Prop. 1995/96:213
Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998
Regeringens proposition
1995/96:213 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 maj 1996
Göran Persson
Erik Åsbrink (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i propositionen att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gäller för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget minskas med ett belopp motsvarande hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen.
Undantag från statsbidragsminskning föreslås för de kommuner vars skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidra get enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner.
Undantag föreslås även för sådana fall då ändringen av skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner och landsting. I så fall får den kommun eller det landsting som tar över uppgifter höja sin skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 3
3 Ärendet och dess beredning 4 3.1 Förslag till åtgärder mot kommunala skattehöjningar i den ekonomiska vårpropositionen...................4 3.2 Lagrådet...........................................................5
4 Bakgrund................................................................5 4.1 Ett offentligt utgiftstak....................................5 4.2 Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem...6 4.3 Åtgärder mot kommunala skattehöjningar åren 1991-1994........................................................6 4.4 Översyn av grundlagen vad gäller den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten................7
5 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998..8
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.........................10
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.........................................11
Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträdet den 23 maj 199613
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998
Härigenom föreskrivs följande.
Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen
Första stycket gäller inte för de kommuner som avses i 10 § lagen (1995:1517) om införande av lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Om skattesatsen höjs på grund av att landstinget och kommunerna inom landstingsområdet har kommit överens om att fördela om uppgifterna inom området, gäller inte första stycket den del av höjningen som motsvaras av en sänkning av skattesatsen hos den som lämnar ifrån sig uppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
3 Ärendet och dess beredning
3.1 Förslag till åtgärder mot kommunala skattehöjningar i den ekonomiska vårpropositionen
Som ett led i åtgärderna att komma till rätta med problemen i landets eko nomi har riksdagen antagit ett program för sanering av de offentliga finan serna. Regeringen uttalade i detta sammanhang att de offentliga utgifternas nivå är avgörande för hur de offentliga finanserna kommer att utvecklas och att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat. Skatte uttaget kan inte höjas nämnvärt utan risk för negativa ekonomiska återverk ningar (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145 och 146 samt prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:416).
Det var mot denna bakgrund som regeringen i 1995 års kompletterings proposition föreslog att riksdagen fr.o.m. år 1997 skall fastställa ett tak för de offentliga utgifterna, i syfte att förbättra kontrollen över utgiftsutveck lingen. Riksdagen godkände vad regeringen anförde i denna fråga.
Regeringen lade i 1995 års kompletteringsproposition även fram förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Efter riksdagsbehandlingen och riksdagens uttryckliga begäran återkom regeringen till riksdagen med ett reviderat förslag hösten 1995 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116), vilket antogs av riks dagen. Det nya systemet infördes den 1 januari 1996.
I en överenskommelse som har träffats mellan regeringen, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har de båda förbunden utfäst sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting inför åren 1997 och 1998. I detta sammanhang har regeringen också klargjort att man avser att föreslå åtgärder i form av innehållna statsbidrag om kommuner och landsting ändå höjer skatten. Regeringen har samtidigt åtagit sig att föreslå riksdagen att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgifts trycket. Det gäller dock inte effekter av det redan antagna programmet för att sanera statsfinanserna.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar i form av indragning till staten föreslogs i betänkandet Reformerad inkomstbeskattning (SOU 1989:33). Betänkandet remissbehandlades.
Åren 1991-1993 begränsades i lag rätten för landsting, kommuner, för samlingar och kyrkliga samfälligheter att höja skatteuttaget (prop. 1989/90:150 bil. 4, bet. 1989/90:FiU29, rskr. 1989/90:359 och prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Lagförslagen granskades av Lagrådet.
Den genomsnittliga kommunala skattesatsen ökade år 1995 med 0,45 kronor per skattekrona och år 1996 med ytterligare 0,16 kronor per skatte krona. Den genomsnittliga kommunala skattesatsen år 1996 uppgår till 31,66 kronor per skattekrona.
I 1996 års ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150) aviserade regeringen ett förslag som innebär att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget minskas med ett belopp som motsvarar hälften av de ökade skatteinkomster som följer av skattehöjningen. Det aviserade förslaget avsågs inte omfatta församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Mot bakgrund av vad som förekommit i tidigare lagstiftningsärenden avseende tillfälliga begränsningar av kommuners m.fl. rätt att ta ut skatt ansåg regeringen att den åtgärd som aviserades är förenlig med rege ringsformens bestämmelser i fråga om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten. Regeringen ansåg likväl att förslaget till lag om minsk ning i särksilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting för åren 1997 och 1998 borde prövas av Lagrådet innan förslaget förelades riksdagen. Av denna anledning lades inte något lagförslag fram. Ett färdigberett lagförslag läggs i stället fram i denna proposition.
3.2 Lagrådet
Regeringen beslutade den 25 april att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Med beaktande av de ställningstaganden som tidigare har gjorts anser Lagrådet att det nu framlagda lagförslaget får godtas
från konstitutionella synpunkter.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter.
4 Bakgrund
4.1 Ett offentligt utgiftstak
Som tidigare nämnts har riksdagen godkänt vad regeringen anförde om ett tak för de offentliga utgifterna.
Vid behandlingen av förslaget om ett offentligt utgiftstak konstaterade finansutskottet att regeringens budgetberedning har stramats upp på senare år, och att även riksdagen kommer att börja tillämpa en ny beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också det tredje ledet i budget processen – genomförandefasen – stramas upp.
Konstitutionsutskottet förutsatte i sitt yttrande över regeringens förslag (1994/95:KU6y) att regeringen ordentligt utreder om det aviserade försla get om ett utgiftstak är förenligt med kommunernas grundlagsenligt tillför säkrade självstyrelse. Finansutskottet utgick från att så sker (bet. 1994/95:FiU20).
4.2 Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem
Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Tanken är att utjämningen skall leda till att skillnader i skattesatser främst skall spegla skillnader i effektivitet, val av ambitionsnivå och avgiftspolitik. Enligt regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt att skillnaderna i skattesatser minskar.
Införandet av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet innebär såväl inkomstökningar som inkomstminskningar för enskilda kommuner och landsting i förhållande till tidigare gällande system. För att ge kommuner och landsting möjlighet att anpassa verksamheten till inkomstföränd ringarna tillämpas därför under de första åtta åren särskilda införanderegler. För de tre kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby) vars skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget enligt lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner gäller särskilda införanderegler som innebär krav på en snabbare anpassning.
Även om införandereglerna övergångsvis dämpar bidragsförändringar na, kan minskade bidragsinkomster likväl skapa ett incitament att höja skatten i vissa kommuner och landsting.
4.3 Åtgärder mot kommunala skattehöjningar åren 1991-1994
Under åren 1991-1993 begränsades rätten för landsting, kommuner och församlingar eller kyrkliga samfälligheter att höja skatteuttaget enligt lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt och lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993.
Bakgrunden var bl.a. att utredningen om reformerad inkomstbeskattning, RINK, i sitt betänkade Reformerad inkomstbeskattning (SOU 1989:33) hade föreslagit att två tredjedelar av den inkomstökning som uppstod om landsting eller kommuner under perioden 1991-1993 höjde skatten över ut debiteringen för inkomståret 1989 skulle dras in till staten. Motivet var i huvudsak att förhindra att effekterna av skattereformen skulle undergrävas genom höjda kommunalskatter.
I kompletteringspropositionen år 1990 (prop. 1989/90:150 bil. 4, bet. 1989/90:FiU29, rskr. 1989/90:359) lade regeringen i stället fram ett lag förslag som innebar att den kommunala utdebiteringen åren 1991 och 1992 inte fick vara högre än den utdebitering som fastställts för år 1990. Ett undantag föreslogs dock för skattehöjningar i samband med s.k. skatte växlingar.
Som skäl för förslaget angavs i propositionen att en fortsatt utveckling mot högre kommunalskatter skulle äventyra de effekter som skattereformen syftade till att uppnå. Regeringen framhöll att det även fanns andra skäl att ta upp frågan om åtgärder som motverkar kommunala skattehöjningar. Som ett led i en allmän åtstramning borde tillfälliga åtgärder i syfte att förhindra kommunala skattehöjningar kunna övervägas. Regeringen anförde också att det var angeläget att skillnaderna i kommunal utdebitering minskar.
Regeringen hade inhämtat Lagrådets yttrande över ett
lagförslag som innebar ett ettårigt skattestopp. Lagrådet ansåg därvid att en ettårig be gränsning i kommuners m.fl. rätt att ta ut skatt inte gick utöver vad som från konstitutionell synpunkt kunde anses möjligt att acceptera.
Regeringen lade i 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) fram ett lagför slag som innebar att skattestoppet skulle förlängas att gälla även för år 1993. Även detta lagförslag remitterades till Lagrådet. Med hänsyn till vad som förekommit i 1990 års lagstiftningsärende fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna godta den föreslagna förlängningen med ett år.
Det kommunala skattestoppet upphörde vid utgången av år 1993. Inför år 1994 tillämpades en annan metod för att motverka skattehöjningar. Metoden innebar att kommuner och landsting som inte höjde skatten fick en särskild ekonomisk kompensation (prop. 1993/94:150 bil. 7, bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1993/94:442).
4.4 Översyn av grundlagen vad gäller den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten
Mot bakgrund av den diskussion om beskattningsrätten som föranleddes av förslaget till nytt statsbidrags- och utjämningssystem (bet. 1994/95:FiU19) har en parlamentarisk kommitté (Fi 1995:15) tillkallats med uppgift att analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskatt ningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna (dir 1995:111). Om kommittén finner att det behövs förtydliganden av eller ändringar i grundlagsbestämmelserna om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten, skall kommittén lämna förslag till sådana ändringar.
Kommittén skall enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli 1996.
5 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998
Regeringens förslag: Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstings skattemedel som följer av skattehöjningen
Undantag från statsbidragsminskning föreslås för de kommuner vars skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjäm ningsbidraget enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner.
Undantag föreslås även för sådana fall då ändringen av skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner och landsting. I så fall får den kommun eller det landsting som tar över uppgifter höja sin skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas.
Skälen för regeringen förslag: Ett tak för de offentliga utgifterna kommer att införas år 1997. Utgiftstaket måste emellertid ges en annan innebörd för kommuner och landsting eftersom staten inte direkt kan styra de kommunala utgifterna.
Enligt regeringens uppfattning bör målet om ut giftsbegränsning för kommunsektorn i stället uppnås genom vissa restrik tioner för inkomstutvecklingen, främst vad avser kommunalskattemedel och statsbidrag. Med hjälp av sådana restriktioner, i kombination med det lagstadgade krav på ekonomisk balans som regeringen avser att föreslå riksdagen, torde kommunsektorns utgifter kunna begränsas till en nivå som är långsiktigt samhällsekonomiskt hållbar.
Som tidigare framhållits syftar det nya statsbidrags- och utjämnings systemet bl.a. till att skapa förutsättningar för en minskning av skillnaderna i de kommunala skattesatserna, samtidigt som införandet av det nya systemet innebär att inkomster omfördelas mellan enskilda kommuner respektive landsting. Minskade
bidragsinkomster kan komma att skapa ett visst incitament att höja skattesatsen i vissa kommuner och landsting.
Mot bakgrund av det som anförts föreslår regeringen därför, i syfte att motverka fortsatta skattehöjningar och förbättra kontrollen över de offent liga utgifterna, att om en kommun eller ett landsting inför år 1997 eller 1998 höjer skatten, skall det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstings skattemedel som följer av skattehöjningen.
För de kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby) för vilka införande reglerna ställer krav på en snabbare anpassning, kan det föreligga särskilda behov att höja skatten under de närmaste åren. Dessa kommuner har för närvarande de lägsta skattesatserna. För dessa kommuner föreslår regeringen att undantag görs från ovan beskrivna åtgärder. Om dessa kommuner höjer skatten inför år 1997 eller 1998 kommer ingen reducering av det generella statsbidraget till respektive kommun att göras.
Undantag från statsbidragsminskning föreslås även då en ändring av skattesatsen har gjorts till följd av att uppgifter fördelats om mellan kom muner och landsting. Om så sker får den som tar över uppgifter höja sin skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas.
Minskning av statsbidraget enligt ovan redovisade förslag skall göras i samband med att skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek.
Det framlagda förslaget omfattar inte församlingar och kyrkliga sam fälligheter.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för åren 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting minskas med ett belopp som motsvarar hälften av de ökade skatteinkomster som följer av skatte höjningen.
Första stycket gäller inte för de kommuner som avses i 10 § lagen (1995:1517) om införande av lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Om skattesatsen höjs på grund av att landstinget och kommunerna inom landstingsområdet har kommit överens om att fördela om uppgifterna inom området, gäller inte första stycket den del av höjningen som motsvaras av en sänkning av skattesatsen hos den som lämnar ifrån sig uppgifter.
2 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om skatte myndigheten i 5 och 7 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Lagrådets yttrande
Utdrag ut protokoll vid sammanträde 1996-05-09
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 25 april 1996 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Charlotte Hedberg, biträdd av departementssekreteraren Kjell Ellström.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: Enligt det remitterade lagförslaget skall en kommun eller ett landsting som fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gäller för år 1996 få vidkännas en minskning av det generella statsbidraget för motsvarande år. Minskning skall ske med ett belopp som motsvarar hälften av de ökade skatteinkomster som följer av skattehöjningen.
Syftet med lagförslaget är att motverka kommunala skattehöjningar. Förslaget kan ses som ett alternativ till sådana lagbestämmelser om kommunalt skattestopp som tidigare har gällt för vissa år.
Frågan huruvida bestämmelser om skattestopp är förenliga med rege ringsformens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen, närmast 1 kap. 7 §, har tidigare prövats av Lagrådet vid två tillfällen (se prop. 1989/90:150, bil. 4.4 s. 32-34, och prop. 1991/92:150, bil. II:4.1 s. 137). När Lagrådet yttrade sig första gången var det fråga om att införa ett skatte stopp för år 1991. I sitt yttrande framhöll Lagrådet bl.a. att ingripanden i den kommunala skatterätten av den art som det var fråga om måste an vändas med stor urskillning och varsamhet. Ju mer ett ingripande innebar en faktisk begränsning av utrymmet för en kommun att handha sina uppgifter, desto betänkligare blev enligt Lagrådets mening åtgärden från konstitutionell synpunkt. Lagrådet ansåg sig emellertid inte kunna finna att de föreslagna inskränkningarna i den kommunala beskattningsrätten gick utöver vad som var acceptabelt från konstitutionell synpunkt.
Regeringens förslag till riksdagen om ett skattestopp kom
sedan att omfatta såväl 1991 som 1992.
I det andra lagstiftningsärendet var det fråga om att förlänga skatte stoppet, så att det skulle gälla även för år 1993. Lagrådet uttalade att, med hänsyn till vad som hade förekommit i det tidigare ärendet, den aktuella förlängningen av skattestoppet med ett år kunde godtas.
Med beaktande av de ställningstaganden som tidigare har gjorts anser Lagrådet att det nu framlagda lagförslaget får godtas från konstitutionella synpunkter. Det är emellertid angeläget att innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna blir föremål för en grundlig analys. En sådan analys utförs f.n. av en särskild parlamentarisk kommitté (Dir. 1995:111). Kommittén har möjlighet att föreslå sådana grundlagsändringar som kan visa sig behövliga.
När det sedan gäller själva lagtexten bör den enligt Lagrådets mening ändras i vissa avseenden.
Enligt 1 § i den föreslagna lagen skall det generella statsbidraget - i de fall då en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996 - minskas med ett belopp som motsvarar hälften av de ökade skatteinkomster som följer av skattehöjningen. Lagrådet förordar att samma terminologi används som i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. Ordet "skatteinkomster" i den föreslagna lagtexten bör därför bytas ut mot orden "preliminära kom munalskattemedel respektive landstingsskattemedel". Av tydlighetsskäl bör vidare anges i lagtexten att den minskning av det generella statsbidraget som en skattehöjning kan föranleda skall ske samma år som höjningen.
Lagrådet föreslår att första stycket i paragrafen ges följande lydelse: "Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella stats bidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (-1995:1514) om ge nerellt statsbidrag till kommuner och landsting för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen."
I lagförslagets 2 § föreskrivs att bestämmelserna om skatte-
myndigheten i 5 och 7 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting gäller vid tillämpningen av den föreslagna lagen. I de nämnda paragraferna anges att skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek och lämnar viss uppgift till varje kommun och landsting (5 §) samt att skattemyndighetens beslut får överklagas hos regeringen (7 §).
Enligt Lagrådets mening behöver det inte särskilt anges att de nämnda bestämmelserna i 1995 års lag gäller. Det får anses följa av den lagen att, när skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek, myndigheten har att beakta också den minskning av bidragets storlek som följer av en höjning av skattesatsen. 2 § torde därför kunna utgå.
Vad som nu har föreslagits innebär att paragrafbeteckningen på lagens återstående bestämmelser kan slopas.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing.
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:213 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998.