Prop. 1989/90:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgen för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

Regeringens proposition 1989/90: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 april 1990 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

Pä regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Allan Larsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 som lades fram i årets bud- getproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. [ samband därmed re- dovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetöverskottet för budgetåret 1989/90 blir ca 3,2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett överskott om 15,3 miljarder kronor.

För budgetåret 1990/91 beräknades i budgetpropositionen ett underskott på statsbudgeten om 0,4 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar ett underskott på 0,5 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedöm- ning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. En skärpning föreslås av den ekonomiska politiken med syfte att stabilisera ekonomin och stimu- lera tillväxten. En tidsbegränsad höjning av mervärdcskatten med en pro- centenhet föreslås. Förslag lämnas också om ett tvåårigt kommunalt skatte- stopp och reglering av effekterna av skattereformen för kommunerna.

Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad natio— nalbudget för år 1990 med kalkyler för den svenska ekonomin åren 1990- 1991 samt en långtidsbudget för budgetåren '] 990/91-1994/95.

653 %% få

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 1990

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Anders- son, Lönnqvist, Thalén. Freivalds. Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson

Föredragande: statsråden Larsson, Hjelm-Wallén. Thalén. Lööw. Sahlin, Johansson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Larsson anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100) förelagt riks- dagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91. I de delar där försla- get innehöll endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redo- visats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2ä riksdagsordningen skall regeringen förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i ' den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riks- dagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad na— tionalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Larsson föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår. m.m. Statsråden Hjelm-Wallén, Thalén. Larsson, Lööw, Sahlin och Johans- son föredrar de ifrågavarande förslagen inom utrikes-. social-. finans-, ar- betsmarknads- samt eivildepartementens verksamhetsområden. Anföran- dena redovisas i underprotokollet för resp. departement.

Statsrådet Larsson hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om. Förslagen bör behandlas under inneva- rande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Prop. 1989/90:15O

IJ

Bilaga 6

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underproto-

kollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m. Utrikesdepartementet Socialdepartementet Finansdepartementet Arbetsmarknadsdepartcmcntet Civildepartementet

gotab Stockholm 1990

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5

Prop. 1989/901150

Reviderad finansplan

Regeringens proposition 1989/90:150

Bilaga 1 Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid.regeringssamtnanträde den 19 april 1990

Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1. Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd

[ . [ l980-talets framsteg

Den svenska ekonomin utvecklades under 1980-talet i många avseenden po- sitivt. Den brist på framtidstro som kännetecknade de första åren av 1980- talet ersattes av en stark tro på möjligheten att utveckla och förbättra vår ekonomi, var sysselsättning och vår välfärd.

Näringslivet har byggts ut och industriinvesteringarna har fördubblats. Arbetskraftsutbudet och sysselsättningen har ökat kraftigt och arbetslöshe- ten har pressats ned. Det stora budgetunderskottet har ersatts med balans i statsfinanserna. Tillväxten har varit stabil och skapat nya resurser. Den har gett utrymme både för ökad privat köpkraft och förbättrad offentlig service, t.ex. i form av vård och omsorg. Därutöver har utrymme skapats för att in— leda ett omfattande miljöpolitiskt reformarbete.

Men framtidstron och framstegen har samtidigt skapat problem. Ambitio- nerna har successivt vuxit och blivit större än vad som rymts inom ramen för tillväxten. Det har medfört att ekonomin under de senaste ären blivit överhettad. Detta har via lönebildningen lett till stigande inflation. försva— gad tillväxt och ett otillräckligt sparande.

] Riksdagen 19891'90. I saml. Nr150. Bilaga 1

1.2. Problembilden Prop. 1989/901150

- Hög inflation. Produktionskostnaderna i Sverige har stigit bl.a. som en Bilaga 1 följd av snabbt ökande löner. Med den höga inflationen har följt 'en rän- teuppgång sotn bl.a. har en negativ inverkan på investeringsutvecklingen. Under 1990 beräknas den genomsnittliga löneökningstakten i Sverige komma att uppgå till minst 8 02%, medan ökningen i de viktigaste konkur- rentländerna i genomsnitt stannar vid 5 %. Därtill utvecklas produktiviteten i dessa länder bättre än hos oss. Därmed fortsätter det svenska näringslivets konkurrenskraft att försämras. Detta innebär ett allvarligt hot mot syssel- sättningen, i första hand i den konkurrensutsatta sektorn, i andra hand i öv- riga dclar av ekonomin.

- Svag tillväxt. Tillväxten i ekonomin har avtagit under de senaste åren. Vis- serligen har antalet arbetade timmar ökat kraftigt. men samtidigt har pro- duktionen per arbetstimme, produktiviteten. vuxit mycket långsamt. Det beror bl.a. på att tjänstesektorn ökat i betydelse och där har produktiviteten utvecklats ogynnsamt. Men förklaringen måste också sökas i andra faktorer. t.ex. i skattesystemet.

- Lågt sparande. Det totala sparandet i den svenska ekonomin är otillräck- ligt. vilket återspeglas i ett stigande underskott i bytesbalansen. Till viss del är underskottet en följd av gällande redovisningsnormer. Till en annan del är underskottet ett uttryck för en snabb och angelägen ökning i näringslivets investeringar. Men även om man tar hänsyn till dessa faktorer, är sparandet för litet för att tillgodose de behov som finns av investeringar i näringsliv. infrastruktur och bostäder.

"1.3 Alternativen i den ekonomiska politiken

Om den nuvarande utvecklingen i ekonomin tillåts fortsätta kommer mark- nadskrafterna i form av högre räntor och hög inflation att sköta åtstram- ningen. [ så fall drabbas produktion och investeringar i Sverige. Även hus- hällen kommer att drabbas av påfrestningar, särskilt de hushåll som lever på knappa marginaler. En ätstramning av detta slag är en utdragen process som leder till ökad arbetslöshet och sjunkande reallöner. En sådan åtstramning försvagar också den Offentliga sektorns finanser och tvingar fram omfattande nedskärningar i statens och kommunernas verksamhet.

För att förhindra en sådan utveckling — med stagnation i ekonomin och kraftigt stigande arbetslöshet som följd — måste beslutsamma åtgärder vid- tas. Det ärinte realistiskt att tro att man kan åstadkomma en förändring ge- nom enstaka åtgärder. Det krävs samordnade insatser över ett brett fält för att stimulera arbete och sparande, bekämpa inflationen och hävda det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Det gäller att både anpassa efterfrågan till de tillgängliga resurserna och mobilisera nya resurser för de mest angelägna behoven.

Det måste också göras fullständigt klart att de nuvarande problemen skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse att delta i det internationella

IQ

Bilaga 1

ekonomiska samarbetet och det liggeri vårt eget intresse att handla så att vi förblir en trovärdig samarbetspartner.

"1.4 Handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och välfärd

Ett brett handlingsprogram bör nu genomföras för att stärka ekonomin och värna om sysselsättning och välfärd. Programmet innehåller följande tio punkter:

! Skatterefarm som stimulerar arbete. sparande och tillväxt

Regeringen har nyligen för riksdagen redovisat förslag till ett nytt skattesys- tem. Skattereformen är den enskilda åtgärd som har störst inverkan på den ekonomiska utvecklingen framöver.

Den kommer att stimulera arbete och sparande och leda till en mera ända- målsenlig användning av arbete och kapital. Fördelning av produktionsre- surser och val av ersättningsform kommer i mindre utsträckning att styras av skatteeffekter. Olika verksamheter får konkurrera på mer jämbördiga vill- kor. Skattereformen utgör därmed ett mycket viktigt inslag i regeringens po- litik för en ökad produktivitet och tillväxt.

2. Avtal som dämpar inflationstaktenoch ger reallöneökningar

För att bryta inflationsutveeklingen och säkra reallönerna måste lönebild- ningen bättre anpassas till den reala tillväxten. För att underlätta för par- terna att nå en bred överenskommelse med denna inriktning tillsattes i feb- ruari en särskild förhandlingsgrupp. Syftet var att i samband med skattere- formen få till stånd en radikal dämpning av de nominella lönernas öknings— takt. På så sätt skulle reallönerna kunna hävdas och köpkraften förbättras.

Det förslag till stabiliseringsat-Tal som förhandlingsgruppen lade fram fick stöd från organisationer som representerar större delen av arbetsmarkna- den. Några organisationer avvisade förslaget.

Förhandlingar har nu inletts med utgångspunkt från de prisklausuler som ingår i avtalen för 1990. Det finns anledning att understryka att prisklausu- lerna formulerades före beslutet om 1990 års skattereform. Den skatteväx- ling som genomfördes vid årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt och höjda indirekta skatter berättigar inte till någon ytterligare kompensation. Det- samma gäller självfallet för den skatteväxling som sker vid nästa årsskifte.

Förhandlingsgruppens förslag bör tjäna som ram för de kommande avta- lcn för 1991. Uppgörelser utöver den nivå som ligger i förhandlingsgruppens förslag leder enbart till ökad inflation, ytterligare försämrad konkurrens- kraft och förlust av arbetstillfällen.

Regeringen är fast besluten att få till stånd en rejäl nedväxling'av takten i löne- och prisutvecklingen i samband med skattereformen. Avtal bör träffas i så god tid att näringsliv och offentlig sektor får klarhet om förutsättningarna för 1991 och att detta kan påverka budgetering och prissättning. Förhand- lingsgruppen står till regeringens och parternas förfogande för de fortsatta kontakter som kan bli nödvändiga för att få till stånd sådana avtal som ligger inom den samhällsekonomiska ramen.

b)

Bilaga 1

3 /'1t_giirtlc'rjör att dit/ripa prisstegringarna

Priserna har hittills från årets början stigit med 6.5 %. 2,9 procentenheter av denna prisstegring är en följd av skatteomläggningen och har finansierat sänkningen av inkomstskatten. Denna del av prisstegringen påverkar inte Sveriges internationella konkurrenskraft på det sätt som den underliggande inflationen gör.

Den underliggande prisstegringen beräknas vid slutet av 1990 uppgå till 79%. Detta är emellertid en alltför hög inflationssiffra och utvecklingen måste brytas.

Regeringen har nyligen avvecklat det tillfälliga prisstoppet. Detta ingick som en del i ett åtgärdsprogram som innefattade bl.a. ett lönestopp. Då detta program inte förverkligades bör inte heller prisstoppet upprätthållas.

För att mer varaktigt dämpa inflationen krävs åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt. I en proposition till riksdagen har regeringen läm- nat förslag som innebär att den inhemska marknaden för jordbruksproduk- ter stegvis avregleras. Förutsättningar skapas därmed för en effektivare re- sursanvändning inom jordbruket och lägre prisökningar på jordbrukspro- dukter.

lnom flera andra sektorer har åtgärder vidtagits för att avveckla hindrande regleringar och främja konkurrens. Kreditmarknaden har avreglerats och valutaregleringen avskaffats. Vidare har avregleringar skett på transport- och telekommunikationsområdet. Beslut har också fattats om att ta bort handelshinder på textil och konfektionsområdet. llandeln inom Norden med byggmaterial har underlättats genom att produkter godkända i ett nor- diskt land får säljas i övriga länder.

4 Åtgärder för att förnya arbetslivet och förbättra produktiviteten

En viktig förklaring till den svaga resurstillväxten är att produktiviteten har ökat långsamt under 1980-talet och särskilt de senaste åren. Det gäller i syn- nerhet inom tjänstesektorn. Den svaga tillväxten är allvarlig, eftersom just produktivitetsökningen på längre sikt bestämmer utrymmet för reallöneför- bättringar.

Tidigare redovisade åtgärder för att främja konkurrens och avveckla reg- leringar bidrar till en högre produktivitet. En väl utvecklad infrastruktur är Också betydelsefull i detta sammanhang.

Den ökade integrationen [ Västeuropa öppnar möjligheter till betydande ekonomiska vinster. När handelshinder rivs skärps konkurrensen samtidigt som stordriftsfördelar kan tas tillvara. Sverige önskar delta i integrationen inom de ramar som ställs av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Förhandlingar avses påbörjas under första halvåret 1990 mellan EFTA-länderna och EG i syfte att träffa avtal som möjliggör en långtgående delaktighet i den västeu- ropeiska integrationen.

Det är nödvändigt att både i näringsliv och i offentlig sektor nu ägna ökad uppmärksamhet är att förnya arbetslivet och därmed också förbättra produkti- viteten. Det är en gemensam uppgift för parterna på varje arbetsplats att ägna tid, kraft och resurser åt en sådan förnyelse av produktionen som ger de anställda ökat ansvar, förstärker deras engagemang och ger ett bättre ekonomiskt utbyte av arbetet.

Prop. 1989/901150

Regeringen avser att ge produktivitetsdelegationcn och arbetslivsfondens Prop. 1989/903150 styrelse i uppdrag att gemensamt utforma förslag till riktlinjer för produkti- Bilaga 1 vitetsbefrämjande aktiviteter som når ut brett i hela arbetslivet. Aven ar- betsgivarna bör bidra till sådana insatser för att stärka kompetensen och höja produktiviteten. Regeringen kommer att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar om detta.

Arbetet med att förbättra produktiviteten och utveckla mått och uppfölj- ningsmetoder är av stor betydelse inom den offentliga sektorn. Som ett led i en förbättrad målstyrning av den offentliga verksamheten har regeringen för avsikt att skärpa resultatkravcn.

Ett sådant resultatkrav bör gälla produktiviteten. Det bör riktas både till de statliga myndigheterna och till kommuner och landsting. För det kom- mande året bör den kommunala sektorn vidta åtgärder som förbättrar pro- duktiviteten med nzinst 2 ($'%-. För de statliga myndigheterna gäller ett produk- tivitetskrav på S% under tre år. Det bör ankomma på respektive myndighet att mäta och redovisa resultatet av sitt arbete.

Regeringen kommer. som ett led i denna målstyrning. att förstärka resul- tatuppföljningen gentemot de statliga myndigheterna. Ökad vikt kommer i detta sammanhang att läggas vid produktivitets- och effektivitetsutveck- lingen.

5 Åtgärder för att stimulera till ökade arbetsinsatser

Utbudet av arbetskraft har under de senaste åren ökat mycket kraftigt. både mätt i antal personer och i antal arbetade timmar. Enbart under 1988 och 1989 ökade arbetskraften med 105 000 personer. Medelarbetstiden per vecka har under samma period ökat med 0,4 timmar. Denna ökning är ett resultat av att efterfrågan varit god och att de utbudsstimulerande åtgärderna i ar- betsmarknadspolitiken varit framgångsrika. Utbudet har dock inte varit till- räckligt för att möta den stora efterfrågan.

Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare stimulera utbudet av arbetskraft. 1 den proposition om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet. som regeringen presenterade för riksda- gen i december. återfinns en rad förslag som är ägnade att förbättra rehabili- teringen och stärka arbetslinjen i socialförsäkringssystemet.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om de föreslagna åtgärderna. vilka trä- der i kraft under våren och senast den 1 juli i år. Det gäller arbetslivsfondens verksamhet. försökringskassornas nya möjligheter att få till stånd yrkesinrik- tad rehabilitering för långvarigt sjukskrivna, förbättrade möjligheter för för- tidspensionerade att återgå till arbetslivet. m.m.

På grundval av riksdagens beslut kommer regeringen att ange preciserade mål och riktlinjer för riksförsiikringsverket och försäkringskassorna när det gäller att erbjuda rehabilitering som alternativ till långa sjukskrivningar och tidiga förtidspensioneringar. Genom de beslutade åtgärderna skapas väsent- ligt bättre möjligheter för människor som vill förvärvsarbeta. att vara kvar i eller komma tillbaka till arbetslivet. Belastningen på socialft'irsäkringen bör minska med motsvarande en sjukdag under nästa budgetår. Det motsvarar i stt.irlekst_)rdningen 13 000 helärsarbetande. Här finns alltså en möjlighet att både öka välfärden och begränsa den snabba utgiftsexpansionen i socialför-

'Jl

säkringssystemen.

Bilaga 1

Riksdagen har också fattat beslut om en ändring av reglerna för reduce- ring av studiemedlen vid förvärvsinkomst. Det minskar marginaleffekterna och underlättar därmed för studerande att förvärvsarbeta vid sidan om stu- dierna.

För att underlätta för flyktingar att snabbare komma ut på arbetsmarkna- den har regeringen lagt fram förslag till riksdagen om ett nytt ersättningssys- tem till kommunerna för flyktingverksamhet och en reformerad svenskun- dervisning. De förstärkta förmedlingsinsatserna bibehålls även nästa år och ytterligare medel avsätts för särskilda insatser för flyktingar.

Pensionsberedningens förslag om rätt att arbeta till 67 års ålder remissbe- handlas för närvarande. De ekonomiska villkoren för att fortsätta arbeta efter 65 års ålder har förbättrats. Som en ytterligare åtgärd föreslås en höjning av pensionen vid uppskjutet uttag av ålderspension från 0.6 till 0,7 % för varje månad som pensioneringen skjuts fram mellan 65 och 70 år.

Arbetsmiljön skall förbättras och rehabiliteringsarbetet förstärkas. Rege- ringen avser att i en särskild proposition till hösten. med rehabiliteringsbe- redningens och arbetsmiljökommissionens förslag som grund, lägga fram förslag med denna inriktning. I det sammanhanget kommer också frågan om samordningen mellan sjukpenning och arbetsskadeförsäkring att behandlas.

Regeringen avser vidare att föreslå lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av varje sjukperiod från och med den 1 januari 1991. Härigenom ges arbets- givarna starkare ekonomiska motiv för att aktivt söka förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation. Regeringen avser också att föreslå att lagstadgade sociala avgifter tas ut även på sjuklönen. Kostnaderna för sjuklönen och de sociala avgifterna neutraliseras genom en motsvarande sänkning av arbetsgi- varavgiften.

Beslutet om förlängning av semestern med två dagar under 1991 genom- förs som planerat. Med hänsyn till den svaga tillväxten bör genomförandet av den ytterligare förlängningen av semestern anstå tills vidare. Möjlighe- terna att i ökad utsträckning uppskjuta redan sparad semester underlättas.

6. Åtgärder för att dämpa överhettningen i storstäderna

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn har regeringen föreslagit att den investeringsavgift som infördes våren 1989 i Stockholms- och Uppsa- laområdena skall utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet (prop. 1989/90:96). Förslaget innebär vidare en höjning från 10 % till 30 % och en förlängning till utgången av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Gö- teborgsområdet gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari 1990. Riksdagen har ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget. Vid ut- skottsbehandlingen har framhållits att regeringen noga bör följa utveck- lingen i de berörda regionerna och återkomma med förslag till motverkande åtgärder om utvecklingen skulle bli sådan att skatten skulle medföra ej önsk- värda effekter. Mot bakgrund av att åtgärden redan börjat ge avsedd effekt och en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet inträtt bör tillämp- ningen i Göteborgsområdet kunna begränsas till att gälla endast fram till hösten 1990. Regeringen avser att återkomma med förslag om en sådan be- gränsning.

Bilaga 1

Tjänstesektorn utgör en stor och växande del av ekonomin i storstadsom- rädena. Den har genom sin expansion bidragit till överhettningen på arbets- marknaden. Genom skattereformen breddas basen för uttag av mervärde- skatt, vilket kommer att få en dämpande effekt på expansionstakten i vissa delar av tjänstesektorn.

7. Åtgärder för att begränsa offentlig konsumtion

Under 1980-talet har den kommunala konsumtionen i reala termer ökat med i genomsnitt ca 2 % per år. Tillväxten har varit betydligt högre än den ökning om högst 1 % per år som riksdagen har uttalat sig för. Den totala kommunala utdebiteringen har under 1980-talet ökat med över 2 kr per skattekrona. llöjningen har i första hand skett inom landstingen. där utdebiteringen ökat med 1:35 kr.

Det är angeläget att kommunalskatterna inte fortsätter att öka. eftersom en ytterligare höjning av de kommunala skattesatserna bl.a. kan komma att äventyra dc effekter som skattereformen syftar till.

För att säkerställa skattereformen och för att anpassa den kommunala ex- pansionen till det samhällsekonomiska utrymmet föreslås ett kommunalt skattestopp för 199] och 1992. Under denna tid kommer reglerna för statsbi- drag till kommunerna att ses över liksom finansieringen av den kommunala verksamheten i stort. Även andra åtgärder kommer att vidtas i syfte att minska detaljstyrningen av kommunerna och möjliggöra en bättre hushåll- ning med resurserna.

När det gäller den statliga konsumtionen har ökningen varit betydligt lång- sammare än för den kommunala konsumtionen. I nuvarande läge måste även de statliga myndigheterna medverka och anpassa verksamheten efter tillgängliga resurser.

8. Åtgärder för att dämpa den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen kommer under 1990 sannolikt att öka snabbare än produktionen. Under 1991 kan konsumtionen komma att svara för hela tillväxten. Riksdagen har nyligen beslutat att skatten på vin, sprit, öl och ta- bak skall höjas för att hålla tillbaka konsumtionen. Skatten höjs med sam- mantaget motsvarande ca 900 milj.kr.

Vidare föreslås att uttaget av mervärdeskatt höjs från 19 till 20 % från den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 december 1991. Detta innebär en förstärkning av statsfinanserna med netto 5 700 milj. kr. under det kommande budgetåret och med sammanlagt 9 600 milj. kr. under hela den tid höjningen skall gälla.

Statsbudgetens utgifter består till ca 80 % av transfereringar, vilka utveck- las enligt automatiskt verkande regler. Det finns ett betydande utgiftstryck i den offentliga sektorn, framför allt i de stora transfereringssystemen. En fortsatt svag ekonomisk tillväxt utgör ett hot mot välfärdssystcmcn.

Den planerade barnbidragshöjningen bör genomföras i två etapper. Den första etappen bör genomföras den 1 januari 1991 . dä barnbidraget höjs från 6 720 kr. till 9 000 kr. per barn. dvs. med 34 %. Den andra etappen bör genomföras den 1 januari 1992. då barnbidraget höjs med ytterligare 1020 kr. till 1.0 020 kr. Barnbidraget] skulle därmed komma att höjas med nästan 50 % på två år.

Bilaga 1

Den planerade utbyggnaden av föräldrd/ötisäkringen från och med den I juli 1990 börskjutas upp. Föräldraförsäkringen har sedan 1982 byggts ut från 9 månader till 12 månader med full ersättning. Sverige har idag Västeuropas mest förmånliga föräldraförsäkring. Den fortsatta utbyggnaden får ske när de ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Detta är en fortsatt högt prioriterad reform.

Som ett led i finansieringen av försäkringssystemet bör egenavgifterna till arbetslös/tetsförsäkrin gen höjas. Deras andel av finansieringen bör öka från 5 till HJC-i:. Regeringen avser att senare lägga fram förslag om egenavgifternas storlek.

Regeringen avser att återkomma till utgiftspolitiken på längre sikt i sam- band med att den tar ställning till riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt med anledning av Långtidsutredningen 1990 (SOU 1990:14) och remissyttrandena över denna.

9. Åtgärder för tttt Öka hushållens sparande

Hushållens sparande behöver stimuleras för att öka det finansiella utrymmet för investeringar. Den av regeringen föreslagna skattereformen skapar vä- sentligt bättre betingelser för hushållens sparande och dämpar benägenhe- ten att låna. Denna reform bör ge gynnsamma effekter på hushållens spa- rande.

Därutöver bör den nuvarande åldersgrt'insen i allemanssparandet avskaf- fas. Åldersgränsen är idag 16 år och den innebär att barn och ungdomar inte kan delta i denna form av sparande. Vidare bör skattereglerna för pensions- sparande ändras så att det skall kunna administreras också av andra finan- siella företag än försäkringsbolag. t.ex. banker.

10 Förbättrade spelregler på arbetsmarknadett och en aktiv arbetsmarkttadspolitik

Arbetsmarknadens förhandlingssystem har under senare år utsatts för ökade påfrestningar. Förhandlingar har allt oftare varit förenade med hot om stridsåtgärder. I några fall har omfattande konflikter brutit ut.

Det är nu angeläget att se över spelreglerna på arbetsmarknaden. För- handlingsarbetet måste kunna löpa smidigare. Respekten för ingångna avtal måste stärkas. En särskild utredare har därför tillkallats för att se över dessa frågor. Arbetet skall avrapporteras under hösten 1990.

Genom de åtgärder som regeringen nu föreslår skall den negativa utveck- lingen för den svenska ekonomin brytas. samhällsekonomin förstärkas och sysselsättningen hävdas. På kort sikt innebär detta emellertid omställnings- problem. både i näringslivet och inom den offentliga sektorn. vilka får effek- ter på arbetsmarknaden.

Denna omstrukturering måste genomföras på ett sådant sätt att männi- skors vilja till arbete tas till vara. Arbetslösheten skall inte vara ett medel i den ekonomiska politiken. I stället skall aktiva åtgärder vidtas för att under- lätta (nnställningen. Arbetsmarknadspolitiken skall även framöver vara in- riktad på åtgärder som har långsiktiga effekter. framför allt åtgärder för att förbättra yrkesutbildningen och kompetensen i arbetslivet. Handlingsbered- skapen är hög och betydande resurser finns redan avsatta för dessa ändamål.

Prop. 1989/902150

Bilaga 1

1.5. Effekter av de föreslagna åtgärderna

De föreslagna åtgärderna skall verka över ett brett fält i det gemensamma syftet att dämpa inflationen. hävda sysselsättningen och möjliggöra en väl- färdspolitik som omfattar alla. men som ger mest till den som bäst behöver samhällets insatser.

Åtgärderna skall medverka både till att anpassa konsumtionsefterfrågan till tillgängliga resurser och till att mobilisera nya resurser för de mest ange- lägna behoven. Effekterna av de efterfrågepåverkande åtgärderna kommer att visa sig redan under det närmaste året. De åtgärder som vidtas för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillväxten verkar i huvudsak på längre sikt. Det hindrar dock inte att också de kommer att få positiva effek- ter på kort sikt.

Utbudet av arbetskraft. Även om arbetskraftsdeltagandet redan nu är mycket högt. bör de redovisade åtgärderna för att stimulera utbudet av ar- betskraft ha positiva effekter. Det är emellertid inte möjligt att nu göra några mera preciserade kalkyler. bl.a. av det skälet att utbudet är starkt beroende av efterfrägeläget.

Löne- och prisbildningen. Genom skatteomlå'tggningen skapas nya förut- sättningar för lönebildningen. vilket bör leda till en lugnare löne- och prisut- veckling. Med det föreslagna stabiliseringsavtalet kan kostnadsstegringarna dämpas under 1991 och förväntningarna om fortsatt hög inflation reduceras. Möjligheterna att tillgodose behovet av arbetskraft kommer successivt att förbättras redan under 1990 och 1991. Därmed kan löneglidningen komma att dämpas.

Effekterna på privat oclt offentlig konsumtion. Den privata konsumtionen förväntas öka under nästa år med 1.5 % (2.3 i alternativet med högre löneök- ningar). Skattereformen medför en uppgång i de disponibla inkomsterna. Denna motverkas delvis av de redan beslutade eller föreslagna efterfråge- dämpande åtgärderna. Den offentliga konsumtionen kommer att öka vä- sentligt långsammare under 1991 som en följd av kommunalskattestoppet.

Effekterna på statsbudgeten. De föreslagna åtgärderna leder till en för- stärkning av statsbudgeten med ca 8 miljarder kr. budgetåret 1990/91 vid i övrigt ofi'irändrade antaganden.

Effekterna på produktivitet och tillväxt. Skattereformen. utbudsstimulan- serna. insatserna för att stimulera produktivitet i arbetslivet. m.m. kommer att få gynnsamma effekter på tillväxten. En avgörande förutsättning för till- växten är dock att pris- och löneökningstakten sänks. Arbetsmarknadens parter har här ett stort ansvar.

Effekter på spararnlet. Den samlade effekten på sparandet. framför allt betingad av ändringarna i skattesystemet. kommer att vara betydande och få snabbt genomslag. Hushållens sparkvot förbättras 1990 och kommer yt- terligare att förbättras under 1991.

Genom de åtgärder som här redovisats förbättras förutsättningarna att återställa den balans och styrka sotn den svenska ekonomin hade för några ar sedan och skapa de nya resurser som krävs för att tillgodose medborgarnas behov och önskemål.

Bilaga 1

De parlamentariska förhållandena har under senare år gjort det svårt att genomföra åtgärder. som är ekonomiskt nödvändiga. men — på kort sikt politiskt impopulära. Det har gällt såväl under 1989 som under de första må- naderna 1990.

Den ekonomiska utvecklingen innebär stora risker för en utdragen kost- nadskris med höga räntor och stigande arbetslöshet. Detta gör det nödvän- digt att nu åstadkomma ett samarbete över partigränserna kring den ekono- miska politiken. Regeringen har därför haft överläggningar med företrädare för andra riksdagspartier. Regeringen har i dessa överläggningar konstruk- tivt prövat olika förslag och försökt väga samman åtgärderna så att insat- serna blir både genomförbara och verkningsfulla.

2 Den internationella ekonomin

Utvecklingen i OECD-länderna

lndustriländernas ekonomier har de senaste tre åren vuxit med mellan 3.5 och 4.5 % per år. I år och nästa år väntas en viss avmattning ske; produktio- nen i OECD-området beräknas öka med mellan 2.5 och 3 %. såväl i år som nästa år. Det är främst i Nordamerika och Storbritannien samt i Norden som tillväxten mattas.

Tidigare farhågor för att dämpningen i den amerikanska ekonomin skulle slå över i en regelrätt lågkonjunktur har inte besannats. Snarare har riskerna för en ökad inflation åter kommit i förgrunden. Ökade lönekostnader — i kombination med en försämrad produktivitetsutveckling kan bli inflations- drivande. Penningpolitikcn har efter en tids uppmjukning nu lagts om i något mer restriktiv riktning. BNP-tillväxten i Förenta Staterna bedöms mot denna bakgrund bli omkring 2 % iår och nästa år.

Den japanska ekonomin fortsätter växa i snabb takt. Även här förutses dock en viss dämpning, från en produktionstillväxt på knappt 5 % förra året till drygt 4 % i år och nästa år. Inom vissa sektorer har flaskhalsproblem upp- kommit. framför allt till följd av brist på arbetskraft. Under första kvartalet i år föll aktiekurserna på Tokyobörsen med ca 30 % samtidigt som yenen försvagades med drygt 10 % gentemot den amerikanska dollarn. Försvag- ningen av yenen ledde till att diskontot höjdes med 1 procentenhet i mars i år. Bakom denna utveckling ligger bl.a. ett minskat bytesbalansöverskott samt förväntningar om ökad inflation i Japan. Därför är sannolikt en ytterli- gare skärpning av penningpolitiken att vänta. Även fortsättningsvis är det i första hand den inhemska efterfrågan som växer.

[ Kontirzentaleuropa förutses en fortsatt stark efterfrågetillväxt. En be- dömning av de ekonomiska effekterna av utvecklingen i Östeuropa kan i nu- läget inte göras på ett meningsfullt sätt. Det är dock sannolikt att den genom- gripande reformprocessen efter hand kommer att leda till kraftigt ökade in- vesteringar och konsumtion. Utvecklingen kan emellertid komma att variera mycket mellan olika länder.

Den förutsedda tyska återföreningen kan väntas ge en särskilt expansiv effekt på den västtyska ekonomin. Redan i utgångsläget är kapacitetsutnytt-

Prop. 1989/901150

jandet i Förbundsrepubliken det högsta på över tjugo år. och oro har ut- Prop. 1989/901150 tryckts för att de pågående löneförhandlingarna skall resultera i ett ökat in— Bilaga 1 flationstryck. Slutsteget i den pågående skattereformen innebär vidare att finanspolitiken i år är expansiv. Den västtyska centralbanken kan därför väntas föra en stram penningpolitik i syfte att begränsa inflationsriskerna.

Även på många andra håll i Västeuropa bedöms inflationsriskerna vara så allvarliga att ytterligare skärpningar i penningpolitiken inte kan uteslutas. Mot denna bakgrund är det rimligt att förvänta sig en fortsatt hög internatio- nell räntenivå.

Arbetslösheten väntas ligga kvar på ca 6.5 %. i OECD-området. I Europa förväntas arbetslösheten förbli högre än detta genomsnitt.

Den senaste tidens utveckling på valutaområdet motverkar en fortsatt minskning av de internationella betalningsobalanserna. Yen-kursens ihål- lande svaghet och dollarns "relativa styrka kommer — om de består att leda till att de japanska och amerikanska över- respektive underskotten ökar. By- tesbalansöverskottet i Förbundsrepubliken kan emellertid förutses minska som följd av den ekonomiska expansion som den tyska återföreningen vän- tas medföra.

Internationellt samordnade åtgärder för att minska obalanserna och redu- cera risken för finansiell oro och en uppåtgående räntespiral är även i fort- sättningen av stor vikt.

Om ingen anpassning av de externa obalanserna kommer till stånd kan det komma att sätta handelssystemet under stark press. Speciellt i en situation med dämpad tillväxt finns det risk för att de protektionistiska kraven såväl inom handels- som investeringsområdet tilltar. Fortsatta ansträngningar för att åstadkomma ett positivt resultat i de pågående GATT-förhandlingarna är därför ytterst angelägna.

Tabell ] Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1988-1991 Arlig procentuell förändring: volym

1988 1989 1990 1991 Förenta staterna 4.4 3.0 1 3/4 2 1/4 Japan 5.7 4.9 4 1/2 4 Västeuropa 3.6 3.4 2 3/4 "2 3/4 OECD totalt 4.3 3.5 2 3/4 2 3/4

()steuropa och Sovjetunionen

De östeuropeiska länderna genomgår omvälvande politiska och ekonomiska förändringar. Inslagen av marknadsekonomi ökar i alla länder. men stora skillnader finns i den takt med vilken processen framskrider. Att efter årtionden med central planering övergå till marknadsekonomi är komplicerat. Avgörande för den ekonomiska utvecklingen är att prisrefor- mer kommer till stånd: priserna måste i större utsträckning reflektera fak- tiska kostnader. Dessutom måste regelsystem. ägandcformcr etc. förändras. Övergångsproblemen är många och risken för ekonomisk tillbakagång eller 11

Bilaga 1

stagnation på kort sikt är påtaglig. På något längre sikt är förutsättningarna gynnsamma för en god ekonomisk utveckling.

I syfte att stödja reformprocessen i Östeuropa har ett flertal initiativ tagits från olika västländer. Sverige har anslagit totalt 1 miljard kr. över en treårs— period att användas för olika stödinsatser. Sverige deltar också i den interna- tionella samordningcn av stödet till Östeuropa. bl.a. inom ramen för den s.k. 24-gruppen (OECD-länderna).

För att utvidga stödet till Östeuropa inleddes i januari 1990 förhandlingar om en europeisk utvecklingsbank. "European Bank for Reconstruction and Development" (EBRD). Sverige deltar även i dessa förhandlingar. Bankens syfte är att underlätta de östeuropeiska ländernas övergång till marknads- ekonomi. Sverige har också lämnat ett räntefritt lån på 65 milj. kr. till den internationella fond som upprättats till stöd för den polska valutan.

Utveeklingslt'inderna

I utvecklingsländerna uppgick BNP-tillväxten 1989 till ca 3.5 %. Det var en klar dämpning jämfört med året innan. vilket främst förklaras av minskad tillväxt i Asien. särskilt i Indien och Kina. Tillväxten har emellertid också varit fortsatt svag i Afrika och Latinamerika.

I utvecklingsländerna begränsas den ekonomiska tillväxten i första hand av strukturella faktorer: låg utbildning. dålig hälsa. avsaknad av infrastruk- tur etc. Den lägre ekonomiska tillväxten under senare år har i Afrika och Latinamerika också att göra med den strama politik som förts för att minska skulderna och med att utbudsorienterade reformer inte vidtagits i tillräcklig omfattning.

I de allvarligt skuldtyngda medelinkomstländerna var tillväxten år 1989 ännu svagare än föregående år. Åtgärder för att genom frivilliga överens- kommelser med bankerna och med stöd från Internationella valutafonden och Världsbanken minska skulderna har vidtagits. men de omfattar hittills bara ett fåtal länder. Utvecklingen under de senaste åren har inneburit att de offentliga kreditorerna tagit på sig en markant större del av den samlade finansieringsbördan. Väsentligt ökade insatser från de internationella insti- tutionerna skulle innebära betydande risker för deras finansiella ställning.

Konsek venser för Sverige

Även om en viss dämpning av den internationella konjunkturen är att vänta i år och nästa år innebär den förutsedda internationella utvecklingen en fort- satt förhållandevis hygglig tillväxt. De internationella marknadsförutsätt- ningarna för den svenska exporten är sålunda goda.

Prisökningarna i våra viktigaste konkurrentländer understiger klart den svenska inflationen. Om denna utveckling fortsätter innebär det att det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft försämras ytterligare. Detta medför fortsatta svenska marknadsandelsförluster och en ytterligare försvagning av den svenska exportutvecklingen.

Utvecklingen i Östeuropa kan på sikt komma att få betydande positiva effekter för den svenska ekonomin. Behovet av investeringar i infrastruktur och för att förbättra miljön är idag mycket stort i dessa länder. På dessa om-

Bilaga 1

råden hävdar sig svenskt näringsliv väl. Svenska företag kan också förväntas ta del i den ekonomiska uppbyggnaden av Osteuropa genom etableringar på platsen.

3. Den svenska ekonomin

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1989/90:150: Avsnitt 5

3.1. Utvecklingen 1990 och 1991

I de bedömningar av den svenska ekonomin som här redovisas har hänsyn tagits till det handlingsprogram för tillväxt. sysselsättning och välfärd som nu föreslås. I handlingsprogrammet ingår åtgärder som ger en långsammare kostnadsökning för företagen. Därmed begränsas förlusterna av marknads- andelar. lnvesteringsfallet hejdas också av att nedgången i lönsamheten dämpas och av en lägre räntenivå. Samtidigt påverkas produktivitetstillväx- ten positivt av skattereformen och av de konkurrensbefrämjande åtgärder som vidtas. Skattereformen har också gynnsamma effekter på arbetskrafts- utbudet. Dessa effekter förstärks ytterligare av åtgärder inom andra områ— den. Ilushållens köpkraft begränsas bl.a. av mornshöjningen medan det kommunala skattestoppet håller tillbaka den kommunala expansionen. Effekterna av de efterfrågedämpande åtgärderna kommer att visa sig redan under det närmaste årct. De åtgärder som vidtas för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillväxten är mer långsiktiga till sin verkan. Även på kort sikt kommer de emellertid att få positiva effekter.

Tillväxten i den svenska ekonomin blev under 1989 betydligt lägre än i omvärlden. 2.1 %- att jämföras med 3.5 %. Den ogynnsamma utvecklingen berodde i hög grad på den snabba inhemska kostnadsökningen. Svenska företag förlorade marknadsandelar till sina utländska konkurrenter. Härige- nom steg exporten långsamt. samtidigt som importen ökade. Kostnadsök- ningarna orsakades av det överhettade arbetsmarknadsläget och den mycket låga produktivitetstillväxten.

Sverige väntas släpa efter omvärlden också i år. Tillväxttakten dämpas yt- terligare. och beräknas hamna under 1 %. Visserligen avtar överhettningen på arbetsmarknaden. men den svenska lönenivån stiger ändå betydligt mer än i konkurrentländerna. Marknadsandelsförlusterna fortsätter. Obalan- serna i ekonomin visar sig bl.a. i ett allt större underskott i bytesbalansen.

Även 1991 blir ett år med låg tillväxt. Visserligen leder skattereformen till ett extra köpkraftstillskott för hushållen på ca 2 % och marknaden för svensk export väntas expandera något snabbare än i år. Svenska företag förlorar dock ytterligare marknadsandelar och investeringskonjunkturen mattas. Avgörande är vad som händer med lönerna. Om de ökar långsamt. stimule- ras den konkurrensutsatta sektorn och BNP kan komma att stiga något mer än i år. Förutsättningar skapas då för en snabb återhämtning. Fortsätter där- emot löneökningarna att ligga på en högre nivå än i omvärlden. fördjupas obalanserna ytterligare. Detta kotnmer att yttra sig i en betydande uppgång av arbetslösheten.

Tabell 2 Försörjningsbalans Prop. 1989/90:15()

Miljarder Procentucll Bilaga 1 kr. volymföråndring löpande priser

1989 1989 1990 1991

Alt 1 Alt 2

Privat konsumtion 634,0 0.7 1.1 1.5 2.3 Offentlig konsumtion 319,9 1.9 1.5 0.8 0.4 Bruttoinvesteringar 256.8 9.5 3.0 2.0 -1.0 Lagerinvestcringar 3.3 0.6 -0.1 -0,3 -0.3 Export 3975 3.4 2.1 3.5 2.9 Import 390.4 6.8 4.1 4.0 3.5 BNP 1212, 2.1 0.8 0.9 0.5 Inhemsk efterfrågan IZI-1,1 3.4 1.7 1.2 0.8. 'Förändring i procent av föregående års BNP

Preliminära uppgifter tyder på att de genomsnittliga löneökningarna förra året blev ca 9 1/2 %. dvs. nästan dubbelt så höga som i omvärlden. Bedöm- ningen för i år ligger på 8 1/2 %. vilket förutsätter att eventuella omförhand— lingar inte leder till nya påslag och att löneglidningen blir måttlig.

Löneutvecklingen under 1991 är svårbedömd. Inte minst gäller det ge- nomslaget av skattereformen på lönebildningen. De beräkningar som redo- visas i den reviderade nationalbudgeten utgår därför från två olika alternativ för pris- och löneutvecklingen. För att det svenska relativa kostnadsläget skall förbättras. krävs att lönestegringstakten sänks till nivån 3 %. vilket är utgångspunkten för alternativ 1 i beräkningarna. Om däremot den hittillsva- rande trenden består. verkar en genomsnittlig löneökning på ca 8 % vara ett rimligt antagande. vilket förutsätts i alternativ 2.

Konsumentpriserna beräknas stiga med nästan 7 % under loppet av "1990. om man bortser från skattereformens effekter på prisnivån. Om dessa effek- ter inkluderas tillkommer en ökning på ytterligare nära 3 procentenheter. Konsumentprisindex skulle därmed stiga med inemot 10 % under 1990.

För nästa år bestäms utvecklingen i hög grad av vad som händer med lö- nerna. Under loppet'av året beräknas priserna stiga med knappt 3 respektive knappt 6 % i de två alternativen. Till detta kommer finansieringen av det andra steget i skattereformen som medför att konsumentprisindex stiger med ytterligare 3.5 %.

Tabell 3 Löner och priser

1989 1990 1991

. Alt 1 Alt 2 Timlöner. totalt 9.4 8.5 3 8 KPI. dec-dec 6.7 9.8 6.2 9 4 exkl skattereformen 6.9 2.7 5.9 KPI. arsgenomsnitt 6.5 10.0 7.3 9.1 exkl skattereformen - 7.4 3.7 5.5

Bilaga 1

Hushållen får en lika stor ökning av sina disponibla inkomster i år som förra året. ungefär 2 %. Både löner och priser stiger snabbt. samtidigt som in- komstskatterna sänks. Hushållens optimism om framtiden har dämpats på- tagligt det senaste halvåret. Den ränteuppgång som har ägt rum tillsammans med den successiva begränsningen av avdragsrätten för skuldräntor förefal- ler ha gjort hushållen mindre benägna att ta nya lån. Sparkvoten kan därför väntas fortsätta att stiga. Konsumtionsuppgången antas mot denna bakgrund stanna på ca 1 % 1990.

Nästa år fortsätter köpkraften att växa förhållandevis mycket beroende på skattereformen. Den stigande tendensen för sparkvoten väntas fortsätta. Ökningen av den privata konsumtionen berori hög grad på löneökningstak- ten. Vid den högre löneökningstakten bedöms den privata konsumtionen växa med 2.3 %: medan den ökar med 1.5 % om löneökningarna dämpas. I ett längre perspektiv undergräver höga löneökningar utrymmet för privat konsumtion.

Tabell 4 Hushållens ekonomi

Miljarder

kr. löpande

priser

1989 1989 .1990 1991

Alt 1 Alt 2

Disponibcl inkomst 611.7 2.1 2.5 2.7 4.2 Privat konsumtion 634.0 0.7 1.1 1.5 2,3 Sparkvot. nivå 22.3 -3.6 -2.2 -1.4 -0.7

Den o/fentliga konsumtionen steg med 1.9 % 1989. Svårigheter att rekry- tera arbetskraft begränsade den kommunala expansionen. I år förutses en ökning av den kommunala konsumtionen med 1.2 %. Kommunernas an- strängda finansiella situation och en fortsatt stram arbetsmarknad verkar återhållande på tillväxten. Den statliga konsumtionen förutses öka med över 2 %..- berocnde på tillfälliga stora inköp. Antalet anställda vid de statliga myn- digheterna beräknas fortsätta att minska.

Under 1991 förutses den offentliga konsumtionen växa med ca 1/2 %. Dämpningen av tillväxten är i hög grad en följd av det kommunala skatte- stopp som föreslås.

Bruttoinvesteringarna ökade 1989 med nästan 10%. Tillväxten i indu- striinvesteringarna var över 16 % Ett högt kapacitetsutnyttjande. god lön- samhet under flera år och en stark efterfrågan drev på utvecklingen. Arbets- kraftsbristen medförde att framför allt rationaliseringsinvesteringarna blev omfattande. Under 1990 väntas bl.a. de höga räntorna. en försämrad lön- samhet och förväntningar om en fortsatt oförmånlig kostnadsutveckling medföra att industriinvesteringarna stiger betydligt långsammare. Om löne- kostnaderna fortsätter att stiga snabbt och vinsterna sjunker ytterligare ' torde investeringarna minska nästa år. Overhettningen i byggsektorn har länge varit besvärande. Genom höj- ningen av investeringsskatten samt genom momshöjningen på annat byg—

Bilaga 1

gande än bostäder. väntas en nedgång i byggnadsinvesteringarna. särskilt 1991. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 3 % 1990 och med 2 % 1991. i alternativet med låga löneökningar. Fortsätter lönerna att stiga snabbt. påverkas sannolikt investeringsklimatet så pass mycket i negativ rikt- ning att en volymnedgång inträffar.

Konkurrenskraften mätt som arbetskraftskostnaden per enhet i Sverige och de viktigaste konkurrentländerna — har försämrats kontinuerligt sedan devalveringen 1982. se diagram l. Arbetskraftskostnaderna har stigit betyd- ligt mer i Sverige än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten varit lägre. Detta accentuerades under 1989. vilket började påverka lönsamheten under andra halvåret. Om utvecklingen fortsätter. är en markant lönsam- hetsförsämring trolig 1991.).

Diagram ] Sveriges relativa enhetsarbetskostnad i nationell och gemensam valuta

Index 1970: 100 160

150 140 130 120 110 ioo

90

80 .............. ] Gemensam valuta I..

70 1970 1975 1980 1985 1990

Källor: US Department of Labor. statens industriverk och OECD

Trots en god internationell.konjunktur utvecklades exporten svagt 1989. sär- skilt i slutet av året. Exportens produkt- och marknadsinriktning var ogynn- sam och relativpriserna steg. Exportindustrin förlorade marknadsandelar. Under 1990 är tillväxten i avnämarländerna fortsatt tämligen hög. medan exporten från Sverige växer långsamt.

lmportvolymen steg kraftigt 1989. men dämpas 1990 till följd av en svag utveckling i den privata konsumtionen och en mindre ökning av industriin- vesteringarna. Utrikeshandeln fortsätter att ge ett negativt bidrag till BNP- tillväxten.

Om inte en lönedämpning kommer till stånd fördjupas kostnadskrisen yt- terligare 1991. I accelererande takt förlorar svenskt näringsliv marknadsan- delar pä export- och hemmamarknaderna.

Bilaga 1

Tabell 5 Byteshalans Miljarder kr. löpande priser

1989 1990 1991 Alt 1 A1t2 llandelsbalans 15.8 12.0 10.8 12.0 Tjänstelmlans — 9.9 -1t_1.2 -13.4 -14.2 Avkastning på kapital 4265 38.2 -5'2.5 -5—1.5 'l'ransfcrcringar -12.7 -14.3 -15.7 -15.7 Bytesbalans 83.4 -50.7 -70.8 -72.4

Procent av BNP 2.8 — 3.8 — 4.9 — 4.9

Handelsbalansen visar ett fortsatt men minskande överskott. Redan 1989 blev överskottet ett par miljarder kr. lägre än väntat. En nedåtgående trend för exportpriscrna förklarar delvis det minskade handelsbalansöverskottet. Exportvolymens utveckling bidrar också till försämringen.

Underskottet i b_vteslmlansen växer snabbt. Rcsevaluta- och transfere- ringsnettot visar betydande underskott. men den post i bytesbalansen som utvecklats mest ogynnsamt är räntebetalningarna till utlandet. De växer både till följd av ökad utlandsupplåning och till följd av ett högre internatio- nellt ränteläge.

De privata utlandslänen finansierar stora direktim'esteringar utomlands och köp av utländska aktier. Dessa investeringar skapar ett jämförelsevis li- tet inflödc från utlandet i form av kapitalavkastning. Utdelningsnettot för aktier och direktinvesteringar visar för 1989 ett överskott på endast ett par miljarder kr. Avkastningen från företagens direktinvesteringar i utländska dotterbolag återinvesteras till största delen utomlands. Dessa vinstmedel re- gistreras inte i Sveriges bytesbalans.

Det finns skäl att skilja på en situation där bytesbalansunderskottet pri- märt är en följd av hög konsumtion och där det är resultatet av höga investe- ringar. 1 det senare fallet bör intäkterna från investeringarna täcka räntorna från det kapital som lånats upp. oavsett om svenska företag har investerat i Sverige eller i utlandet. Det som är oroande i den nuvarande situationen är dels att bytesbalansen väntas fortsätta att försämras även när investeringarna i Sverige minskar. dels de långsiktiga effekterna på den ekonomiska till väx- ten och sysselsättningen i Svcrige av de omfattande utlandsinvesteringarna.

En utredningsman har tillkallats med uppgift att belysa hur de återinveste- rade vinstmedlen på direktinvesteringar utomlands bör beaktas i ett ekono- miskt-politiskt perspektiv och föreslå eventuella förändringar i den statis- tiska redovisningen.

Både förra året och i år hålls tillväxten i ekonomin uppe av konsumtion och investeringar. medan utrikeshandeln ger ett kraftigt negativt bidrag. se tabell 6. Ett markant fall sker i investeringarna. Därmed fördjupas obalan- serna. _ _ _ _ .

Arbetslösheten var mycket låg 1989. Mellan olika delar av landet finns be- tydande skillnader i efterfrågesituationen på arbetsmarknaden. Arbetslöshe- ten har emellertid minskat kraftigt i hela landet under flera år och är i alla län nere på betydligt lägre nivåer än under 1970- och 80-talen.

Bilaga 1

Tabell 6 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1986 1987 1988 1989 1990 1991

Alt 1 A11'2 Konsumtion 3.1 2.8 1.6 (1.9 1.0 1.0 1.3 Investeringar 41.4 1.2 1.6 2.5 0.6 0.2 —0.5 Ncltocxport -0.4 —l.1 -0.9 -l 3 -0.8 41.3 —0.3 BNP 2.3 2.9 2.3 2.1 0.8 0.9 0.5

Den svaga tillväxten i ekonomin gör att efterfrågan på arbetskraft kom- mer att stiga i långsammare takt framöver. Trots gynnsamma effekter av skattereformen och av andra åtgärder som vidtas. bedöms arbetskraftsutbu- det växa långsammare än under de senaste åren. Arbetslösheten väntas dock komma att stiga från 1.4 % 1989 till 1.6 % 1990 och till 2 % respektive 2.3 94 i de båda alternativen 1.991.

Prmluktit'itetstillväxren har under den senare delen av 1980-talet varit mycket svag. Det har bidragit till överhettningen på arbetsmarknaden. Skat- tereformcn och de åtgärder som i övrigt vidtagits för att höja produktivitets- tillväxtcn kan förväntas få en viss positiv effekt mellan 1990 och 1991. Åtgär- derna är emellertid långsiktiga till sin karaktär. Den positiva effekt de får på produktivitctstillväxten motverkas av att produktionstillväxten inom nä- ringslivet sannolikt dämpas utan att detta till att börja med får någon större effekt på sysselsättningen.

Tabell 7 Arbetsmarknad. arbetskraftsutbud och produktivitet Procentucll förändring respektive nivä ! procent

1986 1987 1988 1989 1990 1991

Alt 1 Alt 2 Produktivitet 1.8 1.5 -0.4 0.7 0.4 0.7 0.6 Sysselsättning i timmar 05 1.5 2.7 1.5 0.4 0.3 -0.1 Arbetskral'tsutbud i timmar (13 1.2 2 4 1.3 0.7 0.7 0.6 Arbetslöshet. nivå 2.2 1.9 l (1 1.4 1 6 2.0 2.3

Efter en uppgång med drygt 2 procentenheter under 1989 fortsatte räntorna att stiga med ytterligare 1.5-2 procentenheter under det första kvartalet i år. Ränteuppgången förorsakades av hög inflation. förstärkt oro för den in- hemska ekonomiska utvccklingen och fortsatt stigande internationella rän- tor. Räntedifferensen mellan Sverige och omvärlden har vidgats och uppgick i början av april till drygt 3.5 procentenheter jämfört med drygt 2 procenten- heter vid årsskiftet. Till följd av de stigande marknadsräntorna i februari höjde riksbanken i mars diskontot med 1.5 procentenheter till 12.0'procent. Under den senaste tiden har räntenivån på penningmarknaden sänkts.

Det höga ränteläget och osäkerheten om den framtida ekonomiska ut- vecklingen har medverkat till att aktiekurserna fallit under årets första må- nader. Kursnedgången förstärktes av en svagare resultatutveckling än väntat

för företagen under 1989 samt en dämpad utveckling på de internationella Prop. 1989/90:15() börserna. Fram till och med mitten av april hade aktiekurserna i genomsnitt Bilaga 1 fallit med ca 10 %.

3.2. Några utvecklingsvägar till 1995

1 Långtidsutredningen 1.990 analyseras flera olika utvecklingsvågar för den svenska ekonomin under åren 1990-1995. I ett av alternativen förutsätts en förhållandevis långsam löneanpassning. När lönerna ökar 1991 med nästan lika mycket som 1990 och ökningen därefter fortsätter om än i långsammare takt drabbas svenskt näringsliv av en allvarlig kostnadskris. Med en fortsatt snabb löneökningstakt kommer vinstnivåer och investeringar att falla. Ingen återhämtning sker heller före 1995. Tillväxten i ekonomin blir i genomsnitt för perioden ca 1.2 % per år. Arbetslösheten beräknas stiga kraftigt och vid mitten 1990-talet nå upp i nivåer runt 3.5 %. Därmed undergrävs förutsätt- ningarna för framtida reallönetillväxt och välfärd.

Diagram 2 Timlön i ekonomin som helhet 1985—1995 Arbetslöshet i procent av arbetskraften 1985— l995

Adiq procentueH törönddng 17 ..............................................................................

.................................... N......

& Kostnadskris in”

5 """"""""""""" 1.5 ----- Snabb lönedömnnin - 4 ..............................................................................

3 1.0 1905 1907 1909 1991 1993 1995 1905 1957 1989 1991 1993 1995

Bruttovinstandel i industrin 1985—1995 Investeringar i industrin 1985—1995 lHucent mdex 1985=100 37. 100

Snabb lonedum aning '

30 150 ................................................................... . .......... 20 140

26 130 ......................................................................... 24 .tzo ............................... 22 110 ......................................... X ................................... 20 100

18 90

1905 1907 1989 1991 1993 1995 1985 1937 19139 1991 1993 1995

Källa: Finansdepartementet.

Bilaga 1

De positiva effekterna av en snabb Iönezlr'impning — där löneökningstakten kommer ner till 3 f..-"?.- — redan 1991 åskådliggörs i ett annat alternativ. Även i detta fall kommer vinster och investeringar att falla 1991. Men nedgången blir inte lika stor och förutsi'tttningar skapas för en snabb återhämtning. Re- dan 1991 skjuter exporttillväxten fart. Tillväxten i ekonomin uppgår till 2.2 Cr per år 1992-1995. Det blir därmed möjligt att undvika en stor uppgång av arbetslösheten.

l'in avgörande skillnad mellan de båda alternativen år att en snabb löne- dämpning leder till högre investeringar samt till en positiv omsvängning i ut- rikeshandeln. Därmed läggs en grund för fortsatt ekonomisk tillväxt och ha- lans i utrikesbetalningarna.

Diagram 3 Bidrag till BNP-tillväxten 1990—1995

Förändring i procent av BNP Årliga genomsnitt. 1985 om priser

2.0" ------------------------------------------------------------- "BNP

[ll Konsumtion

Cl Investeringar lill Netloaxport

1.5 | . ...............................

1.0 ' .; ' .................

ll _lllllllllllllllllll

Snabb lönedompning Kostnadskris

Källa: Finansdepartementet

4. Den ekonomiska politiken

4.1. Problemen

Priser och löner stiger alltför snabbt i Sverige. vilket hotar sysselsättning och välfärd. Inflationen skapar orättvisor. De som har kunskaper och resurser kan med inflationens hjälp öka sina förmögenheter och inkomster medan vanliga löntagarcs standard försämras.

Löne- och prisökningarna är betydligt högre än i våra konkurrentländer. vilket innebär att svenskt näringslivs konkurrenskraft urholkas. Exporten hämmas samtidigt som importerade varor får allt lättare att hävda sig på den inhemska marknaden. Därmed försämras bytesbalansen. Räntorna pressas också upp. vilket drabbar hushållen. staten. kommunerna och näringslivet. De långsiktiga tillväxtbetingelserna försämras.

En viktig förklaring till de alltför höga nominella löneökningarna är det

överhettade läge som under flera år rått-på den svenska arbetsmarknaden. Pr0p. 1989/901150 Det har i många branscher och regioner varit brist på arbetskraft. Arbetsgi- Bilaga 1 varna har bjudit över varandra för att fylla vakanser och de löneavtal som slutits har i kombination med en (ökande löneglidning lett till alltför stora lönekostnadsökningar. Konfliktvarsel och även genomförda stridsåtgärder har förekommit.

Sparandet i ekonomin — inte minst hos hushållen är otillräckligt. Det vi- sar sig bl.a. i ett växande underskott i bytesbalansen. Även om en del av underskottet kan hänföras till återinvesterade vinstmedel — och således inte är att hänföra till överkonsumtion — inger bytesbalansunderskottet oro.

Ett tredje väsentligt problem i ekonomin vid sidan av inflationen och det otillräckliga sparandet — är den låga tillväxten. I år väntas exempelvis BNP stiga med mindre än 1 % och även nästa år blir uppgången svag. Den blyg- samma tillväxt som äger rum härstammar från en ökning av den totala ar- betstiden. Produktionen per arbetad timme — produktiviteten ökar där- emot nästan inte alls.

En ekonomi med växande obalanser är sårbar. Oförutsedda' störningar — vare sig de är internationellt eller inhemskt genererade — kan få mycket stora återverkningar på ekonomin.

En dämpning av konjunkturen är trolig 1990 och 1991. En lägre investe- ringstillväxt år en viktig orsak. Avmattningen sker till stor del inom den ut- landskonkurrerande sektorn. Därmed hotas på sikt utrikesbalans och till- växt.

Det finns en betydande risk att den nuvarande utvecklingen. om den tillåts fortsätta. leder till en ny kostnadskris för den svenska ekonomin. Det skulle medföra en mycket låg tillväxt under första hälften av 1990-talet. en svag industriproduktion. ett fall i industriinvesteringarna och en påtagligt sti- gande arbetslöshet.

För att förhindra en sådan utveckling måste den ekonomiska politiken målmedvetet inriktas på att bryta den nuvarande pris- och kostnadsökningen samtidigt som arbete och sparande stimuleras. Privat och offentlig konsum- tionsefterfrågan måste dämpas och den utlandskonkurrerande sektorn stär- kas. En åtstramning av finanspolitiken måste genomföras samtidigt som rik- tade insatser görs mot överhettning och åtgärder vidtas för att öka utbudet av arbetskraft samt för att främja en bättre produktivitetsutveckling.

4.2. Skattepolitiken

Regeringen har nyligen lagt fram förslag om en' genomgripande reform av det svenska skattesystemet. Den kommer att påverka förutsättningarna för pris- och lönebildningen och stabiliseringspolitiken. Reformen är också äg— nad att öka produktivitetstillväxten och att i övrigt förbättra ekonomins funktionssätt. Skattesatserna sänks. en mer likformig beskattning införs och avdragen begränsas. Därigenom finns förutsättningar att ge Sverige ett nytt och enk- lare skattesystem. som hävdar sig väl i internationell jämförelse och kommer att ha stor betydelse för utvecklingen under 1990-talet. En isolerad och långtgående sänkning av marginalskatterna skulle skapa 21

Bilaga 1

oacceptabla fördelningseffekter. Därför innehåller skattereformen en rad in- slag som verkar i utjämnande riktning. Ett sådant inslag är övergången till en mer likformig beskattning. Nuvarande olikft.)rmigheter— t.ex. lågt beskat- tade löneförmåner och kapitalinkomster har i hög grad utnyttjats av perso- ner med höga inkomster. Det nya skattesystemet blir också mer robust när de principer som styr dess utfornming är entydiga och likformiga.

Basen för mervärdeskatten breddas. Mervärdcskatten bidrar därmed till finansieringen av de sänkta inkomstskattesatserna. Energi och tjänster be- läggs med mervärdeskatt. Miljöskatter och miljöavgifter. baserade bl.a. på utsläpp av koldioxid. svavel och kväve införs och bidrar till att negativ miljö- påverkan dämpas. Den ökade beskattningen av tjänster kan förväntas dämpa överhettningen. särskilt i storstäderna.

Skattereformen kommer att leda till att arbete och sparande stimuleras. Utbudet av arbetskraft ökar när inkomstskattesatserna sänks. Även sparan- det ökar när det blir mindre förmånligt att ta lån.

Skattereformen kommer också att leda till en mera ändamålsenlig använd- ning av arbete och kapital. Fördelningen av produktionsresurserna och valet av ersättningsform kommer i mindre utsträckning att styras av skatteeffek- ter. Olika verksamheter får konkurrera på mer lika villkor. Kapital kommer också i mindre utsträckning att låsas in i historiskt lönsamma företag. Kon- tant lön som ersättning för arbete diskrimineras inte längre skattemässigt jämfört med tidigare lågbeskattade och Obeskattade löneförmåner som t.ex. fri bil. traktamenten. lån med låg ränta från arbetsgivare. lunchsubventioner och konvertibla skuldebrev. Därmed motverkas skatteplanering.

Skattereformen bidrar sålunda till en bättre fungerande ekonomi. Ett ökat utbud av arbete och kapital kommer till stånd. Samtidigt kommer produk- tiva resurser att användas på ett mer effektivt sätt. Skattereformen utgör därmed ett mycket viktigt inslag i regeringens politik för ökad tillväxt.

Ett mer effektivt och rättvist skattesystem är också en förutsättning för en väl fungerande fördelningspolitik. Ett huvudsyfte med den skattereform som nu genomförs år att öka rättvisan. Skatteuttaget kommer i större ut- sträckning än tidigare att baseras på den skattskyldiges faktiska inkomster. Inkomster av arbete kommer att beskattas lika oberoende av ersättningens form. Olika former av kapitalinkomster kommer också att likställas vid be- skattning. Ätgärder vidtas också i syfte att förebygga skatteplanering. såsom att begränsa möjligheterna att göra avdrag för reaförluster. underskott och ränteutgifter. En viktig del i reformen är särskilda åtgärder i syfte att stödja bl.a. barnfamiljerna. exempelvis höjda barnbidrag och bostadsbidrag.

Regeringen avser att följa upp skattereformen med utredningar och för- slag till lagstiftning inom områden. som av tidsskäl utelämnats i det nyligen överlämnade förslaget. Skatteregler skall utformas för bl.a. tillgångar i ut- ländsk valuta samt beskattning av bostadsrätter och bostadsrättsföreningar. Även fortsättningsvis skall en likformig beskattning eftersträvas. Avsikten är att utforma ett skattesystem som så effektivt som möjligt finansierar of- fentliga utgifter och samtidigt bidrar till en jämn fördelning.

Skattereformen är mycket omfattande. Den kommer att få stora effekter på hushållens och företagens ekonomiska situation och förändra förutsätt— ningarna för ekonomins funktionssätt. Effekterna av reformen måste följas

Prop. 1989/901150

7”)

Bilaga 1

upp noggrant. Mot denna bakgrund bör en bred utvärdering av skatterefor- men genomföras bl.a. avseende fördelningseffekter och förändringar i bc- tecnden.

4.3. Stabiliseringspolitiken Åtgärder för att dämpa efterfrågan

För att snabbt få till stånd en dämpning av den inhemska efterfrågctillväxten föreslås att mervärdeskatten tillfälligt höjs med en procentenhet från och med 1 juli 1990 t.o.m. utgången av 1991. Det innebär en förstärkning av statsfinanserna med sammanlagt ca 10 miljarder kr. Från och med den 8 maj i år höjs också skatten på vin. sprit och tobak med sammantaget motsva- rande ca 900 milj. kr.

En ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen. som förutsetts från och med den 1 juli 1990. bör skjutas upp. Den fortsatta utbyggnaden får ske när de ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Den höjning av barnbidra- get. som tidigare har aviserats. bör genomföras i två etapper. Barnbidraget föreslås höjas den 1 januari 1991 från 6 720 kr. till 9 000 kr. per barn och år från och med den 1 januari 1992 till 10020 kr.

Genom att dela upp den aviserade höjningen av barnbidraget i två etapper reduceras statsutgifterna under det kommande budgetåret med 865 milj. kr. Senarclåggningen av utbyggnaden av föräldraförsäkringen innebär att stats- utgifterna för det kommande budgetåret reduceras med ytterligare 1 400 milj. kr. Helårseffekten av dessa åtgärder motsvarar 3 680 milj. kr.

De s.k. egenavgifterna till arbetslöshetskassorna bör höjas för att lämna ett ökat bidrag till försäkringssystemens finansiering. Avgifternas andel av finansieringen bör öka från 5 till 10 %.

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn har regeringen föreslagit att den investeringsavgift som infördes våren 1989 i Stockholms- och Uppsa- laområdena skall utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet (prop. 1989/90:96). Förslaget innebär vidare en höjning från 10 % till 30 %- och en förlängning till utgången av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Gö- teborgsområdet gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari 1990. Riksdagen har ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget. Vid ut- skottsbehandlingen har framhållits att regeringen noga bör följa utveck- lingen i de berörda regionerna och återkomma med förslag till motverkande åtgärder om utvecklingen skulle bli sådan att skatten skulle medföra ej önsk- värdaeffekter. Mot bakgrund av att åtgärden redan börjat ge avsedd effekt och en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet inträtt bör tillämp- ningen i Göteborgsområdet kunna begränsas till att gälla endast fram till hösten 1990. Regeringen avser att återkomma med förslag om en sådan be- gränsning.

Pris- och lönebildningen

För att bryta inflationsutvecklingen och säkra reallönerna måste lönebild- ningen bättre anpassas till den reala tillväxten. I syfte att få till stånd en upp- görelse om en radikal dämpning av löneökningstakten tillsatte regeringen

Bilaga 1

tidigare i år en särskild förhandlingsgrupp. Gruppens rekommendationer. som lämnades i början av april. innebär att garantireglerna avseende prisut- vecklingen under 1990 skulle formuleras om med hänsyn framför allt till skattereformen. Gruppens rekommendationer innebär vidare att löneök- ningar i form av engångsbelopp skulle utgå i augusti 1990 samt att löneavtalet för 1.991 skulle slutas på en nivå som är förenlig med samhällsekonomisk ba- lans. Det innebär att de senaste årens löneökningstakt måste sänkas till en avsevärt lägre nivå.

Ft'irhandlingsgruppens förslag fick stöd från organisationer. som represen- terar större delen av arbetsmarknaden. Alla parter har emellertid inte accep- terat gruppens rekommendation.

Förhandlingar har nu inletts med utgångspunkt från de prisklausuler som ingår i avtalen för 1990. Det finns anledning att understryka att prisklausu- lerna formulerades före beslutet om 1990 års skattereform. Den skatteväx- ling som genomfördes vid årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt och höjda indirekta skatter berättigar inte till någon ytterligare kompensation. Samma gäller självfallet för den skatteväxling som sker vid nästa årsskifte.

Förhandlingsgruppens förslag bör tjäna som ram för de kommande avta- len för 1991. Uppgörelser utöver den nivå som ligger i förhandlingsgruppens förslag leder enbart till ökad inflation. ytterligare försämrad konkurrens- kraft och förlust av arbetstillfällen.

Regeringen är fast besluten att få till stånd en rejäl nedväxling av takten i löne- och prisutvecklingen i samband med skattereformen. Avtal bör träffas i så god tid att näringsliv och offentlig sektor får klarhet om förutsättningarna för 1991 och att detta kan påverka budgetering och prissättning. Förhand- lingsgruppcn står till regeringens och parternas förfogande för de fortsatta kontakter som kan bli nödvändiga för att få till stånd sådana avtal som ligger inom den samhällsekonomiska ramen.

Som ett led i ansträngaingarna att bryta de allför snabba pris- och kost- nadsökningarna införde regeringen ett tillfälligt pris- och hyresstopp i feb- ruari i år. Detta ingick som en del i ett åtgärdsprogram som också innefattade bl.a. ett lönestopp. Då detta program inte förverkligades bör inte pris- och hyresstoppet upprätthållas. För att varaktigt bekämpa inflationen krävs åt- gärder av annat slag.

4.4. Åtgärder för tillväxt

Ett centralt mål för den ekonomiska politiken är en hög och stabil tillväxt. Med en hög ekonomisk tillväxt kan välfärden öka. Utrymmet för både privat konsumtion och offentliga insatser blir större. Tillväxten är en förutsättning för att nå de välfärdsmål som satts upp. Exempelvis blir det med god tillväxt lättare att bevara pensionssystemet intakt samt att upprätthålla en väl funge- rande hälso- och sjukvård. Ökad tillväxt ger också större utrymme för åtgär- der som främjar god miljö och livskvalitet.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren varit klart lägre i Sverige än i OECD-området som helhet. Den låga tillväxttakten har i bety- dande utsträckning sin grund i en mycket svag produktivitctsutveckling. Den ekonomiska politiken måste mot denna bakgrund vara inriktad på att stimu-

lera tillväxten. Åtgärder som ökar arbetskraftsutbudet och investeringarna samt höjer produktiviteten utgör därför viktiga inslag i den ekonomiska poli- tiken.

Ätgärder för att förbättra produktiviteten

Produktiviteten i den svenska ekonomin. dvs. produktionen per arbetad timme. mäste höjas. Ökad uppmärksamhet bör ägnas åt produktivitetsfrå- gorna både i näringsliv och offentlig sektor. Produktiviteten kan främjas bl.a. genom insatser för att skärpa konkurrensen och minska regleringar i ekonomin. Genom att skapa goda villkor för forskning och utveckling och genom att se till att en modern infrastruktur skapas kan statsmakterna bidra till produktivitetsökningen.

Den gemensamma marknad som växer fram inom EG har bl.a. till syfte att skapa förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt. När handelshinder rivs kan stordriftsfördelar tas till vara och produktiviteten bli högre. Ett svenskt deltagande i den gemensamma marknaden kommer att ha väsentliga positiva effekter på den ekonomiska tillväxten. Beslut har fattats om att på- börja förhandlingar mellan EFl'A-länderna och EG . Målet för dessa för- handlingar är för EFTA-länderna att nå en långtgående delaktighet i den västeuropeiska integrationen.

Som ett led i ansträngningarna att förbättra ekonomins funktionssätt läggs jordbruks- och Iivsmerlelspolitiken om. 1 en proposition till riksdagen har re- geringen lämnat förslag som innebär att den inhemska marknaden för jord- bruksprodukter stegvis avregleras. Jordbruket ges därmed bättre förutsätt- ningar att utvecklas till en livskraftig näring. När resursarwändningen blir mer effektiv skapas förutsättningar för lägre prisökningar på jordbrukspro- duktcr. Stora överskott produceras och exporteras för närvarande med för- lust. Samtidigt har vissa effekter av jordbrukspolitiken varit negativa ur mil- jösynpunkt. Med de förslag som regeringen lämnat förbättras förutsättning- arna för att få till stånd ett effektivt och miljövänligt jordbruk.

Satsningar påjorskning och utveckling är angelägna för att höja samhällets produktiva förmåga och skapa gynnsamma förutsättningar för en ökad till- växt i förening med omsorg om miljön. Regeringen har i en forskningspoli- tisk proposition (l989/9t):9()) redovisat förslag som är avsedda att förbättra förutsättningarna för deti grundläggande vetenskapliga produktionen vid universitet och högskolor. Utbildningen av nya forskare skall förbättras. Förslagen i den forskningspolitiska propositionen har en stark internationell och miljöpolitisk profil.

Företagens och den offentliga sektorns insatser för kompetensu[vecklingen i arbetslivet bör utvecklas. En utredning skall bedöma omfattning. inriktning och resultat av de insatser som görs och lämna förslag till hur man skall kunna få till stånd ett större utbyte av de resurser som sätts in.

En förbättrad produktivitet kan också främjas av en aktiv Näringspolitik. Regeringen har i en näringspolitisk proposition (1989./90:88) föreslagit att nya regionala riskkapitalbolag inrättas. som skall kunna medverka med ägarkapital för stöd till nyföretagande och utveckling. Staten föreslås vidare samla sitt ägande av företag i ett fört-'altningsbolag för att dels aktivare kunna

lx) 'Jt

Bilaga 1

utöva sin ägarroll. dels kunna medverka i strukturella lösningar och därmed förbättra tillväxtpotentialen.

lnj'rastrukturen inom transport- och kommunikationsområdet är väsentlig för den ekonomiska utvecklingen och tillväxten. Ökad näringslivsmedver- kan och avgiftsfinansiering av infrastrukturitwesteringar skall utredas. I till- lägg till reguljära insatser bör en fond med 5 miljarder kr inrättas för investe- ringar i järnvägar och kollektivtrafik. Med hänsyn till överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn är avsikten att fonden skall kunna användas först när det är lämpligt från stabiliseringspolitisk utgångspunkt. Regeringen avser att utforma reglerna för användning av fondmedlen.

Produktivitetsfrågorna bör ägnas ökad uppmärksamhet i arbetslivet bl.a. genom att produktivitetsdelegationen och arbetslivsfondens styrelse ges i uppdrag att gemensamt utforma förslag till riktlinjer för produktivitetsbef— rämjande aktiviteter som når ut brett i hela arbetslivet. Även arbetsgivarna bör bidra till sådana insatser för att stärka kompetensen och höja produktivi- teten. Regeringen kommer att inbjuda arbetsmarknadens parter till över- läggningar om detta.

Arbetet med att förbättra produktiviteten och utveckla mått och uppfölj- ningsmetoder är av stor betydelse inom den offentliga sektorn. Som ett led i en förbättrad målstyrning av den offentliga verksamheten har regeringen för avsikt att skärpa resultatkraven. Under det kommande året bör den kom- munala sektorn vidta åtgärder som förbättrar produktiviteten med 2 %. För de statliga myndigheterna gäller ett produktivitetskrav på 5 % under tre år. Det bör ankomma på respektive myndighet att mäta och redovisa resultatet av sitt arbete.

Åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet

Den politik som regeringen har fört under senare år för att stimulera till ett ökat arbetskraftsutbud måste fullföljas. Särskilt betydelsefull i detta sam- manhang är skattereformen som genomförs fullt ut 1991. Men även andra åtgärder kan ha stor betydelse.

I den proposition angående rehabiliteringsåtgärder m.m. som regeringen presenterade för riksdagen i december återfinns en rad förslag som är äg- nade att ge nya möjligheter för långtidssjukskrivna och förtidspensionerade att återgå till arbetslivet. Åtgärderna syftar i första hand till ökad välfärd för de människor som med lämpliga rehabiliteringsinsatser kan återgå till ar- betslivet. men bör också leda till att belastningen på socialförsäkringen mins- kar med motsvarande en sjukdag under nästa budgetår. Detta motsvarar ca 13000 helsårsarbetande.

Arbetslivsfonden kommer att ha en viktig roll när det gäller att förnya ar- betslivet. förbättra arbetsmiljöer och rehabilitera människor. Vidare får so- cialförsäkringarna bättre möjligheter att genom aktiva åtgärder minska ut- slagningen från arbetslivet och hjälpa människor som inte är i arbete att få sysselsättning. Ett uttryck för detta är att försäkringskassorna skall kunna köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster från bl.a. arbetsmarknadsinstitu- ten med betalning från sjukförsäkringsanslaget. Lönebidrag skall kunna lämnas till arbetsgivare som anställer förtidspensionerade. Förtidspensionen skall kunna hållas vilande i fem år och förtidspension skall inte längre kunna beviljas enbart av arbetsmarknadsskäl.

Prop. 1989/901150

Bilaga 1

I syfte att ge arbetsgivarna starkare ekonomiska motiv för att aktivt söka förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation avser regeringen i höst föreslå att lagfäst sjuklön från och med den I januari l991 införs för de första 14 dagarna av varje sjukperiod. Regeringen avser också att föreslå att lagstad- gade socialavgifter tas ut även på sjuklönen. Kostnaderna för sjuklön och sociala avgifter neutraliseras genom en motsvarande sänkning av arbetsgi- vz'travgifterna.

Pensionsberedningens förslag om rätt att arbeta till 67 års ålder remissbe- handlas för närvarande. Åtgärder bör vidtas för att förbättra de ekonomiska motiven attfortsätta arbeta efter 65 år. En höjning föreslås bl.a. ske av pensio- nen vid uppskjutet uttag av ålderspension från 0.6 % till 0.7 % för varje må- nad som pensioneringen skjuts fram mellan 65 och 70 år.

[ den praktiska tillämpningen har bedömningen av rätten till förtidspen- sion för äldre kommit att bli allt mer flytande. Pensionsberedningen har i sitt betänkande "Fizirtidspensionering och rörlig pensionsålder" lämnat förslag om att de s.k. äldrereglerna lagfästs till 60 år. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Chefen för socialdepartementet avser att återkomma i denna fråga.

Mot bakgrund av arbetskraftsbristen föreslås en tillfällig ändring isenzes- terlagen som skall göra det möjligt för en arbetstagare att få semesterersätt- ning utan att semesterledighet tas ut. Möjligheterna att ytterligare uppskjuta redan sparad semester förbättras. Den av riksdagen beslutade förlängningen av semestern med två dagar l991 genomförs som planerat. Den ytterligare förlängningen skjuts dock upp.

Regeringen avser i en särskild proposition till hösten. med arbetsmiljö- kommissionens och rehabiliteringsberedningens förslag som grund. att sti- mulera till förbättringar av dåliga arbetsmiljöer. motverka utslagning och cf- fektivisera rehabiliteringsarbetet. Därigenom stärks arbetslinjen isocialför- säkringen.

Arbetsgivarnas och myndigheternas ansvar för rehabilitering kommer i detta sammanhang att närmare preciseras. Arbetsgivarna bör ges ett mera omfattande och lagfäst ansvar i rehabiliteringsarbetet.

Möjligheterna att ytterligare förbättra sjukförsäkringssystemets förutsätt- ningar att främja en aktiv rehabilitering bör prövas. Därvid bör övervägas vilka möjligheter som finns för att skapa ett mera direkt samband mellan sjukförsäkring och sjukvård. t.ex. genom att låta försäkringskassorna köpa även medicinska rehabiliteringstjänster. Ersättningssystemet inom sjukför- säkringen och frågan om samordningen av sjukpenning och arbetsskadc- sjukpenning bör behandlas i detta sammanhang.

Även de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör i ökad utsträckning inrik- tas på att stimulera utbud och tillväxt. Passiva åtgärder skall begränsas. Ar- betsförtnedlingen skall effektiviseras ytterligare. bl.a. genom att arbetsväg- ledarna ges ökat ADB-stöd. De s.k. jobb-sökar-aktiviteterna. som hittills tillämpats på försök och i begränsad omfattning. ges utökade resurser och blir ett mer naturligt inslag i verksamheten. Arbetsft'fnmedlingen skall till- lämpa ett utåtriktat arbetssätt. Arbetsmarknadsverket bör också tilldelas yt- terligare medel för att säkerställa att den i budgetpropositionen föreslagna utbildningsvolymen i arbetsmarknadsutbiIdningen kan bibehålls.

Bilaga 1

De deltidsarbetslösa utgör fortfarande en stor outnyttjad arbetskraftsre- surs. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tagit upp överläggningar om deltidsprobletntltikcn med arbetsmarknadens parter. Om inte snabba re— sultat kan uppnås kommer regeringen att överväga särskilda åtgärder.

En begränsad försöksverksamhet med ett särskilt stimulansbidrag kom- mer att startas inom arbets/narknadsutbildningen till deltagare som genom- går utbildningar inom Verkstadsindustrins bristområden och därefter får an- ställning i utbildningsyrket.

En utredning skall tillsättas för att göra en översyn av olika bidrags- och åtgärdssystem i arbetsmarknadspolitiken och föreslå förändringar för att stärka motiven för arbete. Chefen för arbetstnarknadsdepartementet kom- mer att ta upp förhandlingar med arbetsmarknadens parter om rätt till ledig- het för att pröva annat arbete i rehabiliteringssyfte.

Försöksverksamheten med flexibla lönebidrag har pågått en tid och i be- gränsad omfattning. Erfarenheterna hittills har dock visat sig så positiva att verksamheten nu föreslås bli utvidgad till att omfatta hälften av Sveriges län. En övergång till flexibla lönebidrag bör på sikt innebära att den genomsnitt- liga kostnaden för bidraget minskar. och att man därmed får utrymme att stödja flera arbetslösa handikappade. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om att införa flexibla lönebidrag i hela landet sedan ytterligare utredning gjorts.

Som ett led i insatserna för att öka arbetskraftsutbudet har regeringen. för att underlätta för flyktingar att snabbare komma ut på arbetsmarknaden. lagt fram förslag om ett nytt ersättningssystern till kommunerna för flykting- verksamheten och en reformerad svenskundervisning. De förstärkta förmed- lingsinsatserna bibehålls även nästa år och ytterligare medel avsätts för sär- skilda insatser för flyktingar.

Riksdagen har också fattat beslut om en ändring av reglerna för reducering av studiemedel vid förvärvsinkomst. Det minskar marginaleffekterna och un- derlättar därmed för studerande att förvärvsarbeta vid sidan av studierna.

Åtgärder för att öka hushållens sparande

llushållens sparande behöver stimuleras för att öka det finansiella utrymmet för investeringar och skapa tillväxt och balans i ekonomin. Den av rege- ringen föreslagna skattcreformen kommer att i grunden förändra förutsätt- ningarna för hushållens sparande. Det blir betydligt dyrare att låna eftersom skatten. enligt förslaget. bara reduceras med 30 % av ränteutgifterna. Mot- svarande skattelättnad uppgick förra året normalt till 47 % och kunde i bör- jan av 1980-talet uppgå till 80 %. Skatten på ränteinkomster föreslås bli 30 %. Skattereformen torde därigenom komma att medverka till en avse- värd ökning av hushållens sparande främst genom att det blir mindre för- månligt att låna.

Utöver skattereformen bör ytterligare åtgärder vidtas. Den nuvarande ål- dersgränsen — 16 år — i allemanssparandet bör avskaffas. så att denna spar- form öppnas även för barn och ungdomar.

Regeringen avser vidare att föreslå att skattereglerna för pensionsspa- rande förändras till att omfatta även annat sparande än sparande i försäk-

Bilaga 1

ringsbolag. En sådan fii'irändring torde stimulera pensionssparande och för- bättra konkurrensen mellan de olika företagen.

4.5. Fördelningspolitiken

Fördelningen av de ekonomiska resurserna i Sverige är mycket jämn. sett både i historiskt och internationellt perspektiv. En viktig förklaring till detta är den solidariska lönepolitiken. En väsentlig roll spelar också den generella välfärdspolitiken. Ett effektivt socialt skyddsnät ger försörjning vid sjuk- dom. ålderdom. arbetslöshet m.m.

Avgörande för fi.")rutsättningarna att bedriva en effektiv fördelningspolitik är dock den allmänekonomiska utvecklingen. Tydligast är detta kanske när det gäller den fulla sysselsättningen. En politik för full sysselsättning förut- sätter god konkurrenskraft. ekonomisk tillväxt och balans i ekonomin. Ett misslyckande på denna punkt. med hög arbetslöshet som följd. skulle drabba de allra svagaste i ekonomin.

En hög inflation undergräver förutsättningarna för god tillväxt och full sysselsättning. Men inflationen har också starkt negativa effekter på sam- hällsmoralen och på fördelningen av ekonomiska resurser; omfattande god- tyckliga förmögenhetsförändringar har skett under 1970- och 1980-talen.

För att fördelningspolitiken skall kunna bedrivas framgångsrikt krävs också en god ekonomisk tillväxt. Endast genom ökade arbetsinsatser — eller genom ett större utbyte från de insatser som görs — kan utrymme skapas för högre reallöner. Men ekonomisk tillväxt är avgörande också för det gene- rella välfärdssystemets fortlevnad. Om tillväxten i ekonomin på längre sikt blev lika låg som för närvarande skulle ingrepp i det sociala skyddsnätet bli oundvikliga. Inte heller skulle något utrymme finnas för kortare arbetstider.

Krisen i början på 1980-talet medförde ökade klyftor genom att arbetslös- heten och inflationen var hög samtidigt som reallönerna sjönk. Krispoliti- kens uppgift var både att öka den ekonomiska tillväxten och att fördela kost- naderna rättvist.

Den ekonomiska återhämtning som skett sedan dess har bidragit till en välståndsökning som kommit det stora flertalet till del. Sysselsättningen har ökat samtidigt som arbetslösheten sjunkit till en mycket låg nivå. Reallö- nerna har också ökat. Tillräckligt mycket resurser har skapats för att bygga ut de sociala välfärdssystemct. Ett flertal reformer inom socialförsäkringen har genomförts.

Det finns goda skäl att i större utsträckning uppmärksamma förmögen- hetsfördelningens betydelse för levnadsstandarden. Under 1980-talet har förtnögcnheterna blivit mer ojämnt fördelade. Det är delvis en tillfällig ef- fekt av den snabba värdestegring på aktier som skett från de mycket låga nivåer som rådde under krisåren. Men inflationen i kombination med bl a avdragsreglerna i skattesystemet och vissa inslag i bostadspolitiken har också bidragit till en ojämn förtnögenhetsfördelning.

Fördelningspolitiken kommer under 1990-talet att ställas inför problem. Det ökade beroendet av omvärlden påverkar möjligheterna att bedriva en starkt utjämnande lönepolitik. En snabb strukturomvandling medför stora omställningskrav för de grupper som har de sämsta förutsättningarna. t.ex.

äldre med låg utbildning. Arbetsorganisation och vuxenutbildning får där- Prop. ]989/903150 med växande fördelningspolitisk betydelse. Bilaga 1

Med all säkerhet kommer samhällsutvecklingen också att ge upphov till nya fördelningsproblem. Tendenser till en ökad segregation i storstäderna uppmärksammas.

Ett mer effektivt och rättvist skattesystem är en förutsättning för en väl fungerande fördelningspolitik. Ett huvudsyfte med den skattereform som nu genomförs är att öka rättvisan. Skattereformen lägger också grunden till en bättre fungerande ekonomi. Därmed skapas förutsättningar för en rättvis fördelningspolitik också i framtiden.

Välfärdspolitiken syftar till att alla skall ha tillgång till service. vård och omsorg av god kvalitet på lika villkor. Målet med barnomsorgen är att alla skall ha rätt till kommunal barnomsorg från ett och ett halvår till dess de börjar skolan. De äldre och handikappade skall på lika villkor erbjudas bra vård och omsorg. oberoende av bostadsort och ekonomiska förhållanden. Möjligheterna till en sådan utveckling ökar med det förslag till att samla äld— rc- och handikappsomsorgcn hos kommunerna som nu förbereds.

Arbetslinjen i social- och arbetsmarknadspolitiken är viktig från fördel- ningssynpunkt. Allt fler människor ställs utanför arbetsmarknaden av häl- soskäl. Delaktighet i arbetslivet är viktigt för den enskildes välfärd. både av ekonomiska och sociala skäl.

Efterfrågan på bättre service. utbildning och vård kommer att öka i takt med stigande levnadsstandard. Utrymmet för tillväxt i den offentliga sektorn är dock begränsat. En rättvis tillgång till service och vård förutsätter därför ökade insatser för att höja den offentliga sektorns effektivitet.

Hänvisningar till S4-5

  • Prop. 1989/90:150: Avsnitt 5

5. Den offentliga sektorn

Det överhettade läget på arbetsmarknaden. inflationstrycket och det väx- ande bytcsbalansunderskottet visar tydligt att det finns behov av en stram finanspolitik. En fortsatt snabb pris- och kostnadsutveckling urholkar indu- strins konkurrenskraft och är därför på sikt ett hot mot sysselsättning och välfärd.

Också i ett längre tidsperspektiv krävs en stram finanspolitik. Av beräk- ningar i långtidsbudgeten och långtidsutrcdningcn framgår att det finns ett betydande utgiftstryck i den offentliga sektorn.

Mot denna bakgrund föreslås en stram budget för 1990/91. Förslag läggs också om ett kommunalt skattestopp för 1991 och 1992 och om att tillsätta en kommitté för att utreda bl.a. kommunernas finansiering. Vidare redovisas åtgärder för att förnya den offentliga sektorn.

5.1. Det reviderade budgetförslaget

l budgetpropositionen i januari 1990 beräknades överskottet i statens budget för innei'aram/c budgetår till 18.5 miljarder kr. Det var en väsentlig föränd- ring i förhållande till statsbudgeten för budgetåret l989/90. där ett under— skott pä 7.7 miljarder kr. beräknades. Förändringen berodde framför allt på en kraftigare ökning av statsbudgetens inkomster. till följd av förväntade 30

Bilaga 1

högre nominella löneökningar 1990. ljuni 1989 antogs löneökningarna 1990 Prop. 1989/90:150 kunna bli 4 %. Nuvarande bedömning pekar på en mer än dubbelt så hög löneökningstakt.

Nu beräknas budgetöverskottet för budgetåret 1989/90 komma att uppgå till [5.3 miljarder kr. Som framgår av tabell 8 beror försämringen av saldot med 3,2 miljarder kr. sedan beräkningen i budgetpropositionen på att in- komsterna beräknas bli något lägre samtidigt som utgifterna exkl. statsskuld- räntor beräknas bli lika stora som i budgetpropositionen. Vidare beräknas ränteuppgången medföra att utgifterna för statsskuldräntor ökar med 2,7 miljarder kr. jämfört med beräkningen i januari. _

Tabell 8. Budgetsaldo l989/90 (miljarder kr.)

Stats— BP 90 Nuvarande budget beräkning

Inkomster 378.6 412.1 411.6 Utgifter exkl. . statsskuldräntor 3283 3315 3335

Statsskuldräntor 58.0 60.1 62.8 Redovisat budgetsaldo -7.7 18.5 15.3

[ årets budgetproposition beräknades ett budgetunderskott för nästkom- mande budgetår på 0.4 miljarder kr.

De åtgärder regeringen tidigare i april presenterade för att stabilisera Sve- riges ekonomi beräknas medföra en budgetförstärkning på ca 8 miljarder kr. budgetåret 1990/91. Härav svarar den tillfälliga höjningen av momsen för merparten ca 6 miljarder kr.

Trots detta förbättras inte budgetsaldot för budgetåret 1990/91, som nu beräknas till — 0,5 miljarder kr. Detta sammanhänger med att nya pris- och löneantaganden har gjorts. vilka verkar i motsatt riktning.

Om en snabbare pris- och löneökningstakt antagits skulle utfallet för stats- budgeten för budgetåret 1990/91 troligen ha blivit bättre. Denna typ av sam- band är dock kortsiktigt; på några års sikt undergrävs statsfinanserna av en snabb pris- och löneökningstakt.

Tabell 9. Budgetsaldo l990/9l (miljarder kr.)

BP 90 Nuvarande beräkning Inkomster 407.9 424.—l Utgifter exkl. statsskuldräntor 3523 3649 Statsskuldräntor 56.0 60.0

Redovisat budgetsaldo —U.4 -0.5

Tabell 10. Budgetsaldo för budgetåren 1983/84 och 1988/89 1990/91 (miljarder kr. och andel av BNP)

1983/"84 198859 l989/90 1990/91 Inkomster 221 .2 367.7 411.6 424.4 Andel av BNP (92) 29.4 31.6 32.0 30.4 Utgifter exkl. statsskuldräntor 237.9 296.4 333.5 364.9 Andel av BNP (%) 31.6 25.4 25.9 26.1 Statsskuldräntor 60.4 53.2 62.8 60.0 Redovisat budget- saldo -77.1 18.1 15.3 -0.5 Andel av BNP (%) -10.3 1.6 1.2 -0.0 Underliggandc budgetsaldo 1.2 4.4 -1.1 Andel av BNP (C?) 0.1 0.1 0.3 -(.1_l

Av tabell 10 framgår att förbättringen av statsfinanserna sedan budgetåret 1983/84 i huvudsak har skett genom att utgifternas andel av BNP minskat med drygt fem procentenheter. Samtidigt har emellertid skatteinkomsternas andel av BNP ökat med nära tre procentenheter.

Utgifterna för statsskuldräntor är i dag nästan lika stora som under bud- getåret 1983/84. Statskulden uppgick i mars i år till 603 miljarder kr.. dvs. nära 45 % av BNP. Den har löpande kunnat amorteras till följd av budget- överskotten. Fortfarande går dock en mycket stor del av statsbudgetens ut- gifter till räntebetalningar på statsskulden.

Statsbudgetens utgifter hari reala termer minskat under senare år. Utgifts- trycket är dock oförändrat starkt på en rad områden. Det gäller framförallt transfereringar till hushållen. där utgifterna för bl.a. sjuk- och arbetsskadc- försäkringen har ökat snabbt under 1980-talet.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande består av sum- man av det finansiella sparandet i staten. kommunerna och socialförsäk- ringssektorn.

Tabell ll. Finansiellt sparande i offentlig sektor 1983/84 och 1988/89 - 1990/91 (miljarder kr.)

1983/84 1988/89 1989/90 1990/91 Staten -50.8 25.2 29.1 14.2 Kommunerna -0.4 -S.1 -17.3 -16.0 Socialförsäkring "20.7 29.5 40.5 48.4 (AP—fonden) Summa -29.7 46.7 52.3 46.6 Andel av BNP ('.-fl) -3.9 4.0 4.1 3.3

Bilaga 1

b) lx)

Bilaga 1

Av tabell 11 framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande förbätt- rats kraftigt under 1980-talet. Det ökade sparandet härrör dels från de för- bättrade statsfinanserna. dels från uppbyggnaden av AP-fonden. l kommu— nerna har sparandet samtidigt försämrats under senare år till följd av en för- hållandevis snabb konsumtionstillväxt och en begränsad ökning av transfere- ringsinkomsterna.

5.2. Kommunernas ekonomi

Den verksamhet som bedrivs i kommuner och landsting har en väsentlig be- tydelse för välfärden. Det gäller hälso- och sjukvården. omvårdnaden av äldre och handikappade. barnomsorgen och skolan. Verksamheten har un- der de senaste årtiondena tillförts avsevärda resurser. även om tillväxttakten under 1980-talet har legat på en lägre nivå än under 1960- och 1970-talen.

Den kommunala sektorn förfogar nu över betydande resurser. Verksam- heten kostar ca 300 miljarder kr. per år. vilket motsvarar ungefär en femtedel av BNP. Samtidigt har kommuner och landsting över 1 miljon anställda. Se— dan 1980 har antalet kommunalt anställda. Omräknat till årsarbetare. ökat med 23 %.

Den ekonomiska utvecklingen i kommuner och landsting har stor bety— delse för samhällsekonomin. De ekonomiska problem som landet nu står in- för kräver att även den kommunala verksamheten ingående prövas. Det gäl- ler i första hand den befintliga verksamheten. Möjligheterna att tillgodose nya krav och förväntningar kan då öka. Det är regeringens ambition att un- der de närmaste åren. tillsammans med företrädare för kommuner och landsting. följa upp produktivitets- och effektivitetsutvecklingen inom den kommunala sektorn.

De statliga transfereringarna till den kommunala sektorn måste begränsas under de närmaste åren. Sektorns skatteinkomster förutsätts öka mycket kraftigt 19.90 och 19.91, men bl.a. ökade lönekostnader kommer att medföra att ett stort underskott ändå uppstår i det finansiella sparandet 1990 och san- nolikt även 1991. Underskottet för 1989 beräknas preliminärt till ca 9 miljar- der kr.

Utrymmet för en årlig ökning av sektorns totala volym under åren 1990 och 1991 är sålunda mycket begränsat. Nödvändig utbyggnad av bl.a. barn- omsorg oeh äldreomsorg måste finansieras med de resurser som frigörs ge- nom omprövning. rationalisering och produktivitetsförbättring inom befint- lig verksamhet.

För att öka kommunernas förutsättningar att inom givna ramar bedriva en effektiv verksamhet erfordras bl.a. förändringar i kommunallagen samt i systemen för statsbidrag och skatteutjämning. Verksamheten skall kunna vara anpassad efter de enskilda kommunernas egna förutsättningar.

Beslut har fattats om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över kommunernas statsbidrag och finansiering i övrigt. Dagens specialdestine- rade statsbidrag bör så långt möjligt ersättas med bidrag som fördelas efter generella principer. där bl.a. olika behovskriterier spelar en stor roll. Detta bör leda till att kommunerna får större möjligheter att organisera sin verk- samhet pä det sätt som bäst är anpassat efter den enskilda kommunens egna förutsättningar.

Bilaga 1

Kommittén skall också redovisa lösningar som innebär att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ra- men för en total kommunal utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst 30 kr. per skattekrona. — att ytterligare utjämning av kommunalskatterna uppnås, så att skillnader i utdebitering mellan kommuner respektive landsting i första hand speg- lar skillnader i service och avgiftsnivå samt effektivitet i organisation. att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn stimuleras och statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer. — att effekter av aktuella förändringar inom bl.a. skattelagstiftningen. äld- reomsorgen och skolan beaktas.

Utredningsarbetet skall bedrivas med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsätt- ningarna. Kommittén bör översiktligt överväga ändamålsenliga instrument för statlig målstyrning och uppföljning av den kommunala verksamheten. Regeringen kommer senare denna dag att föreslå riksdagen att besluta om en tillfällig begränsning i kommuners och församlingars rätt att ta ut skatt. Skattestoppet bör gälla under två års tid. dvs under den tid utredningen på- går och en proposition med anledning härav behandlas av riksdagen.

Skattereformen bör ge ett balanserat budgetmässigt utfall i förhållandet mellan stat och kommun. För att åstadkomma detta behöver betydande re- surser återföras från den kommunala till den statliga sektorn. Återföring- arna bör tills vidare beräknas på kommunernas skatteunderlag. I uppdraget till utredningen om kommunernas finansiering ingår att undersöka om den budgetmässiga balanseringen senare kan regleras på annat sätt. Vidare kom- mer dagens system för att utbetala kommunalskattemedel att ses över.

5.3. Åtgärder för förnyelse

Inom den offentliga sektorn pågår ett omfattande förnyelsearbete. I komp- letteringspropositionen 1989 aviserade regeringen åtgärder inom tre områ- den nämligen skolan. äldreomsorgen samt socialförsäkringssystemet. Ett år senare är det lämpligt att beskriva de åtgärdsförslag som lagts fram, redovisa fattade beslut och presentera de planer som finns.

Skolan

Verksamheten inom skolan har tidigare utmärkts av en stark central regel- styrning. Den skall nu ersättas av decentralisering och målstyrning. En sådan utveckling är en förutsättning för framtida nödvändiga kvalitetsförbättringar i skolans arbete med att förmedla kunskaper och färdigheter och bibringa social fostran.

Grundskolan. gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen är tillsammans en av de största verksamheterna inom den offentliga sektorn. I skolan arbetar ca 200 000 personer. medan ca 1 300 000 elever varje år utbil- das. Kostnaderna för skolan uppgår till ca 60 miljarder kr. årligen.

Det arbete med att förändra styrformerna inom skolan som pågår berör därför många medborgare. direkt eller indirekt. Det kommer dessutom att

Prop. 1989/90z150

Bilaga 1

få stor betydelse för alla kommuner i landet. Det övergripande syftet med arbetet är att utveckla styrningen av skolan från regelstyrning till en mål- och resultatorienterad styrning i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fast- ställt. Arbetet omfattar personalfrågorna. statsbidragen. läroplanerna. upp- följningen och utvärderingen samt slutligen regelverket och den statliga skoladministrationen.

Riksdagens beslut i december 1989 om att den statliga regleringen av löne- och anställningsvillkor för tjänster som lärare m.m. skall upphöra med ut- gången av år 1990 är en viktig utgångspunkt för det fortsatta förändringsar- betet. Beslutet innebär att landets kommuner nu kan ta ett helt och odelat ansvar för all personal i skolan.

Den fortsatta utvecklingen av en likvärdig skola skall garanteras av be- stämmelser om behörighet samt av en gemensam och likvärdig lärarutbild- ning och fortbildning. Den statliga regleringen inom personalområdet kan begränsas. Regeringen avser att för riksdagen föreslå förändringar i sådan tid att beslut kan fattas under hösten 1990.

Ovan nämnda riksdagsbeslut har också avgörande betydelse för arbetet med att utforma ett framtida förenklat statsbidragssystem. Detta skall utfor- mas så att det ger alla kommuner förutsättningar att erbjuda en likvärdig utbildning åt sina barn och ungdomar. Hänsyn skall tas till regionala skillna- der. I arbetet undersöks vilka faktorer i övrigt som är avgörande för hur en kommun skall kunna ge alla barn en likvärdig utbildning och i vilken ut- sträckning dessa i sä fall kan läggas till grund för beräkningen av statsbidra- ger.

Avsikten är att kommunerna skall ha stor frihet att disponera statsbidra- get. Genom riksdagsbeslutet har förutsättningar skapats för att statsbidra- gets bindning till lärarlönerna kan upphöra. Kommunernas möjligheter att själva besluta om hur verksamheten skall organiseras ökar. Statsbidraget bör fungera som ett statligt finansieringsstöd. Förslag till hur statsbidragsfrå- gorna kan lösas kommer att läggas fram under juni månad i år. Sedan syn- punkter inhämtats från bcrörda organisationer och myndigheter kommer förslag att föreläggas riksdagen under hösten.

Skolans verksamhet skall styras av de mål som riksdagen och regeringen anger huvudsakligen i skollag, läroplaner och timplaner. Bestämmelserna skall utformas på ett sådant sätt att det tydligt framgår vem som har ansvaret för de olika delarna av verksamheten. En modell för hur en läroplan bör byggas upp och utformas för att den skall kunna följas och utvärderas kom- mer att arbetas fram.

Kommunernas ansvar för skolverksamheten skall också innefatta skyldig- het att medverka i uppföljning och utvärdering. En utgångspunkt för upp- följningen och utvärderingen är den skolplan och de arbetsplaner som upp.- rättas i varje kommun. Uppföljnings- och utvärderingsarbetet skall ge en grund för den redovisning av tillståndet i skolan som regelbundet skall ges till riksdagen och regeringen.

Kunskaperna om resursutnyttjande och resurshushållning inom skolan är bristfälliga både på statlig och kommunal nivå. Synpunkter på skolans bris- tande effektivitet och produktivitet får därför ofta stå oemotsagda. Bristerna

Bilaga 1

kan troligen i någon mån förklaras av det hittills delade huvudmannaskapet och att vare sig stat eller kommun därför känt ett samlat ansvar för skolans ekonomi. [fortsättningen skall kommunen ha det fulla ekonomiska ansvaret för skolan och vara skyldig att ställa resurser till förfogande i den utsträck- ning som behövs. Med rätten till statligt bidrag för verksamheten förutsätts följa skyldighet för kommunen att lämna en ekonomisk verksamhetsredovis— ning tillsammans med andra uppgifter om verksamheten som bedöms nöd- vändiga. Hur en sådan redovisning kan byggas upp i samarbete mellan stat och kommun övervägs nu.

Regeringen har senast i budgetpropositionen 1990 redovisat det pågående arbetet. Detta beräknas vara avslutat om drygt ett är.

A ldremnsorgen

Omsorgen om äldre och handikappade består av en rad olika verksamheter. Ansvaret för dessa verksamheter delas idag mellan kommuner och lands- ting. För att stödet till den enskilde skall fungera väl krävs samordning och samverkan mellan de olika huvudmännen.

Betydande problem finns i dag i samordningen mellan kommunernas och landstingens resurser. Det politiska ansvaret är otydligt och det finns paral- lella organisationer för likartade verksamheter. vilket förhindrar en effektiv resursanvändning.

Äldredelegationen har behandlat dessa frågor och lämnade i maj 1989 en rapport "Ansvaret för äldreomsorgen" (Ds 198927). Rapporten har remiss- behandlats och regeringen förbereder nu en proposition till riksdagen.

Enligt regeringens bedömning krävs betydande förändringar på äldreom- sorgens område. Ansvaret bör så långt möjligt samlas hos primärkommu- nerna. På det sättet främjas en effektiv resursanvändning samtidigt som om— ställningen mot lokala former för boendeservice och omvårdnad underlät-

tas. Reformen beräknas träda i kraft den 1 januari 1992.

Arbetslinjen och sot'iu[försäkringssystwncr

Den svenska arbetsmarknadspolitiken innebär att människor i första hand skall ges arbete och utbildning. i sista hand kontantstöd. Skälet för denna politik är att den ökar de totala arbetsinsatserna i samhället och välfärden för individerna. Den minskar också den offentliga sektorns utgifter och bi— drar till att det är lättare att få en bred uppslutning för att stödja dem som trots allt slås ut ur arbetslivet.

Utslagningen från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för att underlätta för de redan drabbade att återgå till arbetslivet.

En redogörelse för de åtgärder som vidtagits och nu föreslås har tidigare

givits. Ledning och styrning av ojfentlig verksamhet

Arbetet med att förnya den offentliga sektorn måste inriktas på kvalitet. måluppfyllelse och effektivt resursutnyttjande. Det kommer att kräva fort- satta förändringar av styrning och organisation.

Prop. 1989/902150

Inriktningen på decentralisering av verksamheterna och delegering av an- . Prop. 1989/90:150 svar bör fortsätta. Mål— och resultatstyrning från statsmakterna bör kombi- Bilaga 1 neras med större frihet för kommuners och statliga myndigheters ledningar och anställda att avgöra hur målen skall förverkligas. Samtidigt måste kra- ven pä resultatuppföljning och utvärdering höjas och instrumenten för detta utvecklas.

Särskild uppmärksamhet måste nu ägnas åt att skapa goda förutsättningar för primärkomnmner och landsting att bedriva verksamheten effektivt. Den ekonomiska situationen i kommunerna inger oro. För att uppnå balans i den kommunala ekonomin kommer det att krävas att kommuner och landsting vidtar åtgärder för att reducera kostnaderna och att öka effektiviteten i verk- samheten. Det innebär att betydligt större krav än hittills kommer att ställas på omprövning. rationalisering och produktivitetsförbättring.

Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande utvecklingsarbete. Även det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givetvis ske i de en- skilda kommunerna och landstingen. Regeringen är beredd att vidta åtgär- der för att underlätta detta arbete. Den kommitté som kommer att tillsättas med uppdrag att utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting. och att se över den kommunala sektorns övriga finansierings- källor. har i uppdrag att lämna sådana förslag till systemändringar i statsbi- drag m.m. som bidrar till utveckling av den kommunala verksamheten.

Regeringen avser att mer regelbundet överlägga med kommunförbunden om kommunala utvecklingsfrågor. Bland annat bör en bred belysning av al- ternativa vcrksamhetsformer i kommuner och landsting göras. Under senare år har en rad försök med kooperativa lösningar. entreprenader. föreningsdri- ven verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har be- slutat att skilja beställar- och producentrollerna inom sjukvården. Erfaren- heter frän dessa försök bör nu sammanställas och analyseras.

Det statliga bidragssystemet till barnomsorgen bör förändras så att möjlig- heter öppnas för personal att äga och driva daghem eller fritidshem (perso- nalkooperativ). Detta bör ske för att underlätta utbyggnaden till full behovs- täckning. erbjuda fler alternativ i barnomsorgen och för att erbjuda personal som idag står utanför barnomsorgen ytterligare en alternativ verksamhets- form. Avsikten är att erbjuda personalkooperativa daghem och fritidshem samma finansiella villkor som existerande former av daghem och fritidshem. Den särskilda förordningen om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg bör således kompletteras så att personalkooperativa daghem och fritidshem blir statsbidragsberättigade.

[ detta sammanhang bör också erinras om den särskilda aktionsgrupp för barnomsorgen som regeringen nyligen tillsatt. Gruppen skall enligt sina di- rektiv pröva olika konkreta åtgärder för att påskynda utbyggnaden av fram- för allt heldagsomsorgen i de kommuner som för närvande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten. Till åtgärder som bör prövas hör insatser för att ta bort administrativa. tekniska eller organisatoriska hinder i kommu- nerna. skapa snabbare beslutsprocesser i kommunerna. decentralisera an- svar och befogenheter samt insatser för att utveckla de alternativa barnom- sorgsformerna. Olika möjligheter för att effektivare utnyttja barnomsorgens resurser bör prövas. Gruppens arbete skall slutföras senast den 1 september 1990.

Bilaga 1

Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag. Förslaget - som baseras på kommunallagskommitténs arbete syftar till att ge kommuner och landsting stor frihet att välja lämpliga organisationsformer och att ut- veckla ändamålsenliga former för ekonomisk styrning och förvaltning.

Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om'behoven att öka effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. En pro- duktivitetsökning på 2 % per år är en rimlig och nödvändig målsättning för den kommunala sektorn som helhet. Ett gemensamt arbete kommer att be- drivas för att dels belysa hur tillgänglig information kan användas för att be- skriva utvecklingen av produktivitet och effektivitet. dels stimulera utveck- lingen av uppföljnings- och utvärderingssystem.

Även inom den statliga verksamheten måste en successiv förbättring av produktiviteten åstadkommas. Statsmakterna bör bidra till en sådan utveck- ling genom att skapa förutsättningar för myndigheterna att åstadkomma en effektiv resursanvändning och att tillhandahålla resurser till stöd åt myndig- heterna. Ett sådant arbete pågår.

I syfte att förbättra stödet till myndigheterna har regeringen utsett en sär- skild utredare som skall se över de 5 k stabsmyndigheterna. Omläggningen av budgetprocessen och en mer utvecklad styrning ökar möjligheterna att ta hänsyn till skilda utgångslägen och förutsättningar för förbättringar av effek- tivitet och produktivitet i olika statliga verksamheter.

En resultatorienterad styrning förutsätter goda uppföljnings- och utvärde- ringsmetoder. Ökad uppmärksamhet måste därför nu också ägnas åt att ut- veckla bl.a. resultatmått och redovisningsmodeller.

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1989/90 och 1990/91

RRV:s senaste beräkningar av budgetutfallet för budgetåret 1989/90 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 18 april 1990. Beräkningarna av in- komsterna för budgetåret 19891'90 redovisas också i verkets inkomstbcräk- ning.

Prop. 1989/90:150 Bilaga ]

Bilaga 1

Inkomster

[ sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret l989/90 beräknat inkoms- terna till 411 066 milj. kr.

Med anledning av ny information och vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsterna med sammanlagt 551 milj. kr. För- delningen över inkomsttitlarna framgår av tabell 2.

Tabell 2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret

1989/90

'luscntal kronor

lnkmnsttitel RRV:s Förändring beräkning enligt före—

draganden

1 1 1 1 Fysiska personers inkomstskatt 84 868 000 — 849 000 121 1 Folkpcnsionszn'gift 48 808 000 + 40 000 1221 Sjukförsäkringsavgift. netto — 4 857 000 + 116 000 1231 Barnomsorgsavgift 12 473 000 + 12 000 1241 Vuxenutbildningsavgift I 480 000 + 1 000 1251 Ovriga socialavgifter. netto 5 468 000 + 4 000 1281 Allmänn löneavgift 1 910 000 + "2 000 1411 Mcrvärdeskatt 98 775 000 + 1 225 000 Summa inkomster 411 065 954 Summa förändringar enligt + 551 000

före-draganden

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar för budgetåret 1989790 en ökning av inkomsterna med 551 milj. kr. till 411 617 milj. kr.

Utgtfter

[ statsbudgeten för innevarande budgetår uppgår utgifterna till 386 268 milj. kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 394 595 milj. kr. Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 3 669 milj. kr. Belastningen på utgiftsanslagcn exkl. statsskuld- räntor beräknas utövcr tilläggsbudget minska med 142 milj. kr. Tillsammans gör detta att utgifterna exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 331795 milj. kr. för l989/90.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldrt't'ntorntt till 62,8 miljarder kro- nor för budgetåret 1989/90. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret l989/90 Miljarder k1'.

Budgetar Statsbudget Nuvarande beräkning Räntor på inhemska lån m.m. 49.3 52.5 Räntor på utländska lån 8.1 8.4 Valutaförlustcr. netto 0.6 1.9 Summa 58.0 62,8

Bilaga 1

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Prisreglerantle åtgärder på jordbrukets område med 150 milj. kr., För- läggningskostnader med 425 milj. kr. och Räntebidrag m.m. med 1 130 milj. kr. Enligt RRV kommer de totala anslagsbelt(illningttrna på reservationsan- slag under innevarande budgetår att öka med 1 066 milj. kr. för att uppgå till 27 157 milj. kr. Jag delar RRV:s bedömning. som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. l tabell 4 redovisas utvecklingen av an- slagsbehällningarna mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1988/89 och l989/90 Miljarder kr.

Huvudtitel 1988/89 1989/90 Utrikesdepartementet 7.7 8.2 Kommunikationsdepartementet 5.8 6.1 Arbetsmarknadsdcpartementet 5.9 6.0 Industridepartcmentet 0.9 1.8 Miljö- och energidepartcmentet "2.5 2.3 Ovriga huvudtitlar 3 3 2.8 Summa 26,1 27,2

Enligt RRV:s och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga kre- diter att netto vara oförändrat under budgetåret 1989/90. Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov. netto tar upp 1 500 milj. kr. Jag har inga invändningar mot RRV:s beräkning. Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret 1989/90 kommer att Uppgå till 396 300 milj. kr. Beräkningarna sammanfattas i tabell 5.

Tabell 5 Statsutgifterna budgetåret 198.9/90 Milj. kr.

Statsbudget RRV Föredragandcn Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 318 768 330 295 332 000 därav: förändring i anslagsbehällningar ] 500 — 1 066 1 066 Statsskuldräntor 58 000 62 800 62 800 Andrad disposition av rörliga krediter 500 — — Beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto 9 000 1 500 1 500 Summa statsutgifter 386 268 394 595 396 300

Finansfullmaktsutnyttjande _ _ _

1.1. Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är'de antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En samman— fattning av beräkningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slut- skedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en delvis ny be- dömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räk- nar jag nu med andra antaganden. vilka också framgår av tabell 1.

I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsätt- ningar.

Tabelll Antaganden Procentucll förändring 1989 1990 1991 RRV Föredra- RRV Föredra-_ RRV Föredra- ganden ganden ' ganden Löncsumma 11.1" 11.1 10.1 9.8 3,2" 3.0 Konsumentpriser. genomsnitt 6.5 6.5 9,8 10.0 6.2 7,3 Privat konsumtion. löpande priser 7.1 7.3 10.2 11.1 7.8 8.9

l RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1989/90 (statsbudgetens inkoms- ter och utgifter") och 1990/91 (statsbudgetens inkomst-er) har verket tagit hän- syn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1990. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del be- aktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.3. Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 414 881 milj. kr. för bud- getåret 1990/91. 1 det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräk- ningar som jag funnit nödvändiga.

Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln vasiska personers

inkomstskatt med 531 milj. kr. Vidare räknarjag ned inkomsttitelnlaridiska Prop. 1989/901150 personers inkomstskatt med 1 125 milj. kr. med anledning av att det i prop. Bilaga 1 19891'90: ] 10 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning föreslås att in- _ täkterna från avskattning av företagens reserver tillförs riksgäldskontoret för amortering av statsskulden.

1 enlighet med vad jag anfört ovan om den ekonomiska utvecklingen räk- . nar jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgiftmed 124 milj. kr.. inkomsttiteln . S'.jukf(')'rsiikringsm-'gij't netto med 556 milj kr.. inkomsttiteln Barnomsorgsav- gift med "36 milj. kr.. inkomsttiteln Vitrenutbildningsavgift med 5 milj. kr.. inkomsttiteln (_)t- riga socialavgifter. netto med 12 milj. kr.. inkomsttiteln In- komster ai- arbetsgit-H'aratgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitu- - tets verksamhet med 32 milj. kr. och inkomsttiteln Allmän löneavgift med 5 milj. kr.

Med anledning av de förslag som jag senare i dag avser att framföra beträf- fande bl.a. mervärdeskatten och vad jag ovan anfört om den privata kon- sumtionen räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 8700 milj. kr. Vidare tar jag. med anledning av förslag senare i dag, upp en ny inkomsttitel, Avriikningsskatt. med 3 250 milj. kr. Sammantaget innebär dessa justeringar att jag beräknar de sammanlagda inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 424 405 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar fram- går av tabell 6.

'labell 6 Ändringar [ RRV: s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91 Tusental kr.

Inkomsttitel RRV:s beräkning Förändring enligt _ föredraganden ] l l 1 Fysiska personers inkomstskatt 59 839 000 531 000 1121 Juridiska personers inkomstskatt 29 123 000 1 125 000 1211 Folkpensionsavgift 45 864 000 — 124 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto - 6 649 000 556 000 1231 Harnomsorgsavgift 13 415 000 — 36 000 1241 Vuxenutbildningsavgift 1 588 000 5 000 1251 Ovriga socialavgifter. netto 6 915 000 — 12 000 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskvddsverkets och arbets— ' miljöinstitutets verksamhet 214 000 — 32 000

1281 Allmän löneavgift "2 073 000 ' — 5 000 141 1 Mervärdeskatt 122 900 000 + 8 700 000 1511 Avräkningsskatt — + 3 250 000 Summa inkomster 414 881 314

Summa förändringar enligt föredraganden + 9 524 000

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudge- tens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av-statsbudgetens inkomster

1990/91 Inkomsttitel Förslag 1 122 Avskattning av företagens reserver Ny inkornsttitel 1291 Särskild löneskatt N_v inkomsttitcl' 15.11 Avräkningsskatt Ny inkomsttitcl 1482 Tillfällig regional investeringsskatt Namnändring

Bilaga 1

Utgifter

1 det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 uppgår utgif- terna till 424927 milj. kr. '

l årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1990/91 till 408 256 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar. ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbe- hov. netto för 10 000 milj. kr. Utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor uppgick till 342 256 milj. kr. '

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal proposi- tioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen. dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksda- gen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsanslagen med ca 22 171 milj. kr. Att-utgiftsanslagen ökar beror främst på att den ekono- miska utvecklingen med bl.a. kraftigt höjt ränteläge medför ökade utgifter för räntor på statsskulden. bostadssubventioner m.m. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen som be- slutats av riksdagen. I samband med min beräkning av anslagskonsekven— serna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekom- mande fall beslutade a'nslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perio- den t.o.m. mars 1990 samt vad som föreslås i kompletteringspropositionen.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1990/91 med ett till 56 000 milj. kr. beräknat belopp. Belast- ningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli 4 miljarder kronor högre än vad som beräknades i budgetproposi- tionen. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca 4 800 milj. kr. högre främst till följd av det högre ränteläget. Samtidigt väntas kostnaden för utländska lån minska med 800 milj. kr. Förslag till inkomst- och utgiftss- tat för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91 med 60 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91 Miljarder kr.

Nuv. be- -

räkning Räntor på inhemska lån m.m. 52,3 Räntor på utländska lån 7.2 Valutaförluster. netto 0.5 Summa 60.0

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1990/91 till sammanlagt 424 927 milj. kr.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på Prop. 1989/90:150 statsbudgeten beräknas. utöver utgiftsanslagen. på statsbudgetens utgifts- Bilaga 1 sida även medel för förändringar i anslagsbehållningar. ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto.

1 budgetproptmitionen beräknades förbrukningen av anslagsbehål/ningar komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto. budgetåret 1990/91. 1 prop. 1989./90:88 föreslås att en infrastrukturfond för investeringar i järnvägs- och kollektivtrafik inrättas genom att ett engångsbelopp på 5 000 milj. kr. anvi- sas via ett reservationsanslag på statsbudgeten för budgetåret 1990/91. Fon- den föreslås få användas först när det är lämpligt ur stabiliseringspolitisk syn- punkt. Mot den bakgrunden förutses inte något ianspråktagande av fonden under budgetåret 1990/91. De anslagsförändringar som därutöver föreslagits riksdagen i propositioner som lagts efter budgetpropositionen motiverar inte någon ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. An- slagsbchållningarna beräknas således öka med 3 500 milj. kr. under budget- äret l990i9l.

Budgetutfallct. och därmed statens uppläningsbehov. har tidigare påver- kats av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk. myndigheter och bolag. Mot bakgrund av att alltmer av statlig utlåning undantagits från statsbudgetens utgiftssida avser jag att senare i dag förorda att förändringar i rörliga krediter från och med budgetåret 1990/91 inte redovisas som en del av statsbudgeten. '

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realis- tisk lmdgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat till- kommande utgiftsbehov. netto. Vid beräkningen av denna post görs en upp- skattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskattas uppgå till 4000 milj. kr.

1 budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Da dessa förslag numera föreligger har medel i stället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9 Statsutgil'terna för budgetåret 1990/91

Mil j. kr.

1990/91

Budget- Ny beräkning propositionen lltgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 342 256 364 427 Statsskuldräntor 56 000 60 000 Förändring av anslagsbehållningar ] 500 — 3 500 Andrad disposition av rörliga krediter 500 Beräknat tillkommande utgiftsbchov. netto 8 000 4 000 Summa statsutgifter 408 256 424 927

Bilaga 1

1.4. Statsbudgetens saldo för budgetåren 1989/90 och 1990/91

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av stats- budgetens inkomster och utgifter för innevarandc budgetår och i förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 enligt vad som framgår av tabellerna 10 och l 1.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetöverskottet blir 3.2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett överskott om ca 15.3 miljarder kro- nor.

Statsinkomsterna för budgetåret 1990/91 uppskattas nu till 424.4 miljarder kronor. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till "3523 miljarder kronor. Nu beräknas utgifterna till 364.9 miljarder kro- nor. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottct för budgetåret 1990/91 ökar med 0,1 miljarder kronor till 0,5 miljarder kronor jämfört med beräkningarna i budgetprt.)positionen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam- manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta ärende (bil. 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1988/89—1989/90 Miljarder kr.

1988/89 1989/90

Utfall Budget— RRV Ny be-

propo- räkning sitionen Inkomster 367.7 412.1 411.1 411.6 Utgifter exkl. statsskuldsräntor 296.4 333.5 331 .8 3335 Statsskuldsräntor 53.2 60.1 62.8 62.8 Saldo 18,1 18,5 16.5 15,3

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1988/89— 1990/91 Miljarder kr.

1990/91 Procentuell förändring Budget— Ny be- Från utfall Från ny be— propo- räkning 1988/89 till räkning 19891'90 sitionen ny beräkning till ny beräkning 198.9/90 1990/91 Inkomster 407.9 424,4 11,9 % 3.1 %- Utgifter exkl. statsskuldsräntor 352.3 364.9 12.5 % 9.4 % Statsskuldsräntor 56.0 60.0 18.1 % —4.5 %- Saldo —0.4 -0.5

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det re- dovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det

Bilaga 1

ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en regul- jär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i de enskilda fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderats så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — utförsäljning av statlig egendom utförsäljning av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det un- derliggande budgetsaldot: — valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån — rena budgetavlastningar. som t.ex. att kostnaderna för byggnadsstyrel- sens investeringar fr.o.m. budgetåret 1990/91 inte belastar statsbudgeten vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kre- ditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på statsbudgeten.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1988/89— 1990/91. Tabell 12 underliggande hudgetsaldo för budgetåren 1988/89-1990/91

Miljarder kr.. löpande priser

1988/89 l989/90 1990/91 Underliggande budgetsaldo 1.2 4.4 —l .] Andel av BNP (%.-) 0.1 0.3 —0.1

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekono- min påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta. dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riks- gäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skuld- dispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att erhålla statens Iånebehov och statsskuldens föränd- ring. 1 det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens Iånebe/zov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen. 2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktio-

Bilaga 1

ner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsver— kets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar. dels ge— nom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. Den tillfälliga arbetsmiljöavgiften. som infördes september 1989. över— förs omedelbart till riksgäldskontoret. Detta innebär att skatten inte påver— kar budgetutfallet. Den har däremot medfört en tillfällig minskning av sta- tens lånebehov. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparandet som infördes vid samma tidpunkt. ' Beträffande arbetsmiljöavgiften kommer denna fr.o.m. 1 juli 1990 ej längre att tillföras riksgäldskontoret utan överföras direkt till arbetslivsfon— den. De vid juni månads utgång ackumulerade medlen. ca 5.9 miljarder kro- nor. kommer då att Hyttas över till fonden.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga af- färsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6. Skulddispositioner utgörs t.ex av uppköp av statsobligationer. utbetal- ningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

7. Genom att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls stats- skuldens förändring.

Tabell 13 Statens lånebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren 1988/89-1990/91

1988/89 1989/90 1990/91

1. Budgetsaldo 18.1 15.3 -—(.).5 2. Kassamässiga

korrigeringar — 0.1 3. Tillfällig

arbetsmiljöavgift.

tillfälligt obligatoriskt ' sparande —- 11.5 e—0.6 4. Minus:

riksgäldskontorcts

kreditgivning till vissa affärsverk m.m. 3.4 7.8 7.4 5. Statens lånebehov —14,6 —l9.() 8.5 6. Skulddispositioner

— uppköp obligationer 1.2 — — — övrigt 5.7 — 4.0 - 7. Statsskuldens

förändring"F 7.7 —23.0 8.5 *Negativa tal innebär minskning av statsskulden.

Upplåningsbem yndigan de

Liksom föregående är bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988zl387) om statens upplåning.

4 Statliga garantier

1 1990 års budgetprt'iposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1989 uppgick till ca 165.3 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör omfatt- ningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas i tabell 14. Därut- över har regeringen medgett att Televerket får teckna garantier för Telein- vest AB upp till ett belopp av 14 000 milj. kr.. en ökning med 1 500 milj. kr. Statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå till ca 172 mil- jarder kr. den 1 juli 1990.

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiätagande som redovisades i prop. I989/"90:100 Bil. [

Milj. kr. Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen 'l'idpunkt för ändamål garantiram garantirum Förändring förändring 1988589: 152 VPC AB 51.1 1110 + 50 1990-06411 1989./90:25 Viirldsutståll- . ningen i Sevilla 0 30 + 30 1989-12—14 W&W/90:43 Stadshypotek 21 000 25 000 +4 000 1990-02—01 NtM/"90:78 Stöd till dagspressen 0 300 + 300 1990-07-01 1989.-"90:88 Viigverkcl 0 500 + 500 1990-(17411 l989f901t48 FFV AB 0 270 + 270 1990-07-01

Mitt förslag: Lånegarantier som meddelats enligt vissa. numera upp- hävda. författningar om ekonomiskt stöd inom jordbrukets område och sotn fortfarande löper skall beläggas med avgift. Avgift skall beta- las första gången för budgetåret 1990/91 och beräknas på kapital- skulden per den 1 juli 1990.

Skälen för mitt förslag: I enlighet med vad som anfördes i kompletterings- propositionen för budgetåret 1988/89 har riksdagen beslutat att belägga vissa statliga garantier med avgift.

Beslutet motiverades av regeringens vid olika tillfällen uttalade mening att den tidigare avgiftsfria kreditgarantigivningen m.m.. som inneburit en netto- utgift för staten. borde bära sina egna kostnader. I syfte att få verksamhetens inkomster att täcka dess utgifter föreslogs att en avgift skulle tas ut (prop. 1.987/88:150. bil 1. s. 57). Riksdagen hade tidigare uttalat sitt stöd för rege- ringens uppfattning (se t. ex. FiU 1986./87:10. s. 68).

[ kompletteringspropositionen lades sålunda fram ett förslag om avgifts- beläggning. Vad gällde garantier som framdeles beviljades skulle avgift tas ut med stöd av en förordning om statligt stöd till näringslivet. Sedan riksdagen godkänt riktlinjerna för stödet till näringslivet (FiU 1987/88131. rskr. 399) utfärdade regeringen förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringsli- vet.

Bilaga 1

Sedan riksdagen i bifallit regeringens förslag om avgiftsbeläggning av redan lämnade garantier utfärdades lagen (1988:777) om avgifter för vissa statliga garantier och förordningen (1988z778) om avgifter för vissa statliga garantier.

Den författningstckniska lösningen av frågan innebar att lagen gjordes till- lämplig på statliga garantier som lämnats avgiftsfritt före den 1 juli 1988 för lån och krediter med stöd av f("irfattningar som räknas upp i en särskild bilaga till lagen (1 ä).

1 2 s anges att avgift skall utgå. beräknad på den utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli varje år. I 3 :$ bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att lämna närmare föreskrifter om tid och sätt för betalningen. '

I nyssnämnda förordning bestämde regeringen avgiftssatsen till en procent och bemyndigade riksrevisionsverket att meddela föreskrifter om tid och sätt för betalningen.

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1988 och avgifter skulle betalas första gången för budgetåret 1990/91 beträffande i bilagan uppräknade stödft'fnfatt- ningar som var hänförliga till jordbrukets område och beräknas på den ute- stående garanterade kapitalskulden per den 1 juli 1990.

Bilagan innehåller en uppräkning av i allt 17 författningar. Några av dessa har upphört att gälla och har ersatts av andra stödförfattningar. Dock kan de upphävda författningarna ha fortsatt att gälla övergångsvis för lån och garan- tier som meddelats före upphävandet och som ännu inte är slutreglerade.

De författningar det gäller är kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angå- ende statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering. kungörelsen (1963z305) om statligt kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk m.m. . kun- görelsen (1967:443) om statlig garanti för lån till maskinhållning inom jord- bruket m.m. samt kungörelsen (1967:453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Enligt uppgift från lantbruksstyrelsen finns alltjämt utestående lån som beviljats med stöd av numera upphävda författningar. som emellertid inte omfattas av uppräkningen av stödförfattningar i den nämnda bilagan till lagen om avgifter för vissa statliga garantier. De utelö- pande garanterade lånen kommer därmed alltjämt att vara avgiftsfria.

Även de nu nämnda författningarna bör föras in i förteckningen och avgift för utelöpande lånegarantier införas. beräknad på kapitalskulden per den 1 juli 1990. Det är fråga om stödförfattningar inom jordbrukets område. var- för den föreslagna tidpunkten för avgiftsuttag överensstämmer med den som bestämdes redan vid riksdagens ställningstagande till det tidigare förslaget om avgiftsuttag på beviljade garantier inom området.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartemcntet upprättats förslag till lag om ändring i lagen ( 1988:777) om avgift på vissa statliga garan- tier. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.6. Förslaget är sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Bilaga 1

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en preliminär version av balans- räkningen som ingår i den kommande rapporten Årsbokslut för staten bud- getåret 1988/89. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt myndigheter under riksdagen. Riksbanken. som tillhör den senare kategorin. ingår dock endast med grundfonden på 1.1 miljard kr. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovis- ningen.

Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som re- dovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anläggnings- tillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kra- vet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begrän- sat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldiga att i sina ba- lansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu- kostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde mins- kat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift såväl om värdet av icke bokförda tillgångar som nukost- nad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ett stort antal myndigheter. Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i ko- lumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myn- digheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för till- gångar som används inom försvaret — flygplan. fordon och annan krigsmate— riel inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nu- kostnaderna är värdet av det statliga vägnätet. som här beräknats och tagits in i balansräkningen.

Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 1. Per den 30 juni 1989 var den bokförda nettoförmögenheten drygt —355 miljarder kronor. Detta innebär en förbättring jämfört med föregående år om 27 miljarder kronor som i första hand beror på att statsbudgetens saldo blev positivt för budgetåret 1988/89.

Tabell 14. Preliminär balansräkning för staten, miljarder kr.

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar D Lager och förråd O Skepp. maskiner och inventarier O Byggnader och mark 0 Statliga vägar:)

Finansiella tillgångar O Aktier m.m.-” O S_kattefordringar O Ovriga fordringar” O Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCI'I KAPITAL Statsskuldens 0 Län i Sverige 0 Län utomlands

Övriga skulder O Kortfristiga skulder O Långfristiga skulder

Donationskapital

Verkskapital

O Konsoliderandc avsättningar i affärsverken m.m.") O Fonder m.m.

Statens nettoförmögenhet 0 Vid budgetårets början O Förändringar under budgetåret:

— Verksamhetens nettoförändring”

— Ovriga kapitalförändringar Vid budgetårets slut

Summa skulder och kapital

Bokförda värden l989-06-30

11.9

32.4 88.1

—382,1

+ 17.1 + 9.7

—355.3

385.2

1988-( 16—30

44.8 19.0

63.8

—398.1

.9 1

(lex)

+ + —38-.1

_)

352.7

Prop. 1989/901150

Bilaga 1

Beräknad nukostnad” 1 9189-06-30 1988-06-30

94.0 19.0

112.1

—239.9

+ 9.0

—230.9

5 'Ji

7 ”' ..,2.

” Uppgifterna grundar sig på preliminära värden från myndigheterna. Här redovisas

endast nukostnader för materiella tillgångar. Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 4U-årspcriodcn som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra vårdchöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har otnräknats till nukostnad med ledning av väg- verkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår till 29 miljarder kronor.

*" Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. *) Därav låncfordringar 118] miljarder kronor. Lånefordringartm har tagits upp till

sina nominella belopp. Fr.o.m. budgetåret 1985186 finansieras och redovisas nya bo— stadslån av Statens Bosttalsfimmsieringsakticlwlag (SBAB). Utestående bostadslån hos SBAB uppgår till drygt 37 miljarder kronor. 1 de bokförda värdena. enligt riksgäldskontorets redovisning. har skulder inom sta— ten räknats bort. Utlandslånen upptas till den kurs som gällde på balansdagen. ") Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen av anläggningstillgängar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utfor-

5)

made att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för åte— .

ranskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvcsteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat. medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgängarna finan- sierades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvar- står dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som fil/skjutits från sla/en förts till den i lmlansräkningen redovisade net- tofi')r|ni.'tgenheten under det att kapital som fil/_fk'irlsfrån verkens driftinläk/er redovi- sas som en särskild post i lmlansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettof("ärmögenheten. Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande. Milj. kr.

Statsbudgetens överskott + lb” 108 Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m. — 844 ltwesteringstransaktioner — 179 Statsbudgetens nettoöverskott + 17 (185

inkomst fran tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbo- + 29 lag m.fl.

Verksamhetens nettoförändring + 17 114

6 Disposition av rörliga krediter

Riksgäldskontoret tillhandahåller sedan länge s.k. rörliga krediter åt vissa statliga myndigheter. företag och affärsverk. Dessa används som rörelseka- pital och liknar de eheekräkningskrediter privata företag har hos banker.

Då rörliga krediter infördes är 1923 ansågs det inte lämpligt att redovisa dessa i riksstaten. En kredit beviljades därför i form av ett bemyndigande för riksgäldskontoret att i den mån krediten togs i anspråk upplåna därför erforderliga medel.

Från och med är 1952 berördes krediterna regelmässigt i statsverkspropo- sitionen. Detta år infördes i finansplanen en tabell som bedömdes " "ara av betydelse för bedömningen av det statliga lånebehovet under nästkom- mande budgetår". Tabellen var en "sammanställning över kapitalbudgeten och vissa liknande utgiftsbehtw". Krediterna redovisades inte i själva kapi- talbudgeten men bedömdes vara ett utgiftsbehov som behövde beaktas för att beräkna det statliga länebehovet. Sedan budgetåret l980/81 har drift-. kapital- och totalbudget ersatts av en enda sammanhållen statsbudget. I denna redovisas förändringen i de rörliga krediterna på samma sätt som i tidigare totalbudget.

Riksrevisionsverket (RRV) har kommit in med förslag om att de rörliga krediterna fortsättningsvis inte skall redovisas som en del av statsbudgeten (PM 198911997). Följande skäl har anförts för förslaget:

Bilaga 1

'Jl 'x)

Bilaga 1

— huvudsyftet med att ha med förändringarna i de rörliga krediterna i total- budgeten var att beräkna statens lånebehov. Eftersom alltmer av statens utgifter för upplåning har tagits bort från statsbudgeten har detta skäl bli- vit inaktuellt.

— från statsbudgetens utgiftssida undantas alltmer av statlig utlåning. Det är därför lämpligt att även utlåning via rörliga krediter redovisas utanför statsbudgeten. ' — rörliga krediter är en redovisningsmässigt sett udda post på statsbudgeten och kan inte hämtas i den ordinarie redovisningen mot statsbudgeten.

De myndigheter som har rörliga krediter påverkas inte av förslaget. Riksgäldskontoret och riksbanken. som har beretts möjlighet att yttra sig över förslaget. har inte haft någonting att invända. Jag förordar med denna bakgrund att f("irändringar i rörliga krediter från och med budgetåret 1990/91 inte redovisas som en del av statsbudgeten.

7 Finansfullmakten

Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att. om ar- betsmarknadsläget kräver det. besluta om utgifter intill ett sammanlagt be- lopp om 2 500 milj. kr. (prop. 1988/89:150 bil. 1. FiU 30. rskr. 327).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga. utvidga eller på- skynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på stats- budgeten. Regeringen _kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocentcn får därvid fast- ställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finans- fullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Rege- ringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två än- damål. nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbetsmarknadspoli- tiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Nami- bia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1989/90. Men även för budgetåret 1990/91 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

8 Statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet m.m.

Regeringen har i prop. 1989/90:111 lagt fratn förslag om reformerad tner- värdeskatt m.m. Förslagen berör statliga myndigheter och mottagare av statsbidrag i främst tre avseenden. För det första föreslås ändringar av stat- liga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. För det andra föreslås breddning av underlaget för mervärdeskatt och för det tredje föreslås nya eller förändrade punktskatter inom vissa om- råden. De båda senare förslagen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 ja- nuari 1991. Riksdagen har tidigare beslutat om vissa likartade förändringar

Bilaga 1

av mervärdeskatt resp. punktskatter som har trätti kraft under innevarande år (prop. l989/90z50. SkU 10. rskr. 96). Vidare föreslås i denna proposition en tillfällig höjning av mervärdeskatten. De olika förslagen påverkar myn- digheter och bidragsmottagare på olika sätt. Jag kommer därför i det föl- jande att föreslå riktlinjer för hur konsekvenserna av dessa förändringar bör hanteras.

Nuvarande system för priskompensation till myndigheter bygger i allt vä- sentligt på att uppräkning sker retroaktivt med hänsyn till faktisk prisutveck- ling. Uppräkningen baseras på myndighetsvisa uppgifter om avtalskostna- der. konstaterad prisutveckling uttryckt i konsumentprisindex. basbelopp el- ler motsvarande. På liknande sätt erhåller viktigare bidragsmottagare en ret- roaktiv kompensation för prisutvecklingen i samhället. Såväl förändringari mervärdeskattesystemet som inom punktskatteområdet får direkt genom- slag i prisbildningen och därmed också i olika indexserier, basbelopp och lik- nande. Med bibehållande av nuvarande system för priskompensation behövs därför i princip inte några särskilda åtgärder för att kompensera myndighe- ter och mottagare av statsbidrag med anledning av regeringens förslag i dessa delar. Det finns dock en artskillnad mellan effekterna av breddat underlag för mervärdeskatt resp. nya punktskatter som jag strax återkommer till.

Myndigheternas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslås ändrad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan egenregi-verksamhet och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera till lösningar som ökar produktiviteten i myndigheternas verksamhet. I dagsläget är myn- digheternas anslag budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. Myndigheternas anslag är således bruttobudgete- rade och mervärdeskatten avräknas mot myndighetens eget anslag. l prop. 1989/90:'111 föreslås att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall budgeteras netto, dvs. exkl. mervärdeskatt. Enligt detta förslag avräk- nas myndigheternas ingående mcrvärdeskatt mot inkomsttitel i stället för mot resp. myndighets anslag. Myndigheternas anslag ger därmed också en mer rättvisande bild av kostnadsläget i verksamheten. För att kunna genom- föra förslaget krävs vissa modifieringar av myndigheternas redovisningssys- tem och rutiner. Regeringen bör utfärda anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar så att förändringar kan genomföras fr.o.m. budget- året 1991/92.

De totala inkomsterna från mervärdeskatten uppgick 1988 till ca 90 miljar- der kr. Av detta uppskattas de statliga myndigheternas andel till ca 8 miljar- der kr. Ett exakt belopp är svårt att räkna fram bl.a. beroende på olikheter i redovisningsteknik mellan det statliga området och näringslivet. Bredd- ningen av underlaget för mervärdeskatt beräknas ge en inkomstökning. varav den statliga sektorns andel kan uppskattas till drygt 1 miljard kr. I detta belopp ingår inte försvarsmateriel. En översiktlig" beräkning pekar dock på att mervärdeskatt på försvarsmateriel skulle kunna innebära en utgiftsök- ning för myndigheterna inom försvarsmakten på drygt 2 miljarder kr. per år.

Som jag konstaterade inledningsvis behövs i princip ingen särskild kom- pensation för förändringar i underlaget för mervärdeskatten eller för punkt- skatter med hänsyn till nuvarande system för beräkning av priskompensa- tion. Men eftersom jag samtidigt förutsätter att myndigheternas anslag kom-

5-4

Bilaga 1

mer att budgeteras netto. dvs. exkl. mervärdeskatt. så uppstår behov av vissa övergångslösningar i fråga om teknik för priskompensation. Däremot be- hövs inte åtgärder med hänsyn till förändringarna på punktskatteområdet. eftersom dessa merutgifter fortfarande skall avräknas mot myndighetens an- slag och att myndigheterna kan påräkna retroaktiv priskompensation.

Myndigheterna kommer under andra hälften av budgetåret 1990/91 att få vissa merutgifter till följd av det breddade underlaget för mervärdeskatten. Detta kan komma att leda till en brist på anslagsmedel. eftersom regeringen inte har kunnat ta hänsyn till detta i förslagen i 1990 års budgetproposition. Problemet med brist på anslagsmedel försvinner dock redan under budget- året 1991/92, då myndigheternas merutgifter kan avräknas på annat sätt än mot resp. anslag.

[ samband med förändringarna i myndigheternas ställning i mervärde- skattesystemet skulle således frågan om priskompensation för andra hälften av budgetåret 1990/91 behöva lösas på annat sätt än genom tillämpning av nuvarande system för priskompensation. Det ekonomiska läget och behovet av åtstramning i samhällsekonomin leider dock till att jag förordar att kom- pensation inte skall utgå till myndigheterna eller mottagarna av statsbidrag för effekterna av det i prop. l989/90z1ll föreslagna breddade underlaget för mervärdeskatt. Besparingseffekten av detta kan beräknas till ca 500 milj. kr. under budgetåret 1990/91. På motsvarande sätt bör inte heller någon kom- pensation utgå för förslaget till tillfällig höjning av mervärdeskatten eller de redan beslutade åtgärderna inom mervärdeskatteområdet som har trätt i kraft under innevarande år. Myndigheterna får således anpassa sina genom- förandeplaner till givna ekonomiska ramar. Detta är enligt min mening en nödvändig åtgärd bland andra åtgärder för att begränsa efterfrågan i den svenska ekonomin. Jag kan dock inte utesluta att något undantag får göras för vissa myndigheter inom försvarsmakten med hänsyn till att nuvarande undantag från mervärdeskatt föreslås slopad på försvarsmateriel. Förslaget medför kraftiga merutgifter och skulle kunna leda till omfattande ompriori- teringar i beslutande program för materielanskaffningen. Om det visar sig bli nödvändigt med ytterligare medelsanvisningar på materielanslaget] får regeringen ta upp detta i samband med förslag till tilläggsbudget I till stats- budgeten för budgetåret 1990/91.

Sammanfattningsvis förordar jag alltså att myndigheter och mottagare av statsbidrag i princip inte skall kompenseras för de effekter av breddningar i underlaget för mervärdeskatt som genomförs under innevarande och kom- mande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer. mot bakgrund av vad som anförts. att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående. 2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetreglcringen som för- ordats i det föregående. 3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget- året 1990/91.

Prop. l989/902150

Bilaga 1

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för Prop. 1989/902150 budgetåret 1990/91.

5. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1990/91.

6. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på stats- sku/den. m.m. för budgetåret 1990/91.

7. till Räntor på statsskulden. m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett fi'irslagsanslag på 60 000 000 000 kr..

8. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1990/91. om arbets- marknadsläget kräver det. besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 (.)00 000 kr..

9. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (l988zl387) om statens upplåning.

ll). anta förslaget till lag om ändring i lagen (19881777) om avgifter för vissa statliga garantier.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört om 11. rörliga krediter. 12. årsbokslut för staten 1988/89. 13. utnyttjandet av finansfullmakten, 14. riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottagare av statsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatteområdet.

lnnehållsförteckning Prop. 1989/90:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

1 Handlingsprogram för tillväxt. sysselsättning och välfärd . . . . 1 1.1 1980-talets framsteg ............................ 1 1.2 Problembilden ................................ 2 1.3 Alternativen i den ekonomiska politiken ............. 2 1.4 Handlingsprogram för tillväxt. sysselsättning och välfärd 3 1.5 Effekter av de föreslagna åtgärderna ................ 9 2 Den internationella ekonomin ........................ 10 3 Den svenska ekonomin .............................. 13 3.1 Utvecklingen 1990 och 1991. ...................... 13 3.2 Några utvecklingsvägar till 1995 ................... 19 4 Den ekonomiska politiken ........................... 20 4.1 Problemen ................................... 20 4.2 Skattepolitiken ................................. 21 4.3 Stabiliseringspolitiken ........................... 23 4.4 Åtgärder för tillväxt ............................ 24 4.5 Fördelningspolitiken ............................ 29 5 Den offentliga sektorn .............................. 30 5.1 Det reviderade budgetförslaget .................... 30 5.2 Kommunernas ekonomi .......................... 33 5.3 Åtgärder för förnyelse ........................... 34 Statsbudgeten och Särskilda frågor ......................... 39 1 Statsbudgeten budgetåren l989/90 och 1990/91 .............. 39 1.1 Beräkningsförutsättningar ........................ 39 1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90 ...................................... 39 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91 ...................................... 41 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1988/89 och 1990/91 45 2 Underliggande budgetutveckling ...................... 45 3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring ............ 46 4 Statliga garantier .................................. 48 4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden ............ 48 4.2 Övrigt ....................................... 48 4.3 Upprättat lagförslag ............................ 49 5 Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89 ................ 50 6 Disposition av rörliga krediter ........................ 52 7 Finansfullmakten .................................. 53 8 Statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet m.m. ........................................... 53 Hemställan ........................................... 55

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1990

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget

Förord

Den reviderade nationalbudget. som härmed läggs fram. beskriver den in- ternationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1991.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement. olika verk och institutioner. För bedömning av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på material från statistiska centralbyrån och den prognos för 1990 och 1991 som konjunkturinstitutet publicerade den 30 mars 1990.

Ekonomiska rådet. konjunkturexperter och branschexperter har hörts. men berörda personer här inte något ansvar för de bedömningar. som görs i nationalbudgeten.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är statssekreteraren Gun- nar Lund. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmer. Kalky- lerna avslutades den 19 april 1990.

1. Sammanfattnin Pro .1989/9():150 g . p

. . . . . .. Bih a 1.1 Den svenska ekonomin uppvlsar en splittrad bild. Fortfarande råder over- (g

hettning på arbetsmarknaden och arbetslösheten är mycket låg. Löner och priser stiger snabbt. Samtidigt blir det allt klarare att aktiviteten håller på att dämpas. Industrin känner av en tydlig försvagning av efterfrågan. både från export- och hemmamarknaden. Underskottet i bytesbalansen stiger.

Den samlade tillväxten i ekonomin kommer att dämpas markant och för 1990 som helhet understiga l CV?-. Att siffran inte blir ännu lägre beror på att hushållens realinkomster fortsätter att öka relativt mycket och att avmatt- ningen för investeringarna kommcr med viss fördröjning. Detsamma gäller för arbetslösheten. där årsgenmnsnittet väntas stanna på 1.6 %. Den nega- tiva tendensen för bytesbalansen håller i sig.

Om lönerna fortsätter att stiga snabbt kommer avmattningen att accentue- ras än mer nästa år. Det höga kostnadsläget medför att investeringsklimatet försämras och att den utlandskonkurrerande industrin tappar marknadsan- delar. lntlatitmstakten förblir hög. I-lushållen får en köpkraftsförstärkning. även när hänsyn tagits till de nu föreslagna åtstratnningsåtgärderna. Den blygsamma tillväxt som uppnås i ekonomin blir helt och hållet konsumtions- ledd.

Även i alternativet med låga löneökningar kommer tillväxten att bli blyg- sam 1991. men detta alternativ är ändå relativt gynnsamt. Investeringar och export utvecklas då bättre och inflationstakten blir lägre. Uppgången av ar— betslösheten begränsas.

Internationellajärn/sättningar

Den internationella ekonomin håller på att gå in i en avmattningsfas. Dämp- ningen har hittills varit mest tydlig i Förenta staterna och Storbritannien. me- dan tillväxten varit fortsatt god i Japan och Kontinentaleuropa. Det splitt- rade mönstret för de olika länderna väntas hålla i sig framöver.

Det är främst investeringar och export som dämpas. medan konsumtionen hålls uppe relativt väl. Speciellt gäller detta för den amerikanska ekonomin. Även i Västtyskland är den privata konsumtionen en drivkraft. eftersom in- komstskatterna sänks och immigrationen från Östtyskland späder på efter- frågan. Den appreciering av D-marken som inträffat får en dämpande effekt på företagens konkurrenskraft och på exporten. I OECD—området samman- taget beräknas tillväxttakten gå ned från 3.5 % förra året till under 3 % både i år och nästa år. För Norden förutses siffran bli en procentenhet lägre under prognosperioden. Arbetslösheten i industriländerna stabiliseras sannolikt på nuvarande nivå under de närmaste åren.

Tabell |:] Internationella förutsättningar

1983 1989 1990 1991 BNP i OECD. O': 4.3 3.5 2 3/4 2 3/4 Konsumentpriser i OECD (arsgenomsnitt). '."? 3.3 4.4 4 1/2 4 1/4 Raoljepris. dollar per fat 15 18 18 19 Dollarkurs i kr. 6.13 6.45 6.19 6.19

IJ

Källor: OECD och finansdepartmcntet

Bilaga 1.1

"l'rots konjunktutavmattningen väntas nedgången i inflationen bli relativt blygsam. Även om arbetslösheten fortfarande är hög föreligger arbetskrafts- brist i flera länder. vilket sannolikt leder till ökade lönekrav samtidigt som flaskhalsar hämmar produktivitetstillväxten. Företagen förutses dock inte fullt ut kcmtpensera sig genom att höja priserna. utan i stället krymper vinst- marginalerna. Genomförandet av en tysk valutaunion kan dra upp inflatio- nen i l—"örbundsrepubliken. framför allt nästa år. För OECD sammantaget väntas inflationen gå ned från närmare 5 % i fjol till 4 1/2 % i år och nästa år.

Hotet mot det relativt gynnsamma förlopp som här skisseras kommer främst från inflationen. Om priserna stiger mer än förutsett. stramas pen- ningpölitikcn åt. Allt högre räntor dämpar då aktiviteten och öron på de fi- nansiella marknadcrmt kan komma att stiga. Ett annat hot mot industrilän- dernas tillväxt kan uppstå om störningar inträffar på oljemarknaden.

Löner och konst:/nen[priser

Det strama arbetsmarknadsläget drev upp lönerna under förra året. Den ge- nomsnittliga löneökningen i ekonomin blev ca 9 1/2 %. dvs nästan dubbelt så mycket som i omvärlden. De nya avtal som tecknats för 1990 ligger på höga nivåer. Totalt beräknas lönerna stiga med ca 8 1/2 % i år. förutsatt att de omförhandlingar. som en del av löntagarorganisationerna har rätt till inte leder till nya påslag och att löneglidningen blir ungefär som förra året. När det gäller att bedöma utvecklingen nästa år finns många osäkerhetsmoment. bl.a. vilken effekt skatteomläggningen får. Om arbetsmarknadsläget fortsät- ter att styra lönebildningen verkar en genomsnittlig löneökning på ca 8 % trolig (inkl. effekten av de två extra semesterdagarna på 0.6 %). Alternativ 1 i kalkylerna baseras på antagandet att det relativa svenska kostnadsläget förbättras gentemot omvärlden. vilket sker om lönestegringstakten begrän- sas till 3 %.

Inflationstakten exklusive indirekta skatter beräknas i år uppgå till strax under 6 %. Till detta kommer effekter av skattereformen på knappt 3 %. av ökad skatt på alkohol och tobak på (1.2 % samt av den tillfälliga momshöj- ningen på 0.991... Konsumentprisindex stiger under dessa förutsättningar med nära 10'22- under loppet av året. Eftersom höjningarna blir speciellt stora i början av året. kommer uppgången mellan årsgenomsnitten att bli så pass hög som 10 %. Utvecklingen under 1991 bestäms i hög grad av vad som händer med lönerna. Under loppet av året beräknas priserna öka med drygt 6 (..?-?.: resp. knappt 9 1/2 % i de bägge alternativen. Finansieringen av det andra steget i skatterefortnen står för ca 3 1/2 %.

Fifirsörjningsbalmtx

De preliminära nationalräkenskaperna visar att BNP steg med drygt 292- 1989. Produktivitetsökningen blev blygsam. varför merparten av tillväxten kan förklaras av en allt högre sysselsättning. Drivkraften i processen var in— vesteringarna. som expanderade med nästan 1()%. Den svenska ekonomin är nu på väg in i en fas med låg tillväxt under 1990 och 1991. lli/?> eller därun- der. Produktivitetsutvecklingen förblir svag. Om lönestegringstakten radi- kalt kan bringas ned 1991 stimuleras dock ekonomin redan samma år. även om merparten av de positiva effekterna märks först senare.

Diagram l:l BNP och produktivilelsutveckling Prop. 1989/902150 Procenttudl förändring I'ran föregaende t'ir Bilaga 1.1

5

4 | BNP

3 E Produktivitet

2 |D] BNP alt. 2 Produktivitet 1 alt. 2

1981 1983 1985 1987 1989 1991

Källa: Statistiska centralbyrån. kon-junkturinstitutet och finansdepartetnentet.

Hus/Millans rea/inkomster steg med drygt 2 % förra året. vilket var mindre än vad söm förutsags i den preliminära nationalbudgeten. En betydande uppgång i sparkvoten kunde registreras. varför ökningen av den privata kon- sumtionen stannade på blygsamma 0.7 (.fi—.

De stora löneökningarna ger ett köpkraftstillskott till hushållen i år. me- dan första steget i skattereformen är neutralt. Nästa år höjer däremot skatte- reformen disponibelinkomstcrna med ca 2 %. eftersom inkomstskattesänk- ningarna inte fullt ut finanieras i hushällssektorn. Kalkylerna innebär därför att realinkomsterna stiger i samma takt 1990 som 1989 medan en uppgång

Tabell l:2 Försörjningsbalans

Procentucll volyml't'örändring

Miljarder , u . kr l9S9 19.89 l))0 1991 Alt. 1 Alt 2 BNP l22|.2 2.1 08 0.9 05 Import 390.4 6.8 4 l -l.0 3 5 Tillgång 16111) 3.4 1.7 LS l.-l Privat konsumtion 6310 0.7 l.l 1.5 2.3 Offentlig konsumtion 3l9.9 1.9 l.5 0.8 0.4 Stat 89.0 0.8 3.4 ().4 ().-1 Ktnnmuner 2309 2.3 l.2 1.0 0.3 Bruttoinvesteringar 2568 9.5 2.6 2.0 —l.() Lagerim-'esteringar" 3.3 0.0 —(l.l —0.3 —0.3 Export 3975 3.4 2.4 3.5 2.9 Användning lol |.6 3.4 1.7 1.8 1.4 Inhemsk efterfrågan lZl4.l 3.4 1.5 l.2 0.8 Nettoexport' 7.1 —l .3 -0.3 —0.3 —O.3

' Förändring i procent av föregående års BNP. . Källor: Statistiska centralbyrån. ktmjunkturinstitutet och finansdepartementet. 4

inträffar nästa är. särskilt i höglönealternativet.

Trenden mot en ökad sparkvot väntas hälla i sig. Avdragsbegränsningarna för skuldräntor. tilltagande pessimism om framtiden hos hushållen. minskat behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och relativt högt ränteläge är alla faktorer som pekar i den riktningen. Hastigheten i denna process är dock mycket svår att förutse. Den privata konsumtionen väntas stiga med drygt 1 % i år och med 1.5 % respektive knappt 2 H]! % 19.91 i de bägge alternati- ven.

Förra året ökade den offentliga konstunlimwn med knappt 2 %. Svårighe- ten att rekrytera arbetskraft hämmade expansionen inom den kommunala sektorn. som ändå växte snabbare än ekonomin i genomsnitt. I är och nästa år dämpas den kommunala expansionstakten betydligt. Den finansiella si- tuationen är ansträngd och skattestoppet gör kommunerna än mer försiktiga med att höja aktivitetsnivån. Däremot blir det gradvis lättare att nyanställa folk när konkurrensen från andra sektorer lättar. Den statliga konsumtionen dras i år upp av stora inköp. Antalet anställda vid de statliga myndigheterna fortsätter dock att minska.

Bruttoinvesteringarnu ökade rekordartat l989. Uppgången blev totalt näs- tan 10 % och för industrin över 16 %. En rad faktorer drev på utvecklingen; högt kapacitetsutnyttjande. god lönsamhet och stark efterfrågan under flera år. De gynnsamma förutsättningarna för näringslivet håller nu på att ändras i negativ riktning. Frågan är hur snabbt uppbromsningen kommer. Eftersom investeringsplanerna fortfarande är tämligen expansiva. dröjer det sannolikt till nästa år innan volymerna faller. Om ett trendbrott för löneökningarna kan uppnås. bör det dock påverka investeringsklimatet i positiv riktning och resultera i en volymuppgång.

Överhettningen i byggsektorn har länge varit besvärande. men bilden häl- ler på att ändras. Bostadinvesteringarna kommer sannolikt att stagnera i är. Restriktionerna mot ombyggnadsinvesteringarna får full effekt. samtidigt som nya höga ökningstal för nybyggnationen från 1989 års uppdrivna nivå knappast kan inträffa. Nästa år väntas bostadbyggandet falla med 4 l/2 %. Denna utveckling av bostadsbyggandet sker samtidigt som näringslivets in- vesteringskonjunktur vänder nedåt. Därmed stagnerar också den totala byggproduktionen.

Trots en god internationell konjunktur utvecklades exporten svagt under I989. särskilt mot slutet av året. Produkt- och marknadsinriktningen var ogynnsam och exporten hämmades av högre prisökningar än i konkurrent- länderna. Exportföretagen gjorde betydande marknadsandelsförluster. Trots fortsatt draghjälp utifrån väntas exporten öka långsamt också i år och nästa år. Oförmånlig varusammansättning och den under en rad år försäm— rade konkurrenskraften bidrar till detta förlopp. En effektiv depreciering av kronan i är med nära 2 % är inte tillräcklig för att helt motverka marknads- andelsförlusterna. I alternativet med låga löner 1991 väntas dock marknads- andelsförlusterna bromsas.

Importen steg kraftigt i fjol beroende på den höga inhemska efterfrågan. Denna dämpas dock påtagligt framöver. särskilt vad gäller de importtunga maskininvesteringarna. Importen stimuleras nästa år av den högre privata

Bilaga I. I

Ut

Tabell l:3 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1988 Privat konsumtion 1.3 Offentlig konsumtion 0.3 Bruttoinvesteringar 1.3 Lagerinvcsteringar 0.3 Nettocxport —0.9 BNP 2.3

I 989

0,4 0.5

2.1 (1.6 —1.4

2,1

I 990

().6 (1.4

0.7 —0.1 —0.8

0.8

Prop. 1989/901150 Bilaga 1.1

19.91

Alt.l Alt.2 0.8 1.3 0 2 0.1 0. 5 —0.2 —0. 3 —(l.3 —0.3 —0.3 0.9 0.5

konsumtionen. Dessutom innebär det uppdrivna svenska kostnadsläget att inhemsk produktion fortsätter att tappa marknadsandelar till importen. Sammanfattningsvis kan konstateras att såväl konsumtion som investe- ringar i är tillsammans väntas dra upp BNP med 1.6 %. Den oförmånliga volymutvecklingen för utrikeshandeln gör att produktit'mstillväxten totalt ändå stannar på halva den siffran. Nästa år svarar konsumtionen för hela tillväxten i alternativ 1. I höglönealternativet ger investeringarna ett kraftigt negativt bidrag till BNP. Den privata konsumtitmen lägger beslag på betyd- ligt merän den totala produktitmstillväxten. ()balanserna i ekonomin tilltar.

B)'n'slmlanswz

Överskottet i hantlclslmlunsen krympte påtagligt under fjolåret. särskilt mot slutet av året. Dels utvecklades volymerna negativt. dels var uppgången av exportpriserna i förhållande till importpriserna inte lika markant som tidi- gare. dvs. bytesförhållandet förbättrades i allt långsammare takt. I år beräk- nas handelsbalansens överskott reduceras ytterligare. eftersom exportpri- serna sannolikt stiger längsammarc än importpriserna och volymutveck- lingen är oförmånlig. Nästa år försämras bytesförhållandet något i alternativ 1. I alternativ 2 stiger emellertid exportpriserna snabbare än importpriserna för varor. Den något högre ökningstakten för importvolymen i alternativ 1 leder till en fortsatt försvagning av handelstmlansen. IIögre exportpriser i

alter nativ_ ? %

Tabell I:4 Bytesbalans Miljarder kr.. löpande priser

__c rett nagot större ÖVCI'SktLtt

1988 1989 1990 1991

Alt.1 Alt,2 Export 30—134 __ _ .l 349.7 374] 375,61 Import 2805 315 I 3367 3610 3618 Korrigeringspost 0.9 — 1. 3 - 0.9 - 0.9 — 0.9 Handelsbalans 23.415 8 12.0 10,8 12,0 Tjänstenetto — 7.8 _). ) —-10.'2 43.41 —14.2 Avkastning pä kapital 48.8 26 5 —38.2 —52.5 —5-1.5 '1'ransfcreringsnetto - 9.9 —12.7 —l-1.3 —15.7 —15.7 Bytesbalans -13,1 43,4 —50,7 —70,8 —72,4 Andel av BNP??- 1.2 2.8 3.8 — 4,9 — 4 9 ”_ 6

Bilaga 1.1

Diagram hl Handel- och bytesbalans Procentandel av BNP

1970 1975 1976 1979 1982 1985 1988 ' 1991

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

Försämringen av bytesbalansen fortskrider. Underskottet i fjol blev hela 33.4 miljarder kr. I år beräknas det uppgå till ca 50 miljarder och nästa år till över 70 miljarder. motsvarande ca 5 % av BNP. Flera faktorer förklarar den negativa utvecklingen. förutom den försämrade handelsbalansen. Under- skottet i avkastning på kapital ökar kraftigt. Räntebetalningarna till utlandet växer i takt med de stigande omvärldsräntorna och den allt högre skuld- stockcn som expansionen av direktitwesteringarna samt aktie- och fastig- hetsköpen utomlands för med sig. Inflödet tillbaka till Sverige av vinstmedel är mycket litet. Istället väljer företagen att till övervägande del återinvestera sina överskott utomlands. De problem för den statistiska redtwisningen och för inriktningen av den ekonomiska politiken som de återinvesterade vinst— medlen ger upphov till. undersöks nu av en särskild utredningsman. En slut- rapport väntas till månadsskiftet maj/juni i år.

En annan viktig förklaring till den negativa trenden för bytesbalansen är det allt sämre resevaIutanettot. I-Iöjd moms på turisttjänster kan ytterligare förstärka denna utveckling.

Sysselsättning

Den starka överhettning som rått på arbetsmarknaden sedan slutet av 1987 håller nu på att avta något. Antalet nyanmälda platser stiger inte längre och allt färre företag uppger att det föreligger brist på yrkesarbetare. Fortfa- rande är dock arbetslösheten mycket låg och personalbristen är utpräglad inom vissa sektorer och regioner. Denna tendensen förstärks av den låga produktivitetstillväxten.

Efterfrågan på arbetskraft beräknas växa i allt långsammare takt fram- över. I första hand gäller det industrin. där t.o.m. en nedgång är trolig. Även

Bilaga 1.1

i andra sektorer kommer avmattningen med viss eftersläpning — att bli märkbar. Samtidigt ökar utbudet av arbetskraft mindre än tidigare. Dels dämpas tillväxten av antalet personer i arbetskraften. dels tillkommer de två extra semesterdagarna 1991. Arbetslösheten väntas gradvis stiga. till ett års- genomsnitt på 1.6 % i år och 2.0 % resp. 2.3 % nästa år. i de båda alternati- ven.

Finansiell) sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin har successivt försämrats under de senaste åren. vilket kommer till uttryck i det växande bytesbalansunder- skottet. Den starka uppgången av investeringarna och bostadsbyggandet har inte kunnat finansieras med inhemskt sparande.

Den offentliga sektorns finansiella sparande har dock förbättrats markant sedan 1.982 och i fjol uppgick överskottet till över 60 miljarder kr.. vilket motsvarar 5 % av BNP. I år och nästa år krymper överskottet. Hushållens sparande ökade i fjol men är fortfarande negativt. En fortsatt uppgång vän- tas ske i är och nästa år. Företagen hade förra året ett finansiellt sparandeun- derskott på 70 miljarder kr. En visserligen dämpad men fortfarande relativt hög investeringsnivä i kombination med fallande vinster beräknas medföra att sparandet försämras med ca 10 miljarder kr. per år under prognosperio- den.

Tabell I:s Finansiellt sparande Miljarder kr.. löpande priser

1989 1990 1.99 ]

Alt.! Alt.2 Offentlig sektor 61.6 52.6 36.0 44.2 llushall —25,l -21.0 —13.4 — 9.0 Företag —70.2 —82,3 —93.4 -—107.5 Bytesbalans —33.6 —50.7 —70,8 — 72.4 Andel av BNP — 2.8 3.8 -— 4.9 — 4,9

Källor: Konjunkturinstitutet. riksbanken. statistiska centralbyrån och finansdeparte-

mentet.

Kapital/narknaden

De svenska marknadsräntorna steg markant under senhösten. Allt högre omvärldsräntor i kombination med negativa rapporter över ekonomins ut- veckling gjorde att placerarnas avkastningskrav skärptes. När bankkonflik- ten bröt ut i slutet av januari och regeringen därefter avgick efter det att riks- dagen röstat emot ett åtstramningspaket, med bl a löne- och prisstopp, tilltog oron. Räntenivån justerades upp ytterligare och börskurserna föll. Ränte- marginalen gentemot omvärlden har säkerställt ett fortsatt valutainflöde un- der första kvartalet. Till följd av de stigande marknadsräntorna anpassade riksbanken diskontot i mars med 1.5 procentenheter till 12,0 %.

Den svenska räntedifferensen gentemot omvärlden vidgades kraftigt. men har sedan krympt, bl.a. efter uppgörelsen den 5 april mellan regeringen och folkpartiet om den ekonomiska politiken. Fortfarande ligger dock räntemar- ginalen mot omvärlden betydligt högre än vid årsskiftet då den uppgick till drygt 2 procentenheter. '

Det växande underskottet i bytesbalansen och målet om att hålla en fast Prop. 1989/90:150 växelkurs gör det nödvändigt för Sverige att bibehålla en hög räntemarginal Bilaga 1.1 gentemot omvärlden. Trots tendenser till stigande arbetslöshet. väntas i hu- vudsak ett högt resursutnyttjandet i ekonomin bestå under de närmaste åren. Genom en restriktiv penningpolitik upprätthålls den fasta växelkursen och ekonomin stabiliseras. Om lönestegringstakten radikalt kan växlas ned skapas emellertid förutsättningar för inte bara lägre prisökningar utan också lägre räntor.

Bilaga 1.1

2. Den internationella utvecklingen .

211. Allmän översikt

Den internationella högkonjunktur som inleddes 1983. nådde sin topp under första halvåret 1988. Den penningpr.)litiska åtstramning som genomförts sc- dan början av 1988 samt brist på kapacitet har lett till att produktionstillväx- ten därefter har mattats. För OECD sammantaget uppgick tillväxten till 43% 1.988 och till 3.552. i fjol. Den väntas dämpas ytterligare i är och nästa år. till under 392.

Det har främst varit investeringarna som bidragit till den långa högkon- junkturen. Även förra året var investeringarna motorn i förloppet utom vad gäller Förenta staterna. l Kontinentaleuropa och Förenta staterna bidrog även exporten i hög grad till tillväxten under fjolåret.

Dämpningcn av expansionen har hittills varit mest uttalad i Förenta sta- terna och Storbritannien. medan tillväxten varit fortsatt god i Japan och Kontinenlaleuropa. Konjunkturen väntas nå sin botten i Förenta staterna och Storbritannien i år medan avmattningen kommer något senare och inte väntas bli lika uttalad i Japan och Kontinentaleuropa. Den genomsnittliga tillväxten i de nordiska länderna förutses under prognosperioden förbli drygt en procentenhet lägre än OECD-området totalt sett.

Tabell 2:I Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Arlig procentuell förändring

Andel av 1988 1.989 1990 1991

OECD- områdets totala BNP i (.."-kl De sju stora länderna Förenta staterna 37.0 4.4 3.0 1 354 2 1/4 Japan 15.4 5.7 4.9 4 1/2 4 Förbundsrcpubliken "l'yskland 10.1 3.6 4.0 3 l.-"'2 3 12 Frankrike 8.4 3.5 3.4 3 3 Storbritannim 7.1 3.9 2.3 1 I 3f4 Italien 5.9 3.9 3.4 3 1.i'4 3 (f"anada 3.0 5.0 2.9 1 3.54 2 1:"4 Norden Danmark 0.9 —0.4 1.1 1 l..-"'2 2 Finland 0.7 5.2 4.9 2 3.="4 1 1/2 Norge 0.8 1.1 2.2 2 2152 Sverige 1.6 2.5 2.1 3."'4 I2 Norden 4.0 2.2 2.4 ] l.-"2 ] 1/2 OE('."D—Europa 44.0 3.6 3_.t 3 374 2 3,-'.t OECD-totalt 4.3 3.5 2 3/4 2 3/4 i 1987 års BNP - Alternativ 1. timlöneökning 39%

Källor: OECD och finansdepartementet

Avmattningen i OECD-området gäller framför allt investeringar och ex- port. Konsumtionen dämpas i mindre grad. Detta mönster gällcr särskilt för den amerikanska ekonomin vars tillväxt förutses bäras upp av den privata

konsumtionen framöver. Så småningom väntas emellertid även investering— Prop. 1989/903150 arna att ta fartigen.stimulcrade av den lättare penningpolitiken under större Bilaga 1_1 delen av fjolåret. Effekterna av dollarfallet från 1985 till 1987 har till stor del verkat ut och konkurrenskraften förbättras inte längre. varför nettoexporten bidrar till tillväxten endast i blygsam utsträckning.

Även i Förbundsrepubliken väntas konsumtionen vara drivkraften i eko— nomin. Dels genomförs skattesänkningar i år som ett tredje och sista steg i en flerårig skattereform. dels späder immigrationen från Östtyskland på konsumtionsefterfrågan. Exporten dämpas som en följd av att den interna— tionella efterfrågan framför allt på investeringsvaror — mattas. Dessutom verkar D-marksapprccieringen negativt på företagens konkurrenskraft.

Den fortsatt höga tillväxten i .lapan drivs också främst av konsumtionen. Brist på kapacitet utgör dock en begränsning för produktionstillväxten. sam— tidigt som det höga kapacitctsutnyttjandct väntas hålla uppe den höga inve— steringstillväxten. Nettoexporten väntas fortsätta att dra ned tillväxten. om än i mindre utsträckning än tidigare.

Arbetslösheten har fortsatt att sjunka och uppgick i fjol till drygt 692.- för hela OECI.)-området. att jämföra med drygt 71-24- två år tidigare. Arbetslös— heten har fallit ännu snabbare i OECD-Europa men uppgick fortfarande till drygt 8 1724"?- i fjol. Avmattningen väntas leda till en mer dämpad sysselsätt— ningstillväxt med följden att arbetslösheten blir relativt oförändrad de när— maste två åren.

'l'abell 212 Arbetslöshet i några OECD-länder Procent av arbetskraften. årsgenomsnitt. standardiserade definitioner

1987 1988 1989 Förenta staterna 6.1 5.4 5.2 Japan 2.8 "2.5 2.3 Förbuntlsrepublikcn Tyskland 6.2 6.1 5.5 Frankrike 10.5 10.0 9.5 Storbritannien 10.2 8.3 6.4 Danmark 7.8 8.7 9.5 Finland 5.0 4.5 3.4 Norge 2.1 3.2 4.9 Sverige 1.9 1.6 1.4 OECD — Europa 10 9.4 8.6 OECD-totalt 7.3 6.7 6.2

Källor: OECD och finansdepartemcntet

För OECD som helhet sjönk inflationen under perioden 1981 — 1986. men började åter stiga i början av 1987. Under loppet av fjolåret planade dock inflationen ut. bl.a. beroende på sjunkande råvarupriser. Ett likartat utveck— lingsmi'inster har kännetecknat flertalet OECD-länder.

Inflationsuppgängen sedan 1987 kan främst hänföras till den inhemska ut— vecklingen. medan importpriserna inte haft så stor effekt på inflationen. Att vissa länder — såsom Storbritannien och flertalet av de nordiska länderna haft betydligt högre inflation än genomsnittet kan framför allt hänföras till en snabbare ökning av av enhetsarbetskostnaden. Den har orsakats av högre timlöneökningar i kombination med en låg produktivitetstillvi'txt. l Storbri— tannien och Finland har dock produktiviteten ökat snabbt. 11

Bilaga 1.1

Trots den förutsedda avmattningen i produktionstillväxten väntas ned- gången i inflationen bli relativt blygsam. Fortsatt arbetskraftsbrist i flera län- der leder sannolikt till ökade lönekrav — särskilt i Förbundsrepubliken - sam- tidigt som flaskhalsar hämmar produktivitetstillväxten. Resultatet är ökande enhetsarbetskostnader. Företagen förutses dock inte fullt ut klompensera sig för dessa genom att höja priserna. utan i stället blir vinstutvecklingen något sämre än tidigare. Genomförandet av en tysk valutaunion förutses dra upp inflationen i Fi'irbundsrepubliken. framför allt nästa år. För OECD samman- taget väntas inflationen ligga kvar på 4 02% i år jämfört med i fjol för att gå ned till drygt 4% nästa år.

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring av dellatorn för privat konsumtion

1988 1989 1990 1991 De sju stora länderna Förenta staterna 3.9 4.4 4 1/2 4 02 Japan —().1 1.8 2 1/2 2 112 Förbundsrepubliken Tyskland 1.2 3.1 3 3 1l4 Frankrike 2.7 3.4 3 3 Storbritannien 4.8 5.6 7 5 3/4 Italien 4.9 6.2 5 1/2 5 1/4 Canada 3.7 4.6 4 1/4 4 04 Norden Danmark 4.0 4.9 3 1/2 3 Finland 4.7 5.5 5 3/4 5 Norge 6.1 4.4 4 1/2 41/2 Sverige 6.3 6.5 10 7 1/4| Norden 5.5 5.5 6 1/2 5 1/4 OECD—Europa 4.2 5.4 5 1/2 5 OECD-totalt 3.3 4.4 4 1/2 4 1/4

1 Alternativ 1

Källor: OECD och finansdepartementet

Det genomsnittliga priset på Brentolja steg från 1988 till 1989 med ca 20%, till drygt 18 dollar per fat. För .1990 väntas det genomsnittliga oljepriset stabi- lisera sig kring 1989 års nivå. Det som talar för ett relativt konstant oljepris är framför allt den förväntade efterfrågedämpningen internationellt. Bety- delsefullt i sammanhanget är den relativt svaga tillväxten i Förenta staterna som ensamt svarar för närmare 30% av världens totala oljekonsumtion. Även en utökning av exportkapaciteten. liksom den överkapacitet som re- dan idag finns i OPEC. talar för att oljepriset under de närmaste åren ligger kvar på ungefär samma nivå som under 1989.

De externa obalanserna var fortsatt stora 1989. Japans överskott och För- enta staternas underskott i bytesbalanserna minskade till drygt 2% av BNP. medan Förbundsrepublikens överskott och Storbritanniens underskott ökade till omkring 4 1/2'72: av BNP. I slutet av fjolåret reducerades dock även de externa obalanserna i Förbundsrepubliken och Storbritannien medan an- passningen i Förenta staterna upphörde. Tillväxtmönstret i de olika ekono- mierna talar för att anpassningen fortsätter i Förbundsrepubliken och Stor- britanniens under prognosperioden. medan den väntas avstanna i Förenta staterna och Japan.

Bilaga 1.1

Tabell 2:4 Bytesbalanser i några OECD-länder Procent av BNP

1985 1986 l 987 1988 1989

Förenta staterna —2.9 —3.3 —3.2 —2.6 —2.0 Japan 3.7 4.4 3.6 2.7 2.0 Förbundsrepubliken Tyskland 2.6 4.4 4.0 4.0 4.4 Storbritannien 0.9 0 —0.8 —3.7 —4.7

Källor: OE ("D och filitl/rStleptrrlu/nwlrer

De finansiella marknaderna har sedan årsskiftet periodvis kännetecknats av oro. Den japanska yenen har försvagats och D-marken förstärkts ytterli- gare. aktiekurserna har fallit särskilt i Japan — och de långa räntorna har stigit. Uppgången i de långa räntorna vilka i väsentlig utsträckning styrs av förväntningar om utvecklingen på lång sikt — har fler förklaringar. Mark- nadsaktörerna väntar sannolikt att konsumtion och investeringar ska öka i Östeuropa och att detta ska leda till högre inflation. Ränteuppgången kan också vara ett uttryck för bristande förtroende för beslutsamheten hos cen- tralbanker och regeringar världen över att föra en tillräckligt stram penning- och finanspolitik så att inflationen hålls tillbaka.

1 föreliggande bedömning förutsätts att penningpolitiken kan komma att stramas åt ytterligare. bl.a. i Japan och Förbundsrepubliken. Även finanspo- litiken väntas få en kontraktiv effekt ide flesta länder. Ett undantag år fram- för allt Förbundsrepubliken. som genomför skattesänkningar i år.

Den internationella ekonomin kan av olika skäl komma att utvecklas mindre gynnsamt än som beskrivits här. Bl.a. kanske vi ännu inte sett hela effekten av den penningpolitiska åtstranming som skett sedan början av 1988. vilket innebär att avmattningen kan bli kraftigare än beräknat. Denna risk ökar om ränteuppgången fortsätter.

En annan risk utgör de betydande externa obalanserna mellan de största industriländerna. Det är i dagsläget svårt att förutsäga effekterna av den kraftiga yen-depreciering som skett det senaste året och som har accelererat under våren. På längre sikt finns det risk för att den stärkta konkurrenskraf- ten leder till att det japanska bytesbalansöverskottet växer. Detta skulle kunna medföra ökade krav på protektionistiska åtgärder i Förenta staterna. Åtgärder av sådant slag skulle få en negativ inverkan på hela världsekono- min.

Finansieringen av b_vtesbalansunderskotten har hittills gått relativt smi- digt. men inget garanterar att så kommer att vara fallet i framtiden. De fort- satt höga under- och överskotten innebär att allt större nettoskulder och fordringar byggs upp. Det kan i sig skapa oro på de finansiella marknaderna, vilket skulle kunna få negativa återverkningar på produktion och sysselsätt- ning.

Den framtida oljeprisutvecklingen är en annan risk. Utvecklingen i Öst- europa kan medföra att oljepriset blir betydligt högre än väntat. bl.a. bero- ende på att produktionsstörningar i samband med det pågående systemskif- tet kan dra ned oljeutbudet. Detta skulle — under antagandet att OPECs pro- duktionskapacitet inte byggs ut kunna resultera i en kraftig prisökning på olja. De produktionsplaner som f.n. föreligger inom OPEC pekar dock på

13.

Bilaga 1.1.

att kapaciteten kommer att ökas under de närmaste åren. Sammantaget be- döms därför risken för en kraftig oljeprisökning som relativt liten.

2:2 Länderöversikter. Förenta staterna

Aktivitet i den amerikanska ekonomin avtog markant i slutet av förra året. BNP ökade bara med ca 1'..3-"2- i årstakt fjärde kvartalet 1989. jämfört med 3% för helåret 1989 och 4.49? 1988. Tillväxten väntas förbli dämpad under våren för att därefter gradvis ta fart igen.

Prisstegringarna avtog under loppet av fjolåret. Den underliggande infla- tionen — prisökningstakten för ktmsumtitimsvaror exkl. livsmedel och energi — har dock under flera år legat t')förändrad på ca 4 02%.

llandels- och bytesbalansunderskotten fortsatte att minska under fjolåret men anpassningen bromsades upp. Detta berodde främst på att exporttill- växten blev betydligt lägre under andra halvåret än under den mycket expan- siva perioden 1987 t.o.m första halvan av 1989.

Det är till stor del den penningpolitiska åtstramning som skedde t.o.m. våren 1989 som med viss eftersläpning lett till en avmattning i den ameri- kanska ekonmnin. Räntekänslig efterfrågan. såsom företagens maskininves- teringar samt hushållens konsumtion av varaktiga varor — speciellt bilar och investeringar i bostäder har hittills dämpats mest.

Den räntenedgång som pågått sedan våren 1989 bröts vid årsskiftet och därefter har marknadsräntormt dragit sig uppåt igen. Detta kan vara en följd av dels den internationella uppgången. dels ökad pessimism om den framtida intlationsutvecklingen. Av samma orsaker har Federal reserve avstått från att lätta ytterligare på penningpolitiken.

Det federala budgetunderskottet uppgick till något över 150 miljarder dol- lar per år de två senaste budgetåren. Innevarande budgetår ska underskottet enligt lag skäras ned till 100 miljarder och nästa budgetår till 64 miljarder. Lagen gäller dock det budgeterade och inte det realiserade underskottet. Det senare 'äntas i själva verkade bli betydligt större och ätstramningseffck- ten såväl i år som nästa år blir därför begränsad.

lnför nästa budgetår har presidenten föreslagit flera sparstimulcrand * åt- gärder. bl.a. införande av skattefria hushållskonton liknande det svenska al- lemanssparandet. Därigenom hoppas administrationen att resurser ska flyt- tas över från konsumtion till investeringar.

Trots sparstimulerand ' åtgärder väntas den privata konsumtionen i hög grad bära upp tillväxten de närmaste två åren. En viss dämpning av inflatio- nen samt en fortsatt — ont-än långsammare sysselsättningstillväxt än tidi- gare _ kommer sannolikt att leda till en relativt god köpkraftsutveekling. Så- -'äl den privata konsumtionen som näringslivets investeringar väntas dess- utom så småningom att stimuleras av den räntenedgång som skedde under fjolåret. Näringslivets investeringar hämmas dock framför allt i år av en svag vinstutveckling samt förväntningar om en konjunkturavmattning såväl inter- nationellt som i Förenta staterna.

Nettoexporten ger endast ett litet bidrag till tillväxten de närmaste två

åren. då den långsammmare exporttillväxten väntas fortsätta. Dels växer Prop. 1989/903150 marknaden för amerikanska produkter inte längre lika snabbt. dels innebär Bilaga 1_1 den — sedan början av 1988 relativt stabila dollarkursen att konkurrenskraf- ten inte längre förbättras. Det innebär även att det stora underskottet i by- tesbalansen förutses vara närmast oförändrat.

Trots avmattningen förutses inflationen vara relativt oföri'mdrad. 'I'imlö- ncökningarna väntas visserligen förbli relativt blygsamma framöver. men ef- tersom produktivitetstillväxten sannolikt dämpas. kan enhetsarbetskostna- derna komma att öka snabbare än tidigare. Da vinsterna föll relativt kraftigt under fjolåret kan dessutom företagen väntas försöka kompensera sig för kostnadsökningarna genom prishöjningar.

BNP-tillväxten väntas uppgå till knappt 2':-'-?- i år och drygt 2'-:'fé- nästa år. Inflationstakten f("irutspås ligga på omkring 4 1139: både i år och nästa är samtidigt som arbetslösheten förutses öka något till en nivå på ca 5 1/?.%.

Japan

Den ekonomiska aktiviteten i Japan är fortfarande hög. Tillväxten dämpa- des dock det senaste året och uppgick till ca 5'-..-'-'2- 1989. att jämföra med 5.7% året innan. De främsta drivkrafterna bakom tillväxten var privat konsumtion och investeringar. Den höga inhemska efterfrågan och ett kraftigt fi'irsämrat turistnetto medförde att byteslmlansöverskottet tninskadc kraftigt. Det upp- gick till ca 2'2'2- av BNP 1989 jämfört med 2.792.- 1988.

Under loppet av 1989 blev tecknen på överhettning av ekonomin allt tydli- gare. Investeringarna. främst inom byggsektorn. fortsatte att öka kraftigt. Samtidigt återhämtade sig den privata konsumtionen under andra halvåret. Bolagsvinsterna steg_ kapacitetsutnyttjandet var högt. arbetslösheten mins- kade och bristen på arbetskraft blev allt mer besvärande.

Konsumentpriserna steg med knappt 29"? l989. Arbetsmarknadsläget medförde relativt höga löneökningar. vilket i kombination med en dämpad produktivitetstillväxt. medförde ökade enhetsarbctskostnader. Sedan mars 1989 har yenen försvagats med drygt 20% gentemot den amerikanska dol- larn. vilket tillsammans med ökade oljepriser. tnedfört att importpriserna stigit kraftigt.

Budgetförslaget för budgetåret 1990 indikerar en fortsatt neutral finans- politik. Oro för ökad inflation och en fi.")rsvagning av yenen föranledde cen- tralbanken att under loppet av 1989 och i mars 1990 höja diskontot från 25% till 5.25%. Penningpolitikcn väntas förbli restriktiv under 1990.

Privat konsumtion och investeringar väntas liksom under de senaste åren vara de främsta drivkrafterna-t för BNP-tillväxten. Den privata konsumtionen väntas öka snabbare under 1990 och 1991 som en följd av stigande sysselsätt- ning och en nedgång i hushållssparandet. Investeringarna fortsätter att sti- muleras framför allt av goda vinster. Det högre ränteläget innebär dock att investeringtillväxten dämpas allt eftersom nytillkommen produktionskapa- citet blir tillgänglig.

Försvagningen av yenen och den lägre inhemska expansionstakten medför att bytesbalansöverskottet stabiliseras kring 2'5'2- av BNP under prognospe- rioden. Utrikeshandelns negativa bidrag till BNP-tillväxten minskar där- med.

Sammantaget förutses en BNP-tillväxt på ca 4 1/2 % 1990 och 4% 1991. Prop. 1989/90:150 Inflationen bedöms under perioden uppgå till ungefär 2 1/2% per år. Bilaga 1.1

Västeuropa

I Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten fortsatt hög 1989 med en BNP- tillväxt på ca 3 1/2%. Det var framför allt höga investeringar och en stark export som bidrog till expansionen i Kontinentaleuropa. I Förbundsrepubli- ken uppgick tillväxten till ca 4%. I Frankrike och Italien ökade BNP något långsammare. med drygt 36%. I Storbritannien dämpades tillväxten till något över 21%. som en följd av den kraftiga penningpolitiska åtstramning som skett under 1988 och 1989. Även produktionsstörningar inom oljesektorn bi- drog till den dämpade ekonomiska aktiviteten. Höjda indirekta skatter i vissa länder och högre oljepriser medförde att inflationen i Västeuropa ökade från drygt 41% 1988 till ca 5 1/2% 1989. Arbetslösheten minskade nå- got men ligger fortfarande på en hög nivå. ca 8 1/2% av arbetskraften.

Den pågående integrationsprocessen i EG-länderna och det omvälvande reformarbetet i Östeuropa väntas på sikt ge positiva effekter på den ekono- miska tillväxten i Västeuropa. Svårigheter föreligger att kvantifiera dessa ef- fekter på ett meningsfullt sätt. Redan nu torde emellertid förväntningar om effekterna av särskilt den östeuropeiska utvecklingen ha bidragit till oro för ökad inflation de allra närmaste åren. och reflekteras i den senaste tidens uppgång i de långa räntorna.

Den ekonomiska utvecklingen var mycket stark i Förbundsrepubliken Tyskland ttnder 1989. Det var framför allt höga investeringar och en stark export som bidrog till att BNP steg med hela 4%. Under sista kvartalet 1989 bars tillväxten främst upp av privat konsumtion.

Under första delen av 1989 ökade konsumentpriserna till följd av höjda indirekta skatter. men stabiliserades under andra halvåret 1989. Inflationen uppgick till ca 393"?- 1989. Bytesbalansöverskottet fortsatte att öka under 1989 och uppgick till ca 4 1/2% av BNP.

Konjunkturindikatorer för de senaste månaderna pekar på att expansio- nen håller i sig. Industriproduktionen har fortsatt att öka snabbt, och inve- steringarna utgör fortfarande en mycket dynamisk faktor i ekonomin. Bland annat ökade utrustnings- och bygginvesteringarna under sista kvartalet 1989 med 11.592: i volym jämfört med samma period 1988. Företagens förvänt- ningar om framtiden är mycket positiva och planerna inbegriper omfattande investeringar. Kapacitetsutnyttjandet är det högsta på 20 år och inget tyder på en lättnad under de närmaste månaderna. Inflationen. mätt över 12 månader. sjönk till 2.5% i februari 1990 att jämföra med 39% i december 1989.

Både de korta och långa räntorna har stigit under de senaste månaderna, och samtidigt har D-marken apprecierats. Penningpolitiken förväntas vara fortsatt stram under prognosperioden medan finanspolitiken särskilt inne- varande år kommer att vara expansiv. Orsaken till det är de stora inkomst- skattesänkningarna som äger rum i och med att det tredje steget i den väst- tyska skattereformen genomförs 1990. Dessutom har invandringen från Öst- europa lett till ökade offentliga utgifter. 16

Bilaga 1.1

Sammantaget förutses BNP-tillväxten uppgå till ca 3 'l/2% såväl 1990 som 1991. Det kommer främst'att vara den privata konsumtionen som håller uppe tillväxten under prognosperioden. Investeringarna väntas även fort- sättningsvis öka i snabb takt. Exporten väntas avta något som en följd av att den internationella konjunkturen mattas. Samtidigt förutses importen öka. varför överskottet i bytesbalansen i så fall minskar.

Genomförandet av en tysk valutaunion. och andra steg mot en tysk åter- förening. kommer sannolikt att stimulera efterfrågan på investerings- och konsumtionsvaror kraftigt. Vid oförändrad ekonomisk politik kan detta komma att leda till stigande inflation och räntor. I föreliggande bedömning har antagits att politiken utformas så att inflationen begränsas till ca 3% 1990 och 31/49? 1991.

Den främsta risken i prognosen gäller prisutvecklingen. För det första kan årets löneförhandlingar leda till så stora löneökningar att inflationen späds på ytterligare .l991. Vidare kan valutaunionen initialt driva upp inflationen så att den blir högre än vad som här antagits. I båda fallen är det realistiskt att räkna med en ekonomisk-politisk åtstramning. som på ett par års sikt ne- gativt påverkar produktion och sysselsättning.

Den ekonomiska tillväxten i Frankrike uppgick till 3.4% 1989. Den gynn- samma utvecklingen berodde främst på en snabb ökning av näringslivets in- vesteringar och av en markant uppgång av exporten. Höjda importpriser och stigande vinstmarginaler i industrin, bidrog till att inflationstakten ökade från ca 17% 1988 till ca 3,4% 1989. Reallönerna fortsatte att växa långsam- mare än produktiviteten och den förbättrade konkurrenskraften ledde till att exportindustrin kunde begränsa sina marknadsandelsförluster. Arbetslöshe- ten stabiliserades på ca 9 1/2%.

Penningpolitiken antas bli fortsatt restriktiv under prognosperioden. Fi- nanspolitiken'kommer även den att vara stram om än i mindre grad än under 1989. Ekonomin förutses mattas något de närmaste två åren. Exporten däm- pas i takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten i Europa. De höga realräntorna torde ha en hämmande effekt på den inhemska efterfrågan, vil- ken dock även under 1990 och 1991 kommer att hållas upp av främst närings- livets investeringar. Reallöncrna bedöms fortsätta att öka i långsam takt, vil- ket tillsammans med höjd kapacitet bör stärka exportindustrins konkurrens— kraft ytterligare. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till ca 3% både 1990 och 1991.

Arbetslösheten väntas stabiliseras Omkring 9 ]/2%. och inflationen förut— ses fortsatt ligga i nivä med Förbundsrepublikens, d.v.s. omkring 3%.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till drygt 2% 1989 jämfört med närmare 492: 1988. Den kraftiga dämpningen av aktiviteten hänger främst samman med den penningpolitiska åtstramning som inleddes 1988 och som fortsatte under 1989. Det höga ränteläget har framför allt via ökade boende- kostnader medfört en snabb avkylning av den privata konsumtionen. Även företagen. som är högt skuldsatta. hardragit ner på sina investeringar. Pro- duktionsstörningar i oljesektorn begränsade också tillväxten. Inflationen steg till drygt 5 1/2% 1989 och underskottet i bytesbalansen ökade till 4 3/4% av BNP. Arbetslösheten fortsatte att minska 1989 och uppgick till ca 6 1/2%.

Finanspolitiken som under 1989 hade en svagt kontraktiv effekt väntas be-

2 Riksdagen 1989/90. ] saml. Nr 150. Bilaga 1.1

hålla denna inriktning under l99tloch 1991. Även penningpolitiken kan vän- Prop. 1989/90:150 tas förbli stram under 1990, bl.a. som ett uttryck för att regeringen genom Bilaga 1.1 en kraftig dämpning av den ekonomiska aktiviteten önskar bryta den nega- tiva pris— och kostnadsutvecklingen. Fortsatt höga löneökningar i kombina- tion mcd en fi.")rsvagning av pundet talar också för att penningpolitiken för- blir stram.

Den ekonomiska tillväxten bedöms sakta av ytterligare under 1990, främst till följd av den penningpolitiska ätstramningen. De senaste konjunkturindi- katorerna pekar på en fallande industriproduktion. minskat kapacitetsut- nyttjande och lägre bostadsbyggande. Både privat konsumtion och investe- ringar förutses öka långsammare under 1990 än under 1989. Den dämpade efterfrågan 1990. med åtföljande lägre inflation och förbättrad bytesbalans, bör senare ge utrymme för sänkta räntor. Mot denna bakgrund förutses en förstärkning av den inhemska efterfrågan 1991.

Den pågående avmattningen av den inhemska efterfrågan medför — för- utom en dämpad importtillväxt — även att företagens utrymme för export ökar. Under slutet av förra året avtog importtillväxten samtidigt som expor- ten ökadc. Denna trend väntas fortsätta under 1990 och 1991. Även pundets försvagning. som under 1989 uppgick till ca lt) procent. och ökad oljeexport gynnar exporten. Nettoexporten förutses ge ett positivt bidrag till BNP-till- växten under prognt.)speriodcn.

Sammantaget innebär detta att BNP bedöms stiga med ca 1% (05% exkl. oljesektorn) l99t) och med knappt 25% 1991.

Fortsatt snabba löneökningar tillsammans med ökade importpriser orsa- kade av det svaga pundet bidrar till att inflationen ökar något 1990. Införan— det av lokala skatter bidrar med ca I procentenhet till prisökningarna i år. Den lägre tillväxten bör leda till att inflationen dämpas 1991. Sammantaget väntas konsumentpriserna stiga med ca 792: 1990 och närmare 6% 1991.

Norden

Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna präglas fortsatt av sva- gare tillväxt och högre inflationstakt än i övriga OECD-området. I både Danmark och Norge äger dock en återhämtning av den inhemska efterfrå- gan rum. vilket väntas ge ökad tillväxt i år. I Finland förutses expansionen dämpas under 199!) efter flera år av mycket stark tillväxt.

För Danmark blev 1989 ett år av begynnande tillväxt i ekonomin. efter flera års stagnation. Bruttonationalprodukten ökade 1989 med drygt 170. Till detta bidrog i första hand exporten som växte med drygt 6%. Den pri- vata konsumtionen minskade med 05% och den samlade inhemska efterfrå- gan förblev oförändrad under året. Den tidigare negativa utvecklingen för de privata investeringarna övergick 1989 i en svag ökning. och till följd av betungande räntebetalningar på utlandsskulden hade Danmark trots den gynnsamma exportutvecklingen — ett underskott i bytesbalansen motsva- rande drygt 11.5-? av BNP. Inflationen var under året något lägre än i genom- snittet av OECD—omrädet. 49%. och arbetslösheten låg kvar på ca 95%.

Under 1990 väntas en positiv utveckling i flera hänseenden i den danska ekonomin. Med en lönekostnadsökning på 35% och en gynnsam produkti— 18

Bilaga 1.1

vitetsutveckling kommer konkurrenskraften att vara fortsatt god. och expor- ten förutses växa starkt. Den underliggande inflationstakten väntas förbli låg och prisökningarna begränsas till 35%. Den privata konsumtionen beräk- nas öka med 15% och näringslivets fasta investeringar med 3%. Tillsam- mans med minskande offentliga investeringar leder detta till en svag upp- gång av den totala inhemska efterfrågan i år. Produktionstillväxten väntas uppgå till ca l.5%. Underskottet i bytesbalansen förutses stabiliseras på ca lt) miljarder danska kronor.

I syfte att dämpa importen och därmed lätta trycket på externbalansen är finanspolitiken fortsatt stram. Med förbättrad balans i ekonomin fokuseras nu den ekonomiska politiken på strukturfrågor. Målet för politiken är att möjliggöra en tillväxt utan att förvärra externbalansen samt att minska ar- betslösheten utan att inflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden skapas.

För 1991 väntas en fortsatt uppgång av den inhemska efterfrågan. då inve- steringarna (':')kar och exporten gynnas av fortsatt god konkurrenskraft. De låga avtalen på arbetsmarknaden fram till 1991 bidrar till en sjunkande infla- tionstakt. BNP-tillväxten bedöms sammantaget uppgå till ca 2%. Arbetslös- heten förblir dock hög.

I Finland fortsatte (len mycket höga aktiviteten 1989 med en BNP-ökning på S%. Mot slutet av året visade sig dock tecken på en avmattning. Liksom under de två föregående åren. ökade den inhemska efterfrågan starkt. Den kraftiga investeringsökningen dämpades under slutet av året. liksom den pri- vata konsumtionen. då det höga ränteläget minskade hushållens benägenhet att låna. Den fortsatt starka efterfrågan bidrog till att inflationen ökade till 55425. Arbetslösheten låg på historiskt låga 35%.

Trots god efterfrågan på de viktigaste exportmarknaderna och ett gynn- samt bytesförhållande försvagades den finska externbalansen 1989. Expor- ten begränsades av den höga inhemska efterfrågan och de snabba kostnads- ökningarna. vilka försvagade landets konkurrenskraft. Underskottet i bytes- balansen ökade till ca Zl miljarder mark. motsvarande 492; av BNP.

I syfte att dämpa överhettningen stramades både finans- och penningpoli- tiken åt 1989. Indirekta skatter och avgifter höjdes. och en 40-procentig byggskatt utsträcktes till att gälla hela landet. Grundräntan höjdes hösten 1989 med en procentenhet till 85%. och marknadsräntan steg mot slutet av året till 16%. Av stor betydelse för utvecklingen i Finland är den inkomstpolitiska uppgö- relse gällande större delen av arbetsmarknaden som kom till stånd i början av året. Den omfattar perioden fram till våren 1992 och innebär att lönta- garna accepterar låga nominella löneökningar mot att de garanteras en viss köpkraftsförbättring genom bl.a skattesänkningar. Denna uppgörelse be- räknas ge Finland en lönekostnadsutveckling som inte försämrar landets konkurrenskraft samt till sjunkande bostadspriser. Så småningom dämpas även inflationen som väntas uppgå till närmare 6% 1990 och S% 1991.

Den strama ekonomiska politiken främst det höga ränteläget — väntas dämpa den inhemska efterfrågan. framför allt de privata investeringarna. BNP-tillväxten bedöms uppgå till inte fullt 3% 1990. Avmattningen för im- porten förutses leda till att underskottet i bytesbalansen inte ökar i samma

takt som de senaste åren. Prop. 1989/902150

För 1991 väntas en ytterligare dämpning av BNP-tillväxten till 1 1/2% till Bilaga 1.1 följd av svagare inhemsk efterfrågan. Trots att exporten förutses bli den snabbast växande efterfrågekomponenten sker ingen påtaglig förbättring av bytesbalansen under prognosperioden. Arbetslösheten bedöms öka endast marginellt under de närmaste två åren.

I Norge präglas det ekonomiska läget av återhämtning av den inhemska efterfrågan. positiv externbalans och en dämpad pris- och löneutveckling. Till BN P-ökningen på drygt 292, 1989 bidrog framför allt petroleumsektorn, medan efterfrågan i fastlandsekonomin minskade med nästan 1% 1989. Pri- vat konsumtion sjönk för tredje året i rad. och investeringarna i fastlandse- konomin föll - till följd av låg efterfrågan och betydande ledig kapacitet med närmare 15%. Arbetslösheten nådde vid slutet av året nästan 5%. Även exporten av traditionella varor ökade kraftigt 1989. och bytesbalansen (exkl. inflaggning av fartyg) gav ett överskott på 23.7 miljarder NOK.

Konsumentpriserna steg 1989 med 4.4%. vilket innebar en avsevärd dämpning jämfört med föregående år. Till denna utveckling bidrog den två- åriga lönercgleringslag som begränsade löneökningarna till 4.4%. Efter att försvagats under 10 år förbättrades därmed den norska industrins konkur- renskraft med 35%. Förstärkningen av konkurrenskraften genom låga löne- ökningar i årets avtal är av stor betydelse för Norges fortsatta återhämtning.

Den ekonomiska politiken var under 1989 relativt expansiv. Regeringen införde ett omfattande åtgärdspaket mot arbetslösheten. vilket bidrog till ett kraftigt budgetunderskott. Regeringens uttalade mål är emellertid att de of- fentliga utgifterna framöver inte skall öka som andel av BNP. Den gynn- samma prisutvecklingen har lett till att räntan har kunnat sänkas till omvärl- dens nivå.

För utvecklingen under 1990 spelar den inhemska pris- och löneutveck- lingen cn viktig roll. Givet låga löneökningar och en moderat prisutveckling även efter löneregleringslagens upphörande våren 1990 kan en fortsatt gynn- sam exportutvcckling möjliggöras. Tillsammans med en ökning av den pri- vata konsumtionen väntas detta sammantaget leda till en produktionstillväxt i fastlandsekonomin på drygt 1% för 1990 och 15% för 1991. Tendensen med fallande investeringar. särskilt i den utlandskonkurrerande industrin. väntas vända i år och övergå i en ökning 1991. Mot bakgrund av den fortsatt gynnsamma exportutvecklingen och den återhållna inhemska konsumtionen ökar sannolikt överskottet i bytesbalansen i år. Oljesektorn bedöms bidra i mindre utsträckning till den totala BNP-tillväxten. vilken beräknas till 2% och 2 12% för 1990 respektive 1991. Arbetslösheten och inflationen förvän- tas stabiliseras under prognosperioden.-

Utvecklingen [ Östeuropa

Den ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har varit mycket ogynnsam un- der det senaste decenniet. Enligt vissa bedömare har exempelvis Sovjetunio- nen inte haft någon real tillväxt alls under 1980-talet. Under 1989 bedöms Polen och Östtyskland ha erfarit en minskning av nationalinkomsten medan produktionen stagnerat i länder som Ungern och Rumänien.

De omvälvande politiska förändringar som ägt rum i Östeuropa under det Prop. 1989/90:150 senaste året leder nu också till omfattande ekonomiska förändringar. De Bilaga 1,1 ekonomiska problemen hänger samman med centraldirigeringen av ekono- mierna. Omfattande prisregleringar har slagit sönder marknadsmekanismer och hindrat ett effektivt utnyttjande av resurser. Den helt dominerande ägandeformen — statligt och kollektivt ägande — har inte skapat incitament till att driva företag på ett rationellt sätt.

Reformerna tar sikte på att omvandla länderna i Östeuropa till ekonomier med ett stort inslag av marknadsmekanismer och privat ägande. Detta är en besvärlig process där det kommer att ta tid innan förändringarna ger positiva effekter på den ekonomiska tillväxten. På kort sikt är det mycket som talar för stagnation och t o m minskande produktion. Eftersom betydande sub- ventioner, i kombination med reglerade priser. gjort det möjligt för ineffek- tiva industrier i Östeuropa att fortleva kommer exempelvis en prisreform att leda till att många företag slås ut. Konsekvensen blir på kort sikt minskad produktion och sysselsättning.

Samtliga länder i Östeuropa med undantag för Albanien genomgår en re- formprocess mot större inslag av marknadsekonomi. Man har dock nått olika långt i olika länder. I Polen, som kommit längst. avser myndigheterna att genomföra en snabb omvandling från planekonomi till marknadseko- nomi. I samråd med Internationella valutafonden har man utarbetat ett långtgående anpassningsprogram. Myndigheterna har genomfört en när- mast fullständig liberalisering av priserna och reducerat budgetunderskottet. Genom en kraftig devalvering har den polska valutan, zlotyn. anpassats till en marknadsmässig nivå. Som resultat av prisreformen har man fått en kraf- tig ökning av prisnivån inflationen 1989 uppgick till omkring 700% — men genom en fortsatt stram finans- och penningpolitik torde inflationstakten dämpas betydligt 1990. Realinkomsterna väntas dock sjunka under 1990 och arbetslösheten öka. Trots dessa initiala svårigheter bedöms konsekvensen av de omfattande reformerna i Polen leda till en god utveckling på något års sikt. Den stora utlandsskulden utgör emellertid fortsatt ett problem

Också i Ungern har reformarbetet nått ganska långt. Alla former av före- tag är tillåtna, en gradvis liberalisering av priser äger rum och landet har en förhållandevis öppen handelsregim. I Sovjetunionen gäller fortfarande en allmän prisreglering och statligt ägande dominerar näringslivet. Även här går man emellertid i riktning mot ett friare ekonomiskt klimat. Gradvisa för- ändringar i de ekonomiska systemen sker också i Bulgarien. Rumänien och Tjeckoslovakien.

Östtyskland har tills nyligen varit en strikt planekonomi med hårt regle- rade priser. omfattande subventioner till olika näringar och kraftigt begrän— sad privat sektor. De ekonomiska problemen har förvärrats genom den kraf- tiga emigrationen från Östtyskland till Förbundsrepubliken. Emigration av välutbildad arbetskraft leder till stora störningar i produktionen. N ationalin- komsten sjönk med ungefär 2% 1989. Med hänsyn till den troliga återför- eningen av de båda tyska staterna är givetvis Östtysklands situation unik i Östeuropa och reformprocessen kommer i stor utsträckning att utformas i samråd med myndigheterna i Förbundsrepubliken. Det är dock rimligt att räkna med att BNP kommer att sjunka i Östtyskland 1990. Den reglerade '-

och subventionerade östtyska industrin kommer inte att vara konkurrens- Prop. 1989/903150 kraftig efter en liberalisering av priserna och efter genomförandet av en valu- Bilaga 1_1 taunion. Sammantaget bedöms Östeuropa knappast uppnå någon ekonomisk till- växt 1990 och också 1991 kommer att präglas av låg tillväxt. Konsekvenserna av stagnationen i Öst för OECD-länderna är begränsad. Västeuropas export till Östeuropa utgör exempelvis mindre än 2% av Västeuropas totala export. Troligtvis utgör den tänkta valutaunionen mellan Förbundsrepubliken och Östtyskland det inslag i omdaningen i Östeuropa som kan få den största ef- fekten på utvecklingen i OECD-området under 1990 och 1991. Om valutau- nionen leder till väsentligt ökad köpkraft i Östtyskland uppstår ett efterfrå- geöverskott som troligtvis leder till högre inflation i Förbundsrepubliken. Som framhållits ovan kan detta i sin tur leda till en ränteuppgång i Förbunds- republiken och eftersom andra länder kan tvingas följa efter — till en all- mänt högre internatit'mell räntenivå.

3 Utrikeshandeln Prop. 1989/90:150 ' Bilaga 1.1

Den goda konjunkturen i omvärlden. särskilt i EG-områdct. höll i sig under 1989. En fortsatt hög investeringstakt var den drivande komponenten i till- växten. Importen av bearbetade varor till Sveriges 14 viktigaste exportmark- nader var som helhet fortfarande stark. 65%. Efterfrågan dämpades i USA. Storbritannien och Norge. vilka har stor andel av Sveriges export. Västtyskland. Sveriges största avsättningsmarknad, expanderade å andra si- dan kraftigt.

Diagram 3:1 Expertens marknadsinriktning 1989. procentuell andel av Sveriges totala varuexport

EG exkl Danmark Norden Nordamerika Japan och NIE Östeuropa

Övriga

Under 1991) minskar marknadstillväxten något i OECD. men förstärks igen 1991. Expansionen i EG bidrar mest till uppgången. Nästa år tar efter- frågan i Norge. Danmark och Storbritannien fart. Även USA-marknaden återhämtar sig något. I Finland vänder konjunkturen och importen dämpas ordentligt.

Konkurrenskrafl

Mellan 1988 och 1989 ökade timlönerna i den svenska industrin med nära 10 %. mer än dubbelt så snabbt som i Sveriges viktigaste konkurrentländer. Dessutom har produktiviteten stigit långsammare i svensk industri jämfört med konkurrenternas de senaste åren.-Timlönekostnaden och produktivite- 23

Tabell 3:l Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export Prop. 1989/902150 av bearbetade varor B'l a 1 ] Procentucll förändring 1 ag '

1987 1988 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2 Exportmarknadstillväxt 14 OECD—länder 4.6 6.9 6.5 5.2 6.2 6.2 Totalt 4.5 7.8 7.0 5.7 6.3 6.3 Priser 14 OECD-länders import- 1.6 I 9 3 7 5.2 l 0 3 0 priser. SEK Svenska exportpriscr 2.8 5.0 6.1 3.8 3.0 4.3 Rclativpris 1,2 3.0 2.3 —1.3 0.0 1.3 Marknadsandelar. volym 14 OECD-länder —0,1 —3.6 —5.3 —2.9 —l 7 —2.8 Totalt —0.2 —3.3 4,9 —3 0 —1 6 —25 Exportvolym 14 OECD-länder 4.5 3.0 0.9 2.2 4,4 3.2 Totalt 4.3 4.2 1.8 2.6 4.6 3.6

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear— betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ten ger tillsammans arbetskostnaden per producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Den steg i Sverige med nära 9 % i industrin 1989 mot drygt 1 % i de 14 viktigaste konkurrentländerna. Om vi räknar ULC i gemensam valuta blir kostnadsskillnaden ca 8 procentenheter mot konkurrenterna. ef- tersom den svenska kronan apprecierades effektivt med närmare 1 % under 1989 (diagram 3:2).

De kraftiga kostnadsstegringarna i industrin 1988 och 1989 ledde till att kostnadsnivån snabbt närmade sig den som rådde strax innan devalveringen 198 .l . 1 år och nästa år bidrar ökade lönebikostnader m.m. till att arbetskost- naden stiger ytterligare någon procentenhet. se vidare kapitel 6.1.

Med en produktivitetsökning på ca 1.6 % och en timlönekostnad på nära 5 % enligt alternativ 1. hamnar svensk industri 1991på en kostnadsnivå rela- tivt konkurrentländerna strax över den som rådde 1981. I alternativ 2 ham- nar industrin över denna nivå med drygt 6 procentenheter. Lägre kostnads- ökningar i kombination med högre produktivitetstillväxt krävs i industrin för att konkurrenskraften ska återställas.

Det försämrade konkurrensläget gör också att exportindustrin. för att för- svara sina marknadsandelar. inte längre kan höja sina priser i lika hög takt som tidigare. Exportpriset närmade sig konkurrentprisernas förändringstakt mot slutet av 1989. Exportpriserna hålls nere även 1990. Därmed krymper företagens vinstmarginaler. Den svenska industrin gynnas av att kronan hit- tills effektivt deprecierats mot konkurrentländernas valutor med nära 2 % i år. då kronan i viss mån följt den amerikanska dollarnedgången samtidigt som D-markcn stärkts. För 1991 räknar vi med oförändrade växelkurser. . 24

Diagram 3:2 Sveriges relativa arbetskostnad per producerad enhet (Unit Labour Cost) Prop. 1989/90:150

i industrin _ ' Index 1980=100 Bilaga 1.1

120 110 100

90

80

70 198019811982198319841985198619871988198919901991

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdcpartementet.

Medan exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället på hemmamark- nadspriserna. De har ökat avsevärt snabbare än exportpriserna, vilket bidrar till att den svenska inflationstakten är högre än omvärldens. Vår inhemska kostnadsutveckling bidrar även till allt större avsättningsproblem för in- hemsk produktion. både på export- och hemmamarknaden.

1 alternativ 1 nästa år kan utvecklingen brytas genom en radikalt lägre lö- nekostnadsutveckling. som emellertid får effekt med viss fördröjning då det normalt tar tid för marknaden att ställa om till nya. mer konkurrenskraftiga leverantörer. Den största delen av de positiva förändringarna i handelsutby- tet sker då efter 1991. I högkostnadsalternativet (alternativ 2) fortsätter för- sämringen av det redan ansträngda läget.

Marknadsandelar och svensk export

Sveriges export tog fart efter 1982 och växte 8,5 procentenheter snabbare än marknaden för bearbetade varor i OECD-länderna 1983 (diagram 313). Exportindustrins konkurrenskraft stärktes av devalveringarna 1981 och 1982. Dessutom gynnades exporten av den goda tillväxten i framför allt Nordamerika. 1986 expanderade även marknaderna i EG och Norden. I Norden mattades efterfrågan emellertid redan 1987. Därefter var Sveriges exporttillväxt avsevärt lägre än marknadstillväxten i OECD, vilket innebär betydande andelsförluster för exportindustrin.

De branscher som främst vann marknadsandelar efter devalveringarna i början av 1980-talet var järn- och stål-, metall samt transportmedelsindu- strierna. Livsmedels-. trä- och elektroindustrin tappade däremot andelar. 25

Redan 1984 vände den totalt sett positiva effekten av devalveringarna och Prop. 1989/901150 industrin förlorade marknadsandelar i takt med snabbare prisökningar än i Bilaga 1_1 konkurrentländerna. Världsmarknaden för bearbetade varor växte med 7 % 1989. och svensk export av dessa varor med 1.8 %. Därmed tappade Sverige nära 5 % av sina andelar av marknaden det senaste året. Under det närmaste ärct väntas ef- terfrågan på dessa varor vara gynnsam. inte minst i EG-området. Importen till de nyimlustrialiscrade länderna i stillahavsomrädet växer också snabbt. Denna marknad blir därmed mer intressant. men utgör fortfarande en liten del av totalexporten av varor från Sverige. knappt 2 %.

Diagram 3:3 Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder samt marknads- tillväxt. volymförändring Index I980'— 1110

100

80 LV—__T— '—T'—'—Y—___T" "__—T__ '_'T _'"_ _f_"_'__"' T—_ —1__""__f

198019811982198319841985198619871988198919901991

Källor: Ktmjunkturinstitutct och finansdcpartcmentet.

Trots att relativpriset på svensk export inte ökar lika snabbt som tidigare väntas exportföretagen tappa andelar. Problemen att öka arbetsutbudct och produktiviteten i Sverige och därmed produktionen bidrar. tillsammans med det ogynnsamma konkurrensläget. till svårigheterna. En för övrigt stark konjunktur i omvärlden santt en effektiv depreciering av kronans växelkurs ger exportindustrin viss draghjälp. men löser inte de långsiktiga konkurrens- problemen.

Varuexporten totalt ökade med 2.5 % i volym 1989. Volymökningen 1990 blir endast 1.6 %. 1 alternativ 1 för 1991'gynnas exporten av en relativt låg prisutveckling. som medför en exportökning för varor med 3.4 % i volym. 1 höglt'inealternativet växer exporten istället med 2.6 % i fasta priser.

Exportens värdeökning för pappersmassa och pappersprodukter blev klart lägre 1989 än 1988. Med en andel nära 15 %- av Sveriges varuexport har utvecklingen för dessa produkter stor betydelse för Sveriges totala export- värde. Både en lägre volym och en svagare prisutveckling för dessa varor 26

förklarar detta resultat. Priset på pappersmassa steg något långsammare 1989 än året innan. med 15.4 $'%. Priset på papper och papp steg med 4.6 % under 1989. Priserna dämpades emellertid mot slutet av året.

Även exporten av mineralvaror försvagades under senare hälften av 1989. Priset på järn- och stålprodukter steg kraftigt under loppet av 1988 och första halvåret 1989. men ökade svagt därefter. Priset sjönk för rostfritt stål och icke-järnmetallcr under loppet av 1989.

Prisutvecklingen för ovan nämnda varor har mattats i samband med mins- kad efterfrågan och lageravveckling bland både distributörer och konsumen- ter samt prisfall för vissa insatsvaror. l.agcravvecklingsfasen avslutas sanno- likt under 1990 och efterfrågan på stål vänder i så fall uppåt under loppet av året. Också för papper ökar efterfrz'tgan. men de svenska exportmöjlighe- terna kommer att begränsas av stigande överkapacitet på världsmarknaden till följd av stora kapacitetsuppbyggnader.

Volymökningen i verkstadsexporten blev svagare 1989 än året innan. 1.9 % mot 3.6 C.??- 1988. Det gick särskilt dåligt för personbilscxporten med oförändrat exportvärde mellan 1988 och 1989. 1990 och 1991 viker efterfrå- gan på transportmedel ännu mer än 1989. Efterfrågan på lastbilar höll sig kvar på en hög nivå i fjol. men försvagas nu.

Exporten av maskiner. som utgör drygt 16 (:?—'i av den totala varuexporten. ökade lika mycket i värde 1989 som året innan. Läkemedelsexporten växte starkt. men svarar för endast 2 (..”-"2- av varuexporten.

Exportprisema på verkstadsprodukter exklusive fartyg steg med 6.1 %- 1989 mot 4 (..?-'2- 1988. medan importpriserna endast ökade med omkring 2.5 %. båda åren. Mot slutet av 1989 hölls emellertid exportpriserna nere för verk- stadsprodukter. räknat i årlig förändringstakt.

Tabell 3:2 Export av varor

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1 .1

Miljarder Volymutvcckling. Prisutveckling.

kr. procent per ar procent per år

1988 1989 1990 1991 1989 1990 1991

Alt.] Alt.2 Alt.l Alt.2

Bearbetade varor 255.7 1.8 2.6 4.6 3.6 6.1 3.8 3.0 4_3 Fartyg 3.2 —2.5 40.3 —l(l.3 —10.3 8.4 8.2 5.2 5.2 Petroleumproduktcr 6.0 15.6 -10.0 — 4.0 — 4.0 17.0 0.7 1.1 1.1 Ovriga ravaror 39.9 2.4 1.6 0.1 0.1 8.8 —0,6 5,8 5.8 Summa varor 304.8 2.5 1.6 3.4 2.6 6.3 3.6 3.6 4,7 Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartemcntct. 3.2 Importen Importvolymen av varor ökade med 6.5 % 1989. Den höga investeringstak- ten i industrin medförde en stor importvolym av insatsvaror. Den privata konsumtionen var mer dämpad 1989 än "1988. och bidrog i mycket mindre omfattning till importökningen. Konsumtionsvaruimporten ökade något mer i värde 1989 än året innan. Personbilsimporten försvagades emellertid kraftigt. Importen av varaktiga konsumtionsvaror steg mest bland konsum- 27

tionsvaror. Under 1990 och 1991 väntas konsumtionen av dessa varor däm- Prop. 1989/90:15() pas, bl.a. beroende på ett ökat hushållssparande. Bilaga 1.1 Importen av bearbetade varor ökade snabbare än den importvägda efter- frågan 1989. Detta innebär fortsatta andelsförluster för den svenska hemma- marknaden. Dessa berodde dels på den snabba relativprisutvecklingen mel- lan hemmamarknads- och importpriser samt ett mycket högt kapacitetsut- nyttjande i industrin. Överhettningen i industrin påverkade naturligtvis pris- sättningen på hemmamarknaden. men medförde också att en ökande andel av efterfrågan täcktes av import. Relativpriserna (hemmamarknadspriserna i relation till importpriserna) på verkstadsvaror. som svarade för 60% av bearbetade varor i fjol, har stigit alltsedan 1983, utom 1987 då en svag ned- gång noterades. Prognoserna för 1990 och 1991 visar en fortsatt högre prisut-

Veckling för hemmamarknadspriserna. Företagen gör vinstmarginalförluster på exportmarknaden, men en del av detta kompenseras genom högre priser

på den svenska marknaden.

Tabell 3:3 Import av varor

Miljarder Volymutveckling, Prisutveckling.

kr. procent per år procent per år

1988 1989 1990 1991 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2 Alt.1 Alt.2

Bearbetade varor 224.3 7.1 4.5 5.0 4.1 3.7 4.7 3.3 4.0 Fartyg 2.5 80.4 0.0 —2.5 —2.5 4.2 6.0 5,1 5,1 Råolja 9,5 9,2 5,1 0,3 0,3 28.7 —3,3 4.3 4.3 Petroleumprodukter 8,4 —6.?. 7.4 4.5 5.2 18.2 —2.5 2.3 2.3 Övriga råvaror 35.9 3.3 —3,5 —0.4 —O.4 3.9 —3.7 5,6 5,6 Summa varor 280,6 6.5 3,7 3,8 3,3 5,4 3,l 3.8 4.3

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I år dämpas aktiviteten i ekonomin påtagligt. vilket leder till en nedväxling av importtillväxten. Importpriset för bearbetade varor stiger med knappt 5 %, varav ca 2 procentenheter är en effekt av att kronan deprecieras mot en konkurrentvägd valutakorg.

Prognosen för råoljepriset (se kapitel 1). innebär sänkta priser för såväl råolja som raffinerade produkter 1990. Importpriset på övriga råvaror totalt sjunker i år.

Metallpriserna väntas vända uppåt igen 1991 då lageravvecklingen är av- slutad och efterfrågan börjat stiga i omvärlden. Tillsammans med ganska Små prisrörelser för de övriga råvarorna och fossila bränslen medför detta importprisökningar på 3,8 % respektive 4,3 % i de olika alternativen.

Dämpningen i efterfrågan totalt 1990 och 1991 bidrar till att importvoly- men endast växer med knappt 4 % i år och nästa år enligt alternativ 1. Den Varma vintern 1990 håller nere förbrukningen av olja i år. Oljeförbrukningen ökar 1991 med antagandet om normaltemperatur nästa år. Den lägre löneni- vån i alternativ 1 indikerar lägre kostnader och räntor vilket ger mindre ne- gativ utveckling för framför allt industriinvesteringarna och en klart bättre exportutveckling. Dessa komponenter drar upp importefterfrågan på bear- 28

Bilaga 1.1

betade varor. I alternativ 2 utvecklas investeringar och export sämre medan importen hålls uppe av en snabbare uppgång i den privata konsumtionen.

3.3. Bytesbalansen

Underskottet i bytesbalansen har stadigt ökat de senaste åren. men år 1989 blev försämringen den hittills största under 80-talet då underskottet växte till drygt 33 miljarder kronor. Försämringen fortsätter i hög takt under 1990 och 1991. Flera poster i bytesbalansen förklarar denna utveckling.

Trots att exportvolymen utvecklats i långsammare takt än importvolymen. visar handelsbalansen alltjämt överskott i löpande priser. Detta är resultatet av att exportpriserna stigit påtagligt snabbare än importpriserna. Räknat i volym (1985 års priser") visar handelsbalansen ett underskott på nära 13 mil— jarder för "1989 och det växer till drygt 19 miljarder i år. Den negativa trenden bromsas nästa år med en lägre importvolymökning, men underskottet i fasta priser ligger kvar på den höga nivån. ' Handelsbalansen i löpande priser försämrades under 1.989. särskilt i slutet av året. Överskottet i varuhandeln blev 15.8 miljarder kronor, ca 4 miljarder sämre än vad vi tidigare räknade med. Försämringen i handelsbalansen för- klaras delvis av den avtagande exportprisutvecklingen relativt importpri- serna. Det hårdnade konkurrensläget sätter press på exportpriserna för att bromsa rnarknadsandelsförlusterna. Prisutvecklingen var också svag för en rad branscher. framför allt för skogs-. järn- och stålindustrin. men även för verkstadsindustrin under andra halvåret 1989. Prisdämpningen inverkar ne- gativt på Sveriges bytesförhållandc (terms of trade). som därmed ger mindre draghjälp till handelsbalansen. Förutom det minskade bidraget från en posi- tiv terms of trade var varucxportens volymökningen mindre än hälften så stark som den för importen. Den svaga exportutvecklingen beror till stor del på exportindustrins försämrade konkurrenskraft. ogynnsamma produktsam- mansättning och marknadsinriktning mot länder med låg efterfrågetillväxt.

Under 1990 och 1991 räknar vi med en mindre skillnad mellan export och importprisökningen för varor totalt. Den dämpade exportprisökningen, fortsatt svag exportvolymökning. men även en försvagad import ger ett han- delsbalansöverskott på 12 miljarder kronor 1990. Nästa år blir det knappt 11 miljarderi alternativ 1 och 1.2 miljarder i alternativ 2. I det senare alternati- vet är det framför allt ett högre importpris för bearbetade varor som förkla- rar skillnaden mellan alternativen, trots en lägre importvolym.

Underskottet i tjänstebalansen ökade till 9.9 miljarder kronor 1989. och fortsätter att stiga något under prognosperioden. Utvecklingen förklaras till största delen av en försämring i resevalutanettot medan sjöfartsnettot samt övriga transporter visar fortsatt överskott. Resevalutautflödet ökade under hösten 1989 samtidigt som inflödet minskade. Resevalutanettot faller ytterli- gare 1990 och 1991. En bidragande orsak är den relativt höga svenska infla- tionen samt höjd moms på turisttjänster.

Posten övriga tjänster försvagas måttligt och ger ett underskott på 6.1 mil- jarder 1991. Mot slutet av 1989 dämpades exporttillväxten av de tjänster som är kopplade till varuhandeln. som licenser. provisioner. tekniska tjänster m.m. Det kan också. som avmattningen i varucxporten. sättas i samband

Diagram 3:4 'l'jänste- och transfereringsbalans Miljarder kronor

—10

—20

—30

_ _- _ _ _ _ _ _ _- _ _ _ _ _ _- _- _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

—40

—50

—60 1987 1988 1989 1990 1991

med exportfi'iretagens försämrade konkurrenskraft och minskade marknads- andelar.

Utvceklingen för avkastning på kapital svarar för den största delen av ök- ningen i bytesbalansunderskottet. Medan avkastningsnettot visade ett un- derskott på knappt 20 miljarder under åren 1985—1988 inträffade en mar- kant försämring 1989 till ett underskott på knappt 27 miljarder (diagram 314). Även "1990 och 1991 väntas underskottet i avkastningsnettot växa kraf- tigt (tabell 35).

Det är räntebetalningarna till utlandet som förklarar underskottet i av- kastning på kapital. Skuldstocken till utlandet har vuxit i takt med det ökade bytesbalansunderskottet samt direktinvesteringar utomlands och köp av ut- ländska aktier. Den internationella räntenivån steg dessutom med ca 2% 1989. vilket också ledde till större räntebetalningar.

Utdelningsnettot för aktier och direktinvesteringar gav ett överskott på 2 miljarder 1989, en minskning med en halv miljard från 1988. Utdelningsnet— tot förbättras något över prognosperioden. men utdelningen är ändå mycket liten i förhållande till storleken på de svenska direktinvesteringarna utom- lands och den avkastning de genererar i svenska dotterbolag utomlands. Större delen av vinsten återinvesteras i utlandet och återförs således i mycket liten omfattning till Sverige. Fastighetsinvesteringarna genererar dessutom små utdelningar. Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinvesteringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinveste- ringar i fastigheter utomlands brutto mer än ft'ördubblades det året. till 12.5 miljarder kronor. Direktinvesteringar i produktionsbolag utomlands brutto uppskattas grovt till ca 18 miljarder kronor samma år.

Riksbanken undersöker under våren de återinvesterade vinstmedlens om- fattning avseende 1987 och 1.988. Resultatet av undersökningen rapporteras i maj 1990. lndustridepartementet har gjort beräkningar på de utländska dotterbolagens återinvesterade vinstmedel för en grupp svenska storföretag.

Prop. 1989/902150 Bilaga 1.1

. Tjönstebolons

E Avkastning pö kopitol

U| Tronsfereringor

Företagsgruppen svarar för ca 40 % av Sveriges varucxport. 30 % av indu- Prop. 1989/902150 strisysselsättningen och hela 75 % av de svenska företagens totala utlands- Bilaga 1_1 sysselsättning. Behållna. återinvesterade vinstmedel i koncerngruppens ut- ländska dotterbolag uppgick 1988 till hela 62 % av vinsten (efter skatt) i den utländska koncerndelen eller 6.9 miljarder kronor (tabell 3z4). Under de se- naste åren har återinvesteringarnas omfattning växt. De multinationella företagens verksamhet har under en längre tidsperiod förskjutits mot ut- landet. Expansionen av den utländska koncerndelen ger inte längre en själv- .klar draghjälp till den svenska delen och ekonomin. Detta illustreras inte minst av storföretagens krympande andel export från Sverige av deras totala utlandsförsäljning (diagram 35).

Tabell 3:4 Årsresultat (efter skatt), utdelning och behållna ("återinvesterade") vinstmedel i en grupp svenska storföretags utländska koncerndelar Miljoner kr.

1985 1986 1987 1988 A. Redovisat årsresultat - 5 556 5 280 9 241 9 824 B. Utdelning 2 923 3 374 3 740 2 900 C. Återinvestcrad vinst 2 633 1 906 5 501 6 924 D. C i % av A 48 38 60 62

Anm: Bearbetning av industridepartementet av material från statistiska centralbyrån över 17 svenska storkoncerner. Uppgifterna för 1988 avser endast 15 koncerner. Asea och Swedish Match ingår inte detta år. Källor: Industridcpartementet och statistiska centralbyrån.

Diagram 3:5 Exportens andel av total utlandsförsäljning. 17 svenska storkoncerner Procent

45

40

35

30 19781979 19801981 1982 198519841985198619871988

Källor: Industridepartementet och statistiska centralbyrån. 31

Transfereringsnettot i bytesbalansen försämrades relativt kraftigt under 1989, till ett underskott på 12,7 miljarder kronor. Underskottet ökade med 3 miljarder då offentliga transfereringarna till u-Iänder steg kraftigt. Dess- utom växte de privata utbetalningarna i form av migrationsvaluta, skade- stånd, arv m.m. En motsvarande ökning i transfereringarna från Sverige väntas emellertid inte. varken i år eller 1991.

Tabell 3:5 Bytesbalans Miljarder kr.

1988

Bcarbctadc varor Råolja o petroprod. Ovriga råvaror Fartyg Korrigeringspost

u—AUJ

COQ—N'—

Handelsbalans

N

1 b—lu ooo Nl &RNNOO b)

Sjöfartnetto Ovriga transporter Ecsevaluta Ovriga tjänster

| _

Tjänstebalans

I ,...

Avkastning på kapital Transfereringar

l ..

Bytesbalans Andel av BNP

»

't—J— 'so'oo oo oooxb— & c'xt'o'oa

1989

27.1

1990 1991 Alt.1

.'_. Cx]

__|—|| OO—

'_ ” EMO.—= . . . . & —-ooowo on socce—

ut

| _

sa MN XI'JI

's ?? »ooo

Källor: Statistiska centralbyrån. riksbanken och finansdepartementet.

—72,4

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.1

'.») lx)

Bilaga 1.1

4 Industrin

Den för Sverige historiskt långa högkonjunktur för industrin. som satte fart i början av 1983 vände nedåt under 1989. Avmattningen blev överraskande snabb mot slutet av året.

Kapacitetsutnyttjandet i industrin nådde den rekordhöga nivån på drygt 91.19”?- första kvartalet 1989. Fjärde kvartalet hade det minskat med nära två procentenheter. Genom omfattande investeringar under året höjdes pro- duktionskapaciteten. men utnyttjandet av denna minskade. Orsaken var inte enbart problemet att rekrytera arbetskraft. En annan viktig orsak var minskad orderingång för en växande andel företag. Särskilt massa- och pap- persindustrin. järn- och stål- samt transportmedelsindustrin mötte minskad efterfrågan under andra halvåret 1989. från exportmarknaden. Efterfrågan från hemmamarknaden steg svagt under 1989. men dämpades i början av 1990.

Så sent som i september i fjol uppgav mer än hälften av industriföretagen att det främst var bristen på produktionsfaktorcr som begränsade produktio- nen. I början av året angav 2/3 av företagen istället efterfrågeläget som främsta hindret.

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter gjorde att färdigvarula— gren ökade under andra halvåret 1989. I massa- och stålindustrin drogs pro- duktionstakten ned. Därmed minskade behovet av arbetskraft. Andelen företag med brist på arbetare minskade markant under fjärde kvartalet 1989. men arbetskraftsbristen var fortfarande omfattande i början av 1990. Första kvartalet i år angav nära hälften av industriföretagen att de hade brist på yrkesarbetare och en fjärdedel tekniska tjänstemän.

Industriproduktionen steg med 2,3 % under 1989. en klart lägre ökning än väntat. 1988 uppgick den till 3 %. Trots skillnaden mot 1988 med dess produktionsbortfall till följd av arbetsmarknadskonflikten i början av året blev produktionstillväxten klart långsammare 1989. Försvagningen kom främst under andra halvåret då produktionen minskade med 1,6 %- jämfört med första halvåret.

Tabell 4:l Industriproduktion Procentuell volymförändring

1987 1988 1989 1990 1991

_ Alt.1 Alt.2 Basindustri 3.6 0.9 1.8 —1.1

Verkstadsindustri exkl. varv 1.5 3.7 4.8 0,3 ()vrig industri 3.5 3.0 —0.4 1.6 .. .. Industri, totalt 2,6 3,0 2.3 0,6 1.2 0.6 .:lrmz: Basindustri omfattar gruvor. sågverk. massaindustri. pappersindustri samt järn-. stal- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop. 1989/901150

l'-"ör verkstadsindustrin exklusive varv. som svarar för närmare hälften av Prop. 1989/901150 industrins förädlingsvärdc. steg produktionen kraftigt i fjol. med 4.8 %. För Bilaga 1.1 massaindustrin steg den med knappt 0.4 (???. För järn- och stålindustrin mins- kade den med nära 1 (F?-. I varvsindustrin föll produktionen markant.

Konjunkturnedgången för industrin väntas fortsätta under 1990 och 1.991. En viss återhämtning för massa- samt järn- och stålindustrin katt komma i år och nästa år. men för transpt'ntmcdclsindustrin blir aktiviteten fortsatt däm- pad. För industrin totalt blir efterfrågan. både från export- och hemmamark- naden. svag 1990 och industriprmluktionen ökar med bara 0.6 %. I alterna- tiv 1 för 1991 ökar den till 1.2 0". Med en högre kostnadsutveckling stiger industriproduktionen med 0.6 % nästa år.

Den snabba försämringen i verkstadsindustrins konkurrensläge får ome- delbara effekter på produktionen. Företagen försöker hålla prisökningstak- ten nere. men eftersom kostnaderna stiger. pressas marginalerna. Utrymmet för investeringar minskar. Företagen tappar ytterligare marknadsandelar. både på hemma- och exportmarknaden. Verkstadsproduktionen växer knappast i år och ökar till omkring 1 % i alternativ 1 för 1991. I alternativ 2 blir det närmast nolltillväxt i verkstadsproduktionen.

Diagram 4:l lndustriproduktion '.f-t -utveckling t'ranf öregående år

19711973197519771979198119831985198719891991

Anm: I diagrammet visas alternativ 1. För alternativ 2. se tabell 4:l. Källor: Statistiska centralbyrån och fimmsdepartementet.

Ett sätt att mäta lönsamheten i industrin är att räkna fram brutroövers/(orm. dvs. hur mycket som återstår av förädlingsvärdct då lönekostnaderna räk- nats bort. Vinstutvecklingen mäts med bruttoöverskottets andel av föräd-' lingsvärdet. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kost- 34 nad.

Bilaga 1.1

Räntabiliteten i industrin låg på en historiskt hög nivå efter devalvering- arna 1981 och 1982. Vinstandelen. dvs. driftsövcrskottet brutto som andel av förädlingsvärdet. steg med ca 11 procentenheter mellan 1981 och 1984. Därefter var den oförändrad mellan 1985 och 1987. och föll 1988 och 1989 med sammanlagt ca 3 procentenheter. tabell 412. Under 1990 hamnar indu- strin på ungefär samma kostnadsnivå som 1982. Företag tvingas hålla till- baka sitta prisökningar för att försvara sina marknadsandelar. Det får direkt effekt på industrins lönsamhet. som nu snabbt försämras i år och nästa år. Bruttoöverskottsandelen beräknas falla med ytterligare drygt 2 procenten- heter mellan 1989 och 1990. Den blir ungefär oförändrad i alternativ 1 för 1991. men faller med omkring 3 procentenheteri alternativet med högre lö- neökningar.

Lönsamhetsutvecklingen efter devalveringarna i början av 1980-talet var mest gynnsam för storföretag och varierade mellan olika branscher. Först under andra halvåret 1989 märks ett trendbrott för en stor del av de industri- företag som haft en hög vinstutveckling under de senaste åren. Större delen av transportmedelsindustrin redovisar negativt resultat för andra halvåret 1989. vilket väger tungt för industrins lönsamhet totalt. Resultatet blev också sämre för massaindustrin. Några storföretag, som t.ex. Asea, Ericsson och SKF noterade visserligen höga vinstökningar i sina delårsrapporter för andra halvåret 1989. men sammantaget ser vi en lönsamhetsförsämring för industrin 1989.

Lönsamhetsncdgången 1990 blir påfallande utbredd. Försämringcn för den totala industrin speglar väl det mer utpräglade. trendmässiga fall som skedde för verkstadsindustrin sedan toppåren 1984—1985, då vinstandelen uppgick till ca 30 % I år väntas verkstadsindustrins vinstandel ligga knappt en procentenhet över 1982 års nivå. ca 22 %.

Transportmedelsindustrin missgynnas av både kostnadsutvecklingen och den krympande bilmarknaden. både i Sverige och på viktiga exportmarkna- der. som Norden och USA. Skogsindustrins vinstandel steg 1989. trots en klar lönsamhetsförsämring under andra halvåret. Helårsförbättringen kom- penserade emellertid det negativa bidraget från verkstads- och övrig industri till lönsamheten i industrin totalt. Denna gynnsamma inverkan försvinner i år för bl.a. massaindustrin och metallverkcn. Endast sågverkens lönsamhet förbättras 1990.

Utvecklingen 1991 är avhängig förändringen i timlönerna. Industrins ar- betskraftskostnader väntas öka med ca 5 % i alternativ 1 för 1991 . respektive nära 10% i alternativ 2. Produktpriserna ökar däremot i klart lägre takt än föregående år, vilket gör att marginalerna krymper.

1 alternativ 1 kan höjningen av produktpriserna bli mindre utan att lön- samheten faller ytterligare under 1990 års nivå för både vcrkstadsindustri och övrig industri. De lägre produktpriserna håller efterfrågan och produk- tion uppe. Lönekostnaderna per producerad enhet ökar också mindre ge- nom en snabbare produktivitetstillväxt. Basindustrins lönsamhet minskar emellertid i det alternativet till följd av det pressade prisläget och begränsade avsättningsmöjlighcter utomlands. Den fortsatta försämringen i basindu- strins lönsamhet 1991 sätter därmed sin prägel på industrins lönsamhet totalt i alternativ 1.

Bilaga 1.1

I alternativ 2 försämras basindustrins lönsamhet ytterligare. Nedgången i lönsamhet fortsätter även för verkstadsindustrin och den övriga industrin, delvis genom fi'irsvagad konkurrenskraft. Vinstandelen 1991 blir därmed den lägsta sedan 1981.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser. marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentucll förändring

1987 1988 1989 1990 1991

Alt. 1 Alt.2 Insatskostnad 3.7 6.1 7.8 3.4 4.1 4.9 Lönekostnad' 4.6 8.5 9.1 7,4 2.9 8.2 Sutnnta rörlig kostnad 4.1 6.9 8.2 4.6 3.7 61 Produktpris 4.1 6.1 7.7 3.8 3.6 4.4 Marginal 0.0 —0,7 —0,5 —0.8 —0,1 —l ,5 BruttoöverskottsandeF 30.4 28.6 27.5 25.3 25.2 22.0

' Lönekostnad per producerad enhet. - Som andel av förädlingsvärdet. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderiet och varv. Källor; Statistiska centralbyrån. ktmjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 4:25 Industrins bruttoöverskottsandel Procent av förädlingsvärdet

50

30 - - industri "

—20 1971 19731975197719791981 19831985198719891991

Aum: Uppgifterna avser industri exkl. pertroleumraffinaderier och varv. Punkterna för l99l avser alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop. 1989/902150

Bilaga 1.1

5 Arbetsmarknaden

Den överhettning på arbetsmarknaden som tydligt framträdde 1.988 kvar- stod under 1989. Arbetslösheten fortsatte att sjunka och trots att sysselsätt- ningen ökade kraftigt var arbetskraftsbristen besvärande.

Under vintern har allt klarare tecken kommit som tyder på en avmattning på arbetsmarknaden. Antalet nyattmälda platser stiger inte längre utan har det senaste kvartalet säsongsrensat tenderat att minska. Speciellt inom till- verkningsindustrin är nedgången tydlig. Även antalet kvarstående lediga platser. som är ett mått på graden av arbetskraftsbrist , har varit något mindre under hösten och vintern jämfört med motsvarande period ett är tidigare. Statistiken från AMS är dock något osäker pga en statistikomläggning. I konjunkturinstitutcts septemberbarometer angav 62 % av företagen inom tillverkningsindustrin brist på yrkesarbetare. I december hade motsvarande siffra sjunkit till 54% och i mars till 45 %. Länsarbetsnämndernas vårrap- porter 1990 var betydligt mer reserverade i sina arbetsmarkttadsutsikter än motsvarande höstrapporter 1989. Detta ger en samlad bild av att trycket på arbetsmarknaden gradvis håller på att lätta.

Den svaga produktivitetsutvecklingen bidrar dock till att bristen på arbets- kraft kommer att finnas kvar inom många områden.

I prognosen väntas sysselsättningsökningen bli markant lägre 1990 och 1991 jämfört med åren tidigare. Även tillväxten på utbudssidan avtar något 1990 men framförallt 1991. Arbetslösheten väntas stiga under hösten 1990 så att den uppgår till 1.6 % 1990 räknat som årsgenomsnitt. 1991 väntas arbets- lösheten fortsätta att växa så att den i alternativet med fortsatt stora löneök- ningar blir 2.3 %. I alternativet med nedväxling av löneökningstakten väntas sysselsättningen bli något högre. Arbetslösheten blir då 2.0 %- i årsgenom- snttt.

Ökningen av antalet sysselsatta var 67 000 om man jämför årsmedelvärdena för 1989 och 1988. Därmed var tillväxten t.o.m. något kraftigare än 1988. Inom loppet av bara två år har därmed sysselsättningen stigit med närmare 130 000 personer. Enligt nationalräkenskaperna ökade antalet arbetade tim- mar tned 1,5 ('(- under 1989. Då antalet sysselsatta ökade med 1, % innebär detta att den faktiska medelarbetstiden sjönk med 0.1 %. Detta är emeller- tid enbart en effekt av att 1989 hade färre arbetsdagar än 1988. Om hänsyn tas till dessa kalendariska effekter ökade antalet arbetade timmar med 2.1 % dvs. medelarbetstiden steg med 0.5 %.

Sysselssättningsexpansionen under 1989 skedde till största delen inom nä- ringslivet. Av expansionen i antalet sysselsatta föll nästan 90 % på näringsli- vet.

Industrins sysselsättning steg relativt kraftigt under perioden 1984—1986. Under de tre senaste ären har expansionen varit mera dämpad och varit av storleksordningen en halv procent per år. Under 1989 ökade industrisyssel- sättningen under första hal året för att sedan i det närmaste stagnera under andra halvåret. I prognosen väntas inte heller industrisysselsättningen ex— pandera under de närmaste åren. Risken är istället uppenbar att många före-

Bilaga 1.1

'l'abell S:] Arbetsmarknad 'l'usental personer (i åldrarna 16—64 ar)

Nivå Förändring från föregående år 1989 1988 1989 1990 1991 Alt.1 Alt.2 Sysselsättning: Jord- och skogsbruk 159 3 — 9 —3 —3 —- 3 Industri 1 025 5 7 —2 —2 —10 Byggnadsverksamltet 290 3 11 4 —2 — 5 Privata tjänster 1 618 42 52 24 17 17 Kommunal verksamhet 1 182 20 8 13 10 3 Statlig verksanthet 192 — 7 — 2 —2 —2 — 2 Totalt 4 466 60 67 33 18 0 Arbetskraften 4 527 49 56 47 33 33 Arbetslöshet. 61 —12 —11 14 15 33 '72- av arbetskraften 1.4 1.6 1.4 1.6 2.0 2.3

Källor: Statistiska centralbyran (AKU) och finansdcpartementet.

tag kommer att få uppleva en hård vinstpress om löneökningarna fortsätter i nuvarande takt. Några drastiska effekter på industrisysselsättningen väntas dock inte. Industriproduktionens utveckling var 1989 konsistent med syssel- sättttingsutvecklingen. d.v.s. en måttlig tillväxt första halvåret följt av stag- nation ttnder andra halvåret. Under 1990 och 1991 väntas en mycket svag ökning i indttstriproduktionen. knappt 1 % årligen. Detta innebär en pro- duktivitetsökning på ca 1.5 [.fi-. En minskad överhettning på arbetsmarknad bör leda till en ökad produktivitet genom stabilare personalförhållanden. 1 motsatt riktning verkar det förhållandet att produktionsinskränkningar sker snabbare ätt neddragningar i sysselsättningen vid vikande avsättningsmöjlig- heter.

Sysselsättningen inom bygg/zadsverksamheten har stadigt ökat de senaste åren under den starka byggkonjunkturen. Enligt AKU accelererade tillväx- tctt i antal sysselsatta under 1989. Tydligt är att löneutvecklingen för bygg- nadsarbetare möjliggjort en rekrytering av tidigare verksamma i branschen som lämnat yrket under perioden av minskat byggande i Sverige. Trots den stora ökningen i sysselsättning har bristen på arbetskraft varit utpräglad. Un- der hösten och vintern har dock balansen på byggarbetsmarknaden varit nä— got bättre. Detta kom bl.a. till uttryck i konjunkturinstitutets byggbarom-e- ter där bristtalen på yrkesarbetare sjönk tämligen kraftigt i såväl december sont mars. fortfarande är dock bristalen höga. Den starka tillväxt i bygg- nadsverksamheten som kännetecknat de senaste åren väntas nu brytas (se kap 8.4). Därmed kommer sysselsättningen att stagnera och under 1991 t.o.m. minska.

Den privata Ijiinsteseklorns sysselsättningsexpansion fortsatte även under 1989. Tillväxten blev t.o.m högre än under 1988 och på två år har därmed ökningen varit närmare 100 000 personer. Sysselsättningsexpansionen väntas under 1990 och 1991 dämpas. Stora delar av sektorn går i början på 1990- talet in i ett lugnare skede efter en mycket expansiv utveckling under andra hälften av 198t'l-talet. Detta gäller t ex varuhandeln, restaurang- och hotell- sektorn och även delar av finanssektorn. Skattereformens momsbrcddning

Bilaga 1.1

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Arlig procentuell förändring

1987 1988 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2

Näringslivet

Produktion 3.7 2,8 2 7 0.8 1,1 0,6 Sysselsättning 1.7 1.9 1 6 0.2 0.1 —0,2 Produktivitet 2.0 0.9 1 I 0.6 1_() (LS, Industri

Produktion 2.6 3.0 2.3 0.6 1.2 0.6 Sysselsätting 1.5 1.6 0.6 —0.4 —0,5 --1 _| Produktivitet 1.1 1,4 1,7 1.0 1.7 1.7 Privata tjänster

Produktion 5.1 3.4 2.9 0.7 1.5 1.1 Sysselsättning 2.8 2.8 2.6 0.5 0.8 . Produktivitet 2.3 0.7 0.3 0.2 0.7 0.4 Offentliga tjänster .

Produktion 0.8 0.8 1.4 1.1 0.8 0.2 Totalt

Produktion 2.7 2.3 2.3 0.8 1.0 0.5 Sysselsättning 1.4 2.4 1.5 0.4 0.3 —0.1 Produktivitet 1.4 —0.1 0.7 0.4 0.7 0.6

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

bidrar i viss mån till denna utveckling men ocksa den låga konsumtionstill- växten under 1989 och 1990. Mot bakgrund av detta väntas sysselsättningök- ningen stanna vid ca 20 000 personer såväl 1990 som 1991.

Under den långvariga högkonjunkturen i slutet av 1980-talet har syssel- sättningen i den kommunala sektorn ökat relativt långsamt jämfört med de- cenniets första hälft. Medan sysselsättningen i genomsnitt steg med 28 000 personer under perioden 1980—1985 var motsvarande ökning bara ca 10 000 personer under åren 1986—1989. Kommunerna har haft svårt att kunna kon- kurrera om personalen i den heta arbetsmarknadssituationen. När nu arbets- marknaden blir något svalare och pcrsonalbristen inom vård och barn- och äldreomsorg är stor på många håll öppnas möjligheter för kommunerna att öka sysselsättningen i något snabbare takt än de senaste åren. Det kommu- nala skattestoppet kommer etnellertid göra kommunernas ekonomiska si- tuation ytterst anSträngd varför någott större sysseIsättningsexpansion inte är möjlig. I höglt'incalternativet 1991 får kommunerna extra stora ekonomiska svårigheter vilket påverkar rekryteringsmöjligheterna.

1990 väntas antalet genomsnittligt sysselsatta personer öka med ca 35 000. dvs. en halverad ökning jämfört med 1989. Denna ökning är till stor del en följd av utvecklingen under 1989. Under loppet av 1990 blir sysselsättnings- expansionen betydligt lägre än 35 000 men ökningen under senare delen av 1989 ger effekter på skillnaden i årsmedeltal. Under 1991 väntas sysselsätt- ningen stagnera helt i höglönealternativet. Konjunkturnedgångens effekter slår då starkare även på sysselsättningen. Minskningen kommer främst inorn industri och byggsektorn medan ökningarna inom den privata tjänstesektorn och den kommunala sektorn blir mycket måttliga.

Antalet arbetade timmar väntas 1.990 öka med endast 0.4 '.!-i. Den svaga utvecklingen av produktionen i höglönealternativet under 1991 gör att anta-

let arbetade timmar kommer att stagnera helt. Detta innebär att medelar- betstiden i stort sett blir oförändrad både 1990 och 1991. Bakom detta ligger en rad motverkande faktorer. Potentialen för de s.k. dynamiska effekterna av marginalskattcsänkningen bedöms vara relativt stor. Konjunkturläget in- nebär doek att efterfrågan på arbetskraft utgör en stor begränsning för möj- ligheterna att realisera en önskad expansion av medelarbetstiden. Anpass- ningen till det nya skattesystemet kommer också att vara utdragen över en längre tidsperiod. Reformen avseende de två första dagarna av den sjätte semester-veckan bidrar till att medelarbetstidcn inte ökar.

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1989 äterspeglades även i en på- taglig uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en snabb tillväxt av utbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16—64 är) som deltogi arbets- kraften steg med 0.5 procentenheter till 84.5 % och antalet personer i arbets- kraften ökade med 56 000. Denna ökning förklaras till ungefär lika stor del av befolkningsmässiga faktorer som av förändringar i arbetskraftsdeltagan- det. Befolkningen i åldrarna 16-64 år ökade med ca 34 000 om man jämför ärsgenomsnitten mellan 1989 och 1988.

Under 1988 var nettoinvandringen till Sverige ca 29 000 personer. 1989 var denna siffra betydligt högre. närmare 46 000 personer. Uppskattningsvis är ca 75 f,"?- av denna invandring personer i yrkesverksamma åldrar. Detta är den klart högsta nettoim'andringen under hela 1980-talet. Man måste gå till- baka till är 1970 för att finna högre siffror. En stor del av invandrarna är flyktingar som först efter en längre tidsperiod kommer ut på arbetsmarkna- den.

Under 1989 ökade arbetskraftsdcltagandet särskilt starkt bland ungdoms- gruppcrna. För den yngsta åldersgruppen. 16—19 är. steg arbetskraftstalcn 1988 efter en lång nedgångsperiod. 1989 fortsatte denna utveckling i ökad takt. För åldersgruppen 20—24 år syns en likartad utveckling med den skill— naden att uppgången i arbetskraftsdeltagande var något mindre 1989 än 1988. Den stora efterfrågan på arbetskraft gör att fler väljer att förvärvsar- beta vid sidan av gymnasie- och högskolestudier. Konstruktionen av studie- medelsystemet medför dock höga marginaleffekter vilket dämpar effekten på det totala arbetskraftsutbudet.

Tabell Sz3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmcdeltal 1989 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år 1989 1986 1987 1988 1989 1990

16—19 är. män 48.1 —0.2 —2,6 0.6 2,7 1.0 kvinnor 51.3 —2.2 —1.1 1.1 1.8 1.0 20—24 är. män 88.0 —1.3 —1,1 2,3 0,8 0,8 kvinnor 82.0 —0.1 —1,8 0,9 1,1 0.0 25—5-1är. män 95,1 0.1 —0,1 0,0 0,4 0,2 kvinnor 91,0 0,9 0,1 0,4 0.2 0.2 55—64 är. män 74,8 —0.5 1,0 0,0 —().1 0.5 kvinnor 64.3 1,5 2,7 0.6 —0.4 0.5 Totalt 84,5 0,3 0,1 0,6 0,5 0.3 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU). konjunkturinstitutet. finansdepartmentet.

Under 1990 förutses arbetskraftsdeltagandet fortsätta att öka i ungdoms- Prop. 1989/902150 grupperna och bland de äldre. Totalt väntas det relativa arbetskraftstalet öka Bilaga 1.1 med 0.3 procentenheter 1990. 1 det förhållandevis svalare arbetsmarknadslä- get 1991 väntas uppgången stanna vid 0,1 procentenheter. Invandringen vän- tas under året totalt up gå till ca 40 000. Detta är alltså något lägre än under 1989 men dock en historiskt sett hög nivå.

Sedan 1986 omfattar de månatliga arbetskraftsundcrsökningarna inte per-

soner som är 65 år eller äldre. För gruppen mellan 65 och 74 år görs emeller- tid ett specialundersökning under fjärde kvartalet varje år. Enligt denna un- dersökning dcltog fjärde kvartalet 7.9 000 pcrsoneri åldrarna 65-74 år i ar- betskraften. Detta motsvarade 9.3 '.'2- av befolkningen i dessa åldersgrupper. Antalet män var ungefär dubbelt så stort som antalet kvinnor. vilket innebär att 13.5 '7? av männen och 5.8 % av kvinnorna ingår i arbetskraften. Ök- ningen jämfört med 1988 är 5 000 personer eller 0.5 % uttryckt som arbets- kraftsandel. Mellan 1987 och 1988 steg antalet personer mellan 65 och 74 är i arbetskraften med 10000. Merparten av de sysselsatta i dessa åldersgrupper är egna företagare men den stora uppgången under 1988 gällde i första hand anställda. Utvecklingen 1989 var något överraskande den motsatta. Antalet företagare i mätningen ökade med 9 000 medan antalet anställda minskade med 4 000.

5.4. Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den genomsnittliga arbetslösheten under 1989 uppgick till 1.4 % av arbets- kraften. l antal personer motsvarar detta 61 000. Nedgången var därmed 11 000 jämfört med 1988. 1983 nåddes en topp i arbetslösheten på 29% (korrigerat AKU). Därefter har alltså arbetslösheten mer än halverats. Un- der första halvårct 1989 fortsatte den långa perioden av stadigt sjunkande arbetslöshet. Den tendens till något dämpad efterfrågan på arbetskraft som

Diagram 5.1 Arbetslöshet Procent. såsongrensade kvartalsdata 3.5

1976 1978 1980 1982 -1984 1986 1988 1990

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU). - 41

Bilaga 1.1

kunnat skönjas under hösten och vintern har hittills inte slagit ut i någon ök- ning i arbetslösheten. Säsongsrensat har nu arbetslösheten legat stilla kring 1.4 % under den senaste 12-månadersperioden. dvs. även första kvartalet 1990.

Arbetslösheten fortsatte 1989 att minska i hela landet. En viss regional utjämning har skett i den meningen att nedgången varit relativt sett större i län med hög arbetslöshet. När nu sysselsättningutvecklingen stagnerar är det dock troligt att arbetslösheten först kommer att börja stiga i dessa län.

Tabell S:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandcl av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1983 1984 19 5 1986 1987 1988 1989 G.";

16— 19 år 9.2 4.3 4.1 3.6 3.6 3.1 3.1 20—24 år 5.7 5.5 5.3 5.1 4.4 3.4 2.9 25—54 är 2.2 2.0 1.8 1.7 1.4 1.2 1.0 55—64 är 2.4 2.8 2.5 2.1 1,9 1.6 1.2 Totalt 2,9 2,6 2.4 2.2 1,9 1.6 1,4

Anm: Siffrorna för åren 1983—1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU.

Källor: Statistiskacentralbyrån. konjunkturinstitutet och fimmsdepartementet.

Antalet latent arbetssökande — dvs. personer som i arbetskraftsundersök- ningarna uppger att de kan och vill arbeta men av olika skäl inte aktivt söker arbete och därför inte räknas in i arbetskraften som arbetslösa — var 1987 50 000. 1988 sjönk antalet med hela 15 (100 medan minskningen 1989 endast var 1 000. Första kvartalet 1990 noterades en ökning jämfört med första kvartalet 1989. Samma mönster har antalet personer som är undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl uppvisat. Även här är antalet högre under första kvartalet 1990 än under motsvarande period 1989. Ökningar av dessa kate- goricr brukar också normalt föregå en ökning av den öppna arbetslösheten. Problemet med deItidsarbetslösheten finns i första hand inom den kommu- nala sektorn men också inom handeln. Arbetsmarknadsmyndigheterna har genom diskussioner och överenskommelser med kommuner och landsting sökt komma tillrätta med detta. Någon förbättring det senaste året har inte uppnåtts.

Arbetslösheten i åldrarna 20—24 är har de senaste åren minskat markant. 1989 var denna 3.0 % jämfört med t.ex. 5,1 % 1986. 1 den yngsta gruppen. 16— 19 år. var arbetslösheten lika stor 1989 som 1988. Det är här dock viktigt att notera att ungdomslagen nu nästan försvunnit.

Även reduceringen i arbetslösheten för åldersgruppen 55—64 har varit stark de senaste åren. En viss uppgång i arbetslösheten för denna grupp har emellertid registrerats under första kvartalet 1990. Urvalet i AKU är dock för litet för att man ska kunna dra några större slutsatser av detta.

Den svaga utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten kom- mer att öka under hösten 1990. Under 1991 fortsätter denna utveckling. Ar- betsmarknaden hotar då att vika på bred front. Kostnadsutvecklingen gör att industrins konkurrenskraft nu försvagats så mycket att effekterna pä syssel- sättningen börjar bli kännbara. Stora delar av privata tjänstesektorn stagne- rar samtidigt som den kommunala ekonomin inte klarar att suga upp arbets-

kraft i någon större utsträckning. 1 höglönealternativet väntas arbetslöshe- Prop. 1989/903150 ten bli 2,3 % i ärsmedeltal 1991. Detta innebär dock att arbetslösheten vid Bilaga 1.1 slutet av 1991 överstiger 2,5 %. Antalet arbetslösa skulle då vara ca 120 000 personer. Detta trots att semesterreformen stramar ät arbetskraftsutbudet 1991.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental. genomsnitt per år

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Sysselsättningsskapande

åtgärder 59 93 67 53 40 29 18 — beredskapsarbete 59 41 24 19 17 14 10 — ungdomslag 31 31 24 18 10 5 rekryteringsstöd 21 12 10 6 5 3 Arbetsmarknads- utbildning (AMU) 38 37 33 34 36 40 37 Företagsutbildning 1 5 2 3 4 3 4 Åtgärder för arbetshandikappade2 66 68 72 79 82 84 87 Totalt 168 200 175 170 161 156 146

' Utbildning vid permitteringshot. flaskhalsutbildning m.m. 2 Samhall, lönebidrag. arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken lagts om så att de ut- budsinrikade åtgärderna har fått ökad omfattning. Detta innebär t.ex. ökad omfattning av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av platsförmedlingen. Samtidigt har de sysselsättningsskapande åtgärderna kraftigt minskat. Vid årsskiftet fanns endast ca 9000 personer i beredskaps- arbeten. Antalet personer i speciella program för arbetshandikappade har fortsatt att öka under 1989. Däremot minskade antalet personer i arbets- marknadsutbildningen (AMU) efter att under flera år i rad ha ökat. ! prog- nosen görs ett rent tekniskt antagande om en oförändrad nivå av de arbets- marknadspolitiska åtgärderna.

6 Löner och konsumentpriser . Prop. 1989/90:150

Bilaga 1.1

6.1 Löner Den preliminära lönesummestatistiken från nationalräkenskaperna tyder på att de kostnadsmässiga timlönerna för samtliga löntagare ökade med 9.4 % mellan helåren 1988 och 1989. se tabell 6.1. De avtalsmässiga kostnadsök- ningarna blev 6,4 % vilket är det högsta utfallet sedan 1980. Löneglidningen hamnade på rekordnivån 3,0 %. Utfallet för LO-området bedöms till knappt "10 1/2 % . för privata tjänstesektorn till 8.8 % och för offentliga sektorn till 8.6 %. Inom offentliga sektorn är spridningen påtaglig. Löntagare inom kommunala sektorn fick knappt 7 % . medan statsanställda (exkl. lärare) fick drygt 11 %. Årets och fjolårets avtalsrörelser präglades av centrala förhandlingar mel- lan de stora kollektiven. Tillåtna och otillåtna strejker. lock—out. varsel m.m. blev vanligt förekommande inslag. I dagsläget har hela arbetsmarknaden centrala avtal gällande 1990. För .1991 har sektor skola ett avtal som ger dem 3 %.- utöver vad de kommunalanställda avtalar fram för nästa år. Tabell 6:l Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare Avtal Löne- Timför- Avtal Löne- Timför- Sociala Arbets- glid- tjänst glid- tjänst kost- krafts- ning ning ' nader kostnader

1980 7,4 1,8 9,2 6,1 3,2 9,3 0,8 10,2 1981 6,2 2,7 8,9 5,9 4,2 10,1 0,5 10,7 1982 4.6 1,7 6,3 4,1 3,5 7,6 0,2 7,8 1983 4.7 1,7 6,4 3,8 2,9 6,7 2,4 9,3 1984 5,7 2,2 7.9 6.2 4.1 10.3 —0,1 10.2 1985 4,2 3,3 7,5 3,8 3,7 7,5 0,2 7,7 1986 6,1 2,5 8,6 3,9 3,5 7,4 0,0 7,4 1987 3,6 2,8 6,4 .. .. 6.4 0,6 7,0 1988 4,2 2,3 6,5 3,4 5,0 8,4 0,0 8,4 1989 6,4 3,0 9,4 4,6 5,3 9,9 0,6 10,6 1990 5,6 2,9 8,5 .. .. 7,5 0,9 8 5 Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe- lopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Nästan samtliga avtal för 1990 innehåller en omförhandlingsklausul som utlöses vid den tidpunkt konsumentprisindex i år överstiger december 1989 med 4.0 %- (banksektorns omförhandlingsgräns är 7 %:). Omförhandlings- vallen bröts igenom redan i mars. vilket blev känt i mitten av april. Både LO och PTK har hos SAF begärt omförhandlingar. Den avtalsmässiga lönekostnadsutvecklingen för alla löntagare bedöms till drygt 5 1/2 %.- i år. Bank- och offentlig sektor fick höga avtal. Inom offent- liga sektorn blev spridningen mellan olika grupper stor. De grupper som fick relativt mindre i fjol fick mer i årets avtalsrörelse. Ett fortsatt mycket stramt arbetsmarknadsläge i år medför att löneglidningen bedöms bli nästan lika 44

Bilaga 1.1

stor som i fjol. Löneglidningen uppskattas till drygt 3 1/2 %. i näringslivet och till knappt 1 1/2 % i offentlig sektor. Den totala genomsnittliga löneökningen mellan helåren 1989 och 1990 bedöms bli 8,5 %. I denna siffra ryms inte nå- got lönepåslag via omförhandlingsklausulen. ATP-avgiften höjs med 2 %. un- der det att folkpensionsavgiften sänks lika mycket. Arbetsmiljöavgiften och breddad bas för arbetsgivaravgifterna samt en marginell sänkning av de avta- lade arbetsgivaravgifterna drar upp timkostnaden med ytterligare 0,9 pro- centenheter i år. 1 år sänks vissa avtalade arbetsgivaravgifter tillfälligt, för att sedan höjas till 1989 års nivå 1991. Premiebortfallet skall tas igen under de kommande åren utan att löneutrymmet skall påverkas. Dessa omperiodi- ceringar av de avtalade lönebikostnaderna antas ej påverka företagens un- derliggande prissättningbeteende.

När det gäller den svenska ekonomins utveckling nästa år har prognoserna gjorts enligt två alternativ. 1 alternativ 1 antas timlönerna, inklusive semes- terreformen, stiga med 3 %, dvs. en önskvärd takt för att börja komma till rätta med vårt relativa kostnadsläge gentemot våra viktigaste konkurrent- länder. Skattereformens underfinansiering vad gäller hushållsektorn ger i sig en real köpkraftsökning på cirka 2 %. Detta innebär att hushållen vid mycket måttliga löneökningar ända uppnår en rejäl köpkraftsökning. Samti- digt för begränsade löneökningar med sig goda möjligheter för företagen att växla ned prisförväntningarna och prisökningarna till en nivå som är förenlig med bibehållen eller förbättrad konkurrenskraft och hög sysselsättning. 1 det andra alternativet antas timlönerna, inklusive semesterreformen, stiga med

%- dvs endast något lägre än föregående år.

Arbetsmiljöavgiften försvinner, sjukförsäkringsavgiften sänks en procent- enhet och arbetsgivaravgifterna i övrigt sänks med 1,5 procentenheter. Samti- digt övertar arbetsgivarna kostnaderna för sjuklön under de första två veck- orna. Soeiala avgifter skall utgå på sjuklönen. Kostnaderna för detta neutra- liseras genom en motsvarande sänkning av avgiftsuttaget. Basen för arbets- givaravgiften breddas påtagligt. Bruttokostnaden per timme ökar med drygt 1 % till följd av dessa förändringar. Breddningen av basen för uttaget av kol- lektiva avgifter antas inte leda till ökade kostnader för företagen på lång sikt. Basbreddningen kommer att ha en dämpande verkan på lönebildningen och dessutom delvis övervältras via priserna. Vidare beräknas omfattningen av vissa förmåner reduceras betydligt i och med att de skattemässiga incitamen- ten för alla parter försvinner. Skattereformen leder i inledningsskedet till yt— terligare belastning för företagen vilket också bör ha en dämpande inverkan på framför allt löneglidningen. Införandet av två extra semesterdagar 1991 medför en kostnadsökning för arbetsgivarna i storleksordningen 0,6 %. Denna kostnad registreras som en ökning av timlönen och är inräknad i våra prognosalternativ.

Alternativ 1 skall i jämförelse med alternativ 2 tolkas som att arbetsgi- varna övervältrat kostnadsökningarna till följd av skattereformen i större ut- sträckning via dämpad förtjänstutveckling än genom ökade priser. Vidare skall låglönealternativet ses som att arbetsmarknadens parter tagit ordentlig hänsyn till den starkt vikande industrikonjunkturen. den försämrade kon- kurrenskraften och lägre lönsamhet samt begynnande ökning av den mycket låga arbetslöshetsnivån.

Bilaga 1.1

I jämförelse med förhållandena i vår omvärld stiger de svenska timlöne- kostnaderna snabbt. se diagram 6:1. 1 diagrammet jämförs timlöneutveck- lingen inom industrin i Sverige med de länder som ingår i den svenska valuta- korgen (exkl. Spanien och Schweiz). De s.k. korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Timförtjänsten för industriarbetare i Sverige steg i fjol med 9,9 % jämfört med 1988. Under samma period bedöms timlönerna ha ökat med 4,7 % inom OECD-området. 1 år väntas — med de förutsättningar som redovisats — diffe- rensen krympa till ca hälften jämfört med i fjol. Som framgår av diagrammet har den svenska industriarbetarlönen ökat påtagligt mer än i våra konkur- rentländer alltsedan 1983.

Diagram 6:1 Nominell timlön inom industrin Arlig procentuell förändring. nationell valuta

Sveri - e

19801981 1982 1985198419851986198719881989 1990

Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som kon- kurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdejmrtementet.

6.2. Konsumentpriser

Under loppet av 1989 steg konsumentprisindex (KPI) med 6,7 %. Mellan helåren "1988 och 1989 blev ökningen 6.5 % Prisökningen blev något högre än "1988 och förklaras nästan uteslutande av inhemska kosnadsökningar. Vinstmarginalutvecklingen i den skyddade sektorn synes ha varit blygsam, vilket är naturligt med hänsyn till den svaga konsumtionsutveckling. De bak- omliggande prisdrivande faktorerna var i stället lönekostnads- och produkti- vitetsutveckling. Mätt enligt nettoprisindex (NPI), dvs KPI-utvecklingen se— dan nettot av indirekta skatter och subventioner vägts bort. ökade priserna ungefär en halv procentenhet mindre under loppet av 1989.

Under loppet av första kvartalet i år steg priserna med 6.5 %. Helårstak- ten för KPI nådde sitt maximum i mars, 11,2 %. Exkluderas de direkta effek-

Tabell 6:2 Konsumentpriser Prop. 1989/902150 Ärlig procentuell förändring och bidrag därtill Bilaga 1.1 1988 1989 1990 1991 Alt.] Alt.2 KPI, dec—dec 6,1 6,7 9,8 6,2 9,4 Importpriscr 0.5 0.7 1.0 0,6 0,8 Bostäder 1.7 1.7 1.9 0,6 1.7 Indirekta skatter 0.9 0,7 4,0 3.5 3.5 Inhemska kostnader 3.0 3.6 2.9 1,5 3,4 KPI, årsgenomsnitt 5,8 6,5 10,0 7,3 9,1 KPI. exkl. skattereform 7,4 3,7 5.5

Anm: Skattereformens direkta prispåvcrkan redovisas under posten indirekta skat- ter. ' Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

tema av skatterreformen är motsvarande tolvmånaderstal 8,3 %. Under pe- rioden 7:e februari till 12:e april gällde allmänt pris- och hyresstopp. Prisreg- leringen 1987 ledde tillsammans med den svaga utvecklingen av privat konsumtion otvetydigt till en bestående prisdämpning kring en procenten- het. Mot denna bakgrund och en förväntad blygsam uppgång för konsumtio- nen i år synes det inte realistiskt att räkna med ett fullständigt återtagande av förhindrade prisökningar.

De direkta effekterna från finansieringen av skattereformen påverkar KPI med ca 2.9 % under loppet av året och med 2.6 % mellan helåren 1989 och 1990. Importpriserna på bearbetade varor ökar mer än i fjol, främst till följd

Diagram 6:2 Konsumentpriser Procentucll ökning mellan årsgcnomsnittcn i Sverige och OECD.

14

skotteorrfm

0 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm: För 1990 och 1991 har även KPI-ökningen exklusive de prishöjande effekterna av skattereformen lagts in. Siffrorna för 1991 baseras på alternativ 1. Källor: OECD. statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 47

Bilaga 1.1

av att världsmarknadspriserna för dessa varor sammantaget stiger samt att den svenska kronan sjunker effektivt med den korg av valutor som har störst betydelse för var import. Andra faktorer är t.ex. att kaffepriset bedöms ha nått sin botten under första kvartalet. Regeringen och folkpartiets överens- kommelse att tillfälligt höja mervärdeskatten med en procentenhet drar upp konsumentpriserna med knappt en procentenhet under loppet av året. Höjd alkohol— och tobaksskatt fr.o.m. 8:e maj påverkar KPI med ett par tiondels procentenheter. Hyrorna stiger med 7,5-— % och kostnaderna för boende i småhus med drygt 9 %, exklusive effekter av skattereformens finansiering. "En av de största enskilda faktorerna bakom kostnadsökningarna i egna- hemsboendet är räntehöjningarna som inträffade i början av året. Arbets- kraftskostnaden väntas bli något lägre i är. framför allt inom näringslivet. Sammantaget bedöms KPI stiga med 9,8 % under loppet av innevarande år och med 10,0 % mellan helåren 1989 och 1990. Exklusive effekterna av skat- tereformen stiger KPl 7.4 %.

Under 1991 beräknas de direkta effekterna av finansieringen av skattere- formen dra upp prisnivån med ca 3 1/2 % räknat både under loppet av året och som ärsgenomsnitt. Den privata konsumtionens ökningstakt väntas ac- celerera något i samband med skattereformens expansiva effekter för hus- hällssektorn. Detta medför enligt vår bedömning att vinstmarginalerna i den skyddade sektorn kan hållas oförändrade i läglönealternativet. Det är möj- ligt att de konkurrensfrämjande åtgärder som vidtagits inom bl.a. jordbruk- och tcxtilsektorn samt skattereformens prisdämpande inverkan genom bl.a. effektivare resursallokering, ger större utslag än vad som inkluderats i kalky- lerna. Mot bakgrund av det ovan nämnda beräknas KPI under loppet av 1991 stiga med ca 6 % i alternativ 1 och drygt 9 1/2 % i alternativ 2. Mellan helären 1990 och 1991 skattas prisökningarna till knappt 7 1/2 % i alternativ '1 och ca 9 % i alternativ 2. Det är 2—4 procentenheter högre än de förväntade prisökningarna bland OECD-länderna. Borträknas den del av finansie- ringen av sänkta inkomstskatter som direkt påverkar konsumentprisindex, sjunker prisökningstakten till 3,7 resp. 5.5 % "1991.

Prop. 1989/902150

Bilaga 1.1

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

7.l Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid realinkomsterna ökat varje år. Bakom förbättringen av hushållens ekonomi ligger förutom stigande reallöner och sysselsättning för- bättringar av de sociala fi'irmånerna. Förra året ökade hushållens realt dispo- nibla inkomster med ca 2'5-"2- och låg därmed. räknade per capita. 4.592. över 1980 års nivå.

Skattereformens bada steg påverkar i hög grad hushållens inkomster i år och nästa år. Reformen innebär kraftiga sänkningar av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensionstillskotten och nästa år även genom ökade barnbidrag och bostadsbidrag. I år beräknas skatteomlägg- ningen vara i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen leder under 1991 till en ökning av hushållens disponibla inkomster. även efter de extra prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomstskatte- sänkningen. se tabell 7:1.

'l'abell 7:l Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster

1 991.) ] ()() ]

fifi/jarder kr. Skattesänkning 15.3 32.8 Transfereringar 0.4 7,6 Disponibcl inkomst 15.7 40.4 Procentucll! bidrag

Disponibcl inkomst ' 2.6 5.4 Prisökning 2.6 3,6 Real disponibel inkomst 0.0 l.8

Anm.: Bcräkningarmt avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen. de poster som direkt drabbar hushållen.

År 1990 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med ca 29%- och nästa år med drygt 15% i alternativ 1 och med ca 4 1.3-(- i alternativ 2. se tabell 712.

l-lushällens löneinkomster beräknas öka med ca 10% 1990 och med ca 55% resp. knappt 10.5'9'2- i resp. alternativ 1991 med de förutsättningar an- gående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel. Lönein— komsterna i är dras upp av retroaktiva utbetalningar till följd av avtalen för 1989 inom det offentliga området. Detta verkar neddragande på ökningstak- ten av de utbetalda lönerna nästa år eftersom jämförelsenivån höjs. Den för 1991 föreslagna arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgi- varen skall betala sjukersättning under de första 14 dagarna av en sjukdoms- period. Denna ersättning registreras i tabellen som lön. vilket drar upp löne- summan nästa år med 15-16 miljarder kr.

lnkomstöverföringarna från den offentliga sektorn beräknas öka med ca

4 Riksdang 1989/90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Tabell 7:2 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentucll

förändring

1989 1990 1991 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2

Alt.1 Alt.2

Löpande priser

Löner 538.1 5793 6123 (1391) 11.1 9.8 5 Företagarinkt.)mster 60.4 64.2 66.8 68.9 14.3 6.2 4. Räntor och utdelningar. netto —2().6 —22.1 —24.5 —24.5 lnkomstöverföringar från offentlig sektor 249] 276.4 291 .8 296,31 10.1) l Ovriga inkomster. netto 86.5 96.0 [00.3 [02.3 6.2 1 Direkta skatter. avgifter mm. 2926 3018 2903 303.7' 13.9

Disponibcl inkomst 611.7 686,5 756,3 778,9 8,8 12,2 10,2

Privat konsumtion 634." 704.4 767.2 785,5 7.3 11,1 8,9

1985 ("mr priser Disponibcl inkomst 4905 501,11 5l4.3 521,S 2,1 2.1 2,7

Privat konsumtion 508,4 514." 521,7 5253 0,7 1,1 1,5

Sparkvot. nivå i '.'-"(': —3,6 —-2.6 — l .4 —(l,8

Hag west—:

13,5

11,5

4,1

2,3

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdcpartementet.

1.124? i fasta priser 1991) och minska med 1 1/2% 1991. se tabell 713. Föränd- ringen avser inkomstöverföringarna före skatt. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per barn och år från den 1 januari i år och med ytterligare 2280 kr. nästa år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster för höjda indi- rekta skatter m.m. som följer av skattereformens båda steg uppjusteras pen- sionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen. Studerande kompense- ras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen (':')kar nästa år till föjd av skattereformen.

Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att sjuk- försäkringen reformerats. Sedan dess har det s.k. sjuktalet (antal ersatta da- gar per sjukpenningförsäkrad) varit i stort sett oförändrat och väntas minska något i år. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. som föreslås införas nästa år. minskar utbetalningarna frän sjukförsäkringen med 15- 16 miljarder kr. Arbetsgivarperioden väntas bidra till att behandlingen av arbetsskade- ärenden inom försäkringskassorna blir snabbare och därmed kan sjukförsäk- ringsperioden i arbetskadeförsäkringen förkortas. Det innebär att utbetal- ningar överflyttas från sjuk— till arbetsskadeförsäkringen i snabbare takt än tidigare. Inom arbetslöshetsförsäkringen höjs den högsta dagpenningen fr.o.m. 1990 årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Egen- avgifterna i arbetslöshetsförsåkringen höjs fr.o.m. 1991 med ca 12 kr. per månad. Ökad arbetslöshet medför en kraftig ökning av arbetslöshetsundcrs- töden.

Prop. 1989/90:15()

'l'abell 7:3 [nkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll Bilaga 1'1

Miljarder kr.. Procentucll förändring. löpande priser 1985 års priser

1989 1990 1991 1989 1990 1991 Alt.1 Alt.2 Alt.1 Alt.2

Från staten [05.9 116.5 1343. 1.3—4.8 [ 7.4 Barnbidrag 10,5 12.1 16.3 16.3 — 4 25.6 Folkpension och delpension inkl. KBT och delpension 64.5 Tj änstc pensioner 3.1 .»)rbetsskadeförsäkring b 3 Övrigt. 20.

4—.== Xl: '.»?— 'JII—l

l—J

7

| Jar—lx)

LbLL

| INC

to 27: i-u x] '—

1.5 -- 1.1 26.8 7.6

l.).—

u. A r..» .i.-. '_o) '.)J 4— (: r-J !» 'N —- |

o.

to

Ab)-hb)!!! N :s 7: 15 Nl ]

iJ'xl'toxc

Från kommunerna 22.8 2 l'lostadsbidrag 2.7 'l'jånstepensioner 3.8 _» ,

I '.» O . _ 1

..,—J G | .... st: I

D ]

Socialbidrag Ovrigt 1 '

CmJ—Cm J.. ;. JJ I.)

! samm-|;— lil—Liao

C

]

cc:—en::

u—Jl

| den-' - as:».— | |

'—

Fran socialft'irsäkrings- sektorn 121,1 1353 131,9 135,5 4 Allmän tillåggspension 69.2 77.6 87.6 37.6 7 Sjukförsäkring m.m. 45.9 50.4 34.6 36.3 3 6

4 .3 2.0 5 Arbctslöshetsförsåkring 6.0 7.9 9.7 1 1.6 —1 .3

9 _ (1.3 43.0 _ 19.7 15

Summa inkomstöverl'öringar 249,7 276.4 291,8 2963 3,3 0.6 1.6 -1.7

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindcx. Källor: lx'onjtmkturinstitutet. statistiska centralbyrån och fmansdepartementet.

"Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med drygt 12 miljarder kr. mellan 1986 och 1989 till följd av att skulderna ökade merän de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på hushål- lens inkomster sorn lånefinansieringen av den privata ktzmsumtionen innebu- rit. Det beräknade fortsatta underskottet i det finansiella sparandet leder till en ytterligare försämring av råntenettot i år och nästa år. Den uppgång av räntan som skett sedan hösten 1989 påverkar inte direkt den totala hushålls- sektorns räntenetto. Vid oförändrade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomsterna och ränteutgifterna i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyuppli'ming samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder.

Den statliga inkomstskatten sänktes i år med 7 procentenheter för inkoms- ter över 75 000 kr. och från 5% till 33% för bcskattningsbara inkomster upp till 75 000 kr. Skattesatserna för tillåggsbcloppet kvarstår oförändrade. Där- med sänks marginalskatten fören genomsnittlig löntagare från 47% till 4(')€"(= och den högsta marginalskatten från 72% till 65% vid en kommunal utdebi- tering av 30 kr. Underskottsavdragens maximala värde reduceras från 47% till LMM-"(. Skattesänkningen finansieras till en del inom inkomstskattesyste- met genom skärpt beskattning av bilförmäner. traktamenten. personalkon- vertibler och aktier samt genom att avdragsrätten för pensionsft'irsäkringar begränsas. Villabeskattningen justeras som en följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering. Schablonintäkten sänks till 1.59?- av taxeringsvärdet. men eftersom taxeringsvärdena höjs blir det ändå en skärpning av villabeskatt-

'J- i—.

ningen. Sammantaget innebär fi.")rändringarmt att den statliga inkomstskat- ten minskar med ca 15 miljarder kr. i år jämfört meden indexering av 1989 års skatteregler. Den kommunala utdebiteringen höjdes i år med i genom- snnt36inc perskanekrona.väketinomvarm'enskaneöknhn;påthygt25 miljarder kr.

Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av skatte- systemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 170000 kr. i beskattnings- bar inkomst blir endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över 1700mlkutngärsuuhgskaUtunZUCP.FörumenukinkomsmrnwuaneaSS (NKlkr.och ca 175(KKlkr.utgårertskaneraban ihinn avförhöjtgrundav- drag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000 kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanfi'irs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%. Skattebortfallet genom sänkta skintesatser utan. beräknas dllca 55 ntäjarder kr.jäntfört|ned en indexreglering av 1990211's skatteskalor. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattcsystcmet genom basbreddningar och skärpning av kapti- talbeskattningen. Nettoeffekten på inkomstskatten av skattereformen inne— bär att hushållens inkomstskatt minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skattesystem.

Reallönen per timme minskade i början av 1980-talet. se diagram 7: 1. År 1985 började reallönen stiga och förra året låg reallönen före skatt högre än 1980.[Eherskattvardoekfordarandetuvanlägreihi1980.lårtnedförskab wondäggnngenanrmdmnenRneshntgunkenugotmcdanradkmeneher skatt beräknas öka med nära 1.5'..f-('-. Skattereformen 1991 medför att redan vid en så relativt låg nominell löneökning som 34.5? erhålls real ökning efter skatt. Det bör påpekas att beräkningarna av den genomsnittliga reallönen efter skatt är alltid behäftade med osäkerhet. Dels har hänsyn bara tagits till

Diagram 7:l Rcallön per timme före och efter skatt 1980 års priser. index 19800; 100

1041" ' _ ' _

92

90 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm: Punkterna avser utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdcpartementet.

'Jl [ Q

preliminär A-skatt. vilken kan skilja sig från den slutliga skatten och dess- utom påvcrkas av andra inkomster och avdrag. Dels är uppdelningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser löneinkomster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett nytt skattesystem introduceras. llushållen löneinkomster har under 1980-talet. genom den ökade syssel- sättningen. ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den reala lönesumman efter skatt ca lUC-t'. högre än 1980 trots att den reala timlönen efter skatt var 2.5 . lägre. 1 år beräknas lönesumman efter skatt öka realt med drygt 1.59.- och nästa år (exkl. sjuklön) med 2—4 l.-'2'.f'2..-. se tabell 724. Löntagarnas inkomster stiger dessutom genom ökade barnbidrag. Transfereringarmt från det offentliga. exkl. pensioner. varav en del är skattefria. väntas öka realt efter skatt med ca 39% iår och med 6.5—9554:- nästa ar. Därvid har sjuklönen till följd av arbetsgivarperioden räknats som trans-

Tabell 7:4 Realinkomsterna efter skatt

Bilaga 1.1

Miljarder kr.. Procentucll förändring. löpande priser 1935 års priser

1989 1991.) 1991 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2 Alt.l Alt.2

Lönesumma 3318 3714 4093. 425.(.) 3.1 1.7 2.1 4.3 Pensioner 113 2 13.4 1381» 138!) 1.7 41.9 . 3.0 Transfereringar exkl. pen- 83.5 94.8 ”18.5 1125 2.1 3.1 6.7 8.8 sioner Disponibcl inkomst 611.7 686.5 756.3 778,51 2.1 2.1 2.7 4.1

slum.: Sjuklöncn till följd av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen ingar inte i lönesumman i denna tabell utan ! translerermgar. [ pensioner ingår även privata tjänstepensioner. l beräkningarna av lönesumma. pensioner och övriga ollenthga transfereringar efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatt. Deflatering av ovatmämnda inkomstslag är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

fcrering. Den kraftiga ökningen 1991 beror huvudsakligen på den redan före skatt starka reala ökningen av arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna samt barnbidrag och bostadsbidrag. som framgår av tabell 723. Därtill kom- mer att skatten minskar på den skattepliktiga delen av dessa transfereringar. varav merparten utgörs av sjukförsäkringen.

Pcnsionsinkomsterna efter skatt beräknas minska något i år för att sedan stiga realt med drygt 4 l/ZC'?" i alternativ 1 nästa år. Den högre inflationen i alternativ 2 medför en lägre real uppgång av pensionerna. Basbeloppet föri år är 29 7(_)() kr. och beräknas till 31 800 kr. nästa år. Därvid har hänsyn tagits till att basbeloppet för 1991 inte uppräknas för den exraordinära prisökning som orsakas av 1990 års skattet'nnläggning. För pensionärer med normala inkomster balanseras denna prisökning av sänkta inkomstskatten Pensionä- rer med låga inkomster eller utan ATP får kompensation via höjda pensions- tillskott och bostadsbidrag.

7.2 Privat konsumtion och sparande

De senaste årens starka expansion i pri 'at konsumtion har bromsats upp allt- mer. se diagram 7:3. Enligt den preliminära statistiken blev konsumtionstill-

'J | '.oJ

Bilaga 1.1

växten endast ().7 '.'-"2.- 1989. Då den reala disponibla inkomsten steg med 2.1 'i');. ökade nettosj'Jarkvoten med 1.5 procentenheter till minus 3.6 $'%. se tabell 7.2 och diagram 713.

Trots sparkvotsförbättringen i fjol överstiger konsumtionen alltså fortfa- rande inkomsten. Tabell 725 visar konsumtionskvoten under senare år. Dif-

l')iagram 722 Disponibcl inkomst och privat konsumtion Miljarder kr.. 1985 års priser

550 -__.. ....._...._.__..____ . .. ._.._____._.____ ...._____._.. ..

|— ——1' —|——— 'r—v—J

1980 1982 1984 1986 1988 1990 400 l——a——r——.——

.-'lum: Punkterna för 1991 visar utvecklingen enligt alternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunktttrinstitutct och finansdepartemcntet.

Diagram 723 Hushållens nettosparkvol Sparande i procent av disponibel inkomst

_.l__

1980 1982 1984 1986 1988 1990 Anm: Punkterna för totalt och finansiellt sparande 1991 visar utvecklingen enligt al- ternativ 2. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ferensen mellan 100 (Pi: och konsumtionskvoten för total privat konsumtion är lika med nettosparkvoten. En nedgång i konsumtionskvoten tnotsvarar en lika stor sparkvotsökning. Kvotcr för undergrupper visar hur mycket hus- hållen ger ut på olika ändamål som andel av inkomsten samt dessa andelars stabilitet över tiden.

Som beskrevs utförligare i den preliminära nationalbudgeten. har den starka konsumtionstillväxten under perioden då sparandeunderskottet upp- kom huvudsakligen haft karaktären av en investeringsboom i hushållssek- torn. Utgifter för Sällanköpsvaror respektive bilköp stod för ca 5 respektive 2 procentenheter av ökningen i den totala konsumtionskvoten på ca 6.5 mel- lan genomsnittet för åren 1984—1985 och 1988. Bakom fenomenet låg ett uppdämt behov efter många år av återhållsam kapitalanskaffning inom hus- hållssektorn. ett mer optimistiskt förväntningsläge. den starka förmögen— hetsutvecklingcn. kreditmarknadsavregleringcn satnt skattesystemets för- svagning av hushållens räntekänslighet.

En viss återgång mot tidigare normala nivåer skedde i sällanköpskvoten 1989. Samtidigt dämpades expansionen i den totala nettoutlåningen till hus- hållen. Sällanköpen stod dock endast 0.5 procentenhet av förbättringen i sparkvoten 1989. Minskade bilinköp kompenserades nämligen delvis av andra sällanköpsökningar. lluvuddelen av sparkvotsförbättringen 1989 skedde alltså genom långsammare tillväxt för andra varor och tjänster.

Utgifter för andra (dvs. icke-varaktiga) varor såsom livsmedel. hushålls- energi. bensin m.m. följer inkomstutvecklingen närmare än vad sällanköp- svaror gör. Konsumtionskvoten för denna delgrupp är därför mer stabil. Denna kvot minskade svagt mellan genomsnittet för åren 1984—1985 och 1988. vilket delvis uppvägde sällanköpsstegringen. Livsmedel stod för prak- tiskt taget hela minskningen. Nedgången i konsumtionskvoten för andra va- ror svarade också för ca hälften av sparkvotsförbättringen 1989. men då bi—

'l'abell 7:5 Konsumtionskvoter 1980—1990 Privat konsumtion i procent av disponibel inkomst. 1985 års priser.

1980— 1983 1984—1985 1986—1987 1988 1989 1990 Varor 59.6 60.0 62.4 64.4 03.2 62.2 Sz'illanköpsvaror| 23,5 23.9 "27.0 29.0 "28.5 29.0 därav bilar 2.5 2.6 3.8 4.6 3.8 3.3 Andra varor2 36.1 36.1 35.5 35.4 34.7 34.3 därav: livsmedel 21.3 21.1 20 6 20.5 20.3 20.1 energi. bensin 9.1 9.3 9 3 9.2 8,8 8.7 Tjänster 33,5 35.1 34.9 35.8 35.5 35.3 därav övriga 14.5 15.4 16.0 16.8 16.6 16.5 __ tjänster3 . Ovrigt4 4.2 3.4 4.2 4.9 4.9 5 1 därav utlandsnetto 1.3 0,5 1.2 1.7 1.7 1.9 'l'otal privat 97.2 98.5 101.5 105.1 103.6 102 6 konsumtion5 Disponibcl 447,6 448.0 474.6' 480.4 490.5 sm (! inkomst, mdr.

1Varaktiga varor samt delvis varaktiga varor. 3 Icke-varaktiga varor. 3Dit'ferensen mellan totala och övriga tjänster utgörs av bostadsposten. Om övriga tjänster se texten. * Hushållens nettoutgiftcr i utlandet samt ideella organisationer. 5 100 % minus konsumtionskvoten är nettosparkvotcn. Källor: Statistiska centralbyrån samt finansdepartementet.

'Jl U|

Bilaga 1.1

drog livsmedel endast marginellt. ('.'a en tredjedel av den totala sparkvotsft'jr- bättringcn 1989 representeras av eucrgibesparingar.

Sammantaget har konsttmtionskvoten för förbrukning av bensin satnt energi för httsuppvärmning m.m. en svagt negativ trend. där uppgången för bensin mer än väl kompenseras av nedgången för uppvärmning. Denna kon- sumtit'mskvm har dock inte sjunkit. utom 1989. Tillfälliga faktorer. relativ- prisförändringar på energiprodukter och onormala temperaturer. höll uppe kvoten ttnder perioden för sparkvotsft'irsämringen samt bidrog till förbätt- ringen 1989. Relativprisht'öjningar höll kvoten nere ttnder början på 1980- talet och sänkningar vid oljeprisfallet 1986 höll kvoten uppe t.o.m. 1988. Nettoeffekten av onormalt varmt väder år att energiförbrukningen för tipp- värtnning tninskar mer än vad bensinförbrukningen (bilkörning) höjs. Varm väderlek höll nere förbrukningen sammantaget före 1985 och onormalt kallt väder höjde den 1985—1987. Omslaget till varmt väder sänkte förbrukningen något 1988. men den större temperaturht'ijning som inträffade 1989 sänkte utgifterna för husuppvärmning än mer markant. llushållen synes ha valt att öka sitt sparande 1989 istället föratt utnyttja energibespariugarna till andra konsumtionsutgifter. Tillväxten för andra konsumtionsposter försvagades dock också 1989.

Tjänstekt'msumtitmen är också mycket stabil i förhållande till inkomsten. Tjänsterna bidrog med bara 0.7 procentenhet till konsumtionskvotens totala ökning mellan åren 1984—1985 och 1988 respektive med 0.3 procentenhet till kvotens minskning 1989. Inom denna grupp har bostadskomponenten varit mycket stabil och något svagt fallande. medan de sk övriga tjänsterna varit expansiva. År 1989 utgör ett undantag då tillväxten för övriga tjänster mins- kade kraftigt jämfört med tidigare år och med disponibel inkomst.

De övriga tjänsterna kan indelas i två delgrupper. Den dominerande grup- pen (ca 75 'Fix) består av främst restaurang och hotell. underhållning. trans- port (inkl. utrikes charter. se vidare om utlandsnettot nedan). tjänster för privatbilar samt finansiella tjänster. Den andra gruppen består av främst barn- och äldreomsorg. hälsovård. post och tele m.m.. dvs. tjänster som i huvudsak produceras av den offentliga sektorn. Den första delgruppens ex- pansiva utveckling efter 1980-talets mitt präglade de totala övriga tjänsternas ktmsumtionskvot under den period sparkvoten försämrades. tnedan den rcv sterande delen har haft en stark positiv trend under hela 1980-talet. Tillväx- ten för den första delgruppen bromsades dock tipp på en hög nivå redan 1988 och detsamma inträffade för den andra delgruppen 1989. Utom vad beträffar charterresorna väntas den första delgruppen växa långsammare i ft.")rhi'tllande till inkomsten i fm'tsättningen. Utbudsrestriktioner inom den offentliga sek— torn. t.ex. arbetskraftsbrist inom omsorgen och hälsovården. torde i viss mån ligga bakom den andra delgruppens svagare tillväxt i fjol. Den torde bli fortsatt expansiv i framtiden.

Gruppen "övrigt". slutligen. utgör endast en mindre del av den privata kt'msumtionen. Den består av hushållens ideella organisationer" samt ut- landsnettot. dvs. hushållens utlandsutgifter för turism m.m. tniuus motsva- rande utländska utgifter i Sverige (charterutgifter ingår i de övriga tjäns- terna. se ovan). Konsumtitmskvoten för t.)rganisationerna har följt den totala konsumtionskvoten ganska väl. men inom ett mycket stnalt intervall. Övrig-

Prop. 1989/902150

Diagram 7z4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader framåt Prop. 1989/901150 |.o.m._januari 1990. Bilaga 1.1

20

10

—30 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989

Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring. säsongrensat. Källa: Statistiska centralbyrån.

kvotens utveckling präglas av utlandsnettot. vars tillväxt har varit mycket hög ttndcr senare år. inert dämpades kraftigt i fjol. Detta förlopp berodde sannolikt till stor del på samma faktorer som påverkade sällanköpen. Därtill har den höga inflationstakten iSverige fördyrat turism i Sverige jämfört med utlandet och ytterligare ökat utlandsnettot. Detsamma gäller utrikes charter.

Den totala privata konsumtionen prognosticeras stiga med 1.1 €? 1990. Givet en real disponibel inkomsttillväxt på 2.1 (åt”:. ("ikar sparkvoten med en procentenhet till minus 2.6 '.!-b. Kousumtionstillväxten blir något mindre än enligt prognosen i den preliminära nationalbudgetcn. Det fortsatt varma vädret har hållit nere hushållens uppvärmningskostnader. llögre oljepriser och beskattning påverkar förbrukningen av både hushållsenergi och bensin negativt. Enligt jamtari-undersökningen om hushållens inköpsplaner (HIP) har de ekonomiska förväntningarna för 1990 blivit än tner pessimistiska se— dan oktober-undersökningen i fjol. se diagram 7:4. Ränteläget är fortfa- rande högt. vilket försvagar sällankt'ipsefterfrågan. eftersom hushållens rän- tekänslighet förstärks till följd av de ändrade skattereglerna. Den tillfälliga momshöjuingen utgör ett incitament för hushållen att skjuta upp tunga kon- sumtionsutgifter till 1992.

Svårigheten vid bedömningen för .1991 gäller inte riktningen i sparkvotens utveckling. utan takten i vilken sparkvoten förbättras. Osäkerhetsfaktorer härvid är tillförlitligheten i den preliminära statistiken och andra indikatio- ner på en svag konsumtiousutveckling 1989 och 1990 samt räntelägets. den tillfälliga momshöjningens samt skattereformens betydelse.

Den underliggande konsumtionstillväxteu 1991 bedöms bli svag på de flesta utgiftstnnrådena. men den dras upp av den starka inkrunststegringen. Bakom prognosen ligger bedömningen att sparandet stärks till följd av de relativt höga räntorna. sänkta marginalskatter och den tillfälligt höjda mom-

'Jl x]

Bilaga 1.1

sen. Dessutom sker en fortsatt normalisering i konsumtionsbeteendet efter kreditmarknadsavregleringen och den tidigare höga förmögenhetstillväxten. Detta inverkar främst på sållanköpsutgifterna. men bilinköpen väntas inte längre fortsätta att falla kraftigt efter nedgångarna 1989 och 1990, vilket hö- jer tillväxttalet något. Därtill kommer höjda utgifter för husuppvärmning till följd av en antagen återgång till normala temperaturer. Efterfrågctillväxten för de övriga tjänsterna, utom den mindre del som produceras av den offent- liga sektorn samt charterresorna. försvagas som följd av de relativprishöj- ningar skattereformen medför. Den relativa fördyringen av turismen i Sve- rige som följd av skattereformen implicerar en stegring i charterresor och utlandsnettot. vilka dock utgör en liten del i den totala konsumtionen. Konsumtionen prognosticeras växa med ca 1.5 % 1991 i det första alterna- tivet. vilket vid en real disponibel inkmnstökning på 2.7 % ger — l .4 % i spar- kvot. .Högrc realinkomsttillväxt i det andra alternativet bedöms inte ge ett lika stort utslag i konsumtionen. Eftersom den snabbare inkomsttillväxten är förknippad med högre inflation representerar detta alternativ ett sämre framtida inkmnstläge. Hushållens förväntningar blir sannolikt något mer pessimistiska och sparbenägenheten därför något högre. Konsumtionstill- växten bedöms vara endast 0,8 procentenhet större vid en 1,4 procentenhets större real inkomsttillväxt i alternativ 2. Sparkvoten blir därmed ——0.8 %.

8 investeringarna

Bruttoinvestinvesteringarna ökade 1989 med 9.5 '.f'k. Detta innebär den star- kaste tillväxten sedan Noll—talet. Sedan 1986 har investeringarna ökat med över 25 (.:-'=(-. Det var främst på maskinsidan som investeringarna växte under 1.989. Tillväxten var 15.4 (("-2 för maskiner och 4.4 ((= för byggnader och an- läggningar. Till skillnad frän 1987 och 1988 var det främst inom näringslivet som investeringsexpansionen skedde.

I år väntas tillväxten för bruttoinvesteringarna dämpas betydligt och uppgå till ca 3 '.'-f.. B('>stadsim'esteringarna väntas totalt sett ligga kvar på 1989 års höga nivå. Restriktionerna mot ombyggnadsverksamhet får full effekt samtidigt som nybyggandet ökar betydligt långsammare än de senaste åren.

För näringslivet är bilden splittrad. De investeringsplaner som hittills re— dovisats är i och för sig tämligen omfattande. Vikande lönsamhet samt den allmänna konjunktu[avmattningen väntas dock innebära en kraftig ned- bromsning av tillväxttakten. speciellt för industrin.

Om inte det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntas indu- striinvesteringarna sjunka 1991. "[ alternativet med uppbromsning i löneök— ningstakten väntas industriinvesteringarna ligga kvar på samma höga nivå sotn 1990. Även kommunerna kommer att minska sina investeringar 1991 om löneökningarna blir höga. I ett mycket ansträngt läge för den kommu- nala ekonomin görs erfarenhetsmässigt besparingarna till stor del på investe- ringssidan. Detta innebär att iiwesteringarna i ekonomin ökar med 2 % i al- ternativet med nedväxling i lönet'ikningarna medan de minskar med ICE-(- i höglönealtcrnativet.

Tabell 8:l Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989, löpande 1988 1989 1990 1991 priser Alt.1 Alt.2 Näringsliv 165,4 4.5 12,5 4.1 3.8 —O,l Offentliga myndigheter 29.4 8.2 1.9 1.9 3.5 0,2 Bostäder 62.0 11,4 5,0 0,3 —4,5 —4.5 Totalt 256,15 6,4 9,5 3,0 2,0 —l .0 därav maskiner 118,1 7.9 15,4 5,3 4,7 0,1 Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.1 Näringslivets investeringar

Näringslivets investeringar utvecklades mycket starkt 1989. Högt kapacitets- utnyttjande. god lönsamhet och stark efterfrågan drev på utvecklingen. ln- vesteringsvolymen ökade med hela 12.5 % vilket innebär att näringslivet in- vesterade 26 % mer 1989 än vad man gjorde 1986. Då BNP under samma period bara steg med 7.5 '.Pi- följer att näringslivets bruttoinvesteringar som andel av BNP ökat från 12.4 ((= 1986 till 14.31.1727 1989. Detta är en historiskt sett mycket hög andel som inte uppnåtts sedan l960-talet. Den mest expan- siva delen. industriitu-'esteringarna. var 1989 i volym nästan 40%.- större än

Prop. 1989/"9 Bilaga l..1

( ) ! 50

1986 och mer än dubbelt så stora som 1982. Denna starka utveckling av indu- Prop. 1989/902150 strins im'esteringar gör att den förlust av produktivt industrikapital som in- Bilaga 1.1 träffade under slutet av 1970-talet och början på 1980-talet nu har återhäm- tats. Industrins kapitalstock är nu betydligt större än den var före investe- ringsnedgången. Den senaste tidens stora arbetskraftsbrist samt osäkerheten om förutsättningarna för svensk industri på lite längre sikt har gjort att inve- steringarna i hög grad syftat till rationaliseringar och i mindre grad till ren kapacitetsutbyggnad. Därmed har den svenska industrins produktionspo- tential inte växt lika starkt som utvecklingen av industriinvesteringarna kan

ge sken av.

Diagram 8.1 Näringslivets investeringar Procent av BNP. 1985 års priser.

16 15 14 13 12

11

10 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Industriinvesteringarna steg totalt med 16.5 92 1989. Expansionen låg till största delen på maskinsidan där tillväxten var 19.5 % medan byggnadsinv =- steringarna stod för en ökning med 3.4',1'2..-. Såväl för basindustrin som för verkstadsindustrin noterades 20-procentiga investeringsökningar. lnom bas- industrin var uppgången starkast för järn och stålindustrin. 27 %.

Skogsindustrin ökade sina investeringar med 16 (.5'21. Transportmcdclsindu- strin var den del av verkstadsindustrin som stod för den kraftigaste investe- ringsexpansitmen. närmare 25 %. Härf1'.'>rklaras det höga talct delvis av att flera tunga im'esteringsprojekt flyttades fram från slutet av 1988 till början av 1989.

Utvecklingen för industriinvesteringarna under 1991) och 1991 är svårbe- dömd. Statistiska centralbyri'tns investeringsenkät i februari visar på fortsatt expansiva planer. Dessa pekar på en tillväxt med ytterligare 5 % under 1990. Enkäten gjordes ungefär samtidigt med regeringskrisen i februari. Ff'iljderna av denna med bl a stigande räntor har därför knappast beaktats vid företa- gens redcwisning av sina investeringsplaner. Ett antal faktorer talar också för 60

Diagram 8:2 Näringslivets investeringar Prop. 1989/901150 Milarder kr.. 1985 års priser Bilaga 1 1

100

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Kit/lm: Statistiska centralbyrån. konjukturinstitutet och finansdepartementet.

att industriinvesteringarna kan komma att falla under den närmaste tiden. De höga räntorna. ökade lönekostnader och därmed fallande lönsamhet. dämpad efterfrågan samt attraktiva investeringsalternativ inom EG etc. är faktorer som tillsammans frammanar en ort'wäckande hotbild av ett ogynn- samt imfesteringsklimat. Bedömningen i prognosen för 1990 är ändå att in- dustriinVcsteringarna ökar med 3 '.2-. Med tanke på ovanstående är dock ris- ken för en sämre utveckling uppenbar. Erfarenheterna visar dock att effek- terna pa investeringsaktiviteten kommer med en viss fördröjning.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring f_n ”” 1988 1989 1990 1991 opande __ priser Alt. 1 Alt.2 Industri 52.5 5.4 16.5 3.0 2.0 — 8.0 Basindustri 14.0 18 19 4 0 — 4 Yerkstadsindustri 20.0 —6 19 0 2 —12 Ovrig industri 18.6 10 12 4 4 — 7 Övrigt näringsliv 112,9 4.0 10,6 4,6 4,6 3,6 Totalt 165,4 4.5 12,5 4.1 3,8 0.1 därav byggnader 55.6 —1 _5 5.8 0.8 2.0 0.0 maskiner 109,1 7.4 16.1 5.6 4,6 — 0.1 Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Skulle takten i löneökningarna fortsätta på nuvarande nivå även 1991 ac- centueras problemen ytterligare. Investeringarna i industrin väntas då sjunka med ca 8 '.'-21. Även här finns en uppenbar risk att nedgången blir ännu kraftigare. En S-procentig minskning 1991 innebär ändå en nivå som är (,]

Bilaga 1.1

högre än 1988 års nivå. I alternativet med nedväxlad löneökningstakt väntas investeringarna i industrin ("ika något jämfört med 1990.

lnvesteringsökningen i det övriga näringslivet var 1989 exceptionellt hög. 'v'ariationernz't här är normalt inte så stora som fallet är för industriinveste- ringarna. Ökningen på över 12 ';"c är därför anmärkningsvärd. Dessutom är det främst mot denna sektor som begri'tnsningarna för s.k. övrigt byggnade är riktade (se vidare kap. 8.3). De mest expansiva branscherna var restau- rang och hotell (25 [P%-). bank och fi.")rsäkringsinstit'uten ("34 %) samt samfärd— sel ("26 '.!-'n).

Investeringarmt i övrigt näringsliv väntas få en betydligt långsammare till- växt de närmaste åren. Flera branscher väntas nu. efter en stark expansion under senare delen av 1980-talet. att komma in ett lungnare skede. Detta gäller t ex varuhandeln, restaurang- och hotellsektorn samt delar av finans- sektorn. Till detta kommcr en ytterligare skärpning av restriktionerna mot byggandet (se vidare kap. 8.3).

De statliga affärsverken ingår som en del av det övriga näringslivet i redo- visningen. Dessa väntas öka sina investeringar kraftigt under såväl 1990 som 1991 . ca 10??? båda aren. Speciellt gäller detta SJ (inklusive banverket) som 13391 väntas investera dubbelt så mycket som man gjorde 1989.

Denna utveckling inom affärsverken bidrar till att investeringstillväxten inom s.k, övrigt näringsliv ändå blir relativt hög 1990 och 1991.

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

Miljarder Ärlig procentuell volymförändring

kr. '1989. ___—.*— löpande 1988 1989 1990 1991 priser Statliga myndigheter 9.2 2,2 22.0 8.0 5.5 Statliga affärsverk 18,8 —1 ,6 2.7 9,0 9,3 Staten 28,0 —0.5 8,3 8.7 8.1 Kommunala myndigheter 20.3 10.7 —5.8 —1 ,1 2,4 Kommunala affärsverk 4.5 0.1 —3.0 —1,4 0.0 Kommunerna 24,8 8,6 —5.3 —1.2 2,0 Totalt 52.7 3.7 1,8 4,3 5.5

Anm: I tabellen redovisas alternativ 1 för 1991. Endast för de kommunala myndighe- terna föreligger någon skillnad i bedömningen mellan alternativen. I alternativ "2 vån— tas dessa falla med 2.7 %. Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.2 Bostadsinvesteringar PTOP- 1989/903150

. _ Bilaga 1.1 Expansionen av bostadsbyggandet var under 1987 och 1988 den starkast bl-

dragande orsakcn till ökningen av bruttoinvesteringarna. Även 1989 känne- tecknades av ett stort och ökande bostadsbyggande även om tillväxten var något lägre än för näringslivets investeringar.

Diagram 813 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

60000 50000 40000 30000 20000

10000

0 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år. Antalet påbt'fnjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utvecklingen av nybyggandet har varit dramatisk de senaste åren. Antalet påbörjade lägenheter var 1986 ca 30 000 och 1989 ca 59 000 vilket innebär en fördubbling på tre är. lnvestcringsvolymen var 1989 15 % större än 1988. Ökningen mellan 1987 och 1988 var än större. hela 44 (fi-. Bakom detta ligger en kraftig uppgång i efterfrågan på bostäder som lett till bostadsbrist i stora delar av landet. Förändringar i befolkningssammanså'iltningen. ökad regio- nal rörlighet samt en hög nettoinvandring är några faktorer som förklarar utvecklingen. Den relativt goda utvecklingen av hushållens reala inkomster har givetvis också haft betydelse. Antalet outhyrda lägenheter var 1983 tio gånger fler än de var 1989. I mars 1989 fanns mindre än 4 000 lägenheter lediga till uthyrning. Under mitten av 1980-talet var bostadsbristen i första hand ett storstadsproblem De senaste åren har den dock blivit kännbar i de flesta län.

I oktober 1988 fördubblades den statligt garanterade räntan för ombygg- nadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av den statligt stödda ombyggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana sedan början av 1987 funnits i storstadsområdena. Nedgången i ombyggnadsverk- samheten begränsades under 1989 av att övergångsregler mildrade effek- terna av de nya reglerna. Detta understryks också av att minskningen endast 63

Diagram 8z4 Bostadsinvesteringar Prop. 1989/90: 150 Miljarder kr.. 1985 års priser Bilaga 11 35 30

25

19701972 19741976 1978 19801982 1984-1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och linansdepartemcntct.

var-"19% underförsta halvåret 1989 men hela 16 ':7'(.- under andra halvåret (jäm- fört med motsvarande tid 1988).

I december 1989 fattades beslut om att ombyggnadsramar ska finnas även 1990. Dessa ska också vara än snävare än 1989. Ombyggnadsverksamheten minskar därför kraftigare 1990 än den gjorde under 1989. Nedgången väntas bli ca 15%. Nyproduktionen av bostäder väntas i volym öka även 1990. Detta är till stor del en följd av det mycket kraftiga igångsättandet under slutet av 1989. Antalet påbörjade lägenheter väntas bli ungefär lika stort 1990 som 1989. Kommunernas planer är mycket omfattande. Emellertid finns signaler som tyder på att bostadsbristen i vissa delar av landet avtar: Behovet av nya bostäder i storstadsområdena och främst Stockholm är dock fortsatt stort.

Totalt innebär prognosen att bostadsbyggandet 1990 i volym ligger på samma nivå som 1989.

Utvecklingen för bostadsbyggandet under 1991 är mycket svårbedömd. Skatterefmmen innebär en avsevärd relativprishöjning för bostäder. vilket drar ner efterfrågan och minskar trycket på bostadsmarknaden. Det köp- kraftstillskott som hushållen får genom reformen kan dock till en del komma att rikta sig mot bostäder. Sett från utbudssidan blir läget på byggmarknaden mindre stramt och därmed finns större utrymme för bostadsbyggandet. Bo- verkets långsiktiga bcdömning är att en nivå på ca 55 000 påbörjade lägenhe- ter per år behövs för att uppnå balans på bostadsmarknaden under 1990-ta- 64

Bilaga 1.1

Tabell 8z4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989. _— löpande 1988 1989 1990 1.991 priser Nybyggnad 41.3 43,6 14,8 8,0 —3,5 Flerbostadshus 21.3 43.3 19,0 11,0 Småhus 20.0 43.8 10.6 5,0 Ombyggnad 20,7 46,2 — 9,5 —14.0 —7,0 Flerbostadshus 17.3 —l7,9 —10,1 —l4.0 Småhus 3.4 — 5.8 — 6.5 —14,0 Totalt 62.0 11,4 5,0 0,3 —4,5

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

let. Denna bedömning har dock inte tagit hänsyn till relativprishöjningen som följer av skattercfm'men. En relativt liten förändring av efterfrågan på stocken av bostäder fär stor betydelse för behovet av nyproduktion varför känsligheten härvidlag är stor. I bilaga 15 till LU90 görs en analys vars hu- vudalternativ utmynnar i ett behov av ca 63 000 lägenheter per år under 1990-talet. I vår prognos antas en viss försiktighet vid anpassningen till den nya situationen innebära att antalet påbörjade nya lägenheter sjunker till ca 54 (100 under 1991. I volym innebär detta en nedgång på ca 3.5 %. Förutsatt att restriktionerna mot ombyggnadssidan fortsätter under 1991 väntas minskningen i denna sektor fortsätta om än i långsammare takt än under 1.990. Totalt innebär detta att bostadsinvesteringarna väntas falla med ca 4.5 ':.7'(- under 1991.

8.3 Byggnadsverksamhetcn

Byggmarknaden kännetecknades under 1989 av ett mycket högt efterfråge- tryck och brist på produktionsrcsurser. Byggkonjunkturen har varit stark och överhettad under en ovanligt lång period. Kostnadsutvecklingen i bygg- .sektorn har därmed blivit ett problem för hela samhällsekonomin. Vissa tecken tyder nu på att överhettningen har dämpats något. I Konjunkturinsti- tutets byggbarometer sjönk t.ex. bristtalen för byggnadsarbetare såväl i de- cember som i mars märkbart jämfört med septembermätningen. Uppgången i byggefterfrågan började 1986. Byggnadsinvesteringarna i näringslivet började då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat ny- byggande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde sin topp under 1987. Subventionerna i ROT-sektorn (reparation. om- och till— byggnad) från l980-talets början gav en snabbt ökande volym i ombyggna- derna t.o.m. 1987. Under 1988 uppvisades en viss nedgång i näringslivets byggnadsinvesteringar samtidigt som nybyggandet av bostäder visade re- kordstora tillväxttal. 1989 ökade åter näringslivets investeringar samtidigt som bostadsektorn genom restriktionerna mot ombyggnadssektorn fick en betydligt lägre tillväxt än under 1987 och 1988. Sysselsättningen i byggsek- torn ökade relativt snabbt 1987. 1988 skedde en uppbromsning av öknings— takten men denna tog ny fart igen 1989. Enligt AKU har antalet sysselsatta ibyggnadsverksamheten stigit med mer än 10 %. sedan 1986. från 257 000 till

5'Riksdugen 1989.-190. I saml. Nr 150. Bilaga l.]

288 000 1989. Under första kvartalet 1.990 visar AKU en fortsatt mycket Prop. 1989/90:150 stark uppgäng av sysselsättningen inom byggsektorn. Antalet medlemmar i Bilaga 1.1 Byggnadsarbetarförbundets ökade 1989 med närmare 4 000 personer. Sys- selsättningsexpansionen under början av detta är som registrerats i AKU har dock ingen motsvarighet här. Överhettningen pä byggmarknaden de senaste ären har tvingat fram allt mer omfattande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att dämpa det allmänna efterfrägetrycket på byggmarknaden. dels att frigöra resurser till nyproduktionen av bostäder. Förutom begräns- ningarna av ombyggnadsverksamheten pä bostadssidan infördes också ra- mar för s.k. övrigt byggande i hela landet. 1 Stockholms län och i Göteborg- oeh Bohuslän har sedan 1987 byggnadstillständsgivning använts i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I övriga delar av landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att med stöd av förordningen om byggnadstillständ under 1989 begränsa volymen av övrigt byggande till 95 % av 1988 års nivä. Detta uppdrag förlängdes i december 1989 till att gälla även 1990. Volymen skall då begränsas till 95 % av 1988 års volym. Dessa ramar utvidgades sedan till att gälla även 1991 och där uppgå till 90 (.it;- av 1.988 års nivå.

Den investeringsskatt (tidigare avgift) som infördes på s.k. oprioriterat byggande i Stockholmsrcgionen i maj 1989 föreslås nu att höjas till 30 % och utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet.

Åtgärderna mot ombyggnadsverksamheten har resulterat i en nedgång av investeringarna i denna sektor med ca 25 % under de senaste två åren. Förut- satt att denna politik fortsätter väntas en motsvarande nedgång även de när- maste tvä ären. Effekterna av regleringen av övrigt byggande är mer oklara. AMS bedömde att man 1989 skjutit byggande för ca 4 miljarder framåt i ti- den (exklusive Stockholms- och Göteborgsområdena). Även under 1990 är byggaktiviten sä stark att summan av påbörjat och planerat byggande i mars mättad översteg ramarna med ca 10%. Säledes fär AMS vidta åtgärder i syfte att uppskjuta den överstigande volymen. Investeringsavgiften på 10 % som funnits i Stockholmsomrädet sedan i maj 1989 fick inte några märkbart dämpande effekter på byggaktiviteten. Därtill var skattesatsen troligen för låg mot bakgrund av den snabba kostnadsutvecklingen. Den investering— skatt pä 30 % som nu föreslas bedöms fä betydligt större effekter. Speciellt gäller detta Göteborgsområdet där en större andel av de skattepliktiga pro-

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989. löpande 1988 1989 1990 1991 priser Alt. 1 Alt.2 Byggnadsinvesteringar 138.1 4.9 4.4 0,7 —0,8 —'2.I därav näringsliv 55.6 —I.5 —5.8 0.8 2.0 -—0.0 myndigheter 20.5 5.8 —1.0 1.5 2.2 —1.1 bostäder 62.0 11.4 5.0 0.3 —4.5 —4,5 Reperation och underhåll 5.4.0 —1,3 1,2 4,0 1,6 1.6 Summa l92.1 3.1 3,5 1.6 —0,1 —1,1 Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet. oo

Bilaga 1.1

jekten väntas inställas. Dessutom finns inte i Göteborg samma buffert av er- sättningsprojekt som i Stockholm.

Totalt sett kommer byggnadsverksamheten att öka i betydligt långsam— mare takt 1990 än de senaste åren. Byggnadsinvesteringarna stagnerar näs— tan helt medan reperation- och underhållssektorn växer med ca 3.5 % Den relativt starka uppgången i denna sektor beror dels nedgången i ombyggnadsverksamheten men också på att den höjda byggmomsen 1991 bidrar till en stark aktivitet under 1990. Möjligen kan dock de höga mark— nadsräntorna få starkare effekter på reperationsverksamheten än vad som förutsatts i prognosen. I så fall skulle expansionen inom byggverksamheten bli svagare än de 1.6 %..- som förutses.

Under 1991 ställs byggsektorn inför en rad nya förutsättningar bl a höjd byggmoms. minskat värde av ränteavdrag och nya regler för traktamenten. Mot bakgrund av att detta kommer samtidigt som byggktimjunkturen i nä— ringslivet viker kan 1991 bli ett är av tillbakagång för byggnadsverksamhe- ten. Byggnadsinvesteringarna väntas falla med ca 2 % i ht'äglönealternativet och ca 1 %. i låglönealternativet. En fortsatt ökning av reperationssektorn gör att den totala byggverksamheten minskar med 1% i höglönescenariet medan den i stort sett blir oförändrat i läglönealternativet. Detta innebär också en viss nedgång i sysselsättningen under 1991 (se kap. 5.1).

8.4 Lagerinvcsteringar

Efter en stark och ihållande avveckling vände lagercykeln under 1989 om till en uppbyggnad. "Totalt sett kom lagren 1981—1988 att dras ned med 50 miljarder kr (i 1985 ars priser). Tyngdpunkten var förlagd till industrin. men också inom partihandeln var nedragningarna betydande. inte minst vadgäl- ler spannmål samt oljor och bränslen.

Omslaget till lageruppbyggnad under 1989 kom i stor utsträckning att ske inom industrin. där fi'irdigvarulagren steg hastigt redan under första halv- året. När industriproduktionen. främst till följd av svag exportutveckling. hölls tillbaka under andra halvåret steg också lagren av insatsvaror och varor i arbete i betydande grad. Inom handeln steg billagren markant när bilför- säljningen föll tillbaka. Den goda skörden resulterade i höjda spannmålsla- ger. Lagren av andra varor i handeln minskade. Särskilt stark var neddrag- ningen av räolje- och bränslclagren inte bara i handeln utan också inom indu- strin samt el- och värmeverken.

Den i huvudsak ofrivilliga lageruppbyggnadcn inom industrin har av kon- junkturbarometern att döma fortsatt och snarast intensifierats under årets första kvartal. Andelen företag med för stora lager av i första hand färdigva- ror steg nämligen kraftigt. Detta var tydligast inom verkstadsindustrin. men samma mönster återfinns t.ex. också inom jord- och stenindustrin där de ti- digare för smä lagren nu anses som för av stora delar av branschen.

Prognosen över industrilagren infattar ett antagande om fortsatt ofrivillig lageruppbyggnad i successivt avtagande takt bl.a. för verkstadsindustrin. medan basindustrierna redan i år beräknas börja dra ned sina lager. Också handeln förutses dra ned sina lager. även om en svag utveckling av privat

konsumtion inledningsvis kan fördrt'ija anpassningsprocessen för detaljhan- Prop. 1989/90:15() deln. Bilaga 1.1

Lägren av råolja och bränslen. som minskar kraftigt under 1.989. förutses öka långsamt under 1990 och 1991 bl.a. som en följd av ökade statliga inköp.

Tabell 8:6 Lagervolynuförändringar Miljarder kr.. 1985 ars priser

1981— 1988 1989 1990 1991 1988 Jord— och skogsbruk — 0.5 —0.1 0.6 —0.1 —0.2 Industri —3l.l —0.4 2.2 1.6 —0.7 El— och värmevcrk 3.4 0.1 —l.2 0.2 () Partihandel —l7.3 —5.0 -—1.7 41.2 —0.3 Detaljhandel 1.6 1.7 0.2 —0.7 —(l.6 Totalt —50.6 —3.7 0.1 0.8 —1.8

Anm: Vid avstämning av nationalräkenskaperna för 1989 uppstod en restpost på 1.4 miljarder kr. som av statistiska centralbyrån t.v. redovisas som Iagermvestcring. Den ärinte medtagen i tabellen ovan. Källor: Statistiska centralbyran. konjunkturinstitutet och finansdepartcmcntet.

9 Den offentliga verksamheten PFOP- 1989/902150 Bilaga 1.1 9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Den offentliga sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7 ';??- av BNP. År 1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av under- skott. l"('.ir'|'a året uppgick det finanisella sparandet i den offentliga sektorn till drygt 60 miljarder kr. motsvarande 5 '..F'l av BNP. Därigenom har den of- fentliga sektorn haft en ätstramande inverkan på samhällsekonomin under de senaste åren.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på en kraftig ökning av inkomsterna samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit re- lativt dämpad. De offentliga inkomsternas andel av BNP steg från ca 60 %- 1982 till ca oo '.'-'( 1989 samtidigt som utgifternas andel av BNP minskade frän oo.5'.r(-1982 till ca 61 '..52- 1989. Den reala resursförbrukningen inom den of- fentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från 33 %.. 1982 till ca 29 '.-3'('- 1.989 som andel av BNP. Tranfereringarna till hushåll steg som andel av BNP under perioden med knappt 1.5 procentenheter till ca "20.5 %- 1989. se diagram 911. Den offentliga sektorns övriga utgifter består av trans- fet'eringar till företag och u-landsbistånt'l samt ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statsskulden och minskat stöd till företag. För 1990 väntas en ökning av utgifternas andel av BNP medan inkmnstandelen beräknas vara i stort sett oförändrad. Den ökade utgiftsandelen beror huvudsakligen på att kostna- derna för den offentliga ktmsumtionen ökar kraftigt till följd av löneavtalen inorn det offentliga området. ] volym beräknas den offentliga konsumtionen stiga med 1.5 '.-'('.-.

Den offentliga sektorns inkomster består till 85 'i'? av skatter och avgifter. Inkt'tmsti'ikningen har inneburit att skatternas andel av BNP (skattekvoten)

Diagram 9:1 De offentliga utgifterna Procentandcl av BNP 35

10 1980 1982 1984 1986 1988 1990 (,9

Bilaga 1.1

Tabell 9:1 Skattekvoten Procentandel av BNP

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2 Direkta skatter 21.0 21 .8 23.9 24.3 25.3 24.1 21.4 21.8 Hushåll 19.4 20.0 21.2 21.7 "22.4 21.3 18.8 19.3 Företag 1.6 1.7 2.7 2.6 2.8 2 8 2.6 2.5 Indirekta skatter exkl. arbetsgivaravgifter 14.2 14.3 14.7 14.4 14.7 15.4 16.9 16.8 Mervärdesskatt 7.0 7.1 7.5 7.3 7.6 8.5 9.8 9.7 Ovrigt 7 2 7.2 7.3 7.1 7.1 7.0 7.2 7.0 Arbetsgivaravgifter 15.8 15.7 16.0 15.7 16.5 16.9 16.0 16.3 Skatter och avgifter 51.0 51.7 54.6 54.5 56.5 56.4 54.3 54.9 Anm.: Engångsskatten 1987 på livförsäkringsbolagens förmögenheter ingår inte i skattekvoten. Källor: Konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket. statistiska centralbyrån och finans— departementet.

steg med ca 1.5 procentenheter mellan 1982 och 1985 och med ytterligare 5.5

procentenheter mellan 1985 och 1989. se tabell 9: 1. I år beräknas skattekvo- ten uppgå till ca 56.5 %. Förändringen av skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP. dels på förändringen i skatteuttagen. Även förändringar av betalningsrutiner och redovisningsprin- ciper kan påverka skattekvoten.

IIushållcns direkta skatter svarade för 3 procentenheter av skattekvotens ökning mellan 1985 och 1989. Inkomstgränserna i den statliga skatteskalan justerades 1987 och 1988. Förra året sänktes marginalskatten med 3 procent- enheter. Den kraftiga ökningen av skatteunderlaget och höjd kommunal- skatt har ändå medfört att Skatteuttaget ökat. I är beräknas hushållens di- rekta skatter minska med ca 1 %- som andel av BNP. Den statliga inkomst- skatten har sänkts med 7 procentenheter och den kommunala utdebiteringen har höjts med 36 öre.

Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efterhand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat. Den särskilda skatten på 1989 års vinster inbetalas till största delen i år.

Inkomsterna av mervärdeskatten uppgick till drygt 7.5 % som andel av BNP 1989. Det är en ökning sedan 1987 trots att den privata konsumtionen (det huvudsakliga skatteunderlaget för mervärdeskatten) minskade något som andel av BNP. Uppgången beror sannolikt på förskjutningar av inbetal- ningar och/eller redtwisningen av mervärdeskatten. I år beräknas mervärde- skattens andel av BNP stiga till 8.5 %u Mervärdeskatten höjs tillfälligt med 1 procentenhet ( från 19 till 20 %) från den 1 juli 1990 t.o.m. utgången av 1991. Sänkningen av inkomstskatten finansieras huvudsakligen genom att underlaget för mervärdeskatten breddas.

Övriga indirekta skatter har som andel av BNP varit ca 7 %: sedan 1985. Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak. vin och sprit. bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i år vara i stort sett oförändrad. Fastighetsskatten stiger till följd av nya taxe- ringsvärden. I-Iöjd skatt på bensin. tobak och alkohol motverkas delvis av

Prop. 1989/90:150 'l'abcll 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Bila a 1 1 l..t'.')pandc priser 8 -

Miljarder kr. Procentucll förändring 1989 1990 1991 1989 1990 1991 Alt.1 Alt.2 Alt.1 Alt.2

Inkomster 803.8 886.8 908.2 936.5 14.0 10,3 2,4 5.6 Skatter 513.5 569.0 590.0 606.1 13.3 10.8 3.7 6.5 Socia1försäkringsavgifter 176.5 194.5 191.8 199.9 14.7 10.2 —1.4 2.8 ()vriga inkomster 113.7 123.4 126.4 130.5 16.0 8.5 2.5 5.8 Utgifter 742.1 834.3 872.3 892,3 11,2 12,4 4,6 7,0 'l'ransfcreringar till hushåll 249] 2763 291 .b' 2963 10.0 10,7 5.6 7.2 Ränteutgilter 67.3 71.5 75.7 78.1 8.1 6.3 5.8 9.1 Ovriga transfereringar 73.6 81.6 88.2 89.2 17.8 10.9 8.1 9.3 Konsumtion 319.9 367.1 375.5 387.9 - 10.7 14.8 2.3 5.7 Investeringar 31.6 37.7 41.0 40.8 19.9 19.3 8.9 8.3 Finansiellt sparande 61.7 52.5 36.0 44.2 Procent av BNP Skatter och avgifter 56.5 56.4 54.3 54.9 Utgifter 60.8 61.6 60.6 60.7 Finansiellt sparande 5.0 3.9 2.5 3.0 Anm: l investeringar ingår investeringar i persotmlbostädcr. Iagerinvesteringar samt nettot av köp och försälj— ning av fastigheter och mark. Källor: Konjukturinstitutel. statistiska centralbyrån. nksrevrsronsverket och flnansdepartementet.

sänkta punktskatter på el. Omsättningsskatten på penningmarknaden togs bort den 15 april i år.

Arbetsgivaravgifternas andel av BNP (ökade med knappt 1 procentenhet mellan 1985 och 1989, Avgiftsuttaget steg under samma period med nästan 2 procentenheter. År 1990 beräknas arbetsgivaravgifternas andel av BNP öka till ca 17 (ii.. En temporär arbetsmiljöavgift infördes den 1 september i fjol och underlaget för arbetsgivaravgifterna breddas i år.

Är 1.990 beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande till drygt 50 miljarder kr.. motsvarande ca 4 % av BNP. se tabell 9:2.

Det stabiliseringspolitiska åtgärdspaket som beslutades av riksdagen i juni 1989 bidrar till den offentliga sektorns sparande med drygt 10 miljarder kr. för kalenderåret 1990. 1 åtstramningspaketet ingick även ett tillfälligt spa- rande under perioden 1. september 1989—31 december 1990. Detta sparande. som beräknas uppgå till ca 10 miljarder kr. inräknas emellertid inte i den offentliga sektorns inkomster. Sänkningen av den statliga inkomstskatten 1990 finansieras fullt ut. De ytterligare åtgärder för att stabilisera ekonomin. vilka presenterades i början av april i år. får sin största effekt på den offent- liga sektorns sparande nästa år. Höjningen-av mervärdeskatten och den ute- blivna förlängningen av förält'lraförsäkringen beräknas bidra till att den of- fentliga sektorns sparande förbättras med ca 3 miljarder kr. i år. jämfört med en situation utan dessa åtgärder. Trots dessa finanspolitiska åtstramningar bedöms den offentliga sektorn ha en något expansiv effekt på samhällseko- nomin i år. Om timlönerna stiger mer än förutsatt så stärks de offentliga in- komsterna och finanspolitiken blir automatiskt stramare.

År 1991 beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande gå ned till 2.5 '.'-2- av BNP i det första alternativet. vilket indikerar att finanspolitiken 7.1

Bilaga 1.1

med de f("irutsättningar som nu gäller skulle vara expansiv. 1 det andra alter- nativet blir det finansiella överskottet större än i alternativ 1 till följd av att de högre lönc— och prisökningarna drar tipp skatteunderlaget]. Den före- slagna arbetsgivarperioden inom sjukförsäkringen minskar utgifterna inom den offentliga sektorn med 15— 16 miljarder kr. nästa är. Samtidigt sänks ar- betsgivaravgifterna med 2.5 procentenheter. vilket i stort sett motsvarar de minskade utgifterna inom sjukförsäkringen. Den tillfälligt höjda mervärde- skatten. utebliven reformering av föräldraförsäkringen och ökade egenavgif- ter i arbetsl(".ishetsförsäkringen bidrar till den offentliga sektorns sparande med ca 10 miljarder kr. Inkomsterna av arbetsmiljöavgiften och den tillfäl- liga vinstskatten bortfaller. Skattereformen beräknas vara neutral vad gäller den offentliga sektorns sparande 1991. Skattereformen medför att både skatte- och utgiftskvoten gär ned nästa är. En del av denna nedgäng är en följd av att mervärdeskatten på de kommu- nala myndigheternas inköp av varor och tjänster fär lyftas av fr.o.m. 1991. Detta bidrar till att minska bäde inkomster och utgifter för den offentliga sektorn. llushallens direkta skatter sänks med 33 miljarder kr. jämfört med en indexering av 1990 ars skattesystem. Skattebortfallet finansieras huvud- sakligen genom att skatteunderlagen breddas för mervärdeskatt och arbets- givaravgiftcr. Även den offentliga sektorns utgiftssida innefattas i skattere- formen. Utgiftsnedskärningar sker genom att räntebidragen till bostäder re- duceras och mjölksubventionerna tas bort. Utgifterna ökar genom att f(.'>rd_v- ringe n av lwstadsbyggandet till följd av ökad mervärdeskatt kompenseras av investeringsbidrag. Dessutom ligger i skattereformen en ökning av barnbi- dragen och vissa andra transfereringar till hushäll.

9.2. Statens finanser

Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring av den statliga sektorns fi- nanser. Budgetsaldot har vänts från ett underskott 1982 på 83 miljarder kr. till ett överskott 1989 på drygt 25 miljarder kr. De allt starkare statsfinan- serna visar sig ocksä i att statens finansiella sparande förbättrades med drygt 100 miljarder kr. mellan 1982 och 1989. Det relativt höga ekonomiska aktivi- teten undcr perioden har bidragit till en snabb inkomstökning och till att in- satserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. De under senare är accelererande löne- och prisökningarna har dragit upp skatteunderlagen.

Skattereformens bada steg påverkar till väsentlig del statens inkomster och utgifter 1990 och 1991. Sänkningen av den statliga inkomstskatten be- räknas medföra ett skattebortfall på ca 15 miljarder kr. i är och ca 33 miljar- der kr. nästa är jämfört med en indexering av föregående års skatteskalor och efter hänsyn till finansiering genom basbreddningar i inkomst av tjänst och skärpt kapitalbeskattning. Skattesänkningarna finansieras huvudsakli- gen genom höjt uttag av indirekta skatter och breddat underlag för arbetsgi- varavgifter. Räntebidragen till bostäder reduceras och nästa är tas mjölksub- ventionerna bort. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder ingår i skatterefor- mens bäda steg. Som kompensation för höjda indireka skatter m.m. uppjus-

Tabell 9:3 Statens inkomster och utgifter _ Bilaga 1.1 Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Procentuell förändring 1989 _ 1990 1991 1989 1990 1991 Alt.1 Alt.2 Alt.1 Alt.2

Inkomster 434.4 459.9 448.6 467.5 15.3 5.9 —2.5 1.7 Skatter 325.7 3562 3493) 365!) 15.3 9.3 —1.8 2.7 Socialförsäkringsavgil'ter 63.8 59.5 53.8 56.1 12.1 —6.7 —9.4 —5.6 Övriga inkomster 44.9 44.3 44.9 45.6 30.1 —1.4 1.4 2.9 Utgifter 396,2 435.9 450.5 460.3 9.7 10.0 3.4 5.6 Transl'ereringar till hushåll 105.9 116.5 1.3—"1.2 1348 8.4 10.0 15.2 15.8 Ränteutgifter 59.5 61.5 03.2 65.6 6.3 3.3 2,9 ss Övriga transfereringar 136.1 1-17.5 136.0 1388 9.5 8.4 —7.8 —5.9 Konsumtion 84.8 95.8 99.5 1032 9.7 13.0 3.9 7.7 Investeringar 10.0 14.7 17 6 17.9 62.5 47.7 19.5 21.6 Finansiellt sparande 38.2 24.1 —l.9 7,3 Utläning m.m. —3.6 —0.8 Korrigeringspost 16.4 21.2 Budgetsaldo 25.5 3.6 Budgetsaldo iCé- av BNP 2.1 0.3

Anm: 1 investeringar ingår även Iagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket. statistiska centralbyran och linansdepartementet.

teras pensionstillskotten. de kommunala bostadstilläggen och studietnedlen. Barnbidragen och bostadsbidragen höjs nästa är till en sammanlagd kostnad av ca 6 miljarder kr. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs nästa är då de särskilda reduceringsreglerna för mervärdeskatten på byggnadsent- reprenader slopas.

År 1990 väntas statens finansiella sparande uppgå till 24 miljarder kr. För nästa år beräknas sparandet visa ett underskott på 2 miljarder kr. i alternativ 1 och ett överskott på ca 7 miljarder kr. i alternativ 2. se tabell 9:3.

Statens inkomster av skatter beräknas öka med drygt 9 % 1990 och minska med ca 2 "..?"?— i alternativ 1 1991. 1 det andra alternativet ökar skatteinkoms- terna med ca 3 'i'-i:. De stabiliseringspolitiska åtgärder som beslutades av riks- dagen i juni i fjol innefattade en temporär arbetsmiljöavgift på 1.5 % av lö- nesumman för perioden 1 september 1989 -30 december 1990. Dessutom höjdes skatterna pä tobak och alkohol i juni och energiskatterna i juli 1989. I paketet ingick även en investeringsskatt på 10 (..?-"2: på oprioriterat byggande i Stockholms- och Uppsalaregionen samt en särsild fastighetsskatt inom samma område. Investeringsavgiften föreläs höjas till 30 % och utsträckas till att även omfatta Göteborgsornrädet. Ytterligare höjning av skatterna pä tobak och sprit sker i maj i a.r Mervärdeskatten höjs tillfälligt med 1 procent- enhet (frän 19 till 20 G"?) under perioden 1 juli 1990 t.o.m. 31 december 1991. Omsättningsskatten på penningmarknaden togs bort den 15 april i är och omsättningsskatten på aktier och optioner halveras frän den 1 januari nästa är. Inktnnstcrna av arbetsmiljöavgiftcn fonderas i arbetsmiljt'jfonden och in- räknas inte i statbudgeten. Fondens medel skall under en femårsperiod. med början i är. utgä till att finansiera atgärder för att förbättra arbetsmiljön.

Statens inkotnstcr av socialförsäkringsavgifter minskar i är och nästa är. Folkpensionsavgiften sänktes med 2 procentenheter den 1 januari 1990 för att balansera den lika stora [röjningen av ATP-avgiften. För 1991 har en

sänkning med ytterligare 1.5 procentenheter av arbetsgivaravgifterna avise- Prop. 1989/90:150 rats. Bilaga 1.1

Tranfereringarna till hushåll beräknas öka med 10 % .1990 och drygt 15 % 1991. Förutom de förbättringar av bidragen som ingår i skattereformen höj- des barnbidragen den 1 januari i år med motsvarande nästan 2 miljarder kr. För utbetalningarna från at'bctsskadeförsäkringen väntas en fortsatt kraftig ökning.

Statens ränteutgifter beräknas öka i år och nästa år trots att statskulden minskat. Det beror dels på att ränteutgifterna 1988 och 1989 tillfälligt drogs ned genom en omläggning av principerna för redovisningen av räntor på statskuldsväxlar. dels på det höjda ränteläget.

Statsbidragen till sjukförsäkringen beräknas minska med ca 10 miljarder kr. 1991 genom att en arbetsgivarperiod införs i sjukförsäkringen. Statsbi- dragen till arbetslöshetskassorna reduceras nästa år till följd av ökade egen- avgifter inom arbetslöshctsförsäkringen. För att neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn skall ett belopp på ca 7.5 miljar- der kr. återföras från kommunerna till staten 1991. I tabellen har statsbidra- gen minskats med detta belopp. Det ökade bostadsbyggandet och höjd rän- tenivä medför att räntebidragen till bostäder stiger kraftigt under prognospe- rioden.

Den statliga konsumtionen beräknas öka i volym med 2.5 % 1990 och med ca(1.5% 1991 . Utvecklingen under 1980-talet med en minskning av antalet anställda inom de statliga myndigheterna väntas fortsätta. Konsumtionen dras upp i är av en relativt stark ökning av statens inköp.

9.3. Socialförsäkringssektorns finanser

Socialföräkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. lönta- garfonder). allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslös- hetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn be— står i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. De övriga de- larnas sparande är obetydligt.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar. som huvudsakligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningarna varit större än avgiftsinkomsterna och 1989 uppgick underskottet till ca 10 miljar- der kr. Genom AP-fondernas inkomster av räntor. utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procenten- heter. Trots detta balanserar inte avgiftsinkomsterna och utbetalningarna i är. Det finansiella sparandet beräknas till ca 49 miljarder kr. 1990. År 1991 ökar avgiftsunderlaget till följd av de basbreddningar som ligger i skattere- formen och det finansiella sparandet beräknas till 43-50 miljarder kr. bero- ende pä löneökningarna. Pcnsionsutbetalningarna blir lika stora i båda alter- nativen.

Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1987 till följd av sjuk- försäkringsreformcn 1988 och den förbättring av fi.")räldraförsäkringen som 74

Tabell 9:4 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Bilaga 1.1 l_.öpande priser

Miljarder kr. Procentucll förändring 1989 19911 1991 1989 1990 1991 Alt.1 Alt.2 Alt.1 Alt.2 1nkomster 182.5 215.9 208.2 218.2 12,7 18,3 3.6 1,0 Avgifter 112.7 13511 138.11 14.1.8 16.3 19.8 2.2 6.5 Bidrag från staten 25.7 29.3 17.8 19.3 3.5 13.7 —39.1 —34.1 Ränteinkomster m.m. 37.6 44.2 44.3 47.11 8.1 17.3 (1.2 6.3 Skatter 6.4 7.5 8.1 8.1 20.2 16.2 8.4 9.1 Utgifter 149.9 167.3 164.6 [68,5 11.8 11.7 — 1.6 0.7 'll'ransl'ereringar till hushåill [21.1 [35.9 1313) 1355 11.2 12.2 _ 2.9 — 0.2 Ovriga transfereringar 24.5 26.6 27.8 27.8 16.2 8.6 4.6 4.6 Konsumtion m.m. 4.3 4.3 4.9 5.1 6.9 13.6 1.5 5.9 Finansiellt sparande 32.7 48.6 43.5 49.7 Källor: Konjunkturinstitutet. riksl'örsäkringsverket. statistiska centralbyrån och finansdepartetnentet.

genomfördes förra äret. En arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen införs från den 1 januari 1991. Det innebär att arbetsgivarna övertar utbetalningarna för sjuklönen för de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. Därmed mins- kar utgifterna för sjukförsäkringen vid oförändrat sjuktal med 15— 16 miljar- der kr. nästa är. Arbetsgivarna kompenseras delvis genom att arbetsgivarav- giften sänks med 1 procentenhet. vilket minskar inkomsterna inom sjukför- säkringen med ca 6 miljarder kr. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen fri- gör resuser inom försäkringskassorna. vilket väntas bidra till att behand- lingen av arbetsskadeärenden kan påskyndas. Därigenom förkortas sjukför- säkringsperioden i arbetsskadefi'irsäkringen. De minskade nettoutgifterna inom sjukförsäkringen medför att statsbidragen minskar. 1 sjukförsäkring- ens utgifter ingär även bidrag till privat och offentlig sjukvärd samt läkeme- delssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå till ca 26 miljarder kr. per år 199(.l och 1991.

Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras. sedan reg- lerna ändrades ] juli 1988. i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda ar- betslöshetsersättningarna minskade 1988 och 1989 till följd av den sjunkande arbetslösheten. 1 är och nästa är väntas arbetslösheten stiga. vilket medför ökade utbetalningar. Fr.o.m. 1991) höjs den högsta dagpenningen i arbetslös- hetsförsäkringen ärligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Egenavgifterna inom arbetslöshetsförsäkringen fördubblas fr.o.m. 1991 och statsbidragen reduceras därmed i motsvarande grad.

9.4. Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett nega- tivt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning eller neddrag- ning av rörelsekapitalet. År 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott preliminärt ca 7 'JI

'l'ahell 9:S Kommunernas inkomster och utgifter Bilaga 1.1 Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. Procentuell förändring 1989 1990 1991 1989 1990 1.991 Alt.1 Alt.2 Alt.1 Alt.2

Inkomster 296.1 328.2 353.7 355.4 9.8 10.9 7.8 8.3 Skatter lh'l.4 205.3 ' 23231 232.0 9.9 13.2 13.0 13.0 Bidrag frän st. 1ten och Souallorsakransstkto111 73.3 77.1 72. 7 73.4 8. 7 5.1 —5.7 —4.8 ("')v riga inkomster 41.3 45.8 49.1 49.9 11.1 10.8 7.1 9.0 [. tgifter 305.4 348.4 359. 4 368,2 10.8 14.1 3.2 5,7 l'ranslere ringar till hushäll 22.8 24.0 25. 8 26.0 11.5 5.6 7.2 (3.2 Övriga tr'.1ns1e1"e1ingar 30.1 34.8 3).1 39.7 10. 8 15.7 12.4 13.9 Konsumtion 2305) 266.6 2.71 2 279.7 11.1 15.4 1.7 4.9 Investeringar 21.6 22.9 23 4 22.9 6.9 6.3 2.1 —0.2 Finansiellt sparande —9.3 —20.15.7 -12.8 Anm: ] investeringar m.m. ingär förutom kommunala myndighetersinvesteringar även kommunala affärsverks investeringar. investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och tnark. Ka'llur: Konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket. statistiska centralbyran och finansdepartementet.

9 miljarder kr. 1 är beräknas underskottet stiga till ca 20 miljarder kr. Nästa är väntas en f('.')rbättring av den kommunala ekonomin och det finansiella sparandet beräknas till minus 6 miljarder kr. i alternativ 1 resp. minus 15. miljarder kr. i alternativ 2. se tabell 915. Därvid har hänsyn tagits till attskat- tereformens effekter pä kommunernas ekonomi neutraliseras.

Skatteinkomsterna beräknas öka med ca 1.3.' ."( per år 1990 och 1991. Kom- munernas skatteinkomster baseras på skatteunderlaget tva är tidigare. Den sammanlagda kommunala utdebiteringen höjs i år med i genomsnitt 36 öre till 31.16 kr. per skattekrona. Av höjningen svarar primärkommunerna för 10 öre. landstingen för ._2 öre och de kyrkliga kommunerna för 4 öre. För nästa .11' fö1esl'.'1s kommunalt skattestopp.

Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatteut- jämningsbidraget uppgår till 10.5 miljarder kr. netto per år för 1990 och 1991. Skatteutjämningsbidragen finansieras delvis genom en avgift. som i ta- bellen fränräknats statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften för 1990 utgår med 69 öre för primärkommunerna och 46 öre för landstingen och höjs med 10 öre nästa år. 1 kompensation för slopandet av beskattningsrätten av juri- diska personer erh."111e1 sektorn 1 är ca 1 miljard kr. och för slopandet av ga- ranti1.1eskattningen av fastigheter ytterligare ca 1 miljard kr.

De specialt'lestincrade statsbidragen. som beräknas till ca 50 miljarder kr. för 1990 och ca 53 miljarder kr. 1991. är kopplade till vissa verksamheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunerna gär hälften till skolutbildningen. ca 20 "' .-'(- till barnomsorgen och ca 10” (. till äldreomsorgen och övrig social omsorg. I .'11' görs en kraftig höjning av statsbidragen till barm'nnsorgen. Bidragen fran socialförsäkringssektorn utgår till sjukvården och beräknas uppgä till ca 15 miljarder kr. per är 1990 och 1991. Föratt neu- traliseraskatte1'ef(')rmens effekter på den kommunala ekonomin skall fr.o.m. 1991. dels bidraget till kommunerna avseende garantibeskattningen avskaf- fas. dels en särskild skatt införas (kommunskatt). Skatten beräknas på kom- 79

munernas skatteunderlag och beräknas up gå till ca 6.5 miljarder kr. 1991. Prop. 1989/90:15() 1 tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp. Bilaga 1.1

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året beräk- nas konsumtionen ha stigit med nära 2.5 (;?-,. i volym. Därvid drogs konsum- tionen upp av en relativt kraftig ökning av kommunernas inköp. Sysselsätt- ningen ökade med knappt 1 €??- vilket var svagare än planerat. Den underlig- gande ökningstakten var dock högre. eftersom omfattningen av beredskaps- arbeten och ungdomslag minskade. Denna neddragande effekt på den kom- munala konsumtionen väntas upphöra i år. För i är och nästa år talar det mindre strama arbetsmarknat'lsläget för att det blir lättare att rekrytera per- sonal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda lönekostnaderna. till föjd av 1990 års avtal i kombination med det kommunala skattestoppet 1991. väntas dock medföra en begränsning av expansionen. 1 volym beräknas den kommunala k('>nsumtionen öka med drygt 1 (;?? i är och med 1 % i alternativ 1 nästa år. 1 alternativ 2 medför de högre kostnaderna att konsumtionen stag- nerar 1991.

De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar re- duceras nästa är med ca 10 miljarder kr. till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av den ovan nämnda kommunskatten.

Bilaga 1.1

.10 Sparande

Första hälften av 1970-talet uppgick bruttosparandet (sparandet före avdrag för k'.'1pitalf(")rslitning) i den svenska ekonomin till ca 23 'i'? som andel av BNP (sparkvoten). lnvesteringskvoten (summan av bruttoinvesteringarna och la- gerinvesteringarnas andel av BNP) var under perioden som helhet något lägre. Investeringarnakunde såledas finansieras med inhemskt sparande och bytesbalansen visade ett litet överskott. Under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talet skedde en kraftig nedgång i sparandet. se diagram 10: 1. Sparkvoten föll från ca 24 'i'-'( av BNP 1975 till drygt 14 '.'-(= 1982. lnvesteringskvoten minskade under samma period med ca () procentenheter varför bytesbalansen försvagades med ca 3.5 procentenheter räknat som an- del av BNP.

Diagram 10:l Sparkvot och investeringskvot Procent av BNP

26

12 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Sedan 1982 har sparandet delvis återhämtat sig men inte nått upp till de nivåer som rådde under början av 1970-talet. År 1989 uppgick sparandet i ekonomin till 18.5 '.3'(- av BNP. Den offentliga sektorn stod för hälften av detta sparande. År 1985 svarade hushållen och företagen för hela det svenska sparandet medan den offentliga sektorns sparande var obetydligt. se tabell 10: 1. Företagens sparande har gått ned sedan mitten av 1980-talet. Nedgången beror dels på att vinsterna fallit. dels på kraftigt stigande ränte- betalningar till utlandet. Upplåningen utomlands har till stor del använts för att finansiera investeringar i utlandet. Avkastningen på dessa investeringar har endast i liten omfattning förts hem. Därigenom ingår de inte. i detta sam- manhang. i företagens sparande. Under de senaste åren har företagen även ökat sina investeringar i Sverige och företagens finansiella sparande har minskat från att ha varit positivt 1985/86 till motsvarande minus 6 '.!-'( av BNP 1989.

Sedan 1986. det senaste året som bytesbalansen var i jämvikt. har investe- ringskvoten stigit med 4 procentenheter och uppgick 1989 till ca 21 %. Då

uppgången i sparkvmen endast var 1 procentenhet försämrades bytesbalan- Prop. 1989/90:150 sen med 3 prtwentenheter som andel av BNP. 1 år och nästa år väntas investe- Bilaga 1.1 ringskvoten ligga kvar på en relativt hög nivå medan sparkvoten beräknas falla med drygt 1 procentenhet per år. Ett minskat offentligt sparande balan- seras delvis aven uppgång i hushållens sparande. medan en fortsatt nedgång väntas av sparandet i företagssektorn. Det inhemska sparandet är otillräckligt för att finansiera den nuvarande investeringsnivån. som ändå inte historiskt sett är särskilt hög. Sparandet kan förbättras på i princip två sätt: genom att öka den ekonomiska tillväxten och,-"eller genom att minska konsumtionen. En förbättring av det finansiella sparandet och bytesbalansen kan även åstadkommas. som skedde 1986. ge- nom att dra ned investeringarna. Detta leder dock till att den ekonomiska tillväxten försämras på sikt.

Tabell 10:1 Sparandet i ekonomin Procentucll andel av BNP i löpande priser

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Alt.1 Alt.2 Bruttosparande 17.2 17.6 17.8 18.3 18.5 17.1 15.8 15.2 Offentlig sektor 0 3 1.3 5.1 5.8 7.6 6.7 5.3 5.3 Hushall 3.6 2.8 0.9 0.1 0.9 1.2 1.8 2.1 Företag 13.3 13.4 11.7 12.4 10.0 9.2 8.6 7.3 Realt sparande 18.9 17,5 18,5 19.5 21.3 20,8 20.7 20.1 Offentlig sektor 3.1 2.7 2.6 2.4 2.6 2.8 2.8 2.8 Hushåll 2.8 2.4 2.5 2.8 2.9 2.7 2.8 2.7 Företag 13.0 12.4 13.3 14.3 15.8 15.3 15.1 14.6 Finansiellt sparande —1.7 0.0 —0.7 —1.2 —2.8 —3.7 —4.9 4.9 Offentlig sektor —2.8 —l .3 2.6 3.4 5.0 3.9 2.5 3.0 llushall 0.8 0.4 —1.6 —2.7 —2.1 —1.5 —0.9 —0.6 Företag 0.2 1.0 —1.6 —1.9 —5.8 —6.1 —6.5 —7.3

(tam.: Det totala reala sparandet utgörs av bruttoinvesteringar i realkapital och lager. För de enskilda sekto- rerna ingar även nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Exkl. engångsskalten på försäkringsbola- gen 1987. Källor: Konjunkturinstitulet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Bilaga 1.1

11. Kapitalmarknaden

11.1. Den internationella utvecklingen

Under det första kvartalet i år kännetecknades den internationella utveck- lingen på penningmarknaden av fortsatt stigande räntor. Av de större ekono- mierna har uppgången varit störst i Västtyskland och Japan och har under de senaste månaderna varit särskilt tydlig på obligationsmarknaden. Den ekonomiska aktiviteten är fortsatt hög. vilket har medfört en ökad kapaci- tetsbrist i såväl den västtyska som i den japanska industrin. Löneökningstak- ten tenderar att stiga samtidigt som oron för inflationsutvecklingen har tillta- git.

Den snabba händelseutvecklingen i Östeuropa har i hög grad påverkat de finansiella marknaderna. Effekterna av en valutaunion mellan Väst- och Östtyskland har stått i centrum för placerarnas intresse. Som beskrivits i ka- pitel 3 är risken stor att skapandet av unionen leder till en ökad inflations- takt. Utbudet av obligationer kommer att öka till följd av stigande budgetun- derskott i Västtyskland. De västtyska obligationsräntorna har stigit med en procentenhet sedan årsskiftet. Den västtyska centralbanken. Bundesbank, höjde diskontot 4 gånger med sammanlagt 2.5 procentenheter till 6 % under 1989. Den traditionella västtyska penningpolitiken. med en låg inflation och en stark valuta som hörnpelare bedöms ligga fast.

Den japanska ränteuppgången har varit särskilt markant. Förutom över- hettning i ekonomin har Japan brottats med en försvagad valuta. Den ja- panska centralbanken höjde i mitten på mars diskontot för att dämpa oron på de japanska finansmarknaderna. Under det senaste året har diskontot

Diagram 11:1 Ränta-utvecklingen på euromarknaden 6—manadersräntor. procent

18

| - 8 ..... vt. .1- *.;a- -----

Yen '

1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källa: Riksbanken

höjts fyra gånger med sammanlagt 2.75 procentenheter till 5.25 %. Sedan PTOP- 1989/903150 årsskiftet 1988/89 har såväl sexmånaders räntan som obligationsräntorna sti- Bilaga 1-1 git med tre procentenheter och uppgår nu till ca 7.5 %. vilket med japanska mått är mycket högt.

I Förenta staterna har stigande omvärldsräntor och ökad osäkerhet beträf- fande styrkan i ekonomin medfört att höstens räntefall har hejdats och för- bytts i en mindre uppgång. I början på året vidtog den amerikanska central- banken. Federal reserve. ytterligare penningpolitiska lättnader. Därefter har centralbanken fört en avvaktande penningpolitik.

Ett genomgående drag på de internationella räntemarknaderna är att real- räntorna har stigit kraftigt—under det senaste året. Det finns två förklaringar till detta. För det första har inflationsförväntningarna reviderats upp. För det andra räknar placerarna med att kreditbehovet i världsekonomin, i syn- nerhet i Östeuropa. kommer att bli stort under de närmaste åren. med ett ökat utbud av obligationer som följd. För att placerarna skall vara beredda att införliva ytterligare obligationer i sina förmögenhetsportföljer kräver de högre avkastning. '

Händelseutvecklingen i Östeuropa och de stigande räntorna har även bi- dragit till ökad aktivitet på valutamarknaderna. Euforin över den snabba händelseutvecklingen i Östeuropa. främst i Östtyskland har ökat efterfrågan på D-mark. Samtidigt har räntedifferensen gentemot omvärlden utvecklats ogynnsamt för den amerikanska valutan. Numera överstiger de västtyska räntorna de amerikanska samtidigt som räntedifferensen mellan Förenta sta- terna och Japan har krympt. Från sensommaren och fram till mitten av april har dollarn försvagats från ca 2 DEM/USD till 1.7 DEM/USD. Utförsälj- ningar på aktie-och obligationsmarknaden och fortsatt stora direktinveste- ringar i utlandet har medfört att utbudet av den japanska valutan. yenen,

Diagram ll:2 Växelkurs mot dollar Mänadsgcnomsnitt

Yen/Usd Dem/Usd 155 2

1.95 1.9 1.85 1.8 1.75 1.7

125 1.55

1989 1990 & Källa: Riksbanken

6 Riksdagen 1989.-'90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Bilaga 1.1

har ökat. Fram till mitten av april i är har yenen försvagats från 145 JPY till 157 JPY mot dollarn och från 85 till 94 JPY mot D-marken. I april 1989 noterades yenen till 71 JPY mot D-marken. Yenen har således deprecierats med drygt 30 % mot D-marken under det senaste året. Centralbanksinter- ventioner under februari och mars. i syfte att hejda yenens nedgång. har så- ledes endast haft en begränsad framgång.

Under 1989 steg de internationella aktiekurserna i genomsnitt med när- mare 30 %. Frankfurtbörsen hade den mest gynnsamma utvecklingen av de stora börserna med en uppgång på 34 %. Investerarna räknar med att väst- tyska företag i hög grad skall gynnas av liberaliseringen i Östeuropa. Nya marknader växer fram samtidigt som samarbete kan ge nya och billigare pro- duktionsresurser. De under året stigande räntorna har dämpat köpintresset på aktiemarknaden. [ genomsnitt har de internationella aktiekurserna legat oförändrade sedan årsskiftet. Kursutvecklingen har emellertid varit varie- rande mellan olika börser. Frankfurtbörsen har fortsatt att stiga i takt med den snabba händelseutvecklingen i Östtyskland. Tokyobörsen har däremot fallit med 25 % fram till mitten på april. De höjda räntorna innebär att av- kastningskravet på aktier höjts betydligt. Direktavkastningen är i dag läg samtidigt som den japanska börsen, ur ett internationellt perspektiv. fortfa- rande är högt värderad.

"11.2 Den svenska ränte-och valutamarknaden

Efter en förhållandevis stabil utveckling under större delen av 1989 började räntorna att stiga pä senhösten. Stigande omvärldsräntor i kombination med en dyster inhemsk ekonomisk statistik. avseende bl.a pris-och lönekostnads- utvecklingen och ett växande bytesbalansunderskott. medförde att place— rarna krävde högre avkastning. De korta internationella räntorna steg mer än de svenska varvid räntedifferensen gentemot omvärlden minskade från ca 2 till 1.5 procentenheter. mätt på sex månaders placeringar för statsskuld- växelräntan och den valutakorgsvägda euroräntan. Ett valutautilöde upp- kom under oktober och november motsvarande 7.3 miljarder kr samtidigt som valutakursindex försvagades frän ca 130 i september till 132 i december. Totalt under år 1989 registrerades emellertid ett inflöde på 21.8 miljarder.

Under det första kvartalet i är fortsatte räntorna att stiga med sammanlagt 1.5-2.0 procentenheter. [ januari justerades räntorna upp till följd av oro på avtalsfronten. Samtidigt presenterades ny statistik som bekräftade den nega- tiva utvecklingen för bytesbalansen. Marknadens bemötande av finanspla- nen blev svalt samtidigt som tilltron till Haga-överläggningarna var låg. I slu- tet av januari bröt bankkonflikten ut medförande att handeln på penning- och obligationsmarknanden upphörde under drygt tre veckor. Samtidigt av- slog riksdagen ett ätstramningspaket från regeringen. Nederlaget medförde att regeringen avgick. Den politiska krisen i kombination med oron på av- talsfronten medförde ett kraftigt valutauttlöde under slutet på januari och de första veckorna i februari. Kronan försvagades och valutakursindex steg till 133. Riksbanken vidtog en kraftigt ätstramande intervention på dagslåne- marknaden varvid dagsläneräntan steg till över 15 'if-. vilket var tre procent- enheter högre än innan regeringskrisen.

Bilaga 1.1

Diagram 1 123 Ränteutvccklingen samt total dagsomsättning av statspapper. Mänadsgenomsnitt

Procent Miljarder kr. 16

14. Stotsobligolioner,5—Ör

..-.. ...... '5--'-

12

.' ”s.-.-"'

10

Sfofsskuldvöxlor.6—mön

DogsomsöffnlngMdr kr

1987 1988 1989 1990 Källa: Riksbanken

När penningmarknadshandeln återupptogs i mitten av februari hade hän- delseutvecklingen således varit dramatisk i Sverige. Under bankkonflikten hade dessutom de internationella räntorna fortsatt att stiga. 1 Sverige steg halvårsräntan med drygt två procentenheter till drygt 15 % och femårsräntan med 1 procentenhet till 14.5 %.

Räntedifferensen som låg på ca två procentenheter innan konflikten bröt ut. steg till ca 4 procentenheter i samband med regeringskrisen. Denna högre nivå gjorde det åter attraktivt att ta upp län i utlandet för att placera i högav- kastande svenska kronpapper. Valutainflödet har varit betydande sedan mit- ten pa februari och valutakursindex har successivt stärkts och noteras nu till ca 131. Totalt under första kvartalet registrerades ett inflöde på 11 miljarder. Detta flöde består till ca hälften av förfallande köp av valuta på termins- marknaden. Anledningen till detta förfarande är att riksbanken under bank- konflikten använde förfallna terminer som en metod att sköta penningpoliti- ken. Till följd av de stigande marknadsräntorna anpassade riksbanken dis- kontot i mars med 1.5 procentenheter till 12.0 %.

Bildandet av den nya regeringen. den minskade valutaoron och uppgörel- sen i början pa april mellan socialdemokraterna och folkpartiet om den eko- nomiska politiken medförde att ränteläget stabiliserades och marknadsrän- torna föll tillbaka något under mars och första halvan av april. Såväl halvårs- räntan som femårsräntan föll till ca 14 %. Den stabilare utvecklingen på penning-och valutamarknaden medförde att riksbanken tillät dagslänerän- tan att falla till 13 % steget i räntetrappan.Räntedifferensen minskade till drygt tre procentenheter.

Aktiviteten på penningmarknaden har under senare år avtagit. Omsätt- ningen av statspapper har fallit till i genomsnitt 6.5 miljarder kr per dag 1989 jämfört med ca 15 miljarder kr per dag 1988. Den ökade globala värdepap—

Bilaga l.1

Diagram II:-4 Valutaflöde och kursindcx Miljarder kr.

Procent Index 15 127 Vululoflöde 128 10 129 5 i 130 0 131 132 —5 Kurslndex 133 _10 134 1987 1988 ' 1989 1990

Källa: Riksbanken

pershandeln och Sveriges ökade beroende därav gör det önskvärt att den svenska penningmarknaden även i framtiden är konkurrenskraftig. Mot bakgrund av detta avskaffade riksdagen omsiittningsskatten pä penning- marknaden från den 15 april i år. Aktiviteten beräknas därigenom återigen öka . Marknadens mognad under senare är och statens begränsade lånebe- hov medför sannolikt att (nnsättningen inte kommer att nå 1986-87115 nivåer på 30-40 miljarder kr per dag.

"11.3 Ökade kapitalflöden under 1989

Under det senaste året har valutaflödena in och ut ur landet ökat påtagligt. Detta sammanhänger till stor del med valutaavregleringen under år 1989. Underskottet i bytesbalansen. direktirwesteringarna och aktieköpen ger upphov till ett stort valutautflöde. Direktinvesteringarna och köp av tit- ländska aktier uppgick netto till ca 70 miljarder kr 1989. vilket'var mer än en fördubbling jämfört med 1988. År 1980 uppgick direktinvesteringarna till endast 1.0 miljarder. De stora investeringarna i utlandet sammanhänger med företagens behov av att investera och bibehålla marknadsandelar i det ex- pansiva Europa. Placerare i Sverige har behov av att diversifiera sina förmö- genhetsportföljer genom köp av utländska värdepapper och fastigheter. Från den 1 juli i fjol gavs möjlighet för utländska placerare att köpa svenska kronpapper. Under 1989 gav detta ett inflöde på ca 36 miljarder kr. Valutainflödet till följd av utlänningarnas värdepappersköp räcker emeller- tid inte för att balansera valutatlödena. Genom att hälla en högre ränta än omvärlden stimuleras den privata sektorn till utlandsupplåning. Under 1989 lånade svenskar upp ca 123 miljarder i utlandet. En del av dessa medel place- rades pä den svenska penningnnirknaden. Den totala skuldstocken till ut- landet uppgick vid utgången av år 1989 till 553 miljarder kr. Exklusive staten uppgick den till 462 mdr kr. Denna skuld ger upphov till stora räntebetal-

sa

ningar som belastar bytesbalansen. Samtidigt skall man ha i åtanke att den PTOP. 1989/90:150 värdestegring som uppkommer av svenskars innehav av aktier och fasta till- Bilaga 1.1 gångar inte i någon större utsträckning registreras i bytesbalansen.

11.4. Börsutvecklingen och industrins vinster

Under 1989 steg generalindex på Stockholmsbörsen med 24 (h. vilket var en något sämre utveckling än genomsnittet för de internationella börserna. Bakom kursuppgången. som härrörde sig från första halvan av året. låg en fortsatt god vinstutveckling i näringslivet under 1988i kombination med ut- delningshöjningar på 23-24 (:'(-. Den högsta kursnivän nåddes i mitten på au- gusti medförande att index då låg på + 35 (J'f- jämfört med årsskiftet 1988/89. Under slutet av 1989 och under första kvartalet i är har kursutvecklingen varit negativ. Försämrade ekonomiska utsikter. höjda räntor. lugnare ut- veckling på de internationella börserna och en svag resultatutveekling för näringslivet under slutet av 1989 är faktorer som minskat investerarnas in- ' tresse för aktieköp. Fram till mitten av april föll generalindex med 9 (..?-'är. Se- dan augusti har aktiekurserna därmed i genomsnitt fallit med 17 %. Industrins vinster fortsatte att stiga under år 1989 men i långsammare takt än under 1988. Företagens kostnader har stigit kraftigt under 1989 samtidigt som prisutvecklingen på en rad viktiga produkter har dämpats. vilket med- förde att resultatmarginalen försämrades.En genomgående tendens i års- boksluten är att vinstökningstakten avtog mot slutet av året. Sämst utveck- ling. bland de stora företagen under 1989. hade bilföretagen SAAB och Volvo. vilka redovisade vinstfall. Industrin är genomgående återhållsam

Diagram ll:5 'l'otalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fondbörs 1937—1990

Index . Miljarder kr.

1700 25 1600 1500 1400 1300

1200. Tolollndex' 1100

20

15

. Totala om sött— 1000 ningen" 900

800 700 600 500

10

87 88 . 89 90

ljllimo resp. manad. ll)72-12—29=100 "'"" Endast börsnoterade aktier . 85

med vinstbedömningar inför innevarande år och merparten av företagen PTOP- 1989/903150 räknar med oförändrade eller sämre resultat under 1990. Bilaga 1-1 Aktieutdelning-arna beräknas höjas med ca 20—25 % för verksamhetsåret 1989. vilket är mer än den genomsnittliga vinstökningen. Detta hänger bl.a samman med investerarnas ökade krav på högre direktavkastning pa Stock- holmsbörsen. Samtidigt medför skattereformen att skatteuttaget på aktieut- delningar sänks. vilket ytterligare stimulerar företagen att höja utdelning-

arna.

11.5. De kommande årens ränteutveckling

Den tioåriga statsobligationsräntan noterades i februari till närmare 14 (ii-. Denna nivå är 2.5 procentenheter högre än genomsnittet för 1989 och histo- riskt sett en mycket hög nivä. I februari läg inflationstakten på 8.6 % varvid realräntan uppgick till 5.3 %. Exklusive dc indirekta skattehöjningarna i ja- nuari i samband med finansieringen av skattereformen uppgick realräntan till över 7 % i februari.

Under 1980-talet har realräntan varit högre än under tidigare decennier. Under perioden 1981-90 läg realräntan i genomsnitt på 4.2 % jämfört med 0.2 % under åren 1965-80. För hela perioden 1965-90 läg realräntan på 1.8 %. I detta sammanhang bör man dock ha i åtanke att den svenska kredit- marknaden var reglerad fram till början på 1980-talet. vilket medförde att räntorna dessförinnan inte alltid var marknadsbestämda. Uppgången av realräntan under 1980—talet förefaller att ha varit ett internationellt feno- men. Bara i år har omvärldens realräntor stigit kraftigt. För de närmaste

Diagram ll:6 Nominell och real ränta på långa statsobligationer Procent

16 14 12 10

—6 1966 1970 1974 1978 1982 1986 1990

Källa: OECD och Finansdepartementet 86

ären förutses realräntan vara fortsatt hög. bl. a mot bakgrund av det stora PTOP- 1989/903150 kreditbehovet i samband med investeringar inför EG:s fria marknad är 1993 Bilaga 1-1 och restaureringen av Östeuropas industri. Den nuvarande höga räntenivån utgör en belastning för samhällsekono- min. Det är därför angeläget att skapa förutsättningar för en lägre räntenivå. Ett sådant förlopp kräver emellertid balans i samhällsekonomin och betyd- ligt lägre pris—och löneökningar. Alternativet med 3 % löneökningar under 1991 skulle bidra till en sådan utveckling. Inflationstakten exklusive skatte- reformen skulle i ett sådant scenario nedbringas till ca 3 % mot slutet av 1991. . Även med ett fortsatt högt realräntekrav under de närmaste åren skulle de nominella räntorna i ett sådant scenario kunna falla betydligt. En sådan utveckling skulle utgöra en välbehövlig stimulans för industrins investeringar och därmed öka den svenska industrins konkurrenskraft. Samtidigt skulle hushållens kostnader. i synnerhet för boendet, kunna minska. En annan po- sitiv effekt är att Statens räntebetalningar på statsskulden skulle kunna ned- bringas. Om däremot de höga pris-och löneökningarna består under prognosperio- den är utsikterna små till att räntorna i någon större utsträckning skulle kunna falla.

Appendix Prop. 1989/90:150

_ _ Bilaga 1.1 Ekonomiskt kalendarium 1989 Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft: januari 1 basbeloppet blir för 1989 27 900 kr.

— ATP—avgiften höjs med 0,4 procent kommanditbolag och andra handelsbolag får nya reavinst- regler som stoppar så kallade dubbla avdrag — skatten på värdepapper utvidgas. Omsättningsskatt införs på penning- och obligationsmarknaden. Handel med skul- debrev. premieobligationer. terminskontrakt och vissa köp— och säljobligationer beskattas — huvudregeln att debitering av preliminär B-skatt skall ske med 120% av den slutliga skatt som påförts den skattskyl- dige året före inkomståret modifieras så att B-skatt i vissa fall får tas ut med ett belopp som motsvarar 110% av den slutliga skatten en avgift på 2% tas ut på fyllnadsinbetalningar som görs den 19 januari till den 30 april taxeringsåret. Bestämmel- serna gäller alla skattskyldiga utom fysiska personer och dödsbon. Dessutom har den lägre kvarskatteavgift som erläggs vid fyllnadsinbetalningar den 1 maj till den 30 juni taxeringsåret höjs till 4% på den del av underlaget som överstiger 20 000 kr ändrade bestämmelser om extra avdrag för folkpensionä- rer och kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer. Ändringen avses minska de marginaleffekter som in- komst— och förmögenhetsprövningen ger.

januari 10 Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1988/89:100). Budgetsaldot för budgetåret 1989/90 beräk- nas bli 0.4 miljarder kr. Enligt propositionen prioriteras tre områden; föräldraförsäkringen. kulturen och en inkomst- skattesänkning i en för övrigt stram budget.

januari 19 Riksbanken beslutar om nya lättnader i valutareglcringen. Inga begränsningar gäller längre för: — köp av utländska aktier från utlandet — försäljning av svenska aktier till utlandet juridiska personers köp av fast egendom i utlandet direkta investeringar.

mars 17 Regeringen lägger fram prop. 1988/89:132. Iden ges förslag om en särskild skatt på företagsvinster. Skatten beräknas normalt på vinsten för det räkenskapsår som börjat den 1 januari 1989. Den skall uppgå till 15% av beskattningsun- derlaget. I propositionen föreslås också att vinstdelnings- skattens fasta fribelopp höjs till 2 miljoner kr. fr.o.m. 1990 års taxering.

b'b'

Bilaga 1.1

mars 20

mars 22

april 25

april 27

juni 1

juni 6

Regeringen presenterar prop. 1988/89:125. Tilläggsbudgct II. I den begär regeringen 632 miljoner kr. i ökade anslag. De största anslagen går till kostnader för bilstöd till handi- kappade och lokaliseringbidrag.

LO och SAF sluter tvåårigt avtal. Det nya avtalet ger 2. % löneförhöjning 1 februari 1989 samt 15% 1 februari 1990. Därutöver innehåller avtalet en förtjänstutvecklingsgaranti på 2,7% samt en prisutvecklingsgaranti.

Regeringen presenterar kompletteringspropositionen (prop. 1988/89:15) avseende budgetåret 1989/90. Enligt propositionen har tendenserna till överhettning i den svenska ekonomin förstärkts. En rad åtgärder föreslås där- för i åtstramande syfte.

Riksbanken beslutar att höja diskontot från 8.5 till 9,5??- med verkan fr.o.m. den 28 april.

Riksbanken beslutar att upphäva i huvudsak alla återstå- ende valutarestriktioner. Beslutet träder i kraft den 1 juli 1989. Beslutet innebär bl.a. att både företag och privatper- soner i Sverige fritt får:

investera i utländska obligationer

— investera i fastigheter i utlandet . _

— uppta lån i utlandet och ge lån till utlandet, oavsett ända- mål och löptid, även i svenska kronor — återbetala utlandslån i förtid

bedriva leasing och annan finansiell verksamhet i utlandet köpa utländsk valuta i valutabank. även för placering på räntebärande valutakonto . — göra termins— och optionsaffärer i utländsk valuta inom landet

— överföra kapital till utlandet vid emigration — ut- och införa alla slag av betalningsmedel och värdepap- per. För utlänningar innebär beslutet bl.a. möjlighet att inve- stera i svenska obligationer och penningmarknadsinstru- ment och förränta kronor i svensk bank.

Riksdagen beslutar att alla kommuner med högre skatte- kraft än genomsnittet skall betala särskild skatteutjäm- ningsavgift. Den allmänna skatteutjämningsavgiften höjs också. med 22 öre per skattekrona för kommuner och 12 öre för landstingen.

juni 7 Riksdagen beslutar att: Prop. 1989/90:150

— ett obligatoriskt sparande införs från 1 september 1989 till Bilaga l.l 31 december 1990. Ett belopp motsvarande 3% av den preliminära skatten betalas 1989. För 1990 är sparandet preliminärt 3% av den preliminära skatten. men bestäms slutligt av den slutliga skatten samma år. Sparandet gäller både personer och företag. För sparandet 1989 ges en ränta om 7% på belopp upp till 1 000 kr.. därefter sänks räntan till 35%, 1990 gäller samma räntenivåer men grän- sen är 3 000 kronor. För sparbelopp som hänförs till år 1989 räknas ränta från årets utgång och för sparande som hänförs till 1990 räknas ränta från utgången av 1991. Ränta på sparbelopp, som beräknats på skatt för inkomst- året 1990, skall motsvara överskjutande skatteränta tillfälligt höja fastighetsskatterna vid 1991 års taxering i Stockholm-Uppsalaområdet för hyresfastigheter som hu— vudsakligen består av lokaler. Detta sker genom att un- derlaget för fastighetsskatt ökar från nuvarande 55% till 100% av taxeringsvärdet barnbidraget höjs från 485 kr. till 560 per månad från 1 januari 1990. På samma vis höjs det förlängda barnbidra- get för grundskoleelever och studiebidraget till gymnasie- studerande

— förbudet för fjärde och femte AP-fonden att köpa aktier i bank— och försäkringsbolag tas bort. Dessa fonder får också rätt att placera'högst 10% av sina medel i utländska bolag. Dessutom förenklas för första till tredje AP-fon- den vid köp av fastighetsbolag en arbetsmiljöavgift på 15% av lönesumman införs. Av- giften gäller samma tid som det tillfälliga sparandet en tillfällig investeringsavgift för byggande införs i Stock- holms län (utom Norrtälje och Södertälje) samt Uppsala och Håbo kommuner. Avgiften, på 10% av byggkostna- den. gäller i princip allt byggande utom bostadsbyggande som påbörjats 27 maj 1989 till 31 december 1990.

juni 9 Höjd'skatt införs på alkohol och tobak. Skattehöjningen på sprit, vin och starköl motsvarar en prisökning på ca 5% och skattehöjningen på cigaretter en prisökning på ca 1()%.

juli 1 Energiskatten höjs. För el har skatten höjs med 2 öre per kwh och för dieselolja och lättdiesel med 100 kr. till 960 kr. per km. Skatten på kol, naturgas och gasol har höjts i mot- svarande mån.

augusti 29 Riksgäldskontoret beslutar att sänka räntan på allemans- sparandet fr.o.m. den 1 oktober med 1 procentenhet från 9,5 till 85%. 90

september 21 Riksbanken beslutar att vidga möjligheterna att köpa och PFOP- 1989/902150 sälja valuta i utlandet. Vid senaste halvårsskiftet upphävdes Bilaga 1-1 i huvudsak alla återstående valutarestriktioner. Dock skulle som förut betalningar till och från utlandet liksom valuta- växlingar i princip gå genom valutabank. Fr.o.m. den ] ok- tober 1989 gäller att:

— belopp som mottas från utlandet får utan tillstånd växlas i utlandet före hemtagning till Sverige. tillstånd lämnas av riksbanken för överföring av belopp till utlandet för växling där. Sådant tillstånd, som kan vara av generell art, lämnas både för växling med omedelbar hemtagning till Sverige av tillväxlat belopp och för växling med uppdrag åt växlande utländskt institut att verkställa betalning till utlandet. — tillstånd lämnas däremot inte för överföring av belopp som efter växling skall fördelas på flera betalningar till ut- landet. Växling får ske till såväl svenska kronor som till annan valuta samt säväl avista som på termin eller vid re- glering av option.

oktober 24 I prop. 1989/90:31 föreslås att maxgränsen för hur mycket som får sättas in på allemanssparandet höjs från 75 000 kr. till 100 000 kr. Samtidigt föreslås att det blir tillåtet att flytta medel mellan de båda sparformerna. allemansspar och alle- mansfond.

oktober 27 Regeringen lägger fram tilläggsbudget i prop. 1989/90:25. I den begär regeringen 793 miljoner kr. i ökade anslag.

november 9 Finansdepartementet presenterade i en promemoria en be- dömning av den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1991. I rapporten förutspåddes gradvis växande obalanser i eko- nomin. Efter publiceringen steg marknadsräntorna.

november 13 Regeringen presenterar i prop. 1989/50 förslag till ny skatte- reform. Huvuddelen av reformen genomförs 1991 . men vissa delar föreslås träda i kraft redan 1990. För 1990 sänks den statliga inkomstskatten med 7 procent- enheter för inkomster över 75 000 kr. och med 2 procenten- heter för inkomster upp till 75 000 kr. Skattebortfallet föreslås finansieras med: - skärpt kapitalbeskattning inklusive högre skatt på boen-

det

— basberedningar i inkomst av tjänst större uttag av indirekta skatter.

Propositionen innehåller också förändringar vad gäller före- tagsbeskattning och förmögenhetsbeskattning. 91

Bilaga 1.1

december 7

1990 januari 10

januari 26

februari 8

februari 22

Förändringen i företagsbeskattningen gäller aktiebolag el-

ler annan juridisk person som har bokslut per den 31 decem- ber 1989 eller senare.

skattesatsen sänks från 52% till 40€7b (till det kommer för vissa företag vinstdelnihgsskatt och särskild vinstskatt) — rätten till lagernedskrivning och avsättning till resultatut- jämningsfond begränsas nya avsättningar till allmän investeringsfond får inte gö- ras.

Samtidigt föreslås att primäravdragen slopas fr.o.m. 1991 års taxering.

Riksbanken beslutar att höja diskontot från 95% till 10. 5972.

Regeringen presenterar budgetproposition (prop. "1989/90:100). Budgetsaldot för budgetåret 1990/91 beräk- nas visa ett underskott om 0,4 miljarder kr. Den ekono- miska politik som regeringen förordar är en fortsatt stram finans- och penningpolitik. överläggningar med arbets- marknadens parter i syfte att bryta den alltför höga löneök- ningstakten och åtgärder som ökar arbetskraftsutbudet. främjar produktiviteten och stimulerar sparandet.

Regeringen presenterar 1991 års skattereform. Förslagen grundar sig på den politiska uppgörelsen om skatterefor- men som träffades under hösten mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Reformens syfte är att ge en samhällseko- nomiskt effektiv beskattning samtidigt som de fördelnings- politiska målen uppfylls. Skatten på arbete och skatten på kapital görs mera likvärdig.

Efter att ha avslutat överläggningarna med arbetsmarkna- dens parter för att snabbt teckna centrala löneavtal för 1990/91 i syfte att bryta den alltför höga löneökningstakten. kan regeringen konstatera att förutsättningar för sådana av- tal inte föreligger. Det gör det nödvändigt att skärpa den ekonomiska politiken. Regeringen föreslår pris-. lönc-, hy- res- och utdelningsstopp. översyn av reglerna för framtida löneförhandlingar samt ytterligare insatser för att stärka till- växten.

Riksbanken beslutade att med verkan fr.o.m. den 1 mars 1990 göra en teknisk justering av räntetrappan. Justeringen innebär att stegen i räntetrappan förkortas till 71.5"?- av upplå- ningsbasen. dvs. 35 miljarder kr. Lägsta ränta är 9 procent och högsta ränta 20 procent. vilket motsvarar 84 procent av uppläningsbasen. För upplåning därutöver gäller de villkor som riksbanken bestämmer.

februari 23 Regeringen kommer att sätta in 3 nya åtgärder för att stabi- Prop. 1989/901150 lisera ekonomin: Bilaga 1.1 — ekonomisk-politiska insatser för att pressa ned löneök- ningarna och strama ät ekonomin — åtgärder för att öka utbudet av arbetskraft —- strukturella åtgärder för att öka tillväxten och samtidigt förbättra miljö och välfärd.

mars 7 Regeringen presenterar propostition om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Sveriges ekonomi står inför allvar- liga problem. Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att dämpa överhettningen och stabilisera ekonomin. Dessutom krävs långsiktigt verkande insatser för att förstärka produktivitet och tillväxt.

mars 16 Riksbanken beslutar att höja diskontot från 10.5% till 12%. mars 19 Långtidsutredningen publiceras. (Utarbetad av finansde- partementet).

lnnehåll Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.1

1 Sammanfattning ..................................... 2 2 Den internationella utvecklingen ......................... 10 2.1 Allmän översikt ................................. 10 2.2 Länderöversikter ................................ 14

3 Utrikeshandeln ...................................... 23 3. l Exporten ...................................... 23 3.2 Importen ............................... - ....... 27 3.3 Bytesbalansen .................................. 29

4 Industrin ....................................... _. . . . 33 4.1 Produktion .................................... 33 4.2 Lönsamhet .................................... 34

5 Arbetsmarknaden .................................... "37 5.1 Sysselsättning .................................. 37 5 2 Utbudet av arbetskraft ........................... 40 5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ...... 41

6 Löner och konsumentpriser ............................. 44 6.1 Löner ........................................ 44 6.2 Kcmsumentpriser ................................ 46

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion ................. 49 7.1 llttshållens disponibla inkomster .................... 49 7.2 Privat konsumtion och sparande .................... 54

8 investeringar ........................................ 59 8.1 Näringslivets investeringar ......................... 59 8.2 Bostadsinvesteringar ............................. 63 8.3 B_vggnadsvcrksamhet ............................. 65 8.4 l.agerinvesteringar ............................... 67

9 Den offentliga verksamheten ............................ 69 9. 1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin .......... 69 9.2 Statens finanser ................................. 72 9.3 Socialförsäkringssektorns finanser ................... 74 9.4 Kommunernas finanser ........................... 75

10 Sparandet .......................................... 78 11 Kapitalmarknaden .................................... 80 11.1 Den internationella utvecklingen .................... 81 1 1.2 Den svenska ränte- och valutamarknaden ............. 82 11.3 ()kade kapitalflöden under 1989 .................... 84 11.4 Börsutvecklingen och industrins vinster ............... 85 1 1.5 De kommande årens ränteutveckling ................. 86 Appendix ........................................... 88 Ekonomiskt kalendarium .......................... 88

Tabeller Prop. 1989/901150 ' Bilaga 1.1

111 Internatitmella förutsättningar ........................ 2 112 Försörjningsbalans ................................ 4 113 Bidrag till BNP-tillväxten ............................ 6 114 Bytesbalans ...................................... 6 115 Finansiellt sparande ................................ 8 211 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD- länder . . 10 212 Arbetslt'jshet i några OECD-länder .................... 11 213 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder ....... 12 214 Bytesbalansen i några OECD-länder ................... 13 311 Exportmarknadstillväxt, relativa priser. marknadsandelar och export av bearbetade varor ....................... 24 312 Export av varor ................................... 27 313 import av varor ................................... 28 314 Årsresultat, utdelning och behållna vinstmedel i en grupp svenska storföretags utländska koncerndelar ............. 31 315 Bytesbalans ...................................... _ 2 411 lndustriproduktion ................................. 33 412 Rörliga kostnader. produktpriser. marginaler per produce- rad enhet samt bruttoöverskottsandel ................... 36 511 Arbetsmarknad ................................... 38 512 Produktion och sysselsättning i timmar .................. 39 513 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper ........... 40 514 Relativ arbetslöshet i olika åldrar ...................... 42 515 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ......... 43 611 Timlöner och arbetskraftskostnader .................... 44 612 Konsumentpriser .................................. 47 711 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster 49 712 Hushållssektorns disponibla inkomster. konsumtion och spa- rande ............................. - .............. 50 713 lnkomstöverft'jringar från offentlig sektor till hushåll ....... 51 714 Realinkomsterna efter skatt .......................... 53 7:5 Konsumticmskvoter ................................ 55 811 Bruttoinvesteringar efter näringsgren ................... 59 812 Bruttoinvesteringari näringslivet ...................... 61 813 Offentliga investeringar ............................. 62 814 Bostadsinvesteringar ................................ 65 815 B_vggnadsverksamhet ............................... 66 816 Lagervolymförändringar ............................. 68 911 Skattekvotcn ..................................... 70 912 Offentliga sektorns inkomster och utgifter ............... 71 913 Statens inkomster och utgifter ........................ 73 914 Soeialförsäkringssektorns inkomster och utgifter .......... 75 915 Kommunernas inkomster och utgifter ................... 76 1011 Sparandet i ekonomin ............................... 79

Diagram . Prop. 1989/901150

111 BNP och produktivitetutveckling ..................... 4 Bilaga 1'1 112 l'landels- och bytesbalans ........................... 7 311 Exportens marknadsinriktning 1989 ................... 23 31 2 Sveriges relativa arbetskostnad per producerad enhet i indu- strin ........................................... 25 313 Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD- länder samt marknadstillväxt ............................. 26 314 Tjänste- och transfereringsbalans. . . . . . . 1 ............. 30 315 Exportens andel av total utlandsförsäljning 17 svenska stor- koncerner ............ - .......................... 31 411 lndustriproduktion ................................ 34 412 Industrins bruttoöverskottsandelar .................... 36 511 Arbetslöshet .................................... 41 611 Nominell timlön inom industrin ...................... 46 612 Konsumentpriser ................................. 47 711 Reallön per timme före och efter skatt ................. 52 712 Disponibel inkomst och privat konsumtion ............. 54 713 Hushållens nettosparkvot ........................... 55 714 Hushållensförväntningar om den egna ekonomin 12 måna- der framåt — t o m januari 1990 ...................... 57 811 Näringslivets investeringar, procent av BNP ............. 60 812 Näringslivets investeringar. miljarder kronor. 1985 års priser 61 813 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägen- heter .......................................... 63 814 B(.>stadsinvesteringar .............................. 64 911 De offentliga utgifternas andel av BNP ................ 69 1011 Sparkvot och investeringskvot -. ...................... 78 1111 Ri'inteutveeklingen på euromarknaden 6-månadersräntor. . . 80 1112 Växelkurs mot dollar. Månadsgenomsnitt ............... 81 1113 Ränteutvecklingen samt total dagsomsättning av statspapper. Månadsgenomsnitt ................................ 83 '1 114 Valutaflöde och kursindex .......................... 84 1115 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms ' Fondbörs 1987-1990 ............................... 85 1116 Nominell och real ränta på långa statsobligationer ........ 86

gotab Stockholm 1990 96

Bilaga 1.2

Långtidsbudget för perioden 1990/ 91 1994/ 95

Långtidsbudget för perioden| 5522; 389904” 1990/91—1994/95 '

Sammanfattning

Inledning

Långtidsbudgeten syftar till att redovisa den inkomst- och utgiftsutveckling under perioden 1990/91-1994/95 som följer av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Långtidsbudgeten är varken en plan eller prognos för den framtida utvecklingen. Istället kan långtidsbudgeten sägas vara en beräkning av de resursanspråk som följer under den kommande femårsperioden med redan nu gällande åtaganden och om ingen omprövning sker av existerande utgiftsprogram. Beräkningarna utgår från den skattereform som i huvudsak skall vara genomförd den 1 januari 19.91 och förutsätter därefter oföränd- rade skatte- och avgiftsregler i hela den offentliga sektorn.

Den traditionella långtidstidsbudgetberäkningen omfattar statsbudgetens inkomster och utgifter. Samhällsekonomin och de statsfinansiella förutsätt- ningarna påverkas även av utvecklingen inom kommunsektorn och socialför- .räkrings-sektorn vilket motiverar kalkyler även över dessa områden. I årets långtidsbudget ägnas dessa sektorer en ökad uppmärksamhet.

Metod

Utvecklingen av inkomster och utgifter har först beräknats i oförändrad pris- oeh lönenivå under långtidsbudgetperioden. Därefter har en uppräkning skett till löpande priser med utgångspunkt från två antagandestrukturer. Det ena alternativet (lägalternativet) förutsätter en tidig lönedämpning jämfört med 1990 års nivå och speglar en gynnsam samhällsekonomisk utveckling med låg pris- och löneutvecklingstakt. relativt hög tillväxt och fortsatt låg arbetslöshet under perioden. Det andra alternativet (_högalternativet) be- skriver en långsammare dämpning av timlönernas ökningstakt med fortsatt hög inflation och räntenivå under perioden. Resultatet blir en svagare ut- veckling av tillväxten samt en högre arbetslöshet.

Budgetutvecklingen är känslig för de antaganden som görs över den sam- hällsekonomiska utvecklingen. Inkomsterna styrs huvudsakligen av den to- tala löncsummans och den privata konsumtionens utveckling medan utgif- terna främst är beroende av utvecklingen av löner. priser. räntor samt syssel— sättningsnivå.

Resultat

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens inkomster växa med 5.1 % i genomsnitt per år i lågalternativet och med 4.5 % per år i högal-' tcrnativet. Inkomstutvecklingcn är. som tidigare framgått. i hög grad bero- ende'av konjunkturutvecklingen. Under den gångna fcmårsperiodcn har in- komsterna ökat i snabbare takt än BNP vilket återspeglar ett ökat skatte- 1

tryck. Långtidsbudgetens beräkningar pekar på ett fortsatt högt skattetryck. Prop. 1989/901150 Skattereformen 1990 och 1991 leder till att betydelsen av budgetens olika Bilaga 1.2 inomstslag förändras relativt sett. Mervärdeskattens andel av de totala in- komsterna ökar medan de inkomster som härrör från fysiska personers skatt minskar relativt.

Statsbudgetens utgifter. exklusive statsskuldräntor. beräknas bli realt oförändrade under den framförliggande perioden. Huvudförklaringen till detta är att bostadssubventionerna i form av räntebidrag beräknas falla un- der perioden till följd av antagandet om en kraftigt fallande räntenivå. Om räntebidragen exkluderas uppgår utgiftsökningen till ca 0.3% i genomsnitt per år. Transfereringar till hushåll och kommuner svarar för de största utgift- sökningarna. Hushållstransfereringarna beräknas öka med ca 0.4 % per år i genomsnitt under perioden. Av denna ökning svarar sjuk- och arbetsskadc- försäkringen samt barnbidragen för merparten. Av transfereringarna till kommunerna är det statsbidraget till barnomsorgen och skatteutjämningsbi- dragen som ökar mest. Budgctåret 1991/92 förväntas effekterna av de höga löneavtalen på lärarområdet slå igenom. Nivån på statsbidragen till grund- och gymnasieskolan påverkas dock inte i motsvarande omfattning till följd av att elevantalet samtidigt beräknas minska. I lågalternativet beräknas ut- gifterna öka med i genomsnitt 3.9 % per år. Motsvarande ökningi högalter- nativet är 6.2 %. Skillnaden i utgiftsutveckling mellan alternativen förklaras av bostadssubventionerna."arbetsmarknadspolitiska åtgärder. folkpensioner och andra indexbundna transfereringar. Även kostnaderna för statsskuld- räntor är avsevärt större i högalternativet. Demografiska faktorer pekar på ett starkt volymtryck. Å andra sidan utgör tillgången på arbetskraft en re- striktion för om den finansiella utvecklingen enligt kalkylen skall kunna rea- liseras.

l diagram 1 redovisas budgetsaldots utveckling i låg respektive högalterna- tiven under långtidsbudgetperioden.

Diagram ] Budgetsaldo 1989/90—1994/95, Miljarder kr.. löpande priser

50

Lo-oHernoHv 40 .........................................

30 ............................................................................

.Hö-aHernaHv.

—30 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Källa: Finansdepartementet

IJ

Bilaga 1.2

Det sammantagna finansiella sparandet i kommunsektorn .beräknas un- der den kommande femårsperioden uppvisa kraftiga underskott om inte vo- lymökningen begränsas. Oförändrade skatte- och avgiftsnivåer i kommun- sektorn ställer stora krav på omprövning. rationalisering och förnyelse av den kommunala verksamheten.

Sparandet inom socialförsäkringssektorn äri huvudsak en funktion av AP- fondens och arbetslöshetsförsäkringens finansiella utveckling. ATP-syste- met har ännu inte nått fullfunktionsstadiet utan såväl antalet ATP-pensionä- rer som utbetalningarna mätt i antal basbelopp ökar. Under långtidsbudget- perioden beräknas pensionsutgifterna realt öka med i genomsnitt 3.8% per år. AP-fondens inkomster består huvudsakligen av avgifts- och ränteinkoms- ter. Ränteinkomsterna beräknas falla under perioden. Sammantaget beräk- nas AP-fondens finansiella sparande att minska under långtidsbudgetperio- den i nominella termer och som andel av BNP. Arbetslöshetsförsäkringens kostnader beräknas. mätt som andel av BNP. i lågalternativet ligga kvar på oförändrad nivå under perioden. Andelen beräknas dock minska i högalter- nativet.

Sammantaget innebär detta att det samlade offentliga sparandet beräknas stabiliseras omkring 4 % som andel av BNP i lågalternativet. Om ekonomin istället utvecklas enligt högalternativet sjunker det finansiella sparandet som andel av BNP till omkring 0.5 % mot slutet av perioden.

Diagram 2 Offentliga sektorns finansiella sparande i två alternativ Andel av BNP

5

Lö-oHernaHv

..................... Hö. qu'erna'l'iv

O 89/9090/9191/9292/9393/9494/95

Källa: Finansdepartementet

Slutsatser

Det positiva bidraget till den offentliga sektorns finansiella sparande beräk- nas komma från den statliga sektorn. närmare bestämt statsbudgeten. Det finns därför anledning att diskutera stabiliteten i dessa överskott. Budgetut- vecklingen är i allt väsentligt avhängig den allmänekonomiska utvecklingen. Utvecklingen av Statsinkomsterna är mycket starkt beroende av de antagan-

Bilaga 1.2

den som görs om den ekonomiska utvecklingen framförallt vad gäller priser och löner. Vidare styrs en mycket stor andel av utgifterna på budgeten av regelsystem med automatiska bindningar till bl.a. KPI. räntenivå samt löne- utveckling. Långtidsbudgettekniken i sig innebär att utgifterna är snävt be- räknade och erfarenhetsmässigt tenderar att underskatta utgiftsutveck- lingen.

Ett antal faktorer pekar på behovet av ett högt inhemskt sparande under 1990-talet. En samhällsekonomisk utveckling i enlighet med högalternativet ställer krav på ett ökat privat sparande för att bytesbalansen inte ska försäm- ras. Det privata sparandet är i dagsläget lågt även vid full sysselsättning och högt kapacitetsutnyttjande. Under den kommande perioden kan hushålls- sparandet förväntas öka något till följd av dels skattereformen. dels bero- ende på att effekterna av 1980-talets omfattande avreglering av kreditmark- naden kan förväntas avta.

Det är dock knappast realistiskt på kort sikt med så stora sparandeövers- kött i den privata sektorn att dessa ensamma skulle kunna bidra till en för- bättring av bytesbalansens utveckling. Denna utveckling är särskilt accen- tuerad i högalternativet.

Den demografiska utvecklingen. med en åldrande befolkning. kommer att ställa stora krav på ökade utgifter inom t ex vård och omsorg och pensioner. Kalkylerna visar att sparandet i AP-fonden skulle behöva vara betydligt högre än, vad fallet är idag för att klara de framtida pensionsåtagandena. Pro- blemen accentuerar in på nästa århundrade. Av detta skäl skulle det offent- liga sparandet rcdan under 1990-talet behöva öka kraftigt för att undvika att alltför stora sparkrav ställs på den förvärvsaktiva befolkningen när försörj- ningsbördan med tiden växer.

Långtidsbudgetberäkningarna visar vidare att om skattetrycket på sikt skall kunna sänkas måste utgiftsbegränsningar göras.

Även om målet är en oförändrad skattekvot eller ett bibehållet sparande som andel av BNP krävs en begränsning av utgifterna. Analysen av utgif- terna måstc ses i ett långsiktigt perspektiv och utifrån en utvärdering av utgif- ternas måluppfyllelsc både vad gäller tillväxt och fördelning. Förändringar i systemen måste ske planmässigt och förutsätter att en analys sker utifrån nya f("irutsättningar. Ett konsekvent hävdande av arbetslinjen inom socialförsäk- ringen är ett exempel på en analysutgångspunkt som resulterar i högre väl- färd och minskade utgifter.

Bilaga 1.2

1 Samhällsekonomisk bakgrund

I långtidsbudgeten beskrivs två alternativ över den samhällsekonomiska ut- vecklingen under perioden 1990—1995. Alternativen skiljer sig främst beträf- fande i vilken takt löneutvecklingen i Sverige anpassar sig till omvärldens nivå. I alternativet med tidig lönedämpning. lågalternativet. antas den an- passningen ske redan år 1991. medan anpassningen i alternativet med lång- sam lönedämpning. högalternativet. sker gradvis. för att först år 1995 ge en utveckling i nivå med omvärldens.

Den ekonomiska utvecklingen som redovisas för åren 1990 och 1991 base- ras på den reviderade nationalbudgeten för 1990. medan Långtidsutred- ningcn 1990 (SOU 1990114) har legat till grund för bedömningen av den eko- nomiska utvecklingen åren 1992-1995.

Den internationella utvecklingen bedöms bli gynnsam under 1990-talets första hälft med en BNP-tillväxt i OECD-området på ca 3% per år. Detta skall jämföras med en genomsnittlig tillväxt i OECD-länderna på 25% per år efter oljekrisen 1973. Befolkningstillväxten mattas av i industriländerna. men arbetskraftens tillväxt bedöms inte minska lika mycket. Produktivitets- tillväxten bedöms dock bli relativt hög de närmaste åren. omkring 2% i OECD-området. vilket skall jämföras med ett genomsnitt på 15% under de senaste 15 åren.

Förutsättningarna för en fortsatt expansion av världshandeln bedöms vara goda under de kommande åren. I Västeuropa utgör förverkligandet av den inre marknaden inom ISG—området och de vidare integrationssträvandena. som omfattar även EFTA-länderna. ett centralt inslag i den ekonomiska bil- den. Detta väntas ge positiva effekter på tillväxten. Utvecklingen i Öst- europa kan på längre sikt få gynnsamma effekter på tillväxten i hela Europa, men det torde ta f1era år innan effekterna blir påtagliga för den svenska eko- nomin.

Inflationen i OECD-området bedöms uppgå till ca 4% per år under perio- den 1990—1995. Avgörande för denna bedömning är antagandet att den eko- nomiska politiken även under 1990-talet i första hand kommer att inriktas på att upprätthålla ett stabilt penningvärde. Inflationsbedömningcn bygger också på ett antagande om en förhållandevis måttlig uppgång i oljepriset.

Den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige den kommande femårspe- rioden präglas sannolikt av skattereformen. Den innebär bl.a. att hushållen särskilt år 1991 beräknas få en uppgångi sina disponibla inkomster även vid mycket låga nominella löneökningstal. Det talar för att det nu finns en unik möjlighet att bryta inflationsspiralcn utan att det sker via ett kraftigt efterfrå- gefall och en betydande uppgång i arbetslösheten.

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.2

Snabb löneanpassning

I lågalternativet belyses konsekvenserna av en snabb lönedämpning som för- utsätts kunna komma till stånd utan att föregås av en ökad arbetslöshet. Lö- net'jkningstakten förutsätts minska från 85% år 1990 till 3% år 1991. Genom att överhettnin gen på arbetsmarknaden samtidigt lättar arbetslösheten sta- biliseras kring 1.7—l.8% efter år 1991 och framåt kan en löneökningstakt runt 5% bli bestående femårsperioden ut.

Tabell 1.1 Nyckeltal lågalternativet (Snabb löneanpassning)

Procentucll förändring 1990 1991 1992 1993 1994 1995 från föregående år Snabb löneanpassning

Timlön 8.5 3.0 5.3 4.9 5.1 5.4 Utbetald lönesumma 9.8 3.0 5.9 5.6 6.1 6.4 KPI (årsgenomsnitt) 10.0 7.5 3.8 3.3 3.5 3.9 5-åriga statsobligationer. nivå 13.2 11.5 8.5 8.5 8,5 85 BNP. volym 0.8 0.9 1.9 2.3 2.3 2.3 Arbetslöshet. nivå 1.6 2.0 1.8 1.8 1.8 1.8

Källa: Finansdepartementet

Trenden från 1980-talets senare år med kraftigt ökande produktionskost- nader i näringslivet fortsätter dock även är 1990. Konkurrenskraften försva- gas till följd av höga timlt'ineökningar. höjda indirekta skatter och arbetsgi- varavgifter samt av en svag produktivitetstillväxt. Försämringen kommer till uttryck i såväl högre relativa priser som lägre vinster.

Kostnadskrisen leder till att tillväxten blir låg de första åren på 1990-talet. Åren 1990 och 1991 växer BNP med i genomsnitt knappt 1% per år, vilket skall jämföras med en tillväxt på nära 3% i genomsnitt per år för OECD- länderna. Den svaga tillväxten dessa år beror huvudsakligen på utvecklingen för utrikeshandeln. men även på en kraftig dämpning i investeringsutveck- lingen. Genom den löneanpassning som sker till omvärldens nivå, ökar till- växten igen efter år 1991 . BNP växer med i genomsnitt drygt 2% per år under perioden 1992—1995. Konjunkturuppgången åren 1992—1993 förklaras främst av att exporten beräknas öka starkt dessa år på grund av en förmånlig relativprisutveckling.

Den höga tillväxten under periodens senare år beror även på ökade inve- steringar. En måttlig löneökningstakt i kombination med en gynnsam pro- duktivitetsutveckling förbättrar successivt företagens lönsamhet. Den för- bättrade lönsamheten i kombination med en successivt fallande räntenivå medför att investeringsnedgången bryts år 1993.

Vidare bidrar den snabba löneanpassningen i detta alternativ till att ex- porttillväxten dämpas endast tillfälligt. Den gynnsamma utvecklingen av företagens produktionskostnader under den efterföljande perioden skapar utrymme för sänkta relativpriser. vilket gör det möjligt att återta marknads- andelar. Exporttillväxten tilltar successivt efter år 1990 för att åren 1993— 1995 vara i storleksordningen S% per år. Då den svaga inhemska efterfrågan bidrar till att hålla tillbaka importökningen under de närmaste tre åren vän- tas detta leda till en successivt förbättrad utrikeshandel.

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.2

Det är framförallt konsumtionen som bedöms hålla uppe tillväxten de när- maste ären. Den offentliga konsumtionens ökningstakt beräknas bli i ge- nomsnitt omkring 15% per år under perioden 1990—1995. Det är framförallt kommunernas konsumtion som växer.

Under den kommande femårsperioden förutsätts en fortsatt förbättring av sparkvoten. Ökningen av sparkvoten väntas till största delen bero på skatte- reformen. Ytterligare motiv till sparkvotsuppgången är det höga ränteläget under de första åren av långtidsbudgetperioden samt att nedgången i sparan- det under senare år varit en följd av avregleringen på kreditmarknaderna.

Långsam Iöneanpassning leder till fördjupad kostnadskris

Den snabba anpassningen av löneökningstakten ned till omvärldens nivå som sker i föregående alternativ kan synas väl optimistisk. bland annat på grund av att erfarenheterna i Sverige av löneökningstakter kring S% är mycket begränsade. Mot denna bakgrund redovisas här en alternativ ut- veckling högalternativet — som illustrerar konsekvenserna av en mer utdra- gen kostnadsanpassning. Löneökningstakten väntas vara nere i nivå med omvärldens först år 1995.

Tabell 1.2 Nyckeltal högalternativet (Långsam löneanpassning)

Procentucll förändring 1990 1991 1992 1993 1994 1995 från föregående år Långsam löneanpassing

Timlön 8.5 8.0 7.9 6.7 5.9 5,3 Lönesumma 9.8 7,6 7.7 6.4 6.1 5.8 KPI (årsgenomsnitt) 10.0 9.3 4.7 4.2 4.0 3.7 5-åriga statsobligationer. nivå 13.2 13.5 12.5 12.5 12.5 12,5 BNP. Volym 0.8 0.4 0.9 1.1 1.6 1.9 Arbetslöshet. nivå 1.6 2.3 2.6 2,9 3,3 3.4

Källa: Finansdepartementet

Ett påtagligt uttryck för den fördjupade kostnadskrisen är att den låga till- växten blir bestående flera år in på 1990-talet. Utvecklingen under de när- maste fem åren känneteckas i detta högalternativ av en kontinuerligt sti- gande arbetslöshet och av en mycket låg lönsamhet inom främst industrin med fortsatt låga investeringar som konsekvens.

Den långsamma nedgången i timlönernas ökningstakt medför en konti- nuerlig försämring av företagens vinster fram till år 1992. Den låga vinstni- vån blir sedan i stort sett bestående fram till år 1995.

Mot bakgrund av den utdragna kostnadsanpassningen bedöms ränteläget förbli högt under hela kalkylperioden. Tillsammans med låga vinster leder det till en i jämförelse med föregående alternativ drastiskt sämre investe- ringsutveckling med fall på sammanlagt nära 14%. Nedgången är mest på- taglig inom industrin eftersom det är främst där som villkoren försämras. Den fortsatta urholkningen av konkurrenskraften påverkar utrikeshandeln negativt. Exporttillväxten blir väsentligt lägre jämfört med föregående alter- nativ. framförallt under åren 1991—1993. Den sammanlagda förbättringen av

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.2

hushållens sparkvot har dock förutsatts bli lika stor som i föregående alterna- tiv.

Sammantaget blir konsekvenserna betydande för tillväxten i ekonomin om den nödvändiga kostnadsanpassningen drar ut på tiden. BNP ökar här med i genomsnitt 1.l% under perioden 1990-1995 vilket skall jämföras med en genomsnittlig tillväxttakt på ca 18% för motsvarande period i alternati- vet med tidig lönedämpning.

Den uppgång i arbetslösheten som kommer till stånd här är. åtminstone med svenska mått mätt. mycket kraftig. Mot slutet av perioden är den öppna arbetslösheten närmare 35%.

Prop. 1989/901150

Bilaga 1 .2

2 Beräkningsmetod

Den beräkningsteknik som tillämpas i långtidsbudgeten innebär att endast konsekvenserna för den kommande femårsperioden av redan fattade beslut och gjorda åtaganden redovisas. Beräkningsmässigt innebär detta att många anslag under perioden antas ha en oförändrad nivå. uttryckt i 1990/91. års prisnivå.

Inkomster

Beräkningarna av statens inkomster baseras på riksrevisionsverkets (RRV) inkomstbcräkningar. till grund för vilka ligger de antaganden om utveck- lingen av bl.a. lönesumma. priser och privat konsumtion som redovisats i tabell 1.1 och 1.2. För beräkningen av skatteinkomsterna är dessa antagan- den av central betydelse.

Beräkningarna av fysiska personers inkomstskatt utgår från prop. 1989/9011 10 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning. Den inkomst- nivä vid vilken skyldighet att betala statlig skatt inträder, den s.k. skiktgrän- sen. skrivs fr.o.m. 1992 upp med basbeloppsindex plus två procentenheter. Grundavdraget skrivs upp med basbeloppsindex enbart.

Företagens taxerade inkomster har för perioden 1990-1991 antagits ligga kvar på 1989 års nivå. Därefter antas samma årliga förändring som i Lång- tidsutredningen 1990.

Skatter på alkohol och tobak har räknats upp med konsumentprisindex. För övriga punktskatter antas att skattesatserna ligger kvar på oförändrad nominell nivå.

Den kommunala utdebiteringen som påverkar statsbudgeten eftersom staten uppbär såväl statlig som kommunal skatt antas oförändrad under perioden.

Utgifter

Beräkningarna av statens utgifter utgår från anslagsbeloppen enligt det revi- derade budgetförslaget för budgetåret 1990/91. En fortsatt utbyggd föräldra- försäkring ingår inte i kalkylerna. Följande principer har tillämpats vid be- dömningen av hur utgifterna utvecklas under perioden i oförändrad pris- och lönenivå:

Utvecklingen av transfereringarna beräknas utifrån antaganden om olika utgiftsstyrande faktorer. Antaganden om volymutvecklingen, t.ex. anta- let pensionärer och antalet barn i skolåldern, styr utgifterna för folkpen- sionsanslaget resp. bidraget till drift av grund- och gymnasieskolorna. Även övriga transfereringsanslag styrs till övervägande del av automa- tiskt verkande regelsystem. Vissa anslag styrs av att långsiktiga ratnar eller program finns för verk- samheten. ! de fall klara uttalanden om tidsbegränsningar föreligger, har i beräkningarna antagits att utgifterna bortfaller när den fastställda tiden löpt ut. Utgifter för investeringsändamål har behandlats på liknande sätt. Beräkningen av utgifter för arbetsmarknadspolitik har i lågalternativet gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtaganden görs under

Bilaga 1.2

långtidsbudgetperioden. En merbelastning inom dessa områden har dock förutsatts i högalternativet, till följd av det i det alternativet försämrade arbetsmarknadsläget.

Uppräkningen av utgifterna från fasta till löpande priser har gjorts utifrån de antaganden om förändring av priser. löner. m.m. under perioden som re- dovisats i tabell 1. 1. och 1.2. Därutöver har vissa bidragsnivåer kalkylmäs— sigt anpassats till pris- och löneutvecklingen trots att någon formell index- koppling inte finns. För den historiska perioden gäller att omräkning till fasta priser skett med olika prisindex för de skilda utgiftsslagen.

Statsskuldräntor

Beräkningarna för budgetåret 1990/91 baseras på gällande räntenivå vid be- räkningstillfället. För perioden därefter baseras beräkningarna på de rän- teantaganden som redovisatsi tabell 1.1. och 1.2. Beräkningarna bygger vi- dare på att staten inte ökar nettoupplåningen i utländsk valuta. Utgifterna för räntebetalningar till utlandet blir därmed desamma i de båda alternati- vcn.

_ _ _. _ Bilaga 1.2 Statsbudgetens mkomstsrda ar starkt beroende av den ekonomiska utveck-

lingen. God tillväxt och hög sysselsättning genererar en stabil utveckling av inkomsterna. På kort sikt innebär höga nominella löneökningar samt hög prisökningstakt snabbt ökande statsinkomster. En sådan kostnadsbildning i ekonomin innebär — om kostnadsökningen långvarigt ligger över våra kon- kurrentländers — försämrad konkurrenskraft och därmed betydande risker för sjunkande tillväxt. Detta lederi sin tur till en stigande arbetslöshet och sjunkande reallöner. vilket resulterar i realt sänkta statsinkomster. Det är detta scenario som gestaltas i högalternativet. I lågalternativet anpassas lö- . neökningstakten till den i våra konkurrentländer, varför arbetslösheten kan ligga kvar på en låg nivå. Tillväxten består av kapitalbildning och reallönerna stiger. Sammantaget innebär detta en stabil grund för utvecklingen av stats- budgetens inkomster.

3 Statsbudgetens inkomster

Tabell 3.1 Statsbudgetens inkomster Miljarder kr.. löpande priser

Genomsnittlig 1990/91 Genomsnittlig årlig för- ärlig förändring ' ändring 1983/84—88/89 1990/91—1994/95 Prel. Lågalt. Högalt. Fysiska personers skatt 17.0 % 59.3 —22.2 % —25.6 % Juridiska personers skatt 19,1 % 28.0 22.1 % 10.0 % Skatt på egendom ”46.0 % 22.9 7.2 % 7.2 %- Socialavgiftcr. netto 2,2 % 53.7 8.6 % 10.3 % — summa inkomster 9.3 % 1512 6.8 % 8,0 %- — summa utgifter 13.1 % 97.5 5.8 % 6.7 % Mervärdeskatt 12.3 % 131 .6 7.2 % 7.6 % eriga indirekta skatter 9.7 % 73.5 2.2 %- 3.2 %- Ovriga inkomster 4.7 % 56.6 7.7 % 9.0 %- Summa inkomster 10,7 % 425.6 5.1 % 4,7 % — som andel av BNP[ 31.1 % 30.5 % 29.6 % 29.4 % Nyckeltal: Lönesumma 9.3 % 601 .9 5,6 % 6.7 % Privat konsumtion 9.5 % 735,25 5.9 % 6.9 % BNP 9.2 0 13972 6.1 % 6.3 %

' Genomsnittlig nivå Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementct

Under den gångna sexårsperioden har statsbudgetens inkomster ökat med drygt 145 miljarder kr., eller med i genomsnitt knappt 11 % per år i löpande priser. Under samma period har BNP i löpande priser ökat med drygt 9 % per år i genomsnitt. Priser och löner ökade mer än vad som beräknats i t. ex. tidigare års långtidsbudgetar. Att inkomsterna stigit snabbare än BNP. för- klaras främst av följande faktorer: — skatter och sociala avgifter mätt som andel av BNP (dvs. skattetrycket) har höjts. Sedan 1983/84 har de skatter och avgifter som redovisas (brutto eller netto) på statsbudgeten ökat med 4,7 procentenheter av

Bilaga 1.2

BNP i löpande pris. Budgetåret 1988/89 motsvarade denna ökning ca 55 miljarder kr. Utan denna ökning av skattetrycket. skulle således statsbudgetens inkomster detta år varit 55 miljarder kr. lägre. Denna ökning av skattetrycket beror dock inte enbart på aktiva beslut. När löner och privat konsumtion ökar snabbare än BNP. innebär detta au- tomatiskt ett ökat skattetryck vid givna nivåer på skatter och avgifter.

— trots de höga löne— och prisökningarna har arbetslösheten sjunkit. främst beroende på en stark omvärldskonjunktur. — vissa engångsinkomster höjer inkomsterna budgetåret 1988/89.

Den starka omvärldskonjunkturen — men även tillfälliga omständigheter så- som utveckling av dollarkurs och oljepriser har inneburit relativt stark ef- terfrågan på svenska varor på världsmarknaden. Problemen i svensk eko- nomi. dvs. det höga kostnadsläget jämfört med våra konkurrentländers. har därför — ännu — inte påverkat handels- och bytesbalans på det sätt som tidi— gare längtidsbudgetbcråkningar förutsatt.

Den historiska utvecklingen för resp. inkomsttitel kommenteras närmare i avsnitten nedan.

Diagram 3.1 Statsbudgetens inkomster 1989/90 och 1994/95 (lågalternativet) Miljarder kr.. löpande priser

1989/90 1994/95

. Moms

[S Fys. personers Inkomstskatt

ä Jur. personers lnkomstskcm

III Soclqla avgifter [] Övriga Inkomster

Källa: Finansdepartementet

Den skattereform regeringen föreslog riksdagen i april 1990 syftar till en mer likformig beskattning. med mindre av de snedvridningseffekter som dagens system ger upphov till.

Samtidigt som en breddning av underlaget för beskattning sker. sänks den statliga skatten på arbetsinkomster. Beskattningen av kapitalinkomster skärps och den indirekta beskattningen ökar i omfattning.

Skattereformen påverkar långtidsbudgctbcräkningarna både direkt och indirekt. Några av de områden som påverkas direkt är. förutom inkoms- terna. utgifterna för barnbidrag. bostadsstöd. folkpensioner, livsmedelssub- ventioner samt kommunalt bostadstillägg. '

Skattereformen påverkar även beräkningarna indirekt. Genom de före- slagna regeländringarna ges incitament till en ökning av arbetskraftsutbudet. En sådan ökning av antalet arbetade timmar ligger med i de antaganden som utgör grund för långtidsbudgetberäkningarna.

3.3. Skatter - Prop. 1989/90:150

. . . . B'l 1.2 Statsbudgetens skatteinkomster utgörs av skatter från fysrska och juridiska ] aga

personer. lagstadgade socialavgifter samt inkomster från mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Tillsammans svarar skatterna för närmare 90 % av de totala inkomsterna.

3.3.1. Fysiska personers skatt

Inkomsterna från fysiska personers skatt är främst beroende av den statliga inkomstskattesatsen. Den faktor som påverkar nivån är därutöver främst lö- nesutnman. Denna är i sin tur en funktion av timlön och sysselsättningsgrad samt utvecklingen av skattepliktiga sociala förmåner. såsom sjukförsäkring och pensioner.

Fysiska personers skatt svarade 1983/84 för ca 15 % av de totala inkoms- terna. Budgetåret 1988/89 var motsvarande andel närmare 20%. och ut- gjorde då 74 miljarder kr. Inkomsterna från fysiska personers skatt har där- med blivit en allt viktigare inkomstkälla för staten.

Under denna period har dessa inkomster vuxit med i genomsnitt 17.0 % per år. Den höga ökningstakten förklaras till viss del av redovisningsmässiga omläggningar. men den viktigaste förklaringen är att det effektiva skatteut- taget har höjts. [ och med att inkornstgränserna för statlig skatt i det ännu gällande skattesystemet är fixerade i nominella tal. krävs det aktiva stats- maktsbeslut för att skatten inte skall höjas realt vid nominella löneökningar. Vissa är under perioden fattades inga sådana beslut. Därigenom skedde en fortlöpande och automatisk skatteskärpning. vilket i allt väsentligt förklarar ökningstakten i fysiska personers skatt. Det förlopp som leder till att allt fler inkomsttagare kommer upp i högre marginalskatteskikt till följd av inflatio- nen. och dårmed automatiskt genererar stigande statsinkomster. brukar be- nämnas "fiscal drag".

För de kommande fetn åren innebär reformeringen av skattessystemet en viktig förändring genom att skatteskalorna automatiskt reallöneskyddas upp till 2 %. Tillsammans med den kraftiga sänkningen av den statliga inkomst- skatten. betyder detta att inkomsterna från fysiska personers skatt blir en allt mindre betydande post bland de totala inkomsterna på statsbudgeten. Budgetåret 1994/95 beräknas deras andel av de totala inkomsterna sjunka till knappt 4 %. alltså betydligt under även 1983/84 års nivå.

Under perioden framöver minskar i båda alternativen inkomsterna från fysiska personers skatt under de första två åren. för att därefter stiga. Fallet i inkomsterna förklaras dels av att sänkningen av de statliga skatterna (skat- tereformen) slår igenom helt först 1991/92. dels av att utbetalningarna av kommunernas skatteintäkter sker under denna inkomsttitel. Dessa sker med två års eftersläpning. De utbetalningar som görs under budgetåren 1991/92—92'93. grundar sig således på de höga löneökningstakter som var fallet under åren 1989-90.

Det är också dessa utbetalningar till kommunerna som förklarar att skat- teinkomsterna minskar mer i högalternativet. 13

Bilaga 1.2

3.3.2. Juridiska personers skatt

Skatten från juridiska personer har under de senaste sex åren ökat från 5 % till omkring 7 % av de totala inkomsterna.

Under denna period har inkomsterna ökat med drygt 19 % årligen. Denna ökning är dock till stor del av teknisk natur och förklaras av att beskatt— ningen av juridiska personer. dvs. företag. numera är helt statlig. Fram t.o.m. budgetåret 1983/84 betalade företagen även skatt till den kommun där de var mantalsskrivna. Kommunerna har erhållit kompensation för sitt skat- tebortfall. Detta bidrag redovisas på utgiftssidan av statsbudgeten.

Det har hittills varit mycket svårt att beräkna statens inkomster från före- tagsbeskattningen, eftersom företagen haft'stora möjligheter till bokslutsdis- positioner. Dcssa har inneburit att sambandet mellan lönsamhet/vinstut- veckling och den faktiskt redovisade vinsten varit svagt.

Den reformerade företagsbeskattningen innebär att den nominella skatte- satsen sänks från 52 % till 30 %. Samtidigt begränsas olika avsättningsmöj- ligheter varför den effektiva skattesatsen höjs jämfört med dagens system. Detta innebär att företagsskatten blir en relativt sett mer betydelsefull in- komstkälla för staten.

För femårsperioden framöver har företagens resultat före skatt skrivits fram med prognosen för vinster i näringslivet (driftsöverskott) i enlighet med beräkningarna i LU90. ] lågalternativet pressas vinstandelen ned initialt från dagens höga nivå för att därefter stiga. I högalternativet innebär de höga lö- neökningarna att vinstandelen faller mycket kraftigt eftersom företagen inte bedöms kunna övervältra sina ökade kostnader på priserna.

Budgetåret 1991/92 stiger inkomsterna i båda alternativen kraftigt till följd av skattereformen. I lågalternativet fortsätter inkomsterna sedan att öka i stabil takt. I högalternativet är inkomsterna efter budgetåret 1991/92 i stort sett oförändrade.

[ beräkningarna över statsinkomster ligger inte intäkterna från avskatt- ning av företagens dolda reserver med. Under lång tid har företagen haft möjlighet att sätta av pengar till särskilda fonder. I gengäld har skatteinbetal- ningar ej behövt göras för dessa medel under tiden fondavsättningen varat. I och med den reformerade företagsbeskattningen, återförs dessa medel till beskattning under sammanlagt fyra år. Denna försenade och tillfälliga skat- teinbetalning beräknas till ca 7.5 miljarder kr. årligen under dessa fyra år. Dessa inkomster förs till riksgäldskontoret för amortering av statsskulden, vilket medför sänkta utgifter för statsskuldräntor.

3.3.3. Lagstadgade socialavgifter

Vid oförändrat avgiftsuttag följer socialavgifterna lönesummans utveckling. Socialavgifterna svarar. som de redovisas på budgeten. för ca en åttondedel av de totala inkomsterna.

Staten uppbär samtliga socialavgifter. Dock redovisas endast en tredjedel på statsbudgeten som inkomst. Detta beror på att större delen av avgifterna överförs direkt till fonder utanför statsbudgeten och där bokförs mot de ut- gifter vilka de skall finansiera. För sjukförsäkrings- och arbetsskadeförsäk-

Bilaga 1.2

ringsavgifterna. redovisas de utgifter dessa avgifter är avsedda att finansiera under respektive inkomsttitel. 1 de fall utgifterna är större än inkomsterna uppstår därför ett underskott på denna inkomsttitel. De olika socialavgif- terna redovisas i tabell 3.4.

Från budgetåret 1983/84. har inkomsterna under denna inkomsttitel mins- kat från 21 % av totala inkomster till 14 % budgetåret 1988/89. Hela minsk- ningen beror på att utgifterna ökat mer än inkomsterna.

Tabell 3.3 lagstadgade socialavgifter 1983/84—1984/85 Miljarder kr.. löpande priser

Genomsnittlig Genomsnittlig procentuell procentuell förändring 1990/91 förändring 1983/84—88/89 Prel. 1990/91—1994/95 Lågalt. Högalt. Socialavgifter. brutto 9.3 % 230.6 6.5 % 7.7 % — sjuk försäkringsutgifter 13.0 % 67.0 4.7 % 5.5 % — arbetsskadeförsäkrings- 35.8 %: 11.6 11.3 % 11,9 % utgifter — övriga utgifter 11.7 % 98.3 5.7 % 4,7 % Socialavgifter. netto 2.2 % 53.7 8.6 % 10.3 %

Källor: Riksrevisionsverket. socialdepartementet och finansdepartementet

Tabell 3.4 Lagstadgade socialavgifter

Procent av avgiftsunderlaget

Avgifter vilka helt redovisas på statsbudgeten

Folkpensionsavgift Barnomsorgsavgift Vuxenutbildningsavgift Allmän löneavgift Särskild lt"')neskattl

Avgifter vilka nettoredovisas på statsbudgeten Sjukförsäkringsavgift Arbetsskadeförsäkringsavgift

Avgifter vilka ej redovisas på statsbudgeten ATP-avgift

Delpensionsavgift Arbetsmarknadsavgift Lönegarantiavgift Arbetarskyddsavgift Avgift för sjöfolks pensionering: Arbetsmiljöavgift—l

Summa

Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementct

* lngår i skattereformen 1991. Den särskilda löneskatte

Avgiftsuttag Antaget

1989—1990 1991—1995 9.45 7.45 2.20 2.20 0.27 0.27 0.34 0.34 — 21 .51

10,10 10. 10 0.90 0.90

11.00 13.00 0.50 0,50 2.16 2.16 0.20 0,20 0.35 0.35 1.20 1.20 1.50 —

38.97 37.47

n utgår på passiv

näringsverksamhet. för lön och aktiv näringsverksamhet efter 65 års ålder samt för

arbetsgivares pensionspremier. 3 Betalas endast av arbetsgivare soln sysselsätter sjömanskattepliktig personal

3Fr.o.m. den 1 september 1989 t.o.m. december 1990

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.2

Under långtidsbudgetperioden beräknas i lågalternativet inkomsterna av so- cialavgifter öka med sammanlagt ca 20 miljarder kr. . motsvarande 8.6 %- per år i genomsnitt. Det kan jämföras med de totala inkomsterna som väntas öka med 5.1 %. medan utgifterna antas växa med ca 5.8 % årligen.

l högalternativet växer inkomsterna brutto något snabbare. vilket sam- manhänger med att lönerna ökar snabbare än priserna i detta alternativ.

Utgifterna för sjuk- och arbctsskadeförsäkringen behandlas vidare i av- snitt 6.1 Stat och socialförsäkring samt i Appendix under socialdepartemen- tets verksamhetsområde.

3.3.4. Skatt på egendom

Skatt på egendom omfattar fastighets-. förmögenhets-. arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt och skatt på köp av värdepapper. Under de gångna sex åren har inkomsterna under denna titel ökat med i genomsnitt 36 % årligen. Huvuddelen av denna ökning förklaras av att fastighetsbeskattningen över- fördes till staten från kommunerna under perioden. En annan viktig förkla- ring är införandet av skatt på värdepapper. Denna uppgick vid slutet av pe- rioden till 4.5 miljarder kr. Också stämpelskatten ökade kraftigt under denna tid.

För långtidsbudgetperioden beräknas en ökning om drygt 7 % per år av skatt på egendom. Ilcla denna ökning förklaras av höjningen av fastighets- skatten. vilken ingår som en del i reformeringen av skattesystemet 1991. I övrigt beräknas inga större förändringar ske under de kommande fem åren under denna inkomsttitel.

3.3.5 Mervärdeskatt

Mervärdeskatten utgör knappt en fjärdedel av de totala inkomsterna på statsbudgeten. Intäkterna har vuxit med i genomsnitt ca 12 % per år de se— naste sex årcn. vilket inneburit att den behållit i stort sett samma andel av de totala inkomsterna. Under perioden har även skattesatsen höjts.

Eftersom inkomsterna. givet nivån på skattesatsen. enbart styrs av utveck- lingen av konsumtionen av momspliktiga varor och tjänster. innebär detta att intäkterna utvecklas på exakt samma sätt som antagandena om denna konsumtion.

Förslaget i skattereformen innebär för mervärdeskattens del att skatteun- derlaget breddas så att de flesta varor och flertalet tjänster blir rnervärdes- kattepliktiga. Det första året under Iångtidsbudgetperioden väntas därför in- komsterna stiga kraftigt. för att sedan öka i takt med antagandena om kon- sumtionens utveckling. Detta innebär en genomsnittlig årlig ökningstakt om 7.2 % i lågalternativet och 7.6 % i högalternativet.

3.3.6. Övriga indirekta skatter

För de flesta skatter trnder denna kategori utgår skatt med ett fastställt be- lopp per styck. liter eller kilo. Detta innebär att det reala värdet av dessa skatteintäkter sjunker med inflationen. Skatten på alkohol och tobak har

emellertid i beräkningarna skrivits upp med konsumentprisindex. så att den Prop. 1989/902150 reala skatten skall vara oförändrad. Bilaga 1.2 För de senaste sex åren har de övriga indirekta skatterna ökat med i ge— nomsnitt 9.7 %- per år. Under den framförliggande perioden beräknas dessa intäkter öka med endast 2.2 "72.: per år i genomsnitt. Längtidsbudgetberäk— ningarna brukar underskatta dessa intäkter. vilket framförallt är en konse— kvens av beräkningsmetoden. som innebär att inga nya beslut fattas.

3.4. Övriga inkomster

Övriga inkomster består av inkomster av statens verksamhet (affärsverkens inleveranser. ränteinkomster. statliga avgifter m.m.), inkomster av försåld egendom. återbetalning av lån m.m. Tillsammans svarar dessa inkomster för en tiondedel av de totala inkomsterna och uppgår budgetåret 1990/91 till 57 miljarder kr.

Inkomster av statens verksamhet är den överlägset största av dessa och uppgår till ca 38 miljarder kr. Under de gångna sex åren har dessa inkomster genomsnittligt ökat i betydligt lägre takt än de totala inkomsterna. Närmare hälften av den historiska ökningen förklaras av införandet av skatteutjäm- ningsavgiften. den avgift vilken delvis finansierar systemet för skatteutjäm- ning bland kommuner.

För femårsperioden framöver är det i stort sett just skatteutjämningsavgif— ten som förklarar hela ökningen av de övriga inkomsterna. Denna avgift ökar med närmare 7 miljarder kr.. vilket dock helt motsvaras av ökningen av skatteutjätnningsbidraget på statsbudgetens utgiftssida.

?. Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Hänvisningar till S3-4

  • Prop. 1989/90:150: Avsnitt 4

4 Statsbudgetens utgifter Prop. 1989/903150 Bilaga 1.2 4.1 Utgifternas utveckling

Utvecklingen av statsbudgetens utgifter kan studeras ur flera olika aspekter. Vanligtvis brukar utgifterna studeras uppdelade på departementens verk- samhetsområden eller på ändamål. Vidare kan man studera den s.k. real- ekonomiska fördelningen av utgifterna. dvs. utgifterna fördelade på kon- sumtion. investeringar. transfereringar m.m. och förändringarna över tiden av dessa utgiftstyper. Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå vi- sar hur mycket reala resurser som fördelas och förbrukas via statsbudgeten. En känslighetsanalys av utgiftsutvecklingen i låg- och högalternativen ger in- tressanta perspektiv för olika pris- och lönenivåer under långtidsperioden.

Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldräntor minskade under perioden 1983/84—1988/89 med i genomsnitt ca 1.2 % per år i oförändrad pris- och lönenivå. se diagram 4.1. Om hänsyn tas även till de utgifter som redovisas på inkomstsidan blir den genomsnittliga årliga minskningen 1.1 %. Den vik- tigaste orsaken till minskningen är att statliga bostadslån. studielån samt af- färsverkcns investeringsanslag lyfts ut från statsbudgeten. Finansieringen sker istället genom lån framför allt från riksgäldskontoret samt statens bo- stadsfinansieringsaktiebolag. Effekten av dessa avlyft motsvarar en genom- snittlig årlig minskning av utgifterna med ca l.l % i oförändrad pris— och lö- nenivå. En annan viktig förklaring till utgiftsminskningen är att utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder. till följd av det förbättrade arbets- marknadsläget successivt minskat. Andra områden där utgiftsminskningar förekommit är bl.a. järnvägar. företagsstöd och livsmedelssubventioner. Detta motsvarar en genomsnittlig årlig minskning av utgifterna med ytterli- gare (J.6 %.

Även stora utgiftsökningar förekom under perioden. framförallt inom de stora transfereringssystemen till hushållen. Mest ökade barnbidrag, sjukför- säkring och räntebidrag till bostadslån. Som en konsekvens av riksdagens mål att biståndet till u-länderna ska uppgå till 1 % av bruttonationalinkoms- ten (BNI) ökade även dessa utgifter. De här nämnda utgiftsökningarna mot- svarar en genomsnittlig årlig ökning av utgifterna med 0.4 %.

Statsbudgetens utgifter inklusive statsskuldräntor minskade under samma period med i genomsnitt ca 2.4 % per år. Denna ytterligare minskning för- klaras främst av att statsskuldens värde minskat i reala termer. delvis till följd av att en viss amortering kunnat ske. Även ränte- och valutakursföränd- ringar har bidragit till de minskade utgifterna för statsskuldräntor. Budget- året 1988/89 ändrades redovisningspricipcrna för räntorna på Statsskuldväx- lar. Som en engångscffekt av omläggningen minskade statsskuldräntorna detta budgetår med ca 6.9 miljarder kr. och ökade med samma belopp 1989/91). 1990-03-31 uppgick statsskulden till 603 miljarder kronor, varav 512 miljarder kronor avsåg län i svenska kronor och 91 miljarder kronor avsåg lån i utländsk valuta. 18

Diagram 4.1 Utveckling av statsbudgetens utgifter, netto exkl. statsskuldräntor och Prop. 1989/902150 statsskuldräntor år 1983/84—1988/89, fasta priser. l983/84=100. Bilaga 1 2

120 110 100

90

60 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89

Källa: Finansdepartementet

Som framgår av diagram 4.1 minskade utgifterna exklusive statsskuldräntor realt framförallt 1985/86. då bostadslånen lyftes ut från budgeten. Därefter har nivån varit i stort sett oförändrad.

Långtidsbudgeten är varken en prognos eller en plan. Den är en beskrivning av konsekvenser till följd av redan fattade beslut och gjorda åtaganden, för- utsatt att inga ytterligare beslut fattas och inga gjorda åtaganden omprövas.

Undcr långtidsbudgetperioden. dvs. 1990/91—1994/95. beräknas statsbud- getens utgifter exkl. statsskuldräntor i 1990/91 års prisnivå minska med ca 0.3 % per år. Inklusive de utgifter som redovisas på inkomstsidan beräknas utgifterna bli realt oförändrade. Den främsta orsaken till att utgifterna faller realt är att bostadssubventionerna i form av räntebidrag realt faller under perioden, dock från en mycket hög nivå 1990/91. Detta beror helt och hållet på kalkylens antagande om fallande räntor.

Stora utgiftsökningar beräknas i övriga transfereringssystem bl.a. till följd av skattereformen (barnbidragshöjning m.m.) och stora utgiftsökningar för arbctsskadeförsäkringen. Till följd av minskande elevantal 1991/92 väntas det nya avtalet på lärarområdet få effekt på budgeten först 'l992/93. Den s.k. automatiken i vissa anslag. som t.ex. biståndet till u-länderna (1% av BNI). ger också volymökningar under perioden.

Bilaga 1.2

Diagram 4.2 Utvecklingen av statsbudgetens utgifter. netto exkl. statsskuldräntor och stadsskuldräntor år l990/9l—l994/95. fasta priser. lågalternativet, l990/9l= l00

110

100

70 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Källa Finansdepartcmenlet

Under långtidsbudgetperioden beräknas utgifterna falla med i genomsnitt 0.3 % per år. Utgifterna för statsskuldräntor beräknas under perioden 1990/91—1994/95 falla med drygt 20 %. till följd av att statsskulden minskar i reala termer samt antagande om fallande räntor.

I löpande priser beräknas utgiftsökningen exkl. statskuldräntor i lågalter- nativet till i genomsnitt ca 3.6 % per år. Orsaken till den förhållandevis låga utvecklingstakten är antagandet om en markant dämpning av pris- och löne- utvecklingstakten under perioden samt antagandet om fallande räntor. Med höga/ternarit-ers antaganden beräknas utgifternas ökning uppgå till ca 6.1 % per år. Kostnaderna för bostadssubventioner förklarar här en stor del av skillnaden mellan de olika alternativen.

Utgifterna för räntor på statsskulden består dels av ränteutgifter för lån inom och utom landet. dels av realiserade valutakursdifferenser. För budget- året l990/9l uppgår dessa utgifter till 60,0 miljarder kronor. I lågalternativet minSkar utgifterna för statsskuldräntor under långtidsbudgetperioden som en följd av en minskad statsskuld och att räntesatserna successivt antas falla. I högalterativet ligger ränteutgifterna kvar på 1991/92 års höga nivå under resten av perioden.

Mätt som andel av BNP. beräknas statsbudgetens utgifter exklusive stats- skuldräntor under perioden minska i båda alternativen. dock väsentligt mer i lågalternativet. Differensen förklaras nästan uteslutande av den snabbare utgiftsökningen i högalternativet.

Sammanfattningsvis katt en stor del av skillnaden i utgiftsutvecklingen mellan låg- och högalternativet hänföras till statsskuldräntorna. räntebi- dragssystemet i bostadssektorn samt till utgifterna för arbetsmarknadspoliti- ken. Folkpensioner och andra indexbundna transfereringar ökar också snab- bare i högalternativet liksom utgifterna för statlig konsumtion. löner och öv- rig förbrukning.

Tabell 4.1 Utgifter för statsskuldräntor m.m. Miljarder kronor. löpande priser

Lågalternativet 1990/91 1991/92 1992/93 1993./94 1994/95 Totalt 60.0 66.0 62.0 58.0 54.0 — Räntor på län i svenska kr. 52.3 58.6 54.7 49.9 45.1 — Räntor på län i utländsk valuta 7.2 7.1 7.2 7.7 7.7 — Valutakursdifferenser 0.5 0.3 0.1 0.4 1.2 Högalternativet 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95

66.0 66.0 65.0 66.0 — Räntor på lån i svenska kronor 58.6 58.7 56.9 57.1 - Räntor på län i utländsk valuta 7.1 7.2 7.7 7.7 — Valutakursdifferenser 0.3 0.1 0.4 1.2 Källa: Riksgäldskontoret

Utgifterna fördelade på departementen utgår från de anslagsbelopp för bud- getåret 1990/91 som redovisas i det reviderade budgetförslaget. För en när- mare redovisning av statsbudgetens utgifter fördelade på departement hän- visas till del 2.

För att underlätta en analys av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt perspektiv görs i detta avsnitt en uppdelning av utgifterna i realekonomiska kategorier. Denna innebär att utgifterna indelas i utgifter för konsumtion, investeringar. transfereringar och finansiella transaktioner. I stort sett över- ensstämmer denna uppdelning med det internationella nationalräkenskaps- systemet (System of National Accounts).

Tabell 4.2 Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor Miljarder kr.. 199091 års prisnivå

genomsnittlig 1990/91 arlig förandrmg Wir—Weiw— 1983/84—1988l89 utgifterna Konsumtion 1.1 % 95.5 26.0 % Investeringar —l3.1 % 11.5 3.1 % Transfereringar till hushålll +3.0% 136.5 37.2 % till kommuner —l ,9 % 83.5 22.8 % till utland +4.4 % 13.8 3,8 % till företag m.m. -8.8 % 23.0 6.3 % Finansiella transaktioner —27.0 % 2. 0.8 % Summa utgifter exkl. statsskuldräntor —I. % 3664 100 % Transfereringar från inkomstsidan 8.9 % 78.6

' inklusive räntebidrag för bostäder Källa: Riksrevisionsverket och finansdepartementet

Genomsnittlig arlig torandrmg 1990/91—1994/95

—l.6% -1.8%

Bilaga 1.2

Under budgetåren 1983/84—1988/89 var det främst de minskade utgifterna för investeringar och för transfereringar till kommuner och företag som bi- drog till den totala utgiftsminskningen på 1.2 %. Förklaringen är. som nämnts tidigare. att flertalet investeringsanslag lyfts ut från statsbudgeten och att det statliga stödet till företag minskat. Vidare bidrog den kraftiga minskningen i posten finansiella transaktioner. som förklaras av att en stor del av den statliga utlåningen lyfts av budgeten. Andra transfereringsutgifter ökade däremot kraftigt under samma period. Störst var ökningen i transfere- ringar till utlandet i form av u-hjälp och till hushållen. vilka ökade med i genomsnitt 3 % per år. Inkluderas även transfereringar från inkomstsidan avseende sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna uppgick ökningen till över 5 % per år.

Under den kommande femårsperioden beräknas utgifterna minska realt för såväl konsumtion som investeringar. I likhet med den historiska perioden fortsätter utvecklingen med växande transfereringsutgifter. I de ökande hus- hållstransfereringarna ligger främst ökade utgifter för sjuk- och arbetsskadc- försäkringarna samt barnbidrag. Förändringarna kommenteras närmare i följande avsnitt.

Konsumtion

Kostnaderna för den statliga konsumtionen består av utgifter för statlig tjänsteproduktion samt av omkostnader i den löpande verksamheten såsom inköp av varor. hyror m.m. Utgifterna för konsumtion består till drygt 30 % av utgifter för militärt och civilt försvar och till ca 12 % av utgifter för univer- sitet och högskolor. Utgifterna för polis- och rättsväsende svarar även de för ca 12 % av den statliga konsumtionen. Drygt hälften av konsumtionsutgif— terna är lönekostnader. Det bör uppmärksammas att försvarets investeringar i sammanhanget betraktas som konsumtion.

Under perioden 1990/91—1994/95 beräknas de statliga konsumtionsutgif— tema i fasta priser minska med i genomsnitt 1,6 % per år. Att utgifter mins- kar beror till stor del på att endast fattade beslut får återverkningar i beräk- ningarna. Detta får till följd att de utgifter som styrs av fleråriga ramar eller program — och där det för närvarande inte finns några statsmaktsbeslut fat- tade för tiden efter det att programmet löpt ut — faller bort under långtids- budgetperioden. Exempel på detta är vissa medel inom näringspolitiken.

Investeringar

Utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ända- mål betraktas som statliga investeringar. I likhet med övriga utgifter på stats- budgeten belastar investeringsutgifterna budgeten vid anskaffningstillfället. Någon periodisering sker således inte. Under denna rubrik redovisas endast utgifterna för statens egna investeringar. De utgifter som går till övriga sek- torer i ekonomin för investeringsändamål förs som transfereringar till re- spektive sektor.

Sedan budgetåret 1982/83 har affärsverkens investeringsanslag lyfts ut ur statsbudgeten. Detta är den främsta förklaringen till att de totala investe- ringarna minskade under denna period. Statsbudgetens utgifter för investe-

ringar beStår idag till ca 30 % av väginvesteringar. I långtidsbudgetberäk- ningarna minskar investeringsutgifterna med i genomsnitt 1,8 % per år.

Transfereringar

Transfereringarna svarar för närmare tre fjärdedelar av statsbudgetens to- tala utgifter. Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt från vilken sektor som är mottagare av inkomstöverföringen. dvs hushåll. kommuner, företag samt utlandet. Under budgetåren 1983/84—1988/89 minskade utgifterna för företagsstöd samtidigt som transfereringarna till hushållen steg kraftigt. Under den kommande femårsperioden beräknas transfereringsutgifterna fortsätta att öka.

Av de totala transfereringarna går huvuddelen till hushållen. Den del som redovisas på budgetens utgiftsida består till största del av folkpensioner. bo- stadssubventioner och barnbidrag. Sjuk- och föräldraförsäkringen redovisas endast till 15 % på utgiftssidan. Resterande 85 % redovisas på inkomstsidan.

Tabell 4.3 Transfereringar till hushåll Miljarder kr.. 1990/91 års prisnivå

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2

1990/91 Genomsnittlig årlig förändring Miljarder 1983/84— 1990/91—

kronor 1988/89 1994/95 Summa transfereringar till hushåll 2l5,l 5'2 % 1,0 % därav Folkpensioner 62.4 1.3 % —0.2 % Räntebidrag till bostäder 22.6 2.4 % —5.9 % Sjukförsäkring 77.5 7.0 % 0.8 % Arbetsskadeförsäkring 11.6 28.5 % 7,0 % Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementet

Dessa utgifter på inkomstsidan har under senare delen av 1980-talet vuxit snabbare än de inkomster mot vilka de nettoredovisas. Den huvudsakliga orsaken till detta är den kraftiga ökningen inom sjukförsäkringen till följd av bl.a. den ökande frånvaron. Vidare har utgifterna för arbctsskadeförsäk- ringen stigit.

Under den kommande femårsperioden väntas hushällstransfereringarna fortsätta att öka. dock i en betydligt lugnare takt. Detta förklaras främst av att utgifterna för räntebidragen väntas falla de kommande åren p.g.a. anta- gandet om fallande räntor och att utgifterna för sjukförsäkringen stabilise- ras. Dock beräknas en kraftig volymökning inom arbctsskadeförsäkringen.

Tabell 4.4 Transfereringar till kommuner Miljarder kr.. 1990/91 års prisnivå

1990/91 Genomsnittlig årlig förändring miljarder 1983/84— 1990/91 kronor 1988/89 1994/95 Summa transfereringar till kommunerna 83'5 _1'9 % 1'9 % därav Bidrag till driften av grundskolan och gymnasieskolor 27.6 —0.7 % —0.2 % Skatteutjämningsbidrag 18.2 0.8 % +4.4 % Bidrag till barnomsorgen 12,1 0.8 % 3.1 % Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementct

Bilaga 1.2

Transfereringar till kommuner omfattar dels spccialdestinerade statsbidrag, dels allmänna statsbidrag som t.ex. skatteutjämningsbidraget. Transfere- ringarna till kommunsektorn beräknas realt öka med i genomsnitt 1.9 % per år. jämfört med en minskning med 1.9 % i genomsnitt under de senaste sex budgetåren. Framförallt är det skatteutjämningsbidraget och bidraget till barnomsorgen som växer. Ökning av skatteutjämningsbidraget finansieras dock helt av en motsvarande ökning av skatteutjämningsavgiften på budge- tens inkomstsida.

Transfereringar tillföremg m.m. inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. Som framgår av redovisningen av arbetsmarknads- och industridepartementets verksamhetsområden har dessa insatser skurits ned kraftigt sedan budgetåret 1982/83. [ fasta priser beräknas dessa utgifter minska med drygt 5 % i genomsnitt per år under långtidsbudgetperioden.

Transfereringarna till utlandet består i huvudsak av anslag till utvecklings- bistånd. Utgifterna för biståndet följer utvecklingen av BNI och beräknas öka med i genomsnitt 1.6 % årligen fram till 1995.

Finansiella transaktioner

I posten finansiella transaktioner ingår statlig utlåning såsom lokaliserings- lån. förändringar i dispositionen av rörliga krediter m.m. De finansiella transaktionerna är av stor betydelse för sparandets utveckling. I förelig- gande sammanhang saknar de emellertid betydelse eftersom de inte ian- språktar reala resurser.

4.6. Utgifterna fördelade efter ändamål

För att underlätta en internationell jämförelse redovisas i tabell 4.4 nedan statsbudgetens utgifter fördelade efter det ändamål de fyller. Fördelningen är gjord utifrån den internationella klassifikationsmodellen. förkortad CO— FOG.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2

Tabell 4.5 Statsbudgetens utgifter fördelade efter ändamål Miljoner kronor. 1990/"91 års pris- och lönenivå

Förändring till Procentucll 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 ”””de 1990/91— 1994/95

Allmänna offentliga tjänster 2 6048 —971 -—'233 —27 380 —0,8 % Försvar 36 375 —487 —66 6 4 —0.4 % Samhällsskydd och rättsskipning 14555 —66 32 42 4 0,0 % Utbildning och 57159 —1230 3 024 —762 175 0,5 % universitetsforskning Hälso- och sjukvård 5121 —108 —109 —8 0 —1. % Social trygghet 126 439 5 105 —384 —262 335 0.9 % Bostadsförsörjning och 27 268 686 —3 246 —1 112 —1 818 —5.5 %- samhi'illsutvcckling Fritidsverksamhet. kultur och 3 944 89 12 0 0 0.6 % religion Energi 863 l 077 —256 (l 0 18.2 % Jord- och skogsbruk. jakt och 6716 —95 —2 200 —647 . —980 —19.7 % fiske - Mineralbrytning. tillverkning 1 800 —59 —167 —315 —10 -—8.7% och byggnadsverksatnhet Kommunikationer l6 838 33 —7 877 —l() 1,3 %.- Andra näringslivsändamal 20 822 —725 —3 —1 18 0 —l .0 % Ofördelade offentliga utgifter 82178 6673 —2 838 —3 467 —3 978 —1,1 % Summa utgifter 426 127 .9 922 —6 441 -5 793 —5 898 —U.5 %

5 Budgetsaldo Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2 5.1 Historisk utveckling

Den bild av budgetsaldots utveckling som tecknats i de senaste årens lång— tidsbudgetar skulle kunna beskrivas på följande sätt. lett alternativ med låg pris- och löneökningstakt försämras saldot först något för att därefter för- bättras. I ett andra alternativ mcd snabbt ökande priser och löner blir resul- tatet det omvända: saldot förbättras i början av perioden för att sedan åter försämras.

Förklaringen till budgetsaldots utveckling i det ovan beskrivna lågalterna- tivet är att en låg pris- och löneökningstakt antas medföra god konkurrens- kraft för svenska företag. vilket ger snabb ekonomisk tillväxt och låg arbets- löshet. Detta genererar i sin tur höga skatteinkomster. samtidigt som utgif- terna för arbetsmarknadsåtgärder kan hållas nere.

Utvecklingen av budgetsaldot i ovan beskrivna alternativ med snabbt ökande priser och löner förklaras av att en pris- och löneökningstakt som är högre än omvärldens antas leda till försämrad konkurrenskraft för svenska företag. med stagnerande tillväxt och ökad arbetslöshet som följd. Därmed stagnerar även skatteinkomsterna, samtidigt som utgifterna för arbetsmark- nadsåtgärder ökar, vilket medför ett försämrat budgetsaldo. Innan de höga priserna och lönerna slår igenom på företagens konkurrenskraft medför de dock ökade skatteinkomster, varför saldot förbättras i periodens början.

Utvecklingen under 1980-talet har inneburit stora pris- och löneökningar. vilka dock inte medfört den höga arbetslöshet som antagits i långtidsbudget- beräkningarnas högalternativ. Detta beror på gynnsamma yttre omständig— heter. En ovanligt lång och stark internationell högkonjunktur har inneburit snabbt växande marknader, vilket har medfört växande exportinkomster_ trots minskande marknadsandelar. Priserna på svenska exportproduktcr har också stigit snabbare än priserna på svensk import dvs. våra terms of trade har förbättrats. Dessa faktorer har medverkat till att ekonomin utvecklats på ett gynnsammare sätt än vad som antagits i tidigare högalternativ.

Budgetutvecklingen i de två pris- och lönealternativen framgår av följande diagram.

Diagram 5.1 Budgetsaldo 1989/90-1994/95 Prop. 1989/90:150 Miljarder kr.. löpande priser Bilaga 1 2

50 _a;

40 m

30

20

10

0 . —1o ------- w —20 —30

89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Källa: Finansdepartementet

En försämring av saldot uppstår 1991/92 i båda alternativen. Därefter sker i lågalternativet en successiv förbättring av budgetsaldot. I högalternativet fortsätter saldot att försämras under hela perioden.

Tabell 5.1 Budgetsaldo [983/84—1994/95 Miljarder kronor. löpande priser

Budgetår Inkomster Utgifter Stats- Budget- Saldo som exkl. skuld- saldo andel av stats- räntor BNP skuld- räntor

Utfall 1983/84 221 .2 2379 60.4 —77.1 —10.3 % 1984/85 260,6 253.7 75,2 —68,5 —8.3 % 1985/86 275.1 255.4 66.5 46,8 —5,2 % 1986/87 320.1 271 .5 63,8 —15.2 —1.6 % 1987/88 332.6 283,3 53,4 —4,1 —().4 % 1988/89 367.7 296.4 53.2 18,1 1,6 %

Nuvarande

beräkning

1989/90 411.6 333.5 62.8 15 3 1.2 % 1990/91 425,6 3661 60.0 -0,5 —0,0 %

Lågalternativ

1991/92 435.1 3856 66.0 —16,5 1,1 % 1992/93 456.6 393.2 62,0 1,4 0.1 % 1993/94 4872 409,1 . 58.0 20,1 1,2 % 1994/95 519.1 421 .9 54.0 43.2 2.4 %

Högalternativ

1991/92 454.8 399.1 66.0 —10,3 —0,6 % 1992/93 468.7 421.8 66,0 —19,1 —1 ,2 % 1993./94 485,4 442,6 65,0 —22,2 —1,3 % 1994/95 512.3 465.0 66.0 —18.7 —1.0 %

Källa: Finansdepartementet

Bilaga 1.2

6 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorn omfattar staten inkl. socialförsäkringssektorn samt kommunerna'Den privata sektorn består av hushåll samt finansiella och icke-finansiella företag. De samlade offentliga utgifterna beräknas uppgå till drygt 62 % av BNP budgetåret 1990/91. Av detta belopp svarar staten och kommunerna för omkring två femtedelar vardera. Den resterande femtede— len utgörs av socialförsäkringssektorn.

Långtidsbudgetens beräkningar avser i första hand statsbudgeten. För att få en rättvisande och heltäckande bild av de offentliga finanserna. är det dock nödvändigt att studera även övriga offentliga sektorer.

Regeringen och riksdagens beslutsfattande är inte avgränsat enbart till statsbudgeten. Gränserna mellan delsektorerna ärinte heller givna och verk- samhetsattsvar flyttas. Som exempel kan nämnas förstatligandet av den kom- munala polisen under l960-talet och den överflyttning av arbetsgivaransva- rct för lärare från stafett till kommunerna som kommer att ske den 1 januari 1991. Skatter och avgifter flyttas också mellan sektorer. Detta gäller till ex- empel avvecklingen av den kommunala företagsbeskattningen. Ytterligare ett exempel utgör växlingen av inkomster från arbetsgivaravgifter med två procentenheter från statsbudgeten till AP-fonden fr.o.m. den 1 januari i är.

6.2.1. V 'rksamheten i kommuner och landsting

Till den kommunala sektorn räknas kommuner. landsting. kyrkokommuner och kmnmunalförbund. Utgifterna uppgick år 1988 till ca 275 miljarder kr. Den ktmimunala konsumtionen var detta är ca 19 % av BNP. Beaktas även investeringarna var sektorns andel av BNP ca 21 %. Ungefär hälften av utgif- terna avsag löner och arbetsgivaravgifter till sektorns mer än 1 miljon an- ställda.

'.») '.)1

Den primärkommunala verksamheten svarar för ca 65 Cl- av sektorns ut- Prop. 1989/90:150 gifter. Landstingen för 33 "fr-. I tabellen framgär hur utgifterna fördelas mel- Bilaga 1.2 lan olika verksamheter.

'I'ahell 6.2.1 Fördelning av den kommunala sektorns utgifter år 1988

Hälso- och sjukvard 38 ',??- Utbildning 14"? Social verksamhet 18 ”i. Kommunikationcr 5 'a'- Administration m.m. 7 '.'-'i Fritid och kultur 6 '.'; Övrigt 12 '.'? Summa 100 %

Källa: SCB. Kommunernas finanser 1988

Anm.: Uppgifterna i detta avsnitt bygger om inget annat anges på nationalräkcnskaperna (NR). Det innebär att de affärsdrivande verksamhetermr ej ingår i redovisningen annat än till den del de finansieras med skattemedel.

Diagram 6.1 Kommunala sektorns utgifter och inkomster

NETTOINVESTERINGAR 72

OVR. INKONSTER 13 %

STATSBIDRAG + SOC.FORS 26 %

TRANSFERERINGAR 18 X

200

150 "” SKATTER 61 % KONSUMTION 75 x 50

0

INKONSTER UTGlFTER

Källa: Nationalräkenskaperrnr

6.2.2. Inkomster

'l'ahell 6.2.2 Den kommunala sektorns inkomster Miljarder kronor

Ärlig genomsnittlig förändring

1990 1990—95 Låg alt. Hög alt. Kommunalskatt 204.3 7.3 (i? 9.0 % . Statliga transfereringar 76.3 3.6 '='"?- 4.6 (Yr Ovriga inkomster 41.7 4.4 "? 5.5 % Summa 3223 6.1 % 7.5 %

Källa: Svenska kommunförbundett. landsringsförbundet och finansdeparternentct . 36

Skatter Prop. 1989/90:150

.. .. . . .. . Bil'ta'r 1.2 Komrmmalskattcn ar sektorns storsta enskilda rnkomstkalla. Den svarade ar ( ”(

1988 för 61 % av inkomsterna. För primärkommunerna motsvarade skat- terna ca 46 %. för landstingskonnnunerna ca 67 (;?/(Ö av inkomsterna.

Skatteinkomsterna har under 1980-talet ökat med i genomsnitt ca 10 %- per år. Nästan hela ökningen förklaras av förändringar i skatteunderlaget. trots att kommunernas beskattning av juridiska personer och fastigheter har upphört.

Den totala kommunala utdebiteringen höjdes under 1980-talet med i ge- nomsnitt ca 0.20 kr./skattekrona (skr.) I början av perioden (1981-1985) var den årliga höjningen något högre (0.25 kr./skr.) än i slutet av perioden (0.12 kr./skr.). År 1980 var den genomsnittliga totala utdebiteringen 29.09 kr./skr. År 1991) är den 31.16 kr/skr.

Under den kommande femårsperioden beräknas skatteinkomsterna ut- ifrån antagandet att den kommunala utdebiteringen är oförändrad. Skattefi- nansieringen av verksamheten ökar trots detta. vilket bl. a. beror på att skat- teunderlaget påverkas av antagen löneutveckling. medan de statliga transfe- reringarna inte ökar i samma takt. En annan förklaring är att sektorns skatte- inkomster ökar till följd av skattereformen. Eftersom skattereformen skall ge ett balanserat utfall i förhällnadet mellan stat och kommun. kommer denna extra intäktsökning att dras in.

Statsbidrag

Statens transfereringar till kommunerna omfattar allmänna statsbidrag. spe- cialdestinerade statsbidrag och transfereringar frän socialförsäkringssek- torn.

De allmänna statsbidragen uppgår till 10.3 miljarder kr. år 1990 och avser skatteutjämningsbidrag minus skatteutjämningsavgifter. De specialdestine- rade bidragen uppgår till ca 50 miljarder kr. och domineras av bidrag till sko- lan (55 % ) och barnomsorgen (20 %). Fran socialförsäkringen får sjukvårds- huvudmännen ca 14 miljarder kr. i enlighet med den s.k. Dagmaröverens- kommelscn.

De totala transfereringarna från staten till kommuner och landsting har under perioden 1980-88 ökat från 43.1 till 67.1 miljarder kr.. mätt i löpande priser. De Statliga transfereringarnas andel av de totala inkomsterna har un- der samma period minskat från 30.8 % till 25.6 %. Införande av skatteutjäm- ningsavgifter samt en uppräkning av statsbidrgen som ligger under kostnads- utvccklingen är förklaringar till denna minskning. Avsikten med dessa åtgär- der var bl.a. att kommunsektorn som i början av 1980-talet hade en mycket stark ekonomi. skulle bidra till att minska det statliga budgetunderskottet. _ En annan avsikt har varit att begränsa kommunernas expansion till ca 1 % per år. dvs. till det samhällsckonontiska utrymme som riksdagen angivit.

En utgångspunkt för beräkningarna i långtidsbudgctcn är bl.a. att skatte- utjärnningsbidraget och ersättningen från socialförsäkringen ligger på en i förhållande till är 1990 oförändrad nominell nivä. De specialdestinerade statsbidragen ökar med i genomsnitt ca 5 % i lågalternativet och med ca 6 % i högalternativet. 37

Bilaga 1.2

Avgifter

År 1988 finansierades 6.6 % av de kommunala konsumtionsutgifterna med avgifter.

Primärkommuncrnas avgifter. som uppgår till 7.5 %- av konsumtionsavgif— terna. avser i första hand barn- och äldreomsorg. Om även den affärsdri- vande verksamheten inkluderas motsvarar avgifterna 18 % av de totala utgif- terna.

För landstingen spelar avgifterna en mycket begränsad roll för finansie- ringen av verksamheten. Patientavgifterna motsvarar endast 3 % av de to- tala inkomsterna. Värdavgifterna fastställs av regeringen. efter överlägg- ningar med Landstingsförbundct. och kan således till en mycket begränsad del påverkas av det enskilda landstinget.

Nationalräkenskaperna är uppbyggda så att de kommunala avgifterna re- ducerar (len kommunala konsumtionen. Detta innebär att en ökad grad av avgil'tssättning minskar den kommunala konsumtionen.

6.2.3. Utgifter

Tabell 6.2.3 Den kommunala sektorns utgifter Miljarder kronor. löpande priser

two Årlig

genomsnittlig förändring

1990-95 Lag alt. llög alt. Konsumtionsutgifter 263.1 6.0 %- 7.8 ' Transfereringar 55.8 10.1 3?- 11.. Investeringar 28.4 1.1 % 1.1-=.n Summa 347.3 6.3 % 8.0 %

Källa: Svenska kommunförlulndet. landstingsl'örbundet och finansdepartementet

Den kommunala ktmsumtitmcn svarar för ca 75 % av utgifterna. Konsum- tionsutgiftcrnas andel av de totala utgifterna förblir i stort sett oft'irändrad under den kommande femårsperioden.

Konsumtion

Den kommunala konsumtionenen (ökade under 1980-talet med i genomsnitt ca ?. '.E-f- per är. Ökningstakten var något lägre under slutet av perioden. men ökade 1989 snabbare igen. Endast är 1986 låg volymökningen i närheten av den målsättning riksdagen uttalat sig för. nämligen att den kommunala kon- sumtionsökningen skall begränsas till 1 % per år.

Bcräknade förändringar till följd av befolkningsutvecklingen under denna period skulle ha givit en volymökning på i genomsnitt ().-1 % per år. Till följd av olika ambitionshöjande beslut har saledes bade omfattningen och kvali- tén pä de kommunala tjänsterna ökat väsentligt under 1980-talet.

Den kommunala konsumtionens andel av BNP har under perioden mins— kat frän 19.6 %- till 18.7 %. räknat i löpande priser. Till största delen förkla- ras minskningen av rent redovisningstekniska faktorer. Den långsammare löneutvecklingen inom sektorn under slutet av perioden är en annan förkla-

ringsfaktor. 1 fasta priser har kommunernas andel varit i stort sett oföränd- rad.

Den kommunala konsumtionsvolymen beräknas under ären 1990—95 öka med i genomsnitt ca 1.6 %- per år. Beräkningen förutsätter bl.a. att befolk- ningen i olika åldersgruppcr får lika mycket vård. omsorg. utbildning etc som år 1988 samt att utbyggnaden av barnomsorgen fullföljs. Avgiftsfinan- sieringen förutsätts förbli i stort sett oförändrad. Rationaliseringsmöjlighe- terna i befintlig verksamhet har ej påverkat kalkylen.

Utvecklingen i primärkommunerna

1 de beräkningar Svenska Kommunförbundet gjort till 1990 års långtidsut- redning beräknas volymökningen åren 1990—95 uppgå till i genomsnitt ca 19% per år. Beräkningarna är gjorda med utgångspunkt från att full be- hovstäckning uppnås inom barnomsorgen är 1991.

Tabell 6.2.4 Ärlig volymförändring inom den primärkommunala verksamheten åren 1990—95.

Bilaga 1.2

Procent.

Ärlig volymförändring. %-

1990 1991 1992 1993 1994 1995 Totalt 3.6 3.9 1.6 1.5 [A I.] varav Barnomsorg 15.4 14.6 3.7 3.4 2.3 0.7 Aldreomsorg 2.9 3.1 2.1 2.0 1.9 1.6 Utbildning —0.() -0.4 0.0 0.1 0.5 0.9

Källa: Svenska Kommunförbundet och finansdepartementet

,

Inom barnomsorgen blir den genomsnittliga volymtf>kningen ca 4.891- un- der periodcn 1990— 1995.

Det ökande antalet åldringar över 80 är samt omstruktureringen inom äld- reomsorgen. medför en ärlig komsumtionsökning på i genomsnitt 2.1%. Hänsyn har inte tagits till äldredelegationens förslag om ändrat huvudman- naskap för äldreomsorgen m.m. fr. o. m. 1992.

Inom utbildningen börjar elevunderlaget i grundskolan att öka från och med 1992. medan antalet elever i gymnasieskolan sjunker. En samtidig an- passning av kostnaderna till förändringen i elevunderlaget kan i praktiken inte göras. Därför blir konsumtionen avseende utbildning relativt konstant under långtidsbudgetperioden. '

Utvecklingen i landstingen

Under den kommande femårsperioden ökar den landstingskommunala kon- sumtionen med i genomsnitt knappt 1 % per år. ()kningen är i första hand en följd av befolkningsutvecklingen.

Genom- snittlig volym- förändring 1990-95

1.9

l.l-J.- ['.!—'Ö';

Tabell 6.2.5 Ärlig volymförändring inom den landstingskommunala verksamheten åren l990—I995 Procent Ärlig volymförändring Genom- ———_ snittlig 1990 1991 1992 1993 1994 1995 volym förändring 1990-95 Totalt 1.2 1.0 0,9 0,9 0,8 0,9 0,9 varav ()msorger om utvecklingsstörda 3.0 3.0 3.0 3.0 3.0 3.0 3.0 Källa: l.andstingsförbundet och finansdepartementct

[ Landstingsförbundets egen kalkyl till 1990 års långtidsutredning behand- las kostnadsökningar till följd av den medicinsk-tekniska utvecklingen som en följd av redan fattade beslut. Motivet till denna kalkylförutsättning är att landstingen enligt hälso- och sjukvårdslagen skall ge hälso- och sjukvård av god kvalitet. Volymökningen blir då ca 2 % per år under den kommande femårsperioden.

Kostnaderna för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda antas öka med 3 % per år. vilket motsvarar den genomsnittliga volymökningen under 1980-talet. Utbyggnaden sker i enlighet med omsorgslagen. vars ambition är att de utvecklingsstörda så långt möjligt skall integreras i samhället.

Investeringar

Investeringarna utgjorde under 1960—talet och i början av 1970-talet ca 20 % av de totala utgifterna i kommuneroch landsting. Under 1980-talet har inve- steringarnas andel minskat från ca 12 % till ca 9 % av utgifterna. I beräkning- arna för åren 1990—95 ökar investeringsvolymen med i genomsnitt ca 2 % inom primärkommunerna och med ca 1 % inom landstingen. När skattere- formens andra steg införs år 1991 kommer kommuner och landsting att kunna lyfta av all ingående moms. Det innebär att sektorns investeringsut- gifter. räknat i löpande priser. minskar väsentligt. Även konsumtionsutgif- terna påverkas av denna förändring.

Utvecklingen av kommunernas investeringsvolym är osäker. Om utbygg- naden av barnomsorgen skall kunna genomföras vid 1991 års utgång krävs förhyrning av befintliga lokaler eller att barnen i ökad utsträckning omhän- dertas i hemmiljö. Därtill krävs en ökning av de kommunala investeringarna med ca 13 % åren 1990 och 1991. 40

Bilaga 1.2

Diagram 6.2 Den kommunala sektorns investeringar i procent av summa konsumtion och investeringar [950—1987

50 55 60 65 "IO 75 80 85

Källu: SCB:s Kommunernas finanser 1988. Här inkluderas även den affärsdrivande verksamheten.

Transfereringar

De kommunala transfereringarna uppgår till ca 55 miljarder kr.. varav unge- fär hälften avser transfereringar till hushåll. Därmed avses bl.a. bostadsbi- drag. KBT och socialbidrag. vilka realt beräknas minska något under den kommande femårsperioden. Kostnadsersättningar för vård och omsorger beräknas öka i takt med den kommunala konsumtionsutvecklingen. Tjänste- köp av t.ex. privat vård och bidrag till kooperativ verksamhet har inte förut- satts öka. En eventuell ökning av denna verksamhet bör dock leda till en samtidig minskning av den kommunala konsumtionen.

Transfereringarna ökar mätt i löpande priser. mycket kraftigt under fem- årsperioden när de ekonomiska effekterna av momsreformen och den refor- merade inkomstbeskattningen skall neutraliseras.

6.2.4. Finansiellt sparande

Den kommunala sektorn har sedan år 1985 redovisat ett negativt finansiellt sparande. d.v.s. skillnad mellan inkomster och utgifter. För år1989 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till ca 9 mdr kr. Underskotten har finansierats genom upplåning. ianspråktagande av fonderade medel. för- säljning av tillgångar samt höjning av kommunalskatterna.

Den kommunala sektorns rörelsekapital är nu i stort sett förbrukat och kan alltså inte mycket längre användas som finansieringskälla. Upplåningen torde inte heller öka särskilt mycket. Försäljning av kommunala tillgångar torde fortgå ytterligare en tid. Denna finansieringskälla innebär dock på sikt att kapitalet försvagas. om inte försäljningsinkomsterna användas till återin- vesteringar eller nettmimorteringar.

Prop. 1989/901150

Vikten av oförändrade kommunala skattesatser kommer efter skatterefor- Prop. 1.989/902150 mens genomförande att betonas mer än tidigare. På lång sikt måste därför Bilaga 1.2 obalansen i den kommunala ekonomin åtgärdas. Långtidsbudgetetens beräkningar visar sammanfattningsvis följande:

Ett stort underskott. ca 20 miljarder kr.. i det finansiella sparandet år 1990.

En förbättring av sektorns ekonomi uppkommer åren 1991—1992 till följd av den tvååriga eftersläpningcn vid utbetalningarna av ktmimunalskatt. Vid 2 %- volymökning uppkommer ett långsiktigt underskott i det finan- siella sparandet. Underskottet motsvarar under perioden ca 4—5 kr./skr. i kommunal utdebitering.

Diagram 6.3 Finansiellt sparande i kommunala sektorn Miljarder kr.

10

_ Volym 12.

Ibgalt. _1 0 ------ Volym 12. högalt. _20 ------ iGonm 22. _ 30 l galt. Volym 22. _40 högalt.

—50 88 89 90 91 92 93 94 95

Källa: Svenska Kommunförbundet. Landstingsförbundet. RRV. finansdepartemen— (ut.

Den "puckel" som illustreras i diagrammet över det finansiella sparandet förklaras huvudsakligen av det system som gäller för reglering av kommunal- skattemedel mellan staten och kommunerna. Den tvååriga eftersläpningen och det s.k. avräkningsförfarandct innebär att kommunernas utgifter och in- komster inte ökar i samma takt när en nedgång i inflationstakten är att vänta.

Sammanfattande bedömning

Det ekonomiska läget i kommuner och landsting är nu mycket ansträngt. Sektorn som helhet visar stora underskott i det finansiella sparandet. Förut- sättningarna för enskilda kommuner och landsting att klara situationen de kommande åren varierar emellertid.

De reala kalkylerna pekar mot 2—3 % volymökning under de närmaste åren. Möjligheterna till omstruktureringar i befintlig verksamhet har emel- lertid inte beaktats i kalkylen.

Bristen på personal inorn barnomsorg. äldretnnsorg och sjukvård begrän-

Bilaga 1.2

sar möjligheterna att genomft'öra en så kraftig volymökning. även om ekono- miska resurser skulle finnas.

Den kommunala sektorn förfogar över betydande resurser. Omfattningen av de kommunala åtagandena har aldrig varit större än idag. Det blir i fram- tiden än mer nödvändigt att ompröva den befintliga verksamheten.

6.1. Staten och socialförsäkringssektorn

Statsbudgetens inkomster och utgifter har redan redovisats. i avsnitten 3 och 4. I detta avsnitt tillämpas dock bruttoredovisningens princip — inkomster redovisas under inkomster och utgifter under utgifter för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn sammantaget.

6.1.1. Inkomster

Under perioden 1983/84—1988/89 har inkomster till sektorn totalt vuxit med 224 miljarder kronor i löpande priser. eller med i genomsnitt drygt 11 % årligen. Som andel av BNP har inkomsterna vuxit med 4,3 procentenheter. till 46.5 %. Skatter och sociala avgifter har vuxit snabbare. med 4,7 procent- enheter. Sektorn har därmed bidragit till en ökning av skattekvoten med 55 miljarder kr. i 1988/89 års nivå.

Sektorns inkomster som inte redovisas på statsbudgeten består till största delen av arbetsgivaravgifter. Dessa styrs till övervägande del av lönesum- mans förändring. vilken i sin tur är beroende av timlönen samt sysselsätt-

' Den offentliga sektorn indelas i nationalräkenskapssystetnet (NR) i de tre delsektorerna staten. kommunala sektorn samt socialförsäkringssektorn. Staten motsvarar i stort sett statsbudgeten. men med bruttorcdovisning av inkomster och utgifter samt med tillägg för vissa fonder utom budget (delpensions-. lönegaranti—. m fl fonder) och med avdrag för sjuk- och föräldraförsäkring. Den kommunala .se/(torn omfattar primär-. landstings- samt kyrkokommuner exkl. affärsdrivande verk. Socialförsäkringsseklorn omfattar i NR AP-fonden ("inkl. löntagarfonderna). sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen.) samt de erkända arbetslöshetskassorna. I långtidsbudgeten redovisas staten och socialförsäkringssektorn sammantagna. då den traditionella gränsdragningen mellan dessa inte är anpassad till gränserna för statsbudgeten.

'l'abell 6.1 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster Bilaga 1.2 Miljarder kr.. löpande priser

Ärlig 1990/91 Årlig genomsnittlig genom- förändring snittlig 1990/91—1994/95 förändring Prel. 1983/84— Lågalt. Högalt. 1988/89 Statsbudgetens inkomster 10.7 % 4256 5.1 % 4.4 % Bruttoredovisade inkomster' 11.2 % 78.6 5.7 %- 6.5 % ATP-avgifter 11.5 % 79.3 5.9 % 7.1 % Ovriga avgiftsinkt'unsterz 12.2 % 19.0 6.0 %- 7.2 % Övrigt 10.7 % 52.3 —3.2 % —1.3 % Summa totalt 11,3 % 654,8 4,7 % 4,7 % Som andel av BNP3 44.6 % 47.0 % 45.3 % 45.5 %

* Avser tillägg för sjuk- och arbctsskadeförsäkringsutgifter 3 Avser arbetsmarknads-. dclpensions-. arbetarskydds-. It'fmcgaranti- samt sjöfolkspensionsavgift 3 Genomsnittlig nivå

Källor: Riksrevisionsverket och fimtnsdepartementet

ningsgraden i ekonomin. Till en mindre del består de övriga inkomsterna av AP-fondens ränteinkomster. De faktorer som i första hand styr denna av- kastning är räntenivån samt fondstorleken.

För den kommande femårsperioden förväntas sektorernas inkomster öka med 4.7 % i genomsnitt per år i både låg- och högalternativet. Lågalternati- vet innehåller en sysselsättningsökning samt en timlön som utvecklas i nivå med omvärldens. 1 högalternativet växer lönesumman initialt något krafti- gare. medan vinstnivån i näringslivet utvecklas svagare. Detta medför ökade intäkter från inkomstbeskattning. men en svagare utveckling av intäkterna från företagsbeskattningen. Mot slutet av perioden pressas emellertid löne- ökningstakten ned via den högre nivån på arbetslösheten. vilket bringar ned ökningstakten i Statsinkomsterna.

6.1.2. Utgifter

Tabell 6.2 Statens och socialförsäkringssektorns utgifter Miljarder kr.. 1990/"91 ärs prisnivå (lp) Samt löpande pris (lp)

Årlig genom- 1990/91 Årlig genomsnittlig förändring snittlig Prel. 1990/91— 1990/91— 1990/91— förändring 1994/95 1994/95 1.994/95 1983/84— fp lp lp 1988/89. fp lågalt. högalt. Statsbudgetens utgifter —2.4 % 366.l —U.2 ;t.- 36 % 6.2 % Därutöver: redovisat på inkomstsidanl 8.5 % 78.6 1.6 'F- 5.7 % 6.5 % Allmän tilläggspension 7.4 %- 82.7 3.7 0 7.9 % 8.9 .c Ovriga utgifter- —3.2 % 9.8 2.2 % 6.3 % 19.9 % Summa totalt —0,2 % 535.2 0.8 % 4.8 % 7.2 %

' Innefattar 85 % av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkring och 100 % av utgifterna för arbctsskadeförsiikring _ lnnefaltar utgifter för lönegaranti. delpension och a-kasseersättning Källor: Riksrevisionsverket. konjunkturinstitutet. socialdepartementet och finansdepartementet. 29

För att närmare analysera utvecklingen av statens och socialförsäkrings- sektorns utgifter. är det lämpligt att göra en uppdelning av utgifterna efter de ändamål de fyller. I detta avsnitt analyseras de utgifter som hör till social- försäkringen. Ytterligare uppgifter om detta område återfinns i Appendix under socialdepartementets verksamhetsområde.

Tabell 6.3 Utgifter för sjuk-. föräldra- samt arbetsskadeförsäkring Miljarder kr.. 1990/91 års prisnivå (fp) samt löpande pris (lp)

Årlig genom- 1990/91 Årlig genomsn snittlig Prel. 1990/91— förändring 1994/95 1983/84— fp 1989/90, fp Ft.")räldraförsäkring' 10.6 % 14.8 —0,5 % Sjukförsäkring1 8.7 % 60.0 1.0 % Arhetsskadeft'årsäkring2 29.9 % 11,6 7.0 % . 15,2 % 86.4 1,6 % Summa totalt som andel av BNP—1 5.1 % 6.2 % 6.3 %

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2

ittlig förändring

1990/91— 1990/91— 1994/95 1994/95

lp lp lågalt. högalt. 3,5 % 4.6 % 5,0 % 5.9 %

11.3 % 11.9 % 5,7 % 6,5 % 6.1 % 6,2 %

' Av beloppet redovisas 15 % på anslag på statsbudgetens utgiftssida. resterande 85 % minskar avgiftsinkomsterna på budgetens inkomstsida 3 Redovisas till 100 % över inkomstsidan på statsbudgeten —”Genonisnittlig nivå Källor: Riksrevisionsverket. socialdepartementet och finansdepartementet

Utgifterna för föräldraförsäkring har ökat kraftigt under perioden fram till 1988/89. med i genomsnitt 10.6 % per år i fasta priser. Huvuddelen av denna ökning förklaras av ökningen av antalet födda barn under den senare delen av 1980-talet.

Den 1 juli 1989 förlängdes föräldraförsäkringen till att omfatta 12 måna- der med ersättning på sjukpenningnivå (90 % av inkomsten).

De faktorer som påverkar utgifterna är nivån på timförtjänst samt syssel- sättningsgrad. Utgifterna för föräldraförsäkringen påverkas dessutom av prognosen om antalet födda barn. I lågalternativet ökar dessa utgifter med ca 2,2 miljarder kr.. se tabell 6.3.

Under de senaste sex åren har utgifterna för sjukförsäkring vuxit med i genomsnitt 8.7 %- per år. Under samma tid har reallönesumman vuxit med i genomsnitt 1.6 %. Ökningstakten i sjukförsäkringen har således varit betyd- ligt högre än ökningen av de samlade lönerna. Utgifterna för sjukförsäkring styrs av i stort sett samma faktorer som de för föräldraförsäkringen. dvs. av ersättningsnivå. lönesumma samt givetvis sjuktalet. Sjuktalet har under de senaste sex åren ökat med 8 dagar till 26. Denna utveckling diskuteras när- mare i Appendix under socialdepartementets verksamhetsområde.

Kostnaderna för sjukförsäkringen beräknas under budgetåren 1990/91—1994/95 öka med i genomsnitt 1.0 % per år realt eller ca 1,7 miljar- der kr. totalt. Det är i detta sammanhang av intresse att notera att långtids- budgettekniken innebär ett antagande om oförändrat sjuktal.

[ löpande priser uppgår i lågalternativet utgiftsökningen till 5 % per år. Antagandena om högre löneökningar i den alternativa beräkningen med- för ännu snabbare utgiftsökningar. Den genomsnittliga ökningen blir då 6 %

per år eller ca 16 miljarder kr. totalt. Ökningstakten avtar dock de sista åren i kalkylen p.g.a. den minskande sysselsättningen.

Utgifterna för arbetsskazleförsäkring har under de senaste sex åren ökat med 30 % årligen i genomsnitt. Denna kraftiga ökning förklaras främst av följande faktorer: löneutvecklingen. Eftersom den arbetsskadade får ersättning för förlorad arbetsinkomst. ökar utgifterna med löneökningstakten för dem som får ersättning. antal arbetsskadade. Under perioden har ärenden för försäkringsmässig prövning nästan tredubblats. liberalisering av praxis vid godkännande av arbetsskada. I början av 1980-talet godkändes två av tre ärenden. I nuläget godkänns ca nio av tio ärenden som arbetsskada. Liberaliseringen antas ha påverkat volymök- ningen av skadeanmälningar. Sambandet mellan antalet godkända ska- dor och antalet anmälningar är dock inte analyserat mer ingående p.g.a. bristande underlag.

Under den kommande femårsperioden beräknas utgifterna för arbetsskade- försäkringen fortsätta att öka. om än i långsammare takt. För åren 1990 och 1991 antas antalet inkomna ärenden öka något för att därefter ligga kvar på oförändrat hög nivå. Ökningen av utgifterna beräknas till 600 milj. kr. årli- gen eller 7 ';7'. i genomsnitt per år, räknat i 1990/91 års prisnivå.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom en arbetsgivaravgift som re- dovisas mot arbetsskadefonden. För närvarande är utgifterna större än in- komsterna. vilket innebär att underskottet finansieras över statsbudgetens inkomstsida. Belastningen på statsbudgeten beräknas till 6.9 miljarder kr. för budgetåret 1990/91.

För de kommande fem åren väntas detta underskott öka ytterligare efter- som utgifterna antas växa i snabbare takt än inkomsterna under hela denna tid. Slutäret för kalkylen överstiger utgifterna inkomsterna med 11 .9 miljar- . der kr.

Tabell 6.4 Statens och socialförsäkringssektorns pensionsutgifter Miljarder kr.. 1990/91 års prisnivå (fp) samt löpande pris (lp)

Årlig 1990/91 Årlig genomsnittlig förändring genomsnittlig Prel 1990/91— 1990/91— 1990/91— förändring 1994/95 1994/95 1994/95

1983/84— 1989/90 . fp lp fp lågalt.

Folkpensionl 0,1 % Allmän lilläggspension 7.4 % Delpension —2_3 % Summa totalt 3,7 % l — som andel av BNP. lpl l0.l %

' Redovisas brutto över statsbudgeten : Genomsnittlig nivå

o:: Pat—Ng unaooxl't- &

'_'!—

lp hö galt.

—(l,5 % 3.5 % 4,5 %

3,7 % 7.9 % 8,9 % 0.5 % 42% 5,0 % 1,9 % 6.0 % 7,l % (F:-11.0% 10.6 % 10,7%

Källor: Riksrevisionsverket. konjunkturinstitutet. socialdepartemcntct och finansdepartementct

Utgifterna för de här redovisade tre typerna av pensioner visar en olikar- tad utveckling. Folkpensionerna har under den gångna sexårsperioden ökat med endast 0,1 % per är. samtidigt som utgifterna för tilläggspension (ATP)

Bilaga 1.2

ökat med hela 7,4 (f'i- per år i genomsnitt. En viktig förklaring till skillnaden i utgiftsutveckling kan hänföras till ATP-systemets utformning.

Full ATP utges till den som haft en pensionsgrundande inkomst under minst 30 är. Storleken pä tilläggspensionen räknas ut på ett genomsnitt av de pensionsgrundande inkomsterna under de 15 åren med högst inkomst. Full pension motsvarar 60%- av denna genomsnittsinkomst. ATP—systemet har ännu inte nått l'ullfunktionsstadiet utan säväl antalet ATP-pensionärer som utbetalningarna mätt i antal basbelopp ökar. Detta har inneburit att en allt större andel pensionärer successivt får rätt till full ATP. De som de närmaste åren blir ATP—pensionärer har dessutom haft allt högre inkomster. i takt med den stigande reallönen under de poänggivande ären.

Utgiftsminskningarna i folkpensionssystemet förklaras av att de båda pen- sionssystemen kompletterar varandra. I samma takt som utbetalningarna av ATP ökar. tninskar ökningstakten i utgifterna för folkpension. För folkpen- sionärer med låg eller ingen ATP kompletteras pensionen med pensionstill- skott (utgiften hänförs till folkpensionssystemet). Tillskottet avräknas krona för krona mot eventuell ATP-pension. Utgifterna för folkpension har under de senaste åren minskat och beräknas framöver att minska i en allt snabbare takt. Inom folkpensionsutgifterna redovisas även utgifter för förtidspension.

Under de kommmande fetn ären förstärks denna utveckling. Utgifterna för ATP väntas dä öka med närmare 30 miljarder kr. eller realt med 4 %, medan utgifterna för folkpension ökar med endast 9 miljarder kr.. eller med 3.5 %- pcr är i genomsnitt i löpande priser. Ökningen i ATP uppgår sista året till 3.5 %- realt. medan folkpensionerna faller med 0,7 % detta år.

ATP finansieras genom en arbetsgivaravgift som f.n. är 13.0 % av avgifts- underlaget. Inkomster och utgifter redovisas över den allmänna pensions- fonden.

De senaste årens svaga reallöneökning har medfört att de inbetalda ATP- avgifterna ökat långsammare än pensionsutbetalningarna. ATP-systemet riskerar därmed på sikt ett inkomstunderskott som kan bli större och mer långvarigt än vad som AP-fonden kan klara. Det krävs en reallöneökning på ca 4—5 % per år för att AP-fonden skall kunna behålla sin nuvarande storlek i fast penningvärde.

I ett längre perspektiv skärps de finansiella problemen ytterligare. Vid oförändrad avgil'tssats och vid i övrigt oförändrade regler beräknas de nuva- rande överskotten förbytas i underskott en bit in på nästa sekel. Orsaken är främst en successivt åldrande befolkning under 2000-talets första decen— mum.

Arbetslöshetsförsäkring

Utgifterna för arbetslöshetsförsäkring styrs av nivån på arbetslösheten samt ersättningsnivån.

Nya regler för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen gäller fr.o.m. lja— nuari 1989. De erkända arbetslöshetskassorna får fr.o.m. den tidpunkten statsbidrag för hela den utbetalade arbetslöshetsersättningcn. Arbetslös— hetskassorna betalar en finansieringsavgift till staten. Avgiften är 35 % av den genomsnittligt utbetalda dagpenningen i kassan.

ro

Statsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna finansieras genom ar- betsgivaravgifter och inkomster från medlemsavgifter. Arbetsgivaravgiften — arbetsmarknadsavgiften — är 2.16 %.

Medlemmar i a-kassan betalar en avgift som skall täcka finansieringsavgif- ten och en utjämningsavgift samt kassornas administrationskostnader.

Variationer i utbetalningsbehovet skall klaras inom finansieringssystemet. Överskottsmedel bör därför behållas inom systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökade utbetalningar. Inflytande avgiftsmedel tillförs ett konto hos riksgäldskontoret. Kontot och den rörliga krediten disponeras av riksförsäkringsvcrket.

Under de senaste sex åren har utgifterna ökat med i genomsnitt 3,4 % per år.

Även i lågalternativet väntas arbetslösheten stiga något. från dagens mycket låga nivå. Utgifterna för arbetslöshetsförsäkring stiger i detta alter- nativ med i genomsnitt 6,9 % årligen. vilket motsvarar en real ökning om 2.7 %.- per år.

I högalternativet stiger utgifterna betydligt snabbare. Detta samman- hänger med den kraftigt stigande nivån på arbetslösheten i detta alternativ. Utgifterna ökar i löpande pris med 23,1 % per år. I budgetåret 1990/91 års prisnivå innebär det en real ökning av utgifterna om närmare 18 % årligen.

6.1.3. Finansiellt sparande i stat och socialförsäkringssektor

Det finansiella sparandet definieras som skillnaden mellan inkomster och ut— gifter i en sektor av ekonomin. I detta avsnitt granskas sparandet i stat och soeialförsäkringssektor, vilket tillsammans med sparandet i den kommunala sektorn utgör det offentliga sparandet. Hur detta sparande utvecklas totalt redovisas i avsnitt 6.3 och vilka implikationer detta får diskuteras i det avslu- tande avsnittet 7.

Statens finansiella sparande erhålls genom att det statliga budgetsaldot korrigeras för bl.a. utlåning. återbetalning av län samt vissa andra finansiella transaktioner. Ett annat exempel på en korrigeringspost är den 1989 införda arbetsmiljöavgiften som inte ingår bland statsbudgetens inkomster.

Tabell 6.5 Finansiellt sparande i stat och socialförsäkringssektor Miljarder kr.. löpande pris

Sparande i 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 statsbudgeten —51.1 ——49.1 ——43,2 7.4 13.2 övriga fonder utom budget 0.4 0.7 2,7 2,2 5,3 -— AP-l'ondcn 20.7 21.9 22.5 24.9 26.9 Summa ——30,0 —-26,5 —18,0 19,7 45,4 Som andel av BNP 4.0% 3.2 % — 2,0% 2.0”0 4.3 %

Källor: Riksrevisionsverket. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Under de senaste sex åren har det finansiella sparandet i staten ökat kraf- tigt. En viktig förklaring är som nämnts ökningen av skattetrycket.

AP-fondens sparande har under dessa år ökat i nominella tal, medan det fallit som andel av BNP. En viktig förklaring till detta är den minskande av-

1988/89 1989/90

21.3 23.3

5.4 5.9 29.6 40.5 56.3 69, ' 6 4,8 % 5,4 ;t.

AP-l'ondens sparande har under dessa är ökat i nominella tal. medan det fallit som andel av BNP. En viktig förklaring till detta är den minskande av- giftstäckningsgraden i detta system. Sedan 1982 är utgifterna för tilläggspen- sion större än inkomsterna frän arbetsgivaravgifter. Detta innebär att även ränteinkomster måste tas i anspråk för pensionsutbetalningarna. Höjningen av ATP-avgiften 1991) innebär en förbättring i detta avseende. men höj- ningen räcker ändå inte till föratt höja avgiftsinkomsterna till nivån för utbe- talningarna ens under detta är.

Tabell 6.6 Finansiellt sparande i stat och sociaIförsäkringssektor Miljarder kr.. löpande priser. lågalternativet

Sparande i 1991.)!91 1991.-""% 1992/"93 19931'04 19941'95 —statsbudgctcn 7.1 — 8.8 20.4 41,6 58.1 — övriga fonder utom budget 7.1 7.4 8,0 8,3 8,8 — A P-l'ondcn 48.4 42.7 40.7 35.8 32.9 Summa 62.6 41.3 69,1 85.7 99.8 Som andel av BNP 4.5 C-i- 2.8 '."i- 4.4 % 5.1 % 5.6 %

För perioden framöver förstärks det finansiella sparandet inom statsbud- geten kraftigt i lägaltcrmttivet. Slutaret 1994/95 beräknas det statliga sparan- det till 58.1 miljarder kr. Under perioden faller sparandet i AP-fonden och uppgår det sista året i kalkylen till 33.9 miljarder kr. Detta är framför allt en återspegling av den minskande avgiftstäckningsgraden. För fonderna titan- för statsbudgeten inom socialförsäkringsomrädet ökar sparandet under pe- rioden. Framför allt består detta sparande av f(mduppbyggnadcn i arbets- marknadsfonden. Att denna växer beror till största delen på den relativt sett låga arbetslösheten i lågalternativet.

Tabell 6.7 Finansiellt sparande i stat och socialförsäkringssektor Miljarder kr.. löpande priser. högalternativet

Sparande i ll)l)tl.-"91 1991-"92 1992/93 1993/94 1994/95 — statsbudgeten 11.1) 1.3 5.0 6.3 7.0 — övriga fonder utom budget 6.6 5.3 3.6 1.8 0.8 - AP-fontlcn 49.5 45.1 45.1 41.8 38.4

. 68.0 . 1.6 53,7 49.9 46.2 Summa

Som andel av BNP 4.8 %- 3.4 % 3.3 % 2.9 % 2.6 %-

Källor: Riksrevisionsverket. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

[ högaltermttivet utvecklas det finansiella sparandet på ett betydligt mindre gynnsamt sätt. Sparandet i statsbudgeten minskar från och med andra året i kalkylen. Långtidslmdgetperiodens sista år uppgår det finan- siella sparandet i statsbudgeten till 7.0 miljarder kr. Också de övriga social- f('_')rsäkringsfonderna utanför statsbudgeten uppvisar en oförmånlig utveck— ling. Även i detta alternativ är förklaringen sparandet i arbetsmarknadsfon- den.

Endast AP—fondcn uppvisar en mer förmånlig utveckling i högalternati- vet. Detta samimmhänger med den antagna högre löneutvecklingen. vilket genererar högre avgiftsinkomster. Samtidigt ökar inte den allmänna prisni-

vän i lika hög utsträckning. och därmed inte heller de utbetalda förmånerna. Prop. 1989/90:150 ' Utgående pensioner styrs av nivån på basbeloppet. vilket ökar i takt med Bilaga 1.2 inflationen. För perioden efter 1994/95 skulle dock AP-fondens sparande falla kraftigt även i ett höglönealternativ.

Avgiftsläckningsgrad

Utgifterna för st')cialfr'.irsäkringcn finansieras till ('_')vervägande del av de lag- stadgade arbetsgivaravgifterna. Det är av stor betydelse för det finansiella sparandet i denna sektor i vilken grad de olika avgifterna täcker utgifterna de är avsedda att finansiera. l tabell 6.8 har för varje år inkomsten från re- spektive avgift relaterats till utgiften för ändamålet.

Tabell 6.8 Avgiftstäckningsgrad inom socialförsäkringen Avgiftsinkomst sorti andel av utbetald förman. löpande priser

l 983.184 Avgiftsniva 1990191 1994/95 1 994195 1990/91 Lågalt. llögalt. Mdr. kr. Foll-Lpension 76.1 '.54- 45.7 73.3 (,??- 79.5 % 81.452. Sjuk— och föräIdraförsäkring 88.3 ('$-? 61.0 78.0 ');.- 81.8'.5'E- 83.0 % Vuxenutbildning 1000 (':'? 1.6 100.0'1'1- 100.09? 100.0 % Dclpcnsion 2107 '.'? 3.0 1681 % 1791» % 1851 % Arbetsskadcförsäkring 105,ö 'i'? 4.7 40.3 '.'-"f- 33.0 % 34.4 % Arbetsmarknadsavgift — 1 12.7 169,91 % 16427 ';"-'i- 89.4 % Allmän tilläggspension 92.4 ':3'2 79.3 %.0 % 89.1 (;?;- 91.096 ' Uppgiften ej jämförbar.

Källor: Riksrevisionsverket och finansdcparterncntet

Den totala avgiftstäckningsgraden inom socialförsäkringsomrädet har de senaste sex iiren fallit för de flesta av systemen i tabell 6.8 ovan. Undantagen utgör ATP-systemet. vilket sammanhänger med växlingen av avgiftsinkoms- ter mellan folkpension och allmän tilläggspension som skedde år 1990. Folk- pensionsavgiften sänktes och ATP-avgiften höjdes med två procentenheter.

För den kommande femårsperioden väntas den totala finansieringsgradcn öka marginellt. Ökningen är något högre i högalternativet. Eftersom utgif- terna för folkpension fallcr realt. stiger graden av avgiftstäekning.

För sjuk— och föräldraförsi'rkringen finns ett mål om att finansieringsgra- den skall uppgår till 85 %. För övriga system saknas formulerade mäl.

Hänvisningar till S6-1-3

6.3. Offentligt sparande — slutsatser

Det samlade finansiella sparandet i offentlig respektive privat sektor är defi- nitionstnässigt lika med bytesbalansens saldo. Den offentliga sparandet är beroende av en mängd faktorer bl a variationer i befolkningens äldersam- mansättning och förekomsten av offentliga pensionssystem.

Hänvisningar till S6-3

  • Prop. 1989/90:150: Avsnitt 6.1.3

6.3.1. Historisk utveckling

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har kraftigt förbättrats un- der den senaste sexårspcrioden. Orsaken är huvudsakligen att statsbudge- tens stora underskott successivt minskat och vänts i överskott. Inom ramen för socialfi'irsäkringssektorn har dessutom AP-fondens finansiella sparande vuxit något under perioden till fölth av att inkomsterna från avgifter och rän- teinkomster ökat i snabbare takt än pensionsutbetalningarna. Under senare år har dock en allt större andel av ränteinkotnsterna måst användas för att klara pensitmsutbctalningarna.

Kommunsektorns finansiella sparande har däremot minskat under perio- den. Främst beror detta på en snabb konsumtionstillväxt till följd av flera ambitionsht'ijandc beslut. Därutöver har statsbidragen avindexcrats i syfte att dämpa sektorns espansionstakt.

I diagram 6.4 redovisas det totala finansiella sparandet i offentlig sektor under perioden 1983/84—1989/90.

Diagram 6.4 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1983/84-- 1989/90. Miljarder kr.. löpande priser

60 40 20

0

—20

—4o 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1939/90

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartetnentct.

Bilaga 1.2

6.3.2. Utveckling fram till 1995

Enligt årets långtidsutredning (LU 1990) finns det anledning att av demogra- fiska skäl förvänta sig att hushållssparandet skall öka under hela 1990-talet.

Det offentliga sparandet beräknas under den kommande femårsperioden öka något och stabiliseras omkring 44% som andel av BNP 1994/95. Detta förutsätter dock att den samhällsekonomiska utvecklingen följer den gynn- sammare pris- och löneutvecklingen (lågalternativet). Om ekonomin istället utvecklas enligt den högre pris- och löneutvecklingen (högalternativet) sjun- ker det finansiella sparandet som andel av BNP till omkring 0.5 % mot slutet av perioden. Idet följande diskuteras sparandeutvecklingen i respektive sek- tor i lågalternativet.

Enligt långtidsbttdgetens beräkningar förväntas det statliga sparandet öka under perioden. I socialförsäkringssektorn däremot beräknas sparandet minska som andel av BNP. AP-fondens finansiella sparande beräknas minska kraftigt beroende på dels att allt fier pensionärer erhåller full ATP. dels på fallande ränteinkomster. Sparandet inom arbetsmarknadsfonden är en funktion av arbetslösheten och vid fortsatt låg arbetslöshet ökar överskot- ten i fonden. Sammantaget innebär detta att sektorns bidrag till det offent- liga sparandet ännu är stort i absoluta tal men minskande under perioden.

I kommunsektorn beräknas det sammantagna finansiella sparandet bli ne- gativt under perioden. Detta gäller även vid ett antagande om I % konsutn- tionstillväxt.

En slutsats av ovanstående resonemang är således att det positiva bidraget till offentligt sparande under den framförliggande perioden förväntas komma från staten. Mot bakgrund av detta finns det skäl att diskutera stabi- liteten i de redovisade statliga överskotten.

Statsbudgeten är en spegelbild av ekonomin som helhet. i den meningen att inkomst— respektive utgiftsutvecklingen är beroende av konjunkturut— vecklingen. Exempelvis styrs en mycket stor andel av utgifterna på budgeten av regelsystem med automatiska bindningar till bl a KPI. allmän räntenivå samt löneutvecklingen.

Om samhällsekonomin istället skulle utvecklas i enlighet med det högre pris- och lönealternativet. dvs med en lägre tillväxt och en högre arbetslöshet som följd. så minskar det offentliga sparandet mått som andel av BNP. Skill- naden i offentligt sparande motsvarar ca 3.5 % av BNP eller ca 60 mdr kr.

Det är vidare viktigt att notera att långtidsbudgettekniken i sig innebär att utgifterna är mycket snävt beräknade och erfarenhetsmässigt tenderar att underskatta utgiftsutvecklingen.

.44

Diagram 6.5 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1989/90—1994/95 i låg- Prop. 1989/901150 respektive högalternativet. Bil' ' 1 ,) Andel av BNP laga '—

Lö- alternativ

..................... Hö. aH'ernaHv

() 89/9090/9191/9292/9393/9494/95

Källor: Finansdepartementet.

Bilaga 1.2

7 Konsekvenser av beräkningsresultaten

Den offentliga sektorns finansiella sparande utvecklas som framgått av tidi- gare avsnitt mycket olika beroende pa vilken pris- och löneutveckling som antas. En utveckling enligt. framför allt. det högre pris- och lönealternativet ställer krav på ett ökat privat sparande för att bytesbalansen inte ska försäm- ras.

Det privata sparandet är i dagsläget mycket lågt även vid full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Den kommande femårsperioden kan hus- hållssparandet förväntas öka något dels till följd av skattereformen. dels be- roende pa att effekterna av 1980-talets omfattande avreglering av kredit- marknaden kan förväntas avta successivt. Dock kan konstateras att det knappast är realistiskt pä kort sikt med så stora sparandcöverskott i den pri- vata sektorn att dessa skulle kompensera ett kraftigt sjunkande offentligt sparande under långtidsbudg'etperioden.

Ytterligare ett motiv för ett ("överskott på statsbudgeten är att detta innebär en amortering av statsskulden. Ränteutgifterna uppgår för närvarande till ca 15 (,!'? av statsbudgetens utgifter. En fortsatt amortering av statsskulden avlastar budgeten successivt dessa ränteutgifter och ger utrymme för skatte- sänkning eller angelägna reformanspräk. I den män statsskulden är placerad utomlands utgör den en restriktion pä den ekonomiska politikens handlings- frihet.

Den framtida demografiska utvecklingen. med en successivt åldrande be- folkning. ställer stora krav på ökade utgifter för bl.a. värd. omsorg och pen- sioner. Av särskilt intresse i detta sammanhang är konstruktionen av de of- fentliga pensionssystemen. Sparandet i AP-fonden skulle behöva vara be- tydligt högrc än vad som är fallet idag för att klara de framtida pensionsäta- gandena. Problemen blir allt större in pä nästa sekel. Om man vill undvika att alltför stora sparkrav ställs på den fört-'i'irvsaktiva befolkningen när för- sörjningsbördan med tiden växer borde det offentliga sparandet öka kraftigt under 1990-talet.

Som tidigare framgått visar beräkningarna i lågalternativet ett överskott i statsbudgeten under perioden. Samtidigt försämras det finansiella sparandet sammantaget i övriga sektorer. l högalternativet försämras sparandet inom samtliga offentliga sektorer och beräknas mot slutet av perioden kraftigt minska som andel av BNP. I tabell 7.1 redovisas de sparkrav som skulle be- höva ställas pä statligt sparande i högalternativet för att hålla den offentliga sektorns sparande konstant som andel av BNP.

Tabell 7.1 Finansiellt sparande i staten för bibehållen sparkvot i högalternativet Löpande priser. miljarder kronor

1990.-"91 1991.-"92 1992-"93 1993f'94 19941'95

Offentlig sektor 45.7 31.4 23.8 12.7 Andel av BNP 3.2 'i'? 2.1 "'l- 1.5 C.:? 0_7 '.'3'2 Konstant andel 3.2 ',?i 3.2 "i 3.2 Q'? 3.2 ":P — Miljarder kr. 45.7 49.0 52.1 55.1 Krav stat. sparande 17.7 24.3 30.5 43.0 Differens — 17.6 28.3 42.5

Källa: Finansdepartementet

Prop. 1989/90:15()

Av tabellen framgår behovet av ett sparkrav på ca 60 miljarder kr. mot Prop. 1989/90:150 slutet av perioden. Bilaga 1.2 Av stor betydelse för samhällsekonomin och inte minst sparandet är det samlade skurre- och avgiftslryckcl. Ett högt skattetryck skapar i sig problem för ekonomins sätt att fungera. Budgetåret "1990/91 beräknas skattetrycket motsvara ca 55 % av BNP. Internationellt sett är detta mycket högt. vilket måste tas i beaktande med tanke pä Sveriges utlandsberoende. Som framgår av ovanstående resonemang talar ett antal omständigheter för ett sänkt skattetryck. Om det finansiella sparandet i den offentliga sek- torn skall hållas konstant mäste. vilket framgår av tabc117,l. takten i utgifts- ökningarna begränsas i framtiden. Detta gäller i än högre grad om inte pris- och löneökningstakten kan dämpas. [ tabell 7.2 redovisas krav på statligt sparande om det samlade skatte- och avgiftstrycket skulle sänkas med 1/2 % årligen under perioden fram till 1990-talets mitt.

Tabell 7.2 Statliga utgiftsminskningar för sänkt skattetryck med 1/2 % årligen i lågalternativet Löpande priser. miljarder kronor

1 990!" 9 ] 1991.-"92 1992/93 l993l94 1.994/95

Offentlig sektor li.spar. 46.7 38.1 53.9 55.6 65.2 Skattekvot 54.6 (..?-k 54.1 (få 54.5 ';';- 54.3 'l-"r- 53.8 (i? — 2 % 1994195 54134"? 54.1 "=E 53,6 % 53.1 Cit- 52.6 % Krav statliga

utgil'tsminskningar — — 14.1 20.0 21.3

Källa: Finansdepartcmentet

Av tabellen framgår att mycket stora utgiftsbegränsningar måste göras för att på sikt sänka skattetrycket.

Oavsett om målet är en (förändrad eller sänkt skattekvot eller ett ökat sparande krävs enligt beräkningsförutsättningarna långsiktigt en begräns- ning av utgifterna. Analysen av utgifterna måste ses i ett långsiktigt perspek- tiv och utifrån en utvärdering av utgifternas måluppfyllelse både vad avser fördelning och tillväxt. En sådan analys kan utgöra underlag för en långsiktig strategi för den offentliga sektorns utgiftsutveckling. Förändringar i utgifts- systemen måste ske med planmässighet och förutsätter att en analys sker ut- ifrån nya förutsättningar. Ett konsekvent hävdande av arbetslinjen inom so-

cialförsäkrings terar i högre. välfärd samtidigt som de offentliga utgifterna kan minska.

Beräkningarna i långtidsbudgeten beskriver effekterna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. De redovisade kalkylerna är ett uttryck för vilka resurser som kommer att behövas om inga nya åtaganden görs och ingen omprövning sker av nu gällande regelsystem.

!stemet är ett exempel på en analysutgångspunkt som resul-

Bilaga 1.2

Appendix

Departementens verksamhetsområden

Inledning

1 detta avsnitt redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på departemen- tens respektive verksamhetsområden. För Social- och Arbetsmarknadsde- partementen kompletteras redovisningen med utgifter inom socialförsäk- ringssektorn.

Till grund för beräkningarna i årets långtidsbudget ligger SCB:s befolk- ningsprognos från 1989. 1 nedanstående tabell visas den prognosticerade be- folkningsutvecklingen under långtidsbudgetperioden.

Tabell 0. Befolkningsprognos 1990—95 Antal personer (1 (100-tal)

Ålder 1990 1991 1992 1993 1994 1995 0 107 105 1 06 107 108 108 1—6 632 645 651 655 657 653 7 -- 15 884 877 879 887 900 917 16—24 1 051 1 034 1 014 998 986 974 25—64 4 330 4 367 4 405 4 434 4 461 4 487 65—79 1 155 1 149 1 140 1 133 1 124 1117 80— 369 378 390 399 408 414

Källa: SCB.

Av tabellen framgår att SCB beräknar en relativt stor ökning av antalet barn i åldersgruppen 0—7 är samt en kraftig ökning av antalet personer i ål- dersgruppen över 80 år. De yngre pensionärerna beräknas dock bli färre.

Utvecklingen av priser och/eller löner är huvudsakligen styrande för de flesta utgiftsposterna. Nedan presenteras en sammanställning av departe- mentens verksamhetsområden. dels i oförändrad pris- och lönenivå (tabell 1). dels i löpande priser enligt lågalternativet (tabell 2). Därefter följer en uppdelning på varje enskilt verksamhetsomräde i oförändrad pris- och löne- nivå. Omräkningen till löpande priser baseras på de antaganden enligt lågal- ternativet som presenteras i kapitel 1. För varje anslag på statsbudgeten be- räknas utgifterna utifrån de regler som gäller för de utgiftsstyrande fakto- rerna. Exempelvis har folkpensionsanslaget räknats upp med antagen basbe- loppsutveckling medan beräkningarna av förvaltningsanslagen baseras på den antagna utvecklingen för löner och priser.

Tabell 1. Utgil'tsutvecklingen Miljoner kronor". oförändrad pris- och lönenivä

Förändring till

rvvrvvr 1991/92 1992/93 1. Justitiedeparrementet 5808 + 66 —— 188 2. Utr'ikesdepartemenlct 15002 + 108 + 228 3. För'svarsdepartcmentet 35454 — 522 73 4. SociaIdcpartementet 117690 + 3913 +1240 5. Kommunikationsdepartementet 22352 5129 7 6. Finansdepartemcntct 26382 + 798 +| 137 7. Utbildningsdepartementet 56838 — 282 +3022 8.Jordbruksdepartementet 8063 — 74 —2185 9. Arbetsmarknadsdepartementet 28 385 + 193 —1 762 10. Bostadsdepartcrncntet 25945 + 458 —1658 11. lndustridepartementct 6338 + 267 — 311 12. Civildepartementet 15735 — 1610 + 57 13. Miljödepar'tcmentet 1018 — 170 + 14 14. ()vrigt (hov. räntor. beräkn. 61 117 +11 906 —5 955

anslag)

Summa utgifteri 1990791 års prisniva 426127 + 9922

— 6 440

Tabell 2. l.ltgiftsutvecklingen. lågalternativet Miljoner kronor. löpande priser enligt Iz'rgalter'nativet

]. Justitiedepartcmentet U [ ri kcsdeparlementet

. Försvarsdeparternentet Socialdepartemenlet

Finansdeparlemcnlel Utbildningsdepartemcntet .lordbruksdepartementet

PP?H?%+WP

Bostadsdepartementet

11. 1ndustr'idepartemcntet 12. Civildepartementet 13. Miljödepartementet 14. Ovrigt (hov. räntor. bcräkn. anslag) Summa utgifter i löpande priser

enligt lågalternativet

Kommunikationsdepartementet

A rbetsmarknadsdepartementet

Förändring till

199079] 1991/92 1992/93 5808 + 331 + 72 15002 + 780 + 839 35454 — 175 + 870 117690 + 8191 +4330 22352 — 4456 + 694 26382 + 1839 +2572 56838 + 5822 +3 394 8063 + 289 —2045 28385 + 1434 — 641 25945 + 2048 — 713 6338 + 567 — 70 15735 — 1250 + 737

1018 — 134 + 53 61117 11412 —3897 426127 +26696 +3562

4 Riksdagen I989/90. ] saml. Nr 150. Bilaga 1.2

1 993194

+ B + 289

0 475 122 492 763 641 813 —1643 —4% + H — 25 —2604

|+I+

—5 793

1 993794

316 967 1 922 3 853 593 1 968 1 615 474 316 824 285 719

1 1 1 425

|+1+++++++

1++|

+11907

1994/95

1994/95

+ 420 +1072 +mm +4195 + 788 +1582 +2638 897 +1232 —1228 + 261 + 767 + & —387()

+8808

Gen om- snittlig procentuell förändring 1983/84— 1988/89

14% 35% 13% 11%

|+|++++

— 6. _ U. — 9.5 % —14.6';3'i.- — 0,6 % + 9,3 ';';. — 8.4 G?

Genom- snittli g procentuell förändring 1983/84— 1988/89

+73% + 10.0 92 osa 75% 3 .2 %

|+|++|++ :x; 3”

'mihc'oJ'Jl—L

|++|

-'I %

+ i.» än.)

Genom- snittlig procentuell förändring 1990/91— 1994/95

1 0.0 (72: + 1,5 % — 0.4 Lil.- + 1,3 % — 6.5 9": + ') ') (.v

..,... .-'('

+ 1.092; —15.1 94..- — "2,2 %

Genom- snittli g procentuell förändring 1990/91— 1994/95

:> 74?

'S— '35 ch ..

. .

.a.— x: && sq ;> 0. rs— '$— Nx

... bJ—LIIONI—JJS-LN'JI-L-

&

45 _a) ._3 .

+|++++|++|++++ äwååw

roxr'axu-ÄrF-u-b-oc

9.9—_.

+ (9 © _ ,,

Bilaga 1.2

11. Justitiedepartementet

Milj. kr.. 1990/91 års prisnivå

___—___—————————_—————_——— Genom- Förändring till Genom- snittlig "__—___— snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83/84— 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 90/91 88/89 . . 94/95

Totalt 1.4 % 5 808 +66 —— 188 +35 + 96 0,04 %

därav Domstols— och äklagarväsende 0.1 % 2 363 —33 - 55 () 4 — 1,0 %

Kriminalvärd 0.9 % 2 478 — — — — Rättshjälp m.m. 6.1 % 637 — — — —

Allmänna val — 36 +99 —- 133 +35 +100

__—_____._.—_————-__—

Källor: Riksrevisionsverket och justitiedepartcmentet

Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärendcn på många områden av samhällslivet. '

Till justitiedcpartementet hör åklagarväsendet. huvudparten av domstols- väsendet. rättshjälpsnärnnderna och de allmänna advokatbyråerna samt kri- minalvården. Inom departementets område faller också den verksamhet som utövas av justitiekanslern, datainspektionen, brottsförebyggande rådet, bokföringsnärnnden och brottsskadenärnnden.

Under perioden 83/84—88/89 har utgifterna ökat med 1.4 % i genomsnitt. Den största rrtgiftsposten har varit kostnader för rättshjälp.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Investorlngcrr Hushållsfronsf. Övr. fransf.

Konsumtlon

Huvuddelen av departementets utgifter avser konsumtion. som till största del består av löner. En mindre del av utgifterna. mest rättshjälp. är transfere- ring till hushåll.

Utgiftsstyrande faktorer

Huvuddelen av utgifterna inom justitiedepartementets verksamhetsområde styrs av faktorer som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning. Utgif- terna styrs till stor del av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana faktorer som antalet anmälda brott. mängden mål och dessas svå- 50

Bilaga 1.2

righetsgrad samt inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och strafftidens längd. Antal brott mot brottsbalken som kommit till polisens kännedom har under åren 1984-1988 ökat med i genomsnitt 3.1% per år. 1988 uppgick antalet anmälda brott av denna typ till ca 955 000. Antalet an- mälda brott mot annan lagstiftning har minskat med ca 8 000 till 131 000, eller med i genomsnitt knappt 1% per år.

Utgifterna för rättshjälp beror huvudsakligen på antalet mål och ärenden vid domstolarna. När det gäller den del av rättshjälpen som avser offentligt biträde är kostnadsutvecklingen i stor utsträckning beroende av antalet asyl- sökande.

Domstols- och åklagarväsendet

Domstolarna har under senare år haft att hantera en växande a_rbetsmängd samtidigt som det tidvis har varit svårt att rekrytera och behålla kvalificerad personal. På flera områden pågår lagstiftnings- och utredningsarbete som med stor sannolikhet kommer att få direkt betydelse för arbetet i domsto— larna. Mot denna bakgrund påbörjades inom justitiedepartementet under år 1988 en förutsättningslös och framtidsinriktad diskussion om domstolsväsen- det.

Behovet av mer ingående överväganden och en fördjupad analys har lett fram till att en parlamentariskt sammansatt kommitté har tillsatts för att se över domstolarnas uppgifter. arbetssätt och organisation (dir. 198956).

I uppdraget ingår bl.a. att undersöka om fördelningen av mål mellan olika domstolar och mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter är ändamål— senlig. Kommittén skall eftersträva att målen inte skall passera fler domstols- instanser än vad som är sakligt motiverat.

1 en nyligen avlämnad proposition (prop. 1989/90:85.) föreslås att summa- risk process skall handläggas av kronofogdemyndigheterna i stället för tings- rätterna. Det ändrade huvudmannaskapet förutsätts minska resursbehovet i tingsrätterna. Vid beräkning av utgifterna för de allmänna domstolarna har förutsatts att summarisk process överförts till kronofogdemyndigheterna per den '1 januari 1992. Övriga förändringar i tabellen sammanhänger bl.a. med vissa investeringar på dataområdet.

Regeringen har i december 1989 beslutat en proposition om meritvärde- ringen vid tillsättning av domartjänster och om en snabbare och sammanhål- len dornarbana (prop. 1989/90:79). [ propositionen föreslås bl.a. att alla or- dinarie domartjänster skall tillsättas efter en skicklighetsbedömning och att domarutbildningen skall koncentreras och förkortas. Förslagen syftar till att trygga domarkårens höga standard även i framtiden.

Domstolsväsendet och åklagarväsendet deltar nu i försöksverksamhet med treåriga budgetramar. Härigenom har möjligheterna till långsiktig pla- nering och smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som är sär- skilt betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan. Satsningarna på ADB har intensifierats.

Också inom åklagarväsendet finns svårigheter att rekrytera och behålla främst yngre jurister. Riksåklagaren har emellertid under det gångna året

Prop. 1989/902150

Bilaga 1.2

gjort stora ansträngningar för att förbättra rekryteringsläget och har därvid bl.a. anlitat utomstående konsulthjälp.

Efter mönster av det framtidsinriktade arbete som pågår beträffande dom- stolsväsendet har nu inletts en motsvarande verksamhet för åklagarväsen- dets del. Möjligheterna att renodla åklagarnas arbetsuppgifter kommer att undersökas. liksom frågor rörande ett effektivare förunderst'ikningsförfa- rande och en utvidgad användning av ordningshot och strafföreli'tggande.

Rättshjälp m.m.

Rättshjälp innebär att staten betalar en viss del eller alla kostnader för en- skilda personer som behöver hjälp med juridiska frågor. Bestämmelser om rättshjälp finns i rättshjälpslagen (1972z429). Det finns fyra olika typer av ri'ittshjälp: allmän rättshjälp (för privaträttsliga tvister. t.ex advokathjälp vid äktenskapsskillnad). rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försva- rare). rättshjälp genom offentligt biträde (t.ex. juridiskt biträde till asylsö— kande) och rådgivning (kort konsultation). Enligt i huvudsak samma regler betalas kostnader för målsägandebitråde enligt lagen (19881609) om måls- ägandebiträde.

Utgifterna styrs huvudsakligen av antalet mål och ärenden vid domsto- larna men också av antalet asylsökande.

Under budgetåren 1983/84—1988/89 ökade utgifterna för rättshjälp med i genomsnitt 119? per år och uppgick till 404 milj. kr. under budgetåret 1988/89.

Under sistnämnda budgetår ökade utgifterna med 27 % jämfört med bud- getåret 1987/88. Den relativt kraftiga ökningen beror på flera olika faktorer. Kostnadsökningen för allmän rättshjälp sammanhänger med de nya regler för rättshjälp sotn trädde i kraft from 1 juli 1988. De nya reglerna innebar bl.a. att rättshjälpsavgifterna sänktes och att inkomstgränsen höjdes från 1 lt) 000 kr. till en årsinkomst motsvarande sju basbelopp. En annan faktor av betydelse för utgiftsökningen är att antalet brottmål ökat och som en följd därav kostnaderna för offentlig försvarare. Beroende på en ökning av anta- let asylsökande har utgifterna för rättshjälp genom offentligt biträde stigit.

Utgifterna för rättshjälp antas vara konstanta under långtidsbudgetperio— den.

Kriminalvården

Utnyttjandet av krimina/vårdsmistalter och häkten

Mellan åren 1984 och 1986 var beläggningsnivån vid kriminalvårdsanstalter och häkten i stort sett oförändrad. Under åren 1987 och 1988 ökade belägg- ningen vid kriminalvårdsanstalterna med sammanlagt 13% och vid håktena med sammanlagt 25 %. Under år 1989 har beläggningen vid såväl anstalter som häkten legat på ungefär samma nivå som under år 1988. Vid anstalterna har läget förbättrats något genom att sammanlagt 200 tidigare stängda plat- ser vid slutna anstalter åter har tagits i bruk.

Beräkningarna i långtidsbudgeten förutsätter att beläggningen vid anstal- ter och häkten inte ökar under perioden.

Bilaga 1.2

Pågående utvecklingsarbete

Kriminalvården har under senare tid varit föremål för ett omfattande över- synsarbete. Översynen har rört såväl kriminalvårdsverkets organisation som förutsättningarna för straffverkställighetcn i anstalt i olika avseenden.

En utgångspunkt för den förestående omorganisationen av kriminalvårds- verket är att ansvaret för beslutsbefogenhetcr och andra arbetsuppgifter bör delegeras till den lokala nivån i så stor utsträckning som möjligt. Arbetet vid kriminalvårdsstyrelsen och vid den regionala organisationen bör koncentre- ras på övergripande frågor. Inom kriminalvårdsstyrelsen pågår vidare ett ar- bete med att formulera målen för kriminalvårdens olika verksamhetsgrenar. Resultatet av detta arbete skall bl.a. ligga till grund för den övergång till målstyrning som avses ske i samband med decentraliseringcn och omorgani- sationen.

En översyn av kriminalvårdens innehåll och vcrksamhetsformer påbörja- des under hösten 1988. Översynen. som bedrivs av en arbetsgrupp inom re- geringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. har i en första etapp avsett kriminalvården i anstalt och gäller nu frivården. Översynen har bl.a. resulterat i ett uppdrag till kriminalvårdsstyrelsen beträffande lokala hand- lingsplaner vid kriminalvårdsanstalterna. Enligt riktlinjerna för uppdraget skall handlingsplanerna omfatta såväl verkställighetsinnehåll som utveckling av personalens roll i anstaltsarbetet.

Avsikten är att det samlade resultatet av omorganisationen av kriminal- vårdsverket och de åtgärder som nu övervägs inom kriminalvårdsstyrelsen skall skapa förutsättningar för ett bättre innehåll i straffverkställigheten och ett effektivare utnyttjande av kriminalvårdens samlade resurser samt för- bättrad styrning och uppföljning.

Allmänna val

Posten innefattar kostnaderna för allmänna val. Året innan ett valår upp- kommer utgifterna för valsedlar, kuvert samt ersättning till vissa myndighe- ter och verk för biträdc i samband med allmänna val. Dessa utgifter beräknas till ca 35 milj. kr. Under ett valår beräknas utgifterna till ca 100 milj. kr. hu- vudsakligen för valmaterial samt ersättning till postverket.

Bilaga 1.2 III. Utrikesdepartementet Milj. kr.. 1990/91 års prisnivå Genom— Förändring till Genom- snittlig snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83/ 84 — 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 90/91— 88/89 94/95 Totala utgifter 3,5 % 15 005 + 105 +228 +289 +299 1,5 % därav Internationellt 4,4 % 12 800 +49 +112 + 140 +204 1,0 % utvecklingssamarbete Utrikesförvaltningen 5,5 % 1 258 0 0 () 0 0 Exportfrämjande 0.4 % 254 0 () 0 0 0 Bidrag till vissa internationella 5.7 % 437 —5 — 14 -—9 1) —1.6 % organisationer Källa: Riksrevisionsverket och utrikesdepartementet

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar utrikespolitik. inter- nationellt utvecklingssamarbete och handelspolitik.

Till utrikesdepartementet hör bl.a. utrikesrepresentationen med 115 lö- nade utlandsmyndigheter och 425 honorärkonsulat.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Konsumtlon

Investeringar

Hushålls- trans- . forerlngar

Övr. fruns—

forerlngar (Inkl. blstönd)

Nära 90 % av utgifterna avser internationellt utvecklingssamarbete. i figuren betecknat som övriga transfereringar. Utgifter för konsumtion avser huvud- sakligen utrikesförvaltningen.

Utgiftsstyrande faktorer

Den största enskilda posten inom utrikesdepartementets verksamhetsom- råde är internationellt utvecklingssamarbete. Enligt riksdagsbeslut skall bi- ståndsramcn uppgå till [% av BNI. Detta innebär att BNI:s utveckling är den viktigaste utgiftsstyrande faktorn inom utrikesdepartementets område. Nya krav och möjligheter i det internationella utvecklingssamarbetet kräver

anpassning både inom biståndsadministrationen och analysen av formerna Prop. 1989/902150 för verksamhetens genomförande. Bilaga 1.2 Långtidsbudgeten. som avser perioden 1990/91—1994/95. bygger på de förutsättningar som gäller för regeringens förslag för budgetåret 1990/91. Några beslut som påverkar verksamhetens omfattning i förhållande till 1990 års budgetproposition har inte fattats. Utgifter i samband med Sveriges deltagande i internationella organisatio- ner fastställs efter förhandling mellan de medverkande staterna och fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar. Exportkreditnämnden redovisar i sin skrivelse till regeringen angående verksamheten m.m. regelmässigt en prognos för utvecklingen av verksamhe- ten under den närmaste treårsperioden. EKN har också gjort försök att pro- gnoStiscra belastningen på statsbudgeten. Nettobelastningen väntas de när— maste åren uppgå till ca 100 milj. kr.

Utrikespolitik

Öst-våst-relationerna kan i stort förväntas att kvarstå som en central dimen- sion i det internationella systemet under 1990-talet. Det bilaterala förhållan- det mellan Förenta staterna och Sovjetunionen befinner sig för närvarande i ett positivt utvecklingsskede. Det gäller inte minst nedrustningsområdet.

Omdaningen i Sovjetunionen har fått omfattande återverkningar såväl inom som utanför Sovjetunionen. En snabb demokratisering har inletts i flertalet östeuropeiska stater. Förändringsprocessen rymmer dock ännu be- tydande osäkerhetselement. Det är idag utomordentligt svårt att med säker- het säga något om den ordning som kan komma att ersätta den som hittills rått under efterkrigstiden.

Mot bakgrund av den historiska händelseutvecklingen i Östeuropa har re- geringen föreslagit att ett utrymme om 1 miljard kr. under en treårsperiod skapas för insatser inom området. Av denna miljard redovisas 900 milj. kr. under biståndsbudgetcn.

Det alleuropeiska samarbetet inom ramen för Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) har kommit in i ett nytt och intensivare skede. Förutsättningarna för detta samarbete har förbättrats avsevärt.

De militära förhandlingar som våren 1989 inleddes i Wien, syftande bl.a. till en nedskärning av de konventionella styrkorna i Europa. kan komma att leda till för europeisk säkerhet betydelsefulla resultat redan under år 1990.

ESK. som är ett alleuropeiskt forum av unikt slag, kommer att ha en bety- delsefull roll att spela vid utformningen av Europas framtid under nya förut- sättningar. Samarbetets utformning och organisatoriska ramar kommer un- der den närmaste tiden att bli föremål för intensiva diskussioner. Viktiga be- slut rörande den framtida ESK-processen kan förväntas vid det fjärde s.k. uppföljningsmötet i Helsingfors är 1992.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utveck- lingen, särskilt utvecklingen i vårt närområde. Det finns anledning att tro att den avspänning som för närvarande präglar öst-väst-relationerna kommer att få positiva återverkningar även på säkerheten i Norden. Det förefaller dock klart att Nordeuropa och angränsande havsområden även framdeles av 55 militärallianserna kommer att tillmätas stor strategisk betydelse.

Bilaga 1.2

Även i Västeuropa pågår stora förändringar. Utvecklingen inom EG kan successivt väntas påverka förutsättningarna för såväl inom-europeiskt. som i vidare mening internationellt. samarbete. Det är viktigt för Sverige att eta- blera ett så nära och omfattande samarbete med EG som möjligt. så långt det är förenligt med neutralitetspolitiken.

Mot bakgrund av de avtagande stormaktsmotsättningarna kan FN:s möj- ligheter att bidra till en fredlig utveckling i världen, till att utveckla och stärka folkrätten. liksom till att undanröja missförhållanden och orättvisor mellan länder. komma att stärkas ytterligare under åren framöver. Medlings- och fredsbevarande insatser i delvis nya former kan bli aktuella.

Det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att värna om folkrättens reg- ler om respekt för staters suveränitet och territoriella integritet. Främjandet av de mänskliga rättigheterna är ett annat grundläggande element i vår utri- kespolitik. MR-frågorna väntas få en ökad uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Sveriges engagemang och åtaganden på detta område ställer anspråk på ökade insatser och resurser. Samtidigt måste Sverige också uppfylla de åtaganden som görs från svensk sida genom att vi ansluter oss till de internationella överenskommelserna på området. En omfattande rappor- teringsskyldighet skall fullgöras till internationella organ. Härtill kommer att antalet klagomål mot Sverige inför den europeiska kommissionen och dom- stolen för de mänskliga rättigheterna har ökat kraftigt de senaste åren. Hur utvecklingen kommer att bli i den närmaste framtiden är svårt att förutsäga. men det kan inte uteslutas att en viss förändring av de nuvarande arbetsfor- merna kan behöva övervägas. Andra för Sverige viktiga folkrättsliga frågor är havsråtten med tillhörande avgränsningsfrågor. miljörätten och rymdrät- ten.

Den intensiva utvecklingen av de internationella förbindelserna medför att Sverige årligen ingår ett antal avtal med främmande makter. Förhand- lingsarbetet kräver traktatsrättslig medverkan i stor omfattning. En annan viktig rättslig fråga är utlänningsärcndena och då inte minst llyktingfrågan. Dessa utlänningsärcnden tenderar vid många utlandsmyndigheter att ta i an- språk mer och mer av departementets resurser. Sedan år 1982 har antalet utlänningsärenden vid utlandsmyndigheterna fördubblats. Den kraftiga ök- ning som under det sista året har skett av antalet viseringsärenden vid t.ex. _utlandsmyndigheterna i Östeuropa ställer stora krav på flexibilitet i organi- sationen.

Internationellt utvecklingssamarbete

Biståndsramen uppgår årligen. i enlighet med riksdagens beslut. till 1% av BNI. Enligt regeringens förslag för budgetåret 1990/91 fördelas ramen med 27.4?2- som bidrag till internationella biståndsprogram. 52.292 för utveck— lingssamarbete genom SIDA. och 16.3%- för andra biståndsprogram bl.a. u- krediter. forskningsstöd. projektbistånd till vissa länder och särskilt bistånd till skuldtyngda länder. För biståndcts administration och information beräk- nas 14%- av totalramen.

Världsekonomin präglas av fortsatta strukturella förändringar. Samtidigt som vi i många stycken ser en alltmer integrerad värld ser vi också nya regio-

Bilaga 1.2

nala ekonomiska maktcentra växa fram. U-ländernas betydelse för en stabil utveckling av världsekonomin blir allt tydligare liksom hur olika förutsätt- ningar är för utvecklingen i olika u—länder eller grupper av u-länder. Härvid framstår den fortsatta skuldkrisen i en stor del av främst Afrika och Latin- amerika som särskilt allvarlig. De minst utvecklade länderna är de som har svårast att anpassa sig till de stora förändringarna i den internationella eko- nomin och finna en väg till utveckling. Flera av dem har svåra skuldproblem. Både bilateralt och i det internationella utvecklingssamarbetet behövs om- fattande och långsiktiga insatser för dessa länder.

Ett förbättrat internationellt klimat har lett till framsteg i flera regionala konflikter. I den återuppbyggnad som behöver följa har biståndet viktiga uppgifter. liksom i u-länder där en övergång från diktatur till mer demokra- tiska styresformer kunnat ske.

litt område som också fått ökad internationell uppmärksamhet under de senaste åren. och där samlade insatser behövs. är miljöfrågorna. För u-län- derna gäller här att fattigdomen i sig leder till miljöförstöring och att den är ett hinder för ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet på detta område.

Förändringar och utvecklingstendenser som nu är uppenbara gör att ut- vecklingssamarbetet ställs inför både nya krav och möjligheter. Inom utri- kesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete be— drivs ett omfattande analys- och utredningsarbete för att möta dessa krav och möjligheter. Arbetet kräver en fortlöpande förankring hos alla inblan- dade. t.ex. de olika biståndsrnyndigheterna. varför det bedrivs i nära samråd med olika aktörer utanför regeringskansliet.

Handelspolitik

Som litet och högt industrialiscrat land är Sverige för sitt välstånd beroende av ett omfattande och fritt handelsutbyte med omvärlden. Därför är det ett centralt mål för vår handelspolitik att bidra till att bevara och vidareutveckla en världshandel byggd på frihandelns principer.

Prognosen för den svenska bytesbalansens utveckling under de närmaste åren är oroande. Ett kraftigt överskott i handelsbalansen kommer framöver att bli än viktigare för att balansera de negativa posterna i bytesbalansen.

Det internationella handelssystemet är framför allt reglerat i GATT — det allmänna tull- och handelsavtalet. Sverige deltar aktivt i den pågående GATT—rundan. som syftar till att bl.a. stärka reglerna för internationell fri- handel. och att utsträcka dem till nya områden. t.ex. tjänstehandeln.

Genom EFTA och frihandelszwtalet med EG är Sverige en del av ett väs- tcuropeiskt frihandelsområde för industrivaror. Omkring 3/4 av vår utrikes- handel — import såväl som export sker med övriga länder inom detta om- råde. Också utöver varuhandeln har Sverige merparten av sina internatio- nella kontakter och sitt samarbete med länderna i Västeuropa. Bl.a. därför är det av största vikt för Sverige att samarbetet mellan EFTA-länderna och EG kan breddas och fördjupas. såväl inom som utom frihandelsavtalens ra— mar.

Utvecklingen i Östeuropa i riktning mot demokrati och marknadseko-

Bilaga 1.2

nomi är välkommen också ur handelssynpunkt. Ett utvecklat handelssamar- bete kan vara ett stöd för reformprocessen. utgöra ett instrument för kun- skapsöverföring och bli en språngbräda för utvidgade kontakter och samar- bete på andra områden.

Även många utomeuropeiska marknader är viktiga för den svenska han- deln. Fortlöpande ansträngningar måste göras inom handelspolitikens ram för att vidmakthålla svenska marknadsandelar i USA och i Japan samt i de snabbt växande ekonomierna i Stilla Havs-Asien.

IV. Försvarsdepartementet

Milj. kr.. I990/9l års prisnivå

Genom- Förändring till snittlig procentuell förändring 83/84— 88/89 90/91 91/92 92/93 93/94 Totala utgifter +l,3% 35 454 —522 —73 0 därav Militärt försvar +l,9% 33 150 —522 —73 0 Civila sektorer/ funktioner —-5.2% 1 939 0 O ()

Källa: Riksrevisionsverket och försvarsdepartementet

Försvarsdepartementets verksamhetsområde omfattar utgifter för total- försvarets militära och civila delar samt övrig verksamhet inom totalförsva- ret.

De totala utgifterna under försvarsdepartementet ökade realt med drygt 1% under perioden 1983/84—1988/89. Samtidigt minskade utgifterna för ei- vila sektorer med 5,2 %. Detta beror till stor del på att antagandena om krigs och krisers längd och karaktär ensades i försvarsbeslutet 1987. Till följd härav kunde vissa lager minskas.

Utgifterna styrs av. i regel. femåriga försvarsbeslut. Inför ett försvarsbe- slut tillsätter regeringen en parlamentarisk försvarskommitté som bereder myndigheternas planeringsunderlag och gör en analys av det säkerhetspoli- tiska läget m.m. Med utgångspunkt i denna analys av bl a hotbild. mål och ekonomiska förutsättningar för totalförsvaret ger regeringen direktiv för myndigheternas slutliga planering inför det nya försvarsbeslutet. Rappor- terna över planeringen utgör underlag för försvarskommitténs slutbetän- kande. Denna är slutligen underlag för regeringens särskilda preposition till riksdagen inför det nya försvarsbeslutet. Totalförsvarsbeslutet omfattar så- väl den militära delen som den civila delen av totalförsvaret.

Det nu gällande försvarsbeslutet fastställdes genom riksdagens beslut i juni 1987 och innehåller mål och planeringsram för perioden 1987/88- 1991/92. Budgetåret 1990/91 utgör alltså det fjärde året i försvarsbeslutspe- rioden. Riksdagen har därefter i senare beslut förändrat de ekonomiska för- utsättningarna under beslutsperioden (prop. 1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346 och 1987/881150 bil. 8, FöU 13. rskr. 386). Härutöver har plane- ringsramarna påverkats av ett antal mindre beslut. Ett nytt. och med ett år tidigarelagt. totalförsvarsbeslut väntas fattas våren 1991.

1990 års långtidsbudget utgår från den inriktning, uppgiftsbeskrivning och resursfördelning som bestämts i 1987 års försvarsbeslut med de ändringar som följer av senare beslut och de beslut som riksdagen väntas fatta med utgångspunkt i budgetpropositionen som nyligen lämnats till riksdagen. lav- vaktan på det kommande försvarsbeslutet har för budgetåret 1991/92 och därpå följande budgetår förutsätts en oförändrad verksamhet i förhållande

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2 Genom- snittlig procentuell förändring 90/91— 94/95 94/95 0 —0,4% 0 —0.4% 0 0

till budgetåret 1990/91 med undantag för vissa tidsbegränsade program och Prop. 1989/90:150 medelstillskott. Bilaga 1.2

Realekonomisk fördelning av utgifterna

övr. transfereringar Kommunfransfererlngur Investeringar Hushållstransfererlngar

Konsumtion

Konsumtionsutgifter består till stor del av löner. Huvuddelen av försvarets investeringar antas inte ha någon civil alternativ användning och betraktas därmed i realekonomiska termer som konsumtion. Detta förklarar den ex- tremt stora andel konsumtionsutgifter för försvarsdepartementet.

Militärt försvar

Planeringsramarna för det militära försvaret har för budgetåret 1990/91 an- getts till 28.3 miljarder kr. i pris- och löneläget februari 1988. Enligt beslut skall planeringsramcn höjas varje budgetår till och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. Riksdagen har utöver detta beslutat om ett tillskott till ra- men på 625 milj. kr. under budgetåret 1990/91 för förbättrade repetitionsöv- ningar inom armén och marinen samt för utökad materielutvcckling. Riks- dagen har härutöver beslutat att under försvarsbeslutsperioden tillföra det militära försvaret 700 milj. kr. t.o.m. 1991/92 för skydd mot främmande un- dervattensvcrksamhet.

Utgiftsramen för budgetåret 1990/91 uppgår till 30 150 milj. kr. i prisläget februari 1989.

Den militära utgiftsramen priskompenseras med ett försvarsprisindex som beräknas enligt den princip som fastställdes i 1987 års försvarsbeslut. För- svarsprisindex är en sammanvägning av fem officiella indexserier. Den för- väntade priskompensationen från prisläget februari 1989 till medelprisläget 1990/9l utgör 3 miljarder kr. för budgetåret 1990/91.

Enligt försvarsbeslutet 1987 skall totalförsvarets militära del ges följande huvudsakliga inriktning. På den allmänna värnpliktens grund prioriteras åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt åtgärder för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system så att deras verkan förbättras. Underrättelsetjänsten skall förbättras. Luftförsvarets utveckling och verkansmöjligheter prioriteras. Moderna vapen och elektroniska motmedel samt förbättrad stridsledning och luft- bevakning tillförs. Luftvärn med längre räckvidd utökas. En långsiktig 60

inriktning skall skapas för att förbättra flygstridskrafternas jaktbeväp- Prop. 1989/90:150 ning. Bilaga 1.2

Antalet ubåtar utökas på sikt och moderna tunga kustrobotförband till- förs. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett antal åtgärder.

Totalförsvarets civila del

För totalförsvarets civila del beräknas den ekonomiska planeringsramen för budgetåret 1990/91 uppgå till 2037 milj. kr. i genomförandeprisläge 1990/91. Den civila planeringsramen priskompenseras eniigt ett civilt prisindex som återspeglar pris- och löneutvecklingen.

Den ekonomiska planeringsramens storlek är styrande för utgifterna inom den civila delen av totalförsvaret.

Utgifterna för totalförsvarets civila del under budgetåret 1990/91 beräknas totalt uppgå till 3264 milj. kr. Förutom den del på 2037 milj. kr. som ingår i planeringsramen utgör 687 resp. 540 milj. kr. kapitalkostnader resp. övriga kostnader som beräknas utanför denna ram. Av utgifterna för totalförsvarets civila del redovisas i tabellen endast de utgifter som hör till funktioner under försvarsdepartementets verksamhetsområde (Civil ledning och samordning. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Psykologiskt försvar. Försörjning med industrivaror utom livsmedelsförsörjning och energiförsörjning samt Kyrklig beredskap). Dessa utgifter uppgår för budgetåret l990/9l till 1939 milj. kr. Utgifterna för övriga funktioner inom totalförsvarets civila del redo- visas under resp. departements verksamhetsområde.

I princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig. I budgetsammanhang är dock avgränsningen snävare och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt riktade mot bered- skapsuppgifter.

För den civila delen av totalförsvaret innebär inriktningen enligt nu gäl- lande försvarsbeslut bl.a. förstärkningar av uthållighet och kapacitet för häl- so- och sjukvård i krig. en fortsatt satsning på förbättrad beredskap vid myn- digheterna och en stärkt beredskap inom kommunalteknisk försörjning.

Inriktningen av befolkningsskyddet i krig förändras i enlighet med för- svarsbeslutet. Det framtida skyddsrumsbyggandet kommer som en följd härav att koncentreras till sådana områden där mer betydande risker be- döms finnas för civilbefolkningen.

Övriga verksamheter

Övriga verksamheter omfattas i huvudsak av Sveriges medverkan i FN:s fredsbevarande arbete.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2 V. Socialdepartcmentet Milj. kr., 1990/91 års prisnivå Genom- Förändring till Genom- snittlig ___—__ snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83/84— 90/91— 88f89 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 94/95 Totala utgifter +ll,8% 278 976 +8 122 +4 430 +4 924 +4 679 +2,0% därav ATP +13.6% 82 010 +3 694 +3 220 +3 110 +3 160 +3,8% Folkpcnsioner inkl. KBT + 5.99? 63 730 + 261 — 293 334 432 —0,2% Delpension + 18% 1800 + 90 + 65 + 65 + 10 0,0% Sjukförsäkring +17,9% 60090 + 459 + 469 + 491 + 515 +0.8% Arbetsskadcförsäkring +37,2% 11600 + 600 + 600 + 600 + 600 +5.2%

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer

inkl. föräldraförsäkring +14.8 % 31 954 +2 235 523 + 432 + 195 +2.7% Socialförsäkringsadm. + 42% 4 705 12 — 3 — » —0.1% Bidrag till barnomsorg + 9.2% 12 064 + 493 + 490 + 313 + 270 +3.2% Hälso- och sjukvård 3,8 % 5 274 — 108 — 109 8 —1.1% Aldre- och handikappomsorg + 7.5 % 4 307 + 230 + 252 + 247 + 273 +5,8% Socialt behandlingszirbete. " alkohol- och narkotikapolitik — 3.0 % 1 044 — _ - _ _ Ovrigt +18.4% 398 + 17 — —

Källor: Riksrevisionsverket och socialdepartementet

Socialdepartcmentets verksamhetsområde omfattar stöd till barnfamiljer. pensioner. sjuk- och arbetsskadeförsäkring. hälso- och sjukvård, äldre— och handikappomsorg. alkohol och narkotikafrågor samt övrig socialtjänst. Hu- vuddelen av verksamheten inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bedrivs av kommuner och landsting.

De samlade utgifterna inom verksamhetsområdet motsvarar omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten och beräknas år 1990 komma att uppgå till ca 400 miljarder kr. Landstingens och kommunernas kostnader för sjukvård. barnomsorg och socialtjänst utgör ca 120 miljarder kr. av totalsum- man. De totala statliga utgifterna inom departementets verksamhetsområde inkl. såväl inom som utanför statsbudgeten för budgetåret 1990/91 beräknas till ca 279 miljarder kr.. varav 116 miljarder kr. redovisas på statsbugetens utgiftssida. 80 miljarder kr. på statsbudgetens inkomstsida samt 84 miljarder kr. utanför statsbudgeten. Sistnämnda belopp avser utgifter för ATP- och delpensioncr.

Realckonomisk fördelning av utgifterna Prop. 1989/902150 Bilaga 1.2 Investeringar Övr. fronsforerlngar Konsumtion Kommuntrons— forerlngor

Hushållstrans— forerlngar

En mycket stor del (81 %) av utgifterna utgörs av transfereringar till hus- håll. De mest omfattande är folkpensioner. barnbidrag. sjukpenning och för- äldrapenning.

Transfereringarna till hushåll ökar under perioden. Huvuddelen av ök- ningen ligger inom områdena ekonomiskt stöd till barnfamiljer inklusive barnomsorg.

Kostnaderna för folkpensioner och KBT minskar till följd av att allt fler pensionärer är berättigade till ATP. vilken finansieras utanför statsbudgeten.

Transfereringarna till kommuner utgör 18 % av utgifterna. De mest bety- dande är statsbidragen till barnomsorg och äldreomsorg samt till hälso- och sjukvården.

Transfereringarna till kommuner ökar under perioden, vilket är en effekt av en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. Den är i sin tur en följd av dels bcfolkningsutvecklingen. dels riksdagsmålet om full behovstäckning.

En liten del av utgifterna (1.4 %) är egen konsumtion. förvaltningsutgifter m.m.

Utgiftsstyrande faktorer

Den faktor som har störst betydelse för utvecklingen inom det sociala områ- det är befolkningsutvecklingen. Ett ökat födelsetal innebär ökade krav på främst föräldraförsäkring och barnomsorg. En ökning av antalet äldre inne- bär höjda utgifter för pensioner och ökade kostnader för vård och omsorg.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har också stor betydelse för möjlighe- terna att möta behoven inom vården och omsorgen. Det finns f.n. rekryte- ringsproblem inom vissa delar av vård och omsorg. Problemen kan förväntas bli större när ungdomskullarna minskar och olika typer av ledigheter. t.ex. föräldraledighet och semester ökar.

De statliga utgifterna inom sociala sektorn beräknas under den period långtidsbudgeten omfattar öka med ca 22 miljarder kr. Största delen av den beräknade utgiftsökningen kommer att inträffa utanför statsbudgeten. Ök- ningen ligger främst inom ATP-systemet till följd av att allt fler pensionärer blir berättigade till allt högre pensioner.

Familjepolitik

Statens del av familjepolitiken omfattar dels det ekonomiska stödet till barn- familjer inkl. föräldraförsäkring i form av barnbidrag. bidragsförskott. värd- bidrag och barnpensioncr. dels statsbidraget till kommunerna för barnom- sorg. De totala utgifterna beräknas för budgetåret 1990/91 till ca 44 miljarder kr.

Tabell 1. Totala statliga utgifter för familjepolitik Milj. kr.. 1990/91 ärs pris- och löncnivå

Förändring till

90/"91 91/92 92193 93/94 94/95

Föräldraförsäkring 14 833 —633 —352 +293 +48 Barnbidrag 14 010 2 849 869 126 137 Bidragsförskott 2 055 5 5 10 5 Barnpension 250 3 — 5 — 2 () Vårdbidrag 790 l l 6 5 5 Bidrag till kommunal barnomsorg 12 064 493 490 313 270 Ovrigt 16 () 0 0 () Summa 44 018 2 728 1 013 745 465

Källa: Socialdepartcmentet

Föräldraförsäkring

Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättning för vård av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning. tillfällig för- äldrapenning och havandeskapspcnning. Ersättningen från föräldraförsäk- ringen utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. För den som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst eller har låg sådan utges ersättning på en garantinivå som är 60 kronor per dag.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringen såväl vad gäller finansiering som administration. Finansieringen skall till 85 % ske ge- nom sjukförsäkringsavgiften. som f.n. är 10.1 % av avgiftsunderlaget. löne- summan och till 15 % genom bidrag från statsbudgeten.

Utgifterna för föräldrapenningen är huvudsakligen beroende av antalet födda barn och föräldrarnas förvärvsinkomster. Antalet födda barn beräk- nas öka nägot under långtidsbudgetperioden. Från och med den 1 juli 1989 utges ersättning på förälderns sjukpenningnivå under 12 månader och däref- ter under ytterligare 3 månader med ersättning på garantinivån. 60 kr./dag.

Barnbidrag

Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är totala antalet barn. antalet barn i varje familj samt bidragets storlek. Vid ingången av år 1989 fanns det ca 1 619 000 barn under 16 år. Enligt den senaste befolknings- prognosen beräknas antalet öka successivt.

Bidragen fastställs av statsmakterna genom särskilda beslut och uppgår fr.o.m. den 1 januari 1990 till 6 720 kr. per år och barn under 16 år. Härtill kommer flerbarnstillägg om någon uppbär barnbidrag för tre eller flera

Prop. 1989/902150 Bilaga 1.2

Genomsnittlig procentuell förändring 1990/91-94/95

—1.1% +6.5% +().3% —0.4% +0.8% +3.1 %

00%

+2.7 %

barn. Studerande som uppbär studiehjälp inräknas vid beräkningen av fler- Prop. 1989/90:150 barnstillägg. Bilaga 1.2 l anslutning till förslaget om ett nytt skattesystem föreslås också en kraftig höjning av barnbidraget. Höjningen genomförs i två steg. Den 1 januari 1991 höjs barnbidrz'lget med 2 280 kr. till 9 000 kr. per år och barn. Höjningen avses kompensera barnfamiljerna för den relativa försämringen i form av de höjda boendekostnader som skattereformen i vissa fall kan förväntas leda till. Höjningen av barnbidragsbeloppen 1991 och det nya bidraget i olika fa- miljestorlckar framgår av nedanstående tablå:

Antal barn Höjning av barn— Nytt bidrag Antal hushåll bidraget kr./är 1 barn "2 280 9 000 450 900 2 barn 4 560 18 000 465 900 3 barn 7 980 31 500 130 800 4 barn 6 492 49 500 24 500 5 barn 6 144 72 000 4 300 6 barn 11 172 94 500 1 000

Källa: Socialdepartcmentet

Den 1 januari 1992 höjs barnbidraget med ytterligare 1 020 kr. per år och barn. Medelsberäkningarna för allmänna barnbidrag för budgetåret 1990/91 har med hänsyn tagen till den föreslagna höjningen beräknats till ca 14 mil- jarder kr.

Bidragsförskott

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Bidraget utgörs av 40 % av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidragsbeloppet beror främst på det totala antalet barn som lever skilda från någon eller båda av föräld- rarna, de underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga samt under- hällsbidragets nivå. Under långtidsbudgetperioden beräknas en viss volym- ökning ske.

Underhållsbidragskommittén pekar i sitt betänkande Samhällsstöd till un- derhållsbidragsberättigade barn (SOU 1990:88) på flera problem med nuva- rande bidragsft'irskottssystem.

Nuvarande system ger en sammanblandning mellan underhållsbidrag och bidragsförskott som ger icke önskvärda effekter. Om underhållsbidraget un- derstiger garantinivån saknar vårdnadshavaren intresse att medverka till att underhållsbidraget höjs. Olika manipulationer för att hålla underhållsbidra- get nere kan förekomma i syfte att maximera samhällsstödet. Detta leder till att nuvarande system delvis är okontrollerbart ur kostnadssynpunkt.

Barnomsorg

Statsbidrag lämnas till kommunerna för driften av olika former av barnom- sorg. Statsbidragsberättigade är kommunala daghem och familjedaghem. föräldrakooperativ samt daghem med särskild pedagogik. Enligt riksdagens

Bilaga 1.2

principbeslut år 1985 skall alla barn över ett och ett halvt års ålder beredas plats i en organiserad förskoleverksamhet senast år 1991.

De senaste årens höga födelsetal. den ökande invandringen samt den fort- satta ökningen av andelen förvärvsarbetande kvinnor med förskolebarn. in- nebär att det krävs en fortsatt kraftig utbyggnad av antalet platser inom barn- omsorgen föratt målet om full behovstäckning skall kunna uppnås.

Det statliga stödet till barnomsorgen beräknas till ca 12 miljarder kronor för budgetåret 1990/91. Statens bidrag till barnomsorgen styrs av antalet barn som får del av verksamheten. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommunernas barnomsorgsplancr och med hän— syn tagen till de senaste årens höga födelsetal och kvinnors förvärvsfrekvens samt den utbyggnad som behövs för att nå målet för full behovstäekning år 1991. Efterfrågan på barnomsorgsplatser har således ökat mer än väntat. Ut- budet av platser försämras främst av svårigheterna att rekrytera personal. främst i storstadsområdena samt mark- och lokalbristen.

Socialförsäkringen

Socialdepartcmentet ansvarar för följande förmåner inom socialförsäkrings- systemet:

* Föräldraförsäkring * Sjukförsäkring inkl. tandvårdsförsäkring

* Arbetsskadeförsz'ikring

* Folkpension och pensionstillskott * Allmän tilläggspension (ATP) * Delpension

Den ekonomiska omfattningen av denna del av socialförsäkringen beräk- nas under budgetåret 1990/91 uppgå till ca 251 miljarder kr. Utgifterna på statsbudgeten uppgår till 167 miljarder kr.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna svarar för merparten av socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverkets utgifter finansie— ras helt på statsbudgetens utgiftssida. För försäkringskassorna finansieras .15 % av utgifterna på utgiftssidan och resterande del med socialavgifter på statsbudgetens inkomstsida. Utgifterna påverkas bl.a. av ärendebelast- ningen. effektivitcten och produktiviteten samt försäkringssystemets ut- formning. De totala utgifterna för administrationen beräknas för budgetåret 1990/91 till 4.7 miljarder kr.

Sjukförsäkring

Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt till dels sjukpenning vid sjukdom med 90 % av arbetsinkomsten upp till 7.5 gånger basbeloppet (222 700 kr. år 1990). dels ersättning i samband med lä- karvård och annan sjukvårdande behandling. läkemedelsinköp. tandvård. sjukvård samt sjukresor.

Sjukpenningförsäkring Prop. 1989/90:150

_ .. . . .. . . .. .. .. Bilaga 12 Utgifterna for Sjukpenning bestams av antalet sjukpenningforsakrade. lone-

utvecklingen och antal ersatta sjukpenningdagar (sjuktalet). Även arbets- marknadssituationen har betydelse.

I löpande priser har utgifterna ökat från 8 miljarder kr. år 1975 till prog- nostiserade 38 miljarder kr. för år 1990. Räknat i 1990 års pris är ökningen 12.5 miljarder kr. eller 48 %. Av denna ökning avser ca 4.5 miljarder kr. ut- gifter för timsjukpenningreformen. Timsjukpenning infördes den 1 decem— ber 1987 och innebär bl.a. att reglerna om att sjukpenning inte utges för in- sjuknandedagen (karensdag) eller för vissa fridagar slopades.

Tabell 2. Utvecklingen av antalet sjukpenningförsäkrade, sjuktal och sjukpenningutgifter åren 1975-1990

n

Ar Sjukpenning- Sjuktal Sjukpenning Milj. kr. försäkrade dagar löpande pris 1990 års pris 1975 4 783 000 "22.0 8 024 25 616 1980 4 713 000 21 .2 12 635 24 525 1983 4 657 000 18.4 13 745 20 586 1984 4 687 000 18.8 15 352 21 361 1985 4 684 000 20.9 17 925 23 319 1986 4 638 000 21.5 20 212 25 229 1987 4 649 000 23.1 23 111 28 072 1988 4 594 000 25.3 31 088 35 684 Prognos 1989 4 670 000 26.2 34 540 37 266 Prognos 1990 4 720 000 26.6 38 004 38 004

Källa: Socialdepartcmentet

Från 1975 till 1983 sjönk sjuktalet från 22 enheter till 18,4 enheter. 1 oför- ändrad pris— och lönenivå sjönk utgifterna med ca 5 miljarder kr. Från 1984 har sjuktalet successivt stigit. totalt med ca 8 enheter till 26.6 och utgifterna har ökat med ca 16 miljarder kr.

Orsakerna till denna utveckling är flera. Som visas i tabell 2 råder det ett negativt samband mellan arbetslösheten och frånvaron (sjuktalet). När ar- betslösheten ökar så sjunker frånvaron och tvärtom. En möjlig förklaring till detta kan vara att de försäkrade anpassar sitt sjukfrånvarobeteende efter hur stor risk de löper att bli arbetslösa. En annan tänkbar förklaring är att när sysselsättningsnivån är hög får personer med hög sjukdomsfrekvens lättare tillgång till arbetsmarknaden.

Den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor har också bidragit till att sjuktalet har ökat då kvinnors sjukfrånvaro i genomsnitt är högre än män- nens.

En förklaring till att utgifterna har ökat är bl.a. att reallönerna ökat med i storleksordningen 10 % sedan år 1985. Under första hälften av 1980-talet var däremot reallöneutvecklingen negativ. vilket bidrog till att utgifterna sjönk under denna period.

Tabell 3. Sjuktal. arbetslöshet och förändring av reallönen före skatt åren 1975-1990 Prop. 1989/901150 År Arbetslöshet Sjuktal Reallön B'laga 1'2 dagar 1975 l.0 '.f-l- 22.1) +4.5 (..?-'i.- 1980 2.0 T'? 21.2. —4.0 'Ö'-'? 1983 3.5 "'? 18.4 —2.3 %. 1984 3.1 (.fr- lS.S —0.l '3'2. 1985 3.8 ("+. 30.9 +0.l (;( 1986 2.7 '.f'i- 21.5 +4.Z % 1987 1.9 '.'-'l- 33,1 +2.l (På- lUb'b' l .0 'Fl- 25.3 +(l,7'.li1 Prognos 1989 1.4 '."'l- 26.2 +2.S (Pii Prognos 1990 1.5 '.'-'l- 26,6 —0_4 %- Kä/lu: SocialIdepartcmentet

Ett annat sätt att analysera utvecklingen är att studera längden på sjukfal- len. Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten (R 198911) "Varför ökar sjuktalet" analyserat orsakerna till sjuktalsökningen mellan åren 1983 och 1987. Under denna period har sjuktalet ökat med 4.7 enheter. Av denna ök- ning hänför sig 0.7 enheter till ökningar i sjukfall med högst 6 sjukpenning- dagar. Därav har 0.3 enheter orsakats av administrativ omläggning. Sjukfall med en varaktighet på 7—89 dagar har medfört en ökning med ().3 sjuktal- senheter och de långa sjukfallen (minst 90 sjukpenningdagar) har stått för 3.7 enheter.

Utvecklingen under åren 1988 och 1989 präglas av samma tendens. nätnli- gen att det i första hand är de långa sjukskrivningarna som ökar i antal och i längd. Den korta sjukl'råm'aron har i viss mån också ökat. Timsjukpenning- reformen. som bl.a. innebar slopandet av karensdagen. har medfört en ök— ning av sjuktalet med 0.4 enheter. För sjukfrånvaron som helhet har det skett en uppbromsning av utvecklingen under senare tid.

Orsakerna till att de långa sjukfallen har ökat är flera. En orsak är praxis- förändringar som har lett till en generösare tillämpning. Förändringarna in- nebär dels att personkretsen som kan komma ifråga för sjukpenning under yrkesinriktad rehabilitering har ökat. dels att rehabiliteringstiden kan bli av- sevärt längre än tidigare.

Brister i arbetsmiljön har medfört allt fler och längre sjukskrivningar som i många fall har lett till en anmälan av arbetsskada och så småningom förtids- pensionering.

Ökningen av långtidssjukskrivningen och även det ökade antalet arbets- skador har under senare år utretts och diskuterats. Åtgärder har vidtagits för att förbättra arbetsmiljöer och för att effektivisera arbetet med rehabilite- ringen och i övrigt accentuera arbetslinjen framför ett passivt stöd genom kontantutbetalning. Exempel på åtgärder som nyligen föreslagits är arbets- livsfonden. vars medel skall gå till arbetsmiljöförbättringar och yrkesinrik- tade rehabiliterings- och anpassningsåtgärder. och försäkringskassans möj- lighet att köpa rehabiliteringstjänster.

Schablonmässigt ligger ett oförändrat sjuktal i förhållande till 1990 till grund för beräkningarna i långtidsbudgeten. Varje förändring av sjuktalet med en enhet innebär en utgiftsft'irändring med 1.5 miljarder kr.

Sj ukvårdsförsäkring Prop. 1989/90: 1.50

. _ ,. . . . . . . Bila a 1.2 Nivån och inriktningen på ersättningarna från sjukförsäkringen till sjuk- g

vårdshuvudmännen fastställs efter överläggningar mellan staten och sjuk- vårdshuvudmännen. Den senast träffade överenskommelsen mellan par- terna avser ersättningarna under år 1990. Storleken på dessa ersättningar ef- ter år 1990 beräknas därför i långtidsbudgeten vara oförändrade i förhål- lande till det året även om vissa förändringar är att vänta under perioden. bl.a. med anledning av att frågan om ansvaret för äldremnsorgen förväntas bli löst under de närmaste åren.

Beräkningarna utgår från att vissa volymökningar även sker under de när- maste aren inom områdena sjukresor (+5 %). tandvård (+| %) och läkeme- del (+5 'g'-"E).

lnom sjukvårdsförsäkringen är det i huvudsak områdena läkemedel. tand- vård och sjukresor som haft en otillfredställande utgiftsutveckling. Dessa områden är för närvarande föremål för olika utredningsinsatser. vilket när- mare framgår av budgetpropositionen 1990. men några beslut om konkreta förändringar är inte att vänta förrän senare under långtidsbudgetperioden.

Vid inköp av läkemedel svarar sjukförsäkringen för den kostnad som pa- tienten inte själv betalar. Patientavgiften är högst 65 kr. vid varje inköpstill- fälle. Avgiften föreslås i budgetpropositionen 19.90 höjas till 75 kr fr.o.m. den 1 juli 1990. Vissa läkemedel och förbrukningsartiklar tillhandahålls dock kostnadsfritt för den enskilde. Det är också dessa fria förmåner som uppvisar den snabbaste utgiftsökningen för försäkringen. bl.a till följd av en successiv volymtillvåxt.

På tandvårdsmnrådet gäller att försäkringen ersätter 40 % av behandlings- kostnaderna för den enskilde upp till 3 000 kr. och 75 % av kostnaderna där- utöver. Taxenivån fastställs årligen av regeringen. Utgiftsutvecklingen på- verkas av patienttillströmningen och antalet tandläkare som arbetar inom tandvårdsförsäkringens rain. Trots den allt bättre tandhälsan för större delen av befolkningen fortsätter försäkringens utgifter att öka på ett otillfredsstäl- lande sätt. De främsta orsakerna till detta är att nuvarande tandvårdstaxa alltjämt bygger på principerna om ersättning per prestation och att ambi- tionsnivån inom tandvården successivt höjts. En sådan taxekonstruktion sti- mulerar självfallet till en hög vårdproduktion, men styr härigenom också mot en reparativ och rehabiliterande tandvård. Detta svarar varken mot den förväntade tandhälsoutvecklingen eller mot intentionerna i tandvårdslagen. enligt vilken särskild vikt skall läggas vid de förebyggande insatserna.

Arbetsskadeförsäkring

Arbetsskadeförsäkringcn omfattar alla förvärvsarbetande samt personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den som drabbas av arbetsskada får i princip full ersättning för inkomstbortfall upp till 7.5 basbelopp (222 700 kr. år 1990-). Ersättningen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadeliv- ränta. Arbetsskadesjukpenningen är 100 % av den sjukpenninggrundande inkomsten till skillnad från sjukpenningen som utges med 90 %- av den sjuk- 69

penninggrundande inkomsten. Utgifterna härför redovisas helt inom arbets- skadeförsäkringen. Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan utgår liv- ränta för mellanskillnaden av vad den skadade har i lön eller pension efter skadan och vad den skadade skulle ha haft i lön om skadan inte inträffat. En samordning med den allmänna försäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada.

Arbetsskadeförsäkringens utgifter styrs. förutom av pris- och löneutveck- lingen. av antalet som skadas. den ersättning dessa beviljas samt tillämp- ningen vid prövning om rätt till ersättning föreligger.

Tabell 4. Utvecklingen av antal anmälningar och ärenden åren 1980-1989

u

Ar Antal Antal varav anmälningar ärenden sjukdomar 1985 214 000 64 600 39 900 1986 229 000 78 700 51 300 1987 241 000 97 700 66 500 1.988 257 000 117 700 85 700 Prognos 1989 255 000 119 000 90 000

Källa: Socialdepartementet

Problembeskrivning

Sedan början på 1980-talet har antalet anmälningar ökat med ca 40 % fram till år 1989 eller med i genomsnitt 3.6 % per år. Under samma period har antalet ärenden för försäkringsmässig prövning nästan tredubblats. Som framgår av tabell 1 är det i första hand arbetsskadesjukdomarna som har ökat. Bland arbetssjukdomarna utgörs den dominerande delen av s.k. för- slitningsskador.

Den liberalisering som har skett av praxis har lett till att nio av tio ärenden nu godkänns som arbetsskada. I början på 250-talet godkändes två av tre ärenden. Praxis har utvecklats så att det i allt högre grad godtas att skadlig inverkan förekommer.

Den liberalisering av praxis som har skett har sannolikt också medfört fler skadeanmälningar. En djupare analys av orsakerna till volymökningen i ar- bctsskadeförsäkringen har inte kunnat göras på grund av bristen på statis- tiskt underlag.

Den ökande ärendemängden har medfört administrativa påfrestningar för försäkringskassorna som trots betydande resurstillskott inte har kunnat av- verka ärenden iden takt som de kommer in.

De långa väntetiderna utgör i sig ett hinder i rehabiliteringsarbetet då indi- viden ofta vill ha ett beslut om arbetsskadeärendet innan han/hon är villig att delta i rehabiliteringen. Detta medför även ökade utgifter på grund av alltför långa sjukskrivningar.

Bilaga 1.2

Tabell 5. Arbetsskadeförsäkringens utgifter, milj. kr.

År Sjuk— Livränta Summa Summa penning löpande pris 89 års pris 1984 608 992 1 600 2 064 1985 707 1 106 1813 2185 1986 1 645 1 267 2 912 3 370 1987 2 851 1 586 4 437 4 995 1988 4 681 2 212 6 893 7 335

Prognos 1989 5 700 3 100 8 800 8 800

Källa: Socialdepartcmentet

Den ökande ärendemängden i kombination med att en allt större andel av ärendena också godkänns som arbetsskada har medfört att utgifterna för för- säkringen har ökat kraftigt. under senare år. Ökade reallöner har bidragit till denna utgiftsökning. Sedan år 1985 har utgifterna fyrdubblats i volym. Under år 1989 har det skett en minskning i ökningstakten både vad avser antal anmälningar och antal ärenden. För åren 1990 och 1991 antas dock an- talet inkomna ärenden öka något ytterligare för att därefter under långtids- budgetperioden ligga kvar på oförändrat hög nivå. Realt sett antas dock utgifterna öka under långtidsbudgetperioden till följd av att fler ärenden avgörs genom ökad produktivitet — stocken livräntetagare antas fortsätta att öka — retroaktiva utbetalningar antas öka till följd av ökade ärendebalanser

Utgiftsökningen beräknas bli 600 milj. kr. per år under perioden.

Som tidigare nämnts under avsnittet sjukpenningförsäkring kommer en rad åtgärder att vidtas för att förbättra dåliga arbetsmiljöer.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom en socialavgift som för närva- rande är 0.9 % av avgiftsunderlaget. Över-resp. underskott skall redovisas mot arbetsskadefonden. Fondens kapital är för närvarande förbrukat, och utgifter utöver avgiftsinkomsterna belastar statsbudgeten. Belastningen på statsbudgeten till följd av bristande finansiering beräknas till ca 7.5 miljarder kr. för budgetåret 1990/91.

Pensioner

Under detta avsnitt redovisas utgifter för folkpension, allmän tilläggspen- sion (ATP). delpension och bidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpen- sion (KBT).

Utgifterna på pensionsområdet är i huvudsak beroende av befolkningsut- vecklingen. främst antalet personer över 65 år, dödligheten och utvecklingen av antalet förtidspensionärer.

Pensionssystemets följsamhet till samhällsekonomin är beroende av vilket system som väljs för värdesäkring av pensionerna. [ ett system där pensio- nerna följer prisutvecklingen som i det nuvarande systemet. garanteras pen- sionärerna en oförändrad köpkraft. Denna garanti medför att pensionärer- nas standard. jämfört med den förvärvsarbetande befolkningens, stiger vid sjunkande reallöner och tvärtom. Detta innebär att om reallönerna sjunker så påverkar det i sin tur finansieringen och därmed bördan för de förvärvsar-

Bilaga 1.2

betande som blir tyngre och till och med accelererar. Om pensionssystemet i stället ges en följsamhet i förhållande till löneutvecklingen undviks dessa problem. I stället uppstår då problemet att finna ett lönebegrepp som är an- vändbart i detta sammanhang. Ett användbart löneindex saknas. Ett sådant system skulle vid hög fortsatt ökade reallöner innebära mycket höga kostna- der.

Folkpension

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer med låg eller ingen ATP kompletteras pensionen med pensionstillskott. Pensions- tillskottet avräknas krona för krona mot eventuell ATP-pension.

De samlade utgifterna för folkpensioneringen redovisas på statsbudgetens utgiftssida. För finansiering av folkpensioneringen finns en socialavgift som fr.o.m. år 1990 utgör 7.45 % av avgiftsunderlaget.

Trots en beräknad ökning av antalet ålderspensioner. förtidspensioner och handikappersättningar under långtidsbudgetperioden beräknas kostnaderna för folkpensioneringen minska. Detta hänger samman med att kostnaderna för pensionstillskotten minskar till följd av att en ökad andel av ålderspensio- närerna kommer att ha hög ATP. De nya ersättningsformerna omställnings- pension och särskild efterlevandepension (som successivt ersätter änkepen- sionen) beräknas få begränsad omfattning under den tid långtidsbudgeten avser.

Antalet förtidspensioner har stigit kraftigt under senare år. Utvecklingen framgår av följande sammanställning.

År Antal 1985 322 700 1986 328 500 1987 336 100 1988 346 900 1989 1 356 000 "1990 "1 364 000 ' Beräknat

Källa: Socialdepartementet

Under tioårsperioden 1974-1984 var antalet nybeviljade förtidspensioner ca 45 000 per år. Från och med år 1985 har antalet ökat till drygt 50 000 per år.

Den ökade förtidspensioneringen antas vara ett resultat av det ökade sjuk- talet. Riksförsäkringsverket räknar i sin prognos med en successivt mins- kande ökningstakt under långtidsbudgetperioden. Regeringen har dessutom i propositionen (1989/90:62) om insatser för aktiv rehabilitering och arbets- livsfondens verksamhet. m.m. föreslagit att den nuvarande möjligheten till förtidspension på rena arbetsmarknadsskäl avskaffas fr.o.m. den 1 oktober 1991. Detta beräknas innebära en minskning av antalet nybeviljade förtids- pensioner med ca 5 000 per år.

lanslutning till skattereformen 1990 och 1991 höjs pensionstillskottet för Prop. 1989/90:150 att på så sätt kompensera de pensionärer som inte får del av marginalskatte- Bilaga 1.2 sänkningen.

Kommunala bostadstillägg till folkpension

Kommunalt bostadstillägg (KBT) utges till pensionärer med låg eller ingen ATP. Det är sedan den 1 januari 1988 obligatoriskt för kommunerna att utge KBT. Statsbidrag lämnas för 25 % av kommunernas bidragsberättigade kost- nader. I anslutning till skattereformen 1991. höjs taket i KBT med 200 kr. Därmed utges KBT för minst 80 % av hyreskostnaderna mellan 80 och 1900 kr. per månad för en ensamstående pensionär och mellan 80 och 2 050 kr. per månad för ett pensionärspar.

Kostnaderna för KBT bestäms av antalet pensionärer som med hänsyn till inkomst och bostadskostnad är berättigade till sådant tillägg av hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna ambitioner för bostadstilläggen. Hy- reshöjningar ökar kostnaderna. men samtidigt medför de ökande ATP-pen- sionerna en minskning av kostnaderna. Sammantaget beräknas antalet KBT- tagare minska med i genomsnitt ca 2—3 % per år. Totalkostnaderna beräk- nas sjunka något långsammare än statsbidraget. Kostnaderna för statsbidra- get belastar helt och hållet statsbudgeten.

Allmän tilläggspension

Allmän tilläggspension (ATP) utges till den som haft en pensionsgrundande inkomst och därmed tillgodoräknats pensionspoäng. För full ATP krävs 30 år med pensionspoäng. Storleken på pensionen räknas ut på ett genomsnitt av de pensionsgrundande inkomsterna under de 15 bästa åren. Full pension motsvarar 60 % av denna genomsnittsinkomst.

Utvecklingen av antalet ATP-pensioner framgår av följande sammanställ-

ning.

Ä r Antal 1985 1 599 000 1986 1 661 900 1987 1 722 700 1988 1 775 400 1989 1 1 830 100 1990 1 1 881 900

' Beräknat

Källa: Socialdepartementet

ATP-systemet har ännu inte nått "fullfunktionsstadiet" utan såväl antalet ATP-pensicmärer som utbetz'tlningarna mätt i antal basbelopp ökar. Detta har resulterat i att en allt större andel pensionärer har rätt till full ATP. Till detta konnner en ökad förvärvsfrekvens bland kvinnorna. Under 1980-talet har den ökat med 7.1 %. 73

Bilaga 1.2

ATP finansieras genom en socialavgift som för närvarande är 13.0 % av avgiftsunderlaget. Inkomster och utgifter redovisas över den allmänna pen— sionsfonden. Som en följd av att utgifterna överstiger inkomsterna tas också en del av ränteinkomsterna för att täcka utbetalningarna till pensionärerna. År 1989 täcktes ca 17 % av pensionsutgifterna med löpande ränteinkomster. AP—fondens kapital var vid utgången av år 1989 ca 380 miljarder kr. lnga kostnader för ATP redovisas över statsbudgeten.

Utgifterna för ATP beräknas öka med 3.8 % per år i genomsnitt under långtidsbudgetperioden.

Delpension

Delpensionsförsäkringen ger förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år möjlig- het att minska sin arbetstid genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpension utgör 65 % av inkomstbortfallet. En viss ök- ning av antalet delpensionärer beräknas under långtidsbudgetperioden.

Delpensioneringen finansieras genom en socialavgift på 0.5 % av avgifts- underlaget. Över- respektive underskott regleras mot delpensionsfonden. Kapitalet i denna var vid utgången av år 1989 ca 7.1 miljarder kronor. Inga kostnader för delpensioneringen belastar statsbudgeten.

Hälso- och sjukvård m.m.

De totala kostnaderna för hälso- och sjukvården beräknas under 1988 till drygt 90 miljarder kr. Detta motsvarar ca 9 % av bruttonationalprodukten. Staten bidrar med knappt en fjärdedel av kostnaderna genom bidrag från den allmänna sjukförsäkringen. skatteutjämningsbidrag, m.m.

Sammanlagt beräknas ersättningarna enligt den s.k. Dagmar-överens- kommelsen till 14 miljarder kr. för år 1990. Av detta utgör den allmänna sjukvårdsersättningen 12.8 miljarder kr.. Därtill kommer bl.a. bidrag för av- institutionalisering. förebyggande åtgärder. handikapphjälpmedel. ökad till- gänglighet och kapacitet i vården samt psykoterapeutisk verksamhet.

Under perioden 1970—1988 har antalet anställda inom hälso- och sjukvård samt tandvård mer än fördubblats till ca 450 000 personer. Antalet vårdplat- ser har successivt minskat i takt med att medelvärdtiderna kunnat reduceras genom effektivare behandlingsmetoder och genom att mer värd kan ges i s.k. öppen vård och i patientens hem.

Trots betydande medicinsktekniska framsteg och trots att hälso- och sjuk- vården nu har fler anställda än någonsin finns det på sina håll brister i vår- dens tillgänglighet och service. Resurserna utnyttjas dessutom inte alltid op- timalt. Skillnaderna mellan landstingsområdena i fråga vårdresurser och värdutnyttjande är betydande. Dessutom varierar kostnaderna för hälso- och sjukvård inkl. tandvård år 1988 mellan 8 000 och 11 800 kronor beräknat per invånare och år. mellan olika delar av landet. De regionala och lokala skillnaderna i resurser visar inte något positivt samband med skillnaderna i hälsoläge eller förekomsten av sjukledighet.

De brister som finns när det gäller vårdens tillgänglighet tar sig bl.a. ut— tryck i en besvärande kösituation och en hög andel patienter som är färdigbe- handlade men ligger kvar på sjukhusen på grund av platsbrist i andra värd-

Bilaga 1.2

och serviceformer. Detta utgör bl.a. ett hinder för ett rationellt utnyttjande av tillgänglig kapacitet på de berörda klinikerna.

Ett antal faktorer påverkar utvecklingen av kostnaderna inom hälso- och sjukvården. Enligt en studie som gjordes i början på 1980-talet stod framste- gen vad gäller teknik och metoder för omkring 90 % av den totala kostnads- ökningen medan befolkningsökningen och den ökade andelen äldre svarade för mindre än 10 %. Mycket av denna utveckling samverkar med ökningen av andelen äldre i befolkningen då den förändrade tekniken gör det möjligt att i allt högre grad behandla de äldre befolkningsgrupperna. För patienter över 65 år har under de senaste arton åren andelen vårddagar ökat från 53 % till ca 75 % inom den slutna sjukvården.

En motverkande utveckling är att befolkningen i arbetsför ålder i allt mindre utsträckning utnyttjar den slutna delen av hälso- och sjukvården. Vi- dare minskar även gruppen i åldern 65—70 år sitt utnyttjande av den slutna sjukvården. Istället utnyttjar dessa grupper i högre grad den öppna vården.

Äldre- och handikappomsorg

Ansvaret för äldre- och handikappomsorgen vilar på kommuner och lands- ting. .

Ett särskilt statsbidrag utges till kommunerna för stöd och hjälp i boendet. Bidraget. som är neutralt i förhållande till omsorgsform. utges i form" av ett årsarbetarbidrag om 34 000 kr. Statsbidrag utges vidare till färdtjänsten. Bi- draget utgör 35 % av bruttodriftkostnaderna. med vissa begränsningsregler.

Det statliga bidragen till social hemhjälp. färdtjänst och bilstöd till handi- kappade uppgår 1990/91 till 4 012 milj. kr.

Behovet av äldreomsorg kommer att öka under perioden. Den främsta orsaken är att antalet personer i gruppen 80 år och däröver. som har ett ge- nomsnittligt högt vårdbehov. kommer att öka, liksom antalet ensamstående äldre. Under långtidsbudgetperioden har antagits en volymökning av stats- bidraget på 6 %

En återhållande faktor när det gäller kostnadsökningen kan bli kom- mande svårigheter att rekrytera personal i tillräcklig omfattning.

En annan faktor som påverkar ökningstakten är hur hälsotillståndet för de äldre utvecklas. Det finns undersökningar som tyder på att hälsotillståndet bland människor i åldrarna 65—75 år förbättras.

En viktig fråga för den framtida utvecklingen inom äldreomsorgen är upp- gifts- och ansvarsfördelningen mellan primär— och landstingskommuner. Den av regeringen tillsatta Äldredelegationen har lämnat ett förslag om ett samlat primärkommunalt ansvar för äldreomsorgen. Primärkommunernas ansvar vidgas och blir tydligare. Den enskildes möjlighet att få en efter beho- ven anpassad service och vård hemma eller i en särskild boendeform förbätt- ras härigenom. Möjligheterna för äldre och handikappade att påverka sam— hällsinsatserna förbättras genom att kommunerna får det samlade ansvaret. Delegationens förslag förväntas ge en bättre användning av tillgängliga re- surser genom bättre samordning av olika verksamheter och vårdnivåer. För- slaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskans-

Bilaga 1.2

liet. En huvudmannaskapsförändring inom äldreomsorgen får bl.a. konse- kvenser för primärkommunernas och landstingens ekonomi.

Socialt behandlingsarbcte, alkohol- och narkotikapolitik

Enligt socialtjänstlagen är kommunerna och landstingenansvariga för det sociala behandlingsarbetet. Stora insatser görs dock också av frivilliga orga- nisationer. Staten ger bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård samt till frivilliga organisationer som är verksamma inom området. Vidare ges bidrag till utvecklings- och försöksverksamhet inom området individ- och famil- jeomsorg.

Den ökande alkoholkonsumtionen. särskilt i ungdomsgrupperna. inger allvarlig oro. Samhällets kostnader för social- och sjukvård, produktions- bortfall. arbetsvård m.m. är mycket höga. Uppskattningsvis 300 000 perso- ner har en så hög alkoholkonsumtion att det påverkar arbetet, hälsan och familjelivet. Alkoholmissbruk är en av de vanligaste orsakerna till för tidig död särskilt bland vuxna män.

Alkoholkonsumtionen har stadigt ökat från år 1985 och den preliminära siffran för år 1989 pekar på en fortsatt ökning och därmed ökade samhälls- kostnader. Riksdagen har nyligen uttalat att det behövs konkreta åtgärder som leder till en varaktig sänkning av alkoholkonsumtionen.

Trots intensiva insatser mot narkotikamissbruket är problemen fortfa- rande stora. Vissa rapportcr tyder på att den positiva utveckling som skett när det gäller ungdomars kontakt med och inställning till narkotika kan vara påväg att vända. Riskerna är stora för ett ökat missbruk av kokain och andra nya preparat. Spridningen av HIV/aids bland intravenösa narkotikamissbru- kare inger fortfarande oro.

Den internationella narkotikasituationen är allvarlig. Sverige verkar för en aktiv narkotikapolitik i internationella organ. Ett nordiskt samarbete om narkotikan pågår. Inom den s.k. Pompidougruppen, som är en arbetsgrupp för narkt')tikafrågor inom Europarådet. genomförs ett europeiskt samarbets- program. Ett svenskt förslag om att FN utvecklar ett globalt aktionsprogram mot narkotika kommer att behandlas vid ett särskilt möte om narkotika i generalförsamlingen.

Statens utgifter riktar sig till missbrukar- och ungdomsvård (950 milj. kr.), bidrag till organisationer (68 milj. kr.) och utvecklings- och försöksverksam- het (26 milj. kr. ). Merparten av samhällets utgifter bestrids av kommunerna och till viss del av landstingen. Statens utgifter påverkas av en rad faktorer som alkohol-och narkotikamissbrukets omfattning, utvecklingen av vård- och behandlingsformer m.m.

Vl. Kommunikationsdepartementet

Milj. kr.. 199019] års prisnivå

Genom- Förändring till snittlig procentuell förändring 83784— 90.191 91/92 92i93 Sfi/89 Totala utgifter 8.3% 22 352 —5 128 7 därav Vägar 2.992- 10 213 0 0 Järnvägar 40.651"?- 4 398 33 —10 Sjö- och luft- 48.79? 941 283 0 0 transporter Källor: Riksrevisionsverket och kommunikationsdepartemcntct

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar

Genom- snittlig procentuell förändring

93/94 94/95 90/91— 94/95

—122 —10 —6.5 % () 0 0

— 10 —10 0.01% 0 0 0

väg-.

järnvägs-. sjö- och lufttransporter. post- och telekommunikationer. trafiksä- kerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom dessa områden. Till kommunikationsdepartementet hör också bl. a. Sveriges meteorolo- giska och hydrologiska institut (SMHI) och statens geotekniska institut.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Övr. trans- ' Konsumtion ferorlngar

Kommunfrans—

fereringar Investeringar

Hushållstrans- ferorlngar

Utgifterna består till ungefär 1/3 av vardera konsumtion. investeringar och övriga utgifter. lx'onsumtionsutgifterna avser huvudsakligen drift av statliga vägar. Investcringsutgifterna avser främst väg- och järvägsinvesteringar.

Riksdagen fattade under våren 1988 beslut om en ny trafikpolitik. Beslu- tet omfattar inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet samt en rad åt- gärder inom transportsektorns olika delar.

För vägväsendet har den nya trafikpolitiken inneburit en successiv för- stärkning av anslagen t. o. m. budgetåret 1989/90. Efter 1990 baseras lång— 77

Bilaga 1.2

tidsbudgetens beräkningar på planeringsförutsättningar som innebär realt oförändrade anslag.

En 5. k. vägtrafikmodell har införts på järnvägsområdet. Det innebär att det nyinrättade banverkets investeringar i järnvägens infrastruktur. dvs. i huvudsak spåranläggningar. finansieras över statsbudgeten. I långtidsbudge- ten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad nivå efter den nivåhöjning som har skett i samband med den nya trafikpolitiken och inför- ande av vägtrafikmodellen. För vissa avtalsbundna investeringar i Stock- holmsområdet. liksom för statens järnvägars (SJ) investeringsbehov. sker fi- nansieringen i första hand med riksgäldsupplåning och med egenfinansie- ring. För investeringari länsjärnvägar dvs. banor med i huvudsak lokal och regional betydelse. inkluderas investeringsmedel i anslaget för länstrafikan- läggningar som administreras av vägverket.

De trafikpolitiska mål som riksdagen 1988 fastslagit beträffande regional- politiken kommer under långtidsbudgetperioden att ställa krav på effektivi— sering av insatserna genom decentralisering och omfördelning av resurser. I den regionalpolitiska propositionen som regeringen presenterade i början av mars 1990 föreslås ingen förändring av trafikpolitikens roll i regionalpoliti— ken. För närvarande pågår en översyn av bl.a. transportstödet till Norrland.

Under de senaste åren har trafikutvecklingen varit sådan att ökningstalcn inom flera sektorer vida överskridit tidigare gjorda prognoser.

Prognosen från början av 1980-talet pekade på ett ökat bilinnehav fram till år 2000 på ca 15 % . med en motsvarande ökning av persontransportarbe- tet. De senaste årens trafikökning överskrider kraftigt de långsiktiga progno- ser som för närvarande tillämpas. Som följd härav överskrids redan nu den trafikvolym som prognostiserats till sekelskiftet.

Trafikökningen innebär ett större slitage på såväl beläggningen som på vägkroppen i övrigt. En större andel tung trafik liksom högre hastigheter bi- drar också till ett ökat slitage på vägbeläggningarna. De till följd av riksdags- beslut tillåtna högre boggietrycken och totalvikterna innebär större slitage och påfrestningar på beläggningar och överbyggnad. Riksdagen beslutade våren 1987 om ett särskilt tioårigt program som skulle medge ökade fordon- svikter. det s.k. bärighetsprogrammet.

I propositionen om vissa näringspolitiska frågor. som regeringen presente- rade i början av mars 1990. konstaterades att resursbehoven för järnvägar och kollektivtrafik är så omfattande att det inte är möjligt att över statsbud- geten anslå erforderliga medel. I propositionen föreslås därför att alternativa finansieringsformer måste utvecklas med inriktning mot ökad näringslivs- medverkan och avgiftsfinansiering. Vidare aviseras i detta sammanhang en översyn av vägverkets organisation och verksamhetsform.

För nyinvesteringar i stomjärnvägar föreslås i propositionen att anslaget ökar med 280 milj.kr. Vidare föreslås att en särskild infrastrukturfond på 5 miljarder kr. inrättas för ivnesteringar i järnvägar och kollektivtrafik. Med hänsyn till överhettningar inom bygg- och anläggningssektorn är avsikten att fonden ska användas först när det är lämpligt ur stabiliseringspolitisk syn- punkt.

Vad gäller de sektorer som postverket. televerket. luftfartsverkct och sjö—

fartsverket svarar för råder en betydligt bättre balans mellan tillgång och cf— Prop. 1989/90:150 terfrågan på medel, även med beaktande att kraven även inom dessa sekto- Bilaga 1.2 rer är omfattande. Regeringen avser att i början av 1991 framlägga en trafik- och miljöpoli- tisk proposition. Inom regeringskansliet har påbörjats en översyn av kommunikationsde- partementets affärsverk. Översynen kommer bl.a. att behandla kraven på treårsplanernas innehåll. ekonomisk styrning. organisation samt hur den ägarmässiga uppföljningen skall ske.

lnvesteringsutgifter

lnvesteringsutgifterna inom kommunikationsdepartementets verksamhets- område är omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt järn- vägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för mer än 4/5 av totalutgifterna som kan beräknas till drygt 17 miljarder kronor. I tabellen nedan visas depar- tementsområdets totala investeringsutgifter samt fördelning av dessa för budgetåret 1990/91 oberoende av finansieringskälla.

Totala investeringsutgifter 1990/91, oberoende av finansieringskälla

Sektor Investeringsutgifter 1990/91 milj. kr. Tele 8 700 Post 1 300 Järnväg 1 600 Tågtrafik 1 700 Vägar m. m. 3 200 Flyg [ 000 Sjöfart 100 Summa 17 600

Källa: Kommunikationsdepartementet

De investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom televerk- skoncernen uppgår för budgetåret 1990/91 till 8.7 miljarder kronor. För de påföljande åren ttnder långtidsbudgetperioden beräknas investeringarna uppgå till ca 9 miljarder kronor per år. Investeringarna finansieras helt utan- för statsbudgeten.

De beräknade investeringsutgifter för postväsendet uppgår för budgetåret 1990/91 till ca 1.3 miljarder kronor varav 600 milj. kr. för byggande av post- hus. Investeringarna finansieras med i postverkets rörelse tillgängliga likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggverksamheten att sjunka något framöver.

Nyinvesteringar i järnvägens infrastruktur beräknas för budgetåret 1990/91 uppgå till sammanlagat ca 1.6 miljarder kronor. Förutom nyinveste— ringar i stom- och länsjärnvägar. som finansieras med anslag över statsbud- geten. ingår bl. a. extraordinära investeringari Stockholmsområdet och eld- riftsinvesteringar som finansieras genom upplåning i riksgäldskontoret. För statens järnvägars affärsrörelse beräknas investeringarna för år 1990/91 uppgå till ca 1.7 miljarder kronor. Dessa investeringar finansieras utanför statsbudgeten genom upplåning huvudsakligen i riksgäldskontoret. 79

Utgifterna för vägbyggandc och investeringar i kollektivtrafikanlägg- Prop. 1989/90:150 ningar i länen finansieras med anslag över statsbudgeten och uppgår totalt Bilaga 1.2 för budgetåret 1990/91 till ca 3.2 miljarder kronor.

Sjöfartsverket räknar i sin prognos för de kommande åren med en i förhål- lande till år 1988 i huvudsak oförändrad fartygstrafik och godsomsättning i de svenska hamnarna. Sjöfartsverket har normalt en låg inve-steringsnivå be- stående av reinvesteringar med tillfälliga höjningar i samband med fartygs- anskaffningar. Investeringsnivån beräknas till omkring 100 milj.kr. per år i genomsnitt.

Luftfartsverkets prognoser innefattar en bedömd årlig passagerartillväxt fram till år 2000 med i genomsnitt 5.4"??- för inrikes. 7% för utrikes flygtrafik och 25%- för chartertrafik på svenska flygplatser. Investeringsbehoven väntas i konsekvens med detta bli stora under resten av 1990-talet. Investeringsvo- lymen fram till år 2000 bedöms uppgå till ca 1 miljard kronor årligen i dagens priser.

Prop. 1989/901150 Bilaga 1.2 VII. Finansdepartementet

Milj. kr.. 1990591 ars prisniva

Genotn- Förändring till Genom- snittlig _ "'_'—_ snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83784 — 90/91— SR./89 91 )/9 l 9 1/92 92/93 93/94 94/95 94/95 Totala utgifter 2.7 % 26 367 812 ! l37 492 2 2,2% därav — Bidrag till den kommunal sektorn; 2.6 '.'?- 20 044 1 006 937 5.63 565 16% skattcutjämningsbidrag och kompensationsutjämningsbidrag Skattendministration l0.7 % 4 778 242 6 0 0 —1.2%

— Tullverket —2.l)'.3'('- I 025 26 —30 —4l —20 —2.9 %

Källa: Riksrevisionsverket och finansdepartcmcntct

Finansdepartementets verksamhetstmtråde omfattar frågor om ekono- misk politik. skattepolitik samt frågor som rör statens budget och resursför- delningen inom den offentliga sektorn.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skattetttjämningsbidrag m.fl. generella statliga bidrag till den kommunala sektorn och andra kommttnal- ekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också frå- gor som rör statsskuldens förvaltning samt tullfrågor. exkl. frågor som rör tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet frågor som rör statlig lokalft'.')rs('_irjning. bank- och försäkringsväsendct. värdepappers- handeln. vissa statliga bolag och AP-fonderna.

Under perioden 1983/84-88/89 ökade utgifterna inom finansdepartemen- tets verksamhetstnnrådc med i genomsnitt 2.7 % per år.

För budgetåret 1990/91 har regeringen föreslagit att 26.4 miljarder kronor anvisas till utgifter inom finansdepartementets verksamhetsområde.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

övr. transfereringar

ÄN? Konsumtlon _J///_//_/Zz/_f; fererln or .' ferorlngar

Bilaga 1.2

Transfereringar till kommuner svarar för merparten av utgifterna inom fi- nansdepartementets område.

Konsutntionsutgifterna utgörs bl.a. av löneutgifter för bl.a. skatteförvalt- ning och tullväsende.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Skatteförvaltningens nuvarande organisation gäller från och med 1987. då länsstyrelsernas skatteavdelningar bröts ut och bildade länsskattemyndighe- terna. Exekutionsväsendet fick en ny organisation den 1 juli 1988. I stället för de tidigare 81 kronofogdemyndigheterna bildades då 24 myndigheter. en i varje län.

Genom riksdagsbeslut har bestämts att skatteförvaltningen från och med den I juli 1991 skall sköta de uppgifter som folkbokföringsmyndighet som i dag ankommer på pastorsämbetena. Reformen beräknades i samband med riksdagsbeslutet medföra en merbelastning på statsbudgeten med 250 milj. kr. per år från och med budgetåret 1991/92. Till detta kommer kostnader av i första hand engångsnatur för genomförandet av reformen under budgetåret 1990/91 om 370 milj. kr.

Regeringen har vidare lagt fram förslag till en genomgripande skattere— form. som berör såväl den direkta som den indirekta beskattningen. De nya bestämmelserna skall i huvudsak tillämpas med början 1991. Reformen in- nebär bl. a. fi'irenklingar och kan därför på sikt väntas leda till minskade ad- ministrationskostnader. Under budgetåren 1990/91 och 1991/92 orsakar den dock tillfälligt ökade kostnader för bl. a. utbildning av personal och anpass- ningari ADB-stödet.

Regeringen har också lagt fram ett förslag till lag om betalningsföreläg- gande och handräckning (summarisk process). Enligt förslaget skall arbetet med den summariska processen föras över från tingsrätterna till kronofogde- myndigheterna. Genom samordningsvinster och utbyggt ADB-stöd beräk- nas reformen ge minskade kostnader från och med budgetåret 1992/93.

Tullverket

Under de närmaste åren är datoriseringcn av tullprocedurerna vid import och export den helt genomgripande förändringen i tullens verksamhet. An- svaret för att utveckla och införa tulldatasystemet. som är ett av de större dataprojekten som för närvarande pågår inom statsförvaltningen. åvilar tull- verket sedan den I juli 1989. Tulldatasystemet förväntas vara fullt utbyggt under år 1993. Samtidigt med datoriseringen av tullverksamheten fortsätter arbetet med en ny organisationsöversyn. Under långtidsbudgetperioden re- dovisas de förväntade besparingarna vid tullverket till följd av datorise- ringen i enlighet med de uppgifter som tulldatautredningen lämnat i sin slut- rapport (SOU 1989240).

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret blev en myndighet under regeringen den 1 juli 1989 efter att tidigare varit ett av riksdagens verk.

Riksgäldskontorets verksamhet och organisation har nyligen utretts av en Prop. 1989/90:150 kommitté. Riksgäldskommitten (SOU 198995). [En proposition som be- Bilaga 1.2 handlar en del av de frågeställningar som kommitten tagit upp kommer att föreläggas vårriksdagen. Vidare kommer en proposition om har statlig fond- fi.")rvaltning bör t')rganiseras och vilken roll riksgäldskontoret bör ha i detta sammanhang att föreläggas riksdagen senare under 1990. Vad gäller kortt- mitténs förslag om riksgäldskontorets framtida organisation konnner denna fråga att beredas inom regeringskansliet.

Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

Anslagen omfattar skattentjänmingsbidrag till kommuner och landsting. bi- drag till kommuner med anledning av avskaffandet av den kommunala ga- rantibeskattningen av fastigheter och kt_>mpensation för den slopade beskatt- ningsrättcn av juridiska personer.

Det ordinarie skatteutjämningsbidragct utgör ett ekonomiskt stöd till kommuner och landsting utan förbehåll beträffande användning och utan koppling till viss verksamhet. Syftet med skatteutjämningssystemet är att ut- jämnade skillnader som beror på. åtminstone på kort sikt. opåverkbara fak- torer vad avser kostnadsnivä och skatteintäkternas storlek. Systetnet skall leda till att skillnader i skattesatser minskar.

Skatteutjämningsbidraget utgår dels som ordinarie bidrag. dels som extra skatteutjämningsbidrag. Genom det ordinarie skattcutjämningsbit'lraget ga- ranteras kommunerna och landstingen ett visst skatteunderlag. dvs. antal skattekronor i förhz'tllande till riksgenrnnsnittct. Därutöver finns möjlighet att få "extra skatteutji'tmningsbidrag på vissa särskilda grunder.

Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas förutom av skattesatsänd- ringar. dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i enskilda kommu- ner och landsting. dels av hur skatteunderlaget totalt sett förändras. Under senare år har kommunerna och landstingen själva fått finansiera bidragsök- ningarna genom att betala skatteutjämningsavgifter till staten.

l beräkningarna för Iängtidsbudgctperioden antas inga systemföränd- ringar vad gäller de allmänna skatteutjämningsbidragen till det kommunala verksamhetsområdet. Statens kostnader förutsätts vara nominellt oföränd- rade.

Utgifter som helt eller delvis redovisas utanför statsbudgeten Slutlig lokal/ölirörjning

Investeringar inom byggnadsstyrelscns lokalhållningsområdc redovisas i form av en rullande treårsplan. Planen omfattar medel för både byggnadsar- beten och fastighetsförvärv. Investeringarna har i 1990 års budgetproposi- tion föreslagits bli finansierade utanför statsbudgeten från och med budget- året 1990/91. lm'esteringartm inom hela byggnadsstyrelscns lokalhållnings- område för åren l990-1993 beräknas till 1.65 miljarder kronor per år. Bygg- nadsstyrclsen finansierar investeringarna genom upptagand ' av lån i riks- gäldskontoret till marknadsmässiga villkor.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2 VIII. Utbildningsdepartemcntet

Milj. kr.. 199079] års prisnivå

Gcnom— Förändring till Genom- snittlig _— "__——_ snittlig procentuell procentuell fti'trändring förändring 83/84 — 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 90/91 — 88.189 94/95

Totala utgifter — I.0% 56 798 — 242 +3 022 — 763 + [76 + l.0%

därav

— Ungdomsskolan —0.8'.5-;' 30 183 —I 710 +2 521 —1 014 42 —0.'2(.3'2-

— l-Iögre utbildning (Vxl-* 6 244 + 51 + 27 + 34 + 26 +0.6%

-- Forskning 6 185 + 200 + 172 0 () +1.5%

— Studiestöd —4.0'.'2- 7 267 +1 111 + 291 + 217 +192 +6.2%

— Kultur +2.0'.7'ä- 2 200 + 101 + 12 0 0 +1.3',-'"l.-

* I denna beräkning ingår även forskning Källa: Riksrevisionsverket och utbildningsdcpartcmcntet

Till tltbildningst'lepartementet hör skolväsendet. den grundläggande högsko- leutbildningen. forskningen och forskarutbilt'lningen. vuxenutbildningen. studiestödet. kulturverksamheten samt massmedierna.

Utgifterna under utbildningsdepartcmentet har minskat realt med 1 % un- der pcrioden 1983/84-1988/89. Detta beror till stor del på att utgifterna för studiemedel minskat bl.a. på grund av minskat antal studiemedelstagare samt förändrat regelsystem. Utgifterna för skolväsendet. högre utbildning och forskning har varit till stor del oft'irändrad under perioden. lx'ulturområ- det har ökat realt med 2 %.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

övr. trans- Övr. utg/mor ferorlngar __|—""Il? /K/o//nsumtlon

Kommuntrans-___ /lnvestedngqr

forerlngor

Hushållstrons- forerlngar

Transfereringar till kommuner (huvudsakligen statsbidrag till skolväsendet) svarar för drygt hälften av utbildningsdepartetnentets totala utgifter. Kon— 84

sumtionsutgifterna består till stora delar av universitet och högskolors utgif- ter. Studiestöd betraktas som transfereringar till hushåll.

Ungdomsskolan

Staten svarar för ca hälften av de totala kostnaderna för det obligatoriska .s'kolväsr'm/eti form av bidrag till skolledar- och lärarlöner. Resterande kost- nader faller på kommunerna. För vissa skolformer — sameskolan och spe- cialskolan — svarar staten för samtliga kostnader.

De viktigaste Utgiftsstyrande faktorerna för grundskolebidraget är antalet clever, löneutvecklingen samt den genomsnittliga undervisningsskyldighe- ten. Genom att utbetalningen av statsbidraget fördelas på förskott och slut- reglering är belastningen på statsbudgeten regelmässigt skild från vad kom- munerna är berättigade till i statsbidrag för ett visst läsår.

Kostnaderna för grundskolan påverkas av elevutvecklingen. Under senare delen av 1980-talet har en nedgång skett av antalet elever i det obligatoriska skolväsendet (7— 15 är). Prognoserna för elevutvecklingen under 1990-talet visar på en ökning för lågstadiet fram till är 2000 och för de övriga stadierna

Bilaga 1.2

därefter. Diagram 1. Barn i grundskolåldern uggdelat gå skolstadium 1985 — 2000 35 ----- 7-9 år (lågstadiet) ___—___10-12 år (mellanstadietf 340 —-—-—- 13-15 år (högstadiet)

310

300

Tusental barn

290

280

1985 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 '96 97 98 99 2000

Kostnaderna påverkas även av det nyligen slutna avtalet om lärarnas löne- oeh anställningsvillkor. Sänkningen av lärarnas undervisningsskyldighet in- nebär för grundskolan en höjning av kostnaderna för redovisningsåret 1990/91 med ca 3 % och fr.o.m. redovisningsåret 1991/92 med ytterligare 9 (:?-2.

Enligt riksdagens beslut skall den statliga regleringen för tjänster för lä- rare. skolledare. biträdande skolledare och syofunktionärer upphöra fr.o.m. den 1 januari 1991. llärigenom får kommunerna inom de ramar som riks- dagen och regeringen slagit fast ett samlat ansvar för driften av skolan.

Inom utbildningsdepartementet pågår ett arbete i syfte att ta fram under- lag för beslut av riksdagen och regeringen för att förändra skolan från en

regelstyrd till en målstyrd verksamhet. Arbetet omfattar såväl statsbidrag. Prop. 1989/902.150 regelverk och läroplaner som uppföljning och utvärdering av verksamheten. Bilaga 1.2 Även förändringar av den statliga skoladministrationen kommer att bli ak- tuella. Arbetet är avsett att fortsätta fram t.o.m. budgetåret 1990/91. Resul- tat av arbetet kommer att redovisas successivt. Målsättningen för gvnmusicxkalan är att alla ungdomar under 20 år skall beredas en plats där. Dimensionering av gymnasieskolans direktram relate- ras till antalet lö—åringar. Antalet intagningsplatseri relation till antalet 16- äringar framgår av diagram 2. Till gymnasieskolans utbildningar söker dock också äldre än [(i-åringar. Detta gäller särskilt till utbildningar inom vård- och jordbrukslinjerna satnt specialkurser. Antalet 16—åringar utgjt'n'de i början av 1970-talet ca 108 000 och ökade under 1970-talets senare del till närmare 124 000 år 1980. den s.k. It)-års- puckeln. Denna nivå bibehölls till 1982 varefter en kraftig minskning skedde till att 1985 åter vara nere på samma nivå som vid 1970-talets början. Föränd- ringen redovisas i följande diagram.

Dia 'ram 2 .. _ L Fornallandet aellan antal intagnlngg- platier O"h antal 16-ar1ngar aren 1985--1989

IJ 1989/90

0 50000 100000 150000

Hntal

Under 1990-talet minskar antalet lta-åringar kraftigt. Ett minskat elevunder- lag gör det svårare att med bibehållen utbildningskvalite ge eleverna samma valmöjligheter som i dag. lin översyn pågar av gymnasieskolans struktur med sikte att förelägga riksdagen en proposition under budgetåret 1990/91. Tidpunkten kan dock komma att påverkas av de fördjupade analyser av kostnaderna som f.n. genomförs. De statliga kostnaderna för gymnasiesko- lan styrs — förutom av löneutvecklingen och antalet elever — främst av utbild- ningarnas art och timplanernas utformning. Regeringen har redan i årets budgetprtiiposition redovisat antalet intag- ningsplatser under den kommande treårsperioden inom gymnasieskolans di- 86

Bilaga 1.2

rektram. Antalet platser inom lilla ramen. dvs. specialkurser som för till- träde kräver tidigare gymnasial utbildning. praktik eller viss ålder. under pe- rioden beräknas uppgå till samma antal (32 450) som för vartdera budget- åren 1990/91-1992/93.

Diagram 3

Utvecklingen av antalet 16-artngar fram till år 2001 och planerat antal intagnlngaplataer på gymnasieskolan fram till 1994

tQaSSOOtSZ93949596979899002001År

Statsbidrag utgår sedan den 1 juli 1983 till vissa kommuna/a åtgärder för de ungdomar under 18 år som efter grundskolan inte genomgår reguljär utbild- ning eller har fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir före- mål för dessa åtgärder. Antalet ungdomar i de olika delarna av åtgärderna varierar. Utgångspunkten för medelsberäkningen i årets budgetproposition är att 23 300 ungdomar beräknas omfattas av uppföljningsprogram. 14 600 beräknas inneha ungdomsplats och 7 300 beräknas delta i utbildningsinslag.

Vuxenutbildning

Vuxenutbildning ges i olika former: kommunal vuxenutbildning (komvux). grundutbildning för vuxna (grundvux). vuxenutbildning för psykiskt utveck- Iingsstörda (särvux). den statliga vuxenutbildningen. Studieförbunden, svenskundervisning för vuxna invandrare. folkhögskolor. central kursverk- samhet oeh kontakttolkutbildning.

Tilldelningen av statsbidrag till komvux, grundvux och särvux styrs av en riksram för timtilldelning. Totalramcn uppgår för budgetåret 1990/91 till 3983 000 undervisningstimmar och anslagets storlek till 1,6 miljarder kr.

Bilaga 1.2

Detta statsbidrag behandlas i den översyn som pågår på grund- och gymna- sieskolan område.

Studieförbunden bedriver fi.")rutom studiecirkelverksamhet omfattande kulturverksamhet. Det totala statliga bidraget som för budgetåret 1990/91 beräknas till ca 1.2 miljarder kronor bestäms av beräknad omfattning av stu- diecirkelvcrksamheten för ett visst budgetår.

Huvuddelen av statsbidraget till folkhögskolorna utgår i form av ett all- mänt bidrag. Detta bidrag beräknas med hänsyn till antalet elevveckor un- der verksamhetsåret och en viss angiven lärarlön. Statsbidraget för de en- skilda skolorna regleras i efterhand utifrån faktiska lärarkostnader. Det to- tala antalet elevveckor för vilket statsbidrag kan utgå fastläggs årligen i rege- ringens budgetproposition. För budgetåret 1990/91 beräknas bidraget till folkhögsktäor till 674 milj. kr. Folkhögskolan är föremål för utredning som skall vara avslutad under 1990. Uppdraget omfattar bl.a. att konstruera ett nytt statsbidragssystem.

Fr.o.m. den I januari 1991 införs ett nytt system för svenskundervisning för invandrare. Det innebär bl.a. att statsbidraget till kommunerna för svenskundervisning. så vitt gäller flyktingar. skall ingå som en del i den s.k. generalsclutblonen genom vilken kommunerna kommer att få ersättning för llyktingomhändertagande och således belastar anslag under arbetsmark- nadsdepartementets huvudtitel.

Ur det under utbildningsdepartementet upptagna anslaget för undervis- ning för invandrare i svenska språket. kommcr således fr.o.m. budgetåret 1991/92 att utgå statsbidrag till kommuner för svenskundervisning till övriga invandrare.

Detta i sig leder till en minskad belastning på anslaget jämfört med dagens situation.

Avgörande för anslagets utveckling är invandringens storlek.

Regeringen avser att se över vuxcnutbildningsområdets struktur och orga- nisation i syfte att under år 1991 presentera ett program för vuxenutbild- ningen på kort och lång sikt. Det är angeläget med en tydligare profilering i det samhälleliga utbildningsutbudet.

Högre utbildning

För den grundläggande högskoleutbildningen år den dominerande utgiftsty- rande faktorn dels planeringsramar uttryckta i form av nybörjarplatser som årligen fastställs av riksdagen. dels utbildningens längd. kostnad per utbild- ningsplats samt kringkostnader såsom administration vid högskoleenheterna m.m.

Staten ger bidrag till kommuner och landstingskt'nnmuner för driften av den kommunala högskoleutbildningen. Statsbidraget täcker för närvarande 25-35 9-2. av de totala kostnaderna för utbildningen. Under långtidsbudgetpe- rioden antas bidraget vara oförändrat.

Kostnaderna för den grundläggande högskoleutbildningen beräknas öka med drygt 2 (.fr. under långtidslmdgetperiodcn som en konsekvens av redan fattade beslut om dimensioneringsökningar. Till största delen hänför sig dessa kostnader till den reformerade ingenjörsutbildningen. Kostnadsök-

Bilaga 1.2

ningen motsvaras delvis av minskningar av anslag till gymnasieskolans tek- niska linje.

Under 1980-talet har antalet nybörjare i högskolan varit relativt konstant. ca 45 000. Antalet studerande på fristående kurser och lokala linjer har va- rierat mer och de senaste åren legat på ca 35 000. Utbyggnaden av den nya ingenjörsutbildningen fram till budgetåret 1993/94 innebär att antalet nybör- jare i högskolan successivt kommer att öka med ca 5000. I övrigt beräknas antalet studerande vara i stort sett oförändrat under långtidsbudgetperio- den.

Förskollärarutbildning ökar med 540 nybörjarplatser fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Förslagen i budgetpropositionen innebär att en treårig budget- och plane- ringsram presenteras för den grundläggande högskoleutbildningen. Under perioden skall övervägas olika åtgärder för ett förbättrat kapacitetsutnytt- jande i högskolans utbildningar.

Fr.o.m. budgetåret 1993./94 kommer anslagen till högskolans grundläg- gande utbildning att anvisas högskolevis. De lokala högskoleorganen kom- mer då att få svara för den närmare fi.”)rdelningen av de samlade resurser som idag anvisas under de fem s.k. sektorsanslagen och under anslaget till lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Samtidigt kommer högskolans anslagssystcm att omfattas av de nya former för budgetprocessen som riks- dagen tidigare beslutat om.

Forskning

Forskning och f("rrskarutbildning inom högskolan bekostas genom fakultets- anslagen. som anvisas till elva li(.3gskt.)leenheter inom utbildningsdepartmen- tets verksamhetsomrade. Ilögskoleenheter med fakultetsorganisation finns på sju orter i landet. Fakultetsanslagen avser inte bara det universitet eller den högskola. dit resp. fakultetsnämnd är knutet. utan är gemensamma för flera högskoleenheter.

Anslagen till forskning och forskarutbildning m.m. inom utbildningsde— partementets verksamhetsområde uppgår innevarande budgetår till drygt 5 miljarder kr. Fakultetsanslagen utgör härav ca 2.8 miljarder kr. medan forsk- ningsrådens anslag sammanlagt är ca 800 milj.kr. Ytterligare en omfattande post i forskningsbudgeten utgörs av de ersättningar för klinisk utbildning och forskning som utgår till vissa landstingskommuner/kommuner enligt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m.. 1.2 miljarder kr.

I februari 1990 framlades en proposition om forskning. Propositionen om- fattar treårsperioden 199t'1/91—1992/93. Den totala satsningen på forskning belöper sig till I miljard kr. Ilärav kommmer merparten. ca 635 milj. kr.. att röra förstärkningar för grundforskning och forskarutbildning inom utbild- ningsdepartementets verksamhetsomräde. Beloppet fördelar sig med 256. 205 resp. 176 milj. kr. på de tre budgetåren.

Förstärkningarna inom utbildningsdepartcmentets verksamhetsområde rör framför allt studiefinansieringen inom forskarutbildningen (100 milj. kr.). utrustning och lokaler ( 192 milj. kr.). råt'lsorganisationen (80 milj. kr.) samt internationellt forskningssamarbete (68 milj. kr.).

Bilaga 1.2

Andra föreslagna förstärkningar inom högskolan är forskartjänster inom humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet (50 milj. kr.) och forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor (30 milj. kr.). Bland förstärkningarna inom ramen för sektoriellt motiverade priorite- ringar märks främst miljöforskning (41 milj. kr.) och materialteknik (10 milj. kr.).

Studiestöd

Utgiften för det statliga studiestödet påverkas av ett flertal faktorer. De vik- tigaste är antalet studerande på gymnasial- och eftergymnasial nivå. ränteni- vån samt pris- och löneutvecklingen.

Anslaget för studiehjälp uppgår för budgetåret 1990/91 till ca 2.6 miljarder kronor. Utgifterna för studiehjälpen styrs framför allt av antalet studerande på gymnasial nivå. Under längtidsperioden beräknas antalet studiehjälpsbe- rättigade elever minska något motsvarande en utgiftsminskning på ungefär 35 milj. kr. '

Den I januari 1989 infördes ett i väsentliga delar reformerat studiemedels- system. De nya reglerna innebär bl.a. att studiemedlens bidragsdel räknas upp med hänsyn till storleken av basbeloppet. att medlen för studielån finan- sieras utanför statsbudgeten genom att riksgäldskontoret lånar ut de erfor- derliga medlen till CSN till en ränta som motsvarar kontorets upplänings- kostnader samt att låntagarna årligen återbetalar sina studieskulder med ett belopp om fyra procent av sin inkomst. För budgetåret 1990/91 uppgår ansla- get för studiemedel m.m. till ca 2.8 miljarder kronor.

Utgiftsstyrande faktorer för studiemedelsanslaget är basbeloppets storlek. upplåningsräntai riksgäldskontoret samt löneutvecklingen i samhället. Iden mån CSN:s ränteutgifter till riksgäldskontoret inte täcks genom återbetal- ning av låntagarna regleras underskottet genom ett bidrag över statsbudge- ten. Den totala skuldstocken stiger relativt snabbt vid långtidsperiodens bör- jan då få låntagare har påbörjat återbetalningen i full omfattning. Detta in- nebär en kraftig ökning av ränteutgifterna. Efter hand som fler låntagare övergår till förvärvsarbete ökar också återbetalningarna. I slutet av långtids- perioden uppskattas den årliga återbetalningen närma sig 800 milj. kr. Be- lastningen på anslaget minskar därigenom i motsvarande grad. Dessa fakto- rer. kraftigt ökade ränteutgifter och en långsam 'återbetalningstakt. innebär att anslaget beräknas öka med i genomsnitt 4 % årligen. Det bör emellertid framhållas att beräkningarna fortfarande är osäkra framför allt därför att det. med de begränsade erfarenheter av det nya studiemedelssystemet som för närvarande finns, är svårt att förutse storleken av in- och utbetalningar av studielån.

Anslaget till vuxenstudiestöd m.m. finansieras av en särskild vuxenutbild— ningsavgift som för närvarande är 0.27 % av lönesumman. För budgetåret 1990/91 uppgår anslaget till knappt 1.5 miljarder kr. Förutom vuxenstudie- stödsanslaget finansierar avgiften också timersättning vid vissa vuxenutbild- ningar. bidrag till de fackliga organisationernas centrala kursverksamhet och till en del anslaget bidrag till studieförbunden. Vuxenstudiestödsanslaget in- nefattar ett särskilt vuxenstudiestöd för längre studier. korttidsstudiestöd

och medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Intäkterna från vux- Prop. 1989/902150 enutbildningsavgifteh är beroende av löneutvecklingen i samhället. Bilaga 1.2

Kultur- och mediefrågor

Inom kuI!urverksam/zclen anslås medel till centrala och regionala myndighe- ter och institutioner. organisationer och föreningar m.fl. inom områdena teater. dans. musik. bibliotek. bildkonst. konsthantverk. arkiv. museer och utställningar samt till konstnärsstöd och samekulturen. De totala statsutgif- terna för kulturverksamhet beräknas för budgetårct 1990/91 uppgå till 2,2 miljarder kr. Kulturinstitutionerna finansierar en del av sin verksamhet ge- nom inkomster från entre'avgifter m.m.

Under budgetåren 1989/90—1991/92 förstärks kulturområdet med 300 milj. kr. För detta har ett omfattande översyns- och utvecklingsarbete satts igång. I den andra etappen för budgetåret 1990/91 föreslås bl.a. insatser för att förstärka kulturlivet i hela landet och för att öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur. Insatser inom dessa områden aviseras också för budgetåret 1991/92. En proposition med förslag till arkivlag m.m. har förelagts riksdagen under våren. I forskningspropositionen förslås ökningar av medlen till forskning inom kulturområdet.

Inom mediwmirådct handläggs frågor om radio och TV. film och video. dagspress. kulturtidskrifter. fonogram. litteratur, bokhandel. nordiskt och europeiskt mediesamarbete samt vissa stöd till handikappade. De statliga ut- gifterna uppgår för budgetåret 1990/9] till ca 800 milj. kr.

Under våren 1990 har en proposition om våldsskildringar i rörliga bilder m.m förelagts riksdagen. Förslagen innebär bl.a. att medel avsätts för för- bättrad tillsyn på videomarknaden.

Under våren 1990 har dessutom en proposition förelagts riksdagen om re- formerat presstöd med förslag till nya beräkningsgrunder. anslagsberäk- ningar m.m. Förslagen innebär en ökning av stödet till dagspressen.

IX. Jordbruksdcpartementet

Milj. kr.. 1990191 ars prisnivå

Gcnom- Förändring till Genom- snittlig snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83l8-t— 90/91 91 NZ 921'93 93/94 94/95 90/91 — Rts/89 94/95 Totala utgifter — 6.9 % 8 063 —74 —2 185 —641 —976 —15.1 % därav Jordbrukets rationalisering 0.1 % 518 + 5 — 12 — 11 21 19% Prisreglcring —1(l.0 (:?-?- 5 489 —70 —2 185 —626 —956 —21.3 % Skog 2.8 (T'?- 618 0 t') 0 0 0 Forskning. utbildning (l.l % I 053 +22 + l2 () 0 0.894:

Källa: Riksrevisionsverket och jt.)rdbruksdepartementet

Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk. skogsbruk. fiske. trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning. forskning och försök för dessa näringar. livsmedelsberedskap. djurskydd. djurens hälso- och sjukvård. livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och viltvård.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Konsumtion Övr. trans— faror-Ingar (företag) Kommuntronsf. Hushållstrans— forerlngar

Utgifterna består till över hälften av transfereringar. främst stöd till jordbruksft'fn'etag i samband med reformeringen av jordbrukspolitiken. Konsumtionsutgifterna avser förvaltningskostnader. av vilka lantbruksuniversitets och Iantbruksverkets kostnader utgör en stor del.

Den framtida jordbrukspolitiken

Huvudfrågorna för jordbruksdepartcmentct under de kommande åren kom- mer att vara arbetet med en reformering av den svenska jordbruks- och livs- medelspolitiken.

Regeringen redovisade i oktober 1988 i proposition om vissa ekonomisk- Prop. 1989/90:150 politiska åtgärder m.m. (_prop. 1988/89:47) behoven av en reformering av Bilaga 1.2 livsmedelspolitiken. Den hittillsvarande politiken kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse. Samtidigt bidrar den till inflation och begränsar till- växtmöjligheterna i ekonomin. Regeringen tillkallade därför en parlamenta- risk arbetsgrupp med uppgift att utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990. Arbetsgruppen föreslog i sitt betänkande En ny livsmedels- politik att den inhemska marknaden för jordbrukets produkter bör avregle- ras. medan riktade åtgärder för livsmedelsberedskap. miljö- och landskaps- vård samt regionala hänsyn bör förstärkas. Efter remissbehandling har rege- ringen lagt l'ram förslag som bl.a. innebär att de interna marknadsreglcring- arna avskaffas medan det nuvarande gränsskyddet bibehålls i avvaktan på resultatet av GATT—förhandlingarna. Avregleringen kommer att medföra en anpassning av dagens överskottsproduktion till den svenska marknadens ef- terfrågan. För att omställningen av jordbrukssektorn skall ske i socialt ac- ceptabla former föreslår regeringen en rad övergångsåtgärder. Under en femårig övergångsperiod sker bl.a. en successiv nedtrappning av vissa regle- ringar samt ett temporärt inkomststöd m.m. införs. De riktade åtgärderna för en tryggad livsmedelsberedskap. förbättrad miljö- och landskapsvård samt för vissa regionala hänsyn förstärks. För en effektiv livsmedelsbered- skap föreslås en ökad lagring av vissa insatsvaror. Ett särskilt landskaps- vårdsstöd för att värna kulturvärden och ett varierat odlingslandskap före- slås också.

Den överenskommelse som träffats vad gäller en reformerad beskattning innebär bl.a. att subventionerna på mjölk skall tas bort fr.o.m. den I januari 1991. Ilärigenom frigörs resurser för en delfinansiering av en höjning av barnbidragen. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna kommer för bud- getåret 1990/"91 därför att minska med 7 l9 milj. kr. Över statsbudgeten utgår budgetåret 1990/91 under anslaget för prisreglerande åtgärder ytterligare 435 milj. kr. som särskild låginkomstsatsning. bl.a. avseende avbytarverk- samhet.

Den överenskommelse som träffades inom GATT i april 1989 innebar bl.a. det sammanlagda statliga att stödet till jordbruket skall hållas oföränd- rat undcr åren [989 och 1990. De höjningar av ersättningen till jordbruket för inträffade kostnadsökningar och för eget arbete och kapital som god- känts av statsmakterna har därför inte utgått i form av höjda konsumentpri- ser. utan har finansierats från införselavgifter och med budgetmedel.

Miljöfrågor inom jordbruket m.m.

Riksdagen beslutade i juni 1988 om miljöförbättrade åtgärder i jordbruket. 230 milj. kr. satsas fr.o.m. den 1 juli 1988 t.o.m. 30 juni 1991 på bidrag till ökade investeringar i gödselvårdsanläggningar. viss försöks- och utvecklings- verksamhet samt naturvårdsåtgärdcr. Regeringen har i sin proposition om en reformerad livsmedelspolitik föreslagit ytterligare åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. I detta sammanhang behandlas den särskilda miljöavgift som tas ut på dessa medel och som an- vänds för olika åtgärder som påskyndar en minskning av användningen. 93

Bilaga 1.2

Skogsbruksfrågor

Skogsindustrin har också under år 1989 haft ett högt kapacitetsutnyttjande. Industrins lager av virkesråvara har ökat ytterligare. Utbudet av virkesrå- vara år alltså stort men ojämnt fördelat över landet. Detta innebär att vissa sågverk i Norrlands inland har problem med virkesförsörjningen.

De av riksdagen hittills beslutade åtgärderna för ökad avverkning har haft en positiv effekt. En varaktig avverkningsökning är möjlig. främst inom pri- vatskogsbruket. Faktorer som kan komma att motvefkar en sådan ökning är bl.a. långtgående krav på begränsningar för ett aktivt skogsbruk av hänsyn till både ospecificerade och specificerade miljökrav. Programmen för ökad avverkning innebär en massiv satsning på intensifierad rådgivning riktad di- rekt till de berörda skogsägarna.

Skogsvårdsavgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna in- satserna i vid mening för det svenska skogsbruket. Avgiften skall betalas för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruks- värde. Avgiften är avdragsgill. För budgetåren 1989/90 och 1990/91 beräknas inkomsterna från avgiften till 460 milj. kr. per år.

En utvärdering skall göras av skogspolitiken med utgångspunkt i kravet på en fortsatt långsiktig hushållning med landets skogar.

Fiskefrågor

Mot bakgrund av överenskommelsen inom EFTA om liberalisering av han- deln på fiskets område och behovet av en effektivisering av den statliga fiske- riadministrationen har regeringen i en särskild proposition föreslagit att överenskommelsen godkänns av riksdagen och att riksdagen antar ett förslag till prisreglering på fiske under budgetåret 1990/91 som innebär ett första steg mot en frihandel. Det fortsatta genomförandet av liberaliseringen lik- som frågan om den centrala statliga administrationen på fiskets område skall utredas.

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Milj. kr.. 1990/91 års prisnivå

Genom- Förändring till

snittlig procentuell förändring

83/84— 90/91 91/92 92/93 93/94 88/89 Totala utgifter 0,6 % 28 355 +223 —1 762 —813 därav Arbetsmarknad m.m. — (3.8% 11787 +108 — 21 — IO Arbetslivsfrågor 2.8 % 9 921 + 186 0 0 Invandring 47.0 % 6641 70 —1 740 —800

Till arbetsmarknadsdepartementet hör frågor om arbetsmarknad. arbets- liv. invandring och svenskt medborgarskap.

Under perioden 83/84-88/89 minskade utgifterna för sysselsättningsska- . pande åtgärder med totalt ca 4 miljarder kr. i fasta priser till följd av den förbättrade situationen på arbetsmarknaden. Samtidigt ökade utgifterna för åtgärder för invandrare p.g.a. en kraftig ökad flyktinginvandring.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Övr. utgifter

onsumtlon Övr. trans- fororlngar Kommuntrans— lnvesterlngqr forerlngqr Hushållstrans-

ferorlngor

Merparten av arbetsmarknadsdepartementets totala utgifter är transfere- ringar. excmpelvis bidrag till kommuner för flyktingomhändertagande. ut- bildningsbidrag och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Konsumtionsutgifter består till stora delar av lönekostnader för den stat- liga tjänsteproduktionen.

Arbetsmarknad m.m.

Arbetslösheten uppgick till 1.4 % igenomsnitt under år 1989. Långtidsbud- geten har i lågalternativet baserats på en måttlig ökning av arbetslösheten. En förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av två

Genom- snittlig procentuell förändring

94/95 90/91— 94/95

—56 — 2.2 % + 0.2%

+ 0.5% —10,0%

OOO

Bilaga 1.2

månader innebär att utgifterna för arbctslöshetsersättning förändras med ca 800 milj. kr.

Sysselsättningsskapande åtgärder avser främst statliga. kommunala och enskilda beredskapsarbeten samt åtgärder för långtidsarbetslösa. deltidsar- betslösa samt för flyktingar och andra invandrare. Behovet av bcredskapsar- beten är i hög grad avhängigt konjunkturutvecklingen och sysselsättningslä- get. vilket innebär att verksamhetens kostnader varierar kraftigt mellan bud- getåren. De statliga utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har be- räknats till 1.7 miljarder kronor för budgetåret 1990/91. IIärtill kommer ca 850 milj. kr. för statsbidrag till inskolningsplatser för ungdomar.

Kontantstöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbetslöshetskassor. dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till arbetslöshets- försäkringcn finansieras genom arbetsgivaravgifter (_95 %) och genom egen- avgifter från arbetslöshetskassorna (5 %). Avgiftsmcdlen tillförs ett konto hos riksgäldskontoret som benämns "a-kassefonden". Det kontanta arbets- marknadsstödet finansieras helt över anslag på statsbudgeten.

Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen bestäms i första hand av an- talet kursdeltagare samt av utbildningens längd och innehåll. Antalet delta- garc styr också utgifterna för utbildningsbidragen. Antalet deltagare i ar- betsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragets storlek fastställs genom särskilda beslut av statsmakterna. Utbildningens innehåll och inriktning be- stäms av arbctsmarknadsmyndigheterna.

Arbetslivsfrågor

Arbetslivsområdet innefattar bl.a. verksamheten vid arbetarskyddsverkct. arbctslivsforskning samt verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). lönebidrag och Samhallgruppen. Myndigheterna inom området är arbetar- skyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. arbctsmiljöinstitutet och. vad gäller Ami och lönebidrag. arbetsmarknadsstyrelsen. Till området hör också ar- betsmiljöfonden och arbetslivscentrum som handhar forskningsfrågor inom arbetslivsområdet. En särskild organisation kommer att inrättas för fördel- ning av medel ur arbetslivsfonden enligt lagen (1989:484) om arbetsmiljöav- gift.

Lönebidrag lämnas till arbetsgivare för att öka möjligheterna för arbets- handikappade att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Inom vissa sektorer kan också ett introduktionsbidrag lämnas vid anställning av arbets- handikappade. Regeringen har nyligen föreslagit att ett utvidgat lönebidrag skall inrättas. Bidraget föreslås kunna lämnas till arbetsgivare som anställer förtidspensionerade. Bidrag lämnas vidare till arbetshji'tlpmedel. arbetsbi- ' träde åt handikappade samt näringshjälp till handikappade. som vill börja som egna företagare. Utgifterna för dessa stödformer beräknas budgetåret 1990/"91 uppgå till ca 5.5 miljarder kronor. Flexibiliteten i löncbidragssystemet kan väntas öka under långtidsbudgetpe- rioden i syfte att öka omsättningen på platserna och få en större sysselsätt- ningseffekt av anvisade medel.

Arbetsmarknadsinstituten har de senaste åren fått personalförstå'trkningar

Prop. 1989/902150

Bilaga 1.2

bl. a. för särskilda insatser riktade till flyktingar och andra invandrare. För- stärkningarna och de särskilda insatserna skall gälla även budgetåret 1990/91. Vidare skall Ami effektivisera sin verksamhet så att väntetiderna för inskrivning kan nedbringas ytterligare. I 1990 års budgetpropt.)sition före- slås att ett nytt anslag skall inrättas för uppdragsverksamhet inom den yrkes- inriktade rehabiliteringen. Uppdragsverksamhetcn föreslås rikta sig till för- säkringskassorna samt företag och förvaltningar. som vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området. som arbetsmarknadsinstituten har.

Utgifterna för Samhallgruppen beräknas relativt sett fortsätta att sjunka genom att verksamheten effektiviseras och försäljningsintåkterna ökar. Statsbidraget till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare beräknas ligga på en oförändrad nivå.

Utombudgetära frågor inom arbetslivsområdet

En betydande del av verksamheten på arbetsmiljöområdet finansieras ge- nom arbctarskyddsavgiften ( f.n. 0.35 %). Dessa medel används för arbetar- skyddsstyrelsens. yrkesinspektionens och arbetsmiljöinstitutets verksamhet samt för att finansiera samhällets bidrag till företagshälstwården. Den äter- stående delen går till arbetsmiljöfonden.

Bidraget till företags-hälsovårdcn utgår per ansluten sysselsatt och fast- ställs genom särskilda regeringsbeslut varje år. En översyn av företagshälso- vårdens framtida utbyggnad. bidragssystemets utformning och rehabilite- ringsverksamheten beräknas vara avslutad under juni månad är 1990.

Arbetsmiljöl'ondens medel disponeras för flera olika ändamål. Medlen disponeras dels genom särskilda regeringsbeslut (regionala skyddsombud. bidrag till finansiering av arbetsmiljöinstitutets och arbetslivsccntruttts verk- samhet m.m.) dels genom beslut av fonden (forskningsprojekt etc. ).

Riksdagen beslutade i juni 1989 om en lag (1989:484) om arbetsmiljöav- gift. l..agen föreskriver att arbetsgivare skall betala en särskild arbetsmiljöav- gift om 1.5 % av det i lagen om socialavgifter angivna avgiftsunderlag för folkpensionsavgiften. Avgiften _skall avse ersättningar som betalas ut under perioden september 1989 — december 1990. I lagen sägs att avgifterna skall föras till en fond som benämns arbetslivsfonden. Fondens tillgångar skall ut- göra bidrag till arbetsgivare för utgifter för rehabiliteringsåtgärder för an- ställda. för åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro samt för inve- steringar för bättre arbetsmiljö. Arbetslivsfonden skall förvaltas av kammar- kollegiet. Medel från fonden skall i viss begränsad omfattning skall kunna betalas ut fr.o.m. den 1 juli 1990 och i full utsträckning fr.o.m. den 1 januari 1991. Det föreslås vidare att en begränsad organisation. som skall svara för bidragsprövningen. byggs upp.

Invandring m.m.

De huvudsakliga verksamh_etsområdena är invandring och medborgarskap. överföring OCh lttottagande av flyktingar samt statsbidragsgivning till kom- tnuncrna för omhändertagande av flyktingar.

Kostnadsutvecklingen styrs främst av inströmningen av asylsökande och

7 Riksdagen 1989./()(). [ sam/. Nr 150. Bilaga 1.2

Bilaga 1.2

flyktingar. den tid dessa måste tillbringa i förläggningar samt den norm enligt vilken staten ersätter kommunerna för mottagandet av flyktingar.

Tillströmningen av asylsökande har hittills under budgetåret 1989/90 varit mycket stor och således medfört stora påfrestningar i mottagandet för såväl im'andrarverket som kommunerna och allt högre kostnader för samhället. Vid kalenderärskiftet vistades 26000 personer i förläggningar, varav tillfäl- liga inkvarteringslösningar måst tillgripas för drygt '21 000. Totalt beräknas ca 35 000 personer komma att ha sökt asyl vid utgången av innevarande bud- getår. vilket kan jämföras med ca 3 000 personer under början av 1980-talet och drygt IS 000 personer under år 1988.

Regeringen har därför under innevarande budgetår vidtagit åtgärder i syfte att klarare avgränsa den krets som kan ges möjlighet att få stanna i Sve— rige. De slutliga effekterna av regeringens åtgärder väntas under budgetåret 199019] bli en mer "normal" inströmning av asylsökande. Förläggningarna skulle därmed succesivt kunna börja avvecklas under förutsättning att kom- munerna tar emot flyktingar i förväntad takt.

Avvecklingen av förläggningarnz't är emellertid inte enbart beroende av att antalet asylsökande minskar. Kommunerna måste också kunna ta emot och ordna bostäder åt de flyktingar som lämnar förläggningarna. Av de drygt 26 000 personer som vid slutet av år 1989 vistades i ft'irliiggnitigar. hade närmare 7 000 fått beslut om uppehållstillstånd i Sverige och borde därmed ha befun- nit sig ute i samhället om kommunerna inte hade haft sådana svårigheter att finna bostäder åt dem. De tillfälliga förläggningslösningar som nu finns. bc- döms därför inte kunna avvecklasfullständigt förrän till budgetåret 1994/95 — allt under de förutsättningar som har angetts för inströmning och utplacering i kommunerna.

Regeringen har i en särskild proposition tidigare i år lagt fram förslag om ett nytt statsbidragssystem för ersättning till kommunerna för deras kostna- der för fl_vktingomhändertagandet. Statsbidrag kommer enligt förslaget att utgå i form av ett engångsbelopp för varje flykting och skall även täcka kom- munernas kostnader för de vuxna flyktingarnas svenskundervisning. Det nya ersättningssystemet innebär en i stort sett oförändrad kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna.

Förslagen till anslag för budgetåret 1990/91 omfattar totalt 6 641 milj. kr.. varav ca 2 466 avser olika bidrag och transfereringar. Omhändertagandet i förläggningar beräknas kosta 3.9 miljarder kr.

XI. Bostadsdepartementet

Milj.kr.. oförändrad pris- och lönenivå

Genom-

snittlig procentuell förändring 83/84— 88/89 90/91 Totala utgifter 2,8 25 945 därav

Räntebng 10,7 22 550 Bostadsbidrag 1.8 1 345

Föräng'ng till 91/92 92/93 93/94 94/95

457 —1658 —1643 —1978

— 212 1 365 —1494 — 1808 735 —230 — 145 — 165

Bostadsdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om bostads- försörjning, planläggning av markanvändning och bebyggelse, hushållning med naturresurser, energihushållning i bebyggelse, byggnads-, lantmäteri-, fastighetsdata- och kartfrågor samt frågor om stöd till idrotten. Natur- resursfrägoma kommer att föras över till miljödepartementet inom kort.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Övr. utgifter

Övr. tronsf. Konsumtion Kommuntronsf.

Invosterlngor

Hushållstrons fororlngor

En mycket stor del av utgifterna utgörs av transfereringar till hushåll, främst

räntebidrag.

Ränte- och bostadsbidrag rn. m.

Statsatgiftema inom ändamålsgruppen domineras av räntebidrag för bostadsbyggande. Vid ny- och ombyggnad täcker räntebidragen skillnader mellan den s. k. garanterade räntan och marknadsräntan för bostadslån och underliggande kredit. Räntebidrag lämnas även till vissa underhålls-, reparations- och energiåtgärder. Utgifterna för räntebidrag påverkas av

Genom- snittlig procentuell förändring 90/9 1— 94/95

3,7

_ 4,3 2,9

Bilaga 1.2

räntenivå och produktionspriser samt av produktionsvolymer och deras Prop. 1989/901150

fördelning på upplåtelseform.

Staten delfrnansierar bostadsbidrag till barnfamiljer och vissa hushåll utan barn (ungdomar). Det statliga stödet omfattar även bidrag och lån till bostadsförbättring m. m. samt vissa ränte- och amorteringsfria tilläggslån. De reformförslag inom bostadsbidragssystemet som nyligen förelagts riksdagen (prop. 1989/90: 144) innebär ökade utbetalningar under budgetåret 1991/92.

Trots att bostadsbyggandet har ökat kraftigt under senare år är det bostadsbrisr i flertalet kommuner. De senaste årens överhettning på byggmarknaden har lett till snabba kostnadsökningar inom ny- och ombyggnadsverksamheten. Regeringen har genomfört en rad åtgärder i syfte att upprätthålla en tillräckligt stor produktion av bostäder till rimliga priser. Annat byggande än nyproduktion av bostäder har begränsats i hela landet, speciellt i storstadsregionema. Även ombyggnad av bostäder med statligt stöd har begränsats, dels genom ramar för bostadslån, dels — tills vidare — genom minskade statli ga räntesubventioner. Överenskommelser har träffats med dels byggentreprenörema, dels de större byggherrarna om att producera tillräckligt många bostäder till rimliga priser.

Översyn av bostadsfinansieringen

Regeringen avser att senare under år 1990 lämna förslag till riksdagen om en ny bostadsfmansiering.

Utanför statsbudgeten

Fr.o.m. den 1 juli 1985 svarar Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, för finansieringen av de statliga bostadslånen. Bottenlånen finansieras på kapitalmarknaden.

Naturresurslagen m. m.

En proposition med förslag till ändring i lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m. överlämnades nyligen till riksdagen. Propositionen (1989/90: 126) redovisar förslag till nya regler för det kommunala inflytandet vid prövning av vissa industrianläggningar m. in.

Frågor kring utnyttjande och skydd av våra kust- och havsområden uppmärksammas alltmer. Det ankommer nu på plan- och bostadsverket att fullfölja havsresursdelegationens utvecklingsarbete i de delar det berör fysisk planering i landets kust- och havsområden.

Det har visat sig att ADB-tekniken ger stora möjligheter till rationella lösningar för att ordna kunskapsförsörjningen för fysisk planering och naturresurshushållning. Regeringen har därför tagit initiativ till en utvecklings- och försöksverksamhet inom området.

XII. Industridcpartementet

Milj. kr.. 199059] ars prisnivä

Genom- Förändring lill

snittlig procentuell förändring

83.184— 9019 I 9 l 192 92193 93/94 88.189 Totala utgifter —l4,6 % 6 338 +267 —311 —490 därav Industri m.m. 47.2 '.'-"r 518 l.l —h'5 —-75 Regional utveckling 9.4 (.??- 2 323 — [()l) (l — 100 Exportkrcditcr —l4.(i (:'(- l52 +2 + 1 —5 Statsägda ft.")retag m.m. -—l.9.l ':?2.- (50-l —427 —42 10 Teknisk utveckling m.m. —9.7 % I 650 +61 +(19 —3(l0 Energi —22.4 % 857 +745 —256 () Källa: Riksrevisionsverket och industridepartementet

Till departementets verksamhetsområden hör: allmänna riktlinjer för nä- ringspolitiken. regionalpolitik. industrins struktur- och branschfrågor. frå- gor om sma och medelstora företag. frågor om industrins finansiering. bl. a. vissa exportkreditfrågor. vissa frågor om multinationella företag och interna- tionella investeringar. teknisk forskning och utveckling. patcnt- och registre- ringsverksamhet. teknisk kontroll, provning och mätning. mineralförsörj- ning. hantverk och hemslöjd. turism och rekreation samt flertalet statsägda företag.

'crksamheterna inom industridepartementets ansvarsområde syftar till att främja ekonomisk tillväxt. rättvis fördelning av välståndet i olika delar av landet samt trygga behovet av en billig och säker energiförsörjning.

Redovisningen av industridepartemetets verksamhet har delats in i sex olika områden: smäföretagspolitik. teknikpolitik. turistpolitik. mineralpoli- tik. energifrågor och regionalpolitik. Inom varje område redovisas kort verksamhetens syfte och hur insatserna påverkar ekonomin och därigenom statsbudgetens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter. Vidare redovisas förändringar inom respektive område. föranledda av statsmakts- beslut.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2 Genom- snittlig procentuell förändring 94i'95 90/9l — 94195 — 10 —2,2 % () —b',8 '.'-'i.- U —2.'2 'F-i —5 —()_2 l??- lll) —33.9 ';"? 0 —2.7 ',)? () + | 1.0'5-5

Bilaga 1.2

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Övr trans— Övr. utgifter

foreringar ' Konsumtion (företog)

Hushållstrans- foreringar

Industridepartemcntets utgifter består till ca 2/3 av transfereringar till stat- liga och privata bolag. Transfereringarna avser bl.a. branschfrämjande at- gärder och bidrag till omsättningsskatt pä värdepapper. i samband med bil- dandet av ett statligt holdingbolag.

Småföretagspolitik

Småföretagcn svarar för mycket av den tekniska och kommersiella förnyel- sen i näringslivet och bidrar till regional balans. De utgör ett viktigt komple- ment till större företag, bl.a. som underleverantörer. En kontinuerlig nyeta- blering av företag medverkar till att nya idéer prövas på marknaden.

Småföretag hindras dock ofta i sin utveckling genom att de saknar kompe- tens. information och tillgång pä riskkapital samt genom att de besväras av komplicerade regelverk. Av dessa skäl blir tillväxten i småföretagssektorn lägre. hindras många företagsetableringar samt inträffar onödiga konkurser. Det är ett samhällsekonomiskt intresse att avhjälpa dessa brister.

Småföretagspolitiken syftar till att främja etableringen'av nya effektiva och lönsamma företag samt att stimulera tillväxt. produktivitet och förnyelse hos befintliga småföretag. Det gäller säväl tillverkande företag som tjänste- företag. Medlen är bl.a. förbättrad försörjning med information. kompetens och riskkapital samt en strävan efter regelförenkling. Viktiga organ för att föra ut de riktade åtgärderna är främst de regionala utvecklingsfonderna.

Den näringspolitiska propositionen tar upp insatser som syftar till en för- stärkt kompctensutveckling. tekniksspridning och underleverantörsutveck- ling. Utvecklingsfondernas målgrupp vidgas till att omfatta i princip alla småföretag. Vidare föreslås att särskilda medel avsätts för bl.a. åtgärder pä design- och miljöområdena.

Teknikpolitik

Syftet med teknikpolitiken inom näringspolitiken är att uppnå tillväxt genom förbättrad produktivitet och konkurrensförmåga i svensk industri.

För att uppnå detta syfte arbetar teknikpolitiken med två typer av insatser. De avser dels att främja utveckling av ny teknik genom teknisk FOU. dels att

effektivisera användningen av teknik genom insatser i den tekniska infra- Prop. 1989/90:150 strukturen. Bilaga 1.2 I forskningspropositionen 1990 föreslås att ett tcknikvetenskapligt forsk- ningsråd (TFR) inrättas. Genom överföringen skall det disponera 323 milj.kr. under treårsperioden 19901/91-92/93. Verksamheten vid STU kommer att koncentreras mot tillämpad teknisk forskning och teknisk utveckling som en följd av att TFR inrättas och tar över ansvaret för teknisk grundfmskning.

'I'urist- och rekreationsscktorn

Sedan mitten av l97U-talet finns en sammanhållen turist- och rekreationspo- litik i Sverige. Målen är "dels att genom marknadsföringsåtgärder och ut- veckling av turistnäringen åstadkomma förbättring i svensk bytesbalans. re- gionalprditiska och sysseIsättningsmässiga effekter m m. dels genom gene- rella ätgärder inom olika områden förbättra ntf'ijlighcterna för breda folk- grupper till turism och rekreation på fritiden".

Turistrådet går över till trcårsbudgeten från och med l991/92. En särskild strukturplan kommer att ligga till grund för treårsprogrammen.

Mineralpolitik

Mineralråvz-trukommittén har i sitt betänkande Prospekteringspolilik bl a lagt fram förslag om prospekteringsverksamheten i Sverige. Med utgångs- punkt i detta betänkande övervägs för närvarande inom regeringskansliet statens framtida roll och formerna för statliga insatser inom prospekterings- området.

Energipolitik

Den pågående omställningen av energisystemet har som syfte att landets be- hov av energi varaktigt skall kunna tillgodoses på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomiska. sociala och miljöpolitiska mål.

Alla energislag utom inhemska bränslen belastas med differentierade punktskatter. l-"ör budgetåret l99(.)/9l beräknas den allmänna energiskalten uppgå till 16.2 miljarder kr. De särskilda avgifterna och skatterna på svavel- haltigt bränsle. oljeprodukter m.m.. viss elektrisk kraft och mot försurning beräknas uppgå till sammanlagt ca 2.5 miljarder kr. Bensinskatten och kilo- meterskatten beräknas uppgå till 18.7 resp. 3.4 miljarder kr.

Enligt riksdagens beslut har hela energiområdet belagts med mervärde- skatt lrån den I mars 1990.

Inkomster frän försäljning av olja och oljeprodukter från beredskapslager tillförs budgetens inkomstsida. Dessa inkomsters storlek påverkas av bl.a. prisutvecklingen på olja och oljeprodukter.

Beslut om avveckling av kärnkraften innebär att en del av eltillförseln mäste ersättas med annan elproduktion. Behovet av ny elproduktionskapa- citet kommer att medföra ökade samhällsekonomiska kostnader. Den nya produktionskapacitet som kommer att ersätta kärnkraften blir avsevärt dy- rare vilket efter hand kommer att medföra prishöjningar på el. 103

Bilaga 1.2

Regionalpolitik

Regionalpolitikens mål är att främja en rättvis fördelning av välfärden mel- lan mäniskor i olika delar av landet. bidra till en balanserad befolkningsut- veckling så att en betydande valfrihet beträffande bosättning främjas samt att understödja en rationell produktion till förmån för en god ekonomisk till- växt. Den regionala utvecklingen päverkas av åtgärder inom så gott som alla politikområden.

Inom industridepartementets område består de regionalpolitiska insat- serna bl.a. av åtgärder för företags- och teknikutveckling samt av stöd i sam- band med investeringar och glesbygdsinsatser. Det regionalpolitiska stödet till företag syftar främst till att skapa varaktiga sysselsättningstillfällen i de regioner i landet som drabbats av undersysselsättning och arbetslöshet. Ökad vikt har på senare år lagts vid åtgärder för att allmänt förbättra nä- ringslivsmiljön i de prioriterade regionerna vad gäller utbildning. kommuni- kationer. teknisk kompetens m. m.

Dessa löpande regionalpolitiska insatser har under senare år komplette- rats med ett flertal särskilda insatser i regioner med omfattande strukturför- ändringar inom näringslivet.

Prop. 1989/901150

Xlll. Civildepartementet

Milj. kr.. 1990591 ars prisniva

Genom- Förändring till Genom— snittlig snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83/84— 90191 9 1 .-'92 92'93 93/94 941595 9019 l — ss.-fsg - 94,95

Totala utgifter 0.6 % is 734 —l 572 +S7 + 17 —4 ---2.5 % därav

Statlig personalpolitik. + 5.2 '..ii- 5 ("»th —l 639 *24 2 —'4 —8.5 92

rationalisering.

revision. statistik m.m. Pt.)lisväsendet 0.9 (i 7 959 + 60 +7l + 19 () ().—f f."?- Länsstyrelserna 43.5 ("i- ! Sol () () 0 U 0.0 (."-5,-

Kä/lu: Riksrevisionsverket och civildepartementet

Civildepartementet ansvarar för samordning av arbetet med att förnya den offentliga sektorn.

Verksamheten omfattar härutöver allmänna frågor om den statliga för- valtningen. formerna för styrning och organisation av statlig verksamhet lik- som formerna för myndigheternas anslagsframställning och resultatredovis- ning. statlig ratit'malisering och revision. budgetutveckling. statistik. datafrå- gor. statlig löne- och personalpolitik. länsstyrelserna. kommunerna. lands- tingen och komtnunalfi'irbunden. polisväsendet. pris-. konkurrens- och kön- sumentfrågor. svenska kyrkan och andra trossamfund. folkrörelserna och kooperationen. ungt'lt.)msverksamhet. jämställdhet mellan kvinnor och män samt samhällsinformation. Verksamheten omfattar även de kungliga hov- och slt:)ttsstaterna.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

Kommuntronsferortngar Hushållstransforertngar Investeringar

Övr. transfereringar

Huvuddelen av departementets utgifter avser konsumtion. som till största delen består av löner. lnvesteringarrm utgörs i huvudsak av ADB-investe- ringar och utrustning till polisen.

8 Riksdagen 1989/90. [ saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Bilaga 1.2

Utgiftsstyrande funktioner

Flertalet anslag som civildepartementet svarar för på statsbudgetens utgifts- sida avser förvaltningskostnader för myndigheterna. Pris- och löneutveck- lingen är således de främsta faktorerna som påverkar kostnadsutvecklingen inorn civildepartementets område.

Till de faktorer som styr utgifterna hör de avtal som träffas mellan par- terna på den statliga arbetsmarkmtden. Statliga avtal bestämmer utgifterna bl.a. på anslagen till täckning av merkostnader-för löner och pensioner m.m.. trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl.. bidrag till kompetensut- veckling inom det statligt reglerade området. bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området saint bidrag till stiftelsen Statshälsan. Andra faktorer som har betydelse för utgifterna är brottsutvecklingen och hur stor del andel av brotten som kommer till polisens kännedom.

Förnyelse av offentlig sektor

Civildepartementet ansvarar för samordning av arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Viktiga utgångspunkter för förnyelsearbetet är att uppnå en ökad effektivitet och produktivitet. [ detta syfte måste åtgärder av struk- turell karaktär vidtas. En omstrukturering av den offentliga sektorn kan i betydande utsträckning påverka statsbudgetens utgifter. Det gäller bl.a. frå- gor om huvudtnannaskap för olika verksamheter. Det måste fortlöpande övervägas om en verksamhet skall bedrivas i statlig. kommunal eller lands- tingskommunal regi eller om kooperati 'a former eller privat verksamhet är att föredra. Finansieringsformen bör anpassas efter verksamhetens art.

Inom ramen för ett offentligt huvudmannaskap kan olika verksamhetsfor- mer användas. Vissa verksamheter bör ske i myndighetsform. Andra kan bedrivas under mer affärsmässiga former. Vilken verksamhetsform som skall väljas bör prövas utifrån förutsättningarna för resp. verksamhet. Oavsett vil- ken form som används måste den form väljas som bäst främjar en effektiv verksamhet.

För att höja effektiviteten inom den statliga verksamheten förändras bl.a. styrformerna. Myndigheterna ges ett ökat ansvar för resultaten av verksam- heten och ökade befogenheter att avgöra hur verksamheten skall bedrivas. Den omläggning av budgetprocessen som nu successivt görs för i princip hela den civila statsförvaltningen syftar till att öka resultatorienteringen och att möjliggöra en fördjupad verksamhetsprövning vart tredje år.

För att underlätta för förvaltningsmyndigheterna att genomföra nödvän- diga förändringar behövs ett verksamhetsorientcrat stöd på flera områden. t.ex. ifråga om ekonomi- och resultatstyrning. löne- och personalpolitik. an- vändning av ADB. organisatitmsutveckling. förvaltningsproduktion och led- ningsfrågor. En ny organisation för detta stöd utretts.

Polisväsendet

Under åren 1984 och 1985 genomfördes en omfattande reformering av polis- låisertdet. som bl.a. innebar ändrade arbetsuppgifter för rikspolisstyrelsen. en ny regional polisorganisation i vissa lån. nya arbetsformer på regional och lokal nivå samt förbättrad utbildning och rekrytering. [ skilda sammanhang har en vidareutveckling av reformen aktualiserats. En samlad redovisning av

1 06

Bilaga 1.2

olika polisfrågor tas upp i en särskild proposition.

Polisen har i likhet med många andra offentliga verksamheter personalför- sörjningproblem vilket tagit sig uttryck i ett ökat antal övriga avgångar. Detta beror i första hand på den allmänna bristen på arbetskraft.

Genom det ökade antalet övriga avgångar överensstämde inte behovet av polisaspiranter med de prognoser som bl.a. utgjort underlag för statsmakter- nas beslut om antalet antagningar till polisens aspirantutbildning. [ mitten av 1980-talet fanns ett överskott av utbildade poliser. Detta låg till grund för beslut om minskade intagningar till aspirantutbildningen. Under fyra år antogs 200 resp. 150 aspiranter. Genom ökade avgångar från polisyr- kct ersattes överskottet av ett underskott som f.n. uppgår till c:a 400 poliser. Budgetåret 1989/90 ökades intagningen från 360 till (300 aspiranter. För bud- getåret 1990/91 föreslås en intagning av 80t') aspiranter. Den ökade intag- ningen av polisaspiranter påverkar utgifterna under de tre första budgetåren under långtidsbudgetperioden. Po1isaspirantutbildningen är treårig vilket in- nebär att vakansläget inte komtner att påverkas i större omfattning de när- maste åren trots den ökade intagningen av polisaspiranter. Besluten och för- slagen om den ökade intagningen av polisaspiranter till polishögskolan på- verkar långtidsbudgetberäkningarna genom ökade kostnader för bl.a. löner och utrustning för aspiranterna.

De avtalsstyrda anslagen

Utgiftsutvecklingen på tillslaget till täckning av mer/((>..ttmzder för löner och pensioner m.m. styrs av de kollektivavtal om löner och andra anställnings- villkor som träffas mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Avtal har nu träffats för åren 1989 och 1990. För tiden därefter saknas kollektivav- tal. Lönesumman för statligt reglerade tjänster uppgår till ca 106 miljarder kr. inkl. sociala avgifter. Varje procents löneökning motsvarar således utgif- ter om drygt 1 miljard kr. Den 1 januari 1991 överförs arbetsgivaransvaaret för lärare från staten till kommunerna. Detta innebär att utgifterna för de arbetsstyrda anslagen beräknas minska under 1ångtidsbudgetperioden.

Anslaget till [rj'gg/zclsåtgärdcr för statsanställda m.fl. har sin grund i ett nytt trygghetsavtal som träffats mellan parterna. Det nya avtalet innebär bl.a. att bättre förutsz'ittningz'tr finns för att inom staten kunna genomföra de strukturft'irändringar som kommer att krävas. Genom det nya avtalet och de medel som parterna avsatt för olika trygghetsåtgärder bör sådana föränd- ringar kunna ske på ett för alla berörda acceptabelt sätt.

Även anslaget till bidrag till kmnpt'rensu/veckling på det statligt reglerade området har sin grund i ett avtal. Över anslaget finansieras olika åtgärder för att höja kompetensen i statsförvaltningen. Sådana åtgärder kan vara utbild- ning. studiecirklar. arbetsrotation. utbytestjänstgöring mm. Åtgärderna bör kunna leda till bättre förutsättningar att utveckla verksamheten inom stora delar av den statliga förvaltningen.

Stöd till vissa organisationer

Det statliga stödet till folkrörelserna redovisas under flera huvudtitlar på statsbudgeten. l—"öreningsbidragcn uppgår till sammanlagt ca 3.5 miljarder

Bilaga 1.2

kr. Till detta kommer olika uppdragscrsättningar om ca 1.6 miljarder kr. De största utgifterna går till stöd till folkbildning. idrott. ungdom. handikap- pade. humanitära ändamål. fria trossamfund m.m. Inom eivildepartemen- tets ansvarstmtråde finns främst olika former av stöd till ungdomsverksam- het.

Stödet till folkrt'irelserna styrs av ett mycket stort antal regler och förord- ningar. Principerna för statens stöd till föreningslivet kotnmer att omprövas. Bl.a. bör avsikten med bidragsgivningen bli tydligare. Formerna för att be- döma effekter av stöden skall också utvecklas.

Samordnad länsförvaltning

En ny regional statlig förvaltning skall genomföras fr.o.m. den 1 juli 1991. I varje län bildas en ny länsstyrelse av de verksamheter som idag bedrivs av länsvägnämnden. länsskolnämnden. lantbruksnämnden och den nuvarande länsstyrelsen. Reformen syftar till att stärka statens representation i länen genom att en myndighet skapas som på ett allsidigt och kompetent sätt kan väga olika sektoriella intressen mot varandra och ta hänsyn till regionala för- hållanden. En starkare regional statlig myndighet gör det dessutom lättare att från central nivå i ökad utsträckning delegera uppgifter till regional och lokal nivå. De nya länsstyrelserna skall verka som samimtnhållna regionala statliga organ med ansvar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser från ett samlat regionalt perspektiv.

ADB, statistik m.m.

Anslaget för anskaffning av ADB-utrustning föreslås för budgetåret 1990/91 uppgå till 784.5mi1j. kr. Som ett led i införandet av en ny besluts- och finan- sieringsordning för bl.a. ADB-investeringar kommer fr.o.m. budgetåret 1990/91 en annan finansieringsform än detta anslag att prövas för vissa myn- digheter.

l årets budgetproposition föreslås en treårig budgetram för statistiska cen- tralbyråns verksamhet. En tyngdpunktsförskjutning görs mot statistik som rör ekonomi. fördelningspolitik. miljö och EG- integrationen. För att åstad- komma en bättre anpassning av statistiken till nya statistikbehov kommer den beslutsmodell som tillämpas för statistiken att ses över i riktning mot ett ökat användaransvar och bättre samordning av tvi'irsektoriella statistikbe- hov. Även strukturella förändringar av statistikproduktionen kan konuna att övervägas.

Marknadsfrågor

Den ekonomiska politiken är inriktad på att stärka utbudssidan i svensk eko- nomi och att stärka konkurrens och effektivitet i såväl privat som offentlig verksamhet. Konkurrensfrågor har också fått en ökad tyngd i arbetet med att närma EF'I'A och EG. En utredning om förstärkt konkurrenspolitik har tillsatts mot bl.a. denna bakgrund (IC 1989z03). Statens pris- och konkurrens- verks uppgifter inriktas allt mer mot att främja en önskvärd konkurrens inom näringsliv och offentlig verksamhet.

Prop. 1989/901150

XIV. Miljödepartementet

Milj.kr.. 1990/91 års prisnivå

Genom— Förändring till

snittlig procentuell förändring

83.184— 88l$9 90/91 91/92 92.193 93/94 94.95 Totala utgifter — 9.3 % 1 018 —l70 + M —25 0 Källa: Riksrevisitmsverket och miljt'itlepartementet Till miljt'idepartementet hör frågor om:

— miljövård. innefattande miljöskydd. naturvård. miljöforskning och av- fallsforskning.

— kemikaliekontroll.

— hantering av radioaktivt och annat avfall. — strålskydd. — säkerhet inom kärnenergi- och elenergiområdena. — fysisk riksplanering.

I början av januari i år offentliggjorde statsministern vissa planerade änd- ringar i fördelningen av ärenden mellan några departement. De planerade ändringarna i ärendefördelningen innebär att energipolitiska frågor flyttas från miljö- och energidepartementet till industridepartementet. Miljö- och energidepartementet byter därmed namn till miljödepartemcntet och tar över frågor om den fysiska riksplaneringen från bostadsdepartementet. För- ändringarna planeras genomföras under maj månad 1990.

Här redovisas utgifterna för de verksamhetsområden som hör till miljöde- partementct.

Realekonomisk fördelning av utgifterna

övr. utgifter

Övr. trans- fererlngar

Kommuntrans- fereringar

Investeringar

Huvuddelen av utgifterna på denna huvudtitel avser konsumtion. som i sin tur till största delen består av löner. De största övriga utgifterna år bidrag till länsstyrelser och kommuner för sjökalkning.

Genom- snittlig procentuell förändring 90/91— 94/95

—4.8 %

Bilaga 1.2

Miljöområdet Mål och andra Utgiftsstyrande faktorer

Riksdagens beslut våren 1988 med anledning av regeringens proposition om miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85. JoU 23. rskr. 373) bildar utgångspunkten för det fortsatta miljöarbetet.

Miljöpolitiken syftar till att trygga alla människors rätt till en god tniljö nu och i framtiden. Miljöpolitiken syftar vidare till att förebygga miljöstör- ningar och där sådana uppstår begränsa dem samt återställa skadad miljö. I enlighet med naturresurslagens bestämmelser skall marken. vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så att en från ekologisk. social och samhälls- ekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.

All verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att negativa effekter på om- givningen inte uppstår. Oundvikliga effekter skall begränsas så långt som möjligt. Detta gäller både industriell och annan verksamhet. Särskilt från industriell verksamhet har störningar och skador på miljön förekmnmit un- der lång tid. Kostnaderna för att minska miljöskadorna och åtgärda redan uppkomna skador skall bäras av dem som orsakat skadorna. Den som bedri- ver miljöfarlig verksamhet skall svara för kostnaderna för sådana miljö- skyddsåtgärdcr som föreskrivs med stöd av miljölagstiftningen.

Skärpta miljökrav får därför kostnadskonsekvenser inom de flesta sam- hällssektorer och resurser för miljöinsatser tnåste därför avsättas av en- skilda. företag. kommuner m.fl. Statliga medel för miljöinsatser anvisas. med hänsyn till miljt'ifrågornas sektorövergripande karaktär. över såväl mil- jö- och energidepartementets huvudtitel som flertalet övriga huvudtitlar. Vi- dare bör noteras att för flera av miljö- och energidepartementets myndighe- ter finansieras verksamheten mcd avgifter. Insatserna på miljöområdet un- der miljö- och energidepartementets huvudtitel på statsbudgeten är i denna jämförelse av förhållz'tndevis begränsad omfattning.

Miljöproblemen har under de senaste årtiondena utvecklats från lokala problem runt punktkällan till storskaliga problem som försurning. klimatpå- verkan. nedbrytning av det skyddande ozonskiktet och storskalig spridning av miljögifter. För att lösa dagens miljöproblem krävs åtgärder. inte bara inom industrin utan också inom områden sotn t.ex. trafiken. jord- och skogs- bruket. euergiförsörjningen och den kommunala planeringen.

Miljöproblemen kan inte bemästras enbart med nationella åtgärder. Många miljt'.')prt:)blem måste lösas genom internationellt samarbete. Det-gäl- ler bl.a. försurningen av mark och vatten. skogsskadeutvecklingen. förore- ningen av havet. nedbrytningen av det skyddande ozonskiktet. utartnningen av den biologiska mångfalden och risken för klimatförändringar.

Sverige är pådrivande i det internationella samarbetet. Ambitionen är att genom aktivt agerande i FN och dess fackorgan samt i andra internationella organisationer. bl.a. OECD. få till stånd instrttment och överenskommelser för att bemästra globala och regionala miljöproblem.

Den allvarliga miljösituatit'men i Östeuropa ger besvärande effekter även hos oss. t.ex. vad gäller försurningen och nedsmutsningen av Östersjön. Den snabba utvecklingen i Östeuropa skapar nu möjligheter till ett intensifierat

miljösamarbete. 1 budgetpropositionen 1990 har föreslagits att ett stöd om ] Prop_ 1989/90:150 miljard kronor under en treårsperiod avsätts för den pågående förändrings- Bilaga 1.2 processen i Östeuropa. Regeringen har vidare nyligen föreslagit riksdagen att godkänna en överenskommelse om inrättande av ett samnordiskt bolag för miljöinvesteringar i Östeuropa. Det internationella institutet för miljövänlig teknik — Stockholm Environ- ment Institute (SEI) — som Sverige har tagit initiativet till har under hösten 1989 startat sin verksamhet. Sverige har garanterat ett bidrag med 25 milj.kr. per år t.o.m. budgetåret 1992/93. Under långtidsbudgetperioden avses ställ- ning tas till behovet av ytterligare statsmedel till institutet. År 1991 planeras en miljöpolitisk proposition med en ny samlad genom- gång av tillståndet i miljön och förslag till åtgärder för att de miljöpolitiska målen skall uppnås.

Styrmedel inom miljöområdet

Tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen och reglering av kemiska pro- dukter enligt kemikalielagstiftningen m.m. utgör de grundläggande styrmed- len i miljöpolitiken. Ekonomiska styrmedel bör enligt riktlinjerna för miljö- politiken i ökad utstråckning komplettera de administrativa styrmedlen.

En parlamentariskt sammansatt kommitte (ME 198893) arbetar f.n. med att analysera förutsättningarna för att i ökad omfattning använda ekono- miska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sådana styrmedel kan utformas. Förslag till miljöskatter på koldioxid och svavel och miljöav- gifter på kväveoxider har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1989/90zME och prop. l989/9(_):Fi). Kommitten lämnar sitt slutbetänkande i juni 1990 där bl.a. avgifter på utsläpp från industriella processer. tungmetaller. organiska lösningsmedel samt jordbrukets miljöpåverkan kommer att behandlas. Där väntas också förslag om avgifter/skatter på avfall.

En utredning (ME 1989z04) tillsattes år 1989 med uppgift att se över möj- ligheterna till en samordning av all miljölagstiftning samt att föreslå skärp- ning av miljöskyddslagen. Utredningen skall i början av år 1991 redovisa sin principiella syn på den framtida miljölagstiftningen.

Den förändrade styr- och budgetprocessen inom statsförvaltningen kom- mer inom miljöområdet att innebära att de mål som angetts i olika riksdags- beslut bryts ned och görs konkreta och uppfi'iljningsbara av de ansvariga myndigheterna. Myndigheterna måste också i konkreta termer kunna redo- visa i vilken utsträckning målen har uppnåtts.

Luftföroreningar och försurning

I målen för det nu pågående aktionsprograrnmet mot luftföroreningar och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 % un- der perioden 1980-1995. Kvävedioxidutslåppen skall minska med 30 % un- der perioden 1980-1995. Nya avgaskrav för lastbilar och bussar införs obliga- toriskt år 1992 för lätta fordon och år 1993 för tunga fordon. Naturvårdsverket har i mars 1990 presenterat ett förslag till ny aktionsplan mot luftföroreningar och försurning. Speciell vikt har lagts vid åtgärder mot kolväteutsläpp och klimatpåverkan. Tekniska åtgärder. kostnader samt 111

Bilaga 1.2

andra effekter av att minska svavelutsläppen med 80 % och halvera kväveut- släppen till sekelskiftet har redovisats. Naturvårdsverket har även analyserat den nuvarande verksamhetens effektivitet och föreslagit vilka åtgärder som kan finansieras av andra samhällssektorer. Aktionsplanen avses behandlas i den milji'ipolitiska proposititmen våren 1991.

l-lavsföroreningar

Enligt den nuvarande planen mot havsft'iroreningar skall — i ett första steg utsläppen av stabila organiska klorföreningar från pappers- och massafabri- ker minskas med (30—70 %. På sikt skall de upphöra. Utsläppen av nårsalter skall minska med hälften före sekelskiftet i områden som är särskilt känsliga. Ambitionsnivån för utsläppen från de kommunala reningsverken år att före år 1995 nå en Stl-procentig rening vid anläggningarna vid kusterna och vid speciellt utsatta kuststräckor före år 1992.

Naturvårdsverket har också nyligen lagt fram en reviderad aktionsplan mot havsföroreningar. Även denna aktionsplan avses att behandlas i den miljöpolitiska propositionen år 1991. Planen innehåller förslag avseende skogsindustri. kemisk industri. kommunala reningsverk samt skogs- och jordbruksmark.

Utsläppen av kvicksilver och kadmium skall halveras från år 1985 till år 1995. Utsläppen av övriga metaller skall också begränsas kraftigt.

Avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen

Riksdagen beslutade våren 1988 om en avvecklingsplan för användningen av vissa CFC-föreningar. Enligt planen skall den svenska användningen av CFC-föreningar halveras före utgången av år 1990. Till utgången av år 1994 skall de i stort upphöra. Naturvårdsverket har under år 1989 avlämnat för- slag om irnportförbud för produkter tillverkade med hjälp av CFC-för- eningar. system för återvinning och omhändertagande av CFC ur kyl— och frysskåp. samt ytterligare åtgärder inom ramen för planen för avveckling av användningen av ozormedbrytande ämnen. Förslag till preciserad avveck- lingsplan för användningen av haloner samt åtgärder för att minska använd- ningen av metylkloroform och koltetraklorid har lämnats av naturvårdsver- ket i december 1989. När det gäller såväl utsläppen av luftft'jroreningar. växt- husgaser inkl. koldioxid. CFC-föreningar och haloner samt utsläppen till ha- ven. blir frågornas internationella karaktär alltmer påtaglig.

Vissa övriga miljöfrågor

Ett uppdrag till naturvårdsverket och plan- och bostadsverket om att utreda förutsättningarna och formerna för en mer systematisk användning av miljö- konsekvensbeskrivningar i planerings- och beslutsprocessen skall avrappor- teras senast den 1 juni 1990.

Samtliga länsstyrelser har på regeringens uppdrag redovisat regionala mil- jöanalyser. Naturvårdsverket har ställt samman länsstyrelsernas rapporter och redtwisat resultatet till regeringen.

För budgetåret 198859?) anvisades naturvårdsverket 50 milj. kr. för vissa återställnings- och saneringsåtgärder som inte kan genomföras med tillämp-

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.2

ning av miljöskyddslagen t.ex. på grund av att det inte längre finns någon som kan ställas till ansvar för skadan. Arbetet med att inventera återställ- ningsfall pågår f.n. och en plan för arbetets igångsättning har utarbetats. Frå- gan komtner att tas upp i milj(")propositionen år 1991.

Regeringen har uppdragit åt plan- och bostadsverket att bedöma konse- kvenserna för bebyggelseplaneringen och hushållningen med naturresur- serna av den långsiktiga investeringsplaneringen för de olika trafikgrenarna. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 september 1991.

För vissa regioner har regeringen initierat särskilda miljöprojekt. Det gäl- ler Dalälven, Hisingen/Göteborg. västra Skåne och Sundsvall/Timrå. Miljö- projekt llisingen/Göteborg har redovisat sina förslag. Övriga miljöprojekt kommer att redovisa resultatet av sitt arbete under år 1990.

Naturvårdsmyndighcternas arbete med tillsyn och prövning enligt natur- vårdslagen av täktverksamhet finansieras med täktavgifter. Täktavgifterna har höjts under år 1989 och intäkterna beräknas budgetåret 1990/91 bli 22 milj. kr.

Även arbetet med tillsyn enligt miljöskyddslagen har avgiftsbelagts fr.o.m. den 1 juli 1989 med vissa ändringar fr.o.m. den 1 januari 1990. Intäk- terna för budgetåret 1990/91 beräknas bli 100 milj.kr.

Statens naturvårdsverk och statens energiverk har utrett hur en miljöan- passad svensk energiförsörjning kan utformas.

Ett antal energianläggningar prövas för närvarande av regeringen. I hand— läggningen uppmärksammas bl.a. anläggningarnas inverkan på klimatet.

Vindkraftsutredningen (Bo 1985101) lämnade sitt betänkande under hös- ten 1988. Utredningen har föreslagit lämpliga lägen för stora vindkraftsan- läggningar. Närmare överväganden i denna fråga avses att redovisas i en pla- nerad energiproposition hösten 1990.

Naturvård

Naturvården har en central roll i miljöarbetet. Långsiktiga insatser krävs bl.a. för skydd och bevarande av urskogar med högt naturvärde.

Regeringen har uppdragit ät naturvårdsverket att utarbeta en aktionsplan för naturvård. Verket skall redovisa sina förslag senast den 1 september "1990.

Naturvårdsverket har vidare i september 1989 fått i uppdrag att utarbeta en strategi för god vattenkvalitet. Uppdraget skall redovisas under år 1990.

En utredning (ME 1988:U4) om översyn av naturvårdslagen m.m. tillsattes under är 1988. Utredningen kommer under våren 1991.) att lägga fram ett för- slag om ändringar i naturvårdslagen (1964:822).

Avfall

För att fullfölja regeringens förslag till riksdagen om åtgärder på avfallsom- rådet kommer statens naturvårdsverk att i egenskap av central förvaltnings- myndighet för avfallsfrågor bl.a. att

— ta fram riktlinjer för en heltäckande kommunal avfallsplanering. — upprätta allmänna råd och tillämpningsföreskrifter för miljöfarligt avfall och riskavfall.

Bilaga 1.2

bestämma kriterier. halt- och gränsvärden för när ett avfall skall klassas som miljöfarligt avfall. — vara pådrivare i utvecklingsarbetet beträffande avfallsminimering. käll- sortering. återvinning. renare teknologier. behandlingsmetoder etc.. — begära in och sammanställa uppgifter för planering av det nationella ka- pacitetsbehovet för behandling av miljöfarligt avfall och riskavfall.

Arbete har initierats på att utveckla modeller för materialbalanser och miljövarudeklarationer samt utreda styrmedel för att främja retursystem inom förpackningsområdet.

När det gäller slam från kommunala reningsverk är målet att senast till år 1995 få bort de farligaste ämnena så att slam fortlöpande skall kunna utnytt- jas inom jordbruket utan risker för miljö och hälsa.

Kemikaliekontroll

Kemikalieinspektionen har under år 1989 redovisat dels ett tiotal ämnen. dels en exempelsamling över 40 erkänt farliga ämnen. vilkas hälso- eller mil- jöfarliga egenskaper och spridning motiverar begränsningar av ämnenas fö- rekomst. Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har regeringens upp- drag att utarbeta konkreta förslag till hur användningen av de mest hälso- och miljöskadliga ämnena skall minskas.

Ett intensivt internationellt förhandlingsarbete inom dessa områden kan förutses.

Kemikalieinspektionens verksamhet. som budgetåret 1990/91 beräknas omfatta drygt 41 milj. kr.. finansieras med kemikalieavgifter och bekämp- ningsmedelsavgifter. Kemikalieinspektionens arbete med att halvera an- vändningen av bekämpningsmedel i jordbruket. som kostnadsberäknats till ca 12 milj.kr. budgetåret 1990/91. finansieras med medel från miljöavgif— terna på bekämpningsmedel och handelsgödsel.

Strålskydd

Strålskyddsinstitutets verksamhet som för budgetåret 1990/91 beräknas om- fatta 56 milj. kr. finansieras genom såväl bidrag från statsbudgeten som av- gifter enligt bl.a. strålskyddslagen (1988:22()) och inkomster från uppdrags- verksamhet.

Betänkandet (SOU l989:86) Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor från utredningen om kärnkraftsberedskapen innehåller förslag om resursför- stärkningar till olycksberedskapen. Sedan betänkandet remissbehandlats under våren 1991) avses frågan om beredskapsåtgärder och strålskyddsinsti- tutets roll i sammanhanget tas upp inför budgetåret 1991/92.

Kärnsäkerhet m.m.

Kärnkraftinspektionens verksamhet, som budgetåret 1990/91 inkl kärnsä- kerhetsforskning beräknas omfatta sammanlagt 97 milj.kr.. finansieras med avgifter för tillsyn av kärnenergianläggningar m.m. och avgifter för kärnsä- kerhetsforskning.

Statens kärnbränslenämnds verksamhet. som för nästa budgetår beräknas

omfatta 13 milj.kr.. finansieras med avgifter från elproduktion i kärnkrafts- Prop. 1989/90:150 reaktorer. Bilaga 1.2 Den särskilda arbetsgrupp (ME 1988206) som tillsatts för att kartlägga kompetens- och sysselsättningsfrågor i anslutning till kärnkraftsavveck- lingen beräknas avlämna sitt betänkande i maj 1990. Eventuella nya insatser förutsätts vara avgiftsfinansierade.

__ Bilaga 1.2

XV. Ovrigt

Milj.kr.. oförändrad pris- och lönenivå Genom- Förändring till Genom- snittlig ___—— snittlig procentuell procentuell förändring förändring 83/84— 90/91— 88189 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 94/95

Totala utgifter —8.4 (? 61 117 11 906 —5 955 -2 604 —3 793 —0.2%

därav Riksdagen m.m. 617 0 0 0 0 0.0 % Räntor på statsskulden m.m. 60 000 10 906 —5 955 —3 604 —3 793 —l,() % Tillkommande utgiftsbehov m.m. . 501 I 000 0 1 000 0 [49.5 %

I detta avsnitt redovisas de statliga verksamhets- och utgiftsområden som ej ingår i den departementsvisa redovisningen ovan. Dessa områden är kungliga hov- och slottsstaterna. riksdagen och dess myndigheter. räntor på statsskulden m.m. samt beräknat tillkommande utgiftsbehov m.m.

Det sistnämnda utgiftsområdct uppdelas budgetåret 1990/91 dels i ett Be— räknat tillkommande utgiftsbehov. netto om 4 miljarder kronor. dels en minskning av anslagsbehållningar om sammanlagt —3,5 miljarder kronor samt Oförutsedda utgifter om 1 milj. kr. Syftet med posten Beräknat till- kommande utgiftsbehov. netto i förslaget till statsbudget för 1990/91 är att visa en så realistisk budgetbelastning som möjligt. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten. [ enlighet med den be- räkningsmetod som används i långtidsbudgeten dvs. att budgetutveck- lingen under långtidsbudgetperioden ska följa av statsmakterna redan fat- tade bcslut och gjorda åtaganden — har några tillkommande utgiftsbehov fr. o. m. budgetåret 1991/92 inte beräknats i långtidsbudgeten. 1993/94 och 1994/95 beräknas dock en miljard kronor tas i ansprål av infrastrukturfon- den. Därför ökar förbrukningen av anslagsbehållningar dessa år.

Utgifterna för räntor på statsskulden beräknas till 60 miljarder kronor budgetåret 1990/91. 1 fasta priser beräknas utgifterna för statsskuldräntor falla med ca 1.0 (? per år under långtidsbudgetperioden.

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.2 Innehah:

Långtidsbudget för perioden 1990/91-1994/95

0 Sammanfattning ................................... 1 l Samhällsekonomisk bakgrund ........................ 5 1.1 Inledning .................................... 5 1.2 Internationella förutsättningar .................... 5 1.3 Utvecklingen fram till 1990-talets mitt ............... 5. 2 Beräkningsmctod .................................. 9 3 Statsbudgetens inkomster ............................ 11 3.1 Historisk utveckling 1983/84-1988/89 ................ 11 3.2 Skattereformen ................................ 12 3.3 Skatter ...................................... 13 3.3.1 Fysiska personers skatt .................... 13 3.3.2 Juridiska personers skatt .................. 14 3.3.3 Lagstadgade socialavgifter ................. 14 3.3.4 Skatt på egendom ........................ 16 3.3.5 Mervärdeskatt .......................... 16 3.3.6 Övriga indirekta skatter ................... 16 3.4 Övriga inkomster .............................. 17 4 Statsbudgetens utgifter .............................. 18 4.1 Utgifternas utveckling ........................... 18 4.2 l-listOrisk utveckling 1983/84—1988/89 ............... 18 4.3 Utgiftsutveckling 1990/91-1994/95 .................. 19 4.4 Utgifterna fördelade på departementens verksamhetsom- råden ....................................... 21 4.5 Utgifterna fördelade på realekonomiska kategorier ..... 21 4.6 Utgifterna fördelade efter ändamål ................. 24 5 Budgetsaldo ...................................... 26 5.1 Historisk utveckling ............................ 26 5.2 Långtidsbudgetperioden ......................... 26 6 Den offentliga sektorn .............................. 28 6.1 Staten och socialförsäkringssektorn ................. 28 6.1.1 lnkomster .............................. 28 6.1.2 Utgifter ............................... 29 6.1.3 Finansiellt sparande i stat och socialförsäkrings- sektor ................................. 33 6.3 Den kommunala sektorn ......................... 35 6.2.1 Verksamheten i kommuner och landsting ...... 35 6.2.2 lnkomster .............................. 36 6.2.3 Utgifter ............................... 38 6.2.4 Finansiellt sparande ...................... 41

6.3 Offentligt sparande — slutsatser .................... 43 Prop. 1989/902150 6.3.1 Historisk utveckling ...................... 43 Bilaga 1.2 6.3.2 Utveckling fram till 1995 .................. 44 7 Konsekvenser av beräkningsresultaten .................. 46 Appendix ........................................ 48 Departementens verksamhetsområden .................. 48

1 18 gotlb Stockholm 1990

Bilaga 1.3

Utdrag ur riksrevisions- verkets reviderade inkomst-

beräkning för budgetåret 1990/ 91

Bilaga 1.3

REGERINGEN FINANSDEPARTEMENTET

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1990/91.

Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för det kom- mande budgetåret. avsedd som underlag för inkomstberäkningen i komplet- teringspropositionen. RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1990/91 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräkning- arna har även utfallet för budgetåret 1989/90 bedömts. Underlag för beräk- ningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av in- komstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels från RRVs taxerings- statistiska undersökning avseende inkomståret 1987. dels från RRVs aktie- bolagsenkät.

I beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut samt propositioner och andra regeringsbeslut som förelåg den 20 mars 1990.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. !. den av RRV utgivna publikationen lnkomstberäkningen våren 1990 lämnas kom- mentarer till förändringar för vissa titlar avseende budgetåret 1990/91. där RRV nu förordar förändringar. För att underlätta jämförelse med progno- serna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i bilaga 1 också beräk- ningsresultaten kalenderårsvis för åren 1989-1991.

RRVs inkomstberäkning från hösten 1989 finns utgiven i en separat pub- likation och kan tillsammans med den av RRV utgivna lnkomstliggaren an- vändas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstbe- räkningen. lnkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vilka in- komster som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller för dessa.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson. revisionsdirektör Georg Danielsson. avdelningsdirektör Matts Karlson, byrådirektör Göran Isberg. byrådirektör Margareta Nöjd. förste revisor Mats Åberg och föredragande. byrådirektör Birgitta Arons- son.

Stockholm den 18 april 1990

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

l Riksdagen 1989/90. I .mml. Nr [50 Bilaga 1.3

Bilaga 1.3

Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisicmsverkets (RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbudge- tens inkomster under budgetåret 1990/91 och den nu gjorda beräkningen av inkomsterna under budgetåret 1989/90 grundas på den ekonomiska politik som har kommit till uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 20 mars 1990 samt därefter på antagandet om oförändrad ekonomisk politik. För- utom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av konjunkturut- vecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära nationalbudge- ten har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den sam- hällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakt med finansde- partementet under det pågående arbetet med den reviderade nationalbudge- ten för år 19.90. På grundval härav har RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:

1989 Förändr. 1990 Förändr. 1991 Förändr. En- jfr. med En- jfr. med En— jfr. med

ligt budget- ligt budget- ligt budget-

RRV prop. RRV prop. RRV prop.

Utbetald lönesumma] 11.1 —0.2 10.1 0.8 3.2 — 1.3 Konsumentprisindex

årsmcdeltall 6.5 0.1 9.8 1.9 6.2 1.9 Privat konsumtion.

löpande priser' 7.1 —0.1 10.2 0.9 7.8 2.3 Privat konsumtion.

volym' 0.8 0.0 0.5 —0,8 1.5 0,3 Bostadslånerånla 11.45 0.0 11,40 —0.55 13.8 1.8 Basbelopp. kr. 27 900 0 2.9 700 0 31 600 400

' Procentucll 1"('.')rändring från föregående år

Sedan budgetpropositionen lagts fram har följande propositioner. rege- ringsbeslut och lagrådsremisser av betydelse för inkomstberäkningarna till- kommit:

Kommunalt huvudmannaskap för lärare. skolledare m.m. (1989/90:41) Regionalpolitik för 1990 (1989/90:76) Skatt på omsättning av vissa värdepapper (1989/90:83)

Vissa näringspolitiska frågor (1989/90:88) Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten (1989/90:96) Budgetpropositionen (1989/902100) Finansiering av kostnader för låneförvaltningcn inom bostadsdeparte-

mentets ansvarsområde. m.m. (1989/90:112)

Vissa ekon(.>misk-politiska åtgärder m.m. (1989/90:114) Lagrådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning m.m.

Lagrådsremissen om mervärdeskatt m.m.

Vidare grundas beräkningarna nu på aktuellare uppgifter för inkomstskat- terna. RRV har även genomfört en enkät bland svenska aktiebolag under

februari månad för att förbättra underlaget för beräkningen av juridiska per- Prop. 1989/90: ] 50 soncrs inktunstskatt. Bilaga 1.3

Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1990/91

Enligt de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster till 414.9 miljarder kr. Det är 7.0 miljarder kr. mer än vad som beräknades i budgetpropositionen.

STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret 1990/ 91

Juridiska personer 7%

Socialavgifter 13% .

Fysiska personer 14%

Mervärdeskatt 80%

Övriga inkomster 18%

Övrig skatt på varor 18%

Totalt 415 miljarder kr.

Utveckling av inkomsterna

Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90 beräknas till 41 l ,1 miljarder kr. vilket är 1.0 miljard kr. mindre än vad som beräknadesi budgetpropositionen. För budgetåret 1990/91 ökar inkomsterna med 7.0 miljarder kr. i förhållande till budgetpropositionen och beräknas därmed uppgå till totalt 414.9 miljarder kr. ! efterföljande tablå redovisas de inkomsttitlar som har de största föränd- ringarna och orsakerna till dessa förändringar för budgetåren 1989/90 och 1990/91 mellan beräkningarna till budgetpropositionen och RRVs nuva- rande beräkning (milj.kr.). 3

[* Riksdagen 1.989/90. ] sum/. Nr [50 Bilaga l..?

wav/90 Förändr. 1990/91 Förändr. Prop-198991):ISO Enligt jfr. med Enligt jfr. med Bilaga 1.3 RRV budget- RRV budget- prop. prop.

Totala inkomster 411 066 —1 022 4l4 881 6 993

Fysiska personer 8—1 868 — 1 729 59 839. — 12 638 Juridiska personer 29 898 1 532 29 123 1 482 Socialavgii'ter 54 517 815 53 290 6 350 Skatt på egendom 21 659 — 5 22 851 — 195 Mervärdeskatt 98 775 575 122 900 7 400 'l'obaksskatt 5 150 50 5 660 560 Skatt pa spritdrycker 6 100 50 6 520 470

Skatt på malt— och läskedrycker 2 350 100 2 810 530

Encrgiskatt 16 500 — 760 17 250 1 030 Särskild skatt för oljeprodukter m.m. 1 303 0 825 — 605 Riksbankens inlevere- rade överskott 7 000 800 6 400 — 200 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken 2 921 121 2 400 800 Återbetalning av lan för bostadsbyggande 3 500 0 6 000 1 500 Ovriga inkomster 76 525 493 79 013 509

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettore- dovisning. dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. [ tabell 1 finns en sammanställning av bruttobeloppen budget- åren 1989/90 och 1990/91. [ RRVs prognosarbete ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter.

Tabell [. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1989/90- 1990/91 (milj. kr.)

lnkomst- lnkomster (brutto) Utgifter (brutto) Inkomster på stats- huvudgrupp budgeten (netto)

1989/90 1990/91 1989/90 1990/91 1989/90 1990/91

1000 Skatter 838 444 900 363 476 480 535 838 361 864 364 524 varav 1100* Skatt på inkomst 355 784 354 997 238 022 263 082 117 762 91 904 1200* Lagstadgade socialavgifter 219 550 236 046 165 033 182 756 54 517 53 290 1400 Skatt på varor och tjänster 241 451 286 478 73 525 90 000 167 926 196 478 2000 Inkomst av sta-

tens verksamhet 38 365 39 182 0 0 38 365 39 182 3000 lnkomster av för-

said egendom 1 236 26 0 0 1 236 26 4000 Aterbetalning uv

lan 6 563 8 806 0 () 6 563 8 806 5000 Kalkylmässiga

inkomster 21 290 21 689 18 251 19 347 3 039 2 342 varav 5200* Statliga

pensionsavgiftcr.

netto 19 059 19 594 18 251 19 347 808 247 Summa 905 896 970 067 494 831 555 185 411 065 414 881

* Otnföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Bilaga 1.3

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningcn finns på in- komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna minska med ().2 '.'-"=(- mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Bruttoutgifterna beräknas öka med 10.5 92:- för budgetåret 1990/91.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav- gifter. 1 den tabellariska bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och olika fonderingar inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukförsäk- ringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 7.5 % mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Motsvarande utveckling för utgifterna är 10.7 %.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 241.5 miljarder kr. för budgetåret 1989/90 och bruttoutgifterna till 73,5 miljarder kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. För budgetåret 1990/91 beräknas bruttoinkomsterna öka med 18.7 % och brut- toutgifterna med 22.4 % jämfört med budgetåret 1989/90.

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas för budgetåret 1989/90 till 84.9 miljarder kr.. vilket är en minskning med 1 700 milj. kr. jämfört med budgetpropositionen.

För budgetåret 1990/91 beräknas fysiska personers inkomstskatt till 59.8 miljarder kr.. vilket är en minskning med 12 638 milj. kr. jämfört med budgetpr(_)positionen.

Lönesumman för 1989 har justerats ned med 0.2 procentenheter jämfört med budgetpropositionen. För inkomståren 1990 och 1991 har lönesumman justerats upp med 0.8 resp. ned med 1,3 procentenheter. Utöver dessa för- ändringar har RRV haft tillgång till nya antaganden vad gäller pensionsutbe- talningar. ränteinkomster. ränteavdrag. beskattade förmåner m.m.

Nedjusteringen för budgetåret 1990/91 beror till största delen på att RRV har tagit hänsyn till lagrådsremissen om reformerad inkomstbeskattning. Förslaget innebär bl a kraftigt sänkta marginalskatter på arbctsinkomster. sänkt skatt på kapitalinkomster och sänkt "skatterabatt” på underskott av kapital. Vidare breddas basen för beräkning av inkomstskatterna. Exempel på större basbreddningar är minskade avdragsmöjligheter för traktamenten. höjda bilförmånsvärden och införande av skatteplikt på måltidssubventio- ner. Den totala skattesänkningen beräknas för inkomståret 1991 till drygt 62 miljarder kr. innan hänsyn tagits till basbreddningarna. En utförligare redo- visning av skattereformen finns i kapitel 11 i publikationen Inkomstberäk- ningen vären 1990.

Inkomsterna på titeln kommer att minska fram to m budgetåret 1992/93. då effekten av skattereformen på utbetalningarna av kommunalskattemedel är Störst. Därefter bör inkomsterna på titeln öka.

Bilaga 1.3

Juridiska personers inkomstskatt

Juridiska personers inkomstskatter beräknas för budgetåret 1989/90 till 29.9 miljarder kr. Det är en minskning med drygt 1.5 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.

För budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna till "39.1 miljarder kr.. vilket är nära 1.5 miljarder kr. mer jämfört med budgetpropositionen.

Den beräknade förändringen budgetåret 1989/90 jämfört med budgetpro- positionen är främst en effekt av att inkomstskatten för inkomståren 1989 och 1990 har justerats ned. Förändringen budgetåret 1990/91 jämfört med budgetpropositionen beror främst på att RRV har tagit hänsyn till lagrådsre- missen om reformerad inkomstbeskattning.

Lagstadgade socialavgifter

Nettot på titeln Lagstadgade socialavgifter beräknas till 54.5 miljarder kr. för budgetåret 1989/90 och till 53.3 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. Detta innebär att nettot stiger för innevarande budgetår med 0.8 miljarder kr. jäm- fört med budgetpropositionen. Orsaken till ökningen av nettot för inneva- rande budgetår är främst att utgifterna för sjukft'.'>rsäkringen har justerats ned med hänsyn till utfallsdata samt att utgifterna för arbetsskadeförsäkringen har blivit lägre än vad som angavs i budgetpropositionen.

Budgetåret 1990/91 stiger nettot på titeln med 6,3 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen. Denna ökning orsakas av att den föreslagna skat- tereformen 1991 medför en basbreddning för uttag av socialavgifter. Det fö- reslås även att en särskild löneskatt införs som skall tas ut med 21.5 % (mot- svarande skattedelen av socialzwgifterna) på förvärvsinkomster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. Denna särskilda löne- skatt beräknas ge 3.7 miljarder kr. för budgetåret 1990/91.

Skatt på egendom

lnkomster av skatt på egendom beräknas till totalt 21 ,7 miljarder kr. för bud- getåret 1989/90 och till 22.8 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. Det är en minskning med 0.2 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsterna av skatt på varor och tjänster beräknas till totalt 167.9 miljarder kr. för budgetåret 1989./90 och till 196.5 miljarder kr. för budgetåret 1990f'9l. För innevarande budgetår har inkomsterna räknats upp med 0.2 miljarder kr. järnft'irt med beräkningen i budgetpropositionen. För budgetåret 199059] har en upprevidering gjorts av inkomsterna med 10.3 miljarder kr.

Den beloppsmässigt största inkomsttiteln under Skatt på varor och tjäns- ter är Mervi'irdeskatt. Inkomsterna av mervärdeskatt har räknats upp med 0,6 miljarder kr. för budgetåret 1989/"90. För budgetåret 1990/91 har inkoms- terna av mervärdeskatt räknats tipp med 7,4 miljarder kr. jämfört med bud- getprt'ipt'isitionen. Ökningen beror främst på de förslag som ligger i lagråds- remissen om mervärdeskatt. Där föreslås en utvidgad och generell beskatt-

Bilaga 1.3

ning av i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster.

På grund av den varma vintern beräknas inkomsterna på titeln F.nergiskatt minska för innevarande budgetår med 0.8 miljarder kr. till 16.5 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. För budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna på energiskatt öka med 1.0 miljard kr. till 17.3 miljar- der kr. Ökningen beror bl. a. på förslaget i lagrådsremissen om införande av koloxidskatt och att titeln Särskild skatt för oljeprodukter flyttas till allmän energiskatt.

I prop. 1989/90: 1 14 om ekontmtisk-politiska åtgärder föreslås att tobaks- skatt och dryekesskatt höjs fr.o.m den 7 maj 1990. De sammanlagda ökade inkomsterna beräknas till 0.2 miljarder kr. för budgetåret 1989/90 och till 1.7 miljarder kr. för budgetåret 1990/91.

Övriga inkomster

Övriga inkomster på statsbudgeten består av huvudgrupperna Inkomster av statens verksamnet. lnkomster av försåld egendom. Återbetalning av lån och Kalkylmässiga inkomster. l budgetpropositionen beräknades dessa in- komster till 48.0 miljard kr. för budgetåret 1989/90 och till 48.7 miljarder kr. för budgetåret 1990/91.

För innevarande budgetår har inkomsterna räknats upp med 1,2 miljard kr. För budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna till 50.4 miljarder kr. vilket är 1.6 miljarder kr. mer än i budgetpropositionen.

Räntor på särskilda räkningar i riksbanken har räknats upp med 0.1 mil- jarder kr. till 2.9 miljarder kr för innevarande budgetår. För budgetåret 1990/91 beräknas inkomsterna öka med 0.8 miljarder kr. till 2.4 miljarder kr. Orsaken till ökningen är de ändrade antagandena om ränteläget under åren 1990 och 1991.

Återbetalning av bostadslån har räknats upp med 1,5 miljarder kr. budget- året 1990/91. Det beror främst på att antalet lösta lån beräknas öka.

Förslag till nya inkomsttitlar

[ lagrådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning m.m. fö- reslås att en särskild löneskatt tas ut med 21.5 % på vissa förvärvsinkomster fr. o. m. den 1 januari 1991.

RRV föreslår därför att en ny titel 1291 Särskild löneskatt upprättas. In- komsterna på titeln beräknas för budgetåret 1990/91 till 3.7 miljarder kr.

Tabell 2 Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning för budgetåren 1989/90 och 1990/91 (tusental kronor) '

lnkomsltilel

1989/90

Enligt budgetpro— positionen

Enligt RRVs beräkning

1000 Skatter:

1100 Skatt pä inkomst: 1110 Fysiska personen inkomstskatt: 1 111 Fysiska personers in— komstskatt 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers in- komstskatt 1130 Ofördelhttra inkomst- ..vkulter: 1 131 ()fördelbara inkomst— skatter 1140 Ovriga inkoms'txkutter: 1141 Kupongskalt 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 1143 Bevillningszwgift 1 144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialav- gifter: 1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgil't. netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Ovriga socialavgifter. netto 1271 lnkomster av arbetsgi- varavgifter till arbetars- kytltlsverkets och ar— betsmiljöinsitutets verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt

1300 Skatt på egendom: 1310 Skutt på frist egendom: 131 1 Skogsvårdsavgifter 1312 Fastighetsskatt 1320 Färmögenhetxskun: 1321 Fysiska personers för- mögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 1330 Ari'sskutt och gåva- skatt.- 1331 Arvsskatt 1332 (_iåvoskatt 1340 Ovrig skatt på egen- dom:

364 083 801 361 863 601 120 943 000 117 762 000

80 597 000 86 597 000 31 430 000 31 430 000 I 100 (100 1 100000 1 816 000 261) 000

3 500 5 000 1 547 500

53 702 000 48 973 000

—5 409 000 12 506 000 1 489 000

—5 966 000

176 000 1 93.3 000

21 664 000 6 408 500 431 000 5 977 500 3 230 500

3 166 000 64 500

1 175 000 900 000 275 000

10 850 000

84 868 000 84 868 000 29 898 000 29 898 000 1 100 ()()(I 1 100000 I 896 000 340 000

3 500 5 000 1 547 500

54 517 000 48 808 000

—4 857 000 12 473 000 1 480 000

—5 468 000

171 000 1 910 000

21 659 000 6 408 500 431 000 5 977 500 3 230 500

3 166 000 64 500

1 175 000 900 000 275 000

10 845 000

Ökning (+) Minskning (_)

—2 220 200 —3 181 000

—1 729 000 —1 729 000 —1 532 000 —1 532 000 ()

0

80 000

80 000

0

0 0

815 000 165 000

552 000 —-33 000 —9 000

498 000

—5 000 —23 000

—5 000 0 0 0 0

0 0 0 0 0

—5 000

1 990/91

Enligt budgetpro— positionen

Enligt RRVs beräkning

359 164 701 364 523 90] 102 970 900 91 904 900

72 477 000 72 477 000 27 ()41 000 27 641 000

1 100 000

1 100000 I 752 900 270 000

10 000 5 000 1 467 900

46 940 000 45 137 000

—7 743 000 13 203 000 1 587 000

—7 494 000

211 000 2 039 000 0

23 046 000 6 490 000 440 000 6 050 000 3 641 000

3 571 000 70 000

1 240 000 950 000 290 000

11 675 000

59 839 000 59 839 000 29 123 000 29 123 000

1 100 000

1 l00 000 1 842 900 360 000

10 000 5 000 1 467 900

53 290 000 45 864 000

—6 649 000 13 415 000 1 588 000

—6 915 000

214 000 2 073 000 3 700 000

22 851 000 6 490 000 440 000 6 050 000 3 641 000

3 571 000 70 000

I 240 000 950 000 2.90 000

1 1 480 000

Ökning (+) Minskning (_)

5 359 200 11 066 000

—-12 638 000 — 12 638 000 1 482 000

1 482 000

() 90 000 90 000

0 0 0

6 350 000 727 000

1 094 000 212 000 1 000

579 000

3 000 34 000 3 700 000

— 195 000

COQ O O QGOQ

195 000

1989/90 1990/91 lnkomsttitel Enligt Enligt Ökning (+) Enligt Enligt Ökning (+) budgetpro- RRVs Minskning budgetpro— RRVs Minskning positionen beräkning (—) positionen beräkning (—) 1341 Stämpelskatt 5 450 000 5 415 000 —35 000 5 975 000 5 880 000 —95 000 1342 Skatt på värdepapper 5 400 000 5 430 000 30 000 5 700 000 5 600 000 — 100 000 1400 Skatt på varor och tjänster: 167 774 801 167 925 601 150 800 186 207 801 196 478 001 10 270 200 1410 Allmän/tu fömäljningr- sku/ter: 98 200 000 98 775 000 5 75 000 115 500 000 122 900 000 7 400 000 1411 Mervärdeskatt 1420. 1430 Sk att på specifika

varar:

1421 Bensinskatt 1422 Särskilda varuskatter 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 14'24 Tobaksskatt 1425 Skatt på spritdrycker 1426 Skatt på vin 1427 Skatt på malt- och läskedrycker 1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på sva- velhaltigt bränsle 1431 Särskild skatt för olje- produkter m.m. 1432 Kassettskatt 1433 Skatt på videobands- pelare 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1435 Särskild skatt mot för- syrning 1440 Överskott t'idj'ÖrSälj- ning av varor med statt- metropol: 1441 AB Vin- & Spritcent- ralens inlevererade överskott 1442 Systembolaget AB:s inlevereradeöver- skott 1450 Skatt på tjänster: 1451 Reseskatt 1452 Skatt på annonser och reklam 1453 Totalisalorskatt 1454 Skatt på spel 1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 1462 Kilometerskatt

1470. Skutt på import: 1471 'l-jullmedel

1480 Ovriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster

1482 'l'illl'ållig regional inve— steringsskatt

98 200 000

56 706 801 17 200 000 1 103-000

2 283 000 5 100 000 6 050 000 2 600 000

2 250 000 17 260 000

1

1 303 000 189 000

236 800 1 036 000

96 000 260 000

1 00 000

160 000 2 078 000 435 000

1 000 000 565 000

78 000 7 250 000 3 950 000 3 300 000 3 035 000 3 035 000

245 000 45 000

200 000

98 775 000

56 230 601 17 200 000 1 103 000

2 377 000 _ 5 150000 6 100 000 2 615 000

2 350 000 16 500 000

1

1 303 000 183 600

"237 000 1 036 000 76 000

260 000 100 000

160 000 2 080 000 435 000

1 000 000 565 000 80 000 7 250 000 3 950 000 3 300 000 3 035 000 3 035 000

295 000 45 000

250 (100

575 000 .115 500 000 122 900 000

—476 201) 0 0

94 000 50 000 50 000 15 000

100 000 —760 000

0

0 —5 400

200 ( )

—20 000

0

()

0 2 000 0

0 0 2 000 0 0 0 () (1

50 000 0

50 000

57 376 801 18 700 000 1 154 000

2 297 000 5 100 000 6 050 000 2 630 000

2 280 000 16 220 000

1

1 430 000 200 000

25 1 800 962 000

102 000 260 000 100 000

160 000 2 191 000 444 000

1 092 000 575 000 80 000 7 435 000 4 035 000 3 400 000 3 300 000 3 300 000

1 45 000 45 000

100 000

59 64.9 001 18 900 000 1 144 000

2 297 000 5 660 000 6 520 000 2 780 000

2 810 000 17 250 000

825 000 206 000

252 000 962 000 43 000

260 000

100 000

160 000 2 194 000 444 000

1 095 000 575 000 80 000 7 525 000 4 035 000 3 490000 3 300 000 3 300 000

650 000 300 000

350 000

7 400 000

2 272 200 200 000 10 000

0 560 000 470 000 150 000

530 000 1 030 000

—605 000 6 000

200 0 —59 000

0 3 000 0

3 000 0 0 90 000 0 90 000 0 0

505 000 255 000

250 000 9

1989/90 Inkomsttitel Enligt Enligt Okning (+) budgetpro- RRVs Minskning positionen beräkning (—) 2000 lnkomster av statens verksamhet: 37 603 071 38 364 833 761 762 2100 Rörelseöverskott: 10 811 764 11 286 319 474 555 2110 A_lfårsverkens inlevere- rade överskott: 2 037 252 I 741 852 —295 400 21 1 1 Postverkets inlevere- rade överskott 46 751) 46 750 0 2112 Televerkets inlevere- rade överskott 199 702 199 702 0 2113 Statens järnvägars in- levererade överskott 0 0 0 2114 Luftfartsverkets inle— vererade överskott 325 000 110 100 —214 900 2115 Affärsverket l—"FV:s in— levererade överskott 115 500 109 900 —5 600 2116 Statens Vattenfalls- verks inlevererade ut- delning 500 000 500 000 0 2117 Domänverkets inleve- rerade överskott 219 000 145 000 —74 000 2118 Sjöfartsverkets inleve- rerade överskott 47 900 47 900 0 21 19 Statens vattenfalls- verks inleverans av mot- svarighet till statlig skatt 583 400 582 500 —900 2120 ( ')vriga myndigheters inlevererade Överskott: 144 760 142 26 —1 834 2121 Vägverkets inlevere— rade överskott 44 000 42 166 —1 834 2123 lnlevererat överskott av uthyrning av ADB- utrustning 100 760 100 760 0 2124 lnlevcrerat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet 0 0 0 2130 Riksbankens inlevere- rade Överskott: 6 200 000 7 000 000 800 000 2131 Riksbankens inlevere— rade överskott 6 200 000 7 000 000 800 000 2150 (_)verskt')tt från spel verksamhet: 2 429 752 2 401 541 —28 211 2151 Tipsmedel 1 376000 1 368 647 —7 353 2152 Lotterimedel 1 053 752 1 032 894 —20 858 2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning: 1 446 894 1 446 894 0 2210 Överskott av fastighets- _/li_firvalting: [ 446 8.94 1 446 894 0 221 1 Överskott av kriminal— vårdsstyrelsens fastig- hetsförvaltning 0 0 0 2214 Överskott av bygg— nadsstyrelsensverksam- liet 1 446 894 1 446 894 0

1990191

Enligt budgetpro- positionen

38 306 300 11 808 175

2 541 940 46 240 198 000

0

345 000

97 200

750 000 192 000 46 900

866 600 145 235

0

145 235

0

6 600 000 6 600 000 2 521 000 1 457 000 1 064 000 690 827 690 827

690 827

Enligt Ökning (+) RRVs Minskning beräkning (—)

39 182 312 876 012 11889 715 81540 2 706 648 164 708 47 190 950 202 092 4 092

0 U

508 000 163 000 97 200 0 750 000 0 188 000 —4 000 47 500 600 866 666 66 286 967 141 732 0 0

149 237 4 002 137 730 137 730

6 400 000 __700 000 6 400 000 —200 000 2 496 100 —24 900 1 454 000 —3 000 1 042 100 —21 900 626 827 —64 000 626 827 —64 000

0 0

626 827 —64 000

"10

lnkomsttitel

2215 Överskott av general- 1ullstyre1sens fastig- hetsförvaltning

2300 Ränteinkomster: 2310. 2320 Räntor på nä- ringslån: 2311 Räntor på lokalise- ringslån 2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfartcn 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 2322 Räntor på övriga nä- ringslån.Kammarkol- legiet 2323 Räntor på övriga nä- ringslån. Lantbruksstyrelsen 2324 Räntor på televerkets statslän 2325 Räntor på postverkets statslån 2326 Räntor pa affärverkets FFV:s statslan 2327 Räntor på statens vat- tenfallsverks statslån 2330 Räntor på bostadslån: 2331 Ränteinkomster på cg- nahemslån 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförst'irjning för mindre bemedlade barnrika familjer 2334 Räntor på övriga bo- stadslån. Bostadsstyrelsen 2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universi- tetsstudier och garanti— lan för studerande 2342 Ränteinkomster på all— männa studielån 2350 Räntor på energispar- län:

1 989190

Enligt budgetpro- positionen

0 15 313 015

3 030 070 130 000 60

8 960

159

19

7 000

210 907

2 480 250 436 46 240

36 660

2 337 114 6 951 180

0 6 950 000

180

1 000 22 180

180 22 000 340 000

Enligt RRVs beräkning

0 15 511 292

3 047 347 135 000 60

8 960

159

19

6000 35

210 907

2 480 250 436 46 240 36 660

2 350 391 6 951 180

0 6950000

180

1 000 22 180

180 22 000 340 000

Ökning (+) Minskning (—)

0 198 277

17277 5 000 0 0

13 27

OOQQOOOO

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.3 1990/91 Enligt Enligt Ökning (+) budgetpro- RRVs Minskning positionen beräkning (—) O 0 0 13 713 829 14 568 625 854 796 2 859 632 2 904 428 44 796 120 000 140 000 20 000 40 40 0 9 038 9 038 0 148 148 0 10 10 0 6 000 5 000 —1 000 35 35 0 203 063 203 063 0 2 530 2 530 0 250 436 257 340 6 904 46 240 47 510 1 270 16 540 17 000 460 2 205 552 2 222 714 17 162 6 551 180 6 551 180 0 0 0 0 6 550 000 6 550 000 0 180 180 0 1 000 1 000 0 20 670 20 670 0 170 170 0 20 500 20 500 0 330 000 330 000 0

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.3

lnkomsttitel

2351 Räntor pä energispar- län 2360 Räntor på medel av-

. . satta till pensioner

2361 Räntor på "medel-av- . satta till folkpensione- ring ' 23 70 Räntor på beredskaps- Iugring: ' 2371 Räntor på beredskaps— lagriug oeh förrådsan- läggningar 2380.239() Ovrigt: räntein-

ktnnster:

2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utri- kesförvaltningen m m 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2384 Ränteinkomster på lån för kommunala mark— förvärv 2385 Ränteinkomster på län för studentkårlokaler . 2386 Ränteinkomster på lån” för allmänna samlings- lokaler 2389 Ränteinkomster på län för inventarier i vissa specialbostäder 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jord- brukets rationalisering

2392 Räntor pa intressemc— ' del "2394 "Övriga ränteinkomster "2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken 2396 Ränteinkomster på det av h_vggnadsstyrelsen l't'irvaltade kapitalet -

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster ut' .nu/ens aktier: 2411 lnkomster av statens akner

2500 Olfentligrättsliga av-

' gifter:

2511 Expeditionsavgifter 2522 Avgifter för gransk- ning av filmer och vi- deogram

Enligt budgetpro-

340 000

7 000 .

7 000

534 761

534 761

4 427 824

400

0

100

15 000

124

900

10 300 80 000

2 800 000

1 521 000 709 114

709 [14

709 114

7 118 025 632 494

4 700

Enligt RRVs beräkning

340 000

7 000

7 000

594 761

594 761

4 548. 824

0 400

0 100

15 000 124

900

10 300

1990/91

Ökning(+l) Enligt Minskning budgetpro- RRVs

(—')

80 000 '

2 921 000

1 521 000 709 114

709114

709 114

7 206 957 622 184

5 200

0 60 000

60 000 121 000

0

0

0

0 0

121 000

0

88 932 —10 310

500

positionen

330 000 6 000

6 000 613 123

() 100

15 000

124

800

10 000 70 000

1 600 000

1 637000 712 584

712 584 712 584

9 228 072 643 016

5 000

Enligt

beräkning

330 000

' 6 000

6 000 623 123

623 123

4 133 224

() 200

0 1 00

15 000 124

10 000 70 ()00

2 400 000

1 637 000 712 584

712 584 712 584

9 163 591 627 706

5 200

Ökning ( +) Minskning positionen (_)

0 10 000

10 000

800 000

()

()

800 000

—64 481 —15 310

1989/91 ) 1990/91

Inkomsttitel Enligt Enligt Ökning (+) Enligt Enligt Ökning (+) budgetpro- RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning positionen beräkning (—) positionen beräkning (—-)

2523 Avgifter för särskild

prövning och fyllnads—

prövning inom skolvä- sendet 1 520 1 520 (1 1 5.40 1 540 - 0 2527 Avgifter för statskon-

troll av krigsmateriel- tillverkningen 1 1 0 1 1 0 2528 Avgifter vid bergssta— .

ten 2 330 "2 500 170 2 131) 2 100 ——30 2529 Avgifter vid patent-

och registreringsväsendet 7 540 7 541.) 0 7 205 7 205 . 0

2531 Avgifter för registre—

ring i förenings m fl re- ' gister 32 822 32 822 0 34 377 34 377 0 2532 Utsökningsavgifter 106 590 120 000 13 410 106 590 120 000 13 410 2534 Vissa avgifter för regi—

strering av körkort och motorfordon 177 000 173 000 —4 000 185 025 183 025 —2 000 2535 Avgifter för statliga ga-

rantier 129 168 137 690 8 522 123 188 24 287 —98 901 2536 Lotteriavgifter 2 105 1 505 —600 2 100 1 500 —600 2537 Miljöskyddsavgift 22 150 104 300 82 150 18 550 100700 82 150 2538 Miljöavgift på be—

kämpningsmedel oeh

handelsgödsel 174 100 172 100 ——21_)00 174 100 172 100 —'2 000 25.39 Tiiktavgil't 15 600 16 600 1 000 16 600 16 600 0 2541 Avgifter vid tullverket 117 610 122 700 5 090 118 400 125 000 6 600 2542 Patientavgifter vid

tandli'tkarutbildningen 6 600 6 600 0 5 100 5 100 0 2543 Skatteutjämningsavgil't 5 653 000 5 648 000 —5 000 7 746 000 7 698 000 ' —48 000 2544 Avgifter i ärenden om

lokala kabelsändningar 16 574 16 574 0 22 334 22 334 0 2545 Närradioavgifter 3 900 3 900 0 4 095 4 095 0 2546 Avgifter vid registre— '

ring av fritidsbåtar 8 500 8 500 0 9 000 9 000 0 2547 Avgifter för statens te-

Ienämnds verksamhet 3 721 3 721 0 3 721 3 721 0 2600 Försäljningsinkomster: 1 236 289 1 227 190 —9 099 1 176 289 1 167 190 —9 099 2611 lnkomster vid krimin-

lavården 170 000 170 000 () 175 000 175 000 0 2612 lnkomster vid statens

rättskemiska laborato- rium 10 885 10 885 0 10 885 10 885 0 2619 lnkomster vid riks-

antikvarieämbetet 300 300 0 300 300 U 2624 lnkomster av uppbörd

av .

l'elparkeringsavgifter 90 104 81 005 ——9 099 90 104 81 005 —9 099 2625 Utförsäljning av be- .

redskapslager 180 000 180 000 0 140 000 140 000 0 2626 lnkomster vid banver— _

ket 785 000 785 000 0 760 000 760 000 0

1.3

Prop. 1989/90:15() Bilaga 1 .3

Inkomsttitel

[989.190

Enligt budgetpro- positionen

Enligt RRVs beräkning

2700 Böter m m : 2711 Restavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 lnkomster av försåld egendom:

3100 lnkomster av försålda byggnader och maski- ner: 3110 Affärsverkens inkoms- ter av försäldtt fastig- heter och maskiner: 3113 Statens järnvägars in- komster av försålda fas- tigheter och maskiner 3115 Affärsverket FFV:s in- komster av försälda fas- tigheter och maskiner

3120 Statliga myndigheters inkomster av jörråltla byggnader och maski- ner: 3121 Kriminalvårdsstvrelse nsinkomster av försalda byggnader och maski— ner 3122 Vägverkets inkomster av försalda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkoms— ter av försålda datorer m rn 3125 Byggnadsstyrelsens in- komster av försälda byggnader 3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning 3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 lnkomster av statens gruvegendom 3312 Ovriga inkomster av försåld egendom 4000 Återbetalning av län: 4100 Återbetalning av nä- ringslån:

697 970 427 869 270 100

1

270 000

270 000

1 135 400

4 900

0

(')

4 900

300

1 600

()

3 000

3 500

3 500

1 127 000

22 000 1 105 000 6 182 340

316 922

707 067 436 650 270 400

17

270 000

270 000

1 235 500

7 000

0

()

7 000

300

3 701)

0

3 000

3 500

3 500

1 225 000

22 ()()0 1 203 000 6 563 340

686 922

Ökning (+) Minskning (_)

9 097 8 781 300 16

()

()

100 100

2 100

()

()

2 100

()

2 100

98 000 ()

98 000 381 000

370 000

1990/91

Enligt budgetpro- positionen

706 524 436 423 270 100

1

270 000

270 000

26 300

3 300

()

3 300

300

3000

1 000

1 000

22 000 22 ()00

0

7 307 154

287 354

Enligt RRVs beräkning

723 780 445 363 278 400

330 000 330 000

26 300

3 300

3 300

()

3 000

1 000 1 000

22 000 22 000

8 806 324

273 124

Ökning (+) Minskning (_) 17 256 8 940

8 300 16

60 000 60 000

()

()

()

0 ()

0 1 499 170

—14 230

Inkomsttitel

4110 .»lterbe/alning av indu- .vyilån: 4111 Aterbetalning av loka- linseringslan 4120 .»1terln'talning av jord- bruks/ån: 4122 Återbetalning av sta- tens avdikningslån 4123 Aterbetalning av lån till fiskerinäringen 4130 .»1terbetalning av övriga tåäringslån: Återbetalning av vat- tlenkraftslän Återbetalning av luft— f_artslån Återbetalning av sta- tens lan till den mindre skeppsfarten Återbetalning av snkogsväglan Aterbetalning av öv- riga näringslän. Kam— markollegiet 4137 Aterbetalning av öv- riga näringslån. Lantbruksstyrelsen 4138 Återbetalning av tidi- gare infriade statliga ga- rantier

4200 Återbetalning av bo- stadslån rn m : 4211 Återbetalning av lån till egnahem 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4213 Aterbetalning av lån för bostadsförsörj- ningen för mindre be— medlade barnrika famil— isf 4214 Aterbetalning av öv- riga bostadslän. Bo- stadsstyrclsen 4300 Återbetalning av stu- qielån: 4311 Aterbetalning av sta- tens lan för universi- tgtsstudier 4312 Återbetalning av all— tnänna studielån 4313 Återbetalning av stu- diemedel 4131 4132 4133 4135 4136

1989/"90 Enligt budgetpro- positionen 120 000 120 000 37 653 15 37 638 15.9 269 265

197

25 000

57

l 10 000

1 750

22 000

3 501 300 0

3 500 000

800

500 1 919 160 160

7 ()()0

1 912 000

Enligt RRVs beräkning 182 (!(/0 182 ()()0 37 653 15 37 638 467 269 265

197

25 000

57

340 000

1 750

100 000

3 501 300 0

3 500 000

800

500 1 919 160 160

7 000

l 9 12 000

Ökning (+) Minskning (_)

2 (100

62 ()00

0

()

(J

308 000

0

()

()

230 ()00

78 000

()

0

()

0

Prop. 1989/90:15() Bilaga 1.3

1990/91

Enligt Enligt Ökning (+) budgetpro— RRVs Minskning positionen beräkning (—)

110 (100 90 000 —20 000

110 000 90 000 —20 000

38 771 38 771 0

5 5 0

38 766 38 766 0

138 583 144 353 5 770

276 276 0

() 0 0

20 000 20 000 0

57 57 0

105 000 105 000 0

1 750 1 750 0

11 500 17 270 5 770

4 501 300 6 001 300 1 500 000

() 0 0

4 500 000 6 000 000 1 500 000

800 800 0

500 500 ()

2 080 650 2 094 050 13 400

150 150 0

5 500 5 500 0

2 075 000 2 088 400 13 400

Inkomsttitel

4400 Återbetalning av ener- gisparlån: 4411 Återbetalning av ener- gisparlån 4500 Återbetalning av öv- rbiga lån: 4511 Återbetalning av lån till personal inom utri- kesl'örvaltningen m m 4513 Återbetalning av [än för komtnunala mark— förvärv 4514 Återbetalning av län för studentkärlokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna sam- lingslokalcr 4516 Återbetalning av ut- givna startlan och bi- drag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av sta— tens bosättningslz'm 4521 Återbetalning av län för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styr- kor 4526 Återbetalning av öv- riga län

5000 Kalkylmässiga inkoms- ter:

5100 Avskrivningar och amorteringar: 5110 Affärsverkens avskriv- ningar och amorte- ringar: Statens järnvägars av- skrivningar 5115 Affärsverket FFVs amorteringar Statens vattenfalls- verks amorteringar Avskrivningar på _I'as- tigheter.- Avskrivningar på fas- tigheter Upptlragsntvnzligheters kamp/emen!/tormutler: Uppdragsmyndigheter sm 11 komplement- kostnader

1989./"90 Enligt budgetpro- positionen 300 000

300 ()( )()

144 958

(_)

150

6 (')(')( )

l 1 500 0

1 300

1 000

75 ( )00

50 000 3 082 967

2 233 788

835 ()()(1

() 100 000 735 000 366 000 366 ( 101 |

I 35 000

135 000

Enligt

RRVs

beräkning 300 000

300 000

155 958

()

150

6 (')0(')

l l 5( )() 6 000

1 300

1 000

75 ()()(1

55 000 3 038 680

2181501

835 000

0 100 001) 735 000 366 000 366 (100

135 000

135 000

won/91

Ökning (+) Enligt Enligt Ökning (+) Minskning budgetpro- RRVs Minskning (_ ) positionen beräkning ( —)

0 300 000 300 000 0

0 300 000 300 000 0

11 000 137 850 137 850 0

() () 0 0

() () O ()

0 150 150 0

() 6 000 6 000 0

() 10 000 10 000 ()

6 000 (l 0 0

() 700 700 0

() 1 000 1 000 0

0 75 000 75 000 0

5 000 45 ()()0 45 000 0

—44 287 3 083 477 2 342 477 —741 000

—52 287 2 046 298 2 046 298 0

0 1 085 000 1 085 000 0

0 0 0 0

0 50 000 50 000 - 0

() 1 035 000 1 ()35 ()()0 0

I) 393 000 393 000 0

0 393 000 393 000 (')

() [30 ()()t) [30 000 0

0 130 000 130 000 0

1989/90 1990/91 inkomsttitel Enligt Enligt Ökning (+) Enligt Enligt Ökning (+) budgetpro- RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning positionen beräkning (— ) positionen beräkning (— ) 5140 Övriga avskrivningar: 897 788 845 501 —52 287 438 298 438 298 0 5141 Vägverkets avskriv- ningar 526 587 474 300 —52 287 0 () () 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 317 740 317 740 () 393 265 393 265 0 5144 Avskrivningar på för- rådsanläggningar för civilt totalförsvar 53 461 53 461 () 45 ()33 45 033 0 5200 Statliga pensionsavgif- ter, netto: 800 000 808 000 8 000 988 000 247 000 —-741 000 5211 Statliga pensionsavgif- ter. netto 800 000 808 000 8 000 988 000 247 (100 —741 (')00 5300 Statliga avgifter: 49 179 49 179 0 49 179 49 179 0 5311 Avgifter för ft.")retags- hälsovård 49 179 49 179 0 49 "179 49 179 () SUMMA INKOMSTER 412 087 579 411 065 954 —1 021 625 407 887 932 414 881 314 6 993 382

Bilaga 1.4

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, m.m., budgetåret 1990/91

Bilaga 1.4

"Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, m.m.

Inledning 1 regeringens proposition 1989/91): 100 med förslag till statsbudget för budget- året 199019] upptogs under utgiftsanslaget XVI. Räntor på statsskulden, m.m. ett — efter samråd med riksgäldskontoret preliminärt beräknat be- lopp på 56 ()()O ()()0 000 kr. lfinansdepartementets anmälan till budgetpropo- sitionen 1990 angående Räntor pä statsskulden, m.m. (bilaga 18) erinrades om att under senare är förslaget i budgetpropositionerna reviderats i kom- pletteringspropositionerna och att avsikten därför var att återkomma till riksdagen i kompletteringspropositionen med förslag till beräkning av anslag för statsskuldräntorna avseende budgetåret 1990/91.

Riksgäldskontoret har överlämnat förslag till Räntor på statsskulden, m.m. budgetäret 1990/91. Samtidigt lämnas en beskrivning som syftar till att belysa statsskuldens kostnader under några år bakåt i tiden samt en förnyad beräkning av statsskuldens räntekostnader m.m. för innevarande budgetår.

Statsskuldens kostnader 1985/86 — 1988/89

I takt med att statsskulden sett över en period från mitten av 1970-talet ökat kraftigt har utgifterna för densamma stigit. Från att ha uppgått till ca 8 % av de totala statsutgifterna budgetåret 1979/80 ökade andelen för Räntor på statsskulden. m.m. till som högst ca 23 % budgetåret 1984/85. Fr.o.m. 1983/84 avtog statsskuldens årliga ökningstakt mer och mer och under de se- naste budgetåren har statsskulden minskat. Den tidigare snabba ökningstak- ten för ränteutgifterna har därmed avstannat. Sett som andel av de totala statsutgifterna har ränteanslaget sjunkit till 15 % budgetåret 1988/89.

Den ojämförligt största utgiftsposten på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. utgörs av ränteutgifterna. En annan stor post har varit realiserade va- lutadifferenser. Förutom ränteutgifter och realiserade valutadifferenser har på nämnda anslag också förts utgifter för provisioner och avgifter m.m. Vi- dare redovisas även vissa inkomster. främst ränteinkomster från riksgälds- kontorets utlåningsverksamhet. En del utgifter för statsskulden och dess hantering finansieras genom andra anslag på statsbudgeten. bl.a. riksgälds- kontorets förvaltningskostnader och vissa emissionskostnader. På grund av förändrad anslagsstruktur kommer inte heller provisioner att fr.o.m. budget- året 1989/90 redovisas på anslaget Räntor pä statsskulden. m.m. utan i stället under VIIze huvudtiteln: Kostnader för upplåning och låneförvaltning.

Tabell 1. Räntor på statsskulden. m.m. Miljarder kronor

Budgetår 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 Räntor på lan i svenska kronor 45,7 49.0 51.4 48.8 45.1 Räntor på län i utländsk valuta 14,0 12.5 10.0 9.8 8.3 Valutadiffcrenscr (netto) 14.5 4.2 1.6 —5.1) —().3 Erovisioner 1.1 1.2 0.8 (.).7 0,6 Ovrigt (inkomsträntor m.m.) —0.1 —(),4 0.0 —0.9 —().5 Summa 75.2 66.5 63.8 53,4 53,2

1 Riksdagen 1989/90. ! saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1989/901150

Bilaga 1.4

Utvecklingen under de senare budgetåren har inneburit att utgifterna för statsskulden minskat. både vad gäller räntebetalningar och redovisade valu- tadifferenser. De totala utgifterna för räntor m.m. på statsskulden uppgick budgetåret 1988/89 till 53.2 miljarder kronor. i stort sett samma belopp som 1987/88. De ojämförligt största utgiftsposterna är räntebetalningarna. Dessa minskade under 1988/89-med 5,2 miljarder kronor till 53.4 miljarder kronor, varav ränteutgifterna för län i svenska kronor svarade för 45.1 miljarder kro- nor. en minskning med 3.7 miljarder. Vid denna jämförelse bör dock upp- märksammas att för budgetåret 1988/89 medförde en bokföringsteknisk om- läggning av redovisningen av statsskuldväxelräntor en engångseffekt av minskade ränteutgifter för statsbudgeten på 6.9 miljarder kronor.

Minskningen av utgifterna för statsskulden har i hög grad berott på ut- vecklingen av realiserade valutadifferenser. För 1987/88 redovisades en valu- tavinst (netto) till ett belopp av 5.0 miljarder kronor i motsats till tidigare budgetår då vissa är stora valutaförluster uppkommit. För 1988/89 redovisas en valutavinst på 0.3 miljarder kronor. '

Riintckastmut'er m.m. I 989/90 och I 990/91

Anslaget Räntor på statsskulden. m.m. har i statsbudgeten för budgetåret 1989/90 upptagits till 58,0 miljarder kronor och i budgetpropositionen 1990 har för budgetåret 1990/91 upptagits ett beräknat belopp av 56.0 miljarder kronor. 1 tabell 2 redovisas i statsbudgeten" för 1989/90 upptaget belopp och en nu reviderad beräkning samt förslag avseende budgetåret 1990/91.

Tabell 2. Beräknade räntor på statsskulden, m.m. 'l'uscntal kr. Enligt stats- Reviderad budgeten beräkning Förslag 1989/90 1989/90 1990/91 Utgifter Räntor på län i svenska kronor 50 800 000 53 515 000 55 000 000 Räntor på lån i utländsk valuta 8 201) 000 8 601) 000 7 500 000 Valutaförluster [ 400 000 2 900000 700 000 Underkurs vid emissioner . (kapitalralmtter) 1 401) 000 1 Kursförluster 1 310 000 1 Summa utgifter 60 400 002 65 725 000 63 200 002 lnkomster Räntor på län i svenska kronor 1 400 000 1 500 000 2 600 ()()0 Räntor på lån i utländsk valuta 150 000 200 000 340 000 Yalutavinster 800 000 1 000 000 200 000 Overkurs vid emission (uppgäld) 1 20 000 1 Kursvinslcr . 1 160 000 1 Preskriberade obligationer kuponger och vinster 49 999 44 999 59 999 Aktieutdelning i PMC 1 1 1 Summa inkomster 2 400 002 2 925 000 3 200 002

Summa nettoutgifter 58 000 000 62 800 000 60 000 000

Prop. 1989/902150

lx)

Bilaga 1.4

Budgetåret 1989/90

En förnyad beräkning av Räntor på statsskulden. m.m. visar att utgifterna för innevarande budgetår blir väsentligt större än vad som angetts i statsbud- geten. 62.8 miljarder kronor mot i statsbudgeten 58.0 miljarder kronor. Rän- torna på lån i svenska kronor beräknas öka med netto 2.6 miljarder kronor främst till följd av räntehöjningar under slutet av 1989 och början av 1990 på sammanlagt ca 2—3 procentenheter. Räntorna för lån i utländsk valuta beräknas öka (netto) med 0.3 miljarder kronor. Realiseradc valutadifferen- ser (netto) beräknas nu resultera i valutaförlust på "1.9 miljarder kronor mot statsbudgetens beräknade 0.6 miljarder kronor.

Budgetåret 1990/91

1 1990 års budgetproposition har anslaget Räntor på statsskulden. m.m. upp- tagits med ett beräknat belopp på 56,0 miljarder kronor. Medel för riksgälds- kontoret att anvisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1990/91 beräknas nu till 60 miljarder kronor. Specifikation av beräkningarna framgår av tabell 2.

Som beräkningsteknisk förutsättning för räntekalkyleringen ligger ett an- taget nettoupplåningsbehov för budgetåret 1990/91 på ca 12 miljarder kro- nor. Statens refinansieringsbehov på den inhemska marknaden beräknas till ca 150 miljarder kronor. varav räntelöpande obligationslån 8.7 miljarder kronor. riksobligationslän 11.2 miljarder kronor, premielån 4,3 miljarder kronor. sparobligationslån 15.8 miljarder kronor. Statsskuldväxlar ca 108 miljarder kronor. Kalkyleringen av räntor har skett utifrån räntenivån i mit- ten av mars 1990.

Ränteutgifterna för den inhemska upplåningen beräknas öka med 1.5 mil- jarder kronor jämfört med innevarande budgetår. Riksgäldskontorets ränte- inkomster på grund av kreditgivning till affärsverk m.fl. beräknas under budgetåret 1990/91 uppgå till 2.6 miljarder kronor. vilket är 1,1 miljarder mer än för innevarande budgetår.

Ränteutgifterna för lån i utländsk valuta beräknas mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 minska med 1.1 miljarder kronor beroende främst på att valutaskulden minskat. Uppköp av i utlandet emitterade obligationer be- räknas ge inkomsträntor på 340 miljoner kronor. Under 1990/91 beräknas realiserade valutadifferenser resultera i en valutaförlust (netto) på 0.5 mil- jarder kronor.

Känslig/tetsa"alys

Statsskuldräntornas storlek är självfallet i hög grad beroende av räntenivån. Uppläningens inriktning på olika läneinstrument är också av betydelse. Kal- kyleringen av räntorna avseende såväl budgetåret 1989/90 som budgetåret 1990/91 har skett utifrån räntenivån i mitten av mars 1990.

För att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att något närmare redovisa effekterna av ändrade antaganden om räntenivå m.m. En förändring i räntenivån slår givetvis inte omedelbart igenom på hela statsskulden utan endast på låneformer med rörlig ränta och på nyupp-

L,.)

Bilaga 1.4

låningen. Efter hand får den effekt på upplåning som sker för att omsätta förfallande lån med bunden ränta.

En förändring av räntenivån med en procentenhet från 1 juli 1990 skulle för inhemska lån betyda en förändring i ränteutgifterna för budgetåret 1990/91 under i övrigt oförändrade förhållanden vad gäller upplåningens storlek och dess inriktning på olika låneinstrument med ett belopp i stor- leksordningen 0.9 miljarder kronor. På litet sikt blir effekten givetvis större. Exempelvis innebär en procentenhets förändrad räntenivå för bruttoupplå- ningen 1990/91 att de inhemska ränteutgifterna förändras med totalt 2.2 mil- jarder kronor. Den största delen härav. 1.3 miljarder kronor. påverkar dock först budgetåret 1991/92.

Vad beträffar räntor för de utländska länen skulle en ränteförändring med en procentenhet från 1 juli 1990 leda till att ränteutgifterna, under i övrigt oförändrade förhållanden. förändras med 0.2 miljarder kronor för budget- året l990/91. Valutakursernas utveckling har betydelse både för ränteutgif- ter och för realiserade valutaförluster och valutavinster. En förändring av t.ex. dollarkursen med 10 öre från beräkningsantagandet om 6.125 kronor per dollar påverkar ränteutgifterna med ca 40 miljoner kronor och valutare- sultatet med ca 20 miljoner kronor för budgetåret 1990/91.

gotab Stockholm 1990

Bilaga 1.5

Reviderat förslag till

statsbudget för budgetåret 1990/ 91

Bilaga 1.5

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1990/91

lnkomster Budget- Senare Summa propositionen ändringar 1000-tal kr 1000—tal kr. 1000-tal kr. Skatter 359 "164 701 + 14 883 200 374047 901 Inkomst av statens verksamhet 38 306 300 + 876012 39 182312 1pkomster av försåld egendom 26 300 — 26300 Återbetalning av län 7 307 154 + 1499170 8806 324 Kalkylmässiga inkomster 3 083 477 - 741 000 2342 477 Summa 407 887 932 + 16 517 382 424 405 314 Underskott 521 419 424 926 733

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1990/91 Prop. 1989/90:150

Bilaga 1.5

Utgifter

Budget- Senare Summa propositionen ändringar 1000-tal kr 1000-tal kr. 1000-tal kr. Utgiftsanslag Kungliga hov- och slottsstatcrna 47 816 -— 47 816 Justitiedcpartementet 5 804 202 + 3 580 5 807 782 Utrikesdepartementct 14 997 806 + '4 000 15 ()()1 806 Försvarsdepartementet 35 453 526 -— 35 453 526 Socialdcpartementet 113 858 410 + 2 631 863 116 490 273 Kommunikationsdepartementet 16 121 722 + 6 229 813 22 351 535 Finansdepartementet 26 289 489 + 92 877 26 382 366 Utbildningsdepartementet 55 716 347 + 1 121 872 56 838 219 Jordbruksdepartementet 5 196 213 + 2 866 405 8 062 618 Arbetsmarknadsdcpartementct 27 284 912 + 1 100 352 28 385 264 Bostadsdepartementet 21 008 726 + 4 936 336 25 945 062 lndustridepartementet 2 454 669 + 3 883 174 6 337 843 Civildepartementet 15 687 491 + 47 100 15 734 591 Miljödcpartementet 1 765 138 — 747 101 1 018 037 Riksdagen och dess myndigheter 568 995 — 568 995 Räntor på statsskulden 56 000 001) + 4 000 000 60 000 000 Oförutsedda utgifter 1 000 1 000

Summa: 398 256 462

Beräknad övri ' litade/s örhruknin !: & .

26 170 271 424 426 733

+

Minskning av anslagsbehållningar 1 500 000 5 000 000 3 500 000 Okad disposition av rörliga krediter 500 000 — 500 000 0 Summa: 2 000 000 — 5 500 000 — 3 500 000 Beräknat tillkomna/nde u/gij'lxbehov, "(!/[U 8 000 000 — 4 000 000 4 000 000 Summa: 408 256 462 16 670 271 424 926 733

tv

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.5 Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1990/91 1990/91 'l'usental kr. 1000 Skatter: 1100 Skatt på inkomst: I II () Fysiska personers inkomstskatt: 1 1 1 1 Fysiska personers inkomstskatt 59 308 000 59 308 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1 121 Juridiska personers inkomstskatt 27 998 ()00 27 998 000 1122 Avskattning av företagens reserver 0 1130 Ofördelbara inkomstskatten 1131 Ofördelbara inkomstskatter 1 100000 . 1 100000 1140 Övriga inkomstskatter: 1 141 Kupongskatt 360 000 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 10 000 1143 Bevillningsavgift 5 (.)00 1144 Lotterivinstskatt 1 467 900 I 842 900 90 248 900 1200 Lagstadgade socialavgifter: 1211 Folkpensions- avgift 45 740 000 1221 Sjukförsäk- ringsavgift. netto — 7 205 000 1231 Barnom- sorgsavgift 13 379 000 1241 Vuxenutbild- ningsavgift 1 583 000 1251 Ovriga socialavgifter. netto — 6 927 000 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbets- miljöintitutets verksamhet 182 000 1281 Allmän löneavgift 2 068 000 1291 Särskild löneskatt 3 700 ()()0 52 520 000 52 520 000 1300 Skatt på egendom: 1.710 Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter 440 000 1312 Fastighetsskatt 6 050 ()00 6 490 000 1320 Förmögenltetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 3 571 000 1322 Juridiska personers förmögenhets- skatt 70 000 3 641 000 1330 Arvsskatt och gåvoskan: 1331 Arvsskatt 950 000 1332 Gävoskatt 290 000 I 240 ()00 134!) Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt 5 880 000 1342 Skatt på värdepapper 5 600 000 11 480 000 22 851 000

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.5 1990/91 'l'uscntal kr. 1400 Skatt på varor och tjänster: 141!) Allmänna ft'jrsäljningsskalter: 14! I Mervärdeskatt 131 600 000 I.?! (700 ()()0 14.70.1430 Skutt på spt't'ijika varor: 1421 Bensinskatt 18 900 000 1422 Särskilda varuskatter 1 144 000 1423 Försi'tljningsskatt på motorfordon 2 297 000 1424 Tohaksskatt 5 660 000 1425 Skatt på spritdrycker 6 520 000 1426 Skatt pa vin 2 780 000 1427 Skatt pa malt- och läskedrycker 2 810 000 1428 Energiskatt 17 250000 1429 Särskild avgift pa svavelhaltigt hriinsle 1 1431 Särskild skatt för oljeprodukter m. m 825 000 1432 Kassettskatt 206 000 1433 Skatt på videolmndspelare 252 000 1434 Skatt—på viss elektrisk kraft 962 000 1435 Särskild skatt mot försurning 43 000 59 649 001 I 440 (_)vt'rskalt vid ji'irsz'iljning av varor med stalsmonopol: 1441 AB Vin— & Spritcentralens inlevere- rade överskott 100 000 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 160 000 260 000 [450 Skatt på tjänster: 1451 Reseskatt 444 000 1452 Skatt på annonser och reklam 1 095 000 1453 Totalisatorskatt 575 000 1454 Skatt på spel 80 000 2 194 000 [460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 4 035 000 1462 Kilomelerskatt 3 490 000 7 525 ()(/() 1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel 3 300 000 3 300 000 Ovriga skatter på varor och tjänster: 1481 Ovriga skatter på varor och tjänster 300 000 1482 Tillfällig regional investeringsskatt 350 000 650 000 205 178 001 1500 Avräkningsskatt: 1511 Avräkningsskatt 3 250 000 3 250000 3 250 000

Summa skatter 374 047 901

2000 lnkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:

2110 f'ljft'irst'erkcns inlet-wreraa't' Överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott 47 190 2112 Televerkets inlevererade överskott 202 092 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott () 2114 Luftfartsverkets inlevererade över— skott 508 000 2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskott 97 200

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.5

1990/91 'l'usental kr. 2116 Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning 750 000 2117 Domänverkets inlevererade över- skott 188 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade över— skott 47 500 2119 Statens vattenfallsverks inleverans av motsvarighet till statlig skatt 866 666 2 706 648 2120 Övriga myndigheters inlevererade över- sko/t.- 2123 lnlevererat överskott av uthyrning av ADB—utrustning 149 237 2124 lnlevererat överskott av riksgälds- kontorets garantiverksamhet 137 730 280 967 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott 6 400 000 6 400 000 2150 Överskott från Spa/t'('katlIIl/lCl." 2151 Tipsmedel ] 454 000 2152 Lotterimedel 1 042 100 2 496 100 11 889 715

m.,—

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning: '22110verskott av kriminalvärdsstyrel- sens fastighetsfi'ärvaltning () 2214 ()verskott av byggnadsstyrelscns verksamhet 626 827 2215 Overskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning 0 626 827 626 827

2300 Ränteinkomster:

23103320 Räntor pä näringslån: 2311 Räntor på lokaliseringslän 140 000 2313 Ränteinkomster på statens avdik-

ningslan 40 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinä—

ringen 9 038 2316 Ränteinkomsterpä vattenkraftslan 148 2317 Ränteinkomster på qutfartslån 10 2318 Ränteinkomster på Statens län till

den mindre skeppsfarten 5 000 2321 Ränteinkomster pä skogsväglän 35 2322 Räntor på övriga näringslän, Kam-

markollegiet 203 063 2323 Räntor på övriga näringslån. Lant-

bruksstyrelsen 2 530 2324 Räntor pä televerkets statslän 257 340 2325 Räntor pä postverkets statslan 47 510 2326 Räntor pä affärverkets FFV:s stats-

län 17 000 2327 Räntor på statens vattenfallsverks

statslän 2 222 714 2 904 428

2330 Räntor på bostadslån: 2331 Ränteinkomster på egnahemslån 0 2332 Ränteinkomster pa [än för bostads-

byggande 6 550 000

Prop. 1989/90:150 Bilaga 1.5

1990/91 Tusental kr.

2333 Ränteinkomster på lån för bostads- försörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 180 2334 Räntor pä övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen 1 000 6 551 180

2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilän för studerande 170 2342 Ränteinkomster på allmänna studie- län 20 500 20 670

2350 Räntor på energisparlån : 2351 Räntor på cnetgisparlån 330 000 330 000

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpen- sionering 6 000 6 000 2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 623 123 623 123 23 0.2390 Övriga ränteinkomster: 2381 Ränteinkomster på län till personal

inom utrikesförvaltningen m.m. () 2383 Ränteinkomster på statens bosätt-

ningslän 200 2384 Ränteinkomster på län för kommu-

nala markförvärv 0 2385 Ränteinkomster på lån för student-

kårslokaler 100 2386 Ränteinkomster på län för allmänna

samlingslokaler 15 000 2389 Ränteinkomster på lån för inventa-

rier vissa specialbostädcr 124 2391 Ränteinkomster på markförvärv för

jordbrukets rationalisering 800 2392 Räntor pä intressemedel 10 000 2394 Ovriga ränteinkomster 70 000 2395 Räntor på särskilda räkningar iriks-

hanken 2 400 000 2396 Ränteinkomster på det av byggnads-

styrelsen förvaltade kapitalet 1 637 000 4 133 224 14 568 625

2400 Aktieutdelning:

2410 lnkomster av statens aktier: 2411 lnkomster av statens aktier 712 584 712 584 712 584

2500 Offcntligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter 627 706 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 5 200 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet 1 540 2527 Avgifter för statskontroll av krigs- materieltillverkningen 1 2528 Avgifter vid bergsstatcn 2 100 2529 Avgifter vid patent- och registre- ringsväsendet 7 205

Prop. 1989/90:15()

Bilaga 1.5 1990/91 'l'usental kr. 2531 Avgifter för registrering i förenings m.fl register 34 377 2532 Utsökningsavgifter ' 120 000 2533 Avgifter vid statens planverk 0 2534 Vissa avgifter för registrering av kör- kort och motorfordon 183 025 2535 Avgifter för statliga garantier 24 287 2536 Lotteriavgifter 1 500 2537 Miljöskyddsavgift 100 700 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 172 100 2539 Täktavgift 16 600 2541 Avgifter vid tullverket ' 125 000 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbild- ningen 5 100 2543 Skatteutjämningsavgift 7 698 000 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabel— sändningar 22 334 2545 Närradioavgifter 4095 2546 Avgifter vid registrering av fritidsbå- tar 9 000 2547 Avgifter för statens telcnämnds verksamhet 3 721 9 163 591 9 163 591 2600 Försäljningsinkomster: 261 1 lnkomster vid kriminlavärden 175 000 2612 lnkomster vid statens rättskemiska laboratorium 10 885 2619 lnkomster vid riksantikvarieämbetet 300 2624 Inkomster av upphörd av felparke- ringsavgifter 81 005 2625 Utförsäljning av beredskapslager 140 000 2626 lnkomster vid banverket 760 000 1 167 190 1 167 190 2700 Böter m.m.: 2711 Restavgifter 445 363 2712 Bötcstncdel 278 400 2713 Vattenföroreningsavgift 17 723 780 723 780 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verk- satnhet 330 000 330 000 330 000 Summa inkomster av statens verksamhet 39 182 312 3000 lnkomster av försåld egendom: 3100 lnkomster av försålda byggnader och maskiner: 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av för- sålda fastigheter och maskiner 0 3115 Affärsverket FFV:s inkomster av försälda fastigheter och maskiner 0 0

3116 Statens vattenfallverks inkomster av försälda byggnader och maskiner: 7

1990 '91 Tusental kr.

3I20 Statliga myndigheters inkomster av för- sålda bIt'ggnader och maskiner: 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försälda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 3125 Byggnadsstvrelsens inkomster av försåltla byggnader 3200 Övriga" inkomster av markförsäljning: 3211 Ovriga inkomster av markförsiilj— ning

3300 Öv riga inkomster av försåld egendom: 3311 lnkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försalcl egen— dom

Summa inkomster av försåld egendom 4000 Återbetalning av län:

4100 Återbetalning av näringslån: 4!!!) Återbetalning av indurtrilån. 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 41 20 Återbetalning av; "ordbmkslån. 2Äterbetalning av statens avdiknings- lan

4123 Återbetalning av lån till fiskerinä- ringen

4130 Återbetalning av Övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån 4132 Återbetalning av luftlartslan 4133 Återbetalning av statens lan till den mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga niiringslan. Lantbruksstyrelsen 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m. m: 4211 Återbetalning av lån till egnahem 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyg- gande 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- sörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Återbetalning av öv riga bostadslan Bostadsstyrclsen

4300 Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens [du för uni— versitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielan 4313 Återbetalning av studiemedel

0 3 000

1 000

22 000 0

90 000

5

38 766

276 0

20 000 57

105 000 1 750

17 270

0 6 000 000

800

500

150 5 500 2 088 4110

3 300

I 000

22 000

90 000

38 771

144 353

6 007 300

2 ()94 050

3 300

1 000

22 000 26 300

273 124

6 001 300

2 094 050

1990/91

4400

4500

5000

5100 5110

5120

5130

5140

5200

Återbetalning av energisparlån: 4411 Återbetalning av energisparlån

Återbetalning av övriga lån: 4511 Återbetalning av lån till personal ipom utrikesförvaltningen m.m. 4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv 4514 Återbetalning av lån för studentkår- lokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna sgmlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlän och bidrag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosätt— nningslän 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostiider 4525 Återbetalning av lån för svenska FN- styrkor 4526 Återbetalning av övriga län

Summa återbetalning av övriga lån Kalkylmässiga inkomster:

Avskrivningar och amorteringar: Åffärsverkcns avskrivningar och amorte-

ringar:

5113 Statens järnvägars avskrivningar 5115 Affärsverket FFV.s amorteringar 5116 Statens vattenfallsvcrks amorte- ringar .lii'skrivningar på farligheter: 5121 Avskrivningar pä fastigheter

Upptiragsmyndig/teten komplemen[kost-

nader: 5131 Uppdragsmyndighcters m.fl. kom- plementkoslnader

Ovriga avskriwringar: 5143 Avskrivningar pä ADB-utrustning 5144 Avskrivningar pä förrädsanlägg- ningar för civilt totalförsvar

Statliga pensionsavgifter, netto: 521 l Statliga pensionsavgiftcr. netto

5300 Statliga avgifter: 5311 Avgifter för företagshälsovärd

Summa kalkylmässiga inkomster

Tusental kr.

300 000

0

0

1 50

6 000

10 000 0

700 1 000

75 000 45 000

0 50 000

1 035 000

393 000

130 000

393 265

45 033 247 000

4.9 179

3 00 000 300 000

137 850 137 850 8 806 324

1 085 000

393 000

I _?!) 000

438 298 2 046 298

247 ()()0 247 000

49 [79 49 179

2 342 477

S'l'A'l'SBUDGETENS TOTALÅ lNKOMSTER 424 405 314

Specifikation av förändringar på utgiftsanslag för budgetåret 1990/91 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen

1000-tal kr.

lluvudtitel. anslag

[[ JtLvtitiedepartementt't Utredningar m.m.. reservationsanslag Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader. förslagsanslag Utvecklingskostnader. reservationsanslag

Summa

Ill Utrikesdepartementet Utredningar m.m.. reservationsanslag Utredningar inom det nedrustnings- och säkcrhetspolitiska omrädet. reservationsanslag Bidrag till ett institut för

Japanstudier. reservationsanslag

Sutnma:

V Soda[departementet Utredningar m.m.. reservationsanslag Socialvetenskapliga forskningsrådet. reservationsanslag Allmänna barnbidrag. förslagsanslag Särskilt pensionstillskott. förslagsanslag Statlig kontroll av läkemedel m.m.. förslagsanslag Statens rättsläkarstationer. förslagsanslag Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter. förslagsanslag Nämdcn för värdartjänst. förslagsanslag Folkpensit.)ner. fi.")rslagsanslag

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. fi.")rslagsanslag

Summa

VI Komm1tnikation.va'epartemt'ntel Vägverket: Ambetsverksuppgifter m.m.. förslagsanslag Drift av statliga vägar. reservationsanslag Byggande av riksvägar. reservationsanslag Byggande av länstrafikanläggningar. reservationsanslag Bidrag till drift av kommunala vägar och gator. reservationsanslag Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. reservationsanslag Tjänster till utomstående. förslagsanslag Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder. reservationsanslag Drift och vidtnakthällandc av statliga järnvägar. reservationsanslag Nyinvesteringar i stomjärnvägar. reservationsanslag

Beräknat belopp i budget- proposi- donen

23 665

7 896 4 647

36 208

10 161

4 552

14 713

32 340

40 112

12 075 01111 1

37 649

47 447 34 928 61 820 000

1 300 000 75 387 477

11 105

5 460 000 1 417 900 970 000 558 100

439 000 35 700

622 000 2 595 000

583 300

Senare förslag eller beslut

Propositio- nens eller skrivelsens nummer

90

90 90

90

90 90

90

90 140 1 17

99 rskr. 172

90 92 145. rskr. 152

145. 148

88

Bilaga 1.5

Anslags- belopp

24 665

11272 3 851

39 788

10 561

5 152

3 000 18 713

33 340

58 526 14 010 000 17 000

661 43 149

42 947 83 717 62 360 000

1 365 000

78 019 340

11 484 5 859 900 1 512 000 1 041 800 595 000

482 000 0

669 900 2 784 000 864 000

Eörändring Okning ( +) Minskning (-)

+

++

++

1 000

3 376 796

3 580

3 000 4 000

1 000

18 414 1 935 000 17 000

660 5 500

4 500 48 789 540 000

65 000

2 631 863

+++

+

399 900 94 100 71 800 36 900

43 000 35 700

47 900 189 000 280 700

Bilaga 1.5

1000-tal kr. Huvudtitel. anslag Beräknat Senare förslag eller beslut Eörändring

belopp ___—___ Okning (+)

i budget- Propositio- Anslags- Minskning (-)

proposi- nens eller belopp tionen skrivelsens

nummer Ersättning till banverket för vissa kapital- kostnader. förslagsanslag 94 000 88 189 000 + 95 000 Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar. reservatitmsanslag 65 000 88 68 000 + 3 000 Statens väg- och trafikinstitut. förslagsanslag 1 90 1 i 0 Bidrag till statens väg- och trafikinstitut reservationsanslag 41 960 90 44 881 + 2 921 Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basutrustning. reservationsanslag 5 000 90 5 000 i 0 Transportforskningsberedningen. reservationsanslag 39 220 90 40 133 + 913 lnfrastrukturfond för järnvägar och kollektiv- trafik. rescrvationsanslag . — 88 5 000 000 + 5 000 000 Summa 12 937 286 19 167 099 + 6 229 813 VII Finanstleparlementet Rikskatteverkct. förslagsanslag 771 606 150 851 406 + 79 800 Regional och lokal skatteförvaltning. ' förslagsanslag 2 593 696 150 2 684 396 + 90 700 Folkbokföringsreformen. anslag — 150 370 000 + 370 000 Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen. rcscrvatonsanslag 925 246 150 477 623 — 477 623 Summa 4 290 548 4 368 425 + 92 877

VIII UtbiIdningar/epartantentet Utredningar m.m.. förslagsanslag 23 170 70 24 670 + 1 500 Forskning inom skolväsendet. reservatitmsanslag 20 796 90 25 252 + 4 456 Undervisning för invandrare i svenska språket m.m..reservationsanslag 333 596 102 277 316 — 56 280 Humanistiska fakulteterna. reservationsanslag 272 602 90 301 735 + 29 133 Teologiska fakulteterna. reservationsanslag 22 758 90 25 037 + 2 279 Juridiska fakulteterna. reservationsanslag 27 051 90 30 092 + 3 041 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.. reservationsanslag 326 853 90 364 373 + 37 520 Medicinska fakulteterna. reservationsanslag 662 546 90 735 023 + 72 477 Odontologiska fakulteterna. reservationsanslag 71 081 90 77 767 + 6 686 Farmaceutiska fakulteten. reservationsanslag 24 872 90 27 414 + 2 542 Matematisk—naturvetenskapliga fakulteterna. reservationsanslag 631 117 90 700 598 + 69 481 Tekniska fakulteterna. reservationsanslag 657 161 90 763 003 + 105 842 'l'emaorienterad forskning. reservationsanslag 26 767 90 31 029 + 4 262 Konstnärligt utvecklingsarbete. reservationsanslag 26 996 90 12 759 14 237 Vissa särskilda utgifter för forsknings- ändamäl. reservationsanslag 32 091 90 53 548 + 21 457 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.. förslagsanslag 1 020000 90 1 161 13.2 + 141 132 Forskningsrädsnämnden. reservationsanslag 52 738 90 63 630 + 10 892 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. reservationsanslag 125 054 90 152 181 + 27 127 Medicinska forskningsrådet. reservationsanslag 250 202 90 286 469 + 36 267

1000-tal kr.

Huvudtitel. anslag

Beräknat

Bilaga 1.5

Senare förslag eller beslut

Naturvetenskapliga forskningsrådet. reservationsanslag Rymdforskning. reservationsanslag Europeisk forskningssamvcrkan. förslagsanslag Kungl. biblioteket. reservationsanslag Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnadcr. förslagsanslag lnsamlingsverksamhet m.m.. reservationsanslag Institutet för rymndfysik reservationsanslag Manne Siegbahninstitutet för fysik. reservationsanslag Polarforskning. reservationsanslag Vissa bidrag till forskningsverksamhet. reservationsanslag

Samordning m.m. inom biblioteksområdet. reservatit'msanslag Studichjälp m.m. förslagsanslag Studiemedel m.m.. f Tirnersättning vid vissa vuxenutbildningar. förslagsanslag Riksarkivet och landsarkivcn. förslagsanslag Statliga arkiv:Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m.. reservationsanslag Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet. reservationsanslag Statens biogralbyrä. förslagsanslag Presstödsnämnden och taltidningsnämndcn. förslagsanslag

Stöd till dagspressen. förslagsanslag Lftn till dagspressen. reservationsanslag Presstöd till dagspressen. förslagsanslag Utvecklingsstöd till dagspressen. reservationsanslag Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen. förslagsanslag Distributionsstöd till dagspressen. förslagsanslag

inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.. reservationsanslag

Summa

IX .Iordbruksdepart.?mental Miljöft'irbättrande åtgärder i jordbruket. reservationsanslag Stöd till skuldtyngda fi.")retag. förslagsanslag Startstöd. förslagsanslag Prisreglerade atgärder på jordbrukets område. förslagsanslag

Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring. reservationsanslag Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.. förslagst'tnslag

belopp i budget- proposi- nonen

345 655 27 300 259 907 61 351

11 160

3 960 476 300 25 000

446 000 11 593 018

80 000

1 910 671 1 100

156 308

Propositio- nens eller skrivelsens nummer

90 90 90 90 90

90 90

90 90 90 90 147 147

102 72

90 70

78 78 78 78

78 78

90

146 146 146 146 146

146

Anslags— belopp

386 973 26 269 282 610 75 474 12 423

459 30 847

19132 17 411

17 931 0 650 600 7 2 2 70 000

106 500 108 353 6 473

11608 7771

4 170

433 700 35 800 1

79 500

530 000

12 727 033

60 000

15 009

4 460 999 103 000

201 308

Förändring Okning (+) Minskning (-)

+ 41 318 — 1 031 + 22 703 + 14 123 + 1 263. + 27 + 4 967 + 3 073 + 4 772 + 1 440 — 12 143 + 370 000 + 40 000 — 26 253 + 11 496 + 413 + 5 790 + 2 421 + - 210 476 300 25 000 + 433 700 + 35 300 + 1 + 79 500 + 84 000 + 1 121 872 20 000 + 1 + 15 000 + 2 550 328 + 101 900 + 45 000

1')

1000-tal kr.

Huvudtitel. anslag

Prisstöd till jordbruket i norra Sverige. förslagsanslag O-bruken Främjande av skogsvård m.m.. reservationsanslag Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder. reservationsanslag Sveriges lantbruksuniversitet. reservationsanslag [_okalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruks- universitet. förslagsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m.. reservationsanslag Skogs- och jordbrukets forskningsråd. reservationsanslag Stöd till kollektiv forskning. reservationsanslag Bidrag till Skogs- och lantbruksakademicn. förslagsanslag

Sutnma:

X A rbelsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementct. förslagsanslag Utredningar m.m.. reservationsanslag Information om semeserfrågor. reservationsanslag Arbetsmarkandsverkets förvaltningskostnader. förslagsanslag Arbetsmarkandsutbildning. reservationsanslag Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildnings- bidrag. förslagsanslag SysscIsättningskapande åtgärder. reservationsanslag Årbetsmiljöinstitutet. förslagsanslag Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur. reservationsanslag Förläggningskostnader förslagsanslag Visst regionalpolitiskt stöd. förslagsanslag Lokaliseringsbidrag m.m.. reservationsanslag

[.okaliseringslan. reservationsanslag Regionala utvecklingsinsatscr m.m.. reservationsanslag

Täckande av förluster p.g.a. kreditgarantier till företag i glesbygder m.m.. förslagsanslag Ersättning för nedsättning av social-

avgifter. förslagsanslag Sysselsättningsstöd. förslagsanslag Expertgruppen för forskning om regional utveckling. reservationsanslag Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden. förslagsanslag Bergslagsdelegationen. reservationsanslag

Beräknat belopp i budget- proposi- donen

625 000

12 900 4 169 514 097 240 006

15 400

128 234 47 600

685 3 736 170

48 169 19 380 0

2 176 239 2 633 630

4 051 575

1 819 000 78 036

Ulw

62 151 03

—tooo

362 000 100 000

800 000 1

395 000 165 000

4 414

2 400 3 000

Senare förslag eller beslut

Propositio— nens eller skrivelsens nummer

146 146 90 90

90 90

90

90 90

90

115 86.115

150

150 150

150 150 90

150

Anslags- belopp

660 000 28 000

12 900 8 578 562 162

254 984

49 000

138 930 47 000

6 602 575

41719 16 465

5 000

2 231 239 2 738 630

4 081 575

1 774 000 85 539

4 282 3 890 000 0

OC O O OC

O

0 0

Förändring Okning (+) Minskning (-)

+ 35 000 + 28 000 i 0 + 4 409 + 48 065 + 14 978 + 33 600 + 10 696 — 600 + 28 + 2 866 405 — 6 450 — 2 915 + 5 000 + 55 000 + 105 000 + 30 000 — 45 000 + 7 503 + 654 + 2 374 968 1 — 362 000 100000 800 000 — 1 395 000 165 000 — 4 414 2 400 3 000

Prop. 1989/902150

Bilaga 1.5

1000-tal kr. Huvudtitel. anslag . Beräknat Senare förslag eller beslut förändring

belopp __ Okning (+) i budget- Propositio- Anslags— Minskning (-) proposi- nens eller belopp tionen skrivelsens

nummer Särskilda regionalpolitiska insatser m.m. i Västernorrlands län. reservationsanslag ' 65 000 76 0 — 65 000 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 16 067 86 20 320 + 4 253 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktningar m.m., reservationsanslag 1 957 500 105 2 426 000 + 468 500 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ' ' m.m.. förslagsanSIag 2 343 86 2 998 + 655 Summa 16 217 415 17 317 767 + 1 100 352 X I . Bosladsdepartememet Bostadsdepartementet. förslagsanslag 27 600 105 25 657 — 1 943 Länsbostadsnämnderna. förslagsanslag 65 292 112 54 569 — 10 723 Räntebidrag m.m.. förslagsanslag . 17 700 000 144 22 550 000 + 4 850 000 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.. förslagsanslag . 78 000 rskr. 168 80 000 + 2 000 Byggnadsforskning. reservationsanlag 136 000 90 179 000 + 43 000 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag 20 000 90 42 000 + 22 000 Statens institut för hyggnadsforskning. förslagsanslag 1 90 1 i 0 Bidrag till statens institut för byggnads- forskning. reserVationsanslag 42 993 90 47 795 + 4 802 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning, reservationsanslag 1 000 90 1 000 i 0 Stöd till idrotten, rescrvationsanlag 352 500 rskr. 161 376 000 + 23 500 Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m.. reservationsanslag 6 000 90 9 700 + . 3 700 Summa 18 429 386 23 365 722 + 4 936 336

XII Industridepartememel Industridepartementet. förslagsanslag 29 941 115 43 120 + 13 179 Utredningar m.m., reservationsanslag 1 034 115 12 415 + 11 381 Internationellt Samarbete på företagsområdet 88 6 000 + 6 000 Statens industrivcrk: Förvaltningskostnader. fi'irslagsanslag 64 740 88 65 957 + 1 217 Statens industriverk; Utredningsverksamhet. reservationsanslag 5 000 88 5 250 + 250 Åtgärder för att främja industri— design. rcscrvationsanslag 5 000 88 5 000 i 0 Bidrag till Tele-X-projektet. förslagsanslag 1 88 . 0 — 1 Branschfrämjande åtgärder. reservationsanslag 17 000 88 0 — 17 000 Småföretagsutveckling, reservationsanslag 182 500 88 215 300 + 32 800 Atgärder för att främja utländska investe- ringar i Sverige. reservationsanslag — 88 1 500 + 1 500 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskap forskning. — 90 3 000 + 3 000 Infriande av persionsgaranti för FFV AB. förslagsanslag —— 88 1 + 1 Värdepappersskatt vid försäljning av vissa aktier i staten. förslagsanslag — 88 400 000 + 400 000 Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forsk- ning och utveckling. reservationsanslag 830 300 90 818 815 —- 11 485 Förvaltningskostnader. förslagsanslag 82 963 90 86 368 + 3 405

1000-tal kr.

Huvudtitel. anslag Beräknat belopp i budget- proposi- nonen

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-veten- skapliga attacheverksamhet. reservationsanslag 27 995 Europeiskt rymdsamarbete. förslagsanslag 276 323 Nationell rymdverksamhet. reservationsanslag 37 813 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag 16 000 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet. förslagsanslag 1 Bidrag till statens provningsanstalt. reservationsanslag 38 075 Statens provningsanstalt: Utrustning. förslagsanslag 5 000 Statens mät och provstyrelse: Myndighetsverksamhet. reservationsanslag 1 Statens mät och provstyrelse: Bidrag till riksmätplatsverksamhet. reservationsanslag 6 Bidrag till Standardiseringskommissionen 20 Industriell utveckling m.m. inotn informationsteknologiområdet. reservationsanslag 30 000 Teknikvetenskapliga forskningsrådet Materialteknisk forskning — Forskning för ett avfallssnålt samhälle:

Miljöanpassad produktutveekling — industriell utveckling inom verkstadsteknikomrädet. reservationsanslag Statens energiverk: Förvaltningskostnader. ramanslag

Statens energiverk: Utredningar m.m. och information. reservationsanslag Statens energiverk: Elsäkerhet m.m.. reservationsanslag Statens elektriska inspektion. ramanslag Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet. förslagsanslag Energiforskning. reservationsanslag Drift av beredskapslager. förslagsanslag Beredskapslagring och industriella åtgärder. reservationsanslag Särskilda kostnader för lagring av olja. motorbensin. m.m.. förslagsanslag

Atgärder inom delfunktionen Elkraft. . reservationsanslag O Lokaliseringsbidrag m.m.. reservationsanslag 362 000 Regionala utvecklingsinsatser m.m..

reservationsanslag 800 000 Täckande av förluster på grund av kredit- garantier till företag i glesbygder m.m.. förslagsanslag 1 Ersättning för nedsättning av socialavgifter. förslagsanslag 395 000 Sysselsättningsstöd. förslagsanslag 165 000

30060

0 :: COQ

Senare förslag eller beslut

Propositio- nens eller skrivelsens nummer

88 90 90 90 88 88 88 88

88 88

88 90 90 90

88

76

76 76

Anslags- belopp

30 700 360 130 60 896

61 000

41 135

8 000 32 279

67 000 10 000 5 000 50 000 49 588 15 243

. 1 12 069

343 800 407 251 7 270

21 930 350 000

972 000

350 000 250 000

+++

I+

I+

++-

++

+

I+

+

E_örändring Okning (+) Minskning (-)

2 705 83 807 23 083 45 000

343 800 407 251

7 270 1

21 930 12 000

172 000

45 000 85 000

1000—tal kr.

Huvudtitel. anslag

Särskilda regional politiska infrastrukturåtgärder Glesbygdsdelegationen Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU). reservationsanslag Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden. förslagsanslag Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands läns.

Summa

X [[I Civildepartcmentel Utredningar m.m.. reservationsanslag Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsanslag Konsumentforskning. reservationsanslag Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhct m.m.. reservationsanslag

Summa

XIV Miljödepartementer Miljödepartementet. förslagsanslag Utredningar m.m.. reservationsanslag Miljövärdsforskning. reservationsanslag Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering Landskapsvårdandc åtgärder. reservationsanslag Statens energiverk: Förvaltningskostnader, ramanslag

Statens energiverk: Utredningar m.m. och information. reservationsanslag Statens energiverk: Elsäkerhet m.m.. reservationsanslag Statens elektriska inspektion. ramanslag Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet. förslagsanslag

Energiforskning. reservationsanslag Bidrag till verksamheten vid

Studsvik AB. reserv Drift av beredskapslager. förslagsanslag Beredskapslagring och industriella åtgärder. reservationsanslag Särskilda kostnader för lagring av olja. motorbensin. m.m.. förslagsanslag Atgärder inom delfunktionen Elkraft. reservationsanslag

Summa

Summa förändringar

goflb Stockholm 1990

Beräknat belopp i budget- proposi- nonen

4414

2 400

1 684 849

26 261

784 500

89 751 900 512

49 588 15 243 1 12 069 1 293 588

48 000 407 251

7 270 I

21 930 1011 179

146 250 904

Senare förslag eller beslut

Propositio- nens eller skrivelsens nummer

76 76

76 76 76

90

1 50 90

rskr. 160

115 115 90

90

146 115 115 115 115 115 115

115 115

115 115

15

Bilaga 1.5

Anslags- belopp

330 000 15 000

6 000

3 000 .

46 000

5 568 023

26 761

823 500 2 000

95 351

947 612

28 727 19 000 112 351 4 000 100 000 0

()

OOO OO OO

()

264 078

168 421 175

Förändring Okning (+) Minskning (-)

+ +

++

+

330 000 15 000

1 586 600 46 000

3 883 174

39 000 2 000

5 600 47 100

2 776 1 000 7 617 4 000 100 000 49 588 15 243

1 12 069

1 293 588

48 000 407 251

7 270 0 1

21 930 747 101

+ 22 170 271

Bilaga 1.6

Larsgföiag”

Bilaga 1.6

Förslag till . Lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter för vissa statliga garantier

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1988:777') om avgifter för vissa

statliga garantier skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga

] Kungörelsen (1948:367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti för lån till yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m.m.

b.) Kungörelsen (1954z311) om statlig garanti för uppförande av lagerhus m.m. för jordbruksändamäl

'.») Kungörelsen (1959z369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning 4 Rennäringsförordningen (l97lz438) 5 Förordningen (1977z387) om investeringsgaranti

6 Förordningen ( l977:1 123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom spe- cialstålindustrin m.m.

7 Förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering 8 Förordningen (1978z490) om statligt litteraturstöd

9 Förordningen (1978:507) om industrigarantilån

10 Förordningen ( 1978:516) om statligt stöd till fiskets rationalisering. m.m.

11 Förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationa-

lisering

12. Förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket

13. Förordningen (19801402) om stöd till offentliga karantäner för djur

14 Förordningen (l98lz537) om statligt stöd till näringslivet

'Jl Förordningen (1981:661) om strukturgarantier. m.m.

16 Ft.")rordningen (1985:439') om statligt stöd till yrkesfisket m.m.

] Riksdagen 1989590. [ saml. Nr 150. Bilaga 1.6

Nu varande lydelse

17 Förordningen (1986: 191) om statligt stöd för utveckling och introduktion . av ny energiteknik. m.m.

Föreslagen lydelse

18 K ungörelsen den I] juni 1948 (nr 342 ) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationa- lisering m.m.

19 Kungörelse" ( I 963.305 ) om stat-

lig! kreditstöd till förvärv och .-

drift av jordbruk m.m.

20 Kungörelse" (1967:443) om star- Iig garanti för lån till maskin/täll- ning inom jordbruket m.m.

21 Kungörelse/r (1967:453) om stat- ligt stöd lill jordbrukets rationali- sering m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Avgift för garanti enligt författningarna 18—21 i bilagan betalas första gången för budgetåret 1990/91 och beräknas på den utestående garanterade kapital- skulden per den 1 juli 1990.

gel.-b Stockholm 1990

IJ

Utrikesdepartementet

Bilaga 2

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 19 april 1990

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudget för budgetåret 1990/91 m.m.

Nya former för finansiering och drift av Handelsprocedurrådet

] Nuvarande avtal

Handelsproeedurrädet har sedan det inrättades den 1 juli 1975 (prop. 1975141) drivits gemensamt av svenska staten och näringslivet. representerat av Sveriges Industriförbund. Rådet har till uppgift att som centralt organ ut- arbeta och befordra utarbetande av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer. Med lmndelsprocedurer avses de åtgärder. rutiner och formaliteter som är förknippade med insamling. presentation. överföring och behandling av information. som är nödvändig i nationell och internatio- nell handel.

Verksamheten har bedrivits i enlighet med femåriga avtal. Enligt nu gäl- lande avtal bidrar staten med 400000 kr. per budgetar. lndustrift'irbundet svarar i samverkan med övriga näringslivsorganisationer för ett kontantbi- drag pä lägst 742 000 kr. per år. Nägon uppräkning av de angivna beloppen har inte gjorts sedan är 1985 när nuvarande avtal trädde i kraft. Bada parter har dock under avtalsperioden bidragit med extra medel för en utökad inter- nationell verksamhet.

Nu gällande avtal löper ut den 30 juni 1990.

Under 1980-talet har en mycket snabb internationell utveckling ägt rum för att ersätta traditionella pappersdokument med teletransmitterade medde- landen. Förutsättningarna för denna utveckling har utarbetats inom ramen för ECEzs arbetsutskott för förenkling av internationella handelsprocedurcr. Stor betydelse har EDIFACT—projektet (Electronic Data lnterehange for Administration. Commerce and Transport). som har fått globalt erkännande och leder den internationella utvecklingen.

EG:s ambition att skapa en intern marknad med fria gods-.person- och

1 Riksdagen 1989/90. ] saml. Nr 150. Bilaga .?

Prop. 1989/902150

Bilaga 2

kapitalrörclser har lett fram till ett flertal dataprojekt. som syftar till att un- derlätta informationsl'löden inom olika sektorer (tull. transporter m.m.). En särskild arbetsgrupp inom EFTA samarbetar med ISG-kommissionen på detta område. Ett konkret resultat av detta EG/EFTA-samarbete är det i december 1989 undertecknade bilaterala avtalet om svenskt deltagande i EG:s datasamarbetsprogram TEDlS (Trade Electronic Data lnterehange System).

Andra projekt i detta sammanhang rör t. ex. utvecklingen av ett elektro- niskt meddelande av enhetsdokumentet, datorisering av transiteringsruti- nerna mellan EG- och EFTA-länderna. m.m.

Handelsprocedurrådet deltar aktivt i nämnda utvecklings- och förhand- lingsarbete samt är remissinstans i sakfrågorna. Rådets insatser i dessa sam- manhang är stora och uppskattade i andra länder.

På det nationella planet deltar rådet i utvecklingen av det svenska tulldata- systemet. Genom bl. a. konsultinsatser bidrar rådet vidare till olika bransch- specifika lösningar vad gällcr datautväxling. Rådets informationsverksam- het bedrivs dels genom riktade utbildnings— och informationsinsatser till företag och (_)rganisationer. dels genom seminarier och nyhetsblad.

I budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 5) har under anslaget E 2. Ex- portfrämjande verksamhet. anslagsposten till regeringens disposition. be- räknats statens bidrag till llandelsproccdurrådet. I avvaktan på att förhand- lingar mellan staten och näringslivet slutförs om ett nytt avtal från den 1 juli 1990 har bidraget tagits upp med oförändrat belopp. dvs. 400000 kr.

De överläggningar som har ägt rum rörande Handelsprocedurrådets fort- satta verksamhct har resulterat i ett avtalsförslag. som innebär en delvis för- ändrad inriktning av rådets verksamhet och en utvidgad krets av huvudmän. Enligt förslaget skall avtalet gälla verksamheten under perioden den 1 juli l990- den 30 juni 1993. Avtalet bör — för de statliga huvudmännens del — bli gällande sedan det godkänts av regeringen. Avtalsförslagct bör fogas som bilaga till protokollet i detta ärende (Bilaga 2.1 ). Övriga parter har i princip godkänt överenskmnmelsen.

Jag anser det angeläget att rådet i sin fortsatta verksamhet ägnar särskild uppmärksamhet åt frågor rörande elektroniskt dokumentutbyte (Electronic Data lnterehange. EDI-). Rådet bör således bl. a. verka för en ökad använd- ning av EDI i syfte att främja det svenska näringslivets internationella kon- kurrensförmåga. Rådet bör vidare i samråd med huvudmännen följa och söka påverka de för Sverige väsentliga delarna av det internationella utveck- lingsarbetet på detta område. Det är också angeläget att rådet kan återföra information om detta arbete till svenska företag. organisationer och myndig- heter.

Enligt thalsförslaget skall nedan angivna parter ingå som huvudmän och även representeras i rådets styrelse med ledamot och suppleant. Envar av huvudmännen skall bidra till rådets finansiering med angivna belopp under budgetåret 1990/91. För de påföljande budgetåren i avtalsperioden bör bi-

(J

dragen räknas upp med belopp motsvarande förändring i basbeloppet enligt Prop. 1989/902150 lagen (1962381) om allmän försäkring. Bilaga 2 Utrikesdepartementet 300 000 kr. kt')mmerskollegium 200 000 kr. generaltullstyrelsen 200 000 kr. postverket 200 000 kr. statens järnvägar 200 000 kr. tcleverket 500 000 kr. Sveriges cxportråd 300 000 kr. Grossistförbundet Svensk Handel 150000 kr. Försäkringsbranschens Service AB 300 000 kr. Svenska S.W.I.F.T.-Konsortiet 300 000 kr. Sveriges lndustrift'frrbund 300000 kr. Sveriges Speditörförbunds Service AB 500 000 kr.

De belopp som anges för Utrikesdepartementet och kommerskollegium. sammanlagt 500 000 kr., motsvarar tidigare beräknat belopp (400000 kr.) jämte en prisökning med 100000 kr. och avses belasta tredje huvudtitelns resen'ationsanslag E 2. Exportfrämjande verksamhet. anslagsposten till re- geringens disposition. De kostnader som belöper på de övriga statliga hu- vudmännen bör bestridas med medel som står till vederbörandes disposition. Något särskilt anslag för statens bidrag till Handelsprocedurrådet bör säle- des inte tas upp på statsbudgeten.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har förordat för statens dcl godkänna ett avtal om drivande av Handelsprocedurrådct.

Bilaga 2.1

AV TA L

mellan utrikesdepartementet. ktmimerskollegium. generaltullstyrelsen. postverket. statens järnvägar. televerket. Sveriges exportråd. Grossistför- bundet Svensk Handel. Försäkringsbranschens Service AB. Svenska SW.I.I-".T.-Konst'n'tiet. Sveriges Industriförbund och Sveriges Speditörför- bunds Service AB om llandelsprocedurrådet (Swepro).

[ & Utrikcsdepartementet. kommerskollegium. generaltullstyrelsen. post- verket. statens järnvägar. televerket. Sveriges exportråd. Grossistförbundet Svensk Ilandel. Försäkringsbranschens Service AB. Svenska S.W.I.F.T.- Konsortiet. Sveriges Industriförbund och Sveriges Speditt'irft'irbunds Service AB åtar sig att såsom huvudmän i enlighet med detta avtal gemensamt driva ett centralt organ för handelsprocedurfrågor. kallat IIandelsprocedurrådet.

2 g” Rådets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar. som fast- ställs av samtliga huvudmän.

3 & Rådet skall utarbeta och främja utarbetandet av lösningar. som innebär förenkling av handelsprocedurer. Med handelsprocedurer förstås de åtgär- der. rutiner och formaliteter som är förknippade med insamling. presenta- tion. överföring och behandling av information som är nödvändig i nationell och internationell handel. Rådet skall speciellt ägna uppmärksamhet ät frå- gor rörande elektroniskt datautbyte i dessa sammanhang (EDI = Electronic Data lnterehange).

Rådet skall härvid särskilt: a. verka för ökad anvi'indning av EDI i syfte att främja effektiviseringar i företag och myndigheter och i syfte att främja svenskt näringslivs internatio— nella kon kurrensförmåga;

b. följa och. i samråd med luwudmännen. söka påverka de för Sverige vä- sentliga delarna av det internationella utvecklingsarbetet avseende EDI och därtill relaterade regelverk. främst inom UN/ECE (EDIFACT) och EG/EFIA:

c. informera svenska företag. organisationer och myndigheter om utveck- lingen internationellt och i Sverige på EDI-området:

d. samverka med motsvarande organisationer i andra länder:

e. utifrån god kännedom om procedurerna i internationell handel verka för åtgärder som underlättar godstlödet över gränserna.

45 Rådet skall ledas av en styrelse i vilken varje huvudman utser en ledamot och en suppleant. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Styrelsen har sitt säte i Stockholm. Styrelsen skall inom sig utse ett arbetsutskott bestående av ordföranden och fyra ledamöter. '

5 & Hos rådet skall finnas ett kansli. som förestås av en chef som utses av styrelsen. Chefen för kansliet är föredragande i styrelsen.

Bilaga 2.1

6 & I-Iuvudmänncn skall bidra till rådets finansiering genom att tillskjuta föl- Pr0p. 1989/901150 jande belopp för verksamheten under det statliga budgetåret 1990/91:

utrikesdepartementet 300 000 kr. — kommerskollegium 200 000 kr. generaltullstyrelsen 200 000 kr. — postverket 200 000 kr. — statens järnvägar 200 000 kr. — televerket 500 000 kr. Sveriges exportråd 300 000 kr. — Grossistförbundet Svensk IIandel 150 000 kr. — I—'örsäkringsbransehens Service AB 300 000 kr. — Svenska S.W.I.F.'I'.-Konsortiet 300 000 kr. — Sveriges Industriförbund 300 000 kr. — Sveriges Speditörförbunds Service AB ' 500 000 kr.

För budgetåret 1991/92 skall bidragen omräknas med belopp som motsvarar förändringen i basbeloppet enligt lagen (1962381) om allmän försäkring. Samma princip skall gälla för budgetåret 1992/93. Bidragen skall inbetalas till Handelsprocedurrädet snarast vid verksamhetsårets inledning och senast den I oktober.

7 & Upphör avtalet att gälla delas rådets tillgångar och skulder mellan huvud- männen i proportion till tillskjutna kontantbidrag.

8 5 Tvist om detta avtal avgörs genom skiljedom.

9 & Avtalet gäller för de statliga myndigheternas del med förbehåll för rege- ringens godkännande.

Detta avtal träderi kraft den 1 juli 1990 och gäller till och med den 30 juni 1993.

Senast ett år före avtalsperiodens utgång skall huvudmännen inleda över- läggningar om förlängning av avtalet.

För utrikesdepartementet För kommerskollegium

För generaltullstyrelsen För postverket

För statens järnvägar För televerket

För Sveriges exporträd För Grossistförbundet Svensk I'Iandel

För Försäkringsbranschens För Svenska Service AB S.W.I.F.T.-Konsortiet

För Sveriges Industriförbund För Sveriges Speditörförbunds Service AB

'Jl

Socialdepartcmentet

Socialdepartementet Prop. 1989/901150

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april "1990 Bilaga 3

Föredragande: statsrådet Thalén

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m.

FEMTE HUVUDTITELN

Påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension

Ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen enligt lagen (19622381) om allmän försäkring utges fr.o.m. av den månad under vilken den försäk- rade fyller 65 år. Den försäkrade har dock möjlighet att göra förtida uttag av sin ålderspension mellan 60 och 65 års ålder och uppskjutet uttag mellan 65 och 70 års ålder.

Vid förtida uttag av ålderspension reduceras pensionen livsvarigt med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pensionen börjat utges. Om uttaget uppskjuts, ökas pensionen på motsvarande sätt livsvarigt med 0,6 % för varje månad, som, då pensionen börjat utges. har förflutit från ingången av den månad då den försäkrade fyllde 65 år. Ett uppskjutet uttag behöver inte avse hela pensionen utan kan begränsas till halva ålderspensionen. Ök- ningen med 0.6 % beräknas då enbart på den hälft som lämnas outtagen. Den försäkrade kan när som helst påbörja eller avsluta ett uppskjutet uttag av pensionen. Ett uppskjutet uttag måste avse både folk- och tilläggspension för att ge rätt till ökning. På folkpensionssidan gäller att den ökning som görs av grundbeloppet även avser eventuellt pensionstillskott.

Mitt förslag: Påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension höjs från 0,6 till 0,7 % per månad.

Skälen för "tillförs/ag: Syftet med reglerna om uppskjutet uttag av ålders- pension är bl.a. att åstadkomma en flexibilitet i fråga om arbetsinsats och pensioneringstidpunkt. Reglerna ger på så sätt möjligheter att tillgodose in- dividuella behov och önskemål i det avseendet. De utgör således en viktig del i systemet med rörlig pensionsålder.

Pensionsberedningen (S 1984z03) har i ett delbetänkande. SOU 19891101 Förtidspension och rörlig pensionsålder. föreslagit att påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension höjs från 0,6 till 0.7 % per månad. De be- räkningar som pensionsberedningen gjort visar att det finns ekonomiskt ut- rymme för att höja påslagsfaktorn på detta sätt. Åtgärden är visserligen en- ligt beredningen förenad med kostnadsökningar i nuläget. Det är däremot inte fråga om ökade kostnader i förhållande till om pensionen tas ut vid 65 l

1 Riksdagen 1989/90. ] saml. Nr 150. Bilaga 3

års ålder. I den meningen anser beredningen det vara en kostnadsmässigt Prop. 1989/90:150 neutral åtgärd. Bilaga 3 Pensionsberedningens betänkande är för närvarande föremål för remiss- behandling. Jag finner det emellertid angeläget att genomföra beredningens förslag i denna del redan nu. Förslaget ger möjligheter till en ökad flexibilitet när det gäller pensioneringstidpunkten för den enskilde. Åtgärden förväntas ge ett ökat incitament att uppskjuta uttaget av ålderspension. vilket i sin tur har betydelse för att öka arbetsutbudet på marknaden. Jag föreslår därför att påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension höjs från 0,6 till 0.7 % per månad. Mitt förslag förutsätter ändringar i 6 kap. 2 och 3 åå samt 12 kap. 2 och 3åä lagen (1962z381) om allmän försäkring. Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1990. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring bör fogas till protokollet som bilaga 3.1 .

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381') om allmän försäkring.

IQ

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Prop. 1989/90:150 Bilaga 3.1

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 och 355 samt 12 kap. 2 och Såå lagen (19622381') om allmän försäkringl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 äz

Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och 4 så sägs, för år räknat nittiosex procent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt lä första stycket, sjuttioåtta och en halv procent av basbeloppet. Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2ä andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension. utgår dock ålders- pension i förra fallet med åttiofyra och en tredjedels och i senare fallet med ättiosju och en fjärdedels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med månad, varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå åter- står till ingången av den månad var- under den försäkrade fyller sextio— fem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflu- tit från ingången av den månad var- under den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad. under vilken den för- säkrade fyllt sjuttio år. och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspen- sion eller icke varit berättigad till folkpension.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och 'med månad, varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå åter- står till ingången av den månad var- under den försäkrade fyller sextio- fem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflu- tit från ingången av den månad var- under den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad, under vilken den för- säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspen- sion eller icke varit berättigad till folkpension.

Uttag av ålderspension må återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter tilläggspension enligt 12 kap., med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 12 kap. 35.

Skall ålderspension ånyo börja utgå efter återkallelse som avses i första stycket. beräknas pensionens

1 Lagen omtryckt l982:120. 3 Senaste lydelse l983c960.

Skall ålderspension ånyo börja utgå efter återkallelse som avses i första stycket, beräknas pensionens

t,)

Bilaga 3.1

Nuvarande lydelse

storlek med tillämpning av bestäm- melserna i Zå på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, var- under ålderspension tidigare utgått göres vid bcräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt avser tid före den månad, varunder den för- säkrade fyllt sextiofem år, och sex tiondels procent såvitt avser annan

Föreslagen lydelse

storlek med tillämpning av bestäm- melserna i 2å på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, var- under ålderspension tidigare utgått göres vid beräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt avser tid före den månad. varunder den för- säkrade fyllt sextiofem år. och sju tiondels procent såvitt avser annan

tid. tid.

12 kap.

2 5

Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena samt 3 och 4 åå, för år räknat sextio procent av produkten av det basbelopp som har fastställts för året och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräk- nats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensions- poäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn tas endast till så stor del av "nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal år. för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom. och talet trettio.

Har pensionspoäng enligt 11 kap. 6 å första stycket på grund av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, skall hans ålderspen- sion utgöra sextio procent av så stor del av den i första stycket angivna pro— dukten, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade. och talet trettio ökat med ett för varje år, för vilket den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Vid tillämpning av vad

nu sagts får talet trettio ej ökas till mer än femtio.

Om ålderspensionen börjar utbe- talas tidigare än från och med den månad varunder den försäkrade fyl- ler sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock ej tas till tid efter in- gången av den månad, då den för- säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berätti- gad till tilläggspension i form av ål- derspension.

Om ålderspensionen börjar utbe- talas tidigare än från och med den månad varunder den försäkrade fyl- ler sextiofem år. skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad. som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad. som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock ej tas till tid efter in- gången av den månad, då den för- säkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berätti- gad till tilläggspension i form av ål- de rspension .

Bilaga 3.1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uttag av ålderspension må återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folkpension enligt 6 kap. med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3 &.

Skall ålderspension ånyo börja utgå efter återkallelse som avses i första stycket, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestäm- melserna i 25 på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, var- under ålderspension tidigare utgått göres vid beräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt avser tid före den månad. varunder den för- säkrade fyllt sextiofem år, och sex

tiondels procent såvitt avser annan tid.

Skall ålderspension ånyo börja utgå efter återkallelse som avses i första stycket. beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestäm- melserna i 25 på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, var- under ålderspension tidigare utgått göres vid beräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt avser tid före den månad, varunder den för- säkrade fyllt sextiofem år. och sju tiondels procent såvitt avser annan tid.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Vid beräkning av ökning av ålderspension enligt 6 kap. Zä andra stycket eller 12 kap. 2 5 tredje stycket respektive minskning av sådan pension enligt 6 kap. 3ä andra stycket eller 12 kap. 35 andra stycket tillämpas lagrummen i deras äldre lydelse såvitt avser tid före ikraftträdandet.

Lh

Finansdepartementet

Finansdepartementet. _ Prop. 1989/90:150

E'] 4 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 1990 ] aga

Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av förslaget till statsbudget för budgetåret 1990/91, m.m. såvitt avser finansdepartementets verksamhetsområde

1 Tillfällig höjning av mervärdeskatten

Mitt förslag: Mervärdeskatten höjs tillfälligt från 19 till 20% mellan den 1 juli 19.90 och den 31 december 1991.

Skälen för mitt förslag: Mervärdeskatt tas ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt (omtryckt 1979304. ändrad senast 199029). Skatten tas ut vid omsättning inom landet av skattepliktiga varor och tjänster och dessutom vid import av skattepliktiga varor.

Skatten tas för närvarande ut med 19% av beskattningsvärdet. Denna skattesats har tillämpats sedan den] januari 1983. I beskattningsvärdet in- räknas förutom vederlaget för varan eller tjänsten även mervärdeskatt och annan statlig skatt eller avgift. Det innebär att nu gällande mervärdeskatte- sats motsvarar ett pålägg på priset före skatt om 23.46 %.

I vissa fall tillämpas dock reduceringsregler som innebär att den effektiva skattesatsen blir lägre. För byggnadsentreprenader och omsättning av mon- teringsfärdiga hus tillämpas en 60-procentsregel som innebär att skatten motsvarar 11.4 % eller. uttryckt som pålägg på priset före skatt, 12.87 %. För vissa anläggningsarbeten m.m. tillämpas en 20-procentsregel som inne- bär att Skatten motsvarar 3.8 % eller, uttryckt som pålägg på priset före skatt. 3.95 %. Regeringen har dock i prop. 1989/90:111 om reformerad mer- värdeskatt m.m. föreslagit att de särskilda reduceringsreglerna slopas från den 1 januari 1991.

Med hänvisning till vad som anförts tidigare idag förordar jag att skattesat- sen höjs från 19% till 20%. Detta innebär att skatten och skattepålägget på priset före skatt blir följande: skattesats skattepålägg

Orcducerad skatt 20 % 25 % 60-procentsregeln 12 % 13.64 % 20-procentsrcgeln 4 % 4.17 %

Höjningen av mervärdeskatten från 19%: till 20% skall vara tillfällig och om- fatta tiden den 1 juli 1990—den 31 december 1991. Skattskyldighet till mer- värdeskatt inträder när en vara levereras, en tjänst tillhandahålls eller ett

1 Riksdagen 1989590. ] saml. Nr 150. Bilaga 4

Bilaga 4

uttag görs. Om betalning för en beställd vara eller tjänst tas emot dessförin- nan inträder skattskyldigheten när betalningen inflyter. Dessa bestämmelser innebär att några särskilda övergångsregler inför skattesatsändringarna inte behövs. Med hänsyn till att höjningen av mervärdeskatten endast är tillfällig bör denna regleras i en särskild lag, lag om tillfällig höjning av mervärdeskat- ten.

1.1 Upprättat lagförslag [ enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.1. Förslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna be- tydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

1.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

2 Åldersgränsen för sparande i allemanssparandet tas bort

Mitt förslag: Åldersgränsen 16 år för att få ansluta sig till allemansspa-

randet tas bort.

Skälen för mitt förslag: Den som är kyrkobokförd i Sverige får från och med det år han fyller 16 år ansluta sig till allemanssparandet. Åldergränsen ("övertogs från det tidigare skattesparandet som upphörde i och med införan- det av allemanssparandet. [ propositionen om värdesäkert lönsparande (prop. 19771781165) — som föregick skattesparandet anfördes som skäl för åldersgränsen att den avsåg att bl.a. begränsa möjligheterna att utnyttja de nya sparformerna för överföringar från redan existerande sparkapital.

Allemanssparandet infördes under en period då den svenska ekonomin var mycket ansträngd. Ett ökat sparande behövde komma till stånd både inom den offentliga sektorn och hos hushållen. Allemanssparandet tillskapa- des således ursprungligen för att stimulera hushållen till ett nysparande. Från samhällsekonomiska synpunkter är det fortfarande angeläget att hus- hållssparandet hålls uppe. .

I propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop. 1989/9011 10) föreslås bl.a. att ränteinkomster liksom andra inkomster hän- förliga till det nya inkomstslaget kapital — däribland reavinster — skall göras till föremål för pr'oportionell beskattning och att skattesatsen skall vara 30 9? . Vidare föreslås att ränta på medel avsatta till allemanssparkonto— som

i dag är helt skattefri —- skall beskattas. Beskattningen föreslås dock vara Prop. 1989/90:150 lägre än på andra kapitalinkomster. Förslaget innebär att två tredjedelar av Bilaga 4 den årliga räntan på ett allcmanssparkonto skall beskattas med 30 %. Detta innebär en skattesats på 20 %. Motsvarande beskattning föreslås för realisa- tionsvinster vid försäljning av andelar i allemansfonder. Som en följd av att nuvarande skattefrihet föreslås upphöra förordar jag att reglerna för allenwnssparandet ändras i vissa avseenden. Den nuvarande åldersgränsen för att ansluta sig till allemanssparandet bör slopas. Ett slo- pande torde få den effekten att föräldrar kan låta sina barn, som är under 16 år. komma i åtnjutande av denna sparform. [sammanhanget vill jag påminna om det arbete med en ny arvs- och gåvo- skattelag som pågår inom finansdepartementet. Frågan om nivån på det all- männa grundavdraget vid gåvobeskattningen ingåri det arbetet. Avsikten är att senare återkomma till dessa frågor. Jag vill också nämna att det inom finansdepartementet förbereds förslag om att ändra placeringsbestämmelserna för allemansfonderna. Syftet är att göra denna sparform mer attraktiv.

2.1 Upprättat lagförslag

] enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (19831890) om allemanssparande. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.2. Förslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna be- tydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

2.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

3 Den kommunala ekonomin inför år 1991

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil.1) redovisat sina allmänna överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1991. Där redovisade regeringen också sin avsikt att senare återkomma med för- slag som reglerar vissa effekter av 1990 och 1991 års skattereform och att tillsätta en utredning med uppdrag att se över statens bidrag till kommu- nerna. I budgetpropositionen (1989/90:100 bilaga 9) redovisades vidare ett förslag om att höja kommunernas allmänna skatteutjämningsavgift.

Sedan budgetpropositionen lades fram har underlaget för bedömningarna om den kommunala ekonomin förändrats. Förslag till skattereform-har före- lagts riksdagen och överläggningar om kommunala frågor har ägt rum med företrädare för kommuner och landsting. Jag avser att nu närmare redovisa mina ("överväganden i fråga om dels den kommunala ekonomin inför l99l, dels åtgärder med anledning av skattereformen.

'_'.)

I"” Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

Bilaga 4

3.1 Den ekonomiska Utvecklingen i kommunsektorn inför år 1991

De beräkningar som låg till grund för bedömningarna i budgetpropositionen visade ett underskott i det finansiella sparandet på ca 14 miljarder kr. inom kommunsektorn år 1990. De löneavtal som under februari slöts inom den kommunala sektorn innebär att lönekostnaderna för år 1990 blir väsentligt högre än vad som tidigare har beräknats. De reviderade kalkylerna för år 1990 visar nu ett finansiellt sparandeunderskott på över 20 miljarder kr. Kal- kylen har tagits fram i samarbete med de båda kommunförbunden och byg- ger bl.a. på antagandet att volymökningen år 1990 blir ca 1.5 %. För kom- munerna har volymökningen då beräknats till drygt 2 % och för landstingen till 1 %.

Denna beräknade volymökning är för kommunernas del i hög grad bero- ende av vilka antaganden som görs om kommunernas möjligheter att bygga ut barnomsorgen i enlighet med uppställda mål. För landstingen bygger vo- lymantagandet på den beräknade volymtillväxt som redovisats vid budgete- ringstillfället. dvs. innan löneavtalet slöts för år 1990.

Underskottet i det finansiella sparandet i kommuner och landsting inger stor oro. Enligt vad jag har erfarit avser kommuner och landsting att vidta olika finansiella åtgärder. Det handlar bl.a. om att öka den kommunala upp- låningen. att sälja ut ytterligare tillgångar och att ta ytterligare rörelsekapital i anspråk. Dessa åtgärder kommer dock inte att räcka till. Det krävs enligt uppgift också att planerade investeringar skjuts på framtiden och att plane- rad verksamhctsutbyggnad liksom den befintliga verksamheten tas under omprövning. _

Det stora underskottet år 1990 är ingen tillfällighet. Den kommunala sek- torn har sedan mitten på 1980-talet redovisat underskott i det finansiella spa- randet. Den årliga volymökningen uppgick under denna period till ca 2 .."/b i genomsnitt. vilket var betydligt högre än den volymökning på ca 1 % som riksdagen har uttalat sig för. Kalkyler över den ekonomiska utvecklingen vi- sar att utgifterna kommer att vara väsentligt större än inkomsterna även un- der kommande fcmårsperiod. om inte löne-. pris- och volymökningstakten kan hållas på en mycket låg nivå.

Av de beräkningar som redovisas i långtidsbudgeten framgår att sektorns finansiella situation bör förbättras under de två närmaste åren. Det är emel- lertid huvudsakligen en följd av den tvååriga eftersläpningen och det s.k. av- räkningsförfarandct vid utbetalningen av kommunalskatt. För efterföljande år försämras situationen på nytt.

Diagram [. Det finansiella sparandet i den kommunala sektorn l988 1995 vid olika Prop. 1989/902150 antaganden om volymutveckling och löne- och prisutveckling, miljarder kr. Bilaga 4

10

Volym 12.

lågalt. 1 O ------ Kglym 12.

alt.

_20 9

------ Volym 22.

_ 30 Iågolt. —— Volym 22. _ 40 högalt.

—50 88 89 90 91 92 93 94 95

Källa: Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. RRV och finansdepartementet.

Beräkningarna bygger bl.a. på att statens nettokostnad för skatteutjäm- ningsbidragen och ersättning från socialförsäkringen är nominellt oföränd- rade och att utdebiteringen ligger kvar på 1990 års nivå. Effekterna av skat- tereformen har inte påverkat utfallet i kalkylen eftersom dessa förutsätts neutraliseras i särskild ordning. Jag återkommer till denna fråga senare (av- snitt 3.5).

Regeringen anser att de ekonomiska problem som landet nu står inför krä- ver att åtgärder vidtas för att stabilisera Sveriges ekonomi. Dessa åtgärder kommer även att påverka den kommunala verksamheten. Det statsfinan- siella läget innebär att statens transfereringar till kommuner och landsting måste begränsas. Detta innebär att de inkomster kommunerna beräknas dis- ponera över år 1991 endast kan öka genom avgiftshöjningar och olika finan- siella transaktioner. Sådana åtgärder kan dock endast till en del förbättra sektorns ekonomiska läge. Det betyder att utrymmet för att öka den totala verksamhetsvolymen år 1991 är mycket begränsat. Endast under förutsätt- ning att löneavtal för år 1991 kan träffas på en låg nivå finns ekonomiska förutsättningar för att volymen ska kunna öka med 1 %.

Detta mycket begränsade utrymme kan ställas mot den'volymökning som beräknas bli en konsekvens av gjorda åtaganden och fattade beslut. Till grund för de beräkningar som gjorts till långtidsbudgeten ligger bl.a. bedöm- ningar som Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har gjort till 1990 års långtidsutredning.

För perioden 1990—1995 beräknas den kommunala konsumtionen öka med i genomsnitt ca 1.6 % per år. Beräkningen förutsätter bl.a. att befolk- ningen i olika åldersgrupper får lika mycket vård, omsorg, utbildning etc. som år 1988. samt att utbyggnaden av barnomsorgen fullföljs. Avgiftsfinan-

sieringen fi'irutsätts i kalkylen förbli i stort settoförändrad. lngen produktivi- Prop. 1989/902150 tetsft'irbättring har explicit förutsatts i denna kalkyl. Bilaga 4

Tabell [. Volymt'örändring inom kommuner och landsting åren 1990 — I995.

procent Arlig volymförändring Snitt 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1990—95 Kommuner 3.6 3.9 l.6 l,5 1,4 l.l l.9 varav — barnomsorg 15.4 14.6 3.7 3.4 2.3 0.7 4.3 — äldreomsorg 2.9 3.1 l.l 2. ) 1.9 1.6 2.1 -- utbildning —t).b —(l.-l —U.t) 0.1 (1.5 ().9 0,2 Landsting l.2 1.0 0.9 0.9 0.8 0.9 0.9 Sektorn. totalt 2.6 2.8 [A 1,3 1.2 1.0 l.6

Källa: Svenska kommunft'.')rbundet. l.andstingsförbundct och finansdepartementet

De finansiella kalkylerna visar att en total volymökning på nästan 3 % per år 1990— 1991 inte är möjlig att uppnå inom ramen för en oförändrad kom- munal utdebitering. En höjning av kommunalskatterna kan dock inte accep- teras. Som jag nyss nämnt är inte heller de samhällsekonomiska förutsätt- ningarna sådana att ytterligare restlrscr kan föras över från staten till kom- munerna.

För att uppnå balans i den kommunala ekonomin kommer det därför att krävas att kommuner och landsting vidtar olika åtgärder i syfte att reducera kostnaderna. Det innebär att betydligt större krav än hittills kommer att stäl- las pä omprövning. rationalisering och produktivitetsförbättring inom den kommunala verksamheten. Sådana åtgärder är nödvändiga för att en plane- rad och önskvärd utbyggnad av bl.a. barn- och äldreomsorgen skall kunna genomföras.

En omprövning av befintlig verksamhet pågår på de allra flesta håll redan i dag. Under de kommande åren blir det dock nödvändigt att lyfta fram ef- fekterna av detta arbete och att mer ingående pröva vad de frigjorda resur- serna skall användas till. Produktivitets- och effektivitetsmål behöver därför preciseras för de kommunala verksamheterna. Det är regeringens bedöm- ning att en produktivitetsförbättring på 2 % per år är en rimlig och nödvän— dig målsättning för den kommunala sektorn som helhet.

Överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden har resulterat i att ett gemensamt arbete skall bedrivas i syfte att belysa hur tillgängliga uppgifter kan användas för att beskriva utvecklingen av produktiviteten och effektiviteten inom sektorn. Inom ramen för detta arbete skall även belysas httr uppföljning och utvärdering bör gå till.

3.2 Förändringar av den kommunala verksamheten

Arbetet med att utforma konkreta åtgärder för att skapa balans mellan utgif- ter och inkomstcr måste med nödvändighet ske i de enskilda kommunerna och landstingen. Regeringen är beredd att vidta olika åtgärder som kan be- hövas för att underlätta detta arbete. Regeringen har i dag bemyndigat mig att tillsätta en parlamentarisk kom- . mitte' med uppdrag att se över kommunernas statsbidrag och finansiering i 6

Bilaga 4

övrigt. 1 kommitténs uppdrag ingår därför också att presentera förslag som innebär att specialdestincrade statsbidrag så långt möjligt ersätts med bidrag som fördelas efter generella principer där bl.a. olika behtwskriterier spelar en stor roll. Därmed bör kommunerna få större möjligheter att organisera sin verksamhet på det sätt som är bäst anpassat efter den enkilda kommu- nens lokala förutsättningar. Ävcn en sådan förändring ställer ökade krav på ett väl fungerande system för att följa upp och utvärdera den kommunala verksamhetens resultat i förhållande till uppsatta mål och insatta resurser. Det gäller såväl för statsmakterna som för kommunerna själva.

Utredningen skall också analysera avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla. Förutsättningarna för och effekterna av ev. förändringar bör belysas. I detta ingår även att analysera de fördelningspolitiska effek- terna. Regeringen har vidare gett tilläggsdirektiv till stat-kommunbered- ningen att lägga fram förslag som gör det möjligt för kommunerna att ta ut de avgifter som behövs för att täcka de verkliga kostnaderna för att under- hålla och investera i tekniska försörjningssystem.

Under år 1991 avser regeringen att lägga fram ett förslagtill ny kommunal- lag med utgångspunkt från det förslag som kotntnunallagskommittén presen- terar våren 1.990. Inriktningen på regeringens beredningsarbete kommer att vara att utforma ett lagförslag som ger de enskilda kommunerna och lands- tingen stor frihet att välja flexibla organisationslösningar samt att utveckla ändamålsenliga former för ekonomisk styrning och förvaltning.

Statliga myndigheter ger ut riktlinjer som berör den kommunala verksam- heten. Det är av stor vikt att dessa riktlinjer utformas på ett sådant sätt att de underlättar kommunernas möjligheter att effektivt bedriva sin verksamhet.

3.3 Åtgärder inför är 1991

Regeringen konstaterar att Sveriges ekonomi står inför allvarliga problem. Inflationen är snabb. tillväxten svag och sparandet alltför lågt. För att dämpa inflationen och värna om sysselsättningen har regeringen redovisat ett antal olika förslag till ekonomisk-politiska åtgärder. Initiativ har tagits för att dämpa löneutvecklingen. Mervärdeskatten höjs för att dämpa den inhemska efterfrågan och vissa planerade reformer skjuts på framtiden. Vidare plane- ras olika åtgärder för att öka utbudet av arbetskraft och strukturella åtgärder vidtas för att öka tillväxten och samtidigt förbättra miljö och välfärd.

De föreslagna åtgärderna påverkar kommuner och landsting i egenskap av arbetsgivare, på samma sätt som alla andra arbetsgivare. Jag ser inga skäl till att särbehandla kommuner och landsting därvidlag. Eftersom åtgärderna vidtas i syfte att bl.a. öka tillväxten i ekonomin bör dessa på sikt även gagna den verksamhet som bedrivs i kommuner och landsting. De ekonomiska ef- fekterna av dessa åtgärder blir dock mycket begränsade för den kommunala sektorn. År 1990 ökar utgifterna något till följd av att mervärdeskatten höjs. Till följd av att sektorn fr.o.m. år 1991 får göra avdrag för all ingående mer- värdeskatt drabbas kommunerna inte av dessa ökade utgifter år 1991.

Som en del i åtstramningspaketet föreslår regeringen även ett tillfälligt kommunalt skattestopp. Jag tar upp frågan särskilt under avsnitt 3.4. Skatte- stoppct bör gälla under två år. Under denna tid kommer statsbidragen till

Bilaga 4

kommunerna att ses över liksom finansieringen av den kommunala verksam- heten i stort. Som jag tidigare nämnt har regeringen i dag bemyndigat mig att tillsätta en kommitté med detta uppdrag. 1 uppdraget ingår bl.a. att redovisa lösningar som innebär att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för en total kommunal utdebitering (exkl. försam- lingsskatt) på högst 30 kr./skattekrona. Utredningen skall presentera resulta— tet av sitt arbete under hösten 1991. Förslaget skall sedan remissbehandlas varför förändringar på grundval av utredningens förslag kan börja genomfö- ras tidigast år 1993. '

Mot bakgrund av kommunernas ekonomiska läge och de betydande krav och förväntningar som fortfarande ställs på sektorn har regeringen inte för aVsikt att vidta ytterligare åtstramande åtgärder som särskilt riktar sig mot kommunerna. Regeringen har inte heller för avsikt att under de närmaste åren lägga några nya kostnadskrävande uppgifter på den kommunala sek- torn. utan att samtidigt ge kommuner och landsting möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter.

För att uppnå ett balanserat utfall i förhållandet mellan stat och kommun till följd av aktuella reformer behöver emellertid vissa åtgärder vidtas. År 1991 beräknas sektorns utgifter att minska med netto ca 8 miljarder kr. till följd av reformerna om indirekta skatter. höjda kommunala bostadstillägg och nya regler m.m. för beräkning av bostadsbidrag till barnfamiljer. Fr.o.m. år 1992 ökar dessutom sektorns skatteinkomster med betydande belopp till följd av den reformerade inkomstbeskattningen. Det innebär att resurser i storleksordningen 8—23 miljarder kr. årligen behöver återföras från kommu- nerna till staten under de närmaste åren.

I årets budgetproposition (prop.1989/90:100. bilaga 9) föreslogs dessutom att skatteutjämningsavgiften år 1991 skall höjas med 0,10 kr. per skatte— krona. Avsikten med denna åtgärd är att finansiera de automatiskt ökande kostnaderna för skatteutjämningsbidragen. Sådana höjningar har gjorts alla år. med undantag av år 1989. sedan avgiften infördes år 1986.

3.4 Tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

3.4.1 Inledning

Utredningen om reformerad inkomstbeskattning. RINK, har i sitt betän- kande Reformerad inkomstbeskattning (SOU 1989:33) bl.a. lagt fram vissa förslag i syfte att motverka höjningar av kommunalskatten. Motivet för RINK:s förslag har i huvudsak varit att förhindra att effekterna av skattere- formen undergrävs genom höjda kommunalskatter. RINK:s betänkande har remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena har upprät- tats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet om reformerad inkomst- och företagsbeskattning, finansdepartementet dnr 3406/89.

Det finns emellertid även andra skäl att ta upp frågan om åtgärder som motverkar kommunala skattehöjningar. Den svenska ekonomin har som jag framhållit tidigare under den senaste tiden utvecklats på ett ogynnsamt sätt. Som ett led i en allmän åtstramning bör tillfälliga åtgärder i syfte att för— hindra kommunalskattehöjningar övervägas.

Bilaga 4

En viktig utgångspunkt för regeringens ekonomiska politik är att skapa de förutsättningar som krävs för att kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter titan skattehöjningar. Det är också angeläget att skillnaderna i kommunal utdebitering minskar. Det finns av bl.a. dessa skäl anledning att företa en allmän översyn av finansieringen av den kommunala verksamhe- ten. Den kommitté som nu tillsätts för att se över statsbidragen till kommu- nerna har därför i uppdrag att också göra en samlad översyn av kommuner- nas finansicringskällor. När resultatet av ett sådant utredningsarbete förelig- ger bör mer långsiktiga åtgärder kunna vidtas.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 februari 1990 att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till lag om tillfällig begränsning av kommuners och försam- lingars rätt att ta ut skatt. Det remitterade lagförslaget innebar att kommu- ner. församlingar och kyrkliga samfälligheter inte skulle få ta ut högre skatt för år 1991 än vad resp. kommun. församling eller samfällighet fastställt för år 1990. Regeringen skulle enligt förslaget kunna medge undantag från denna begränsning när särskilda skäl föreligger.

Det lagförslag som remitterats till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 4.3). '

Lagrådet har ansett att förslaget om en ettårig begränsning i kommuners och församlingars rätt att ta ut skatt inte går utöver vad som från konstitutio- nell synpunkt får anses möjligt att acceptera. Beträffande möjlighet för rege- ringen att medge undantag i vissa fall från det kommunala skattestoppet an- såg emellertid lagrådet att sådana regeringsbeslut skulle utgöra normgivning och således vara oförenliga med regeringsformen. Lagrådet har därför av- styrkt den föreslagna dispensbestämmelsen.

Lagrådcts yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 4.4).

Jag har låtit ta fram ett reviderat förslag till lag om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt. Detta avviker från det till lagrådet remitte- rade lagförslaget på i huvudsak två punkter.. För det första föreslås nu att begränsningen skall gälla i två år. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört rörande dispensmöjligheten innehåller det nya lagförslaget ingen sådan möj- lighet. I stället har i lagförslaget gjorts ett undantag från inskränkningen i rätten att höja skatten vid s.k. skatteväxling i samband med att uppgifter omfördelas mellan landsting och kommuner resp. mellan kyrkliga samfällig- heter och församlingar. Vissa redaktionella justeringar i lagförslaget har också företagits.

Jag skall i det följande närmare redogöra för bakgrunden till och skälen för mitt förslag.

Bilaga 4

3.4.2 Bakgrund och förslag

Mitt förslag: En tillfällig begränsning i rätten för landstingskommu- ner. kommuner. församlingar och kyrkliga samfälligheter att höja ut- debiteringen av skatt införs. Begränsningen innebär att utdebite- ringen under åren 1991 och 1992 inte får vara högre än den utdebite- ring som fastställts för år 1990.

Ett undantag görs dock för s.k. skatteväxling. Har uppgifter omför- delats mellan en landstingskommun och kommunerna inom lands- tingskommunen eller mellan en kyrklig samfällighet och församling- arna inom samfälligheten skall den menighet vars kostnader minskat på grund av omfördelningen också sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar de minskade kostna- derna.

Den menighet som på grund av omfördelningen av uppgifter fått ökade kostnader får för att täcka dessa fastställa en högre utdebitering än den som gällde för är 1990. Utdebiteringen får emellertid inte höjas så mycket att den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstings- kommun och kommun resp. kyrklig samfällighet och församling höjs över 1990 års nivå. Närmare föreskrifter om storleken av skattesänk- ningen resp. den största höjning av utdebiteringen som får göras skall meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

RINK:s förslag: För att motverka kommunalskattehöjningar föreslog RlNK att två tredjedelar av den inkomstökning som uppstår om landstings- kommuner eller kommuner under perioden 1991 1993 höjer skatten över utdebiteringen för inkomståret 1989 skulle dras in till staten.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt kom- mitténs förslag eller lämnat det utan erinran. Kammarrätten i Stock/wlm an- ser att den föreslagna metoden inte är tillräckligt effektiv. Liknande syn- punkter anförs av Sveriges Föreningsbankcrs"Förbund . Landsorganisarionen [Sverige. LO, tillstyrker den grundläggande ambitionen men är tveksam till tekniken. Förslaget avstyrks av Landstirzgsförhtmdet_ Svenska kommunför- bundet och Tjänsterna/inens centralorganisalian. TC O, vilka bl.a. anför att det innebär ett oacceptabelt ingrepp i den kommunala beskattningsrätten. LO och TCO anser det angeläget med åtgärder för att minska skillnaderna i utdebitering mellan olika kommuner. Hat-rätten över Skäneoch Blekinge an- för att förslaget om åtgärder mot kommunala skattehöjningar inte synes strida mot regeringsformen.

Skälen för mitt förslag: Den reformering av det svenska skattesystemet som nu förestår innebär lägre skattesatser. bredare skattebaser samt ett mer likformigt och neutralt skattesystem. Avsikten är att den statliga inkomst- skatten i stort sett skall slopas för taxerade inkomster upp till 180 (_)00 kr. år 1991. vilket ger en marginalskatt som ungefär motsvarar kommunalskatten för det stora flertalet skattskyldiga. Efter skattereformens genomförande kan det därför antas att det kommunala skatteuttaget kommer att ägnas ökat

intresse. Som RlNK framhållit finns det emellertid trots det en risk för att Prop. 1989/90:150 sänkta skattesatser för den statliga inkomstskatten anses ge utrytnme för Bilaga 4 höjda kommunala skatter. lin fortsatt utveckling mot högre kommunalskat- ter skulle äventyra de effekter som skattereformen syftar till att uppnå. Jag delar därför RINKzs bedömning att det är angeläget att motverka sådana tendenser. Jag anser emellertid inte att den av RlNK föreslagna metoden för att motverka kommunalskattehöjningar är lämplig.

Den svenska ekonomin har som jag tidigare framhållit under den senaste tiden utvecklats på ett ogynnsamt sätt. Lixportutveeklingen har dämpats och byteslmlansunderskottetet har ökat. De svenska pris- och löneökningarna har varit avsevärt högre än i omvärlden. Överhettningstendcnserna är fortfa- rande påtagliga. Denna utveckling innebär stora risker för framtiden. Fort- sätter den kommer sysselså'tttningcn att hotas.

Initiativ har tagits från regeringens sida för att dämpa löneutvecklingen och den inhemska efterfrågan. Som ett led i en sådan skärpning finns det enligt min mening skäl att också ingripa mot eventuella kommunalskattehöj- ningar.

Den ekonomiska utvecklingen i kommuner och landsting är av stor bety- delse för samhällsekonomin. Det är därför angeläget att kommunerna full- gör sina uppgifter utan skattehöjningar. Den kommunala tttdebiteringen har ökat under 1980-talet. Ökningen har visserligen varit relativt måttlig under senare delen av 1980-talet men år 1990 höjde 41 kommuner och 11) landsting sin utdebitering. Kommunal- och landstingsskatten ökade därmed för in- komsttagarna i ca 140 kommuner med sammanlagt över 3.3 miljoner invå- nare. vilket i sin tur innebär att sänkningen av den statliga inkomstskatten år 1990 i många kommuner motverkas av höjda kommunalskatter. Mest kännbart är detta för låginkomsttagare. Den genomsnittliga totala utdebite- ringen av kommunal- och landstingsskatten höjdes under år 1990 med (1.36 kr. per skattekrona.

Ett annat problem. som vid retnissbehandlingen av RINKzs förslag tagits upp av bl.a. LO och TCO. är de stora skillnaderna i skatteuttag mellan olika kommuner. År 1990 är skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats 6.79 kr. per skattekrtma. Skillnaderna i kommunal utdebitering motsvaras långt ifrån alltid av några större skillnader i nivån på den kommunala servicen. I stället torde de ofta ha sin grund i skillnader i det kommunala skatteunderla- get. vilka inte i tillräcklig grad har kunnat motverkas av det nuvarande kom- munala skattetttjämningssystemet.

Gentnnförandet av skatterefortnen och aktuella förändringar av huvud- mannaskapet inorn bl.a. äldreomsorgen och skolan ger nya förutsättningar för att göra mer genomgripande förändringar vad avser dagens statsbidrags- och skatteutjärnningssystem. Mot denna bakgrund och med hänsyn till kom- munernas ekonomiska situation får den utredning som skall se över statsbi- dragen till kommunerna även i ttppdrag att göra en samlad översyn av kom- munernas finansieringskållm i övrigt. Kommittén skall redovisa en eller flera lösningar som bl.a. innebär att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för en total kommunal utdebitering (exkl. för- samlingsskatt) på högst 30 kr. per skattekrona. Utredningsarbetet bör bedri- vas skyndsamt och vara avslutat senast den 31 oktober 1991. 11

]” Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 150. Bilaga 4

I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet och som ett led i den nödvän— Prop. 1989/90:150 diga åtstramningen av den svenska ekonomin bör tillfälliga åtgärder vidtas Bilaga 4 för att förhindra kommunalskattehöjningar under de närmaste åren. För- ändringar på grundval av utredningens arbete kan börja genomföras tidigast år 1993.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att såväl borgerliga som kyrk- liga kommuner åren 1991 och 1992 inte skall få ha en högre utdebitering än den som fastställts för år 1990. Detta är givetvis enlingripande åtgärd som begränsar kommunernas handlingsutrymme och i förstone kan den förefalla betänklig. Det föreligger emellertid enligt min bedömning på grund av skat- tereformen. det ekonomiska läget och behovet av att se över finansieringen av den kommunala sektorn en sådan speciell situation att den motiverar ett kommunalt skattestopp för åren 1991 och 1992.

En fråga som har diskuterats av ett par remissinstanser. däribland hovrät— ten över Skåne och Blekinge. gäller grundlagsenligheten av RINK:s förslag till åtgärder mot kommunalskattehöjningar. Dessa remissinstanser har kom— mit till slutsatsen att RINK:s förslag inte strider mot regeringsformens stad— gande om kommunal beskattningsrätt. Denna fråga togs också upp till dis— kussion i lagrådsremissen där föredragande statsrådet anförde följande.

Den kommunala självstyrelsens betydelse för det svenska folkstyret slås fast i inledningsparagrafen. 1 kap 1 &. till regeringsformen (RF). Kommunerna får enligt 1 kap. 7 & RF ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Grunderna för den kommunala beskattningsrätten skall enligt 8 kap. 5 & RF bestämmas i lag.

1 motiven till RF uttalades (prop. 1973:90 s. 190) att den kommunala ini— tiativrätten är starkt förbunden med den kommunala beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan olika'kommunala ändamål och åtgärder förutsatte enligt föredragande statsråd en kombination av politiskt och eko— nomiskt ansvar. Bestämmelsen i 1 kap. 7 s!" är dock ett principstadgande. Den skall alltså inte anses innebära ”att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kan be— stämma skatteuttagets storlek" (prop. s. 231). Prineipens- närmare förverkli— gande är i stället underkastat lagstiftning.

En annan av de grundläggande principerna i RF med betydelse i samman— hanget är att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främste företrädare. Den offentliga makten emanerar alltså från staten och i den utsträckning kommunerna fattar beslut är det en av staten delegerad beslutanderätt de utövar.

Frågan är då i vilken utsträckning principstadgandet i 1 kap. 7 å innebär en begränsning av statens styrning av kommunerna. Även om stadgandet inte är någon strikt rättsregel. kan slås fast att riksdagen inte helt fritt kan disponera över kommunernas grundlagsfästa beskattningsrätt. Å andra si- dan synes föredragande statsrådets uttalande i grundlagspropositionen inne- bära att riksdagen beslutat regeringsformen i klar insikt om att skattetak och andra inskränkningar i den kommunala beskattningsrätten skulle vara till- låtna.

Jag vill här också hänvisa till den analys av frågan som finns presenterad som bilaga till kommunalekonomiska utredningens betänkande (SOU 1977:78). Analysen mynnar ut i att ett skattetak i princip inte skulle vara grundlagsstridigt men att ingrepp av den arten måste användas med stor ur- skillning och varsamhet. l ju högre grad ett skattetak innebär en faktisk be- 12

Bilaga 4

gränsning av utrymmet för en kommun att handha sina uppgifter. desto be- Prop. 1989/90:150 tänkligare blir givetvis åtgärden från konstitutionell synpunkt.

Enligt min bedömning kan mitt förslag om en inskränkning i rätten att höja skatten under en begränsad tid inte anses innebära ett sådant ingrepp i den kommunala beskattningsrätten att det kan anses strida mot regeringsfor- men.

Lagråder har ansett förslaget i lagrådsremissen om ett kommunalt skatte- stopp förenligt med regeringsformen. Lagrådet har anfört att det för sin del kan instämma i lagrådsremissens uttalanden om att ingripanden i den kom- munala beskattningsrätten av det slag det här är fråga om måste användas med stor urskillning och varsamhet. l ju högre grad de innebär en faktisk begränsning av utrymmet för en kommun att handha sina uppgifter, desto betänkligare blir åtgärden från konstitutionell synpunkt. Frågan hur långt- gående sådana ingripanden får göras måste enligt lagrådet bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir emellertid gränsdragningen enligt lagrådet en politisk snarare än en rättslig fråga.

Det förslag som jag nu lägger fram avviker från lagrådsremissens genom att det kommunala skattestoppet föreslås gälla i två år i stället för ett. Ett av de avgörande syftena med en tvåårig begränsning är att skapa tidsmässigt utrymme för att utarbeta mer långsiktiga lösningar på problemen rörande kommunernas skatteuttag och ekonomi.

Med hänsyn till syftet med skattestoppet och till att det fortfarande rör sig om ett ingrepp i den kommunala beskattningsrätten som endast skall gälla under en relativt kort tid är även det nu framlagda förslaget enligt min me- ning förenligt med regeringsformens bestämmelser.

I lagrådsremissen föreslogs även att det skulle finnas en möjlighet för rege- ringen att ge dispens från skattestoppet när detta är motiverat av särskilda skäl. Lagrådet har avstyrkt att en sådan dispensmöjlighet införs med hänsyn till att den skulle innebära en delegation av normgivning från riksdagen till regeringen som inte är tillåten enligt regeringsformen. Dispensbestämmel- sen ingår därför inte i det lagförslag jag nu lägger fram. Dispensregeln avsåg att bl.a. möjliggöra s.k. skatteväxling i samband med att uppgifter omförde- las mellan landsting och kommuner. alltså att exempelvis kommunerna inom ett landsting tar över vissa uppgifter och på grund av de därmed ökande kost- naderna höjer utdebiteringen samtidigt som landstingskommunen sänker sin utdebitering. Det är enligt min mening angeläget att organisatoriska föränd- ringar inom bl.a. omsorgen av de psykiskt utvecklingsstörda och äldreom- sorgen inte förhindras av ett kommunalt skattestopp. Begränsningen av _. kommunernas möjlighet att höja utdebiteringen bör därför inte gälla vid skatteväxling i samband med att uppgifter omfördelas mellan landsting och kommuner eller mellan församlingar och kyrkliga samfälligheter. En särskild regel med denna innebörd bör därför införas. ' Den menighet som lämnar över uppgifter bör därvid vara skyldig att sänka sin skattesats så att Skatteuttaget minskar med ett belopp som motsvarar de minskade kostnaderna. Den menighet som tagit över uppgifter bör få höja utdebiteringen så mycket som behövs för att täcka de ökade kostnaderna. Utdebiteringcn bör emellertid inte få höjas så mycket att den sammanlagda

Bilaga 4

utdebiteringen av skatt till landstingskommun och kommun resp. kyrklig samfällighet och församling höjs över 1990 års nivå. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall före- tas resp. den största höjning av utdebiteringen som får företas i satnband med skatteväxling.

Med hänsyn till att skattestoppet endast skall gälla under en relativt bc- gränsad tid bör avsaknaden av dispensmöjligheter i övrigt inte innebära ett avgörande hinder mot att genomfi'ira förslaget. Skulle en enskild kommun på grund av oförutsedda mnständigheter hamna i en akut ekonomisk kris finns i sista hand möjligheten för regeringen att genom proposition föreslå riksdagen att en viss kommun får höja utt'lebitcringen.

3.5 Åtgärder för att neutralisera effekterna av 1990 och 1991 års skattereform

3.5.1 Inledning

I betänkandcna Reformerad inkomstbeskattning (SOU 1989133) från RINK. och Rcfortnerad mervärdeskatt m.m. (SOU 1989:35) från kommit- tcn för indirekta skatter. KIS. har framförts förslag att skatterefortnen skall ge ett balanserat budgettnässigt utfall i förhållandet mellan staten och kom- munerna. Regeringen har i årets finansplan (prop. 1989/90:100 bil. ]) också ställt sig bakom denna ståndpunkt.

Riksdagen har på grundval av prop. 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990 m.m. fattat beslut om genmnförande av ett första steg i skattereformen (SkUlt). rskr 96). Regeringen har nyligen lagt frarn förslag om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop. 1989/%:] lll) och om reformerad mervärdesskatt m.m. (prop. 1989.-(90: l 1 l ). dvs. den andra etappen av skatte- re fortnc n. _

För att neutralisera de ekonomiska effekter som skattereformen innebär för den kommunala sektorn bör kommuner och landsting fr.o.m. år 1991 få återföra ett belopp till staten som beräknas på kommunernas totala skatte- underlag. I anslutning härtill bör även den ökade ekonomiska belastning som det första steget i skattereformen innebär för år 1990 beaktas. Vidare bör beaktas effekterna av regeringens förslag om förbi'tttringar av de kom- munala bostadstilläggen. KBT (prop. 1989/901145) och om reformerat bo- stadsbidragssystem (prop. 1989/90144).

Skattere/brmens effekter

Den samlade effekten av skattereformen komtncr att innebära en viss kost- nadsökning för kommuner och landsting är 1990. Fr.o.m. år 1991 medför skattereformens förslag väsentligt minskade utgifter och fr.o.m. år 1992 också ökade intäkter för den kommunala sektorn.

Skattereformen omfattar flera förslag som på olika sätt påverkar kommu- nerna. Det gäller bl.a. förslagen att — bredda basen för mervi'irdeskatten — medge avdrag för all ingående mervärdeskatt

— utbetala bidrag vid kommunal upphandling m.m. Prop. 1989/902150 — bredda basen för inkomstskatterna Bilaga 4

undanta kapitalinkomster från kommunal beskattning — höja det s.k. taket för KBT — förbättra bostz'tdsbidragen till barnfamiljerna.

Skattereft.>rmens förslag att bredda basen för nzervärrlt'skallan innebär att kommunernas utgifter för bränsle. el. vatten. viss fastighetsservice. hyror etc. ökar år 1990. År 1991 ökar utgifterna ytterligare främst till följd av att reduceringsreglcrna slopas när det gäller mervärdeskatten inom byggområ- det. Nettoeffekten av basbreddningen beräknas öka sektorns utgifter med ca 5 miljarder kr. år 1991.

Fr.o.m. år 1991 får kommuner och landsting göra avdrag för all ingående mervärdeskatt, dvs. även för ingående mervärdeskatt för verksamheter som undantagits frän skatteplikt. Det gäller exempelvis barnomsorg. äldreom- sorg. särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och annan social om- sorg samt utbildning och kommunal verksamhet i övrigt för kommunernas eget behov. Nettot av ingående mervärdeskatt minus utgående mervärde- skatt kommer att återbetalas till kommunerna. Det innebär att kommuner- nas utgifter kommer att minska jämfört med i dag.

Kommunernas nuvarande utgifter för ingående ej avdragsgill mervärde- skatt har beräknats till ca lt.) miljarder kr. i 1991 års prisnivå. Till följd av basbreddningen blir avdraget för ingående mervärdeskatt ca 15 miljarder kr. högre. jämfört med före reformen.

Fr.o.m. är 1991 kommer staten att utbetala visst bidrag vid kommunal ttpj.)/zandling av vissa ej skattepliktiga tjänster inom sjukvård, tandvård. so- cial omsorg och utbildning. Detsamma gäller när kommunerna ger bidrag till dessa verksamheter. Det statliga bidraget beräknas med nuvarande omfatt- ning av verksamheten som grund bli mycket begränsat.

,N'aztoqffckren av reformen beräknas bli att utgifterna minskar med ca 7 miljarder kr. för kommunerna och med ca 2,8 miljarder kr. för landstingen. För kommunerna motsvarar effekten är 1991 drygt 1 kr. i utdebitering och för landstingen motsvarar effekten ca 0,50 kr./skattekrona.

] 990 års förändringar [ inkomstbeskatmingen beräknas medföra en ökning av det kommunala skatteunderlaget vid 199] års taxering. motsvarande 3-4 miljarder kr. i skatteinkomster. Ökningen uppkommer främst till följd av att vissa traktamenten blir skattepliktiga och genom skärpt beskattning av bil- förmåner och reseersättningar blir skattepliktiga förmåner. Till följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalning av kom- munalskatt ökar skatteinkomsterna för kommuner och landsting först år "1992 och då med dubbel effekt.

De föri'lndringar i inkonulbeskattningen år 1991 som framför allt påverkar det kommunala skatteunderlaget är beskattningen av måltidssubventioner, försäkringsförmåner. ytterligare förändringar av traktamentsbeskattningen samt höjt kommunalt grundavdrag vid låga inkomster. Förslaget att undanta inkomster av kapital vid beräkning av det kommunala skatteunderlz'tget in-

Bilaga 4

nebär också ökade skatteinkomster eftersom detta inkomstslag ger ett net- tounderskott.

Enligt beräkningar som ligger till grund för propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning ökar skatteinkomsterna till följd av refor- men med ytterligare ca 7 miljarder kr. är 1991 för kommuner och landsting. Skattereformens båda steg ger således en ökning av skatteunderlaget med ca 28 miljarder kr.. dvs ca 9 miljarder kr. i ytterligare skatteinkomster. Ök- ningen blir därmed ca 4 % högre än ett prognostiserat skatteunderlag för år 1991. exklusive skattereformen.

Till följd av den tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandct upp- står dubbel effekt Vissa är. Det innebär att skattereformen ger fullt utslag - utan puekeleffekter på grund av avräkningsförfarandet — först under mitten av 1990-talet. om inga särskilda åtgärder vidtas.

Den 1 januari 1990 ändrades reglerna för KBT. Det s.k. taket för den del av det kommunala bostadstillägget som berättigar till statsbidrag höjdes med 200 kr. Till följd av ökade hyror för pensionärer som uppbär KBT kommer kommunernas samlade kostnader för KBT att öka efter reformen. För år 1991 har regeringen föreslagit en ytterligare höjning av KBT-taket m.m. Dessa förändringar innebär ytterligare kostnader för kommunerna på ca 0,7 miljarder kr.

Regeringen har i en särskild proposition (prop. 1989/90:144) lagt fram för- slag till nya regler m.m. vid beräkning av bostadsbidrag till barnfamiljer. För- slaget innebär ökade utgifter för kommunerna på ca 750 miljoner kr.. förut- satt att staten även i framtiden finansierar 50 % av bidraget. Effekterna av framlagda förslag sammanfattas i tabell 3.5.1.

Tabell 3.5.1 Utfall av skattereformen för kommuner och landsting (miljarder kr. i 1991 års löne- och prisnivå)

1990 1991 1992 1993 1994 1995

1. Breddad moms —0.9 — 5 5 — 5 — 5 5 2. Avdrag ingående moms 0 14.8 14.8 14.8 14.8 14.8 3. Inkomstbeskattn -9tl () 0 3.6 3.6 3.6 3.6 " 3.6 3.6 4. Inkomstbeskattn -9l () 0 0 3.7 4.7 5.7 " 3.7 4.7 1.9 5.1SBT 0 — 0.7 0.7 — 0.7 0.7 — 0.7 6. Okade bostadsbidrag — 0.8 0.8 0.8 — 0.8 0.8 Summa 1—4 —0.9 9.8 17,0 24.4 22.8 21,1 Summa 1—6 —'0.9 8.3 15,5 22.9 21.3 19,6

— försämrar den ekonomiska situationen för kommuner och landsting + förbättrar den ekonomiska situationen för kommuner och landsting

Beräkningarna grundas på den beräkningsmetod som använts i proposi- tionen om reformerad inkomst och företagsbeskattning (prop. 1989/90:110).

3.5.2 Metoder för att neutralisera skattereformens effekter PFOP- 1989/902150 Bilaga 4 Mitt förslag: Skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållandet mellan stat och kommun. Effekterna för år 1990 skall beaktas vid regleringen år 1991.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Landstingsförbtmdel och Svenska kommunförbundet anför att avräkningens storlek och utformning måste prövas i samband med de årliga överläggningarna mellan staten och förbunden om den kommunala ekonomin. LO tillstyrker att åtgärder vidtas för att undvika en omfördelning till kommunsektorn medan TCO anser att sektorn bör få behålla de ökade skatteintäkterna som är en följd av att underlaget för inkomstskatten bred- das.

Skälen för mitt förslag: RINK föreslog att åtgärder skulle vidtas så att skattereformen gav ett balanserat utfall i förhållandet mellan stat och kom- mun. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningcn genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna.

Som regeringen framhållit i sina förslag om inkomstskatten för år 1990 (prop. 1989/90:50) och om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop. 1989/9011 10) delar regeringen RINK:s uppfattning att skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållandet mellan stat och kom- mun. Därvid bör givetvis samma beräkningsprinciper tillämpas som den i propositionen 1989/90:100 redovisade finansieringskalkylen bl.a. avseende skattebaser och basbreddningar. genom att jämförelser vid frånvaro av en skattereform avser indexreglering av skiktgräns och grundavdrag samt ge- nom att dynamiska effekter beaktas.

Jag anser att den bästa metoden för att redan nu neutralisera effekterna är att dels avskaffa bidraget till kommunerna avseende den slopade garanti- beskattningen. dels beräkna återstående återföring med kommunernas skat- teunderlag som grund. Dessa förslag bygger på de neutraliseringsförslag som redovisats av RINK och KIS.

Vid beräkningen av hur stort beloppet skall vara bör först effekterna av vissa andra förändringar avräknas. Det gäller dels kommunernas ökade kostnader till följd av att KBT-taket höjs. dels ökade kostnader för ökade bostadsbidrag till barnfamiljer. Även effekterna av det första steget av skattereformen bör beaktas vid avräkningen. Vid regleringen har också be- aktats vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten och kommunerna inom utbildningsdepartementets område, vilka aviserats i propositionen om ingenjörsutbildning (prop. 1988/89:90. UbU30, rskr. 280) och i budgetpro- positionen 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 10).

De belopp som skall återföras till staten blir därmed ca 7.4 miljarder kr. år 1991. 15.5 miljarder kr. år 1992. 22.9 miljarder kr. år 1993. 21.3 miljarder kr. är 1994 och 19.6 miljarder kr. fr.o.m. år 1995. Beloppen är här angivna i 1991 års prisnivå. Det belopp som skall återföras bör beräknas i löpande priser. 17

3.5.3 Bidraget till kommunerna med anledning av avskaffandet av den Prop. 1989/901150 kommunala garantibeskattningen m.m. slopas Bilaga 4

Mitt förslag: Bidraget till kommuner och landsting med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. slopas.

Bidraget uppgår såväl för budgetåret 1990/91 som för kalenderåret 1991 till 925 240 000 kr. Genom att fr.o.m. 1991 avskaffa detta bidrag till kommuner och landsting minskas det belopp som skall återföras från kmnmunerna till staten med anledning av effekterna av skattere- formen.

Skälen för mitt förslag: Bidraget infördes år 1989 och var avsett att kom- pensera kommuner. landsting och kyrkliga kommuner för den intäktsminsk- ning som uppstod när garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopades liksom det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastig- het. För att så långt möjligt undvika transfereringar mellan stat och kommun bör detta bidrag nu slopas. Det innebär att den kompensation som kommu- nerna skall erlägga till staten till följd av skattereformen m.m. kan reduceras med motsvarande belopp. Tills vidare bör de 30 milj. kr. på anslaget som avser bidrag till kyrkliga församlingar behållas.

3.5.4 Återföringen beräknas på kommunernas skatteunderlag

Mitt förslag: Det belopp som skall återföras från kommuner och landsting till staten skall beräknas på kommunernas skatteunderlag fr.o.m. år 1991. Beloppet måste sedan fi.")rändras åren 1992—1995 för att det belopp som återförs till staten skall motsvara det ekonomiska nettoutfall som genomft'jrandet av skattereformen m.m. innebär för det enskilda året.

Beloppet skall beräknas på ktmimunernas och landstingens totala skatteunderlag. dvs. inklusive tillskott enligt lagen om skatteutjäm- ningsbidrag.

Skälen för mitt förslag: Skattereformen får betydande ekonomiska konse- kvenser i förhållandet mellan stat och kommun om inte effekterna av refor- men regleras. Jag anser att det är angeläget att en sådan reglering sker i ett sammanhang, i anslutning till att riksdagen behandlar skattereformen.

Att beräkna återföringen på det kommunala skatteunderlaget är en admi- nistrativt enkel metod. Det är min bedömning att detta belopp bör beräknas på kommunernas totala skatteunderlag. dvs. det egna skatteunderlaget samt det tillskott som kommuner och landsting erhåller enligt skatteutjämnings- systemet. Det bör innebära att kommunens återbetalning relativt väl över- ensstämmer med den utgiftsminskning som uppkommer vid den tidpunkt mervärdeskattereformen införs. Denna metod bör också uppfylla kravet på att storleken av en kommuns återbetalning till staten på längre sikt inte exakt motsvarar storleken av den ingående mervärdeskatten. En sådan koppling 18

Bilaga 4

skulle nämligen kunna medföra att mervärdeskatten fortfarande kom att på- verka kommunernas val mellan upphandling och egenregi.

Till följd av att effekterna av den reviderade inkomstbcskattningen utfal- ler med olika belopp under den närmaste femårsperioden behöver olika skattesatser fastställas för varje enskilt år. Beloppen bygger på ett genom- snitt för samtliga kommuner respektive landsting. För de kommuner som omfattas av skatteutjämningssystemet bör beloppen i stort motsvara den in- komstökning som uppkommer till följd av reformen. För övriga kommuner och landsting kan avvikelser uppkomma.

En uppföljning av skattereformen kommer att göras. Då kommer också effekterna för enskilda kommuner och landsting att studeras.

Skattereformen kan i enskilda fall inom kommunsektorn komma att inne- bära oönskade ekonomiska effekter till följd av exempelvis den ändrade energibeskattningen och att energi och därmed fjärrvärme beläggs med mer- värdesskatt. Det kan därför finnas anledning att övergångsvis stödja de mest utsatta kommunerna med extra skatteutjämningsbidrag. Jag avser att åter- komma i denna fråga när det finns underlag för ett ställningstagande i vilken utsträckning anslaget för extra skatteutjämningsbidrag bör höjas.

Den skattesats söm jag kommer att föreslå uppgår till mellan 0.64 och 1.90 kronor per skattekrona för kommuner och mellan 0.34 och 1.35 kronor per skattekrona för landsting. Fördelningen mellan olika är blir följande:

Kommuner Landsting 1991 0.64 kr./skr 0.34 kr.!"skr 1991 1.30 0.85 1993 1 _90 1.35 199-l 1.75 1.25 1995 1 .60 1.10

Förslaget omfattar inte kyrkliga kommuner. Frågan om hur skattereformens effekter bör neutraliseras mellan staten och de kyrkliga kommunerna bör utredas ytterligare. Regeringen avser att i samband med budgetpropositio- nen 1991 återkomma till denna fråga. Då kommer även frågan om indrag- ning av bidraget med anledning av avskaffandet av den kommunala garanti- beskattningen m.m. att tas upp.

Den tidigare nämnda kommittén med uppdrag att utreda statsbidragen och kommunernas finansiering bör inom ramen för sitt arbete pröva om den nu föreslagna åtgärden bör gälla även på lång sikt. eller om den kan avlösas av någon annan åtgärd.

Svenska kommunförbundet aktualiserade i sitt remissyttrande över RINK bl.a. frågan om att ändra förfarandet vid utbetalning av kommunalskatt. En förändring som innebär att dagens avräkningssystem slopas och att utbetal- ningen av kommunalskatt eventuellt också tidigareläggs ett eller två år bör utredas närmare.

Bilaga 4

3.6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät- tats förslag till

1. lag om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

2. lag om avräkningsskatt. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.5.

3.7 Författningskommentarer

3.7.1 Lagen om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

1.5

1 paragrafen anges att begränsningen i rätten att höja skatten skall gälla såväl borgerliga som kyrkliga kommuner. Inskränkningen medför att utdebite- ringen för en viss landstingskommun. kommun. församling eller kyrklig sam- fällighet inte får vara högre under åren 1991 och 1992 än den skattesats som gäller för år 1990. Det är alltså den enskilda kommunens. församlingens eller samfällighetens utdebitering som inte får höjas. Sänker en kommun sin utde- bitering får församlingar inom denna kommun således inte höja utdebite- ringen. även om den sammanlagda skatten ändå blir lägre än vad som gällde för år 1990. '

Beslutar en kommun om en högre utdebitering för något av de aktuella åren än den som gäller för år 1990 blir beslutet utan verkan såtillvida att skattesatsen för år 1990 blir gällande.

29'

I denna paragraf ges en möjlighet att höja utdebiteringen vid s.k. skatteväx- ling i samband med att uppgifter omfördelas mellan landstingskommuner och kommuner eller mellan kyrkliga samfälligheter och församlingar. Om exempelvis kommunerna inom en landstingskommun tar över vissa uppgif- ter från landstingskotnmunen skall landstingskommunen vara tvungen att sänka sin utdebitering så att uttaget av skatt minskar med samma belopp som kostnaderna minskar på grund av omfördelningen. Sänker landstingskom- munen inte skatten skall vid tillämpningen av de i 1 5 angivna lagarna använ- das den lägre skattesats som skulle ha gällt om bestämmelsen i första me- ningen i 2 & följts.

1 andra stycket anges att en menighet som övertagit uppgifter får höja ut- debiteringen i den mån det behövs för att täcka de ökade kostnader som upp- kommit pä grund av omfördelningen. Höjningen får emellertid inte vara större än att den sammanlagda utdebiteringen för de berörda menigheterna blir oförändrad eller eventuellt lägre än utdebiteringen för år 1990. Sän- ker landstingskommunen i exemplet ovan utdebiteringen med 50 öre kan kommunerna inom landstingskommunen höja utdebiteringen med högst 50 öre i den mån höjningen motsvaras av ökade kostnader på grund av de upp- gifter som tagits över från landstingskommunen. Beslutar landstingskommu- nen eller kommunen om en högre skattesats än den som är tillåten blir beslu- tet utan verkan i den delen på sätt som anges i 1 &.

Bilaga 4

I tredje stycket anges att det skall ankomma på regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om hur stor sänkning som skall göras av utdebiteringen för den kommun som lämnat ifrån sig uppgifter resp. hur stor höjning av skatten som får göras av den som åtagit sig ytterligare uppgifter. Sådana föreskrifter får betraktas som verk- ställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 % regeringsformen eftersom villkoren för skatteväxling i allt väsentligt har angetts i lagtexten.

3.7.2 Lag om avräkningsskatt

Enligt förslaget till reformerad inkomst- och företagsbeskattning bör skatte- reformen ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållande mellan stat och kommun. Detta innebär att vissa belopp måste återföras till staten från kom- munerna. Detta bör ske i form av en särskild avräkningsskatt.

I 5 l paragrafen anges de subjekt som skall erlägga den särskilda skatten. De skattskyldiga subjekten är alla de subjekt som har rätt att utdebitera skatt som utgör eller ingår i den kommunala inkomstskatten.

2 5 I paragrafen anges underlaget för den särskilda skatten. Underlaget motsva- rar vad som utgör det totala skatteunderlaget. dvs. det underlag som upp- kommer sedan skattemyndighet fastställt antalet skattekronor och hänsyn tagits till tillskjutna skattekronor enligt systemet för skatteutjämningsbi- drag. ] författningstexten har anpassning gjorts till den nya taxeringsorgani- sationen (jfr. prop 1989/90:74), varför ordet "skattemyndighet” används i stället för taxeringsnämnd. Vad gäller skatteunderlaget för det första året 1991— avser bestämmelsen givetvis den taxering som fastställts av taxerings- nämnd närmast föregående år.

3—5 N I dessa paragrafer anges skattesatserna för landstingskommun och kommun. Av de skäl som tidigare anförts kan det redan nu förutses att skattesatserna kommer att variera under de första åren efter det att skattereformen trätt i kraft.

Frågan om avräkning av skatten m.m. regleras hänvisningsvis i 6 35. Ge- nom att denna bestämmelse hänvisar till lagen (1987:560) om skatteutjäm- ningsavgift kommer det där angivna avräkningsförfarandet att tillämpas på även denna skatt.

3.8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om tillfällig begränsning i kommuners rätt att ta ut skatt, 2. lag om avräkningsskatt. dels föreslår riksdagen 3. att bidraget till kommuner och landstingskommuner med anled- ning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. slopas.

Bilaga 4

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91

SJUNDE HUVUDTITELN

B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksdagen har anvisat anslag till skatteförvaltningen under budgetåret l990/91 (prop. 1989/90:100 bil. 9. SkU23. rskr. l26). Därvid har anslaget till riksskatteverket tagits upp med 771 606 000 kr. och anslaget till den regio- nala och lokala skatteförvaltningen med 2 593 696 000 kr. I propositionen anfördes emellertid att stora förändringar förestår inom skatteförvaltningens verksamhetsområde och att behov av ytterligare medel skulle uppkomma. Chefen för finansdepartementet skulle därför återkomma om detta när be- redningsarbetet fortskridit längre och medelsbehovet kunde anges närmare. Jag kommer nu att ta upp några sådana resursfrågor och anmäla det ytterli- gare anslagsbehov för nästa budgetår som nu kan överblickas.

'l . Skattereformen

Regeringen har nyligen lagt fram förslag till en genomgripande skattereform som omfattar såväl den direkta som den indirekta beskattningen. Ett första steg i genomförandet togs under hösten 1989. i huvudsak med ikraftträdande den I januari 1990.

Reformerna pä skatteområdet ställer krav på anpassning av ADB-stödet för skatteförvaltningen. Det är vidare nödvändigt med en omfattande infor- mation till allmänheten och företagen om de ändrade skattebestämmel- serna. Personalen inom skatteförvaltningen måste utbildas så att den kan till- lämpa de nya reglerna och ge den service som behövs till skattskyldiga. ar- betsgivare m.fl. Vidare gäller att i stort sett samtliga blanketter som används i beskattningsverksamheten måste omarbetas och att nya arbetsrutiner måste utvecklas. nytt utbildningsmalerial tas fram etc.

Genotnförandearbetet kommer att sträcka sig över budgetåren 1990/91. 1991/92 och 1992/93. De största kostnaderna uppkommer under budgetåret 1990/91. Kostnaderna är i huvudsak av engångsnatur. Med ledning av uppgif- ter som lämnats av riksskatteverket kan uppskattas att det under budgetåret krävs ett resurstillskott på ca 100 milj. kr. för genomförandet. Jag förutsätter dock att riksskatteverket har möjlighet att internt omprioritera resurser och därigenom täcka en del av medelsbehovet för detta ändamål.

För genomförandekostnader för skattereformen beräknar jag därför i dag ett tillkommande utgiftsbehov på högst 67 milj. kr. det kommande budget- året. Medel för att täcka kostnaderna bör anvisas på anslaget till riksskatte- verket.

2. Ny taxeringslag m.m.

Regeringens proposition om ny taxeringslag m.m. (prop. "1989/90:74) be- handlas för närvarande av riksdagen. Det nya taxerings- och omprövnings- förfarande som föreslås i propositionen kräver tillskott av personal till skat-

Prop. 1989/905150

teförvaltningen fr.o.m. budgetåret 1990/91. Samtidigt minskar kostnaderna Prop. 1989/90:150 för den nuvarande organisationen med fristående taxeringsnämnder och Bilaga 4 fr.o.m. budgetåret 1991/92 faller denna kostnad bort helt. På sikt innebär reformen också besparingar hos länsrätter och kammarrätter. I propositio- nen har behovet av resurstillskott budgetåret 1990/91 beräknats till 97.5 milj. kr. (prop. s. 386). Av detta belopp bör enligt mina beräkningar 6 800 000 kr. anvisas på anslaget till riksskatteverket och 90 700 000 kr. på anslaget till regional och lokal skatteförvaltning.

3. Folkbokföringsreformen

Genom riksdagsbeslut (prop. 1986/872158, 1987/88:5kU2. rskr. 1987/882) har bestämts att de lokala skattemyndigheterna fr.o.m. den 1 juli 1991 skall sköta den lokala folklmkföringen. [ beslutet förutsätts att de allmänna för- säkringskassorna skall integreras i folkbokföringsarbetet.

Den organisationskommitte' som tillsatts för att genomföra omorganisatio- nen av folkbokföringen har nyligen avgett delbetänkandet (SOU 1990118) Lag om folkbokföringsregister m.m. l betänkandet redovisar kommitten överväganden och förslag rörande främst folkbokföringens organisatoriska inordnande i skatteförvaltningcn. försäkringskassornas medverkan, nytt ADB-stöd samt integritets- och sekretessfrågor som uppkommer såsom en följd av förslagen till datorisering och omorganisation.

I den tidigare nämnda propositionen om ny taxeringslag m.m. föreslås att nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter fr.o.m. den 1 januari 1991 skall ersättas av en gemensam skattemyndighet i varje län. Lokala skattekontor skall inrättas på de orter där det i dag finns en lokal ' skattemyndighet.

Organisationskonnnittens förslag är anpassat till denna nya myndighets- struktur. Folkbokföringen föreslås i vart fall inledningsvis få ingå som en sär- skild grupp inom skattekttmtoren. Försäkringskassorna skall medverka i ar- betet genom att informera, tillhandahålla blanketter, hjälpa enskilda att fylla i blanketter samt att kontrollera anmälningar. Det ADB-stöd som kommit- ten föreslår bygger på en kombination av lokal. småskalig datorisering och ett centralt system. Den lokala datoriseringen skall utgöra ett stöd i verksam- heten på lokal nivå. med ett ADB-register för varje skattekontors arbetsom- råde. För att tillgodose samhällets behov av basuppgifter inrättas ett centralt folkbokföringsregister som ersättning för de nuvarande länsregistren. Några manuella folkbokföringsregister ingår inte i förslaget. En avgörande skillnad mellan de lokala och det centrala registret är att i det centrala endast lagras aktuella uppgifter. Historik rörande folkbokförda personer förekommer så- ledes endast i de lokala registren. Möjligheterna att via terminal ta del av uppgifter i det centrala registret föreslås bli mycket begränsade. En särskild regel föreslås som klargör att sedvanlig sekretessprövning skall ske i fråga om utbyte av information mellan skatteområdet och folkbokföringsverksam- heten.

Kommittén fört'ndar att den information som i dag finns i personakterna förs över till de nya ADB-registren genom konventionell dataregistrering. l betänkandet diskuteras även andra sätt att tillgodose behovet av att i den

ro b)

Bilaga 4

framtida folkbokföringsverksamheten ha tillgång till den information som i dag finns i personakterna. En möjlighet är att även i framtiden använda en kopia av den konventionella personakten. Enligt de beräkningar som kom- mittén redovisar leder detta emellertid till avsevärt större driftkostnader, främst på grund av ökat personalbehov. Skillnaden i driftkostnad är enligt kommitténs beräkningar mer än 100 milj. kr. per år. Ett annat alternativ är enligt kommittén att mikrofilma personakterna för att använda mikrofilm i verksamheten. Även om modern läsutrustning används ger denna lösning emellertid enligt kommittén endast marginellt lägre driftkostnad än alterna- tivet med fortsatt användning av konventionella personakter. Den förutsät- ter dessutom en inte obetydlig investering i filmning och läsutrustning. Kom- mittén redovisar också två alternativa former för användning av s.k. image— hantering för att föra över informationen i personakterna till datorbaserade register.Enligt de beräkningar som redovisas har alternativen det gemen- samt att de medför kostnader före driftstarten av i vart fall samma storleks- ordning som kostnaden för den av kommittén förordade metoden med kon- ventionell dataregistrering.

Organisationskommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande. Ett mindre antal remissinstanser har kommit in med yttrande beträffande huvuddragen i kommitténs förslag. nämligen justitiekanslern, datainspekf tionen. överstyrelsen för civil beredskap, riksförsäkringsverket, riksskatte- verket. statskontoret och kammarrätten i Göteborg. Yttrande har också kommit in från länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Justitiekanslern (JK) uttalar i sitt yttrande att han inte har någon erinran mot de principiella utgångspunkterna för kommitténs förslag när det gäller behandlingen av integritetsfrågori samband med den utökade användningen av ADB i folkbokföringen. JK pekar emellertid i det sammanmhanget på risken för att staten i större omfattning än för närvarande blir skadestånds- skyldig enligt datalagen (19731289). JK har inte heller någon erinran mot kommitténs förslag när det gäller försäkringskassans medverkan i folkbok- föringsverksamheten, men understryker det angelägna i att kassans och riks- försäkringsverkets roll och ansvar klargörs. bl.a. i fråga om skadestånd. JK erinrar avslutningsvis om ett par utredningsuppdrag som har viss beröring med frågor om sekretesskyddet inom folkbokföringen.

Datainspektionen (DI) behandlar i sitt yttrande förhållandevis utförligt de integritetsfrågor som är förknippade med ett ADB-baserat folkbokförings- system. Inledningsvis uttalar DI att kommittén har gjort ett förtjänstfullt för- sök att analysera och lösa dessa frågor. DI tillstyrker en lagreglering av folk- bokföringsregistren. Vad gäller organisationsfrågan anser DI att folkbokfö- ringen skall ankomma på lokala folkbokföringsmyndigheter med registeran- svar var och en för sitt lokala folkbokföringsregister. Endast den lokala folk- bokföringsmyndigheten bör enligt DI ha terminalätkomst till de lokala re- gistren. För utbyte av information mellan folkbokföringsmyndigheterna fö- reslår DI s.k. brevlådeteknik. Ett skäl till att registren bör avgränsas på detta sätt är att man då kan undvika massuttag av alltför stora mängder uppgifter. Datalagens bestämmelser blir tillämpliga fullt ut på de lokala myndighe-_ terna. Dl delar kommitténs uppfattning att försäkringskassans medverkan i

Bilaga 4

folkbokföringen bör begränsas på föreslaget sätt. och hänvisar i det samman- hanget till vad som anförts i organisationsfrågan. Den ytterligare spridning av ADB-registrerade uppgifter som skulle följa med terminalåtkomst för försäkringskassorna till folkbokföringsregistren skulle enligt DI innebära en försämring av integritetsskyddet. Dl anser att lagregleringen av registren bör omfatta det centrala resp. de lokala folkbokföringsregistren samt folkläng- derna. Frågan om hur folklängderna skall regleras och frågan om behovet att lagreglera folkbokföringsmyndighetens diariet behöver enligt DI utredas ytterligare. Frågan om registerinnehållet bör prövas noga i förhållande till verksamhetsbehoven och riksskatteverkets aviseringsverksamhet bör utre- das och lagregleras. l avvaktan på en sådan utredning är det enligt DI inte möjligt att ta ställning till det slutliga innehållet i det centrala registret. I det sammanhanget bör också belysas hur det statliga person- och adressregistret förhåller sig till riksskatteverkets aviseringsverksamhet. DI gör bedöm- ningen att kommitténs förslag i fråga om utlämnande av uppgifter på ADB- mcdium innebär en inskränkning av myndigheternas befogenheter jämfört med vad som annars gäller enligt sekretesslagens (1980: 100) bestämmelser. DI finner denna inskränkning vara befogad från integritetssynpunkt. I regis- terlagen bör anges principerna för begränsningen av de sökbegrepp som skall få användas vid sökning i ADB-registren. Uppgifter i registren bör gall- ras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta innebär enligt DI att gallring kan ske först när längder har framställts. Forskningens behov av folkbokföringsuppgifter kan tillgodoses genom längderna. DI avstyrker för- slaget till ändring i sekretesslagen. som är obehövligt om man väljer den or- ganisatoriska lösning som DI förordar. I annat fall blir det enligt Dl nödvän- digt att kraftigt förstärka sekretesskyddet. t.ex genom att införa ett omvänt skaderekvisit.

Ö1-'er.s'tyrelsen för civil beredskap ( ÖCB) konstaterar i sitt yttrande att be- redskapsfrågorna inte har beaktats i det remitterade delbetänkandet och framhåller att med hänsyn till folkbokföringens stora betydelse för såväl det civila som det militära försvaret måste beredskapsfrågorna ovillkorligen vä- gas in i det förslag som föreläggs riksdagen.

Riksförsäkringsverket, som har begränsat sitt yttrande till att avse försäk- ringskassans medverkan i folkbokföringsarbetet. förordar att kassorna ges en roll som inte innebär bara förmedling av uppgifter utan också handlägg- ning av mindre komplicerade ärenden. I andra hand anser verket att skatte- förvaltningen bör handha verksamheten utan medverkan från försäkrings- kassorna.

Riksskatteverket (RSV) anför att det kan innebära problem att på det sätt som kommittén föreslagit behandla folkbokföringen som en självständig verksamhetsgren inom skatteförvaltningen. Skälet är att enligt verket samma handläggare med tiden kan komma att arbeta med både skatte- och folkbokföringsärenden, i synnerhet på de mindre skattekontoren. RSV ifrå- gasätter om inte det förbättrade integritetsskydd som förslaget syftar till skulle kunna uppnås genom ett strikt behörighetssystem med begränsad ät- komst till uppgifter som kan uppfattas som känsliga. [ övrigt tillstyrker ver- ket huvuddragen i kommitténs förslag.

Bilaga 4

Statskontoret biträder kommittén förslag om folkbokföringens inordnande i skatteförvaltningen men anser att l'olkbokföringsfrågor även i framtiden bör handläggas åtskilt från skatteverksamhcten. Statskontoret biträder också kommitténs ställningstagamlc att det inte finns tillräckliga skäl för att ge försäkringskassan befogenhet att fatta beslut i folkbt')kföringsärenden el- ler utfärda personbevis. Bedömningen grundar sig på erfarenheter från tidi- gare uppdrag avseende folkbokföringsverksamhetcn. Dessa visar enligt statskontoret att behovet av närserviee är begränsat och därmed inte avgö- rande för om fi.")rsäkringskassan skall utgöra ett komplement till skattemyn- digheten i ärenden om folkbokfi'iring. Statskontoret konstaterar att en ord- ning där försäkringskassan skall utfärda personbevis innebär att ytterligare ca 18 000 personer skall ha tillgång till register för vilket det kommer att fin- nas restriktioner för användningen inom skatteförvaltningen. Med den be- gränsade uppgift som kassan får enligt förslaget anser statskontoret att en renodlad folkbokföringsorganisation helt inom skattefi'irvaltningen. utan medverkan från försäkringskassan. är att föredra.

Ktlltllnaf'räifell i Göteborg instämmeri princip i organisationskommitténs bedömningar och tillstyrker förslaget att en lag om folkbokföringsregister framläggs med den omfattning och det innehåll som kommitten föreslagit. De ("övervägamlen och f('_')rslag som kommitten redovisat om folkbokföring- ens organisatoriska integration i skattcförvaltningen. försäkringskassornas medverkan. nytt ADB-stöd samt integritets- och sekretessfrågor kan kam- marrätten i huvudsak likaså ansluta sig till. Beträffande försäkringskassor- nas medverkan påpckar kammarrätten att en ordning där försäkringskas- sorna i vissa ärenden i praktiken skulle inträda sotn beslutande myndighet lätt kan komma att leda till oklarhet och osäkerhet om vilken myndighet som har ansvaret för prövningen av folkbokföringsfrågorna.

Jag kommer senare att lägga fram förslag till en lag om folkbokföringsre- gister samt följdi'indringar i gällande författningar inom folkbokföringsområ- det. Med anledning av främst DI:s synpunkter i fråga om bl.a. integritets- skyddet vill jag redan nu nämna att jag räknar med att föreslå att tillgänglig- heten av de ADB-registrerade foIkbokföringsuppgifterna begränsas i förhål- lande till vad kommitténs förslag innebär. Vissa andra frågor. däribland så- dana som Dl och ÖCB har pekat på i sina remissvar. fordrar ytterligare över- väganden i det fortsatta arbetet. Därvid kan man också beakta de förslag som regeringen avser att lägga fram på grundval av betänkanden av data- och offentlightskommitten (Ju 1984z06). bl.a. dess slutbetänkande (SOU l988zö4) Offentlighetsprincipens tillämpning på upptagningar för automa- tisk databehandling.

Med hänsyn till vad remissinstanserna har anfört är jag emellertid redan nu beredd att förorda en lösning på frågan om datorstöd m.m. för den fram- tida folkbokföringen i huvudsak enligt de riktlinjer som kommittén har dra- git upp.Vad gäller kostnadsjämförelsen mellan de olika alternativ som har diskuterats av kommittén ligger det i sakens natur att det kan finnas en inte obetydlig osäkerhet i beräkningarna. Jag gör emellertid bedömningen att osäkerheten inte är större än att beräkningarna ger tillräckligt stöd för den slutsats som kommittén drar. nämligen att det förordade alternativet är det på sikt mest lönsamma. I sammanhanget bör understrykas att detta alterna-

tiv ocksä mäste bedömas som det mest fördelaktiga från service- och data- Prop. 1989/90:150 kvalitetssynpunkt. Bilaga 4

Det som nu har sagts innebär att det under budgetåret 1990/91 uppkom- mer kostnader av engångsnatur för bl.a. arbetet med att föra över informa- tion frän de personakter som används i dag till de nya. datorbaserade folk- lmkföringsregistren.

Enligt kmnmittens beräkningar kommer de totala kostnaderna budgetåret 1990/91 att uppgå till 386.ö milj. kr.. under förutsättning att överföring av information från personakterna etc. sker på det sätt som kommittén föror- dar. Huvuddelen av beloppet. eller närmare 320 milj. kr.. avser engångsut- gifter. Driftkostnaden för den nya (.)rganisationen beräknas av kommittén till . drygt 290 milj. kr. per åri 1989 års pris- och löneläge. Enligt kommittén lig- ger denna kostnad inom den ram för merbelastningen på statsbudgeten på 250 milj. kr. som lades fast av statsmakterna vid principbeslutet om den nya organisationen.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till de beräkningar av genom- förandekostnaderna som kommittén har gjort. Jag räknar emellertid med att bl.a. viss del av de kostnader för ADB-utrustning som kommittén har tagit med i sina beräkningar uppkommer först fr.o.m. budgetåret 1991/92. Med hänsyn till vad jag nu har sagt beräknar jag genomförandekostnaderna för folkbokföringsreformen budgetåret 1990/91 till 370 milj. kr. Viss osäkerhet finns emellertid om hur de kostnaderna kommer att fördela sig mellan bud- getåret 1990/91 och de närmast följande budgetåren. Medel för genomföran- det av folkbokföringsreformen bör därför anvisas på ett för detta ändamål inrättat reservationsanslag.

Kommittén har i en promemoria som överlämnats till regeringen förordat att kyrkobokföringsarkiven successivt förs över till de statliga arkivmyndig- heterna. Jag räknar med att kommitténs förslag om hanteringen av arkiven bör följas. Det bör emellertid ankomma på arkivdepåkommittén (U 1989110) att utreda närmare hur överföringen skall genomföras. Det kan vara lämpligt att arkivdepåkommittén i det sammanhanget också utreder förutsättningarna för att mikrofilma delar av arkiven enligt de riktlinjer som organisationskommittén föreslagit. En utgångspunkt bör enligt min mening vara att övertagandet av kyrkobokföringsarkiven skall ske inom den ram för den totala merbelastningen på statsbudgeten på grund av folkbokföringsre- formen som lagts fast av riksdagen.

Jag avser att senare ta upp frågan om vissa justeringar vad gäller finansie- ringen av svenska kyrkans verksamhet med anledning av att kyrkans kostna- (ler minskar som ett resultat av reformen.

4. Ny summarisk process

Regeringens proposition (prop. 1989/90:85) Ny summarisk process behand- las för närvarande av riksdagen. Förslaget innebär bl.a. att arbetet med den summariska processen förs över från tingsrätterna till kronofogdemyndighe- terna. där målen skall hanteras med ADB-stöd. På sikt leder reformen till minskad belastning på statsbudgeten men övergångsvis uppkommer vissa kostnader som inte ryms inom ordinarie medelsramar. Under budgetåret 27

Bilaga 4

1990/91 uppkommer sålunda kostnader för utveckling av ADB-stödet för det nya förfarandet. i propositionen beräknade till 3 milj. kr. Medel för att täcka dessa kostnader bör anvisas på anslaget till riksskatteverket.

F. Bidrag och ersättningar till kommunerna

Fl. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m.

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100. bil. 9) har under denna ru- brik beräknats ett förslagsanslag på 925,22 milj. kr. Från anslaget betalas bi- drag till kommunerna. landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna som kompensation för nettobortfallet av intäkter till följd av att den kommu- nala garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter och det extra av- draget från inkomster av fysiska personers fastigheter slopats (SFS 1986:473).

I syfte att reglera vissa effekter av skattereformen föreslår jag (avsnitt 3.5.3) att bidraget till kommuner och landstingskommuner slopas fr.o.m. år 1991. För budgetåret 1990/91 uppförs dels 30 milj. kr. som avser bidrag till de kyrkliga kommunerna för budgetåret 1990/91 . dels bidrag till kommuner och landstingskommuner för andra halvåret 1990. Anslaget för budgetåret 1990/91 bör således minskas från 925 246000 kr. till 477623 000 kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. under förslagsanslaget Riksskatteverket för budgetåret 1990/91 anvisa 76 800 000 kr. utöver vad som tidigare anvisats,

2. under förslagsanslaget Regional och lokal skatteförvaltning för budget- året 1990/91 anvisa 90 700 000 kr. utöver vad som tidigare anvisats.

3. till Genomförande av folkbokföringsreformen för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 370 000 000 kr.

4. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kom- munala garantibeskattningen m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslags- anslag på 477 623 000 kr.

Bilaga 4.1 Prop. 1989/90:150 Bilaga 4

Förslag till Lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten

Härigenom föreskrivs följande.

Skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under tiden den 1 juli 1990 — den 31 december 1991 med 20 % av beskattningsvärdet. Vid inför- sel av monteringsfärdigt hus utgår dock skatten under tiden den 1 juli den 31 december 1990 med 12 procent av beskattningsvärdet.

Bilaga 4

Bilaga 4.2

Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

IIärigenom föreskrivs att 2å lagen (19831890) om allemanssparandeI skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5 Var och en som är kyrkobokförd Var och en som är kyrkobokförd

här i landet får ansluta sig till alle- här i landet får ansluta sig till alle- manssparandet från oelrmed det år manssparandet. då han fyller sexton år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Lagen om tryckt 1986z522.

Bilaga 4.3 Prop. 1989/901150 Till lagrådet remitterat lagförslag Bilaga 4

Förslag till Lag om tillfällig begränsning av kommuners och församlingars rätt att ta ut skatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 9"

Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landstingskommun. primär- kommun. församling eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för år "1991 inte bestämmas högre än den skattesats sotn för år 1990 har gällt för respek- tive kommun. församling eller samfällighet. Beslutar en kommun, försam- ling eller samfällighet om en högre skattesats än vad i föregående mening angetts skall vid tillämpningen av uppbördslagen (19531272). lagen (l965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m.m. och lagen (19881491 ) om skatteutjämningsbidrag för kommunen. församlingen eller samfälligheten användas den skattesats som gällde för år 1990.

25

Regeringen får medge undantag från bestämmelsen i 1 5 i fråga om viss kommun. församling eller samfällighet när särskilda skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1990.

Bilaga 4

Bilaga 4.4

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-02-16

Närvarande: justitierådet Staffan Vängby. regeringsrådet Bertil Werner. justitierådet Lars K Beckman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 februari 1990 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till lag om tillfällig begränsning av kommuners och församlingars rätt att ta ut skatt.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Carl Gus- tav Fernlund.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Det remitterade förslaget innebär att ett tak sätts för den kommunala be- skattningen för år 1991 på så sätt att kommunerna inte får höja sina skatte- satser. Frågan. om ett skattetak för kommunerna är förenligt med regerings- formen. har diskuterats men inte tidigare satts på sin spets. .

Portalstadgand'et i 1 kap. l & regeringsformen innehåller bl.a. att all of- fentlig makt i Sverige utgår från folket och att den svenska folkstyrelsen för- verkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Vid regeringsformens tillkomst underströks att den kommunala självstyrelsen utgör en av grundstenarna för den svenska demo- kratin (KU 1973:26 s. 39). Uttalandet i lagrådsremissen. att den offentliga makten emanerar från staten och att i den utsträckning kommunerna fattar beslut det är en av staten delegerad beslutanderätt de utövar. är därför en föga träffande bild av den folkliga självstyrelsen sådan den fastlagts i rege- ringsformen.

En förutsättning för den kommunala självstyrelsen är att. såsom också fastslås i 1 kap. 7 & regeringsformen. kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Inskränkningar i beskattningsrätten innebär sålunda också inskränkningari den kommunala självstyrelsen.

Det finns dock ett uttalande av föredragande statsrådet i förarbetena till regeringsformen om att nyssnämnda bestämmelse i 1 kap. 7 & regeringsfor- men inte är att läsa så att den kommunala beskattningsmakten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kan bestämma skatte- uttagets storlek (prop. 1973190 5. 231). Innebörden av uttalandet ärinte helt klart och alltför stor vikt kan inte tillmätas ett isolerat yttrande av denna ka- raktär. Det förhållandet att grunderna för den kommunala beskattningsrät- ten enligt 8 kap. 5 & regeringsformen skall bestämmas i lag i förening med att regeringsformen inte innehåller några garantier för att den skall lämnas oinskränkt ger emellertid vid handen att vissa begränsningar får göras. Fråga är hur långtgående de får vara.

Lagrådet kan för sin del instämma i de i remissen återgivna uttalandena om ingripanden i den kommunala skatterätten av den art det här är fråga om. att de måste användas med stor urskillning och varsamhet och att i ju

Bilaga 4

högre grad de innebär en faktisk begränsing av utrymmet för en kommun att handha sina uppgifter. desto betänkligare blir åtgärden från konstitutionell synpunkt. Frågan hur långtgående sådana ingripanden får göras måste bedö- mas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir emellertid gränsdrag- ningen en politisk snarare än en rättslig fråga. Lagrådet kan för sin del inte finna att de föreslagna inskränkningarna i den kommunala beskattningsrät- ten går utöver vad som från konstitutionell synpunkt får anses möjligt att acceptera.

Enligt 2 5 det remitterade förslaget får regeringen medge undantag från bestämmelsen i l ä i fråga om viss kommun. församling eller samfällighet när särskilda skäl föreligger. I remissen berörs inte frågan om förevarande paragraf är förenlig med bestämmelserna i regeringsformen om normgiv— ning.

Enligt regeringsformen är delegation av riksdagens normgivningsmakt inom skatteområdet i princip inte tillåten (se 8 kap. 7 5). En förutsättning för att förslaget sådant det utformats skall vara förenligt med regeringsfor- men är alltså att de beslut som regeringen bemyndigas att fatta blir att anse inte som normgivning utan som förvaltningsbeslut.

Utgångspunkten för bedömningen av denna fråga är de uttalanden som gjordes i förarbetena till regeringsformen om innebörden av kravet på att en norm skall ha generell tillämpbarhet. I propositionen (1973:90 s. 204) an- förde departementschefen att en lag får anses uppfylla nämnda krav "om den exempelvis avser situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer be- stämd krets av personer".

De beslut regeringen föreslås kunna meddela avser visserligen skattesat- sen för enskilda kommuner. Ett sådant beslut blir emellertid avgörande för vad de enskilda kommuninnevånarna skall betala i skatt och får sålunda indi— rekt en generell giltighet. Regeringen får också genom den föreslagna be- stämmelsen befogenhet att bestämma om tillämpningen av de i 1 & angivna lagarna.

Enligt gällande ordning är det kommunerna som årligen bestämmer skat— tesatsen och detta sker genom beslut utan författningskaraktär. Denna befo- genhet för kommunerna anses emellertid ha sin grund i bestämmelsen i 1 kap. 7 & regeringsformen om att kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter (se prop. 1973:90 s. 305 och formuleringen av 8 kap. 5 & regeringsformen: "Grunderna -— — för den kommunala beskattningen be- stämmes i lag."). Denna ordning kan alltså inte medföra att regeringsbeslut om skattesatserna skulle frånkännas den karaktär av normgivning som de eljest skulle ha.

Lagrådet vill för sin del inte utesluta att lagstiftningen skulle kunna utfor- mas så att regeringen kunde genom verkställighetsföreskrifter ta ställning till frågor om undantag från ett kommunalt skattestopp. Förevarande paragraf skulle med andra ord kunna ges karaktären av ett "kvasibemyndigande”. Men detta förutsätter att grunderna för undantagen klart och fullständigt an- ges i lagtexten. Så har inte skett i det remitterade förslaget. Det kan inte

b.)

anses tillräckligt att vissa undantagssituationer anges motivledes. i synnerhet Prop_ 1989/90:150 inte i betraktande av den föreslagna lagstiftningens principiellt viktiga karak- Bilaga 4 tär. Sammanfattningsvis anser lagrådet att de aktuella regeringsbesluten skulle utgöra normgivning och alltså vara oförenliga med regeringsformen. Lagrådet avstyrker den föreslagna 2 &.

Bilaga 4

Bilaga 4.5

1. Förslag till Lag om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt '

Härigenom föreskrivs följande.

l & Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landstingskommun. pri- märkommun. församling eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för åren 1991 och 1992 inte bestämmas högre än den skattesats som för år 1990 har gällt för respektive kommun. församling eller samfällighet. Beslutar en kom- mun. församling eller samfällighet om en högre skattesats än vad i före- gående mening angetts skall den skattesats som gällde för år 1990 användas vid tillämpningen av uppbördslagen (19531272). lagen (1965269) med sär- skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. och lagen (l988z491) om skatteutjämningsbidrag.

2 & Har uppgifter omfördelats mellan landstingskommun och kommunerna inom landstingskommunen eller mellan kyrklig samfällighet och församling- arna inom samfälligheten skall den kommun, församling eller samfällighet vars kostnader minskat på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så att det sammanlagda uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar de minskade kostnaderna. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämp- ningen av de i l & angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första meningen följts.

Landstingskommun. kommun. församling eller kyrklig samfällighet får då omfördelning som avses i föregående stycke skett fastställa en högre skatte- sats än den som angetts i 1 5 i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader som uppkommit vid omfördelningen. Den samman- lagda utdebiteringen av skatt till landstingskommunen och kommunen re- spektive den kyrkliga samfälligheten och församlingen får i sådant fall dock inte bli högre än den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstings- kommunen och kommunen respektive den kyrkliga samfälligheten och för- samlingen som gällt för år 1990.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall före- tas respektive den stör5ta höjningen av utdebiteringen som får företas i sam- band med omfördelning av uppgifter enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den I juli 1990.

Bilaga 4

2. Förslag till Lag om avräkningsskatt l-lärigenom f("ireskrivs följande.

I & Landstingskommun och primärkommun skall till staten erlägga avräk- .

ningsskatt enligt denna lag.

2 & Skatteunderlaget utgörs av antalet skattekronor som av skattemyndig- heten fastställts vid taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast före- gående är samt det antal skattekronor som i förekommande fall tillskjuts för året enligt lagen (1988z491) om skatteutjämningsbidrag.

3 ? Avräkningsskatt utgör för landstingskommun 0.34 kronor per skatte- krona avseende år 1991 . 0,85 kronor per skattekrona avseende år 1992. 1.35 kronor per skattekrona avseende år 1993. 1.25 kronor per skattekrona av- seende år 1994. l.l0 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande ar.

45 Avräkningsskatt utgör för kommun 0,64 kronor per skattekrona av- seende år l99l. 1.30 kronor per skattekrona avseende år 1992. 1.90 kronor per skattekrona avseende år 1993. 1.75 kronor per skattekrona avseende år 199-l. 1.00 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande år.

S & Vad som sägs i o—9 äs' lagen (l987z560) om skatteutjämningsavgift skall tillämpas även på avräkningsskatten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

gotab Stockholm 1990

Arbetsmarknads- departementet

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:150

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den l9 april 1990 Bilaga 5

Föredragande: statsrådet Sahlin och. såvitt avser avsnitt 3. littera E. statsrå- det Lööw.

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m. m.

Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor

1 Inledning

1.1 Inriktningen

I regeringsförklaringen tillkännagavs att den nuvarande utvecklingen. med hög inflation. alltmer urholkad konkurrenskraft och växande underskott i bytesbalansen måste hejdas. Kraftfulla och långsiktigt verkande insatser måste vidtas för att förstärka produktivitet och tillväxt.

Regeringen avvisar arbetslöshet som medel att komma till rätta med pris- och löneutvecklingen. För att återupprätta balansen i ekonomin. och för att kunna försvara allas rätt till arbete ställs höga krav på den ekonomiska politi- ken och på arbetsmarknadens parter.

Statsmakternas möjligheter att genom arbetsmarknadspolitiken påverka utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet är inte endast en fråga om insatser i form av pengar och personal.

Den fortsatta utvecklingen och förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken blir en fråga om att utforma. dimensionera och samordna lämpliga åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv. Det gäller också att pröva olika regel- och åt- gärdssystem med anknytning till arbetslivet i vid mening så att dessa kom- pletterar och samverkar med varandra. Strävan måste vara att ständigt för- söka effektivisera och förbättra utnyttjandet av tillgängliga resurser.

Arbetsmarknadspolitiken måste ge ytterligare bidrag såväl till högre ut- bud av arbetskraft som till ökad tillväxt och produktivitet. De fördelningspo- litiska ambitionerna måste samtidigt få genomslag.

En offensiv satsning måste göras för att förnya arbetslivet och ta upp kam- pen mot dåliga arbetsmiljöer samt att bistå och rusta den enskilde människan för arbetsmarknadens behov. Det betyder för arbetsmarknads- och arbets- livspolitikens del. en ytterligare fokusering på arbetslinjen med förmedling. utbildning. aktiv rehabilitering och förebyggande arbetsmiljöåtgärder som främsta beståndsdelar. Det betyder också fortsatt arbete för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.

1.2 Arbetsmarknadsläget Prop. 1989/902150

Bila a 5 Utbudet av arbetskraft har ökat kraftigt. med drygt 100000 personer de sista g två åren. och antalet arbetslösa har minskat med 23000 personer. Det har samtidigt skett en förskjutning uppåt i de genomsnittliga arbetstiderna. Det har blivit fler heltidsarbeten och de som arbetar deltid har i allt större tit- sträckning ökat sin arbetstid. Antalet arbetade timmar har härigenom ökat med 3.9 ”.*?- sedan år 1987. Trots den kraftiga utbudsi'ikningen har vi emeller- tid en överhettning på arbetsmarknaden och bristen på arbetskraft är omfat- tande inom stora delar av arbetsmarkmiden såväl yrkesmässigt som geogra- fiskt. Resursutnyttjandet i näringslivet är högt och företagens produktions- kapacitet är hårt ansträngd. Den låga produktiviteten begränsar dock den ekonomiska tillväxten och har under de senaste åren starkt bidragit till över- hettningen på arbetsmarknaden.

En viss dämpning av överhettningen på arbetsmarknaden inträdde under slutet av år 1989 och har förstärkts under början av år 1990. Antalet nyan- mälda lediga platser minskade svagt under andra halvåret 1989. På grund av en teknisk förändring av statistikprodaktionen fr.o.m. juni 1989 är dock dessa uppgifter något osäkra. Inom tillverkningsindustrin minskade de ledi- ganmålda platserna med närmare 20 (..?? under fjärde kvartalet 1989. Under januari och februari 1990 minskade antalet nyanmälda lediga platser med 5 '.'?- totalt och med 25 '.!-"2- inom industrin jämft'irt med samma tid föregående år.

Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) och länsarbetsnämndernas prognoser för år 1990 och början av år 1991 tyder på en dämpning i efterfrågan under loppet av år 1990 och risk för en viss ökning av arbetslösheten mot slutet av året. Flertalet nämnder påtalar dock att den besvärande obalansen på ar- betsmarknaden kommer att bestå. med svårigheter att tillsätta lediga platser inom delar av arbetsmarknaden.

Kan inte arbetskraftsbehovet tillgodoses innebär detta i sin tur risk för kostnadshöjningar och försämrad konkurrensförmåga för det svenska nä- ringslivet och därmed på sikt stigande arbetslöshet.

Konjunkturinstitutet (Kl) redovisar i sin vårrapport att industrikonjunk- turcn har fi.")rsvagats påtagligt jämfört med läget för ett år sedan och att indti- strins efterfrågan på arbetskraft dämpats. På andra delar av arbetsimirkna- den är efterfrågetrycket dock fortsatt stort.

Investeringarna i näringslivet kommer. enligt Kl. att bromsas tipp mar- kant under år 1990. Bostadsinvesteringarna bedöms minska något. Den eko- nomiska tillväxten beräknas stanna vid 1 'Ti- . vilket i sin tur leder till en svag ökning av arbetslt'islieten.

1.3 AMS framställning

AMS har i skrivelse den 36 mars 1990 redovisat sin bedömning av den för- väntade utvecklingen på arbetsmarknaden och behovet av insatser utöver dem som har föreslagits i årets budgetproposition. Det finns enligt AMS in- slag i konjunkturbilden som visar på att avmattningen kan bli något krafti- gare än vad styrelsen tidigare bedömt. Mot bakgrund av detta har AMS in-

'x)

venterat länsarbetsnämndernas möjligheter att vid en konjunkturförsämring

Bilaga 5

snabbt kunna ställa om verksamheten. Sammantaget gör AMS bedöm- ningen att det finns en hög beredskap att snabbt kunna öka åtgärdsvolymen om arbetslösheten skulle tillta. lnventeringen visar att det finns goda förut- sättningar att utnyttja en konjunkturavrmittning till kompetenshöjande in- satser bland arbetsst'ikant'le och redan anställda. Möjligheterna är mer be- gränsade att inom ramen för nuvarande förvaltningsresurser omdisponera personal för att möta tillfälliga överbelastningar som enskilda arbetsförmed- lingar kan drabbas av.

För att ytterligare effektivisera förmedlingsverksamheten begär AMS att få bygga ut platsförmedlingssystemet med terminaler för vägledarna inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Platsförmedlingssyste- met. som innehåller betydligt mer än informatit'm om lediga platser. t. ex. arhetsgivareregister och sökanderegister. utgör en "arbetsförmedlärmiljö" som på olika sätt underlättar det dagliga arbetet för vägledarmi.

Medelstilldelningen för arbetsmarknadsutbildningen bör. enligt AMS. ökas för att den planerade utbilt'lningsvolymen skall kunna utnyttjas.

AMS begär att anställda inom bristtnnråden som saknar eller har en för- åldrad yrkesutbildning skall kunna få arbetsmarknadsutbildning vid upp- handlade kurser. AMS vill vidare tillsammans med universitets- och högsko- leämbetet samt socialstyrelsen utreda under vilka förutsättningar som vissa högskoleutbildningar kan anordnas inom ramen för arbetsmarknadsutbild- ningen.

Vidare föreslås att ett tilläggstraktamente skall utgå till elever inom ar- betsmarknadsu[bildningen om deras faktiska hyreskostnader överstiger 1 450 kr. per månad. Vissa förbättringar i fi.")rsäkringsskyddet föreslås för per- soner som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

AMS återkommer med förslag till ändringar i reglerna för arbetsmark- nadsutbildning i företag.

AMS anför att de prioriterade sektorernas behov av arbetskraft är svårt att tillgodose eftersom möjligheterna att använda medel för beredskapsarbe- ten för arbetsmarknadsutbildning är begränsade. AMS föreslår därför att beredskapsmedlen skall kunna utnyttjas för utbildningsinsatser utan någon begränsning.

De särskilda insatserna för flyktingar och andra invandrare behöver för- stärkas.

Slutligen begär AMS att anslaget för skyddat arbete hos offentliga arbets- givare lt'ineomräknas för budgetåret 1990/91 och att anslaget görs om till ett förslagsanslag.

2 Föredragandens överväganden

.lag bedömer att de förslag som min ft'ireträdare redovisade i sin anmälan till 1990 års hudgetproposition i allt väsentligt svarar mot de behov av resurser för arbetsmarknadspolitiken. som för närvarande kan förutses för nästa bud- getår. Jag vill dock föreslå vissa förstärkningar och omft'irdelningar av medel som jag anser påkallade mot bakgrund av bl. a. AMS framställning och hän- delseutvecklingen de senaste månaderna.

De av AMS förslag som jag inte tar upp i det följande har jag inte funnit anledning att tillstyrka.

'.»)

Bilaga 5

Jag kommer strax att utförligare redogöra för mina förslag till föränd- ringar. Jag anser det emellertid vara lämpligt att först utveckla några av mina ("övergripande uppfattningar om vissa frågor som direkt eller indirekt rör ar- betsmarknads- och arbetslivspolitiken.

2.1 Produktivitet och välfärd

Enligt min mening är det en av 1990-talets största utmaningar att under full sysselsättning både förbättra produktiviteten. dvs. att vid givna resurser skapa mer att dela på. och samtidigt göra arbetslivet mänskligare.

De enskilda människornas arbete är grunden för den ekonomiska tillväx- ten och möjligheterna att utveckla välfärden. Viljan till arbete är därför na- tionens viktigaste tillgång. Tillväxten får emellertid inte ge upphov till orätt- visor och skapa ökade klyftor. Den förutsätter samverkan mellan olika par- teri samhället. En rättvis fördelning av resultatet är också nödvändigt för att alla skall känna delaktighet. motivation och ansvar för utvecklingen.

Människornas krav på varor. tjänster och offentlig service ställer stora krav på produktit.)nsapparaten och samhällsekonomin. Genom att tillgången på kapital och arbetskraft är begränsad ökar trycket på att få ut mer av de insatta resurserna produktiviteten ställs i centrum.

En resursallokering med snäva ekonomiska begrepp som drivfjädrar och måttstockar leder emellertid till olämpliga bedömningar av samhällsekono- misk effektivitet. Mått som på ett otillräckligt sått fångar upp kvalitativa aspekter eller dimensioner som saknar marknadspris. exempelvis miljö och jämställdhet. får begränsat värde. Det är därför nödvändigt att växande pro- duktivitet inte ses isolerad från andra samhällsekonomiska målsättningar.

Det är ändå uppenbart att välfärden och ekonomins styrka i hög grad är avhängig produktivitetens utveckling. Särskilt påtagligt är detta under perio— der då resursutnyttjandet i ekonomin är högt.

l skärpt internationell konkurrens blir produktiviteten. och den därmed sammanhängande förmågan till omställning. den kanske främsta kompara- tiva fördelen. Kunskap och kompetens är drivkrafter i den utvecklingen. Flexibilitet internt — i företagens produktutveckling och arbetsorganisation och externt — genom strukturfört'mdringar och därmed förknippade anpass- ningar på arbetsmarknaden — är oundgängliga förutsättningar. Välfärdssam- bällets grundval är dynamiken.

Det är nödvändigt att koncentrera uppmärksamheten på orsakerna till den låga produktiviteten och att förlägga ansvaret även hos parterna på ar- betsmarknaden. Motsättningarna mellan de krav på produktiviteten som en stark ekonomi ställer och kraven på en god livs- och arbetsmiljö skall emel- lertid inte överdrivas. Det är inte fråga om ett antingen-eller utan om ett både-och. Produktivitctsdelegationen har till uppgift att föreslå åtgärder för att stimulera och stödja en utveckling till gagn för produktivitet och välfärd.

2.2 Arbetslinjen

De hundratusentals människor som står utanför gemenskapen på arbetsplat- serna. och som för sin försörjning är beroende av sjuk- och arbctsskadeför- säkringen eller förtidspcnsionen demonstrerar allvarliga brister i arbetslivet.

Bilaga 5

men också allvarliga brister i samhällets gemensamma förmåga att sörja för en tillfredsställande rehabilitering.

Att angripa dessa problem. genom att styra över resurser inom såväl före- tagen som samhället från passiva åtgärder till aktiva insatser för bättre ar- bctsorganisation. arbetsmiljö och rehabilitering medför stora besparingar.

Genom förbättringar inom arbetslivsområdet och en aktivare inriktning av sjukförsäkringssystemet är det möjligt att minska mänskligt lidande och bättre ta tillvara människors f("jrmäga. kunnande och erfarenhet.

Riksdagens beslut om att en ny arbetslivsfond skall inrättas har skapat för- utsättningar för en unik och kraftfull insats för att förnya arbetslivet. Fon- dens medcl skall användas till att rehabilitera tnänniskor och förbättra ar- betsmiljöer och sättet att organisera arbetet.

För att få till stånd tidiga och effektiva rehabiliteringsåtgärder får försäk- ringskassorna fr. o. m. budgetåret 1990/91 disponera medel för att köpa re- habiliteringstjänster från Ami. AMU-gruppen. Samhall och andra produ- center av sådana tjänster. Vidare kan arbetsgivare komma att vilja köpa re- habiliteringstjänster inom ramen för projekt som stöds av medel från arbets- livsfonden.

Uppdragsverksamheten inom arbetsmarknadsverket kan således förvän- tas öka i omfattning. Det är då viktigt att kostnader som skall betalas av olika uppdragsgivare inte kommer att belasta de anslag som statsmakterna har ställt till förfogande och att uppdragsverksamheten fullt ut bär sina egna kostnader. Jag avser därför att inom kort uppdra åt AMS att tillsammans med riksrevisionsverket ( RRV) lägga fram förslag till ett system för att kost- nads-. resurs- och ekonomiadministrativt särskilja uppdragsverksamhet från myndighetsverksamhet. som betalas över statsbudgeten.

2.3 Arbetsutbud och ledighet

Antalet personer i arbetskraften och den genomsnittliga arbetstiden har ökat — de korta deltiderna har blivit längre deltider. dcltider har blivit helti- der och mänga heltidsarbetande arbetar övertid. Från år 1980 till år 1989 ökade det totala antalet arbetade timmar med nästan 12 %.

Många grupper i _vrken med betydande fysisk och psykisk belastning befin- ner sig i en utsatt situation. Skillnaderna i semestervillkor mellan arbets- marknadens sektorer har ökat kraftigt sedan 1977 års semesterlag infördes. Medan i dag 38 Ci. av arbetstagarna har längre semester än lagens fem veckor. har de som arbetar i de sämsta arbetsmiljöerna och har de mest påfrestande arbetsuppgifterna den kortaste semestern.

En generell utjämning av semestertiden har därför bedömts vara den bästa metoden att motverka den fördelningspolitiska segregering som råder. Två dagars längre semester införs således är 1991.

Mot bakgrund av den svåra arbetskraftsbristen som jag tidigare beskrivit vill jag emellertid föreslå ett tillfälligt avsteg från principen att betald semes- terledighet alltid skall läggas ut. Arbetstagare som önskar avstå från viss del av semestern skall kunna ges möjlighet därtill. Jag återkommer senare till detta.

'Jl

Bilaga 5

2.4 Ökade möjligheter för äldre att arbeta

Ett stort antal personer lämnar varje år arbetsmarknaden innan de uppnått den ordinarie pensitmsäldern. Regeringens politik har mot denna bakgrund i huvudsak inriktats på åtgärder för att få till stånd en arbetslinje i socialför- säkringssystemet i syfte att minska längtidssjukskrivningar och förtidspen- sioneringar genom tidiga och aktiva rehabiliteringsinsatser.

Men det finns också många äldre som är friska och vitala och som både skulle kunna och vilja fortsätta att yrkesarbeta. fast de uppnått pensionsål- dern. lnsikten om värdet av att kunna tillvaratar de äldres erfarenhet och kunnande har ökat.

Pensionsberedningen (S l98-l:t)3) har i ett betänkande ("SOU 1989: It'll) Ft.")rtidspension och rörlig pensionsålder bl.a. behandlat frågan om en ökad rörlighet i fråga om pensioneringstidpunkten. Pensioneringen skall kunna anpassas till skilda individers arbetsförmi'tga och hälsotillstånd och till indivi- duella förändringar härvidlag.

Det finns inom ramen för nuvarande pensitmssystcm möjligheter till viss rörlighet genom dclpensionering. vilket utnyttjas i relativt stor utsträckning samt till förtida och uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension. som inte kommit till användning i någon högre grad.

Pensionsberedningen har föreslagit ett antal åtgärder för att konkret för- stärka de äldres möjligheter att fortsätta som yrkesverksamma efter upp- nådd pensionsålder.

Enligt min mening är det angeläget att äldre. som själva vill fortsätta som yrkesverksamma ytterligare ett antal år efter att de uppnått pensionsåldern. får ökade möjligheter att göra detta. Det kunnande och den kompetens som de äldre har utgör ett värdefullt tillskott i arbetslivet. som bör tas tillvara.

Pensionsbercdningens betänkade remissbehandlas under våren 1990. Jag avser att återkomma till de här behandlade frågorna. när jag tagit del av re- missinstansertuis synpunkter. Eftersom den ålder sotn medför skyldighet att avgå med ålderspension. är för i stort sett hela arbetsmarknaden. reglerad i kollektivavtal avser jag dessutom att ta tipp hitht'irande frågor vid överlägg- ningar med arbetstmtrkmtdens parter.

2.5 lncitament

Arbete och trygghet är de centrala målen för välfärdspruitiken. För den en- skilde medborgaren har detta tydligast manifesterats i den utbyggnad av ar- betsmarknads- och socialpolitiken som skett under loppet av flera decennier. Det system av lagar. regler och åtgärder som har utvecklats har resulterat i ett väl täckande system av olika insatser för att tillförsäkra den enskilde försörjning. delaktighet i samhällslivet och en grundtrygghet vid sjukdom. arbetslöshet etc.

Enligt regeringens uppfattning skall inriktningen vara att starkare foku- sera på det som är allra viktigast. nämligen hälsa. arbete och utbildning. utan att ge avkall på inkomsttryggheten. Arbetslinjen skall gälla generellt inom dessa politikområden.

Det gäller att skapa möjligheter och incitament för den enskilde och för arbetsgivaren som gör att anställda kan stanna kvar i arbetslivet och som förebygger utslagning.

Prop. 1989/901150

Bilaga 5

Den nuvarande utvecklingen är ett konkret hot mot de generella välfärds- systetncns grtrndlåggandc uppgifter. Detta hot katt begränsas endast genom att påfrestningarna på systemen reduceras. vilket förutsätter såväl ett mins- kat behov av inkomststöd som en god ekonomisk tillväxt.

För att uppnå detta syfte bör den enskilde stöttas och ges motiv för ett agerande i linje med detta. De involverade institutionerna skall på motsva- rande sätt inte bara ges riktlinjer och regler för sin verksamhet utan också ges stirnulanscr att utveckla initiativ i denna riktning.

Som aviserades i årets budgetproposition kommer regeringen att inom kort tillsätta en utredning. som skall göra en översyn av de olika åtgärds- och bidragssystem som finns inom ramen för arbetsmarknads- och socialpoliti- ken. Utredningen skall bl. a. ge förslag till förändringar av dessa system så att de överensstämmer med och främjar det övergripande målet att åtgär- derna så långt möjligt skall leda tillbaka till aktivt arbete och egen försörj— ning.

2.6 Ordning och reda på arbetsmarknaden

Sedan lång tid tillbaka har arbetsmarknådens parter i vårt land genom fria förhandlingar och kollektivavtal haft ansvaret för lfmebildningen och andra villkor i arbetslivet. En förutsättning för denna frihet har från början varit att parterna tagit ett stort ansvar för att arbctsfreden upprätthålls och att lö- netrtvecklingen inte spränger de sarnhälIsekonomiska ramarna.

Under 1980-talet har bilden av lönebildnings- och förhandlingsystemet förändrats. Det har blivit allt svårare för parterna att klara avtalsrt'rrelserna utan stridsåtgärder och medling. Den s. k.svenska modellen fungerar inte längre tillfredsställande.

En förklaring till detta kan vara en kärvare ekonomisk situation med en. speciellt under senare är. oacceptabelt snabb löneökningstakt inklusive löne- glidning. vilket utlöst kompensationskrav m.m. En annan förklaring kan fin- nas i själva tekniken i avtalsförhandlingarna och förhandlingsforrnen. Även varselbestämmelser och sanktionssystemet kan ha bidragit.

Ett problem i detta sammanhang är också förekomsten av olovliga strids- åtgärder. dvs. stridsåtgärder som syftar till löneökningar i strid mot träffade kollektivavtal. Det torde vara ett starkt intresse både för samhället i dess helhet och för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna att ingångna kt')llektivavtal verkligen hålls. I dag gäller i princip ett högsta skadestånd om 200 kr. för enskild arbetstagare som deltar i en olovlig stridsåtgärd. För att kunna upprätthi'rlla respekten för ingångna kt')llektivavtal och för lagens fredspliktsregler bör skadeståndsreglerna ändras så att det fortsättningsvis blir möjligt att utdöma ett högre skadestånd för deltagande i en olovlig stridsåtgärd än vad som gäller i dag.

Mot denna bakgrund har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en sär- skild utredare rned uppdrag att. i nära samverkan med arbetsmarknadens parter. lägga fram förslag till konkreta åtgärder inklusive lagstiftningsåtgär- der som syftar till att förbättra förhandlingsformerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden.

Bland de frågor som utredaren enligt sina direktiv särskilt skall prioritera

kan nämnas fastare förhandlingsformer bl. a. med syfte att få till stånd en Prop. 1989/90:150 bättre fungerande lönebildningsprocess. Utredaren skall även undersöka Bilaga 5 | problemen med otydliga varsel. samhällsfarliga konflikter och systemet med "samhällsfarliga" nämnder. Vidare skall utredaren lägga fram förslag som tillåter att högre skadestånd än för närvarande kan dömas ut för olovliga stridsåtgärder samt även i övrigt se över det skadeståndsrättsliga systemet. Slutligen skall utredaren överväga åtgärder för att stärka förlikningsman- naorganisationens ställning. Utredaren skall senast före utgången av oktober 1990 redovisa sitt upp- drag till regeringen.

2.7 Mina förslag

Vi står nu inför stora utmaningar för att klara balansen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken måste därför ytterligare effektiviseras och meto- derna vidareutvecklas. Arbctsrnarknadsverket har redan i dag omfattande resurser till sitt f("irfogande. Utnyttjandet av dessa resurser måste ständigt omprövas så att de av statsmakterna uppställda målen uppnås med ett mini- mum av kostnader. Det av AMS inledda arbetet med att effektivisera verk- samheten rnåstc kraftfullt drivas vidare.

I årets budgetpropositit'rn framfördes en rad nya förslag för att stimulera utbudet av arbetskraft och för att skapa "det goda arbetet åt alla". Jag vill här också erinra om den proposition (prop. 1989/90: 105) som regeringen nyligen lämnat om samordnat flyktingmottagandc och nytt ersättningssystem till kommuner m. in.

Jag vill nu föreslå vissa omdisponeringar som innebär en förstärkning av de utbudsinriktade och tillväxtbefrämjande åtgärderna.

Ytterligare insatser bör göras för att effektivisera arbetsförmedlingsverk- samheten. Jag kommer därför att föreslå förstärkta jobb-sökar-aktiviteter samt en viss anskaffning av terminaler åt arbetsvägledarna.

Flyktingars och andra invandrares önskan om arbete måste tas tillvara. Insatserna för dessa grupper bör därför förstärkas ytterligare under nästa budgetår. De deltit'lsarbetslt'.')sas önskan om mer arbetstid utgör en resurs som arbetsgivarna skall utnyttja. Åtgärder för att underlätta för de äldre att arbeta efter uppnådd pensionsålder kommer. som jag tidigare nämnt. också att vidtas.

Ytterligare stimulanser av utbildning mot angelägna bristyrkesområden bör prövas liksom nya insatser för att stimulera kompetensutvecklingen i ar- betslivet.

De förslag till förstärkning av de utbudsstimulerande åtgärder som jag nu kommer att föreslå bör finansieras huvudsakligen genom omfördelningar av medel och neddragning av anslag. Jag återkommer till dessa frågor under avsnittet 3 Anslagsfrågor m. m.

Som jag tidigare har nämnt kommer jag också att föreslå vissa tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i semesterlagen som skall göra det möjligt för en arbetstagare att avstå från sin rätt till ledighet under femte och den del av sjätte semestervcckan som nu införs. Jag kommer också att föreslå en viss liberalisering av reglerna om sparad semester. 8

Bilaga 5

Jag har tidigare informerat riksdagen om att jag avser att under våren överlägga med arbetsmarknadens parter om tillämpningen av reglerna för arbetskraftsinvandring.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redovisat sin syn på den ekonomiska utvecklingen för är 1990 och för de ekonomisk-politiska åtgär- der som bör vidtas för att motverka den alltför höga pris- och lönekostnads— utvecklingen. De förslag som finansministern lämnat kommer efter en tid att ha en dämpande effekt på arbetsmarknaden. En beredskap måste därför hållas för att om läget så påkallar. med trtnyttjande av finansfullmakten. kunna komplettera och förstärka de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för att hålla arbetslösheten. och framför allt långtidsarbetslösheten. på en fort- satt Iåg nivå.

2.8 En effektivare arbetsförmedling

Arbetslinjen inom arbetsrnarknadspolitiken har förstärkts betydligt under senare år genom att ett aktivare och mer utåtriktat arbetssätt har fått genom- slag i verksamheten vid arbetsförmedlingen. Platsförmedling med intensifie- rade insatser både för de arbetsökande och för arbetsgivarna har lyfts fram. Ett kontinuerligt utvecklingsarbete pågår för att öka effektiviteten i förmed- lingens verksamhet. Det är viktigt att detta arbete fortsätter och förstärks, inte minst mot bakgrund av den centrala roll som arbetsförmedlingen har när det gäller att tillgodose behovet av arbetskraft.

Ett aktivt arbetssätt inom arbetsförmedlingen innebär inte bara att stora krav ställs på arbetsförmedlarna. Det måste också innebära att de arbetssö- kande i ökad utsträckning engagerar sig och aktivt deltar i den process som skall leda fram till en anställning. En sådan möjlighet är jt')bb-sökar-aktivite- ter i form av s. k. jobb-klubbar.

Inom arbetsmarknadsverket pågår verksamhet med jobb-klubbar i be- gränsad omfattning. I Lidköping t. ex. har ett projekt genomförts i samar- bete med organisationer och myndigheter. Syftet med projektet har varit att personer utan arbete skall få chansen att söka arbete på heltid genom att delta i arbetsförmedlingsaktiviteter. Erfarenheterna av projektet är bl. a. en snabbare genomströmning av arbetssökande. att arbetsförmedlare och väg- ledare rner aktivt kan hjälpa de svårplacerade och att arbetslösheten i Lidkö- ping har minskat med en fjärdedel jämfört med motsvarande period ett år tidigare.

Jag anser att det nu finns skäl att i en större skala införa jobb-klubbar som ett naturligt inslag i förmedlingsarbetet. För detta ändamål föreslår jag att arbetsmarknadsverket anvisas särskilda medel under nästa budgetår.

För att vidareutveckla formerna för men också för att pröva nya vägar att bedriva jobb-klubbar bör AMS anvisas 8 milj. kr. för försöksverksamhet i två län. Jobb-sökar-aktiviteter bör omfatta inte endast helt arbetslösa utan också deltidsarbetande som söker ytterligare arbete. De deltidsarbetandes önskemål om mer arbete måste tillgodoses snabbare. Den utvidgade vcrk- samheten bör omfatta aktiviteter med speciell inriktning på personer som finns i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är viktigt att nu finna former för hur den sistnämnda gruppen skall kunna hjälpas till att fortare komma

ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det tncr konkreta innehållet i jobb- Prop. 1989/901150 sökar-aktiviteterna bör det ankomma på AMS att utforma. Utgångspunkten Bilaga 5 skall dock vara att aktiviteterna i första hand snabbt skall leda till en lämplig anställning. Erfarenheterna från Lidköping och från jobb-sökar-aktivite- tema för ungdomar i anslutning till ungdomslag och inskolningsplatser bör kunna vara till stor nytta.

AMS bör vidare anvisas 22 milj. kr. för att även i övriga lån förstärka och påskynda uppbyggnaden av jobb-kltrbbar och för att stimulera till att starta verksamheter av liknande slag.

De föreslagna medlen bör anvisas engångsvis och skall ses som en stimu- lans för att påskynda utvecklingsarbetet med att effektivisera arbetsförrned- lingens service. De nya arbetsformer som tas fram och kostnaderna för dessa skall sedan inlemmas i förmedlingens ordinarie verksamhet och budget. Ef- fekterna av verksamheten skall utvärderas av AMS. Utvärderingen skall re- dovisas till regeringen senast 1 september 1991.

Medlen skall användas för kostnader av ft'irvaltningskaraktär. t. ex. hyra av lokaler. telefon och kopiering m. m. i samband med arbetssökande. Med- len bör anvisas trnder anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader.

2.9 ADB-stöd inom arbetsmarknadsverket

Det ADB-baserade platsförrnedlingssysternet blev fullt utbyggt med termi- naler under hösten 1989. Systemet omfattar nu 2 400 terminaler vilket inne- bär att i princip alla platsförtncdlare har tillgång till terminal. Systemet inne- håller inte bara information om lediga platser utan avsevärt mycket mer. Det innehåller t. ex. arbetsgivarcregistcr och sökanderegister. det s. k. Yrkessys- tetnet och kursinformation. Mer och mer information läggs in i systemet och blir därmed inte längre tillgänglig på annat sätt. Även administrt-rtiva rutiner läggs in i systemet i arbetsbesparande syfte.

AMS har i sin framställning hernstållt om medel för att påbörja en anskaff- ning av terminaler till vägledarna. Totalt vill AMS anskaffa 1500 terminaler som skall anslutas till det befintliga platsft'.')rmedlingssystemet. Den årliga kostnaden för investeringar och drift av dessa terminaler beräknar AMS till 39 milj. kr. För de inledande anskaffningarna under nästa budgetår begär AMS 15 milj. kr.

I årets budgetproposition anmälde dåvarande chefen för arbetsmarknads- departernentet att hon avsåg att initiera en diskussion mellan berörda depar- tement och AMS samt statskontoret om ADB-verksamheten inom arbets- marknadsverket. Diskussionen har inletts och kommer att utgöra ett under- lag i det arbete som nu pågår inför verkets deltagande i verksamheten med treåriga budgetramar fr. o. m. budgetåret 1991/92.

Enligt min mening finns för närvarande ett antal oklara frågor om ADB- verksamhetcn inom arbetsmarknadsverket. Detta gör att ett ställningssta- gande till den stora utbyggnad som AMS nu har föreslagit bör avvakta den fördjupade prövning som skall göras avseende arbetsmarknadsverkets verk- samhet och anslag i dess helhet. De frågor som kräver en ytterligare belys- ning gäller bl. a. kostnader och effekter av det nya vägledningssystemet samt 10

htrr platsförmedlingssystemet i tekniskt och organisatoriskt avseende kan Prop. 1989/90:150 komma att påverkas av den föreslagna utbyggnaden av teknikstödet till väg- Bilaga 5 ledarna.

Regeringen har i olika sammanhang tidigare uttalat att en väl fungerande arbetsförmedling är en av de främsta arbetsmarknadspolitiska resurserna. En ytterligare effektivisering av arbetsförmedlingen. bl. a. genom ökad till- gång till modern infortnationsteknologi. är därför ett viktigt medel.

Mot denna bakgrund menar jag att det är angeläget att AMS i samråd med statskt.)ntorct snarast ytterligare preciserar behoven av en utbyggnad av det nuvarande platsförmedlingssysternet till att även omfatta arbetsvägledare vid vissa arbetsförrnedlingar.

För budgetåret 1990/91 bör 15 milj.kr. ställas till regeringens disposition för en eventuell inledande utbyggnad. Medlen bör anvisas under anslaget B ]. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Anskaffningen innebär att investeringsmedel motsvarande högst 39 milj. kr. för budgetåret 1990/91 bör ställas till regeringens förfogande under tret- tonde huvtrdtitelns anslag B 3. Anskaffning av ADB-utrustning. Chefen för civildepartementet kommer senare i dag att ta upp denna fråga.

2.10 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsrnarknadsutbildningen som vid sidan om arbetsförmedlingen är det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentet spelar en central roll när det gäller att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden och därigenom förbättra företagens produktionsförutsättningar och stärka de arbetslösas position på arbctsmarktmden.

2. 10.1 Stimulmrsbidrag

För att uppnå ett så starkt genomslag som möjligt för arbetsrnarknadsutbild- ningens positiva effekter är det väsentligt att utbildningen är anpassad till den aktuella efterfrågan på kompetens och till behoven av yrkesutbildning hos olika grupper av sökande. Dä detär stora svårigheter att rekrytera yrkes- utbildad arbetskraft inom vissa bristområden anser jag att ytterligare åtgär- der fordras för att öka utbudet av arbetskraft mot dessa områden.

Det är för närvarande särskilt svårt att rekrytera deltagare till utbildningar mot yrken inom verkstadsindustrin. Det finns exempel på trtbildningar där kurser måste läggas ner i brist på elever trots garanterat arbete efter genom- förd ktrrs. Avbrt'rttsfrekvensen skiljer sig också från utbildningar inom andra yrkeso rnrådcn .

I avvaktan på incitarnentsutredningen vill jag därför föreslå en begränsad försöksverksamhet med ett särskilt utbildningsbidrag i form av ett stimulans- bidrag till deltagare som genomgår vissa arbetsmarknadsutbildningar mot verkstadsindustrin. Bidrag bör lämnas med 400 kr. per genomförd kurs- vccka. men maximeras till 12500 kr. vilket motsvarar ca 30 veckors utbild- ning. För de fortsatta övervägandena av incitament bör två olika modeller för utbetalning av premien prövas. I det ena fallet betalas hela beloppet ut när anställningen i utbildningsyrket tillträds. I det andra fallet betalas hälften ut direkt när anställningen i utbildningsyrket tillträds och den andra hälften _ 11

efter sex månaders anställning. Då det förekommer regionala skillnader i Prop. 1989/90:150 efterfrågan på olika yrkeskategorier bör det ankomma på AMS att avgöra Bilaga 5 vid vilka kurser inom industriområdet som stimulansbidrag skall lämnas. En utvärdering av i vilken utsträckning målet med stimulansbidraget har upp- nåtts bör genomföras av AMS. Jag beräknar kostnaden för försöksverksamheten till 30 milj. kr. vilket in- nebär en omfattning av ca 2 400 deltagare. Medlen bör anvisas under ansla- get B-l. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.

2.102 Kompetcnsutveckling

De växande anspråken på kunskaper i arbetet kommer till uttryck på olika sätt. bl. a. genom den höga andelen lediga platser med krav på utbildning eller erfarenhet. Därtill innebär den demografiska utvecklingen en sjun- kande andel nytillträdande med yrkesutbildning och goda baskunskaper och en ökande andel av arbetskraften i den övre medelåldern med en föråldrad utbildning och dåliga baskunskaper. Då människors kunskaper, arbetsvilja och förmåga att använda och utveckla ny teknik kommer att ge de framtida konkurrensfördelarna länderna emellan. är det därför en central uppgift för en aktiv svensk arbctsmarknadspolitik att finna formerna för utveckling och utbildning av de anställda.

Utbildning i arbetet äri första hand en uppgift att lösa för arbetsgivarna i samråd med arbetstagarna men det finns brister i det nuvarande systemet ur ett samhälleligt perspektiv. Den nuvarande internutbildningen är begränsad och snäv samtidigt som den gynnar dem som redan har en god utbildning. I avvaktan på utredningen om kompetensutveckling i arbetslivet föreslår jag därför att AMS ges vissa medel för att som försöksverksamhet på några ar- betsplatser i industrin stimulera kompetensutvecklingen av de anställda en- ligt olika modeller.

En modell som. genom erfarenheter insamlade av bl.a. OECD. visat sig vara mycket fruktbar när det gäller kompetensutveckling på företagsnivå är "den lärande organisationen". Denna modell ger ett naturligt och kontinuer- ligt intresse för kompetensutveckling och den skiljer inte deltagarnai proces- sen från produktionen på det sätt som sker vid traditionell personalutbild- ning. Ett kriterium vid valet av arbetsplatser för försöksverksamheten bör därför vara att strategin för kompetensutvecklingen baseras på ett konkret inslag av organisatoriska förändringar som syftar till att skapa "en lärande organisation". Ett annat kriterium bör vara att den fördelningspolitiska aspekten tillgodoses. Även jämställdhetsfrågorna måste beaktas. En utvär- dering av försöksverksamheten inkl. den föreslagna bidragsmodellen bör ge- nomföras. Försöksverksamheten skall ses som ett komplement till den som nu pågår i Blekinge län.

Den nu föreslagna försöksverksamheten ger även en möjlighet att pröva den av AMS föreslagna nykonstruktionen av bidrag till utbildning i företag. Jag föreslår därför att bidrag. i enlighet med AMS förslag. vid försöksverk- samheten får utgå under budgetåret 1990/91 med högst hälften av arbetsgiva- rens kurskostnader och lönekostnader inkl. lönebikostnader. dock högst 50000 kr. per deltagare. Kostnaden vid en omfattning av totalt 600 deltagare

har jag beräknat till 20 milj. kr. Jag har då räknat med en genomsnittlig kost- Prop. 1989/90:150 nad på ca 33000 kr. per deltagare. Medlen bör anvisas under anslaget B 3. Bilaga 5 Arbetsmarknadsutbildning. Däremot är jag inte beredd att föreslå några ge- nerella ändringar av kriterierna för utbildning i företag utöver de som före- slås i 1990 års budgetproposition.

2.103 Upphandlad utbildning

AMS har begärt 418 milj. kr. i ökade medel för arbetsmarknadsutbildning som kompensation för att kurspriset per utnyttjad kursvecka blir högre än beräknat då de upphandlade kursplatserna inte kan utnyttjas fullt ut. Vidare har AMS begärt att medelsramen för arbetsmarknadsutbildning totalt skall räknas upp till följd av de kostnadsökningar som löneavtal och andra fördy- ringar medfört för utbildningsanordnarna. För att kunna få ut den i budget- propositionen föreslagna utbildningsvolymen tillstyrker jag AMS förslag om ökad medelstilldelning med anledning av den kostnadsökning för köp av ut- bildning som blivit följden av det nya löneavtalet. Jag har beräknat denna kostnad till 85 milj. kr. Merparten av utbildningen köps av AMU-gruppen. Någon kompensation för effekterna av löneavtalet utgår inte till AMU-grup- pen. som är en uppdragsmyndighet. Istället slår löneökningarna igenom på kurspriset. vilket fördyrar upphandlingen för AMS.

Jag är inte beredd att tillstyrka AMS förslag i den del som innebär fördy- ringar på grund av att de upphandlade utbildningsplatserna inte kan utnytt- jas fullt ut. Min uppfattning i detta fall är att det måste åvila AMS att göra ytterligare ansträngningar för att uppnå ett högre kapacitetsutnyttjande av de upphandlade utbildningsplatserna och därigenom sänka den genomsnitt- liga kurskostnaden.

2.104 Utbildning för redan anställda

Med anledning av vad som föreslagits i budgetpropositionen angående vid- gade möjligheter för icke arbetslösa att utbilda sig mot bristyrkesområden bedömer AMS det som väsentligt att anställda, med kort eller föråldrad ut- bildning. inom bristområden även i fortsättningen skall kunna få arbets- marknadsutbildning vid upphandlade kurser inom det egna yrkesområdet. Jag kan inte dela AMS bedömning då jag anser att detta är personalutbild- ning som det normalt ankommer på arbetsgivaren att svara för.

2. 10. 5 Försäkringsskydd

AMS har i sin framställning bl. a. föreslagit en översyn av försäkringsskyddet för deltagare i arbetsmarknadsutbildning och olika former av arbetsprövning och rehabilitering. Enligt AMS förslag bör deltagare i arbetsmarknadsut- bildning. inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut, deltagare i arbetsprövning genom arbetsförmedlingen och den som uppbär sjukpenning och deltar i så- dan arbetsprövning som godkänts av försäkringskassan och som sker i reha- biliterande syfte ges samma försäkringsskydd. Jag vill erinra om att försäk- ringsskyddet vid bl. a. arbetsmarknadsutbildning berörs i vissa avseenden i årets budgetproposition. Översynen av försäkringsskyddet bör med anled- ning av AMS förslag fortsätta för att klara ut eventuella kvarvarande brister 13 i det nuvarande skyddet.

2. |] Fler flyktingar och invandrare i arbete eller åtgärder Prop. 1989/90:150

. _. . .. . .. . ., . Bila a5 Tillstrommngen av asylsökande till Sverige ar fortfarande stor. Under ar g

1989 fick ca 25000 personer uppehållstillstånd av flyktingskäl eller humani- tära skäl och antalet anknytningsfall var ca 18000. lnvandringst'överskottet från de nordiska länderna uppgick till drygt 9000 personer.

Flyktingar och andra invandrare har i flera år varit högt prioriterade grup- per inom arbetsmarknadspolitiken. Trots detta var arbetslösheten bland ut- ländska medborgare under år 1989 mer än dubbelt så hög som för svenskar. En starkare prioritering genom omfördelning av tillgängliga resurser måste ske i ökad grad. Såväl ordinarie medel som de extra resurser som tilldelats AMS skall användas för att underlätta och påskynda inträdet på arbetsmark- naden för utländska medborgare.

Den rådande situationen med efterfrågan på arbetskraft borde i väsentligt högre utsträckning än hittills kunna ge också flyktingar och andra invandrare en förankring på den svenska arbetsmarknaden.

För utomnordiska medborgare behövs ofta speciella förberedande åtgär- der i form av t.ex. kompletterande utbildning eller annan introduktion i svenskt arbetsliv. Det är ofta fråga om personer med annorlunda kulturell bakgrund. De har även mycket skiftande utbildningsnivåer från total avsak- nad av utbildning eller endast några få års skolgång till kvalificerad högskole- utbildning. Detta kräver ett i högsta grad individanpassat introduktionspro- gram och ett aktivt och förtroendefullt samarbete mellan ansvariga myndig- heter för att minimera väntetiderna mellan olika åtgärder och därmed på- skynda inträdet på arbetsmarknaden.

Det är angeläget att de myndigheter som ansvarar för bedömning och vär- dering av utländska examina fortsätter att snabba upp sin handläggning och sitt utvecklingsarbete. AMS försöksverksamhet med yrkesprövning för in- vandrare (YPI) visar att det går att väsentligt minska kostnaderna för arbets- markmldsutbildning för invandrare med en utländsk yrkesutbildning. Det är självfallet mycket värdefullt både för den enskilde personen och för samhäl- let att de yrkeskunskaper en invandrare har med sig hemifrån kan visa sig vara användbara och bli accepterade på svensk arbetsmarknad.

Arbetslinjen. dvs. att aktiva åtgärder som arbete eller utbildning skall prioriteras före passiv bidragsgivning. måste få genomslag hos alla myndig- heter som är engagerade i flyktingmottagandet. Möjligheten att så snart som möjligt klara sin egen försörjning är av avgörande betydelse för flyktingars och andra invandrares delaktighet i svenskt samhällsliv. Detta gäller inte minst invandrarkvinnorna.

I prop. 1989/90:105 om samordnat tlyktingmottagande och nytt ersätt- ningssystem till kommunerna m.m. betonas vikten av helhetssyn och sam- ordning mellan kommun. arbetsförmedling och arbetsmarknadens parter. Alla insatser måste planeras och samordnas utifrån den enskilde individens behov.

En väsentlig del i den introduktionsplan som skall upprättas är självfallet undervisningen i svenska. För att effektivisera undervisningen och under- lätta en individanpassning föreslås vissa förändringar i systemet för grund- läggande svenskundervisning i prop. 1989/90: 102 om reformerad svenskun- 14

Bilaga 5

dervisning för vuxna invandrare. Den grundläggande svenskundervisningen som kommunerna ansvarar för kan behöva kompletteras med yrkessvenska inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Detta kan antingen ske i sam- band med en yrkesutbildning eller separat för att ge en person tillräckliga kunskaper i svenskt fackspråk för att få ett arbete inom sitt yrkesområde.

Tillgängliga arbetsmarknadspolitiska resurser måste användas mer flexi- belt så att insatserna görs där de behövs bäst och svarar mot kraven på hel— hetssyn vid introduktionen av flyktingar och andra invandrare i svenskt ar- betsliv.

AMS har i framställningen den 26 mars 1990 begärt en utökning av medlen för särskilda insatser för flyktingar och invandrare under anslaget B 5. Sys- selsättningsskapande åtgärder. AMS bedömer att det behövs medel för re- kryteringsstöd med högst 85 procents statsbidrag i minst samma omfattning som innevarande budgetår. Dessutom anser AMS att vissa medel behöver användas för attitydpåverkande åtgärder.

Jag föreslår därför att AMS för budgetåret 1990/91 tilldelas ytterligare 50 milj. kr. under anslaget B 5. för särskilda insatser för flyktingar och invand- rare. Detta innebär att medlen för dessa insatser kommer att ligga på i stort sett samma nivå som innevarande budgetår. Medelstilldelningen bör ske ge- nom cn omfördelning inom anslaget. Jag återkommer till detta under avsnitt 3 Anslagsfrågor m.m. Jag vill erinra om att regeringen i november 1989 har medgivit att AMS under innevarande budgetår. utöver anvisade medel. får disponera 50 milj. kr. av reserverade medel under anslaget B 5. för särskilda insatser för Hyktingar och invandrare.

AMS bör få disponera medlen inom anslagsposten till de åtgärder som be- döms vara mest effektiva. Ingen begränsning bör göras beträffande hur stor andel av medlen som får användas för rekryteringsstöd för invandrare och flyktingar.

Jag bedömer även att behovet av förstärkta förmedlingsinsatser är lika stort under budgetåret 1990/91 som innevarande budgetår. Genom rege- ringsbeslut i november 1989 tilldelades AMS 5.8 milj. kr. extra för att kunna anställa handläggare vid förmedlingar i de kommuner som ökade sitt flyk- tingmottagande. Det är nödvändigt att förmedlingarna vinnlägger sig om en samverkan med den kommunala flyktingmottagningen och om ett arbetssätt som utgår ifrån en helhetssyn på den enskilde flyktingcns behov.

Jag föreslår att AMS tilldelas 10 milj. kr. under budgetåret 1990/91 för att kunna fullfölja de f("irstärkta förmedlingsinsatserna för flyktingar. Dessa me- del bör anvisas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader.

Jag avser att senare föreslå regeringen att låta utvärdera arbetsmarknads- verkets insatser för flyktingar och invandrare.

Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Lööw.

2.12 Deltidsarbetslösheten måste bekämpas

I början av år 1990 uppgick de undersysselsatta enligt AKU till knappt 190t'lt'10 personer, vilket motsvarade ca 60 000 heltidssysselsatta. En majori- tet av denna grupp är deltidsarbetslösa. Av dessa är knappt 50 000 personer inskrivna som sökande på arbetsförmedlingen.

Det har under senare år funnits en stor efterfrågan på arbetskraft inom de Prop. 1989/90:150 delarbctsnmrknader som svarar för en stor del av deltidsarbetslösheten. Det Bilaga 5 faktum att många arbetgivare efterfrågar ytterligare arbetskraft samtidigt som de inte tar tillvara den redan anställda personalens önskemål om utökad arbetstid kan inte längre accepteras.

Fördelningspolitiskt innebär deltidsarbetslösheten att framförallt kvinnor får en svagare ställning på arbetsmarknaden och sämre möjligheter till egen försörjning. Samhället går i sin tur miste om dessa människors arbetsutbud. Statsfinansiellt genererar deltidsarbetslösheten årligen stora kostnader. bl. a. ca en miljard kronori arbetslöshetsersättning.

Större ansträngningar än hittills måste göras för att ge de deltidsarbetande som så önskar möjlighet att öka sin arbetstid.

De resurser som statsmakterna har ställt till förfogande inom arbetsmark- nadspolitiken måste utnyttjas effektivare för att bl. a. komma tillrätta med denna fråga.

Tillsammans med dessa resurser kommer den verksamhet med jobb-sö- kar-aktiviteter som jag nyss har föreslagit att underlätta för förmedlingen att mer aktivt stödja de deltidsarbetslösa. Genom jobb-sökar-aktiviteterna bör det bli möjligt att bl. a. motverka inlåsningen av de deltidsarbetslösa i bran- scher som inte kan tillfredsställa deras arbetstidsefterfrågan. Om de deltids- arbetslösa som en effekt av jobb-sökar-aktiviteterna väljer att byta yrke eller arbete. i större utsträckning än tidigare, måste arbetsgivarna för att behålla denna grupp erbjuda sina anställda fler heltidsarbcten.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag har tagit upp överläggningar om deltidsproblematiken med parterna inom de statliga och kommunala områ- dena samt handeln. Min utgångspunkt vid överläggningarna var att parterna själva skall vidta åtgärder för att minska deltidsarbetslösheten. Jag kan med tillfredsställelse konstatera att parterna var positivt inställda till en sådan lös- ning. Av denna anledning förväntar jag mig att parterna under våren. till- sammans med AMS. branschvis tar fram planer på hur en minskning av del- tidsarbetslösheten skall uppnås. Om inte parternas insatser ger resultat kom- mer regeringen att föreslå andra åtgärder. Inom arbetsmarknadsdeparte- mentet övervägs för närvarande olika åtgärder i syfte att tvinga fram en minskning av deltidsarbetslösheten. En sådan åtgärd kan vara förändringar av nu gällande lagstiftning. En annan möjlig åtgärd är att sanktioner av cko- nomiskt slag riktas mot arbetsgivare inom branscher med hög deltidsarbets- löshet.

Bilaga 5

3. Anslagsfrågor m.m.

Tionde huvudtiteln

A. Arbetsmarknadsdepartementet m. m. A 5. Information om semesterfrågor Nytt anslag

Jag kommer strax att föreslå regeringen att en arbetstagare som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo semesterdagar med semesterlön. skall kunna komma överens med sin arbetsgivare att avstå från sin rätt till ledighet under en eller flera av de överskjutande dagarna. Denna åtgärd föreslås för att det är angeläget att så fort som möjligt öka tillgången på arbetskraft. För att detta förslag skall bli allmänt känt föreslår jag att särskilda medel avsätts till en informationskampanj. Den skall rikta sig till alla hushåll och dels be- lysa de stora ekonomiska effekterna av små förskjutningar i semesteruttagen dels närmare ange vilka regler som skall gälla om man vill skjuta upp eller arbeta på viss del av semestern. Jag beräknar engångsVis 5 milj. kr. härför. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Inj'ornmlion om semesterfrågor för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 5000 000 kr.

B. Arbetsmarknad m.m. B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

För att genomföra försöksverksamhet m. m. med jobb-klubbar har jag i det föregående (avsnitt 2.8) förordat att 30 milj. kr. skall anvisas till nästa bud- getår. Vidare har jag förordat (avsnitt 2.9) att 15 milj. kr. anvisas för viss anskaffning av terminaler till arbetsvägledarna inom arbetsmarknadsverket samt (avsnitt 2.11) att 10 milj. kr. skall anvisas för att förstärka arbetsför- medlingens insatser för flyktingar. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att till ramanslaget Arbelsmarknadsverkets föri-'altningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisa 55 000000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90: 100 bil. 12.

B 3. ArbetsmarknadSutbildning

Jag har i det föregående (avsnitt 2.10) redogjort för mina förslag i fråga om arbetsmarknadsutbildningen. Förslagen innebär dels att 20 milj. kr. skall an- visas för en försöksverksamhet för att stödja kompetensutveckling av redan anställda (avsnitt 2.10.2). dels att i försöksverksamheten bidrag till arbetsgi- vare skall få lämnas med högst hälften av arbetsgivarens kurskostnader och lönekostnader inkl. lönebikostnader. dock med högst 50 000 kr. per delta- gare (avsnitt 2.102). Vidare föreslås att 85 milj. kr. skall anvisas för att ar- betsmarknadsutbildningen skall kunna genomföras på den nivå som har fö- reslagits i årets budgetproposition (avsnitt 2.103).

Bilaga 5

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag har förordat i fråga om bidrag till arbetsgivare i försöksverksamheten för att stödja kompetensutveckling. 2. till reservationsanslaget Arbetsmarknadsutbildning för budget- året 1990/91 anvisa 105 000000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90: 100 bil. 12.

B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

I det föregående (avsnitt 2.101) har jag föreslagit att utbildningsbidrag i form av stimulansbidrag försöksvis skall kunna lämnas till den som genom- går arbetsmarknadsutbildning inriktad mot verkstadsindustrin. Kostnaden härför har jag beräknat till 30 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag har förordat i fråga om utbildningsbidrag i form av stimulansbidrag. 2. till förslagsanslaget Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildnings- bidrag för budgetåret 1990/91 anvisa 30 000 000 kr. utöver vad som fö- reslagits i prop. 1989/90: 100 bil. 12.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

Som jag har redovisat tidigare bör de förslag till utgiftsökningar som jag nu förordar finansieras huvudsakligen genom dels omfördelningar av medel inom och mellan anslag under littera B. Arbetsmarknad m. m.. dels ned- dragning av anslag. Vissa medel som har föreslagits i årets budgetproposi- tion för sysselsättningsskapande åtgärder bör. enligt min mening. i det nu rådande läget med fördel kunna användas för mer aktiva åtgärder av utbuds- stimulerande karaktär. Detta kräver viss omdisponering av medlen.

I ett avseende vill jag föreslå en ändring i fråga om möjligheterna till bi- drag. Det gäller stödet till industribeställningar. Sådant stöd kan lämnas till statliga och kommunala beställningar till tillverkningsindustrin. Det gälleri första hand beställningar till företag vid vilka driftsinskränkningar kan bli aktuella. Verksamheten är mycket begränsad och för nästa budgetår har 15 milj. kr. beräknats för ändamålet under medlen för beredskapsarbeten m.m. inom anslaget B 5. Mitt förslag är. mot bakgrund av läget på arbetsmarkna- den och den ringa omfattningen. att stödet slopas fr. o. rn. den 1 juli 1990.

Effekterna av mina förslag blir på anslaget BS. dels att anslagsposten ]. Beredskapsarbeten. m.m. bör minskas med 95 milj. kr.. dels att 50 milj. kr. av detta belopp bör föras upp under anslagsposten 6. Insatser för flyktingar och invandrare. Resterande 45 milj. kr. bör inte anvisas av riksdagen.

Inom anslagsposten 1. Beredskapsarbeten. m. m. finns vissa begräns- ningar i fråga om medelsanvändningen. Således föreslås i årets budgetpropo- sition att av medlen under anslagsposten bör AMS få disponera högst 200 milj. kr. för otraditionclla insatser och högst 270 milj. kr. för rekryterings- stöd. Som en konsekvens av förslaget att begränsa utrymmet under anslags- posten bör dessa ramar minskas något. Jag förordar därför att högst 190 milj. kr. skall få disponeras för otraditionella insatser och högst 240 milj. kr. för rekryteringsstöd.

Om riksdagen godkänner mina förslag till utgiftsökningar kommer jag vi- Prop. 1989/902150 dare att senare föreslå regeringen att föra bort 55 milj. kr. av reserverade Bilaga 5 medel vid utgången av innevarande budgetår under anslaget B 6. Statsbidrag till inskolningsplatser. Detta kommer inte att påverka möjligheterna att. så- som föreslås i budgetpropositionen. under nästa budgetår finansiera verk- samheten mcd inskolningsplatser till viss del med reservationsmedel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ]. godkänna att stödet till industribeställningar tas bort fr.o.m. den 1 juli 1990. 2. till reservationsanslaget S_vsseårättningsxkapande åtgärder anvisa 45 000 000 kr. mindre än vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 12. '

C. Arbetslivsfrågor

C 1. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

Arbetarskyddsstyrelsen har i en skrivelse den 15 februari 1990 hemställt om ytterligare medel för ökade insatser i samband med det västeuropeiska inte- grationsarbetet. Insatserna avser i första hand lönekostnader för deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet. De avser vidare kostnader för översättning av standarder till svenska och översättning av arbetarskyddssty- relsens föreskriftcr till engelska. Enligt en föreslagen ny ordning mellan EG och EFTA-länderna skall tekniska föreskrifter notifieras i hela sin text. Slut- ligen innebär deltagandet i standardiseringsarbetet viss finansiering av sek- retariatsresurscr hos de europeiska standardiseringsorganen.

Arbetarskyddsstyrelsen har pekat på att behovet av styrelsens medverkan i standardiseringsarbetet väntas öka. Syftet med medverkan är att på ett ti- digt stadium hävda de svenska arbetsmiljöintresscna och att så långt möjligt få dessa tillgodosedda i de färdiga standarderna.

Jag delar arbetarskyddsstyrelsens uppfattning att det kommer att bli allt viktigare att hävda svenska arbetsmiljöintressen i det internationella stan- dardiseringsarbetet. samtidigt som nya standarder kommer att få en allt ' större betydelse i arbetsmiljöarbetet under de närmaste' åren.

Vikten av standardiseringsarbeteti den västeuropeiska integrationspro- cessen och myndigheternas deltagande i detta har även framhållits i årets nä- ringspolitiska proposition (prop. 1989/90: 88).

Standardiseringens roll skall bl. a. ses mot bakgrund av strävan att hänvisa till standarder i myndigheternas föreskrifter varigenom standardiseringsar- betet kommer att få en allt större betydelse för att upprätthålla höga säker- hetskrav i arbetsmiljöarbetet.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör arbetarskyddsstyrelsen tillföras ytterligare medel för detta ändamål. Jag föreslår att styrelsen under vardera av de tre följande budgetåren tillförs 4 milj. kr. jämte viss prisomräkning härför för de två sista åren. Denna medelstilldelning bör finansieras från fon- den för arbetsmiljöförbättringar.

Bilaga 5

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att godkänna vad jag nu har anfört om överföring av medel från fonden för arbetsmiljt'öft'ärbättringar.

C 6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Försöksverksamhet med flexibelt lönebidrag startade budgetåret 1988/89 i Kronobergs och Kopparbergs län. Den 1 juli 1989 utvidgades försöket till ytterligare fem län. Det omfattar dessutom de ungdomar som ingår i projek- tet Arbete åt unga handikappade och andra gravt handikappade ungdomar över hela landet.

lnom försöksverksamheten kan medel. som frigörs när det uppstår vakan- ser på lönebidragsplatser hos statliga arbetsgivare och allmännyttiga organi- sationer. användas som ett flexibelt bidrag över hela arbetsmarknaden. Bi- draget fär uppgå till högst 90 (..:fif- av lönekostnaden hos kommunala och en- skilda arbetsgivare. Det flexibla bidraget kan också lämnas till statliga ar- betsgivare och allmännyttiga organisationer pa en lägre nivå än de 100 resp. 90 % av lönekt_)stnaden. som gäller enligt det ordinarie regelsystemet. En förutsättning för försöket är att de totala kostnaderna inte blir högre än vad de skulle blivit om det ordinarie regelsystemet hade tillämpats.

Försöksverksamheten har således pågått i begränsad omfattning och un- der ganska kort tid. Erfarenheterna är därmed begränsade men synes i hu- vudsak vara positiva. Enligt AMS har användningen av lönebidraget blivit mindre ätgärdsbetonad och mer inriktat"! på sökandens förmåga att klara ett arbete. Så'tväl erbjudandet om bidrag som uppföljningen av det har blivit mindre slentrianmässig. Man söker i stället visa på sambandet mellan arbets- uppgifterna och den enskildes resurser. Uppföljningen blir en del av över- enskommelsen mellan sökande. arbetsgivare och arbetsförmet'llingen.

I 1990 års budgetproposition (bil. 12 s. 105) aviseras att frågan om ett ge- nerellt införande av ett system med flexibla lönebidrag samt utformningen av ett sadant system kommer att övervägas i arbetet med förslag till treårs- budget för arbctsrmtrknadsverket för perioden 1991/92 — 1993/94. Riksda- gens arbetsmarknadsutskott har bl.a. funnit (_AU 1989/90: 12) att det råder en bred uppslutning kring tanken att nuvarande stelheter i lönebidragssyste- met bör överges till förmån för ett flexibelt system som anpassar subventio- neringcn till handikappens svårighetsgrad och inte som i dag kopplar bi— dragsnivån till olika arbetsgivarkategorier.

Mer än hälften av lönebidragsanställningarna finns nu hos statliga arbets- givare och allmännyttiga organisationer. som får bidrag med 100 resp. 90 % av lönekostnaden. Det är ofta omvittnat att de berörda arbetstagarna gör ett viktigt och bra arbete. Mera sällan är nedsättningen av deras arbetsförmåga sådan att dessa höga subventionsniväer är motiverade. En övergång till ett system med flexibla bidrag bör kunna innebära att den genomsnittliga kost- naden för bidragen minskar och att man därmed får utrymme att placera fler arbetslösa handikappade. Det bör således vara möjligt att sysselsätta fler människor inom ramen för de medel som anvisas. Även om man i enskilda fall lämnar ett kraftfullt stöd vid arbetsplaeeringar av sökande med grava

Prop. 1989/901150

Bilaga 5

funktionsnedsättningar. bör den samlade effekten bli en högre sysselsätt- ningsvolym och ett bättre resursutnyttjande. .Jag avser därför att återkomma med förslag om att flexibla lönebidrag införs över hela landet.

En övergång till flexibla lönebidrag får bl.a. konsekvenser för arbetsgivare inom den statliga sektorn med ett stort antal lönebidragsanställda. Rege- ringen har uppdragit åt AMS att särskilt redovisa sådana arbetsplatser. Jag avser att återkomma till frågan efter beredning av AMS förslag. Ett system med flexibla lt'fmebidrag kommer att innebära att arbetsgivare. som i dag får bidrag med en hög subventionsnivå får räkna med generellt lägre lönesub- ventioner. De bör redan nu anpassa sin planering till ändrade förutsätt- ningar. Samtidigt vill jag understryka att arbetsgivare. som anställer sökande med svåra funktit'msnedsättningar som begränsar deras arbetsförmåga, kan räkna med att få anställningen subventionerad med en hög bidragsprocent.

Även om erfarenheterna av ft'jrsöksverksamheten med flexibla bidrag är begränsade. så tycks de dock hittintills vara entydigt positiva. Jag anser där- för att fler län bör kunna använda sig av flexibla lönebidrag. Försöksverk- samheten bör därför utökas till att omfatta ytterligare fem län fr. o. m. bud- getåret 1990/91.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om att utvidga försöksverksam- heten med flexibelt lönebidrag till ytterligare fem län.

E. Invandring m. m.

Utvecklingen av antalet asylansökningar m. m.

[ regeringens nyligen framlagda förslag om tilläggsbudget ll till statsbudge- ten för budgetåret 1989/90 (prop. 1989/90: 125 bil. 8) har jag redovisat hur tillströmningen av asylsökande befinner sig på en mycket hög nivå. Efter att ha tagit del av statens invant'lrarverks (SlV) preliminära kvartalsstatistik för januari mars 1990, bedömer jag att uppemot 40000 asylsökande kommer att ha sökt sig till Sverige under budgetåret 1989/90.

Regeringens beslut om ändrad asylpraxis med stöd av utlänningslagens be- stämmelser om "särskilda skäl" har gett visst resultat. Erfarenheterna är ännu begränsade. Jag räknar ändå med att den nedgång i antalet asylsö— kande som skett under våren 1990 kommer att fortsätta. Vi bör sammantaget kunna räkna med minst 25 000 asylsökande under budgetåret 1990/QL

l prop. 1989/90: 125 (bil. 8) redovisades också hur den nu aktuella mäng- den asylärenden inte kan klaras av hos SlV med de resurser för tillstånds- prövning som verket normalt förfogar över. Genom regeringens beslut den 15 februari i år förstärktes därför kapaciteten vid tillståndsenheterna vid ut— redningsslussarna för resten av innevarande budgetår. Mot bakgrund av att tillströmningen av asylsökande under budgetåret l990/9l kan komma att ligga väsentligt över den nivå SIV dimensionerats för. kommer det att behö- vas cn sådan tillfällig förstärkning av verkets resurser även under nästa bud-

3 Riksdagen IUM/fält). I saml. Nr150. Bilaga: 5

Bilaga 5

getår. Regeringen bör senare — när resultaten av nuvarande resurstillskott kan bedömas — ta ställning till storleken och varaktigheten av fortsatta tillfäl- liga utredningsresurser hos invandrarverket.

Jag vill i anslutning till detta också nämna att antalet övriga tillståndsären- den — viseringar. ansökningar om bcst'ökstillstand och bosättning m.m. — samt medborgarskapsärenden ökat till en nivå betydligt över den som låg till grund för dimensioneringen av SIV:s resurser genom riksdagens beslut sommaren 1989 (Prop. 1988/89: 105. SfU l7. rskr. 225).

Mottagandet av asylsökande och flyktingar

Tillströmningen av asylsökande har drastiskt förändrat behovet av förlägg- ningsplatser. Den förläggningskapacitet som måste finnas beror dels på anta- let personcr som skall få sina asylansiiäkningar prövade. dels på hur lång tid prövningen tar och hur länge de asylsökande måste bo på förläggning. Nor- malt skall en person som har fått sitt ärende prövat flytta ifrån förläggningen. De som fått uppehållstillstånd och därmed skall bosätta sig i Sverige skall då flytta ut i en kommun för att bo och arbeta där. Sker inte sådana utflyttningar i en viss takt. blir ett ökande antal människor kvar i SlV:s förläggningar. Detta gör det självfallet svårare att finna förläggningsplatser för nytillkomna asylsökande.

Vid ingången av budgetåret 1989/90 fanns ca 13 600 personer i SlV:s för- läggningar. Som redovisades i prop. 1989/90: 125 (bil. 8) kommer det troli- gen att bo över 31000 personer i ft.")rläggningarna vid utgången av budget- året. llärav kommer många tusen att bo kvar. trots att de har fått uppehålls- tillstånd.

SlV sluter just nu nya avtal med kommunerna om flyktingtnottagandet. Avtalens längd varierar mellan ett och tre år. En trolig bedömning är att kommunerna kommer att kunna ta emot 21000—24000 flyktingar från för- läggningarna under budgetåret 1990/9l och att mottagningsmöjligheterna förbättras under de närmast följande åren. Detta innebär. om inte antalet kommunplatser kan ökas väsentligt. att nuvarande läge med ett mycket stort antalet människor i SlV:s förläggningar kan komma att bestå. Det är därför min förhoppning att riksdag. regering. myndigheter, arbetsgivare. fackliga organisationer m. fl. skall samverka för att höja Sveriges mottagningskapaci- tet i paritet med behoven. De förslag som regeringen nyligen lagt fram om effektiviserad svenskundervisning (prop. 1989/90: 102) och samordnat flyk- . tingmottagande m.m. (prop. 1989/90: 105) borde bidra härtill.

E 2. Förlå'iggningskostnader

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående. bl. a. om de fördröjda ut- flyttningarna till kommunerna av personer med uppehållstillstånd. beräknar jag det genomsnittliga behovet av förläggningsplatser under budgetåret 1990/gl till 29 000. Härav finns 4600 platser i SIX/:s fast uppbyggda förlägg- ningsorganisation. medan behovet av 24 400 platser måste tillgodoses genom tillfälligt anordnade f("lrläggningar.

Kostnaderna för den fasta förläggningskapaeiteten beräknade jag i min

Prop. 1989/902150

anmälan till prop. 1989/90: 100 (bil. 12 s. 119) till 534 782000 kr., medan jag Prop_ 1989/90:150 då räknade med att den tillfälliga förläggningsorganisationen skulle kosta Bilaga 5 980 250000 kr.. således ett totalt anslagsbehov på drygt 1 515 milj. kr. Mot bakgrund av utvecklingen sedan i vintras beräknar jag nu kostna- derna för 24 400 tillfälliga förläggningsplatser till 3 355 218 000 kr. vilket. till- sammans med 534 782 000 kr. för de fasta platserna. innebär ett sammantaget anslagsbehov om 3 890 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att till förslagsanslaget Förli'i'ggningskosmader för budgetåret 1990/91 anvisa 2374968000 kr. utöver vad som föreslagits i prop.. 1989/90: 100 bil. 12.

4 Vissa avvikelser från semesterlagen

4.1 Inledning

I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 uttalade regeringen följande: "Den lagstiftade semestern förlängs som planerat med två dagar 1991. Möjligheten för anställda att skjuta på. eller arbeta med full betalning utöver semesterlö- nen. den femte och den sjätte semesterveekan undersöks."

I en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad promemoria föreslås ett antal f("irändringar som kan leda till att det totala antalet uttagna semes- terdagar blir mindre under de närmaste två åren. De slutsatser som redovisas i promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.1.

Vidare har det inom arbetsmarknat'lst'lepartementet i anslutning till pro- memorian upprättats ett utkast till lagrådsremiss med förslag till lag om avvi- kelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977: 480). Lagförslaget i ut- kastet ('.')verensstämmer i huvudsak med det lagförslag som senare förelagts lagrådet.

För att inhämta synpunkter på promemorian och utkastet till lagrådsre- miss har arbetsmarknadsdepartementet anordnat en s.k. hearing. Lands- organisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Sveriges Akademikcrs Centralorganisation (SACO). Svenska Ar- betsgivareföreningen (SAF). Svenska Kommunförbundet. Landstingsför- bundet och statens arbetsgivarverk (SAV) har beretts tillfälle att i samband med hearingen yttra sig över förslagen. En redovisning av vad som framkom- mit vid hearingen har upprättats inom departementet och bör fogas till pro- tokollet i detta ärende som bilaga 5.2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 mars 1990 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977z480). Förslaget hade upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av den ovan nämnda promemorian. Det lagförslag som remitterats till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.3.. Lagrådet har föreslagit vissa omformuleringar i lagförslaget. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.4. Som kom- 23

Bilaga 5

mer att framgå godtar jag lagrådets förslag till ändringar i det remitterade förslaget. Lagrådets förslag har således lett till ändringar i lagförslaget. I samband med att jag behandlar 1. 6 och 8 ss" samt slutbestämmelscn i special- motiveringen (avsnitt 4.5) kommer jag att gå närmare in på lagrådets syn- punkter.

4.2 Bakgrund

4. 2. I Gällande bestämmelser

Alla arbetstagare har i princip rätt till fem veckors årlig ledighet. Under le- digheten utgår semesterlön i den mån sådan är intjänad i förväg.

Det s. k. semesteråret — det år då semesterledighet skall tas ut löper från den 1 april till och med den 31 mars följande år. lntjänant'leåret är motsva- rande tid året innan. Semesterlönen räknas ut på grundval av arbetstagarens inkomst under intjänandeårct.

En arbetstagare som slutar sin anställning innan en intjänad ledighet tagits ut har rätt till semesterersättning. Den beräknas på samma sätt som semes- terlönen.

För arbetstagare som utför arbetet i sitt hem eller annars under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande — s. k. okontrollerade arbetstagare — gäller inte de van- liga reglerna om semester. Sådana arbetstagare har rätt till särskild semester- lön vilken beräknas på i huvudsak samma sätt som vanlig semesterlön.

Arbetstagare har rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet ttnder ti- den juni augusti. En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall förhandla med den avtalsslutande fackliga organisationen i fråga om förlägg- ning av semester. Om det inte finns kollektivav'tal skall arbetsgivaren sam- råda med arbetstagarna på arbetsplatsen om när semester skall läggas ut. Detta gäller längre semesterperioder. Enstaka dagar kan läggas ut efter överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

En arbetstagare som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo betalda semesterdagar får av ("överskjutande dagar spara en eller flera till ett senare semesterår. En arbetstagare kan genom att spara semester få rätt till en sam- manhängande lång ledighet. t. ex. en tioveckorssemcster vart sjätte år.

4.2.2 Utredningar m. m.

Semesterlagen har setts över i semesterkommittens betänkande (SOU 1988: 54) Om semester. Kommittén anvisade bl.a. möjligheter att obegrän- sat spara semesterdagar utöver 20 dagar. Arbetstidskommitten föreslog i sitt betänkande (SOU 1989: 53) Arbetstid och välfärd att en årsarbetstidsnorm bör utredas. En årsarbetstidsnorm skulle kunna leda till överblick. flexibili- tet och större frihet i uttag av arbetstidsförkortningar. Ett steg i riktning mot ökad flexibilitet skulle. enligt kommitténs mening. kunna tas redan nu ge- nom tillåtande av ett mer flexibelt uttag av den del av semestern som översti— ger fyra veckor. Rcmissbehandlingen av semesterkommittens och arbetstids- kommittens betänkanden har nyligen avslutats. Frågan om betalningsansva- ret för semester vid semesterlönegrundande frånvaro har dessutom aktuali- serats på olika sätt (jämför AU 1989/90:21. rskr. 143).

1 prop. 1989/90: 59 Den sjätte semesterveekan föreslog regeringen att den Prop_ 1989/90:150 lagstadgade rätten till semester förlängs till sex veckor. att genomföras i tre Bilaga 5 etapper. Vidare föreslogs en successiv avveckling av rätten till förlängd se- mester för arbetstagare i radiologiskt arbete. Riksdagen antog förslaget den 21 mars 1990. Genom lagen (1990: 102) om ändring i semesterlagen (1977: 480). som trädde i kraft den 1 april 1990 förlängs semestern med två dagar under semesteråret 1991/92.

Propositionen den sjätte semesterveekan bygger på en en inom arbets- marknadsdepartementet utarbetad promemoria som remissbehandlades dels muntligt i en hearing. dels skriftligt. SAF. Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet anförde i sina remissvar att en förlängning av den lagstadgade semestern ytterligare skulle öka bristen på arbetskraft. Landstingsförbundet och kommunförbundet ansåg det angeläget att lagen medger en avtalskonstruktion som ger arbetsgivare och arbetstagare möjlig- het att komma överens om att ersätta betald semesterdag som överstiger lag- stadgad ledighet kontant i stället för med ledighet.

4.3 Allmän motivering

4.3.1 Behovet av åtgärder

Medan många europeiska länder fortfarande har mycket hög arbetslöshet. råder generellt sett brist på arbetskraft i Sverige. Under år 1989 var i genom- snitt 61 000 personer arbetslösa. Det motsvarar 1.4 procent av arbetskraften. På många håll i landet och inom flera yrkesområden är bristen på arbetskraft besvärande.

Samtidigt har utbudet av arbetskraft ökat kraftigt. Sedan år 1985 har det blivit 150000 fler i tillgänglig arbetskraft. en ökning med 3.4 procent. Efter- som arbetslösheten minskat och antalet personer i sysselsättningsskapande åtgärder dragits ned har sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden ökat med omkring 240000 personer sedan år 1985.

Det har vidare skett en förskjutning uppåt i de genomsnittliga arbetsti- derna. Det har blivit fler heltidsarbeten och de som arbetar deltid har i allt större utsträckning långa deltidsz'trbeten. Antalet arbetade timmar har där- igenom ökat kraftigt. Sedan år 1985 är ökningen 6.3 procent. Bara under det senaste året har antalet arbetade timmar ökat med 2 procent. På tio år har ökningen varit 11.3 procent. Fortfarande råder emellertid brist på arbets- kraft.

Under 1980-talet har inga generella arbetstidsförkortningar kommit till stånd. Det måttliga utrymme som funnits för förbättringar har i huvudsak använts för reallöneökningar. Vissa selektiva förkortningar har emellertid ägt rum. Det har t.ex. gällt veckoarbetstiden för anställda med oregel- bundna arbetstider och förlängning av semestern för vissa inom den kommu- nala sektorn.

38 procent av alla arbetstagare i landet beräknas för närvarande ha mer än fem veckors semester. Privatanställda arbetare och tjänstemän har dock i allmänhet endast rätt till den lagstadgade semestern. Av rättviseskäl har därför en fi.")rlängning av den lagstadgade semestern med två dagar blivit ak- tuell.

Förlängningen av semestern sker under en period när utbudet av arbets- Prop. 1989/902150 kraft sannolikt kommer att öka. I nuvarande situation är det emellertid Bilaga 5 angeläget att fi.")rsöka utnyttja arbetskraften på bästa sätt.

4.3.2 Olika länk/mm åtgärder

Vad jag tidigare anfört visar att det är angeläget att så fort som rnt'")jligt öka tillgången på arbetskraft. Det mest effektiva på kort sikt är att arbetstagare förmås att utföra mer arbete på den egna arbetplatsen. Detta kan ske på olika sätt.

Ett sätt är att göra det möjligt för arbetstagare att avstå från en mindre del av rätten till semesterlcdighet. Ett annat är att liberalisera reglerna för sparande av semester så att semesteruttag skjuts upp till senare semesterår. Inom vissa branscher kan det vara önskvärt att semester tas ut på andra tider än gängse semestertid. Det gäller t. ex inom vårdsektorn. där arbetstagare bör uppmuntras att ta semester på annan tid än på sommaren.

Jag har nyligen föreslagit regeringen att medel anslås för en informations- kampanj som belyser de stora ekonomiska effekterna av små förskjutningar i semesteruttagen. En sparad semesterdag för varje arbetstagare motsvarar totalt "20 000 — 25 000 helårssysselsatta. Informationen skall också innehålla en beskrivning av de bestämmelser som skall gälla vid överenskommelser om avstående från rätt till ledighet. .

Några av de metoder jag nu nämnt kan förverkligas genom lagstiftning. Det gäller t. ex. införandet av en möjlighet att avstå från betald semesterle- dighet. Det gäller vidare en liberalisering av sparandereglerna.

Eftersom skålen för de bestämmelser jag nu föreslår är starkt betingade av den arbetskraftsbrist som just nu råder i landet vill jag inte föreslå några ändringar i semesterlagen ( 1977: 480). De föreslagna bestämmelserna bör i stället tas in i en särskild lag med tidsbegränsad giltighet.

En uppföljning bör göras av effekterna av de åtgärder jag nu föreslår. En sådan uppföljning kan bl. a. ge besked om vilken ökning av arbetskraftsut- budet som skett och vilka grupper av arbetstagare som utnyttjat möjligheten att avstå från semesterledighet. Informationen kan vara av vikt vid den kom- mande översynen av semesterlagstiftningen.

4.3.3 Avstående från be'/alt! semester/ediglier

Mitt förslag: En arbetstagare. som under ett semesterär har rätt till mer än tjugo semesterdagar med semesterlön skall kunna komma överens med arbetsgivaren om att avstå från sin rätt till ledighet under en eller flera av de överskjutande dagarna. Överenskommelsen får inte avse semesterdagar som arbetstagaren sparat från ett tidigare se- mesterår. Möjligheten att avstå från semesterledighet regleras i en särskild lag som skall gälla från och med den 1 juli 1990 till och med den 31 mars 1992.

Synpunkter under beredningen: Flertalet remissinstanser tillstyrker försla— Prop. 1989/901150 get. LO avstyrker förslaget medan TCO anser att det kan accepteras på vissa Bilaga 5 villkor. bl. a. att de fackliga organisationerna får möjlighet att godkänna överenskommelserna och att en utvärdering görs av lagens tillämpning. SAF anser bl. a. att man borde få arbeta också under sparad semester och att ut- betalning av semesterlön i anledning av avstående från ledighet skall anpas- sas till de ordinarie Iöneutbetalningstillfällena. SAF anser vidare att det inte finns skäl att införa regler om fackligt inflytande.

Skälen för mitt förslag: Enligt semesterlagen (19771480) kan en arbetstav gare inte med bindande verkan avstå från sådan rätt till betald semesterledig- het som skall läggas ut under det innevaramle semesteräret. Arbetsgivaren är skyldig att förlägga alla semesterdagar med lön som inte arbetstagaren uttryckligen begärt att få spara till ett senare år.

Det har inte varit utan tvekan som jag beslutat mig för att föreslå att så- dana avståenden skall få göras. Det bör vara självklart att arbetstagaren skall kunna ta ut sin lagstadgade semester titan att arbetsgivaren blir missnöjd.

När jag nu ändå föreslår ett frångående av principen att betald semesterle- dighet alltid skall Iäggas ut sker det mot bakgrund av den svåra arbetskrafts- brist som jag tidigare beskrivit. Det är min bestämda uppfattning att den lag- stiftningsåtgärd som jag föreslår skall vara av tillfällig natur.

Möjligheten för en arbetstagare att avstå från semesterledighet med lön bör vara kraftigt begränsad. Det kati inte komma i fråga att inkräkta på de Zl) semesterdagar som sedan länge anses erforderliga för arbetstagarens re- kreation och vila och som arbetstagaren inte får lov att spara till kommande semesterår. Semesterdagar. som en arbetstagare sparat från tidigare år. bör inte heller kunna avstås.

Den lagstadgade semestern omfattar för närvarande 25 dagar. Cirka 41) procent av alla arbetstagare har rätt till längre ledighet genom avtal. Det kan finnas arbetstagare som ser en fördel i att de genom att avstå från semester- dagar blir berättigade både till semesterlön för de (lagar de avstått från och till lön för arbete som utförts under tid då de annars skulle ha varit lediga.

Arbetskraftsbehovet varierar mellan olika branscher. Den dubbla kom- pensation som skall erläggas av en arbetsgivare till arbetstagare som avstår från ledighet bör inte påtvingas arbetsgivare som inte har intresse av den ökade arbetsinsatsen. Ett avstående från semesterledighet bör alltså endast kunna komma i fråga om arbetstagaren och arbetsgivaren är överens.

En arbetstagare har ofta en svag ställning gentemot arbetsgivaren. För att förekomma att arbetstagare utsätts för påtryckningar om att avstå från öns- kad scmesterledighet har TCO föreslagit att överenskommelser om av- stående av semester skall godkännas av de lokala fackliga (:irganisationerna. För egen del vill jag emellertid inte förorda att fackligt godkännande skall krävas för överenskommelsernas giltighet. Istället bör föreskrivas att arbets- givaren innan cn överenskommelse träffas skall underrätta den berörda Io- kala arbetstagarorganisationen. En sådan underrättelseskyldighet kan bidra till att frågan om avstående av semesterledighet ("övervägs noga. Den fackliga organisationens insyn medför att arbetstagaren kan få erforderligt stöd.

För att missförstånd och tvister rörande resultatet av diskussioner om ett avstående inte skall uppstå anser jag att överenskommelsen skall vara skrift-

lig. Kravet på skriftlig form bör inte vara en förutsättning för överenskom- Prop. 1989/90:15() melsens giltighet utan endast en formföreskrift. Ansvaret för att skriftlig- Bilaga 5 hetskravet iakttas bör åvila arbetsgivaren.

Den ekonomiska ersättningen semesterlönen — för en dag som arbetsta- garen avstått från att ta ut grundas helt på bestämmelserna i semesterlagen eller på avtal. Jag föreslår inte några bestämmelser i den tillfälliga lagen rö- rande storleken på semesterlönen i dessa fall. Däremot är det nödvändigt att reglera utbetalningssättet, eftersom semesterlön annars skall betalas ut i anslutning till arbetstagarens semesterledighet.

()m arbetsgivaren i strid mot semesterlagen underlåter att lägga ut semes- terledighet skall den semesterlön som skulle ha utgått vid ledigheten betalas vid utgången av det semesterår då arbetstagaren hade rätt till ledigheten. En arbetstagare som genom en bindande överenskommelse avstått från semes- terledighet bör inte behöva vänta så länge på semesterlönen. En naturlig ut- gångspunkt för en utbetalningsregel är dagen för den skriftliga överenskom- melsen. Jag föreslår därför att semesterlönen för de dagar som arbetstagaren avstått från skall betalas ut av arbetsgivaren inom en månad från det att över- enskommelsen ingicks.

Bestämmelsen om att arbetstagare och arbetsgivare skall kunna träffa överenskommelse om avstående från semesterledighet med lön bör. för att få den genomslagskraft som är önskvärd. göras tvingande. Föreskrifterna om skriftlighet och om tiden för utbetalning av semesterlön bör däremot vara dispositiva på så sätt att avvikelse får göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation.

4.3.4 rl-"Iöjliglzet för arbetstagaren ulrjbrtsärm att spara viss semeslerleu'ighel

Mitt förslag: Utan hinder av bestämmelsen i lös' andra stycket semes- terlagen (19771480) skall en arbetstagare få spara semesterdagar som skulle ha tagits ut senast den 31 mars 1991 eller den 31 mars 1992 i ytterligare två år från utgången av fristen.

Synpunkter under beredningen: Remissinstanserna tillstyrker förslaget el- ler lämnar det utan erinran. Några remissinstanser anser att rätten att spara semester bör vara obegränsad i tiden.

Skälen för mitt förslag: Ett alternativ till avstående fran semesterledighet kan om ett ökat sparande. 1986 års semesterkommitté har i betänkandet (SOU 1988154) Om semester fört resonemang kring frågan om ett upphä- vande av den s. k. femårsregeln i 18.5 andra stycket semesterlagen. Ett upp- hävande av denna regel skulle medföra att sparandet begränsades endast så till vida att minst 20 semesterdagar måste tas ut varje semesterår samt att semester inte får sparas under ett semesterår då arbetstagaren tar ut tidigare sparad semesterledighet.

Jag vill inte genom det förslag jag nu lägger fram på något sätt föregripa resultatet av remissbehandlingen av semesterkomrnitte'ns betänkande. En mindre liberalisering i en lag med tidsbegränsad giltighet är däremot motive- 28

rad med hänsyn till de stora problemen med arbetskraftsbrist. Jag avser att Prop. 1989/90:150 senare återkomma till frågan om friare regler för sparande av semester skall Bilaga 5 införas i semesterlagen. Den uppmjukning jag nu föreslår genom en avvikelse från semesterlagens regel i l8ä andra stycket gäller endast semester som sparats så länge att den måste tas ut under semesteråren 1990/91 eller 1991/92. Mitt förslag är att en arbetstagare som så önskar skall kunna spara sådan semester i ytterligare två år räknat från den tidpunkt då den enligt semesterlagen senast skulle ha ta- gits ut. Bestämmelsen föreslås bli tvingande.

4.4 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats ett förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semes- terlagen (1977: 480).

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.5.

4.5 Specialmotivering

Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977: 480)

Inledande bestämmelser

l & Till utgången av mars 1992 skall gälla de avvikelser från bestämmelserna om semesterledighet i semesterlagen (1977: 480) som anges i denna lag.

Lagen skall ha samma tillämpningsområde som semesterlagen (1977: 480). Det innebär att den i princip skall omfatta alla som i enlighet med det civil- rättsliga arbetstagarbegreppet är att anse som arbetstagare.

Semesterlagen är konstruerad så att rätten till semesterledighet är frikop- plad från rätten till semesterlön. I normalfallet har en arbetstagare rätt till bådadera. En nyanställd arbetstagare kan dock ha rätt till semesterledighet trots att han eller hon ännu inte tjänat in någon semesterlön. En sådan ar- betstagare berörs inte av den föreslagna lagen eftersom det redan enligt se- mesterlagen är möjligt att avstå från obetalda semesterdagar. Vissa arbetsta- gare, t. ex. nyanställda, korttidsanställda eller s.k. okontrollerade arbetsta- gare (5 resp. 27 & semesterlagen) saknar rätt till semesterledighet och berörs därför inte heller av denna lag.

I det till lagrådet remitterade förslaget angavs endast i en slutbestämmelse hur lång tid lagen skall gälla. Eftersom det i lagrådsremissen betonats att den föreslagna lagen skall vara av tillfällig natur föreslog lagrådet att lagens karaktär av ett tidsbegränsat ingrepp i semesterlagen skulle framgå redan av den inledande paragrafen. Jag delar lagrådets uppfattning härvidlag.

2 5 Ett avtal är ogiltigt i den mån det avviker från denna lag.

Avvikelse från 4 och 5 åå får dock göras genom kollektivavtal som på ar- betstagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation som avses i lagen ("19762 580) om medbestämmande i arbetslivet. En arbets- givare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på

arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen Prop. 1989/90:150 under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avta- Bilaga 5 let och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivzwtal.

Avvikelser från möjligheten att ingå överenskommelser enligt lagen skall inte kunna förekomma. Däremot skall avvikelser kunna göras från bestäm- melsen i 4.5 om att överenskcnnmelser om avstående från rätt till ledighet skall vara skriftliga samt från bestämmelsen i 5 & som reglerar tidpunkten för utbetalning av semesterlön.

Avvikelser från 4 och 5 så får inte göras i avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren utan endast i kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Arbetsgivaren får till- lämpa sådana avvikande kollektivavtal även på arbetstagare som inte är medlem i den avtalsslutande organisationen under förutsättning att de sys- selsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Överenskommelse om avstående frän semesterledighet

3 & Arbetstagare som enligt lag eller avtal under under ett semesterår har rätt till mer än tjugo semesterdagar med lön. får utan hinder av 4ä första stycket och 2.5 första stycket semesterlagen (1977: 480) efter överenskom- melse med arbetsgivaren avstå från sin rätt till ledighet under en eller flera av de överskjutande dagarna.

En sådan överenskommelse får inte avse semesterdagar som arbetstaga- ren sparat från tidigare semesterår.

En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall. innan han träffar överenskommelse. underrätta den lokala arbetstagarorganisationen om den förestående överenskommelsen.

Enligt semesterlagen kan en arbetstagare inte med bindande verkan avstå från sin rätt till betald semesterledighet. Detta framgår av 4 5 första stycket semesterlagen (1977: 480). där det anges att en arbetstagare har rätt till 25 semesterdagar. samt av huvudregeln i 2? samma lag enligt vilken avtal är ogiltigt i den man det innebär att arbetstagares rättigheter upphävs eller in- skränks. En arbetstagare får endast avstå från rätt till semesterledighet som inte är förenad med semesterlön (45 tredje stycket semesterlagen).

Första stycket i denna paragraf genombryter principen att en arbetstagare inte skall kunna aVstå från rätten till semesterledighet i den mån denna är förenad med semesterlön. Arbetstagaren skall kunna träffa överenskom- melse med arbetsgivaren om att avstå från en del av denna ledighet. En för- utsättning för en sådan överenskommelse är att arbetstagaren under semes- teråret har rätt till mer än 20 semesterdagar med semesterlön. Det är det antal dagar som anses behövliga för arbetstagarens rekreation och vila och som alltid måste förläggas under semesteråret. Överenskommelsen får en- dast omfatta semesterdagar som går utöver dessa dagar.

För en arbetstagare som grundar sin rätt till semester på minimibestäm- melserna i lagen är det normalt fem dagar som kan komma i fråga för en överenskommelse om avstående. En arbetstagare som enligt kollektivavtal eller enskilt avtal har rätt till längre semesterledighet än vad som stadgas i lagen kan ingå en överenskommelse om avstående som omfattar mer än fem 30 dagar.

Semesterdagar som sparats från tidigare semesterår kan enligt en uttryck- Prop. 1989/90:150 lig bestämmelse i andra stycket inte bli f(.'>remål för avstående. Bilaga 5 Enligt tredje stycket har en arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skyldighet att underrätta den berörda arbetstagarorganisationen innan över- enskommelse om avstående av semesterledighet träffas med arbetstagaren. Det kan ske på olika sätt. Huvudsaken är att underrättelsen når arbetstagar- organisationen innan en bindande överenskommelse med en eller flera ar- betstagare kommit till stånd. En arbetsgivare som inte uppfyller sin under- rättelscskyldighet kan bli skadeståndsskyldig gentemot den berörda arbets- tagamrganisationen.

stå En överenskommelse enligt 3 & skall vara skriftlig.

För att undvika missförstånd och tvister i frågan om en överenskommelse om avstående från betald semesterledighet faktiskt har kommmit till stånd. innehåller denna paragraf en föreskrift om att en överenskommelse enligt 35 skall vara skriftlig. Kravet på skriftlighet är dock inte en förutsättning för överenskommelsens giltighet utan endast en formföreskrift. Ansvaret för att skriftlighetskravet iakttas åvilar arbetsgivaren. En arbetsgivare som inte ser till att överensktmnnelsen dokumenteras skriftligen kan bli skadeståndsskyl- dig gentemot arbetstagaren.

Som framgår av 2.5 är bestämmelsen dispositiv. Avsteg från skriftlighets- kravet får göras genom kollektivavtal som slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation.

5 & Semesterlönen för en semesterdag som en arbetstagare avstått från efter överenskommelse enligt 3 & skall betalas ut till arbetstagaren inom en månad från det att överenskommelsen ingicks.

Arbetstagarens rätt till semesterlön grundas på semesterlagen (1977: 480). kollektivavtal eller enskilt avtal. I denna lag regleras därför endast frågan när semesterlön för en dag som omfattas av överenskommelse enligt 3 ä skall betalas ut.

Enligt 26% semesterlagen skall semesterlön betalas ut i samband med se- mesterledigheten. Om arbetsgivaren i strid mot semesterlagen underlåter att lägga ut semesterledighet skall den semesterlön som skulle ha utgått vid le- digheten betalas vid utgången av det semesterår då arbetstagaren haft rätt till ledigheten.

En arbetstagare som ingått överenskommelse med arbetsgivaren om att avstå från sin rätt till semesterledighet bör rimligen inte behöva vänta till semesterårets utgång med att få ut semesterlön för de dagar överenskom— melsen omfattar. Utbetalning skall ske inom en månad från det att överens- kommelsen om avstående ingicks. Paragrafen är dispositiv på sätt som anges i 2 &.

Förlängd rätt att spara semesterledighet

6 & Utan hinder av bestämmelsen i 18% andra stycket semesterlagen (19771480) får en arbetstagare spara semesterdagar som skulle ha tagits ut senast den 31 mars 1991 eller den 31 mars 1992. i ytterligare två år räknat från utgången av fristen. 31

Bilaga 5

Har arbetstagaren avsett att sparade semesterdagar skall förläggas till det andra semesteråret efter utgången av den i första stycket angivna fristen får. såvida en sådan förläggning skulle medföra betydande olägenhet. överens- kommelse träffas att semesterdagarna skallförläggas till det tredje året efter.

fristens utgång.

Genom denna paragrafi lagen görs en utvidgning av möjligheten att spara semester.

Enligt lb's' första stycket semesterlagen får en arbetstagare som under ett semesterår har rätt till mer än "20 semesterdagar med lön spara överskju- tande sådana dagar till ett senare semesterår. En sparad semesterdag skall enligt 18.5 andra stycket semesterlagen läggas ut inom fem år från utgången av det semesterår då den sparades. I 18 & tredje stycket stadgas att semester- dagar inte får sparas under semesterår då arbetstagaren får ut tidigare spa- rade dagar.

ss innebär ett tillfälligt upphävande av femårsregeln. En arbetstagare som skulle ha tagit ut sparad semester senast under semesteråren 1990/91 resp. 1991/92 får skjuta upp uttaget i ytterligare två år från den tidpunkt då da- garna senast skulle ha tagits ut. Någon överenskommelse med arbetsgivaren förutsätts inte. Detta innebär att en arbetstagare som sparat fem semesterda- gar varje år sedan semesteråret 1985/86 och på så sätt blivit berättigad till en sammanlagd semesterledighet om tio veckor under semesteråret 1990/91 kan forsätta att spara de fem veckorna i ytterligare två år. Genom att spara ytter- ligare fem dagar under de två närmaste semesteråren kan arbetstagaren få rätt till tolv veckors sammanhängande ledighet under semesteråret 1992/93. Bestämmelsen är i enlighet med 2ä tvingande.

[ det till lagrådet remitterade förslaget fanns inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 20 s' tredje meningen semesterlagen om att sparade semes— terdagar kan förläggas till det sjätte året i de fall då en förläggning till det femte året skulle medföra betydande olägenhet. På förslag av lagrådet har ()å kompletterats med ett andra stycke av liknande innebörd.

Det bör nämnas att en arbetstagare som utnyttjat sin rätt enligt 6.5 att skjuta upp sparad semesterledighet självfallet inte går miste om sin rätt här- vidlag på grund av att lagen upphör att gälla innan ledigheten tagits ut.

Skadestånd

7 5 En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den förlust som uppkommit och för den kränkning som har skett. Om detär skä- ligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

På samma sätt som enligt semesterlagen år påföljden för brott mot lagen skadestånd. Endast arbetsgivaren kan ådra sig skadeståndsskyldighet.

[ lagen regleras inte rätten till semesterledighet eller semesterlön. De frå- gor som omfattas av lagen är i huvudsak möjligheten till överenskommelse om avstående från semesterledighet samt rätten att skjuta upp uttag av spa- rad ledighet som skulle ha tagits ut senast under semesteråren 1990/91 resp. 1991/92. Överträdelser av lagen ger således inte möjlighet till allvarligare kränkningar mot arbetstagaren.

.Förutom ersättning för ekonomisk skada kan t. ex. mindre belopp till ar-

to

betstagaren för brott mot skriftlighetskravet komma i fråga. Vidare kan en Prop. 1989/902150 arbetsgivare som inte iakttar underrättelseskyldigheten i 35 tredje stycket Bilaga 5 bli skadeståndsskyldig gentemot lokal arbetstagarorganisation. Skadeståndet kan sättas ned eller bortfalla helt i situationer då det får anf ses skäligt med hänsyn till skadans storlek eller omständigheterna i övrigt.

Preskription 8 & Den som vill fordra skadestånd enligt denna lag skall väcka talan inom två år från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha erhållit semesterledigheten. Försurnmas detär rätten till talan förlorad.

Preskriptionstiden för fordringar enligt lagen är densamma som i semesterla- gen. Tiden räknas från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha erhållit den ledighet till vilken anspråket hänför sig. Talerät- ten förloras om inte preskriptionstiden iakttas. Det innebär att en för sent väckt talan skall ogillas efter preskriptionsinvändning.

[ det till lagrådet remitterade förslaget stod det: "Den som vill fordra se- mesterlön eller skadestånd enligt. . Som lagrådet påpekat reglerar denna lag inte rätten till semesterlön utan endast tiden för betalning av semesterlön för dag som arbetstagaren avstått från. Orden "semesterlön eller” har därför tagits bort.

Rättegång

9 5 Mål om tillämpning av denna lag skall handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

På samma sätt som gäller i övrig arbetsrättlig lagstiftning bör mål om tillämp- ningen av lagen handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbets- tvister. Det innebär att rättsliga tvister hör hemma antingen i arbetsdomsto- len som första och sista instans eller i tingsrätt med rätt för den förlorande parten att överklaga till arbetsdomstolen.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Lagen skall endast gälla under en överblickbar tid under vilken det förvän- tas råda brist på arbetskraft i landet. Den bör därför träda i kraft redan den 1 juli 1990.

Till följd av den på förslag av lagrådet införda ändringen i 1 & erfordras det i den nu framlagda slutbestämmelsen inte någon uppgift om när lagen skall upphöra att gälla.

4.6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i se- mestcrlagen (1977: 480).

Bilaga 5

Bilaga 5. I

Slutsatser i promemorian Möjligheter att arbeta under del av semestern

Denna korta genomgång leder fram till följande förslag till förändringar som uppfyller kraven på att ge de anställda "möjlighet att skjuta på. eller arbeta med full betalning utöver semesterlönen, under den femte och sjätte semes- terveckan".

— Det hinder mot att arbetstagare avstår från betald semester, som normalt föreligger enligt semesterlagen, upphävs tillfälligt under semesteråren 1990/91 och 1991/92 för den betalda ledighet som går utöver 20 dagar. Lönta- gare skall under betald semestertid då han eller hon arbetar uppbära lön en- ligt avtal och semesterlön.

Avtal bör träffas om gynnsammare regler för sparande av semester un- der 1990 och 1991. Stimulansen kan innebära såväl ekonomisk kompensa- tion som förlängd ledighet.

— I de branscher där förutsättningar finns bör parterna avtala om gynnsam- mare regler för arbetstagare som tar ut semester på andra tider än gängse semestertid. t. ex. sjukvårdspersonal som tar semester på vintern.

— Slutligen bör en informationskampanj göras som i enkla ordalag belyser de stora ekonomiska effekterna av små förskjutningar av semestern: En spa- rad semesterdag motsvarar 20000—25 000 helårssysselsatta.

Med alla dessa åtgärder skulle löntagarna få större valfrihet och flexibilite- ten att utnyttja semestern skulle öka. Den som vill arbeta under en del av semesterledigheten för att finansiera t. ex. en semesterresa eller något annat får den möjligheten. Den som vill spara ledighet för framtida behov skall stimuleras att göra det. eftersom det kan bedömas som såväl samhällsekono- miskt som företz'tgsekonomiskt lönsamt i många branscher. Den som kan tänka sig att ta semester på annan tid än under högfrekvent sommar skall stimuleras att göra det, i de fall detta är till gagn för produktionen.

Löntagarna skulle med de föreslagna åtgärderna få större möjligheter att utnyttja välförtjänta semesterdagar på ett sätt som bäst gagnar deras intres- sen. Rätten till utökad semester kommer inte att inskränkas.

Bilaga 5

Bilaga 5 .2

Hearing den 23 mars 1990 angående arbetsmarknadsdepartementets promemoria Möjligheter att arbeta under del av semestern

1 Inbjudna och deltagande representanter för arbetsmarknadens parter

Landsorganisationen i Sverige (LO) Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Svenska Kommunförbundet

Landstingsförbundct

Statens arbetsgivarverk (SAV)

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Svenska Arbetsgivareföre- ningen (SAF) har även yttrat sig skriftligen över promemorian.

2 Redovisning av synpunkter

I det följande redovisas översiktligt muntliga och skriftliga synpunkter på den utsända promemorian.

LO avstyrkte förslaget och förklarade sig vara kraftfullt emot arbete un- der semestern. Enligt 1.0: S mening får svaga arbetstagargrupper svårt att stå emot krav på arbete under semestern. Kvinnor och lågavlönade de som är mest utsatta för arbctsskador— kommer att lockas att arbeta på semestern.

SAFtillstyrkte förslaget och ansåg det bra med hänsyn till att produktions- bortfall kan undvikas. SAF ansåg även att någon tidsbegränsning inte är nödvändig och att man borde få arbeta också under sparad semester. Vidare ifrågasatte SAI—' om överenskommelsen om avstående av semesterledighet behöver vara skriftlig och om det är motiverat att ett sådant formkrav är skadeståndssanktionerat. Med hänsyn till företagens rutiner vid löneutbetal- ningar borde det enligt SAF skrivas in i lagen att utbetalning skall ske vid det ordinarie Iöneutbetalningstillfälle som inträffar närmast efter en månad efter överenskommelsen i stället för som enligt förslaget att semesterlönen skall betalas ut inom en månad från överenskommelsen. Enligt SAF:s uppfattning finns inte skäl att införa regler om fackligt inflytande när det gäller avstående från semesterledighet. '

TCO hade inga principiella invändningar mot att semesterledighet som går utöver 20 dagar får användas på ett flexiblare sätt. Flexibiliteten borde enligt TCO:s mening även kunna utnyttjas på andra sätt t. ex. till sänkt pen- sionsålder eller kortare arbetsdag. TCO motsatte sig således inte förslaget. dock på villkor att lagstiftningen om avvikelser från semesterlagen är tillfäl— lig. att en utvärdering görs för att få kännedom om eventuellt negativa kon- sekvenser för kvinnor och lågavlönade samt att överenskommelserna rap-

Bilaga 5

porteras till arbetstagarorganisationen för fackligt godkännande. Beträf- fande möjligheten att fortsätta att spara viss semester tillstyrkte TCO försla- get och ansåg'att även femårsregeln borde tas bort så att möjligheten att spara semester blir obegränsad.

SACO var med hänsyn till den ökade flexibiliteten positiv såväl till försla- get om avstående från betald semesterledighet som möjligheten att fortsätta att spara viss semester. Även SACO ansåg att flexibiliteten borde kunna an- vändas på andra sätt t. ex. så att man kunde ta semester del av dag och att möjligheten att spara semester kunde vara obegränsad i tiden.

Kommunförbundet. Landstingsförbundet och SAV var positiva till försla- get och ansåg det bra med ökad flexibilitet. Kommunförbundet ansåg att det inte finns anledning att tidsbegränsa lagen eller att begränsa rätten att avstå semesterledighet till årets semester.

Bilaga 5

Bilaga 5.3 Prop. 1989/90:150

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen

(1977: 480)

Inledande bestämmelser

1 & Denna lag innehåller avvikelser från vissa bestämmelser om semesterle- dighet i semesterlagen (1977: 480).

2 & Ett avtal som innebär avvikelse från denna lag är ogiltigt i den delen.

Avvikelse från 4 och 5 åå får dock göras genom kollektivavtal som på arbets- tagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation som avses i lagen ( 1.976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på ar- betstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen un- der förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Överenskommelse om avstående från semesterledighet

3 5 En arbetstagare som enligt lag eller avtal under ett semesterår har rätt till mer än tjugo semesterdagar med lön. får utan hinder av 45 första stycket och 2 & första stycket semesterlagen (19771480) efter överenskommelse med arbetsgivaren avstå från sin rätt till ledighet under en eller flera av de över- skjutande dagarna.

En sådan överenskommelse får inte avse semesterdagar som arbetstaga- ren sparat från tidigare semesterår. En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall, innan han träffar överenskommelse. underrätta den lokala arbetstagarorganisationen om den förestående överenskommelsen.

4 & Överenskommelsen skall vara skriftlig.

5 & Semesterlönen för en semesterdag som en arbetstagare avstått från efter överenskommelsen skall betalas ut till arbetstagaren inom en månad från det att överenskommelsen ingicks.

Förlängd rätt att spara semesterledighet

6 & Utan hinder av bestämmelsen i 185 andra stycket semesterlagen (1977: 480) får en arbetstagare spara semesterdagar som skulle ha tagits ut senast den 31 mars 1991 eller den 31 mars 1992, i ytterligare två år räknat från utgången av fristen.

Bilaga 5

Skadestånd

7 & En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den förlust som uppkommit och för den kränkning som har skett. Om det är skä- ligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Preskription

8 & Den som vill fordra semesterlön eller skadestånd enligt denna lag skall väcka talan inom två är från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha erhållit semesterledigheten. Försurnmas det är rätten till talan förlorad.

Rättegång 9 & Mål om tillämpning av denna lag skall handläggas enligt lagen (l974: 37l)

om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och gäller till utgången av mars 1992.

Bilaga 5

Bilaga 5.4 Prop. 1989/90:150

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-04-05

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet UlfGad. re— geringsrådet Stig von Bahr.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Mona Sahlin beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480y

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne Tejning.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

15

Det remitterade förslaget innebär ett avsteg från den nuvarande principen enligt semesterlagen att betald semesterledighet alltid skall läggas ut. Bak- grunden är den allvarliga arbetskraftsbrist som för närvarande råder i landet. I remissprotokollet betonas att den föreslagna lagstiftningsåtgärden skall vara av tillfällig natur. Förslaget syftar till att öka tillgången på arbetskraft under en överblickbar tid med förväntad fortsatt brist på arbetskraft. Lagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juli iår och gälla till utgången av mars 1992. Lagens karaktär av ett tidsbegränsat ingrepp i semesterlagens bestäm- melser bör lämpligen framgå redan av den inledande paragrafen. Lagrådet föreslår därför att l & ges följande lydelse:

"Till utgången av mars 1992 skall gälla de avvikelser från bestämmelserna om semesterledighet i semesterlagen (1977: 480) som anges i denna lag."

65

l lagförslaget finns inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 205 tredje meningen semesterlagen om att sparade semesterdagar kan förläggas till det sjätte året i de fall då en förläggning till det femte året skulle medföra bety- dande olägenhet. Enligt vad lagrådet inhämtat under föredragningen finns det anledning att komplettera bä lagförslaget med en bestämmelse av lik- nande innebörd. En sådan bestämmelse bör tas in i ett nytt andra stycke och kan förslagsvis ges följande lydelse:

"Har arbetstagaren avsett att sparade semesterdagar skall förläggas till det andra semesteråret efter utgången av den i första stycket angivna fristen får, såvida en sådan förläggning skulle medföra betydande olägenhet. överens- kommelse träffas att semesterdagarna skall förläggas till det tredje året efter fristens utgång."

85

l paragrafen föreslås en preskriptionsregel avseende bl. a. fordran på semes- terlön enligt den föreslagna lagen. Arbetstagarens rätt till semesterlön grun- das emellertid inte på någon bestämmelse i lagen. I Så regleras endast tiden

Bilaga 5

för betalning av semesterlön för semesterdag som arbetstagaren avstått från. Med hänsyn till bestämmelserna i 335 semesterlagen är den föreslagna pre- skriptionsregeln för övrigt onödig. Orden "semesterlön eller" bör därför utgå.

Till följd av vad lagrådet föreslagit under l & böri lagens slutbestämmelse endast anges att lagen träder i kraft den 1 juli 1990.

Bilaga 5

Bilaga 5.5 Prop. 1989/90:150

Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977: 480)

Inledande bestämmelser

] å Till utgången av mars l992 skall gälla de avvikelser från bestämmelserna om semesterledighet i semesterlagen (1977: 480) som anges i denna lag.

2 å Ett avtal är ogiltigt i den mån det avviker från denna lag.

Avvikelse från 4 och 5 åå får dock göras genom kollektivavtal som på är- betstagarsidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. En arbets- givare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarerganisationen under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avta- let och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Överenskommelse om avstående från semesterledighet

3 å Arbetstagare som enligt lag eller avtal under ett semesterår har rätt till mer än tjugo semesterdagar med lön. får utan hinder av 4å första stycket och 2 å första stycket semesterlagen (1977: 480) efter överenskommelse med arbetsgivaren avstå från sin rätt till ledighet under en eller flera av de över- skjutande dagarna.

En sådan överenskommelse får inte avse semesterdagar som arbetstaga- ren sparat från tidigare semesterår.

En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall. innan han träffar överenskommelse. underrätta den lokala arbetstagarorganisationen om den förestående överenskommelsen.

4 å En ("Werenskommelse enligt 3å skall vara skriftlig.

5 å Semesterlönen för en semesterdag som en arbetstagare avstått från efter överenskommelse enligt 3 å skall betalas ut till arbetstagaren inom en månad från det att överenskommelsen ingicks.

Förlängd rätt att spara semesterledighet

6 å Utan hinder av bestämmelsen i 185 andra stycket semesterlagen (1977: 480) får en arbetstagare spara semesterdagar som skulle ha tagits ut senast den 3l mars 1991 eller den 31 mars 1992. i ytterligare två år räknat från utgången av fristen.

Har arbetstagaren avsett att sparade semesterdagar skall förläggas till det andra semesteråret efter utgången av den i första stycket angivna fristen får. savida en sådan förläggning skulle medföra betydande olägenhet. överens- kommelse träffas att semesterdagarna skall förläggas till det tredje året efter fristens utgång.

Bilaga 5

Skadestånd

7 å En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den förlust som uppkommit och för den kränkning som har skett. Om detär skä- ligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Preskription

8 å Den som vill fordra skadestånd enligt denna lag skall väcka talan inom två år från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha erhållit semesterledigheten. Försummas det är rätten till talan förlorad.

Rättegång

9 å Mål om tillämpning av denna lag skall handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den I juli 1990.

goub Stockholm 1990

Civildepartementet

Civildepartementet Prop. 1989/90:150

_ _ . Bilaga 6 Utdrag ur protokoll vrd regeringssammanträde den 19 april 1990

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, m.m.

Trettonde huvudtiteln

B. Utvecklingsfrågor

B 3. Anskaffning av ADB-utrustning

Över detta reservationsanslag finansieras och redovisas generellt användbar ADB-utrustning som anskaffas inom den civila statsförvaltningen (exkl. af- färsdrivande verk, universitet och högskolor). [ prop. 1989/90:100 bil. 15 fö- reslogs att till Anskaffning av ADB- utrustning för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 784 500 000 kr.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna dag behand- lat frågan om utbyggnad av ADB-stödet inom arbetsmarknadsverket till att även omfatta arbetsvägledare. l avvaktan på att AMS i samråd med stats- kontoret ytterligare preciserar behoven har jag beräknat 39 milj. kr. till rege- ringens disposition för anskaffning av ADB-utrustning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen [. att under reservalionsanxlaget. utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90:101) bil. 15. för budgetåret 1990/91 anvisa 39 000000 kr. 2. att medge att datorutrustning beställs — utöver tidigare medgivet belopp till ett värde av högst 31 590 000 kr.

] Riksdagen 1989/()(). ] saml. Nr 150. Bilaga ()

lnnehållsförteckning Prop. 1989/90:150

Bilaga ] Reviderad finansplan

1 Handlingsprogram för tillväxt. sysselsättning och välfärd . . . . 1 2 Den internationella ekonomin ........................ 10 3 Den svenska ekonomin .............................. 13 4 Den ekonomiska politiken ........................... 20 5 Den offentliga sektorn .............................. 30 Statsbudgeten och Särskilda frågor ......................... 39 ] Statsbudgeten budgetåren 1989/90 och 1990/91 .............. 45 2 Underliggande budgetutveckling ........................ 45 3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring ............. 46 4 Statliga garantier .................................... 48 5 Årsbokslut för staten budgetåret 1988/89 .................. 50 () Disposition av rörliga krediter .......................... 52 7 Finansfullmakten .................................... 53 8 Statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet m.m. ............................................. 53 Hemställan ........................................... 55

Bilaga l.l Reviderad nationalbudget Bilaga 1.2 Långtidsbudget Bilaga l.3 Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkningar för budgetåret 1990/91 Bilaga 1.4 Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden. m.m. budget- året 1990/91 Bilaga 1.5 Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 Bilaga 1.6 Lagförslag

Bilaga 2 Utrikesdepartementet

Bilaga 3 Socialdepartcmentet

Bilaga 4 Finansdepartementet

Bilaga 5 Arbetsmarknadsdepartementet

Bilaga 6 Civildepartementet

goub 96396. Stockholm 1990