är ordnad. Åtagandet kan t.ex. vara gjort av det allmänna eller av någon näringsidkare som redan står under betryg- gande tillsyn (t.ex. bankgaranti).

Garanti- och serviceavtal

Ett område där frågan om gränsdragningen för försäkringsrörelse ofta aktualiseras är åtaganden som rubriceras garanti- och serviceavtal. I sin vanligaste form innehåller dessa avtal åtagande att mot vederlag utge en ekonomisk prestation i vissa angivna fall. Vederlaget är oftast inbakat i varans pris. Prestationen går vanligen ut på att återställa produkten i funktionsdugligt skick. De händelser som utlöser åtagandet är oftast ma- terialfel. förslitningsskador o.d. Förutom dessa typiska produktgarantier förekommer också garantier som delvis är avsedda som skydd för ovissa händelsers inträffande. t.ex. vagnskadegarantier, där garantierna även om- fattar skador på bilen på grund av olyckshändelse.

De rena produktgarantierna skiljer sig på flera sätt från en typisk försäk- ring. Garantierna tar mera sikte på att skapa tilltro till produktens kvalitet än på riskutjämning för förslitningsskador. Åtagandet framstår oftast som en bifötpliktelse till ett avtal om överlåtelse eller uthyrning. Det i priset inbakade vederlaget är svårt att närmare bestämma. Eftersom det oftast är tillverkaren/säljaren som svarar för åtagandet har han möjligheter att göra en lämplig avvägning mellan kvalitet och garantiåtagande. Det är sådana överväganden snarare än de för försäkringsverksamhet typiska kalkylerna rörande risker. reservbildning m.m. som är bestämmande för utformning- en av garantin.

Av nu anförda skäl menarjag, i likhet med kommittén. att ett åtagande av någon som tillverkar, säljer eller hyr ut en viss produkt att vid förslit- ningsskador och materialfel utge ekonomisk ersättning eller utföra en prestation inte bör klassas som försäkringsrörelse. Detsamma bör gälla om en reparatör gör ett åtagande rörande ett reparationsarbete.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85: 77 42 '

Det förekommer också att från tillverkaren/säljaren helt fristående före— tag gör sådana åtaganden som här beskrivits. framför allt i form av servi- ceavtal. Dessa avtal företer flera likheter med försäkringsavtal än de tidigare redovisade garanti- och serviceavtalen. För att kunna fastställa ett vederlag för sådana avtal blir det nödvändigt med såväl kalkylerings- som rcserveringsöverväganden. dvs. för försäkringsrörelse typiska drag. Detta talar i och för sig för att man inte skulle skilja mellan de fall där garantiåta- gandct endast avser förslitningsskador och de fall där åtagandet även avser olycksfallsskador. I likhet med kommittén menar jag dock att man bör hålla fast vid att endast åtaganden rörande ovissa händelser kan konstitue- ra försäkringsrörelsc. Försäljning av fristående serviceavtal där åtagandet rör ovissa händelser bör således. om övriga grundläggande kriterier för försäkringsrörelse föreligger. betraktas som drivande av försäkringsrö— relse. Sådana åtaganden rörande förslitningsskador bör emellertid inte, med den utgångspunkt som tidigare har angetts. anses som försäkringsrör- else. F.ö. har även ett fristående företag. som gör ett åtagande rörande förslitningsskador. vissa möjligheter att avväga produktkvalitet mot garan- tiåtagande.

Vagnskaa'egaranti

Sedan Volvo på 1950-talet introducerade den s.k. PV-garantin har vagnskadegarantierna efter hand blivit allt vanligare och ges nu med nästan samtliga bilmärken som säljs häri landet. Garantierna äri regel obligatoris- ka för bilköparcn och gäller vanligen i tre år. Självrisken varierar. Cirka 75 % av vagnskadegarantierna är skyddade genom att de försäkras av tillver- karna/försäljarna.

Enligt kommitténs bedömning bör vagnskadegarantierna anses som för- säkringsrörelse. Därvid har man fäst avgörande vikt vid att tillverkaren/ säljaren yrkesmässigt gjort ett åtagande att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller utföra vissa prestationer vid ovissa händelsers inträffande.

Jag kan hålla med kommittén om att de grundläggande kriterierna på försäkringsrörelse som jag tidigare har redovisat passar in på vagnskade- garantierna. När det gäller att bedöma om dessa garantier skall hänföras till försäkringsrörelse måste emellertid. som f.ö. också kommittén hävdat, även andra faktorer beaktas. Högsta domstolen har i ett rättsfall om PV-garantin (NJA 19581536) med hänsyn till utformningen av bolagets åtaganden samt det naturliga och nära samband som förelåg mellan åtagan- . det och bolagets verksamhet (bilfabrikation och service), funnit att läm- nandet av garantin tick anses ingå i bolagets rörelse på ett sådant sätt att bolaget inte drev försäkringsrörelse. Som framgår av den utförliga redovis- ningen i kommitténs betänkande har högsta domstolens ställningstagande kritiserats. Det kan också ifrågasättas om det i alla fall som vagnskadega- rantier numera lämnas föreligger ett lika kvalificerat samband som i det refererade fallet mellan åtagandet och den verksamhet som garantigivaren

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 77 . 43

bedriver. Emellertid har vagnskadegarantierna under snart 30 år i affärsli— vet och i allmänt språkbruk betraktats som garantier och inte som försäk- ring. Vidare har det inte kommit fram exempel på att bilköpare blivit lidande på att garantin inte fått formen av försäkring. Det kan därför knappast med fog påstås att det föreligger ett sådant behov av samhälls- kontroll att det av det skälet är motiverat att denna garantigivning hänförs till försäkringsrörelse. Till detta kommer att motororganisationerna och andra remissinstanser. som företräder konsumenternas intresse. motsatt sig att vagnskadegarantierna bedöms som försäkring. Mot denna bakgrund anserjag att det inte finns skäl att nu ändra på den mångåriga praxis i fråga om vagnskadegarantierna som innebär att denna garantigivning inte be- traktas som försäkringsrörelse.

Jag har nu redovisat de särskilda skäl som lett fram till mitt ställningsta- gande i fråga om vagnskadegarantierna. Bedömningen får inte ses som något principiellt avsteg från de riktlinjer som kommittén har angivit för bestämningen av begreppet försäkringsrörelse och till vilkajag har anslutit mig.

Captivebolag

När det gäller frågan om captivebolagens verksamhet skall betraktas som försäkringsrörelse är det främst möjligheterna till riskutjämning som är av intresse. En koncern med ett stort antal dotterbolag. kanske verk- samma i olika branscher och i olika länder. och med väl spridda anlägg- ningar inrymmer ett tillräckligt stort kollektiv av risker för att uppfylla kraven på försäkringsrörelse. Däremot torde inte ett bolag utan dotterbo- lag. även om dess anläggningar är många och geografiskt väl spridda. motsvara kraven på försäkringsrörelse. I sådant fall saknas riskspridning mellan såväljuridiska som ekonomiska enheter.

I fråga om bedömningen av återförsäkringscaptive och direktförsäk- ringscaptive är följande att säga.

Ett återförsäkringscaptive bidrar till riskspridningen på försäkrings- marknaden genom att överta en del_av koncernens risker från direktförsäk- raren och behålla en del av de sålunda övertagna riskerna för egen räkning. Direktförsäkraren träffar avtal med captivebolaget om återförsäkring och accepterar således captivebolaget som ett återförsäkringsbolag. Likaså agerar captivebolaget på den internationella återförsäkringsmarknaden ge- nom retrocession och blir även där betraktat som ett återförsäkringsbolag. Captivebolagens verksamhet uppfattas uppenbarligen, såväl i Sverige som utomlands. av övriga agerande på försäkringsmarknaden som försäkrings- rörelse.

Beträffande direktförsäkringscaptives är situationen något annorlunda. För att tillräcklig riskspridning skall anses föreligga krävs att de enskilda koncernbolagen är självständiga juridiska personer och att riskutjämning sker genom att försäkring tecknas i koncernens captivebolag. För att ett

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85: 77 44

direktförsäkringscaptive skulle kunna anses driva försäkringsrörelse måste det emellertid krävas att antalet dotterbolag som tecknar försäkring i bolaget är relativt stort. Om koncernen enbart består av ett fåtal juridiska personer kan erforderlig riskutjämning knappast uppnås inom ett captive- system avseende direkt försäkring.

Även om ett captivebolag enbart försäkrar risker inom den egna koncer- nen kan det finnas behov-av samhällskontroll. I fråga om återförsäkrings- captive är det närmast direktförsäkrarcn som har intresse av en sådan kontroll. När det gäller direktförsäkringscaptives kan ett sådant intresse finnas t.ex. hos koncernbolagens kunder. kreditgivare och leverantörer.

Min slutsats är alltså att captivebolagens verksamhet i princip bör be- traktas som försäkringsrörelse.

Utländska försäkringsföretag utan koncession i Sverige

Kommittén har tagit upp vissa frågor som rör den verksamhet som försäkringsföretag utan svensk koncession kan bedriva här i landet. Bl.a. redovisar kommittén synpunkter på försäkringskonsulters och skaderegle- rares verksamhet.

Också ett antal remissinstanser har tagit upp frågor om försäkringskon- sulter och skadereglcrare. Som framhållits av försäkringsinspektionen, Svenska Försökringsbolags Riksförbund och Försäkringsjuridiska för- eningen råder en viss osäkerhet i rättstillämpningen huruvida aktiviteter av de slag som här har nämnts skall hänföras till försäkringsrörelse eller inte. De här berörda frågorna har emellertid nära samband med frågan om försäkringsmäklares verksamhet. något som kommittén kommer att be- handla i ett följande betänkande. Enligt min mening är det lämpligast att pröva frågan om dessa mellanmäns och biträdens ställning i ett samman- hang. Jag går därför inte nu närmare in på försäkringskonsulternas och skadereglerarnas ställning. Deras verksamhet får tills vidare bedömas i enlighet med de riktlinjer som hittills har tillämpats.

3.1.2 Olagaförsäkringsrörelse, förhandsbesked

Mitt förslag: Straffbestämmelsen om olaga försäkringsrörelse upphävs. Ingripande mot den som bedriver försäkringsrörelse utan föreskriven koncession får i stället ske genom åtgärder av försäkringsinspektionen, sanktionerade med vite. Möjlighet införs att få bindande förhandsbesked huruvida en plane- rad verksamhet är att bedöma som försäkringsrörelse.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet. s. 54 ff).

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 77 45

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan instäm- mer i huvudsak i kommitténs förslag (bil. 3 avsnitt ll.

Försäkringsjuridiska föreningen förordar att besvär över försäkringsin- spektionens beslut prövas av regeringsrätten i stället för. som kommittén föreslagit. regeringen.

Skälen för mitt förslag: Enligt den ordning som hittills gällt har frågan huruvida viss verksamhet varit försäkringsrörelse kunnat bli föremål för prövning både i allmän domstol och av administrativ myndighet. l allmän domstol har detta skett i samband med att åtal för olaga försäkringsrörelse prövats. Administrativa myndigheter har prövat frågan i ärenden rörande ansökan om koncession.

Exempel finns på att den nuvarande ordningen lett till att domstolar och administrativa myndigheter kommit till olika ståndpunkter i fråga om vad som är försäkringsrörelse. De svårigheter som råder när det gäller att bestämma huruvida en viss verksamhet är att anse som försäkringsrörelse är naturligtvis också till nackdel för den enskilde. särskilt om han riskerar straffpåföljd för olaga försäkringsrörelse.

I likhet med kommittén ärjag av den uppfattningen att man kan komma till rätta med en del av nackdelarna i det nuvarande systemet dels genom att öppna möjligheter för den enskilde att erhålla förhandsbesked huruvida viss verksamhet är att anse som försäkringsrörelse dels genom att ersätta den nuvarande straffrättsliga reaktionen med ett vitesförfarande.

Förhandsbesked

Jag har tidigare (avsnitt 3.1.1) angett vissa riktlinjer för bedömningen huruvida en viss verksamhet skall anses som försäkringsrörelse. En fråga om gränsdragning mellan försäkringsrörelse och annan verksamhet kan likväl i några fall vara svår att avgöra. Det ligger i sakens natur att den som avser att starta en försäkringsrörelseliknande verksamhet har ett intresse av att så snart som möjligt få besked om den planerade verksamheten är försäkringsrörelse och därför förutsätter koncession. Av dessa skäl delar jag kommitténs uppfattning att den enskilde i en sådan situation bör ha möjlighet att få förhandsbesked huruvida den verksamhet han avser att starta är försäkringsrörelse.

Förhandsbesked bör meddelas av försäkringsinspektionen. Ett för- handsbesked bör vara bindande för den myndighet som har meddelat beslutet och för underlydande myndigheter. I praktiken innebär detta följande. Om försäkringsinspektionen i ett förhandsbesked har uttalat att viss verksamhet inte är försäkringsrörelse. kan inspektionen inte senare förelägga den berörde att upphöra med verksamheten eller förelägga ho- nom att ansöka om koncession. Om däremot försäkringsinspektionen i ett förhandsbesked bedömt viss verksamhet som försäkringsrörelse och sö-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 77 46

kandcn därefter har ansökt om koncession bör regeringen i koncessions— ärendet fritt kunna bedöma huruvida den planerade verksamheten är för- säkringsrörelse eller inte.

I fråga om besvärsförfarandet är jag ense med kommittén om att de myndigheter som prövar ansökningar om koncession också skall avgöra frågor om förhandsbesked. Beslut av försäkringsinspektionen rörande för- handsbesked bör alltså kunna överklagas till regeringen.

Jag vill också erinra om att en förutsättning för att förhandsbeskedet skall vara bindande är att verksamheten bedrivs helt i överensstämmelse med vad som angivits i ansökan.

Olaga försäkringsrörelse

När det gäller ingripanden mot den som bedriver försäkringsrörelse utan erforderlig koncession bör det enligt min mening vara möjligt att förenkla det nuvarande systemet och därmed möjliggöra snabbare ingripanden. Det är också angeläget att man begränsar de risker som nu föreligger för att olika myndigheter skall komma fram till skilda bedömningar av vad som är att anse som försäkringsrörelse. Av dessa skäl ansluterjag mig till kommit- téns förslag att brottet olaga försäkringsrörelse skall utmönstras ur försäk- ringslagstiftningen.

Ingripande mot den som bedriver försäkringsrörelse utan koncession bör ske genom vitesföreläggande av försäkringsinspektionen. Hur ett så— dant vitesföreläggande kan utformas framgår av 19 kap. 12 F RL. Föreläg- gandet bör. av samma skäl som jag har anfört i fråga om förhandsbesked, kunna överklagas till regeringen.

Fråga om utdömande av vite bör ankomma på allmän domstol.

3.2 Den materiella koncessionsprövningen

3.2.1 Koncession för svenska försäkringsföretag

Mitt förslag: De materiella koncessionsvillkoren ändras så att konces- sion för försäkringsrörelse beviljas om den planerade rörelsen inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Detta innebär bl.a. att behovsprincipen upphävs. Förslaget syftar till en liberalisering av den restriktiva koncessions- givning som i stort sett har varit förhärskande alltsedan behovsprinci- pen infördes år 1948.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet s. 115 ff).

Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser instämmer med kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran (bil. 3. avsnitt 2).

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85 : 77 47

Färsäkringsinspekrionen menar att en viss liberalisering av koncessions- politiken kan vara motiverad och att detta kan genomföras med gällande lagstiftning. Inspektionen motsätter sig dock inte kommitténs förslag (bil. 3. 2.1).

Bankinspektionen pekar på de samband som finns mellan försäkringssek- torn och banksektorn och anser att etableringsvillkoren bör vara överens- stämmande. Bankinspektionens åsikt är därför att man bör avvakta resul- tatet av den översyn av kreditmarknadens struktur som pågår innan någon ändring görs i koncessionsvillkoren för försäkringsbolag (bil. 3. 2.3).

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redovisat att en överetablering på försäkringsmarknaden ledde fram till att behovsprincipen infördes år 1948. Alltsedan dess har praxis varit restriktiv i frågor om beviljande av konces- sion för nya bolag och utvidgning av befintliga koncessioner. Denna praxis är ett av skälen till att den svenska försäkringsmarknaden nu uppvisar en stark koncentration till ett fåtal företag eller koncerner. Koncentrationen har i själva verket nått en sådan grad att det redan av detta skäl kan vara motiverat med mindre restriktiva koncessionsvillkor.

Införandet av behovsprincipen motiverades även med att det stora anta- let försäkringsgivare på marknaden gjorde det svårt för den enskilde för- säkringstagaren att överblicka och bedöma de ekonomiska villkoren i olika försäkringar. Emellertid har försäkringstagarnas situation förbättrats vä- sentligt sedan 1948. Framför allt i fråga om konsumentförsäkringar har lagstiftningen om tillsyn i högre grad än tidigare riktats in på åtgärder som syftar till att ge försäkringstagaren ett bättre skydd. Försäkringstagarnas ställning har stärkts väsentligt genom konsumentförsäkringslagen (1980:38) och marknadsföringslagen (1975: 1418). Konsumentverket tar upp frågor om konsumentskydd inom försäkringssektorn och har även, tillsammans med försäkringsinspektionen och försäkringsbranschen. inrät- tat konsumenternas försäkringsbyrå. en fristående rådgivningsbyrå i för- säkringsfrågor.

Det bör enligt min mening vara till fördel för försäkringstagarna om konkurrensen stimulerades något och om försäkringstagarnas valfrihet ökade genom att fler försäkringsgivare fick agera på marknaden. Tillkoms- ten av fler försäkringsföretag kan väntas öka priskonkurrensen och även leda till en större variation i utbudet av produkter och en högre service- nivå. Ett sådant synsätt bör dock inte få leda till en så långtgående upp- splittring av marknaden som rådde när behovsprincipen infördes. något som uppenbarligen inte skulle tjäna konsumenternas intresse. Att en sådan situation skulle uppstå på nytt måste emellertid bedömas som helt osanno- likt. även med en mindre restriktiv koncessionsgivning än den som f.n. tillämpas.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 77 48

Frågan om koncessionsvillkorens utformning har också handelspolitiska aspekter. Svenska exportföretag etablerar sig i ökad utsträckning i utlan- det. Ofta önskar företagen i en koncern en enhetlig försäkringslösning för dotterbolagen i samtliga länder där man är verksam. Sådana koncernlös- ningar kan t.ex. innebära att ett svenskt försäkringsbolag följer med ett exportföretag utomlands och försäkrar företagets risker även i utlandet. På detta sätt kan de svenska exportindustriernas etablering på utländska marknader också bidra till en ökad internationalisering av försäkringsverk- samheten.

För de svenska försäkringsbolagens verksamhet i utlandet kan vidare reciprocitetssynpunkter få betydelse. En restriktiv koncessionsgivning i Sverige gentemot utländska försäkringsbolag kan leda till att andra länder försvårar eller förhindrar verksamheten för svenska försäkringsbolag där. Om behovsprincipen slopades skulle utan tvekan svenska försäkringsbo- lags verksamhet i vissa andra länder underlättas. Den ökande internationa- liseringen inom försäkringsområdet talar också rent allmänt för att de svenska koncessionsreglerna bör utformas med beaktande av andra länders lagstiftning på området. Det måste anses vara en fördel att närma de svenska etableringsreglerna till vad som gäller t.ex. inom EG och i de länder inom OECD där svenska försäkringsbolag är verksamma. Sverige är ett av de få länder som fortfarande tillämpar behovsprövning. Sett i internationellt perspektiv talar således starka skäl för att behovsprincipen avskaffas.

Erfarenheterna av behovsprincipen visar att den också är svår att tilläm- pa. Detta gäller i första hand den kvantitativa marknadsbedömning som förutsätts ske. När behovsprincipen infördes underströk man att den inte fick bli ett skydd för de existerande bolagen. Det kan emellertid med visst fog hävdas att behovsprincipen i tillämpningen blivit just ett sådant skydd. En av förklaringarna till detta är att det som regel är svårt att påvisa ett faktiskt behov av ytterligare en försäkringsgivare inom en försäkringsgren där redan ett antal bolag är verksamma.

Det kan också betraktas som en nackdel med behovsprincipen att den. trots de successiva förändringarna av strukturen på försäkringsmarkna- den. tenderat att låsa fast de koncessionsbeviljande myndigheterna i en restriktiv tillståndsgivning. De förhållanden som rådde på den svenska försäkringsmarknaden 1948 och ett antal år därefter motiverade sannolikt en sådan tillämpning av behovsprincipen. Den kraftiga reduktion av anta- let försäkringsbolag som sedan har skett och utvecklingen inom olika verksamhetsgrenar har emellertid inte lett till någon påtaglig förändring i koncessionsgivningen. Med den innebörd som behovsprincipen har är det också förklarligt att koncessionsgivningen måste tendera att bli restriktiv.

Sammanfattningsvis talar de skäl som jag nu har anfört för att behovs- principen avskaffas. vilket innebär att det inte längre ställs upp som villkor för koncession att den planerade rörelsen är behövlig.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 77 - 49

Bankinspektionen har förordat att en lagstiftning rörande etableringsreg- lerna pä försäkringsområdet bör ans-tå tills kreditmarknadskommittén (Fi 1983: 06) har övervägt motsvarande regler inom banksektorn. Jag kan hålla med inspektionen om att det finns vissa skäl som talar för en sådan ordning. Emellertid är det, som kreditmarknadskommittén också har an- tytt (Ds Fi 1984:20 s. 157). svårt att göra direkta jämförelser mellan de båda sektorerna vad gäller koncessionsvillkoren. Inte heller är verksamhe- terna på sådant sätt avhängiga av varandra att man av det skälet behöver avvakta ett ställningstagande inom banksektorn. Jag ser därför inget hinder att nu ta upp frågan om koncessionsvillkor för försäkringsrörelse.

Vad sedan gäller koncessionsvillkoren i övrigt villjag framhålla följande. Näringspolitiken här i landet vilar på principerna om fri etablering och fri konkurrens. Med hänsyn till försäkringsverksamhetens särart och särskilt till de starka krav på skydd för försäkringstagarna som måste ställas och den därav motiverade offentliga tillsynen finner jag det uteslutet att helt avstå från tillståndsprövning. Frågan är dock om denna prövning kan inskränkas till en kontroll av att de i försäkringslagarna och i annan ordning föreskrivna formella och kvalitativa villkoren för den tilltänkta verksamheten är uppfyllda. Detta skulle bl.a. innebära att koncessions- prövningen fick grundas på de för dagen rådande förhållandena på den svenska försäkringsmarknaden. Enligt min mening är det nödvändigt att koncessionsreglerna utformas så att de ger möjligheter också att styra utvecklingen inom försäkringsområdet på lång sikt. Vidare måste man kunna beakta frågeställningar som hänger samman med den internationella utvecklingen inom försäkringsområdet. Jag menar alltså att en materiell koncessionsprövning behövs även i fortsättningen. Den prövningen bör vara inriktad på en allsidig bedömning huruvida den planerade verksamhe- ten kan antas vara förenlig med en på lång sikt sund utveckling av det svenska försäkringsväsendet. Hänsyn bör därvid tas både till de blivande försäkringstagarna i sökandebolaget och till utvecklingen av försäkringsvä- sendet i allmänhet. Vidare kan det inte gärna förutsättas bli en sund utveckling av försäkringsväsendet om verksamheten skulle tendera att få en inriktning stick i stäv mot väsentliga allmänna intressen. Det blir därför ett naturligt led i koncessionsprövningen att ta hänsyn till om den planera- de verksamheten kan antas komma att allvarligt motverka strävanden på andra väsentliga samhällsområden. Som exempel kan nämnas konsu- ment-, kredit-. valuta-. skatte- och handelspolitikens områden.

Den ändring av koncessionsprövningen som här har skisserats bör leda till att det. allmänt sett, blir lättare att erhålla koncession att driva försäk- ringsrörelse. Enligt min mening kommer detta inte att leda till någon mera omfattande nyetablering och inte heller på kort sikt resultera i några mer omfattande strukturförändringar inom det svenska försäkringsväsendet. En friare koncessionsgivning leder emellertid till ökade konkurrensmöj- ligheter, vilket kan öka förutsättningarna för kreativ utveckling på försäk- 4 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 77

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 77 50

ringsområdet. stimulera produktutvecklingen och rent allmänt verka ra- tionaliseringsbefrämjande.

I detta sammanhang vill jag också ta upp en fråga som har aktualiserats av Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Förbundet menar att det med en liberalisering av koncessionsreglerna, som också kommer att gälla för utländska försäkringsföretag som vill bedriva verksamhet i Sverige. är rimligt att begränsa möjligheterna för svenska försäkringstagare att teckna försäkring utomlands. Med undantag för i huvudsak trafikförsäkring finns f.n. inga sådana begränsningar. Att införa en begränsning av det slag som förbundet förordat skulle enligt min mening knappast vara i överensstäm- melse med Sveriges allmänna hållning i handelspolitiska frågor. I vart fall är jag inte beredd att överväga några sådana begränsningar förrän närmare erfarenheter av de nya koncessionsreglerna vunnits.

Den materiella koncessionsprövningen syftar till att en beviljad konces- sion inte skall innebära risker för att en sund utveckling av det svenska försäkringsväsendet äventyras. En sida av prövningen är om den planera- de verksamheten i det enskilda fallet är sund i den mening som avses i FRL. Prövningen måste emellertid också avse huruvida den sökta konces- sionen är förenlig med det långsiktiga kravet på en sund utveckling av försäkringsväsendet. Däremot skall prövningen, till skillnad mot vad som hittills gällt. inte innefatta en kvantitativ bedömning rörande antalet för- säkringsbolag och bolagens möjligheter att täcka försäkringstagarnas be- hov av försäkringsskydd.

Av naturliga skäl är det främst försäkringstagarna som har intresse av att försäkringsväsendet utvecklas i en sund riktning men koncessionsbedöm- ningen måste också ske mot bakgrund av försäkringsväsendets allmänna betydelse i dagens samhälle.

Förutsatt att de formella och kvalitativa kraven är uppfyllda skall alltså koncessionen beviljas om inte den tilltänkta verksamheten bedöms vara oförenlig med en från försäkringstagarnas och samhällets synpunkt sund utveckling av försäkringsväsendet. Detta innebär att sökanden inte skall behöva visa att en ny verksamhet behövs eller främjar en allmänt sett sund utveckling av försäkringsväsendet. Vid prövningen bör hänsyn tas inte endast till den rådande situationen utan även till de utvecklingstendenser som kan överblickas. Vad gäller den senare bedömningen bör det. för att en ansökan skall avslås, anses föreligga påtagliga tecken på att det skulle vara oförenligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet att bevilja ansökan.

Begreppet sund utveckling av försäkringsväsendet återfinns redan i gäl- lande försäkringslagstiftning som kriterium, vid sidan av behovsprincipen, i den materiella koncessionsprövningen. Innebörden har emellertid inte närmare preciserats. En sådan precisering låter sig knappast heller göras i praktiken. eftersom innebörden kan växla med utvecklingen inom försäk- ringsområdet. Syftet är också att prövningen skall kunna anpassas till de

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 77 ' 51

förhållanden som kan skönjas i ett mera långsiktigtperspektiv. Det är vidare nödvändigt att en viss differentiering kan ske vid bedömningen av olika försäkringsområden och försäkringsformer. Slutligen måste möjlig- heter finnas för den myndighet som prövar en ansökan att ta hänsyn till reciprocitetssynpunkter. Även om begreppet sund utveckling av försäk- ringsväsendet så-lunda knappast kan entydigt definieras vill jag i det föl- jande ange vissa faktorer som bör beaktas vid den materiella koncessions- prövningen.

Vid all slags direktförsäkring är det viktigt att ägna uppmärksamhet åt faran för en alltför stor uppsplittring av den svenska försäkringsmarkna- den. En sådan utveckling skulle nämligen kunna leda till att den erforder- liga riskspridningen inte kan uppnås inom mindre försäkringsbolag.

Det kan finnas önskemål att bilda specialbolag som enbart elleri huvud- sak avser att vända sig till extremt goda risker inom ett visst försäkringsta- garkollektiv. Sådana tendenser bör uppmärksammas vid koncessionspröv- ningen. Ett av de grundläggande syftena med försäkringsverksamhet är nämligen solidaritetstanken. vilken innebär bl.a. att försäkringstagarna inom ett större kollektiv gemensamt delar riskerna för skada. En utbryt- ning av extremt goda risker skulle kunna innebära att övriga, mindre goda n'sker inom kollektivet fick svårt att till överkomlig kostnad ordna sitt försäkringsskydd.

En annan fråga som bör uppmärksammas är eventuella premiedifferen- tiering. Graden av premiedifferenticring är ytterst en avvägningsfråga. Premien bör differentieras med hänsyn till påtagliga riskskillnader. Likaså bör skadeförebyggande åtgärder kunna uppmuntras genom premierabat- ter. Det avgörande är om inriktningen på speciella målgrupper och diffe- rentieringen av premierna drivs så långt att vissa försäkringstagarkatego- rier missgynnas på ett sådant sätt att solidaritetstanken inte längre upp- fylls. Liksom man kan ingripa mot en premiedifferenticring som inte be- tecknas som sund i ett bestående försäkringsbolag bör den koncessionsbe- viljande myndigheten ha möjlighet att hindra uppkomsten av vad som. från de här behandlade utgångspunkterna, kan betraktas som osunda specialbo- lag.

Risken för en ökning av driftkostnaderna inom hela försäkringsområdet eller inom den aktuella verksamhetsgrenen bör också uppmärksammas vid koncessionsbedömningen. Ett existerande försäkringsbolag kan delvis ut- nyttja sin redan uppbyggda organisation medan däremot ett nybildat. fri- stående försäkringsbolag till relativt höga kostnader måste bygga upp en helt ny administration och försäljningsorganisation. De totala driftkostna- derna inom branschen bör emellertid inte i någon väsentlig grad påverkas av det måttliga antal nyetableringar och utvidgningar av befintliga rörelser som kan förväntas till följd av de föreslagna. mindre restriktiva konces- sionsreglerna.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 77 ' 52

l koncessionsbedömningen måste också beaktas de fördelar för försäk- ringstagarna som en viss ökning av antalet bolag kommer att innebära. Konkurrensen på den svenska försäkringsmarknaden ökar liksom försäk- ringstagarnas valfrihet.

På direktförsäkringssidan skiljer sig förhållandena avsevärt mellan kon- sumentförsäkringsområdet (t.ex. person-, hem-. villa- och motorfordons- försäkring) och övriga försäkringsområden (t.ex. företags—, sjö- och tran- sportförsäkring). Inom de senare försäkringsområdena talar samhällsin- tressen av handels- och valutapolitisk art närmast för att i huvudsak låta företagsförsäkring och närliggande försäkringsgrenar utvecklas fritt.

När det gäller de svenska försäkringsbolagens direktförsäkringsverk- samhet utomlands bör koncessionsprövningen främst inriktas på att de svenska försäkringstagarnas intressen inte äventyras genom utlandsetab- lering. FVK kommer i ett senare betänkande att behandla frågor som har samband med de svenska försäkringsbolagens alltmer omfattande verk- samhet utomlands och försäkringsverksamhetens ökande internationalise- ring. I samband med att kommitténs förslag i den delen behandlas kan det bli anledning att återkomma till koncessionprövningen vad gäller försäk- ringsverksamhet utomlands.

Indirekt försäkring eller återförsäkring kan drivas antingen av rena åter- försäkringsbolag. som endast har koncession för återförsäkringsverksam- het. eller av direktförsäkringsbolag som har koncession också för återför- säkring. När det gäller ren återförsäkringsverksamhet ligger det i sakens natur att koncessionsprövningen i huvudsak får avse en bedömning av de formella och kvalitativa krav, inte minst solvenskrav, som skall ställas på den tilltänkta verksamheten. När det gäller bolag som meddelar både direktförsäkring och återförsäkring bör koncessionsprövningen. förutom de formella och kvalitativa kraven, avse en bedömning av risken för att bolagets svenska direktförsäkringstagares säkerhet skulle komma att för- svagas på grund av mottagna återförsäkringsaffärer.

I detta sammanhang vill jag också erinra om att ägarförhållandena i ett företag kan ha betydelse vid en bedömning huruvida det är förenligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet att bevilja koncession för en viss verksamhet. Jag går emellertid inte nu närmare in på denna fråga. eftersom den f.n. övervägs av FVK.

3.2.2 Koncession för utländska försäkringsföretag

Mitt förslag: För ett utländskt försäkringsföretag som vill driva försäk- ringsrörelse genom generalagent i Sverige skall gälla samma konces- sionsvillkor som för svenska försäkringsföretag. (Liksom enligt gällan- de bestämmelser får dock ett utländskt försäkringsföretag utan konces- sion bedriva återförsäkringsrörelse här i landet.)

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 77 : 53

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet. s. 119 ff).

Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanser- na (bil. 3, avsnitt 3).

Skälen för mitt förslag: Ett utländskt försäkringsföretag som vill bedriva försäkringsverksamhet i Sverige kan välja mellan två former för verksam- heten. Ett sätt är att bedriva den genom ett svenskt dotterbolag. Reglerna blir då alltigenom desamma som gäller för ett svenskägt försäkringsbolag. Verksamheten kan emellertid också bedrivas genom en generalagent. 1 sådant fall regleras verksamheten av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Enligt min mening bör koncessionsvillkoren utformas så att man. såvitt möjligt, uppnår konkurrenslikställighet mellan svenska och utländska före- tag på försäkringsmarknaden här i landet. I detta syfte föreslår jag likaly- dande koncessionsvillkor för sådan rörelse som ett utländskt försäkrings- företag vill driva här i landet genom generalagent som jag tidigare (avsnitt 3.2.1) föreslagit för svenska försäkringsbolag.

Att koncessionsvillkoren överensstämmer utesluter inte att vissa fakto- rer kan tillmätas särskild vikt i ärenden om koncession för utländska företag. Det ligger i sakens natur att samhällsintressen av främst handels- och valutapolitisk art beaktas. Vidare bör tillståndsmyndigheten kunna ta viss hänsyn till om svenska försäkringsbolag över huvud taget kan få tillstånd att driva försäkringsrörelse i sökandeföretagets hemland eller om dessa möjligheter påverkas av den svenska tillständsmyndighetens beslut.

3.2.3 Verksamhetsplan

Mitt förslag: Koncessionsansökningen skall vara åtföljd av en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet. s. 121 ff).

Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser har särskilt tagit upp frågan om verksamhetsplan.

Försäkringsjuridiska föreningen anser det tveksamt om en bestämmelse om verksamhetsplan bör ingå i lagen (bil. 3. 2.12).

Svenska aktuarie/öreningen menar att koncessionssökanden i verksam- hetsplanen även bör principiellt definiera den marknad han ämnar bearbeta (bil. 3, 2.14).

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 77 54

Skälen för mitt förslag: Prövningen av en koncessionsansökan innefattar bl.a. en allmän bedömning av omfattningen och beskaffenheten av den planerade verksamheten. Denna prövning grundas bl.a. på innehållet i bolagsordningen och, i fråga om livförsäkringsrörelse. grunderna för verk- samheten. Utöver uppgifterna i dessa handlingar har naturligtvis myndig- heten som prövar ansökan möjlighet att fordra in de ytterligare uppgifter från sökanden som bedöms erforderliga för myndighetens ställningstagan- de.

i flera länder ställs det krav på att den som söker koncession för försäkringsrörelse skall förete en plan för den tilltänkta verksamheten. På något håll har en sådan plan också tillagts den betydelsen att tillsynsmyn- digheten, efter det att koncession meddelats, kan ingripa om företaget i sin verksamhet avviker från planen.

Som Försäkringsjuridiska föreningen framhåller är det självklart redan nu så att ett företag som söker koncession måste prestera ingående utred- ning om den tilltänkta verksamheten. Jag menar emellertid att det kan ha ett visst värde att i lagen införa ett krav på att sökanden skall förete en plan för verksamheten. Därigenom betonas att prövningen huruvida en viss verksamhet är oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet även bör ta sikte på hur den tilltänkta verksamheten kommer att gestalta sig i ett något längre perspektiv. I detta sammanhang kan också nämnas att banklagsutredningens (Fi 1976:04) förslag till ny banklagstiftning (SOU 1984126-29) innehåller motsvarande krav på den som söker oktroj för bankrörelse. Av nu anförda skäl biträder jag kommitténs förslag i denna punkt.

Verksamhetsplanen skall i princip endast utgöra en grund för prövning av koncessionsansökningen. Det förhållandet att bolaget senare i sin verk- samhet avviker från planen utgör inte skäl för ingripande från försäkrings- inspektionens sida om avvikelsen inte innefattar sådant missförhållande som avsesi 19 kap. 11 FRL.

Syftet är att uppgifterna i verksamhetsplanen skall komplettera de upp- gifter om den tilltänkta verksamheten som finns i bolagsordningen och. för livförsäkringsrörelse. i grunderna. Vad gäller det närmare innehållet i planen kan jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag. Planen bör alltså innehålla t.ex. följande uppgifter.

| En allmänt hållen beskrivning av innebörden av de försäkringstekniska grunderna. . De försäkringsvillkor som anger försäkringsskyddets omfattning och som bolaget avser att tillämpa. . De principer för avgiven återförsäkring som bolaget avser att tillämpa. . En prognos över det förväntade ekonomiska utfallet under det inledande skedet av verksamheten.

0 En redogörelse för hur bolagets organisation kommer att vara utformad och bolagets verksamhetsområde.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85 : 77 55

Det ligger i sakens natur att innehållet i verksamhetsplanen måste anpas- sas efter vad koncessionsansökningen avser. De myndigheter som prövar ansökningar om koncession måste också i det enskilda fallet ha möjlighet att begära de kompletteringar av uppgifterna i planen som anses erforder- liga.

3.2.4 Utländskaförsäkringsmretags depositionsskyldighet

Mitt förslag: Ett utländskt försäkringsföretag som driver skadeförsäk- ringsrörelse i Sverige skall deponera värdehandlingar till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten av direkt försäkring under räken- skapsåret (Ornslutningsrelaterad deposition)". dock lägst ett belopp mot- svarande 300 basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (basbeloppsanknuten minimideposition). Depositionen skall göras i värdehandlingar som försäkringsinspektionen har godkänt.

Ett utländskt försäkringsföretag som driver lii-försäkringsrörelse skall deponera dels minst ett belopp motsvarande 300 basbelopp. dels. liksom hittillS, i särskilda tillgångar redovisa värdet av de försäkrings- tekniska skulderna. Av minimidepositionen på 300 basbelopp får 90 % användas för att redovisa tillgångar som skall motsvara värdet av de försäkringstekniska skulderna. Minst 10 % av minimidepositionen skall göras i värdehandlingar som försäkringsinspektionen har godkänt. Det nuvarande tillägget till de försäkringstekniska skulderna slopas.

Försäkringsinspektionen får rätt att medge en lägre minimideposition än 300 basbelopp om detta är motiverat med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av rörelsen.

Deposition skall göras i bank (bankaktiebolag, sparbank eller kredit- kassa inom jordbrukskasserörelsen).

Förslaget föreslås helt genomfört inom tre år. Om särskilda skäl i något fall föreligger får försäkringsinspektionen förlänga denna an- passningstid med ytterligare högst två år.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag, med det undanta- get att kommittén föreslår att deposition skall ske i riksbanken (betänkan- det, 5. 124 ff).

Remissinstanserna: Förslaget har i stort godtagits av remissinstanserna.

Fullmäktige i Sveriges riksbank anser att deponering bör ske i annan bank än riksbanken (bil. 3, 3.3).

Svenska aktuarieföreningen menar att förslaget inte är konkurrensneutralt eftersom svenska bolag är tvingade att placera medel i s.k. prioriterade värdehandlingar, som ger lägre avkastning än nödvändigt (bil. 3, 3.5).

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 77 56

Skälen för mitt förslag: Syftet med depositionsskyldigheten är att skapa trygghet för de utländska försäkringsföretagens kunder i Sverige. Därut- över bör beaktas att reglerna om depositionsskyldighet utformas med sikte på att såvitt möjligt upprätthålla konkurrenslikställighet mellan svenska och utländska försäkringsföretag.

Reglerna om depositionsskyldighet gäller endast sådan verksamhet som bedrivs genom generalagent.

När det gäller säkerhetskravet för utländska företags skade/"('irsäkrings- rörelse i Sverige har jag. i likhet med kommittén. funnit att man av praktiska skäl bör basera säkerhetskraven på bruttopremieinkomsten från den svenska affären. Vid fastställandet av säkerhetskravets relation till bruttopremieinkomsten bör det beaktas att en del av riskerna återförsäkras och att ansvarigheten därigenom begränsas.

För att skapa trygghet för försäkringstagarna under företagets uppbygg- nadsskede och så länge som rörelsen är av liten omfattning bör en minimi- deposition föreskrivas. Uppenbarligen måste en sådan regel kombineras med föreskrifter om en omslutningsrelaterad deposition för att erforderlig säkerhet skall uppnås för den som försäkrar i företag med en omfattande rörelse. Kombinationen av minimideposition och omslutningsrelaterad de- position innebär att det högsta av de båda beloppen blir den faktiska depositionen.

Minimidepositionen bör relateras till basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Vad gäller beloppets storlek är följande att beakta. Betryggande säkerhet för försäkringstagarna skall uppnås. Beloppet bör vidare bestämmas så att ökad konkurrenslikställighet, jämfört med nuva- rande förhållanden. uppnås mellan svenska och utländska försäkringsföre- tag. Depositionsbeloppet får vidare inte sättas så högt att det väsentligt överstiger vad som gäller i andra länder och av det skälet skulle kunna uppfattas som ett faktiskt hinder för etablering i Sverige. Från dessa utgångspunkter harjag kommit fram till att en deposition motsvarande 300 basbelopp bör vara en rimlig nivå för minimidepositionen.

Den omslutningsrelaterade depositionen bör i princip motsvara vad svenska försäkringsbolag redovisar för egen räkning i försäkringstekniska skulder. Utifrån denna förutsättning har jag. i likhet med kommittén. kommit fram till att den omslutningsrelaterade depositionen bör bestäm- mas till 100 % av bruttopremieinkomsten.

Också för liiförsäkringsrörelse bör en minimideposition motsvarande 300 basbelopp krävas. Vad gäller reglerna i övrigt om deposition måste beaktas att förhållandena inom livförsäkringsområdet i flera avseenden skiljer sig från vad som gäller inom området för skadeförsäkring.

För livförsäkringsrörelse är ett utländskt företag skyldigt att redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna. Vidare gäller att ett belopp motsvarande värdet av skulderna skall vara redovisat i vissa värdehandlingar. som skall förvaras på särskilt sätt. Dessa tillgångar

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 77 57

är pantsatta och får endast användas för fullgörande av företagets på försäkringsavtalen grundade förpliktelser. '

Depositionerna får användas. förtitom för nu nämnda förpliktelser. även för betalning av böter. viten. avgifter o.d. I överensstämmelse med vad kommittén har föreslagit bör 90 % av minimidepositionen få användas för att redovisa tillgångar som skall motsvara värdet på de försäkringstekniska skulderna.

Den nuvarande bestämmelsen om tillägg till de försäkringstekniska skul- derna inom livförsäkring avsågs vid införandet motsvara den för svenska livförsäkringsbolag stadgade skyldigheten att göra avsättning till säker- hetsfond. Kravet på sådan avsättning upphörde vid årsskiftet 1982/83. Bestämmelsen om tillägg till de försäkringstekniska skulderna för utländs- ka försäkringsföretag bör därför upphävas.

Det är tänkbart att den basbeloppsanknutna minimidepositionen i vissa fall kan te sig oskäligt hög. Försäkringsinspektionen bör därför ha rätt att i särskilda fall medge en lägre minimideposition än 300 basbelopp. Avgöran- de för om sådan dispens skall meddelas bör vara omfattningen och beskaf- fenheten av rörelsen.

Säkerhetskravet bör uppfyllas genom att tillgångar till motsvarande vär- de deponeras i Sverige. I frågan om vem som skall kunna förvara de deponerade tillgångarna har fill/mäktige i riksbanken framhållit att man såvitt möjligt försöker renodla verksamheten till centralbanksfunktioner. Fullmäktige ser heller inte några särskilda skäl för att deposition skall ske i riksbanken och inte i annan bank.

Jag instämmer med fullmäktige i denna del och föreslår att deposition skall ske i bankbolag, sparbank eller kreditkassa inom jordbrukskasserö- relsen i Sverige.

Liksom tidigare bör det ankomma på försäkringsinspektionen att ange vilka värdehandlingar som skall godkännas för deposition. Urvalet bör ske med utgångspunkt i kraven på säkerhet för försäkringstagarna samt kon- kurrenslikställighet mellan svenska och utländska försäkringsföretag.

De föreslagna reglerna om minimidepositioner innebär, som jag tidigare nämnt, en skärpning ijämförelse med vad som i dag gäller. De nya reglerna kommer att gälla även för sådana utländska försäkringsföretag som nu är verksamma i Sverige. För att ge dessa företag möjlighet att successivt anpassa sina depositioner till de strängare kraven bör det bestämmas en övergångstid på tre år. Om särskilda skäl föreligger bör den tiden. efter prövning från fall till fall, kunna förlängas av försäkringsinspektionen med högst två år.

I anledning av vad Svenska aktuariefireningen uttalat om placering av medel i prioriterade tillgångar vill jag framhålla följande. De föreskrifter om allmän placeringsplikt för försäkringsföretag med svensk koncession som riksbanken, med Stöd av den kreditpolitiska lagstiftningen. meddelat gäller i princip för såväl svenska som utländska försäkringsföretag. Av praktiska skäl har riksbanken undantagit mindre bolag från placeringsplikt.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 77 58

Eftersom de utländska försäkringsföretagens rörelser i Sverige i samtliga fall har en relativt liten omfattning har dessa företag inte kommit att omfattas av den allmänna placeringsplikten. Detsamma gäller f.ö. även för mindre svenska försäkringsbolag. Jag kan inte se att de omständigheter som jag här har redovisat innefattar något avsteg från principen om kon- kurrenslikställighet mellan svenska och utländska försäkringsbolag.

3.2.5 Övrigafrågor Registrering av undersrt'idsföreningar

Verksamheten i understödsföreningar (föreningar för inbördes bistånd med uppgift att lämna hjälp och stöd åt sina medlemmar eller deras anhöri- ga) regleras av lagen (1972: 269) om understödsföreningar. En sådan för- ening skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under tillsyn av inspektionen. Enligt 4 & nämnda lag får registrering endast ske om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. För understödsföre- ningarna gäller alltså en behovsprincip av samma innebörd som i fråga om försäkringsrörelse.

Kommittén har inte föreslagit någon ändring i lagen om understödsför- eningar, såvitt gäller villkoren för registrering.

Frågan om en översyn av lagen om understödsföreningar kommer att tas upp i samband med behandling av kooperationsutredningens (I 1977:01) förslag till ny lagstiftning om kooperativa föreningar.

Mot den här angivna bakgrunden finnerjag inte skäl att i detta samman- hang ta upp frågan om en ändring av registreringsvillkoren för understöds- föreningar.

3.3 Försäkringsverksamhet genom captivebolag

Mitt förslag: Den verksamhet som drivs av ett captivebolag - dvs. ett försäkringsbolag som ingår i en koncern med uppgift att försäkra de övriga koncernbolagens risker — skall principiellt inte anses oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Koncessionsprövning- en skall således ske enligt de villkor som föreslås gälla för försäkrings- bolag i allmänhet.

I beslutet om koncession skall anges att ett captivebolag. som önskar ge koncernbidrag, dessförinnan måste ha gjort maximala avsättningar till säkerhetsreserv.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet s. 180 ff).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag godtas i huvudsak av remissinstan- serna (bil. 3, avsnitt 4).

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 77 59

Näringsfrilzetsombudsrnannen ( N O) hävdar dock att förslaget präglas av väl stor försiktighet till nyetablering, speciellt vad gäller direktförsäkrings- captives (bil. 3. 4.2). .

Kammarrätten i Stockholm och rik.;s'kalMi'er/(ät (RSV) menar att skyl- digheten för captivebolag att göra maximala avsättningar till säkerhetsre- serven innan bolaget får ge koncernbidrag bör tas in i kommunalskattela- .gen (bil. 3, 4.3 och 4.5).

RSV redovisar vissa skattefördelar för captivebolag. RSV framhåller att captivebolagens verksamhet är åtskild från den övriga verksamheten inom koncernen och att det mot denna bakgrund bör övervägas att införa ett undantag från avdragsrätten för koncernbidrag till captivebolag (bil. 3. 4.5).

Svenska Försäkringsbolag Riksförbund har understrukit vikten av att riksbankens föreskrifter på det kreditpolitiska området om allmän place- ringsplikt också träffar captivebolagen för att man skall kunna upprätthålla konkurrenslikhet mellan dessa bolag och försäkringsbolag i allmänhet (bil. 3. 4.8).

Försäkringsjuridiska föreningen önskar ökad klarhet i fråga om möjlig- heterna för captivebolag att försäkra risker utanför koncernen (bil. 3, 4.11).

AGA Re och Electrolux Re hävdar att det inte finns skäl att göra några särskilda begränsningar vad gäller koncernbidrag från captivebolag (bil. 3, 4.12 och 4.13).

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare uttalat att den verksamhet som ett captivebolag bedriver är att anse som försäkringsrörelse. Alltså krävs koncession för sådan verksamhet. I detta avsnitt behandlas de särskilda aspekter som aktualiseras vid en prövning av den verksamhet som ett captivebolag bedriver.

1 avsnitt 2.5 har jag redovisat de fördelar som man vanligen ser i att försäkra koncernens risker i ett captivebolag. Själv vill jag särskilt framhål- la följande. Med captivesystem skapas förutsättningar för ökat självriskta- gande inom en koncern. Detta stimulerar i sin tur den skadeförebyggande verksamheten, något som från samhällsekonomisk synpunkt måste betrak- tas som i hög grad positivt. Konkurrensen från captivebolag kan också verksamt bidra till vidareutveckling av försäkringslösningar inom området för företagsförsäkring.

Ett captivebolag kan ha till uppgift att direkt försäkra koncernbolagens risker (s.k. direktförsäkringscaptive") eller att indirekt försäkra koncernens risker (s.k. återförsäkringscaptive). De tre captivebolag som verkar i Sve- rige är av det senare slaget. Som angetts i det föregående innebär detta att koncernbolagen. när de tecknar försäkring hos ett utomstående försäk- ringsbolag. kräver att detta bolag skall återförsäkra riskerna hos koncer- nens captivebolag. Två av de svenska captivebolagen har sin koncession

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85: 77 60

begränsad till koncernens risker vid anläggningarna utomlands. Den tvek— samhet som har funnits inför etablering av captivebolag har emellertid gällt möjligheten att försäkra även en koncerns risker vid anläggningar belägna i Sverige. Tveksamheten har närmast gällt huruvida en sådan etablering är förenlig med behovsprincipen i de nuvarande koncessionsreglerna. Detta har lett till att endast ett bolag. AGA Re, fått koncession och detta under begränsad tid. i avvaktan på det utredningsarbete som nu slutförts.

En omfattande etablering av svenska captivebolag som försäkrar även risker i Sverige sägs ibland innebära en alltför stor uppsplittring av försäk- ringsmarknaden och därför medföra negativa effekter för försäkringskol- lektivet i stort. 1 ett captivesystem för återförsäkring måste direktförsäk- rarna återförsäkra större delen av riskerna hos captivebolaget. Den minsk- ning av ätertörsäkringsvolymen som blir följden för de traditionella bola- gen kan medföra att de går miste om vissa stordriftsfördelar och även vissa favörer från premiesynpunkt. som kan erhållas vid stora volymer av åter— försäkring. Dessa bolag kan även förlora en del av den reciproka återför- säkringsaffär som de annars normalt skulle ha erhållit i byte mot egen avgiven affär. En sådan nedgång på den traditionella återförsäkringsmark- naden kan dock, åtminstone till en del. kompenseras genom att captivebo- lagen i sin tur återförsäkrar hos svenska försäkringsbolag. Totalt sett bör riskerna för en mera betydande minskning av de traditionella försäkrings— bolagens reciproka affärer vara begränsade. Det kan också nämnas att den rätt som företag och andra har att teckna försäkring utomlands i vissa avseenden kan få samma följder. F.ö. har de hittillsvarande captivebola- gen i stor utsträckning placerat sin återförsäkring hos svenska försäkrings- bolag. antingen direkt eller via internationella återförsäkringsbolag. Capti- vebolagens verksamhet bedöms därför inte hittills ha haft några mera påtagliga negativa effekter på de traditionella bolagens försäkringsaffär.

Jag har tidigare (avsnitt 4.2) redovisat de negativa effekter som uppkom- mer om det etableras specialbolag som avser att vända sig till extremt goda risker. något som i regel leder till högre premier för försäkringstagarkollek- tivet i övrigt. Tanken att inrätta captivebolag vilar till en del på den förutsättningen att man inom koncernen har bättre skadeutfall än genom- snittet av försäkringstagarkollektivet. Etablering av captivebolag skulle alltså kunna få delvis samma följder som angetts i fråga om de här nämnda specialbolagen. Emellertid är det redan nu så att premierna för storföreta- gen är differentierade med hänsyn till riskens art även i traditionella försäkringslösningar och än mer i de alternativa lösningar, t.ex. kontosy- stem. som försäkringsbolagcn utvecklat under senare år. Alltså kan hän- syn till solidariteten inom försäkringstagarkollektivet knappast motivera en restriktiv hållning till just captivebolag.

Frågan huruvida etablering av captivebolag i Sverige kan inverka på valutarörelserna bör något beröras. Negativa effekter kan uppkomma om captivebolaget retrocederar enbart till utländska återförsäkringsbolag och om utländsk expertis får svara för administrationen av captivebolaget.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 77 61

Försäkring i captivebolag kan emellertid också ge positiva valutaeffekter om en sådan försäkringsform leder till att utländska dotterbolag i svenska koncerner försäkrari Sverige i stället för lokalt och om retrocessioncn sker till svenska försäkringsbolag. Det finns emellertid inte anledning anta annat än att försäkringsverksamhet i captivebolag endast skulle ha margi- nell inverkan på valutarörelserna ijämförelse med det fallet att verksamhe- ten förblev i de traditionella försäkringsbolagcn.

De skäl som här har redovisats talar enligt min mening för att försäk- ringsverksamhet i captivebolag principiellt sett inte är oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Denna bedömning vinner stöd av de erfarenheter som vi hittills har haft av sådan verksamhet i Sverige. Alltså bör koncession i princip kunna ges för försäkringsverksamhet i captivebolag. Sådan koncession bör ges under samma förutsättningar som för försäkringsbolag i allmänhet. Koncession skall alltså beviljas om inte den planerade rörelsen bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. De faktorer som jag har redovisat i mina allmänna överväganden om den materiella koncessionsprövningen (avsnitt 3.2) bör beaktas även vid koncessionsprövning för ett captivebolag. Ett förhållande som särskilt bör beaktas i detta sammanhang är att en koncern kan välja att förlägga sitt captivebolag utomlands med möjlighet att därifrån försäkra även riskerna vid koncernens anläggningar i Sverige.

De bedömningar som här har redovisats är i allt väsentligt grundade på erfarenheter av återförsäkring i captivebolag. Mycket talar emellertid för att det kan visa sig lämpligt att bedriva också direktförsäkring i captivebo- lag. lnnan man vunnit närmare erfarenheter av sådan verksamhet bör dock eventuella koncessioner begränsas till en tidrymd som kan tjäna som lämplig försöksperiod.

Under remissbehandlingen har frågan om captivebolagens möjligheter att försäkra risker utanför koncernen tagits upp. Jag har en viss förståelse för att det av praktiska och ekonomiska skäl i vissa fall skulle kunna vara fördelaktigt att i ett captivebolag försäkra sådana risker utanför koncernen som har nära anknytning till verksamheten i koncernen. Denna fråga har emellertid ett visst samband med den mera allmänna frågan om ägarförhål- landena i försäkringsbolag, vilken kan komma att tas upp av FVK i dess fortsatta arbete. Av detta skäl och mot den bakgrund i övrigt som här har angetts är jag f.n. inte beredd att förorda en så vittgående koncessionsgiv- ning.

Det finns också anledning att ta upp vissa skattefrågor med anknytning till captivebolagens verksamhet. Ett captivebolag skall, i likhet med övriga försäkringsbolag. göra avsättningar till försäkringstekniska skulder (pre- mie-. ersättnings- och skadebehandlingsreserv samt sådan tilldelad återbä- ring som inte har förfallit till betalning). Dessa avsättningar får sedan förstärkas med avsättningar till en särskild säkerhetsreserv enligt den av försäkringsinspektionen upprättade s.k. normalplanen. F.n. gäller att av-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 77 62

sättningar till säkerhetsreserven för indirekt försäkring får uppgå till högst 200 % av premieinkomsten för egen räkning. Dessa avsättningar är av- dragsgilla vid beskattningen och kan alltså fungera som en obeskattad reserv. Skatteeffekterna är mest påtagliga under captivebolagets uppbygg- nadsskede. Därefter kan de öka endast i den mån captivebolagets pre- mieinkomst för egen räkning ökar.

För captivebolag, liksom för andra företag inom eller utanför försäk- ringsbranschen, anges i 43 ä 3 mom. och i punkt 3 av anvisningarna till 43 få kommunalskattelagen (_l928:370) under vilka förutsättningar koncernbi- drag kan ges med avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för motta- garen. De befintliga svenska captivebolagen har alltså haft möjlighet att lämna och ta emot koncernbidrag. Som framgått i avsnitt 2.5 har de också i stor utsträckning utnyttjat denna möjlighet.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om rätten för ett captivebolag att ta emot och ge koncernbidrag med den skatteutjämningseffekt som därmed vanligen uppstår. Enligt min mening bör denna fråga bedömas från utgångspunkten att försäkringsverksamhet bör drivas på så långt möjligt lika villkor. Detta gäller också för captivebolag ijämförelse med traditio- nella försäkringsbolag. Eftersom captivebolagen har till uppgift att försäk- ra enbart risker inom koncernen är det dock inte möjligt att uppnå total likhet med traditionella försäkringsbolag. Även försäkringsbolag i allmän— het har rätt att ge och ta emot koncernbidrag. Eftersom möjligheterna för ett försäkringsbolag att äga dotterbolag utanför försäkringsbranschen är starkt begränsade får dock möjligheten till koncernbidrag i dessa fall mind- re praktisk betydelse.

Ett captivebolag kan alltså lämna koncernbidrag till ett annat dotterbo- lag i koncernen som går med förlust eller som har outnyttjade vinstregle- ringsmöjligheter i form av överavskrivningar. avsättning till resultatutjäm- ningsfond, nedskrivning av varulager eller avsättning till investeringsfond. På detta sätt kan koncernen skjuta upp eller. om bidraget används för att täcka en förlust, undgå beskattning av captivebolagets vinstmedel. På motsvarande vis kan captivebolaget ta emot bidrag från andra koncernbo- lag och avsätta dessa medel till säkerhetsreserv och därigenom uppskjuta beskattningen.

En koncern med captivebolag kan alltså vinna vissa skattefördelar ge- nom att utnyttja möjligheten att lämna koncernbidrag, något som inte kan uppnås i koncerner som anlitar traditionella försäkringsbolag. Enligt min mening får dock koncernbidrag från ett captivebolag, på samma sätt som t.ex. återbäring vid konventionell försäkring, anses vara ett naturligt sätt att återföra överskott från försäkringsrörelsen till koncernbolagen. Kon- cernbidraget skulle f.ö. kunna ersättas med andra former för överföringar. liknande dem som traditionellt tillämpas inom försäkringsbranschen. Ett direktförsäkringscaptive kan lämna återbäring till koncernbolagen på för- säkringsmässiga grunder, exempelvis i förhållande till resp. bolags skade-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 77 63

resultat. När det gäller ett återförsäkringscaptive är det dock svårare att finna en lika smidig metod att fördela överskott som möjligheten att ge koncernbidrag innebär. Vill man fördela captivebolagens överskott med hänsyn till koncernbolagens affärsmässiga resultat, t.ex gynna bolag som går med förlust. kan koncernbolagen genom koncernbidrag sinsemellan fördela återbäringen från captivebolaget. Däremot skulle det vara svårare att begränsa återbäringen till att enbart avse de svenska dotterbolagen.

I likhet med FVK anser jag att möjligheten för ett captivebolag att ge koncernbidrag är ett smidigare sätt än de metoder som man annars skulle ha varit hänvisad till för att återföra captivebolagets överskott till dem som har bidragit därtill. Det finns därför inte skäl att utesluta möjligheten för ett captivebolag att ge koncernbidrag. För att säkerställa att captivebolagets konsolidering är god bör dock den begränsningen göras att koncernbidrag får ges först sedan maximala avsättningar gjorts till säkerhetsreserven. Motiven för denna begränsning är. enligt min mening, uteslutande av försäkringsteknisk natur. Jag kan därför inte ansluta mig till den uppfatt- ning som under remissbehandlingen framförts av kammarrätten i Stock- holm och av riksskatteverket att begränsningen bör införas i kommunal- skattelagen. I likhet med FVK finnerjag det lämpligast att begränsningen tas in i beslutet om koncession för resp. bolag.

Jag vill också något uppehålla mig vid frågor som har anknytning till ett captivebolags rätt att ta emot koncernbidrag. l medvetande om att ett dåligt resultat kan kompenseras genom mottagande av koncernbidrag skul- le ett captivebolag kunna välja att hålla låg konsolidering och därmed också en låg premienivå. Ett sådant förfarande skulle. i vart fall när det gäller direktförsäkringscaptive. kunna påverka konkurrensbilden på ett sådant sätt att det fick ses som ett osunt inslag i försäkringsverksamheten. Emellertid ligger det inom ramen för försäkringsinspektionens tillsynsupp- gifter att förhindra captivebolagen att på detta sätt utnyttja möjligheten att erhålla konCernbidrag. Jag finner därför inte skäl att föreslå någon begräns- ning av rätten för captivebolag att ta emot koncernbidrag av övriga kon- cernbolag.

Med stöd av lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel har regeringen förordnat att allmän placeringsplikt får tillämpas i fråga om försäkrings- företag med svensk koncession (senast SFS 1983z917). Riksbanken har därefter beslutat att sådana försäkringsföretag skall placera en viss del av sina tillgångar i prioriterade obligationer. Från denna placeringsplikt har undantagits vissa mindre bolag, närmare bestämt sådana med en balans- omslutning på mindre än 50 milj. kr. Den begränsningen innebär att de häri landet verksamma captivebolagen inte ålagts någon placeringsplikt.

I sitt remissyttrande har Svenska F örsäkrin gsbolags Riksförbund under- strukit vikten av att den av riksbanken föreskrivna placeringsplikten för försäkringsbolag får gälla även captivebolag. Detta för att konkurrenslik- ställighet skall uppnås mellan dessa bolag och övriga försäkringsbolag som är verksamma inom området för företagsförsäkring.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 77 64

Den begränsning av allmänna placeringsplikten som riksbanken brukar medge är betingad främst av praktiska skäl. 1 och för sig harjag förståelse för riksförbundets ståndpunkt att man i möjligaste mån bör eftersträva konkurrenslikställighet mellan alla försäkringsgivare. Det förhållandet att dessa mindre bolag undantas från placeringsplikten har emellertid. enligt min bedömning, inte sådan effekt att det menligt rubbar förutsättningarna för konkurrensen mellan bolagen. Det är enligt min mening lämpligt att riksbanken även framgent beaktar konkurrensaspekter när man utformar föreskrifter om allmän placeringsplikt.

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartcmentet upprättats förslag till I '

1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713),

2. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsför- etag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärendet som bilaga 4.

5. Specialmotivering

5.1. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713)

1 kap. 1 & Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt denna lag, om inte annat följer av 2 & eller av 10 & fjärde stycket.

Försäkringsinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksam- het.

Ett förhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhands- besked är även försäkringsinspektionen bunden av detta besked.

1 kap. 1 & Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta enligt denna lag, om inte annat följer av 2 & eller av 10 & fjärde stycket.

Eftersom någon legaldefinition av begreppet försäkringsrörelse inte fö- reslås är första stycket oförändrat. De kriterier som bör vara avgörande för huruvida en viss verksamhet är att betrakta som försäkringsrörelse har angetts i avsnitt 3.1.

Enligt andra stycket, som är nytt, skall försäkringsinspektionen efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet. Inspektionens beslut kan. enligt 19 kap. 13 & FRL, överklagas hos regeringen.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 77 65

Enligt tredje stycket, som också är nytt. är ett förhandsbesked bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. alltså vanligen försäkringsin— spektionen. Om inspektionens beslut efter besvär har prövats av regering- en bör dock. av naturliga skäl. både regeringen och inspektionen vara bundna av regeringens beslut.

2 kap. 3 & Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas rege- ringen för stadfästelse. Till ansökan om koncession skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Avser bolagets rörelse livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av försäkring för längre tid än tio år. skall dessutom särskilda regler (grunder) för verksamheten upprättas enligt vad som sägs i 6 &. Grunderna skall underställas regeringen för stadfästelse.

Regeringen prövar att bolagsordningen och grunderna överensstämmer med denna lag och med andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.

Regeringen stadfäster bolagsordningen och grunderna samt beviljar koncession. om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter föranleder detta. för bestämd tid. högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. Vid förlängning av en koncession som har beviljats ett försäkringsbolag för bestämd tid gäller samma regler som vid stadfästelse av bolagsordning och grunder för ett nytt bolag.

Till första stycket har fogats en bestämmelse att koncessionsansökning- en skall vara åtföljd av en plan för den tilltänkta verksamheten. Syn- punkter på planens innehåll har redovisats i avsnitt 3.2.3. Skyldigheten att bifoga en verksamhetsplan vid koncessionsansökningen bör inte gälla så- dana ansökningar som getts in före ikraftträdandet men som inte avgjorts dessförinnan.

Det nuvarande tredje stycket har i förslaget delats i två stycken. Tredje stycket innehåller den materiella koncessionsbestämmelsen. En- ligt denna skall koncession beviljas, om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Koncessionsprövningen är inte längre inriktad på en behovsprövning med utgångspunkt i en kvantitativ marknadsbedömning utan grundas i stället på en allsidig prövning av den planerade verksamhetens konsekvenser för utvecklingen, utifrån principen om en sund utveckling av försäkringsvä- sendet.

2 kap. 3 & Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas rege- ringen för stadfästelse. Till ansökan om koncession skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Avser bolagets rörelse livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av försäkring för längre tid än tio år. skall dessutom särskilda regler (grunder) för verksamheten upprättas enligt vad som sägs i 6 &. Grunderna skall underställas regeringen för stadfästelse.

Fjärde stycket innehåller bestämmelser om tidsbegränsning av konces- sioner och innebär ingen förändring.

Motiveringen i övrigt har redovisats i avsnitt 3.2.1.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 77 66

19 kap. 12 & Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får försäkringsinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

()m försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse utan föreskriven koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid ansöka om koncession eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten.

19 kap. 12 & Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får försäkringsinspektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

I andra stycket anges hur försäkringsinspektionen skall förfara då man konstaterat att någon driver försäkringsrörelse utan att ha erforderlig koncession. Ingripande skall ske genom föreläggande. Föreläggandet skall gå ut på att den för verksamheten ansvarige skall vidta någon av följande tre alternativa åtgärder nämligen att söka koncession, att göra ändringar i verksamheten eller att upphöra med densamma. Sådant föreläggande kan även riktas mot den som bedriver försäkringsrörelse i strid mot förhands- besked. Också i detta fall kan inspektionen förena föreläggandet med vite. Fråga om utdömande av vitet prövas av allmän domstol.

2] kap. 1 5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok. aktiebrevsregister, förteckning enligt 3 kap. 12 & eller hålla aktie- bok tillgänglig.

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 & tredje stycket. 7 kap. 20 få. 8 kap. 10 å andra stycket andra meningen eller 11 & första stycket andra eller tredje meningen.

4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 12 ä.

5. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 18 kap. 3 5 första eller andra stycket. 5 & tredje stycket eller 7 %,

6. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 8 & tredje stycket såvitt detta lagrum rör förbehåll enligt 18 kap. 1 5.

1 fall som avses i 10 kap. 14 .fi första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 & brottsbalken.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande som avses i 2 & detta kapitel döms ej till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 77 67

Utan hinder av 35 kap. 1 & brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 12 kap. 12 åådömas. om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Som en konsekvens av den föreslagna ordningen för prövning huruvida en verksamhet är att anse som försäkringsrörelse. har bestämmelserna om brottet olaga försäkringsrörelse. vilka tidigare utgjorde punkt 1 i första stycket. tagits bort. Motiveringen har redovisats i avsnitt 3.1.2.

2 & Försäkringsinspektionen kan vid vite förelägga verkställande direktö- ren och styrelseledamöterna att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att

1. till försäkringsinspektionen göra behöriga redovisningshandlingar el- ler revisionsberättelser eller

2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering. Föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas. om underlåtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämman eller styrelsens beslut förfaller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.

Försäkringsinspektionen kan förena annat föreläggande enligt denna lag än som avses i första stycket med vite.

Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite enligt första stycket förelagts eller utdömts får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Genom tillägget i sista stycket klargörs att inspektionens beslut om föreläggande vid vite endast i sådana fall som avses i första stycket över- klagas hos kammarrätten. Om inspektionen i annat fall, med stöd av tredje stycket, har förenat ett föreläggande med vite förs talan mot beslutet. enligt 19 kap. 13 & första stycket, hos regeringen. Detta gäller t.ex. om föreläggande enligt 19 kap. 11 eller 12 55 förenats med vite.

Övergängsbestämmelse

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

5.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

1 & Utländskt försäkringsföretag får. under förutsättning att företaget erhållit tillstånd (koncession) därtill enligt 7 5. här i riket driva försäkrings- rörelse genom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor. som stadgas i denna lag.

Försäkringsinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksam- het.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 77 68

Ett förhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myndighet som lämnat besketlet. Om regeringen har beslutat'i fråga om förhands- besked är även försäkringsinspektionen bunden av detta besked.

Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det. får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att genom generalagentcn driva annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse. Mcd- givande lämnas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. för- säkringsinspektionen.

5 a & Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag. sparbank och sådan kreditkassa som avses i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörel- sen.

Enligt 6. 15, 16 och 25 55 skall ett utländskt försäkringsföretag som bedriver rörelse här i landet göra vissa depositioner i bankinstitut. 1 5 a 5, som är ny. har bankinstitut definierats som bankaktiebolag. sparbank samt kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen. dvs. centralkassa och jord- brukskassa. Här avses endast banker med svensk oktroj.

65 Ansökan om koncession görs hos regeringen. I ansökningen skall anges den försäkringsgren. som rörelsen skall avse. Ansökningen skall inlämnas till försäkringsinspektionen och vara åtföljd av:

1. handlingar som styrker generalagentens behörighet enligt 4 &;

2. det för företaget gällande reglementet;

3. bevis att företaget i sitt hemland driver försäkringsrörelse enligt 2 så första stycketjämte behörigen styrkt uppgift om den tid detta ägt rum samt om anmärkningar. som av myndigheterna i företagets hemland under de sista tre åren kan ha framställts mot företagets verksamhet. och dessutom företagets årsredovisningar och revisionsberättelser för den tid företaget varit i verksamhet. dock längst för de tio sista åren:

4. behörig fullmakt för generalagenten att på företagets vägnar här i riket driva försäkringsrörelsen samt att ta emot stämning och själv eller genom annan tala och svara i alla rättsförhällanden som har samband med försäk- ringsrörelsen;

5. bevis att företaget för de ändamål som anges i 16 & samt på det sätt och under de villkor. som försäkringsinspektionen godkänner. i bankinsti- tut har deponerat värdehandlingar. som inspektionen godtagit. till ett vår- de som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen ( l962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in'.

6. en plan för den tilltänkta verksamheten. Deponering enligt första stycket 5 skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för annan försäkring. Försäkringsinspektionen kan bestämma att deponeringen får ske med det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 77 69

Om rörelsen skall avse livförsäkring. skall enligt 11 ;" upprättas särskilda grunder för verksamheten. Grunderna. som skall bifogas ansökningen om koncession. skall underställas regeringen för stadfästelse.

1 första stycket anges vad som skall åtfölja en koncessionsansökan. Förutom vissa smärre språkliga och redaktionella ändringar har deposi- tionsbeloppen i punkt 5 ändrats. Detta belopp har anknutits till basbelop- pet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och skall uppgå till 300 gånger det basbelopp som gällde då ansökningen lämnades in till inspektio- nen.

Enligt punkt 5 skall deponering ske i bankinstitut. Som framgår av 5 a & avses med detta bankaktiebolag. sparbank eller eentralkassa eller jord- brukskassa inom jordbrukskasserörelsen.

Andra stycket innehåller en dispensregel som ger inspektionen möjlighet att. med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet. bestämma en lägre deposition. Dispensregeln inbegriper rörelse för försäkring för resor i utlandet. för vilken det tidigare fanns en dispensbestämmelse i första stycket 5. Bestämmelsen i fjärde stycket om återkallelse av dispens har överförts till andra stycket.

Motiveringen i övrigt har redovisats i avsnitten 3.2.3 och 3.2.4.

7 & Regeringen beviljar koncession om ansökningen står i överensstäm- melse med denna lag och den planerade verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. I samband där- med godkänner regeringen generalagenten.

Koncession beviljas tills vidare eller. om det finns särskilda omständig- heter. för bestämd tid. högst tio år. och därutöver till det löpande räken- skapsårets slut.

lnnan koncession meddelas för rörelse. som avser livförsäkring. prövar regeringen om de upprättade grunderna för verksamheten överensstämmer med denna lag och med andra författningar. Regeringen prövar då också om särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och be- skaffenheten av den tilltänkta rörelsen. I samband med beviljande av koncessionen stadfäster regeringen grunderna för verksamheten.

Avser ansökan endast utvidgning av beviljad koncession till ny försäk- ringsgren eller utbyte av koncession för viss försäkringsgren mot konces- sion för annan gren. får försäkringsinspektionen besluta i ärendet i rege- ringens ställe. om ärendet icke är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Första och andra styckena motsvarar i huvudsak 2 kap. 3 & tredje och fjärde styckena FRL och innehåller bestämmelser om villkor för konces- sion och om tidsbegränsning av sådan. Koncessionsprövningen för ut- ländska försäkringsföretag skall i princip grundas på samma kriterier som för svenska bolag.

Motiveringen i övrigt har redovisats i avsnitt 3.2.2.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 77 70

10 & Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formu- lär. som fastställts av försäkringsinspektionen. upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom riket.

För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6.5 första stycket 5 motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. l redogörelsen skall. under beteckningen försäkringstekniska skulder. som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet på grund av

1. löpande försäkringar (premiereserv).

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsre- serv).

l paragrafens andra stycke anges vissa skyldigheter för den som är generalagent för ett utländskt företags livförsäkringsrörelse i Sverige. Ge- neralagenten skall bl.a. förete bevis om att depositionen enligt 6 5 första stycket 5 uppgår till 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. Vidare gäller att generalagenten skall redovisa värdet av de försäkringstekniska skulderna. Redovisningen skall ske i enlighet med bestämmelserna i 13—15 åå.

13 & Tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring skall vid varje tidpunkt redovisas i sådana värdehandling- ar som anges i 7 kap. 9 & första stycket 1-7 försäkringsrörelselagen (19821713). eller i län mot säkerhet i företagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet eller. i den mån försäkringsinspektionen medger det. vär- det av återförsäkringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar. som har övertagits i återförsäkring.

Utan hinder av första stycket får ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning. redovisas i andra värdehandlingar än sådana som nämns i första stycket. dock inte i aktier.

Med de försäkringstekniska skulderna för egen räkning förstås den del av de försäkringstekniska skulderna. som icke motsvarar värdet av åter- försäkringsgivarnas ansvarighet.

Bestämmelsen i första stycket om ett särskilt tillägg till de försäkrings- tekniska skulderna har utgått. Detta sammanhänger med att tillägget av- sågs utgöra en motsvarighet till den för svenska livförsäkringsbolag stad- gade skyldigheten att göra avsättning till en säkerhetsfond. Kravet på sådana avsättningar upphörde dock vid årsskiftet 1982/83.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 77 71

De nuvarande bestämmelserna i andra stycket om redovisning av motta- gen återförsäkring har ersatts med vissa bestämmelser om vad som får hänföras till de tillgångar som skall motsvara försäkringstekniska skulder. Genom att 90% av nedsättningen enligt 6 och 10 åå får räknas in i tillgång- arna som skall motsvara värdet av de försäkringstekniska skulderna sker en kombination av dessa tillgångar och den basbeloppsanknutna minimide- positionen. vilken då måste i motsvarande mån bestå av tillgångar enligt första stycket. Minst 10% av minimidepositionen kommer då inte att vara pantsatt enligt 15 5 första stycket. vilket medför att denna del. förutom till betalning av fordringar på grund av försäkringsavtal. kan användas till betalning av böter. viten m.m. enligt 16 få.

155 De värdehandlingar. i vilka försäkringstekniska skulder helt eller delvis redovisas. skall förvaras här i riket avskilda från företagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar. av vilka en innehas av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. Försäkringsinspektionen får dock på framställning av företaget medge att värdehandlingarna i stäl- let. på sätt och under villkor som av inspektionen bestäms. sätts i särskilt förvar i bankinstitut. ] dessa värdehandlingar har försäkringstagarna pant- rätt som i handpant till säkerhet för att företaget fullgör sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Generalagenten skall se till att det alltid finns värdehandlingar till erfor- derligt belopp i förvar enligt första stycket. Om en värdehandling som har satts i förvar skall tas ut eller bytas, skall bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12 55 försäkringsrörelselagen (1982z713) tillämpas. Vad som där sägs om styrelse. verkställande direktör och behö- rig företrädare för bolag skall avse generalagent eller ombud. som enligt 27 5 har utsetts av företaget. . Om en generalagent eller ett ombud som ett företag har utsett enligt 27 5 inte fullgör vad som åligger honom enligt denna paragraf skall det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet genast göra anmälan om det- ta till inspektionen.

15 a & För försäkring av annat slag än sådan personförsäkring. beträffan- de vilken rörelsen drivs med tillämpning av de särskilda bestämmelserna om livförsäkring. skall depositionen enligt 6 5 första stycket 5 inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962c381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

Om bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger deposi- tionen cnligt första stycket. skall depositionen uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret.

Överstiger det sammanlagda beloppet av vad ett försäkringsföretag de-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 77 72

ponerat väsentligt den premieinkomst som anges i andra stycket. får för- säkringsinspektionen medge företaget att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposition enligt första stycket.

I paragrafen regleras säkerhetskraven för skadeförsäkring och för sådan personförsäkring där rörelsen drivs utan tillämpning av de särskilda be- stämmelserna om livförsäkring.

För ett utländskt företag skall depositionen enligt 6 & första stycket 5 uppgå till 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. Denna minimideposi- tion skall enligt första och andra styckena kombineras med en omslut- ningsrelaterad deposition på så sätt att om bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger minimidepositionen. skall den totala deposi- tionen uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret.

16 å Tillgångar som ett utländskt försäkringsföretag enligt 6. 10 och 15 a åå har deponerat i bankinstitut får användas endast till betalning dels av fordringar på grund av försäkringsavtal. som tillhör företagets rörelse häri riket. dels av böter. viten. avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse kan åläggas företaget. generalagenten eller av företaget utsett ombud som avses i 27 &. dels ock. i händelse av särskild administra- tion av företagets livförsäkringsrörelse här i riket. av administrationsboets fordran hos företaget.

25 & Försäkringsinspektionen får meddela de erinringar i fråga om ut- ländska försäkn'ngsföretags verksamhet här i riket som inspektionen anser behövliga.

3. i bankinstitut enligt 6. 10 eller 15 a 55 deponerat belopp minskat ge- nom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anled- ning,

5. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet.

Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom den bestäm- da tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt undanröjts. skall försäkringsinspektionen göra anmälan om detta till rege-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 77 73

ringen. Om regeringen finner så svåra missförhållanden föreligga. att för- säkringsverksamhetcn bör upphöra. kan regeringen förklara koncessionen förverkad.

1 punkt 3 har riksbanken ersatts med bankinstitut. Bestämmelsen om tillägg till de försäkringstekniska skulderna som tidi- gare angavs i punkt 4 har utgått.

25 a & Försäkringsinspektionen kan vid vite förelägga generalagenten att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att sända in behöriga redovisningshandlingar och revisionsberättelser.

Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite enligt första stycket förelagts eller utdömts får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

25 b 5 Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig. får försäkringsinspektionen förelägga denne att till inspektio- nen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse utan erforderlig koncession. skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid ansöka om koncession eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten.

28 5 Har koncession för utländskt försäkringsföretag att här i riket driva livförsäkringsrörelse förklarats förverkad. skall för tillvaratagande av liv- försäkringstagarnas rätt en särskild administration inträda. Bestämmelser- na i 14 kap. 25—28 åå om särskild administration i försäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpas. Vidare gäller bestämmelsen i 14 kap. 23 å samma lag om förbud att meddela nya försäkringar. Vid tillämpningen av nu nämnda lagrum skall iakttagas. att upphörande av företagets rätt att driva livförsäkringsrörelse här i riket skall anses motsvara livförsäkrings- bolags trädande i likvidation eller beslut om avträdande av dess egendom till konkurs samt att vad i 14 kap. 26 å fjärde stycket försäkringsrörelsela-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 77 74

gen sägs om registrering i stället skall avse kungörande i Post- och Inrikes Tidningar. [ fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske. förutom till svenskt försäkringsbolag. jämväl till utländskt företag. som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid överlåtelse av försäkringarna eller eljest uppstått överskott. skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag. som avses i 26 å. varefter återstoden skall överläm- nas till det företag. vars försäkringar varit föremål för administration.

Har företag i annat fall än enligt första stycket upphört att driva livför- säkringsrörelse här i riket. är företaget likväl skyldigt att på det sätt som anges i 13-15 åå redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkrings- tekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Det åligger om- bud. som har utsetts av företaget enligt 27 å. att fullgöra de skyldigheter enligt 10. 15 och 24 åå. som förut åvilat generalagenten. Om ej tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras. ankommer det på försäkringsin- spektionen att besluta att administration enligt första stycket skall inträda. Om de till redovisning avsatta'tillgångarna anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas. förrän försäkringsinspektionen har före— lagt företaget att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett. Om i ett sådant fall administration inträder skall bestämmelserna i första stycket om upphörandet av företa- gets rätt att driva livförsäkringsrörelse här i riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.

35 5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilsele- dande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

Paragrafen har utformats efter mönster av 21 kap. ] å 1. FRL i den föreslagna lydelsen och innefattar staffsanktion för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter till försäk- ringsinspektionen om förhållanden som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

2. Ett utländskt försäkringsföretag som vid utgången av år 1984 har svensk koncession skall senast den 1 januari 1988 till försäkringsinspek- tionen ha inkommit med bevis om att företaget i bankinstitut deponerat det belopp som anges i 6 å första stycket 5. Tills så har skett får företaget tillämpa 15 a å i dess lydelse före ikraftträdandet av denna lag.

3. Om särskilda skäl föreligger får försäkringsinspektionen. efter pröv- ning i varje särskilt fall, medge att den i punkt 2 angivna fristen utsträcks längst till den ljanuari 1990.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 77 75

För de utländska försäkringsföretag som redan före lagens ikraftträ- dande har svensk koncession innebär förslaget en väsentlig ökning av depositionerna. För att mildra övergången till ett system med basbelopps- anknuten minimideposition. kombinerad med en omslutningsrelaterad de- position. ges de nämnda företagen möjlighet att tillämpa tidigare gällande bestämmelser om deposition fram till årsskiftet 1987/88. Sålänge som äldre bestämmelser om depositionens storlek tillämpas bör även äldre bestäm- melser i 15 a å om tillägg till nedsättning tillämpas.

Efter prövning från fall till fall kan försäkringsinspektionen. om särskil- da skäl föreligger. medge att fristen enligt punkt 2 utsträcks längst till årsskiftet 1989/90.

7. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 77 76

Bilaga !

Sammanfattning av försäkringsverksamhetskommitténs betänkande (SOU 1983: S) Koncession för försäkrings- rörelse

Försäkringsvcrksamhetskommitténs (FVKzs) utredningsuppdrag om- spänner nästan alla större principiella frågeställningar som berör det icke- statliga försäkringsväsendet. Normalt brukar en kommitté som får ett sådant uppdrag starta med en kartläggning av hela utredningsfältet. göra en samlad analys av problematiken för att urskilja de konkreta delfrågornas relevans och logiska sammanhang och därefter upprätta en systematisk plan för arbetets tidsuppläggning och ordningsföljd.

I försäkringsverksamhetskommitténs fall har emellertid departements- chefen i direktiven och under hand angivit att vissa frågor skall behandlas med förtur. Detta gäller bl.a. inspektionens lekmannastyrelse. konsu- mentskyddets organisation och koncessionsprövningen för captivebolag. Kommittén har redan behandlat de två första förtursfrågorna.

Det tredje ämnet som kommittén anmodats behandla med förtur — koncessionsprövningen för captivebolag - sammanhänger emellertid nära med vissa andra frågor. Det gäller t.ex. frågan om innebörden och en eventuell legaldefinition av begreppet försäkringsrörelse. Vidare blir for- merna för koncessionsprövning för captivebolag beroende av hur den materiella koncessionsprövningen över huvud taget utformas.

Kommitténs tredje delbetänkande upptar därför tre huvudområden. nämligen begreppet försäkringsrörelse. den materiella koncessionspröv- ningen och koncessionsprövningen för captivebolag.

Begreppet försäkringsrörelse

Bristen på legaldefinition i lagstiftningen och klar vägledning i förarbe- tena leder till osäkerhet om vad som skall anses som försäkringsrörelse enligt lagen. En bättre ordning från rättssäkerhetssynpunkt vore — särskilt om man som f.n. har ett straffansvar för olaga försäkringsrörelse — om begreppet definierades i lagstiftningen. Innebörden av begreppet skall enligt nuvarande ordning tolkas vid rättstillämpningen.

Kommittén har uppdragit åt professor Carl Martin Roos vid Lunds universitet att utarbeta ett sakkunnigutlätande i frågan. Uppdraget har redovisats i en promemoria med titeln Vad är försäkringsrörelse. vilken fogas som bilaga till betänkandet.

Vid sina överväganden har kommittén inte funnit det möjligt att åstad- komma en klar. entydig och praktiskt användbar legaldefinition av begrep- pet försäkringsrörelse.

Svårigheten att juridiskt avgränsa försäkringsrörelsebegreppet fram-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 77 77

kommer naturligt vid en analys av olika former av försäkringsliknande verksamhet. Kommittén anger i betänkandet. utifrån en allmän beskriv- ning av för försäkringsrörelse typiska drag. i stället för en definition vissa kriterier som bör kunna utgöra grund för bedömning av vad som är försäk- ringsrörelse.

Kommittén finner att åtminstone följande kriterier måste vara uppfyllda för att försäkringsrörelse skall föreligga. Verksamheten skall gå ut på att yrkesmässigt göra ett åtagande att mot vederlag utge ekonomisk ersättning eller utföra bestämd prestation vid ovissa händelsers inträffande. Före- komsten av dessa moment nödvändiggör vanligtvis en bedömning bl.a. av huruvida erforderlig riskutjämning kan uppnås. sannolikheten för att de beskrivna. ovissa händelserna inträffar samt kostnaderna — både för att administrera verksamheten och för den ekonomiska ersättning som skall utgå. På basis av bedömningarna fastställs vederlag som skall göra det möjligt att infria det gjorda åtagandet.

Vid en allmän bedömning huruvida en viss verksamhet bör klassas som försäkringsrörelse räcker det emellertid inte att stanna vid detta. Hänsyn måste också tas till vad som i allmänt språkbruk och i affärslivet brukar betraktas som försäkringsrörelse. Vidare bör den allmänna bedömningen omfatta behovet av samhällskontroll. innebärande bl.a. koncessionskrav och särskild tillsyn. Vad som härvid bör beaktas är verksamhetens omfatt- ning och åtagandenas ekonomiska betydelse för de tilltänkta kunderna. samt huruvida tillfredsställande kontroll är tillgodosedd i annan ordning än enligt försäkringslagstiftningen.

Kommittén redovisar i betänkandet hur den anser att gränsdragningen skall göras beträffande vissa typer av verksamhet. där fråga under senare år uppkommit huruvida de skall anses utgöra försäkringsrörelse.

Garanti- och serviceavtal består typiskt sett av ett åtagande rörande en viss produkt att mot vederlag utge ekonomisk prestation vid vissa händel- sers inträffande. De händelser som utlöser åtagandena hänför sig till mate- rialfel. förslitningsskador o.dyl. Förutom dessa typiska produktgarantier förekommer garantier som även omfattar s.k. ovissa händelser. Ett exem- pel är vagnskadegarantier. där garantierna även omfattar skador på bilen på grund av olyckhändelse.

Kommittén anser i princip att meddelande av garantier. åtminstone till den del de innefattar åtaganden rörande ovissa händelser. skall betraktas som försäkringsrörelse och kräva koncession i den mån behov av sam- hällskontroll anses föreligga.

Captivebolag är ett inom en koncern (dock inte försäkringskonccrn) bildat försäkringsbolag som har till uppgift att försäkra eller återförsäkra risker hänförliga till övriga delar av koncernen lmoder- och dotterbolag). Kommittén anser att detta slag av verksamhet i princip bör betraktas som försäkringsrörelse.

Särskilda problem huruvida försäkringsrörelse föreligger eller ej uppstår

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 77 78

när det gäller verksamhet som här i landet bedrivs av utländska försäk- ringsjöretag som inte har koncession i Sverige. Svenska rättssubjekt har med vissa undantag full frihet att teckna försäkring i utlandet. Härvid uppkommer frågan vilka slag av aktiviteter från sådana här i landet icke koncessionerade försäkringsgivare. som är tillåtna utan svensk konces- sion.

Kommittén anser att utgångspunkten. liksom f.n. måste vara att det skall vara den svenske kunden som själv har tagit initiativ till kontakt. tecknande av försäkring m.m. med det i Sverige icke koncessionerade utländska företaget. Så snart som det utländska företaget på något sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker att anskaffa försäkringar för sin räkning erfordras svensk koncession. De aktiviteter som avses utövas av mäklare eller ombud. dvs. av någon som uppbär provision eller annan ersättning eller i övrigt har ett ekonomiskt förhållande till den utländske. i Sverige icke koneessionerade försäkringsgivaren.

En försäkringskonsult eller försäkringsrådgivare. som inte uppbär provi- sion el. dyl. från någon utländsk. här i Sverige icke koncessionerad försäkringsgivare, bör för sin klients räkning kunna medverka till tecknan- det av försäkring i utlandet och även sköta sin kunds kontakter med den utländske försäkringsgivaren. t.ex. vid information om nya villkor och i samband med skadeanmälan.

Skulle en konsult eller rådgivare däremot uppbära provision eller ersätt- ning från den utländske, här i landet icke koncessionerade försäkringsgi- varen för att sköta skadebesiktning. skadereglering m.m. bör agerandet anses innebära drivande av försäkringsrörelse i Sverige. I sådana fall måste koncession krävas för verksamheten. Däremot krävs inte konces- sion för skadereglering som utförs av det utländska försäkringsföretaget med anlitande av dess vanliga skaderegleringspersonal anställd utom Sve- rige.

Frånvardn av legaldefinition av försäkringsrörelsebegreppet har föran— lett kommittén att göra en översyn av gällande ordning för prövning i konkreta fall huruvida försäkringsrörelse föreligger.

För närvarande stadgas i försäkringsrörelselagstiftningen straff för olaga försäkringsrörelse. Det tillkommer allmän domstol att efter åtal av allmän åklagare pröva huruvida olaga försäkringsrörelse föreligger i ett konkret fall. Den allvarligaste svagheten med nuvarande ordning är att straff för olaga försäkringsrörelse kan ådömas den som är ansvarig för en verksam- het, trots att denne ibland inte haft någon säker möjlighet att i förväg bedöma om verksamheten betraktas som drivande av försäkringsrörelse. Vidare innebär den nuvarande ordningen risker för olikheter i bedömning- en av vad som är försäkringsrörelse. eftersom det är inspektionen eller regeringen som avgör frågan om det rör sig om ett koncessionsärende. medan det är allmän domstol eller åklagare som avgör om olaga försäk- ringsrörelse utövas.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 77 79

Enligt kommitténs förslag skall inspektionen eller regeringen. vilka be- dömer vad som är försäkringsrörelse i koncessionsärenden. också svara för tolkningen av begreppet försäkringsrörelse i övriga fall. Vidare föreslås att det införs rätt att få bindande förhandsbesked huruvida planerad verk- samhet kan anses innebära bedrivande av försäkringsrörelse. Sådant för- handsbesked skall i första hand meddelas av inspektionen. med besvärs- rätt hos regeringen. Kommitténs förslag att inspektionen eller regeringen i samtliga fall skall svara för tolkningen av vad som är försäkringsrörelse motiveras också av att dessa — till skillnad mot domstolarna — har den direkta erfarenheten av de tekniska bedömningar som är förknippade med försäkringsrörelse. I konsekvens med förslaget föreslås att brottet olaga försäkringsrörelse utmönstras ur försäkringslagstiftningen.

Ingripanden mot verksamhet som bedöms vara försäkringsrörelse och som bedrivs utan tillstånd skall ske genom vitesföreläggande. Sådant skall i första hand meddelas av inspektionen. med besvärsrätt hos regeringen. Utdömandet av förelagt vite föreslås ankomma på allmän domstol.

Den materiella koncessionsprövningen

Den materiella koncessionsprövningen på försäkringsområdet sker för närvarande bl.a. utifrån den s.k. behovsprincipen. Koncession skall med- delas om den avsedda rörelsen eller verksamheten anses "behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet". Koncessionsprövningen inrymmer således en kvantitativ marknadsbe- dömning och en sundhetsbedömning.

Sedan behovsprincipen infördes 1948 har en stark koncentration ägt rum på den svenska försäkringsmarknaden. Antalet försäkringsföretag i Sveri- ge har mer än halverats. Försäkringskonsumenternas ställning har föränd- rats och förbättrats. En ökad internationalisering har ägt rum. vilket aktua- liserat ett ökat hänsynstagande till andra länders etableringsregler. I detta sammanhang har s.k. reciprocitetshänsyn tagits.

Förhållandena på försäkringsområdet är således numera radikalt föränd— rade jämfört med läget vid behovsprincipens införande och motiverar inte längre den dominerande roll som behovsprincipen tilldelats i lagstiftning- en. Erfarenheterna visar att principen med dess krav på en kvantitativ marknadsbedömning är mångtydig och svår att tillämpa. Principen ten- derar vidare att låsa fast de koncessionsbeviljande myndigheterna i en onödigt restriktiv tillämpning. Behovsprincipen har i någon mån kommit att upplevas som ett hinder för de tilltagande internationaliseringssträvan- dena inom försäkringsväsendet som bl. a. gjort sig gällande inom EG och OECD. Den har också medverkat till att i Sverige skapa föreställningen att försäkringsrörelse är en från konkurrens skyddad verksamhet.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund att de materiella koncessions- prövningen inte i första hand skall inriktas på en bedömning av antalet

• Sida 80
•  Original

Prop. l984/85: 77 80

försäkringsbolag och deras möjlighet att täcka försäkringstagarnas behov. Prövningen bör i stället grundas på en allsidig bedömning av om bifall till en koncessionsansökan är förenlig med en sund utveckling av det svenska försäkringsväsendet. Detta innebär att lagstadgandet om behovsprincipen som en huvudregel för koncessionsprövningen föreslås bli upphävt och att grunden för den materiella koncessionsprövningen i fortsättningen endast blir principen om en sund utveckling av försäkringsväsendet. Kommittén anser att denna ändring. under rådande förhållanden inom försäkringsvä- sendet. bör kunna leda till en något mera öppen attityd till nya konces- sioner än den restriktiva inställning som i allmänhet kännetecknat tillämp- ningen av den hittillsvarande lagregeln.

Begreppet ”sund utveckling av försäkringsväsendet" har hävd och åter- finns i gällande försäkringslagstiftning utan att dess innebörd närmare preciserats. Enligt kommitténs förslag görs inte heller nu någon precisering av begreppet, utan dess innebörd får anpassas till försäkringsväsendets utveckling i det långsiktiga perspektivet. Sålunda kan — också vid en allsidig koncessionsprövning som vilar på sundhetsprincipen — undvikas att försäkringsväsendet riskerar att hamna i ett läge liknande det som rådde då behovsprincipen infördes. kännetecknat av alltför många försäkrings- bolag. Ett naturligt led i den materiella koncessionsprövningen blir också att ta hänsyn till om den planerade verksamheten står i strid mot strävan- den på andra väsentliga samhällsområden t.ex. där samhället genom kon- sumentskydds-. kredit-_ valuta-. skatte- och handelspolitik har angivit en viss målsättning.

Varken koncessionsmyndigheten eller sökanden skall behöva påvisa att en ny koncession behövs eller främjar en allmänt sund utveckling. Konces- sionsprövningen bör i stället vara inriktad på att bedöma om ett beviljande av en koncession i något avseende kan antas vara oförenligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Kommittén föreslår att den materiella koncessionsprövningen i försäkringslagstiftningen uttrycks så att konces- sion skall beviljas om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Förutsatt att i försäkringslagstiftningen uppställda formella och kvalitativa krav är upp- fyllda bör grundsynen vara att koncession skall beviljas. En ansökan bör således inte avslås i annat fall än när det vid prövningen bedöms att den tilltänkta verksamheten är oförenlig med en för försäkringstagarna eller samhället sund utveckling av försäkringsväsendet.

Kommittén redovisar i betänkandet några faktorer som bör beaktas vid bedömningen huruvida den avsedda verksamheten kan anses vara ofören- lig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Uppmärksamhet bör bl.a. ägnas åt faran för en alltför stor uppsplittring av den svenska försäk- ringsmarknaden och följderna härav för t. ex. bolagens kostnadsutveckling och soliditet. Tendenser till bildande av specialbolag som enbart eller i huvudsak avser att vända sig till extremt goda risker inom ett försäkrings- tagarkollektiv bör också uppmärksammas.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 77 81

Konsumentförsäkringar och företagsförsäkringar uppvisar olikheter i många avseenden. Beträffande företagsförsäkringar talar samhällsintres- sen av handels— och valutapolitisk art för att tillåta sådan rörelse att i huvudsak utvecklas fritt. Alternativet till detta kan nämligen bli att större svenska företag i ökad utsträckning tecknar försäkring utomlands. vilket kan få negativa följder för det svenska försäkringsväsendet och — ur handels- och valutapolitisk synvinkel — även för landet.

Utländska försäkringsföretag

En grundprincip för kommittén har varit att söka åstadkomma konkur- renslikställighet mellan svenska och utländska försäkringsföretag. 1 enlig- het härmed föreslår kommittén att koncessionsbedömningen för direkt försäkring i Sverige bedriven av utländska försäkringsföretag i princip skall grundas på samma kriterier som för svenska bolag. Regeringen bör emellertid ha möjlighet att vid bedömningen av ett utländskt försäkrings- företags koncessionsansökan vid behov kunna ta hänsyn till hur myndighe- terna i sökandebolagets hemland de facto skulle ställa sig till svenska försäkringsbolag etablering i ifrågavarande land liksom till om svenska bolags redan existerande verksamhet i det landet över huvud taget skulle komma att påverkas av ställningstagandet i det aktuella svenska konces- sionsärendet.

I samband med behandlingen av koncessionsbestämmelserna för ut- ländska försäkringsföretag har kommittén berört frågan huruvida det bör skapas möjlighet för den engelska försäkringssammanslutningen Lloyd's att etablera sig här i landet. Då denna fråga på visst sätt sammanhänger med mäklarfrågan. som skall behandlas i det kommande huvudbetänkan- det. framläggs inte nu något förslag på denna punkt.

Kommittén har. med hänsyn dels till de svenska försäkringstagarnas trygghet. dels till konkurrenslikställigheten mellan svenska och utländska försäkringsföretag. sett över depositionsbestämmelserna för de utländska företagen. På grund av bl.a. intlationsutveeklingen framstår nu gällande depositionsrcgler som otillräckliga.

Beträffande skadeförsäkring har kommittén funnit det lämpligt att. lik- som hittills, förutom krav på minimikapital. uppställa säkerhetskrav base- rade på bruttopremieinkomsten från den svenska delen av det utländska företagets rörelse. Kommittén föreslår vidare att kraven fullgörs genom deposition i riksbanken av tillgångar som inspektionen godkänt. Kommit- tén anser att minimidepositionen för skadeförsäkring bör vara basbelopps- anknuten och föreslår därvid 300 gånger basbeloppet (med 1983 års basbe- lopp. ca 5,8 milj. kr.) som en rimlig nivå. För att också ta hänsyn till storleken av de utländska företagens svenska skadeförsäkringsrörelse an- ser kommittén att minimidepositionen bör kombineras med en omslut- ningsrelaterad deposition. Kommittén föreslår, efter jämförelser med 6 Riksdagen 1984/85. ] sant!. Nr 77

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 77 82

svenska skadeförsäkringsbolag. att denna deposition skall utgöra 100 % av bruttopremieinkomsten under verksamhetsåret. Kombinationen av basbe- loppsanknuten minimideposition och omslutningsrelaterad deposition in- nebär att det är det högsta av de båda beloppen som blir den totala faktiska depositionen.

Beträffande utländskt företag som driver eller önskar driva liv/örsäk- ringsrörelse föreslår kommittén att den. nuvarande initialdepositionen i princip ersätts av en basbeloppsanknuten minimideposition till ett belopp som motsvarar 300 gånger gällande basbelopp. Liksom hittills bör enligt kommitténs uppfattning ett utländskt företag med livförsäkringsrörelse här i landet redovisa ett belopp motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna i särskilda tillgångar, i vilka försäkringstagarna har panträtt. Kommittén föreslår därvid att 90 % av minimidepositionen får användas för att redovisa tillgångar som skall motsvara värdet av de försäkringstek- niska skulderna. Detta innebär att för livförsäkring minst 10% av minimi- depositiotionen skall vara nedsatt i riksbanken i värdehandlingar som inspektionen godkänt. för att kunna tas i anspråk för böter. viten m.m.

Kommittén föreslår vidare att inspektionen för både liv- och skadeför- säkring får rätt att medge en lägre minimideposition än 300 gånger basbe- loppet i de fall detta anses motiverat med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av rörelsen.

Kommitténs förslag rörande depositioner föreslås helt genomfört inom tre år med en dispensregel som ger möjlighet till en längre anpassningstid. dock ytterligare högst två år.

Försäkringsverksamhet genom captivebolag

Kommittén avser med captivebolag eller captive ett i anslutning till en koncern (där moderbolaget ej är försäkringsbolag) bildatförsäkringsbolag som har till uppgift att försäkra valda. delar av Övriga koncernbolags (moderbolagets och dess dotterbolag.?) risker och där verksamheten är begränsad till att avse koncernen.

I Sverige finns f.n. tre captivebolag. nämligen SKF Re. Electrolux Re och AGA Re (samtliga återförsäkringscaptives). SKF Re och Electrolux Re har endast koncession för återförsäkring av de utländska dotterbola- gens risker. AGA Re däremot har även koncession för återförsäkring av AGA-koncernens svenska risker. Denna koncession begränsades emeller- tid till tre år (till 1980). I samband med att AGA Re beviljades koncession beslöts att frågan huruvida sådan verksamhet som bolaget avsåg att driva var ändamålsenlig och utvecklingsfrämjande skulle utredas. Resultatet av denna utredning redovisas i promemorian Återförsäkringsverksamhet ge- nom captivebolag (Ds E 1980: 1). AGA Re beviljades 1980 förlängd koncession i ytterligare fyra år. Inget av bolagen har koncession för direkt- försäkring (direktförsäkringscaptives). och koncessionerna omfattar inte heller personförsäkring.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 77 83

Captivesystemet har främst föranletts av att det ger goda förutsättningar för ett vidgat självrisktagande. Kommittén finner att detta är värdefullt från samhällsekonomisk synpunkt genom att det bl. a. uppmuntrar till skadeförebyggande verksamhet. Det rimmar också med utvecklingen hos de traditionella försäkringsbolagcn. där man under senare år tillskapat försäkringslösningar med ökat självrisktagande.

Kommitténs principiella inställning är därför att det inte finns skäl att motsätta sig en etablering av ytterligare captivebolag inom de ramar som kommittén tidigare angivit för koncessionsprövningen i allmänhet. Kom- mittén pekar också på att en restriktiv hållning till captivebolag i Sverige kan leda till att captivebolag i stället etableras utomlands. vilket f.n. i många fall inte kan förhindras. Kommittén diskuterar vissa aspekter på captivebolagens verksamhet som kan bli av betydelse vid koncessionsbe- dömningen. Kommittén har bl. a. undersökt om captivebolagens verksam- het kan medföra ogynnsamma valutarörelser. men inte funnit några enty- diga tecken på detta.

Erfarenheterna av de redan existerande svenska captivebolagens verk- samhet. som alltså gäller återförsäkring. har hittills inte varit negativa. En fortsatt etablering av återförsäkringscaptives bör därför i dagsläget inte generellt anses oförenlig med försäkringsväsendets sunda utveckling. Ef- tersom verksamheten endast pågått under några är. bör emellertid den framtida utvecklingen uppmärksamt följas. och koncessionsgivningen an- passas härefter. Beträffande direktförsäkringscaptives anser kommittén att koncessionsmyndigheten bör iaktta särskild försiktighet och om sådan koncession beviljas överväga att endast ge tidsbegränsad koncession — detta mot bakgrund av att aktuella erfarenheter av svenska direkförsäk- ringscaptives saknas.

En fråga som länge diskuterats inom den svenska försäkringsbranschen hänför sig till konkurrenslikställighetcn mellan captivebolagen och de tra- ditionella försäkringsbolagcn. Främst gäller detta möjligheten till koncern- bidrag i captivesystemet och kravet på lika behandling när det gäller reglerna för försäkringsbolagens kapitalplacering. särskilt beträffande den kreditpolitiska reglering som grundas på riksbankens föreskrifter för kapi- talmarknadsinstituten. Visserligen gäller härvidlag numera samma regler för captivebolag som för andra försäkringsbolag. men genom möjligheten att lämna koncernbidrag har verkningarna av regleringen för captivebola- gen lindrats i praktiken. För att åstadkomma en praktiskt möjlig likstäl- 1ighet i dessa hänseenden föreslår kommittén därför att captivebolags rätt att lämna koncernbidrag begränsas till de fall när maximala avsättningar till säkerhetsreserv gjorts. Begränsningen föreslås ske genom att i konces- sionsbeslutet införs ett särskilt villkor av denna innebörd.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 77

84. Bilaga .?

Försäkringsverksamhetskommitténs författningsförslag

handlingsreserv). 4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som

inte har förfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning.

90

Föreslagen lydelse

För livförsäkringsverksamhet skall dels företes bevis att den av företaget gjorda nedsättningen en- ligt 6 #första stycket 5 motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt la- gen tl962:38l) om allmän försäk- ring som gällde vid räkenskaps- årets utgång. dels i redogörelsen under beteckningen förstärknings- tekniska skuldcr såsom skuld upp— tas det vid samma tidpunkt beräk- nade värdet av företagets ansvarig- het pä grund av

1. löpande miereserv),

2. försäkringsersättningar för in- träffade försäkringsfall (ersätt- ningsreserv).

3. utgifterna för reglering av in- träffade försäkringsfall. (skadebe- handlingsreserv).

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning.

försäkringar (pre-

13.5

Försäkringstekniska skulder med tillägg av det belopp, varmed en tjugondel av dessa skulder må överstiga vad företaget enligt 6.6 nedsatt för livförsäkring skall vid envar tidpunkt vara redovisade i värdehandlingar av beskaffenhet som angivet i 7kap. 95 första stycket 1—7 försäkringsrörelsela- gen (1982: 713), eller ock i följande tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i företagets försäk- ringsbrev inom återköpsvärdct el— ler, i den mån försäkringsinspek- tionen pä framställning av företaget så medgiver, värdet av återförsäk- ringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar, som övertagits i återförsäkring.

Tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skul- derna för livförsäkring skall vid en- var tidpunkt redovisas i värdehand- lingar av beskaffenhet som anges i . 7 kap. 9 5 första stycket 1—7 för-

säkringsrörelselagen ( 1982: 713). el- ler i följande tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i företa- gets försäkringsbrev inom åter- köpsvärdet eller. i den mån försäk- ringsinspektionen på framställning av företaget medger detta. värdet av återförsäkringsgivarnas ansva- righet på grund av livförsäkringar. som övertagits i återförsäkring.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 77 Nuvarande lydelse

För åter/örsäkringsgivares redo- visning av mottagen återförsäkring gäller 7 kap. 9.5 andra .styeket_för- s äkri ngsröre lsela gen .

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat mä ett belopp. motsvarande högst tjugo procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket avses. dock ii.-ke i aktier.

9l Fifireslagen lydelse

[I de tillgångar som skall motsva- ra värdet av de försäkringstekniska skulderna får inräknas 90 proeent av nedsättningen enligt 6 oeh [()åå.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat får ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning. redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket avses. dock inte i aktier.

Med de försäkringstekniska skulderna för egen räkning förstås den del av de försäkringstekniska skulderna. som icke motsvarar värdet av åter-

försäkringsgivarnas ansvarighet.

De värdehandlingar. i vilka för- säkringstekniska skulderjämte till- lägg helt eller delvis redovisas, sko- la förvaras här i riket avskilda från företagets övriga tillgångar och un- der minst två lås med olika nycklar. av vilka en innehaves av ett av för- säkringsinspektionen förordnat om- bud. Försäkringsinspektionen må dock på framställning av företaget medgiva att värdehandlingarna i stället. på sätt och under villkor som av inspektionen bestämmas. sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda för- varade handlingarna njure försäk- ringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av företagets på för- säkringsavtalen grundade förbin- delser.

155

De värdehandlingar. som helt el- ler delvis motsvarar värdet av de försäkringstekniska skulderna. skall förvaras här i riket avskilda från företagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika nyck- lar. av vilka en innehas av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. Försäkringsinspektionen får dock på framställning av företa- get medge att värdehandlingarna i stället. på sätt och under villkor som inspektionen bestämmer. sätts i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. [ dessa värdehandling- ar har jörsäkringstagarna panträtt som i handpant till säkerhetför att företaget skal/fullgöra sinajörplik- telser enligtförsäkringsavtalen.

Det åligger generalagenten att tillse. att vid envar tidpunkt värdehand- lingar till erforderligt belopp satts i sådant förvar, som i första stycket är sagt.

[ fråga om utbekommande eller utbyte av värdehandling. som satts i förvar, skola bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12% försäkringsrörel- selagen (19821713) äga motsvaran- de tillämpning. därvid vad i nämnda lagrum sägs om styrelse, verkstäl— lande direktör och behörig företrä- dare för bolag skall avse general- agent eller av företag jämlikt 275 utsett ombud.

I fråga om utbekommande eller utbyte av värdehandling. som satts i förvar. skall bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12% försäkringsrörel— selagen tl982:713) äga motsvaran- de tillämpning. därvid vad i nämnda lagrum sägs om styrelse. verkstäl- lande direktör och behörig företrä- dare för bolag skall avse general- agent eller av företag jämlikt 275 utsett ombud.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet har att, där general- agent eller ombud. som företag utsett jämlikt 275. ej fullgör vad honom enligt denna paragraf åligger. därom ofördröjligen göra anmälan hos in-

spektionen.

1521?"

För försäkring av annat slag än sådan personförsäkring. beträffan- de vilken rörelsen drives med tillämpning av de särskilda bestäm- melserna om livförsäkring, skallfö- retaget inom åtta månader efter ut- gången av varje räkenskapsår göra tillägg till den nedsättning som an- gives [6 .fförsta styr-ket 5. Tilläggs- nedsättning skall omfatta det be- lopp varmed en tredjedel av företa- gets premieintäkt inom riket under räkenskapsåret för nu avsedd för- säkring må överstiga vadförut, ur- sprungligen och Såsom tillägg. ned- sattsför sädanförsäkring.

Överstiger det sammanlagda be- loppet av vad försäkringsföretaget nedsatt väsentligt en tredjedel av den premieintäkt som angives i första stycket. må försäkringsin- spektionen medgiva företaget att utfå det överskjutande beloppet i den mån detta hänför sig till ned- sättning enligt första stycket.

Vad på sätt i 6 och lSaéå sägs blivit av utländskt försäkringsföre- tag i riksbanken nedsatt mä använ- das endast till gäldande dels av fordringar på grund av försäkrings- avtal. som tillhöra företagets rörel- se här i riket, dels av böter. viten. avgifter Och ersättningar som i an- ledning av denna rörelse må åläg- gas företaget, generalagenten eller av företaget utsett ombud som avses i 27 &, dels ock. i händelse av särskild administration av företa- gets livförsäkringsrörelse här i ri-

För försäkring av annat slag än sådan personförsäkring. beträffan- dc vilken rörelsen drivs med tillämpning av de särskilda bestäm- melserna om livförsäkring. skall nedsättningen enligt 6.6 första stycket 5 inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt la- gen ll962:38/) om allmän försäk- ring som gällde vid räkenskaps- årets utgång.

Om bruttopremieinkomsten un- der räkenskapsåret överstiger ned- sättningen enligt första stycket. skall nedsättningen uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopre- mieinkomsten under räkenskaps- åre-t.

Overstiger det sammanlagda be- loppet av vad försäkringsföretaget nedsatt väsentligt den premiein- komst som anges i andra stycket. får försäkringsinspektionen medge företaget att utfå det överskjutande beloppet i den mån detta inte hän- för sig till nedsättning enligt första stycket.

16å

Vad på sätt i 6. 10 och 15aås' sägs blivit av utländskt försäkrings- företag i riksbankcn nedsatt får an- vändas endast till betalning dels av fordringar på grund av försäkrings- avtal. som tillhör företagets rörelse häri riket. dels av böter. viten. av- gifter och ersättningar som i anled- ning av denna rörelse kan åläggas företaget. generalagenten eller av företaget utsett ombud som avses i 27.5, dels ock. i händelse av sär- skild administration av företagets livförsäkringsrörelse här i riket. av

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

ket. av administrationsboets ford- ran hos företaget.

Föreslagen lydelse

administrationsboets fordran hos företaget.

25%

Försäkringsinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i riket som inspektionen anser behöv-

liga.

Försäkringsinspektionen skall förelägga företaget att inom viss tid vidta erforderliga åtgärder. om inspektionen finner att

]. avvikelse skett — — - annan anledning.

4. de tillgångar. i vilka försäk- ringstekniska skulder jämte tillägg redovisas. inte är tillräckliga. eller

4. de tillgångar. som motsvarar värdet av de jörsäkringstekniska skulderna, inte är tillräckliga. eller

5. det i övrigt — — — försäkringsföretagets verksamhet. Om ett föreläggande — — — Post- och Inrikes Tidningar. 25 bä

Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig. får försäkringsin- spektionen förelägga denne att till inspektionen lämna de upplysning- ar otn verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämp-

lig.

Finner jörsäkringsinspektionen att någon driverförsäkringsrörelse utan koncession som avses i l 9' . skall inspektionenförelägga denne att inom viss tid ansöka om konces- sion. vidta de ändringar [ verksam- heten som inspektionen anger eller upphöra med densamma.

285

Har koncession — — — iriket.

Där vid — — — för administration.

Har företag i annat fall än i första stycket avses upphört att driva liv— försäkringsrörelse här i riket. vare företaget ändock skyldigt att på sätt i l3—15s'ä stadgas redovisa för- säkringstekniska skulder för redan meddelade livförsäkringar jämte tillägg. Det åligger ombud. som ut- setts av företaget enligt 27 ti att full- göra de skyldigheter jämlikt 10. IS

Har företag i annat fall än i första stycket avses upphört att driva liv- försäkringsrörelse här i riket. är fö- retaget ändock skyldigt att på sätt i l3—15åiå stadgas redovisa tillgäng- ar motsvarande värdet av de för- säkringstekniska skulderna för re- dan mcddelade livförsäkringar. Det åligger ombud. som utsetts av före- taget enligt 27% att fullgöra de skyl-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 77

Nuvarande lydelse

och 24%. som förut åvilat general- agenten. Fullgöres ej ralovisningen at'försäkringstekniska skulderjäm- te tillägg eller finnes eljest anled- ning antaga att livförsäkringstagar— nas rätt på grund av försäkringsav- talen äventyras. ankomme på för- säkringsinspektionen att besluta att administration på sätt i första stycket sägs skall inträda; dock må ej på den grund att de till redovis- ning avsatta tillgångarna finnas otillräckliga administration före- skrivas. förrän försäkringsinspek- tionen förelagt företaget att fylla bristen och denna icke täckts inom fyra veckor efter det sådant föreläg- gande skett. lnträder i fall som nu sagts administration. skall vad i första stycket sägs om upphörandet av företagets rätt att driva livför- säkringsrörelse här i riket i stället avse meddelandet av beslut om ad- ministration.

94

Föreslagen lydelse

digheter enligt 10. 15 och 2455. som förut åvilat generalagenten. Redovisas ej tillgångar motsvaran- de värdet av deförsökringstekniska skulderna. ellerfinns i övrigt anled- ning anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras. ankommer det på för- säkringsinspektionen att besluta att administration på sätt i första stycket sägs skall inträda: dock får ej på den grund att de till redovis- ning avsatta tillgångarna anses otill- räckliga administration föreskrivas. förrän försäkringsinspektionen fö- relagt företaget att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det sådant föreläggande skett. Inträderi fall som nu sagts admini- stration. skall vad i första stycket sägs om upphörandet av företagets rätt att driva livförsäkringsrörelse här i riket i stället avse meddelan- det av beslut om administration.

355

Till dagsböter eller fängelse i högst ett år dömes den som — — — vilseledande uppgift: generalagent eller — — — samma paragraf:

den som jämlikt 24aä lämnar upplysning enligt 24 5 första stycket och som därvid uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande'uppgift;

den som jämlikt 24aå lämnar upplysning enligt 24 & första stycket eller den som lämnar upplysning enligt 25 b 5 första stycket och som därvid uppsåtligen eller av vårds- löshet meddelar oriktig eller vilsele- dande uppgift;

aktuarie, där — — — vilseledande uppgift.

]. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1984.

2. För utländska försäkringsföretag som vid denna tidpunkt har konces- sion i Sverige skall bestämmelserna i 6. 10. 13. l5. lSa. 16. 25 och 28% vara iakttagna senast den I januari 1987. Om särskilda skäl föreligger får försäkringsinspektionen medge ytterligare anstånd. dock längst till den 1

januari 1989.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 77 95

Sammanfattningsvis vill vi bestämt avstyr/ca kommitténs förslag att läm- nande av vagnskadegarantier skall betraktas som försäkringsrörelse och kräva koncession och särskild tillsyn. Kommitténs förslag kommer att medföra ökade kostnader för konsumenten. Nuvarande system med vagn- skadegarantier fungerar bra och det finns inget behov av ett ändrat system.

1.17 Aktiebolaget Volvo

År 1954 införde Volvo den s.k. PV-garantin för sina i Sverige försålda personvagnar. PV-garantin innebär att personbil som skadas genom yttre olyckshändelse eller åverkan repareras kostnadsfritt på Volvos märkes- verkstäder med undantag för viss självrisk.

Införandet av PV—garantin innebar något helt nytt på den svenska mark- naden och en konkurrens med de svenska bilförsäkringsbolagen. Detta resulterade i ett åtal mot Volvos dåvarande verkställande direktör, Assar Gabrielsson. för att Volvo ansågs yrkesmässigt och utan tillstånd ha drivit försäkringsverksamhet. Åtalet ogillades i samtliga instanser, i Högsta domstolen med den motiveringen att ”'lämnandei av garantin anses på sådant sätt ingå i bolagets rörelse att bolaget icke därigenom drivit försäkringsrörelse i den mening som avses i lagen om försäkringsrörelse." (NJA 19581536). Genom Högsta domstolens dom har fastslagits att utfär-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 77 lll

dandet av PV-garantin har varit och fortfarande är en del av Volvos industriella verksamhet och sålunda icke försäkringsrörelse.

PV-garantin har under årens lopp blivit ett särskilt begrepp inom bilindu- strin och fram till år 1983 har sådan garanti lämnats för ca 1400000 Volvo personbilar motsvarande ca 6800 000 garantiår. Lämnandet av garantin har i hög grad befrämjat Volvos svenska personvagnsförsäljning och bidragit till att göra Volvo till landets största industriföretag med en betydande export. Vidare har PV-garantin möjliggjort för Volvo att med framgång på den svenska marknaden möta den starka konkurrensen från utländska tillverkare. Nationalekonomiskt innebär detta en högre sysselsättning än eljest och lägre bilimport till landet. Den starka positionen på hemmamark- naden har varit av stor betydelse för Volvos förmåga att i hård internatio- nell konkurrens öppna nya exportmarknader och befästa sin ställning på redan etablerade marknader. Dessa förhållanden kommer även fortsätt- ningsvis att vara avgörande för Volvos utveckling.

Grundtanken med PV-garantin har varit och är att den genom sin helt speciella och unika utformning och tillämpning alltid skall medföra ett garantiskydd till lägsta kostnad för bilköparen.

Kostnaderna för garantiskyddet blir lägre än för motsvarande skydd genom vagnskadeförsäkring beroende på att förvaltningskostnaderna vid försäkring är avsevärt högre än de med PV-garantin förbundna förvalt- ningskostnaderna. Enligt uppgifter från Försäkringsinspektionen utgjorde förvaltningskostnaderna i procent av premieintäkterna 1980 för Volvia 10,3 % och för övriga försäkringsbolag mellan 23.1 och 41.670. Volvos förvaltningskostnader för PV-garantin understiger väsentligt Volvias för- valtningskostnader bl.a. på grund av att åtgärder med försäkringsbrev, premicavier. ägarebyte och reklam icke erfordras. Som en följd härav har PV-garantin inneburit en betydande besparing i storleksordningen lägst 20% av skadekostnaderna. Dessa uppgick för PV-garantin 1980 till ca 70000 000 kronor.

Kostnaderna för garantiskyddet blir även lägre genom att Volvo tack vara PV-garantin haft en unik möjlighet till uppföljning av inträffade ska- dor. Skadorna rapporteras till Volvos konstruktionsavdelning. som an- vänder det inrapporterade materialet för att få fram en reparationsvänli- gare konstruktion samt effektivare och billigare reparationsmetoder. Mate- rialet ligger även till grund för konstruktionsändringar för åstadkommande av ökad trafiksäkerhet. Detta samarbete mellan PV-garantin och konstruk- tionsavdelningen hade inte varit möjligt vid olika försäkringsbolags täck- ning av vagnskaderiskerna.

Förbilligandet av vagnskadeskyddet genom PV—garantin och den i sam- band därmed fortgående produktutvecklingen har kommit Volvobilkö- parna till godo. PV-garantin har av köparen uppfattats såsom en stor fördel, vilket försäljningsutvecklingen och andra bilfabrikanters antagande av liknande garantier utvisar. Några olägenheter eller behov av kontrollåt-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 77 112

gärder för PV-garantins tillämpning har inte förekommit under den långa tid PV-garantin varit i funktion.

Försäkringsverksamhetskommittén har i samband med sitt delbetän- kande om de s.k. captivebolagens verksamhet i Sverige kommit in på avgränsningen av begreppet försäkringsrörelse och därvid även behandlat garantier av PV-garantins typ. Från rent akademiska utgångspunkter fin- ner kommittén. att sådana garantier företer typiska drag av försäkringsrö— relse och att det därför ur samhällets och kundernas synvinkel måste anses föreligga behov av att kontrollera verksamheten genom bl. a. koncessions- regler och särskild tillsyn. Kommittén motiverar inte varför sådant behov skulle föreligga i nu förevarande fall och redovisar inte några olägenheter av den nu snart 30-åriga PV-garantins tillämpning. Kommittén tar vidare för givet att för garantierna bör gälla samma koncessions- och kontroll- regler som för försäkringsrörelse i allmänhet. vilket i och för sig är mycket anmärkningsvärt.

Kommittén påpekande. att nybilspriserna "torde" bli lägre om garanti- momentet utgick. bortser. såvitt gäller PV-garantien. helt från det förhål- landet att kostnaderna för vagnskadeförsäkring skulle överstiga en tänkt sänkning av nybilspriset. Kommitténs förslag skulle därför innebära en väsentlig fördyring för Volvoköparna. Volvo finner det anmärkningsvärt att delbetänkandet. som i övrigt vill bevaka konsumentintresset. går direkt emot detta ifråga om PV-garantin.

Kommittén har sålunda utan någon motivering i sak underkänt det rättsläge som etablerats genom Högsta domstolens dom angående PV- garantin. PV-garantin avses att omöjliggöras genom att administrativa myndigheter skall avgöra om garantilämnandet innebär koncessionspliktig försäkringsverksamhet. Som en följd av kommitténs motivuttalanden kommer de administrativa myndigheterna i praktiken att anse PV-garantin såsom koncessionspliktig.

Om Volvo skulle tvingas upphöra med PV-garantin. skulle härigenom såväl finansiella som personella resurser överföras från Volvos industriella verksamhet till den svenska försäkringsbranschen. Detsamma gäller för andra industrier. som tillämpar motsvarande garantier. En avtappning av resurser från den industriella sektorn av Sveriges näringsliv till försäk- ringssektorn kan inte anses vara påkallad eller önskvärd i ett läge. där landets industriella förmåga måste bedömas vara av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Volvo protesterar mot kommitténs förfarande att utan särskild anledning söka ändra gällande rätt och omöjliggöra PV-garantin. Volvo hemställer. att. såvitt gäller PV—garantin. kommitténs delbetänkande med förslag till ändring av bl. a. försäkringsrörelselagen och kommitténs uttalanden i an- slutning därtill. icke lägges till grund för blivande lagstiftning.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 77 113

1.18 Aktiebolaget Internationell Assurans

Kommittén har funnit att det inte är möjligt att åstadkomma en klar entydig och praktiskt användbar definition av begreppet försäkrings- rörelse. vilket innebär att avgränsningsproblem uppstår när man kommer in på blandformer där andra verksamheter företer försäkringsmässiga in- slag. Av den föreslagna lagtexten framgår inte om vagnskadegarantier skall betraktas som försäkring. däremot har kommittén i sin utredning uttalat meningen att vagnskadegarantier bör betraktas som försäkring. Problema- tiken att bedöma om en viss verksamhet skall betraktas som försäkrings- rörelse är enligt utredningen även avhängigt av vad som i allmänt språk- bruk avses med försäkringsrörelse. Man bör idag med styrka kunna hävda att vagnskadegarantierna efter att ha existerat i snart 30 år i allmänhetens ögon inte är att betrakta som försäkring. Vi vill också konstatera att i den egentliga sakfrågan har ingenting förändrats sedan den s.k. Volvodomen fastställdes på 1950-talet.

Enligt kommittén får inte det försäkringsmässiga inslaget i ett avtal om bilförsäljning vara alltför obetydligt. om försäkringsrörelse skall anses föreligga.

Enligt vår mening är ett vagnskadegarantiavtal av liten betydelse i det totala köpeavtalet av en ny bil.

Vid bedömning av hur vagnskadegarantier skall behandlas i framtiden måste enligt vår mening konsumenternas intresse vara för ögonen och det ' måste även beaktas att vagnskadegarantin sedan många är tillbaka ur allmänhetens synpunkt anses utgöra en del av det som ingår vid köp av en ny bil. För konsumenterna kommer kommitténs förslag att innebära högre kostnader för ett fordons vagnskadeskydd. Den främsta orsaken till detta är att förvaltningskostnaderna för vagnskadegarantier är betydligt lägre än för traditionell vagnskadeförsäkring.

Några av skälen till de låga förvaltningskostnaderna för vagnskadega- rantier är bl.a. följande: —— garantierna har inga kostnader för marknadsföring och försäljning »- en treårig obligatorisk vagnskadegaranti innebär att administrationen för garantin är mycket enkel. Som exempel på förenklad administration kan nämnas att en kund aldrig behöver aviseras om premiebetalningar och att ägarbyten därigenom ej behöver registreras eftersom garantin följer bilen och inte personen under den treåriga giltighetstiden. Ur försäkringsbolagens synpunkt är det ett naturligt önskemål om att exklusivt behärska ett så stort område som möjligt av det ekonomiska livet. Detta resonemang är intressant för konsumenterna, då kommitténs förslag beträffande vagnskadegarantier innebär begränsningar i möjlighe- terna att göra en garantiutfästelse vilket kommer att påverka både service och risktäckningsmarknaderna på ett negativt sätt. Kravet på koncession även för garantigivning kommer att innebära att både personella och fi- S Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 77

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 77 ' 1 14

nansiella resurser överförs från industri— och handelsföretag till försäk— ringsbolagen. vilket i strid med försäkringsverksamhetskommitténs önske- mål medför en ännu starkare koncentration av försäkringsverksamheten i vårt land.

Enligt kommittén är behovet av samhällskontroll ett av de allra starkaste argumenten för att vagnskadegarantier skall betraktas som försäkring. Vi vill i detta sammanhang påminna om 1958 års sakkunniga. som ansåg att man borde avvakta erfarenheterna på vagnskadegarantiområdet och att ett ingripande med lagstiftning skulle ske först sedan det blivit i praktiken styrkt, att behovet av lagstiftning var starkare än de fördelar som kunde vinnas genom nuvarande frihet. Naturligtvis är det angeläget att garanti- givarnas kunder skall kunna känna fullständig trygghet för att garantierna uppfylls. Vi känner dock inte till något fall under hela den tid vagnskade- garantierna varit aktuella där någon konsument på grund av soliditetsskäl ej erhållit ersättning i enlighet med garantivillkoren. Kommitténs önskemål om en insyn och kontroll av garantigivning bör enligt vår uppfattning kunna lösas på annat sätt än att kräva koncession även för vagnskadega- rantier.

Vär bestämda uppfattning är att lagtexten kan vara utformad i enlighet med förslaget. men att det framför allt inte ligger i allmänhetens intresse att ändra nuvarande vagn-skadegarantier till att betraktas som försäkring.

Fördelarna med denna fria form av garantigivning är enligt värt för- menande betydande ijämförelse med att införa koncessionstvång för ga- rantigivning.

1.19 Motormännens Riksförbund

Alltsedan vagnskadegarantierna infördes har M för sina medlemmars räkning handlagt ett stort antal skaderegleringsfall inom ramen för olika vagnskadegarantier. Några olägenheter p.g.a. att vederbörande medlem haft vagnskadegaranti i stället för vagnskadeförsäkring. har härvid inte förevarit. Från konsumentsynpunkt synes man sålunda inte kunna rikta några anmärkningar mot det sätt varpå garantigivarna handhar skaderegle- ringen. Det kan naturligtvis hävdas att ett avskaffande av garantimomentet rimligen bör medföra en sänkning av nybilspriset. M är emellertid av den bestämda uppfattningen att denna eventuella prissänkning är väsentligt lägre än den kostnad som uppstår för normalbilisten när han via vagnska- deförsäkring skall skaffa sig ett skydd motsvarande vagnskadegarantins. M hemställer därför att någon ändring av det nuvarande systemet inte sker.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 77 115

1.20 Motorförarnas Helnykterhetsförhund

De juridiska resonemangen om vagnskadegarantierna skall betraktas som försäkringsrörelse eller inte är knappast relevanta från konsumentsyn- punkt. För bilkonsumenten är den viktigaste frågan vilket system som är billigast och fördelaktigast. Enligt MHFs mening har den hittillsvarande erfarenheten visat att vagnskadegarantierna inte varit till konsumentens nackdel. Det finns inga sakliga skäl till att ändra det nuvarande systemet i enlighet med utredningens förslag. Ett genomförande av utredningens förslag torde medföra ökade kostnader för konsumenterna. MHF av- styrker förslaget.

2.1. Försäkringsinspektionen

Behovsprövningen utgör f.n. en hörnsten i koncessionsbedömningen. Vid införandet av behovsprincipen 1948 var ett viktigt skäl härtill att åstadkomma en reduktion av antalet företag på försäkringsmarknaden. Man pekade därvid på behovet av kostnadsminskande rationaliseringar och önskvärdheten av att göra marknaden mera överblickbar för konsu- menterna. Detta synsätt har också präglat inspektionens ställningstagande till koncessionsansökningar. Under de senaste åren har dock inspektionen mot bakgrund av den fortgående reduceringen av antalet bolag tillämpat en något liberalare tolkning av behovsprincipen. vilket har lett till konces- sionsutvidgningar och även nyetablering på marknaden.

Enligt inspektionens uppfattning har det svenska försäkringsväsendet i dag en i stort sett ändamålsenlig struktur. Etablerade försäkringsbolag tillgodoser på ett i huvudsak tillfredsställande sätt rådande behov av för- säkringar. Detta hindrar ej att en viss nyetablering — särskilt inom före- tagsförsäkringsområdet — skulle kunna vara till fördel för försäkringsta- garna bl.a. genom en större variation i produktutbud och en högre ser— vicenivå. Det kan heller inte uteslutas att tillkomsten av ytterligare företag skulle kunna medföra en ökad priskonkurrens mellan bolagen. En viss liberalisering av koneessionspolitiken kan mot bakgrund härav vara moti- verad.

En liberalisering av koneessionspolitiken kan genomföras inom ramen för gällande lagstiftning genom en mer flexibel tillämpning av behovsprin- cipen än vad hittills har varit fallet. Någon ändring av lagstiftningen är alltså i och för sig inte nödvändig utan det är tillräckligt att statsmakterna till stöd för den fortsatta lagtillämpningen gör de uttalanden som anses erforderliga. Till förmån för ett bibehållande av nuvarande ordning talar att en överetablering av marknaden effektivt kan förhindras genom behovs- prövningen. Emellertid torde man även med den av kommittén föreslagna

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 77 116

ordningen kunna undvika en överetablering under åberopande av att ytter- ligare etablering skulle vara oförenlig med ”en sund utveckling av försäk- ringsväsendet". Som kommitten framhållit saknas dessutom anledning anta — i vart fall på kort sikt — att ett slopande av behovsprincipen skulle leda till en stor ökning av antalet koncessionsansökningar. På konsument- försäkringsområdet skulle exempelvis de stora initiala kapitalinsatserna. som krävs för organisationsutbyggnad för att tillgodose försäkringstagar— nas krav på närhetsservice. sannolikt utgöra en viss spärr mot nyetable- n'ng. Risken för att ett borttagande av behovsprövningen skulle leda till en uppsplittring av marknaden är således liten.

Mot bakgrund av det anförda vill inspektionen inte motsätta sig kommit- téns förslag i denna del. Inspektionen kommer dock att med uppmärksam- het följa utvecklingen och givetvis måste koncessionsfrågan tas upp till förnyat övervägande i den mån utvecklingen skulle ge anledning därtill.

2.3. Bankinspektioncn

När det gäller den materialla behovsprövningen. anser kommittén att behovsprincipen inte längre bör tilldelas den dominerande roll som den nu har i lagstiftningen. Inspektionen vill fästa uppmärksamheten på att försäk- ringsbolag och banker inom vissa områden om än i begränsad omfattning bedriver en konkurrerande verksamhet. Det gäller förutom ovan nämnda verksamhet t. ex. direkt långivning. kreditförmedling samt ekonomisk och juridisk rådgivning. Därför bör enligt inspektionens mening så långt möjligt likartade kriterier gälla vid den materiella behovsprövningen för att på så sätt undvika snedvridna konkurrensförhållanden. Samma ställningstagan- de från inspektionens sida gäller beträffande utländska försäkringsbolags rätt att etablera sig i Sverige. Eftersom strukturfrågorna på kreditmarkna— den avses komma att behandlas av en särskild kommitté förutsätter in— spektionen att denna kommitté i sitt arbete kommer att beakta ovan "nämnda frågor i samråd med försäkringsverksamhetskommittén. Inspek- tionen anser således att ändringar i försäkringsrörelselagen i denna del bör avvaktas så att enhetliga principer beträffande koncession kan komma att gälla inom såväl bank- som försäkringsområdena.

Bankinspektionen finner det slutligen rationellt att försäkringsinspek- tionen i lag bl.a. ges rätt att ta ställning till om försäkringsrörelselagen är tillämplig på verksamhet som nu bedrivs utan koncession och att myndig- heten efter ansökan skall lämna förhandsbesked om koncession för verk- samheten krävs.

2.4. Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige intar samma ståndpunkt som kommittén.

2.5. Sveriges Industriförbund

Industriförbundet har sedan lång tid haft allvarliga betänkligheter beträf- fande koncentrationen på försäkringsgivarsidan i Sverige. Fåtalskonkur- rens medför nämligen nackdelar för försäkringstagarna. Bl.a. minskar förutsättningarna att få ett produktutbud anpassat till marknadens behov. Med anledning härav eftersträvar Sveriges Industriförbund en väl funge— rande försäkringsmarknad, som ger utrymme för försäkringskundernas behov av att pröva nya lösningar och att kunna välja mellan försäkrings- tjänster från olika försäkringsgivare. i Sverige och utomlands. Bl.a. mot bakgrund av att SIRF. Sveriges Industriförbunds Risk- och Försäkrings- grupp, bildades i mitten av 1970-talet har dock kontakten mellan särskilt storindustrin och försäkringsgivarna medfört en större flexibilitet i pro- duktutbud och bättre förståelse för kundernas krav.

Enligt lndustriförbundets uppfattning är det därför angeläget att låta

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 77 1 19

marknadskrafterna råda genom fri etablering och fri konkurrens i så stor utsträckning som möjligt. även vad gäller försäkringsmarknaden.

Mot bakgrund härav ser förbundet positivt på de tankegångar för libe- ralare etableringsregler som återspeglas i betänkandet. Sveriges Industri- förbund tillstyrker därför i princip förslaget men vill samtidigt understryka vikten av att exempelvis inskränkningar i friheten att teckna försäkringar utomlands inte införs. Förbundet vill dock särskilt kommentera vissa enskilda delar av förslaget.

Sveriges Industriförbund ser i och för sig med tillfredsställelse på försla- get att avskaffa behovsprincipen vid koncessionsprövningen. Utrymme för tillstånd ökas sålunda i jämförelse med den i dag gällande lagtexten. Samtidigt vill vi peka på risken att koncessionsregeln kan leda till fortsatt osäkerhet om lagstiftningens innebörd. Uttrycket ”sund utveckling av försäkringsväsendet" är nämligen ett subjektivt begrepp som lämnar ut- rymme för fri tolkning. Liksom tidigare överlåter därmed lagstiftaren i stort sett åt regeringen att bestämma uttryckets innehåll.

Begreppet måste enligt förbundets uppfattning ges en liberal tillämpning. Detta ger utredningen också klart uttryck för. framför allt beträffande företagsförsäkring som man anser i huvudsak skall få utvecklas fritt. Vi vill understryka vikten av att det verkligen blir en "presumtion för fri etable- ring" avseende denna försäkringsgren genom att göra beviskravet star- kare. Mot den bakgrunden kan övervägas om man inte skall införa ett särskilt rekvisit i lagtexten beträffande koncession för företagsförsäkring. innebärande att tillstånd skall ges såvida inte det anses uppenbar! ofören- ligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Som förslaget är utformat ger det. om man utgår från lagtextens ordaly- delse. ingen garanti för en liberalisering. Därför vill vi framhålla betydelsen av att man i propositionen i vart fall. med utgångspunkt i de tankegångar som framförs i betänkandet beträffande den materiella koncessionsbe- stämmelsen. tar in uttalanden till ledning för tolkning av bestämmelsen.

Enligt utredningen skall kriterierna för tillstånd också ge möjlighet att ta hänsyn till om den planerade verksamheten kan tänkas komma att stå i strid mot andra väsentliga samhällsområden. Detta måste enligt vår upp- fattning avse synnerligen sällsynta fall. där tillstånd skulle vara oförenligt med något väsentligt samhällsintresse.

En liberalisering beträffande koncessionsgivningen får inte tas till intäkt för en inskränkning att teckna försäkring utomlands. Denna möjlighet måste finnas för svensk industri med hänsyn till bl. a. dess internatonali- sering och de därvid uppkomna riskerna.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 77 120

2.6 iSveriges köpmannaförbund

Det är tillfredsställande att kommittén i sitt arbete funnit skäl att föreslå en liberalisering av etableringsreglerna för försäkringsrörelse. Detta torde vara speciellt motiverat inom företagssektorn. vilket även särskilt påpekas av utredningen. Förbundet instämmer i utredningens skrivning i detta hänseende att "samhällsintressen av handels- och valutamässig art" talar för att företagsförsäkringsmarknaden skall tillåtas "i huvudsak utvecklas fritt". Enligt förbundets mening bör dessa synpunkter ligga till grund för den koncessionsprövning som skall äga rum under den tilltänkta lagstift- ningen. .

Förbundet finner det mot den angivna bakgrunden vara riktigt att överge behovsbedömningen som ett huvudkriterium. En etableringskontroll av denna inriktning borde i dagens försäkringsmarknad inte vara adekvat.

Viktigt är också att notera kommitténs förslag att det nya koncessions- kriteriet innebärande förenlighet med en sund'utveckling av det svenska försäkringsväsendet skall tillämpas så att koncession skall beviljas om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med huvudkriteriet.

Den enskilda detaljhandeln är utomordentligt differentierad och torde totalt omfatta ca 40000 enheter från stora koncerner ned till enmansföre- tag. Småföretagsamheten svarar för det helt dominerande antalet enheter. En så differentierad företagsstruktur kan också kräva differentierade för- säkringslösningar. Olika försäkringsalternativ bör här kunna brytas mot varandra och intressanta gruppbaserade försäkringslösningar uppmuntras. Det är viktigt att konkurrensaspekten ständigt hålls levande så att markna- den tillförs nya systemlösningar till så låga premier som möjligt. I detta arbete torde näringslivets egna intresseorganisationer kunna spela en bety- dande roll.

Slutligen bör uppmärksammas att den svenska lagstiftningen bör mo- derniseras vad gäller etableringsreglerna inte minst av hänsyn till de inter- nationella förhållandena och de krav på reciprocitet som kan resas inom EG och OECD.

2.7. Svenska handelskammarförbundet

Handelskammarförbundet ställer sig positivt till utredningens förslag om en friare etableringsrätt för försäkringsrörelser.

2.8. Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet delar kommitténs bedömning att förhållandena på försäk- ringsområdet idag inte motiverar ett fasthållande av behovsprincipen i koncessionsgivningen. Denna bör med fördel kunna ersättas med en "sundhetsbedömning”. dvs. en allsidig prövning av frågan om "den planc-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 77 . 121

rade rörelsen bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäk- ringsväsendet" eller inte.

Liksom kommittén anser även riksförbundet att någon precisering av detta nya riktmärke för koncessionsgivningen inte är erforderlig utan att dess innebörd ska kunna anpassas till försäkringsväsendets utveckling i det långsiktiga perspektivet.

Kommittén uttalar i detta sammanhang att det skulle vara ett naturligt led i den materialla koncessionsprövningen att ta hänsyn till om den planerade verksamheten står i strid med strävandena å andra väsentliga samhällsområden där samhället har angivit en viss målsättning. Som exem- pel nämns områdena konsumentskydds-. kredit-, valuta-. skatte- och han- delspolitik. Riksförbundet har svårt att se att sådana överväganden kan komma in vid koncessionsprövningen. Sedan en koncessionsprövning skett enligt riktmärket ”en sund utveckling av försäkringsväsendet” har naturligtvis bolaget. om koncession beviljas. att rätta sig efter alla regler som gäller för verksamheten.

2.9. Folksam

Om förslagen i betänkandet genomförs kommer konkurrensen på den svenska försäkringsmarknaden att främjas. Folksam har alltid förespråkat största möjliga frihet i kampen om kunderna. eftersom detta är till deras fördel genom ett större och mer varierat utbud av försäkringslösningar. Kommitténs förslag går långt på vägen mot en minskning av etablerings- hindren i vårt land och detta bör med Folksams synsätt hälsas med till- fredsställelse. Förslagen kan i allt väsentligt tillstyrkas.

Koncessionsprövningen ska enligt förslaget vara beroende av att den planerade rörelsen inte bedöms vara oförenlig med "en sund utveckling av försäkringsväsendet" (2 kap. 3 ? försäkringsrörelselagen). Uttrycket "sund utveckling” är vagt och medger en ganska stor frihet i bedömning- en. Vad man ytterst vill förhindra med den nya, mera liberala koncessions- prövningen är sådana nyetableringar som blir till skada för försäkringskon- sumenterna. och det borde övervägas om man i skrivningen inte borde mera direkt anknyta härtill.

Vid prövningen på konsumentförsäkringsrådet anges att koneessionspo- litiken inte får äventyra en lugn och stabil utveckling av den svenska konsumentförsäkringsmarknaden. Uttalandet. liksom flera andra i denna del av betänkandet. återspeglar svårigheterna att undvika kvantitetsöver- väganden av samma slag som vid tillämpningen av behovsprincipen. Folk- sam utgår emellertid från att de nya grunderna för prövningen garanterar att behovsprincipen inte återuppstår.

Problemet med överflyttning av försäkringar mellan bolagen bör enligt kommittén uppmärksammas såväl vid koncessionsprövningen som i sam- band med försäkringsinspektionens löpande tillsyn. Folksam anser inte att

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 77 _ pa

det uttryck för aktiv konkurrens som överflyttningarna av försäkringar mellan bolagen utgör ska inverka på koncessionsprövningen. även om de påverkar kostnaderna och därmed priset på försäkringsprodukterna. Det skulle vara alltför enkelt att avfärda ytterligare konkurrens med detta argument.

2.10. Utländska Försäkringsbolalgs Förening

Föreningen accepterar med tillfredsställelse kommitténs förslag att koncessionsprövningen bör, i stället för vad som gäller för den nuvarande behovsprincipen. vara inriktad på att bedöma om ett beviljande av en koncession kan antas vara oförenligt med en sund utveckling av försäk- ringsväsendet. Förutsatt att i försäkringslagstiftningen uppställda formella och kvalitativa krav är uppfyllda bör grundsynen vara att koncession skall beviljas.

2.11. Landsorganisationen i Sverige (LO)

Den huvudinriktning som kommitten genom förslagen i betänkandet anger. nämligen att främja konkurrensen på den svenska försäkringsmark- naden har LO inte något att erinra emot.

2.12. Försäkringsjuridiska föreningen

En huvuddel av betänkandet rör den materiella koncessionsprövningen. Kommittén föreslår. med ingående motivering, att den nu gällande behovs- principen avskaffas och att koncession skall beviljas. om formella förut- sättningar är uppfyllda, såvida inte den planerade rörelsen bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Föreningen finner det välmotiverat att avskaffa behovsprövningen. En följd härav blir emellertid att bedömningen av vad som är en "sund utveckling av försäk- ringsväsendet" får ökad betydelse. Föreningen anser att detta ämne bör utredas närmre (se betänkandet s. 117 ff). Föreningen ställer sig något frågande till att "solidaritetssynpunkten" skulle kunna lägga hinder i vä- gen mot att försäkringsbolag bildas som specialiserar sig på särskilt goda risker. därför att i så fall mindre goda risker inom kollektivet finge svårt att ordna sitt försäkringsskydd (s. 118. jfr även 5. 182 f). Det synes tvärtom överensstämma med skälighetsprincipen att de goda riskerna inte skall nödgas betala alltför höga premier för att de sämre riskerna skall dra fördel därav.

En mindre nyhet är att till koncessionsansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Föreningen anser det tveksamt om en be- stämmelse härom bör ingå i lagen. Redan nu torde det vara självklart att ett företag som ansöker om koncession — vare sig för en helt ny rörelse eller

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 77 123

för en ny verksamhetsgren — måste prestera en ingående utredning om den tilltänkta verksamheten. Enligt vad som anges (betänkandet s. 123) skall planen enbart vara ett stöd vid prövningen av koncessionsansökan. och sålunda inte ha den vittgående betydelse som exempelvis en "Geschäfts- plan" har enligt den tyska tillsynslagstiftningen. Ett uttryckligt stadgande om att en plan skall inges torde emellertid kunna leda till oriktiga slutsat- ser. nämligen att planen skall ha betydelse även för hur verksamheten skall bedrivas i framtiden.

2.13. Kooperativa förbundet (KF)

Redan i sitt remissyttrande över den översyn av försäkringsrörelselagen som skedde av 1958 års försäkringssakkunniga (SOU 1960: 11) uttryckte KF sin tvekan om behovet av nyetableringskontroll. Därefter har utveck- lingen inom europeiska gemenskapen (EG) i enlighet med ett rådsdirektiv från 1973. att beviljandet av koncession ej får göras beroende av markna- dens ekonomiska behov. lett till att behovsprövning ej sker inom EG- anslutna länder.

KF hälsar med tillfredsställelse det steg mot slopande av en etablerings- kontroll som nu föreslås. KF utgår ifrån att tillämpning av den föreslagna principen om en sund utveckling kommer att ske i enlighet med kommit- te'ns förslag. nämligen att den verksamhet. som uppfyller formella och kvalitativa krav skall medges koncession.

Kommittén har i betänkandet framfört åsikten. att vid koncessionsbe- dömningen skulle hänsyn tas till den risk för överflyttning av försäkringar från ett bolag till ett annat. som en nyetablering inom konsumentförsäk- ringsområdet skulle kunna innebära.

KF delar inte denna uppfattning. En ökad överflyttning av försäkringar mellan bolagen måste rimligen bero på att konsumenten uppfattar vissa försäkringsbolag mera konkurrenskraftiga. En ökad konkurrens med därav följande förbättrad effektivitet och sänkta kostnader kan endast gagna konsumenterna och får ej bli ett hinder för nyetablering.

2.14. Svenska aktuarieföreningen

Kommittén föreslår. att koncessionsansökningen skall vara åtföljd av en plan för den tilltänkta verksamheten och att detta bör framgå av lagen. Kommittén har givit fyra exempel på vad en sådan plan bör omfatta. Aktuarieföreningen önskar komplettera dessa exempel med följande:

Det koncessionssökande bolaget skall i sin plan principiellt definiera den marknad det ämnar bearbeta.

Detta för att ge försäkringsinspektionen någon möjlighet att bedöma huruvida en osund selektion av den totala marknaden kan förväntas till skada för den övriga marknaden.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 77 124

2.15. Återförsäkringsaktiebolaget AGA Re

Det kan med tillfredsställelse konstateras att den sedan länge förlegade s. k. "behovsprincipen" enligt delbetänkandet nu föreslås borttagen.

Man föreslår även att principen om rörelsens befrämjande av försäk- ringsväsendets sunda utveckling ändras så att det nu skall ankomma på myndigheten att visa att den tilltänkta rörelsen är oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet för att koncessionsansökan skall kunna avslås.

Vad som är väsentligt är då att definiera begreppet ”sund utveckling" av försäkringsväsendet. Emellertid avstår kommittén från detta med hänvis- ning till att innebörden kan växla beroende på speciella förhållanden och utvecklingen inom försäkringsområdet. Vidare framhålls att tillståndsgiv- ningen måste också flexibelt kunna anpassas till de förhållanden som kan skönjas i ett långsiktigt framtidsperspektiv och vidare måste en viss diffe- rentiering ske i bedömningen av olika försäkringsområden och försäkrings- former.

Detta sistnämnda vill bolaget understryka med motiveringen att exem- pelvis företagsförsäkring och återförsäkring är av sådan art att man här bör kunna använda en vidare tolkning. När det gäller företagsförsäkring har detta även klart uttalats av kommittén. Det är därför bolagets uppfattning att dessa tankegångar måste uttryckas i propositionen till ledning för tolkning av bestämmelsen.

3.1. Försäkringsinspektionen

Inspektionen delar kommitténs syn att svenska och utländska försäk- ringsföretag bör vara likställda vad gäller säkerhetskrav och konkurrens- betingelser. De föreslagna depositionsbeloppen för utländska företag fin- ner inspektionen vara väl avvägda.

3.2. Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Kommittén framlägger förslag till depositionsskyldighet för utländska försäkringsföretag som i vissa fall innebär betydande höjningar av nuva- rande depositioner. En uttrycklig grundtanke bakom förslaget har varit principen om konkurrenslikställighet mellan svenska och utländska försäk- ringsgivare. NO kan inte finna att förslaget till nya depositionsrcgler inne- bär en diskriminering av någon kategori försäkringsföretag. Förslaget mö- ter därför inga erinringar från NOs sida.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 77 1 I.) '.!1

3.3. Fullmäktige i Sveriges riksbank

Någon större ändring i den utländska försäkringsverksamheten i Sverige torde inte komma till stånd genom de föreslagna ändringarna. Som hittills kan svenskar försäkra sig i utlandet och utländska försäkringsföretag kan bilda dotterbolag här. För sitt bildande prövas dessa dotterbolag på samma sätt som svenska bolag och i sin verksamhet behandlas de på samma sätt som dessa. Vad som i detta sammanhang är av intresse är de utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige genom generalagent; det är dessa som utgör utländska försäkringsföretag.

Utländska livförsäkringsföretag har tidigare varit verksamma i Sverige och utländska skadeförsäkringsföretag är verksamma här. De grunder för Iivförsäkringsverksamhet som försäkringsinspektionen har att fastställa är emellertid sådana — lika för svenska och utländska företag — att utländska företag ej funnit skäl att stanna kvar utan avvecklat sin svenska rörelse. Enligt dessa grunder skall nämligen återbäring ges till försäkringstagarna av försäkringsföretagets vinst. Under dessa förhållanden har det visat sig föga attraktivt för de utländska försäkringsföretagen att vara verksamma här. Ändring i bestämmelserna för erhållande av koncession berör inte dessa grunder för försäkringsföretagens verksamhet. Om sålunda konces- sionsbestämmelserna görs mjukare torde den utländska livförsäkrings- verksamheten i Sverige även framöver bli liten eller ingen.

Vad gäller skadeförsäkring föreslär utredningen skärpta krav i fråga om det belopp av värdehandlingar som skall deponeras i riksbanken för att försäkringsföretagen skall få vara verksamma här. Värdehandlingarnas belopp skall uppgå till minst 300 gånger basbeloppet eller. om bruttopre- mieinkomsten för det senaste räkenskapsåret är större, ett belopp som motsvarar denna inkomst. För närvarande är huvudregeln att 200000 kronor skall avsättas plus en tredjedel av bruttopremieinkomsten. Detta är ett lindrigt krav särskilt som de utländska skadeförsäkringsföretagen inte behöver som de svenska hålla särskilda tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska skulderna. Kommittén har valt att kräva deponering i riksbanken av ett belopp som svarar mot hela bruttopremieintäkten för det senaste räkenskapsåret som en approximation till de försäkringstekniska skulderna som är svåra att fastställa för utländska skadeförsäkringsföre- tag.

Som framgått är det således fråga om ett i hög grad skärpt ekonomiskt krav som föreslås bli infört för etablering i Sverige och som på sitt sätt ersätter behovsprövningen. Genom detta krav garanteras att det blir eko- nomiskt meningsfullt med försäkringsverksamhet i Sverige för utländska försäkringsföretag om de planerar att mera långsiktigt verka här.

Enligt kommitténs förslag skall som hittills värdehandlingar i anledning av koncessionen deponeras i riksbanken. Kommittén diskuterar huruvida det skulle kunna vara tillräckligt att enbart föreskriva att värdehandlingar-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 77 126

na skall lokaliseras till Sverige. Kommittén finner att deponering bör ske. Fullmäktige delar denna åsikt men anser att en föreskrift om deponering i bank i Sverige kan ersätta föreskrift om deponering i riksbanken. Riksban- ken skall inte nödvändigtvis behöva användas för detta ändamål. Något särskilt skäl för att göra depositionen i riksbanken i stället för i annan bank föreligger inte. Valet av riksbanken torde endast ha en historisk förklaring.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att riksbanken söker så långt möjligt renodla sina centralbanksmässiga funktioner anser fullmäktige att det icke i lag bör stadgas att de utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet i Sverige skall deponera värdehandlingar i riksbanken. Depo- neringen bör kunna ske i annan bank.

3.4. Utländska F örsäkringsbolags Förening

En grundprincip för kommittén har varit att söka åstadkomma konkur- renslikställighet mellan svenska och utländska försäkringsföretag. l enlig- het härmed föreslår kommittén att koncessionsbedömningen för direkt försäkring i Sverige bedriven av utländska försäkringsföretag i princip skall grundas på samma kriterier som för svenska bolag. Föreningen ställer sig helt bakom detta som föreningen upplever vara av väsentlig betydelse för medlemsbolagens verksamhet här i landet. Den nuvarande konces— sionsbedömningen har allvarligt hämmat utvecklingen för flera utländska bolag då de icke kunnat konkurrera på lika villkor med paketförsäkringar där koncession har saknats för vissa försäkringsgrenar.

Kommittén har sett över depositionsbestämmelserna för de utländska företagen och har funnit att nu gällande depositionsrcgler är otillräckliga på grund av bl. a. inflationsutvecklingen. Föreningen accepterar helt kommit- téns förslag till en minimideposition och en omslutningsrelaterad deposi- tion. Även kommitténs förslag gällande livförsäkringsrörelse accepteras av föreningen.

Föreningen accepterar vidare kommitténs förslag till en anpassningstid på 3 år med en dispensregel om ytterligare högst 2 är.

3.5. Svenska aktuarieföreningen

Aktuarieföreningen finner det strida mot principen om likhet inför lagen att svenska bolag kan komma att få sämre avkastning än utländska genom att tvingas placera i s.k. prioriterade värdehandlingar som ger lägre av- kastning än nödvändigt till förfång för försäkringstagarna speciellt inom livförsäkring.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 77 127

4.1. Försäkringsinspektionen

Kommittén har beskrivit ett antal positiva konsekvenser av captivesy- stemet och förordat att man i större utsträckning än hittills skall medge etablering av captivebolag. Inspektionen delar här kommitténs syn. Ett ökat antal captivebolag kan dock. som kommittén påvisat. medföra en negativ utveckling av försäkringsmarknaden i en del hänseenden. Inspek- tionen måste självfallet uppmärksamt följa utvecklingen.

4.2. Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO anser att frågan om captivebolagens verksamhet på den svenska marknaden genom kommitténs förslag kan få en i stort sett tillfredsställan- de lösning. Hittillsvarande restriktiva inställning har missgynnat svenska storföretag i den internationella konkurrensen. Den utveckling som redan ägt rum visar att konkurrensen på marknaden för företagsförsäkringar stimuleras genom möjligheten att etablera captivebolag. En betydande produktutveckling har ägt rum och premiekonkurrensen är uppenbarligen hård. NO vill gentemot kommitténs förslag endast anmärka att det präglas av väl stor försiktighet till nyetablering, speciellt vad gäller direktförsäk- ringscaptives. NO anser inte att det behöver göras till en förutsättning beträffande de senare att det tillämpas försiktighet i koncessionsgivningen eller att tillstånden skall vara tidsbegränsade. Inte heller beträffande åter- försäkringscaptives behövs uttalanden om begränsad etablering eftersom det av naturliga skäl endast finns ett relativt begränsat antal företag inom landet som har förutsättningar att starta captive.

4.3 Kammarrätten i Stockholm

Som påpekas i betänkandet (s. 154 f. 184 f. 187) åtnjuter captivebolag en viss konkurrensförmån i förhållande till traditionella försäkringsbolag till följd av möjligheten för dem att undvika effekterna av riksbankens place- ringsföreskrifter genom att lämna koncernbidrag till andra företag inom koncernen. Kommittén nöjer sig i detta hänseende med att förorda att deti koncessionsbeslutet skall införas villkor om att captivebolag endast får lämna koncernbidrag i den mån maximala avsättningar till säkerhetsreserv har gjorts. I övrigt anges att om utvecklingen på captiveområdet skulle visa sig ändå allvarligt påverka konkurrensförhållandena eller om kapitalmark- nadsregleringen skulle upphöra. frågan om koncernbidrag bör tas upp till förnyad prövning. Frågan kan också komma att aktualiseras på nytt i kommitténs fortsatta arbete. Kammarrätten har inte något att invända i sak mot vad kommittén sålunda har föreslagit men anser att den angivna

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 77 128

förutsättningen för rätten att lämna koncernbidrag bör tas in i kommunal- skattelagen (1928: 370) där ingående föreskrifter på området finns i 43 å och dess anvisningar.

4.4. Fullmäktige i Sveriges riksbank

Captivebolagen (försäkringsbolag inom en koncern där moderbolaget ej är försäkringsbolag) diskuteras ingående av kommittén. Den slutsats kom- mittén kommer fram till vad gäller captivebolag för återförsäkring är att sådana bolag även fortsättningsvis bör få bildas i Sverige. En tendens till utflyttning till utlandet av captivebolagen föreligger eljest. Fullmäktige har i ett yttrande av den 3 juli 1980 över en promemoria om återförsäkrings- verksamhet i Sverige genom captivebolag anfört att det är att föredra att captivebolagen etableras i Sverige i stället för i utlandet. Denna ståndpunkt gäller alltjämt. I fråga om captivebolag för direktförsäkring är kommittén mera restriktiv och anser att endast tidsbegränsad koncession bör medges. Fullmäktige delar denna syn.

Vad angår captivebolagen föreslär kommitten vidare att bidrag till den koncern vartill de hör skall få ges först efter det att maximala avsättningar till säkerhetsreserv har gjorts av captivebolaget. Fullmäktige delar denna ståndpunkt och finner det angeläget att lagen utformas i enlighet med kommitténs förslag. Det skulle eljest bli möjligt för captivebolagen att kraftigt hålla nere det i kreditpolitiskt sammanhang beräknade placerings- grundande beloppet. Dessa bolag skulle på ett bestående sätt kunna kom- ma att avvika från övriga försäkringsbolag och arbeta efter andra regler än de övriga. Detta bör inte få ske.

4.5. Riksskatteverket (RSV)

Som RSV har konstaterat i yttrande den 25 september 1980. dnr 289/ 80-15 över promemorian (Ds E 1980: 1) Äterförsäkringsverksamhet genom captivebolag, medför möjligheten för koncerner att bilda captivebolag vissa skattefördelar.

Förutom att en koncern med captivebolag, genom de för försäkringsbo- lag gällande reglerna om avdragsrätt för olika avsättningar (försäkringstek- niska skulder). får en ytterligare reserveringsmöjlighetjämfört med andra företag, anförde RSV i nämnda yttrande att en koncern med ingående captivebolag ges möjlighet till avdrag för självrisker vilket inte är möjligt för företag med traditionella försäkringslösningar. Reglerna om koncernbi- drag medger dessutom att den "extra" avsättningsmöjligheten kan utnytt- jas fullt ut även om avsättningen inte motsvaras av premieinkomster från det givande bolaget.

RSV påpekade vidare att om skattehänsyn inte skall vara avgörande för val av försäkringslösning utan denna skall väljas utifrån renodlade övervä-

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 77 129

ganden om risk management borde gällande skatteregler ändras. RSV förutsatte fortsatt utredning om skattefördelarnas betydelse och vilka eventuella ändringar i skattereglerna som borde vidtas.

Kommittén medger (sid. 184) att det kan finnas vissa skatteincitament att bilda captivebolag. Man konstaterar dock att dessa i Sverige är av begränsad betydelse.

Utifrån målsättningen att vårt skattesystem bör medföra en så skatte- mässigt neutral behandling av olika företag som möjligt finner RSV det tveksamt om de skattemässiga konsekvenserna av förslaget är av så be- gränsad betydelse som kommittén velat göra gällande.

Det kan nog med fog hävdas att captivebolaget. såsom försäkringsbolag och med de särskilda skatteregler som gäller för dessa, intar en särskild ställning i förhållande till koncernen i övrigt. Dess verksamhet kan närmast sägas vara artskild från koncernens övriga verksamhet. Mot denna bak- grund bör, enligt RSVs mening, det övervägas att införa ett undantag från avdragsrätten för koncernbidrag såvitt gäller koncernbidrag som ges till captivebolag.

Genom att minimera de skatteincitament som kan ligga till grund för en captivebildning minskar också de olika hänsyntaganden som måste göras i samband med att en ansökan om koncession prövas (jfr betänkandet sid. 184 sista stycket).

Slutligen vill RSV framhålla att kommitténs förslag att koncernbidrag från captivebolag endast skall tillåtas i de fall maximala avsättningar till säkerhetsreserv gjorts bör komma till uttryck genom ändring i kommunal- skattelagen. En sådan ordning är enligt RSVs mening mer naturlig än att tillståndsmyndigheten i beslut om koncession föreskriver villkor som be- står i att den beslutet riktar sig mot inte får utnyttja en möjlighet som annars enligt lag står honom till buds.

RSV har vidare i en skrivelse 1983-12-09 om svenska koncerners etable- ring av captivebolag utomlands anfört bl. a. följande. RSV anser. att kom- mittén inte i tillräcklig omfattning har undersökt i vilken utsträckning etablering av nu nämnt slag medför risk för skatteundandragande. RSV vill därför'betona vikten av att detta närmare utreds. RSV vill här påpeka följande. Svenska företag som erlägger premier till captivebolag — vilka i likhet med vad som ovan angetts endast är skrivbordsbolag — kan komma att vägras avdrag för premierna. Grunden härför är att det kan vara fråga om skentransaktioner. Om skentransaktioner inte anses föreligga. kan i stället ifrågavarande skrivbordsbolag anses ha utövat sin verksamhet från fast driftställe i Sverige. I såfall är captivebolaget bl.a. skattskyldigt här i riket. RSV vill slutligen särskilt framhålla kontrollproblemet. Möjligheten till kontroll av och insyn i bolag som är lokaliserade till bl. a. Skatteparadis är ytterst begränsad, för att inte säga obefintlig. eftersom sekretesslagstift- ningen i dessa länder effektivt skyddar mot alla försök till insyn. Om man tillåter svenska företag att etablera bolag i s.k. Skatteparadis, skapas 9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 77

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 77 130

förutsättningar för uppkomst av från skattesynpunkt tvivelaktiga transak- tioner. just p.g.a. kontrollproblemet.

4.6. Sveriges industriförbund

Enligt kommittén är det viktigt att försöka uppnå konkurrenslikställighet mellan traditionella försäkringsbolag och captivebolag. Samtidigt medger man att total likhet inte kan uppnås. bl.a. av det skälet att ett captive enbart försäkrar koncernens risker.

Förbundet ifrågasätter huruvida denna utgångspunkt om konkurrenslik- ställighet är riktig. Egentligen råder ju ingen konkurrens i ordets egentliga bemärkelse mellan ett captiveåterförsäkringsbolag. som endast kan försäk- ra ett begränsat antal risker, och ett traditionellt bolag som vänder sig även till de risker som ligger utanför koncernen ifråga.

Om en koncern ges möjlighet att försäkra sina egna risker genom captive minskar i och för sig utbudet av dessa risker i samma män för de traditio— nella försäkringsbolagen. Att det därigenom skulle anses råda sådan kon- kurrens mellan dessa verksamheter att det kräver konkurrenslikställighet förefaller inte rimligt. Vidare har riskerna i ett captive sådant samband med koncernen att det förefaller i högsta grad naturligt att captivet omfat- tas av de regler som gäller för koncernen i övrigt.

Enligt förbundets uppfattning är det således inte riktigt att föra ett resonemang om konkurrenslikställighet mellan captive och traditionella försäkringsbolag. Man kan inte försämra reglerna för ett företags verksam- het av det skälet att dess risker inte överlåts på traditionella försäkringsbo— lag.

Däremot kan man tala om konkurrens mellan olika länder när det gäller etablering av captive, beroende på varierande regler länderna emellan. Försämrar man således villkoren för ett captives verksamhet i Sverige, med motiveringen att det måste råda konkurrenslikställighet i förhållande till traditionella försäkringsbolag, måste man vara medveten om att man kanske försämrar förutsättningarna för etablering av captive i Sverige. Man måste också ha klart för sig att domicilieringen i sig av ett captive inte har någon större betydelse för en internationellt inriktad koncern. Mot bakgrund härav vill vi betona vikten av att se koncernen, inklusive dess captivebolag, som en enhet; exempelvis vad gäller reglerna för koncernbi- drag.

4.7. Svenska handelskammarförbundet

Även utredningens förslag rörande försäkringsverksamhet genom cap- tive-bolag är enligt förbundets mening välbetänkta. Förbundet vill här särskilt framhålla vikten av att i konkurrenshänseende söka jämställa captive-bolag med de traditionella försäkringsbolagcn, varvid den interna- tionella konkurrenssituationen dock måste beaktas.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 77 " " 131

4.8. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Liksom kommittén har riksförbundet funnit att erfarenheterna av de svenska captivebolagens verksamhet —- som alla gäller återförsäkring — hittills inte varit negativa. En fortsatt etablering av återförsäkringscaptives bör därför inte generellt anses oförenlig med försäkringsväsendets sunda utveckling. Vi vill dock understryka. vilket kommittén också framhåller, att den framtida utvecklingen bör uppmärksamt följas och koncessionsgiv- ningen anpassas därefter. Beträffande direktförsäkringscaptives saknas svenska erfarenheter varför kommitténs rekommendation till särskild för- siktighet och överväganden av endast tidsbegränsade koncessioner är i högsta grad angelägen.

Av största betydelse för försäkringsväsendets sunda utveckling är att konkurrensen mellan captivebolag och traditionella försäkringsbolag kom- mer att ske på såvitt möjligt lika villkor. Den omständigheten att total likställighet på grund av captivebolagens konstruktion inte kan uppnås gör det desto angelägnare att noggrant tillse att likställighet uppnås där detta kan ske.

I enlighet med sina direktiv har kommittén ägnat frågan stor uppmärk- samhet. De konkreta förslag som framförs är emellertid begränsade och i övrigt betonas vikten av att utvecklingen noggrant följs upp, så att nödvän- diga åtgärder kan vidtas om konkurrensförhållandena visar sig allvarligt påverkas och därmed ett osunt inslag i försäkringsverksamheten skapas.

Riksförbundet kan instämma i att det är vanskligt att för dagen bedöma vilka konkreta åtgärder som är nödvändiga. Klart är att ett captivebolags möjligheter att använda reglerna om koncernbidrag för att uppnå vissa skattetekniska effekter rent faktiskt är andra och större än de traditionella försäkringsbolagens. När det gäller rätten att motta koncernbidrag har kommittén inte funnit lämpligt att förorda någon begränsning för captive— bolagen.

Riksförbundet vill kraftigt understryka vad kommittén framhållit. nämli- gen att ett captivebolag skulle, i medvetande om att ett dåligt ekonomiskt utfall kan mötas genom mottagande av koncernbidrag. kunna välja en svag konsolidering och därmed hålla en låg premienivå. Utvecklingen måste här noggrant följas. så att inte konkurrensbilden allvarligt störs.

När det gäller rätten att lämna koncernbidrag kan ett captivebolag. genom att utnyttja denna, i praktiken helt eller delvis undvika effekterna av riksbankens placeringsföreskrifter enligt lagen om kreditpolitiska me- del. De möjligheter till högre avkastning som detta ger snedvrider konkur- rensen och kan leda till att koncerner tenderar att föredra captivelösningar i stället för att anlita traditionella försäkringsbolag. Kommittén anser inte att för dagen tillräckliga skäl föreligger att helt förbjuda koncernbidrag i captivesystem men föreslår den begränsningen att i koncessionsbeslutet för ett captivebolag skall införas villkoret att bolaget endast äger lämna

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 77 132

koncernbidrag i den mån maximala avsättningar till säkerhetsreserv gjorts. Om detta är tillräckligt är vanskligt att i förväg bedöma men riksförbundet vill betona vikten av att utvecklingen noggrant följs och att hela frågan om koncernbidrag omprövas när läget så kräver.

Frågan om konkurrenslikställighet är emellertid inte enbart beroende av de olika möjligheterna att lämna koncernbidrag. Kommittén uttalar (sid. 187) att captivebolag omfattas på samma sätt som alla större svenska försäkringsbolag av skyldigheten att placera viss andel av tillgångsökning- ar i av riksbanken föreskrivna värdepapper. Detta var sant för 1982. då undantag från placeringsplikten endast gjordes för sex riksbolag med en balansomslutning understigande 10 mkr. För 1983 har emellertid enligt beslut den 22/12 1982 bortfallit ytterligare fyra riksbolag med en balansom- slutning understigande 40 mkr. bland dem just de tre nu existerande captivebolagen.

Det är enligt riksförbundets mening principiellt allvarligt att riksbankens beslut från begränsade utgångspunkter rörande placeringsplikten kan få återverkningar på utvecklingen av en sund försäkringsmarknad utan att något bedömningsunderlag funnits. Lika öppet som riksförbundet är för nyheter som kan antas främja en sund utveckling, lika bestämt vill riksför- bundet peka på och motverka de faror — ofta fördolda och svårskönjbara —— som hotar den sunda utvecklingen genom olika konkurrensförutsätt- ningar. Det är sålunda enligt riksförbundets mening angeläget att tillse att i riksbankens bedömningsunderlag rörande placeringsplikten även kommer in eventuella återverkningar på konkurrenssituationen på försäkrings- marknaden. Vi utgår ifrån att gällande placeringsföreskrifter snarast kom- mer att överses med beaktande av det nu framförda.

Sedan nu nämnda förhållanden uppmärksammats under remissbehand- lingen av ifrågavarande betänkande tillskrev riksförbundet 1983-11-29 riks- banken och hemställde att sådana undantag från föreskriven placerings- plikt inte skulle göras att ojämlikhet i konkurrensen uppkommer. Riksför- bundet har visserligen inte erhållit någon direkt reaktion från riksbanken på nämnda skrivelse. Riksbanken har emellertid 1983-12-15 utfärdat till- lämpningsföreskrifter avseende placeringsplikten under 1984 enligt vilka fortfarande "vissa smärre försäkringsföretag” undantages. Enligt under- handsuppgift är dessa företag sådana som har en balansomslutning ej överstigande 50 Mkr. Bland dessa återfinns här verksamma captives.

Med anledning av det beskrivna läget vill riksförbundet erinra om att förbundet i sitt remissyttrande över FVK:s betänkande anförde att ”vi utgår ifrån att gällande placeringsföreskrifter snarast kommer att överses med beaktande av" att i riksbankens bedömningsunderlag även bör ingå eventuella återverkningar på konkurrenssituationen på försäkringsmark- naden. Så har uppenbarligen inte blivit fallet. Riksförbundet får därför understryka att den allmänt positiva attityd till captives, som förbundet intog i sitt yttrande över betänkandet. på en betydelsefull punkt nu saknar

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 77 ,... 133

grund. Riksförbundet hemställer att vad nu sagts beaktas vid utformandet av den proposition som kommer att följa på FVK:s betänkande.

4.9. Utländska Försäkringsbolags Förening

Föreningen delar kommitténs inställning att det inte finns skäl att mot- sätta sig en etablering av ytterligare captive-bolag eftersom en restriktiv hållning kan leda till att captive-bolag i stället etableras utomlands. Utöver detta har föreningen ej ytterligare synpunkter på kommitténs betänkande i denna fråga.

4.10. Landsorganisalionen i Sverige (LO)

LO vill understryka behovet av att captivebolagens verksamhet följs. LO motsätter sig dessutom att captivebolagens verksamhet kommer in på nya områden.

4.11. Försäkringsjuridiska föreningen

En stor del av kommitténs betänkande rör behandlingen av s.k. cap- tives. särskilt i vad avser meddelande av koncession. Kommittén föreslår inte några särskilda regler för koncession till captives. vilket bl.a. medför att de mer liberala regler som behovsprincipens slopande innebär blir tillämpliga även på koncession för captives. Det kvarstående kravet att koncession inte får beviljas om den planerade rörelsen bedöms vara oför- enlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet får särskild betydelse för prövning av koncession till captives.

Kommittén synes inte ha någon principiell invändning mot att captives även av andra typer än de som nu är vanliga i Sverige erhåller koncession. Detta gäller även '”direktförsäkringscaptives". ehuru förutsättningarna för att bilda sådana antas vara förhanden endast i ett mycket begränsat antal fall (se 5. 189). Enligt kommitténs mening bör koncessionsmyndigheten tillämpa en viss försiktighet vid koncessionsgivning till sådana företag. Föreningen har intet att erinra mot denna principiella ståndpunkt men vill framhålla, att om captives endast får meddela försäkring till företag anslut- na till samma koncern nödvändig omfattning och riskspridning kan mot- verkas. medan å andra sidan om bolaget får (eller rentav, såsom ofta i USA. måste) meddela försäkring även till andra försäkringstagare. cap- tives inte kommer att skilja sig mycket från vissa andra försäkringsbolag som bedriver direktförsäkring. Ökad klarhet om innebörden i kommitténs förslag synes därför vara önskvärd.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85 : 77 134

4.12. Återförsäkringsaktiebolaget AGA Re

] delbetänkandet framhävs vikten av att konkurrenslikställighet uppnås mellan captivebolag och traditionella försäkringsbolag.

Bolaget vill hävda att den största skillnaden i konkurrenslikställighetjust består i att ett captivebolag ej tillåts försäkra andra än koncernens risker. Jämfört med denna fundamentala olikhet tycks den av kommittén beskriv- na olikheten vad gäller möjligheter att minska verkan av riksbankens placeringsföreskrifter genom möjligheten till koncernbidrag som ytterst marginell.

Vidare bör påpekas att den industrikoncern som äger captivebolaget skalljämföras med sina utländska konkurrenter som ofta har möjlighet att äga captivebolag för vilka inga placeringsrestriktioner eller begränsningar till att försäkra endast egna risker föreligger.

Vidare är bolaget av den uppfattningen att det måtte vara till fördel för landet att captivebolagen etableras här. vilket om reglerna i Sverige blir för restriktiva kan verka mindre lockande jämfört med att etablera captivebo- lagen utomlands.

Den av kommittén föreslagna inskränkningen i rätten att avge koncern- bidrag från ett captivebolag bör därför utgå.

4.13. Electrolux Återförsäkringsaktiebolag

Enligt kommittén är det viktigt att försöka uppnå konkurrenslikställighet mellan traditionella försäkringsbolag och captivebolag. Samtidigt medges att total likhet inte kan uppnås, bl. a. beroende på att ett captive enbart försäkrar koncernens risker.

Vi ifrågasätter huruvida denna utgångspunkt om konkurrenslikställighet är rimlig. Egentligen råder ju ingen konkurrens i ordets egentliga bemärkel- se. Vårt captiveåterförsäkringsbolag kan endast försäkra ett begränsat antal risker. Vi kan ej återförsäkra våra svenska risker, ej heller kan vi ta emot extern affär.

Om en koncern ges möjlighet att försäkra alla egna risker genom captive minskar i och för sig utbudet av dessa risker i samma mån för de traditio- nella försäkringsbolagen. Att det därigenom skulle anses råda sådan kon- kurrens mellan dessa verksamheter att det kräver likställighet förefaller ändock inte rimligt. Riskerna i ett captive har sådant samband med koncer- nen att det förefaller i högsta grad naturligt att captivet omfattas av de regler som gäller för koncernen i övrigt.

Enligt vårt förmenande är det således inte rimligt att föra ett resonemang om konkurrenslikställighet mellan captive och traditionella försäkringsbo- lag. Man kan inte försämra reglerna för ett företags verksamhet av det skälet att dess risker inte överlåts på traditionella försäkringsbolag. Där- emot kan man tala om konkurrens mellan olika länder när det gäller

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 77 135

etablering av captive, beroende på varierande regler länderna emellan. Försämrar man således villkoren för ett captives verksamhet i Sverige. med motiveringen att det måste råda konkurrenslikställighet i förhållande till traditionella försäkringsbolag. måste man vara medveten om att man kanske försämrar förutsättningarna för etablering av captive i Sverige. Man måste ha klart för sig att domicilieringen i sig av ett captive inte har någon större betydelse för en internationellt inriktad koncern. Mot bak- grund härav vill vi betona vikten av att se koncernen. inklusive dess captivebolag, som en enhet. Detta skulle då gälla även reglerna för kon— cernbidrag. Om de förutsättningar som föreskrivs enligt ABL är uppfyllda. bör detta vara tillräckligt utan andra begränsningaräven för captivebolag.