Prop. 1993/94:143

Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning

Regeringens proposition

1993/94: 143

Brottsoffren i blickpunkten — en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 februari 1994

Carl Bildt

Gun Hellsvik (J ustitiedepartementet)

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 december 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets granskning har inte omfattat förslagen 2.6 och 2.7. På grund avde förslagens beskaffenhet - ändring av myndighets namn och sammansättning - skulle Lagrådets granskning sakna betydelse.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet har anfört vissa lagtekniska synpunkter. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till lagrådets synpunkteri författningskommentaren.

4 Brottsofferfond

4.1 Inrättande av en brottsofferfond

Regeringens förslag: En brottsofferfond inrättas i syfte att stärka brottsoffrens ställning. Fondens medel skall användas för - bidrag till ideella organisationer som verkar på brottsoffer- området - bidrag till privat eller offentlig verksamhet som gäller brottsoffer

- forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor - finansiering av reformer på brottsofferområdet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget. Några efter- lyser en tydligare författningsreglering av fondens ändamål och me- delsanvändning.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om att inrätta en svensk brottsofferfond har diskuterats i olika sammanhang och har t.ex. behandlats i riksdagen (se bl.a. bet. 1991/92:JuU18 och bet. l992/93zJuU27). Enligt regeringens mening skulle inrättandet av en brottsofferfond på ett mycket påtagligt sätt lyfta fram brottsoffren och tydligt markera att statsmakterna står på brottsoffrens sida. Genom att inrätta en brottsofferfond skapas också på ett helt annat sätt än vad som är möjligt i dag utrymme för att ge ekonomiskt stöd till olika former av brottsofferinriktad verksamhet som bedrivs runt om i lan-

Prop

• Sida 21
•  Original

det. Inte minst är det angeläget att förbättra förutsättningama för ekonomiska bidrag till olika ideella organisationer, t.ex. brottsoffer- jourer och kvinnojourer, som utför ett värdefullt socialt och stödjande arbete på brottsofferområdet. En brottsofferfond skulle också ge ut- rymme för bidrag till annan angelägen privat och offentlig verksam- het som gäller brottsoffer. Det kan t.ex. gälla att inrätta våldtäkts- kliniker och att anordna olika former av kristerapiverksamhet. I det rådande statsfinansiella läget finns det inte utrymme för att ge sådan verksamhet det önskvärda stödet av allmänna medel.-Också forsk- ningen, utbildningen och informationen om brottsofferfrågor bör ges ett förbättrat stöd.

Regeringen ställer sig därför bakom promemorians förslag om att inrätta en brottsofferfond och delar den uppfattning om fondens ända- mål som kommit till uttryck i promemorian och som vunnit stöd un- der remissbehandlingen. Brottsofferfondens medel skall således inte användas för att ersätta det nuvarande systemet med statliga brottsska- deersättningar. Avsikten är inte heller att fondens medel skall tas i anspråk för att komplettera skadeståndsreglema eller på annat sätt ge ekonomisk ersättning till brottsoffer i enskilda fall. Fondens medel skall i stället användas för att stödja olika verksamheter och projekt som gagnar brottsoffer i allmänhet.

Vi återkommer i det följande (avsnitt 4.4) till frågan om hur detaljerat fondens ändamål och medelsanvändning skall regleras i författning.

Utöver de mer generella syften som fondens medel kan användas för kan medel dock — i en framtid - indirekt komma enskilda brotts- offer till del. En brottsofferfond kan nämligen också fylla funktionen att skapa utrymme för reformer på området och finansiera t.ex. lag- ändringar som förbättrar möjligheterna att få brottsskadeersättning. Regeringens avsikt är dock inte heller här att ersätta det nuvarande systemet, där brottsskadeersättningen betalas av statsmedel. Tanken är i stället att medel ur fonden skall kunna användas för att t.ex. finansiera ändringar i brottsskadelagen (1978:413) som annars inte hade varit möjliga att genomföra. Regeringen vill dock inte utesluta - beroende på hur stor fonden blir - att det senare kan finnas skäl att överväga en ändring som innebär att viss del av fondens medel tas i anspråk för att minska statens utgifter för brottsskadeersättningar.

• Sida 22
•  Original

4.2 Finansiering av en brottsofferfond

Regeringens förslag: Den som döms för ett eller flera brott skall betala en avgift till brottsofferfonden, om fängelse ingår i straff- skalan för något av brotten. Beslut om att ta ut avgiften skall meddelas av domstolen i en brottmålsdom eller av åklagaren i ett strafföreläggande. Avgiften skall vara 300 kr. Fondavgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Några förordar andra avgränsningar av den grupp som skall betala avgift. Några förordar att fonden skall finansieras via statsbudgeten.

Skälen för regeringens förslag: Det finns flera frågor att ta ställ- ning till när det gäller formerna för hur brottsofferfonden fortlöpande skall finansieras. Skall fonden finansieras genom särskilda avgifter från dem som begår brott? Skall i så fall alla som döms, eller bara de som döms för vissa typer av brott eller till vissa påföljder, betala avgift eller bör man avgränsa avgiftsskyldigheten på annat sätt? Hur stor skall avgiften vara? Vem skall besluta om avgiften?

I promemorian diskuteras som en i och för sig lättadministrerad ordning att finansiera fonden genom bötesmedel. Slutsatsen är dock att denna lösning inte bör väljas. Regeringen - och de allra flesta remissinstansema - har samma uppfattning. Genom en budgetfinan- siering av fonden skulle man helt förlora den pedagogiska poäng som ligger i att en gärningsman får betala en särskild avgift som direkt avsätts för brottsofferfrämjande åtgärder. Om man valde en finan- siering genom bötesmedel, skulle denna rimligen också följas upp med en höjning av bötesnivån. Men vare sig en sådan höjning skulle göras eller ej, skulle de som begår de allvarligaste brotten och döms till annat än böter inte komma att delta i finansieringen av fonden.

Fonden bör enligt regeringens uppfattning finansieras genom av- gifter som tas ut av personer som döms för brott. Därvid måste det ställas vissa krav på det system som väljs. Avgränsningen av vilka som skall betala skall vara acceptabel från rättvisesynpunkt och den skall vara enkel att tillämpa. Avgränsningen skall vara sådan att den enskilde kan förutse om avgift skall betalas eller inte. Avgiften skall sättas lågt för att underlätta frivillig betalning och för att inte inkräkta på betalning av eventuella skadestånd och böter.

• Sida 23
•  Original

I vilka fall skall fondavgift tas ut?

I promemorian granskas ett flertal tänkbara sätt att bestämma den personkrets som skall åläggas att betala avgift till brottsofferfonden. Alla modellerna utom en förkastas, därför att de i olika avseenden inte tillräckligt väl uppfyller de grundläggande krav som enligt vad som nyss har sagts måste ställas på systemet i fråga. Sålunda avvisas möjligheten att knyta avgiften till vilken påföljd som döms ut i det enskilda fallet. Inte heller föreslås ett system med en avgift per dom, strafföreläggande eller ordningsföreläggande. Vidare avvisas tanken på en avgift per brott eller en avgift för varje begånget brott där fängelse ingår i straffskalan. Slutligen förkastas möjligheten att knyta fondavgiften till brott där det finns en målsägande eller till vissa brott där fängelse ingår i straffskalan och där det typiskt sett finns en måls- ägande. Den lösning som promemorian anvisar är i stället att fondav- giften knyts till alla brott som har fängelse i straffskalan ("fängelse- brott") men att bara en avgift tas ut för varje dom eller strafföre- läggande som omfattar något eller några sådana brott. Om påföljds- eftergift meddelas skall fondavgift inte tas ut.

Remissinstansema är inte eniga, men det finns en majoritet för promemorians förslag. Avvikande meningar förs fram av Riksåklaga- ren, Hovrätten för Nedre Norrland och juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet. Riksåklagaren anser att man bör knyta fondavgif- ten till vissa brott där det typiskt sett finns ett brottsoffer. Hovrätten förordar att alla som lagförs för något brott får betala en fondavgift. Juridiska fakultetsstyrelsen föreslår att gränsen dras vid penningböter, så att de som döms för brott där åtminstone dagsböter ingår i straff- skalan får betala fondavgift. Dessa tre remissinstanser har alltså olika förslag till avgiftssystem. Sveriges domareförbund för sin del har inte funnit någon avgiftsmodell acceptabel.

En naturlig utgångspunkt skulle kunna vara att de som begår brott där det - åtminstone typiskt sett - finns en målsägande bör drabbas av avgiften. En begränsning till enskilda fall där det faktiskt finns en målsägande är enligt regeringens mening olämplig, eftersom ett så- dant kriterium inte är entydigt och det kan vara svårt att fastställa om det faktiskt finns någon målsägande. Enligt regeringens mening finns det inte heller något godtagbart sätt att välja ut brottskategorier där det kan sägas typiskt sett förekomma målsägande. Det är inte heller särskilt angeläget att försöka att strikt avgränsa avgiftsskyldigheten på det sättet. Såsom anförs i promemorian kan det - med hänsyn till fon- dens ändamål och till att den i första hand skall användas för mer allmänt brottsofferinriktad verksamhet - mycket väl vara så att av- gränsningen bör göras på annat sätt och att vissa brott som typiskt

• Sida 24
•  Original

sett inte kan sägas ha en målsägande faller innanför, och tvärtom. Prop. 1993/94:143 Begreppet brottsoffer är nämligen inte synonymt med begreppet måls- ägande. I någon mening kan det också sägas finnas brottsoffer vid alla sorters brott.

Förslaget att brott med minst dagsböter i straffskalan skall föranleda fondavgift har inte uttryckligen diskuterats i promemorian. Juridiska fakultetsstyrelsen för fram förslaget med motiveringen dels att fler brott bör omfattas för att fonden skall få tillräcklig storlek, dels att den stora gruppen av trafikbrott bör medverka i uppbyggandet av fonden. Styrelsen anför vårdslöshet i trafik som ett exempel på brott där brottsofferperspektivet är speciellt centralt och som bör omfattas av fondavgift. Enligt regeringens mening skulle det föra för långt att ta ut brottsofferfondsavgift vid alla brott oberoende av deras svårhetsgrad. Någon form av avgränsning av brottstypen måste därför göras. Regeringen vill inte utesluta att det i en framtid, bl.a. av de skäl som fakultetsstyrelsen anfört, kan visa sig lämpligt att ta ut brottsofferfondsavgift även vid brott med enbart böter i straffskalan. För närvarande förefaller emellertid en lämplig gräns vara att utesluta sådana brott, eftersom man därigenom utesluter ett stort antal mindre allvarliga brott.

Av de olika lösningar som sålunda diskuterats anser regeringen att det remitterade förslaget bör väljas, alltså att endast brott som har fängelse i straffskalan skall föranleda fondavgift och att endast en avgift skall tas ut för varje dom eller strafföreläggande som omfattar något eller några sådana brott.

Hur stor skall fondavgiften vara?

När fondavgiftens storlek skall bestämmas måste ett antal faktorer beaktas. Utgångspunkten bör naturligtvis vara att se till att fonden blir så stor att den kan fylla den avsedda uppgiften att stärka brotts- offrens ställning. Detta talar för att fondavgiften bör sättas relativt högt. Samtidigt måste, som tidigare nämnts, tillses att avgiften inte blir så hög att den inkräktar på betalningen av eventuella skadestånd och böter. En låg avgift kan också stimulera till frivillig betalning. Med en låg avgift kan man också undvara regler om jämkning. En avgift på några hundra kronor förefaller då rimlig.

Under åren 1990 - 1992 lagfördes i genomsnitt 81 000 personer per år för fängelsebrott. Detta innebär att det med den förordade lösningen - under förutsättning att fondavgiften betalas in i samtliga fall - kan beräknas flyta in i runda tal 8, 16, 24 respektive 41 mil- joner kr till fonden om avgiften sätts till 100, 200, 300 respektive 500 kr.

• Sida 25
•  Original

En avgörande fråga är givetvis i vilken omfattning utdömda av- gifter kommer att betalas in till fonden. Straffsystemkommittén (Ju 1992107) skall enligt sina direktiv (dir. 1992:47) bl.a. undersöka i vilken utsträckning böter flyter in till staten. Enligt uppgift pekar de undersökningar kommittén hittills har gjort på en total betalnings- frekvens för böter överstigande 95 procent. Tidigare gjorda undersök- ningar (SOU 1975:75 och BRÅ Apropå 1985 nr 5 s. 27) har också visat en mycket hög betalningsfrekvens. Betalningsfrekvensen för domstolsböter kan emellertid inte särskiljas i statistiken. Det finns alltså inte något belägg för att betalningsfrekvensen är lika hög beträffande böter som avser allvarligare brott än de som kan be- straffas genom ordningsbot och strafföreläggande. Enligt de uppgifter Straffsystemkommittén hittills har tagit fram avser drygt 20 procent av de belopp som betalas in till Rikspolisstyrelsen domstolsböter. Av de belopp som debiteras hos Riksskatteverket, alltså böter som inte betalas frivilligt utan lämnas till indrivning, avser emellertid nästan 45 procent domstolsböter, vilket tyder på en lägre betalningsfrekvens när det gäller allvarligare brott.

Eftersom brottsofferfondsavgiften kommer att knytas till allvarli- gare brott finns det anledning att vara försiktig när det gäller an- taganden om hur stora belopp som kommer att flyta in. Enligt vad som anförs i promemorian är det, om avgiften bestäms till ett relativt lågt be10pp, emellertid inte orimligt att anta att den i åtminstone 50 procent av fallen kommer att betalas frivilligt och att den kommer att kunna drivas in i ytterligare åtminstone 30 procent av fallen. I flera remissvar understryks att man bör vara försiktig vid uppskatt- ningen av betalningsfrekvensen. Riksskatteverket anser det mera tro- ligt att fondavgiften kommer att kunna drivas in endast i ytterligare 25 procent av fallen. Frågan är som sagt svårbedömd. Regeringen har dock inte anledning att tro att resultatet kommer att avvika markant från vad som antagits i promemorian.

I enlighet med de tidigare gjorda beräkningarna skulle det därmed kunna antas att det kan komma att flyta in i runda tal 6, 13, 19 re- spektive 33 miljoner kr per år till fonden om avgiften bestäms till 100, 200, 300 respektive 500 kr.

Såsom föreslagits i promemorian och såsom allmänt godtagits un- der remissbehandlingen bör avgiften mot denna bakgrund bestämmas till 300 kr. Det innebär att man kan räkna med att det flyter in cirka 19 miljoner kr årligen till fonden i form av avgifter.

Det kan finnas skäl att utöver fondavgiftema även tillföra fonden medel från annat håll. Detta gäller både i inledningsskedet då fonden byggs upp och senare. Detta bör ske genom medel som kan finnas di- sponibla inom Justitiedepartementets ansvarsområde. Så t.ex. bör en

• Sida 26
•  Original

viss del av den aviserade sänkningen av fångarnas ersättning kunna finansiera uppbyggnaden av fonden.

Vem skall fatta beslut om fondavgi/i?

En särskild fråga är i vilken ordning beslut om fondavgift skall fattas. I promemorian har föreslagits att domstolen i brottmålsdomen och åklagaren i strafföreläggandet skall besluta om avgiften. De flesta remissinstansema har samma uppfattning. Dock anför Riksåklagaren att det är tveksamt om böter och fondavgift rent tekniskt kan kombi— neras i ett strafföreläggande. Eskilstuna tingsrätt föreslår att fondavgiften i stället debiteras centralt hos Rikspolisstyrelsen.

Enligt vad regeringen inhämtat finns inga datatekniska hinder mot att genomföra promemorians förslag. Att lägga besluten om fondav- gift på Rikspolisstyrelsen vore av flera skäl mindre lämpligt. Då skulle man förlora möjligheten till gemensam uppbörd av fondavgifter och böter. Dessutom skulle det kunna innebära problem, särskilt i överklagade mål, för Rikspolisstyrelsen att överblicka om fondavgift skall tas ut eller inte i ett enskilt fall. Kanske allvarligast är dock att man skulle förlora något av den viktiga kopplingen mellan lagfö— ringen för brottet och fondavgiften, om fondavgiften ålades i admini- strativ ordning efter domen eller strafföreläggandet.

För att en ändamålsenlig hantering skall åstadkommas bör det i stället vara en uppgift för domstolen att utan särskilt yrkande besluta om avgift till brottsofferfonden i samband med domen i det aktuella brottmålet. Domstolens beslut kommer därmed att meddelas och överklagas i samma ordning som brottmålsdomen.

Om lagföring sker genom strafföreläggande, bör det på motsva- rande sätt vara åklagarens uppgift att besluta om avgiften vid ut- färdande av föreläggandet. Åklagarens beslut kommer då att före- läggas den enskilde till godkännande på samma sätt som när ett beslut om förverkande tas upp i ett strafföreläggande. Som kommer att be- röras närmare i det följande blir fondavgift att hänföra till begreppet särskild rättsverkan av brott. Enligt 48 kap. 2 5 andra stycket rätte- gångsbalken (RB) skall, om brott är förenat med egendoms förver- kande eller annan sådan särskild rättsverkan, också denna föreläggas den misstänkte till godkännande. Enligt motiven till bestämmelsen (prop. 1964: 10 s. 152) innebär uttrycket "sådan särskild rättsverkan" att det inte är fråga om samma vidsträckta krets av särskilda rätts- verkningar som avses i 36 kap. — numera - 11 & brottsbalken (BrB), utan endast om förverkandeliknande följder av att någon fälls till ansvar. Såsom konstateras i promemorian krävs det därför ändringar

• Sida 27
•  Original

i 48 kap. RB för att åklagaren skall kunna förelägga fondavgift till godkännande.

I ytterligare ett avseende har det i promemorian föreslagits en särskild reglering vad gäller strafföreläggande. Enligt 48 kap. 11 & RB anses ett strafföreläggande som godkänt, trots att skriftligt god- kännande inte har skett, under förutsättning att strafföreläggandet inte avser annat än böter, att böterna betalas till den myndighet som re- geringen bestämmer samt att det inte framgår att den misstänkte inte haft för avsikt att godkänna föreläggandet. Enligt den ordning som nu föreslås kommer den som föreläggs straff för fängelsebrott förutom böter att föreläggas fondavgift. Om den misstänkte då frivilligt betalar både böterna och fondavgiften, bör betalningen enligt förslaget i pro- memorian anses som godkännande av föreläggandet om det inte fram- går att den misstänkte inte haft för avsikt att godkänna föreläggandet.

Riksåklagaren har mot förslaget invänt att utrymmet för godkän- nande genom betalning därigenom skulle utvidgas på ett inkonsekvent sätt, eftersom annan särskild rättsverkan som avser betalningsskyldig- het inte kan godkännas genom betalning. Enligt Riksåklagaren krävs det överväganden från ett bredare perspektiv om man skall utvidga utrymmet för godkännande genom betalning.

Särskild rättsverkan som avser betalningsskyldighet torde hittills inte ha varit vanligt förekommande i samband med strafföreläggande. Införandet av brottsofferfondsavgift skapar däremot genom den stora mängden avgifter ett helt annat behov av godkännande genom betal- ning. Regeringen anser därför att promemorians förslag bör genom- föras. Någon ytterligare utvidgning av möjligheterna till godkännande genom betalning, alltså till andra slag av särskild rättsverkan än fondavgift, bör dock inte genomföras i detta sammanhang.

4.3 Uppbörd och indrivning

Regeringens förslag: Bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979zl89) och avräkningslagen (1985zl46) blir tillämpliga vid uppbörd och indrivning av avgift till brottsofferfonden. Fondavgift skall i likhet med böter få drivas in genom införsel och pre- skriberas efter fem år.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta har lämnat förslagen utan erinran. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har framfört vissa synpunkter

• Sida 28
•  Original

på uppbördsförfarandet. Skälen för regeringens förslag: I promemorian görs en genom- gång av vissa författningar som har betydelse för brottsofferfonds-

avgiftema i uppbörds- och indrivningshänseende. Regeringen gör i . det följande en liknande genomgång. På några punkter konstateras behov| av ändringar.

Bötesverkrtällighetslagen

Av 1 5 andra stycket bötesverkställighetslagen (1979: 189) framgår att bestämmelserna i lagens 1 - 13 && gäller sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Såsom framhålls i pro- memorian blir brottsofferfondsavgiften att hänföra till begreppet särskild rättsverkan av brott. Bestämmelserna i bötesverkställig- hetslagen blir alltså tillämpliga vid uppbörd och indrivning av fondavgiften. Detta innebär bland annat följande.

Verkställighet sker genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer i vilken utsträckning uppbörd skall ske. Uppbörd sker så snart en dom eller ett strafföreläggande har meddelats. Indrivning får inte ske förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har godkänts. Uppbörd sker genom frivillig betalning till den myndighet som regeringen bestämmer. Influtet belopp avräknas på de böter som får antas vara avsedda med betalningen. Uppkommer överskott vid uppbörd, får det avräknas på andra böter som den bötfällde är skyldig att betala. Om sådan avräkning inte sker, skall överskottet återbetalas. Om uppbörd inte skall ske eller om uppbörden inte har lett till full betalning, skall indrivning begäras. Regeringen får föreskriva att in- drivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns bl.a. i lagen (l993z89l) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen), som trädde i kraft den 1 januari 1994.

De nu redovisade bestämmelserna bör såsom konstateras i prome- morian oförändrade kunna tillämpas vid uppbörd och indrivning av fondavgifter.

Indrivningslagen

Indrivningslagen gäller vid handläggning hos kronofogdemyndig- hetema av allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB). Såsom konstateras i promemorian kommer mål om uttagande av fondavgift att handläggas som allmänt mål. I indrivningslagen är 2 5 om införsel i lön och 3 5 om tillämpningen av bestämmelserna om konkurs m.m. av särskilt intresse.

• Sida 29
•  Original

Av 2 & indrivningslagen och 15 kap. 1 & UB framgår de ford- Prop. 1993/94:143 ringsslag för vilka införsel får ske. Det gäller flertalet skatter och avgifter samt böter och viten. För en fordran på brottsofferfonds- avgift skulle enligt gällande rätt införsel inte få ske.

Det är angeläget att införsel får ske för fondavgift på samma sätt som för böter. Fordringarna får då samma företrädesrätt och krono- fogdemyndigheten kan handlägga indrivningen av dem på samma sätt. I 2 & indrivningslagen bör därför anges att införsel får ske för fordran på fondavgift.

Vid konkurrens mellan utmätning av lön och införsel har införsel företräde (15 kap. 17 & UB). Det kommer, såsom några remissinstan- ser särskilt har påpekat, att innebära att såväl böter som fondavgift i en sådan situation tas ut före skadestånd. Med hänsyn till att fondavgiften är relativt liten är detta enligt regeringens mening en mindre olägenhet som får accepteras med tanke på fördelarna att ha samma regler för indrivning av fondavgifter och böter.

I 15 & indrivningslagen föreskrivs att kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs. Myndigheten får också ansöka om likvidation. Det finns i 16 - 17 åå vissa ytterligare föreskrifter angående likvidation och konkurs. Enligt 18 & får krono- fogdemyndigheten under vissa förutsättningar avbryta indrivningen.

Enligt 3 & indrivningslagen skall bestämmelserna i lagens 15 - 18 55, om inte regeringen föreskriver något annat, tillämpas endast i fråga om en fordran som tillkommer staten och inte grundas på studiestödslagen (1973z349). Regeringen återkommer till denna fråga.

Bötesverkslällighetsförordningen

Enligt vad som anförs i promemorian kommer vissa bestämmelser i bötesverkställighetsförordningen (1979:197) att gälla för fondav- giftema, eftersom dessa bestämmelser gäller även sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Verk- ställighet på grund av strafföreläggande eller på grund av dom eller slutligt beslut som meddelas av tingsrätt eller hovrätt skall, med vissa begränsningar, i första hand ske genom uppbörd. Rikspolisstyrelsen är central uppbördsmyndighet.

Uppbörd av belopp som avser särskild rättsverkan av brott får ske endast om betalningsskyldigheten har ålagts tillsammans med böter. Här föreslås i promemorian den ändringen att uppbörd av fondavgift alltid skall få ske, oavsett om betalningsskyldigheten har ålagts tillsammans med böter eller tillsammans med någon annan påföljd. Förordningens bestämmelser i övrigt, anförs det, bör kunna tillämpas även vid uppbörd och indrivning av avgifter till brottsofferfonden.

• Sida 30
•  Original

Detta innebär bl.a. att Rikspolisstyrelsen är uppbördsmyndighet och att domstolarna och åklagarmyndigheterna medverkar vid uppbörden på så sätt att tingsrätten, hovrätten eller åklagarmyndigheten ger den som ålagts fondavgift möjlighet till frivillig betalning. När domen eller strafföreläggandet expedieras får denne ett inbetalningskort och skriftlig information om hur betalningen skall gå till.

Under remissbehandlingen har Riksåklagaren påpekat att det är in- konsekvent att uppbörd skall få ske av fondavgift men inte av annan särskild rättsverkan som avser betalning, om avgiften åläggs i sam- band med annan påföljd än böter. Rikspolisstyrelsen har föreslagit att uppbörd skall ske i båda dessa fall. Regeringen avser att utreda förut- sättningama för detta närmare. I övrigt finns behov av vissa före— skrifter på myndighetsnivå när det gäller uppbörd och verkställighet.

Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Enligt 2 5 lagen (1985 : 146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter i dess lydelse från den 1 januari 1994 (SFS l993:909), får avräkning ske för fordran som tillkommer det allmänna, som är för indrivning registrerad i utsökningsregistret och som drivs in enligt bestämmelserna i indrivningslagen. Enligt vad som konstateras i promemorian blir avräkning därmed möjlig såvitt avser fordringar på avgifter till brottsofferfonden.

Brottsbalken# om preskription av böter

I promemorian föreslås att reglerna om preskription av böter skall göras tillämpliga på fondavgiftema. Bestämmelserna om bortfallande av böter finns i 35 kap. 7 & BrB, där följande föreskrivs. Ådömda böter bortfaller fem år efter det att domen vann laga kraft. Om den dömde dör bortfaller böterna. Har domen vunnit laga kraft under den dömdes livstid och har lös egendom utmätts eller satts i allmänt för- var för betalning av böterna, skall dock böterna betalas av den egen- domen. Vid förvandling av böter till fängelse gäller delvis andra regler.

I sitt remissvar har Riksåklagaren föreslagit att i stället den allmänna tioårspreskriptionen skall gälla för fondavgiftema. Övriga remissinstanser har godtagit förslaget om preskription efter fem år.

Som regeringen tidigare har konstaterat är det viktigt att krono- fogdemyndighetema i så stor utsträckning som möjligt kan handlägga indrivningen av böter och fondavgifter gemensamt och enligt samma regler. Vi föreslår därför att bestämmelserna om bortfallande av böter görs tilllämpliga på fordringar som avser fondavgift. De preskrip-

• Sida 31
•  Original

tionsregler som gäller vid förvandling av böter blir inte aktuella att Prop. 1993/94:143 tillämpa, eftersom fondavgift inte kommer att kunna förvandlas.

Förordningen om avgifter vid Ia'onofagdennmdigheterna

Enligt förordningen (1992: 1094) om avgifter vid kronofogdemyndig- hetema skall utsökningsavgifii form av grundavgift om 500 kr tas ut vid indrivning i allmänna mål. Avsikten är att avgiften skall täcka de förrättningskostnader som gäldenärens uteblivna betalning orsakar. Av 5 5 i förordningen framgår att grundavgift skall tas ut i varje mål, om inte annat är föreskrivet.

Även om fordringar på fondavgifter och böter i flertalet avseenden kommer att hanteras lika föreligger ändå den olikheten att fondav- giftema inte omfattas av bestämmelserna om bötesförvandling, alltså de regler enligt vilka obetalda böter kan förvandlas till fängelse. Dessutom skall de belopp som drivs in redovisas åt olika håll be- roende på om de avser böter eller fondavgift. Enligt vad Riksskatte- verket har upplyst kan man därför förutse att fondavgift och böter kommer att registreras som två mål hos kronofogdemyndigheten, även om de ursprungligen har tagits upp i samma dom eller strafföre- läggande. Promemorians förslag är att endast en grundavgift skall tas ut i ett sådant fall. Förslaget har i princip godtagits av remissin- stansema. Enligt Riksskatteverkets mening bör dock kostnaden för varje mål ändå beräknas till 500 kr. Regeringen avser att reglera frågan i en förordning om brottsofferfonden.

4.4 Författningsregleringen

Regeringens förslag: De grundläggande reglerna om fonden tas in i en ny lag, lag om brottsofferfond. Kompletterandelregler ges i förordning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Har i allmänhet godtagit förslaget. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om brotts- offerfondens ändamål, om när och med vilket belopp brottsoffer- fondsavgift skall betalas liksom om preskription av fordran på fondavgift bör, såsom föreslagits i promemorian, tas in i en ny lag,

• Sida 32
•  Original

lag om brottsofferfond. Enligt promemorieförslaget skall allmänna -Prop. 1993/94:143 bestämmelser om fondens ändamål tas in i lag och mer detaljerade föreskrifter meddelas av regeringen. Riksåklagaren menar att det tydligare bör definieras vem som kan vara berättigad till bidrag och för vilka ändamål bidrag kan betalas ut. Enligt regeringens mening är det inte önskvärt att i lagen alltför hårt detaljstyra fondens ändamål. Det är tvärtom - och särskilt i fondens uppbyggnadsskede - angeläget att regeringen ges tillräcklig handlingsfrihet att styra användningen av fondens medel genom mer eller mindre detaljerade riktlinjer. Vi finner därför att uppläggningen av författnings- regleringen i promemorian är den lämpligaste och att fondens ända- mål således i lagen uttrycks i allmänna ordalag medan regeringen i förordning får ge närmare riktlinjer för användningen av fondens medel. Vidare bör regeringen bemyndigas att besluta om administrationen och förvaltningen av fonden liksom om kostnaderna för detta. Närmare bestämmelser i dessa hänseenden - bl.a. om vem som skall förvalta fondens medel och besluta i frågor om bidrag ur fonden - bör alltså tas in i förordning. Förslagen i promemorian innebär i detta hänseende bl.a. följande. Av förordningen bör framgå att beslut om bidrag ur fonden får förenas med villkor att bidragstagaren skall redovisa hur bidraget använts och att en redovisning bör lämnas åtminstone en gång om året till regeringen för hur fondens medel har använts. Härigenom får också regeringen underlag för att bedöma om det finns skäl att justera eller komplettera riktlinjerna för fondens användning. I förordning bör också tas in en regel om att beslut om bidrag från brottsofferfonden inte får överklagas. Vidare bör i denna ges föreskrifter om skyldighet för domstolarna och åklagarna att informera den avgiftsskyldige om brottsofferfonden och dess uppgifter, liksom vissa föreskrifter rörande uppbörd och indrivning.

Såsom tidigare nämnts bör fondens medel kunna tas i anspråk för finansiering av olika reformer på området, t.ex. när det gäller brotts- skadeersättningar. För att en sådan reform skall kunna genomföras krävs ändringar av brottsskadelagen. Frågan om att ta fondens medel i anspråk för brottsskadeersättning kan i så fall tas upp i det sam-' manhanget. Det krävs därför inga särskilda föreskrifter om detta i lagen om brottsofferfond.

De organisatoriska frågorna aktualiserar ytterligare lagändringar. Till detta återkommer regeringen i det följande (avsnitt 5).

• Sida 33
•  Original

5 Brottsoffermyndighet

5.1 En Brottsoffermyndighet och dess uppgifter

Regeringens bedömning: En brottsoffermyndighet med över- gripande ansvar för brottsofferfrågor bildas genom att den nuvarande Brottsskadenämnden tillförs ytterligare uppgifter, omorganiseras och ges namnet Brottsoffermyndigheten. Den ombildade myndighetens huvuduppgifter skall vara att besluta i ärenden om brottsskadeersättning och i frågor om användning av brottsofferfondens pengar. Kammarkollegiet skall förvalta brottsofferfondens medel.

Promemorians förslag: Brottsskadenämnden skall beslutai frågor om användning av fondens medel. Kammarkollegiet skall förvalta fondens medel.

Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot för- slaget.

Utredningens förslag: En brottsoffermyndighet bör inrättas. De uppgifter som åvilar den nuvarande Brottsskadenämnden överförs till den nya Brottsoffermyndigheten. Förslaget överensstämmer i övrigt i huvudsak med regeringens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: I promemorian föreslås att Brottsskadenämnden, som har till uppgift bl.a. att pröva ärenden om s.k. brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen, skall besluta även i frågor om användningen av brottsofferfondens medel.

En särskild utredare har därefter på regeringens uppdrag gjort en översyn av Brottsskadenämndens organisation och lednings- och ar- betsformer. Utredaren föreslår att en Brottsoffermyndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor inrättas. Enligt förslaget skall denna myndighets ansvarsområde bl.a. omfatta de ärenden som i dag handläggs av Brottsskadenämnden och frågor om bidrag ur den planerade brottsofferfonden.

Enligt regeringens mening är det lämpligt att frågor om bidrag ur fonden och ärenden om ersättning enligt brottsskadelagen handläggs av en gemensam myndighet.

Brottsskadenämndens verksamhet är redan i dag helt inriktad på brottsofferfrågor. Nämndens huvuduppgift är således att pröva ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning av statliga medel, s.k. brottsskadeersättning. För att sådan ersättning skall lämnas krävs att skadan har uppkommit till följd av brott.

• Sida 34
•  Original

Brottsskadeersättning kan lämnas för personskada och i vissa fall för Prop. 1993/94:143 sakskada och ren förmögenhetsskada. Ersättning kan också lämnas för lidande enligt 1 kap. 3 & skadeståndslagen. Nämnden har också andra uppgifter, bl.a. informationsverksamhet rörande brotts- offerfrågor. Antalet ansökningar om brottsskadeersättning som inkom till Brottsskadenämnden under budgetåret 1992/93 uppgick till närmare 2 500 personskadeärenden och drygt 900 sakskadeärenden. Regeringen bedömer att verksamheten vid nämnden på ett rationellt och effektivt sätt har bidragit till att lindra följderna av att ha blivit utsatt för brott. Denna verksamhet bör även fortsättningsvis vara en av det allmännas mest betydelsefulla insatser för att hjälpa brottsoffer.

Det är emellertid naturligt att nu vidga verksamheten vid nämnden till att avse brottsofferfrågori ett mer heltäckande perspektiv. Enligt regeringens mening skulle tillskapandet av en myndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor ge väsentligt bättre förut- sättningar till överblick, samordning och utveckling av ett allt mer betydelsefullt verksamhetsområde för det allmänna. Att bilda en så- dan myndighet är alltså ett viktigt steg när det gäller att lyfta fram de kriminalpolitiskt centrala brottsofferfrågoma och därigenom ge stödet - till brottsoffren stadga och kontinuitet på såväl kort som lång sikt. Enligt regeringen bör därför en sådan brottsoffermyndighet bildas. Detta bör ske genom att Brottsskadenämnden ombildas och får ytterligare uppgifter. Den bör därvid byta namn till Brottsoffermyn— digheten för att tydligare markera det generella ansvaret för verk— samhetsområdet.

Utöver brottsskadeärendena bör myndigheten - som tidigare har redovisats - även besluta om användning av medlen i brottsoffer- fonden med utgångspunkt i riktlinjer som regeringen kommer att besluta om.

Myndigheten bör vidare ha som ett övergripande mål att främja brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. I detta ligger bl.a. att myndigheten skall ha ett ansvar för att brottsoffrens situation följs upp i olika sammanhang. Myndigheten bör även kunna fungera som ett kunskapscentrum i frågor som rör brottsoffer och förmedla information i sådana frågor.

En viktig del av Brottsskadenämndens verksamhet i dag är infor- mation till brottsoffer om nämndens praxis och förutsättningama för brottsskadeersättning. Sådan informationsverksamhet bör även fort- sättningsvis vara en betydelsefull uppgift för Brottsoffermyndigheten. Myndigheten bör genom effektiva informationsinsatser medverka till att berörda får kännedom öm såväl möjligheterna till brottsskade- ersättning som möjligheterna till bidrag ur brottsofferfonden. Regeringen kommer senare att besluta om myndighetens närmare

• Sida 35
•  Original

uppgifter.

Den ekonomiska förvaltningen av brottsofferfonden bör enligt regeringens mening åtminstone tills vidare handhas av Kammarkollegiet.

5.2 Brottsoffermyndighetens organisation och finansiering

Regeringens bedömning: Brottsoffermyndigheten bör organiseras som ett enrådighetsverk med en generaldirektör som chef. Ärenden om bidrag ur brottsofferfonden bör avgöras av myndighetschefen, som därvid kan biträdas av ett rådgivande

organ. Regeringens förslag: Hos Brottsoffermyndigheten skall finnas en nämnd som skall besluta i brottsskadeärenden som är av principiell betydelse eller annars av större vikt. Nämnden utses av regeringen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Myndigheten bör organiseras som ett enrådighetsverk, d.v.s. med myndighets— chefen som ytterst ensam ansvarig för verksamheten. På så sätt skapas ett tydligt ledningsansvar för myndigheten enligt de principer för ledning av statliga myndigheter som numera vinner tillämpning. Enligt regeringens mening talar också den utveckling som har skett i Brottsskadenämnden vad gäller formema för avgöranden i ärenden om brottsskadeersättning för att det nu är lämpligt att välja enrådighetsmodellen. Sålunda kan nämnden i dag överlämna åt ord- föranden, en vice ordförande eller en tjänsteman vid kansliet att på nämndens vägnar bl.a. avgöra ärenden om brottsskadeersättning som inte är av principiell betydelse eller annars av större vikt. Omkring 75 procent av brottsskadeärendena avgörs efter delegation av nämn- den.

Enligt utredningen är vissa brottsskadeärenden emellertid av sådan karaktär att de behöver avgöras av en nämnd på samma sätt som sker i dag. Regeringen delar den bedömningen. Genom en sådan nämnd kan myndigheten tillföras ytterligare sakkompetens. Regeringen föreslår således att det hos Brottsoffermyndigheten skall finnas en nämnd som även i fortsättningen skall besluta i brottsskadeärenden som är av principiell betydelse eller annars av större vikt.

Chefen för Brottsoffermyndigheten bör vara en generaldirektör

• Sida 36
•  Original

och utses av regeringen. Brottsoffermyndighetens inre organisation Prop. 1993/94:143 bör myndigheten själv bestämma.

Den nuvarande Brottsskadenämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöter. Med hänsyn till att nämnden hos Brottsoffermyndigheten kommer att ha i princip samma uppgifter som Brottsskadenämnden gör regeringen den bedömningen att nämnden hos den ombildade myndigheten i huvudsak skall ha samma sammansättning som Brottsskadenämnden. Det bör ankomma på regeringen att besluta om nämndens sammansättning. Detta bör anges i lagen.

Frågor om bidrag ur brottsofferfonden bör enligt regeringens mening avgöras av myndighetschefen eller av en annan tjänsteman med stöd av vanliga delegationsbestämmelser. För att tillföra myndigheten professionell kompetens i fråga om underlag och stöd vid avgöranden av ärenden om bidrag ur fonden kan det dock finnas behov av någon form av rådgivande organ. Denna fråga bör över- lämnas till Brottsoffermyndigheten att själv bestämma.

Brottsskadenämnden har i dag 14,5 årsarbetskrafter. Genom att Brottsskadenämnden tillförs ytterligare uppgifter måste en viss resursförstärkning ske och kompetensen inom brottsofferområdet breddas. Regeringen delar utredningens bedömning att det totalt kommer att behövas ca 20 årsarbetskrafter vid Brottsoffermyn- digheten. Kostnaderna för Brottsoffermyndighetens handläggning av brottsofferfonden bör enligt regeringens uppfattning finansieras av fondens medel. För att underlätta uppbyggnaden av brottsofferfonden och möjliggöra för Brottsoffermyndigheten att börja sin verksamhet anser regeringen att särskilda medel, utöver Brottsskadenämndens medel, bör tillföras myndigheten. Dessa kostnader bör finansieras genom besparingar på annat håll inom Justitiedepartementets ansvarsområde.

• Sida 37
•  Original

5.3 Genomförande

Regeringens bedömning: En utredningsman bör få i uppdrag att handha genomförandet av förslaget om Brottsskadenämndens ombildning till Brottsoffermyndigheten. Verksamheten i den nya formen skall starta den 1 juli 1994 och utlokaliseras från Stockholm. Brottsskadeärendena bör dock under en övergångs— period fortsätta att handläggas i Stockholm dock längst fram till den 30 juni 1995.

Utredningens förslag: Frågan om att tillsätta en utredningsman har inte behandlats i utredningen. Däremot lämnar utredningen förslag om utformningen av organisation, kompetens m.m.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredningsman med uppgift att förbereda ombild- ningen av Brottsskadenämnden till Brottsoffermyndigheten. Den om- bildade myndighetens verksamhet bör starta den 1 juli 1994. Några avgörande skäl för att efter en rimlig övergångstid behålla den nuvarande verksamheten i Stockholmsområdet finns inte enligt vår mening. Brottsoffermyndigheten bör därför bl.a. av regionalpolitiska skäl utlokaliseras. För att undvika övergångsproblem så långt det är möjligt i samband med omlokaliseringen av den nuvarande verksam- heten bör dock brottsskadeärendena liksom i dag handläggas i Stockholm, dock längst fram till den 30 juni 1995. På detta sätt ges den ombildade myndigheten också förutsättningar att på ett naturligt sätt växa in i sin nya roll under det första verksamhetsåret samtidigt som behovet av kontinuitet i den nuvarande verksamheten tillgodoses. Överflyttningen bör om möjligt ske successivt under det första verksamhetsåret.

Utredningsmannen bör i sitt förberedelsearbete bl.a. dra upp riktlinjerna för myndighetens närmare organisation och för den kompetens som myndigheten bör besitta för att klara sina uppgifter samt bemanna myndigheten.

Utredningsmannen bör också utforma närmare riktlinjer för myndighetens arbetsformer. I detta arbete ingår bl.a. frågan om vilka typer av brottsskadeärenden som lämpligen bör avgöras av nämnden samt att planera för hur beslutade bidrag ur brottsofferfonden skall administreras.

• Sida 38
•  Original

6 Stödperson under förundersökning och rättegång PYOP- 1993/94=143

Regeringens förslag: Målsäganden skall själv få bestämma, om han eller hon skall åtföljas av en stödperson under rättegången. Regler om att målsäganden har rätt att åtföljas av en stödperson vid förhör under förundersökningen tas in i rättegångsbalken.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser som har ytt— rat sig i denna del är positiva till förslaget. Enligt Sveriges advo- katsamfund torde det som regel inte finnas behov av stödperson när ett målsägandebiträde har förordnats. Rikspolisstyrelsen anser att förslaget bör preciseras ytterligare.

Skälen för regeringens förslag:

Stödperson under rättegång

I samband med ändringar är 1984 (prop. 1983/84:105) av bestämmel- serna om sexualbrott i 6 kap. brottsbalken infördes en möjlighet för målsäganden att under rättegång åtföljas av en stödperson (20 kap. 15 & rättegångsbalken, RB). En stödperson får inte företa några rättegångshandlingar utan skall främst fungera som ett moraliskt stöd för målsäganden. Målsäganden får åtföljas av en sådan stödperson om han eller hon med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd under rättegången. Som Stödperson kan t.ex. en kontaktperson som socialnämnden förordnat enligt 10 & socialtjänstlagen (1980:620) medverka. Också sjukhuskuratorer, företrädare för brottsofferjourer, kvinnojourer eller kvinnohus kan vara stödpersoner. Även en närstående kan vara lämplig som stöd- person.

Enligt 20 kap. 15 & RB är det domstolen som i varje enskilt fall avgör, om en målsägande får ha en stödperson vid sin sida under rättegång. Domstolen prövar därvid om målsäganden med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd. Bestämmelsen infördes i första hand med tanke på mål om sexualbrott och andra våldsbrott och syftet var att ge den målsägande som inte för talan om ansvar eller enskilt anspråk möjlighet att ta med sig någon lämplig person vid rättegångstillfållen då målsäganden skall höras. Lagtexten hindrar dock inte att en målsägande kan ha med sig en stödperson även i andra slags mål eller mål där målsäganden för tala. '

• Sida 39
•  Original

I promemorian föreslås att målsäganden själv - oavsett brottets art Prop. 1993/94:143 eller annan behovsprövning - skall få bestämma om han eller hon skall åtföljas av en stödperson under rättegången. Remissinstansema är i allmänhet positiva till förslaget. Sveriges advokatsamfund menar att det i de fall där ett målsägandebiträde förordnats som regel inte torde finnas behov av en stödperson.

Förmågan att klara av sådana pressande situationer, som t.ex. ett förhör hos domstol kan innebära, är mycket individuell och det får anses att det i första hand är målsäganden själv som bäst avgör om han eller hon behöver stöd utöver det som rätten, åklagaren och i vissa fall ett målsägandebiträde kan erbjuda. Lagrådet konstaterade också i sitt yttrande över förslaget att det fick anses ligga närmast till hands att i princip överlåta åt målsäganden att själv bedöma om stöd behövs (prop. 1983/84:105 s. 72). I samband med tillkomsten av lagen om målsägandebiträde framhölls uttryckligen att regeln om stödperson i 20 kap. 15 & RB borde kvarstå, även om det kunde .förutsättas att behov av stödperson ofta inte kommer att finnas i de fall målsägandebiträde förordnas. Det anfördes därvid bl.a att det i vissa fall kan vara välmotiverat att den som har målsägandebiträde stöds av ytterligare en person vid förhandlingen (prop. 1987/88:107 s. 44). Regeringen har ingen anledning att nu inta en annan stånd- punkt och att föreslå ändringar som innebär begränsningar i rätten till stödperson. Tvärtom bör målsägandens rätt att åtföljas av en stöd— person utvidgas i enlighet med promemorians förslag så att måls- äganden själv får avgöra om han eller hon skall åtföljas av en stöd- person _under rättegång. Det bör dock även i fortsättningen vara domstolen, och inte målsäganden, som skall avgöra om den önskade personen är lämplig eller inte.

Stödperson under förundersökning

Det finns inga uttryckliga regler om att målsäganden får åtföljas av en stödperson under förundersökning. Vid alla förhör skall om möj- ligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne vara när- varande (23 kap. 10 & RB). Av bestämmelsen framgår också att ett målsägandebiträde. har rätt att närvara vid förhör med målsäganden och att en vårdnadshavare bör vara närvarande vid förhör med barn under 15 år, om det inte är olämpligt av utredningsskäl. Det är undersökningsledarens uppgift att bestämma om någon annan än ett förhörsvittne får närvara vid ett förhör. Kompletterande bestämmelser om förhör under förundersökningen finns i 7 & förundersökningskun- görelsen.

Begär den som skall höras att någon skall få vara närvarande vid

• Sida 40
•  Original

förhöret, får detta enligt 7 & tredje stycket förundersökningskungörel- sen beviljas, om det kan ske utan men för utredningen. En målsägan- de som vill åtföljas av en stödperson vid förhör under förundersök- ningen har alltså ingen ovillkorlig rätt till det. Å andra sidan finns det inget som hindrar att en begäran om att få åtföljas av en stödperson beviljas, så länge det kan ske utan men för utredningen. Bestämmel- sen torde ha tillämpats ganska generöst när det gäller stödpersoner.

l promemorian föreslås att en uttrycklig regel om att målsäganden vid förhör under förundersökningen får åtföljas av en stödperson in- förs i 23 kap. 10 & RB. Enligt förslaget skall en stödperson som avses i 20 kap. 15 & RB ha rätt att närvara vid förhör med måls— äganden om det kan ske utan men för utredningen. Så gott som alla remissinstanser är positiva till promemorians förslag. Rikspolis- styrelsen har haft vissa invändningar mot förslaget, bl.a. att den föreslagna bestämmelsen bör preciseras så att den uttryckligen anger i vilka situationer undersökningsledaren kan avvisa en stödperson. Rikspolisstyrelsen menar att det vore orimligt om undersöknings- ledaren alltid skulle vara skyldig att styrka att stödpersonens närvaro är till men för utredningen.

Regeringen delar den uppfattning som framförs i promemorian om att det självklart kan vara lika påfrestande för målsäganden att medverka hos polis som hos domstol. Det är rimligt att målsägandens möjligheter att ha med sig en stödperson så långt som möjligt är de- samma vid dessa tillfällen.

Uppgifter som hänför sig till polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet skyddas genom bestämmelser i sekre- tesslagen (1980:100), bl.a. 5 kap. 1 5 och 9 kap. 17 och 18 åå, som kompletteras av bestämmelsen i 23 kap. 10 & sista stycket RB. Enligt den sistnämnda bestämmelsen får undersökningsledaren förordna att vad som förekommit vid förhör inte får uppenbaras. Den som utan giltigt skäl överträder ett sådant förbud riskerar bötesstraff enligt 9 kap. 6 & RB. Denna reglering räcker dock inte utan undersöknings- ledaren måste även i fortsättningen kunna vägra en stödperson att närvara om det är till men för utredningen. En målsägande som vill ha med sig en stödperson vid förhör under förundersökningen bör därför - till skillnad från vad som gäller i fråga om målsägandebiträde - inte ha någon ovillkorlig rätt till det. Endast om undersöknings- ledaren anser att det kan ske utan men för utredningen bör stödper- sonen ha rätt att närvara. Denna prövning, som kan delegeras till förhörsledaren, blir av ungefär samma slag som den som skall göras enligt 7 & tredje stycket förundersökningskungörelsen och beslutet behöver inte motiveras.

Regeringen föreslår därför att 23 kap. 10 & RB ändras i enlighet

• Sida 41
•  Original

med promemorians förslag.

7 Målsägandes rätt att få ta del av förundersök— ningsprotokoll

Regeringens bedömning: Det bör inte vidtas några ändringar när det gäller målsägandes rätt att få del av förundersökningsproto- kollet.

Promemorians förslag: Av 23 kap. 21 & fjärde stycket RB skall framgå att målsägande skall ha rätt att på begäran få kopia av förundersökningsprotokollet.

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har några varit positiva. Riksåklagaren har avstyrkt förslaget och Riksdagens ombudsmän har efterlyst en närmare analys av konsekvenserna.

Skälen för regeringens bedömning: Sedan åklagaren har beslutat om åtal har enligt 23 kap. 21 & fjärde stycket RB den misstänkte eller hans försvarare rätt att på begäran få en kopia av protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Har offentli g försvarare förord- nats skall en kopia utan särskild begäran lämnas eller sändas till försvararen.

I promemorian föreslås en ändring i 23 kap. 21 & fjärde stycket RB som innebär att inte bara den misstänkte och hans försvarare utan också en målsägande som begär det skall ha rätt att få kopia av proto- koll eller anteckningar från förundersökningen så snart åtal har beslu- tats. Förslaget har motiverats med att målsäganden bör jämställas med den misstänkte i detta hänseende.

Riksåklagaren har avstyrkt förslaget. Enligt Riksåklagaren kan den föreslagna lagbestämmelsen leda till allvarliga konsekvenser eftersom den skulle kunna ge målsäganden rätt till full aktinsyn och därmed rätt att ta del av hemligt förundersökningsmaterial. Det påpekas också att det med en regel som den föreslagna skulle ha varit omöjligt att genomföra processen i det s.k. buggningsmålet, där förundersök- ningsmaterialet innefattade en stor mängd hemliga uppgifter även efter det att åtalet var väckt.

Riksdagens ombudsmän efterlyser en närmare analys av förslaget med hänsyn till regleringen i 14 kap. 5 & sekretesslagen och en diskussion av om det finns anledning att göra någon skillnad mellan en målsägande som är part och en som inte är det.

• Sida 42
•  Original

Även regeringen är tveksam till promemorians förslag men på del— Prop. 1993/94:143 vis andra skäl än dem som Riksåklagaren för fram. Förslaget innebär inte - som Riksåklagaren befarar - att målsäganden därigenom skulle få rätt att ta del av uppgifter i förundersökningsprotokollet som är hemliga. Den misstänktes ovillkorliga rätt att få del av förundersök- ningsprotokollet även i de delar det innehåller hemliga uppgifter föl- jer inte direkt av bestämmelserna i 23 kap. RB utan av reglerna i 14 kap. 5 & sekretesslagen. I denna paragrafs andra stycke föreskrivs bl.a. att sekretess inte innebär någon begränsning i en parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörandet av ett mål eller ärende. Den misstänkte är part i för- undersökningsärendet hos åklagaren och har rätt att få del av alla om- ständigheter som ligger till grund för åtalsbeslutet. Eftersom måls- äganden inte är part i ärendet hos åklagaren är reglerna i 14 kap. 5 & sekretesslagen inte tillämpliga på denne.

I 5 kap. 1 & sekretesslagen finns regler om sekretess till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Uppgifter som hänför sig till polisens brottsförebyggande och brotts- bekämpande verksamhet kan också skyddas genom bestämmelserna i 2 kap. sekretesslagen om utrikes- och försvarssekretessen. I 9 kap. 17 5 första stycket sekretesslagen finns regler om sekretess beträf- fande förundersökning till skydd för enskildas intressen. Enligt 9 kap. 18 & upphör sekretessen enligt 17 5 första stycket normalt att gälla hos åklagaren om uppgiften lämnas till en domstol med anledning av åtal. Sekretessen består dock i vissa fall, bl.a. om sekretess skall gälla hos domstolen enligt 9 kap. 16 & sekretesslagen. Sådan sekre— tess gäller i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post- och telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada med anledning av sådant brott. Nyligen infördes också regler om sekretess i viss utsträckning i mål om an- svar för bampornografibrott (SFS 1993:437).

Innan förundersökningsprotokollet har överlämnats till domstol är målsägandens möjligheter att få del av förundersökningsprotokollet således starkt begränsade. När förundersökningsprotokollet har upp— rättats är detta visserligen en allmän handling men förundersöknings- sekretess gäller fortfarande. Det är därför inte möjligt att i rätte— gångsbalken ge målsäganden en rätt att få del av förundersöknings- protokollet redan vid den tidpunkt då åtal har beslutats. Efter det att protokollet har överlämnats till domstolen upphör däremot normalt förundersökningssekretessen att gälla och en målsägande har då rätt att få del av protokollet, i den mån det inte råder sekretess för uppgifterna hos domstolen. Av 21 & avgiftsförordningen (1992:19l) följer att målsäganden inte behöver inte betala någon avgift för detta.

• Sida 43
•  Original

Om målsäganden har framställt ett yrkande om enskilt anspråk blir denne part i målet hos domstolen och reglerna om partsinsyn i 14 kap. 5 & sekretesslagen blir därmed tillämpliga även på måls- äganden. En målsägande som är part i rättegången har alltså samma rätt som den tilltalade att få del av sekretessbelagda uppgifter i förundersökningsprotokollet i den mån de utgör processmaterial i målet.

Målsägande har därför redan enligt gällande rätt långtgående möj— ligheter att ta del av uppgifter från förundersökningen. En utvidgning av denna rätt skulle komma i konflikt med sekretesslagens regler. Regeringen avstår därför från att lägga fram promemorians förslag i denna del. Det kan i sammanhanget nämnas att det pågår en utred- ning hos Riksdagens ombudsmän med anledning av det ovan nämnda buggningsmålet. Utredningen omfattar bl.a. frågor om parts rätt att få ta del av sekretessbelagt förundersöknings— och processmaterial.

8 Frågor om anonymitet för målsägande och vitt- nen

Regeringens förslag: Uppgifter om målsägandes och vittnens ål- der, yrke och bostadsadress skall inte i onödan framgå av stäm- ningsansökan, vadeinlaga, revisionsinlaga, genmälen eller andra handlingar som delges den tilltalade i brottmål om allmänt åtal. Innan ett vittnesmål avläggs eller ett målsägandeförhör hålls skall rätten fråga vittnet eller målsäganden om ålder, yrke och hemvist endast om det behövs.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstansema är i allmänhet positiva till förslagen. Några har ifrågasatt om förslaget att inte delge den till- talade olika uppgifter får någon reell effekt.

Skälen för regeringens förslag: Frågor om anonymitet för parter och vittnen i samband med förundersökning och rättegång har på se- nare år aktualiserats i olika sammanhang. Hos Rikspolisstyrelsen har en arbetsgrupp i en rapport (RPS Rapport 1990:4) lämnat förslag om anonymitetsskydd för vittnen. Enligt förslaget skulle vittnets iden- titetsuppgifter hemlighållas för den misstänkte medan identiteten skulle vara känd för polis, åklagare, försvarare och domstol. Riks- polisstyrelsen har även i andra sammanhang tagit upp denna fråga. Den av regeringen är 1989 tillsatta Våldskommissionen hade bl.a. till

• Sida 44
•  Original

uppgift att utreda hur vanligt det var att parter och vittnen utsattes för våld och hot i anslutning till förundersökning och rättegång. Kom- missionens slutsats i betänkandet (SOU 1990:92) var att problemen inte är av den arten och omfattningen att det är motiverat med åt- gärder som rubbar de principer om offentlighet och insyn i process- materialet som svensk rättsordning omfattar. Åtgärderna i de allvar- ligaste fallen måste, enligt kommissionen, även i fortsättningen gå ut på fysiskt skydd och möjligheten att byta identitet. Kommissionen föreslog en straffskärpning för brottet övergrepp i rättssak (17 kap. 10 & BrB). Enligt denna bestämmelse ges personer som hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller på annat sätt avgivit utsaga ett särskilt straffrättsligt skydd mot våld eller hot om våld. Den 1 juli 1993 skärptes straffet för över- grepp i rättssak (prop. 1992/93:141, bet. 1992/93:1uU16, rskr. 1992/93:220).

Förundersökningen är i princip hemlig, vilket motiveras inte bara av hänsyn till undersökningens effektivitet utan även av kravet att den misstänkte och andra som hörs under utredningen inte skall utsättas för oberättigad uppmärksamhet. Enligt 23 kap. 18 & RB har den misstänkte och hans försvarare rätt att fortlöpande ta del av vad som förekommit vid förundersökningen om det kan ske utan men för ut- redningen. Innan åtal väcks skall de i princip ha fått tillfälle att ta del av hela utredningen. Så snart förundersökningen har avslutats har så— som redovisats i det föregående bl.a. den misstänkte enligt 23 kap. 21 & fjärde stycket RB rätt att på begäran få en kopia av förundersök— ningsprotokollet. Och enligt 14 kap. 5 & sekretesslagen gäller, som tidgare redovisats, att en part har en ovillkorlig rätt att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörandet av ett mål eller ärende.

Förundersökningskungörelsen innehåller bestämmelser om vad som skall framgå av förundersökningsprotokollet. Enligt 21 & förundersökningskungörelsen skall i protokollet antecknas ett vittnes fullständiga namn, personnummer, yrke, anställning, bostadsadress, postadress, arbetsplats m.m. Detsamma torde tillämpas i fråga om målsägande.

Enligt regeringens mening är det inte möjligt att göra några mer genomgripande förändringar för att förbättra skyddet för målsägande och vittnen mot våld och hot om våld utan att komma i konflikt med de grundläggande principerna för ett rättssamhälle. En sådan princip är att en part i ett mål eller ärende skall ha fullständig insyn i de förhållanden som kan läggas till grund för en domstols avgörande. Detta gäller som tidigare redovisats i stor utsträckning även för sekretessbelagda uppgifter; en part skall helt enkelt känna till och

• Sida 45
•  Original

kunna bemöta alla uppgifter som domstolen eller myndigheten grun- Prop. 1993/94:143 dar sitt avgörande på. Dessa krav framgår också av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Europadomstolen har slagit fast att ett förfarande som innebär att domstolen lägger uppgifter som lämnats av anonyma vittnen till grund för en fällande dom strider mot konventionen bl.a. eftersom försvaret inte har någon möjlighet att värdera ett anonymt vittnes tillförlitlighet och ifrågasätta dennes trovärdighet.

Det är därför enligt regeringens mening inte möjligt att ändra de nuvarande reglerna om sekretess eller om parts rätt till insyn i processmaterialet. Den enda vägen att gå fram för att försöka för- bättra skyddet för målsägande och vittnen förefaller därför vara den som valts i promemorian, nämligen att försöka se till att olika uppgifter om målsägande och vittnen som saknar materiell betydelse i målet inte kommer till den tilltalades kännedom.

I promemorian föreslås att vissa uppgifter om målsägande och vitt- nen - uppgift om ålder, yrke och bostadsadress - inte skall framgå av stämningsansökan och därvid fogade handlingar som delges den till- talade. Samma ordning föreslås gälla även i fråga om vadeinlaga, revisionsinlaga och genmälen. Vidare föreslås att 36 kap. 10 & RB skall ändras så att rätten innan ett vittnesmål avläggs eller ett målsägandeförhör hålls skall fråga vittnet eller målsäganden om ålder, yrke och hemvist endast om det behövs. De flesta remissinstansema tillstyrker förslaget medan Brottsofferjouremas riksförbund vill gå längre och föreslår att vittnen och målsägande i vissa fall borde få vara anonyma såväl under förundersökningen som under rättegången. Från flera håll ifrågasätts om ändringen får någon egentlig betydelse mot bakgrund av att uppgifterna finns tillgängliga i rättens akt och i förundersökningsprotokollet.

Regeringen delar den uppfattning som framförts från flera remiss- instanser att promemorians förslag till ändringar inte på något särskilt effektivt sätt hindrar att den misstänkte får del av uppgifterna. De framgår ju inte bara av rättens akt utan även av det exemplar av förundersökningsprotokollet som den misstänkte har rätt att få del av enligt 23 kap. 21 & RB. Dessutom har den misstänkte ofta fått del av uppgifterna redan under pågående förundersökning enligt bestämmel- serna i 23 kap. 18 & RB. Frågan är därför om man inte skulle kunna vidareutveckla promemorians förslag och införa regler som begränsar den misstänktes insyn i de aktuella uppgifterna inte bara på rätte- gångsstadiet utan redan på förundersökningsstadiet. Ett sätt att åstadkomma detta är att föreskriva att uppgifter om målsägandes och vittnens ålder, yrke och bostadsadress inte skall antecknas i för- undersökningsprotokollet. Härigenom skulle man kunna undvika att

• Sida 46
•  Original

den misstänkte automatiskt får del av uppgifterna om han enligt 23 kap. 21 & RB begär att få en kopia av protokollet sedan förun- dersökningen avslutats. Om uppgifterna inte tas in i förundersök- ningsprotokollet kommer de normalt heller inte att framgå av den information som den misstänkte enligt 23 kap. 18 & RB fortlöpande får del av.

Det är dock inte möjligt att i 23 kap. 21 & RB ta in en föreskrift om att förundersökningsprotokollet aldrig får innehålla dessa upp- gifter. Uppgifterna kan ju vara av betydelse för brottsutredningen som sådan, t.ex. därför att brottet har begåtts i vittnets eller målsägandens bostad. Målsägandens ålder kan också ha betydelse för brottsrubriceringen. Frågan bör i stället närmare regleras i för- undersökningskungörelsen. Bestämmelsen i 21 & förundersöknings- kungörelsen om att vissa uppgifter beträffande vittnen alltid skall antecknas bör t.ex. kunna modifieras så att endast vissa av dem skall antecknas i förundersökningsprotokollet medan andra skall antecknas på en separat handling. En motsvarande bestämmelse bör tas in för- undersökningskungörelsen när det gäller vilka uppgifter som skall antecknas beträffande målsägande. En sådan ändring föranleder i sin tur ändringar i de olika myndighetsföreskrifter som gäller t.ex. om vilka uppgifter som skall antecknas i en brottsanmälan.

Någon absolut garanti mot att den tilltalade får del av uppgifterna kan det aldrig bli fråga om. Om den misstänkte begär att få del av uppgifterna torde han normalt inte kunna vägras detta. Dessutom finns uppgifterna i rättens akt. Men den omständigheten att uppgif- terna inte automatiskt kommer till den misstänktes kännedom innebär likväl en förbättring jämfört med den ordning som gäller i dag. För att den misstänkte i sådant fall skall få tillgång till t.ex. målsägandens bostadsadress krävs det att han särskilt begär det.

Enligt regeringens mening skulle en sådan ordning i kombination med de förslag som lämnas i promemorian innebära en inte obetydlig förbättring av skyddet för målsägande och vittnen. Till detta skall läggas en annan möjlighet som står till buds och som redan tillämpas då och då, nämligen att en målsägande som är rädd för att den miss- tänkte skall få kunskap om t.ex. bostadsadressen helt enkelt uppger en c/o-adress, till åklagarmyndigheten eller till en advokat. Detta kan särskilt vara en utväg för en målsägande som för talan om enskilt an- språk och vars adress därför framgår av domen i målet.

Regeringen avser därför att senare ändra förundersökningskun- görelsen i enlighet med det sagda. Vi föreslår vidare i enlighet med promemorians förslag att rättegångsbalken ändras så att uppgifter om målsägandes och vittnes ålder, yrke och bostadsadress inte skall fram- gå av de handlingar som delges den tilltalade genom rättens försorg.

• Sida 47
•  Original

Om sådana uppgifter har betydelse för åtalet, måste de dock framgå. Prop. 1993/94:143 Slutligen föreslås att rätten före ett förhör med en målsägande eller ett vittne inte alltid skall fråga efter dessa uppgifter utan endast om det behövs. Promemorians lagförslag har formulerats om efter påpe- kanden under remissbehandlingen. Under remissbehandlingen har framhållits att de målsägande som är juridiska personer inte bör omfattas av förslaget. De aktuella uppgifterna - ålder, yrke och bostadsadress - förekommer endast beträffande fysiska personer och ändringen kommer därför inte att gälla för målsägande som är juridiska personer.

9 Underrättelser till målsägande om frihetsberövade personer

Regeringens förslag: Målsäganden skall kunna begära att få bli underrättad i de fall en gripen, anhållen eller häktad person avviker och i de fall en intagen person vistas utanför anstalt. Förslaget kräver ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt m.m. samt förordningsändringar.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Promemorians förslag innehåller dock, utöver ändringen i lagen om kriminalvård i anstalt m.m., en ändring i lagen (1976:371) om be- handlingen av häktade och anhållna m.fl.

Remissinstanserna: Remissinstansema är positiva till förslaget. Några anser att underrättelseskyldigheten borde gälla också när en anhållen eller häktad friges och beträffande dem som har överlämnats till särskild vård. Riksåklagaren anser att bestämmelsen som gäller anhållna och häktade bör preciseras och framför vissa lagtekniska synpunkter. Kriminalvårdsstyrelsen tar upp frågan om vem som skall svara för inforrnationsskyldigheten när det gäller anhållna och häktade och anser att den bör åvila polis- eller åklagarrnyndighet.

Skälen för regeringens förslag: Från målsägandens synpunkt kan det många gånger vara av stor betydelse att få upplysningar om an- hållnings- och häktningsbeslut, särskilt i de fall det finns hot om våld med i bilden. Att sprida sådana upplysningar kan emellertid vara grannlaga, eftersom det är fråga om integriteten för personer som endast är misstänkta - och inte dömda - för brott. I brottsofferprome- morian avvisas tanken på att införa regler som ger målsäganden rätt till underrättelse om att någon frihetsberövats, utöver den rätt som

• Sida 48
•  Original

enligt 24 kap. 9 & RB tillkommer den målsägande som är nära an- Prop. 1993/94:143 hörig till den misstänkte. Tanken på att införa bestämmelser om att underrättelse skall lämnas till målsäganden om frigivande av en an- hållen eller häktad avvisas likaså. Däremot bör det enligt prome- morian finnas en uttrycklig skyldighet att underrätta målsäganden i de fall en anhållen eller häktad person har avvikit, om det är påkallat. Det föreslås att en bestämmelse om detta skall tas in i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Alla remissinstansema är positiva till att målsäganden underrättas när en anhållen eller häktad avviker. Om underrättelseskyldigheten begränsas på det sätt som föreslås i promemorian, finns det enligt regeringens mening inte några principiella invändningar mot en sådan ordning. Vi anser därför att förslaget bör genomföras och att frågan alltså bör författningsregleras. En sådan underrättelseskyldighet bör gälla även i de fall den som är gripen avviker.

Kriminalvårdsstyrelsen har ifrågasatt om inte skyldigheten att informera målsäganden borde åvila polis— eller åklagarmyndighet i stället för häktet. I promemorian sägs inget närmare om vilken myndighet som skall underrätta målsäganden.

De åtgärder som vårt förslag medför - att underrätta målsäganden, om det är påkallat - är närmast av polisiär art. Häktet har i de flesta fall en begränsad kännedom om de brott som vederbörande är miss- tänkt för och vem som är målsägande. Enligt 57 & Kriminalvårdsver- kets häktesföreskrifter (KVVFS 1993:2) skall närmaste lokala polis- myndighet omedelbart underrättas per telefon om den intagne har ute- blivit efter utevistelse eller avvikit. Med hänsyn till detta är det lämpligast att polisen får ansvaret för att målsäganden underrättas. Det är också polisen som bäst kan avgöra om en underrättelse i det enskilda fallet behövs eller inte. Någon ändring krävs därför inte i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Frå- gan kan i stället regleras i förordning.

När det gäller information till målsägande om intagnas vistelser utanför anstalt finns i Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd (ARK 1988:5) föreskrifter om information i vissa fall till den som utsatts för våldsbrott eller hot om våld angående en intagens vistelse utanför anstalt. Enligt dessa skall behovet av sådan information undersökas så snart den dömde har påbörjat sin straffverkställighet. Därvid skall kontakt tas med målsäganden samt i förekommande fall med polisen, åklagaren och sociala myndigheter. Information till målsäganden får ske även om den intagne motsätter sig det, och informationen skall omfatta bl.a. permissioner, rymning och tidpunkt för frigivning. Kontakt med målsäganden skall tas genom ett skriftligt meddelande. Därefter får målsäganden skriftligen bekräfta om han eller hon vill ha

• Sida 49
•  Original

information beträffande den intagnes vistelser utanför anstalt.

I fråga om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning finns sedan den 1 januari 1992 särskilda regler om underrättelse till målsägande i de fall då patienten lämnar vårdinrättningen, 28 5 lagen (1991 : 1 129) om rättspsykiatrisk vård (ändrad genom SFS 1991 : 1968). Bestämmelsen tillkom i syfte att stärka brottsoffrens ställning. Bakgrunden till bestämmelsen och dess närmare innebörd finns redovisad i prop. 1990/91:58 (s. 205 f, 211 och 327 f) och i prop. 1990/91:59 (s. 31 f).

1 promemorian föreslås - bl.a. mot bakgrund av att underrättelser om utevistelser m.m. i fråga om rättspsykiatrisk vård har reglerats i lag - att även underrättelser angående intagen i kriminalvårdsanstalt skall lagregleras. Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna del har varit positiva till förslaget.

Regeringen delar denna uppfattning och föreslår att regler om detta tas in i 35 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt m.m. Underrättelseskyldigheten enligt 28 & lagen om rättspsykiatrisk vård gäller "om brottet och övriga omständigheter gör det påkallat". Där- med avses enligt motivuttalandena i första hand att patienten har gjort sig skyldig till ett grovt våldsbrott mot målsäganden och att omstän- digheterna är sådana att det med hänsyn till målsägandens säkerhet ter sig befogat att denne får informationen. Det framhålls emellertid också att det även i de fall det inte kan sägas finnas någon beaktans— värd risk för att patienten utsätter målsäganden för något sådant brott att det av omsorg om målsägandens person kan vara motiverat att denne får information om patientens vistelser utanför vårdinrättningen (prop 1990/91:58 s. 327). Enligt regeringens mening bör en motsva- rande bestämmelse inom kriminalvården tydligare precisera i vilka fall underrättelseskyldigheten skall gälla. Den bör således begränsas till att gälla i de fall en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid. I övrigt bör bestämmelserna anknyta till den reglering som gäller inom den rätts- psykiatriska vården och till de utfärdade allmänna råden. Målsägan- den bör tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, den intagnes förflytt- ning till öppen anstalt och om den intagnes vistelser utanför anstalt. Det bör i sammanhanget nämnas att lagen om rättspsykiatrisk vård för närvarande är föremål för en översyn inom Socialdepartementet på grundval av en nyligen genomförd utvärdering. I denna behandlas bl.a. lagens 28 &. Det kan vara lämpligt att i det sammanhanget över- väga en ändring av denna paragraf så att dess tillämpningsområde definieras på samma sätt som enligt det nu framlagda förslaget.

I promemorian avfärdades tanken på att införa regler om under-

• Sida 50
•  Original

rättelser såvitt gäller dem som undergår vård enligt lagen (1990:52) Prop. 1993/94:143 med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Under re- missbehandlingen har bl.a. från Rikspolisstyrelsen påpekats att en motsvarande bestämmelse som den som nu har föreslagits beträffande intagna i anstalt också borde gälla de som är omhändertagna enligt LVU. Rikspolisstyrelsen anser också bl.a. att domstol eller åklagare skall kunna föreskriva att brottsoffer skall få underrättelse om vistelseort och eventuella avvikelser från denna när det gäller personer som omhändertagits för vård på grund av brott.

Enligt 31 kap. 1 & BrB får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten om gärningsman- nen är under 21 år och kan bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Vård enligt LVU skall enligt lagens 3 & beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. En motsvarande möjlighet finns enligt 31 kap. 2 & brottsbalken beträffande den som har begått en brottslig gärning och kan bli föremål för vård enligt LVM.

Socialutskottet har nyligen (bet. 1993/94:50U1) med anledning av en motion som Överlämnats från justitieutskottet behandlat frågan om rätt för målsäganden att bli underrättad när den som är omhänder- tagen enligt LVU avviker eller vistas på fri fot. I samband med överlämnandet tillstyrkte justitieutskottet i ett yttrande att det beträffande ungdomar som vårdas på särskilda ungdomshem enligt 12 & LVU införs en motsvarande reglering som den som gäller enligt lagen om rättspsykiatrisk vård och för intagna i kriminalvårdsanstalt. I sitt betänkande uttalar socialutskottet bl.a. att det finns anledning att överväga en ordning med underrättelse till målsäganden beträffande gärningsmän som vistas på särskilda ungdomshem. Enligt utskottet bör dock beredningen av förslagen i brottsofferpromemorian och för- slagen från Ungdomsbrottskommittén avvaktas innan riksdagen över- väger något initiativ med anledning av motiOnen. Riksdagen biföll den 27 oktober 1993 utskottets hemställan.

Den av regeringen är 1990 tillsatta Ungdomsbrottskommittén har nyligen överlämnat sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 199335). I betänkandet föreslås bl.a. att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten enligt 31 kap. 1 & BrB skall utmönstras ur reaktionssystemet och att en ny påföljd, s.k. särskild tillsyn, införs. Särskild tillsyn är avsedd att vara en frihetsberövande påföljd på viss tid - sex månader till två år - som skall verkställas i särskilda ungdomshem (& 12-hem). Ungdomsbrottskommitténs förslag bereds

• Sida 51
•  Original

för närvarande inom Justitiedepartementet. Frågan om underrättelse till målsägande när det gäller frihetsberövade ungdomar liksom ung- domar som är föremål för tvångsvård enligt LVU bör tas upp i sam- band med beredningen av Ungdomsbrottskommitténs förslag.

Regeringen är för dagen inte heller beredd att införa regler om att målsäganden skall underrättas när personer som undergår vård enligt LVM avviker eller vistas på fri fot.

10 Verkställighet av domar angående skadestånd

Regeringens Förslag: En målsägande, som är fysisk person, skall inte själv behöva ta initiativ till indrivning av det skadestånd han eller hon tillerkänts av domstol. Domstolen skall automatiskt sända domen till kronofogdemyndigheten varefter målsäganden skall till- frågas om domen skall verkställas genom kronofogdemyndighetens försorg. Förslaget föranleder, utöver förordningsändringar, en ändring i 2 kap. 2 & utsökningsbalken.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag omfattar dock även målsägande som är juridiska personer.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några remiss- instanser anser att det borde vara tillräckligt att domstolen lämnar upplysningar om hur utsökningsförfarandet går till. En remissinstans anser att staten under vissa förutsättningar bör förskottera skade- stånden. En annan menar att det inger principiella betänkligheter att ge målsägande ytterligare särställning jämfört med andra svaga eller utsatta grupper.

Skälen för regeringens förslag: Den som genom ett domstolsav- görande blivit tillerkänd skadestånd kan, om den dömde inte betalar frivilligt, ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndigheten. Bestämmelser om förfarandet finns i utsökningsbalken. Ansökan om verkställighet kan göras såväl muntligen som skriftligen (2 kap. 1 å). Sökanden skall ange den åtgärd han yrkar samt ge in exekutionstiteln, dvs. i detta fall domen. Det finns inget krav på att domen skall ha vunnit laga kraft för att ansökan skall få göras (3 kap. 1 och 3 55). En dom som inte har vunnit laga kraft kan verkställas i vissa fall och under villkor som anges i 3 kap. 5-9 åå. Bestämmelser om an- sökningsförfarandet m.m. finns också i utsökningsförordningen (1981:981).

• Sida 52
•  Original

I olika sammanhang har frågan väckts om att det allmänna i större utsträckning borde underlätta för brottsoffer att få ut skadestånd som de har tillerkänts genom domstols dom. Brottsförebyggande rådet har t.ex. ansett att staten bör medverka till att brottsoffret får ekonomisk kompensation om han eller hon inte kan förmå den dömde att betala skadeståndet (BRÅ rapport 1988:1). Förslag om att skadestånd på grund av brott skulle ges förmånsrätt har också framförts i olika sammanhang. Frågor om verkställighet av skadestånd på grund av brott har också uppmärksammats i riksdagen, bl.a. i lagutskottets betänkande bet. 1991/92zLU8.

Enligt regeringens mening är det av flera skäl uteslutet att överväga en ordning som innebär att staten generellt skulle för- skottera utdömda skadestånd eller att ge skadestånd på grund av brott någon förmånsrätt. Däremot bör myndigheterna i större utsträckning än i dag kunna medverka och bistå målsäganden för att förbättra den- nes möjligheter att få ut utdömda skadestånd.

I allmänhet vet målsäganden inte om att han eller hon själv måste vidta åtgärder för att få ut skadeståndet. Även om många domstolar, i samband med att domen i målet avkunnas, lämnar målsäganden in— formation om hur han eller hon skall förfara för att få ut sitt skadestånd svävar många i okunskap om att det är de själva som måste ta initiativ till tvångsvis verkställighet av domen. Ett sätt att försöka komma till rätta med problemet är naturligtvis att förbättra informationen och att t.ex. till domen som skickas till målsäganden bifoga en broschyr som beskriver hur han eller hon kan förfara om den dömde inte betalar skadeståndet frivilligt. Enligt regeringens mening bör man emellertid inte stanna vid detta.

I promemorian föreslås att målsäganden inte själv skall behöva ge in domen till kronofogdemyndigheten. I stället skall domstolen direkt till kronofogdemyndigheteni det län där den tilltalade har sitt hemvist översända en kopia av domen sedan den vunnit laga kraft. Enligt för- slaget skall kronofogdemyndigheten därefter ta kontakt med måls- äganden och höra efter om denne vill ansöka om verkställighet. Om målsäganden vill göra en sådan ansökan, skall kronofogdemyndig- heten hjälpa målsäganden att göra ansökan, muntligen eller skrift- ligen. Det kan påpekas att en målsägande som söker verkställighet av en dom som gäller enskilt anspråk på grund av brott enligt 15 5 för- ordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndighetema är befriad från skyldighet att betala avgift.

Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser anser att det bör vara tillräckligt om domstolen informerar målsäganden om hur utsök- ningsförfarandet går till. En annan remissinstans påpekar att det inte finns anledning ge målsägande ytterligare särställning jämfört med

• Sida 53
•  Original

andra utsatta grupper i samhället.

Enligt regeringens mening är det angeläget att ta till vara de möjligheter som finns när det gäller att förbättra målsägandes möj- ligheter att få ut skadestånd. Regeringen ansluter sig därför till promemorians förslag och föreslår att det genomförs såvitt gäller målsägande som är fysiska personer. Enligt regeringens mening finns det inte några skäl för att låta juridiska personer omfattas av den nya ordningen. Generellt sett bör dessa ha bättre möjligheter att själva ta till vara sin rätt än enskilda människor som utsatts för brott. I en- lighet med promemorians förslag bör domstolen översända domen först sedan den vunnit laga kraft. Härigenom får den skadeståndsskyl- dige möjlighet att frivilligt betala skadeståndet innan frågan om verkställighet aktualiseras hos kronofogdemyndigheten. Förslaget föranleder en ändring i 2 kap. 2 & UB och, som regeringen avser att återkomma till, ändringar i utsökningsförordningen och i förord- ningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.

Förslaget innebär att en målsägande, som är fysisk person, inte själv behöver ta initiativ till att frågan om verkställighet tas upp. Kanske kan en sådan ordning också bidra till att de dömda blir mer villiga att betala frivilligt, när de vet att saken sannolikt kommer att bli ett ärende hos kronofogdemyndigheten vid utebliven betalning och att detta medför en extra kostnad för den dömde.

Riksskatteverket har uppmärksammat att det kan uppstå svårighe- ter med målsägande som har s.k. skyddade adresser eftersom dessa uppgifter, för vilka ofta råder sekretess, kräver särskilda säker- hetsrutiner. Enligt regeringens mening kräver detta ingen särskild författningsreglering.

11 Kostnader för inrättandet av en brottsofferfond

När det gäller förslaget om en brottsofferfond kommer uppbörd och indrivning av fondavgifter att ske på samma sätt som uppbörd och indrivning av böter. Kostnaderna kan därför i stor utsträckning begränsas till rena initialkostnader för berörda myndigheter. Såsom redovisats i det föregående kommer dock indrivningsåtgärder att krävas beträffande en stor del av fondavgiftema. Initialkostnadema, liksom den merkostnad som uppkommer för indrivningen, bör finan- sieras genom besparingar på annat håll inom Justitiedepartementets ansvarsområde. Löpande kostnader för handläggning av fonden och för medelsförvaltningen bör betalas av fondens medel. Viss del av den aviserade sänkningen av fångarnas ersättningar bör bidra till

• Sida 54
•  Original

finansieringen av fondens uppbyggnad.

12 Ikraftträdande m.m.

De föreslagna författningsändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 1994. Av 2 kap. 10 & regeringsformen följer att bestämmel- serna om avgift till brottsofferfonden inte får tillämpas i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet. Detta bör framgå av en särskild övergångsbestämmelse till lagen om brottsofferfond. Det innebär att, om det är fråga om flera brott av vilka en del begåtts före och andra efter ikraftträdandet, avgift skall tas ut om det bland de senare finns åtminstone något brott som har fängelse i straffskalan. I övrigt behövs inga övergångsbestämmelser.

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om brottsofferfond

15

I första stycket regleras fondavgiftens storlek samt avgränsas den per- sonkrets som skall åläggas att betala avgift till brottsofferfonden. Eftersom det är fråga om rättsverkan av brott måste avgiftens storlek regleras genom lag (se 8 kap. 7 5 andra stycket regeringsformen).

En fondavgift skall tas ut för varje dom enligt vilken någon döms för ett eller flera brott om fängelse ingår i straffskalan för något av brotten. Detta gäller oavsett vilken påföljd som döms ut i det enskilda fallet. Skälen för det föreslagna systemet och förutsättningama för uttag av fondavgift har utvecklats närmare i avsnitt 4.2. Regleringen innebär t.ex. att avgift tas ut även i de fall den dömde överlämnas till särskild vård enligt bestämmelserna i 31 kap. BrB och när rätten en— ligt 34 kap. 1 & första stycket 1 BrB förordnar att tidigare ådömd påföljd skall avse annat brott. Bestämmelsen i 36 kap. 13 & BrB om förverkande och annan särskild rättsverkan av brott när det gäller psykiskt störda lagöverträdare blir tillämplig även på fondavgift. Denna grupp kan alltså åläggas fondavgift endast om det enligt vad som närmare sägs i lagrummet kan anses skäligt.

Det ankommer på domstolen att utan särskilt yrkande fatta beslut om avgift till brottsofferfonden. Om en dom, som innefattar fondav- gift, överklagas följer av allmänna regler att högre rätt inte skall

• Sida 55
•  Original

ålägga ytterligare en fondavgift, om t.ex. underrättens dom fastställs. Har däremot underrätten t.ex. helt frikånt den tilltalade eller dömt honom endast för något rent bötesbrott och överrätten dömer honom för något fängelsebrott, skall givetvis överrätten ålägga honom fondavgift.

Om två tingsrättsdomar som båda innehåller beslut om fondavgift handläggs gemensamt i hovrätten, skall hovrätten normalt döma ut endast en avgift. Det följer av bestämmelsens konstruktion som innebär att endast en avgift tas ut per dom, oavsett hur många brott domen omfattar. Det är också en naturlig ordning mot bakgrund av reglerna i 30 kap. 3 & BrB som föreskriver att rätten skall döma till gemensam påföljd när någon döms för flera brott, om inte något annat är föreskrivet. Sistnämnda bestämmelse är tillämplig också när en hovrätt samtidigt överprövar två tingsrättsdomar (NJA 1975 s. 691); hovrätten kan t.ex. inte fastställa de två tingsrättsdomarna utan skall undanröja straffbestämningarna och bestämma en ny ge- mensam påföljd. Regleringen innebär i och för sig att den som har dömts vid två tillfällen genom två separata tingsrättsdomar kan över- klaga de båda domarna i ansvars- eller påföljdsdelen med det enda syftet att bli av med en av fondavgiftema och vinna framgång. Om domama bara överklagas såvitt gäller fondavgiftema - och domarna i övriga delar vinner laga kraft - utgör den omständigheten att domarna överklagas samtidigt inte ensam någon grund för att upp- häva den ena fondavgiften. Om påföljden i tingsrätten har bestämts till böter krävs det dessutom att hovrätten först meddelar prövningstillstånd (jfr prop. 1992/93:216 s. 89). _

Av andra meningen i detta stycke framgår att fondavgift skall tas ut även i de fall fråga om ansvar för brott tas upp av åklagare genom strafföreläggande. Åklagaren skall då självmant fatta beslut om avgift till brottsofferfonden och ta in detta i strafföreläggandet.

Av andra stycket följer att avgift inte skall tas ut om påföljdsefter- gift meddelas.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2ä

Enligt denna paragraf skall bestämmelserna om bortfallande av böter tillämpas på fondavgift, vilket bl.a. innebär att fordran på fondavgift inte får drivas in sedan fem år förflutit från det domen eller strafföreläggandet vann laga kraft. Däremot blir de bestämmelser i 35 kap. 7 & BrB som gäller preskriptionstid i fall av bötesförvandling inte tillämpliga eftersom fondavgift inte kan förvandlas till fängelse. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

• Sida 56
•  Original

3å

Av första stycket framgår att fondavgiftema avsätts till särskild förvaltning i en brottsofferfond. Där anges också fondens ändamål i stora drag samt överlämnas till regeringen att föreskriva närmare riktlinjer för fondens verksamhet.

Fondens medel har genom första stycket undandragits regeringens disposition varför det i andra stycket särskilt anges att fondens medel efter beslut av regeringen får tas i anspråk för kostnaderna för för- valtning av fonden. Såsom Lagrådet påpekar täcker begreppet förvaltning såväl administration som förvaltning.

45

Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om brottsofferfondens förvaltning.

Övergångsbestärrmzelsen

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 11. Den har utformats efter förslag av Lagrådet.

13.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 20 kap. 15 &

En ändring har gjorts i första stycket. Den innebär att domstolen inte längre skall pröva om en målsägande, som vill anlita en stödperson, med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd under rättegången. Målsäganden får i fortsättningen själv avgöra denna fråga. Domstolen skall, liksom tidigare, avgöra om den önskade stödpersonen är lämplig eller inte. Skulle domstolen anse att personen inte är lämplig behöver det inte medföra att han eller hon inte alls får närvara under rättegång. Enligt huvudregeln i 5 kap. 1 & första stycket RB är huvudförhandlingen offentlig. Det är först om domstolen förordnar om stängda dörrar som personen i frå- ga kan vara tvungen att lämna rättsalen. I övrigt hänvisas till motiveringen i avsnitt 6.

• Sida 57
•  Original

23 kap. Prop. 1993/94:143 10 5

Den ändring, som har gjorts i paragrafens tredje stycke, innebär att en stödperson enligt 20 kap. 15 & RB har rätt att närvara vid förhör med målsäganden, om detta kan ske utan men för utredningen. Hän— visningen till 20 kap. 15 & RB innebär att både stödpersonens uppgifter och de krav som uppställs beträffande vederbörandes lämp- lighet blir desamma under förundersökning och rättegång. En skill- nad, som framgår direkt av lagtexten, är att målsäganden under för- undersökning får åtföljas av en stödperson endast om det kan ske utan men för utredningen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.

36 kap. 10 &

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att rätten inte som hittills alltid skall inleda förhöret med att fråga vittnet om ålder, yrke och hemvist. I stället gäller att dessa uppgifter skall efterfrågas endast i den utsträckning det behövs. Vid förhör med målsäganden skall en- ligt 37 kap. 3 5 RB bestämmelsen i 36 kap. 10 & tillämpas. Änd- ringen gäller därför också vid förhör med målsäganden. [ första stycket har också vissa språkliga ändringar gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.

45 kap. 9 och 16 55, 51 kap. 8 och 10 åå samt 55 kap. 80ch ]0 åå

Ett tillägg har gjorts i 45 kap. 9 och 16 åå som innebär att uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress inte skall framgå av det exemplar av stämningsansökan och därvid fogade handlingar som delges den tilltalade. Undantag gäller om någon sådan uppgift har betydelse för själva åtalet. Samma gäller i fråga om vade- inlaga, revisionsinlaga och genmälen, vilket framgår av de ändringar som gjorts i 51 kap. 8 och 10 åå samt 55 kap. 8 och 10 55. Andringama tar uteslutande sikte på mål om allmänt åtal och omfattar således inte de- fåtaliga- fall då en målsägande vacker enskilt åtal. Skälen för ändringarna har redovisats i avsnitt 8.

• Sida 58
•  Original

48 kap. Prop 2 &

Ändringen innebär att fondavgift skall föreläggas den misstänkte till godkännande på samma sätt som förverkande eller annan sådan sär- skild rättsverkan. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 4.2.

115

Ändringen innebär att ett strafföreläggande som endast avser böter och fondavgift under vissa förutsättningar skall anses godkänt genom betalning, trots att skriftligt godkännande inte har skett. Skälen för förslaget har utvecklats i avsnitt 4.2.

13.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 2 kap. 2 &

Om exekutionstiteln är en dom som har översänts från en domstol till kronofogdemyndigheten på grund av föreskrift i lag eller annan för- fattning, behöver sökanden inte ge in den till kronofogdemyndig- heten. Detta följer av ett nytt femte stycke i bestämmelsen. Ändringen tar sikte på domar som det är meningen att domstolarna i fortsätt— ningen självmant skall skicka till kronofogdemyndigheten, nämligen brottmålsdomar som innehåller en förpliktelse för en tilltalad att utge skadestånd till en målsägande, som är fysisk person. Bestämmelsen förutsätter en ändring i förordningen (l990z893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. om att domstolen skall skicka sådana domar till kronofogdemyndigheten och även en ändring i utsöknings- förordningen. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 10.

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt m.m.

355

Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot

• Sida 59
•  Original

någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden, enligt första Prop. 1993/94:143 stycket, tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, om den intagnes för- flyttning till öppen anstalt, om permissioner och vistelser utanför anstalten enligt 32 -34 55 i samma lag, om frigivning, om rymning och om uteblivande efter permission.

Andra stycket, som anger när underrättelsen till målsäganden skall lämnas, har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Under- rättelsen till målsäganden skall - som grundregel - göras så tidigt som möjligt och - i de fall det kan ske - innan den intagne lämnar anstalten. Men när det gäller frigivning kan, såsom Lagrådet påpekat, ett sådant beslut meddelas så tidigt att det av informationsskäl är bättre att vänta något med underrättelsen till målsäganden. Det föreskrivs därför att underrättelsen skall lämnas lämplig tid före frigivningen. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att lämna närmare anvisningar om detta.

Underrättelseskyldigheten åvilar styresmannen eller dennes ställföreträdare vid den anstalt där den dömde är intagen. Be- stämmelsen motsvarar i princip Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd (ARK 1988:5). Ändringen har kommenterats i avsnitt 9.

13.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om in— drivning av statliga fordringar m.m.

2 & Ändringen innebär att införsel får äga rum för brottsofferfondsavgift. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 4.2.

13.6 Förslaget till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413)

12%

Brottsskadenämnden har ersatts med Brottsoffermyndigheten. När det gäller reglerna om överklagande har terminologin moderniserats.

135

Av paragrafen framgår att det hos Brottsoffermyndigheten finns en

• Sida 60
•  Original

nämnd som avgör vissa ärenden om brottsskadeersättning och att nämnden utses av regeringen. Andringama har kommenterats i av- snitt 5.

13.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

1 7 kap. 30 & har Brottsskadenämnden ersatts med Brottsoffer- myndigheten.

14 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95

Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94: 100 bil. 3) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition rörande bl.a. förslag till organisation m.m. av en myndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor, för budgetåret 1994/95 under angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.

G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader 7 049 000 kr G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott 35 000 000 kr

Regeringen återkommer nu till dessa frågor.

Andra huvudtiteln

G. ÖVRIGA MYNDIGHETER

G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader

1992/93 Utgift 6 122 367[ 1993/94 Anslag 7 049 0001 1994/95 Förslag 7 944 000

' G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader

• Sida 61
•  Original

Regeringens överväganden

Antalet ansökningar om brottsskadeersättningar har fortsatt att öka kraftigt. Under budgetåret 1992/93 ökade antalet personskadeärenden med 54 procent och sakskadeärendena med 8 procent jämfört med budgetåret innan. Mot bakgrund av att antalet brottsskadeärenden kraftigt har ökat beräknar regeringen ett ramanslag för förvaltningskostnader under nästa budgetår till 7 944 000 kr. Det ytterligare medelsbehov som uppstår till följd av Brottsoffer- myndighetens uppgifter enligt regeringens förslag finansieras genom medel ur brottsofferfonden samt engångsvisa finansieringar inom Justitiedepartementets verksamhetsområde.

G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott

1992/93 Utgift 45 632 5332 1993/94 Anslag 35 000 0002 1994/ 95 Förslag 50 000 000

2 G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott Regeringens överväganden

Under budgetåret 1992/93 utbetalades brottsskadeersättningar för drygt 45 600 000 kr. Mot bakgrund av att antalet ansökningar har ökat och fortsätter att öka beräknas anslaget till 50 000 000 kr för nästa budgetår.

Bidrag till Brottsofferjouremas riksförbund har sedan år 1989 utgått från detta anslag. För innevarande budgetår har förbundet erhållit ett bidrag om 1 miljon kronor. Enligt regeringens förslag om inrättande av en brottsofferfond skall sådana organisationer som stödjer brottsoffer som t.ex. Brottsofferjourernas riksförbund vända sig till brottsofferfonden med begäran om bidrag. För att underlätta övergången till den nya ordningen och för att förbundet skall kunna planera sin verksamhet för nästa budgetår har 1 miljon kronor beräknats till Brottsofferjouremas riksförbund även för budgetåret 1994/95 under detta anslag.

• Sida 62
•  Original

Sammanfattning av promemorian Brottsofferfond PrOP- 1993/94:143

I en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria BRO'I'I'SOFF- REN I BLICKPUNKTEN - åtgärder för att stärka brottsoffrens ställ- ning (Ds 1993:29', brottsofferpromemorian) föreslås bl.a. att en brottsofferfond skall inrättas. I denna promemoria övervägs närmare vilka uppgifter en brottsofferfond bör ha samt hur en sådan fond skall finansieras, organiseras och förvaltas.

I avsnitt 2 diskuteras brottsofferfondens uppgifter. Där föreslås att medel ur fonden i enlighet med vad som sägs i brottsofferprome— morian skall få tas i anspråk för * bidrag till olika ideella organisationer som verkar på brotts-

offerområdet, * bidrag till privat eller offentlig verksamhet som gäller brottsoffer samt för * forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor.

I promemorian pekas på att fondens medel i en framtid även bör kunna tas i anspråk för olika reformer på området.

I avsnitt 3 behandlas finansieringen av brottsofferfonden. Där före- slås följande. Den som genom dom eller strafföreläggande lagförs för ett eller flera brott skall erlägga en avgift till brottsofferfonden, om fängelse ingår i straffskalan för något av brotten. Avgift skall tas ut med 300 kr per dom eller strafföreläggande. Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas. I övrigt skall avgift tas ut oavsett påföljd. Beslut om avgift skall meddelas av domstolen i domen i brottmålet eller av åklagaren i strafföreläggandet.

Frågor om uppbörd och indrivning av avgifterna till brottsoffer- fonden behandlas i avsnitt 4. Där konstateras att fondavgiften är att hänföra till begreppet särskild rättsverkan av brott, vilket innebär att bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979: 189) blir tillämpliga vid uppbörd och indrivning av fondavgiften. Indrivning av fondavgift skall kunna ske genom införsel. Uppbörd av fondavgift skall alltid få ske oavsett om betalningsskyldigheten har ålagts tillsammans med böter eller annan påföljd.

I avsnitt 5 behandlas frågan om organisation och förvaltning av brottsofferfonden. Där konstateras att fondens verksamhet i enlighet med vad som sägs i brottsofferpromemorian bör knytas till någon befintlig organisation för att de organisatoriska och administrativa kostnaderna skall kunna hållas nere. Den granskning av olika alter- nativ som görs i avsnittet mynnar ut i ett förslag att Brottsskade— nämnden skall besluta i frågor om bidrag från fonden och att Kammarkollegiet skall ha ansvaret för den ekonomiska förvaltningen av brottsofferfondens medel.

• Sida 67
•  Original

Bilaga 2 De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Prop. 1993/94:143

• Sida 68
•  Original

Författningsförslagen i brottsofferpromemorian Pmp- 1993/941143

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förskrivs att 20 kap. 15 5, 23 kap. 10 och 21 55, 36 kap. 10 &, 45 kap. 9 och 16 55, 51 kap. 8 och 10 åå samt 55 kap. 8 och 10 55 rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 15 & Målsägande, som hörs med an- Målsägande, som hörs med an-

ledning av åklagarens talan och ledning av åklagarens talan, får som med hänsyn till brottets art åtföljas av lämplig person som eller annars kan antas vara :" be- personligt stöd (stödperson)under hav av personligt stöd under rat- rättegången. Sådan stödperson tegången, får åtföljas av lämplig som rätten har kännedom om person som sådant stöd (stödper- skall om möjligt underrättas om son). Sådan stödperson som rät— rättegången. ten har kännedom om skall om möjligt underrättas om rätte- gången.

I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföre— trädare skall höras.

23 kap. 10 52

Vid förhör skall såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne närvara.

Undersökningsledaren skall bestämma om någon annan än ett vittne får närvara vid förhör. Vid förhör, som enligt 18 å andra stycket hålls på den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att närvara. Även vid annat förhör får försvarare närvara, om det kan ske utan men för utredningen.

1Senaste lydelse 1988:610. 2Senaste lydelse 1988:610.

• Sida 69
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143

Bilaga 3 Målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med måls-

äganden.

Målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med måls- äganden. Detsamma gäller en stödperson enligt 20 kap. 15 5, om det kan ske utan men för ut- redningen.

Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om ho- nom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.

Undersökningsledaren får förordna att vad som förekommit vid för- hör inte får uppenbaras.

21 53

Vid förundersökningen skall protokoll föras över vad därvid före- kommit av betydelse för utredningen.

Sedan utsaga av misstänkt eller annan upptecknats, skall, innan för- höret avslutats, utsagan uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas att granska uppteckningen samt den hörde tillfrågas, om han har något att erinra mot innehållet. Erinran, som ej föranleder ändring, skall antecknas. Därefter må uppteckningen ej ändras. Har utsagan först efter granskningen antecknats i protokollet, skall uppteckningen bi- läggas handlingarna.

I mindre mål må i stället för protokoll föras kortfattade anteck- ningar över det väsentliga, som förekommit vid förundersökningen.

Så snart åtal beslutats, har den misstänkte eller hans försvarare rätt att på begäran få en avskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Har offentlig försvarare förordnats för den misstänkte, skall en avskrift utan särskild begäran

Så snart åtal beslutats, har den misstänkte, hans försvarare och målsäganden rätt att på begäran få en kopia av protokoll eller anteckningar från förundersök- ningen. Har offentlig försvarare förordnats för den misstänkte, skall en kopia utan särskild be-

lämnas eller sändas till gäran lämnas eller sändas till försvararen. försvararen. 36 kap. 10 5 Innan vittnesmål avlägges, Innan vittnesmål avläggs, skall skall rätten höra vittnet om hans

3Senaste lydelse l981:1294.

rätten höra vittnet om hans full—

• Sida 70
•  Original

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

fullständiga namn, ålder, yrke och hemvist, så ock söka utröna, om vittnet till part eller till saken ståri något förhållande, som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse, eller om eljest omständighet av betydelse i detta hänseende

Föreslagen lydelse

ständiga namn och, i den mån det behövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten skall också undersöka om vittnet till part eller till saken står i något förhållande, som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse, eller om

förekommer. det annars finns omständigheter av betydelse i detta hänseende. Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 5, skall vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.

45 kap. 9 &

Avvisas ej ansökan, skall rätten utfärda stämning å den tilltalade att svara å åtalet.

Stämningen skall jämte stäm- ningsansökan och därvid fogade handlingar delgivas den tilltalade.

Stämningen skall jämte stäm- ningsansökan och därvid fogade handlingar delges den tilltalade. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke eller IJo— stadsadress skall inte delges.

16 54

Stämning, som utfärdas av åklagare, skall innehålla vad i 4 & stadgas om stämningsansökan och vara undertecknad av åklagaren.

I stämningen skall åklagaren tillika förelägga den tilltalade att inom viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen hos rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller annan omständighet finner uppenbart, att bevis ej kommer att av den tilltalade uppgivas. Om det är lämpligt, må åklagaren i stämningen kalla den tilltalade till huvudförhandling.

Då mål av åklagare utsättes till huvudförhandling, åligge honom att iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, Som medde- lats av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser och förelägganden, som avses i 15 &.

4Senaste lydelse 1976:1137.

• Sida 71
•  Original

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Stämningen skall med därvid fogade handlingar delgivas den tilltalade. Sedan stämningen delgivits, skall den med bevis därom omedelbart tillställas rät— ten.

Föreslagen lydelse

Stämningen skall med därvid fogade handlingar delges den till- talade. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bo— stadsadress skall inte delges. Sedan stämningen delgivits, skall den med bevis därom omedelbart tillställas rätten.

51 kap. 8 ?

För målets beredande skall va- deinlagan med därvid fogade handlingar delges vadesvaran- den, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle.

För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar delges vadesvaran- den, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bosttullsadress skall inte delges i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26- 28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hov- rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat be- stäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhänder— tagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rät- ten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

10 56

Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas vade- käranden.

SSenaste lydelse l992:374. 6Senaste lydelse 1989:656.

Genmälet skall med därvid fo- gade handlingar delges vadekä— randen. Uppgyt om målsägandes

• Sida 72
•  Original

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress skall inte delges. Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill. Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 å och 47 kap. 10 & skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

55 kap. 8 57

För målets beredande skall re- visionsinlagan med därvid fogade handlingar delgivas revisionssva- randen och föreläggande medde- las honom att inkomma med skriftligt genmäle.

För målets beredande skall revisionsinlagan med därvid fogade handlingar delges revi- sionssvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress skall inte delges i mål om allmänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas. Har hovrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fast- ställt underrätts beslut därom, äge Högsta domstolen ock omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning eller reseförbud, må Högsta domstolen utan motpartens hörande göra ändring i hovrättens beslut.

7Senaste lydelse 198lz828.

• Sida 73
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143 Bilaga 3 10 & Genmälet skall med därvid fo- Genmälet skall med därvid fo- gade handlingar delgivas revi- gade handlingar delges revisions- sionskäranden. käranden. Uppgift om målsägan— des eller vittnens ålder, yrke och

bostadsadress skall inte delges i mål om allmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig, äge Högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 74
•  Original

2 Förslag till Prop. 1993/94:143 Lag om ändring i utsökningsbalken Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 & utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 2 51

Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar. Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkstäl- lighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.

Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyn- digheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks.

Om exekutionstiteln är en dam som har översänts från en dont— stol till kronofogdemyndigheten på grund av föreskrift [ lag eller annan författning, behöver sökanden inte ge in den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

]Senaste lydelse 199lz848. (Jfr 1991:878.)

• Sida 75
•  Original

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Bilaga 3

m.m.

Härigenom föreskrivs att 35 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstaltl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 å

Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktar sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om på vilken kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, den intagnes förflyttning till öppen anstalt, permissioner och vistelser utanför anstalten enligt 32 — 34 åå, tidpunkt för frigivning samt om rymning och uteblivande efter permission.

Underrättelse skall ske så tidigt som möjligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

'Lagen omtryckt 1990:1011.

• Sida 76
•  Original

4 Förslag till Prop. 1993/94:143 Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häk— Bilaga 3 tade och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 15 a 'g', av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a 5 Om en häktad avviker och det beträffande brott som föranlett frihetsberövandet finns en måls- ägande, skall denne underrättas, om det är påkallat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 77
•  Original

5 Förslag till Prop. 1993/94:143 Förordning om ändring i förundersökningskungörelsen Bilaga 3

(1947:948)

Härigenom föreskrivs i fråga om förundersökningskungörelsen

(l947:948)'

dels att 13 a - 14, 17 och 20 55 skall ha följande lydelse, dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 13 b 5, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

131352

Målsäganden skall om möjligt underrättas om att åklagaren under vissa förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott. I samband därmed bör också på lämpligt sätt upplysning lämnas om de regler som gäller för hand- läggningen av sådana anspråk.

Är brottet sådant att det kan komma i fråga att förordna måls- ägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträ- de, skall målsäganden så snart som möjligt underrättas om de regler som gäller för förord- nande av sådant biträde.

1Kungörelsen omtryckt l969:589. 2Senaste lydelse 1988:611.

Målsäganden skall om möjligt underrättas om att åklagaren un- der vissa förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk i anled- ning av brott och om möjlig— heterna att få ersättning enligt brottsskadelagen (1978:413). I samband därmed bör också på lämpligt sätt upplysning lämnas om de regler som gäller för handläggningen av sådana anspråk.

Är brottet sådant att det kan komma i fråga att förordna måls- ägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträ- de eller att meddela besöks- förbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud, skall måls— äganden så snart som möjligt underrättas om de regler som gäller för förordnande av måls— ägandebiträde eller meddelande av besöksförbud.

Målsäganden skall i lämplig utsträckning ges information om reglerna om stödperson iZO kap. 15 5 och 23 kap. 10 & rätte-

• Sida 78
•  Original

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gångsbalken, om möjligheterna att få allmän rättshjälp och rådgivning enligt rättshjälps- lagen (1972.'429) samt om vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd och hjälp.

l3bå

Målsäganden skall om möjligt tillfrågas om huruvida han eller hon vill bli underrättad om beslut om att förundersökning inte skall inledas eller att en inledd förundersökning skall läggas ned, beslut om att åtal inte skall väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt dom i målet.

14 53 Läggs en förundersökning ned eller beslutas att åtal inte skall väckas, skall den som hörts som skäligen misstänkt för brottet under-

rättas .

Beslutas att förundersökning inte skall inledas eller att en inledd förundersökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall underrättelse ske till målsägande som angett brottet eller anmält enskilt anspråk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad. Har den som övertagit målsägandens anspråk gjort anmälan om enskilt anspråk, skall även han underrättas.

Underrättelse enligt andra stycket behövs inte vid beslut av polismyndighet om att inte inleda eller att lägga ned en förunder- sökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för brottet.

3Senaste lydelse 1988z7.

Underrättelse enligt andra stycket behövs inte vid beslut av polismyndighet om att inte inleda eller att lägga ned en förunder- sökning, om utredningen inte lett så långt att någon varit skäligen misstänkt för brottet. Under- rättelse till målsäganden skall dock alltid ske om målsäganden har begärt det.

• Sida 79
•  Original

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

179

Förhör med barn skall planeras och verkställas så att fara för att barnet tar skada inte uppkom- mer. Särskild varsamhet bör iakttas om förhöret rör sexual- livet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring för- höret. Detta får inte göras mera ingående än omständigheterna kräver. Förhör bör äga rum endast en gång, såvida det inte främst med hänsyn till barnet är lämpligare att hålla flera förhör.

Förhör med någon som är un- der 18 år och som är misstänkt för brott, målsägande eller vittne, skall planeras och verkställas så att fara för att denne tar skada inte uppkommer. Särskild varsamhet bör iakttas om förhöret rör sexuallivet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring förhöret. Detta får inte göras mera ingående än omständigheterna kräver. Förhör bör äga rum endast en gång, så- vida det inte främst med hänsyn till barnet är lämpligare att hålla flera förhör.

20 ås Av protokoll vid förundersökning bör framgå vem som är undersökningsledare. Har förhör hållits, skall antecknas vem som hållit förhöret. Protokollet skall underskrivas av protokollföraren.

I protokollet skall antecknas: angivelsen eller vad som eljest föranlett förundersökningen, tid och plats för företagande av åtgärder under förundersökningen,

iakttagelser vid brottsplatsundersökning,

utsagor av hörda personer samt erforderliga upplysningar om dem, uppgift huruvida den misstänkte var påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel vid brottets begående och huruvida brottet kan antagas stå i samband med missbruk av alkohol eller annat berusningsmedel av denne,

namn å förhörsvittne och övriga vid förhör närvarande, beslut huruvida annan än förhörsvittne medgivits övervara förhör samt att vad som framkommit vid förhör ej må uppenbaras,

framställningar till rätten om vittnesförhör eller annan utredning under förundersökningen, om upptagande av bevisning jämlikt 23 kap. 15 & rättegångsbalken samt om föreläggande att förete skriftligt bevis eller tillhandahålla föremål för besiktning ävensom

4Senaste lydelse 199lzl766. 5Senaste lydelse 1990:1415.

• Sida 80
•  Original

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beslut däröver,

sakkunnigyttranden,

beslut och uppgifter rörande användande av tvångsmedel, underrättelse till misstänkt jämlikt 23 kap. 18 & första stycket första meningen rättegångsbalken samt till misstänkt och hans försvarare en- ligt samma stycke fjärde meningen med angivande även av om de krävt ytterligare utredning eller i övrigt velat anföra något,

anmaning enligt 2 & strafföreläggandekungörelsen (1970:60), uppgift huruvida målsägande eller den som övertagit målsägandens anspråk ämnar föra ersättningstalan i anledning av brottet,

erforderliga uppgifter om enskilt anspråk när åklagaren förbereder även talan därom och, om det är möjligt, den misstänktes yttrande över sådant anspråk,

begäran av målsägande att åtal skall väckas för brott, som i annat fall kan föranleda strafföreläggande,

uppgift huruvida målsäganden uppgift om underrättelser och vill bli underrättad om tidpunkt information till målsäganden

för huvudförhandling i målet, enligt 13 a och 13 b 55, uppgift om att underrättelse uppgift om huruvida målsägan— skett enligt 13 a &, den vill bli underrättad ifall som

anges i 13 b 5,

uppgift om uppmaning enligt 5 a &, ävensom vad i övrigt finnes vara av betydelse att anteckna i proto- kollet.

Avser förundersökningen brott av sådan beskaffenhet att frågan om ansvar får handläggas av en befattningshavare vid försvarsmakten, skall, om det finns någon annan målsägande än staten och denne för- klarar att han inte avser att föra ersättningstalan i anledning av brottet, i protokollet antecknas, om han ändå kräver att målet handläggs vid domstol.

Protokoll skall innehålla erforderliga diarieuppgifter, såsom nummer å inkommen angivelse och aktnummer (dossiemummer), ävensom kort beteckning av saken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 81
•  Original

6 Förslag till Prop. 1993/94:143 Förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981) Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 & utsökningsförordningen (1981:981) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 3 & Muntlig ansökan skall upptecknas av kronofogdemyndigheten.

Om en dom har översänts till

kronofogdemyndigheten enligt 25 a 9 förordningen (l990:893)

om underrättelse om dom i vissa

brottmål, m.m., skall myndighe- ten kontalaa målsäganden för be—

sked om denne vill ansöka om

verkställighet samt hjälpa måls- äganden med en sådan ansökan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 82
•  Original

Bilaga 3

7 Förslag till Förordning om ändring i polisförordningen (1984z730)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 5 polisförordningen (1984:730)l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 3 5 Vid sitt arbete för de ändamål som anges i 1 & polislagen (1984z387) skall myndigheterna uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet.

För detta syfte bör myndighe- terna utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan polisen och allmänheten. Polisen bör vidare sträva efter att ge medborgarna råd och stöd, sär- skilt dem som har utsatts för brott, samt se till att verksam- heten präglas av tillgänglighet och synlighet.

För detta syfte bör myndighe- terna utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan polisen och allmänheten. Polisen bör se till att verksamheten präg- las av tillgänglighet och synlig- het. Den bör sträva efter att ge medborgarna råd och stöd och särskilt ge dem som har utsatts för ett brott den information som behövs med anledning av brottet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

lFörordningen omtryckt 1990: 1071.

• Sida 83
•  Original

8 Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 55 förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Underrättelse till parterna enligt 17 kap. 9 & sjunde stycket och 30 kap. 7 & sjätte stycket rättegångsbalken skall ske genom att en kopia av domen sänds till parterna i vanligt brev. Om det har förekommit någon skiljaktig mening, skall också denna redo- visas.

Föreslagen lydelse

lå

Underrättelse till parterna enligt 17 kap. 9 & sjunde stycket och 30 kap. 7 & sjätte stycket rättegångsbalken skall ske genom att en kopia av domen sänds till parterna i vanligt brev. Om det har förekommit någon skiljaktig mening, skall också denna redo- visas. Uppgift om målsägandes yrke och bostadsadress skall inte framgå på den kopia av en dom i brottmål som sänds till den dömde.

Att underrättelseskyldigheten i de fall där en part har ombud kan fullgöras genom underrättelse till ombudet följer av 12 kap. rätte- gångsbalken.

Vad som nu sagts om domar skall tillämpas även i fråga om slutliga beslut som har satts upp särskilt. Om ett beslut inte har satts upp sär- skilt, skall meddelande sändas om innehållet i beslutet och skiljaktig mening, om sådan förekommit, samt om tid och sätt för fullföljd av talan.

351

Underrättelse enligt 1 & skall i brottmål ske även till offentlig försvarare och målsägandebiträ- de.

lSenaste lydelse 1988:614.

Underrättelse enligt 1 5 skall i brottmål ske även till offentlig försvarare och målsägandebiträde samt till målsägande som har be— gärt att få sådan.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1993/94:143 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. Bilaga 3

• Sida 85
•  Original

9 Förslag till Prop. 1993/94:143 Förordning om ändring i förordningen (1990:893) om under— Bilaga 3 rättelse om dom i vissa brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall införas en ny paragraf, 25 a &, samt närmast före 25 a 5 en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Avgöranden om skadestånd

25 a 5

Om en dom innehåller förplik— telse för den tilltalade att utge skadestånd till en målsägande, skall, sedan domen har vunnit laga kraft, en kopia av domen försedd med lagakraftbevis sändas till kronofogdemyndig— heten i det län där den dömde har sitt hemvist.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 86
•  Original

FörfattningsförslagenipromemorianBrottsofferfond Pmp- 1993/941143

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår i straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en avgift om 300 kr.

Avgift skall dock inte tas ut om påföljdseftergift meddelas. I fråga om preskription av avgift gäller bestämmelserna i 35 kap. 7 & brottsbalken.

2 & Bestämmelserna i 1 & tillämpas även i fråga om ansvar för brott som tas upp av åklagare genom strafföreläggande.

3 & Avgifterna skall föras till en brottsofferfond. Fondens medel skall användas för verksamhet som gagnar brottsoffer enligt de före— skrifter som regeringen bestämmer.

Regeringen får besluta att kostnaderna för administration och förvaltning av fonden skall ersättas av fondens medel.

4 & Närmare föreskrifter om förvaltningen av fonden meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna i 1 och 2 55 gäller dock inte i fråga om brott som har begåtts före ikraft- trädandet.

• Sida 87
•  Original

2 Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 48 kap. 2 och 11 55 rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 48 kap.

2 &

Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till godkännande omedelbart eller inom viss tid förelägges ett bötesstraff, fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser brottet förskylla och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts enligt 14 5.

Är brott förenat med egendoms förverkande eller annan sådan särskild rättsverkan, skall också denna föreläggas den misstänkte till godkännande.

Är brott förenat med egendoms förverkande, annan sådan sär— skild rättsverkan eller särskild rättsverkan iform av avgift till brottsoferfonden, skall också denna föreläggas den misstänkte till godkännande.

115l

Avser strafföreläggande ej annat än böter och betalas böterna till myndighet, som regeringen bestämmer, utan att skriftligt godkännande skett, anses betalningen som godkän- nande, om det icke framgår att den misstänkte ej har avsett att godkänna föreläggandet.

Avser strafföreläggande inte annat än böter eller böter och avgift till brottsofferfonden och betalas hela beloppet till myn- dighet, som regeringen bestäm- mer, utan att skriftligt god- kännande skett, anses betal- ningen som godkännande, om det inte framgår att den miss- tänkte inte har avsett att god- känna föreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

'Senaste lydelse 1974:573.

• Sida 88
•  Original

3 Förslag till Prop. 1993/94:143 Lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga Bilaga 4 fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5

Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen,

3. lagen (1968:430) om mervärdesskatt,

4. lagen (1972:435) om överlastavgift,

5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

6. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

8. lagen (l984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen,

9. fordonsskattelagen (1988:327), 10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,

11. lagen (1991:586) om 11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller utomlands bosatta,

12. lagen (1991:591) om 12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. utomlands bosatta artister m.fl., eller 13. lagen (l994:000) om brottsofferfond

Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 5 2 utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 89
•  Original

Bilaga 4

4 Förslag till Förordning om brottsofferfond

Härigenom föreskrivs följande. Brottsoferfondens ändamål

1 & Bidrag från brottsofferfonden får lämnas för att stödja

l. ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet, 2. privat eller offentlig verksamhet som gäller brottsoffer samt 3. forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor.

Förvaltningen av brottsoferfondens medel

2 & Brottsofferfondens medel skall förvaltas av Kammarkollegiet. För förvaltningen gäller förordningen (l987:778) om placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning.

Beslut om bidrag från brottsojferfonden

3 & Frågor om bidrag från brottsofferfonden skall prövas av Brottsskadenämnden. Ett beslut om bidrag får förenas med villkor att bidragstagaren skall redovisa användningen av bidraget till nämnden.

Brottsskadenämndens beslut i frågor om bidrag från brottsofferfonden får inte överklagas.

Bestämmelser om Brottsskadenämndens handläggning av ärenden om bidrag från brottsofferfonden finns i förordningen (l988z984) med instruktion för Brottsskadenämnden.

4 & Brottsskadenämnden skall följa användningen av de bidrag nämnden har beslutat om. Nämnden skall också se till att resultaten av den forskning och utveckling som bedrivs med medel som lämnats från fonden offentliggörs på lämpligt sätt.

5 & Brottsskadenämnden skall varje år före den 15 oktober lämna en berättelse till regeringen om användningen av brottsofferfondens medel under det senaste budgetåret.

Information om brottsofetfonden

6 & När en domstol eller en åklagare meddelar ett beslut om avgift till brottsofferfonden skall domstolen eller åklagaren i samband därmed informera den avgiftsskyldige om brottsofferfonden och dess uppgifter.

• Sida 90
•  Original

Uppbörd och indrivning av avgift till brottsojfetfonden Prop. 1993/94:143 Bilaga 4 7 & Bestämmelser om uppbörd och indrivning av fondavgifter finns i bötesverkställighetslagen (1979:189), lagen (l993z89l) om indrivning av statliga fordringar m.m., bötesverkställighets- förordningen (1979:197) och indrivningsförordningen (1993:000). 8 & Om en fordran på fondavgift och en fordran på böter har tagits upp i samma exekutionstitel får endast en grundavgift enligt förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna tas ut, oavsett om fordringarna registreras som ett eller flera mål.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 91
•  Original

5 Förslag till

Förordning om ändring i bötesverkställighets- förordningen Bilaga 4

(1979: 197)

Härigenom föreskrivs att 3 & bötesverkställighetsförordningen (1979:197) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Q' Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av dom eller slutligt beslut som meddelats av tingsrätt eller hovrätt skall, med de begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, i första hand ske genom uppbörd. Rikspolisstyrelsen är central uppbörds- myndighet.

Uppbörd av belopp som avser särskild rättsverkan av brott får ske endast om betalningsskyldig- heten har ålagts tillsammans med böter. Uppbörd får inte ske i fråga om böter och belopp som avser särskild rättsverkan av brott, om betalningsskyldighet ålagts flera med solidariskt betalningsansvar.

Uppbörd av belopp som avser annan särskild rättsverkan av brott än avgift till brottsoffer- fonden fär ske endast om betal— ningsskyldigheten har ålagts tillsammans med böter. Uppbörd får inte ske i fråga om böter och belopp som avser särskild rättsverkan av brott, om betal- ningsskyldighet ålagts flera med

solidariskt betalningsansvar.

Uppbörd får inte ske, om kvarstad beslutats till säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande.

När en domstol dömer ut ett belopp som kan bli föremål för upp— börd enligt denna paragraf, skall domstolen samtidigt upplysa den bötfällde om möjligheten till frivillig betalning.

Grundas betalning för böter på ett föreläggande av ordningsbot, som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt uppehåller sig häri landet, får betalningen tas emot av en tjänsteman inom polis- väsendet eller en tulltjänsteman. lnbetalda medel skall i sådant fall redovisas till Rikspolis— styrelsen eller, då böterna har betalts till en tulltjänsteman, till tullmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

1Senaste lydelse 1988:215.

• Sida 92
•  Original

Bilaga 4

6 Förslag till ' Förordning om ändring i förordningen (1988:984) med instruktion för Brottsskadenämnden

Härigenom föreskrivs beträffande förordningen (19881984) med instruktion för Brottsskadenämnden

dels att 1 och 9 55 skall ha följande lydelse och dels att rubriken närmast före 5 5 skall lyda "Handläggning av ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) och lagen (l994:000) om brottsofferfond " .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l &

Brottsskadenämnden prövar Brottsskadenämnden prövar ärenden om brottsskadeersätt— ärenden om brottsskadeersätt- ning enligt brottsskadelagen ning enligt brottsskadelagen (1978:413). (1978:413) ochfrågor om bidrag

från brottsofferfonden enligt lagen (I994.'000) om brottsoffer— fond. Nämnden företräder staten vid och utom domstol i fråga om fordran som avses i 17 & brottsskadelagen. '

9 &

Ärenden enligt brottsskade- Ärenden enligt brottsskade- lagen (1978:413) avgörs efter lagen (1978:413) eller lagen föredragning. Denna ankommer (1994:000) om brottsofferfond på chefen för kansliet eller en avgörs efter föredragning.Denna tjänsteman vid nämnden. ankommer på chefen för kansliet

eller en tjänsteman vid nämnden.

Ordföranden eller en vice ordförande får överta beredning och före- dragning av ett ärende.

Chefen för kansliet får närvara även när ett ärende föredras av någon annan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 93
•  Original

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig PFOP- 1993/94:143 över promemorian Brottsoffren i blickpunkten — 311333 5 åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29)

Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitie— kanslern, Hovrätten för Nedre Norrland, Eskilstuna tingsrätt, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminal— vårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsskadenämnden, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheteni Värmlands län, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Jämställdhetsombudsmannen, Svenska kommunförbundet, Iandstingsförbundet, Sveriges advokat- samfund, Sveriges försäkringsförbund, Nämndemännens riksförbund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges polischefer, Svenska Polisförbundet, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS), Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ), Rädda barnens riksförbund, Barnens rätt i samhället (BRIS), Moderata kvinnoför— bundet, Centerkvinnorna, Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund, Kristdemokratiska samhällspartiets kvinnoförbund, Liberala ungdomsförbundet, Kristdemokratiska samhällspartiets ungdoms— förbund. Yttranden har dessutom avgetts av Peter Carlsson, Husmodersförbundet Hem och Samhälle och Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL).

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagama vid åklagarmyndighetema i Stockholm och Göteborg samt från över- åklagaren vid Regionåldagarmyndigheten i Härnösand.

Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Karlstad.

Riksskatteverket har bifogat yttranden från kronofogdemyndig- heterna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Kristianstads län och Norrbottens län.

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över promemorian Brottsofferfond

Remissyttranden har avgetts av Justitiekanslern, Hovrätten för Nedre Norrland, Eskilstuna tingsrätt, Domstolsverket, Riksåklagaren, Riks- polisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsskadenämnden, Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Kammarkolle— giet, Kronofogdemyndigheteni Värmlands län, Juridiska fakultets—

• Sida 94
•  Original

styrelsen vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Prop. 1993/94:143 domareförbund, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige Bilaga 5 (ROKS), Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ) och Barnens rätt i samhället (BRIS).

• Sida 95
•  Original

Sammanfattning av utredningen Brottsoffermyndig- Pr0p- 1993/941143 heten

Trots att en rad åtgärder har vidtagits för att förbättra situationen för de personer som drabbats av brott är insatserna långt ifrån tillräck— liga. Skälen att ytterligare förstärka brottsoffrens ställning väger tungt. Behovet av kunskap om brottsoffren och deras situation är stort. Kunskapen är en nödvändig förutsättning när det gäller att rätt bedöma vilka ytterligare åtgärder som behövs för att stödja brotts- offren. Vidare behövs en centralt samlad opinionsbildning kring brottsofferfrågoma.

I utredningen föreslås att en särskild myndighet tilldelas ett samlat ansvar för brottsofferfrågoma. Derma myndighet bör ha ansvar för såväl de ärenden som idag handläggs av Brottsskadenämnden som frågor om bidrag ur den föreslagna brottsofferfonden.

En nationell brottsoffermyndighet bör sålunda inrättas med huvud- uppgift att på central nivå driva brottsofferfrågor av sektorsöver- gripande karaktär. Myndigheten bör utformas till en kvalificerad expertmyndighet och verksamheten indelas i fyra övergripande områ- den. Myndigheten bör verka som ett centralt organ för kunskapsut- veckling och kunskapsförmedling. Myndigheten bör vidare ha till uppgift att fördela medel i form av brottsskadeersättning till enskilda och ersättning från brottsofferfonden till olika projekt. Myndighetens övriga huvudfunktioner bör vara som samordnare av tvärsektoriellt arbete och gälla utåtriktat och offensivt arbete i övrigt.

Meningen är inte att myndigheten, utöver handläggningen av brotts- skadeärenden, skall överta sådant arbete som för närvarande utförs av andra när det gäller hjälp och stöd till brottsoffer. Det är inte heller meningen att den nya myndigheten skall utöva tillsyn över andra myndigheter.

Det förutsätts att Brottsoffermyndigheten kommer att sträva efter en nära samverkan med Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i syfte att ut- byta kunskap, men också för att undvika dubbelarbete. Det föreligger dock vissa betydande skillnader mellan det arbete som utförs av BRÅ och det som skall utföras av den nya Brottsoffermyndigheten. Det kan poängteras att den nya myndighetens verksamhet begränsas till brotts- offerfrågor.

En ny brottsoffermyndighet kommer på ett påtagligt sätt att kunna bidra till att stärka brottsoffrens ställning. Uppgifterna för den nya myndigheten förutsätter en flexibel och anpassningsbar organisation och ändamålsenliga arbetsformer. En sådan flexibilitet återspeglas i den organisation som väljs för myndigheten. De nya krav som kom- mer att ställas på Brottsoffermyndigheten motiverar en utökning av

• Sida 96
•  Original

antalet tjänster i förhållande till den nuvarande organisationen vid Prop. 1993/94:143 Brottsskadenämnden. Jag beräknar att myndigheten bör tillföras ytter- Bilaga 6 ligare fem handläggar- eller chefstjänster utöver de personella re-

surser som förs över till myndigheten från Brottsskadenämnden. Här— till kommer behovet av ytterligare en assistenttjänst. .

• Sida 97
•  Original

2 Lagtext Prop. 1993/94:143

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår i straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en avgift på 300 kr. Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas. I fråga om preskription av avgift gäller bestämmelserna i 35 kap. 7 & brottsbalken.

2 & Bestämmelserna i 1 & tillämpas även i fråga om ansvar för brott som tas upp av åklagare genom strafföreläggande.

3 &

Avgifterna skall föras till en brottsofferfond. Fondens medel skall, enligt de föreskrifter som regeringen bestämmer, användas för verk- samhet som gagnar brottsoffer.

Regeringen får besluta att kostnaderna för administration och för- valtning av fonden skall ersättas av fondens medel.

4 5 Närmare föreskrifter om förvaltningen av fonden meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna i 1 och 2 55 gäller dock inte i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.

• Sida 98
•  Original

2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förskrivs att 20 kap. 15 5, 23 kap. 10 5, 36 kap. 10 5, 45 kap. 9 och 16 55, 48 kap. 2 och 11 55, 51 kap. 8 och 10 55 samt 55 kap. 8 och 10 åå rättegångsbalken skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap. 15 gl

Målsägande, som hörs med an- ledning av åklagarens talan och som med hänsyn till brottets an eller annars kan antas vara i be- hov av personligt stöd under rät- tegången, får åtföljas av lämplig person som sådant stöd (stödper- son). Sådan stödperson som rät-

Målsägande, som hörs med an- ledning av åklagarens talan, får åtföljas av lämplig person som personligt stöd (stödperson) un- der råttegången. Sådan stöd— person som rätten har kännedom om skall om möjligt underrättas om rättegången.

ten har kännedom om skall om möjligt underrättas om rätte- gången.

I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföre- trädare skall höras.

23 kap. 10 52

Vid förhör skall såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne närvara.

Undersökningsledaren skall bestämma om någon annan än ett vittne får närvara vid förhör. Vid förhör, som enligt 18 5 andra stycket hålls på den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att närvara. Även vid annat förhör får försvarare närvara, om det kan ske utan men för utredningen.

lSenaste lydelse 1988:610. '"'Senaste lydelse 1988:610.

• Sida 99
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med måls- äganden.

Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om ho— nom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för

utredningen.

Undersökningsledaren får förordna att vad som förekommit vid för- hör inte får uppenbaras.

Föreslagen lydelse

Målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med måls- äganden. Detsamma gäller en stödperson enligt 20 kap. 15 5, om det kan ske utan men för ut- redningen.

36 kap. 10 5

Innan vittnesmål avlägges, skall rätten höra vittnet om hans fullständiga namn, ålder, yrke och hemvist, så ock söka utröna, om vittnet till part eller till saken står i något förhållande, som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse, eller om eljest omständighet av betydelse i detta hänseende före- kommer.

finns

Innan vittnesmål avläggs, skall rätten höra vittnet om hans full- ständiga namn och, om det be- hövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten skall också försöka klar- göra om vittnet till part eller till saken står i något förhållande, som kan vara av vikt för bedö- mandet av tilltron till vittnets berättelse, eller om det annars omständigheter av be— tydelse i detta hänseende.

Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 5, skall vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.

45 kap. 9 &

Avvisas ej ansökan, skall rätten utfärda stämning å den tilltalade att svara å åtalet.

Stämningen skall jämte stäm- ningsansökan och därvid fogade handlingar delgivas den till- talade.

Avvisas inte ansökan, skall rätten utfärda stämning på den tilltalade att svara på åtalet.

Stämningen skall tillsammans med stämningsansökan och där- vid fogade handlingar delges den tilltalade. Uppgi/i' om måls— ägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar

• Sida 100
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges.

16 53

Stämning, som utfärdas av åklagare, skall innehålla vad i 4 & stadgas om stämningsansökan och vara undertecknad av åklagaren.

I stämningen skall åklagaren tillika förelägga den tilltalade att inom viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen hos rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller annan omstän- dighet finner uppenbart, att bevis ej kommer att av den tilltalade uppgivas. Om det är lämpligt, må åklagaren i stämningen kalla den tilltalade till huvudförhandling.

Då mål av åklagare utsättes till huvudförhandling, åligge honom att iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som med- delats av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser och förelägganden, som avses i 15 &.

Stämningen skall med därvid Stämningen skall med därvid fogade handlingar delgivas den fogade handlingar delges den till- tilltalade. Sedan stämningen talade. Uppgift om målsägandes delgivits, skall den med bevis eller vittnens ålder, yrke och bo- därom omedelbart tillställas rät- stadsadress, som saknar betydel- ten. se för åtalet, skall inte framgå av

de handlingar som delges. Sedan stämningen delgivits, skall den med bevis därom omedelbart till- ställas rätten.

48 kap. 2 &

Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till godkännande omedelbart eller inom viss tid förelägges ett bötesstraff, fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser brottet förskylla och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts enligt 14 5.

Är brott förenat med egendoms Är brott förenat med egendoms förverkande eller annan sådan förverkande, annan sådan sär-

3Senaste lydelse 1976:1137.

• Sida 101
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

särskild rättsverkan, skall också denna föreläggas den mistänkte till godkännande.

Föreslagen lydelse

skild rättsverkan eller särskild rättsverkan i form av avgift enligt lagen (]994.'000) om brottsofferfond , skall också denna föreläggas den misstänkte till godkännande.

1154

Avser strafföreläggande ej annat än böter och betalas böterna till myndighet, som regeringen bestämmer, utan att skriftligt godkännande skett, anses betalningen som god- kännande, om det icke framgår att den misstänkte ej har avsett att godkänna föreläggandet.

Avser ett strafföreläggande inte annat än böter eller böter och avgift enligt lagen (I994:000) om brottsofferfond och betalas hela beloppet till myndighet, som regeringen bestämmer, utan att skriftligt godkännande skett, anses betalningen som god— kännande, om det inte framgår att den misstänkte inte har avsett att godkänna föreläggandet.

51 kap. 8 55

För målets beredande skall va- deinlagan med därvid fogade handlingar delges vadesvaran- den, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle.

För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar delges vadesvaran— den, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de hand- lingar som delges i mål om all- mänt åtal.

Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26- 28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hov

4Senaste lydelse 1974:573. 5Senaste lydelse l992:374.

• Sida 102
•  Original

Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat be- stäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhänder— tagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rät- ten, skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde styckena tillämpas.

10 55

Genmälet skall med därvid

fogade handlingar delgivas vade- käranden.

Genmälet skall med därvid fo- gade handlingar delges vadekä- randen. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar be- tydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges i mål om allmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 å och 47 kap. 10 5 skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

55 kap.

8 57 För målets beredande skall re- visionsinlagan med därvid fogade

För målets beredande skall revisionsinlagan med därvid

handlingar delgivas revisions- svaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle.

6Senaste lydelse 1989:656. 7Senaste lydelse 198lz828.

fogade handlingar delges revi- sionssvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle. Uppgift

• Sida 103
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143 Bilaga 7 om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar betydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges i mål om allmänt åtal. Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan

åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap. , eller förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högsta domstolen omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas. Har hovrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fast— ställt underrätts beslut därom, äge Högsta domstolen ock omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning eller reseförbud, må Högsta domstolen utan motpartens hörande göra ändring i hovrättens beslut.

10 &

Genmälet skall med därvid fo- Genmälet skall med därvid fo- gade handlingar delgivas revi- gade handlingar delges revisions- sionskäranden. käranden. Uppgift om målsägan—

des eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress, som saknar be— tydelse för åtalet, skall inte framgå av de handlingar som delges i mål om allmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig, äge Högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 104
•  Original

2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalkenProp. 1993/94:143 Bilaga 7 Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 & utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 2 ä'

Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar. Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkstäl- lighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.

Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyn— digheten anser det tillräckligt, ibestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betal— ningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks.

Om exekutionstiteln är en dom som har översänts fi*ån en dom- stol till kronofogdemyndigheten på grund av föreskrij? i lag eller annan författning, behöver sökanden inte ge in den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1Senaste lydelse l991:848. (Jfr l991:878.)

• Sida 105
•  Original

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om Prop. 1993/94:143 kriminalvård i anstalt m.m. Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att 35 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 5

Om en intagen avtjänar strå/f för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken kri— minalvårdsanstalt den intagne befinner sig, den intagnes för— flyttning till öppen anstalt, permissioner och vistelser utan- för anstalten enligt 32 — 34 åå, tidpunkt för frigivning, rymning och uteblivande efter permission.

Målsäganden skall underrättas så tidigt som möjligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1Lagen omtryckt 1990:1011.

• Sida 106
•  Original

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om Prop. 1993/94:143 indrivning av statliga fordringar m.m. Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (l993z891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5

Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. uppbördslagen (l953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen,

3. lagen ( l968z430) om mervärdesskatt,

4. lagen (1972:435) om överlastavgift,

5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

6. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

7. lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen,

9. fordonsskattelagen (1988:327), 10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnads- arbeten,

11. lagen (1991:586) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller

12. lagen (1991:591) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. l & 2

utsökningsbalken.

11. lagen (1991:586) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta,

12. lagen (1991:591) om sär- skild inkomstskatt för utomlands artiser m.fl., eller

13. lagen (1994:000) om brottsofferfond.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 107
•  Original

Lagrådet Prop. 1993/94:143

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 16 december 1993 (justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om brottsofferfond, m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Göran Anér.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om brottsoferfond

lagrådet har inte sett som sin uppgift att gå in på de rättspolitiska överväganden som ligger bakom förslaget.

I fråga om lagtextens utformning föreslår Lagrådet att bestämmelser om att avgift till brottsofferfonden skall tas ut både när någon döms vid domstol och i samband med strafföreläggande förs in i 1 5 och att reglerna om bortfallande av avgift får sin plats i 2 5.

Enligt Lagrådets förslag bör de nämnda paragraferna få följande lydelse.

"] &. Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår i straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en avgift på 300 kronor. Detsamma gäller när fråga om ansvar för brott tas upp av åklagare genom strafföreläggande.

Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas. 2 &. Bestämmelserna i 35 kap. 7 & brottsbalken om bortfallande av böter gäller även avgift enligt denna lag.

I 3 5 andra stycket är det tillräckligt att nämna kostnaderna för förvaltning av fonden, eftersom vad som enligt förslaget avses med administration ingår i begreppet förvaltning.

Om Lagrådets förslag beträffande 1 och 2 åå följs, fordras en justering av övergångsbestämmelsen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt m.m.

Beslut om frigivning kan meddelas så tidigt att en underrättelse till målsäganden i anslutning därtill kan motverka syftet med underrättel— sen.

Lagrådet föreslår därför att andra stycket i 35 & får följande

• Sida 108
•  Original

lydelse. Prop. 1993/94:143 "Har målsäganden begärt underrättelse, skall den lämnas beträffan- Bilaga 8 de frigivning lämplig tid före frigivningen och i andra fall så tidigt som möjligt."

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

• Sida 109
•  Original

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkel- spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

' Regeringen beslutar proposition 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning.

• Sida 110
•  Original