Regeringens proposition

1997/98:150

1998 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, en offensiv för ut-

hållig tillväxt och ökad sysselsättning, utgiftstak, ändrade anslag för

budgetåret 1998, skattefrågor, kommunernas ekonomi, m.m.

.

Regeringens proposition

1997/98:150

1998 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 april 1998

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Förslag lämnas till utgiftstak för staten år 2001. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen en offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning. Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1998.

Regeringen föreslår ett utgiftstak för staten på 770 miljarder kronor år 2001.

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Innehållsförteckning

1 Finansplan............................................................................... 13 1.1 Det går bra för Sverige........................................... 13 1.2 Den ekonomiska utvecklingen ............................... 14 1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet .... 14 1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998 och 1999....... 15 1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001...................................... 16 1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser ger fler jobb ................................................................. 17 1.3.1 Sunda offentliga finanser ....................................... 17 1.3.2 Stabila priser.......................................................... 21 1.3.3 Fler jobb ................................................................ 23 1.4 Skolan, vården och omsorgen ................................ 25 1.5 En offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning ....................................................................... 26 1.5.1 Kunskap och kompetens........................................ 26 1.5.2 Delaktighet i informationssamhället ...................... 27 1.5.3 Hållbara Sverige - ett föregångsland ...................... 28 1.5.4 Företagande........................................................... 29 1.5.5 Europeiskt samarbete............................................. 30 1.5.6 Ett Sverige för alla ................................................. 31 1.5.7 Trygghet och solidaritet......................................... 31 1.6 Rättvisa skatter...................................................... 32 1.6.1 En skattepolitik för företagande ............................ 32 1.6.2 Skattekontroll för rättvisa...................................... 33 1.6.3 Skattepolitiken och internationaliseringen ............. 33 1.6.4 Fastighetsbeskattningen ......................................... 33 1.7 Fördelningspolitiken .............................................. 34

2. Förslag till riksdagsbeslut ........................................................ 37

3. Lagförslag ............................................................................... 47 3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring................................................... 47 3.2 Förslag till ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott..................................................... 52 3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring ............................................ 54 3.4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)............................................................. 55 3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter................... 61 3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar.......................... 62 3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år .......................................................... 63

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Innehållsförteckning

3.8 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) .............................................................64 3.9 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) .....65 3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting...67 3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ................................................68 3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder...............................................70 3.13 Förslag till lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden......................................................71 3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt.............................................................72 3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt ...........................................................73 3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt ..............................................74 3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam.................................76 3.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 ...............................................80 3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. ....................81 3.20 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999........................83 3.21 Lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd ....................84

4. Statens finanser och förslag till utgiftstak.................................87 4.1 Förutsättningar.......................................................87 4.1.1 Budgetpolitiska mål................................................87 4.1.2 Samhällsekonomiska förutsättningar......................87 4.1.3 Politiska prioriteringar ...........................................88 4.2 Offentliga finanser .................................................89 4.3 Statsbudgetens utveckling 1997-2001 ....................90 4.3.1 Inkomster...............................................................90 4.3.2 Statsbudgetens utgifter ...........................................93 4.3.3 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning ....................93 4.3.4 Statsskuldräntor .....................................................94 4.3.5 Statens lånebehov och statsskulden ........................95 4.4 Utgiftstaket för den offentliga sektorn....................96 4.4.1 Den offentliga sektorns utgiftstak...........................97 4.4.2 Utgiftstaket för staten.............................................97 4.5 Utgiftstak för staten fördelat på utgiftsområden.....97

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Innehållsförteckning

4.5.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1999-2001............................................................. 97 4.5.2 Beskrivning av utgiftsområden............................... 99 4.6 Uppräkning av basbeloppet och fastställande av bastal för basbeloppet respektive det förhöjda basbeloppet samt höjning av det reducerade basbeloppet.......................................................... 113 4.7 Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten....................................................... 113 4.8 Ålderspensionsreformen....................................... 114

5. Uppföljning av 1997, prognos för 1998 och förslag till tilläggsbudget för 1998 ......................................................... 121 5.1 Inledning.............................................................. 121 5.2 Uppföljning av budgetåret 1997 .......................... 121 5.3 Utgiftsprognos för budgetåret 1998..................... 127 5.4 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998................................................... 129 5.4.1 Inledning.............................................................. 129 5.4.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse............................ 129 5.4.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ........................................................... 130 5.4.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd .. 132 5.4.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan...................................... 133 5.4.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar............................... 133 5.4.7 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg................................................................. 134 5.4.8 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.......................................................... 134 5.4.9 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv... 136 5.4.10 Utgiftsområde 15 Studiestöd................................ 139 5.4.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning ............................................................. 139 5.4.12 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid .................................................................... 141 5.4.13 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande..................................... 142 5.4.14 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling ............................................................ 143 5.4.15 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård ... 144 5.4.16 Utgiftsområde 21 Energi...................................... 145 5.4.17 Utgiftsområde 22 Kommunikationer ................... 149 5.4.18 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar..................................... 155 5.4.19 Utgiftsområde 24 Näringsliv................................ 157 5.4.20 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ........................................................... 159

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Innehållsförteckning

6. Skattefrågor och prognos av statsbudgetens inkomster ..........163 6.1 Inledning ..............................................................163 6.2 Åtgärder på skatteområdet...................................163 6.2.1 Den statliga skatten på förvärvsinkomster............163 6.2.2 Beskattningen av småföretag ................................164 6.2.2.1 Allmänna överväganden.......................................164 6.2.2.2 Förstärkta reserveringsmöjligheter för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag............166 6.2.2.3 Ökat lättnadsutrymme vid beskattningen av utdelning och reavinst på onoterade aktier...........166 6.2.2.4 Ökade möjligheter till kvittning av reaförluster på onoterade aktier ...................................................168 6.2.2.5 Fördelning av basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare........................................................168 6.2.3 Omräkningstalen för 1999 års taxeringsvärden....169 6.2.4 Åtgärder på tobaks- och alkoholskatteområdet....169 6.2.4.1 Sänkt skatt på cigaretter.......................................169 6.2.4.2 Upphävande av reglerna för indexering av vissa punktskatter.........................................................174 6.2.5 Fastighetsskatten på vattenkraftverk ....................175 6.2.6 Reklamskatt .........................................................175 6.2.7 Inget direktavdrag för investeringar i nya värmeoch kraftproduktionsanläggningar .......................177 6.2.8 Finansiella effekter för stat och offentlig sektor....177 6.3 Statsbudgetens inkomster .....................................178 6.3.1 Skatter m.m. 1998-2001 ......................................179 6.3.2 Övriga inkomster ................................................183 6.3.3 Jämförelse med beräkningen till statsbudgeten 1998.....................................................................183 6.4 Offentliga sektorns skatter 1998-2001 .................184

7. Kommunsektorn ....................................................................187 7.1 Allmänna utgångspunkter ....................................187 7.2 Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste åren......................................................................188 7.2.1 Kommunsektorn och samhällsekonomin..............188 7.2.2 Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1997 ...188 7.2.3 Den kommunala verksamheten ............................190 7.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting fram till år 1997............................................191 7.3 Förutsättningar för kommuner och landsting de närmaste åren.......................................................192 7.3.1 Den samhällsekonomiska utvecklingen.................192 7.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom skola, vård och omsorg .................................................................192 7.3.3 Förutsättningar för enskilda kommuner och landsting...............................................................193 7.4 Ökade satsningar på kommuner och landsting.....194

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Innehållsförteckning

7.4.1 Höjda statsbidrag ................................................ 194 7.4.2 Andra satsningar som påverkar kommuner och landsting .............................................................. 195 7.5 Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner år 1999.............................. 196 7.6 Övriga frågor....................................................... 197 7.6.1 Förbättrad uppföljning av resultat och resursutnyttjande ................................................. 197 7.6.2 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting år 1999 ................................................................ 198 7.6.3 Uppräkningsfaktorer ........................................... 201 7.6.4 Bildande av bolag för övertagande av kommunala bostadsföretag m.m. ............................................ 201 7.6.5 Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1999 ............................ 202

8. Revision och kontroll av EU-medel ....................................... 205 8.1 Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1996 .......................................... 205 8.1.1 Bakgrund ............................................................. 205 8.1.2 Amsterdamfördraget............................................ 205 8.1.3 Utgångspunkter för Sveriges agerande ................. 206 8.1.4 Iakttagelser i rapporterna för 1996 och svenskt agerande i rådet ................................................... 206 8.1.5 Bedömning av iakttagelser rörande Sverige i årsrapporten ........................................................ 207 8.2 Kompletterande regler till EG:s förordningar om strukturstöd......................................................... 207 8.2.1 Ärendet och dess beredning ................................. 207 8.2.2 Inledning.............................................................. 208 8.2.3 EG:s förordningar om strukturfonder.................. 208 8.2.4 EG:s regler om kontroll och tillsyn ...................... 208 8.2.5 Svenska lagregler om kontroll och tillsyn............. 209 8.2.6 Lagstiftningsfrågor............................................... 209 8.2.7 Ikraftträdande m.m.............................................. 210 Bilaga 1................................................................ 210 Bilaga 2................................................................ 210

Bilagor

Bilaga 1 Svensk ekonomi Bilaga 2 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Bilaga 3 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 Bilaga 4 Nationell handlingsplan för sysselsättning Bilaga 5 Fördelningspolitisk redogörelse Bilaga 6 Redovisning av skatteavvikelser

.

1. Finansplan

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1 Finansplan

1.1. Det går bra för Sverige

Sverige kan möta 2000-talet med betydande tillförsikt och optimism. Grunden är lagd för en gynnsam utveckling av den svenska ekonomin under de kommande åren. Betydande ekonomiska framsteg under den gångna mandatperioden kan i dag summeras:

De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen har nedbringats till en varaktigt låg nivå. Bytesbalansen visar växande överskott.

Detta har lett till att de svenska räntorna har sjunkit kraftigt, både i absoluta tal och jämfört med andra länder. Investeringarna ökar kraftigt. Den privata konsumtionen växer i god takt. Den starka exportutvecklingen kompletteras nu med en mera livaktig hemmamarknad. Stora produktivitetsförbättringar i förening med en dämpad kostnadsutveckling har gjort svenska företag synnerligen konkurrenskraftiga. Förtroendet för svensk ekonomi växer och optimismen och därmed viljan att satsa på framtiden blir alltmer påtaglig.

Därtill har politiska framgångar förbättrat förutsättningarna för en hög tillväxt och en snabb ökning i sysselsättningen:

Ett aktivt medlemskap i Europeiska Unionen har

medfört en större marknad för svenska företag, ökad handel och nya möjligheter för sysselsättningspolitiken.

Östersjösamarbetet understöder en demokratisk

utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde. Ökad handel och större utbyte förbättrar välståndet i hela Östersjöregionen.

Omställningen till ekologisk hållbarhet har på-

börjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och satsningarna på energiforskning och teknisk utveckling som förbättrad infrastruktur förbättrar livskvaliteten för kommande generationer och stärker svensk innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Pensionsöverenskommelsen mellan fem riksdags-

partier garanterar goda pensioner även i framtiden, ökar tryggheten och ger välfärdssamhället en långsiktig stabilitet.

Blockpolitiken har övergivits till förmån för ge-

mensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det skapar en god jordmån för hållbara regelverk för både företag och individer, en stabil utveckling och ökad kontroll över statsfinanserna.

Även utvecklingen på arbetsmarknaden har vänt. Arbetslösheten har det senaste året minskat med omkring 100 000 personer. Detta har skett parallellt med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn. Därtill har det stora intresset för kunskapslyftet bidragit positivt till arbetsmarknadens utveckling framöver. Det är en unik satsning på att stärka kompetensen och självtilliten hos många människor, som därefter kan återvända bättre rustade till arbetsmarknaden.

Den omfattande saneringen av de offentliga finanserna har gjort det möjligt att styra ökade resurser till prioriterade områden. Särskilt viktigt är att förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården och omsorgen om barn och gamla. I denna proposition föreslås ytterligare tillskott till dessa områden.

Stora insatser har också gjorts eller görs på en rad andra områden: utbildning och kompetensutveckling, arbetsmarknadspolitiken, förbättringar av företagens villkor, byggandet av Hållbara Sverige, höjda barnbidrag, höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringarna och förbättrade pensioner.

Till detta kommer de särskilda insatser som nu föreslås på sex viktiga framtidsområden: Investeringar i kunskap, den nya tekniken, bättre förutsättningar för entreprenörskap, ekologisk omställning, samarbete i Europa och ökad delaktighet och integration i Sverige.

Dessa insatser äventyrar inte – och får inte äventyra – målen för de offentliga finanserna. I själva verket kommer målen om balans i år och överskott under de kommande åren att överträffas med god marginal. De statliga utgifterna håller sig inom utgiftstaken respektive år och de offentliga utgifterna, mätt som andel av BNP, minskar successivt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

De allt starkare offentliga finanserna bidrar inte bara till lägre räntor och ett ökat förtroende – såväl i Sverige som internationellt – för den svenska ekonomin. De skapar också en ökad handlingsfrihet i framtiden. De ger utrymme för ökade insatser inom skola, vård och omsorg. De gör det möjligt att amortera på statsskulden och därigenom minska bördorna på kommande generationer. De gör det också möjligt att möta kommande konjunktursvängningar.

Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga men endast om vissa villkor obetingat uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan en tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras genom skuldsättning. Och de måste utformas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.

En stabil grund har lagts för en hög ekonomisk tillväxt under 1998 och de följande åren. Mycket talar för att tillväxten under en följd av år kan uppgå till i genomsnitt minst 3 procent per år. Detta är betydelsefullt, eftersom det gör det möjligt att hantera ett antal stora uppgifter som Sverige står inför under de kommande åren.

Sysselsättningen måste öka och arbetslösheten minska. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 ligger fast. Att nå målet ligger inom räckhåll med den ekonomiska utveckling som nu kan förutses och med de åtgärder som har beslutats tidigare eller som föreslås nu. Enligt regeringens bedömning kommer målet att nås före utgången av år 2000.

Det är ett ambitiöst mål, men likväl endast ett etappmål. På längre sikt måste ambitionen vara än högre. Ambitionen bör vara att återskapa full sysselsättning, där – bortsett från en viss ofrånkomlig friktionsarbetslöshet – alla som vill och kan arbeta också skall ha ett meningsfullt arbete. Detta förutsätter att sysselsättningen ökar väsentligt och att arbetskraftsdeltagandet ånyo höjs.

Hög tillväxt är viktig inte bara för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den krävs även för att möta de ökade resurskrav inom bl.a. vården och omsorgen som följer av den demografiska utvecklingen och för att trygga en jämn och rättvis fördelning av levnadsstandarden. Den krävs vidare för att möjliggöra angelägna reformer och skapa förutsättningar för ökade reallöner. Den krävs dessutom om vi skall återvinna den relativt bättre internationella position som Sverige hade före de år under första hälften av 1990-talet, då den svenska BNPutvecklingen var negativ samtidigt som andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Den återhämtning som skett i den svenska ekonomin och i de offentliga finanserna sedan 1994 är unik. Den hade inte varit möjlig utan samarbetet de senaste åren mellan socialdemokraterna och centerpartiet. Ett tufft och omfattande saneringsprogram har genomförts, samtidigt som villkoren för arbete, utbildning och företagande har förbättrats. Det krävs

en fortsatt uthållig och ansvarsfull ekonomisk politik för att under de kommande åren befästa framgångarna och skörda frukterna av den förda politiken.

1.2. Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska politiken har varit framgångsrik i att skapa en stabil grund för svensk ekonomi. Sverige befinner sig i början av den första högkonjunktur på 30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik. Styrkan i konjunkturuppgången kommer inifrån.

1.2.1. Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet

Den svenska ekonomin under 1990-talet har kännetecknats av tvära kast, från djupaste depression till begynnande högkonjunktur. Under perioden 1991– 1993 drabbades Sverige av den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den totala svenska produktionen föll med sammanlagt 5 procent.

Mellan 1991–1994 fördubblades statsskulden, tredubblades arbetslösheten och mer än fyrdubblades budgetunderskottet. Den öppna arbetslösheten steg till 8 procent som en följd av att 450 000 arbetstillfällen försvann, de flesta i privat sektor. Detta tillsammans med ofinansierade skattesänkningar och reformer medförde att underskottet i de offentliga finanserna steg kraftigt. Det uppgick som mest till 12,3 procent av BNP år 1993. De offentliga utgifterna som andel av BNP ökade med 7 procentenheter mellan 1991 och 1994.

Misstroendet på grund av oförmågan att lösa de ekonomiska problemen resulterade i räntekris och kronfall. Osäkerhet och höga räntor bidrog till att bruttoinvesteringarna föll med i genomsnitt 9 procent per år 1991–1994.

En framgångsrik mandatperiod

Den ekonomiska politik som har förts sedan 1994 har varit inriktad på att bryta den negativa ekonomiska utvecklingen och skapa förutsättningar för en hög och stabil tillväxt och en varaktig nedgång i arbetslösheten. Två ömsesidigt förstärkande mål har varit styrande för den ekonomiska politiken, dels målet att den öppna arbetslösheten skall halveras och nå 4 procent år 2000, dels målet om sunda offentliga finanser. Resultaten av den förda politiken är i de flesta avseenden mycket gynnsamma. Inom snart sagt samtliga ekonomiska områden har den ekonomiska

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

utvecklingen varit bättre under den nuvarande mandatperioden än under den föregående perioden 1991–1994. – BNP-tillväxten beräknas under mandatperioden

uppgå till i genomsnitt 2,5 procent per år. Sverige växer återigen. – De offentliga finanserna förbättras med 11,9 pro-

centenheter av BNP under mandatperioden. Innevarande år beräknas överskottet i de offentliga finanserna vara 1,6 procent av BNP. Sunda offentliga finanser är åter ett kännetecken för Sverige. – Statsskulden som andel av BNP faller. Istället för

att använda mer och mer resurser för att betala räntorna på statsskulden kan skolan, vården och omsorgen prioriteras.

– De långa räntorna har fallit kraftigt. Räntemargi-

nalen mot Tyskland är idag mindre en tiondel än av vad den var 1994. Förtroendet för svensk ekonomi är återupprättat. – Ett villalån på 500 000 kronor är i dag 1 900

kronor billigare i månaden än under sommaren 1994. Skuldsatta hushåll får en lättare situation. – Riksbanken har kunnat sänka de korta räntorna.

Sunda offentliga finanser och låga prisökningar har gjort detta möjligt.

– Inflationen och inflationsförväntningarna har

sjunkit och anpassat sig till inflationsmålet. Därmed finns en viktig förutsättning på plats för en väl fungerande lönebildning. – Arbetslösheten faller. År 1994 var den öppna ar-

betslösheten 8,0 procent mätt som årsgenomsnitt. I dag är den 6,7 procent. Målet om en halverad öppen arbetslöshet till 4 procent nås under år 2000. – Mellan 1994 till 1998 skapas det 93 000 jobb i

den privata sektorn. Den privata sektorn växer återigen.

– Sveriges affärer med omvärlden visar stora och

växande överskott. I år visar bytesbalansen ett överskott på 3,5 procent av BNP. Därmed kan Sveriges utlandsskuld minskas. – Näringslivet växer med närmare 4 procent per år.

Svenska företag är världsledande och vinner marknadsandelar. – Näringslivets investeringar ökar under mandatpe-

rioden med 10 procent per år. Vi bygger för framtiden.

1.2.2. Den ekonomiska utvecklingen 1998 och 1999

Världsekonomin utvecklas väl trots krisen i Asien. I Sverige vände konjunkturen ordentligt uppåt under 1997. Den goda tillväxten väntas hålla i sig både 1998 och 1999.

Den internationella utvecklingen

Trots den finansiella krisen i Asien fortsätter världsekonomin att utvecklas väl. Den starka konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och återhämtningen i EU väntas inte brytas till följd av den ekonomiska krisen i Asien, förutsett att denna inte fördjupas.

Svag inhemsk efterfrågan i kombination med problem i den finansiella sektorn bidrar till fortsatt stagnation i Japan. BNP-tillväxten väntas falla i Asien som helhet och t.o.m. bli negativ i vissa av de drabbade länderna, däribland Indonesien. För att en gradvis uppgång i de asiatiska länderna skall äga rum krävs att de påbörjade reformerna fullföljs. Dessutom är det viktigt att industriländerna inte inför importhinder för den asiatiska exporten.

I Förenta staterna har den inhemska efterfrågan stigit kraftigt och BNP-tillväxten under 1997 blev den högsta på nio år. Samtidigt sjönk både arbetslösheten och inflationen. Den väl avvägda finans- och penningpolitiken har lagt grunden för den exceptionellt goda ekonomiska utvecklingen. Arbetslösheten har sjunkit successivt och uppgår till knappt 5 procent.

I EU fortsätter återhämtningen. Exportutvecklingen har varit stark och räntorna är låga, vilket borgar för en tilltagande investeringstakt. Den stora utmaningen i EU är den höga arbetslösheten som fortfarande överstiger 10 procent.

För Östersjöområdet fortsätter utsikterna att vara goda. Tillväxten i Finland och Danmark väntas bli stark, samtidigt som återhämtningen i Tyskland stärks. BNP-tillväxten i Baltikum och Polen förutses avmattas något efter en hög tillväxt under 1997. I Ryssland väntas återhämtningen fortsätta efter det att BNP ökade 1997 för första gången sedan kommunistdiktaturen rasade ihop.

Den svenska utvecklingen

Tillväxten i den svenska ekonomin tog ordentlig fart under 1997. De närmaste åren kommer tillväxten att i allt högre grad drivas av den inhemska efterfrågan, främst investeringar och privat konsumtion, medan exportens bidrag till tillväxten blir lägre. BNP växer med 3 procent i år och med 3,1 procent nästa år under förutsättning att löneutvecklingen blir i enlighet med den som anges av arbetsmarknadens parter.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell QNQ fÖrsÖrjningsbalans

MDRKR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997 1998 1999 2000 2001

Privat konsumtion

922,9 2,3 2,5 2,2 2,0

Offentlig konsumtion 449,3 1,3 0,6 0,7 1,0

Stat

134,2 2,5 0,5 0,5 0,5

Kommuner

315,1 0,8 0,6 0,9 1,2

Bruttoinvesteringar

237,9 7,2 7,6 7,0 5,7

Näringsliv ex. bostäder 182,8 7,8 6,1 4,9 2,7

Bostäder

23,8 8,8 23,5 25,0 25,0

Myndigheter

30,5 2,8 4,0 2,2 2,3

Lagerbidrag

6,8 0,0 0,0 0,0 0,0

Export

761,4 6,3 6,7 7,0 5,4

Import

639,5 6,9 7,0 6,2 5,8

bnp

QWSXLY SLP SLQ SLT RLV

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Exportkonjunkturen förefaller än så länge i en mycket begränsad omfattning ha påverkats av utvecklingen i Asien. Tack vare inte minst en stor produktivitetsökning har svenska företag varit framgångsrika på världsmarknaden. Trots något högre löneökningar än i omvärlden fortsätter svensk exportindustri att ta marknadsandelar.

Positivt är att de svenska företagen inte tycks höja priserna i den omfattning som hade kunnat befaras. I stället satsar företagen på att öka sina marknadsandelar. Av den samlade värdeökningen av industriproduktionen 1996–1998 beräknas över 80 procent bestå av volymökning och mindre än 20 procent av prisökningar. Som kontrast kan nämnas att under den förra stora högkonjunkturen 1986–1989 stod volymökningen endast för 27 procent, medan resterande 73 procent bestod av prisökningar.

Den totala investeringsaktiviteten väntas tillta markant under åren 1998 och 1999. Det innebär att produktionskapaciteten nu byggs ut i betydande grad. Ett ljusnande arbetsmarknadsläge, stigande inkomster och historiskt låga räntor innebär att bostadsbyggandet ökar. Dessutom stimuleras investeringarna av omställningsprogrammet för energisektorn och det lokala investeringsprogrammet inom ”Hållbara Sverige”. Ett osäkerhetsmoment kvarstår dock för industrins investeringar. Om Asienkrisens globala effekter blir stora kan industrins investeringar delvis skjutas på framtiden.

Efter tre år med stagnerande inkomster växer hushållens realinkomster med drygt 2,5 procent i år och nästa år. Detta i kombination med att de svenska hushållens ekonomiska situation har förbättrats de senaste åren medför att den privata konsumtionen fortsätter att öka.

Nedgången i den offentliga konsumtionen upphör och vänds i en liten uppgång i och med resurstillskotten till kommunerna. Den kommunala konsumtionen växer med 0,8 procent 1998 och 0,6 procent

1999. Detta tillsammans med den relativt gynnsamma utvecklingen av BNP-tillväxten medför att sysselsättningen utvecklas gynnsamt. Den öppna arbetslösheten har minskat med 93 000 personer mellan februari 1997 och februari 1998, varav 39 000 var kvinnor och 54 000 män. Detta har skett parallellt med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn. Därtill bidrar det stora intresset för kunskapslyftet positivt till arbetsmarknadens utveckling. Arbetslösheten mätt som årsgenomsnitt beräknas minska från 8,0 procent 1997 till 5,7 procent 1999. Genom en ansvarsfull lönebildning i kombination med att det finns lediga resurser under hela perioden blir tillväxten hög och inflationstrycket fortsatt lågt. Löneökningstakten antas i prognosen vara i enlighet med de avtal som träffats på den svenska arbetsmarknaden, inklusive den av parterna antagna låga löneglidningen. Det innebär löneökningar på 3,1 procent 1998 och 3,0 procent 1999.

1.2.3. Kalkyl för 2000 och 2001

Den gynnsamma kombinationen av ansvarsfull lönebildning, goda vinster i näringslivet, låga räntor, sunda statsfinanser och ökade resurser till skola, vård och omsorg gör att den öppna arbetslösheten i slutet av år 2000 beräknas uppgå till 4,0 procent. Därmed uppnås riksdagens mål om en halverad öppen arbetslöshet under år 2000. Mätt som årsgenomsnitt blir den öppna arbetslösheten 4,4 procent år 2000. De flesta jobben tillkommer i den privata sektorn. Mellan 1994 och år 2000 beräknas det tillkomma 215 000 jobb i den privata sektorn.

tabell QNR nyckeltal

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1998 1999 2000 2001

KPI, årsgenomsnitt

0,9 1,2 2,0 2,0

Kostnadstimlön

3,1 3,0 3,0 3,0

Öppen arbetslöshet

6,7 5,7 4,4 4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 4,2 4,0 3,9 3,5

Antal sysselsatta

1,0 1,5 2,0 1,1

Real disponibel inkomst

1

2,5 2,9 3,7 3,1

Hushållens nettosparkvot

1

0,9 1,3 2,9 4,0

Tysk långränta

5,2 5,4 5,6 5,6

Svensk långränta

5,7 5,7 5,8 5,8

TCW-index

3

120,2 119,5 118,5 118,0

1

Inkl. beräkningsteknisk överföring av offentliga överskottet utöver de

målsatta

2

10-års statsobligation, årsgenomsnittet

3

Årsgenomsnitt

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell QNS sysselsÄttningL arbetslÖshet och lÖneutveckling

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Antal sysselsatta

1

4378 4185 3964 3927 3986 3963 3922 3961 4020 4098 4144

Privat sektor

1

2986 2821 2630 2633 2698 2698 2695 2726 2783 2848 2880

Offentlig sektor

1

1404 1381 1328 1290 1287 1263 1223 1232 1236 1246 1260

Öppen arbetslöshet

2

3,0 5,3 8,2 8,0 7,7 8,1 8,0 6,7 5,7 4,4 4,0

Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder

2

2,0 3,6 4,3 5,3 4,4 4,5 4,3 4,2 4,0 3,9 3,5

Relativt arbetskraftstal

3

83,2 81,0 78,91 77,4 78,2 77,8 76,8 76,3 76,4 76,6 76,9

Kostnadstimlön

4

5,7 3,7 2,8 2,4 3,3 6,1 4,5 3,1 3,0 3,0 3,0

1

Tusental personer

2

I procent av arbetskraften i genomsnitt under året

3

Arbetskraften i procent av befolkningen i arbetsför ålder

4

Årlig procentuell förändring Anm.: För åren 1991–1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,4 procent år 2000 för att sedan bromsas ned något till 2,6 procent 2001. Investeringarna och den privata konsumtionen är de viktigaste drivkrafterna bakom den höga tillväxten. I den ekonomiska utvecklingen fram till 2001 antas arbetsmarknaden och särskilt lönebildningen fungera väl, samtidigt som den internationella utvecklingen är gynnsam. För både år 2000 och 2001 antas de sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning och arbetstidsförkortning bli desamma som för 1999, dvs. 3 procent.

För att studera effekterna av en sämre utveckling än den kalkylerade på arbetslöshet och offentliga finanser har två olika känslighetsberäkningar gjorts i bilagan Svensk ekonomi.

Sammanfattningsvis kan sägas att om den internationella utvecklingen skulle bli sämre än vad som antas i kalkylen blir den svenska exporten lägre. Den svagare industrikonjunkturen får i så fall även följdeffekter på hela den svenska ekonomin i form av svagare tillväxt och sämre sysselsättning. Sysselsättningen utvecklas svagare och arbetslöshetsmålet uppnås ej.

Om löneökningarna blir högre än kalkylerat måste Riksbanken föra en stramare penningpolitik, vilket leder till att efterfrågan mattas av. Den svenska exportindustrin får då också svårare att klara av konkurrensen på den internationella marknaden. Också då blir det svårigheter att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.

1.3. Sunda offentliga finanser och stabila priser ger fler jobb

Sunda offentliga finanser och stabila priser är en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är – och har de

senaste tre och ett halvt åren varit – styrande för den ekonomiska politikens utformning.

1.3.1. Sunda offentliga finanser

Finanspolitiken under mandatperioden

År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna OECD-ländernas näst största underskott med 12,3 procent av BNP. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994 beräknades lånebehovet för budgetåret 1994/95 till drygt 240 miljarder kronor – var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad krona. Förtroendet för Sverige var lågt. På de finansiella marknaderna gjordes analyser om kraftigt stigande inflation, alternativt att Sverige snart skulle behöva söka hjälp av IMF. Situationen var på väg att bli lika allvarlig som den som drabbade en del asiatiska länder i slutet av 1997. Den begynnande återhämtningen riskerade att avstanna. Ytterst handlade detta om de demokratiska institutionernas legitimitet.

Huvuduppgiften för den nytillträdda socialdemokratiska regeringen blev därför att snabbt och resolut sanera de offentliga finanserna. Regeringen föreslog ett omfattande saneringsprogram för att snabbt få stopp på ökningen av statsskulden. Saneringsprogrammet konstruerades efter tre grundläggande principer. Det skulle verka så snabbt att statsskuldens ökning kunde hejdas tidigt. Det utformades fördelningspolitiskt så att de som har det bäst ställt bidrar mest. Dessutom prioriterades skolan, vården och omsorgen framför transfereringar.

Saneringsprogrammet uppgick till 126 miljarder kronor och har genomförts i och med budgeten för 1998. Storleken och profilen har kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpolitiska målen:

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Statsskulden som andel av BNP skulle stabiliseras senast 1996

I oktober 1991 var statsskulden 650 miljarder kronor. I oktober 1994 hade statsskulden nästan fördubblats till 1 230 miljarder kronor. Statsskulden mätt som andel av BNP nådde sin topp på 84 procent redan 1994–1995. Målet uppfylldes.

Underskottet i de offentliga finanserna skulle högst vara 3 procent av BNP 1997

Detta mål är uppfyllt. Underskottet i de offentliga finanserna 1997 blev 1,1 procent av BNP enligt svenska nationalräkenskaper och 0,8 procent av BNP enligt det mått som används i EU-samarbetet. Sverige uppfyller därmed detta konvergenskrav för deltagande i EMU:s tredje etapp.

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans

Detta mål uppfylls med god marginal. År 1998 beräknas de offentliga finanserna uppvisa ett överskott på 1,6 procent av BNP. Till viss del kan detta överskott förklaras av bokföringsmässiga faktorer. Räknas dessa bort krymper överskottet till 0,8 procent av BNP. Sverige tillhör de fyra länder i EU som har de starkaste offentliga finanserna.

tabell QNT euMlÄndernas offentliga ÖverOunderskott

PROCENT AV BNP

1998

Belgien

-1,7

Danmark

1,1

Finland

0,3

Frankrike

-2,9

Grekland

-2,2

Irland

1,1

Italien

-2,5

Luxemburg

1,0

Nederländerna

-1,6

Portugal

-2,2

Spanien

-2,2

Storbritannien

-0,6

Sverige

1

0,8

Tyskland

-2,5

Österrike

-2,3

eu

MQLY

1

Enligt Finansdepartementet (ENS-definition). Kommissionen anger 0,5

procent för Sverige Källor: Europeiska kommissionen och Finansdepartementet

Målen för den ekonomiska politiken

De budgetpolitiska målen har starkt bidragit till en stabil utveckling för den svenska ekonomin med successivt lägre räntor. Utöver dessa mål finns det även mål för arbetslösheten och för inflationen. Erfarenheterna av mål för den ekonomiska politiken är goda.

De offentliga finanserna förbättras i snabb takt. Arbetslösheten minskar. Inflationen är låg. Då samtliga mål har stötts av en majoritet i riksdagen har målen blivit kraftfulla och har i stor utsträckning präglat svensk samhällsdebatt, den ekonomiska politiken och därmed också den ekonomiska utvecklingen.

Ambitionen har varit att formulera mål som skall styra politiken och övriga aktörer i en samhällsekonomiskt önskvärd riktning. Målen har varit tydliga, lätt kommunicerbara och enkla att beräkna. De mål som har väglett den ekonomiska politiken har haft en avgörande betydelse för den goda ekonomiska utveckling som redovisas i denna proposition.

Saneringspolitiken

I och med innevarande år går Sverige från att vara ett underskottsland till ett överskottsland. En budgetsanering av denna internationellt sett anmärkningsvärda omfattning har inte kunnat ske utan att det påverkat privatpersoners ekonomi och offentlig verksamhet. För att återfå förtroendet för svensk ekonomi var det nödvändigt att strikt genomföra saneringspolitiken med öppenhet och tydlighet för att varaktigt minska risken för att Sverige åter hamnar i statsfinansiella problem. Den nya budgetprocessen har spelat en stor roll i detta sammanhang. Den akuta finansiella krisen är nu avklarad och Sverige har bättre möjligheter än på länge att bibehålla stabilitet och amortera på statsskulden. Några slutsatser kan nu dras om hur budgetsaneringen gått till.

De offentliga finanserna har till största delen sanerats med hjälp av utgiftsminskningar

År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna 10,3 procent av BNP. År 1998 visar de offentliga finanserna överskott. Mellan 1994 och 1998 faller de offentliga utgifterna som andel av BNP med 9,1 procentenheter. Under samma tid ökar de offentliga inkomsterna som andel av BNP med 2,8 procentenheter.

40 45 50 55 60 65 70 75 80

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 1.1

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2001

Procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Saneringen beror till största delen på strukturella åtgärder

Enligt OECD hade Sverige 1994 ett strukturellt underskottet på 9,1 procent av BNP. Enligt samma beräkning har Sverige 1998 ett strukturellt överskott på 1,0 procent av BNP. Av EU-länderna är det bara Danmark som har ett större strukturellt överskott.

Saneringen beror inte på engångsbesparingar

Hela den sanering av de offentliga finanserna som skett de senaste fyra åren består av varaktiga förstärkningar av de offentliga finanserna. Regeringen har lagt vikt vid att i konsolideringsprogrammet inte räkna in sådana åtgärder som endast temporärt ökar statens inkomster eller minskar dess utgifter. I det finansiella sparandet, som är det mått regeringen, liksom bl.a. EU värderar de offentliga finanserna utifrån, inräknas inte exempelvis inkomster från försäljningar av statliga bolag. Vidare räknas den bokföringsmässiga effekten av att AP-fondens fastigheter bolagiseras bort vid regeringens bedömning av balansmålet för 1998.

Saneringen av de offentliga finanserna har haft höga fördelningspolitiska ambitioner

Regeringen har fortlöpande analyserat de fördelningspolitiska konsekvenserna av budgetsaneringen. Resultatet är att den femtedel av hushållen som har det bäst ställt har bidragit med 43 procent av budgetsaneringen. Den femtedel av hushållen som har det sämst ställt har bidragit med 11 procent. Ur ett jämställdhetsperspektiv har kvinnor och män bidragit med ungefär lika mycket. Regeringen är trots detta väl medveten om att saneringen av de offentliga finanserna har inneburit påfrestningar för många människor.

Finanspolitiken de kommande åren

Målet efter 1998 skall vara ett överskott i de offentliga finanserna. Det finns en rad orsaker till att Sveri-

ge bör ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna: – Den offentliga skulden kan amorteras av. Med en

stor skuld blir Sverige känsligt för räntevariationer på de internationella kapitalmarknaderna. Den största utgiftsposten i den svenska statsbudgeten är räntorna på statsskulden som 1998 beräknas till 103 miljarder kronor. – Med ett överskott i de offentliga finanserna i ett

normalt konjunkturläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet hotar att bli för stort och utlösa en ränteuppgång.

– Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre

kommer en bit in i 2000-talet att öka. Den offentliga sektorn måste då vara stark nog för att möta denna utveckling. Situationen är inte unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga ambitioner för den offentliga välfärden, måste Sverige också ha höga ambitioner för den offentliga sektorns finansiella styrka. – En hög nivå på sparandet möjliggör en hög inves-

teringsnivå utan att Sverige får underskott i betalningarna med andra länder. Därmed kan Sveriges höga internationella skuldsättning minskas samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas. Ett högt offentligt sparande bidrar till ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv inverkan på Sveriges långsiktiga tillväxtmöjligheter.

Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP

Efter överläggningar med centerpartiet konkretiserade regeringen överskottskravet för tiden efter 1998 till ett långsiktigt mål om ett överskott på 2,0 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Som en konsekvens av detta beräknas den offentliga nettoskulden som andel av BNP att försvinna omkring år 2007.

tabell QNU offentliga finanser

PROCENT AV BNP

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomstkvot 65,2 61,9 61,6 60,5 59,7 59,6 63,7 62,8 62,5 60,8 60,1 59,7

Skattekvot 55,8 52,8 51,1 50,2 49,8 49,9 54,1 54,2 53,9 52,9 52,4 52,3

Utgiftskvot 61,0 63,0 69,4 72,8 70,0 67,3 65,8 63,9 61,0 60,0 57,7 56,1

Statsskuldsräntor 4,5 4,4 4,7 5,5 6,3 6,5 6,6 6,1 5,3 5,0 4,2 3,8

Finansiellt sparande 4,2 -1,1 -7,8 -12,3 -10,3 -7,8 -2,1 -1,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Statens lånebehov (mdkr)

1

25 75 150 242 185 138 21 6 -1 -6 -24 -31

Nettoskuld

1

-8,2 -5,3 4,8 11,0 21,9 23,6 20,3 21,7 20,0 18,1 15,8 13,1

Statsskuld

1

45,5 47,9 61,1 78,3 84,0 84,0 83,6 82,4 78,6 74,7 69,9 65,4

Konsoliderad bruttoskuld 43,8 53,0 67,1 76,0 79,3 78,0 77,2 76,9 74,3 71,0 66,8 62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

1

Vid överskott motsvarande de budgetpolitiska målen år 2000 och 2001.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Överskottsmålen för 1999, 2000 och 2001

Som en gradvis anpassning till det långsiktiga målet skall de offentliga finanserna uppvisa överskott motsvarande 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent år 2000 och 2,0 procent 2001.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse från de angivna målen tolereras. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det offentliga överskottet bli högre. På samma sätt bör det offentliga överskottet bli lägre om tillväxten av konjunkturmässiga skäl blir väsentligt lägre.

Lönebildningen spelar dock en avgörande roll. Om löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger vad arbetsmarknadens parter har kommit överens om, inklusive den av parterna angivna löneglidningen, kommer tillväxten i den svenska ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den beräknade. Detta är i så fall ett strukturellt problem, inte ett konjunkturellt.

Statsskulden

Statsskulden växte kraftigt under 1990-talets första år. Räntekostnaderna för statsskulden utgör 1998 den största posten i statsbudgeten. Mot bakgrund av statsskuldsförvaltningens ökade betydelse överlämnar regeringen i dag en proposition om statsskuldspolitiken till riksdagen. I propositionen föreslås att målet för statsskuldspolitiken skall vara att långsiktigt minimera kostnaderna för statens upplåning.

Steget in i 2000-talet

De offentliga finanserna fortsätter att utvecklas mer positivt än vad som tidigare antagits för 1998 och framåt. Huvudorsaken är att utgifterna blir lägre än väntat. Det har därmed skapats ett utrymme för ytterligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår därför att ytterligare resurser tillförs skolan, vården och omsorgen. En nivåhöjning av statsbidraget till kommunerna görs med 4 miljarder kronor redan i år.

Dessutom föreslås en kraftsamling inom sex framtidsområden som är av stor vikt för den svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland , Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Samtliga dessa åtgärder är fullt beaktade i beräkningarna av de offentliga finanserna. Även tidigare framlagda propositioner, t.ex. de om transportpolitik, bostadspolitik och tandvårdsförsäkring, är fullt beaktade i beräkningarna. De budgetpolitiska målen fortsätter därmed att vara styrande för budgetpolitiken.

tabell QNV nya ÅtgÄrder

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

f²¡­´©¤³¯­²å¤¥®

Kunskap och kompetens

1 030 1 100 1 460

Delaktighet i informationssamhället 400 600 800

Hållbara Sverige– ett föregångsland 125 200 2 200

Företagande

1 780 2 070 1 780

Europeiskt samarbete

1 050 1 050 1 050

Ett Sverige för alla

350 350 800

sµ­­¡

T WSU U SWP X PYP

Ö¶²©§¡ ²¥¦¯²­¥²

Tandvårdsförsäkring

500 500 500

Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser

990 1 100 200

Frysning av taxeringsvärden

810 490 420

Äldreproposition

300 300 300

Pensioner

1 420 2 980 3 090

Rättsväsendet

200 250 300

Bistånd

204

Kommuner

4 000 4 000 4 000

Övriga åtgärder

540 370 1 085

sµ­­¡

X WVP Y YYP QP PYY

t¯´¡¬´ ¦ö²¥ ¦©®¡®³©¥²©®§

QS TYU QU SVP QX QXY

Avgår finansiering

3 875 4 105 4 380

varav utgiftsminskningar

1 875 1 905 2 180

nytt skalsteg i inkomstskatten 2 000 2 200 2 200

totalt

Y VRP QQ RUU QS XPY

Efter dessa förslag uppvisar de offentliga finanserna ett överskott på 1,6 procent av BNP 1998 och 0,8 procent 1999. Detta överstiger de av riksdagen fastlagda målen om balans 1998 och ett överskott på 0,5 procent av BNP 1999. Av överskottet 1998 är emellertid 0,8 procentenheter endast bokföringsmässigt, och avser bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Resterande skillnader mot målen 1998 gör att Sverige redan i år kan påbörja en amortering av statsskulden i syfte att stärka politikens möjligheter och minska statens räntekostnader.

För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i de offentliga finanserna till 2,3 procent respektive 3,5 procent av BNP. Även dessa år överträffas därmed de budgetpolitiska målen som är 1,5 procent år 2000 och 2,0 procent 2001. Beräkningen är dock förhållandevis osäker och är betingad bl.a. av en väl fungerande lönebildning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Att redan nu inteckna dessa beräknade överskott vore att underminera den budgetsanering som har genomförts. Risken skulle öka för att regeringen senare skulle tvingas återkomma till riksdagen med förslag om nedskärningar och skattehöjningar. Vid ett flertal tillfällen tidigare har riksdag och regering tecknat in ett framtida budgetutrymme utan att kunna infria förväntningarna om vare sig budgetutfall eller reformer. De mest flagranta felbedömningarna gjordes i början av 1990-talet.

Utgiftstaket

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i samband med vårpropositionen presenterar förslag till nominella utgiftstak för tre år framåt. De av riksdagen tidigare beslutade statliga utgiftstaken ligger fast. Utgiftstaket för 2001 föreslås bli 770 miljarder kronor. Detta motsvarar 36,8 procent av BNP. Därmed fortsätter de statliga utgifterna att minska som andel av BNP.

30 35 40 45 50

1997 1998 1999 2000 2001

DIAGRAM 1.2

Utgiftstak för den statliga sektorn

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Pensionsreformen

Regeringen lägger i dag även fram propositioner om det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 1997/98:151 och prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa propositioner bygger på den uppgörelse som 1994 slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna.

Ålderspensionssystement spelar en avgörande roll för medborgarnas välfärd och det är av största vikt att reglerna är pålitliga. Det är därför en framgång att det råder en bred politiskt enighet om utformningen av detaljerna i det nya ålderspensionssystement. De nya reglerna för pensionsberäkning förenar krav på rättvisa och effektivitet samtidigt som det i finansiellt avseende ger ett mer stabilt system än dagens. Den svenska pensionsreformen innebär långtgående förändringar och har uppmärksammats i omvärlden. Som ett av de första länderna genomför Sverige nu den förändring som är nödvändig för att det allmänna pensionssystemet skall kunna upprätt-

hållas och klara vad det utlovar i en tid då antalet pensionärer ökar.

Regeringen fortsätter arbetet med att modernisera trygghetssystemen.

1.3.2. Stabila priser

En grundval för den samlade ekonomiska politiken är att prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk utveckling. Hög inflation försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt hög sysselsättning. Stabila priser skapar en god grund för en väl fungerande lönebildning. Hög inflation minskar möjligheterna till en god fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar och inkomster.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitet som att den årliga ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och står bakom inflationsmålet.

Riksbankens ställning stärks

För att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten har regeringen i november 1997 lämnat en proposition till riksdagen som grundar sig på en fempartiöverenskommelse om penning- och valutapolitiken: – Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verk-

samhet vilket läggs fast i lag. Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Eftersom Riksbanken är en myndighet under riksdagen har banken därutöver en skyldighet att stödja den allmänna ekonomiska politiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning, i den mån detta inte strider mot prisstabilitetsmålet. – I regeringsformen tas in ett förbud för varje myn-

dighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor som rör penningpolitik. En motsvarande bestämmelse om att en ledamot av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när hon eller han fullgör penningpolitiska uppgifter tas in i riksbankslagen.

– Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att

det i regeringsformen anges att denna eller denne under den sexåriga mandatperioden får avsättas endast om hon eller han inte längre uppfyller de krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter eller om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

– En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken som

innebär att fullmäktige ges en kontrollerande funktion och att en direktion inrättas som skall besluta i alla penningpolitiska frågor och leda Riksbanken. – Ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor

förs över från Riksbanken till regeringen. Riksbanken skall besluta om tillämpningen av det växelkurssystem som regeringen beslutat om.

Riksdagen har i mars i år fattat ett första beslut om de grundlagsändringar som föreslås i propositionen. Ett andra beslut om grundlagsändringarna och beslut om övriga lagändringar kommer att fattas av den nyvalda riksdagen i höst.

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten har minskat – och fortsätter att minska – i den svenska ekonomin: – Hushållens och företagens inflationsförväntning-

ar har fallit.

– Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har

ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnadsökningar som märkbart avviker från omvärldens. – Produktiviteten har ökat kraftigt. – Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex. livs-

medelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta minskar företagens möjligheter att öka sina prismarginaler eller övervältra kostnadsökningar på konsumenterna. Sveriges inträde i EU har bidragit till denna utveckling. – Asienkrisen har medfört att det globala infla-

tionstrycket har fallit ännu mer.

– Riksbankens prisstabilitetsmål har fått en ökande

trovärdighet i den svenska opinionen.

Som ett resultat av den minskade inflationsbenägenheten kan tillväxten bli hög och arbetslösheten falla markant om löneökningstakten blir i enlighet med de avtal som träffats på den svenska arbetsmarknaden, inklusive den av parterna angivna löneglidningen.

-0,5

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

1994 1995 1996 1997 1998

DIAGRAM 1.3

Hushållens inflationsförväntningar det närmaste året samt KPI-utfall 1994-1998

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån Anm.: De streckade linjerna i diagrammet visar Riksbankens

toleransintervall för inflationen.

KPI-utfall

Förväntningar

Räntorna

Ett av huvudsyftena med saneringspolitiken som inleddes i oktober 1994 har varit att skapa förutsättningar för lägre räntor. Låga räntor har en mycket stor betydelse för svensk ekonomi. Det ökade förtroendet för den ekonomiska politiken syns tydligt på de finansiella marknaderna. Sedan augusti 1994 har de flesta räntorna mer än halverats:

– De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på näs-

tan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag under 5,5 procent. Sommaren 1994 låg samma ränta på drygt 12 procent. – Räntemarginalen mot Tyskland som under som-

maren 1994 var över 4,5 procentenheter för de långa räntorna har fallit till under 0,4 procent. – De korta räntorna har sjunkit. Den låga inflatio-

nen och det ökade förtroendet för den förda ekonomiska politiken har medfört att Riksbanken har kunnat sänka reporäntan. I början av 1996 var reporäntan nästan 9 procent. I april 1998 var den drygt 4 procent. – Räntekostnaderna har minskat kraftigt. I diagram

1.4 visas hur månadskostnaden efter skatt för ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan 1994. Jämfört med augusti 1994 har månadskostnaden efter skatt minskat med ca 1 900 kronor. En likartad utveckling har skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av de sjunkande räntorna i takt med att de sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000

1994 1995 1996 1997 1998

Bunden ränta, 5 år

Rörlig ränta

DIAGRAM 1.4

Månadskostnad för ett villalån på 500 000 kr, 1994-98

Kronor

Källa: Finansdepartementet

Kronan

Kronans effektiva växelkurs ligger idag på ungefär samma nivå som i januari 1997. Under denna period har kronans kurs varit i stort sett oförändrad mot de europeiska valutorna, medan dollarn har förstärkts med ca 15 procent mot kronan och de övriga europeiska valutorna. I diagram 1.5 visas ett handelsvägt växelkursindex, inklusive bl.a. de asiatiska valutorna. Lägre index betyder starkare krona.

98 99 100 101 102 103 104 105

1997

1998

DIAGRAM 1.5

Handelsvägt växelkursindex 1997-1998

1 januari 1997 = 100

Källa: Finansdepartementet

EMU

Den 1 januari 1999 inleds den tredje etappen av EMU och då skall EU:s gemensamma valuta, euron, införas. Beslut om urvalet av länder fattas av rådet i sammansättningen stats- och regeringschefer i maj 1998. Kommissionen rekommenderade i mars i år att elva medlemsstater deltar i valutaunionen från starten.

Riksdagen godkände i december 1997 i enlighet med regeringens förslag i prop. 1997/98:25 att Sverige inte bör införa euron då den tredje etappen av EMU inleds. I och med detta beslut har det stått klart att Sverige inte kommer att delta i valutaunionen från starten. Sverige bör hålla dörren öppen för ett senare svenskt inträde i valutaunionen. Om regering-

en senare finner att Sverige bör delta skall frågan underställas svenska folket för prövning.

Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Det nuvarande systemet med en rörlig växelkurs inom ramen för en penningpolitik inriktad på prisstabilitet fungerar väl.

För att varaktigt säkra sunda offentliga finanser i den tredje etappen av EMU har medlemsstaterna inrättat stabilitets- och tillväxtpakten. Den del av pakten som gäller övervakning väntas träda i kraft redan vid kommande halvårsskifte. Sverige och övriga länder som inte väntas införa euron den 1 januari 1999 deltar också i pakten, med undantag för reglerna om sanktioner och föreläggande. I pakten har medlemsstaterna åtagit sig att ha ett medelfristigt mål för de offentliga finanserna nära balans eller överskott. Sverige har ambitiösare mål än EU och kommer med god marginal att uppfylla detta åtagande.

1.3.3. Fler jobb

I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land som kännetecknades av full sysselsättning till ett land märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994 försvann över 450 000 arbetstillfällen. Målet är att åter ta Sverige tillbaka till full sysselsättning. Ett delmål är att den öppna arbetslösheten skall nå ned till 4,0 procent under år 2000.

Regeringens strategi bygger på att kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till skola, vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och män.

Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män, skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och kompetens. Arbetsmarknadspolitiken läggs om för att öka kvaliteten på åtgärderna och i än större utsträckning medverka till att minska flaskhalsar i den uppåtgående konjunkturen och stigande sysselsättningen. Det finns därmed gynnsamma förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas politiken.

Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar: – Arbets- och kompetenslinjen gäller. Arbetslöshe-

ten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-

mande åren bör ske i den privata sektorn.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

– I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-

teras framför transfereringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden. – Det krävs en väl fungerande lönebildning för att

stärka sysselsättningen. – Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-

bila.

Den förda politiken ligger väl i linje med de fem grundstenarna:

Arbets- och kompetenslinjen

Arbete och utbildning prioriteras. Lediga platser skall tillsättas snabbt. Yrkesmässig och geografisk rörlighet skall befrämjas. Arbetslösheten har under 1997 minskat betydligt. Detta beror till viss del på den ökade sysselsättningen. Mellan februari 1997 och februari 1998 ökade sysselsättningen med 38 000 personer.

Den främsta orsaken till den gynnsamma utvecklingen är den stora utbildningssatsningen. Under perioden 1997–2000 tillkommer det genom hittills fattade beslut 60 000 permanenta högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxenutbildning och kvalificerad yrkesutbildning genom det s.k. kunskapslyftet. Till detta skall läggas den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som nu sker mot mer yrkesinriktad utbildning och färre praktikplatser. Ett viktigt inslag i denna omläggning är den IT-satsning som regeringen gör tillsammans med Industriförbundet. Därigenom stärks arbetskraftens kompetens, ökas flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverkas inflationsdrivande bristsituationer och främjas en väl fungerande lönebildning. Resultatet är att arbetslösa människor får en möjlighet att återkomma till arbetsmarknaden samtidigt som utslagning av personer från arbetslivet förebyggs och grunden läggs för en hög framtida tillväxt.

Den privata sektorn expanderar

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. Inte på grund av att den offentliga sektorn är för stor, utan på grund av att den privata är för liten. Mellan september 1991 och september 1994 försvann över 300 000 jobb i den privata sektorn i Sverige. Utan en stark bas bestående av privat sysselsättning är det i längden omöjligt att behålla en stark offentlig sektor.

Mellan 1994 och 1998 beräknas det tillkomma drygt 90 000 jobb i näringslivet. Det är en av anledningarna till att den kommunala sektorn har kunnat tillföras mer resurser. En fortsatt expansion av den privata sektorn är nödvändig för att långsiktigt stärka Sverige.

Verksamheterna prioriteras

Skolan, vården och omsorgen stärks. Genom tidigare fattade beslut tillförs den kommunala sektorn 8 mil-

jarder kronor 1998 för att främja sysselsättningen och säkra kvaliteten. År 1999 tillförs den kommunala sektorn 12 miljarder kronor. År 2000 tillförs den kommunala sektorn 16 miljarder kronor.

Nu föreslår regeringen en ytterligare nivåhöjning med 4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. Därmed kommer skolan, vården och omsorgen att ha tillförts sammanlagt 20 miljarder kronor i nivåhöjning år 2000 jämfört med 1996. Sammanlagt tillförs därmed 72 miljarder kronor extra under femårsperioden 1997–2001.

Lönebildningen

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu än förr. Förr var det, i vart fall under en övergångstid, möjligt att misslyckas och leva med konsekvenserna. Så är det inte längre. Arbetsmarknadens parter har därför ett särskilt stort ansvar att förvalta. Med rimliga och låga löneavtal kan arbetslösheten pressas tillbaka. Blir löneökningarna för höga biter sig massarbetslösheten fast. Det ansvaret vilar tungt på alla som har ett inflytande på svensk lönebildning.

De avtal som hittills slutits på den svenska arbetsmarknaden för de nämnda åren höjer de årliga lönekostnaderna med 3,0 procent. Häri ingår den av parterna antagna låga löneglidningen. Att hålla de totala kostnadsökningarna på högst 3 procent bör vara riktmärket för löneutvecklingen 1998 och de kommande åren. Detta inkluderar såväl kostnader för eventuell arbetstidsförkortning som löneglidning.

Det är av stor vikt att arbetsmarknadens parter beaktar de nya förutsättningarna och gör sitt yttersta för att möjliggöra en halvering av den öppna arbetslösheten. Det gäller samtliga parter på den svenska arbetsmarknaden, även de som redan har tecknat avtal. De måste göra allt för att begränsa löneglidningen till de historiskt mycket låga nivåer som parterna har angivit.

De avtal som har träffats hittills i år tyder på ett ökat ansvarstagande hos arbetsmarknadens parter och att lönebildningen är på väg att anpassas till förväntningar om en bestående låg inflation.

Sunda statsfinanser och stabila priser

När nuvarande mandatperiod inleddes beräknades det statliga lånebehovet till över 240 miljarder kronor. År 1998 beräknas det statliga lånebehovet ha eliminerats helt – statsskulden kan istället amorteras med 1 miljard kronor. År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna 10,3 procent av BNP. I år beräknas de efter de förslag som föreslås i denna proposition visa ett överskott på 1,6 procent av BNP. Inflationen bedöms de närmaste åren hamna under eller nära Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

En nationell handlingsplan för sysselsättning

Sverige har under en längre tid varit drivande för att sysselsättningsfrågan skall placeras högt upp på EU:s dagordning. Vid toppmötet i Amsterdam 1997 lades grunden för ett intensifierat samarbete för ökad sysselsättning genom ökat erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna samt stärkt samordning och övervakning av sysselsättningspolitiken. En samordnad sysselsättningspolitik inom EU riktar fokus på att medlemsländerna skall uppnå konkreta resultat inom viktiga områden som långtids- och ungdomsarbetslöshet, jämställdhet, entreprenörskap, kompetensutveckling och de handikappades situation på arbetsmarknaden.

Vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 – det första toppmöte som uteslutande ägnades åt sysselsättningsfrågan – beslutade man att den nya avdelningen om sysselsättning skulle få en konkret och omedelbar innebörd. Ett antal sysselsättningsriktlinjer som ligger till grund för det fortsatta arbetet fastställdes. Dessa riktlinjer – totalt 19 stycken – skall infogas i nationella handlingsplaner som utarbetas av medlemsländerna i ett flerårigt perspektiv. Handlingsplanerna blir därmed ett slags ”årsrapporter” som redovisar på vilket sätt riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder. Sveriges handlingsplan (bilaga 4) lämnas till EU-kommissionen i samband med att denna proposition överlämnas till riksdagen.

De 19 riktlinjerna är indelade i fyra huvudområden: att förbättra anställbarheten, att utveckla företagande, att förbättra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdhetspolitiken. Inom varje huvudområde finns ett antal riktlinjer som innehåller rekommendationer om konkreta åtgärder.

Varje medlemsland skall ta ställning till samtliga riktlinjer men det är upp till varje enskilt land att själva utforma åtgärder på de områden som tas upp i riktlinjerna. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de enskilda medlemsländerna.

Den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i linje med riktlinjernas rekommendationer. Regeringen delar till fullo riktlinjernas synsätt att arbetskraftens anställbarhet bäst främjas genom att aktiva åtgärder med betoning på utbildning och kompetensutveckling prioriteras framför passivt kontantstöd.

Regeringen värdesätter också att riktlinjerna lyfter fram utbildning och kompetensutveckling som ett viktigt medel för att skapa en flexibel europeisk arbetsmarknad. Riktlinjerna framhåller att detta arbete bör ske i samverkan med arbetsmarknadens parter, vilket passar väl in den svenska traditionen med trepartssamarbete.

När det gäller långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och andelen arbetslösa i aktiva åtgärder finns dessutom kvantitativa mål. Sverige uppfyller målen i alla tre fallen. När det gäller att bekämpa

långtids- och ungdomsarbetslösheten har Sverige högre ambitioner. Aktiva åtgärder sätts vanligen in på ett tidigare stadium än vad riktlinjerna satt som mål. Därtill är andelen arbetslösa i aktiva åtgärder den högsta inom EU.

Behovet av att stärka jämställdhetspolitiken har förts fram som ett särskilt huvudområde. Detta är ett stort framsteg, som bör följas upp av ett integrerat jämställdhetsperspektiv även inom övriga huvudområden. De aspekter som behandlas i riktlinjernas övriga huvudområden t.ex. långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva åtgärder är av grundläggande betydelse för kvinnors och mäns lika villkor på arbetsmarknaden.

Riktlinjerna slår fast att kvinnors ökade sysselsättning är den avgörande faktorn för jämställdhet. Synsättet överensstämmer väl med målet för den svenska jämställdhetspolitiken som är rätten till egen försörjning för alla individer, oavsett kön. Lättillgänglig barnomsorg, betald föräldraledighet för både kvinnor och män samt det faktum att skatte- och socialförsäkringssystem har individ och inte hushåll som minsta enhet, har spelat en avgörande roll i Sverige för kvinnors och mäns nästan lika höga sysselsättningsgrad i Sverige.

1.4. Skolan, vården och omsorgen

Huvudinriktningen i välfärdspolitiken är att prioritera verksamheter före bidrag. Bland verksamheterna har regeringen sedan den tillträdde konsekvent prioriterat skolan, vården och omsorgen. Det har haft en avgörande betydelse för den ekonomiska politiken. I 126 miljardersprogrammet för att sanera svensk ekonomi efter perioden 1991–1994 har statsbidragen till kommuner och landsting undantagits från besparingar trots att så gott som alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.

Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella problemen – hade emellertid varit ännu värre också för kommuner och landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter. Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken kunde regeringen inom ramen för de budgetpolitiska målen för ett år sedan föreslå ökade resurser till kommuner och landsting. År 1997 tillfördes 4 miljarder kronor, år 1998 ytterligare 4 miljarder kronor. Därmed är stödet till kommuner och landsting under innevarande år 8 miljarder kronor högre än vad det annars hade varit. Skolan, vården och omsorgen prioriteras.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den kommunala sektorn 1999, och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Sammanlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996. Skolan, vården och omsorgen stärks.

Då den ekonomiska utvecklingen är bättre än väntad föreslår regeringen nu att ytterligare 4 miljarder tillförs innevarande år och framåt. Därmed blir resurstillskottet 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder kronor 1999 och 20 miljarder kronor år 2000 och framåt. Under femårsperioden 1997–2001 tillförs därmed kommuner och landsting sammanlagt 72 miljarder kronor extra. Skolan, vården och omsorgen stärks ytterligare. De nya resurserna skall användas till att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och säkra sysselsättningen utan att kommunalskatten höjs.

I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen har regeringen även beslutat överlämna propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) i syfte att lägga fast mål och riktlinjer för en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden, främst äldreomsorgen. Förslagen innebär att 300 miljoner kronor tillförs per år under perioden 1999–2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov för utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre de närmaste åren, har regeringen därutöver föreslagit att ett tillfälligt byggstöd om totalt 400 miljoner kronor införs för åren 1998 och 1999. Dessutom lämnas stöd till kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet, vilket gör att skolan, vården och omsorgen kan prioriteras.

Även tandvården förstärks. Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat propositionen 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Där föreslås en förändrad inriktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Förslaget innebär en utökning av kostnadsramen för tandvården med 500 miljoner kronor.

1.5. En offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning

Sverige skall ta steget in i 2000-talet genom en offensiv politik som syftar till att uppnå uthållig hög tillväxt och växande sysselsättning. Därigenom kan vi långsiktigt värna välfärden.

Sex områden är av strategisk betydelse för den svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland, Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Sammanlagt omfattar de föreslagna åtgärderna 18 miljarder kronor för perioden 1999–2001.

1.5.1. Kunskap och kompetens

Det som produceras kommer i framtiden att i allt större utsträckning bygga på kunskap, effektivitet och kreativitet. Sveriges framgångar på världsmarknaden blir avhängiga vår förmåga att snabbt finna nya lösningar och utveckla nya produkter. Den viktigaste investering vi kan göra de kommande åren i samhället är därför att satsa på ökad kunskap och kompetens genom breddutbildning och spetsforskning.

Sveriges framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft med god utbildning. Det finns tre skäl att prioritera utbildning – tillväxt, fördelning och demokrati. Med en hög utbildningsnivå i Sverige är det möjligt att ha en uthålligt hög tillväxt och växande sysselsättning. Utbildning är viktigt som fördelningspolitiskt instrument för jämlika förutsättningar. För att fördjupa och stärka demokratin är en satsning på utbildning som kommer alla till del viktig. Politiken går därför ut på att stärka hela utbildningssystemet från förskolan till kvalificerad vidareutbildning för dem som redan har jobb.

Varje ung människa som lämnar grund- eller gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett misslyckande. Därför tillförs den kommunala sektorn 72 miljarder extra under femårsperioden 1997– 2001. En bättre skola kräver resurser – till personal, till böcker, till utveckling av pedagogiken och till ny teknik. Den kräver också en engagerad lärarkår med möjligheter till vidareutbildning och stimulans i sitt viktiga arbete. Dessutom krävs förstärkta insatser när det gäller utveckling och kontroll av kvalitet och resultat i skolan. En nationell skolpolitik skall säkra en likvärdig skola.

Regeringen avser att genomföra ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. För detta ändamål kommer regeringen att föreslå att 110 miljoner kronor avsätts årligen 1999–2001. Programmet kommer att i korta drag innehålla följande:

Kvalitetskontrollen bör stärkas på såväl central som lokal nivå. Skolverket har i uppdrag att undersöka behovet av utökade sanktionsmöjligheter. En nationell inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för att granska skolan. Läraryrket bör utvecklas och rekryteringsbasen för lärarutbildningen breddas. En ny skolledarutbildning skall inrättas för att svara mot dagens krav på pedagogiskt ledarskap. En nationell provbank bör byggas upp som stöd för lärares arbete. De nationella kursproven i gymnasieskolan skall bli obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram utvecklas. Den moderna lärlingsutbildningen skall fortsätta att utvecklas. Undervisningen i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

naturvetenskap, teknik och miljö skall stimuleras. En ny frivillig gymnasieexamen bör införas. Kulturen har en viktig roll i skolan och samarbetet bör stärkas med musik- och kulturskolan. Ett IT-program för skolan skall presenteras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på de punkter som kräver riksdagens beslut.

Inom vuxenutbildningen tillkommer 140 000 platser under perioden 1997–2000 i kunskapslyftet. För att möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges under läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det särskilda utbildningsbidraget ett andra år. Det innebär att många kan fortsätta att välja kunskap och kompetens framför passiv arbetslöshet.

Regeringen föreslår vidare att stipendierna för ungdomar under 20 år som med godkänt resultat genomgått ett basår med naturvetenskaplig och teknisk inriktning bibehålls. Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning förlängs t.o.m. 2001 och utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m. 1999.

Den kraftfulla utbyggnaden av högskolan över hela landet fortsätter. Genom att de mindre och medelstora högskolorna förstärks med fasta forskningsresurser blir de allt starkare krafter även för den regionala utvecklingen. Antalet studerande inom civiloch högskoleingenjörsutbildningarna samt inom naturvetarutbildningarna ökar särskilt för att svara mot kraven inom dessa områden. Antalet civil- och högskoleingenjörer beräknas år 2005 därigenom ha mer än fördubblats sedan mitten av 1980-talet, till drygt 100 000 civilingenjörer under 65 år och omkring 200 000 övriga ingenjörer inklusive gymnasieingenjörer. Högskolans samverkan med det omgivande samhället utvecklas på alla nivåer.

Även de som har arbete måste ges tillfälle till fortbildning och vidareutbildning. Kompetensutveckling i arbetslivet är av betydelse för svenskt näringslivs möjligheter att hävda sig i en allt starkare internationell konkurrens och för kvaliteten i den offentliga sektorns verksamhet. Därför har regeringen tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet för kompetensutveckling i arbetslivet. Arbetsmarknadens parter deltar i arbetsgruppen vars uppgift är att lämna förslag till hur parternas gemensamma arbete för ökad kompetensutveckling i arbetslivet kan stödjas av regeringen. Arbetsgruppen skall avrapportera sitt arbete senast den 12 juni 1998.

tabell QNW kunskap och kompetens

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Särskilt utbildningsbidrag år 2

520

Kvalificerad yrkesutbildning

400 815 1 000

10-punktsprogrammet

110 110 110

Övriga insatser

175 350

t¯´¡¬´

Q PSP Q QPP Q TVP

1.5.2. Delaktighet i informationssamhället

Informationstekniken betyder mycket för Sveriges konkurrenskraft. Med våra världsledande kunskapsföretag skall Sverige bibehålla positionen som en ledande IT-nation.

I den nya informationstekniken ligger stora möjligheter till förändring. Här finns både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå ökad effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv. Därför måste hela Sveriges befolkning bli delaktig i informationssamhället. Användningen av IT domineras i dag av män. Detta är en effekt av, och bidrar till att upprätthålla, en könsuppdelad arbetsmarknad.

Regeringen har ansvar för att IT och kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del. Det är angeläget att IT-användningen bidrar till att människors vilja till arbete och skapande tas tillvara och att kompetensen hos både kvinnor och män utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför leda till att öka kvinnors användning av IT.

I mars 1996 lades propositionen 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. I propositionen redovisades mål för en övergripande IT-strategi. Dessutom identifierades tre prioriterade områden – rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning, där ett antal mål ställdes upp för varje område. Det redovisades också ett handlingsprogram för att bredda och utveckla användningen av IT.

Regeringen har senare redovisat bedömningar av vissa centrala frågor för ökad tillväxt och sysselsättning i informationssamhället. Dessutom har redovisats ett stort antal genomförda, pågående och kommande åtgärder inom handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av IT. Exempel på sådana åtgärder är en utredning om elektroniska betalningsmedel, en utredning om en ev. samordnad lagstiftning för radio, TV och tele, IT-kommissionens verksamhet, datalagskommitténs verksamhet och ITstiftelsens verksamhet. Regeringen har också lagt fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utveckla den statliga förvaltningen.

Regeringen har därutöver satsat cirka 1,3 miljarder kronor under perioden 1997 – 1999 på ett nationellt program för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av en överenskommelse mellan regeringen, Industriförbundet och företrädare för IT-företagen. Utbildningen bedrivs i projektform inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen och beräknas omfatta 10 000 personer som får en högkvalitativ utbildning. Därmed minskar risken för flaskhalsar i den snabbt växande ekonomin.

I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst har regeringen lagt fram riktlinjer för IT-användningen i den statliga förvaltningen.

Millennieskiftet innebär en risk för allvarliga störningar i olika elektroniska system, vilket bl.a. föran-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

lett regeringen att tillsätta en 2000-delegation med uppgift att bevaka omställningsarbetet i olika samhällssektorer.

Inom de olika utgiftsområdena planerar regeringen omfattande åtgärder, som kommer att stimulera IT-användningen i sig, men även ge andra positiva effekter. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare 1,8 miljarder kronor avsätts under åren 1999–2001 för särskilda insatser, varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder kronor, läggs på skolan. Regeringen avser att förelägga riksdagen ett program för IT i skolan. Utgångspunkten är att alla elever skall ges kunskaper och möjligheter att använda datorer som ett modernt informationsverktyg.

Inom universitetsdatanätet SUNET skall ytterligare uppgradering av överföringskapaciteten göras.

IT-anpassningen av myndigheternas informationssystem skall fortsätta och påskyndas. Målet är att förenkla samhällsinformationen för medborgarna och företagen t.ex. skall Internet kunna användas för att fylla i blanketter. Även inom statsförvaltningen skall Internet i ökad utsträckning användas för att effektivisera samverkan mellan myndigheter. Den elektroniska handeln i Europa skall stimuleras. Informationsnätverk skall etableras med inriktning på handel och investeringar i Östersjöregionen. En databas med hushållsrelaterad miljöinformation planeras i Konsumentverkets regi för att öka kunskapen om miljöfrågor. En särskild kompetensutveckling rörande IT för anställda inom offentlig sektor ser regeringen som en viktig uppgift under de kommande åren. Vidare föreslås en satsning på IT inom kulturområdet. En ny IT-kommission skall tillsättas.

tabell QNX it

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Utbildning

340 540 740

Övrigt

60 60 60

t¯´¡¬´

TPP VPP XPP

1.5.3. Hållbara Sverige – ett föregångsland

Den globala marknaden för miljöteknik samt miljöanpassade och resurssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader. Därför är den ekologiska omställningen också en del av politiken för att stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen.

Sverige skall vara ett föregångsland och en pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling.

Under de kommande tre åren stimuleras teknisk utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att 12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,

infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets kommuner.

Den nära dialogen med näringslivet är avgörande. Många företag har insett vikten av hållbar produktion och miljövänliga varor. Regeringen vill stärka detta samarbete och fortsätta investeringsprogrammen in i nästa århundrade. Genom att bli ett föregångsland kan Sverige få ökad konkurrenskraft och bli ett bättre land att leva i, även för våra barn och barnbarn.

Riksdagen antog under våren 1997 i samband med den energipolitiska propositionen 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning ett program som omfattar 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för att uppnå effektivare energianvändning och ökad användning av förnybara energikällor. Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Dessutom har det beslutats om ett femårigt program för investeringsbidrag på 1 miljard kronor för kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur.

Riksdagen beslutade i samband med budgetpropositionen för 1998 om lokala investeringsprogram för att främja en ekologisk hållbar utveckling. Totalt har 5,4 miljarder kronor avsatts för de lokala investeringsprogrammen för perioden 1998–2000. Gensvaret har hittills varit stort. Ett trettiotal kommuner kommer i ett första steg att beviljas bidrag till sina ansökningar om stöd till investeringsprogram. Av landets 288 kommuner har 286 lämnat in intresseanmälningar. Stödet föreslås utökas med 2 miljarder kronor för år 2001.

Miljöövervakningen förstärks. För att säkra den biologiska mångfalden i skogen tillförs ytterligare resurser för naturvård, biotopskydd och inköp av mark. Miljötillsynen samt insatser för rådgivning och information till skogsägarna förstärks. Den goda ekonomiska utvecklingen har möjliggjort att medel tillskjuts för att kompensera för tidigare gjorda besparingar som var nödvändiga av statsfinansiella skäl.

Även bostadspolitiken läggs om i ekologisk riktning. I propositionen 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling reformeras det nuvarande räntebidragssystemet och kompletteras med ett investeringsbidrag för ekologiskt hållbara investeringar i flerbostadshus.

tabell QNY hÅllbara sverige – ett

fÖregÅngsland

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Miljö- och naturvård

125 200 200

Lokala inv. program

2000

t¯´¡¬´

QRU RPP RRPP

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.5.4. Företagande

Sedan 1994 har antalet anställda i företag med färre än 100 anställda ökat med 100 000. Över 27 000 nya företag har bildats varje år. Det är rekordnivåer. Entreprenörskap och nyföretagande har en avgörande betydelse för tillväxt och sysselsättning.

Insatser för att främja entreprenörskap och förbättra förutsättningarna för företagande föreslås därför. Fram till och med år 2000 kan 100 000 nya företag ha bildats i Sverige.

Under de senaste åren har ett antal åtgärder av särskild betydelse för mindre företag genomförts bl.a. vad gäller skatteområdet, tillgången på riskkapital och regelförenklingar. Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag har fått regler mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolagen. För nystartad enskild näringsverksamhet har en möjlighet att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster införts. En lättnad i ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag har införts. Socialavgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre företagen. En nybildad sjätte AP-fond har fått möjlighet att investera i onoterade aktier för 10 miljarder kronor.

Den av regeringen tillsatta småföretagsdelegationen har lagt fram ett flertal regelförenklingsförslag. Regeringen har redan fattat beslut avseende flera av dessa. Som exempel kan nämnas mindre restriktiva regler vid beviljande av F-skattsedel och lindring av skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen.

Det som utan tvivel gynnat svenska företag mest är regeringens kraftfulla och omfattande åtgärder för att stärka de offentliga finanserna, vilket lett till att dessa nu också är i balans. Räntenivåerna har halverats och investeringarna har som följd av detta ökat kraftigt.

Att genomföra ofinansierade skattesänkningar riskerar att allvarligt försämra företagsklimatet. Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna möjliggör nu ytterligare – finansierade – skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång till riskkapital.

Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas. Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade aktier utvidgas. Skatten på reklamtrycksaker avskaffas.

Dessutom avskaffas den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk, vilket innebär en lättnad främst för den elintensiva industrin. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare förenklas.

Förenklingsutredningen har fått utvidgade direktiv och kan nu även lägga förslag som innebär förenklade redovisningsregler särskilt för de mindre företagen.

Många nya teknikbaserade företag och andra småföretag med betydande tillväxtpotential saknar finansiella resurser för att ta till vara sina utvecklingsmöjligheter. Staten kompletterar marknaden genom s.k. såddkapital via NUTEK. Resurserna för främst detta ändamål och annan småföretagsutveckling föreslås öka med 50 miljoner kronor per år under en treårsperiod.

Regeringens insatser för att stimulera kvinnors företagande är flera. Företagarlån till kvinnor, rådgivning till kvinnliga företagare samt lokala och regionala resurscentra för kvinnor är några exempel. Regeringen stödjer även forskningsprogram om kvinnors företagande för att öka kunskapen på området.

Regeringen går nu vidare med regelförenklingsarbetet. – Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är

att endast en blankett och en myndighetskontakt skall behövas. Regeringen avser att genomföra sådana förenklingsåtgärder under innevarande år. Patent- och registreringsverket ges huvudansvaret för att inom sex månader föreslå konkreta åtgärder. – Myndigheternas handläggningstider skall i ett

första steg förkortas med 25 procent i särskilt utvalda ärenden. Regeringen avser att skärpa existerande punktlighetsmål i regleringsbreven samt att införa sådana för samtliga handläggande myndigheter. Kontroll och uppföljning skall skärpas.

– Uppgiftsbördan för företagen skall minskas. Re-

geringen avser att genomföra åtgärder för att väsentligt minska företagens obligatoriska uppgiftsinlämnande samt öka återanvändningen av företagsdata. – Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas

ytterligare. Regeringen avser att prioritera förenklingsarbetet avseende tullfrågor, både nationell och på gemenskapsnivå.

I regeringens fortsatta arbete kommer småföretagsperspektivet än mer att sättas i centrum. Regeringen avser därför, när Småföretagsdelegationen lagt sitt slutliga förslag, att presentera ett program för regelförenkling bl.a. innehållande ett system för att säkerställa att effektiva konsekvensanalyser görs av hur olika förslag påverkar småföretagen och ett generellt direktiv för utredningsväsendet om att småföretagens speciella förutsättningar skall beaktas.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk ekonomi. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen om konkurrenspolitikens inriktning med en skrivelse eller i annat lämpligt sammanhang.

Regeringen bedriver sedan flera år ett arbete mot den ekonomiska brottsligheten. Bl.a. har lagstiftningen skärpts beträffande näringsförbud och skattekont-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

roll. Arbetet fortsätter och inriktas på att motverka ekobrotten på nationell och internationell nivå.

tabell QNQP fÖretagande

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Sänkta skatter

1 730 2 020 1 730

Såddkapital m.m.

50 50 50

t¯´¡¬´

Q WXP R PWP Q WXP

1.5.5. Europeiskt samarbete

Regeringen är djupt engagerad i arbetet att bygga upp ett starkt och fredligt Europa inför 2000-talet. Tack vare det europeiska samarbetet knyts länder allt närmare varandra och gamla motsättningar löses upp. Med flera nya medlemmar kan Europeiska unionens grundläggande syften – fred, demokrati och ekonomisk utveckling – främjas ytterligare.

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under denna tid har EU:s samarbete fördjupats, t.ex. i gemensamma ansträngningar för att öka sysselsättningen. En väsentligt del av EU:s arbete är nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i gemenskapen. Regeringen ser som en av sina absolut viktigaste uppgifter att bidra till en framgångsrik anslutning av kandidatländer.

Utvidgningen kan och bör genomföras utan att budgettaket som andel av BNI ökar. För att underlätta utvidgningen måste emellertid det budgetutrymme som nu finns under detta tak förbehållas nya medlemmar.

EU-medlemskapet har väsentligt ökat Sveriges förutsättningar att påverka Europas utveckling. Det har också inneburit nya möjligheter för vårt lands medborgare och företag. Ökade insatser behövs emellertid för att förbättra kunskaperna om den svenska Europapolitiken och om hur dessa möjligheter kan tas till vara. Angeläget är också att göra konkreta insatser för att bättre utnyttja de nya marknadsmöjligheterna i Europa.

Under första halvåret 2001 kommer Sverige för första gången att vara ordförandeland. Detta innebär att Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och företräda EU utåt. Det innebär också att Sverige kommer att stå värd för viktiga möten som av tradition äger rum i ordförandelandet, såsom möten i Europeiska rådet och informella ministerrådsmöten. Att vara ordförandeland ställer stora krav på organisatorisk kompetens och administrativa resurser. Resurser för detta arbete har avsatts.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program på 800 miljoner kronor årligen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Programmet skall bidra till ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett dynamiskt och demokratiskt integrerat

Europa. Samarbetet inriktas på att påskynda Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. Samarbetet inom det sociala området skall utökas under kommande treårsperiod. Regeringen avser att intensifiera samarbetet i Norden och i lämpliga delar sammanlänka detta med det näringslivsrelaterade samarbetet i Östersjöregionen.

Sveriges utvecklingssamarbete med Estland, Lettland, Litauen och Polen på rättsområdet intensifieras för att påskynda ländernas medlemskap i EU samt för att öka rättssäkerheten och minska brottsligheten i vårt närområde.

En särskild satsning för att vidareutveckla samarbetet mellan Sverige och Polen görs under 1999.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare en miljard kronor avsatts, den s.k. Östersjömiljarden. Medlen används inom områdena energi, miljö, infrastruktur, kunskapsöverföring och svensk exportindustri. Verksamheten har varit framgångsrik och bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör ytterligare 1 miljard kronor tillföras under den kommande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner kronor per år. Regeringen strävar bl.a. efter att uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen. Därmed kan Sverige bidra till att Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion.

För att öka kunskapen om Europapolitiken och dess möjligheter avsätts nya resurser. Det planeras bl.a. en särskild informationsinsats om euron och om praktiska effekter för näringsliv och konsumenter av att Sverige inte deltar i valutaunionen vid starten 1999.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknadsoch handelsmöjligheterna i det nya framväxande Europa genom bl.a. insatser för småföretagen, förstärkt regional exportfrämjarorganisation i Sverige och åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella landoch språkkunskaper.

Den internationella marknaden erbjuder för många företag okända möjligheter. Det gäller inte minst den upphandling som sker i internationella organisationer. Genom sin kompetens och kapacitet borde svenska företag ha bättre utsikter att vinna kontrakt än vad som i dag är fallet.

tabell QNQQ europa

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Central- och Östeuropa

800 800 800

Östersjöinsatser

200 200 200

Informationsinsatser

20 20 20

Marknadsplats Europa

30 30 30

t¯´¡¬´

QPUP QPUP QPUP

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.5.6. Ett Sverige för alla

På några decennier har Sverige genom invandring blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Närmare en miljon av landets invånare är födda utomlands. I en internationaliserad värld har ett land med en internationell befolkning ett försprång. Att ta till vara denna fördel kommer att kräva både förändrade attityder och politiska insatser. Detta blir en av det kommande seklets stora utmaningar.

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden som andra har, och förfärande ofta lever de i det närmaste isolerade från det övriga Sverige. Alla som bor i Sverige skall kunna känna sig hemma här, oavsett etnisk bakgrund. Språket är nyckeln till det svenska samhället. Den som inte behärskar svenska språket hamnar lätt utanför – det gäller inte minst arbetsmarknaden. Undervisningen i det svenska språket måste därför stärkas.

Riksdagen fattade i december 1997 beslut om mål och riktlinjer för den framtida integrationspolitiken. Beslutet grundade sig på förslag i regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/89:16) Enligt propositionen skall samhällets etniska och kulturella mångfald vara en utgångspunkt för den generella politikens utformning på alla samhällsområden och nivåer. En ny myndighet inrättas den 1 juni 1998 med ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i samhället. I propositionen redovisas också hur introduktionen av nyanlända invandrare kan förbättras. Vidare har regeringen under budgetåret 1995/96 och 1997 betalat ut sammanlagt 180 miljoner kronor i stöd till utvecklingsprojekt i utsatta bostadsområden. För perioden 1998–2000 har 490 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.

Integrationspolitiken skall värna grundläggande demokratiska värden. Den skall verka för kvinnors och mäns lika rättigheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

För att vända utvecklingen, minska segregationen, uppnå de integrationspolitiska målen och ett Sverige för alla föreslås ett resurstillskott under den kommande treårsperioden. Insatser planeras inom olika områden. Av central betydelse är åtgärder för att ge goda kunskaper i det svenska språket från tidig ålder, skapa goda villkor på arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig förbättring av situationen i utsatta bostadsområden med stor andel invånare med invandrarbakgrund. Vidare bör den potential som kultur och idrott har som brobyggare mellan olika kulturer utnyttjas för att åstadkomma en ökad integration.

Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen en storstadspolitisk proposition under våren. Storstadens möjligheter ligger i dess mångfald, skapar-

kraft och tillväxtpotential. Storstadens problem är i första hand de snabbt växande klyftorna mellan rika och fattiga och mellan infödda och inflyttade svenskar. Regeringens politik syftar till att bejaka storstadens möjligheter, utan att lämna stora grupper utanför samhällets gemenskap, utbildningssystemet, bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, kulturlivet och de demokratiska mötesplatserna.

Regeringen har vidare för avsikt att under våren lämna förslag om skärpt lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

tabell QNQR ett sverige fÖr alla

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

t¯´¡¬´

SUP SUP XPP

1.5.7. Trygghet och solidaritet

Utöver de sex framtidsområdena görs satsningar inom en rad områden som stärker Sverige inför sekelskiftet:

Ett tryggare Sverige

Den enskilda individen har ett självklart krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Tryggheten och rättssäkerheten uppnås genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på rättsväsendet de senaste åren tillförs ytterligare 200 miljoner kronor 1999, 250 miljoner kronor år 2000 samt 300 miljoner kronor 2001. De nya medlen skall bl.a. användas för att säkerställa närpolisreformen och kampen mot vardagsbrottslighet samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

Pensioner

Det reducerade basbeloppet höjs. Basbeloppet har sedan 1993 reducerats med två procent vid beräkningen av pensioner. Dessutom begränsades uppräkningen av basbeloppet med anledning av prisförändringar från och med år 1995 som ett led i arbetet med saneringen av statens finanser. Storleken av uppräkningen knöts till storleken av statens budgetunderskott.

Regeringen föreslår i denna proposition att basbeloppet för år 1999 räknas upp med den fulla prisförändringen eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen föreslår också att pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istället för med två procent. För år 2000 och framåt beräknas pensionerna från ett icke reducerat basbelopp.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Internationell solidaritet

Regeringen ser biståndet som ett viktigt instrument för att främja internationell säkerhet och solidaritet. Efter betydande nedskärningar sedan 1992 beslutade riksdagen på regeringens förslag att biståndsramen för år 2000 skulle höjas från 0,70 till 0,72 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). I syfte att ytterligare markera Sveriges internationella ansvarstagande föreslår regeringen nu en fortsatt ökning av biståndsramen till 0,73 procent av BNI år 2001. Totalt sett beräknas biståndet öka med 200 miljoner kronor år 2001.

1.6. Rättvisa skatter

I år går tio procent av de totala skatteintäkterna till att betala räntorna på statsskulden. Även om den offentliga sektorns finanser nu visar överskott kommer skattebetalarna under mycket lång tid framöver att betala priset för de gångna årens stora underskott.

Skatter har inte något egenvärde utan motiveras endast av vad intäkterna används till. Den egentliga skattekvoten, dvs. den formella skattekvoten plus det offentliga underskottet, visar hur mycket skatt som måste betalas för att välfärden skall vara finansierad. Ofinansierade skattesänkningar som låg bakom den formellt sett lägre skattekvoten i början av 1990-talet innebar endast att skatteuttaget försköts framåt i tiden.

45,0 50,0 55,0 60,0 65,0

1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 1.6

Den egentliga skattekvoten

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Egentlig skattekvot

Formell skattekvot

Saneringen av de offentliga finanserna har i huvudsak kunnat ske rättvist. Skattehöjningarna har varit en starkt bidragande orsak till detta. Höginkomsttagare har bidragit främst genom höjda kapitalskatter, men även låg- och medelinkomsttagare har fått känna av skattehöjningar.

Allt eftersom statsfinanserna förbättras i snabb takt finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder. Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga men endast om vissa villkor obetingat uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan en till-

fredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras genom skuldsättning. Och de måste utformas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.

Den tillfälliga värnskatten upphör från och med 1999 i enlighet med riksdagsbeslutet 1994. För att säkerställa att målet om rättvis fördelning som uttalades i samband med skattereformen skall vara uppfyllt införs samtidigt ett ytterligare steg i skatteskalan för inkomster över 32 400 kr per månad. Den sammantagna effekten blir att omkring 1 miljon inkomsttagare får lägre marginalskatt. Höjningen av barnbidragen och flerbarnstilläggen, som genomförts vid årsskiftet, är också i linje med skattereformen 1990–1991. Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har höjts i takt med inkomstökningarna har stora grupper löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den utvecklingen bör vändas så att reformens intention att högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala statlig inkomstskatt på sikt uppnås.

1.6.1. En skattepolitik för företagande

En rad åtgärder har genomförts för att stimulera de små och medelstora företagen. En huvudinriktning har varit att förbättra tillgången på riskkapital. Skattesänkningarna med inriktning på små och medelstora företag uppgår till omkring 7 miljarder kronor per år. Lättnaden i ägarbeskattningen för onoterade bolag och nedsättningen av arbetsgivaravgifter på den del av lönesumman som understiger 850 000 kr är två exempel. Enskilda näringsidkare har fått motsvarande lättnader. Dessutom har en möjlighet att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst införts.

Regeringen bedriver ett brett arbete för att minska krånglet och göra det enklare att bli och vara företagare. Ett nytt och enklare system för redovisning och betalning av skatter och avgifter, skattekonton, har nyligen trätt i kraft. Skattetilläggen vid periodiseringsfel har halverats. Villkoren för att få F-skattsedel har mjukats upp. För att ytterligare förbättra villkoren för företagande föreslår regeringen nu en rad nya åtgärder: – Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag genom att taket för avsättningar till periodiseringsfond återställs till 25 procent. Därmed underlättas expansion med hjälp av kvarhållna vinster. – Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade akti-

er utvidgas för att ytterligare underlätta expansion med hjälp av externt kapital.

– Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade ak-

tier utvidgas.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

– Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, vilket in-

nebär en lättnad främst för mindre företag. – Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk

avskaffas, vilket innebär en lättnad främst för den elintensiva industrin. – Avdragsreglerna för pensionskostnader förenklas. – Beskattning av personaloptioner förenklas.

– Avdraget för pensionssparande för enskilda nä-

ringsidkare förenklas. – Förenklingsutredningen har fått utvidgade direk-

tiv och kan nu även lägga förslag som innebär förenklade redovisningsregler särskilt för de mindre företagen.

En översyn pågår av hela energiskattesystemet för att förbättra miljöeffekterna. Resultatet kommer att redovisas 1999. Det finns nu ingen anledning att av miljöskäl höja det totala uttaget av energiskatter, även om enskilda skatter kan förändras. Beskattningen av el i produktionsledet har dock haft negativa effekter för den elintensiva industrin. Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk föreslås därför avskaffas. Detta kommer att innebära sänkta elpriser för såväl industrin som för konsumenterna.

Regeringen avser att presentera en ny samordnad utformning av de skatter som träffar vägtrafiken. Syftet är att, inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag, uppnå bättre styreffekter vad gäller trafiksäkerhet och miljö. Redan under våren har dock regeringen lagt förslag om bl.a. förlängd skattefrihet för elbilar och en ny utformning av avgaskraven för lätta lastbilar och bussar.

1.6.2. Skattekontroll för rättvisa

För att skattesystemet skall kunna upprätthålla sin legitimitet är det viktigt att de skatter och avgifter som beslutas också blir betalda. Kontroll och uppföljning är av avgörande betydelse.

Möjligheterna till skattekontroll har kraftigt förbättrats under mandatperioden. Generalklausulen mot skatteflykt har fått en ny och effektivare utformning. Särskilda skattebrottsenheter byggs upp inom skattemyndigheterna. På så sätt tas den kompetens och erfarenhet som finns inom skatteförvaltningen bättre till vara. Dessutom undviks de flaskhalsproblem som tidigare varit vanliga.

Under våren har regeringen lagt fram förslag om reformerat förhandsbesked. Möjligheterna till skatteplanering i samband med koncernöverlåtelse har minskats. Kontrolluppgiftsskyldigheten har utvidgats ytterligare så att så gott som alla affärer med värdepapper omfattas.

Tullen får ansvar för en ny kontrollverksamhet över hela landet som gäller yrkesmässiga transporter

av punktskattepliktiga varor. Tullen ges även bättre möjligheter att kontrollera postpaket som innehåller alkohol och tobak.

Den kraftiga ökning av smuggling av cigaretter är ett problem som inte enbart kan lösas med ökad kontroll. För att förhindra att smugglingen, och de inslag av organiserad brottslighet som följer i dess spår, får en ökad spridning föreslår regeringen en sänkning av skatten på cigaretter.

1.6.3. Skattepolitiken och internationaliseringen

Vissa länder utnyttjar kapitalets rörlighet till att locka till sig kapital och investeringar från andra länder. Det sker bl.a. genom att de erbjuder bättre skattevillkor för utländska etableringar än vad som gäller företag som är verksamma inom landet. Sverige har aktivt drivit på för att diskutera detta inom EU. Arbetet har varit mycket framgångsrikt, och under hösten 1997 kunde medlemsländerna enas om gemensamma uppföranderegler för att motverka skadlig skattekonkurrens. Arbetet fortsätter nu för att även få till stånd gemensamma regler om beskattning av räntor och andra kapitalinkomster. Det är nödvändigt att ägna fortsatt uppmärksamhet åt de effekter internationaliseringen kan ha på svensk kapitalbeskattning och punktskatter.

1.6.4. Fastighetsbeskattningen

Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskattningen. Detta understryks av att räntorna på bostadslån är avdragsgilla. För att fastighetsskatten skall vara så rättvis som möjligt bör taxeringsvärdet avspegla marknadsvärdet på ett så korrekt sätt som möjligt. En särskild utredare har därför fått i uppdrag att se över taxeringsförfarandet. I avvaktan på att utredningens analys av omräkningsförfarandet blir klar föreslås att den frysning av taxeringsvärdena på 1997 års nivå som beslutades för 1998 också skall gälla för 1999.

En ny utredning skall se över fastighetsbeskattningen och bl.a. analysera den skattemässiga neutraliteten mellan olika upplåtelseformer. Utredningen skall även överväga om det finns något lämpligt sätt att förbättra villkoren för fastboende i attraktiva kustområden och stimulera miljöinvesteringar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.7. Fördelningspolitiken

Svensk ekonomi utstod i början av 1990-talet den största prövningen i modern tid med negativ tillväxt, sänkta reallöner och kraftigt stigande arbetslöshet. Som ett resultat av detta raserades de offentliga finanserna. I januari 1995 beräknades lånebehovet till 229 miljarder kronor. Sverige stod inför en statsfinansiell kollaps.

En trygg välfärd går inte att bygga på lånade pengar. Utan en fast grund bestående av sunda offentliga finanser finns det i längden inte något utrymme att bedriva en rättvis fördelningspolitik. Det är därför de svagaste grupperna har allra mest att vinna på starka offentliga finanser.

I och med 1998 års budget har saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor fullföljts. En av de viktigaste principerna för regeringens arbete med utformningen av programmet var att alla medborgare rättvist skulle dela på bördorna.

Tvärtemot vad många befarat, pekar fördelningspolitiska analyser på att krisen och budgetsaneringen har klarats med en bevarad relativt jämn fördelning av de ekonomiska resurserna. Genom välfärdspolitiken har bördorna av den djupa ekonomiska krisen och saneringen av de offentliga finanserna i huvudsak fördelats rättvist.

Den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard har bidragit med 43 procent av de sammantagna budgetförstärkningarna, medan den femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med ca 11 procent. Den tiondel av hushållen med högst standard har fått vidkännas den största minskningen i förhållande till inkomsterna. Jämställdheten värnas dessutom, nettoeffekterna är i genomsnitt i stort sett lika för kvinnor och män.

I diagrammet nedan visas den slutliga analysen av saneringsprogrammets fördelningseffekter. Hushållen är i diagrammet indelade i tio lika stora grupper, s.k. deciler. I decil 1 finns de hushåll som har den lägsta ekonomiska standarden. I decil 10 finns de hushåll som har den högsta ekonomiska standarden. Konsekvenskalkylen omfattar de direkta effekterna av i stort sett alla föreslagna och beslutade åtgärder i skatte- och bidragssystemen fram till och med 1998 års budgetproposition.

Som en följd av den höga arbetslösheten och de växande klyftorna i löner och kapitalinkomster mellan 1991 och 1997 har spridningen i marknadsinkomster ökat betydligt. Detta har dock till stor del kompenserats av transfererings- och skattesystemet. Trots den ökade spridningen i marknadsinkomster har spridningen i disponibla inkomster inte ökat nämnvärt sedan 1991.

-35 -30 -25 -20 -15 -10

-5

0

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

DIAGRAM 1.7

Andel av saneringsprogrammet som respektive decilgrupp bidrar med

Procent

Källa: Finansdepartementet Decilgrupp

Andelen hushåll som har en låg ekonomisk standard (under 50 procent av medianinkomsten) har ökat från 4,1 till 5,8 procent. En viktig orsak till detta är dock att antalet studerande har ökat – vilket har en positiv fördelningspolitisk profil på längre sikt. Resultaten för 1996 och 1997 baseras på en uppdaterad framskrivning och visar således en bedömning av det troliga utfallet (se vidare prop. 1997/98:1, bilaga 7).

Men inkomststatistiken visar inte hela bilden. Den tar inte hänsyn till de offentliga verksamheterna. Under 1980-talet ökade spridningen i disponibla inkomster. Samtidigt satsades allt större resurser på de offentliga tjänsterna. Barnomsorgen byggdes ut och resurserna till vården, äldreomsorgen och utbildningen ökades. Under början av 1990-talet bromsade resursökningen och hushållen fick bära en allt större del av kostnaderna genom avgifter och taxor. De betydande resurser som nu på nytt tillförs skolan, vården och omsorgen bör kunna motverka denna utveckling.

De offentliga tjänsterna måste värnas. Grunden för rättvisan är att barnen, de äldre, de sjuka och de handikappade får tillgång till vård och omsorg med god kvalitet. Genom en god ekonomisk utveckling ökar resurserna för vården och omsorgen. Enskilda skall inte behöva betala oskäliga avgifter.

Kunskaper och erfarenheter måste fördelas jämnare. Därmed får alla bättre möjligheter till arbete. Det nås genom bättre baskunskaper och fler utbildade. Rättvisa kan nås endast när människor ges lika möjligheter till utbildning och arbete. Sverige skall åter visa att en god tillväxt och ökad sysselsättning bäst förenas med en jämn fördelning av de ekonomiska resurserna.

2. Förslag till riksdagsbeslut

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar (avsnitt 1), 2. godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 (avsnitt 4.4.1), 3. fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2001 till 770 miljarder kronor (avsnitt 4.4.2),

4. godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1999-2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 4.5), 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar,

11. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i

semesterlagen (1977:480),

13. antar regeringens förslag till lag om ändring i

ellagen (1997:857),

14. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

15. godkänner att arbetslösa som anvisas resursar-

bete får ersättas med högst 90 procent av avtalsenlig lön (avsnitt 5.4.8),

16. godkänner att arbetsgivare som anordnar re-

sursarbete ersätts med en schablonmässigt beräknad månadsersättning som regleras vid anvisningstidens slut (avsnitt 5.4.8),

17. godkänner att privata vårdhem och andra som

upphandlats på entreprenad för en längre period av en kommun liksom stiftelser och friskolor fr.o.m. den 1 juli 1998 får anordna resursarbeten (avsnitt 5.4.8),

18. godkänner att möjligheten att ansöka om gene-

rationsväxling förlängs till och med den 31 december 1998 för personer som fyller 63 år senast den 31 augusti 1998 (avsnitt 5.4.8),

19. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda ramanslaget B5 Forsk-

ning och utveckling inom arbetslivsområdet be-

sluta om en högsta ram för åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 1999-2003 som uppgår till högst 420 000 000 kronor (avsnitt 5.4.9),

20. godkänner en ändrad åldersgräns i vissa ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt 5.4.9),

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

21. godkänner att försöksverksamhet med särskilt

introduktions- och uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade personer, SIUS, blir permanent från och med den 1 juli 1998 (avsnitt 5.4.9),

22. godkänner att särskilt utbildningsbidrag till ar-

betslösa under perioden 1 juli 1998 till 30 juni 1999 får lämnas för ett andra utbildningsår samt att särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa får lämnas för två års studier på gymnasial nivå (avsnitt 5.4.10),

23. bemyndigar regeringen, eller den myndighet

som regeringen beslutar, att under budgetåret 1998 under det på utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning uppförda ramanslaget D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning fatta beslut om anskaffningar som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på 47 000 000 kronor för 1999, 26 000 000 kronor för 2000, 24 000 000 kronor för 2001, 18 000 000 kronor för 2002 och 18 000 000 kronor för 2003 (avsnitt 5.4.11),

24. bemyndigar regeringen att efterge statens ford-

ran på stiftelsen Sätra Brunn om 12 513 000 kronor med högst detta belopp (avsnitt 5.4.11),

25. godkänner regeringens förslag om en satsning

på radio och TV i allmänhetens tjänst i enlighet med de riktlinjer som redovisas samt att Sveriges Television AB för budgetåret 1998 tilldelas 37 500 000 kronor ur rundradiokontot för särskilt kvalificerad programproduktion (avsnitt 5.4.12),

26. godkänner att Statens geotekniska institut (SGI)

blir medlem i en ekonomisk förening för utveckling av programsystemet AutoGRAF (avsnitt 5.4.13),

27. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling uppförda ramanslaget A1 Regi-

onalpolitiska åtgärder fatta beslut om åtagan-

den som innebär sammanlagda utgifter inklusive tidigare åtaganden om högst 1 000 000 000 kronor under åren 1999, 2000 och 2001 (avsnitt 5.4.14),

28. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård uppförda ramanslaget A4 Investe-

ringar och skötsel för naturvård fatta beslut om

förvärv av eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på sammanlagt högst 120 000 000 kronor (avsnitt 5.4.15),

29. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 21 Energi uppförda ramanslaget B4 Energiforskning fatta beslut om stöd till forskning och utveckling inom ener-

giområdet som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på högst 240 000 000 kronor för 1999, 190 000 000 kronor för 2000, 160 000 000 kronor för 2001, 130 000 000 kronor för 2002, 90 000 000 kronor för 2003 och 60 000 000 kronor för 2004 (avsnitt 5.4.16),

30. godkänner att Energiteknikfonden avvecklas,

fondens behållning tillförs statsbudgeten och dess utestående åtaganden förs över till Statens energimyndighet (avsnitt 5.4.16),

31. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 21 Energi föreslagna ramanslaget B10 Energiteknikstöd fatta beslut om stöd till ny energiteknik som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på högst 100 000 000 kronor för 1999, 80 000 000 kronor för 2000, 65 000 000 kronor för 2001, 50 000 000 kronor för 2002, 40 000 000 kronor för 2003 och 25 000 000 kronor för 2004 (avsnitt 5.4.16),

32. bemyndigar regeringen med anledning av av-

vecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning i form av pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt förfogar över (avsnitt 5.4.16),

33. bemyndigar regeringen att under budget-

året 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att det under utgiftsområde 21 Energi föreslagna ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av en

reaktor i Barsebäcksverket får överskridas om

ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet inte hinner inväntas (avsnitt 5.4.16),

34. godkänner att Clearingfonden och Energiforsk-

ningsfonden avvecklas och att behållningen tillförs statsbudgeten (avsnitt 5.4.16),

35. godkänner regeringens förslag att aktierna i

SweRoad AB skall ägas av staten och förvaltas av Vägverket samt att Väginvests verksamhet skall omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar, ägande och förvaltning av aktier, andelar och andra rättigheter i bolag samt att Väginvests verksamhet skall bedrivas inom vägsektorn och banhållningsområdet (avsnitt 5.4.17),

36. bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskonto-

ret utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan AB:s egna kapital samt att garantera Botniabanan AB:s förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare, inom en ram som exklusive

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

mervärdesskatt uppgår till 1 495 000 000 kronor, varav 195 000 000 kronor avser finansiella kostnader (avsnitt 5.4.17),

37. godkänner att det under utgiftsområde 22

Kommunikationer uppförda ramanslaget A4

Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar får användas för lån till Botniaba-

nan AB:s verksamhet inom en ram om 50 000 000 kronor (avsnitt 5.4.17),

38. bemyndigar regeringen att använda det under

utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda ramanslaget A 4 Investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar för att ersätta

Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) med 34 500 000 kronor för vissa kostnader som MIAB haft för garantiåtaganden gentemot staten (avsnitt 5.4.17),

39. godkänner vad regeringen anfört om statens

ekonomiska förpliktelser enligt den nya Göteborgsöverenskommelsen och om finansiering av dessa (avsnitt 5.4.17),

40. bemyndigar regeringen att dels låta Riksgälds-

kontoret inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen begränsa tidigare givna garantibemyndiganden till 2 200 000 000 kronor beräknat i 1998 års prisnivå, dels låta Riksgäldskontoret inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen teckna statlig borgen för ytterligare 1 500 000 000 kronor för lånefinansiering av den statliga andelen (avsnitt 5.4.17),

41. godkänner det som regeringen förordar avseen-

de Statens Haverikommissions förvaltningskostnader (avsnitt 5.4.17),

42. godkänner att Sjöfartsverket får täcka de kost-

nader som uppkommit med anledning av grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994 (avsnitt 5.4.17),

43. bemyndigar regeringen att utöka Luftfartsver-

kets totala låneram för budgetåret 1998 till 5 500 000 000 kronor samt godkänner vad regeringen i övrigt förordar rörande Luftfartsverkets finansiella befogenheter (avsnitt 5.4.17),

44. bemyndigar regeringen att under 1998 låta SJ få

rätt att teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram på 1 900 000 000 kronor (avnitt 5.4.17),

45. bemyndigar regeringen att tillgodose Statens

jordbruksverks behov av rörelsekapital för EUverksamhet intill ett sammanlagt belopp om 5 500 000 000 kronor på myndighetens särskilda räntekonto för i Riksgäldskontoret (avsnitt 5.4.18),

46. bemyndigar regeringen att fatta beslut om ute-

stående ekonomiska förpliktelser under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an-

slutande näringar vid utgången av 1998 enligt följande: B8 Strukturstöd inom livsmedelssek-

torn 55 000 000 kronor, B9 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd 89 000 000 kronor,

B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket 3 200 000 000 kronor, B13 Från EG-budgeten

finansierade kompletterade åtgärder inom jordbruket 3 100 000 000 kronor (avsnitt 5.4.18),

47. bemyndigar regeringen att låta Exportkredit-

nämnden få erbjuda upp till 100 procent täckning i exportkreditgarantier samt att låta Exportkreditnämnden få lämna rembursgarantier med mer än 12 månaders kredittid och 18 månaders risktid samt få försäkra remburser med s.k. ensidig bekräftelse (avsnitt 5.4.19),

48. godkänner att det under fjortonde huvudtiteln

för budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget A8 Investeringsbidrag för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar riktning får an-

vändas för att bekosta Miljöteknikdelegationen med ett belopp uppgående till 20 000 000 kronor (avsnitt 5.4.19),

49. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-

året 1998 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt anvisar ändrade och nya anslag i enlighet med specifikation i bifogade tabell,

såvitt avser skattefrågor

50. antar regeringen förslag till lag om ändring i la-

gen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

51. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,

52. antar regeringens förslag till lag om omräk-

ningstal får 1999 års taxeringsvärden,

53. antar regeringens förslag till om ändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt,

54. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

55. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

56. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

såvitt avser kommunsektorn

57. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998,

58. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1965:269) med särkilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

59. antar regeringens förslag till lag med särskilda

bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999,

60. godkänner regeringens förslag om finansiering

m.m. av det statliga bolag som enligt förslag i proposition 1997/98:119 skall kunna bildas för att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner (avsnitt 7.6.4),

såvitt avser EU-medel

61. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1708) om EG:s förordning om miljö- och strukturstöd.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell specifikation av reviderade ramar fÖr utgiftsomrÅden samt reviderade och nya anslag fÖr budgetÅret QYYX

TUSENTAL KRONOR

ANSLAGS-BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV

NY RAM/

UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET

1998

RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

Q r©«¥´³ ³´¹²¥¬³¥

S YWV WPP

P S YWV WPP

C3 Allmänna val, ramanslag

205 000 +12 400 217 400

C4 Stöd till politiska partier, ramanslag

145 200 -12 400 132 800

E2 Presstöd, ramanslag

531 579 +12 000 543 579

E3 Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag

127 300 -12 000 115 300

R s¡­¨ä¬¬³¥«¯®¯­© ¯£¨ ¦©®¡®³¦ö²¶¡¬´®©®§

R PVR XQT MRQ TPP R PTQ TQT

A2 Riksrevisionsverket, ramanslag

176 625 -27 400 149 225

A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag

82 644

+1 125

83 769

A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag

769 000

-1 400 767 600

A16 Bokföringsnämnden, ramanslag

5 394

+800

6 194

A17 Bidrag till stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag

800

-800

0

A21 Ekonomistyrningsverket, ramanslag

nytt +26 275

26 275

B1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag

55 000 -15 871

39 129

B2 Avgift för stadshypotekskassans grundfond, ramanslag

134 700 -20 000 114 700

B3 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, ramanslag

nytt +15 871

15 871

S s«¡´´¥¦ö²¶¡¬´®©®§ ¯£¨ µ°°¢ö²¤

U VVR RUT KQP PPP U VWR RUT

A1 Riksskatteverket, ramanslag

356 304

-4 000 352 304

A3 Tullverket, ramanslag

1 036 369 +14 000 1 050 369

T rä´´³¶ä³¥®¤¥´ RQ PST QWP

MT SPP RQ PRY XWP

D1 Kriminalvården, ramanslag

3 376 390

-4 300 3 372 090

U u´²©«¥³¦ö²¶¡¬´®©®§ ¯£¨ ©®´¥²®¡´©¯®¥¬¬ ³¡­¶¥²«¡® R XQQ SQP

P R XQQ SQP

A1 Utrikesförvaltningen, ramanslag

1 757 629

-100 1 757 529

A2 Nordiskt samarbete, ramanslag

1 452

+100

1 552

D1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag

2 259

-500

1 759

D4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag

10 262

+500

10 762

V t¯´¡¬¦ö²³¶¡² TQ RTS XVU KQPP PPP TQ STS XVU

A2 Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag

384 419 +150 000 534 419

B2 Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag

140 974 -25 000 115 974

B3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

1 182 554 -28 700 1 153 854

B9 Funktionen Transporter, ramanslag

190 500

+3 700 194 200

Y h䬳¯¶å²¤L ³ªµ«¶å²¤ ¯£¨ ³¯£©¡¬ ¯­³¯²§ RR TYY UQV KRUT SPP RR WUS XQV

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m., reservationsanslag

nytt +250 000 250 000

C5 Statens institutionsstyrelse, ramanslag

503 986

+4 300 508 286

QS e«¯®¯­©³« ´²¹§§¨¥´ ¶©¤ ¡²¢¥´³¬ö³¨¥´ TR WRS SUV MT RSX SST SX TXU PRR

A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 40 681 334 -4 238 334 36 443 000

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TUSENTAL KRONOR

ANSLAGS-BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV

NY RAM/

UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET

1998

RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

QT a²¢¥´³­¡²«®¡¤ ¯£¨ ¡²¢¥´³¬©¶ TW UTQ YUR KWPV PPP TX RTW YUR

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag 21 043 793 +606 000 21 649 793

B1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

365 196

+147 365 343

B6 Bidrag till Samhall AB, ramanslag

4 356 419 +100 000 4 456 419

B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag

4 147

-147

4 000

QU s´µ¤©¥³´ö¤ RQ SSS WUU MVP PPP RQ RWS WUU

A3 Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag

8 624 280 -27 500 8 596 780

A7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag

491 371 -32 500 458 871

QV u´¢©¬¤®©®§ ¯£¨ µ®©¶¥²³©´¥´³¦¯²³«®©®§ RW PUP UUT KVP PPP RW QQP UUT

C3 Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

253 924 +60 000 313 924

QW kµ¬´µ²L ­¥¤©¥²L ´²¯³³¡­¦µ®¤ ¯£¨ ¦²©´©¤

W SST YVW

P W SST YVW

A1 Statens kulturråd, ramanslag

26 920

+500

27 420

A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag

125 075

+500 125 575

D2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag

42 938

-1 000

41 938

QX s¡­¨ä¬¬³°¬¡®¥²©®§L ¢¯³´¡¤³¦ö²³ö²ª®©®§ ¯£¨ ¢¹§§¡®¤¥

RR XRU USS KWV XUP RR YPR SXS

A11 Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag

3 000

+1 400

4 400

A12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl., ramanslag

nytt +75 000

75 000

C1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

1 646 031

+450 1 646 481

RP a¬¬­ä® ­©¬ªöM ¯£¨ ®¡´µ²¶å²¤

Q QWX PUR KSV WUP Q RQT XPR

A1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

268 104

+1 750 269 854

A2 Miljöövervakning m.m., ramanslag

85 452 +15 000 100 452

A4 Investeringar och skötsel för naturvård, ramanslag

291 473 +20 000 311 473

RQ

e®¥²§©

Q UXS PTQ KTRX QUP R PQQ QYQ

A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag

138 041

+7 150 145 191

B5 Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag

90 000 -90 000

0

B10 Energiteknikstöd, ramanslag

nytt +510 000 510 000

B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, ramanslag

nytt

+1 000

1 000

RR k¯­­µ®©«¡´©¯®¥² RT QPP UVT

MR RPP RT PYX SVT

A1 Vägverket: Administration, ramanslag

1 209 781 -63 000 1 146 781

A2 Väghållning och statsbidrag, ramanslag 11 835 873 +21 300 11 857 173

A4 Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag

7 490 404 -72 200 7 418 204

B4 Bidrag till sjöfarten, ramanslag

400 000 +110 000 510 000

B6 Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag

nytt

+1 700

1 700

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TUSENTAL KRONOR

ANSLAGS-BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV

NY RAM/

UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET

1998

RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

RS j¯²¤M ¯£¨ ³«¯§³¢²µ«L ¦©³«¥ ­¥¤ ¡®³¬µ´¡®¤¥ ®ä²©®§¡²

QS WRU VRS

P QS WRU VRS

D1 Främjande av rennäringen m.m., ramanslag

61 700

-5 700

56 000

E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag

18 792

+3 700

22 492

E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag

89 500

+2 000

91 500

RT n䲩®§³¬©¶

R VYX SSP KQY XUP R WQX QXP

A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

208 355

-7 150 201 205

E3 Exportkreditnämnden, ramanslag

50 000

-2 600

47 400

E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag

9 063

+2 600

11 663

E6 Världsutställningen i Hannover år 2000, reservationsanslag

nytt +27 000

27 000

F1 Marknadsdomstolen, ramanslag

4 686

-1 000

3 686

F2 Konsumentverket, ramanslag

67 876

+1 000

68 876

RU a¬¬­ä®®¡ ¢©¤²¡§ ´©¬¬ «¯­­µ®¥² YS PTX WPP KT RWP PPP YW SQX WPP

A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag

71 326 400 +3 585 000 74 911 400

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag

736 600 +400 000 1 136 600

A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag

20 985 000 +285 000 21 270 000

sµ­­¡ ¡®³¬¡§³¦ö²ä®¤²©®§¡² °å ´©¬¬ä§§³¢µ¤§¥´ KQ VSU VVV

.

3. Lagförslag

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 3 kap. 10 §, 11 kap. 2 § och 22 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring

1

skall ha följande ly-

delse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

1 kap.

6 §

2

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje och

femte styckena.

Basbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som

minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet

mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av

a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6-8 kap.

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje stycket.

Basbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen ( 1988:881 ) om ändring i denna lag,

b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12-14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen ( 1988:881 ) om ändring i denna lag.

I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med

ett jämförelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet

(förhöjt basbelopp) avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 37 144 och multipliceras med

samma jämförelsetal. Det fram-

räknade beloppet (förhöjt basbe-

lopp) avrundas till närmaste

hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

3 kap.

10 §

3

För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, femte eller sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och 10 b §§ tillämpas.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349)eller

ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

11 kap.

2 §

4

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2–6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från arbetslöshetskassa,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning samt ersättning vid generationsväxling,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),

k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)

och ersättning till delta-

gare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse,

o) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet utbetalats av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet om inte bedrivs självständigt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

s) ersättning från semesterkassa. I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension och ersättning från semesterkassa, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare.

22 kap.

15 §

5

Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som

1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,

2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka,

3. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller särskilt utbildningsbidrag, dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

3. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, särskilt utbildningsbidrag eller

ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del

studiestödet är återbetalningspliktigt.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande motsvarande förmån som utges till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1997:565. Ändringarna innebär bl.a.

att tredje och fjärde styckena upphävs. 3 Senaste lydelse 1993:752. 4 Senaste lydelse 1997:1273. 5 Senaste lydelse 1996:1395.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Reglerna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid beräkning och fastställande av basbelopp för år 1999. Under år 1999 skall bestämmelserna i tredje och fjärde styckena tillämpas i deras lydelse före den 1 juli 1998 med den ändringen att det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.2. Förslag till ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 22 b §§ lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

2 §

1

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra och tredje styckena eller i 2 c § är pensionstillskottet till ålderspension

femtiofem och en halv procent

av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt tredje

stycket samma lagrum.

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra och tredje styckena eller i 2 c § är pensionstillskottet till ålderspension

55,5 procent av basbeloppet enligt

1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till partiell ålderspension är motsvarande andel av det pensionstillskott som angetts i första eller andra stycket.

2 a §

2

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till förtidspension etthundraelva

och en halv procent av basbe-

loppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt tredje stycket

samma lagrum.

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till förtidspension 111,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring.

2 b §

3

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension sextioen och en halv procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt

tredje stycket samma lagrum.

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension 61,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989 betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i motsvarande mån. För den som har partiell särskild efterlevandepension eller

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

har änkepension, som med tillämpning av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring betalas ut med viss andel av en oreducerad sådan pension, är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som angetts i första stycket.

1 Senaste lydelse 1996:1589. 2 Senaste lydelse 1996:1589. 3 Senaste lydelse 1996:1589.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av pensionstillskott för år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

11 §

1

Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 55 procent av den försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Därvid skall

1 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.

Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 55 procent av den försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet enligt 1 kap. 6 §

lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid föränd-

ring av detta.

1Senaste lydelse 1994:742.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av delpension för år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.4. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 §, punkt 6 av anvisningarna till 46 § och punkt 1 av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

46 §

2 mom.

1

Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela be-

skattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska socialförsäkringsavgifter som den skattskyldige, på grund av utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknande skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet, i båda fallen under förutsättning att den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna;

7) för inbetalning som den skattskyldige under beskattningsåret har gjort på pensionssparkonto i den omfattning som framgår av punkt 7 av anvisningarna.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7 medges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7,

utöver sådant avdrag som beräknas på ett halvt basbelopp, med-

ges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Anvisningar

till 32 §

12.

2

Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt utbildningsbidrag samt timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) eller vid svensk-

undervisning för invandrare (sfi)

räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt utbildningsbidrag, timersättning vid vuxenutbildning för utvecklinsstörda (särvux) samt ersättning till delta-

gare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) räknas som

skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag motsvarande dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett tillskott till näringsidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning som enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda.

Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

till 46 §

6.

3

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om för-

säkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått.

Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i.

Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt la-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

gen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt basbelopp fördelas efter re-

spektive avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag får den skattskyl-

dige fritt fördela den del av avdra-

get som beräknas på ett halvt basbelopp mellan allmänt avdrag och

avdrag i näringsverksamheten.

Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv nä-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvs-källan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

till 48 §

1.

4

Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt

iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

även tillläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Ålders-, förtidseller efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett.

För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, minskat enligt tredje

stycket samma lagrum. För övriga

skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift.

För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift.

Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga

a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela beskattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt

b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret uppburit folkpension i form av förtidspension, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller som avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har livränta som avses i första stycket sista meningen tillämpas i stället för bestämmelsen i föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen b om det är till fördel för den skattskyldige.

Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folkpension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto reducerar inte det särskilda grundavdraget.

För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats.

1 Senaste lydelse 1996:1331. 2 Senaste lydelse 1997:1272. 3 Senaste lydelse 1996:1331.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 såvitt avser de nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i övrigt den 1 januari 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4 Senaste lydelse 1997:935.

2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom. och i punkt 6 av anvisningarna till 46 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

3. De nya föreskrifterna i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

4. Vid 2000 års taxering skall vid beräkning av det särskilda grundavdraget basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

2 kap.

6 §

1

För den som inte haft inkomst av aktiv näringsverksamhet eller annan inkomst av tjänst än folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som föranlett avräkning av sådant pensionstillskott gäller i stället för vad som sägs i 4 § första stycket 1 följande. Skyldighet att lämna självdeklaration föreligger endast om den uppburna pensionen överstiger för gift skattskyldig 134,0 procent och för annan skattskyldig 151,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt

tredje stycket samma lagrum.

Gränsen 151,5 procent av sistnämnda belopp gäller också gift skattskyldig som under någon del av året uppburit folkpension som ogift.

För den som inte haft inkomst av aktiv näringsverksamhet eller annan inkomst av tjänst än folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som föranlett avräkning av sådant pensionstillskott gäller i stället för vad som sägs i 4 § första stycket 1 följande. Skyldighet att lämna självdeklaration föreligger endast om den uppburna pensionen överstiger för gift skattskyldig 134,0 procent och för annan skattskyldig 151,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Gränsen 151,5 procent av sistnämnda belopp gäller också gift skattskyldig som under någon del av året uppburit folkpension som ogift.

Som folkpension räknas inte barnpension och vårdbidrag.

1 Senaste lydelse 1997:796.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

2. Vid bedömandet av deklarationsskyldigheten vid 2000 års taxering skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

1 §

En kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till och med

den 30 juni det år de fyller 20 år.

En kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till dess de fyller 20 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

3 §

Kommunens skyldighet omfattar ungdomar som står till arbetsmarknadens förfogande och gäller från och med den 1 juli det

år de fyller 20 år och till dess de

fyllt 25 år.

Kommunens skyldighet omfattar ungdomar som står till arbetsmarknadens förfogande och gäller från och med den dag de fyller 20 år och till dess de fyllt 25 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.8. Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

17 §

1

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349)eller särskilt utbildningsbidrag eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), särskilt utbildningsbidrag eller ersättning

till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF)

eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 1996:1396.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.9. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 4 § samt 13 kap.1 och 5 §§ellagen (1997:857) skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

12 kap.

4 §

Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,

2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå,

3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,

4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.

Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,

2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå,

3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,

4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.

Beslut enligt första stycket 2–4 får förenas med vite.

13 kap.

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 22 § eller

2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 17 § eller

2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

anmälan lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall döms inte till ansvar.

anmälan lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall döms inte till ansvar.

13 kap.

5 §

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 23–25 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

5 §

1

Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

För bidragsåret 1997 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

För bidragsåret 1998 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

6 §

2

Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Bidrag som fastställs enligt 5 § andra stycket får dock betalas ut under tiden juli–december 1997.

Bidrag som fastställs enligt 5 § andra stycket får dock betalas ut under tiden juli–december 1998.

1 Senaste lydelse 1997:554. 2 Senaste lydelse 1997:554.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 1 b mom., 10 § samt 27 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

1

skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

3 §

1 b mom.2Det belopp som un-

dantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 65 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvalificerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena.

1 b mom. Det belopp som un-

dantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvalificerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena.

Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nye ägaren inte beräkna något lättnadsbelopp.

Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tidpunkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas.

10 §

3

För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor samt 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 170 000 kronor vid 1992 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränsen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplicerad med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Skiktgränsen fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor, 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 214 900 kronor vid 1999 års taxering, och

fem procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 360 000 kronor vid 2000 års taxering.

Vid följande taxeringar uppgår

skiktgränserna till skiktgränserna

för föregående taxeringsår multip-

licerade med det jämförelsetal, ut-

tryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Skiktgrän-

serna fastställs av regeringen före

utgången av andra året före taxe-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av kapital enligt 3 § 14 mom.

För dödsbon beräknas skatten enligt andra och tredje styckena med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut.

För dödsbon beräknas skatten enligt andra – fjärde styckena med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut.

27 §

5 mom.4 Förlust på marknads-

noterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av.

5 mom. Förlust på marknads-

noterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten.

Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel samt från realisationsvinst

på sådan marknadsnoterad tillgång som avses i första stycket.

Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 2 Senaste lydelse 1996:1611. 3 Senaste lydelse 1996:691. 4 Senaste lydelse 1997:448.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas, såvitt avser bestämmelserna i 10 §, första gången vid 2000 års taxering, och i övrigt första gången vid 1999 års taxering.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

3 §

1

För juridisk person får avdrag för avsättning till periodiseringsfond uppgå till högst 20 procent av inkomsten för beskattningsåret före avdraget. Vad som sagts nu gäller dock ej dödsbo.

I fråga om fysisk person och dödsbo får avdraget uppgå till högst 20 procent av ett positivt belopp som motsvarar inkomsten eller underskottet av förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före avdrag för avsättning till periodiseringsfond med följande justeringar.

I fråga om fysisk person och dödsbo får avdraget uppgå till högst 25 procent av ett positivt belopp som motsvarar inkomsten eller underskottet av förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före avdrag för avsättning till periodiseringsfond med följande justeringar.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och avdrag på grund av ökning av expansionsmedel enligt 2 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar, återfört avdrag för egenavgifter enligt punkterna 11 och 13 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen och intäkt på grund av minskning av expansionsmedel.

1 Senaste lydelse 1996:1613.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.13. Förslag till lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden

Härigenom föreskrivs följande.

För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet och småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet skall omräkningstalet enligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 1999 vara det omräkningstal som gäller för år 1998.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.14. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om § lagen (1994:1563) om tobaksskatt

dels att 42 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 42 § skall utgå,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

2 §

1

Skatt på cigaretter tas ut med

85 öre per styck och 17,8 procent

av detaljhandelspriset.

Skatt på cigaretter tas ut med

20 öre per styck och 39,2 procent

av detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett.

1 Senaste lydelse 1997:443.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall upphöra att gälla samt att rubriken närmast före denna paragraf skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.16. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

3 §

1

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet med undantag av

markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft,

e) 2,21 procent av: markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet inklusive elproduk-

tionsenhet.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

1 Senaste lydelse 1997:442.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

1

dels att 7, 14 och 23 §§ samt anvisningarna till 14 § skall upphöra att

gälla,

dels att 4, 5, 6, 9, 11, 13, 26, 32 och 33 §§ samt anvisningarna till 9

och 13 §§ skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

4 §

Skatteplikt föreligger ej för annons i

1. periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar,

2. publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands,

3. publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare,

4. reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.

5 §

Skatteplikt föreligger, om ej annat följer av 6 §, för reklam-

trycksak och för reklam som åter-

ges

Skatteplikt föreligger, om inte annat följer av 6 § för reklam som återges

1. i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller återgivning av ljud.

6 §

Skatteplikt föreligger ej för

1. reklamtrycksak, som är avsedd att ingå som bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när reklamen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare,

2. reklam som avses i 5 § 1, om

fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,

3. reklam som aves i 5 § 2, om

reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrives där reklamen offentliggöres.

Skatteplikt föreligger inte för

1. reklam som avses i 5 § 1, om

fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,

2. reklam som aves i 5 § 2, om

reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrivs där reklamen offentliggörs.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

9 §

2

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller fram-

ställer skattepliktig reklamtrycksak.

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln. Den som i yrkesmässig verk-

samhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är

likaså skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna)

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons.

Även den som i yrkesmässig

verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna).

11 §

Skattskyldigheten inträder när

1. skattepliktig annons offentliggörs,

2. skattepliktig reklamtrycksak levereras till köpare eller annars tas ut från rörelsen,

3. skattepliktig reklam i annan

form återges.

2. skattepliktig reklam i annan

form återges.

Erhåller den skattskyldige betalning i förskott inträder dock skattskyldighet för betalningen när den sker.

13 §

Beskattningsvärdet utgöres i fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2 av vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak utgöres beskattningsvärdet av den del av vederlaget som utgör ersättning för den tryckeritekniska framställningen och för bokbinderiarbetet med avdrag för däri ingående vederlag för kliché, reprofilm eller motsvarande. Har beställaren ombesörjt för den tryckeritekniska framställningen erforderligt arbete eller tillhandahållit annan materiel för trycksaken än kliché, reprofilm eller motsvarande skall värdet av arbetet eller materielen, i den mån skatt icke erlägges i annan ordning, inräknas i beskattningsvärdet med ledning av uppgifter från beställaren eller, om sådana uppgifter ej lämnas, enligt uppskattning efter vad som är skäligt. Har arbete eller materiel som nu nämnts endast ringa värde behöver hänsyn icke tagas härtill vid bestämningen av

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

beskattningsvärdet.

Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller understiger vederlaget uppenbarligen vad som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar mot skäligt vederlag.

I beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan statlig skatt eller avgift.

26 §

3

Införs till landet från tredje land reklamtrycksak som är skat-

tepliktig enligt 5 § eller annons-

blad som har utgivits i sådant land skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet eller, om nedsättning har

medgetts enligt 14 §, med det lägre belopp som föranleds av nedsättningen. Som beskattningsvär-

de anses varans värde beräknat enligt 4 § tulltaxelagen (1987:

1068). Visas att detta värde innefattar kostnad som inte ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån. Beskattningsvärdet för annonsblad beräknas efter samma grunder som gäller för reklamtrycksak.

Införs till landet från tredje land annonsblad som har utgivits i sådant land skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1994:1550) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt

artikel 29 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

32 §

4

Beslut enligt 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje stycket får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt 7, 9 a och 14 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut enligt 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje stycket får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt 9 a § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

33 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons offentliggörs eller reklam-

trycksak framställs.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons offentliggörs.

Anv till 9 §

5

Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten utgör inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

(1947:576) om statlig inkomstskatt. Verksamhet som ej utgör näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen eller lagen om statlig inkomstskatt anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om reklam enligt 5 §.

Har tryckeri åtagit sig att för annans räkning framställa reklamtrycksak och anlitas underleverantör för uppdraget, är underleverantören ej skattskyldig. Den som självständigt utför bokbinderiarbete är skattskyldig för sådant arbete.

Anv till 13 §

Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg enligt faktura eller annan handling.

Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev.

Utgår i fråga om reklamtryck-

sak gemensamt vederlag för pres-

tationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestämmes beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.

Motsvarande gäller när gemensamt vederlag utgår för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam och annan prestation.

Utgår gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.

Skäligt värde enligt 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives för saluvärde i kommunalskattelagen (1928:370).

Beskattningsvärdet av särtryck utgöres av den faktiska kostnaden för framställning av särtrycket.

1 Lagen omtryckt 1984:156. 2 Senaste lydelse 1994:1566. 3 Senaste lydelse 1994:1566. 4 Senaste lydelse 1994:1566. 5 Senaste lydelse 1990:1438.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.18. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 samt lagen skall ha följande lydelse.

Lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997–1999

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen.

Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997, 1998 eller 1999 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen.

Första stycket gäller inte för de kommuner som avses i 10 § lagen (1995:1517) om införande av lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

Om skattesatsen höjs på grund av att landstinget och kommunerna inom landstingsområdet har kommit överens om att fördela om uppgifterna inom området, gäller inte första stycket den del av höjningen som motsvaras av en sänkning av skattesatsen hos den som lämnar ifrån sig uppgifter.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.19. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

4 §

1

Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.

En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.

Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.

Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.

Under år då riksdagsval

hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräkningsfaktorer. Detta skall ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.

Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting, 2 § lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och 16 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

1 Senaste lydelse 1997:1257.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.20. Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999

H

@rigenom f`reskrivs f`ljande.

Vid utbetalning av en f

`rsamlings eller en kyrklig samf@llighets fordran

enligt 4 a

' fj@rde stycket lagen (1965:269) med s@rskilda best@mmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran vid ing

Dngen av Dr 1999 minskas med 5,4 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.21. Lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd skall ha följande lydelse.

nuvarande lydelse fÖreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att de miljö- och strukturstöd som ingår i EG:s

gemensamma jordbrukspolitik

skall kunna genomföras i Sverige.

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att EG:s miljöoch strukturstöd skall kunna genomföras i Sverige.

Med EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd avses i denna lag EG:s förordningar om stöd till

1. gemenskapsinitiativ och andra av gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna, med undantag för stöd från Fonden för fiskets utveckling.

1. miljövänliga brukningsme-

toder inom lantbruket och bevarande av odlingslandskapet,

2. miljövänliga brukningsme-

toder inom lantbruket och bevarande av odlingslandskapet,

2. skogliga åtgärder inom jord-

bruket,

3. skogliga åtgärder inom jord-

bruket, och

3. förtidspensionering av jord-

brukare,

4. bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter,

5. förbättring av strukturen inom jordbruket, och

6. landsbygdsutveckling.

4. förtidspensionering av jord-

brukare.

3 §

1

För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hantering av jordbrukspro-

dukter. Tillsynsmyndigheten får

göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas.

För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i sådan

verksamhet eller i samband med

hantering av sådana produkter

som stödet avser. Tillsynsmyndig-

heten får göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela förelägganden som kan förenas med vite för att få tillgång till handlingarna. Den som är föremål för tillsyn skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen skall kunna bedrivas.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

1 Senaste lydelse 1997:105.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

4

Statens finanser och förslag till utgiftstak

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4. Statens finanser och förslag till utgiftstak

Regeringens förslag:

De offentliga utgifterna be-

räknas till 1 051 miljarder kronor år 1999, 1 076 miljarder kronor år 2000 och 1 117 miljarder kronor år 2001.

Ett tak för de statliga utgifterna omfattande statsbudgeten exklusive utgiftsområde 26, Statsskuldsräntor m.m., och Riksgäldskontorets nettoutlåning men inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten fastställs till 770 miljarder kronor år 2001.

Den beräknade fördelningen av de statliga utgifterna åren 1999-2001 på utgiftsområden (tabell 4.13) gäller som riktlinje för regeringens budgetarbete.

4.1. Förutsättningar

I 1997 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000. Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten fastställdes till 744 miljarder kronor. De tidigare fastställda taken för åren 1998 och 1999, 720 respektive 735 miljarder kronor, ändrades inte. Riksdagen godkände också en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden. I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en definitiv fördelning av utgifterna för 1998 samt en preliminär fördelning för 1999 och 2000.

I denna proposition föreslås ett utgiftstak för staten år 2001. Dessutom redovisas en preliminär fördelning av de takbegränsade utgifterna på utgiftsområden för 1999-2001. Åren 1998-2000 ligger utgiftstaken kvar på de av riksdagen tidigare fastställda nivåerna men för utgifternas fördelning på utgiftsområden presenteras reviderade beräkningar. Dessutom redovisas en beräkning av de konsoliderade offentliga utgifterna, dvs. inklusive den kommunala sektorn.

Beräkningarna i denna proposition inkluderar inte effekterna av pensionsreformen. Reformen innebär ingen belastning på de offentliga finanserna men ger kraftiga förändringar av de redovisade beloppen både för statsbudgeten, beräkningarna av utgiftstaken samt övriga delar av de offentliga finanserna. I avsnitt 4.8 finns en genomgång av pensionsreformen och dess effekter på de offentliga finanserna. Beräkningarna i avsnitt 4.8 baseras på en preliminär bedömning av reformens effekter. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 med förslag till reviderade utgiftsramar och reviderade utgiftstak för staten och den offentliga sektorn.

4.1.1. Budgetpolitiska mål

De budgetpolitiska mål som regeringen föreslagit och som riksdagen ställt sig bakom har varit vägledande i arbetet med denna proposition. De kan sammanfattas på följande sätt: – De offentliga finanserna skall vara i balans 1998. – Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa

ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Målet om överskott i de offentliga finanserna skall enligt tidigare preciseringar gradvis uppnås genom ett överskott för 1999 på 0,5 procent av BNP och för 2000 på 1,5 procent av BNP. År 2001 skall överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 2,0 procent av BNP.

– De beslutade utgiftstaken för staten åren 1998 -

2000 skall ligga fast.

4.1.2. Samhällsekonomiska förutsättningar

Vid beräkningen av den offentliga sektorns inkomster och utgifter är de prognoser som görs om den

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

allmänna ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. Beräkningarna i denna proposition bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren, vilken redovisas i sin helhet i bilaga 1, Svensk ekonomi.

De faktorer som har störst betydelse för statsfinansernas utveckling sammanfattas nedan och i tabell 4.1. – BNP-tillväxten förväntas bli god. – Den öppna arbetslösheten beräknas sjunka samt-

liga år och når en nivå på 4 procent under år 2000.

– Inflationen var låg under 1997 och förväntas bli

fortsatt låg. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 1998 görs nu lägre inflationsantaganden för innevarande och nästföljande år. Basbeloppet beräknas bli lägre åren 1999 och 2000 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1998.

– Både de korta och de långa räntorna beräknas

vara fortsatt låga under hela perioden. Räntorna har reviderats ner i förhållande till bedömningen i budgetpropositionen för 1998.

tabell TNQ den ekonomiska utvecklingen

SIFFROR FRÅN BUDGETPROPOSITIONEN FÖR 1998 INOM PARENTES

1997 1998 1999 2000 2001

BNP

1,8

(2,3)

3,0

(3,1)

3,1

(2,9)

3,4

(2,8)

2,6

KPI

0,9

(1,1)

0,9

(1,7)

1,2

(2,0)

2,0

(2,0)

2,0

Basbelopp

36 300

(36 300)

36 400

(36 400)

36 600

(36 900)

37 000

(37 600)

37 700

Lönesumma

4,0

(4,1)

3,9

(4,9)

4,4

(4,8)

4,9

(4,8)

4,0

Öppen arbetslöshet

8,0

(8,4)

6,7

(7,4)

5,7

(6,0)

4,4

(4,5)

4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

4,3

(4,3)

4,2

(4,7)

4,0

(4,5)

3,9

(4,4)

3,5

Ränta 5 år

5,8

(5,8)

5,3

(6,0)

5,4

(6,3)

5,4

(6,3)

5,4

Ränta 6 månader 4,3

(4,2)

4,6

(4,6)

4,6

(4,8)

4,6

(4,8)

4,6

4.1.3. Politiska prioriteringar

I finansplanen beskrivs de åtgärder som regeringen föreslår och de bedömningar som ligger till grund för dessa. Åtgärderna sammanfattas i tabell 4.2. Samtliga beräkningar av de offentliga finanserna innefattar

de åtgärder som presenteras i finansplanen. I beräkningarna av utgiftstaken har åtgärderna fördelats på utgiftsområden.

tabell TNR sammanfattning av ÅtgÄrder och finansiering

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

f²¡­´©¤³¯­²å¤¥®

Kunskap och kompetens

1 030 1 100 1 460

Delaktighet i informationssamhället

400 600 800

Hållbara Sverige - ett föregångsland

125 200 2 200

Företagande

1 780 2 070 1 780

Europeiskt samarbete

1 050 1 050 1 050

Ett Sverige för alla

350 350 800

sµ­­¡

T WSU U SWP X PYP

varav utgifter skattesänkningar

3 005 1 730

3 350 2 020

6 360 1 730

Ö¶²©§¡ ²¥¦¯²­¥²

Tandvårdsförsäkring

500 500 500

Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser

990 1 100 200

Frysning av taxeringsvärden

810 490 420

Äldreproposition

300 300 300

Pensioner

1 420 2 980 3 090

Rättsväsendet

200 250 300

Bistånd

204

Kommuner

4 000 4 000 4 000

Övriga åtgärder

540 370 1 085

sµ­­¡

X WVP Y YYP QP PYY

varav utgifter skattesänkningar

7 600 1 160

8 930 1 060

9 679

420

t¯´¡¬´ ¦ö²¥ ¦©®¡®³©¥²©®§

QS TYU QU SVP QX QXY

varav utgifter skattesänkningar

10 605

2 890

12 280

3 080

16 039

2 150

a¶§å² ¦©®¡®³©¥²©®§

S XWU T QPU T SXP

varav utgiftsminskningar nytt skalsteg i inkomstskatten

1 875 2 000

1 905 2 200

2 180 2 200

totalt

Y VRP QQ RUU QS XPY

I avsnitt 6.2 redovisas ett antal skatteförslag. Ett nytt skalsteg införs i den statliga skatteskalan fr.o.m. 1999. Den statliga skatten föreslås utgöra 25 procent av beskattningsbar inkomst som överstiger 360 000 kronor. Dessutom föreslås omräkningstalen för 1999 års fastighetstaxering vara desamma som de som gäller för 1998. De skattesänkningar för företag som

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

föreslås i avsnitt 6.2 är en del av regeringens satsning på företagande.

I avsnitt 1.5 aviserar regeringen ett antal åtgärder vars syfte är att uppnå en uthållig hög tillväxt och växande sysselsättning. Sex reformområden redovisas: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland, Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla. Finansiering av åtgärderna sker delvis genom omprioriteringar.

Regeringen har under våren 1998 förelagt riksdagen ett antal propositioner med förslag till reformer inom olika områden. I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) föreslås ett högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen för protetiska åtgärder m.m. Detta högkostnadsskydd beräknas medföra ökade kostnader på 500 miljoner kronor per år.

Åtgärderna med anledning av förslagen i den bostadspolitiska propositionen (prop. 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling) samt åtgärder för byggstimulanser beräknas uppgå till 990 miljoner kronor år 1999, 1 100 miljoner kronor år 2000 och 200 miljoner kronor år 2001.

Regeringen har också beslutat att överlämna propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop 1997/98:113). Insatser med anledning av denna beräknas till 300 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001.

Regeringen föreslår i denna proposition att basbeloppet för år 1999 räknas upp med den fulla prisförändringen eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen föreslår dessutom att pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istället för med två procent, och för år 2000 och framåt utifrån ett icke reducerat basbelopp.

Regeringen föreslår i denna proposition även ökade resurser för rättsväsendet. Vidare aviseras en satsning på biståndet, där biståndsramen föreslås höjas från 0,72 procent av BNI år 2000 till 0,73 procent år 2001.

Regeringen föreslår vidare att kommunsektorn, med början 1998, tillförs ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård, skola och omsorg, se avsnitt 7.

4.2. Offentliga finanser

I detta avsnitt ges en kort beskrivning av den offentliga sektorns finanser, dvs. staten inklusive APfonden samt kommunsektorn. En utförlig redovisning av de offentliga finanserna finns i bilaga 1, Svensk ekonomi.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna uppgick den offentliga sektorns finansiella underskott 1997 till 1,1 procent av BNP eller 19

miljarder kronor. Detta var ca 14 miljarder kronor bättre, motsvarande 0,8 procent av BNP, än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1998. Skillnaden förklaras främst av lägre ränteutgifter och lägre arbetslöshet. För 1998 har det finansiella sparandet reviderats upp med nära 19 miljarder kronor sedan budgetpropositionen och nu beräknas ett överskott i de offentliga finanserna på 29 miljarder kronor eller 1,6 procent av BNP. Ungefär en tredjedel av det beräknade överskottet beror emellertid på ändrade definitioner av det finansiella sparandet sedan målet om balans i de offentliga finanserna 1998 lades fast.

De offentliga finanserna beräknas fortsätta att förbättras även efter 1998 och målen för de offentliga finanserna överträffas samtliga år. Överskotten utöver de budgetpolitiska målen uppgår till 16,5 respektive 32,3 miljarder kronor åren 2000 och 2001.

tabell TNS den offentliga sektorns finanser

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Finansiellt sparande -19,1 29,0 16,0 46,5 74,1

Procent av BNP

-1,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Staten

-22,9 2,3 8,7 45,1 76,4

AP-fonden

11,0 23,3 3,1 -3,4 -7,8

Kommunsektorn

-7,2 3,4 4,2 4,8 5,5

Statens lånebehov

6,2 -1,1 -6,2 -40,3 -63,2

Anm: Tabellen innehåller det beräknade finansiella sparandet. Överföringar av överskott som överskrider de målsatta nivåerna är inte beaktade.

Skillnaden mellan statens lånebehov och finansiella sparandeunderskott uppgår till betydande belopp vissa år. Detta förklaras av att försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar m.m. påverkar lånebehovet men inte det finansiella sparandet. Det finansiella sparandet visar förändringen av den finansiella nettoförmögenheten och påverkas därför inte av finansiella transaktioner.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.3. Statsbudgetens utveckling 1997-2001

Statsbudgeten stärks under hela beräkningsperioden. År 1998 beräknas lånebehovet för första gången sedan 1987 bli negativt, dvs. staten kan börja amortera statsskulden. I relation till BNP beräknas både inkomster och utgifter minska successivt.

tabell TNT statens lÅnebehov

1997 1998 1999 2000 2001

Miljarder kronor

Inkomster

648,9 686,3 694,4 716,4 729,5

Utgifter

1

655,1 685,2 688,2 676,0 666,3

Lånebehov

6,2 -1,1 -6,2 -40,3 -63,2

Beräkningsteknisk överföring

16,5 32,3

Lånebehov efter överföring

6,2 -1,1 -6,2 -23,9 -30,9

Procent av BNP

Inkomster

37,3 37,7 36,5 35,8 34,9

Utgifter

1

37,6 37,6 36,2 33,8 31,8

Lånebehov

0,4 -0,1 -0,3 -2,0 -3,0

Beräkningsteknisk överföring

0,8 1,5

Lånebehov efter överföring

0,4 -0,1 -0,3 -1,2 -1,5

1

Inklusive statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning.

I tabell 4.4 anges ett beräknat lånebehov som framkommer som skillnaden mellan beräknade utgifter och inkomster. Dessutom redovisas ett justerat lånebehov där hänsyn tagits till att de offentliga finanserna uppvisar ett överskott utöver de målsatta nivåerna. För åren 2000-2001 har detta överskjutande överskott beräkningstekniskt förts till hushållen och lånebehovet således ökat med motsvarande belopp. Det justerade lånebehovet ligger till grund för beräkningen av statsskulden (se tabell 4.11).

4.3.1. Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster som andel av BNP ökar något från 1997 till 1998 för att sedan minska under resten av prognosperioden. För 1997 var inkomsterna ca 649 miljarder kronor motsvarande 37,3 procent av BNP. År 1998 beräknas de till ca 686 miljarder kronor motsvarande 37,7 procent av BNP och för 2001 till ca 730 miljarder kronor eller 34,9 procent av BNP. Skatternas andel av BNP minskar också från 1998 till 2001. År 1998 uppgår skatteandelen till 33,3 procent för att sedan minska till 32,5 procent år 2001 (se tabell 4.6)

Skatter m.m.

Inkomstskatten från fysiska personer beräknas för 1997 till 41,7 miljarder kronor. Inkomsterna minskar till 33,7 miljarder kronor 1999, bland annat beroende på förändringar i den statliga inkomstskatten. Riksdagen har tidigare beslutat att den tillfälliga höjningen av den statliga inkomstskatten skall tas bort, vilket innebär att skatten sänks från 25 till 20 procent. Regeringen föreslår nu att den statliga skatten skall vara 25 procent på den del av beskattningsbar inkomst som överstiger 360 000 kronor. Regeringens motiv för höjningen redovisas i avsnitt 6.2. För åren 1999-2001 förväntas detta förstärka inkomsterna med drygt 2 miljarder kronor.

För både 1998 och 1999 beräknas juridiska personers inkomstskatt till ca 66 miljarder kronor medan de beräknas öka till ca 71 miljarder kronor år 2001.

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, kupongskatt och ofördelbara inkomstskatter. Dessa inkomster beräknas för 1998 till 5,4 miljarder kronor. Därefter beräknas inkomsterna öka med cirka 0,1 miljarder kronor per år.

Inkomsterna från socialavgifter och allmänna egenavgifter följer utvecklingen av sysselsättning och timlön. Inkomsterna uppgick 1997 till ca 193 miljarder kronor och beräknas öka till ca 248 miljarder kronor år 2001. Ökningen mellan 1998 och 1999 är större än mellan övriga år vilket förklaras av ändrad redovisning. Inkomsterna från delpensions- och arbetsskadeavgiften skall från och med 1999 bruttoredovisas på statsbudgetens inkomstsida medan utgifterna bruttoredovisas på utgiftssidan. Denna ändring innebär att avgiftsinkomsterna blir cirka 7,5 miljarder kronor högre från och med 1999.

De totala egendomsskatterna, varav fastighetsskatten är den dominerande skatten, beräknas till ca 23 miljarder kronor 1997 och ökar till ca 40 miljarder kronor 2001. Ökningen mellan 1997 och 1998 förklaras av att de förändringar som ägde rum 1996, den allmänna fastighetstaxeringen samt höjningen av fastighetsskatten från 1,5 procent till 1,7 procent, redovisas på inkomsttiteln med två års eftersläpning.

Mervärdesskatten beräknas till 154,3 miljarder kronor 1998, varav kommunerna svarar för 23,5 miljarder kronor. Under åren 1998-2001 förväntas den privata konsumtionen årligen öka med 3-4 procent och momsinkomsterna beräknas därför öka med cirka 7 miljarder kronor per år.

Skatt på övriga varor och tjänster uppgick 1997 till ca 78 miljarder kronor och beräknas öka till ca 83 miljarder kronor år 2001. Den beloppsmässigt största skatten är skatt på energi, som svarar för drygt 60 procent av inkomsterna. Skatt på alkohol och tobak svarar för cirka 20 procent av inkomsterna 1998, men andelen sjunker något i slutet av perioden.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Övriga inkomster

Övriga inkomster (inkomsttyperna 2000-7000) beräknas till ca 79 miljarder kronor 1998 och till ca 63 miljarder kronor 1999 och 2000. År 2001 beräknas de övriga inkomsterna till ca 50 miljarder kronor. Minskningen av inkomsterna till år 2001 förklaras av försäljningarna av statlig egendom. Åren 1998 och 1999 ingår försäljningsinkomster med 15 miljarder kronor per år, och år 2000 med 12 miljarder kronor. År 2001 beräknas inte några försäljningar äga rum. Inkomsterna av försåld egendom påverkas också av att riksdagen tidigare fattat beslut om att delpensionsfonden skall avskaffas. Fondens behållning skall enligt regeringsbeslut levereras in på inkomsttiteln 3312 Övriga inkomster av försåld egendom under 1998. Denna inleverans beräknas till ca 7,3 miljarder kronor.

Jämförelse med budgetpropositionen för 1998

I nuvarande prognos har inkomsterna åren 1998 till 2000 ökat i förhållande till budgetpropositionen för 1998. För åren 1998 och 1999 förklaras ökningen i huvudsak av inkomster från juridiska personers inkomstskatt. Denna inkomstökning är av tillfällig karaktär. För år 2000 beror ökningen på att försäljningsinkomsterna nu beräknas vara 12 miljarder kronor högre än i budgetpropositionen för 1998. I avsnitt 6.3 ges en mer detaljerad redovisning av statsbudgetens inkomster.

tabell TNU statsbudgetens inkomster

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000

Nuvarande prognos 648,9 686,3 694,4 716,4

Budgetprop. för 1998 647,7 675,9 690,6 708,7

Differens

1,2 10,4 3,8 7,7

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. De redovisade inkomsterna för 1999 och 2000 var 2,6 respektive 20,2 miljarder kronor lägre i budgetpropositionen för 1998. Detta beror på att utrymmet utöver målen för offentligt sparande beräkningstekniskt lades in som en minskning av inkomsterna i budgetpropositionen. I tabellen redovisas båda prognoserna utan några sådana korrigeringar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell TNV statsbudgetens inkomster

MILJARDER KRONOR

1997

1998

1999

2000

2001

QPPP s«¡´´¥² ­N­N

UWULS VPWLQ

VSPLY

VUSLU

VXPLP

QQPP s«¡´´ °å ©®«¯­³´

QPYLX

QPWLS

QPULT

QPULT QQRLU

varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt

41,8

35,3

33,7

35,4

35,5

1121 Juridiska personers inkomstskatt

64,2

66,6

66,2

64,5

71,4

Övriga inkomstskatter

3,8

5,4

5,5

5,6

5,6

QRPP s¯£©¡¬¡¶§©¦´¥² ¯£¨ ¡¬¬­ä®®¡ ¥§¥®¡¶§©¦´¥²

QYSLT RPWLY

RRULU

RSXLR

RTXLP

varav

Inkomster

299,5 317,5

330,9

347,8

361,6

Utgifter (överföringar till AP-fonden)

106,1 109,6

105,4

109,6

113,7

QSPP s«¡´´ °å ¦¡³´ ¥§¥®¤¯­

RSLS

SULR

SXLU

SYLP

SYLY

varav 1310 Skatt på fast egendom

15,3

24,0

27,6

27,9

28,4

1320 Förmögenhetsskatt

3,6

5,1

4,7

4,8

5,0

1341 Stämpelskatt

2,6

4,2

4,5

4,6

4,7

Övriga egendomsskatter

1,8

1,8

1,7

1,7

1,8

QTPP s«¡´´ °å ¶¡²¯² ¯£¨ ´ªä®³´¥²

RRXLR

RSULU RTQLV

RUPLY

RUYLV

varav 1411 Mervärdesskatt

150,3 154,3

161,0

168,7

176,6

1424 Tobaksskatt

7,7

7,2

6,5

6,4

6,4

1425 Alkoholskatt

9,9

9,8

9,8

9,8

9,8

1428 Energiskatt

46,9

50,8

51,1

51,7

52,5

1460 Skatt på vägtrafik

6,2

5,9

5,9

6,0

6,0

Övriga skatter på varor och tjänster

7,2

7,3

7,3

8,3

8,3

QUPP u´ªä­®©®§³¡¶§©¦´

RPLW

RQLU

RQLS

RQLS

RQLS

RPPP i®«¯­³´¥² ¡¶ ³´¡´¥®³ ¶¥²«³¡­¨¥´

SXLY

SXLP

RYLY

SSLU

SQLX

SPPP i®«¯­³´¥² ¡¶ ¦ö²³å¬¤ ¥§¥®¤¯­

QULX

RRLS

QULP

QRLP

PLP

TPPP Å´¥²¢¥´¡¬®©®§ ¡¶ ¬å®

SLR

RLX

SLR

RLW

RLW

UPPP k¡¬«¹¬­ä³³©§¡ ©®«¯­³´¥²

VLX

ULT

ULT

ULU

ULU

VPPP b©¤²¡§ ­N­N ¦²å® eu

XLR

QPLT

QPLQ

YLR

YLU

WPPP e¸´²¡¯²¤©®ä²¡ ­¥¤¥¬ ¦²å® eu

PLW

PLS

PLP

PLP

PLP

s´¡´³¢µ¤§¥´¥®³ ´¯´¡¬¡ ©®«¯­³´¥²

VTXLY

VXVLS VYTLT

WQVLT

WRYLU

t¯´¡¬¡ ©®«¯­³´¥²L °²¯£¥®´ ¡¶ bnp

SWLS

SWLW

SVLU

SULX

STLY

t¯´¡¬¡ ³«¡´´¥²L °²¯£¥®´ ¡¶ bnp

SSLQ

SSLS

SSLQ

SRLW

SRLU

Anm: I beräkningarna har hänsyn tagits till de skatteförslag som redovisas i avsnitt 6.2. Budgeteffekterna av de ändringar som föreslås för reklamskatt och fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar är ej fördelade på inkomsttitlar men är inräknade i statsbudgetens totala inkomster i tabellen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.3.2. Statsbudgetens utgifter

Före budgetåret 1997 delades statsbudgetens utgifter upp i statsskuldsräntor och övriga utgifter. Från och med budgetåret 1997 ingår även Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning i statsbudgetens utgifter. RGK:s utlåning sker främst till myndigheter. Vidare placerar vissa statliga fonder medel på konto i RGK. Att posten är negativ beror till stor del på att medel till det nya pensionssystemets premiereserv tillsvidare placeras på konto i RGK.

tabell TNW statsbudgetens utgifter

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

1

569,2 586,7 598,0 598,7 598,6

Statsskuldsräntor 98,4 103,4 95,0 81,6 73,2

Nettoutlåning m.m. -12,4 -4,9 -4,7 -4,2 -5,5

sµ­­¡ µ´§©¦´¥² VUULQ VXULR VXXLR VWVLP VVVLS

1

Inklusive minskning av anslagsbehållningar.

4.3.3. Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning

Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldsräntor och RGK:s nettoutlåning minskar under hela prognosperioden som andel av BNP. För budgetåret 1997 uppgick utgifterna till 32,7 procent av BNP och för 2001 beräknas de uppgå till 28,6 procent av BNP. I tabell 4.8 redovisas utgifterna fördelade per utgiftsområde. De utgiftsområden som främst bidrar till minskningen av utgifterna är utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet som faller till följd av sjunkande öppen arbetslöshet och utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande där utgifterna för räntebidrag sjunker kraftigt fram till år 2001.

I jämförelse med beräkningen i budgetpropositionen för 1998 har utgifterna under prognosperioden ökat något. Ökningen förklaras av de nya satsningar som regeringen föreslår i denna proposition. Förbättrade makroekonomiska förutsättningar med lägre arbetslöshet och inflation bidrar i hög grad till att skapa det utrymme som nu används till nya satsningar. Trots de nya åtgärderna beräknas därför utgifterna endast öka i begränsad omfattning.

Statsbudgetens utgifter har minskat som andel av BNP sedan år 1996, vilket framgår av diagram 4.1. Det har emellertid under de senaste åren skett omfat-

tande förändringar av statsbudgetens utgifter vad gäller redovisningsprinciperna. Bruttobudgeteringen har ökat i omfattning samtidigt som utgifter som tidigare redovisades utanför statsbudgeten nu har lyfts in på budgeten för att ge en mer fullständig redovisning. Detta gör att statsbudgetens utgifter inte är jämförbara över tiden. I diagram 4.2 redovisas därför tidsserier som är rensade för större redovisningstekniska förändringar. Diagrammet visar att utgifterna som andel av BNP sjunkit kraftigt sedan 1993. Av den höga nivån 1993 beror ca 3 procentenheter på bankstödet. Minskningen från och med 1995 beror till stor del på åtgärderna i konsolideringsprogrammet.

15 20 25 30 35 40 45

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomster

Utgifter

DIAGRAM 4.1

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldsräntor och nettoutlåning

Procent av BNP

15 20 25 30 35 40 45

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomster

Utgifter

DIAGRAM 4.2

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldsräntor och nettoutlåning korrigerat för redovisningstekniska förändringar

Procent av BNP

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell TNX statens och socialfÖrsÄkringssektorns utgifter

MILJARDER KRONOR

1997

1998

1999

2000

2001

1 Rikets styrelse

3,9

4,0

4,2

4,2

4,5

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

2,5

2,3

2,1

2,0

2,0

3 Skatteförvaltning och uppbörd

5,7

6,0

5,8

5,9

6,0

4 Rättsväsendet

21,2

21,8

21,6

22,2

22,9

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2,5

2,8

2,9

2,9

3,0

6 Totalförsvar

41,0

42,6

44,3

45,7

45,7

7 Internationellt bistånd

12,1

12,3

12,0

13,0

13,9

8 Invandrare och flyktingar

3,6

4,4

4,4

4,2

4,5

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

24,2

22,9

24,3

25,9

26,4

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

35,6

37,6

43,7

44,8

45,4

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

63,1

62,6

62,7

63,2

63,8

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

32,6

35,6

34,8

35,5

36,3

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

40,9

37,5

31,1

24,5

21,7

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

50,0

49,3

48,5

48,9

47,3

15 Studiestöd

16,0

21,3

21,9

23,0

24,4

16 Utbildning och universitetsforskning

25,1

27,6

29,2

30,5

32,2

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

7,2

7,4

7,5

7,6

7,8

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

30,9

22,2

19,5

16,6

13,6

19 Regional utjämning och utveckling

2,9

4,1

3,5

3,2

3,4

20 Allmän miljö- och naturvård

1,6

1,8

1,3

1,3

1,3

21 Energi

0,6

1,3

1,8

1,6

1,6

22 Kommunikationer

24,5

24,8

26,0

26,7

25,6

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

10,9

12,8

13,1

13,2

13,2

24 Näringsliv

3,1

3,3

2,9

2,9

2,9

25 Allmänna bidrag till kommuner

87,3

97,5

104,1 105,2

105,4

26 Statsskuldsräntor m.m.

98,4 103,4

95,0

81,6

73,2

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

20,2

21,2

21,7

22,0

22,9

sµ­­¡ µ´§©¦´³¯­²å¤¥®

VVWLU

VYPLQ

VXYLY

VWXLR

VWPLX

sµ­­¡ µ´§©¦´³¯­²å¤¥® ¥¸«¬N ³´¡´³³«µ¬¤³²ä®´¯²

UVYLR

UXVLW

UYULP

UYVLW

UYWLV

Minskning av anslagsbehållningar

0,0

0,0

3,0

2,0

1,0

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

129,7 132,4

131,0

137,6 143,9

sµ­­¡ ´¡«¢¥§²ä®³¡¤¥ µ´§©¦´¥²

VYXLY

WQYLQ

WRXLY

WSVLS

WTRLU

Budgeteringsmarginal

24,1

0,9

6,1

7,7

27,5

u´§©¦´³´¡«

WRSLP

WRPLP

WSULP

WTTLP

WWPLP

Procent av BNP

41,6

39,5

38,6

37,2

36,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

4.3.4. Statsskuldsräntor

Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan början av 1990-talet ökat kraftigt till följd av budgetunderskott och därigenom ökad statsskuld. De kommande åren förväntas ränteutgifterna falla trendmässigt till följd av successivt minskande statsskuld. 1997 uppgick statsskuldsräntorna till 98,4 miljarder kronor. För 1998 beräknas statsskuldsräntorna till 102,9 miljarder kronor, vilket är 5,5 miljarder kronor lägre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen för

1998. Den lägre prognosen beror främst på lägre inhemska och utländska marknadsräntor. Mellan åren 1997 och 2001 beräknas utgifterna för statsskuldsräntorna minska med ca 26 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell TNY statsskuldsrÄntor

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Räntor på lån i svenska kronor

82,5 73,9 73,0 65,3 61,4

Räntor på lån i utländsk valuta

23,9 22,8 21,2 19,5 16,9

Räntor på inoch utlåning

-5,6 -4,0 -1,9 -2,2 -2,0

Över-/underkurser vid emission

-1,7 -3,7 -4,0 -4,6 -4,3

Summa räntor 99,1 89,1 88,4 78,0 72,0

Valutaförluster/ vinster

-3,6 1,8 -1,9 -3,2 0,2

Kursförluster/ vinster

2,8 12,0 7,8 6,2 0,3

Övrigt

0,1 0,0 0,0 0,0 0,0

sµ­­¡ ²ä®´¥M µ´§©¦´¥²

YXLT QPRLY YTLS XQLP WRLV

Statsskuld 1 432,1 1 432,5 1 422,0 1 400,1 1 369,0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

Ränteutgifterna påverkas av ett flertal faktorer, huvudsakligen storleken på statsskulden vid periodens början, det under perioden beräknade primära lånebehovet samt inhemska och utländska marknadsräntor och växelkurser. Dessutom påverkas ränteutgifterna av tekniska faktorer främst bestående av de upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder sig av för att finansiera statens lånebehov och förvalta statsskulden. Genom en aktiv förvaltning av statsskulden eftersträvar Riksgäldskontoret att långsiktigt minimera räntekostnaderna.

I tabell 4.10 nedan visas en periodisering av de utgiftsmässiga räntorna i syfte att ge en mer rättvisande bild av kostnaderna för statsskuldsräntorna. Periodiseringen baseras på ränteutgifterna exklusive realiserade kursdifferenser vid förtidsinlösen av lån samt realiserade valutadifferenser.

tabell TNQP periodiserade rÄnteutgifter

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Summa räntor enligt tabell 4.9

1

99,1 89,1 88,4 78,0 72,0

Kurseffekter vid emission -0,3 1,5 3,0 3,9 4,2

Reala nollkupongräntor 3,3 5,4 7,5 7,7 5,1

Andra nollkupongräntor -1,8 0,2 -0,9 -1,0 -0,0

Summa justering

1,3 7,0 9,5 10,6 9,3

sµ­­¡ °¥²©¯¤©³¥²¡¤¥ ²ä®´¥µ´§©¦´¥²

QPPLS YVLQ YWLY XXLV XQLS

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

1

Exklusive valutaförluster/vinster, kursförluster/vinster och övrigt. Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

DIAGRAM 4.3

Statsskuldsräntor

Procent av BNP

4.3.5. Statens lånebehov och statsskulden

Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter och inkomster plus Riksgäldskontorets nettoutlåning. Lånebehovet har minskat kraftigt under de senaste åren. Från 242 miljarder kronor 1993 har lånebehovet fallit till 6 miljarder kronor 1997. Från och med 1998 beräknas lånebehovet bli negativt, dvs. staten kan börja amortera statsskulden.

Lånebehovet påverkas, förutom av konjunkturutvecklingen och politiska beslut, även av engångshändelser och tekniska omläggningar. För att få en tydligare bild av lånebehovets underliggande utveckling redovisas även en rensad serie i diagram 4.4. Det kraftiga fallet 1996 beror bland annat på försäljningar och på omläggning av uppbörden av mervärdesskatt åren 1995 och 1996. Ytterligare förklaringar är stora utdelningar från affärsverk och bolag samt överföringen av Kärnavfallsfonden till Riksgäldskontoret.

-50

0 50 100 150 200

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Faktiskt

Underliggande

DIAGRAM 4.4

Statens lånebehov

Miljarder kronor

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

DIAGRAM 4.5

Statsskulden

Procent av BNP

Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av lånebehovet. Förändringen av statsskulden påverkas även av ändrade valutakurser, eftersom knappt 30 procent av statsskulden är upplånad i utländsk valuta. Till följd av de stora budgetunderskotten i början av 1990-talet växte statsskulden mycket snabbt. Vid utgången av 1991 uppgick statsskulden till ca 690 miljarder kronor. År 1994-1995 kulminerade statsskulden som andel av BNP. Skuldkvoten uppgick då till 84,0 procent. Skuldkvoten förväntas till

år 2001 minska till 65,4 procent av BNP. Pensionsreformen kommer dock att leda till en annorlunda utveckling av såväl lånebehov som statsskuld, se avsnitt 4.8.

4.4. Utgiftstaket för den offentliga sektorn

Våren 1996 beslutade riksdagen för första gången om ett utgiftstak för staten. Utgiftstaket var treårigt och gällde för åren 1997 till 1999. Våren 1997 beslutade riksdagen om utgiftstak för år 2000. I denna proposition föreslås ett utgiftstak för år 2001.

Vid varje beslut om ett statligt utgiftstak har riksdagen även godkänt beräkningen av ett utgiftstak för den offentliga sektorn för samma period. Utgiftstaket för den offentliga sektorn omfattar utgiftstaket för staten samt den beräknade utgiftsnivån för kommunerna. Vid beräkningen av taket för offentlig sektor elimineras interna transaktioner mellan staten och kommunsektorn.

tabell TNQQ statens lÅnebehov och statsskulden

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Miljarder kronor

Inkomster

376,9 465,6 600,5 648,9 686,3 694,4 716,4 729,5

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

459,3 513,4 559,2 569,2 586,7 598,0 598,7 598,6

Statsskuldsräntor m.m.

1

94,7 104,7 99,5 98,4 103,4 95,0 81,6 73,2

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.

2

7,8 -13,9 -37,3 -12,4 -4,9 -4,7 -4,2 -5,5

Lånebehov

184,9 138,6 21,0 6,2 -1,1 -6,2 -40,3 -63,2

Beräkningsteknisk överföring

16,5 32,3

Lånebehov efter överföring

184,9 138,6 21,0 6,2 -1,1 -6,2 -23,9 -30,9

Skulddispositioner m.m

3

-30,5 -38,9 4,4 14,7 1,5 -4,3 1,9 -0,2

Statsskuld

1 286,6 1 386,2 1 411,2 1 432,1 1 432,5 1 422,0 1 400,1 1 369,0

Procent av BNP

Inkomster

24,6 28,2 35,6 37,3 37,7 36,5 35,8 34,9

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

30,0 31,1 33,1 32,7 32,2 31,4 29,9 28,6

Statsskuldsräntor m.m.

1

6,2 6,3 5,9 5,7 5,7 5,0 4,1 3,5

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m.

2

0,5 -0,8 -2,2 -0,7 -0,3 -0,2 -0,2 -0,3

Lånebehov

12,1 8,4 1,2 0,4 -0,1 -0,3 -2,0 -3,0

Beräkningsteknisk överföring

0,8 1,5

Lånebehov efter överföring

12,1 8,4 1,2 0,4 -0,1 -0,3 -1,2 -1,5

Skulddispositioner m.m

3

-2,0 -2,4 0,3 0,8 0,1 -0,2 0,1 0,0

Statsskuld

84,0 84,0 83,6 82,4 78,6 74,7 69,9 65,4

1

Posten statsskuldsräntor m.m. motsvarar utgiftsområde 26 .

2

Posten nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigeringspost.

3

Under rubriken Skulddispositioner m.m. redovisas bl.a. effekter på valutaskulden av ändrade växelkurser.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.4.1. Den offentliga sektorns utgiftstak

Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas som summan av det statliga utgiftstaket och de beräknade kommunala utgifterna med avdrag för interna transaktioner mellan staten och kommunerna. De interna transaktionerna består huvudsakligen av olika former av statsbidrag. Att godkänna ett tak för hela den offentliga sektorn motiveras med att det är de offentliga utgifterna som är avgörande för skatteuttagets nivå. Utgiftstaket har en annan innebörd för den kommunala sektorn än för staten. Eftersom kommunernas utgifter inte fastställs av riksdagen påverkar riksdagen inte direkt utgifternas storlek. I det statliga utgiftstaket ingår dock statens bidrag till kommunerna, vilket innebär att riksdagen indirekt påverkar de kommunala utgifternas storlek.

Utvecklingen inom den kommunala sektorn påverkas i hög grad av de åtgärder som föreslås i denna proposition. Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1998 ökar kommunernas utgifter till följd av de ytterligare medel som tillförs enligt regeringens förslag. Vid beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn dras emellertid de statliga överföringarna till kommunerna av varför utgiftstaket inte påverkas av de ökade kommunala utgifterna. Därtill kommer att den lägre inflationen ger lägre skatteinkomster för kommunerna som därmed antas anpassa utgiftsnivån så att balanskravet uppfylls. Utgiftstaket för den offentliga sektorn åren 1999 och 2000 är därför, trots ökad kommunal konsumtion, något lägre än vad som redovisades i budgetpropositionen för 1998. En utförlig redovisning av kommunernas finanser ges i avsnitt 7.

tabell TNQR utgiftstak fÖr den offentliga sektorn

MILJARDER KRONOR

1998 1999 2000 2001

Staten inkl. socialförsäkringssektorn

720 735 744 770

Kommunerna

459 475 492 509

Interna transaktioner

-148 -159 -160 -162

sµ­­¡

Q PSQ Q PUQ Q PWV Q QQW

Procent av BNP

56,6 55,2 53,8 53,4

4.4.2. Utgiftstaket för staten

De totala utgifterna indelas i 27 utgiftsområden. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. inkluderas dock inte i utgiftstaket. I taket ingår socialförsäkringssektorns utgifter samt en budgeteringsmarginal.

Budgeteringsmarginalens syfte är att minska behovet av revideringar av utgiftstaket och motiveras av den osäkerhet som ligger i beräkningarna. Beräk-

ningarna bygger på den tidigare redovisade prognosen över den makroekonomiska utvecklingen. Då beräkningarna sträcker sig över flera år ökar osäkerheten mot slutet av perioden. Detta motiverar en budgeteringsmarginal som ökar över tiden. För år 2001 bedöms en lämplig storlek på marginalen vara 3,5 procent av utgiftstaket, vilket motsvarar ca 27,5 miljarder kronor. Denna marginal ingår inte i de tidigare redovisade saldoberäkningarna över staten och offentliga sektorn. Ianspråktagande av budgeteringsmarginalen försämrar därmed statsfinanserna. I nuvarande beräkning är dock hela budgeteringsmarginalen finansierad i den meningen att den kan utnyttjas utan att de fastställda saldomålen frångås.

För att ta hänsyn till den möjlighet som myndigheter har att föra över medel till kommande budgetår ingår i utgiftstaket posten minskning av anslagsbehållningar. Denna post är en prognos på användningen av tidigare anslagna men ännu ej förbrukade medel. Det angivna beloppet avser skillnaden mellan användningen av sparade medel från tidigare budgetår och uppbyggandet av nytt anslagssparande. Denna post beräknas minska över tiden då reservationsanslagen efterhand blir färre.

För åren 1998 - 2000 ligger de tidigare beslutade utgiftstaken fast på 720, 735 respektive 744 miljarder kronor men med förändrad preliminär fördelning mellan utgiftsområden. För år 2001 föreslås ett utgiftstak på 770 miljarder kronor.

4.5. Utgiftstak för staten fördelat på utgiftområden

4.5.1. Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1999-2001

I budgetpropositionen för 1998 presenterades en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och 2000. Regeringen föreslår nu en reviderad fördelning av utgifterna samt en preliminär fördelning för år 2001. Det är flera faktorer som leder till reviderade utgiftsområdesramar. De nya satsningarna som regeringen föreslår i denna proposition är medräknade. Vidare har de reviderade ekonomiska förutsättningarna påverkat fördelningen av utgifterna. Slutlig pris- och löneomräkning av förvaltningskostnadsanslagen för år 1999 har beräknats med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.

I beräkningen ingår inte effekterna av förslaget om ett nytt reformerat ålderspensionssystem. Dessa effekter presenteras i stället i avsnitt 4.8.

I tabell 4.13 nedan presenteras den preliminära fördelningen på utgiftsområden samt differenser i förhållande till de preliminära ramar som redovisades i budgetpropositionen för 1998. Det har skett

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

vissa förändringar av redovisningsteknisk karaktär sedan budgetpropositionen. Delpensionen och arbetsskadeförsäkringen bruttoredovisas fr.o.m. år 1999 på statsbudgeten. Utgifterna redovisades tidigare inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Denna post består därför fr.o.m. år 1999 endast av utgifterna för ATP. Redovisningsförändringen påverkar inte det totala utgiftstaket. Utgifterna inom utgiftsområde 10 (arbetsskadeersättningen) och utgiftsområde 11 (delpension) ökar, medan utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten minskar i motsvarande mån. Detta förklarar ca 6 miljarder kronor av ökningen av utgiftsområde 10 jämfört med budgetpropositionen. För utgiftsområde 11 förklaras 190 miljoner kronor av ökningen år 1999 och 97 miljoner kronor av ökningen år 2000 av omläggningen.

Nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten jämfört med de som gjordes i budgetpropositionen leder till att utgifterna inom utgiftsområde 13 minskar. Dessutom minskar utgifterna inom utgiftsområde 13 då anslaget för lönegarantiersättning från och med 1999 inte längre belastas av utgifter för räntor och amorteringar.

Lägre marknadsräntor ger lägre utgifter för räntebidrag inom utgiftsområde 18 och för statsskuldsräntor.

Avgiften till Europeiska gemenskapen, utgiftsområde 27, ökar kraftigt jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Orsaken är en tidigare underskattning av mervärdesskattebasen, vilken ligger till grund för en del av avgiften.

Posten minskning av anslagsbehållningar är en schablonuppskattning av hur mycket av tidigare beviljade medel som kan komma att förbrukas respektive år. Beloppet skall ses som en prognos på nettot av förändrade anslagsbehållningar. Nettominskningen bedöms bli 3 miljarder kronor år 1999, 2 miljarder kronor år 2000 och 1 miljard kronor år 2001. Orsaken till avtrappningen är att antalet reservationsanslag på statsbudgeten minskade kraftigt vid omläggningen av budgeten år 1997.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell TNQS preliminÄr fÖrdelning pÅ utgiftsomrÅden

MILJONER KRONOR

DIFFERENSER MOT BUDGET-

PROPOSITIONEN

1999

2000

2001

1999

2000

UO1 Rikets styrelse

4 163 4 216 4 548

222

321

UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

2 060 2 008 2 010

23

21

UO3 Skatteförvaltning och uppbörd

5 786 5 864 6 023

-41

-58

UO4 Rättsväsendet

21 611 22 209 22 886

-36

-95

UO5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 949 2 947 3 003

76

4

UO6 Totalförsvar

44 267 45 682 45 714

356

-68

UO7 Internationellt bistånd

12 002 13 020 13 866

-25

-21

UO8 Invandrare och flyktingar

4 389 4 228 4 467

627

658

UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

24 326 25 911 26 397

-34

309

UO10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

43 749 44 777 45 425 4 729 4 469

UO11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62 708 63 239 63 837

-222

-229

UO12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

34 780 35 503 36 287 -1 551 -1 334

UO13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

31 149 24 531 21 696 -2 392

-749

UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv

48 524 48 919 47 308

-847

256

UO15 Studiestöd

21 863 22 951 24 420

-756

-864

UO16 Utbildning och universitetsforskning

29 245 30 457 32 199 1 112 1 055

UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 499 7 640 7 782

39

26

UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 19 501 16 643 13 595

-926

-931

UO19 Regional utjämning och utveckling

3 501 3 154 3 351

-83

-130

UO20 Allmän miljö- och naturvård

1 286 1 289 1 310

88

136

UO21 Energi

1 831 1 592 1 568

-11

-11

UO22 Kommunikationer

26 044 26 652 25 590

-625

-610

UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 083 13 165 13 190

-709

-696

UO24 Näringsliv

2 870 2 852 2 895

280

280

UO25 Allmänna bidrag till kommuner

104 118 105 214 105 394 3 830 3 366

UO26 Statsskuldsräntor m.m.

94 989 81 567 73 167 -3 246 -11 843

UO27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

21 650 22 011 22 866 1 330 1 029

sµ­­¡ µ´§©¦´³¯­²å¤¥®

VXY YTU VWX RTQ VWP WYU Q RQP MU WQQ

sµ­­¡ µ´§©¦´³¯­²å¤¥® ¥¸«¬N ³´¡´³³«µ¬¤³²ä ®´¯²

UYT YUV UYV VWT UYW VRX T TUV

V QSR

Minskning av anslagsbehållningar

3 000 2 000 1 000

0 -1 000

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

130 970 137 591 143 900 -6 958 -6 760

sµ­­¡ ´¡«¢¥§²ä®³¡¤¥ µ´§©¦´¥²

WRX YRV WSV RVU WTR URX MR UPR MQ VRX

Budgeteringsmarginal

6 074 7 735 27 472 2 502 1 628

u´§©¦´³´¡«

WSU PPP WTT PPP WWP PPP

P

P

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

4.5.2. Beskrivning av utgiftsområden

I följande avsnitt redovisas förändringar som regeringen avser att föreslå i budgetpropositionen för 1999 inom varje utgiftsområde utöver det som aviserades i budgetpropositionen för 1998.

Nedan angivna utgiftsområdesprognoser för 1998 avviker i vissa fall från utgifter enligt statsbudget. Detta beror bland annat på att anslagssparanden och

reservationer ianspråktas samt förändrande antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Väsentliga avvikelser kommenteras i avsnitt 5.3.

Regeringen lägger samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen fram förslag om reformering av ålderspensionssystemet. Förslaget redovisas dels i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. (prop. 1997/98:151), dels i propositionen Garantipension m.m. (prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

propositioner bygger på den uppgörelse som år 1994 slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna.

Den exakta utformningen av det nya pensionssystemet och övergången till de nya reglerna har fram till helt nyligen varit föremål för beredning. Det har därför inte funnits möjlighet att i denna proposition beakta ålderspensionsreformens effekter på statsbudgeten. I regeringens förslag till utgiftstak för åren 1999, 2000 och 2001 inkluderas inte de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 skall belasta statsbudgeten, således har inte ålderspensionsreformen beaktats i beräkningen av utgiftsområdenas ramar. Även vissa administrationskostnader är inte beaktade av samma skäl. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 lämna reviderade förslag till utgiftstak och utgiftsområdesramar där hänsyn tas till effekterna av ålderspensionsreformen (se avsnitt 4.8).

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

3 910 3 977 4 163 4 216 4 548

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess myndigheter, regeringen, centrala myndigheter samt mediefrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 4 miljarder kronor, varav 2,2 miljarder kronor till regeringen m.m., 1 miljard kronor till riksdagen och dess myndigheter samt 0,7 miljarder kronor till mediefrågor.

I syfte att förstärka regeringens ledning och styrning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av regeringsärenden samt förbereda och genomföra det svenska ordförandeskapet i EU år 2001 m.m. tillförs utgiftsområdet 222 miljoner kronor för år 1999, 322 miljoner kronor för år 2000 och 547 miljoner kronor för år 2001.

Genom den personuppgiftslag som föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998 kommer Datainspektionen inte längre att uppbära de licensavgifter som finansierar verksamheten. Datainspektionens huvudsakliga verksamhet bör därför finansieras med ett förvaltningsanslag på statsbudgeten från och med år 1999.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvalning

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

2 504 2 322 2 060 2 008 2 010

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska cent-

ralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,1 miljarder kronor, varav 1,9 miljarder kronor till centrala myndigheter och nämnder samt 0,2 miljarder kronor till tidsbegränsade åtaganden.

Regeringen har i förhållande till tidigare redovisad beräkning utökat ramen med 23 miljoner kronor år 1999 för förstärkning av vissa myndigheter samt för finansiering av en ny myndighet för kvalitets- och kompetensutveckling i statsförvaltningen.

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

5 735 6 009 5 786 5 864 6 023

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 5,7 miljarder kronor varav ca 4,6 miljarder kronor till skatteförvaltningen.

Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen under 1999 är att fortsätta uppbyggnaden av skattemyndigheternas skattebrottsenheter och att slutföra omorganisationen inom ramen för den nya regionindelningen. Samtidigt måste kontrollverksamheten värnas och utvecklas med sikte på förbättring av den preventiva effekten.

Beslagen av narkotika, alkohol och tobak har ökat kraftigt. Regeringen anser det angeläget att fortsätta bekämpningen av bedrägerier inom alkohol- och tobaksområdet och har därför i proposition 1997/98:100 föreslagit att Tullverket skall ges förbättrade möjligheter att kontrollera underlaget för punktskatter avseende alkohol, tobak och mineraloljor i den EU-interna trafiken. Regeringen redovisar i proposition 1997/98:100 motiven för detta förslag. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag i proposition 1997/98:100 tillförs utgiftsområdet ytterligare 20 miljoner kronor år 1999 och framåt. I nämnda proposition redogör regeringen närmare för de ekonomiska förutsättningarna för Tullverket att utföra punktskattekontrollen.

Mot bakgrund av bl.a. EU-medlemskapet har en utvärdering gjorts avseende den tidigare neddragningen av Tullverkets anslag och dess effekter på kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt (SOU 1998:18). Utredningen remissbehandlas för närvarande och regeringen avser att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen för 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

21 160 21 796 21 611 22 209 22 886

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 21 miljarder kronor, varav polisväsendet svarar för 11,5 miljarder kronor.

Utgiftsområdet tillförs nu, utöver de höjningar som beslutades föregående år, ytterligare 200 miljoner kronor för år 1999, 250 miljoner kronor för år 2000 och 300 miljoner kronor för år 2001. De nya medlen skall bl.a. användas för att säkerställa närpolisreformen och kampen mot vardagsbrottsligheten samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

En utgångspunkt för beräkningen är att det pågående arbetet med effektivisering och modernisering av rättsväsendet intensifieras.

Vid beräkningen av ramen för utgiftsområdet har även beaktats en överföring till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner på 12 miljoner kronor år 1999 och på 7,5 miljoner kronor fr.o.m. år 2000. Överföringen är föranledd av att regeringen i proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge lämnar förslag som innebär att kommunerna i ökad utsträckning skall hjälpa föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge. Förslagen förväntas medföra minskade kostnader för domstolarna samtidigt som kommunernas kostnader ökar.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

2 476 2 802 2 949 2 947 3 003

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik, information om Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,8 miljarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen till internationella organisationer till 0,9 miljarder kronor.

Utgiftsområdet tillförs 18,5 miljoner kronor år 1999 och 17,5 miljoner kronor år 2000 och 2001 med anledning av regeringens satsning på europafrå-

gor, bl.a. för att öka kunskapen om Europapolitiken och dess möjligheter (avsnitt 1.5.5). Ansvaret för regeringens verksamhetsbidrag till Föreningen Norden överförs fr.o.m. 1999 från utgiftsområde 17 till utgiftsområde 5.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

40 978 42 567 44 267 45 682 45 714

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk militär trupp utomlands. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 41,2 miljarder kronor, varav 37, 2 miljarder kronor till det militära försvaret, 2,6 miljarder kronor till det civila försvaret och 1,4 miljarder kronor till övrig verksamhet.

Regeringen har lämnat två propositioner till riksdagen avseende myndigheten Försvarsmakten, den 12 mars 1998 och den 19 mars 1998. Den förstnämnda propositionen (1997/98:83) behandlar förslag till förändrad styrning av Försvarsmakten. I den andra propositionen (1997/98:84) ges förslag till åtgärder för att komma till rätta med den ekonomiska obalansen inom Försvarsmakten. I denna proposition konstaterar regeringen att extraordinära åtgärder fordras för att bringa ordning i Försvarsmaktens ekonomi och planering.

Regeringen har i proposition 1997/98:83 föreslagit att den säkerhetspolitiska kontrollstationen flyttas fram från år 1998 till år 1999. Regeringen har meddelat riksdagen att den i anslutning till kontrollstationen bland annat avser att ta upp frågan angående det säkerhetspolitiska läget, den långsiktiga anpassningsförmågan och omprövning av systemet med teknikfaktor.

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

12 139 12 292 12 002 13 020 13 866

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 11,4 miljarder kronor, varav ca 10,6 miljarder kronor till utvecklingssamarbete med u-länder och ca 0,8 miljarder kronor till samarbete med Central- och Östeuropa.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Den totala biståndsramen (inklusive. utgifter som redovisas under andra utgiftsområden) beräknas till ca 12,4 miljarder kronor motsvarande 0,70 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Regeringen har i sin beräkning av ramen utgått från att biståndsramen även för år 1999 skall uppgå till 0,70 procent av BNI för att år 2000 ökas till 0,72 procent av BNI och år 2001 ökas ytterligare till att motsvara 0,73 procent av BNI.

Inom biståndsramen redovisas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa administrationskostnader. Dessa s.k. avräkningar minskar år 1999 med ca 152 miljoner kronor, vilket innebär att bidrag till andra utvecklingsändamål kan öka med samma belopp. Avräkningens storlek för åren 2000 och 2001 beräknas utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag.

Regeringen har, efter en utvärdering, i proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete, lämnat förslag till ett nytt treårigt program för samarbetet med Central- och Östeuropa för åren 1999 till 2001. Regeringen bedömer att samarbetet kommer att fortsätta och har därför beräknat 800 miljoner kronor årligen för åren 1999 till 2001. Insatsen utgör en del av regeringens prioriterade områden för 2000-talet. Utöver dessa medel avsätts inom utgiftsområde 24 Näringsliv, 200 miljoner kronor årligen för näringslivsinsatser inom Östersjöregionen.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

3 583 4 374 4 389 4 228 4 467

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och integrationspolitik. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 3,9 miljarder kronor, varav 1,8 miljarder kronor till migrationspolitiken och 2,1 miljarder kronor till integrationspolitiken. Ett sammanhållet arbete pågår för att effektivisera samverkan mellan berörda myndigheter vid handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd och visering, bl.a. som en förberedelse inför Sveriges deltagande i Schengensamarbetet.

Fler skyddsbehövande med anhöriga får nu uppehållstillstånd och tas emot i kommunerna än vad som antogs i budgetpropositionen för år 1998. Ökningen tog fart hösten 1997 och bedöms kulminera innevarande budgetår. De medel som anslagits till statlig ersättning till kommunerna för flyktingmottagande år 1998 kommer därför sannolikt inte att räcka till. Utgifterna bestäms till stor del av utflyttningstakten till kommunerna. Regeringen avser att avvakta utfallet första halvåret 1998 för att sedan återkomma till riksdagen i frågan i samband med budgetpropositionen.

Även åren 1999 och 2000 kommer att innebära ökade statliga ersättningar för kommunernas flyktingmottagande jämfört med antagandena i den senaste budgetpropositionen.

Vidare föreslår regeringen att utgiftsområdesramen utökas med 128 miljoner kronor år 1999, 128 miljoner kronor år 2000 samt 578 miljoner kronor år 2001 med anledning av den treårssatsning som genomförs inom ramen för framtidssatsningen ”Ett Sverige för alla” som redovisas i avsnitt 1.5.6.

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

24 218 22 873 24 326 25 911 26 397

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social omsorg. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 22,5 miljarder kronor, varav ca 16,4 miljarder kronor avser hälsovård och sjukvård, 5,0 miljarder kronor omsorg om äldre och personer med funktionshinder och 0,7 miljarder kronor åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik.

Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudmannaskapet för dessa verksamheter ligger huvudsakligen hos kommuner och landsting. Statens stöd till den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Regeringen har i beräkningen av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet utgått från att tidigare beslutade besparingar genomförs inom utgiftsområdet. Regeringen har genom särskilda ägardirektiv ålagt Apoteket AB att genomföra kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor under år 1998 och 100 miljoner kronor under år 1999.

Regeringen överlämnade nyligen till riksdagen proposition 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Förslagen i propositionen innebär en förändrad inriktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999. Propositionen medför också en årlig ökning av kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999 med 500 miljoner kronor i förhållande till vad som angavs i budgetpropositionen för år 1998. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag kommer den totala utgiftsramen för tandvårdsförsäkringen att uppgå till totalt 1 900 miljoner kronor från år 1999.

Regeringen har även beslutat överlämna proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken till riksdagen. Syftet är att lägga fast mål och riktlinjer för en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden,

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

främst avseende äldreomsorgen. Regeringen föreslår därför att äldreomsorgen m.m. tillförs 300 miljoner kronor år 1999, varav 50 miljoner kronor omfördelas inom ram. För perioden 2000 till 2001 tillförs 300 miljoner kronor per år. Regeringen föreslår även att ett tillfälligt bidrag till äldrebostäder införs under åren 1998 och 1999.

Vid sidan av dessa resursinsatser lämnar regeringen även förslag om en nivåhöjning av det generella statsbidraget till kommuner och landsting (se avsnitt 7.4). Resurstillskottet förbättrar förutsättningarna för att bl.a. leva upp till förslagen och riktlinjerna inom äldreomsorgen och även minska väntetiderna inom sjukvården.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

35 591 37 554 43 749 44 777 45 425

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmåner ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver redovisas ersättningar för folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension och handikappersättning. Utgiftsområdet omfattar även administrationskostnaderna för socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Fr.o.m. år 1999 redovisas även förmåner under arbetsskadeförsäkringen inom utgiftsområdet.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 37,2 miljarder kronor, varav 4,9 miljarder kronor avser socialförsäkringens administration. ATP i form av förtidspension samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen redovisas vid sidan av statsbudgeten.

I beräkningen av utgiftsområdets ram för år 1999 och framåt har arbetsskadefondens avveckling beaktats (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153 och prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad åldersspension, m.m.). Arbetsskadeförsäkringen, som omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare, ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. De totala utgifterna för arbetsskadeförsäkringen uppgår enligt statsbudgeten till ca 6 miljarder kronor för år 1998. En utförlig redovisning finns i avsnitt 4.7.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet utgått ifrån att tidigare beslutade besparingar inom utgiftsområdet genomförs.

Utgiftsområdesramen har justerats med anledning av förslaget om höjningen av det reducerade basbe-

loppet (se även utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt avsnitt 4.8).

Socialförsäkringsadministrationen förstärks år 1999 genom att 225 miljoner kronor tillfälligt tillförs Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. De tillförda medlen har tidigare avsatts under anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m. Förändringen påverkar inte utgiftsområdesramen.

Regeringen har i proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m. redovisat det särskilda behov av arbetsmarknadsåtgärder som föreligger för gruppen tre fjärdedels förtidspensionärer som står till arbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassan avses få ansvaret för att i samverkan med arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan aktör hjälpa gruppen till en varaktig sysselsättningslösning. I första hand bör personer i denna grupp prövas mot den ordinarie arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om någon annan lösning inte kan hittas skall en plats i Samhall AB garanteras. Regeringen avser att återkomma med förslag i budgetpropositionen för 1999. Nya regler beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 1999. Åtgärderna bedöms inte föranleda någon ramhöjning.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

63 134 62 560 62 708 63 239 63 837

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 62,7 miljarder kronor. Därav svarar ålderspensioner för ca 52 miljarder kronor. ATP i form av ålderspension och efterlevandepensioner till vuxna finansieras vid sidan av statsbudgeten år 1998.

Utgifterna för delpensionsförsäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas under utgiftsområdet (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98: SfU8, rskr 1997/98:153 och prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålders-pension m.m.). En utförlig redovisning finns i avsnitt 4.7.

Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år som minskat sin arbetstid med minst fem timmar och högst tio timmar per vecka. Den 1 juli 1994 gjordes inskränkningar i rätten till delpension. Förändringarna har inneburit en kraftig minskning av antalet nybeviljade delpensioner. I samband med att ålderspension enligt de reformerade reglerna kommer att börja utbetalas fr.o.m. år 2001 skall inga nya delpensioner beviljas. De totala utgifterna för delpensionsförsäk-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringen uppgår enligt statsbudgeten för år 1998 till ca 600 miljoner kronor.

Basbeloppet har sedan år 1993 reducerats med två procent vid beräkningen av pensioner. Regeringen föreslår nu att pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett basbelopp som reduceras med en procent och att pensionerna för år 2000 och framåt beräknas utifrån ett icke reducerat basbelopp (se avsnitt 4.6). Höjningen av det reducerade basbeloppet påverkar ålders-, efterlevande-, barn- och förtidspensionsanslagen i form av både ATP och folkpension. Kostnaden för höjningen av det reducerade basbeloppet delas upp mellan utgiftsområdena 10, 11 och 12, samt socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Som ett led i arbetet med saneringen av statens finanser, i enlighet med den ekonomiskpolitiska propositionen (prop. 1994/95:25), begränsades uppräkningen av basbeloppet från och med år 1995. Storleken av uppräkningen knöts till storleken av statens budgetunderskott. Då underskottet understeg 50 miljarder kronor skulle basbeloppet enligt de fastlagda principerna räknas upp med hela prisförändringen. Uppskrivningen av basbeloppet för år 1999 beror enligt dessa principer på utfallet för budgetåret 1997. Eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder kronor föreslår nu regeringen att basbeloppet för år 1999 och tills vidare räknas upp med den fulla prisförändringen (se avsnitt 4.6).

I beräkningen av utgiftsområdets ram har regeringen beaktat samtliga dessa förändringar.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

32 602 35 605 34 780 35 503 36 287

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension i form av barnpension och vårdbidrag till handikappade barn. ATP i form av barnpension finansieras vid sidan av statsbudgeten.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 35,8 miljarder kronor.

Riksdagen har vid behandlingen av budgetpropositionen för 1998 givit tillkänna att regeringen i den kommande ekonomiska vårpropositionen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler för inkomstprövning i underhållsstödssystemet (1997/98:SfU1). Utskottet anser att ett införande av bestämmelser i underhållsstödet som bygger på de

principer som gäller i studiemedelssystemet, i många fall skulle innebära att de som drabbats av inkomstminskningar skulle kunna få återbetalningsskyldigheten fastställd till ett belopp som i större utsträckning motsvarar deras betalningsförmåga.

En särskild arbetsgrupp inom Regeringskansliet skall under våren 1998 analysera regler och det ekonomiska utfallet för underhållsstödssystemet. Gruppen skall ta hänsyn till de förslag om ändrade regler för inkomstprövning som lämnats av riksdagen och Riksförsäkringsverket och samtidigt pröva om andra förslag till regeländringar skall utarbetas. Regeringen avser att i samband med budgetpropositionen för 1999 ta ställning till behov av förändringar i systemet för underhållsstödet.

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

40 920 37 485 31 149 24 531 21 696

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och till lönegarantiersättning. Inom utgiftsområdet finansieras ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, resursarbete, tillfällig avgångsersättning, generationsväxling och den s.k. aktivare användningen av arbetslöshetsersättningen. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till sammanlagt 42,7 miljarder kronor, varav 40,7 miljarder kronor utgörs av bidrag till arbetslöshetsersättning och åtgärderna ovan och drygt 2 miljarder kronor utgörs av bidrag till lönegarantiersättning.

Konjunkturuppgången sedan andra halvåret 1997 i kombination med regeringens utbildningssatsning har medfört att arbetslösheten sjunkit i snabb takt, vilket minskar belastningen på utgiftsområdet.

Regeringen överväger när åtgärden offentligt tillfälligt arbete skall avvecklas och återkommer med besked i budgetpropositionen.

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet. 1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236) lades grunden för en långsiktigt stabil arbetslöshetsförsäkring. I vissa av frågorna som berördes i propositionen avsåg regeringen att återkomma till riksdagen. Regeringen har beslutat om direktiv till en utredning kring frågan om deltidsbegränsningen. Vidare har regeringen tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda frågan om en indexering av dagpenningbeloppets högsta och lägsta nivå.

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring har den stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt, inte minst i en uppåtgående konjunktur. Regeringen avser att under bud-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

getåret 1999 fortsätta insatserna för att stärka arbetsförmedlingarnas kontrollfunktion och Arbetsmarknadsstyrelsens tillsyn av arbetslöshetskassornas verksamhet. Detta skall bl.a. ske genom en intensifierad uppföljning av de riktlinjer för arbetsförmedlingens kontrollfunktion som AMV på regeringens uppdrag utarbetat.

Regeringen står fast vid målet om att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent vid sekelskiftet och att målet därefter är full sysselsättning. Regeringens bedömning är att arbetslösheten nu kommer att minska i en snabbare takt än vad som angavs i budgetpropositionen för budgetåret 1998. Detta medför en lägre belastning på anslaget för arbetslöshetsersättning jämfört med de tidigare preliminärt beräknade anslagsbeloppen under utgiftsområdet för budgetåren 1999 och 2000.

Vidare kommer belastningen på anslaget för lönegarantiersättning att minska då den återstående skulden för lönegarantifonden i Riksgäldskontoret avvecklas vid utgången av år 1998. Förändringen innebär att räntor och amorteringar för skulden lyfts av anslaget för lönegarantiersättning och att endast utgifter för lönegarantiersättning belastar anslaget fr.o.m. budgetåret 1999. Denna tekniska justering innebär att anslagsnivån för budgetåret 1999 sänks med 1 013 miljoner kronor i förhållande till tidigare beräknat anslagsbelopp för budgetåret 1999. Den tekniska justeringen påverkar inte rätten till lönegarantiersättning och således inte heller de förväntade utgifterna för lönegarantiersättningar.

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

50 005 49 338 48 524 48 919 47 308

Utgiftsområdet omfattar till största delen verksamheterna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Vidare ingår tillsynsmyndigheter och forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet, Samhall AB:s verksamhet, Arbetsdomstolen, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl. myndigheter. Under utgiftsområdet återfinns också frågor om arbetsorganisation och kompetensutveckling m.m. samt utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder och för statliga arbetsgivarfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 47,5 miljarder kronor, varav utgifterna för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder svarar för ca 21 miljarder kronor.

I syfte att motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden och förstärka arbetsförmedlingarnas arbete med företagskontakter kommer regeringen i budgetpro-

positionen att föreslå riksdagen att de tillfälliga personalförstärkningarna vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut om sammanlagt 850 miljoner kronor som disponeras av AMV under innevarande budgetår bibehålls även under år 1999. Regeringen överväger vidare att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en satsning på IT-utbildning inom den offentliga sektorn. Statskontoret och AMV kommer att ges i uppdrag att kartlägga behovet av IT-utbildning inom offentlig sektor, inventera pågående insatser samt ge förslag till ytterligare insatser. Syftet är att stärka IT-kunskapen inom sektorn samt att främja en jämn könsfördelning inom IT-området. Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen spelar också en viktig roll för möjligheterna att motverka flaskhalsar och bristyrken inom såväl offentlig som privat sektor.

Regeringen har vidare för avsikt att i budgetpropositionen föreslå förenklingar av reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt ett enhetligt och utökat försäkringsskydd för deltagarna i åtgärderna. I detta sammanhang kommer arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling föreslås ersättas med en ny praktikåtgärd.

Resursarbete ingår under budgetåret 1998 i AMV:s mål för omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och fr.o.m. den 1 juli 1998 föreslås finansieringen ske inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Resursarbete infördes den 1 juli 1997 som en försöksverksamhet, vilken skulle pågå till utgången av år 1998. Regeringen avser att i budgetpropositionen föreslå att resursarbete får beviljas även under år 1999 bl.a. eftersom åtgärden kan vara lämplig för deltidsarbetslösa i den offentliga sektorn. Åtgärden kan också bidra till att förbättra kvaliteten inom vård och omsorg. Regeringen vill emellertid betona betydelsen av att möjligheten till utökad arbetstid för deltidsarbetslösa noga prövas innan resursarbete inrättas på en arbetsplats. Regeringen avser dock föreslå att anvisningarna till resursarbete inte får löpa längre än till den 31 december 1999. Utfasningen av resursarbete sker mot bakgrund av den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden och kommunsektorns förbättrade ekonomi bl.a. till följd av de resurstillskott som regeringen anvisat.

Kommittén för utvärdering av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet har lämnat ett slutbetänkande, Personaluthyrning (SOU 1997:58). I betänkandet föreslås bl.a. införande av ny lagstiftning på området. Regeringen är dock inte beredd att tillstyrka utredningens förslag mot bakgrund av att frivillig auktorisation och kollektivavtal alltmer utnyttjas inom branschen. Regeringen avser dock att noggrant följa utvecklingen och vid behov föreslå ny lagstiftning kring detta. Förslag rörande företagshälsovården har presenterats av en arbetsgrupp under Arbetsmarknadsdepartementet (Ds 1998:17). Rapporten remissbehandlas för närvarande.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Samhallkoncernen har redovisat negativa ekonomiska resultat de två senaste åren. Enligt Samhalls beräkningar riskerar koncernen ekonomiska underskott även kommande år. Regeringen ser allvarligt på detta. Regeringskansliet inleder därför ett arbete för att dels analysera Samhalls ekonomi, dels se över mål, styrning och finansiering av Samhalls verksamhet. Resultatet av analysarbetet skall ligga till grund för ställningstagande i budgetpropositionen för år 1999.

Regeringen avser att senare i höst som ett led i en satsning på insatser för arbetshandikappade återkomma med ytterligare förslag om att förbättra situationen för de arbetshandikappade på arbetsmarknaden.

Regeringen lämnar senare en skrivelse till riksdagen med en redovisning av den översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperpektiv som Riksrevisionsverket genomfört på uppdrag av regeringen.

Utgiftsområde 15: Studiestöd

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

15 983 21 268 21 863 22 951 24 420

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 22 miljarder kronor, varav 2 miljarder kronor avser studiehjälp till gymnasieungdomar, 9,3 miljarder kronor avser vuxenstudiestöd och 9,9 miljarder kronor avser studiemedel.

För år 1999 beräknar regeringen att ramen för utgiftsområdet minskar med 494 miljoner kronor beroende på tidigare beslutade besparingar inom utbildningsområdet. Besparingen tas ut på anslaget för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Ramen ökas med 89 miljoner kronor till följd av att vissa tidigare beslutade besparingar på utgiftsområde 15 i stället tas ut inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

Regeringen föreslår på tilläggsbudget att arbetslösa som nu studerar med det särskilda utbildningsbidraget skall ges möjlighet att fortsätta studera med samma bidrag ett andra år under hösten 1998 och våren 1999. De arbetslösa som påbörjar sina studier med särskilt utbildningsbidrag hösten 1998 och som fortsätter sina studier ett andra år hösten 1999 har förtur till SVUXA. Regeringen föreslår dessutom att SVUXA på gymnasienivå bör kunna ges under fyra terminer. Regeringen har beräknat att förslagen ryms inom utgiftsområdets ramar.

Regeringen föreslår en förlängning och utökning av försöksverksamheten med den kvalificerade yr-

kesutbildningen till år 2001, vilket medför vissa omfördelningar mellan utgiftsområdena 15 och 16. Regeringen har också avsatt resurser för ytterligare förstärkningar inom högskolesektorn och har även beräknat medel för detta inom studiestödsområdet.

Under innevarande läsår (1997/98) finns det möjlighet för ungdomar under 20 år att få stipendier på 10 000 kronor. Stipendier utbetalas till dem som med godkänt resultat genomgått ett basår med inriktning mot naturvetenskap och teknik. Regeringen anser att det är viktigt att ungdomar, som har avslutat gymnasieskolan och vill skaffa sig särskild behörighet för naturvetenskaplig eller teknisk utbildning även fortsättningsvis ges möjlighet att få stipendier när de genomgått basåret. Regeringen beräknar därför medel för 1 000 basårsstipendier motsvarande 10 miljoner kronor per år för perioden 1999 till 2001 under utgiftsområdet.

Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

25 122 27 622 29 245 30 457 32 199

Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg, skola, vuxenutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 27 miljarder kronor, varav 5,2 miljarder kronor avser barnomsorg, skola och vuxenutbildning, 19,2 miljarder kronor avser utbildning och forskning vid universitet och högskolor samt ca 2,2 miljarder kronor avser forskning.

För år 1999 beräknar regeringen att utgiftsramen ökas med 494 miljoner kronor till följd av att en del av en tidigare beslutad besparing om 1 060 miljoner kronor i stället tas ut under utgiftsområde 15 studiestöd. Resterande del av besparingen, 566 miljoner kronor, ligger kvar inom utgiftsområde 16 och tas för år 1999 ut genom anslagsminskningar som till huvuddelen kompenseras genom att anslagssparande från budgetåren 1995/96 och 1997 utnyttjas.

Regeringen presenterar i avsnittet Kunskap och kompetens (1.5.1) ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. Bland annat kommer krav på kvalitetsförbättringar, dvs. bättre måluppfyllelse, att ställas. I beräkningen av utgiftsområdesramen ingår 110 miljoner kronor per år för dessa åtgärder åren 1999 till 2001. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på de punkter som kräver riksdagens beslut.

Det nya tekniska programmet, som aviserades i utvecklingsplanen för förskola, skola och vuxenutbildning (skr. 1996/97:112) och som bl.a. syftar till att skapa nya former för samarbete med arbetslivet,

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

bör introduceras i form av ett antal pilotprojekt. Det bör ankomma på regeringen att med stöd av bemyndigandet i 15 kap. 4 § skollagen (1985:1100) meddela föreskrifter om sådan försöksverksamhet.

Inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2) skall ett IT-program för skolan läggas fram. För dessa åtgärder beräknas sammanlagt 1 500 miljoner kronor under perioden 1999 till 2001. Regeringen aviserar i avsnittet Ett Sverige för alla (1.5.6) sin avsikt att förelägga riksdagen en storstadspolitisk proposition under våren. För att stärka kunskaperna i svenska språket i områden med hög andel invandrare avsätts vissa resurser fr.o.m. år 1999.

Den flexibla organisationsform som försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) innebär, och den nära koppling som utbildningarna har till arbetslivet, gör att KY snabbt kan svara mot arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft. Regeringen föreslår att försöksverksamheten förlängs till och med år 2001. Regeringens utgångspunkt är att försöksverksamheten efter år 2001 ska övergå i reguljär verksamhet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga senast under våren år 2000. Vidare föreslår regeringen att försöksverksamheten utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m år 1999. Regeringen har också för avsikt att föreslå regelförändringar som gör att kommittén för kvalificerad yrkesutbildning, som leder försöksverksamheten, kan koncentrera platsfördelningen till yrkesområden med påtalad brist på arbetskraft.

Regeringen avser att senare återkomma till fördelningen av de nya högskoleplatserna för år 2000 m.m. Regeringen har också avsatt resurser för ytterligare förstärkningar inom högskolesektorn.

Regeringen avser att föreslå att Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillförs 75 miljoner kronor år 1999 genom omprioriteringar inom utgiftsområde 16. Inom återbetalningsverksamheten avser regeringen att höja expeditionsavgiften fr.o.m. den 1 juli 1998. Detta beräknas ge ett tillskott med 20 miljoner kronor under år 1999.

De satsningar på forskning som gjordes vid vissa mindre och medelstora högskolor år 1998 kommer att föreslås finansieras varaktigt genom omprioriteringar inom utgiftsområdet. Vidare kommer de ytterligare åtgärder för år 1999 som angivits i planeringsförutsättningarna i budgetpropositionen för år 1998 att finansieras på motsvarande sätt. Regeringen avser också att föreslå att tidigare beslutade besparingar om sammanlagt 89 miljoner kronor inom studiestödet skall tas ut inom utgiftsområde 16.

Vidare kommer regeringen att föreslå att resurserna för universitetsdatanätet SUNET förstärks genom tillskott på 40 miljoner kronor år 2000 och 90 miljoner kronor år 2001 samt genom omprioriteringar.

Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

7 179 7 443 7 499 7 640 7 782

Utgiftsområdet omfattar konstarterna, dvs. frågor om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild och form, konsthantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer samt film. Vidare ingår kulturarvet dvs. frågor om arkiv, kulturmiljö, arkitektur och design samt museer och utställningar. Utgiftsområdet omfattar även delar av medieområdet, kultur- och medieforskning, stöd till trossamfund och folkbildningen. Folkbildningsfrågor omfattar bl.a. bidrag till folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Utgiftsområdet omfattar slutligen även ungdomsfrågor samt folkrörelse- och idrottsfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 7,3 miljarder kronor, varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till kulturområdet.

Regeringen har i beräkningen av ramen för utgiftsområdet utgått från att riksdagen godkänner regeringens förslag att utgiftsområdet engångsvis ökar med 15 miljoner kronor år 1999 och 7,5 miljoner kronor år 2000 för insatser i syfte att förbättra konstnärernas villkor i enlighet med propositionen om konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87). Vidare beräknas ramen öka med 10 miljoner kronor årligen under åren 1999 till 2001 för insatser inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2).

I avvaktan på införandet av ett beslutat vinstdelningssystem från AB Svenska Spel avser regeringen i budgetpropositionen föreslå att bidraget från Svenska Spel ökar under år 1999. Därmed möjliggörs bl.a. en talangsatsning inom idrotten.

Från år 1999 tillförs utgiftsområdet 40 miljoner kronor för att förstärka studieförbundens och folkhögskolornas möjligheter att möta framtidens behov av kunskaper, social kompetens och förmåga att fungera i och bidra till ett demokratiskt samhälle. Slutligen har ansvaret för regeringens verksamhetsbidrag till Föreningen Norden övergått från Kulturdepartementet till Utrikesdepartementet, vilket innebär en överföring av 7,1 miljoner kronor från utgiftsområde 17 till utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan fr.o.m. år 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

30 891 22 164 19 501 16 643 13 595

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna och regionala självstyrelseorgan, lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 22,8 miljarder kronor, varav plan-, bygg- och bostadsväsendet svarar för 19,9 miljarder kronor (inkl. räntebidrag och bostadsbidrag), länsstyrelserna m.m. 1,7 miljarder kronor och stöd till ekologisk omställning och utveckling 0,8 miljarder kronor.

Regeringen bereder för närvarande frågan om hur statens medverkan i plan-, bygg- och bostadsforskningen skall utformas i fortsättningen. Inriktningen är att koncentrera statens insatser till områden som bedöms särskilt angelägna i ett framtidsperspektiv och att reducera resurserna till byggforskningen i dess nuvarande former. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i en proposition om byggfrågor senare under våren.

Omstruktureringsarbetet inom lantmäteriverksamheten fullföljs. Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 1999 redovisa för riksdagen hur arbetet fortskrider och vilka insatser som har gjorts.

Resurser motsvarande 490 miljoner kronor beräknas tillföras utgiftsområdet för år 1999 för åtgärder med anledning av förslag i proposition Bostadspolitik för hållbar utveckling (1997/98:119). Ramen höjs för samma ändamål med 530 miljoner kronor år 2000 och 200 miljoner kronor år 2001.

Länsstyrelserna beräknas tillföras medel för förstärkt miljötillsyn och tillkommande uppgifter till följd av miljöbalken fr.o.m. år 1999.

Inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2) har medel avsatts för att stimulera en ökad användning av geografiska informationssystem (GIS) inom den offentliga sektorn. Programmet omfattar åren 1999 till 2001. Ramen för utgiftsområdet har för detta ändamål räknats upp med 10 miljoner kronor år 1999, 9 miljoner kronor år 2000 och 9 miljoner kronor år 2001.

Ett trettiotal kommuner får under våren 1998 statsbidrag inom ramen för regeringens satsningar på lokala investeringsprogram. De insatser som ges stöd bedöms medföra påtagliga effekter på miljön och dessutom leda till nya arbetstillfällen, framför allt i bygg- och anläggningssektorn. Resurser motsvarande 2 000 miljoner kronor beräknas tillföras utgiftsområdet år 2001 för en utsökning av det lokala investeringsprogrammet.

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

2 940 4 111 3 501 3 154 3 351

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram samt medel från EG:s regionalfond. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 3,6 miljarder kronor, varav 1,6 miljarder kronor avser anslaget för regionalpolitiska åtgärder, 1,1 miljarder kronor avser företagsstöd som inte finansieras via förevarande anslag samt 0,7 miljarder kronor avser medel från EG:s regionalfond.

Regeringen föreslog i proposition 1997/98:62 Regional tillväxt för arbete och välfärd att stödformen regionalt utvecklingslån skall upphöra och kreditbehovet i stället tillgodoses genom bl.a. lån från Stiftelsen Norrlandsfonden. För detta ändamål kommer regeringen att föreslå att Norrlandsfonden får ett kapitaltillskott på 200 miljoner kronor år 1999. Kapitaltillskottet föreslås finansieras genom en permanent neddragning av anslaget för regionalpolitisk låneverksamhet.

Regeringen avser att i budgetproposition för 1999 återkomma med förslag till ett fullständigt bemyndigandesystem avseende anslaget för regionalpolitiska åtgärder.

Riksdagen beslutade år 1990 att stödformen nedsatta socialavgifter skall gälla t.o.m. år 2000 (prop. 1989/90:76, bet. 1989/90:AU13, rskr. 1989/90:346). I avvaktan på den utvärdering av stödformen som aviserades i budgetproposition för 1998 och i propositionen om regional tillväxt samt på fortsatta överläggningar med EG-kommissionen, beräknas anslaget till samma nivå för år 2001. Förutsättningen för att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om förlängning är att utvärderingen på ett tydligt sätt kan belägga att stödformen har en högre effektivitet i jämförelse med andra regionalpolitiska stödformer.

Sedan Sverige blev medlem i EU redovisas återflödet från EG:s regionalfond inom utgiftsområdet. Strukturfonderna tillkom främst för att motverka de regionala obalanser som den inre marknaden medför. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995 till 1999 uppgå till ca 6 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

1 609 1 792 1 286 1 289 1 310

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 1,2 miljarder kronor.

Arbetet med att ställa om Sverige till en hållbar utveckling bör fortsätta. De övergripande målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön och människors hälsa, att använda jordens resurser effektivt och att nå en tryggad försörjning.

Miljöhänsyn och resurshushållning integreras i alla sektorer i samhället. De olika samhällssektorerna bör därför ta ett ökat ansvar för miljöpåverkan och resursanvändning. Miljöproblem bör lösas på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Utgångspunkten bör vara att den som bedriver miljöstörande verksamhet också skall stå för kostnaden. Den av regeringen framlagda miljöbalken innebär att miljölagstiftningen samordnas och skärps. Införandet av miljöbalken innebär en både samlad, skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. De nya nationella miljökvalitetsmålen som regeringen inom kort presenterar skall också ligga till grund för att fortsätta arbetet inom miljöområdet.

Ramen för utgiftsområdet förstärks för att dels upprätthålla och vidareutveckla baskompetens avseende organiska miljögifter samt utveckla system för indikatorer för uppföljning av de nya miljömålen m.m., dels bevara den biologiska mångfalden genom att avsätta ytterligare värdefulla naturområden som naturreservat, främst skogsområden. Härutöver beräknas att medel tillförs till den med näringslivet samfinansierade forskningen som bedrivs via stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning under åren 1999 och 2000.

Ramen för utgiftsområdet beräknas utökas med 101 miljoner kronor år 1999, 145 miljoner kronor år 2000 och 143 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 21: Energi

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

593 1 286 1 831 1 592 1 568

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning. Utgiftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i bland annat Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svenska klimatpolitiken. För år 1998 uppgår de totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudgeten till 1,6 miljarder kronor.

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet tillstyrkte riksdagen inriktningen och omfattningen på ett i propositionen redovisat program för omställning av energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor. Riksdagen har därefter beslutat om omställningsprogrammets finansiering och anvisat medel för de ingående verksamheterna för år 1998 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284 och prop. 1997/98:1 utgiftsområde 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).

Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Myndighetsfunktionen inom energiområdet skall tydliggöras och förstärkas. Den 1 januari 1998 inrättades därför Statens energimyndighet.

Programmet omfattar även åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el från förnybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Fortsatta energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

24 459 24 802 26 044 26 652 25 590

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 24,1 miljarder kronor, varav ca 21,5 miljarder kronor till väg och järnväg.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för utveckling av transportinfrastrukturen (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).

Regeringen lämnade propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (1997/98:56) till riksdagen i mars 1998. I propositionen betonas att transporterna syftar till att uppnå överordnade välfärdsmål och att transportsystemet måste ses som en helhet. Det övergripande målet föreslås vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet. De föreslagna reformerna i propositionen medför ingen ökning av utgiftsområdesramen.

I budgetpropositionen för 1998 redovisade regeringen sina bedömningar av konkurrenssituationen för den svenska sjöfartsnäringen. Regeringen utvecklade sin syn i en särskild skrivelse till Sveriges Redareförening den 6 november 1997. I skrivelsen anges att inriktningen av regeringens sjöfartspolitiska arbete skulle vara att snabbt pröva förutsättningarna för att kunna reducera bemanningskostnaderna. Regeringen har nu prövat dessa frågor och gör bedömningen att det finns behov av ett visst ytterligare beredningsarbete bl.a. mot bakgrund av det nya pensionssystemet. En interdepartemental arbetsgrupp kommer därför att tillsättas. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 med konkreta förslag till lösningar i dessa frågor i enlighet med den inriktning som angavs i regeringens skrivelse. I avvaktan på detta kommer regeringen från den 1 juli 1998 att tillfälligt öka bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter från 29 000 kronor till 45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft.

Marknaden för betaltjänster och kontantförsörjning har under de senaste åren genomgått betydande förändringar. Utvecklingen har aktualiserat frågan om vilket ansvar staten har för betaltjänsten, samt vilka krav som staten skall ställa på betaltjänsten och hur den skall säkerställas. Därför har regeringen i propositionen Statens ansvar på postområdet (1997/98:127) redovisat att statens ansvar för betaltjänster och kontantförsörjning skall utredas.

Inom ramen för regeringens IT-satsning under åren 1999 till 2001, som totalt omfattar 1 800 miljoner kronor, avses 25 miljoner kronor per år tillföras utgiftsområdet.

Genom de nya resurser som avses ställas till förfogande ges fortsatta möjligheter för regeringen att främja en bred användning av IT. Vidare avses en särskild utredare tillsättas för att kartlägga behovet av infrastrukturutbyggnad för IT, sett ur ett regionalpolitiskt och socialt perspektiv. Regeringen har också för avsikt att liksom tidigare stödja pilotprojekt för att nå nya grupper av användare. En ny ITkommission skall tillsättas. Regeringen avser att avsätta medel för att fortsätta driva arbetet med anpassning av IT-system inför år 2000 inom såväl ITkommissionen som den nyligen tillsatta 2000-

delegationen. Regeringens IT-satsning presenteras vidare i avsnitt 1.5.2.

I den ram som beräknats för utgiftsområdet för år 1999 ingår inlösen av de lån avseende Rödösundsbron som för närvarande finansieras med avgifter, vilket innebär att Rödösundsbron görs avgiftsfri fr.o.m. år 1999.

Utgiftsområdet beräknas för år 2001 tillföras 140 miljoner kronor som skall användas för amortering av lån för Stockholmsöverenskommelsen. En viss minskning av ramarna för utgiftsområdet sker för åren 1999 och 2000, jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen, som en följd av omräkning av infrastrukturanslag utifrån ny beräkning av nettoprisindex.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

10 866 12 751 13 083 13 165 13 190

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre utbildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska naturresurser.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 13,7 miljarder kronor. Nära två tredjedelar av beloppet finansieras från EU-budgeten. Merparten av EU-stödet avser obligatoriska åtgärder såsom arealstöd, djurbidrag, intervention och exportbidrag, vilka helt finansieras av EU-budgeten. Därtill kommer delfinansierade, frivilliga stöd såsom miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd. För att erhålla dessa stöd fordras nationell medfinansiering i storleksordningen 2 miljarder kronor. Anslagen till forskning och utbildning uppgår till drygt 1,2 miljarder kronor.

Regeringen har vid beräkningen av utgiftsområdesramen utgått från att anslagen för de EUfinansierade utgifterna för arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag, på grund av ett lägre utnyttjande av stöden, kan minskas med sammanlagt 700 miljoner kronor per år jämfört med de preliminära belopp som redovisades i budgetpropositionen för år 1998. Intäkterna minskar med motsvarande belopp.

Den engångsvisa besparing som år 1998 gjordes på anslaget för Sveriges lantbruksuniversitet kommer nästa år att återläggas. Regeringen har därtill för avsikt att i budgetpropositionen föreslå att särskilda medel anvisas för kompletterande utbildning för veterinärer med utländsk utbildning. Inom utgiftsområdet ryms också medel för bekämpning av EHECsmitta. Vidare beräknas för perioden 1999 till 2001

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ytterligare sammanlagt 99 miljoner kronor tillföras utgiftsområdet för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog samt för rådgivning och information till skogsbrukare.

EG-kommissionen lade den 18 mars 1998 förslag till en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. I princip föreslås sänkta priser och höjda direktbidrag. Regeringen redovisade sin syn på den framtida politiken i proposition 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. Reformbeslut i ministerrådet väntas senast år 1999, varefter förslagen avses genomföras från den 1 juli 2000. Utgifterna på statsbudgeten för jordbruksstöd kommer sannolikt att påverkas. Regeringen återkommer till riksdagen med eventuella förslag till anpassning av utgiftsområdesramen för år 2000 och 2001 när beslut väl fattats i frågan.

Utgiftsområde 24: Näringsliv

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

3 068 3 310 2 870 2 852 2 895

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt konsumentfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,7 miljarder kronor, varav ca 0,9 miljarder kronor till näringspolitik, 0,2 miljarder kronor till teknologisk infrastruktur, 0,1 miljarder kronor till konkurrensfrågor, 1,2 miljarder kronor till teknisk forskning och utveckling, 0,3 miljarder kronor till utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt 0,1 miljarder kronor till konsumentfrågor.

Inom ramen för regeringens satsning på företagande beräknas utgiftsområdet under treårsperioden 1999 till 2001 tillföras 50 miljoner kronor per år för småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på s.k. såddkapital, dvs. kapital till företag som befinner sig i tidiga utvecklingsskeden och som har svårt att finna finansiering på den egentliga riskkapitalmarknaden.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare 1 miljard avsatts, den s.k. Östersjömiljarden. Verksamheten har varit framgångsrik och bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör ytterligare 1 miljard kronor tillföras under den kommande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner kronor per år. Vidare beräknas utgiftsområdet tillföras 27 miljoner kronor år 1999 och 28 miljoner kronor år 2000 och 2001 för ökade insatser för att främja de små och medelstora företagens handel med Europa. Slutligen beräknas 15 miljoner år 1999 och 16 miljoner kro-

nor år 2000 och 2001 tillföras utgiftsområdet inom ramen för regeringens IT-satsning (se avsnitt 1.5.2). Avsikten är bl.a. att stimulera utvecklingen av elektronisk handel i Norden och att underlätta för små och medelstora företag att utnyttja IT i syfte att öka konkurrenskraften hos dessa företag, samt att förstärka den hushållsrelaterade miljöinformationen.

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

87 330 97 455 104 118 105 214 105 394

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 93 miljarder kronor, varav 71,3 miljarder kronor till generellt statsbidrag, 21 miljarder kronor till statligt utjämningsbidrag och 0,7 miljarder kronor till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

För att värna kvaliteten i skola, vård och omsorg och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna anser regeringen att utgiftsområdet bör tillföras 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. De i budgetpropositionen för 1998 aviserade tillskotten om ytterligare 4 000 miljoner kronor vardera för åren 1999 och 2000 ingår i beräkningen av ramen. Tillsammans med de beslutade tillskotten för åren 1997 och 1998 uppgår det sammantagna resurstillskottet till 20 000 miljoner kronor från och med år 2000, jämfört med år 1996. Utöver detta påverkas utgiftsområdet av vissa regleringar av statliga åtgärder som har kommunalekonomiska effekter (se avsnitt 7).

Regeringen bedömde i budgetpropositionen för 1998 att effekten av det tidigare utlovade s.k. återbetalningsskyddet för 1997 års skatteinkomster skulle uppgå till 2,6 miljarder kronor. Denna bedömning ligger fast och förändrar således inte ramen för år 1999.

För att motverka skattehöjningar under år 1999 föreslår regeringen att lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 förlängs med ett år. Innebörden är att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1999 än den som gällde för år 1996 så minskas det generella statsbidraget med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av skattemedel som följer av skattehöjningen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

98 367 103 410 94 989 81 567 73 167

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår anslaget för Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning (räntenära kostnader). Tidigare redovisades dessa provisionskostnader under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Överflyttningen innebär att dessa kostnader fr.o.m. 1998 i likhet med de två andra anslagen under utgiftsområde 26 inte omfattas av det statliga utgiftstaket. För år 1998 beräknas de totala utgifterna till 103,4 miljarder kronor, varav räntor på statsskulden utgör 102,9 miljarder kronor, oförutsedda utgifter 10 miljoner kronor och Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning 523 miljoner kronor. Beräkningen av statsskuldsräntor redovisas ytterligare i avsnitt 4.3.4.

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

20 181 21 175 21 650 22 011 22 866

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska unionens allmänna budget (EU-budgeten). För år 1998 beräknas de totala utgifterna till 21,2 miljarder kronor. Den återbetalning av en viss del av avgiften, vilken enligt anslutningsfördraget gjorts under år 1995 till och med år 1998, upphör år 1999. Därefter betalar Sverige full avgift till EU-budgeten.

EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapernas samtliga förväntade inkomster och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Budgeten beslutas årligen inom ramen för fastställt flerårigt budgettak, s.k. finansiellt perspektiv. Det finansiella perspektivet grundas på rådets beslut om gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat anger taket för medlemsländernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuvarande beslutet gäller t.o.m. år 1999 eller tills ett nytt beslut fattas. Det är därför inte av formella skäl nödvändigt att fatta ett nytt beslut om systemet för egna medel inför år 2000, däremot måste ett nytt beslut om finansiellt perspektiv fattas.

Taket för egna medel uppgår till 1,27 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) år 1999. Taket fortsätter automatiskt att gälla om inget nytt beslut fattas. Nivån för det finansiella perspektivet ligger dock

för år 1999 på nivån 1,22 procent av BNI, dvs. det finns ett utrymme mellan de olika taken. EUbudgeten för 1998 motsvarar 1,14 procent av BNI. Den ram som föreslås för utgiftsområdet grundas på en återhållsam utveckling av EU-budgeten. Om så inte skulle bli fallet ökar den svenska avgiften. Det är alltså avsevärda osäkerheter förknippade med bedömningarna, särskilt för åren 2000 och 2001.

Oaktat bedömningen av utvecklingen för EUbudgeten ökar den svenska avgiften jämfört med den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för år 1998. Orsaken till ökningen är nivåjusteringar för moms- och BNI-avgifterna grundade på nya utfallssiffror och justerade antaganden om behovet av finansiering via BNI-avgiften.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2001

129 704 132 410 130 970 137 591 143 900

Huvuddelen av socialförsäkringssektorn redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten har man hittills redovisat den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionsförsäkringen samt arbetsskadeförsäkringen. Delpensionsfonden och arbetsskadefonden avvecklas från och med budgetåret 1999 och utgifterna för delpensionsförsäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas under ett nytt anslag under utgiftsområde 11. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas under ett nytt anslag under utgiftsområde 10 (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98: SfU8, rskr 1997/98:153). I regeringens proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension m.m. presenteras förslag till lagändringar i denna del.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt budgetpropsitionen till 132,7 miljarder kronor.

Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension till vuxna samt barnpension. Administrationskostnaderna finansieras inom systemet. De totala utgifterna för allmän tilläggspension uppgår enligt budgetpropositionen för 1998 till ca 126 miljarder kronor. Ramen har justerats med anledning av förslaget om höjning av det reducerade basbeloppet (se utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt avsnitt 4.6).

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.6. Uppräkning av basbeloppet och fastställande av bastal för basbeloppet respektive det förhöjda basbeloppet samt höjning av det reducerade basbeloppet

Regeringens förslag:

Basbeloppet för år 1999 och

framåt skall beräknas utifrån hela förändringen av det allmänna prisläget som skett från juni 1997 till juni året före det år som basbeloppet avser. Det bastal som skall användas vid beräkningen av basbeloppet skall därvid vara 36 396. Även vid beräkning av det förhöjda basbeloppet skall förändringen av det allmänna prisläget som skett från juni 1997 till juni året före det år som det förhöjda basbeloppet avser användas. Bastalet för det förhöjda basbeloppet skall därvid vara 37 144. Dessa regler skall tillämpas första gången vid beräkningen och fastställandet av basbeloppen avseende år 1999.

Skälen till regeringens förslag: Basbeloppet och det

förhöjda basbeloppet fastställs varje år av regeringen. Som ett led i arbetet med saneringen av statens finanser, i enlighet med den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25), begränsades uppräkningen av basbeloppet från och med år 1995. Storleken av uppräkningen knöts till storleken av statens budgetunderskott. Uppräkning begränsades därvid till 60 procent av prisförändringen då budgetunderskottet översteg 100 miljarder kronor och till 80 procent då budgetunderskottet understeg 100 miljarder kronor men översteg 50 miljarder kronor på årsbasis. Då underskottet understeg 50 miljarder kronor skulle basbeloppet enligt de då fastlagda principerna räknas upp med hela prisförändringen. Uppskrivningen av basbeloppet för år 1999 beror enligt dessa principer på utfallet för budgetåret 1997. Eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder bedömer regeringen att basbeloppet för år 1999 och tills vidare bör räknas upp med den fulla prisförändringen. Bastalet för beräkningen av basbeloppet bör därvid vara 36 396. Bastalet för det förhöjda basbeloppet bör vara 37 144 och uppräkningen ske med utgångspunkt i det allmänna prisläget juni 1997.

I detta sammanhang kan även nämnas att regeringen i proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension föreslår en ändring av namnet på basbeloppet respektive det förhöjda basbeloppet till prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.

Regeringens förslag:

Beräkning av folk- och

tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och barntillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall för år 1999 ske utifrån basbeloppet minskat med en procent och från och med år 2000 utifrån basbeloppet. Samma minskning föreslås även gälla vid beräkning av särskilda grundavdraget enligt kommunalskattelagen (1928:370) och vid skyldigheten att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Skälen till regeringens förslag: I den uppgörelse som

år 1992 träffades mellan den dåvarande regeringen och det socialdemokratiska arbetarepartiet, med mål att stabilisera den svenska ekonomi i ett akut statsfinansiellt läge, beslutades om sänkta ersättningsnivåer inom pensionsområdet (prop. 1992/93:116). Sänkningen genomfördes genom att ersättningsnivåerna inom pensionsområdet från och med år 1993 beräknades utifrån basbeloppet minskat med två procent.

Regeringen konstaterar nu att den svenska ekonomin har stabiliserats. Budgetunderskottet har sjunkit och det beräknas uppstå överskott i statens budget de närmaste åren. Regeringen anser sig därför nu ha möjlighet att föreslå att ersättningsnivåerna inom pensionsområdet år 1999 skall beräknas utifrån basbeloppet minskat med en procent och från och med år 2000 utifrån det fulla basbeloppet.

Regeringens förslag innebär att pensionerna kommer att höjas med drygt en procent år 1999 och med ytterligare ungefär en procent år 2000. För en pensionär med folkpension och pensionstillskott innebär detta en höjning med drygt 45 kronor per månad både år 1999 och år 2000, förutom den höjning som sker genom värdesäkringen genom basbeloppet.

4.7. Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten

Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer om att bruttoredovisning skall tillämpas enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten på arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen från och med budgetåret 1999 (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Riktlinjerna innebär att delpensionsfonden och arbetsskadefonden skall avvecklas. Förslag till lagändringar i dessa delar lämnas i regeringens proposition 1997/98:151 där

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

även vissa andra förslag om vad socialavgifterna skall finansiera lämnas.

Arbetsskadefonden

Arbetsskadeavgifter förs enligt nuvarande bestämmelser i lagen (1981:691) om socialavgifter till arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt förvaltningskostnader skall täckas. Arbetsskadeavgiften skall i enhetlighet med riksdagens beslut föras till en bruttoredovisad inkomsttitel.

Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för år 1998 beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor. Arbetsskadefonden uppvisar för närvarande ett ackumulerat underskott som vid utgången av år 1997 beräknas uppgå till 11,7 miljarder kronor. Det årliga överskottet, som år 1998 kan beräknas uppgå till 4,8 miljarder kronor, medför att skulden kan beräknas uppgå till 6,9 miljarder kronor vid utgången av år 1998. För år 1999 beräknas inkomsterna från arbetsskadeavgiften uppgå till 11,2 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas till 8 miljarder kronor, varav 2,1 miljarder kronor utgörs av utgifter för den i proposition 1997/98:151 föreslagna statliga ålderspensionssavgiften. Det innebär ett överskott på ca 3,2 miljarder år 1999 och att arbetsskadefondens skuld kan reduceras med detta belopp år 1999. Regeringen avser, trots att fonden avvecklas, årligen i samband med budgetpropositionerna redovisa inkomster och ackumulerad skuld.

Delpensionsfonden

Delpensionsavgifter förs enligt lagen om socialavgifter till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas.

Regeringen har i proposition 1997/98:151 om Inkomstgrundad ålderspension, m.m. avsnitt 29 föreslagit att delpension inte skall kunna nybeviljas eller ökas efter utgången av år 2000. Regeringen föreslår i samma proposition vidare att delpensionsavgiften slopas och att delpension skall skattefinansieras fr.o.m. den 1 januari 1999. Motiven till förslagen redogörs för i den nyss nämnda propositionen.

Konsekvenser för statsbudgeten

Den planerade ändringen av redovisningen på statsbudgeten genom att fonderna för arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen avvecklas från och med budgetåret 1999 innebär att ramarna för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp och utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom höjs. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen förs upp som nya anslag under utgiftsområde 10 respektive 11. En omfördelning behöver således göras inom det

statliga utgiftstaket. Utgifterna inom dessa utgiftsområden ökar medan utgifterna inom socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten minskar i motsvarande omfattning. Det statliga utgiftstaket påverkas inte (se tabell).

tabell TNQT omfÖrdelning av utgifter under utgiftstaket

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Statsbudgeten

UO 10 UO 11

+6 008

+190

+6 137

+96,9

+ 6 292

+118

Socialförsäkringsektorn vid sidan om statsbudgten

-6 198 -6 233,9 -6 410

n¥´´¯

P

P

P

Den ändrade redovisningsprincipen påverkar också anslagen under utgiftsområde 10, för B1 Riksförsäkringsverket och B2 Allmänna försäkringskassor, eftersom dessa för närvarande tillförs medel från arbetsskadefonden för administration av försäkringen. Medel för denna administration tas upp under respektive ramanslag. Inte heller detta medför några statsfinansiella konsekvenser.

4.8. Ålderspensionsreformen

Inledning

Regeringen lägger samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen fram förslag om reformering av ålderspensionssystemet, baserat på en uppgörelse mellan regeringen och företrädare för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna samt Kristdemokraterna. Förslaget redovisas dels i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. (prop. 1997/98:151), dels i propositionen Garantipension m.m. (prop. 1997/98:152).

Ålderspensionsreformen kommer att fr.o.m år 1999 medföra betydande förändringar vad gäller bl.a. statens och AP-fondens inkomster och utgifter samt statens lånebehov och statsskulden. Däremot kommer den konsoliderade offentliga sektorns finanser, dvs. staten inklusive ålderspensionssystemet, inte att påverkas. Reformen har således inga effekter som kan påverka uppfyllandet av de budgetpolitiska målen för det offentliga sparandet. På statsbudgeten innebär reformen högre utgifter på vissa utgiftsområden och utgiftsområdesramarna för dessa, liksom det totala utgiftstaket, måste därför revideras.

Den exakta utformningen av det nya pensionssystemet och övergången till de nya reglerna har fram till helt nyligen varit föremål för beredning. Det har därför inte funnits möjlighet att i denna proposition

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

beakta ålderspensionsreformens effekter vad gäller beräkning av ramar för utgiftsområden m.m. I regeringens förslag till utgiftstak för åren 1999, 2000 och 2001 som redovisas i avsnitt 4.4, inkluderas sålunda inte de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 skall belasta statsbudgeten. Även vissa administrationskostnader är inte beaktade av samma skäl. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 lämna reviderade förslag till utgiftstak där hänsyn tas till effekterna av ålderspensionsreformen. Inte heller i de redovisningar av de offentliga finanserna som lämnas i kapitel 4 respektive i bilagorna till denna proposition inkluderas effekterna av ålderspensionsreformen.

Nedan redovisas en preliminär beräkning av de finansiella effekterna av förslagen i ovan nämnda propositioner.

Socialavgifter

Avsikten är att det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med ålderpensionsavgifter som motsvarar den ålderspensionsrätt som tjänas in. Detta innebär att avgifterna skall uppgå till 18,5 procent av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp. Avgiften skall tas ut inom ramen för ett oförändrat totalt skatte- och avgiftsuttag. Det har emellertid inte varit möjligt att under våren 1998 nå en politisk uppgörelse om i vilka former ålderspensionsavgiften skall tas ut och hur eventuell kompensation för höjda avgifter skall utformas. För år 1999 föreslås därför att nuvarande avgiftssatser inte förändras, så att den allmänna pensionsavgiften uppgår till 6,95 procent av avgiftsunderlaget och arbetsgivar- och egenavgiften i form av ålderspensionsavgift till 6,40 procent. I nedan redovisade kalkyler görs ett beräkningsmässigt antagande att dessa avgiftssatser är oförändrade hela perioden t.o.m. år 2001. Regeringen avser att senare återkomma med ett slutligt förslag till hur avgifterna till det reformerade ålderspensionssystemet skall utformas.

I propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. (prop. 1997/98:151) lämnas förslag om att allmän pensionsavgift skall dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Samtidigt skall taket för pensionsgrundande inkomster och belopp utgöra 7,5 förhöjda basbelopp. Det medför att den högsta bruttoinkomst, inklusive allmän pensionsavgift på 6,95 procent, som ger pensionsrätt kommer att vara 8,06 förhöjda basbelopp. Detta skall även utgöra taket för uttag av allmän pensionsavgift. Jämfört med oförändrade regler innebär detta en höjning av taket för allmän pensionsavgift.

I ovan nämnda proposition föreslås vidare att ett belopp motsvarande 2,5 procent av pensionsunderlaget skall tillföras premiepensionssystemet. Sedan år 1995 avsätts medel på inlåningskonto i Riksgäldskontoret för framtida utbetalning till premiereservsystemet. Dessa avsättningar sker genom att en viss andel av ålderspensionsavgifterna förs till detta kon-

to, i stället för till AP-fonden. För närvarande är denna andel bestämd till 22,4 procent av avgiftsintäkterna. Andelen är emellertid baserad på förutsättningen att premiepensionsandelen skall utgöra 2 procent, medan förslaget är att denna andel skall vara 2,5 procent. Därtill är denna andel för lågt satt för att motsvara intjänad pensionsrätt för premiepension. Andelen föreslås därför i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. bli reviderad till 32,0 procent.

Sammantaget kan dessa förslag beräknas få följande effekter.

tabell TNQU avgiftsinkomster

MILJARDER KRONOR

1998 1999 2000 2001

Allmän pensionsavgift

Exkl reform

55,7 57,4 59,4 61,5

Inkl reform

– 58,4 60,4 62,5

Skillnad

1,0 1,0 1,0

Ålderspensionsavgift

49,8 51,8 54,4 56,6

Fördelning exkl. reform

AP-fonden 70,6 % Statsbudget 7,0% Riksgäldskontoret 22,4%

35,2

3,5 11,1

36,6

3,6 11,6

38,4

3,8 12,2

39,9

4,0 12,7

Fördelning inkl. reform

AP-fonden 61,0 % Statsbudgeten 7,0% Riksgäldskontoret 32,0 %

31,6

3,6 16,6

33,2

3,8 17,4

34,5

4,0 18,1

Effekter för statsbudgetens utgifter

Avgiftsunderlaget för ålderpensionsavgift breddas till att omfatta alla inkomster som ger pensionsrätt. Det innebär att statlig ålderspensionsavgift på 6,40 procent skall betalas för sådana transfereringar och inkomstersättningar som finansieras över statsbudgeten. Avgifterna belastar respektive anslag. Det kan noteras att dessa inkomstslag redan ingår i underlaget för den allmänna pensionsavgiften. Statlig ålderspensionsavgift tas endast ut på inkomstdelar upp till förmånstaket på 7,5 förhöjda basbelopp. Den avgift som belastar budgeten har därför beräknats till 6,27 procent.

Full ålderspensionsavgift på 18,5 procent betalas över statsbudgeten för sådana pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas i pensionssystemet. Det gäller bl.a. den s.k. barnårsrätten samt förtidspensionärernas antagandeinkomst.

De samlade effekterna framgår av tabell 4.16

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell TNQV effekten av breddat avgiftsM underlag

ÅLDERSPENSIONSAVGIFT PÅ 6,40 PROCENT

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Pensionsgrundande transfereringar 7,6 7,4 7,3

Pensionsgrundande belopp

11,9 12,1 12,8

sµ­­¡

QYLT QYLU RPLQ

Hur dessa belopp fördelar sig på utgiftsområden framgår av tabell 4.17.

tabell TNQW fÖrÄndring av utgiftsramar till fÖljd av pensionsreformen

MILJONER KRONOR

1999 2001 2001

b²¥¤¤®©®§ ¡¶ ¡¶§©¦´³M µ®¤¥²¬¡§¥´

6 Totalförsvar

1

4 4 4

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

1 1 1

10 Ekonom. trygghet vid sjukdom och handikapp

11 247 11 528 12 185

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

12 6 7

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

4 745 4 883 5 089

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

1 887 1 479 1 299

14 Arbetsmarknad och arbetsliv 846 865 756

15 Studiestöd

600 633 639

16 Utbildning och universitetsforskning

28 30 32

17 Kultur, media, trossamfund och fritid

18 18 18

Summa

19 433 19 492 20 079

o­¦ö²¤¥¬®©®§ ¡¶ µ´§©¦´¥²

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

24 504 25 515 26 718

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

-30 901 -31 359 -31 850

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

6 937 5 844 5 132

Summa

0 0 0

t¯´¡¬ ¥¦¦¥«´ °å µ´§©¦´³´¡«¥´ QY TSS QY TYR RP PWY

1

Exklusive pensionsrätt för plikttjänstgöring (se prop. 1997/98:151).

Omföring av betalningsansvar

Ett syfte med ålderspensionsreformen är att tillskapa ett renodlat system för inkomstrelaterad ålderspension knutet till AP-fonden. Betalningsansvaret för ATP-pensioner i form av förtids- och efterlevandepensioner flyttas därför från AP-fonden till statsbudgeten. I gengäld överförs betalningsansvaret för folkpension i form av ålderspension, till de pensionärer

som samtidigt har rätt till ATP, från statsbudgeten till AP-fonden.

tabell TNQX omfÖring av betalningsM ansvar

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Från AP-fond till statsbudgeten

Förtidspensioner

24,5 25,5 26,7

Efterlevandepension

12,9 13,5 14,0

Från statsbudget till AP-fonden

Folkpensioner

43,8 44,8 45,9

Finansiell infasning

I syfte att kompensera den belastningen på statsbudgeten som ålderspensionsreformen medför föreslås i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. att det sker en överföring av medel från AP-fonden till staten. Beslut om storleken på denna överföring skall avvakta tills ytterligare underlag tagits fram. Övergångsvis sker under åren 1999 och 2000 en överföring med 45 miljarder kronor vartdera året. Inriktningen skall vara att det därefter sker en engångsvis överföring.

I nedanstående tabell har gjorts ett beräkningtekniskt antagande om att det år 2001 sker en engångsvis överföring på 235 miljarder kronor. Beloppet är beräknat så att det ger samma effekt för AP-fonden som om ålderspensionsreformen hade genomförts fullt ut år 1999 och det då skett en engångsöverföring på 350 miljarder kronor, vilket är den övre gränsen för det intervall som angavs som en rimlig överföring i departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7).

tabell TNQY ÖverfÖring frÅn apMfonden till statsbudgeten

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Totalt

45 45 235

1

Lånebehovspåverkande

45 45 172

1

1

Anm: Beräkningstekniskt antagande.

Statens in- och utlåning

Avsikten är att under år 1999 påbörja utbetalningar till det nya premiepensionssystemet. Det medför att medel förs från inlåningskontot i Riksgäldskontoret via den nyinrättade Premiepensionsmyndigheten till de fondförvaltare den enskilde försäkringstagaren angett. Under år 1999 skall medel motsvarande pensionsrätt för premiepension för tre år – 1995, 1996 och 1997 – inklusive viss avkastning utbetalas. Det sammantagna beloppet inklusive ränta är uppskattat till 37 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Som framgår ovan kommer bruttoinlåningen till premiereservkontot hos Riksgäldskontoret att öka med ca 5 miljarder kronor fr.o.m. år 1999.

En effekt av att statsskulden reduceras är att utgifterna för statsskuldräntor blir lägre, vilket bidrar till ett minskat lånebehov. Vid den beräkningsmässigt antagna engångsöverföringen år 2001 påverkas emellertid statsskuldsräntorna av två motverkande faktorer. Amorteringen av statsskulden leder i sig till lägre räntebetalningar. Samtidigt används överföringen från AP-fonden till att förtidsinlösa vissa utestående lån. Detta ger upphov till kursförluster, eftersom marknadsvärdet på de inlösta obligationerna ofta överstiger det bokförda värdet. Sådana kursförluster bokförs som ränteutgifter. Sammantaget innebär detta att ränteutgifterna år 2001 blir något högre än vad de skulle varit utan reform.

Statens lånebehov och statsskulden

Sammantaget beräknas pensionsreformen få följande effekter på statens lånebehov med utgångspunkt från de beräkningsmässiga antaganden som angetts avseende den finansiella infasningen.

tabell TNRP statens lÅnebehov

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Lånebehov exkl. reform

-6,2 -40,4 -63,3

Breddat avgiftsunderlag

19,4 19,5 20,1

Ändrat betalningsansvar

-6,4 -5,8 -5,1

Överföring från AP-fonden

-45,0 -45,0 -172,01

Statsskuldsräntor

-3,1 -1,8 0,8

Summa

-35,1 -33,1 -156,3

Utbetalning av premiepensionsmedel

37,0 17,6 18,4

Ökad avsättning i Riksgäldskontoret

5,0 5,2 5,4

t¯´¡¬´

MSLP MRPLX MQTSLR

l宥¢¥¨¯¶ ©®«¬N ²¥¦¯²­

MYLR MVQLR MRPVLU

1 Anm: Beräkningstekniskt antagande

Ålderspensionsreformen medför således, med de förutsättningar anges ovan vad gäller bl.a. avgiftsuttaget, att statens lånebehov reduceras. Därmed blir även statsskulden mindre. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas genom att till statsskulden lägga kommunernas skulder och dra ifrån interna fordringar inom offentlig sektor, främst AP-fondens och kommunernas innehav av statspapper. I tabell 4.21 redovisas en beräkning av den konsoliderade bruttoskulden. Överföringen från APfonden till statsbudgeten år 2001 antas vara portföljneutral, dvs. ha samma sammansättning mellan statspapper, bostadspapper och likvida medel som AP-fondens totala tillgångar. Det innebär att staten övertar bostadspapper från AP-fonden. Dessa skall förvaltas till förfall och påverkar inte statsskulden

dessförinnan. År 2001 beräknas 172 miljarder kronor av den totala överföringen på 235 miljarder kronor påverka lånebehov och statsskuld.

tabell TNRQ effekter pÅ offentlig bruttoM skuld

1999

2000

2001

s´¡´³³«µ¬¤L

procent av BNP

exkl reform inkl reform

74,7 74,6

69,9 68,8

65,4 57,4

k¯®³¯¬©¤¥²¡¤ ¢²µ´´¯M ³«µ¬¤L°²¯£¥®´ ¡¶ bnp

exkl reform inkl reform

70,7 71,9

66,6 70,3

62,7 59,1

Allmänna pensionsfonden

Fullt genomförd skall ålderspensionreformen innebära en påtaglig förstärkning av AP-fondens löpande netto mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. I gengäld sker som framgår ovan en överföring av medel till statsbudgeten. Med de förslag som nu lämnas, som inte omfattar finansieringen, blir emellertid effekten att AP-fondens avgiftsnetto istället något försämras.

tabell TNRR apMfondens finanser

MILJARDER KRONOR

1999

2000

2001

Finansiellt sparande exkl reform

3,2 -3,4 -7,8

Effekter av pensionsreform

9,0

9,4 10,5

Överföring

-45,0 -45,0 -235,0

1

Ränteeffekt

0 -1,9 -3,7

Finansiellt sparande inkl. reformen

-32,8 -40,9 -236,0

1

Anm: Beräkningstekniskt antagande

AP-fondens behållning värderad till marknadsvärde uppgick vid utgången av år 1997 till 713 miljarder kronor. Med ovan angivna förutsättningar kan fondens behållning vid utgången av år 2001 beräknas uppgå till knappt 400 miljarder kronor.

.

5

Uppföljning av 1997,

prognos för 1998 och förslag till tilläggsbudget

för 1998

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5. Uppföljning av 1997, prognos för 1998 och förslag till tilläggsbudget för 1998

5.1. Inledning

Lagen (SFS 1996:1059) om statsbudgeten har på flera sätt skärpt kravet på uppföljning och redovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter. Regeringen är skyldig att följa statsbudgetens inkomster och utgifter både pågående budgetår och efter avslutat budgetår. Senast fyra månader efter avslutat budgetår skall statsbudgetens preliminära utfall redovisas för riksdagen och väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och preliminära utfall skall förklaras. För budgetåret 1997 redovisas ett preliminärt utfall i avsnitt 5.2. Vad gäller innevarande budgetår skall regeringen enligt budgetlagen redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster och utgifter för riksdagen vid två tillfällen. I avsnitt 5.3 redovisas den första uppföljningen av utgifterna budgetåret 1998. En uppföljning av skatteinkomsterna återfinns i avsnitt 6.3.3.

Förslagen i tilläggsbudget för 1998 återfinns i avsnitt 5.4.

5.2. Uppföljning av budgetåret 1997

Statens lånebehov uppgick 1997 till 6,2 miljarder kronor. I statsbudgeten beräknades lånebehovet till 54,4 miljarder kronor. Under året beslutades på tilläggsbudget att statsbudgetens anslag skulle ökas med 11,7 miljarder kronor. Inklusive tilläggsbudget uppgick således det budgeterade underskottet till 66,1 miljarder kronor. Utfallet blev således 59,8 miljarder kronor bättre än det budgeterade underskottet.

I det följande ges en översiktlig redovisning av det preliminära utfallet år 1997. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en detaljerad redovisning av det slutliga utfallet 1997 i en skrivelse i juni 1998.

tabell UNQ statsbudgetens preliminÄra utfall År QYYW

MILJARDER KRONOR

STATS-BUDGET

TILLÄGGS-

BUDGET

TOTALT UTFALL DIFFERENS

UTFALL-TOTALT

Inkomster

623,4

623,4 648,9 25,5

Utgifter:

Summa utgiftsområden

678,7 11,7 690,4 667,5 -22,8

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

6,0 0 -6,0

Summa utgifter 684,7 11,7 696,4 667,5 -28,8

Nettoutlåning m.m.

-6,9

-6,9 -12,4 -5,5

Summa

677,8 11,7 689,5 655,1 -34,4

s¡¬¤¯

MUTLT MQQLW MVVLQ MVLR UYLX

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.

1

Posten Nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigeringspost. Källa: Riksrevisionsverket

Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster för år 1997 blev 648,9 miljarder kronor, vilket är 25,5 miljarder kronor mer än vad som beräknades i statsbudgeten. Skillnaderna mellan preliminärt utfall och beräkningen i statsbudgeten framgår av tabell 5.2. I det följande kommenteras endast större avvikelser.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell UNR statsbudgetens inkomster År QYYW

MILJARDER KRONOR INKOMSTTITEL STATSBUDGET

UTFALL

DIFFERENS

QPPP s«¡´´¥² ­N­N

566,1

575,3

9,2

QQPP s«¡´´ °å ©®«¯­³´Z

95,7

109,8

14,1

varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt

37,6

41,8

4,1

1121 Juridiska personers inkomstskatt

52,1

64,2

12,1

Övriga inkomstskatter

5,9

3,8

-2,2

QRPP s¯£©¡¬¡¶§©¦´¥² ¯£¨ ¡¬¬­ä®®¡ ¥§¥®¡¶§©¦´¥²L ®¥´´¯

195,2

193,4

-1,8

varav Inkomster

302,3

299,5

-2,8

Utgifter

107,1

106,1

-1,0

QSPP s«¡´´ °å ¥§¥®¤¯­

22,9

23,3

0,4

varav 1310 Skatt på fast egendom

16,9

15,3

-1,7

1320 Förmögenhetsskatt

3,1

3,6

0,5

1341 Stämpelskatt

1,4

2,6

1,2

Övriga egendomsskatter

1,4

1,8

0,4

QTPP s«¡´´ °å ¶¡²¯² ¯£¨ ´ªä®³´¥²

231,4

228,2

-3,2

varav 1411 Mervärdesskatt

144,9

150,3

5,4

1424 Tobaksskatt

9,3

7,7

-1,6

1425 Alkoholskatt

5,7

9,9

4,2

1428 Energiskatt

52,7

46,9

-5,8

1460 Skatt på vägtrafik

6,0

6,2

0,2

Övriga skatter på varor och tjänster

12,8

7,2

-5,6

QUPP u´ªä­®©®§³¡¶§©¦´

21,0

20,7

-0,3

RPPP i®«¯­³´¥² ¡¶ ³´¡´¥®³ ¶¥²«³¡­¨¥´

38,6

38,9

0,4

SPPP i®«¯­³´¥² ¡¶ ¦ö²³å¬¤ ¥§¥®¤¯­

0,1

15,8

15,7

TPPP Å´¥²¢¥´¡¬®©®§ ¡¶ ¬å®

3,1

3,2

0,1

UPPP k¡¬«¹¬­ä³³©§¡ ©®«¯­³´¥²

6,2

6,8

0,6

VPPP b©¤²¡§ ­N­N ¦²å® euN

8,7

8,2

-0,5

WPPP e¸´²¡¯²¤©®ä²¡ ­¥¤¥¬ ¦²å® eu

0,6

0,7

0,0

s´¡´³¢µ¤§¥´¥®³ ´¯´¡¬¡ ©®«¯­³´¥²

VRSLT

VTXLY

RULU

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte. Källa: Riksrevisionsverket

Inkomstgrupp 1000 Skatter m.m.

Utfallet för inkomstgruppen blev 575,3 miljarder kronor vilket är en ökning med 9,2 miljarder kronor i förhållande till statsbudgeten.

För fysiska personers inkomstskatt blev utfallet 4,1 miljarder kronor högre än statsbudgeten. Högre skatter avseende 1996 års inkomster, framförallt skatt på realisationsvinster, medförde höga fyllnadsinbetalningar i början av år 1997.

Störst avvikelse finns på inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt där utfallet blev 12,1 miljarder kronor högre än beräknat. Det högre utfallet förklaras i huvudsak av högre bolagsvinster 1996 än beräknat, med stora fyllnadsinbetalningar som följd.

Mervärdesskatten blev 5,4 miljarder kronor högre än beräknat dels beroende på en felaktig bedömning av kommunmomsen, dels på att fördelningen av privat konsumtion på olika varugrupper blev annorlunda än beräknat.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

I motsatt riktning verkade utfallet för energiskatterna som blev 5,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. Detta beror främst på en lägre konsumtion av bensin och oljeprodukter till följd av en mild vinter. Även skatteinkomsterna från tobak blev lägre än beräknat. De båda skattehöjningarna på tobak under år 1997 har minskat skattebasen, dels genom ändrade rökvanor, dels genom ökade problem med smuggling och elektronisk handel med cigaretter.

Inkomstgrupp 3000 Inkomster av försåld egendom

I statsbudgeten ingick inte några inkomster från försåld egendom. Under 1997 såldes emellertid aktier i Stadshypotek AB för 7,6 miljarder kronor samt aktier i Nordbanken för 8 miljarder kronor, vilket förklarar hela avvikelsen från statsbudgeten.

Utgifter

De totala utgifterna blev preliminärt 655,1 miljarder kronor vilket är 34,4 miljarder kronor lägre än totalt anvisade medel under år 1997. Av underskridandet hänförs 28,8 miljarder kronor till lägre utgifter på samtliga utgiftsområden inklusive förbrukning av anslagsbehållningar. Resterande belopp på 5,5 miljarder kronor förklaras av Riksgäldskontorets nettoupplåning, se tabell 5.1.

Avvikelserna per utgiftsområde redovisas i tabell 5.3. På 16 utgiftsområden underskreds utgiftsområdesramen med sammanlagt 25,1 miljarder kronor och på 8 utgiftsområden överskreds utgiftsområdesramen med sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Resterande 3 utgiftsområden uppvisade mindre avvikelser än 50 miljoner kronor från budgeterade belopp. Större avvikelser kommenteras kortfattat i följande avsnitt.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den främsta orsaken till underskridandet är att Riksgäldskontorets kostnader för upplåning och låneförvaltning blev 0,9 miljarder kronor lägre än beräknat, vilket till största delen förklaras av minskade provisioner inom utlandsmarknad men även av till viss del inom hushållsmarknaden.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,5 miljarder kronor lägre än budgeterat, främst till följd av omläggningen till full tillämpning av anslagsförordningen.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,1 miljarder kronor högre än tilldelade medel. Detta förklaras av att reserverade medel utnyttjats för biståndsverksamheten.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor lägre än budgeterat främst beroende på lägre utgifter för bostadstillägg för pensionärer.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utfallet blev 3,1 miljarder lägre än budgeterat belopp. Underskridandet förklaras till största delen av att utgifterna för föräldraförsäkringen blev 2,9 miljarder kronor lägre än budgeterat, beroende på att antalet födda barn blev lägre än beräknat.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utfallet för utgiftsområdet blev 2,4 miljarder kronor lägre än budgeterat (inklusive tilläggsbudget). Förklaringen till att utgiftsområdesramen underskreds är att den öppna arbetslösheten blev lägre än vad som förutsågs i tidigare bedömningar. På tilläggsbudget tillfördes utgiftsområdet ca 5,5 miljarder i 1997 års ekonomiska vårpropositionen och ytterligare ca 1,5 miljarder kronor i budgetpropositionen för år 1998.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,3 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den största förklaringen till underskridandet finns i anslaget för vuxenstudiestöd m.m.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Utfallet för utgiftsområdet blev 2,5 miljarder kronor lägre än budgeterat. Det lägre utfallet förklaras av att utgifterna för räntebidrag minskade med 2,6 miljarder kronor, vilket till största delen beror på kraftigt sjunkande räntor i kombination med att ett mycket stort antal bostadslån omsattes under året.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor lägre än budgeterat vilket delvis förklaras av en lägre utbetalningstakt än beräknat på anslagen för regionalpolitiska åtgärder och EG:s regionala utvecklingsfond och dels av fördröjning av vissa regionalpolitiska projekt.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor lägre än budgeterat främst beroende på tidsförskjutningar i några större infrastrukturprojekt.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utfallet blev 2,7 miljarder kronor lägre än budgeterat. Underskridandet förklaras till stor del av att utgifterna för intervention blev 1 miljard kronor lägre än beräknat. Detta förklaras av att höga världsmarknadspriser och en stor efterfrågan på spannmål möj-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

liggjort en export av det svenska överskottet. Anslaget för arealersättning och djurbidrag för strukturstöd inom såväl fiske som livsmedelssektorn samt anslagen för kompletterande åtgärder inom jordbruket underskreds med sammanlagt 1,6 miljarder kronor, främst beroende på tidsförskjutningar mellan beslut om stöd och faktiska utbetalningar.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Utfallet för utgiftsområdet blev 5,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den lägre inhemska räntenivån jämfört med tidigare antaganden bidrog med ca 4,8 miljarder kronor medan valutakursvinsterna netto ökade med 5 miljarder kronor. Motverkande poster på 4 miljarder kronor utgörs främst av minskade överkurser till följd av en omfördelning av emis-

sionsvolymerna vad gäller statsobligationslån med lägre kupongräntor.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten beräknades en minskning av anslagsbehållningarna med 6 miljarder kronor. Minskningen redovisades netto för samtliga utgiftsområden i en särskild post. I redovisningen av utfallet ingår däremot förbrukningen av anslagsbehållningar under respektive utgiftsområde.

Nettoutlåning m.m.

Avvikelsen för Riksgäldens nettoutlåning m.m. uppgår till -5,5 miljarder kronor. Detta beror främst på tidigareläggningar av amorteringar från affärsverk och statliga bolag.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell UNS statsbudgetens utgifter År QYYW

MILJARDER KRONOR

STATSBUDGET

TILLÄGGS-

BUDGET

ANVISAT

TOTALT UTFALL

DIFFERENS

UTFALL-ANVISAT

1 Rikets styrelse

3,8

0,0

3,8 3,9

0,1

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

3,8

0,5

4,3 2,5

-1,8

3 Skatteförvaltning och uppbörd

5,7

0,0

5,7 5,7

0,0

4 Rättsväsendet

20,8

0,0 20,8 21,2

0,3

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2,8

0,0

2,8 2,5

-0,3

6 Totalförsvar

42,4

0,2 42,5 41,0

-1,5

7 Internationellt bistånd

11,0

0,0 11,0 12,1

1,1

8 Invandrare och flyktingar

3,5

0,0

3,5 3,6

0,1

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23,7

0,3 24,0 24,2

0,2

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

35,8

0,0 35,8 35,6

-0,2

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

64,0

0,0 64,0 63,1

-0,8

12 Ekonomisk trygghet för familj och barn

35,2

0,6 35,7 32,6

-3,1

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

36,2

7,1 43,3 40,9

-2,4

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

52,3

-2,1 50,2 50,0

-0,2

15 Studiestöd

16,9

0,4 17,3 16,0

-1,3

16 Utbildning och universitetsforskning

25,4

0,4 25,7 25,1

-0,6

17 Kultur, media, trossamfund och fritid

7,2

0,0

7,2 7,2

0,0

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

33,4

0,0 33,4 30,9

-2,5

19 Regional utjämning och utveckling

3,7

0,0

3,7 2,9

-0,8

20 Allmän miljö- och naturvård

1,3

0,0

1,4 1,6

0,2

21 Energi

0,5

0,1

0,6 0,6

0,0

22 Kommunikationer

25,1

0,2 25,3 24,5

-0,8

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13,3

0,3 13,6 10,9

-2,7

24 Näringsliv

2,9

0,1

3,0 3,1

0,1

25 Allmänna bidrag till kommuner

83,6

4,0 87,6 87,3

-0,3

26 Statsskuldsräntor m.m.

104,2

0,0 104,2 98,4

-5,8

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

20,5

-0,5 20,1 20,2

0,1

Summa utgiftsområden

678,7

11,7 690,4 667,5

-22,9

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

6,0

-6,0

Summa utgifter

684,7

11,7 696,4 667,5

-28,9

Nettoutlåning m.m.

1

-6,9

-6,9 -12,4

-5,5

sµ­­¡

VWWLX

QQLW VXYLU VUULQ MSTLT

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.

1

Posten Nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigering. Källa: Riksrevisionsverket

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Takbegränsade utgifter

Det statliga utgiftstaket omfattar statsbudgetens samtliga utgiftsområden förutom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Till de takbegränsade utgifterna förs även utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten samt den beräknade minskningen av anslagsbehållningar. Av tabell 5.4 framgår att de takbegränsade utgifterna i statsbudgeten beräknades till drygt 712 miljarder kronor, vilket lämnade en marginal till utgiftstaket på 10,5 miljarder kronor. Som redovisades i föregående avsnitt innebär det preliminära utfallet lägre utgifter än beräknat inom ett flertal utgiftsområden. Därtill kommer att även utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten blev lägre än beräknat. Sammantaget understiger de takbegränsade utgifterna den ursprungliga beräkningen med 13,6 miljarder kronor. Detta innebär samtidigt att budgeteringsmarginalen blev i motsvarande grad högre. Marginalen till utgiftstaket uppgick därför preliminärt till drygt 24 miljarder kronor.

tabell UNT takbegrÄnsade utgifter År QYYW

MILJARDER KRONOR

STATSBUDGET UTFALL DIFFERENS

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor

574,5 569,2 -5,3

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

-6,0

Summa

580,5 569,2 -11,3

Socialförsäkringssektorn vid sidan om statsbudgeten

132,0 129,7 -2,3

Summa takbegränsade utgifter

712,5 698,9 -13,6

Budgeteringsmarginal

10,5 24,1 13,6

u´§©¦´³´¡«

WRS WRS

P

Anslagsbehållningar

På statsbudgeten finns det tre olika anslagstyper obetecknade anslag, reservationsanslag och ramanslag. För reservationsanslag och ramanslag gäller att outnyttjade medel vid budgetårets slut får överföras som reserverade medel respektive anslagssparande och användas under följande budgetår. För perioden 1992/93 till 1997 har reservationerna successivt minskat medan anslagssparandet har ökat. En stor del av förändringarna förklaras av att andelen reservationsanslag minskat. För ramanslag gäller det motsatta. Budgetåret 1995/96 utgjorde ramanslagen 29 procent av totala antalet anslag och 17 procent av totalt anvisade medel på statsbudgeten. År 1997 utgjorde ramanslagen ca 85 procent av det totala an-

talet anslag och ca 94 procent av totalt anvisade medel på statsbudgeten.

tabell UNU reservationer och anslagsM sparande QYYROYS M QYYW

MILJARDER KRONOR

BUDGETÅR RESERVATIONER

ANSLAGS-SPARANDE TOTALT

1992/93

37,1

1,1 38,2

1993/94

35,5

8,1 43,6

1994/95

30,6

11,3 41,9

1995/96

30,5

11,8 42,3

1997 (prel. utfall)

14,2

35,5 49,7

Källa: Riksrevisionsverket

Ramanslag infördes från och med budgetåret 1992/93 och anvisades under år 1992/93 till år 1995/96 i huvudsak för myndigheternas förvaltningsanslag. Från och med år 1997 anvisas ramanslag även för medel som regleras i författningar eller särskilda regeringsbeslut, dvs medel som tidigare anvisades på förslagsanslag. Av det totala anslagssparandet år 1997 utgör anslagssparandet på förvaltningsanslagen drygt 13 miljarder kronor, vilket är en ökning med 1,6 miljarder kronor jämfört med budgetåret 1995/96. De största ökningarna ligger på anslagen till Försvarsmakten (+ 0,7 miljarder kronor) och till Väg- och Banverken (+ 0,8 miljarder kronor).

Regeringen har tidigare (prop. 1996/97:1) redovisat att anslagsbehållningarna bör uppmärksammas i den årliga prövningen av myndigheternas resursbehov. Som underlag för en sådan prövning har myndigheterna ålagts att redovisa den planerade användningen av den ackumulerade anslagsbehållningen som vid det senaste räkenskapsårets slut uppgår till mer än tre procent av anslaget. I budgetunderlaget som myndigheterna lämnade i mars 1998 lämnades för första gången en sådan redovisning. I den fortsatta budgetberedningen inför budgetpropositionen för 1999 kommer dessa uppgifter att ingå i prövningen av myndigheternas resursbehov.

Enligt gällande bestämmelser får myndigheterna disponera anslagssparandet om regeringen inte beslutat annat. Regeringen har för avsikt att strama upp reglerna så att anslagssparande som överstiger tre procent av anslaget får disponeras först efter beslut av regeringen. Denna prövning skall ske samlat i samband med budgetarbetet. Förändringen syftar till att få en bättre finansiell styrning av myndigheterna.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5.3. Utgiftsprognos för budgetåret 1998

Den nya budgetprocessen kräver en god och regelbunden uppföljning av statsbudgetens utgifter. Utgiftsökningar måste uppmärksammas i tid för att kunna åtgärdas och på så sätt hindra att utgiftstaket överskrids. Det skärpta uppföljningskravet har lett till att regeringen vid flera tillfällen under pågående budgetår följer upp utgiftsutvecklingen på anslagsnivå. Uppföljningen redovisas för riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen och i budgetpropositionen. Den samlade bedömningen av statsbudgetens inkomster, utgifter och budgeteringsmarginal under år 1998 påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget också i hög grad av den makroekonomiska bedömningen och av andra underliggande faktorer.

Sammantaget beräknas nu utgifterna under utgiftstaket år 1998 till 719,1 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 0,9 miljarder kronor, vilket är 2,7 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen för 1998. Vid en avstämning mot det statliga utgiftstaket skall även medel som anvisats tidigare budgetår inkluderas. I statsbudgeten beräk-

nades 5 miljarder kronor av tidigare anvisade medel användas under 1998. Utgiftstaket för 1998 fastställdes våren 1996 till 720 miljarder kronor och har inte ändrats trots att fördelningen under utgiftstaket ändrats vid flertal tillfällen.

I tabell 5.7 redovisas de prognostiserade utgifterna per utgiftsområde. Tillgängliga medel är summan av tilldelade medel i statsbudgeten 1998, förslagen i tilläggsbudget samt ingående reservationer och anslagssparande från tidigare år. För så gott som samtliga utgiftsområden bedöms att utgifterna under 1998 kommer att rymmas inom tillgängliga medel. Det enda utgiftsområde där ramarna överskrids är utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Orsaken till det befarade överskridandet är att kommunersättningar till flyktingar ökar mer än väntat. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen då utfallet bättre kan prognostiseras. Vid det tillfället avser regeringen även att redovisa de åtgärder som vidtas med anledning av överskridandet.

De största differenserna mellan prognos och tillgängliga medel förklaras nedan.

tabell UNV takbegrÄnsade utgifter År QYYX

MILJARDER KRONOR

STATSBUDGE

T

PROGNOS DIFFERENS

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

1

583,7 586,7

3,0

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

132,7 132,4

-0,3

Summa takbegränsade utgifter

716,4 719,1

2,7

Budgeteringsmarginal

3,6 0,9

-2,7

u´§©¦´³´¡« ¦ö² ³´¡´¥®

WRP WRP

P

1

Inklusive förbrukning av anslagsbehållningar på 5 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell UNW statsbudgetens utgifter År QYYX

MILJONER KRONOR

INGÅENDE1

RES/RAM

980101

ANVISAT I

STATBUDGETEN

TILLÄGGSBUDGET TILLGÄNGLIGA

MEDEL

UTGIFTSPROGNOS DIFFERENS TILLGÄNGLIGA MEDEL-PROGNOS

1 Rikets styrelse

1 551 3 977

5 528

3 977

1 551

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 090 2 063

-21

3131

2 322

809

3 Skatteförvaltning och uppbörd

792 5 662

10 6 464

6 009

455

4 Rättsväsendet

974 21 034

-4 22 004 21 796

208

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

819 2 811

3 630

2 802

828

6 Totalförsvar

4 491 41 244

100 45 835 42 567

3 268

7 Internationellt bistånd

7 482 11 434

18 916 12 292

6 624

8 Invandrare och flyktingar

-36 3 864

3 828

4 374

-546

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

531 22 499

254 23 284 22 873

411

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom m.m.

378 37 193

37 571 37 554

17

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

803 62 701

63 504 62 560

944

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 040 35 814

36 854 35 605

1 249

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

94 42 723

-4 238 38 579 37 485

1 094

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

5 352 47 542

706 53 600 49 338

4 262

15 Studiestöd

720 21 334

-60 21 994 21 268

726

16 Utbildning och universitetsforskning

2 702 27 051

60 29 813 27 622

2 191

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

341 7 335

7 676

7 443

233

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

2 745 22 826

77 25 647 22 164

3 483

19 Regional utjämning och utveckling

3 798 3 605

7 403

4 111

3 292

20 Allmän miljö- och naturvård

1 410 1 178

37 2 625

1 792

833

21 Energi

670 1 583

428 2 681

1 286

1 395

22 Kommunikationer

4 022 24 101

-2 28 120 24 802

3 318

23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.

3 491 13726

17 217 12 751

4 466

24 Näringsliv

2 107 2 698

20 4 825

3 310

1 515

25 Allmänna bidrag till kommuner

361 93 049

4 270 97 680 97 455

225

26 Statsskuldsräntor m.m.

0 109 125

109 125 103 410

5 715

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 1 956 19 645

21 601

21 175

426

sµ­­¡ µ´§©¦´³¯­²å¤¥®

TY VXT VXW XQU

Q VSV WSY QSU VYP QTS TX YYR

Summa utgiftsområden exkl. statsskuld sräntor 49 684 578 690

1 636 630 010 586 733 43 277

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

1 Ingående reservation/ram är preliminära siffror från Riksrevisionsverket.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade medel för år 1998. På grund av omläggningen till full tillämpning av anslagsförordningen har Försvarsmakten ett anslagssparande, som avses användas till finansiering av kommande materielleveranser. I nuvarande prognos beräknas 1,2 miljarder kronor av Försvarsmaktens anslagssparande förbrukas under år 1998.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utgiftsområdet har stora reservationer till följd av förseningar i utbetalningarna. Den ingående balansen

år 1998 uppgår till drygt 7 miljarder kronor. Knappt en miljard kronor av dessa medel förväntas förbrukas under år 1998.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Mottagningssystemet för asylsökande samt kommunersättningar för flyktingar beräknas överskrida budgeterade medel med ca 500 miljoner kronor. Orsaken är att fler skyddsbehövande nu får uppehållstillstånd och tas emot i kommunerna. Regeringen avser att avvakta utfallet första halvåret 1998 för att sedan återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen för 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Inom området har flertalet av anslagen reviderats ned jämfört med statsbudgeten. Detta till följd av att det föds färre barn än beräknat. Anslaget för underhållsstöd bedöms dock överstiga budgeterade medel med ca 1 miljard kronor. Regeringen avser att i samband med budgetpropositionen för 1999 ta ställning till behov av förändringar i systemet för underhållsstödet.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Hösten 1997 beräknades den öppna arbetslösheten år 1998 uppgå till 7,4 procent. Denna prognos har nu reviderats ned till 6,7 procent vilket ger stora effekter på statsbudgetens utgifter. Utgifterna inom utgiftsområde 13 beräknas nu bli ca 5 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den osäkerhet som finns i beräkningen av utgiftsnivån motiverar dock en viss marginal. I tilläggsbudget för 1998 föreslås därför att anslaget för arbetslöshetsersättning minskas med drygt 4 miljarder kronor.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Inom utgiftsområdet har utgifterna för räntebidrag reviderats ned med ca 1 miljard kronor till följd av lägre marknadsräntor.

Sammanfattningsvis kan sägas att utgifterna exklusive statsskuldsräntorna enligt utgiftsprognosen överstiger anvisade medel för år 1998 med ca 6 miljarder kronor. I princip minskar anslagssparandet i motsvarande mån. Sparade medel vid utgången av 1998 beräknas därmed uppgå till 43,3 miljarder kronor.

5.4. Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998

5.4.1. Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. De förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget uppgår netto till en ökning med ca 1 636 miljoner kronor.

De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till totalt 6 339 miljoner kronor, varav 4 270 miljoner kronor består av ökade anslag till kommunerna. I vissa fall finns förslag till finansiering av den föreslagna

utgiftsökningen genom minskning av 1998 års anslag. I några fall föreslås indragning av anslagsbehållningar.

Minskningarna av 1998 års anslag uppgår totalt till 4 704 miljoner kronor. Denna minskning möjliggörs bl.a. av att utgifterna för arbetslöshetsersättning beräknas bli 4 238 miljoner kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1998. Vidare presenterar regeringen förslag om ökade inkomster motsvarande 719 miljoner kronor för 1998.

Regeringens ambition är att ökade utgifter skall finansieras genom motsvarande minskning av utgifterna samma år. Utvecklingen av de offentliga finanserna är positiv. Regeringen anser därför att det är möjligt att redan 1998 öka insatserna till kommunerna för vård, omsorg och skola. Detta förslag till tilläggsbudget ryms inom de budgetpolitiska målen. Efter de föreslagna åtgärderna uppgår budgeteringsmarginalen till 857 miljoner kronor.

5.4.2. Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

C3 Allmänna val

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 205 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget C3 Allmänna val

ökas med 12 400 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget C4 Stöd till politiska partier minskas med motsvarande belopp.

Av anvisade medel kommer som vid tidigare val en viss del att avsättas för valteknisk information till invandrare. Riksskatteverket svarar för informationen i samråd med Statens invandrarverk.

Invandrare som bott i Sverige i minst tre år får rösta och väljas till kommunala församlingar. Inför 1994 års val anvisade riksdagen för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105, bet. 1993/94:KU26, rskr. 1993/94:163) 12,4 miljoner kronor för stöd till partier för information till invandrare.

Regeringen anser att samma belopp bör stå till förfogande för motsvarande ändamål vid 1998 års val. Detta föreslås ske genom att det på statsbudgeten uppförda anslagsbeloppet för innevarande budgetår ökas med 12,4 miljoner kronor.

E2 Presstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 531 579 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget E2 Presstöd ökas

med 12 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget E3 Stöd till radio- och kassettidningar minskas med motsvarande belopp.

Anslaget får användas i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524) samt förordningen om tillfälligt driftsstöd (1997:1205). Det tillfälliga driftsstöd som regeringen föreslog i tilläggsbudgeten i september 1997 och som riksdagen beslutat om (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU11 Tilläggsbudget 2, rskr. 1997/98:45) är ett bidrag för att lösa de akuta ekonomiska problem som många tidningar med allmänt driftsstöd har. Stödet fördelas för åren 1997 och 1998.

Enligt Presstödsnämndens prognos för år 1998 täcker inte anslaget beräknade utbetalningar av presstöd. För att täcka kostnaderna för presstödet inklusive det tillfälliga driftsstödet för år 1998 föreslår regeringen att ytterligare 12 miljoner kronor anvisas anslaget E2 Presstöd. Minskningen på anslaget E3 Stöd till radio- och kassettidningar påverkar inte verksamhetens nuvarande omfattning.

5.4.3. Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

A2 Riksrevisionsverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 176 625 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Riksrevi-

sionsverket minskas med 27 400 000 kronor till följd

av att den revisionella verksamheten renodlas.

Riksrevisionsverkets (RRV:s) uppgifter innefattar i dag revision, ekonomi- och resultatstyrning, tillhandahållande och utveckling av ekonomi- och personaladministrativa system samt ansvar för och drift av statens betalningssystem. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att RRV:s verksamhet skall renodlas och koncentreras till de revisionella uppgifterna. Som en följd av detta överförs den 1 juli 1998 den del av RRV:s verksamhet som avser statens ekonomistyrningsfunktion till en ny myndighet, Ekonomistyrningsverket (ESV). För att hantera dessa frågor föreslås att 26,3 miljoner kronor överförs från anslaget A2 Riksrevisionsverket till det på tilläggsbudget uppförda ramanslaget A21

Ekonomistyrningsverket. Samtidigt flyttas ansvaret

för statens betalningssystem från RRV till Riksgäldskontoret (RGK). För att hantera det nya ansvaret för betalningsfrågor tillförs RGK:s anslag för förvaltningskostnader 1,1 miljoner kronor genom en minskning med motsvarande belopp av anslaget A2

Riksrevisionsverket. Totalt minskas således anslaget

A2 Riksrevisionsverket med 27,4 miljoner kronor avseende andra halvåret 1998.

A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 82 644 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A8 Riksgäldskonto-

ret: Förvaltningskostnader ökas med 1 125 000 kro-

nor. Finansiering sker genom att anslaget A2 Riksre-

visionsverket minskas med motsvarande belopp.

Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1997/98:1, utg. omr. 2, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och koncentreras på de revisionella uppgifterna. Som följd av detta överförs den 1 juli 1998 ansvaret för statens betalningssystem till Riksgäldskontoret.

Syftet med överföringen av betalningsfunktionen är att uppnå en effektivare upplåning, låneförvaltning och likviditetsförvaltning. Överföringen medför att Riksgäldskontorets tillgång till information förbättras vilket förväntas leda till lägre finansieringskostnader. För andra myndigheter skapas en högre effektivitet genom möjligheten att vända sig till en och samma myndighet för att diskutera finansiering, likviditetsförvaltning och betalningsförmedling.

För att hantera det nya ansvaret för betalningsfrågor föreslås att Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader tillförs 1,1 miljoner kronor avseende andra halvåret 1998.

A16 Bokföringsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 5 394 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A16 Bokförings-

nämnden ökas med 800 000 kronor. Finansiering

sker genom att anslaget A17 Bidrag till stiftelsen för

utvecklande av god redovisningssed minskas med

motsvarande belopp.

Riksdagen har nyligen antagit lagen (1998:9) om miljöredovisning. Lagen innebär i korthet att förvalt-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ningsberättelsen – liksom tidigare – skall innehålla miljöanknuten information i den mån informationen är av betydelse för bedömningen av ett bolags verksamhet, ställning och resultat samt dess utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikter. Därutöver infördes ett särskilt upplysningskrav för sådana bolag som är tillstånds- eller anmälningpliktiga enligt miljöskyddslagen. Upplysningskravet omfattar verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Den nya lagstiftningen förutsätter att kompletterande normgivning utarbetas. Detta arbete bör falla på Bokföringsnämnden.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att Bokföringsnämnden får ökade resurser med 800 000 kronor. Detta finansieras genom att anslaget A17

Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed minskas med motsvarande belopp. Detta

innebär att staten inte avser att tilldela de medel till stiftelsen som beslutades i statsbudgeten för 1998.

A21 Ekonomistyrningsverket

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag A21 Eko-

nomistyrningsverket uppgående till 26 275 000 kro-

nor anvisas för 1998. Finansiering sker genom att anslaget A2 Riksrevisionsverket minskas med motsvarande belopp.

Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny myndighet inrättas. Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) har tidigare ansvarat för de myndighetsuppgifter som nu förs över till den nya myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV).

En särskild utredare med uppgift att bl.a. ta fram förslag till organisation, verksamhetsmål, regleringsbrev, budget och arbetsformer tillsattes under hösten 1997 (dir. 1997:122). Utredaren fick vidare i uppgift att ta fram förslag till strategi för effektivisering och prioritering av de ekonomi- och personaladministrativa system- och stödtjänsterna. Ansvaret för statens betalningssystem kommer att föras över till Riksgäldskontoret (RGK). I utredarens uppdrag ingick också att föreslå vilka arbetsuppgifter beträffande statens betalningssystem som dels ska föras över till RGK, dels har sådant samband med statens koncernredovisning att de bör ingå i den nya ekonomistyrningsmyndigheten.

Utredaren överlämnade den 27 februari 1998 delrapporten Ekonomistyrningsverket med förslag i nämnda hänseenden.

Utredaren skall fram till den 1 juli 1998 arbeta med de förberedelser som krävs för att myndigheten skall kunna verka fr.o.m. denna dag.

ESV skall verka för en effektiv och ändamålsenlig ekonomisk styrning på alla nivåer i staten genom att som regeringens stabsmyndighet förse regeringen med underlag om den statliga ekonomin och förse Regeringskansliet och myndigheterna med verktyg för en effektiv styrning.

ESV skall vara ett stöd för såväl regeringen som myndigheterna dels i styrning och uppföljning av statens verksamhet, ekonomi och resultat, dels avseende ekonomi- och personaladministrativa system. De olika leden i ekonomistyrningsprocessen har en inbördes koppling och regeringen ser därför en stor fördel i att hålla samman dessa i en gemensam organisation. För att upprätthålla en hög kompetens i ekonomistyrningen krävs att verksamheten bedrivs i nära kontakt med avnämarna, dvs. regeringen och myndigheterna. Regeringen har för avsikt att knyta ett råd samt ett redovisningsråd till verket.

ESV kommer att ansvara för normering, metoder för uppföljning och utvärdering samt tillhandahållande av systemet för statlig redovisning (Riks), kontroll och analys av ekonomisk information, prognoser och avgiftsfrågor samt metodutveckling inom ekonomistyrningsområdet. Statlig produktion av ekonomi- och personaladministrativa system och stödtjänster samordnas och integreras i den nya myndigheten. Dessa verksamheter flyttas från RRV och SPV. Hela den ekonomi- och personaladministrativa system- och stödverksamheten finansieras med avgifter. Den avgiftsfinansierade verksamheten kommer att svara för ca 80 procent av den nya myndighetens omslutning. Ansvaret för normering och metodutveckling inom kassahållningsfrågor samt uppgifter som hänger samman med statens koncernredovisningssystem skall ingå i ESV eftersom det finns starka kopplingar till det statliga redovisningssystemet, medan ansvaret för statens betalningssystem flyttas till RGK.

För att finansiera Ekonomistyrningsverket under andra halvåret 1998 anvisas 26,3 miljoner kronor, vilket motsvarar ett årligt anslag på 52,6 miljoner kronor.

B3 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag B3 Bidrag

till kapitalet i Europeiska investeringsbanken uppgå-

ende till 15 871 000 kronor anvisas för 1998. Finansiering sker genom att anslaget B1 Åtgärder för att

stärka det finansiella systemet minskas med motsva-

rande belopp.

I statsbudgeten för år 1997 fanns för detta ändamål uppfört ett anslag på 860 miljoner kronor. Till följd av den försvagade kronkursen i förhållande till ecun visade sig beloppet vara otillräckligt för att täcka kostnaderna för inbetalningarna. För att täcka föregående års underskott föreslår regeringen att 15,9 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1998.

Under 1998 kommer guvernörsrådet att besluta om en höjning av bankens kapital, sannolikt med högst 61 procent. För att täcka kostnaden för denna kapitalhöjning kommer medel att tas från bankens reserver, vilket innebär att ägarna inte behöver göra ytterligare inbetalningar. Samtidigt kommer den inbetalade andelen av bankens kapital sannolikt att sänkas från 7,5 procent till 6 procent. Kapitalhöjningen innebär dock ett ökat garantiåtagande från ägarna. Det svenska garantiåtagandet beräknas öka från 1,9 miljarder ecu till högst 3,1 miljarder ecu. Beslutet om kapitalhöjningen träder i kraft omedelbart efter godkännandet av bankens guvernörsråd.

5.4.4. Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd

A1 Riksskatteverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 356 304 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Riksskatteverket

minskas med netto 4 000 000 kronor.

Justitiekanslern har i beslut den 20 februari 1998 medgivit ett yrkande från en privatperson om ersättning på grund av överträdelse av gemenskapsrätten avseende bl.a. rådets direktiv angående punktskatt på mineraloljor (rådets direktiv 92/12 EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, EGT nr L 76, 23.31.992, s 1 samt rådets direktiv 92/81 EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor, EGT nr 316, 31.10.1992, s 12). Till Justitiekanslern har inkommit ca 500 liknande ersättningsanspråk från personer företrädesvis bosatta i Tornedalen. Till stöd för sina

anspråk har de åberopat bl.a. att de på grund av den svenska lagstiftningen under tiden den 1 januari 1996 - den 30 juni 1997 gått miste om möjligheten att köpa lågbeskattad, rödmärkt olja i Finland. Kraven avser till största delen ersättning för skillnaden mellan faktisk kostnad för svensk olja och presumtiv kostnad om motsvarande mängd rödmärkt finsk olja hade kunnat tankas i Finland. Huvuddelen av dessa ersättningsanspråk har av Justitiekanslern överlämnats till Riksskatteverket för fortsatt handläggning.

Handläggningen av ersättningsanspråken beräknas kunna slutföras under 1998. För att ge Riksskatteverket möjligheten att besluta om och betala ut skadestånd i de angivna fallen bedömer regeringen att Riksskatteverkets anslag behöver ökas med 10 miljoner kronor. Även i de fall det är Justitiekanslern som beslutar om skadestånd bör Riksskatteverket ha hand om utbetalningen av skadestånden. Beräkningen är preliminär och regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 med dels en mer preciserad beräkning dels förslag till finansiering. Utgångspunkten är att finansiering skall ske inom utgiftsområdets ram.

Samtidigt görs en neddragning av Riksskatteverkets anslag med 14 miljoner kronor, som överförs till anslaget A3 Tullverket för punktskattekontroll. Detta innebär att Riksskatteverkets anslag 1998 minskas med netto 4 miljoner kronor.

A3 Tullverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 036 369 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A3 Tullverket ökas

med 14 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A1 Riksskatteverket minskas med motsvarande belopp.

Mycket tyder på att skatteundandragandena av punktskatter på framför allt alkohol och tobak men även på mineraloljeprodukter har ökat i omfattning. Tullverkets ökade beslag av dessa varor indikerar att så är fallet. En annan indikator på detta är att statens skatteintäkter från dessa varor minskar och att höjningarna av tobaksskatten under 1997 endast beräknas leda till en marginell ökning av intäkterna.

Regeringen har i dag i en proposition (1997/98:100) föreslagit att Tullverket skall ges förbättrade möjligheter att kontrollera underlaget för punktskatter avseende alkohol, tobak och mineraloljor i den EU-interna trafiken. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag, föreslås att Tullverkets anslag tillförs 14 miljoner kronor för

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

år 1998 för att påbörja den nya kontrollverksamheten.

5.4.5. Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

A2 Nordiskt samarbete

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 452 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Nordiskt samar-

bete ökas med 100 000 kronor. Finansiering sker ge-

nom att anslaget A1 Utrikesförvaltningen minskas med motsvarande belopp.

Regeringen anser att Föreningen Norden behöver särskilt ekonomiskt stöd på 1 miljon kronor till informationsverksamheten vid Arena Norden. Verksamheten beskrivs närmare under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Finansieringen delas mellan utgiftsområde 17 och utgiftsområde

5. Medlen på anslaget A2 Nordiskt samarbete beräknas inte räcka för den del som skall finansieras av utgiftsområde 5. Regeringen föreslår därför att anslaget ökas med 100 000 kronor.

D4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 262 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget D4 Forskning till

stöd för nedrustning och internationell säkerhet ökas

med 500 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget D1 Utredningar och andra insatser på det

utrikespolitiska området minskas med motsvarande

belopp.

Sverige bidrar i betydande omfattning med expertis till FN:s säkerhetsråds särskilda kommission för eliminering av Iraks massförstörelsevapen (UNSCOM). Detta sker genom att personal från Försvarets forskningsanstalt ställs till UNSCOM:s förfogande. Dessa bidrag från svensk sida förväntas komma att öka ytterligare under innevarande år. För att kunna möta ökade kostnader till följd härav föreslår regeringen att 500 000 kronor tillförs anslaget.

5.4.6. Utgiftsområde 6 Totalförsvar

A2 Fredsfrämjande truppinsatser

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 384 419 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Fredsfrämjande

truppinsatser ökas med 150 000 000 kronor. Finan-

siering sker till viss del genom att anslaget B2 Funk-

tionen Försörjning med industrivaror och anslaget

B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-

ningstjänst minskas med 25 000 000 kronor vardera.

Sverige deltar med en reducerad bataljon i en mellan de nordiska länderna och Polen gemensam brigad inom ramen för den Nato-ledda multinationella fredsstyrkan Stabilization Force (SFOR) i syfte att genomföra fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina. Mandatet för SFOR löper ut den 12 juni 1998. Regeringen bedömer att en fortsatt internationell militär närvaro, med svenskt deltagande i nuvarande omfattning efter den 12 juni är nödvändig för att genomföra fredsavtalet.

Regeringen föreslår att anslaget A2 Fredsfrämjan-

de truppinsatser tillförs 150 miljoner kronor för att

möjliggöra en fortsatt svensk insats inom ramen för SFOR efter den 12 juni 1998, samt för att skapa en handlingsfrihet för svensk medverkan i fredsfrämjande truppinsatser, t.ex. inledande insatser med snabbinsatsstyrkan eller inledande insatser inom ramen för FNs snabbinsatsbrigad SHIRBRIG under år 1998. Den väntade positiva utveckling i forna Jugoslavien, som föranlett en reducering av anslaget med 100 miljoner kronor, har inte till fullo infriats. Därför återförs dessa medel till anslaget. Finansiering av resterande 50 miljoner kronor sker till viss del genom en minskning med 25 miljoner kronor av anslaget B2

Funktionen Försörjning med industrivaror samt ge-

nom en minskning med 25 miljoner kronor av anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-

ningstjänst.

B9 Funktionen Transporter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns det för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 190 500 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget B9 Funktionen

Transporter ökas med 3 700 000 kronor. Finansie-

ring sker genom att anslaget B3 Funktionen Befolk-

ningsskydd och räddningstjänst minskas med mot-

svarande belopp.

Regeringen föreslår att anslaget B9 tillförs 3,7 miljoner kronor på grund av tidigare felbudgetering i budgetpropositionen för 1998.

5.4.7. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag:

Ett nytt reservationsanslag

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m. uppgående till 250 000 000 kronor anvisas för 1998.

Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av goda och funktionella bostäder och lokaler avsedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses genom de omfattande ny- och ombyggnationer av äldreboendet som har ägt rum i kommunerna under senare år, till en del finansierat med statliga stimulansmedel. På många håll är dock behovet fortsatt stort av nya och ombyggda bostäder för äldre och i många kommuner pågår också en utbyggnad. För att bl.a. säkerställa att nödvändiga nya projekt inte skjuts på framtiden har regeringen i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) aviserat att en ram på motsvarande 400 miljoner kronor skall avsättas för ett tillfälligt statligt byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommunerna under åren 1998 och 1999. Regeringen behandlar denna fråga i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) som regeringen beslutat i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen. Åtgärden medför ökade förutsättningar för kommunerna att uppfylla de nationella mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att äldre skall ha möjlighet att vid behov kunna flytta till en särskild boendeform.

Medlen skall kunna användas för ny- och ombyggnad samt förbättringar av dels bostäder i särskilda boendeformer, dels sådana lokaler i anslutning till det särskilda boendet som skall användas som möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre. För år 1998 föreslår regeringen att 250 miljoner kronor anvisas under ett nytt reservationsanslag. Medlen före-

slås disponeras av Boverket i enlighet med förordning som regeringen senare meddelar. Återstående medelsbehov har beaktats i ramarna för utgiftsområde 9 fr.o.m. 1999.

C5 Statens institutionsstyrelse

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 503 986 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget C5 Statens institu-

tionsstyrelse ökas med 4 300 000 kronor. Finansie-

ring sker genom att anslaget D1 Kriminalvården under utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas med motsvarande belopp.

I propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet (prop. 1997/98:96) framhåller regeringen att det är mycket otillfredsställande att ungdomar under 18 år placeras i fängelse när de begått allvarliga brott, eftersom fängelse är en olämplig miljö för barn och ungdomar. Därför är det angeläget att det tillskapas en alternativ form av frihetsberövande som gör det möjligt att hålla de yngsta lagöverträdarna utanför fängelserna. Regeringen föreslår således att en ny frihetsberövande påföljd skall införas, sluten ungdomsvård. Ansvaret för verkställigheten av vården bör tillfalla Statens institutionsstyrelse (SiS). Institutionsstyrelsen har sedan den 1 april 1994 ansvaret för planeringen och driften av de särskilda ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Mot denna bakgrund måste Statens institutionsstyrelse anses ha goda möjligheter att inom sin organisation kunna ta hand om de unga lagöverträdare som kan komma i fråga för ett frihetsberövande. Under 1998 måste Institutionsstyrelsen göra vissa investeringar, utbilda personal och vidta andra förberedande åtgärder för att kunna starta verksamheten 1999. Medelsbehovet beräknas till 4,3 miljoner kronor för dessa insatser.

5.4.8. Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 40 681 334 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Bidrag till ar-

betslöshetsersättning minskas med 4 238 334 000

kronor.

Den öppna arbetslösheten beräknas under innevarande budgetår uppgå till 6,7 procent, vilket är 0,7 procentenheter lägre än den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 1998. Totalt beräknas utbetalningarna från anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning uppgå till 36 443 miljoner kronor innevarande budgetår. Det är 4 238 miljoner kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Antalet deltagare i resursarbeten och offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) har successivt ökat sedan årsskiftet men har ännu inte nått upp till den beräknade omfattningen på 10 000 personer per månad i respektive åtgärd. I februari 1998 fanns 3 300 kvinnor och 3 500 män i OTA och 3 100 kvinnor och 700 män i resursarbete. Regeringen bedömer att antalet anvisade till resursarbete kommer att öka, bl.a. mot bakgrund av de regelförändringar som föreslås nedan. Regeringens avsikt är även att i budgetpropositionen för 1999 återkomma med ett förslag som innebär att resursarbete får beviljas även under 1999. Den tillfälliga avgångsersättning som kunde medges under andra halvåret 1997 har fått en större omfattning än vad som beräknades i budgetpropositionen och totalt hade 18 600 personer beviljats sådan ersättning i januari 1998. Åtgärden generationsväxling som infördes vid årsskiftet har hittills haft en liten omfattning. Regeringen bedömer dock att antalet successivt kommer att öka bl.a. med anledning av de förändringar av reglerna för åtgärden som redovisas i tilläggsbudget under utgiftsområdet. Sammantaget beräknas utbetalningarna under 1998 från anslaget till resursarbeten, OTA, den tillfälliga avgångsersättningen samt generationsväxling uppgå till 4 433 miljoner kronor.

Utgifterna för resursarbeten bör fr.o.m. den 1 juli 1998 inte längre beräknas under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utgifterna bör i stället beräknas under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Anslaget A1 Bidrag till ar-

betslöshetsersättning under utgiftsområdet bör där-

för minskas med 606 miljoner kronor samtidigt som anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökas med 606 miljoner kronor i förhållande till statsbudgeten.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att anslaget A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning minskas med 4 238 miljoner kronor.

Resursarbete

Regeringens förslag:

Den som anvisats till re-

sursarbete får ersättas med högst 90 procent av avtalsenlig lön.

Enligt nuvarande regler får en arbetsgivare som tar emot en arbetslös person i resursarbete ersätta denna med högst 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten. Detta medför vissa problem på arbetsplatserna om några av deltagarna i resursarbete har en mycket låg inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning eller endast erhåller grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen. Det bör vara arbetsgivaren och de lokala arbetstagarorganisationerna som avgör storleken på ersättningen genom de särskilda kollektivavtal som tecknas då arbetsgivare anordnar resursarbeten. Lönen enligt det särskilda kollektivavtalet får dock inte överstiga 90 procent av den lön som gäller enligt ordinarie kollektivavtal på den aktuella arbetsplatsen. Den ersättning staten betalar till arbetsgivarna bör dock vara oförändrad, dvs. 80 procent av den dagpenninggrundande inkomsten samt därtill hörande sociala avgifter och särskild löneavgift. Förändringen innebär inte några utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Regeringens förslag:

För att förenkla administra-

tionen kring åtgärden ersätts arbetsgivare som anordnar resursarbete med en schablonsmässigt beräknad månadsersättning som regleras vid anvisningstidens slut.

Enligt nuvarande regler betalar arbetsgivaren lön till den anvisade och rekvirerar sedan i efterskott från länsarbetsnämnden ersättningen för den bidragsberättigade delen. Denna varierar beroende på hur stor del av tiden personen i resursarbete haft vikariat med ordinarie avtalsenlig lön. I resursarbete skall arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på arbetsplatsen ha kommit överens om att den anvisade skall erbjudas alla lämpliga kortare vikariat som uppstår. Vid vikariat erhåller den anvisade avtalsenlig lön och arbetsgivaren betalar därtill hörande sociala avgifter och särskild löneavgift och under denna tid utgår ingen ersättning till arbetsgivaren. Det är i vissa fall ett administrativt betungande system för arbetsgivarna att månadsvis beräkna vad som är lön och ersättning. Detta minskar arbetsgivarnas benägenhet att vilja anordna resursarbeten. Förslaget till förändring innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Privata vårdhem och andra

verksamheter som upphandlats på entreprenad av en kommun liksom stiftelser och friskolor får fr.o.m. den 1 juli 1998 anordna resursarbeten. Detta skall avse långvarigt pågående entreprenader per den 1 april 1998.

Endast arbetsgivare inom offentliga sektorn samt försäkringskassor och kyrkliga arbetsgivare kan i dag ta emot personer i resursarbete. Det finns dock ett intresse även hos andra arbetsgivare att ta emot resursarbetare som utför tjänster inom den offentliga sektorn genom exempelvis kommunalt upphandlad entreprenad där risken för undanträngning inte bedöms lika stor som hos andra privata företag på marknaden. Det finns flera parter som gynnas vid resursarbete; arbetsgivaren och den arbetslöse och eftersom det gäller den offentliga sektorn - även allmänheten. Genom att de arbetslösa i resursarbetet, som i huvudsak är kvinnor, kan gå in och ta lämpliga vikariat får de också bättre chanser på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslösa i kommuner där vården i stor utsträckning lagts ut på entreprenad har dock små eller inga möjligheter att bli anvisade till resursarbete. Eftersom resursarbete är en åtgärd som utgår från en trepartsöverenskommelse, dvs. en överenskommelse mellan arbetsgivare, arbetstagare och arbetsförmedling, kan parterna ta ett särskilt stort ansvar för att bevaka att resursarbetet inte undantränger reguljärt arbete när det gäller offentligt upphandlade verksamheter i privat regi. Regelförändringen omfattar endast långvarigt pågående entreprenader per den 1 april 1998. Förslaget om utvidgning av gruppen arbetsgivare som kan anordna resursarbete innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Generationsväxling

Regeringens förslag:

Möjligheten att ansöka om

generationsväxling förlängs till och med den 31 december 1998 för personer som fyller 63 år senast den 31 augusti 1998. Förslaget skall gälla från och med den 1 september 1998.

Generationsväxling innebär i korthet att en person som fyllt 63 år och som har haft en sammanhängande anställning i minst två år, efter överenskommelse med arbetsgivaren kan lämna sin anställning i förtid. Villkoret är att en långtidsarbetslös person som fyllt 20 men inte 35 år tillsvidareanställs. Den som lämnar sin anställning får en ersättning från staten som uppgår till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten vid avgången, dock maximalt 14 400 kronor per månad under år 1998. Som delfinansiering

betalar arbetsgivaren ett finansieringsbidrag till staten motsvarande 25 procent av den ersättning som staten lämnar. Ansökan om generationsväxling kan enligt nuvarande regler göras under perioden den 1 januari till den 31 augusti 1998.

Generationsväxlingen har hittills utnyttjats i mycket begränsad utsträckning bl.a. beroende på bristfällig information inledningsvis kring åtgärden och utformningen av delar av regelverket. Sedan åtgärden infördes har emellertid även långtidsarbetslösheten minskat kraftigt, som ett resultat av ett förbättrat konjunkturläge och regeringens övriga insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har gjort en samlad bedömning och funnit det angeläget att justera villkoren för åtgärden. Dessa justeringar innebär bl.a. att det skall vara möjligt att till generationsväxling anvisa arbetslösa personer som inte är långtidsarbetslösa på grund av att de under en kortare tid innehaft en anställning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. En förutsättning är att detta inte nämnvärt stärkt deras ställning på arbetsmarknaden. Som ytterligare förutsättningar gäller att personen som nyanställs omedelbart dessförinnan varit anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen under minst 12 månader och att personens sysselsättningssituation inte kan lösas på annat sätt. Personer som inte fyllt 25 år kan anvisas till generationsväxling under den enda förutsättningen att han eller hon omedelbart före nyanställningen varit anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen under minst 90 dagar. Om särskilda skäl föreligger skall det även vara möjligt att visstidsanställa, alternativt provanställa, anvisade personer i stället för att tillsvidareanställa dem. De ändrade reglerna som genomförts genom ändring i förordningen (1997:1287) om generationsväxling på arbetsmarknaden träder i kraft den 15 maj 1998. Förslaget innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

5.4.9. Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 21 043 793 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder ökas med 606 000 000 kro-

nor.

Resursarbeten ingår under budgetåret 1998 i Arbetsmarknadsverkets mål för omfattningen av de

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

konjunkturberoende åtgärderna. Utgifterna för resursarbete bör därför fr.o.m. den 1 juli 1998 inte längre beräknas under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utgifterna bör istället beräknas under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder bör därför ökas med 606 miljoner kronor

samtidigt som anslaget A1 Bidrag till arbetslöshetser-

sättning minskas med motsvarande belopp. Förslaget

innebär en förenkling och ett förtydligande kring finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

B1 Arbetarskyddsverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 365 196 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B1 Arbetarskydds-

verket ökas med 147 000 kronor. Finansiering sker

genom att anslaget B11 Bidrag till Stiftelsen Utbild-

ning Nordkalotten minskas med motsvarande be-

lopp.

Arbetarskyddsstyrelsens medverkan i EU-arbetet har blivit alltmer kostnadskrävande. Anslaget B1 Arbe-

tarskyddsverket bör förstärkas genom en överföring

från anslaget B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning

Nordkalotten.

B5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 212 217 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

under 1998 i fråga om anslag B5 Forskning och ut-

veckling inom arbetslivsområdet besluta om en hög-

sta ram för åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden uppgår till högst 420 000 000 kronor och som medför utgifter under perioden 1999 - 2003.

Rådet för arbetslivsforskning har funnits i två år. Under denna tid har Rådet haft ett beslutsbemyndigande om totalt 160 miljoner kronor för en kommande fyraårsperiod. Detta innebär en alltför kraftig begränsning av Rådets möjligheter att fatta långsiktiga beslut. Dessutom har Rådet behov av att kunna besluta om åtaganden som sträcker sig över en längre tidsperiod än fyra år. Regeringen föreslår därför en utökad bemyndiganderam för verksamheten.

B6 Bidrag till Samhall AB

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 4 356 419 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B6 Bidrag till Sam-

hall AB ökas med 100 000 000 kronor.

Samhalls resultat för 1997 blev en förlust på 238 miljoner kronor, efter finansnetto och skatt. År 1996 hade Samhall ett negativt resultat på 71 miljoner kronor. Även det innevarande året beräknas ge ett underskott, preliminärt på ca 100 miljoner kronor. Samhall AB har i sin koncernplanering för 1999 skisserat ett scenario som innebär snabbt ökande underskott och ett direkt konkurshot något år in på 2000-talet. I ett kortare perspektiv bedömer Samhall att den nuvarande sysselsättningsvolymen behöver minskas ytterligare för att nedbringa kostnaderna för verksamheten. Eftersom Samhall inte säger upp arbetshandikappade anställda vid övertalighet måste minskningen ske genom naturlig avgång. Samhall bedömer därför att en eventuell personalminskning måste inledas snarast genom en betydligt minskad ersättningsrekrytering.

Mot bakgrund av det scenario som Samhall redovisat har ett analysarbete initierats inom Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen, bl.a. genom oberoende extern företagsekonomisk expertis, i syfte att studera Samhalls ekonomiska situation och förutsättningar såväl företagsekonomiskt som organisatoriskt. Analysarbetet skall ligga till grund för regeringens förslag i budgetpropositionen för 1999. I sammanhanget kan noteras att Riksrevisionsverket f.n. arbetar med en studie av Samhall, som en del i en arbetsmarknadspolitisk uppföljning. Den väntas bli färdig till årsskiftet.

Det är enligt regeringens mening angeläget att antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade hos Samhall inte minskar. De resultatkrav som staten ställer på Samhall skall således ligga fast. Det innebär bl.a. att kravet på en minsta sysselsättningsvolym på 31,9 miljoner arbetade timmar kvarstår för år 1998. Koncernen har f.n. ca 26 200 arbetshandikappade anställda, vilket motsvarar statens krav på minsta antal arbetstimmar.

För att säkerställa att Samhall kan svara mot kravet föreslår regeringen att Samhall AB tillförs 100 miljoner kronor. Som ett villkor gäller att sysselsättningen inte minskar under 1998 jämfört med 1997.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Åldersgränsen vid vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Regeringens förslag:

Kommuners ansvar för ung-

domar skall omfatta ungdomar fram till den dag de fyller 20 år. Som en konsekvens härav skall arbetslösa kunna ta del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna arbetslivsutveckling, arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, datortek, individuellt anställningsstöd, interpraktikstipendier samt kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år från och med den dag den arbetslöse fyller 20 år. Förslaget skall gälla från och med den 1 juli 1998.

Lagen om kommuners ansvar för ungdomar infördes den 1 oktober 1995. Lagen innebär i korthet att en kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till och med den 30 juni det år de fyller 20 år. Denna ordning innebär för vissa ungdomar att de inte har möjlighet att omfattas av denna lag längre än till en ålder av 19,5 år medan andra kan delta tills de är 20,5 år. Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att lagen om kommuners ansvar för ungdomar från och med den 1 juli 1998 skall omfatta ungdomar fram till den dag de fyller 20 år.

Det finns inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ett antal åtgärder som är tillgängliga för arbetslösa från och med den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att åtgärderna arbetslivsutveckling, arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, datortek, individuellt anställningsstöd, interpraktikstipendier samt kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år, skall vara tillgängliga för personer från och med den dag de fyller 20 år. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar och i lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Regeringen kommer i budgetpropositionen för 1999 att föreslå motsvarande ändring när det gäller rätten till grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Interpraktik

Regeringens bedömning:

Minst 1 000 ungdomar

beviljas interpraktikstipendier under budgetåret 1998.

Den första oktober 1997 flyttades huvudmannaskapet för de så kallade Europastipendierna till Svenska EU-programkontoret. Samtidigt ändrades benämningen på åtgärden till interpraktikstipendier och utökades till att gälla praktik i hela världen. Sedan stipendierna infördes har intresset från de arbetslösa ungdomarna varit stort. Det är till stor del unga som annars hade haft svårt att praktisera utomlands som beviljats stipendier. En jämn könsfördelning har uppnåtts. Andelen invandrare bland samtliga som beviljats stipendier är minst lika stor som andelen invandrare bland de arbetslösa. Det är dock inte möjligt att så här tidigt efter införandet bedöma hur många ungdomar som erhållit reguljärt arbete efter praktiken. Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående att det är viktigt att fler ungdomar får denna möjlighet till praktik utomlands och avser därför att föreskriva att minst 1 000 ungdomar bör få denna möjlighet under budgetåret 1998.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS

Regeringens förslag:

Försöksverksamheten med

särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade personer, SIUS, blir permanent från och med den 1 juli 1998.

En försöksverksamhet med särskilt introduktionsoch uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade personer, SIUS, har pågått sedan budgetåret 1993/94. SIUS lämnas till den som har behov av individuellt stöd som underlättar en anställning. Försöksverksamheten har visat att en särskild stödperson med inriktning på individuellt stöd för introduktion och uppföljning på arbetsplatsen är den stödform som saknats för vissa grupper av arbetshandikappade. En stödperson i SIUS kan handlägga ungefär sex - åtta ärenden per år. Kostnaden för stödpersonen uppgår till i genomsnitt 50 000 kronor per arbetshandikappad och år. Cirka 70 stödpersoner arbetar inom SIUS i dag. Utgifterna för dessa beräknas under 1998 till ca 19 miljoner kronor.

Regeringen bedömer att försöksverksamheten har visat att SIUS är ett effektivt och angeläget verktyg i arbetet med att finna och behålla en anställning för svårt funktionshindrade personer och föreslår därför att SIUS-verksamheten blir permanent. AMS bedömer på grundval av försöksverksamheten att 150 SIUS-konsulenter behövs för att erbjuda 1 000 arbetssökande deltagande i åtgärden. SIUSkonsulenterna bör anställas inom AMV med nära anknytning till den yrkesinriktade rehabiliteringen. Kostnaden för SIUS-konsulenterna beräknas vid denna omfattning uppgå till högst 50 miljoner kronor per år och utgifterna bör även fortsättningsvis tas inom ramen för tilldelade medel under anslaget. Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1998. Försla-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

get innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

5.4.10. Utgiftsområde 15 Studiestöd

A3 Vuxenstudiestöd m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 8 624 280 000 kronor. Därav har 4 847 677 000 kronor anvisats för särskilt utbildningsbidrag (UBS) och 2 870 898 000 kronor för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA).

Regeringens förslag:

Särskilt utbildningsbidrag bör

kunna lämnas under perioden 1 juli 1998 - 30 juni 1999 till arbetslösa för ett andra studieår. Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa bör fr.om. höstterminen 1998 kunna lämnas för två års studier på gymnasial nivå.

Kunskapslyftet inleddes höstterminen 1997. Under hösten genomförde kommunerna motsvarande drygt 97 000 heltidsplatser utöver den kommunalt finansierade verksamheten på ca 37 000 platser. Antalet studerande på gymnasienivå i kommunerna var i oktober 1997 ca 185 000. Därtill kom studerande i grundläggande vuxenutbildning, folkhögskolan och i kvalificerad yrkesutbildning. Av de som under hösten 1997 studerat i Kunskapslyftet var ca 70 procent kvinnor.

För många av deltagarna krävs mer än ett års studier för att få den kompetens som det treåriga gymnasiet ger. Det finns därför starka skäl att under nästa läsår låta arbetslösa, som påbörjat studier med särskilt utbildningsbidrag, få fortsätta utbildningen med detta studiestöd. För tiden därefter får frågan prövas med hänsyn bl.a. till sysselsättningsläget. I konsekvens härmed bör även SVUXA kunna utgå för två års studier på gymnasienivå. Regeringen gör bedömningen att dessa åtgärder ryms inom utgiftsområdets ramar.

För att stimulera sommarverksamhet inom ramen för kunskapslyftet har regeringen meddelat att kommunerna utöver tidigare fastställda ramar för kunskapslyftet kommer att få täckning för gymnasial vuxenutbildning som anordnas under perioden 15 juni till 21 augusti 1998. Under denna period kan de studerande få studiestöd i form av särskilt utbildningsbidrag, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller studiemedel. Eventuella ytterligare medelsbehov som kan uppkomma till följd av verksamheten under sommaren avser regeringen redovisa i tilläggsbudget hösten 1998.

Teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) m.m.

Regeringens förslag:

Ändring görs i kommunal-

skattelagen (1928:370), lagen (1962:381) om allmän försäkring och semesterlagen (1977:480) för att ersättning till vissa föräldrar som deltar i teckenspråksutbildning, skall vara skattepliktig inkomst samt pensions- och semesterlönegrundande m.m. I kommunalskattelagen görs en följdändring med anledning av det tidigare riksdagsbeslutet att timersättning inte skall lämnas till deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi).

I den nya förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar, TUFF, finns bestämmelser om ersättning till deltagare i sådan utbildning. Tidigare kunde ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning lämnas i form av korttidsstudiestöd enligt förordningen (1992:925) om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning. Korttidsstudiestödet utgör skattepliktig inkomst av tjänst och är pensions- och semesterlönegrundande m.m. Detsamma bör gälla den nya ersättningen. Ändring bör därför göras i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1962:381) om allmän försäkring och semesterlagen (1977:480).

Samtidigt behövs i kommunalskattelagen en följdändring med anledning av det tidigare riksdagsbeslutet (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:UbU2, rskr. 1997/98:110) att timersättning inte skall lämnas till deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi).

Innebörden av ändringsförslagen är sådan att ett yttrande av Lagrådet skulle sakna betydelse.

5.4.11. Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

C3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 253 924 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget C3 Centrala studi-

estödsnämnden ökas med 60 000 000 kronor. Finan-

siering sker genom att anslagen A3 Vuxenstudiestöd

m.m. minskas med 27 500 000 kronor och A7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar inom ut-

giftsområde 15 minskas med 32 500 000 kronor.

Satsningen på vuxenutbildningen och högskolan har inneburit ökad administration inom hela studiestödsområdet genom dels ökade ärendevolymer och mer komplexa ärendetyper, dels ett ökat behov av rådgivning till de nya grupperna vuxenstuderande. Detta innebär en hög belastning vid Centrala studiestödsnämnden (CSN) och handläggningstiderna har i många fall blivit oacceptabelt långa. Vidare anser regeringen att det är motiverat att nu ge CSN möjlighet att finansiera systemutvecklingen inför omläggningen till ett nytt studiestödssystem år 2000. Finansiering av de ökade kostnaderna skall ske genom besparingar inom särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar där antalet studerande antas bli något lägre än planerat under budgetåret 1998. Därutöver höjs expeditionsavgiften inom återbetalningsverksamheten, vilket ger en total resursförstärkning på 10 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma angående frågan om CSN:s förvaltningsanslag.

D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 62 799 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen, eller den myn-

dighet som regeringen beslutar, bemyndigas att under 1998 under anslaget D18 Medel för dyrbar ve-

tenskaplig utrustning fatta beslut om anskaffningar

som innebär utgifter på 47 000 000 kronor för 1999, 26 000 000 kronor för 2000, 24 000 000 kronor för 2001, 18 000 000 kronor för 2002 och 18 000 000 kronor för 2003.

Finansieringen av dyrbar vetenskaplig utrustning har 1998 genomgått tre förändringar: Rådet för högpresterande datorsystem (HPD-rådet) har avvecklats och medlen för detta ändamål anvisas nu under Forskningsrådsnämndens (FRN) anslag för dyrbar vetenskaplig utrustning. Vidare har en omläggning av finansieringssystemet genomförts som innebär en övergång från att FRN vid ett tillfälle betalat hela investeringen till högskolan till en modell där FRN betalar högskolans kostnader för räntor och amorte-

ringar. Ett uppdaterat underlag från FRN visar att bemyndiganderamen bör revideras för att passa till det nya finansieringssystemet.

Regeringens förslag till reviderad bemyndiganderam för anslaget D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning innebär en sammantagen utökning av bemyndiganderamarna från år 1999 till och med år 2003 från 116 miljoner kronor till 133 miljoner kronor.

Sätra Brunn

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

efterge statens fordran på Stiftelsen Sätra Brunn om 12 513 000 kronor med högst detta belopp.

Sedan tidigt 1700-tal har kurortsverksamhet bedrivits vid Sätra Brunn i Västmanland. Brunnen donerades år 1747 till Uppsala universitet med villkoret att kurortsverksamheten skulle fortsätta. Anläggningen är av kulturhistoriskt riksintresse. Riksantikvarieämbetet har bedömt att Sätra Brunn kan förklaras som byggnadsminne och ett arbete med denna inriktning pågår. Efter att under 250 år ha förvaltats som en del av staten genom Uppsala universitet ombildades brunnen i maj 1997 till följd av den nya stiftelselagen till en stiftelse som förvaltas av universitet. Uppsala universitet har under den tid då Sätra Brunn förvaltats som en del av universitet för Sätra Brunns räkning tagit banklån för investeringar om 12,5 miljoner kronor.

Under de senaste åren har ekonomiska svårigheter uppkommit vid Sätra Brunn till följd av landstingens minskade beställningar av rehabiliteringsplatser. Verksamheten har inte i tid anpassats till den nya situationen på ett ändamålsenligt sätt. Efter en likviditetskris i slutet av 1997, försattes stiftelsen i konkurs i februari 1998. Den största fordran i konkursen är den om 12,5 miljoner kronor som grundas på ovan nämnda banklån.

Enligt de upplysningar regeringen inhämtat kan man i den nuvarande situationen inte räkna med att det finns intresse från utomstående att förvärva verksamheten från konkursboet. Vidhåller staten sin fordran innebär detta, enligt konkursförvaltaren, att verksamheten inom kort läggs ned och egendomen säljs ut. Vid ett sådant förfarande kan staten inte heller påräkna att få ersättning för hela sin fordran.

Det finns skäl att undvika att verksamheten vid Sätra Brunn helt läggs ned. Genom att efterge fordran förbättras förutsättningarna för att i lämplig form fortsätta verksamheten och bevara en anläggning av kulturhistoriskt riksintresse.

Uppsala universitet bör i den uppkomna situationen svara för de kostnader som följer av beslutet inom sina befintliga utgiftsramar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5.4.12. Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

A1 Statens kulturråd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 920 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Statens kultur-

råd ökas med 500 000 kronor. Finansiering sker ge-

nom att anslaget D2 Konstnärlig gestaltning av den

gemensamma miljön minskas med motsvarande be-

lopp.

I regleringsbrev för år 1998 har Statens kulturråd fått i uppdrag att dels kartlägga och analysera det regionala utfallet av myndighetens verksamhet, dels sammanställa och analysera motsvarande redovisningar från andra myndigheter och institutioner inom kulturområdet. Kulturrådet skall dessutom ta fram metoder, rutiner och förslag till uppläggning av hur en regional analys kan utvecklas samt, som jämförelse till statens insatser, ange kommunala och landstingskommunala insatser inom kulturområdet. Kulturrådet har i regleringsbrevet även fått i uppdrag att enligt en särskild redovisningsmodell sammanställa och sammanfatta den återrapportering som åligger de centrala museerna under verksamhetsgrenen Bevarande om att förbättra samlingarnas status.

Uppdragen innebär ett omfattande metodarbete för att utveckla analyserna. Detta fordrar extra resurser som för närvarande inte finns inom Kulturrådets tillgängliga förvaltningsmedel. Regeringen föreslår därför att anslaget A1 Statens kulturråd ökas med 500 000 kronor.

Effekterna av finansieringsåtgärden är att Konstrådets bidragsgivning för fast konst till icke-statliga gemensamma miljöer kommer att minska något.

A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 125 075 000 kronor, varav 7 128 000 kronor avser bidrag till Föreningen Norden.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Bidrag till all-

män kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete ökas med 500 000

kronor. Finansiering sker genom att anslaget D2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma

miljön minskas med motsvarande belopp.

Föreningen Norden bedriver en informationsverksamhet vid Arena Norden i Stockholm. Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet innevarande år är behovet av samnordiska informationsinsatser i Sverige större än vanligt. För att tillgodose detta behov behöver Föreningen Norden ett särskilt stöd till verksamheten vid Arena Norden. Regeringen föreslår därför att 500 000 kronor anvisas för särskilt stöd till Föreningen Norden.

Effekterna av finansieringsåtgärden är att Konstrådets bidragsgivning för fast konst till icke-statliga gemensamma miljöer kommer att minska något.

Radio och TV i allmänhetens tjänst

Regeringens förslag:

En satsning görs på radio och

TV i allmänhetens tjänst med början 1998 för att stärka mångfalden på mediemarknaden, värna om den kvalificerade programproduktionen samt skapa förutsättningar för företagen att utnyttja ny teknik i sin verksamhet. Av dessa skäl bör Sveriges Television AB tilldelas 37 500 000 kronor ur rundradiokontot för budgetåret 1998 för särskilt kvalificerad programproduktion.

Sveriges Television får fr.o.m. den 1 juli 1998 särskilda medel om 75 miljoner kronor per år från det s.k. rundradiokontot för särskilt kvalificerad programproduktion. Förslaget innebär att medelstilldelningen under 1998 ökar med 37,5 miljoner kronor.

Regeringen har beslutat att digitala TV-sändningar i marknätet skall inledas i fem områden i landet. För att stärka mångfalden på mediemarknaden aviserade regeringen i november 1997 en omfattande satsning på radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta innebär bl.a. att Sveriges Television får möjlighet att starta nya programkanaler samt att sända via satellit. Dessutom bedömdes det mycket angeläget att Sveriges Television fick ett nytt årligt stöd för särskilt kvalificerad programproduktion av typen dokumentärer, dramatik och program för barn och unga.

Regeringen bedömer att övergången till ny digital sändningsteknik ställer ökade krav på programföretagen under ett initialskede. Till detta kommer angelägna satsningar på nya programkanaler. Regeringen bedömer därför att det behövs ett medelstillskott till företagen under åren 1999-2001. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 föreslå att Sveriges Television och Sveriges Radio tilldelas särskilda medel ur rundradiokontot på sammanlagt 245 miljoner kronor (i 1998 års prisläge enligt kompensationsindex) för åren 1999–2001 för satsningar på ny teknik och nya programkanaler.

Sveriges Televisions ansvar att stå för både bredd och djup när det gäller produktion och sändning av TV-program ökar i en situation där det totala TVutbudet flerfaldigas. Det är viktigt att Sveriges Televi-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

sion kan vara konkurrenskraftigt när det gäller ett programutbud av hög kvalitet även under tiden för ett teknikskifte. Som ett led i satsningen på public service föreslår regeringen att Sveriges Television tilldelas ett nytt årligt stöd ur rundradiokontot på 75 miljoner kronor (i 1998 års prisläge enligt kompensationsindex) för särskilt kvalificerad programproduktion av typen dokumentärer, dramatik och program för barn och ungdom. De särskilda medlen för programproduktion skall i hög grad användas till att ytterligare skapa förutsättningar för utläggningar av produktionsuppdrag samt för samarbetsprojekt med fria filmare och producenter. De medel som nu görs tillgängliga skall särredovisas i Sveriges Televisions redovisning till statsmakterna om medelsanvändningen. I övrigt gäller regeringens årliga beslut om anslagsvillkor för Sveriges Television. Stödet bör utgå med början från den 1 juli 1998, vilket innebär att medelsbehovet för innevarande år uppgår till 37,5 miljoner kronor.

Världskulturmuseet

Regeringens bedömning:

En ändamålsenlig yta

för museibyggnaden är 11 000 kvm (bruttoarea) vars beräknade investeringskostnad uppgår till ca 200 miljoner kronor. Finansieringen av de totala kostnaderna för investeringen ryms inom de ramar som avsatts för ändamålet.

Riksdagen har beslutat att ett statligt museum för Världskultur skall etableras i Göteborg den 1 januari 1999 (bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). I budgetpropositionen för 1998 anmälde regeringen att den under våren 1998 skulle återkomma till riksdagen för att anmäla byggnadsprojektets storlek, kostnader och finansiering.

Regeringen gör följande bedömning av de av organisationskommittén (Ku 1996:07) till regeringen redovisade förslagen beträffande byggnadsprojektet i Göteborg. En ny museibyggnad med en yta på ca 11 000 kvm bruttoarea (9 000 kvm lokalarea) är enligt regeringens bedömning en ändamålsenlig storlek. Den beräknade investeringskostnaden i byggnaden kommer att uppgå till ca 200 miljoner kronor. Investeringen ryms inom den av riksdagen beslutade investeringsramen för Statens fastighetsverk. I budgetpropositionen för 1998 redovisade regeringen att särskilda medel om 29 miljoner kronor avsatts för nyetableringen av museet i Göteborg fr.o.m. 1999. Finansieringen av de totala kostnaderna för investeringen ryms inom de ramar som avsatts för ändamålet. Regeringen har givit Statens fastighetsverk i uppdrag att under 1998 genomföra en arkitekttävling för museibyggnaden.

5.4.13. Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

A11 Bonusränta för ungdomsbosparande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A11 Bonusränta för

ungdomsbosparande ökas med 1 400 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget A9 Riksgälds-

kontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-

nansförvaltning minskas med motsvarande belopp.

Lagen om ungdomsbosparande (1988:846) trädde ikraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 procent från det att sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut när kontoinnehavaren begär det.

Utbetalningarna av bonusränta har under årets första månader varit högre än vad som prognostiserats. De ökade utbetalningarna är en följd av att fler ungdomar än förväntat avslutat sina konton. Enligt aktuell prognos från Riksgäldskontoret kommer utbetalningarna under 1998 att uppgå till 6 miljoner kronor. Tilldelade medel på anslaget är 3 miljoner kronor. På anslaget finns sedan föregående år ett anslagssparande på 1,6 miljoner kronor. För att kunna finansiera årets utbetalningar av bonusränta föreslås därför att 1,4 miljoner kronor tillförs anslaget. Finansiering sker genom att anslaget A9 Riksgäldskon-

toret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning

inom utgiftsområde 2 Samhällsförvaltning och finansförvaltning minskas med 1,4 miljoner kronor. Effekterna av finansieringsåtgärden är bl.a. att Riksgäldskontorets marknadsföringsinsatser för ungdomsbosparandet minskas.

A12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag A12 In-

vesteringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl. uppgående till 75 000 000 kronor anvi-

sas för 1998.

År 1996 beslutade riksdagen (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom högskolan för att öka ungdomars möjligheter att stärka sin ställning i arbetslivet. För att kunna tillgodose den ökade efterfrågan på studentbostäder som den snabba utbyggnaden av utbildningsplatser kunde förväntas leda till, beslutade riksdagen hösten 1996 att införa ett tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av nya studentbostäder (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97: FiU11, rskr. 1996/97:51).

Bidrag lämnas med maximalt 25 000 kronor för varje studentrum som tillkommer genom ny- och ombyggnad. Projekten skall påbörjas under tiden den 1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och vara färdigställda inom ett och ett halvt år från påbörjandet. Den totala ramen för ändamålet uppgår till 300 miljoner kronor.

Många kommuner har i dag stor brist på lägenheter som är lämpliga för ungdomar. För att stimulera till en ökad produktion av bostäder även för andra ungdomar än de som studerar, som regeringen aviserat i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119), bör ändamålet för det statliga investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder vidgas. Regeringen föreslår därför att bidrag får lämnas även för produktion av nya ungdomsbostäder. Investeringsbidraget avses utgå i huvudsak enligt de regler som sedan år 1996 tillämpas för statligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder. Skillnaden blir förutom att bidragskretsen vidgas att bidrag enligt de nya reglerna inte begränsas till bostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.

För budgetåret 1998 föreslås att 75 miljoner kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt A12 In-

vesteringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl. Hittills har investeringsbidrag för an-

ordnande av studentbostäder utbetalats från tionde huvudtitelns reservationsanslag 1995/96 A2 Arbets-

marknadspolitiska åtgärder. Återstående medelsbe-

hov har beaktats i ramarna för utgiftsområde 18 fr.o.m. 1999.

B1 Geoteknik

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 22 555 000 kronor.

Regeringens förslag:

Riksdagen godkänner att Sta-

tens geotekniska institut blir medlem i en ekonomisk förening för utveckling av programsystemet Auto-GRAF.

Under år 1988 påbörjades ett informellt samarbete mellan 10-15 geotekniska aktörer, däribland Statens geotekniska institut (SGI), för att utveckla en gemensam programvara, AutoGRAF, för redovisning av geotekniska undersökningar. Under år 1997 har AutoGRAF-gruppens medlemmar enats om att bilda en ekonomisk förening. Den kontanta insatsen i föreningen är 10 000 kronor. Respektive medlems ekonomiska insats begränsas till ett solidariskt delande på föreningens kostnader för revisor och extern ekonomihantering på maximalt 1 000 kronor per år. Förslaget föranleder ingen ramhöjning.

C1 Länsstyrelserna m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 646 031 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget C1 Länsstyrelserna

m.m. ökas med 450 000 kronor. Finansiering sker

genom att anslaget A4 Investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar inom utgiftsområde

22 Kommunikationer minskas med motsvarande belopp.

Länsstyrelsen i Skåne län har merkostnader för särskilda tillsynsinsatser beträffande den yttre miljön med anledning av bl.a. akrylamidutsläppet i Hallandsåsen. Regeringen beslutade den 4 december 1997 om ett särskilt tillskott i Skåne län för de akuta insatserna under hösten 1997.

Regeringen bedömer att Länsstyrelsen i Skåne län även under innevarande år bör tilldelas medel för särskilda tillsynsinsatser. Insatser krävs bl.a. beträffande saneringsåtgärder och kontrollprogram. Regeringen föreslår därför att anslaget C1 Länsstyrelserna

m.m. tillförs 450 000 kronor.

5.4.14. Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

A1 Regionalpolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 597 517 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

under 1998 fatta beslut om åtaganden som innebär sammanlagda utgifter om högst 1 000 000 000 kronor under åren 1999, 2000 och 2001 under anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder.

Regeringen gjorde hösten 1997 en omfördelning av 500 miljoner kronor inom anslaget A1 Regionalpoli-

tiska åtgärder för att genomföra ett program för re-

gional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska insatser.

Finansutskottet erfor dock att det kunde innebära svårigheter för länsstyrelserna att bedriva regionalpolitisk verksamhet under resterande delen av 1997, eftersom de omfördelade medlen i vissa fall redan var intecknade. Riksdagen beslutade därför i enlighet därmed att på tilläggsbudget hösten 1997 bemyndiga regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser som innebar utgifter på högst 500 miljoner kronor under åren 1998, 1999 och 2000 på anslaget för regionalpolitiska åtgärder (bet. 1997/98:FiU11, rskr. 1997/98:46). Detta bemyndigande förde regeringen vidare till länsstyrelserna.

Vidare bemyndigade riksdagen regeringen att under år 1998 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter på högst 500 miljoner kronor under åren 1999, 2000 och 2001 på nämnda anslag (bet. 1997/98: AU2, rskr. 1997/98:128). Av detta bemyndigande har regeringen avsatt sammanlagt 250 miljoner kronor för beslut om sysselsättningsbidrag.

Regeringen avser att från 1999 införa ett fullständigt bemyndigandesystem på anslaget för regionalpolitiska åtgärder. Syftet är dels att förbättra länsstyrelsernas och Regionförbundets i Kalmar län, Gotlands kommuns och Regionförbundets i Skåne läns förutsättningar att långsiktigt kunna planera användningen av regionalpolitiska medel, dels utnyttja anslaget på ett effektivare sätt.

Regeringen har i propositionen Regional tillväxt för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) redovisat sin avsikt att, som ett led i att förbereda införandet av ett fullständigt bemyndigandesystem, återkomma beträffande ytterligare ett bemyndigande avseende detta anslag. Regeringen bör därför bemyndigas att för 1998 fatta beslut om åtaganden som innebär utgifter om ytterligare 500 miljoner kronor till totalt 1 000 miljoner kronor för perioden 1999 till 2001.

5.4.15. Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

A1 Statens naturvårdsverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 268 104 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Statens natur-

vårdsverk ökas med 1 750 000 kronor. Finansiering

sker genom att anslaget A4 Investeringar samt drift

och underhåll av statliga järnvägar under utgiftsom-

råde 22 minskas med motsvarande belopp.

Informationsinsatserna med anledning av bl.a. akrylamidutsläppet i Hallandsåsen har ökat kraftigt. Regeringen bedömer att det finns behov av ytterligare medel för miljöinformation. Anslaget till Naturvårdsverket bör därför ökas med 1,8 miljoner kronor.

A2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 85 452 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Miljöövervak-

ning m.m. ökas med 15 000 000 kronor. Finansie-

ring sker genom indragning av medel från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget A8 Investeringar för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar riktning med mot-

svarande belopp.

Bilavgasundersökningar genomförs enligt ett avtal mellan AB Svensk Bilprovning och Statens naturvårdsverk. En ändring i förordningen (1993:446) om vissa förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk Bilprovning innebar att avgiften för avgasgodkännande togs bort och finansiering måste ske på annat sätt.

Miljöklassningar, tillsyn och kontroll finansieras genom en kontrollavgift enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bilavgaslagen (1986:1386). Medlen redovisas på inkomstitel 2534 Kontrollavgift nyregistrerade bilar. Motsvarande belopp beräknas under anslaget A2 Miljöövervakning m.m.

Bilavgasverksamheten beräknas kosta 31 miljoner kronor under år 1998. I och med att nuvarande finansiering har fallit bort behöver verksamheten tillskjutas medel till dess en översyn gjorts. Därmed bör anslaget A2 Miljöövervakning m.m. tillföras 15 miljoner kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

A4 Investeringar för skötsel och naturvård

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 291 473 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A4 Investeringar

och skötsel för naturvård ökas med 20 000 000 kro-

nor. Finansiering sker genom att anslaget B2 Avgift

för Stadshypotekskassans grundfond under utgifts-

område 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning minskas med motsvarande belopp.

Regeringen bemyndigas att under 1998 under anslaget A4 Investeringar och skötsel för naturvård fatta beslut om förvärv eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden som innebär utgifter på sammanlagt högst 120 000 000 kronor för 1999.

Under år 1998 bedömer regeringen att det finns behov av extraordinära insatser för att skydda särskilt värdefulla naturskogsområden där avverkningar är nära förestående och där insatserna inte ryms inom ramen för av riksdagen tidigare beslutad anslagsnivå. Under anslaget bör därför anvisas en engångsförstärkning om 20 miljoner kronor för intrångsersättningar i särskilt värdefulla naturskogsområden där avverkningar eller andra hot är nära förestående.

Regeringen fattade den 22 januari 1998 beslut om att anmäla förslag till EG-kommissionen om ytterligare 423 nya områden i Sverige som bör väljas ut som områden av gemenskapsintresse enligt rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Samma dag beslutade regeringen att fastställa en förteckning över 50 områden som bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden under rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, vilka också anmälts till kommissionen. Områdena skall ingå i ett nätverk av skyddade naturområden inom EU, Natura 2000. Regeringen har under 1998 möjlighet att besluta om utgifter för 1999 på 60 miljoner kronor i samband med förvärv av eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden. Beslutet att anmäla ytterligare Natura 2000-områden till EGkommissionen innebär att regeringen under år 1998 kan behöva ikläda staten ekonomiska förpliktelser utöver nuvarande bemyndigande. Bemyndigandet bör därför ökas med 60 miljoner kronor till sammanlagt högst 120 miljoner kronor för utgifter under år 1999.

5.4.16. Utgiftsområde 21 Energi

A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 138 041 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Statens ener-

gimyndighet: Förvaltningskostnader ökas med

7 150 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: För-

valtningskostnader inom utgiftsområde 24 Närings-

liv minskas med motsvarande belopp.

Statens energimyndighet inrättades den 1 januari 1998 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) genom att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) delades. Statens energimyndighet ansvarar för de energipolitiska frågor som tidigare sköttes inom ramen för NUTEK:s Program Energi. Anslagssparandet på anslaget A1 NUTEK:

Förvaltningskostnader uppgick budgetåret 1997 till

54,9 miljoner kronor. Av detta sparande svarar NUTEK:s Program Energi för en viss del, som bedöms till 8 miljoner kronor. Detta belopp har minskats med lönekostnader under uppsägningstiden för anställda vid NUTEK Program Energi som valt att inte söka anställning vid Statens Energimyndighet.

Denna engångsvisa åtgärd är en slutjustering av förvaltningsmedlen mellan de båda myndigheterna.

B4 Energiforskning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 320 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

under 1998 under anslaget B4 Energiforskning fatta beslut om stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär utgifter på högst 240 000 000 kronor för 1999, 190 000 000 kronor för 2000, 160 000 000 kronor för 2001, 130 000 000 kronor för 2002, 90 000 000 kronor för 2003 och 60 000 000 kronor för 2004.

Beställningsbemyndigandet för anslaget B4 Energi-

forskning har setts över under våren 1998. För att

den långsiktiga verksamhet som energiforskning innebär skall kunna bedrivas ändamålsenligt krävs ett utökat bemyndigande för framtida åtaganden. Den tidigare till 250 miljoner kronor uppgående bemyndiganderamen bör därför höjas till totalt 870 miljoner kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

B10 Energiteknikstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 90 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag B10 Ener-

giteknikstöd uppgående till 510 000 000 kronor an-

visas för budgetåret 1998. Anslaget finansieras dels genom att anslaget B5 Bidrag till Energiteknikfonden minskas med 90 000 000 kronor, dels genom att Energiteknikfonden avvecklas, varvid fondens behållning inlevereras till inkomsttitel och utestående åtaganden förs över till Statens energimyndighet.

Regeringen bemyndigas att under 1998 under anslaget B10 Energiteknikstöd fatta beslut om stöd till ny energiteknik som innebär utgifter på högst 100 000 000 kronor för 1999, 80 000 000 kronor för 2000, 65 000 000 kronor för 2001, 50 000 000 kronor för 2002, 40 000 000 kronor för 2003 och 25 000 000 kronor för 2004.

Energiteknikfonden inrättades år 1988 (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Syftet med fonden var ursprungligen att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik eller ny miljöskyddsteknik. Genom riksdagens energipolitiska beslut år 1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) ändrades reglerna för fonden så att finansiering enligt nuvarande riktlinjer också kan ges till programorienterad och branschgemensam forskning. Möjligheten att via fonden finansiera ny miljöskyddsteknik togs bort år 1994 (prop. 1992/93:100 bil. 113, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Energiteknikfonden har fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillförts medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter (prop. 1992/93: 100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362).

I och med riksdagens beslut våren 1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) samt riksdagsbeslutet hösten 1997 om statsbudgeten för budgetåret 1998 beslutades om en förstärkning av Energiteknikfonden. Riksdagen har därmed fattat beslut om en, jämfört med tidigare år, ökad anslagsnivå för år 1998 samt ställt sig bakom en ekonomisk planeringsram för den verksamhet som Energiteknikfonden finansierar motsvarande en anslagsnivå på 130 miljoner kronor under perioden 1999 till 2004. De medel som tillförs Energiteknikfonden årligen är otillräckliga för att kunna finansiera 130 miljoner kronor årligen under denna period. Därmed saknas sambandet mellan oljeförbrukning och anslagsmedel.

Utan att på något sätt ändra inriktning på verksamheten eller verksamhetens omfattning bör i fortsättningen den från Energiteknikfonden finansierade

verksamheten finansieras direkt över ett ramanslag som disponeras av Statens energimyndighet.

Behållningen i Energiteknikfonden bör inlevereras till en inkomsttitel och fonden avvecklas. De ännu inte infriade åtaganden som Energiteknikfonden gjort bör föras över till Statens energimyndighet. Hela anslagsbeloppet för anslaget B5 Bidrag till

Energiteknikfonden, dvs. 90 miljoner kronor bör

dras in. Storleken på det nya ramanslaget motsvarar därmed under år 1998 det sammanlagda beloppet på anslaget B5 Bidrag till Energiteknikfonden och behållningen i Energiteknikfonden, uppgående till ca 420 miljoner kronor (1998-03-18). I det fall behållningen i Energiteknikfonden minskar på grund av utbetalningar till dess att riksdagen och regeringen fattat beslut i frågan så avser regeringen att kvitta detta mot en indragning från det nya ramanslaget.

För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att åtaganden kan göras även efter det aktuella budgetåret. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden.

B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1998.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag B11 Er-

sättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket uppgående till 1 000 000 kronor anvisas för

budgetåret 1998. Anslaget skall kunna användas för förskott på ersättning fastställd i domstol eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventuella andra parter som en följd av ett avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol. Anslaget finansieras genom inleverans till statsbudgeten av 1 000 000 kronor från Clearingfonden.

Riksdagen bemyndigar regeringen med anledning av avvecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning i form av pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt förfogar över.

Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ramanslaget B11 Ersättning

för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får

överskridas om ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet inte hinner inväntas.

Skälen till regeringens förslag: Regeringen beslutade

den 5 februari 1998 med stöd av lagen om kärnkraftens avveckling, att rätten enligt regeringens beslut

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

den 6 februari 1970 och den 17 oktober 1985 att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.

Regeringen har förordnat f.d. generaldirektören Kaj Janérus att företräda staten i förhandlingar med Barsebäcksverkets ägare Sydkraft AB om avvecklingen av kärnkraftsanläggningen.

I förhandlingarna med Sydkraft AB är det förhandlingsmannens uppgift att söka nå en frivillig överenskommelse om ersättningen. En sådan överenskommen ersättning kan bestå såväl av ersättning i pengar som överlåtelse av andra tillgångar samt andra åtaganden grundade på affärsmässiga och rättsliga överväganden. För att en överenskommelse om ersättning skall kunna träffas kan staten behöva ingå avtal med Sydkraft AB och eventuella andra parter. Staten kan som följd av sådana avtal även behöva genomföra avtalade åtgärder under 1998. För att det skall vara möjligt för regeringen att träffa överenskommelse med Sydkraft AB om ersättning erfordras således ett bemyndigande för regeringen att ingå nödvändiga avtal samt genomföra avtalade åtgärder. Det bör påpekas att även ett avtal om ersättning slutligen skall fastställas av domstol.

Det föreslagna bemyndigandet är en naturlig konsekvens av den redan antagna lagen om kärnkraftens avveckling, som föreskriver att ersättning skall utgå för förlusten. Utgångspunkten för statens förhandlingar med Sydkraft AB är den ersättningsnivå som man bedömer att en domstol skulle komma fram till. Sydkraft AB:s utgångspunkter kan förutsättas vara desamma. En frivillig överenskommelse kommer därför värdemässigt att resultera i en ersättning till Sydkraft AB som ligger nära det en domstol vid en prövning i sak bedöms komma fram till.

Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning för förluster till följd av stängningen av Barsebäck 1.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen under utgiftsområde 21 Energi anvisar ett ramanslag B11 Er-

sättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket. En miljon kronor bör anvisas på anslaget för

förskott på ersättning fastställd i domstol eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventuella andra parter, som en följd av ett avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol. Finansiering sker genom inleverans till inkomsttitel på statsbudgeten av behållningen i Clearingfonden. Någon närmare beräkning av anslagsbeloppet bör inte göras eftersom förhandlingar pågår. Eventuella betalningar kan dessutom behöva göras utan dröjsmål. Anslagsbeloppet är därför endast av formell natur och kan självfallet komma att överskridas.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål för anslaget skall uppfyllas. Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag enligt 6 § andra stycket förutsätter således ett särskilt bemyndigande av riksdagen.

Om anslaget behöver överskridas avser regeringen att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om höjning av anslaget på tilläggsbudget hösten 1998. Om emellertid ett sådant förfarande av tidsskäl inte hinns med bör regeringen bemyndigas besluta om överskridande när de övriga förutsättningarna som anges i 6 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda.

Om bemyndigandet att överskrida ramanslaget utnyttjas kommer överskridandet samt dess finansering att ingå i de utfallsredovisningar som regeringen framöver skall lämna till riksdagen.

Avveckling av Clearingfonden och Energiforskningsfonden

Regeringens förslag:

Clearingfonden och Energi-

forskningsfonden avvecklas och behållningen tillförs statsbudgeten.

Skälen till regeringens förslag: Enligt kungörelsen

1973:1217 och förordningen 1973:1216 betalades tidigare avgift för clearing av oljeprodukter och beredskapsavgift för oljeprodukter. Clearingavgifter har tillförts en fond, Clearingfonden. Behållningen på fonden uppgår till ca 12,3 miljoner kronor.

Budgetåret 1980/81 beslutades att det dåvarande energiforskningsprogrammet skulle finansieras genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter och att de inkomster som svarade mot avgiftshöjningen skulle avskiljas och tillföras en särskild fond i Riksgäldskontoret, benämnd Energiforskningsfonden. Behållningen på fonden uppgår till ca 1,4 miljoner kronor.

Sedan budgetåret 1986/87 redovisas inkomster från avgifterna på oljeprodukter direkt på statsbudgetens inkomstsida och fonderna tillförs inga nya medel. Medlen på dessa fonder har inte använts. Energiforskning finansieras sedan länge med anslag på statsbudgeten.

Mot bakgrund av detta bör Clearingfonden och Energiforskningsfonden avvecklas och behållningarna tillföras en inkomsttitel på statsbudgeten.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Ändring av ellagen

Regeringens förslag:

Ändring görs i ellagen

(1997:857) så att ett förbud mot vite möjliggörs i vissa avseenden vad gäller elsäkerhet.

Skälen till regeringens förslag: Ellagen (1997:857)

trädde i kraft den 1 januari 1998. Den ersatte då lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (gamla ellagen). I ellagens 12 kapitel finns bestämmelser om tillsyn. Där stadgas bl.a. att den myndighet som utövar tillsyn såvitt avser frågor om elsäkerhet, för närvarande Elsäkerhetsverket, får meddela förbud i vissa angivna avseenden. Det saknas möjlighet att förena ett sådant förbud med vite.

Inom Närings- och handelsdepartementet har utarbetats en promemoria med ett förslag att sådana förbud skall kunna förenas med vite. Promemorian finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (N97/3368).

Förslaget i promemorian har behandlats vid ett remissmöte i Närings- och handelsdepartementet den 3 april 1998. Ett protokoll från detta remissmöte finns tillgängligt i Närings- och handelsdepartementet (N97/3368).

Som har nämnts ovan innebär regeringens förslag att vissa förbud som meddelas av en tillsynsmyndighet skall kunna förenas med vite. Den möjligheten fanns i den gamla ellagen. Förslaget innebär alltså att rättsläget blir detsamma som före den nya ellagens ikraftträdande.

Förslaget är därför, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande av Lagrådet har därför inte inhämtats.

Ellagen innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall samt om elsäkerhet. Vad gäller elsäkerhet finns en grundläggande bestämmelse i 9 kap. 1 § första stycket, där det föreskrivs att elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer skall vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada eller störning i driften vid den egna anläggningen eller vid andra elektriska anläggningar.

I paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.

Med stöd av detta bemyndigande har regeringen utfärdat en rad föreskrifter, som finns intagna i tre olika förordningar, nämligen förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar, förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och elinstallatörsförordningen (1990:806).

Föreskrifter om tillsyn finns intagna i ellagens 12 kapitel. Där föreskrivs i 1 § att tillsynen över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av ellagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet, av den myndighet som regeringen bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen utsett Elsäkerhetsverket att utöva nämnda tillsyn.

Vad gäller tillsynsmyndighetens befogenheter reglerades den frågan i den gamla ellagen i 25 §, där det föreskrevs att, i den mån det var påkallat från elsäkerhetssynpunkt, en tillsynsmyndighet fick utfärda de förelägganden och förbud som behövdes i enskilda fall för att lagen eller föreskrifter eller villkor som hade meddelats med stöd av lagen skulle efterlevas. I 26 § föreskrevs att ett föreläggande eller förbud enligt 25 § fick förenas med vite.

I den nya ellagen har tillsynsmyndighetens befogenheter reglerats mera utförligt än i den gamla ellagen.

I 12 kap. 3 § föreskrivs att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Om föreläggandet avser elsäkerhet gäller det omedelbart.

I 12 kap. 4 § föreskrivs i punkterna 2–4 om rätt för tillsynsmyndigheten att meddela förbud i vissa angivna hänseenden. Sådana förbud gäller omedelbart och får verkställas. Däremot kan de inte, i motsats till vad som gällde enligt den gamla ellagen, förenas med vite.

De påtryckningsmedel som ellagen erbjuder om ett förbud inte efterlevs är följande. Som nämnts ovan får ett förbud verkställas. Det innebär att Elsäkerhetsverkets beslut om ett förbud utgör exekutionstitel. Med stöd av Elsäkerhetsverkets beslut kan därför kronofogdemyndigheten verkställa förbudet, vilket framgår av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken. Därutöver kan den som bryter mot föreskrift som regeringen eller Elsäkerhetsverket har meddelat med stöd av 9 kap. 1 § andra stycket ellagen dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Det mest effektiva påtryckningsmedlet i samband med förbud är dock att förena förbudet med vite av följande skäl.

Enligt punkten 2 i 12 kap. 4 § ellagen får tillsynsmyndigheten förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå. Denna punkt berör ett stort antal olika typer av anläggningar, allt från stora kraftverk till fritidshus. Särskilt viktiga i detta sam-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

manhang är bostäder. Det händer att ledningsnätet och övriga installationer i ett bostadshus är i ett sådant skick att eltillförseln till huset omedelbart måste avbrytas. Om husägaren vägrar att avbryta eltillförseln kan detta visserligen verkställas genom kronofogdemyndighetens försorg men det är svårt att fysiskt hindra att husägaren åter kopplar på eltillförseln. Att i detta sammanhang hota med åtal och straff är ofta föga effektivt eftersom sådana åtgärder ofta ligger långt fram i tiden. Av erfarenhet vet man dock att ett vitesföreläggande, som meddelas samtidigt som förbudet, ofta har god effekt.

Enligt punkten 3 i 12 kap. 4 § ellagen får tillsynsmyndigheten förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter. Denna punkt berör elektrisk materiel, som främst utgörs av elektriska apparater såsom spisar, kylskåp, TV–apparater och armaturer. Om en sådan apparat visar sig vara farlig kan Elsäkerhetsverket förbjuda att den saluförs. Om ett sådant beslut inte åtlyds är det i praktiken svårt att verkställa beslutet genom kronofogdemyndighetens försorg. Ett hot om åtal och straff är, liksom i det förra fallet, i allmänhet föga effektivt. Erfarenheten visar i stället att även i dessa fall vitesföreläggande är det mest verksamma påtryckningsmedlet.

Enligt punkten 4 i 12 kap. 4 § ellagen får Elsäkerhetsverket förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar. Det rör sig här om det arbete som utförs av elinstallatörer. Om en elinstallatör inte fullgör sina uppgifter på ett korrekt sätt med den följden att hans installationer blir farliga kan tillsynsmyndigheten förbjuda honom att utföra installationsarbeten. Om förbudet inte åtföljs blir det även i detta fallet svårt att verkställa beslutet genom kronofogdemyndighetens försorg och hot om åtal och straff har också visat sig vara föga effektivt. Däremot har, liksom i föregående fall, vitesföreläggande visat sig vara det mest effektiva påtryckningsmedlet.

Mot bakgrund av dessa förhållanden bör det införas en möjlighet att förena ett förbud enligt 12 kap. 4 § punkterna 2–4 med vite.

Då regeringens förslag till ellag föredrogs inför Lagrådet föreslog Lagrådet att ett antal paragrafer i lagens andra kapitel skulle få en annan placering. Regeringen godtog Lagrådets förslag och i propositionens lagförslag, som senare antogs av riksdagen hade de aktuella paragraferna den av Lagrådet föreslagna placeringen.

Av förbiseende skedde dock inte relevanta följdändringar i två paragrafer som behandlar straffansvar respektive rätten att överklaga. Dessa två paragrafer har till följd härav fått ett delvis felaktigt innehåll. Dessa felaktigheter bör nu korrigeras, var-

för regeringen nu lägger fram förslag till ny korrekt lydelse av dessa paragrafer.

5.4.17. Utgiftsområde 22 Kommunikationer

A2 Väghållning och statsbidrag

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 11 835 873 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Väghållning och

statsbidrag ökas med 21 300 000 kronor. Finansie-

ring sker genom att anslaget A1 Vägverket: Admi-

nistration minskas med motsvarande belopp.

För att möjliggöra en ökad satsning på Vägverkets sektorsuppgifter inom miljö- och trafiksäkerhetsområdet föreslår regeringen att anslaget A2 Väghållning

och statsbidrag, ökas med 21,3 miljoner kronor. Fi-

nansiering sker genom en minskning av anslaget A1

Vägverket: Administration med motsvarande belopp.

Den föreslagna överföringen av medel från administration till sektorsuppgifter innebär bl.a. att Vägverket kommer att kunna öka sina insatser när det gäller trafiksäkerhetsarbetet. Därmed fördjupas arbetet med att förverkliga den s.k. nollvisionen inom trafiksäkerhetsområdet.

B4 Bidrag till sjöfarten

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 400 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B4 Bidrag till sjöfar-

ten ökas med 110 000 000 kronor. Finansiering sker

genom att anslaget A4 Investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar minskas med

70 000 000 kronor samt genom att anslaget A1

Vägverket: Administration minskas med 40 000 000

kronor.

I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 1998 har riksdagen beslutat att ett statligt stöd skall utgå till sjöfartsnäringen på 400 miljoner kronor. Från anslaget ovan utbetalar Rederinämnden bl.a. ett belopp motsvarande den skatt som inbetalats av rederierna. Fram till och med utgången av 1997 utbetalades det belopp som motsvarar de sista fyra månaderna under föregående år i januari månad. Detta betyder att utbetalning av den skatt som avser

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

de fyra sista månaderna under 1997 utbetalades i januari månad i år. Med anledning av att den s.k. sjömansskatten slopades den 31 december 1997, vilket medfört att utbetalningarna nu sker månadsvis, kommer belastningen på anslaget B4 Bidrag till sjö-

farten att under 1998 temporärt att öka med 70 mil-

joner kronor.

Bidraget till kostnader för sociala avgifter avses höjas från 29 000 kronor till 45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft från och med den 1 juli 1998. Belastningen på anslaget B4 Bidrag till sjöfar-

ten kommer därvid att öka med 40 miljoner kronor

under 1998.

B6 Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag:

Ett nytt obetecknat anslag B6

Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning uppgående till 1 700 000 kronor anvisas.

Finansiering sker genom att anslaget A1 Vägverket:

Administration minskas med motsvarande belopp.

Den 3 december 1997 avlämnade den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionen för utredning av passagerarfärjan M/S Estonia:s förlisning sin slutrapport.

För år 1997 har Statens haverikommission (SHK) disponerat 6,5 miljoner kronor för utredningsarbete i enlighet med regleringsbrev av den 17 juli 1997 (K97/2671/SM) och 19 december (K97/4627/SM). Av de 6,5 miljoner kronorna har ca 3 miljoner kronor inte utnyttjats av SHK, bl.a. beroende på att vissa av de kostnader som budgeterats för 1997 inte uppkommer som kostnader förrän 1998.

Ett omfattande efterarbete efter utredningsarbetets slut återstår. Bland annat skall det i original engelskspråkiga dokumentet översättas till svenska. Det svenskspråkiga dokumentet skall granskas, tryckas och distribueras. Den svenska versionen skall också läggas ut som en hemsida på Internet. Vidare återstår ett omfattande arkiveringsarbete som SHK saknar egna resurser för. Riksarkivet har rekommenderat SHK att projektanställa en arkiveringsexpert för att klara detta arbete.

Såvitt nu kan bedömas kommer efterarbetet att pågå under 1998 och SHK:s kostnader för detta beräknas till 1,7 miljoner kronor.

Väginvest

Regeringens förslag:

Aktierna i SweRoad AB skall

ägas av staten och förvaltas av Vägverket. Väginvests verksamhet skall omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar, att äga och förvalta aktier, andelar och andra rättigheter i bolag och skall bedrivas inom vägsektorn och banhållningsområdet.

Skälen till regeringens förslag: I Stockholm finns för

närvarande inte någon blocköverskridande majoritet för någon form av särskild avgift för biltrafiken i Stockholm. Inte heller i Göteborg finns för närvarande förutsättningar för införandet av någon form av särskild avgift för biltrafiken. Därigenom har också förutsättningarna för Väginvests dotterbolag Stockholmsleder AB (SLAB) och Göteborgs trafikleder AB (GTLAB) kraftigt förändrats. Regeringen redovisade i propositionen Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län (prop. 1997/98:123) att förändringar borde ske i Väginvestkoncernen i syfte att nå administrativa samordningsvinster som bl.a. skulle kunna minska kostnaderna för upplåningen för främst Södra länken.

En åtgärd som skulle medföra administrativa samordningsvinster är att all upplåning till väginvesteringar som sker för Vägverkets räkning i Stockholm och Göteborg, och som idag sker genom dotterbolagen, fortsättningsvis skulle ske direkt av Väginvest. Därmed kan de administrativa kostnaderna för att organisera upplåningen på den fria kapitalmarknaden minimeras liksom den administrativa verksamheten i respektive bolag.

SweRoad

Väginvest ombildades 1993 till ett s.k. holdingbolag. Samtidigt förvärvades Vägverkets aktier i Swedish National Road Consulting AB (SweRoad AB). SweRoad bedriver konsultverksamhet, försäljning och export av produkter och tjänster inom väghållningsområdet.

SweRoads verksamhet är av en väsentligt annorlunda karaktär än Väginvests övriga verksamhet. Bolaget kan inte dra några väsentliga fördelar av att vara ett dotterbolag till Väginvest. Regeringen anser därför att SweRoad åter bör förvaltas direkt av Vägverket. Därmed kan Väginvests verksamhet renodlas till att omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar, ägande av aktier i projektbolag m.m. Regeringen har i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) redovisat att en särskild utredare skall tillkallas för att utreda frågan om statlig tjänsteexport, bl.a. skall den hittillsvarande statliga tjänsteexporten utvärderas. SweRoad, som är ett exempel på

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

statlig tjänsteexport, kommer att vara föremål för den aviserade utredningen.

Järnvägsprojekt

För byggandet av Botniabanan skall staten och berörda kommuner bilda ett särskilt projektbolag, Botniabanan AB. Bolaget skall bl.a. finansiera, projektera och upphandla Botniabanan. Projektbolaget skall ha ett statligt ägande om 91 procent. Berörda kommuner skall äga 9 procent. Det är regeringens uppfattning att Väginvest bör äga och förvalta den statliga andelen av aktier i detta gemensamma bolag. Skälen för detta är flera. För det första har Väginvest det kunnande och den kompetens som krävs för att äga andelar i sådana projekt. Väginvest har bl.a. lång erfarenhet från det gemensamt ägda bolaget Rödöbron AB. För det andra bedriver Väginvest finansieringsverksamhet för Vägverkets räkning. Det innebär att Väginvest har en omfattande kunskap om finansmarknaden som bör tas till vara och kan vara till god hjälp i det nya Botniabanebolaget. För det tredje bedriver Väginvest också en konsultverksamhet avseende specialtjänster inom områdena finansiering, kalkylering och redovisning samt löpande ekonomitjänster. Det senare ger direkta samordningsvinster för det nya Botniabanebolaget vilket i sin tur minskar administrationskostnaderna i ett sådant särskilt bolag.

Aktierna i Väginvest förvaltas av regeringen. Utvidgas ändamålet för Väginvest till att omfatta även banhållning, kommer även styrelsen i Väginvest att kompletteras med representanter från Banverket. Vidare bör namnändring av bolaget övervägas.

Riksdagen bör godkänna att Vägverkets Investeringsaktiebolag Väginvest skall få ett vidare syfte med sin verksamhet. Syftet bör utvidgas till att även omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar samt ägande och förvaltning av aktier, andelar och andra rättigheter i bolag med anknytning till banhållning.

Botniabanan

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att,

vad avser den första utbyggnadsetappen mellan Örnsköldsvik-Husum och planeringsarbete för ytterligare etapper av Botniabanan, låta Riksgäldskontoret utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan AB:s egna kapital och att garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare, inom en ram som exklusive mervärdesskatt uppgår till 1 495 000 000 kronor i prisnivå 1 januari 1997, varav 195 000 000 kronor avser finansiella kostnader.

För att möjliggöra att Botniabanan AB utan dröjsmål skall kunna starta och bygga upp sin verksamhet, får Banverket använda anslaget A4 Investe-

ringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar

för lån till Botniabanan AB:s verksamhet inom en ram på 50 000 000 kronor. Botniabanan AB skall återbetala medlen till Banverket senast den 1 juli 1999.

Byggandet av Botniabanan utmed norrlandskusten, mellan Sundsvall och Nyland, är av väsentlig regionalpolitisk betydelse. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) uttalade regeringen att med anledning av att Botniabanan inte har någon avgörande betydelse för järnvägstrafiken förrän den är färdigställd i sin helhet, är det av stor vikt att byggtiden minimeras utan att investeringskostnaden ökar. Regeringen angav vidare i samma proposition att, mot bakgrund av den önskvärda komprimerade byggtiden och projektets storlek, lånefinansiering kan övervägas av hela eller delar av projektet.

I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) som överlämnades till riksdagen den 5 mars 1998 har regeringen bl.a. redogjort för det avtal om byggande av Botniabanan som ingåtts den 27 november 1997 mellan statens förhandlingsman, Kramfors kommun, Örnsköldsviks kommun, Nordmalings kommun, Umeå kommun, Västernorrlands läns landsting samt Västerbottens läns landsting. Avtalet gäller under förutsättning av riksdagens godkännande och innebär att byggandet av Botniabanan, exklusive resecentra, genomförs genom att staten och berörda kommuner bildar ett aktiebolag, Botniabanan AB, med ansvar att finansiera, projektera, upphandla, bygga och hyra ut Botniabanan. I bolaget, som skall ha ett aktiekapital på minst en och högst fyra miljoner kronor, skall staten äga 91 procent och berörda kommuner 9 procent av aktierna. Staten förbinder sig att utfärda kapitaltäckningsgarantier gentemot Botniabanan AB samt att garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare. Avtalet träder i kraft den 1 juli 1998.

I och med bildandet av det av staten och berörda kommuner gemensamt ägda bolaget Botniabanan AB tar regionen ansvar för en väl definierad del av kostnaderna för projektet, vilket regeringen tidigare uttalat som en förutsättning för projektets genomförande.

Vad gäller bolagets lånefinansiering bör återbetalningstiden från den tidpunkt då banan öppnas för trafik vara kortare än avskrivningstiden och begränsas till högst 25 år. Medel för att täcka statens kostnader för hyra av Botniabanan och andra betalningar som följer av garanterade lån och kapitaltäckningsgarantin skall inrymmas i statsbudgeten fr.o.m. 2004.

Bygget av järnvägen delas in i tre etapper. Etapp 1, Örnsköldsvik-Husum, som kostnadsberäknas till 1 300 miljoner kronor, påbörjas i juli år 1999 och beräknas vara färdigställd senast i juni år 2002.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Etapp 2, Nyland-Örnsköldsvik, som kostnadsberäknas till 4 200 miljoner kronor, påbörjas i januari år 2001 och beräknas vara färdigställd i december år 2005. Etapp 3, Husum-Umeå, som kostnadsberäknas till 2 700 miljoner kronor, påbörjas i juli år 2001 och beräknas vara färdigställd i december år 2005. Kostnaderna är angivna i prisnivå 1 januari 1997 samt exklusive mervärdesskatt och finansiella kostnader. De finansiella kostnaderna består av räntekostnader under byggtiden och kostnader som är förknippade med att uppta lån, exempelvis garantiavgifter. Räntekostnader under byggtiden och andra finansiella kostnader bedöms sammanlagt uppgå till ca 15 procent av anläggningskostnaden.

I enlighet med förslagen om finansieringen av Botniabanan i prop. 1997/98:62 bör regeringen bemyndigas att, vad avser den första utbyggnadsetappen av Botniabanan, Örnsköldsvik-Husum, utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan AB:s egna kapital och att garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare, inom en ram som exklusive mervärdesskatt uppgår till 1 495 miljoner kronor, varav 195 miljoner kronor avser räntekostnader under byggtiden och övriga finansiella kostnader. Dessa medel bör även få användas för planeringsarbete t.ex. järnvägsutredning för ytterligare etapper. Regeringen avser att fortlöpande återkomma till riksdagen i budgetpropositionen i syfte att återrapportera och följa upp genomförandet av Botniabanan.

För att möjliggöra att Botniabanan AB utan dröjsmål skall kunna starta och bygga upp sin verksamhet, bör Banverket bemyndigas att få använda anslaget A4 Investeringar samt drift och underhåll av

statliga järnvägar, för lån till Botniabanan AB:s verk-

samhet inom en ram av 50 miljoner kronor. Botniabanan AB skall återbetala medlen till Banverket senast den 1 juli 1999.

Vissa frågor angående Mälarbanan

Regeringens förslag:

Anslaget A4 Investeringar

samt drift och underhåll av statliga järnvägar, får an-

vändas för att ersätta Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) med 34 500 000 kronor för vissa kostnader som MIAB haft för garantiåtaganden gentemot staten.

Den 11 september 1991 ingick Banverket, Delegationen för infrastrukturinvesteringar och Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) en överenskommelse om utbyggnad av Mälarbanan mellan Kungsängen och Örebro. Överenskommelsen innebär att MIAB delfinansierar den totala anläggningskostnaden för Mälarbanan med 530 miljoner kronor och bygger de tre delsträckorna Arboga-Hovsta, Västerås-Lundby samt Grillby-Bålsta. MIAB har i enlighet med avtalet

nu färdigställt dessa sträckor samt till Banverket utställt borgens- och garantiförpliktelser på totalt ca 850 miljoner kronor avseende fel och brister för de delar av Mälarbanan som MIAB har byggt. Staten (Banverket) finansierar och bygger övriga delsträckor.

Banverket bygger och finansierar sträckan Kallhäll-Kungsängen som definitionsmässigt inte ingår i Mälarbanan, men som nämns i överenskommelsen som en trafikeringsförutsättning. Sträckan Kallhäll-Kungsängen skulle enligt planerna vara klart i juli 1997, men beräknas inte stå klar förrän under år 2001. Utbyggnaden av Kallhäll-Kungsängen är således ca fyra år försenad i jämförelse med de ursprungliga planerna. Med anledning av att utbyggnaden av sträckan Kallhäll-Kungsängen försenats, har MIAB i skrivelser till regeringen den 11 april 1996, den 4 januari 1997 och den 19 november 1997, bl.a. påkallat omförhandling av de ekonomiska villkoren i överenskommelsen.

Regeringen gav den 17 april 1997 Tågtrafikledningen i uppdrag att utreda och föreslå alternativa samordnade trafikupplägg som syftar till att minimera inskränkningarna för tågtrafiken under den tid utbyggnaden mellan Kallhäll-Kungsängen pågår. Den 22 oktober 1997 redovisade Tågtrafikledningen uppdraget. Innan utbyggnaden är klar anser Tågtrafikledningen att jämfört med idag är endast en marginell ökning av tågtrafiken möjlig att genomföra.

Efter överläggningar mellan Kommunikationsdepartementet och MIAB, har en överenskommelse nåtts. Överenskommelsen innebär bl.a. att staten åtar sig att genomföra vissa investeringsobjekt på Mälaroch Svealandsbanan inom ramen för stomnätsplanen, samt att staten åtar sig att ersätta MIAB med 34,5 miljoner kronor vilket avser ersättning för vissa garantikostnader som MIAB erlagt.

Göteborgsöverenskommelsen

Regeringens förslag:

Statens ekonomiska förplik-

telser enligt den nya Göteborgsöverenskommelsen ändras och finansieringen av dessa godkännes. Regeringen bemyndigas att dels låta Riksgäldskontoret inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen begränsa tidigare givna garantibemyndiganden till 2 200 000 000 kronor beräknat i 1998 års prisnivå, dels låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för ytterligare 1 500 000 000 kronor för lånefinansiering av den statliga andelen inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen.

Genomförande av en ny trafiklösning i Göteborgsregionen är av stor betydelse med avseende på såväl sysselsättning som trafiksäkerhet. I 1997 års ekonomiska vårproposition konstaterade regeringen att

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

fullföljandet av en hållbar trafiklösning för Göteborg är en angelägenhet för hela landet.

Regeringen beslutade den 22 maj 1997 att överlämna propositionen Långsiktigt hållbara trafiklösningar i Stockholm och Göteborg (prop. 1996/97:160) till riksdagen. Riksdagen har i december 1997 dels godkänt regeringens förslag till förändringar i trafiklösningarna i Göteborgsregionen, dels bemyndigat regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om ytterligare 100 miljoner kronor för fortsatt planerings- och förberedelsearbete för den nya trafiklösningen i Göteborg (bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104).

I den ursprungliga trafiköverenskommelsen för Göteborgsregionen förutsattes finansiering ske med vägtullar. I Göteborg finns, som ovan nämnts, för närvarande inte förutsättningar för införande av någon form av särskild avgift för biltrafiken. I denna situation har en ny finansieringslösning krävts, för att inom befintliga utgiftsområdesramar kunna klara finansiering av Göteborgsöverenskommelsen, utan att för andra regioner angelägna projekt skjuts på framtiden. Mot bakgrund därav, och i syfte att åstadkomma en hållbar lösning för såväl påbörjade som vissa återstående projekt i Göteborgsregionen har överläggningar förts mellan staten och regionen, vilket resulterat i en ny överenskommelse den 23 mars 1998.

Denna överenskommelse, som ersätter tidigare överenskommelse, innebär en samfinansiering av vissa angivna projekt, samt att staten tar planeringsoch genomförandeansvaret för vissa projekt på det nationella vägnätet. De statsbidrag som skulle gå till kollektivtrafikprojekt enligt den ursprungliga överenskommelsen skall utbetalas enligt de principer och villkor som tidigare överenskommits. Den nya överenskommelsen innebär också att staten ersätter berörda kommuner för del av nedlagda kostnader, dock sammanlagt högst 200 miljoner kronor.

Den överenskomna finansieringen innebär att staten ansvarar för 75 procent och regionen eller enskilda kommuner för 25 procent av kostnaderna för projekten i ett samfinansierat investeringsprogram. Totalkostnaden för programmet uppskattas till 4 200 miljoner kronor i prisnivå januari 1998. Programmets översiktliga innehåll framgår av följande tablå:

Upprustning av Göta älvbron

100 Mkr

Göteborg miljö/kollektivtrafik

190 Mkr

Nya spårvagnar

720 Mkr

Göteborgsregionen/tåg och stationer

210 Mkr

Göteborgsregionen/miljö, kollektivtrafik

220 Mkr

Trafiksäkerhet och miljö på kommunala vägar

420 Mkr

Götaleden

2160 Mkr

Mölndal miljö E6

120 Mkr

Informationssystem

60 Mkr

sµ­­¡

TRPP m«²

För att inom befintlig ram för utgiftsområdet kunna fullfölja statens åtaganden enligt överenskommelsen måste utgifterna fördelas över en längre tidsperiod och finansieringen delvis ske med lån under byggnadstiden. Därefter avses lånen återbetalas med medel från statsbudgeten fr.o.m. år 2004 under en period som är avsevärt kortare än avskrivningstiden.

Detta innebär att avsteg görs från grundprincipen i budgetlagen 22 § att infrastrukturinvesteringar skall finansieras med anslag och ej lånefinansieras. Enligt budgetlagen 23 § kan riksdagen i vissa fall besluta att finansiering sker på annat sätt än som anges i 22 §. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 redovisa, beträffande anslagen A2 Väghållning och

statsbidrag samt A4 Investeringar i samt drift och underhåll av statliga järnvägar, inom utgiftsområde

22, i vilken utsträckning som framtida anslagsutrymme intecknas av redan fattade beslut.

Inför byggstart av ett projekt skall parterna komma överens om en finansieringsplan för respektive projekt. Den statliga andelen av investeringsprogrammet finansieras med nya lån när så blir nödvändigt. Redan givna bemyndiganden för lånegarantier för Götaleden, Åbromotet, E6 genom Göteborg samt förberedelsearbeten på totalt 2 600 miljoner kronor bör begränsas till 2 200 miljoner kronor på grund av den kommunala andelen i projektet Götaleden. För att täcka den statliga andelen i återstoden av investeringsprogrammet bör riksdagen bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret garantera lån på ytterligare 1 500 miljoner kronor.

De lånegarantier som regeringen här föreslår innebär inte att regeringen har tagit ställning till de olika projektens utformning eller lokalisering. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av regeringens uppdrag enligt 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. till de av Göteborgsöverenskommelsen berörda kommunerna och Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län angående överenskommelsens konsekvenser för hushållningen med naturresurser och miljön i regionen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

I 1997 års ekonomiska vårproposition har regeringen redovisat utgiftstak för år 1999 och år 2000. För utgiftsområde 22 Kommunikationer, har särskilda medel för ett nationellt investeringsprogram om 1 650 miljoner kronor aviserats för åren 1999 och 2000. Av dessa medel är för respektive år 500 miljoner kronor avsatta för Göteborg.

Det är regeringens uppfattning att medlen avsatta för Göteborg skall användas för att finansiera återbetalningen av lån och nya projekt enligt programmet. Återstoden av de statliga åtagandena finansieras med de statligt garanterade lånen på sammanlagt 3 700 miljoner kronor, vilka skall börja avbetalas med medel som skall inrymmas i statsbudgeten fr.o.m. år 2004.

Vissa frågor angående Inlandsbanan

Regeringens bedömning:

Det finns inget behov av

någon åtgärd med anledning av det riksdagen anfört om rättslig reglering avseende jävsfrågor m.m.

I ett riksdagsbeslut den 23 november 1995 (bet. 1995/96:TU4, rskr. 1995/96:38) med anledning av en utredning av Riksdagens revisorer angående Inlandsbanan (1994/95:5), anges bl.a. att regeringen bör överväga frågan om någon form av rättslig reglering behövs för att förhindra att personer, vilka i egenskap av experter eller liknande kunnat påverka utformningen av statsbidrag m.m., inte omedelbart efter uppdraget som näringsidkare skall kunna erhålla de bidrag de själva varit med om att utforma. Regeringen anser att dagens rättsliga reglering avseende jävsfrågor m.m. är tillfyllest.

Statens haverikommission

Regeringens förslag:

Statens haverikommissions

förvaltningskostnader får uppgå till högst 8 700 000 kronor för budgetåret 1998.

Regeringen beslutade i regleringsbrev den 18 december 1997 (K97/4927/SM) att förvaltningskostnaderna för Statens haverikommission (SHK) för budgetåret 1998 skulle uppgå till högst 8 miljoner kronor grundat dels på Haverikommissionens budgetunderlag ingivet av SHK den 27 januari 1997, dels på en ändring av budgetunderlaget ingivet av SHK den 30 juni 1997.

Senare har det visat sig att lönekostnaderna kommer att överstiga de i februari 1997 budgeterade lönekostnaderna med ca 500 000 kronor. Vidare har inte inräknats vissa kostnader relaterade till bl.a. det nordiska samarbetet på området. Dessa kostnader beräknas till 200 000 kronor.

Ökningen av förvaltningskostnaderna bör fördelas på berörda myndigheter i enlighet med vad som finns angivet för förvaltningskostnader i SHK:s regleringsbrev för budgetåret 1998. Förslaget har inga anslagskonsekvenser.

Kostnadstäckning för utgifter till följd av lagen om åtgärder mot förorening från fartyg

Regeringens förslag:

Sjöfartsverket får täcka de

kostnader som uppkommit med anledning av grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994.

Efter beslut av regeringen kan kostnader betalas som uppkommit till följd av förelägganden eller förbud som Sjöfartsverket föreskriver med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Med anledning av grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994, och de kostnader på drygt sex miljoner kronor som därmed uppkommit, i enlighet med lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, föreslår regeringen att dessa kostnader bärs av Sjöfartsverket. Förslaget har inga anslagskonsekvenser.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter

Regeringens förslag:

Luftfartsverket medges rätt

att placera kassamässigt överskott även hos motparter med kreditvärdighet K1 enligt Nordisk Ratings system. Verket får även rätt att för att uppnå en förbättrad finansiering av nya investeringar i fast egendom genomföra s.k. lease-holdaffärer. För att inkludera befintlig finansiell leasing, utökas den totala låneramen för Luftfartsverket till 5 500 000 000 kronor för budgetåret 1998.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter har under senare år väsentligt utökats i linje med regeringens strävan att låta affärsverken agera under bolagsliknande former. Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen den 11 februari 1998 hemställt om vissa förändringar och preciseringar av verkets finansiella befogenheter.

Beträffande kassamässiga överskott har Luftfartsverket rätt att inom vissa villkor placera sådana i bank, i statsgaranterade skuldebrev samt på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Verket konstaterar i skrivelsen att möjligheten att placera likviditet till goda räntevillkor och på den tidssikt som passar Luftfartsverket har försämrats. Mot denna bakgrund föreslår verket att kassamässiga överskott även skall få placeras hos motpart med kreditvärdighet enligt kategori K1 enligt Nordisk Ratings system. Sådana emittenter förutsätts ha mycket god kapacitet att mö-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ta aktuella betalningsförpliktelser, och verket bedömer att det är affärsmässigt motiverat att ta den något större risk detta innebär i förhållande till nuvarande bemyndigande.

Luftfartsverket har även i skrivelsen föreslagit att verket skall få rätt att genomföra s.k. leaseholdaffärer i avsikt att åstadkomma en förbättrad finansiering av investeringar i fast egendom som terminaler och bansystem. En sådan lease-holdaffär innebär att verket överlåter nyttjanderätten till en investerare i utlandet, som genom avskrivning på nyttjanderätten kan tillgodogöra sig en lägre skattekostnad. Luftfartsverket leasar därefter tillbaka nyttjanderätten till en lägre kostnad och får därmed en intäkt som är grundad på en lägre skattekostnad för investeraren. Luftfartsverket behåller hela tiden äganderätten till anläggningen.

Luftfartsverket har dessutom i skrivelsen föreslagit en förändring av verkets totala ram för lång- och kortfristiga lån, som i budgetpropositionen för 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) fastlagts till 3,5 miljarder kronor. Mot bakgrund av att Luftfartsverket numera redovisar finansiell leasing i balansräkningen föreslår verket att ramen utökas till totalt 5,5 miljarder kronor. Merparten av ökningen avser Luftfartsverkets finansiella leasingåtagande vad gäller Sky City-anläggningen på Arlanda. Det bör noteras att verket därutöver sedan tidigare har riksdagens bemyndigande rörande en kapitaltäckningsgaranti till LFV AirportCenter AB.

Regeringen, som anser att verkets hemställan ligger i linje med tidigare nämnda strävan att affärsverken skall kunna verka under affärsmässiga och bolagsliknande förhållanden, biträder Luftfartsverkets beskrivna förslag till utökade finansiella befogenheter. Vad gäller lease-holdaffärer bör bemyndigandet begränsas att gälla investeringar i nya fasta anläggningar.

SJ:s borgensram

Regeringens förslag

: Regeringen bemyndigas att

låta SJ få rätt att teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram på 1 900 000 000 kronor under 1998.

I budgetpropositionen för 1998 fastställdes låne- och borgensramar för affärsverken. För SJ uppgår låneramen till 9,2 miljarder kronor och borgensramen till 400 miljoner kronor för år 1998. Den borgensram som angavs för SJ har visat sig vara för liten och ger upphov till icke önskvärda finansieringslösningar. Effekten blir att den operationella leasen på Scandlinesfärjan, som levereras under första delen av år 1998, kommer att ligga på SJ affärsverk istället för på SJ Invest, där SJ:s leasingaffärer normalt ligger. För att åtagandet för färjan skall ligga i dotterbo-

lagssfären med lägre finansieringskostnad för staten bör färjan istället finansieras genom SJ Invest med ett borgensåtagande på cirka 800 miljoner kronor.

Regeringen anser att färjefinansieringen är en affär inom SJ-koncernen som bör ligga i dotterbolagssfären och inte i SJ affärsverk. För statsverkets räkning kan det dessutom finnas andra tillfällen där det kan vara fördelaktigt att låta SJ teckna borgensförbindelse för att få ned kapitalkostnaden vid t.ex. leasingaffärer. Regeringen anser därför att det bör finns handlingsutrymme i SJ:s borgensram för t.ex. framtida leasing, garantier för större inköp, garantier för tullbetalningar och för bolagsförsäljningar/bolagsköp, där det kan vara ekonomiskt bättre att SJ utställer borgensförbindelser för sitt dotterbolag än använder bankgarantier för att garantera vissa åtaganden. Regeringen anser det vara motiverat att höja SJ:s borgensram och skapa handlingsutrymme för kommande affärer.

5.4.18. Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

B1 Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 220 188 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

tillgodose Statens jordbruksverks behov av rörelsekapital för EU-verksamhet intill ett sammanlagt belopp om högst 5 500 000 000 kronor på myndighetens särskilda räntekonto i Riksgäldskontoret.

EG-kommissionen ersätter Sverige i efterskott för de stöd inom jordbruksfondens garantisektion som Statens jordbruksverk betalar ut. Av denna anledning fordras ett kreditutrymme på det särskilda räntebelagda konto för EU-verksamhet som verket har tillgång till hos Riksgäldskontoret.

Statens jordbruksverk bör därför ges tillgång till en kredit på 5,5 miljarder kronor på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret. Beloppet är beräknat utifrån det maximala kreditbehovet vilket uppstår i december månad.

E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 18 792 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget E3 Djurhälsovård

och djurskyddsfrämjande åtgärder ökas med

3 700 000 kronor. Finansieringen sker genom att anslaget D1 Främjande av rennäringen m.m. minskas med motsvarande belopp.

Tillsyn av djurtransporter är ett komplicerat men mycket angeläget område. Tillsynen av sådana transporter försvåras av att den lokala tillsynsmyndigheten ofta inte känner till när transporterna sker och att den därför kan ha svårt att ingripa i tid. Dessutom är tillsynsmyndigheten beroende av polisens hjälp för att stoppa en transport för inspektion.

Det är angeläget att Jordbruksverket initierar ett landsomfattande projekt om tillsyn av djurtransporter under år 1998. Projektet bör lämpligen genomföras genom att kommunerna inom ett län samverkar med länsveterinärer och poliser. Inom ramen för projektet kommer Jordbruksverket att i samråd med företrädare för lokala och regionala tillsynsmyndigheter utarbeta anvisningar för genomförandet inklusive upprättandet av inspektionsprotokoll.

Eftersom tillsynsmyndigheterna har begränsad erfarenhet av tillsyn över djurtransporter, krävs ytterligare resurser för utbildning av de lokala och regionala tillsynsmyndigheternas personal. Projektet kan lämpligen differentieras så att angelägna delområden studeras särskilt. Dessa kan exempelvis vara båttransporter, transporter vid export av svin och kalv, rentransporter och transporter i samband med djurmarknader.

E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E5 Bekämpande av

smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 2 000 000

kronor. Finansiering sker genom att anslaget D1

Främjande av rennäringen m.m. minskas med mot-

svarande belopp.

EHEC är en zoonos, dvs. en sjukdom som kan överföras från djur till människa. Sjukdomen kan ha dödlig utgång. Från utländska studier är det känt att nötkreatur är en vanlig smittkälla vid EHECinfektion. Djuren bär på bakterien utan att själva bli sjuka. EHEC kan smitta bl.a. via förorenat nötkött, opastöriserad mjölk eller direktkontakt med nötkreatur.

Från år 1988 till år 1995 konstaterades i Sverige 0-3 fall av EHEC-infektioner på människa per år. År 1995 inträffade en dramatisk ökning av antalet

EHEC-fall i Sverige med ca 100 rapporterade fall. Under åren efter 1995 har EHEC etablerat sig på denna nivå. Genom en prevalensstudie, utförd av Statens jordbruksverk, har det visat sig att ca en procent av nötkreaturen i Sverige kan vara smittade av EHEC.

Jordbruksverket, Statens livsmedelsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt och Smittskyddsinstitutet har enats om en gemensam handlingspolicy för åtgärder föranledda av EHEC hos nötkreatur. I linje med den antagna policyn genomför och finansierar Jordbruksverket provtagning i de nötkreaturbesättningar som visat sig vara infekterade med EHECbakterier. Denna provtagning syftar främst till att öka kunskaperna om EHEC-bakteriens förekomst, uppträdande, spridning och saneringsbarhet. Regelrätta saneringsåtgärder eller bekämpningsåtgärder är i dagsläget inte möjliga med hänsyn till de bristfälliga kunskaperna om EHEC. Arbetet med att finna en lösning för att minimera risken för att människor skall bli smittade av EHEC har mycket hög prioritet. Mot denna bakgrund krävs ytterligare resurser för att genomföra besättningsstudier i syfte att erhålla kunskaper om möjligheten till bekämpning av EHEC-bakterien.

Bemyndigande för vissa ekonomiska förpliktelser efter år 1998

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

fatta beslut om utestående ekonomiska förpliktelser vid utgången av 1998 enligt följande:

B8

Strukturstöd inom livsmedelssektorn

55 000 000 kronor, B9 Från EU-budgeten finansie-

rat strukturstöd 89 000 000 kronor, B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket 3 200 000 000 kro-

nor, B13 Från EU-budgeten finansierade komplet-

terande åtgärder inom jordbruket 3 100 000 000

kronor.

Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsprodukter samt miljöstöd är, med EU-budgeten samfinansierade, stödformer som bygger på fleråriga åtaganden mellan staten och stödmottagarna. Det innebär att staten, genom Statens jordbruksverk, åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel. Av denna anledning föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna utestående ekonomiska förpliktelser för dessa anslag.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5.4.19. Utgiftsområde 24 Näringsliv

E3 Exportkreditnämnden

Regeringens förslag:

Exportkreditnämnden skall

få erbjuda upp till 100 procent täckning i sina exportkreditgarantier.

Exportkreditnämnden skall få lämna rembursgarantier med mer än 12 månaders kredittid och 18 månaders risktid samt få försäkra remburser med s.k. ensidig bekräftelse.

Riksdagen har ställt sig bakom principen att Exportkreditnämnden (EKN) vid sin garantigivning normalt skall tillämpa ett system med självrisker och att täckningsgraden i en garanti normalt får uppgå till högst 95 procent (prop. 1989/90:44, bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153). I enlighet med detta har i förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti föreskrivits att exportkreditgaranti får avse högst 90 procent eller i särskilda fall 95 procent av den uppkomna förlusten. EKN tillämpar för närvarande för köparkrediter normalt 95 procent täckning för politiska risker och 90 procent för kommersiella risker. Motsvarande tal är för leverantörskrediter 90 procent respektive 85 procent.

Motiven för självrisk föreligger framför allt när det gäller kommersiell risktäckning. Däremot har garantitagaren oftast inga eller mycket begränsade möjligheter att bedöma den politiska risken och påverka skeendet vid politiska händelser.

EKN har mot denna bakgrund den 25 november 1997 föreslagit att EKN skall få möjlighet att lämna upp till 100 procent täckning i sina garantier. EKN avser, om förslaget godkänns, att införa ett system för täckningsgrader som normalt innebär 100 procent täckning för politiska risker och 90 procent för kommersiella risker. Tanken är att täckningsgraden skall kunna justeras uppåt eller nedåt beroende på omständigheterna i den enskilda affären. Det kan nämnas att garantiinstituten i flera andra länder, bl.a. Kanada, Norge, Storbritannien och USA, kan erbjuda 100 procent täckning.

Riksdagen har ställt sig bakom vissa riktlinjer för de rembursgarantier som EKN kan bevilja (prop. 1989/90:44, bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153). I enlighet med detta har det i förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti bl.a. föreskrivits att rembursgaranti får avse högst 50 procent av den uppkomna förlusten. Riksdagen har informerats om en förestående ändring i EKN:s rembursgarantier. Ändringen gällde en förlängning av den maximalt tillåtna kredittiden från 6 månader till 12 månader (prop. 1991/92:100).

Marknaden för remburser har förändrats genom att kredittiderna blivit längre och bankernas behov

av riskdelning ökat. Idag kan inte EKN dela dessa risker på ett för bankerna tillfredsställande sätt eftersom reglerna för garanti vad gäller bekräftade remburser tillåter maximalt 12 månaders kredittid och 18 månaders risktid. EKN:s kunder har därför framfört önskemål om att EKN skall kunna försäkra remburser också med längre kredittid och risktid än detta.

Vidare har banker önskat få möjlighet att försäkra remburser med s.k. ensidig bekräftelse. En ensidigt bekräftad remburs (s.k. silent confirmation) innebär att EKN:s garantitagare på exportörens begäran garanterar betalning under en remburs öppnad av en utländsk bank, trots att det inte finns något uppdrag från öppnande bank att bekräfta rembursen. Syftet med de föreslagna ändringarna är att erbjuda en förbättrad garanti som tar hänsyn till de förändringar som ägt rum på rembursmarknaden.

E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 9 063 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E4 AB Svensk Ex-

portkredits statsstödda exportkreditgivning ökas

med 2 600 000 kronor. Finansieringen sker genom att anslaget E3 Exportkreditnämnden minskas med motsvarande belopp.

Anslaget disponeras för ersättning till AB Svensk Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt underskott som utgör skillnaden mellan intäkter och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekostnader, inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. De utbetalningar som år 1997 belastar anslaget avser åtaganden som gjorts före 1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för närvarande ett överskott.

Staten är genom ett avtal med AB SEK den 14 maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i det statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redovisar resultatet av verksamheten tre gånger om året till regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs hos Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och därmed inte nödvändigtvis på det budgetår de avser som var fallet t.o.m. budgetåret 1994/95. Anvisade medel för år 1998 kommer därför inte att vara tillräckliga för att täcka utbetalningarna. Medelsbehovet beräknas uppgå till ytterligare 2,6 miljoner kronor. Beloppet påverkas av valutakurser och kan därför komma att avvika härifrån.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

E6 Världsutställningen i Hannover år 2000

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt reservationsanslag E6

Världsutställningen i Hannover år 2000 uppgående

till 27 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1998 som ett engångsbelopp för att täcka den beräknade kostnaden för statlig medverkan i utställningen. Finansieringen sker genom att utgiftsområdesramen under budgetåret 1999 på vart och ett av följande utgiftsområden engångsvis minskas med 3 000 000 kronor: UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan, UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, UO 16 Utbildning och universitetsforskning, UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, UO 19 Regional utjämning och utveckling, UO 20 Allmän miljö- och naturvård, UO 22 Kommunikationer samt UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.

Sverige har inbjudits att delta i en världsutställning, som kommer att äga rum i Hannover i Tyskland år 2000. Med hänsyn till att Tyskland är Sveriges enskilt största handelspartner samt att utställningen äger rum i ett viktigt EU-land anser regeringen det angeläget att Sverige deltar i denna världsutställning, där det finns stora möjligheter att främja svenska ekonomiska intressen. Regeringen fattade därför tidigare i år ett beslut att anmäla Sverige som deltagare. Totalkostnaden för det svenska deltagandet beräknas uppgå till ca 60 miljoner kronor, varav näringslivet åtagit sig att bidra med hälften. Kommuner och länsstyrelser väntas bidra med sammanlagt ca 3 miljoner kronor. Det är svårt att i dagsläget exakt beräkna när utgifterna uppstår. Regeringens bedömning är dock att en mindre kostnad för förberedelsearbetet uppstår redan budgetåret 1998 samt att merparten av utgifterna uppstår budgetåret 1999. Detta är skälet till regeringens val av finansiering.

F2 Konsumentverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 67 867 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget F2 Konsumentver-

ket ökas med 1 000 000 kronor. Finansering sker

genom att anslaget F1 Marknadsdomstolen minskas med motsvarande belopp.

Regeringen avser att under 1998 ge Konsumentverket i uppdrag att utveckla och praktiskt pröva en modell för att mäta och ge konsumenterna en bättre information om konsumentpriser i dagligvaruhandeln. Modellen skall passa in i Konsumentverkets långsiktiga verksamhet. Kostnaden för uppdraget får uppgå till högst 1 miljon kronor.

I uppdraget ingår bl.a. att utveckla och praktiskt pröva en modell för insamling (mätning) av butikspriser samt för att sprida denna information. Finansiering sker genom att anslaget F1 Marknads-

domstolen minskas med motsvarande belopp under

budgetåret 1998. Detta innebär ett minskat ekonomisk utrymme för Marknadsdomstolens verksamhet. Det är dock regeringens bedömning att domstolens verksamhet kan bedrivas inom det anvisade anslaget.

Miljöteknikdelegationen

Regeringens förslag:

Det under fjortonde huvudti-

teln för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget A8

Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning får användas för att be-

kosta Miljöteknikdelegationen med ett belopp uppgående till 20 000 000 kronor.

Riksdagen beslutade att anslå 1 000 miljoner kronor under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 för investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1995/96:222, bet. FiU 1995/96:15, rskr. 1995/96:307).

Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik (Miljöteknikdelegationen) inrättades av regeringen hösten 1996.

Delegationen arbetar med att utveckla metoder för att stimulera utveckling och kommersialisering av miljöanpassade varor och tjänster. Enligt den av regeringen godkända strategin inriktas arbetet på fyra huvudområden, marksanering/ekologiskt återställande av mark, byggande och boende, transporter och livsmedel/lantbruk. Genom teknikupphandling bidrar delegationen till att driva fram och kommersialisera tekniker eller produkter som ännu inte finns tillgängliga på marknaden. Teknikupphandling är en stegvis process som erfarenhetsmässigt tar mellan två och fyra år att fullfölja.

För uppdraget att utarbeta en strategi anvisade regeringen 1 miljon kronor från tolfte huvudtitelns anslag A16 Program för småföretagsutveckling, förny-

else och tillväxt för budgetåret 1995/96. För arbetet

med att genomföra strategin anvisade regeringen dessutom 20 miljoner kronor från nämnda anslag. Miljöteknikdelegationens nuvarande uppdrag sträcker sig t.o.m. år 1998 men har endast beslutad finansiering t.o.m. år 1997.

Det är viktigt att Miljöteknikdelegationen kan genomföra sitt uppdrag.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringen bedömer att delegationen nu kan erhålla 20 miljoner kronor för budgetåret 1998. Medel för detta ändamål tas i anspråk från anslaget A8 under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96,

Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, den s.k. kretsloppsmil-

jarden. De riktlinjer för anslaget som angavs i propositionen är emellertid sådana att medel till Miljöteknikdelegationen inte kan anses rymmas inom dessa. Däremot ligger Miljöteknikdelegationens verksamhet mycket väl inom ramen för intentionerna med den s.k. kretsloppsmiljarden.

5.4.20. Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 71 326 400 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Generellt stats-

bidrag till kommuner och landsting ökas med

3 585 000 000 kronor.

Kommuner och landsting tillförs 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Syftet är att värna kvaliteten i skola, vård och omsorg och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna. Av tillskottet bör 3 600 miljoner kronor tillföras det generella statsbidraget, varav 2 160 miljoner kronor till kommunerna och 1 440 miljoner kronor till landstingen. Resterande 400 miljoner kronor bör tillföras anslaget A2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Det ökade generella statsbidraget till landstingen skall fördelas som ett invånarrelaterat bidrag. Av det ökade generella statsbidraget till kommunerna skall 1 620 miljoner kronor fördelas som ett åldersrelaterat bidrag. De resterande 540 miljoner kronor fördelas invånarrelaterat.

Förslaget föranleder ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting.

Regeringen föreslår i propositionen Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153) ändrade regler för systemet för återbetalning av viss mervärdesskatt till kommuner och landsting, det s.k. kommunkontosystemet. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Förändringarna som föreslås rör bl.a. kommunernas och landstingens rätt till ersättning från systemet för ingående mervärdesskatt. Enligt regeringens förslag skall ersättning kunna beviljas för ingående mervärdesskatt som är hänförlig till de boendeformer

som anges i socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Till följd av förslaget försvinner behovet av att ha kvar uttagsbeskattningen (3 kap. 29 § mervärdesskattelagen) för dessa boendeformer.

Förslaget om den slopade uttagsbeskattningen innebär att statens inkomster per helår beräknas minska med ca 30 miljoner kronor och att kommunernas utgifter minskar med samma belopp. Eftersom de förändrade reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998 bör det generella statsbidraget sänkas för detta år med 15 miljoner kronor.

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 736 600 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Bidrag till sär-

skilda insatser i vissa kommuner och landsting ökas

med 400 000 000 kronor.

En stor del av anslaget har de senaste åren fördelats till kommuner och landsting för flyktingkostnader, för omstruktureringsprojekt och för förebyggande hiv/aids-verksamhet. Regeringen har från år 1996 fram till nu dessutom erhållit ansökningar från 66 kommuner och två landsting. Efter prövning av varje särskilt fall har beslut om bidrag fattats för elva kommuner.

Regeringen gör bedömningen att det även inom de närmaste åren finns behov av särskilda insatser för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation. Dessutom har regeringen i propositionen Bostadspolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) föreslagit åtgärder för att stödja kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet, som kommer att finansieras från anslaget. Regeringen gör därför bedömningen att anslaget A2 Bidrag till sär-

skilda insatser i vissa kommuner och landsting bör

ökas med 400 miljoner kronor för år 1998.

A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 20 985 000 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget A3 Statligt utjäm-

ningsbidrag till kommuner och landsting ökas med

285 000 000 kronor. Finansiering sker genom att den utjämningsavgift som kommuner och landsting betalar in till staten ökar.

Det kommunala utjämningssystemet syftar till att ge kommuner respektive landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Detta sker genom en utjämning för skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader. Utgifterna för utjämningsbidraget belastar anslaget A3

Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting och inkomsterna av utjämningsavgiften redovi-

sas som en inkomst på statsbudgetens inkomstsida. Systemet är i princip självfinansierat.

Statistiska centralbyrån fastställer i januari månad de utjämningsbidrag respektive utjämningsavgifter som landets kommuner respektive landsting skall erhålla eller betala under året. Beräkningarna kan leda till att omslutningen i utjämningssystemet ökar eller minskar jämfört med den bedömda nivån i budgetpropositionen. De av Statistiska centralbyrån fastställda nivåerna avseende år 1998 innebär att omslutningen blir högre än vad riksdagen beslutade i samband med budgetpropositionen för 1998. Utjämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner kronor högre än det anslagna beloppet. Av denna anledning bör anslaget A3 Statligt utjämningsbidrag till kom-

muner och landsting höjas med 285 miljoner kronor

för 1998. Höjningen motsvaras av att den utjämningsavgift som kommuner och landsting betalar in till staten ökar i motsvarande mån. Förslaget har således ingen effekt på statens lånebehov.

6

Skattefrågor och

prognos av statsbudgetens inkomster

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

6. Skattefrågor och prognos av statsbudgetens inkomster

6.1. Inledning

Regeringen presenterar i detta kapitel ett antal förslag på skatteområdet. Ett första förslag rör inkomstskatten från och med år 1999. Därefter behandlas vissa åtgärder som gäller beskattningen av småföretag. Vidare lämnas förslag om fastighetsskatten för bostadshus för 1999 och om förändringar i tobaks- och alkoholskatterna. Andra förslag gäller den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk och reklamskatten på trycksaker. Avslutningsvis redovisas finansiella konsekvenser av de olika åtgärderna.

I kapitlet redovisas också analyser och prognoser av statsbudgetens inkomster för perioden 1998–2001 liksom av den offentliga sektorns skatteinkomster.

Ärendet och dess beredning

Lagförslag har upprättats i enlighet med förteckning i avsnitt 3 Förslag till riksdagsbeslut.

Förslaget angående tobaksskatten har under hand beretts med Riksskatteverket.

Lagrådet

Lagförslagen är av en sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

6.2. Åtgärder på skatteområdet

6.2.1. Den statliga skatten på förvärvsinkomster

Regeringens förslag:

Statlig inkomstskatt på för-

värvsinkomster tas ut efter två olika skattesatser. Skattesatsen för den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger nuvarande skiktgräns skall vara 20 procent. För den del av den beskatt-

ningsbara förvärvsinkomsten som överstiger 360 000 kronor skall skattesatsen vara fem procentenheter högre, dvs. 25 procent. De nya skattesatserna gäller från och med inkomståret 1999.

Inkomstgränserna för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster för följande år räknas upp med förändringen i konsumentprisindex med ett tillägg på två procentenheter.

Skälen för regeringens förslag: Som en del i sane-

ringen av de offentliga finanserna infördes fr.o.m. inkomståret 1995 en särskild värnskatt, som innebar att den statliga skatten för inkomståren 1995–1998 höjdes från 20 till 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten över viss nivå. Värnskatten har bidragit till att ge saneringsprogrammet en tillfredsställande fördelningspolitisk profil. I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör värnskatten i och med inkomståret 1998.

Regeringen lämnade i budgetpropositionen för år 1998 sin slutliga värdering av 1990 års skattereform. De genom reformen åsyftade målen om bl.a. en enklare och samhällsekonomiskt effektivare beskattning har i allt väsentligt uppnåtts. Såvitt gäller det fördelningspolitiska utfallet för hushåll med högst inkomster konstaterade dock regeringen att detta avviker från de bedömningar som gjordes i reformpropositionen (prop. 1989/90:110) och att en korrigering därför var nödvändig. Korrigeringen borde enligt regeringens mening ske genom en förändring i skatteuttaget på förvärvsinkomster. Samtidigt bedömdes det dock som angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete och att undvika alltför höga marginalskatter för flertalet skattskyldiga. Mot denna bakgrund aviserades att korrigeringen skulle avse inkomsttagare med månadsinkomster på ca 30 000 kronor. Regeringen lämnar nu ett preciserat förslag i denna fråga.

Det nya högre skatteuttaget skall första gången tillämpas för inkomståret 1999 vid taxeringen år 2000. Mot en taxerad förvärvsinkomst på 360 000

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

kronor vid 1997 års inkomstförhållanden – dvs. motsvarande en genomsnittlig månadsinkomst på 30 000 kronor – svarar en högre nivå år 1999. Med hänsyn till de bedömningar regeringen gör om lönetillväxten mellan åren 1997 och 1999 och till önskemålet att begränsa det antal personer som skall möta den högre marginalskatten bör den nya, högre skiktgränsen, som uttrycks i termer av beskattningsbar förvärvsinkomst, ligga vid 360 000 kronor. För inkomster som år 1999 överstiger denna nivå skall den statliga skattesatsen vara 25 procent.

Den föreslagna skiktgränsen avser alltså den beskattningsbara förvärvsinkomsten som utgörs av den taxerade förvärvsinkomsten minskad med allmän pensionsavgift och grundavdrag. För närvarande är det inte möjligt att för år 1999 exakt beräkna vilken taxerad inkomst som svarar mot en skiktgräns på 360 000 kronor detta år, eftersom underlagen för såväl allmän pensionsavgift som grundavdrag påverkas av ännu ej avläsbara förändringar i konsumentprisindex mellan juni 1997 och juni 1998. En preliminär bedömning kan dock göras.

Den allmänna pensionsavgiften uppgår till 6,95 procent av inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Avgiften skall enligt förslaget i prop. 1997/98:151, Inkomstgrundad ålderspension, m.m. från och med inkomståret 1999 beräknas för inkomster upp till 8,06 förhöjda basbelopp. För år 1999 beräknas det förhöjda basbeloppet till 37 400 kronor enligt nu aktuella bedömningar av konsumentprisutvecklingen. Detta ger en övre inkomstgräns om 301 400 kronor för uttag av pensionsavgift. För en taxerad förvärvsinkomst på denna nivå och däröver kommer den allmänna pensionsavgiften att uppgå till 20 900 kronor.

Grundavdraget uppgår vid den aktuella inkomstnivån till 24 procent av det reducerade basbeloppet. Baserat på aktuella bedömningar av konsumentprisutvecklingen kan basbeloppet för 1999 beräknas till 36 600 kronor, vilket ger ett grundavdrag på 8 700 kronor.

Vid en allmän pensionsavgift på 20 900 kronor och ett grundavdrag på 8 700 kronor kommer den taxerade förvärvsinkomst som svarar mot en beskattningsbar inkomst på 360 000 kronor att uppgå till 389 600 kronor. För personer med en taxerad förvärvsinkomst över denna nivå, vilket motsvarar en genomsnittlig månadsinkomst överstigande ca 32 400 kronor, kommer alltså den statliga skatten på en inkomstökning att uppgå till 25 procent.

Fr.o.m. inkomståret 1999 bestäms den i dag gällande skiktgränsen för uttag av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomsten genom att 1998 års skiktgräns räknas upp med förändringen i konsumentpriserna mellan juni månad andra året före inkomståret och juni månad året före inkomståret med ett tillägg av två procentenheter. För inkomståren 1995–1998 gäller särskilda regler som innebär att uppräkningen sker med lägre tal beroende på att en partiell avin-

dexering infördes som en del av saneringsprogrammet. För år 1999 och framåt sker, i enlighet med tidigare beslut, uppräkningen enligt den ordning som infördes genom 1990 års skattereform.

Att skiktgränsen räknas upp med ett extra tillägg utöver effekten av förändringen av konsumentpriserna innebär att antalet personer som får betala statlig inkomstskatt inte ökar under förutsättning att den reala ökningen av förvärvsinkomster inte överstiger en viss nivå. Denna ordning bör även gälla för den nya, högre skiktgränsen. Därigenom begränsas även under åren efter 1999 antalet personer som får betala den högre statliga skatten om 25 procent.

Antalet skattskyldiga som kommer att betala den högre statliga skatten beräknas för inkomståret 1999 uppgå till ca 260 000 personer. Det totala antalet skattskyldiga som samma år beräknas betala statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster (utöver det fasta beloppet om 200 kronor) uppgår till ca 1 250 000 personer. Detta innebär alltså att för nära fyra femtedelar – eller för uppemot 1 miljon personer – av dem som i år betalar värnskatt kommer marginalskatten att sjunka mellan 1998 och 1999 till följd av det förändrade uttaget av statlig inkomstskatt.

I skattereformen var det en uttalad ambition att 15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta grundbeloppet. Så har inte varit fallet med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrymme uppkommer bör inkomstskatten ändras så att målet uppnås.

I detta sammanhang föreslås också den författningsändring som är nödvändig med anledning av ett förslag i prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Förslaget innebär att skiktgränsen för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster skall höjas med 1 800 kronor från 213 100 kronor till 214 900 kronor. Den nya skiktgränsen på 214 900 kronor kommer dock enbart att användas som utgångspunkt för att räkna om skiktgränsen inför inkomståret 1999 med hänsyn till bl.a. förändringar i konsumentprisindex.

Förslagen medför ändringar i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

6.2.2. Beskattningen av småföretag

6.2.2.1 Allmänna överväganden

De svenska företagsskattereglerna ger generellt sett goda villkor för realinvesteringar i näringslivet. Sverige har en internationellt sett konkurrenskraftig bolagsbeskattning i första hand genom den låga formella bolagsskattesatsen men även genom de regler som bestämmer skattebasen i form av avskrivningsoch värderingsregler m.m. För enskilda näringsidkare är förhållandena i princip likvärdiga med de som gäller för aktiebolag. Genom åtgärder under senare

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

år har också villkoren för nyföretagande och entreprenörskap förbättrats. För nystartad enskild näringsverksamhet infördes 1996 en möjlighet att kvitta underskott i näringsverksamheten mot inkomst av tjänst. För ägare till aktier i onoterade bolag infördes 1997 lättnader i beskattningen av utdelningar och reavinster.

De senaste årens förändringar motiverar en allmän återhållsamhet med nya regeländringar. Stabila regler där företagen har tilltro till och goda kunskaper om de skattemässiga villkoren för investeringar har ett betydande egenvärde. Inom ramen för den givna strukturen bör dock övervägas särskilda insatser för att ytterligare stimulera entreprenörskap och företagande. Möjliga förändringar kan gälla justeringar i skattesatser, i den kvantitativa omfattningen av olika reserveringsmöjligheter och av de regler som styr fördelningen av inkomster mellan olika inkomstslag (schablonmässigt fastställda räntor m.m.). Förändringarna bör så långt möjligt uppfylla kraven på likvärdighet i behandlingen av olika företagsformer.

Såvitt gäller skattesatsförändringar är det inte aktuellt med nedjusteringar av skattesatserna då dessa – bolagsskattesatsen och skattesatsen för expansionsmedel – redan ligger på en konkurrenskraftig nivå, 28 procent.

Därmed kvarstår i praktiken två frågor. Den ena gäller hur åtgärderna skall utformas så att de får ett särskilt värde för nystartade företag och för existerande små och medelstora företag. Valet står här mellan en explicit avgränsning till mindre företag och generella åtgärder som i praktiken får störst värde för de mindre företagen.

Den andra frågan gäller om åtgärderna skall inriktas på att förbättra möjligheterna till expansion med kvarhållna inkomster eller om tyngdpunkten skall ligga på att förbättra försörjningen med externt genererat riskkapital. I det första fallet handlar det om att förbättra reserveringsmöjligheterna och därmed sänka skatteuttaget på internfinansierade investeringar.

I det andra fallet gäller det att förbättra avkastningen efter skatt på externt riskkapital. Undersökningar visar att soliditeten är betydligt lägre i små företag jämfört med större. Att vidta åtgärder för att förbättra de mindre företagens soliditet ger en rad positiva effekter. Det ökar företagens möjligheter att stå emot tillfälliga förluster, minskar företagens riskaversion, gör företagen mindre räntekänsliga samt förbättrar deras möjligheter till extern upplåning.

Alltsedan 1990 års skattereform har i den allmänna debatten med jämna mellanrum förts fram förslag som innebär att särskilda reserveringsregler skulle införas för företag upp till en viss storlek. Alternativt handlar det om att vinster upp till en viss storlek skall ges en förmånligare skattebehandling. Regeringen har prövat möjligheten av sådana selektiva åtgärder.

Avgränsningen till på visst sätt definierade mindre företag och/eller till vinster upp till en viss nivå moti-

veras ibland med att detta skulle begränsa den budgetmässiga kostnaden. Det finns emellertid problem med en avgränsning som antingen gör att kostnaderna kommer att bli höga eller som skapar olikformigheter mellan olika företag eller grupper av företag.

Ett problem av allmänt slag handlar om vad som skall avses med ett litet företag. Olika definitioner är möjliga; antalet anställda, omsättning, eget kapital och/eller balansomslutning. Oberoende av vilken definition som väljs skapas skattemässiga incitament till uppdelning av existerande företag på mindre enheter, en uppdelning som kan vara företagsekonomiskt omotiverad. Uppdelningen ökar också den budgetmässiga kostnaden. För att begränsa dessa nackdelar krävs särregler som innebär att man begränsar de förmånliga reglerna för företag som står i ett visst organisatoriskt förhållande till varandra (intressegemenskap, koncerner). Förutom att sådana särregler kan vara svåradministrerade kan de också skapa olikformigheter mellan olika grupper av företag beroende på vilken samverkansform de valt. Vissa företag kan samverka på ett sådant sätt att villkoren för att de begränsade särreglerna skall gälla inte är uppfyllda medan de kan vara uppfyllda för andra samverkansformer.

Mot denna bakgrund har regeringen bedömt det som olämpligt med åtgärder som bygger på en explicit avgränsning till företag av viss storlek eller till inkomster upp till viss nivå. Därmed återstår alternativet att på ett mer indirekt sätt söka rikta åtgärden mot mindre företag. Då aktualiseras den andra huvudfrågan, nämligen om att de särskilda insatserna skall stimulera investeringar med kvarhållna inkomster eller investeringar som finansieras genom externt riskkapital. En delfråga gäller om satsningarna i första hand skall inriktas på de allra minsta företagen eller om även något större företag skall omfattas.

Vid en prioritering av expansion med kvarhållna inkomster och av de allra minsta företagen är förbättrade reserveringsmöjligheter för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag att föredra.

Vid en prioritering av extern riskkapitaltillförsel och av de något större företagen blir det aktuellt med åtgärder riktade mot de onoterade aktiebolagen och deras ägare.

Regeringen föreslår i det följande tre åtgärder där den första förbättrar reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och där de två andra förbättrar skattevillkoren för ägare till onoterade aktiebolag.

Förenklingsåtgärder

Utöver de förslag om förbättrade skatteregler för de mindre företagen som presenteras senare i detta avsnitt finns det anledning att särskilt redovisa de förenklingsförslag som nu läggs fram. De utgör en fortsättning av det av regeringen redan tidigare påbörjade arbetet med förenklingar av skattereglerna. Sådana förenklingar är nästan alltid till fördel för

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

de mindre företagen men även de större företagen och skatteförvaltningen kan ofta dra nytta av förenklade regler genom att de administrativa rutinerna blir enklare och billigare.

I denna proposition är den föreslagna ändringen av det s.k. basbeloppsavdraget i avsnitt 6.2.2.5 ett exempel på en ren förenklingsåtgärd, som leder till betydande administrativa vinster. Den slopade reklamskatten på reklamtrycksaker i avsnitt 6.2.6 innebär avsevärda förenklingar såväl för de mindre och medelstora tryckerierna som för skatteförvaltningen.

Regeringen beslutar idag ytterligare skattepropositioner i vilka också finns förenklingsförslag. I propositionen Beskattning av personaloptioner (prop. 1997/98:133) föreslås en ändrad beskattningstidpunkt för personaloptioner och liknande förmåner i anställning. Genom förslaget att förlägga tiden för beskattningen till den dag då optionen utnyttjas för förvärv av värdepapper uppnås en bättre anknytning mellan förmånens utnyttjande och dess beskattning än vad som gäller för närvarande samtidigt som problemen att beräkna förmånsvärdet faller bort. Båda dessa faktorer förenklar redovisningen och kontrollen av detta slags förmåner.

I propositionen Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader (prop. 1997/98:146) görs betydande förenklingar av avdragssystemet som kommer alla företag till del och som också innebär att skatteförvaltningens arbete med dessa avdragsfrågor underlättas avsevärt. I den propositionen föreslås dessutom att flera särregler som diskriminerar småföretagen och deras ägare skall slopas. Det gäller dels regeln att dispens från skattemyndigheten krävs för att en fåmansföretagare skall kunna ta ut pension mellan 55 och 60 års ålder, dels att allmänt avdrag för pensionssparande inte får grundas på inkomst från det egna fåmansföretaget och slutligen att pensionsförsäkring inte får köpas av ett fåmansföretag till förmån för ägaren av företaget vid nedläggning av företagets verksamhet.

6.2.2.2 Förstärkta reserveringsmöjligheter för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag

Regeringens förslag:

Enskilda näringsidkare och

fysiska personer som är delägare i handelsbolag får fr.o.m. 1999 års taxering göra avsättning till periodiseringsfond med högst 25 procent av inkomsten.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande har

såväl enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som aktiebolag och andra juridiska personer rätt att göra avsättning till periodiseringsfond med högst 20 procent av inkomsten. När reglerna infördes inkomståret 1994 medgavs avsättning med

maximalt 25 procent. Detta tak sänktes dock år 1997 som ett led i finansieringen av ägarlättnaden för aktier i onoterade bolag och mot bakgrund av den rådande statsfinansiella situationen.

Systemet med periodiseringsfonder har i huvudsak två funktioner. För det första sänker det skatteuttaget på sådana investeringar som finansieras med internt genererade inkomster. För det andra möjliggör det för företag och företagare att under år med goda inkomster göra avsättningar som kan användas för att täcka förluster under senare år.

Rent allmänt gäller att reserveringsmöjligheterna är goda för de svenska företagen. Det finns också vissa indikationer på att ett inte obetydligt antal företag väljer att inte utnyttja tillgängliga reserveringsmöjligheter fullt ut. Detta förhållande gör att effekten av en utvidgning kan bli begränsad för dessa företag.

Kunskapen om varför vissa företag inte fullt ut utnyttjar reserveringsmöjligheterna är begränsad. En möjlig förklaring är att kraven på företagen att redovisa utdelningsbar vinst verkar begränsande med hänsyn till kopplingen mellan redovisning och beskattning. Denna förklaring är emellertid inte tilllämplig för enskilda näringsidkare som inte möter några utdelningskrav. För de enskilda näringsidkarna medför därför en ökad möjlighet att sätta av till periodiseringsfond att skatten på internfinansierade investeringar sannolikt sänks och därmed förbättras lönsamheten efter skatt på dessa investeringar. Regeringen föreslår därför att de enskilda näringsidkarnas rätt till avsättning till periodiseringsfond utvidgas till att omfatta 25 procent av inkomsten. En sådan utvidgning innebär därutöver en likviditetsförstärkning som kan vara betydelsefull i de fall företagen saknar möjlighet till upplåning.

Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder.

6.2.2.3 Ökat lättnadsutrymme vid beskattningen av utdelning och reavinst på onoterade aktier

Regeringens förslag:

Det s.k. lättnadsbeloppet vid

beskattningen av utdelningar och reavinster på aktier i onoterade aktiebolag höjs fr.o.m. 1999 års taxering från 65 till 70 procent av statslåneräntan multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktierna och ett löneunderlag.

Skälen för regeringens förslag: I skattemässigt hänse-

ende handlar villkoren för den externa riskkapitalförsörjningen om hur avkastningen på investeringar som finansieras med fullbeskattat, tillskjutet kapital beskattas.

För ägare till mindre aktiebolag finns särskilda regler i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig in-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

komstskatt, de s.k. 3:12-reglerna. Dessa regler infördes vid 1990 års skattereform och behandlar beskattningen av det tillskjutna kapitalet för aktiva ägare i fåmansbolag. Regler finns även som undantar viss del av utdelning och reavinst på aktier i onoterade bolag från beskattning hos ägarna. Dessa regler infördes år 1997.

De gällande 3:12-reglerna begränsar den del av utdelat belopp som beskattas som inkomst av kapital. Överskjutande del beskattas som inkomst av tjänst. Det kapitalinkomstbeskattade utrymmet beräknas genom att statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med ett tillägg av fem procentenheter multipliceras med summan av ett kapitalanknutet underlag och ett löneunderlag. Det kapitalanknutna underlaget utgörs i princip av anskaffningskostnaden för aktierna. Löneunderlaget utgörs av hela den del av lönesumman för anställda i bolaget som överstiger 10 basbelopp. Uppkommer en reavinst vid försäljning av aktierna skall hälften av denna tas upp som intäkt av kapital och hälften som intäkt av tjänst.

Behovet av särskilda regler för aktiva delägare har sin bakgrund i att kapitalinkomster sedan skattereformen beskattas proportionellt med en skattesats på 30 procent medan förvärvsinkomster beskattas progressivt med en skattesats som i vissa fall överstiger 60 procent. Skillnaden i skattesatser kan ge incitament till omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster (skattearbitrage). Möjligheten till skattearbitrage uppkommer typiskt sett genom att tillgångar med en löpande avkastning understigande den aktuella räntesatsen (klyvningsräntan) läggs in i aktiebolaget, varvid det uppkommer ett outnyttjat utrymme för kapitalbeskattad utdelning som kan användas för uttag av arbetsinkomster från bolaget. Skatteuttaget på dessa arbetsinkomster blir därmed lägre än vad som i övrigt gäller för förvärvsinkomster.

För utdelningar och reavinster på onoterade aktier som ägs av fysiska personer undantas ett särskilt lättnadsbelopp från beskattning. Lättnadsbeloppet bestäms som summan av det kapitalanknutna underlaget och löneunderlaget (jfr 3:12-reglerna), multiplicerat med en räntesats. Räntesatsen uppgår till 65 procent av samma statslåneränta som gäller för beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet.

Vid utformningen av 3:12-regler och lättnadsregler har skett en avvägning mellan önskemål om att dels begränsa möjligheten till skattearbitrage genom en skattemässig omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster, dels skapa goda investeringsvillkor för de berörda bolagen. Den avvägning som ligger till grund för utformningen av de båda regelsystemen har bl.a. styrt valet av räntesatsen enligt 3:12reglerna och den andel av överskjutande reavinst som beskattas som kapitalinkomst. Eftersom skatteuttaget på arbetsinkomster höjts sedan 1990 års skattere-

form, då 3:12-reglerna infördes, finns inte utrymme för höjning av klyvningsräntan.

För enskilda näringsidkare finns de s.k. räntefördelningsreglerna som innebär att ett belopp motsvarande det egna, fullbeskattade kapitalet i näringsverksamheten multiplicerat med en viss räntesats beskattas som inkomst av kapital med 30 procent. Efter förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition höjdes denna räntesats med två procentenheter och den uppgår nu till statslåneräntan plus fem procentenheter. Därmed gäller samma räntesats som vid beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet för aktiva ägare i fåmansaktiebolag.

För lättnadsbeloppet fastställdes räntesatsen så att enkelbeskattning med 30 procent på en (riskfri) avkastning motsvarande statslåneräntan skulle uppnås (SOU 1996:119, prop. 1996/97:45). Vid bestämningen av räntesatsen beaktades också i detta fall önskemålet att motverka skattearbitrage. Diskussionen fördes med utgångspunkt i en situation som byggde på att en obligation med riskfri ränta läggs in i aktiebolaget (via ett tillskott som används för att förvärva obligationen). Avkastningen efter bolagsskatt och ägarskatt jämfördes med avkastningen efter skatt på en direktägd obligation. Vid direktägande kommer en avkastning före skatt på 7 procent att ge en avkastning efter skatt på 4,9 procent. Vid ett indirekt ägande av obligationen via aktiebolaget medför 3:12-reglerna att avkastningen efter alla skatter stiger till 5,49 procent. Vid en lättnadsregel som innebär att 65 procent av statslåneräntan multiplicerat med det kapitalanknutna underlaget undantas från beskattning stiger avkastningen efter skatt till 6,49 procent. I förhållande till avkastningen vid direktägande ger det en extraavkastning på 1,59 procentenheter. Denna skillnad innebär att utrymmet för att öka lättnadsandelen är begränsat.

För att sänka skatteuttaget på investeringar som finansieras med externt tillskjutet riskkapital kan dock en mindre höjning av den andel av statslåneräntan som får medräknas vid definitionen av lättnadsutrymmet göras. En höjning med fem procentenheter från 65 till 70 procent ökar de möjliga arbitragevinsterna endast i begränsad omfattning. Med samma förutsättningar som i de räkneexempel som presenterades i såväl betänkande som proposition ligger den tillkommande arbitragevinsten mellan 0,01 och 0,09 procentenheter av det tillskjutna kapitalet.

Förslaget föranleder ändring i 3 § 1 b mom. lagen om statlig inkomstskatt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

6.2.2.4 Ökade möjligheter till kvittning av reaförluster på onoterade aktier

Regeringens förslag:

Reaförluster på onoterade

aktier får även utnyttjas för kvittning mot vinster på marknadsnoterade aktier.

Skälen för regeringens förslag: För reaförluster på

finansiella tillgångar infördes genom 1990 års skattereform en allmän regel som innebär att sådana förluster i princip skall kvoteras till 70 procent. Vid en kapitalinkomstskattesats på 30 procent innebär detta att en förlust ger en skattelättnad på 21 procent. Kvoteringsregeln infördes därför att det ansågs önskvärt att minska inslaget av skattekrediter i kapitalinkomstbeskattningen. Sådana skattekrediter uppkommer bl.a. genom att sparare i finansiella tillgångar i viss utsträckning kan välja att realisera förluster före vinster på liknande tillgångar.

För aktier finns emellertid alltsedan skattereformen ett undantag från den allmänna kvoteringsregeln. Förluster på marknadsnoterade aktier får i sin helhet kvittas mot vinster på sådana aktier. T.o.m. 1997 års taxering fanns inte motsvarande möjlighet för förluster på onoterade aktier vilket innebar att sådana förluster kvoterades till 70 %. Samtidigt med lättnaderna i ägarbeskattningen infördes dock efter förslag från Företagsskatteutredningen fr.o.m. 1998 års taxering en motsvarande full kvittning för förluster mot vinster på dessa aktier (jfr SOU 1996:119).

För risktagandet i näringslivet och villigheten till nysatsningar är den skattemässiga behandlingen av förluster av stor betydelse. Detta gäller såväl förluster i näringsverksamhet som förluster på aktier. För en företagare eller potentiell köpare av aktier kan en ökad kvittningsrätt för förluster öka benägenheten till risktagande. Den möjlighet till kvittning av förluster i nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som infördes 1996 skall ses mot denna bakgrund.

För att förbättra villkoren för extern kapitaltillförsel till onoterade bolag finns anledning att utvidga kvittningsrätten för förluster på aktier i sådana bolag. I dag torde möjligheten till full kvittning av förluster begränsas av att placerare i dessa bolag inte har tillräckligt med reavinster som fullt ut kan täcka eventuella förluster. En förbättring uppnås om förluster på onoterade aktier kan kvittas även mot vinster på marknadsnoterade aktier och andelar i värdepappersfonder. För externa kapitalplacerare som i utgångsläget innehar marknadsnoterade aktier och andelar i fonder torde intresset av att satsa kapital i onoterade bolag därmed öka.

Förslaget föranleder en ändring i 27 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt.

6.2.2.5 Fördelning av basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare

Regeringens förslag:

Om en skattskyldig har haft

såväl inkomst av tjänst som av näringsverksamhet får avdraget för pensionssparande på ett halvt basbelopp fördelas fritt mellan allmänt avdrag och avdrag i förvärvskällan.

Förenklingsutredningens förslag: Överensstämmer

med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har

yttrat sig i denna fråga är positiva till den föreslagna ändringen. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 3723/97).

Skälen för regeringens förslag: I punkt 21 av an-

visningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL, föreskrevs, i den utformning bestämmelsen fick genom skattereformen, att avdrag fick göras för pensionsförsäkring i den omfattning som angavs i punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL. I samband med att lagstiftningen om särskild löneskatt infördes uppmärksammades att utformningen av den nämnda anvisningspunkten var otydlig såtillvida att det inte framgick av lagen vilket avdrag för pensionssparande som fick göras i inkomstslaget näringsverksamhet. Oklarheten berodde på att punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL även innehöll avdragsregler som var knutna till tjänsteinkomster. I propositionen 1990/91:166 föreslogs därför en proportioneringsregel för det grundläggande basbeloppsavdraget för det fall den skattskyldige hade uppburit såväl inkomst av tjänst som inkomst av näringsverksamhet. Avdraget har därefter halverats till ett halvt basbelopp genom lagstiftning år 1995.

Proportioneringsregeln som finns i punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46 § KL innebär att basbeloppsavdraget fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av den sammanlagda avdragsgrundande inkomsten. Om det sammanlagda avdraget understiger ett halvt basbelopp tillgodoförs avdraget i första hand inom det basbeloppsutrymme som gäller för näringsverksamheten. Om det sammanlagda avdraget överstiger ett halvt basbelopp fördelas basbeloppsavdraget mellan tjänst och näringsverksamhet. Resterande del av avdraget tillgodoförs tjänst eller näringverksamhet med tilllämpning av kompletteringsreglerna.

Förenklingsutredningen har i sitt delbetänkande Enskilda Näringsidkare Översyn av skattereglerna, SOU 1997:178, föreslagit att den nämnda bestämmelsen skall ändras.

Enligt Förenklingsutredningen har proportioneringsregeln fått en tekniskt komplicerad utformning och är därför svår att tillämpa. Regeln medför inte obetydliga administrativa problem för skatteförvaltningen. En liten justering av inkomstberäkningen

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ställer krav på följdändringar i fråga om proportioneringen. Den tekniska utformningen har sin grund i en strävan efter ett ekonomiskt korrekt och rättvist resultat. Olägenheterna uppmärksammades redan vid reglernas tillkomst men de ekonomiska skälen för proportionering ansågs då väga tyngre.

Förenklingsutredningen anser att behovet av förenkling framstår som stort efter några års tillämpning av regeln. Det behovet anses överskugga de relativt små negativa effekter som kan uppkomma om proportioneringsregeln slopas. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningsförslaget. Även regeringen ansluter sig till den gjorda bedömningen.

I prop. 1990/91:166 s. 162 redogjordes för två alternativa lösningar. Den ena lösningen innebär att den del av avdraget som utgör ett basbelopp, numera ett halvt basbelopp, skall få dras av som allmänt avdrag endast om minst hälften av den skattskyldiges inkomster under beskattningsåret utgör inkomst av tjänst. I annat fall skall avdraget göras i näringsverksamheten. De inkomster som skall jämföras är inkomst av tjänst enligt 34 § KL och inkomst av näringsverksamhet enligt 25 § KL före avdrag för pensionssparande. Denna metod medför ett visst missgynnande av näringsidkare som har en inkomst av tjänst som är något högre än näringsinkomsten.

Det andra alternativet som presenterades innebär att den skattskyldige får fritt fördela basbeloppsavdraget mellan allmänt avdrag och avdrag i förvärvskällan. Detta innebär ett gynnande av den skattskyldige i de fall näringsinkomsten är relativt blygsam i förhållande till inkomsten av tjänst.

Den största förenklingen uppnås enligt Förenklingsutredningen om det andra alternativet väljs. Enligt regeringens uppfattning skulle en sådan ändring innebära en betydande förenkling. Regeringen föreslår därför att regeln ändras så att den skattskyldige fritt får fördela basbeloppsavdraget mellan allmänt avdrag och avdrag i näringsverksamheten.

Förslaget föranleder ändring av 46 § 2 mom. och punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL.

6.2.3. Omräkningstalen för 1999 års taxeringsvärden

Regeringens förslag:

Omräkningstalen för 1999

års fastighetstaxering skall för hyreshus (värderingsenheter för bostäder) samt för småhusenheter och småhus på lantbruksenheter vara desamma som dem som gäller för år 1998.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1996/97:150

föreslog regeringen att omräkningstalen för år 1998 avseende hyreshusenheter (bostadsdelen) och småhusenheter skulle vara desamma som för år 1997.

Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1997 (bet. 1996/96:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:441). Motiven för förslagen redovisades utförligt i propositionen. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att i detta hänseende nu göra en annan bedömning än den som gjordes för ett år sedan.

Mot bakgrund härav anser regeringen att omräkningsförfarandet inte bör leda till någon förändring av taxeringsvärdena för hyreshus till den del de avser värderingsenheter för bostäder samt för småhusenheter för år 1999. Detta innebär att omräkningstalen för dessa typer av fastigheter skall vara desamma för år 1999 som dem som gäller för år 1998. Detsamma bör även gälla för småhus på lantbruksenheter.

6.2.4. Åtgärder på tobaks- och alkoholskatteområdet

6.2.4.1 Sänkt skatt på cigaretter

Regeringens förslag:

Från den 1 augusti 1998

sänks styckeskatten på cigaretter från 85 öre till 20 öre medan den del av skatten som är relaterad till detaljhandelspriset höjs från 17,8 procent till 39,2 procent. Därigenom sänks skatten på cigaretter med 14 procent vid dagens cigarettpriser. Vid en prissänkning som lämnar handelns marginaler oförändrade blir skattesänkningen 27 procent.

Bakgrunden till regeringens förslag: Sverige har sedan

länge haft ett högt skatteuttag på tobak. Detta avspeglar högt ställda ambitioner på folkhälsoområdet där skatterna varit ett centralt inslag i politiken. Prispåverkande skatter har bidragit till att begränsa den totala konsumtionen av tobaksvaror och därmed har de haft positiva effekter på folkhälsan. Skatterna på tobak – detsamma gäller för alkoholskatterna – har varit ett typexempel på styrande skatter där man via prispåverkan ger konsumenterna anledning att beakta varornas negativa effekter i sina konsumtionsval.

Det har med tanke på folkhälsan varit en uttalad ambition att upprätthålla skatteuttaget i reala termer. Detta har inneburit att bl.a. tobaksskatten successivt justerats upp i takt med inflationen genom att regeringen med jämna mellanrum föreslagit riksdagen höjda tobakskatter. Sedan 1994 är tobaksskatten – i likhet med flertalet andra punktskatter – indexerade, dvs. skatten justeras med automatik för den historiskt konstaterade förändringen i den allmänna prisnivån under föregående år.

Under senare år har tobaksskatten av fiskala skäl höjts i ett antal steg. För att finansiera åtgärder för minskad arbetslöshet föreslogs våren 1996 en höjning av tobaksskatten med 15 procent (prop.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr 1995/96:307) från den 1 januari 1997. Hösten samma år föreslogs en ytterligare höjning med 7,9 procent från samma tidpunkt för att finansiera en sänkning av skatten på öl (prop.1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53). Slutligen föreslogs som en allmän finansiering av åtgärder i 1997 års ekonomiska vårproposition en höjning av tobaksskatten med 29 procent från 1 augusti 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bakom de tre höjningarna ligger också det åtagande Sverige gjorde i förhandlingarna om medlemskapet i EU att senast vid utgången av år 1998 uppfylla de av EU uppställda kraven om att de samlade punktskatterna på cigaretter skall uppgå till minst 57 procent av försäljningspriset.

Möjligheten att använda skatterna som ett styrmedel för att begränsa totalkonsumtionen och som en finansiseringskälla för offentliga utgifter beror i hög grad på om man kan skattebelägga all tobakskonsumtion i Sverige. Den svenska ekonomins ökande öppenhet med bl.a. en ökning av turism och annat utlandsresande utgör här ett problem som försvårar för Sverige att upprätthålla en högre prisnivå på tobaksprodukter än den som gäller i vår omvärld. Sveriges situation i EU har också inneburit försämrade möjligheter att upprätthålla en effektiv kontroll vid gränserna.

Till bilden hör också den ökande omfattningen av den s.k. elektroniska handeln som underlättar köp av billiga tobaksprodukter utomlands. EU:s regler om beskattningen av postorderförsäljning har vissa svagheter.

Slutligen finns klara indikationer, bl.a. genom tullens beslagsstatistik, att omfattningen av cigarrettsmugglingen ökat kraftigt under senare tid.

Sammantaget innebär de nu nämnda faktorerna att den höga svenska tobaksskattens betydelse som ett instrument i folkhälsopolitiken har försvagats. Genom gränshandel och smuggling kommer inte obetydliga delar av totalkonsumtionen att undandras beskattning i Sverige. Men det innebär också att tobaksskattens fiskala roll för finansering av offentliga åtaganden kommer att minska.

Den statsfinansiella bilden

Fram till år 1997 kunde under en rad av år konstateras en trendmässig minskning av den totala tobakskonsumtionen genom förändrade rökvanor. Som framgår av tabell 6.1 visar sig detta också i svagt sjunkande intäkter från tobaksskatten fram till och med 1996. År 1997 ökar dock intäkterna som ett resultat av tobaksskattehöjningarna detta år. För en närmare analys av tobaksskatteintäkterna för år 1997 och därefter hänvisas till avsnitt 6.3.1, där också avvikelserna mellan tidigare och nuvarande prognoser på detta område analyseras.

tabell VNQZ intÄkter frÅn tobaksskatten QYYT –QYYW

MILJARDER KRONOR

ÅR

UTFALL

1994

7 281

1995

7 246

1996

7 084

1997

7 696

Efterfrågan på beskattade tobaksvaror, i första hand cigaretter, har visat sig vara betydligt mer priskänslig än vad tidigare studier indikerar. Gjorda bedömningar av elasticiteten – förhållandet mellan den procentuella minskningen i beskattad tobaksvolym och den procentuella prishöjningen – för utvecklingen mellan 1996 och 1997 visar på elasticiteter från knappt under 1 till klart över 1, dvs. på betydligt högre nivåer än vad som tidigare uppmätts (0,3–0,5).

EU-regler

Före Sveriges medlemskap i EU beskattades cigaretter med styckeskatt. Det fanns fem olika viktklasser med ett fast skattebelopp i varje grupp.

Enligt EG:s regler skall punktskatten på cigaretter bestå av två delar, en styckeskatt och en värderelaterad skatt. Styckeskatten får inte understiga 5 eller överstiga 55 procent av summan av de totala punktskatterna, d.v.s den värderelaterade skatten och styckeskatten, och mervärdesskatten. Den värderelaterade skatten skall beräknas på det högsta försäljningspriset, vilket fastställs av tillverkare (eller deras representanter inom gemenskapen) och importörer.

Den totala punktskatten på cigaretter skall uppgå till 57 procent av det högsta detaljhandelspriset, inklusive mervärdesskatt, för cigaretter som efterfrågas mest på den nationella marknaden. Skattesatserna fastställs för dessa cigaretter och tillämpas sedan även på övriga märken. Nivån på skatten skall baseras på den prisnivå som gäller den 1 januari varje år för cigaretter i den mest efterfrågade kategorien. I Sverige är Blend för närvarande marknadsledande med ett högstapris på 44,50 kronor.

Sverige fick vid medlemsförhandlingarna med EU en övergångsperiod till den 1 januari 1999 att uppnå 57-procentnivån. Ännu har inte denna nivå nåtts.

Sverige har, i likhet med övriga EU-länder i Nordeuropa, ansett att styckeskatten bör utgöra den helt dominerande delen av cigarettskatten. Detta har varit ett skäl bakom svenska strävanden att få ersätta 57procentsregeln med ett krav om minsta total cigarettskatt på ett visst ECU-belopp.

Kontrollåtgärder

Skatteflyktskommittén har i sitt betänkande om punktskattekontroll (SOU 1997:86) lämnat förslag om förbättrade möjligheter till kontroll av punktskattepliktiga varor. Med anledning av dessa förslag har regeringen till riksdagen lämnat ett förslag om en

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ny lag om punktskattekontroll av transporter m. m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter till Riksdagen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. I lagen föreslås förbättrade möjligheter för tullen att kontrollera transporter avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter samt postförsändelser som innehåller alkohol- eller tobaksvaror. Inom Finansdepartementet sker också en översyn av lagstiftningen om varusmuggling. Denna översyn skall vara slutförd den 31 augusti 1998. I samband härmed kommer också frågan om vilka straffsatser som skall gälla för varusmuggling att tas upp.

Även inom EU pågår för närvarande en översyn i syfte att förstärka kontrollen av transporter av alkohol och tobak. En arbetsgrupp skall inom kort lägga fram förslag till olika förbättringar av kontrollen.

Skälen för regeringens förslag: Under det senaste

året har den illegala handeln med cigaretter i form av smuggling och annan obeskattad införsel ökat kraftigt. Det höga svenska priset har i kombination med oklarheter i tullens och skattemyndighetens möjlighet att kontrollera att skatten blir betald gjort att en omfattande kriminalitet avseende illegal hantering av tobaksprodukter har uppstått. De högre priserna i förhållande till grannländer som Danmark och Finland har också skapat incitament till ökad gränshandel genom ökad privat införsel. Det finns även indikationer på att handeln via internet ökat under senare tid med införsel av cigaretter från länder med lägre tobaksskatter än Sverige och där också handelsmarginalerna är lägre. Tillsammans med en minskad totalkonsumtion har detta också lett till sjunkande tobaksskatteintäkter i förhållande till vad som tidigare prognostiserats.

Mot denna bakgrund finns anledning att snabbt vidta åtgärder. I annat fall kommer den illegala hanteringen att bita sig fast och urholkningen av skattebasen, också genom en ökad privatinförsel från våra grannländer, att fortsätta. En annan konsekvens av en allt större illegal hantering av tobak är att den riskerar att försämra möjligheterna att följa utvecklingen av tobakskonsumtionen och därmed dess verkliga omfattning. Det blir även svårare att hindra ungdomar under 18 år från att köpa tobak eftersom den som illegalt tillhandahåller tobak inte torde ha något intresse av att följa bestämmelserna om åldersgräns i tobakslagen. Ungdomar är här som vid annan illegal hantering, såsom alkohol, en särskilt utsatt grupp. Exemplen visar på betydelsen av att minska den illegala tobakshanteringen. Av folkhälsoskäl är det således av största vikt att den fortsatta utvecklingen mot en allt större illegal tobaksmarknad stoppas.

De förslag på punktskattekontrollområdet som regeringen nyligen presenterat ökar riskerna för de som för in cigarretter illegalt och verkar därmed återhållande på denna verksamhet. Samtidigt är cigarettpriserna på den legala svenska marknaden så höga i förhållande dels till vår närmaste omvärld, dels

till priserna på illegalt försålda cigaretter, att lönsamheten av gränshandel och av smuggling fortfarande kommer att vara så stor att det krävs kompletterande åtgärder. Det är därför angeläget att få ned priserna på den legala cigarettmarknaden. De indikationer som tyder på en omfattande kriminalitet med anknytning till smugglingen understryker vikten av att åtgärder vidtas snarast och på bred front.

Tidigare försök att tillgodose EU:s krav om ett punktskatteuttag om minst 57 procent av försäljningspriset via skattehöjningar har inte varit framgångsrika. Priser och marginaler har höjts utöver vad som varit motiverat av skattehöjningarna.

Svårigheterna att uppnå 57-procentskravet indikerar ett allmänt problem vad gäller effektiviteten hos skatteförändringar. Skattejusteringar får åsyftade effekter på detaljhandelspriserna enbart om grossisterna låter skatteförändringarna slå i genom fullt ut och att detta också slår igenom i detaljhandelsledet. I detta sammanhang utgör strukturen på den svenska cigarettmarknaden ett problem.

Cigarettmarknaden domineras av ett antal stora grossister vilka kan agera som prissättare. I normalfallet innebär detta att priserna på cigarettmarknaden kommer att ligga över den nivå som skulle gälla vid större konkurrens och därmed kommer också de beskattade volymerna att bli mindre. Men det torde också innebära att priserna är mer trögrörliga nedåt än uppåt. Denna asymmetri innebär att en skattehöjning mycket väl kan leda till större prishöjningar än vad som är motiverat – vilket det senaste årets erfarenheter visar – medan en skattesänkning inte behöver få fullt genomslag. Vid rådande marknadsförhållanden blir därmed en central fråga hur incitamenten för prissänkningar kan förstärkas.

Kraftiga genomslag på detaljhandelspriserna är i sin tur nödvändiga för att det skall vara möjligt att ta tillbaka skattebasen genom att prismarginalerna till vår omvärld och till priserna på den illegala marknaden sjunker.

Frågan är då hur man genom ett förändrat skatteuttag skall åstadkomma den önskvärda prissänkningen. EG-reglerna på tobaksskatteområdet ger medlemsländerna möjlighet att fastställa ett ”prisband” inom vilket det högsta detaljhandelspriset skall rymmas. Bestämmelser om fasta priser på tobaksvaror finns t.ex. i Danmark. En prisreglering är emellertid tveksam då den kan ge oönskade effekter i andra avseenden. Situationens allvar och den brist på konkurrens som kännetecknar den svenska cigarettmarknaden innebär dock att det kan bli nödvändigt att ta till regleringsinstrumentet om det visar sig att andra metoder inte är effektiva. För närvarande är dock inte detta alternativ aktuellt.

Frågan är då hur man i frånvaro av regleringar skall kunna åstadkomma de önskvärda prissänkningarna. Det handlar då om att kombinera en skattesänkning med en förändrad skattestruktur så att olika aktörers intresse av prissänkningar ökar, eller

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

snarare att motståndet mot prissänkningar minskar. Därvid är avvägningen mellan de styckerelaterade skatten och den del av skatten som utgår som andel av detaljhandelspriset central.

Sverige har sedan lång tid tillämpat en ordning med en hög andel styckeskatt, då tobakens skadeverkningar är kopplad till konsumtionsvolymen, inte till konsumtionsvärdet. En hög andel styckeskatt bidrar därför till att på ett bättre sätt internalisera tobakens skadeverkningar i konsumenternas val än vad som gäller vid en hög andel värderelaterade skatt. En hög styckeskatt har också ansetts innebära att man motverkar introduktionen av legalt införda och beskattade lågpriscigaretter som kan vara extra hälsovådliga.

Ovanstående bedömningar är giltiga för en situation där gränshandel och smuggling har en begränsad omfattning. Så är inte fallet i dagsläget. Förekomsten av illegalt införda och obeskattade lågpris-cigaretter på den svenska marknaden gör att tobaksskattens styreffekter undergrävs i ökande omfattning. Härigenom har folkhälsoargumentet för en hög andel styckskatt försvagats.

För närvarande uppgår den värderelaterade skatten till 17,8 procent av detaljhandelspriset medan styckskatten utgör 85 öre per cigarett. Vid ett paketpris på 44,50 kronor innebär detta att styckskatten utgör den dominerande delen – eller 17 kronor per paket – medan den värderelaterade skatten utgör en mindre del eller 7,92 kronor per paket. Den låga värderelaterade skatten innebär att prissänkningar vid oförändrade skattesatser slår förhållandevis hårt på den del av nettopriset som utgörs av marginaler i olika led. Ett exempel illustrerar.

Om priset sjunker med 1 krona påverkas inte styckeskatten vid oförändrad försäljningsvolym. Den värderelaterade skatten sjunker med 17,8 öre och därtill faller momsen med 20 öre. De totala skatterna sjunker alltså med ca 38 öre medan resten av prissänkningen faller på marginalen som sjunker med 62 öre. Från säljarens synpunkt finns därför ett ganska stort motstånd mot att sänka priset.

Dagens tobaksskattestruktur med en hög styckeskatt har alltså inneburit att den legala handeln inte haft incitament att priskonkurrera eller att söka alternativa leverantörer. Följden har blivit en monopolliknande partihandelsstruktur och stela priser. Det har också bidragit till att all priskonkurrens tagit formen av illegal försäljning av obeskattade tobaksvaror.

Regeringen föreslår nu en ny tobaksskattestruktur så att styckeskatten sänks kraftigt från 85 öre per cigarett till 20 öre per cigarett samtidigt som den värderelaterade skatten höjs från 17,8 procent till 39,2 procent av detaljhandelspriset. Incitamenten att priskonkurrera förbättras därmed. Det kommer att vara tillåtet med direktförsäljning av cigaretter från utlandet, under förutsättning att säljaren är registrerad som skattskyldig och erlägger svensk punkt- och

mervärdesskatt. Vidare kommer detaljisterna att ha större incitament att söka alternativa leverantörer. I Öresundsområdet bör det t.ex. vara möjligt att vända sig till dansk partihandel. Regeringen räknar därför med en ökad priskonkurrens inom den legala handeln.

Parti- och detaljhandels nettopris exkl.skatter ligger i dag på 10,68 kronor per paket cigaretter, vilket är högt i en internationell jämförelse. Nettopriserna beräknas t.ex. i Danmark ligga på 6,09 kronor per paket cigaretter. Regeringen bedömer att den ökade priskonkurrensen kommer att leda till att handelns nettopriser kommer att minska.

Effekten på handelns marginaler vid en given prissänkning blir också mindre vid den nya skattestrukturen. Vid en prissänkning med 1 krona sjunker den totala skatten med nästan 60 öre (bortfall av värderelaterad skatt om 39,2 öre och moms om 20 öre) medan marginalen sjunker med enbart 40 öre.

Betydelsen av fördelningen mellan stycke- och värderelaterad skatt för hur olika prissänkningar påverkar nettopriserna illustreras med de mer utbyggda räkneexempel som redovisas i tabellerna 6.2 och 6.3. I tabell 6.2 återfinns exempel på prissänkningar vid gällande styck- och värderelaterad skatt medan motsvarande exempel ges för det fall den värderelaterade skatten höjts till 39,2 procent och styckeskatten sänkts till 20 öre per cigarett. Exemplen visar också nödvändigheten av att höja den rörliga delen av tobaksskatten. Annars skulle tobaksbranschens incitament att ta ut lägre nettopriser minskas, och priserna åter kunna stiga i stället för den åsyftade sänkningen

I tabellerna illustreras tre fall förutom utgångsläget vid gällande regler (tabell 6.2) och situationen efter en prissänkning vid föreslagna regler som innebär oförändrade nettopriser (tabell 6.3). Det första fallet beskriver mer detaljerat det tidigare exemplet med en prissänkning med 1 krona. I de två återstående fallen förutsätts priserna i det ena fallet sjunka så mycket att nettopriset kommer att sammanfalla med det som gäller i Danmark, dvs 6,09 kronor per paket medan i det andra fallet paketpriset antas sjunka till den danska nivån, varvid nettopriset bestäms som en restpost. Det senare fallet är av ett uppenbart intresse då en prissänkning av denna storlek är önskvärd för att begränsa gränshandeln; nivån i Finland är ungefär densamma som i Danmark.

Vid en jämförelse mellan de olika tabellerna såvitt gäller effekterna av en prissänkning med 1 krona framkommer det tidigare redovisade resultatet; vid föreslagna regler sjunker nettopriserna mindre än vid gällande regler.

Tidigare har noterats att det är önskvärt att priset faller ner till dansk nivå, dvs. ett paketpris på 34 kronor. Vid gällande regler kräver detta en mycket kraftig neddragning av nettopriset, från 10,68 kronor till 4,15 kronor. Vid föreslagna regler krävs en väsentligt mindre neddragning, till 9,87 kronor. Vid

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

denna nivå kommer ändå nettopriset att ligga över den danska nivån.

Betydelsen av skattestrukturen illustreras också av resultaten för prissänkningar som resulterar i nettopriser på dansk nivå. Vid gällande regler kan priserna bara sjunka till 37,12 kronor medan vid föreslagna regler priserna kan falla ner till 24,74 kronor.

I olika avseenden förbättrar alltså föreslagna regler förutsättningarna för att sänka priserna så att gränshandeln och konsumtion av illegala cigarretter minskar. Regeringen förutsätter att grossister och detaljhandel utnyttjar dessa förutsättningar.

De föreslagna åtgärderna innebär att Sverige inte kommer att uppfylla EU:s krav om att det samlade punktskatteuttaget skall uppgå till minst 57 procent av detaljhandelspriset. Sverige kommer därför att ta upp diskussioner med EU om en förlängning av det svenska undantaget.

Frågan är då hur konsumenterna kommer att reagera vid en prissänkning ner till dansk nivå. Bedömningar av elasticiteter, baserade på de senaste årens pris- och volymförändringar, indikerar att det inte är orimligt med elasticiteter i intervallet 1–1,5.

Bakom dessa elasticiteter ligger dels ändrade rökvanor, dels en ökad illegal försäljning. Initialt torde ändrade rökvanor stå för en betydande del av försäljningsminskningen, medan den illegala försäljningen förväntas öka i takt med att försäljningskanaler blir mer etablerade och utsträcks till nya delar av landet samtidigt som svarthandeln blir mer socialt accepterad. Därmed kommer en allt större del av försäljningen bero på den illegala försäljningen.

Vi har således ännu inte sett hela effekten av de prishöjningar som skedde under 1997. Om inga åtgärder vidtas kan man förvänta sig en fortsatt försäljningsminskning under de närmaste åren. Sett över en längre tidsperiod kan elasticiteten också förväntas ligga väsentligt över 1 (ett).

Den förväntade minskningen av totalkonsumtionen av tobak som förutsattes när skatten höjdes kan också ifrågasättas. Den ökade illegala hanteringen av tobak som följt i skattehöjningens spår har i stället försämrat möjligheten av att följa utvecklingen av tobakskonsumtionens totala omfattning. Det har, som tidigare nämnts, även blivit svårare att bilda sig

en uppfattning om konsumtionen bland ungdomar påverkats eftersom kontrollen av försäljning till ungdomnar under 18 år sannolikt har försämrats. Det finns således skäl som talar för att de skattehöjningar som av hälsoskäl genomförts inte fått avsedd effekt.

Reaktionen på en prissänkning behöver inte bli lika kraftig som vid de senaste prishöjningarna. Vid en prissänkning kommer inte den faktiska cigarettkonsumtionen att återgå till tidigare nivåer vilket inte heller är önskvärt. Ökningen av handeln med illegala cigaretter kommer inte heller att reverseras fullt ut. Sammantaget innebär detta att elasticiteten vid en prissänkning kan visa sig vara lägre än vid en prishöjning. Å andra sidan kan elasticiteten vid en prissänkning variera positivt med sänkningens storlek genom förekomsten av obeskattade substitut.

Såvitt gäller de föreslagna regelförändringarnas effekter på tobaksskatteintäkterna blir varje försök till kvantifiering högst osäker. En osäkerhet gäller den framtida utvecklingen i frånvaro av åtgärder där utvecklingen vid dagens priser på legala cigaretter i Sverige förväntas bli mer negativ än vad som tidigare kunnat förutses. Det är mot denna osäkra utveckling som en finansieringsbedömning skall göras. En annan osäkerhet gäller storleken på elasticiteten vid en prissänkning, och särskilt vid prissänkningar av den storleksordning som de föreslagna reglerna medger. Vid bedömningen av effekterna på de offentliga finanserna skall vidare vägas in den återhållande effekt på den illegala handeln med cigaretter som regeringens förslag på kontrollområdet kommer att få. Vid en samlad bedömning anser regeringen att de föreslagna åtgärderna inte kommer att påverka de offentliga finanserna negativt. I ett längre tidsperspektiv skapar åtgärden tvärtom bättre förutsättningar att bevara skattebasen, framför allt genom att en större andel av den totala cigarettkonsumtionen kommer att beläggas med svensk skatt.

Regeringen avser att ingående följa effekterna för folkhälsan av de nu föreslagna ändringarna i skattereglerna. Om det skulle visa sig att de förändrade reglerna leder till en ogynnsam utveckling när det gäller tobakskonsumtionen är regeringen beredd att återkomma med förslag till motåtgärder.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell VNRZ effekter av olika prissÄnkningar vid gÄllande skatteregler

PRIS IDAG PRISSÄNKNING

MED 1 KR

NETTOPRIS SOM

DANMARK

PRIS SOM

DANMARK

Styckeskatt (kr/cigarett)

0,85

0,85

0,85

0,85

Värderelaterad skatt (%)

17,80

17,80

17,80

17,80

Detaljhandelspris (kr/pkt)

44,50

43,50

37,12

34,00

Styckeskatt (kr/pkt)

17,00

17,00

17,00

17,00

Värderelaterad skatt (kr/pkt)

7,92

7,74

6,61

6,05

Tobaksskatt (kr/pkt)

24,92

24,74

23,61

23,05

Moms (kr/pkt)

8,90

8,70

7,42

6,80

Nettopris (kr/pkt)

10,68

10,06

6,09

4,15

tabell VNSZ effekter av olika prissÄnkningar vid fÖreslagna skatteregler

PRIS VID OFÖRÄNDRADE

MARGINALER

PRISSÄNKNING

MED 1 KR

PRIS SOM

DANMARK

NETTOPRIS SOM

DANMARK

Styckeskatt (kr/cigarett)

0,20

0,20

0,20

0,20

Värderelaterad skatt (%)

39,20

39,20

39,20

39,20

Detaljhandelspris (kr/pkt)

35,98

34,98

34,00

24,74

Styckeskatt (kr/pkt)

4,00

4,00

4,00

4,00

Värderelaterad skatt (kr/pkt)

14,10

13,71

13,33

9,71

Tobaksskatt (kr/pkt)

18,10

17,71

17,33

13,71

Moms (kr/pkt)

7,20

7,00

6,80

4,95

Nettopris (kr/pkt)

10,68

10,27

9,87

6,09

6.2.4.2 Upphävande av reglerna för indexering av vissa punktskatter

Regeringens förslag:

Reglerna om indexering av

skattesatserna för tobaksskatt och alkoholskatt upphävs.

Bakgrunden till regeringens förslag: Regler för index-

ering av skattesatser finns i dag för tobaksskatt, alkoholskatt, försäljningsskatt på motorfordon samt energi- och koldioxidskatt. Enligt reglerna skall regeringen i slutet av varje år, på grundval av förändringarna i prisläget, i förordning fastställa de skattesatser som skall gälla året därpå. För tobaks- och alkoholskatterna skall beräkningen göras utifrån prisförändringarna september – september och förordningar utfärdas i oktober. För övriga skatter gäller prisförändringarna oktober – oktober med förordningar i november.

Indexeringsreglerna infördes den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiU1, rskr. 1993/94:100, SFS 1993:1508, 1512–1513) och omfattade ursprungligen den allmänna energiskatten,

bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. Motivet var att värdesäkra skatteintäkterna.

I prop. 1993/94:25, Inriktningen av den ekonomiska politiken, anfördes bl.a. att punktskatterna i de flesta fall tas ut med ett visst belopp per styck, en styckeskatt. Vid oförändrade skattesatser och viss inflation innebär detta att det reala skatteuttaget sjunker över tiden. Med en årlig inflation på 5 procent kommer det reala skatteuttaget under en femårsperiod att minska med knappt 30 procent. Med en lägre inflationstakt på exempelvis 2 procent årligen kommer det reala skatteuttaget under en femårsperiod att minska med drygt tio procent. I ett makroperspektiv innebär den bristande realvärdesäkringen att skattekvoten – skatterna uttryckta som andel av BNP – sjunker över tiden. I då rådande statsfinansiella läge och de krav detta ställde på en sanering av finanserna borde punktskatteintäkterna värdesäkras. Genom en koppling av nivån på punktskattesatserna till den allmänna prisutvecklingen skapades en ordning där det reala skatteuttaget säkerställs. Detta bidrog också till en större säkerhet om statens intäkter från punktskatteområdet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Indexeringen begränsades till att avse perioden 1994–1998 vilket var perioden för det saneringsprogram för de offentliga finanserna som lades fram i propositionen.

Från den 1 januari 1996 utvidgades värdesäkringen till att även omfatta försäljningsskatten på motorfordon, utan tidsbegränsning, och den tidsbegränsning som gällt för skatterna på tobak, alkohol och energi slopades (prop. 1994/95:203, bet. 1994/95:SkU28, rskr. 1994/95:439, SFS 1995:912, 915–917).

Skälen för regeringens förslag: Regeringen ställer

sig i princip bakom tanken på att intäkterna från de viktigaste punktskatterna bör vara värdesäkrade. Emellertid är behovet av indexering mindre nu än då det infördes eftersom inflationen ligger på en helt annan nivå. En automatisk uppräkning av skattesatserna föregås inte heller av några överväganden om det lämpliga i skattehöjningarna. Detta är en nackdel som är särskilt tydlig inom alkohol- och tobaksskatteområdet.

Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att de nuvarande indexeringsreglerna beträffande alkohol- och tobaksskatten bör upphävas. Förändrade skatter inom detta område bör föregås av en politisk prövning av lämpligheten i att vidta åtgärder. Det kan också påpekas att systemet när det permanentades 1996 inte ansågs innebära en budgetförstärkning eftersom skattesatserna sett i ett historiskt perspektiv ändå hade justerats upp i en takt minst motsvarande inflationen. Åtgärden bedöms vara offentligt-finansiellt neutral med tanke på att storleken på de underliggande skattebaserna är förhållandevis starkt känslig för prisförändringar.

Förslaget innebär att 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt och 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt upphävs.

6.2.5. Fastighetsskatten på vattenkraftverk

Regeringens förslag

: Fastighetsskatten på mark-

värdet av vattenkraftverk sänks den 1 januari 1999 med 1,71 procentenheter.

Bakgrunden till regeringens förslag: Produktion av

vattenkraft har beskattats sedan 1982. Skatten baserades ursprungligen på producerad mängd el. Skattesatsen som varierade beroende på när anläggningen hade tagits i drift, uppgick högst till 2 öre per kWh. Den 1 januari 1996 höjdes både produktionsskatterna på vattenkraft och kärnkraft som ett led i finansieringen av EU-medlemskapet. Samma år i september höjdes skatterna på nytt för att bidra till finansieringen av utbildningssatsningen, det s.k. kunskapslyftet.

Produktionsskattehöjningarna har kritiserats, framför allt för att de inneburit en ökad belastning för de elintensiva företagen. I den ekonomiska vårpropositionen 1997 (prop. 1996/97:150) konstaterades också att större delen av den elektriska kraften fortfarande såldes i enlighet med avtal som ingåtts före avregleringen av elmarknaden. Därför kunde elproducenterna övervältra skattehöjningen på konsumenterna genom höjda elpriser. Mot denna bakgrund omvandlades en del av produktionsskatterna till konsumtionsskatt på el. En tidigare beslutad höjning av produktionsskatterna togs tillbaka och i stället höjdes energiskatten på fossila bränslen och el. Samtidigt omvandlades vattenkraftsskatten till en fastighetsskatt på vattenkraft. Ytterligare ett steg i övergången till konsumtionsskatt på el togs den 1 januari 1998 då fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk sänktes med 1,21 procentenheter till 2,21 procent samtidigt som energiskatten på el höjdes med 1,4 öre per kWh. Eftersom ingen energiskatt tas ut på el som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet förväntades skatteomläggningen medföra sänkta kostnader för den elintensiva industrin.

Skälen för regeringens förslag: En säker tillgång på

el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Det är angeläget att den elintensiva industrin ges konkurrenskraftiga villkor. Beskattningen av el i produktionsledet utgör ett problem i en situation där förhållandena på elmarknaden är sådana att beskattningen leder till ökade kostnader för elanvändarna. Inom ramen för den översyn av hela energibeskattningen som pågår inom regeringskansliet och där förslagen sammantagna skall ge ett oförändrat skatteuttag på området prövas därför i vilken takt beskattningen av el i produktionsledet skall avvecklas. Det finns emellertid anledning att redan nu ta ett ytterligare steg vad gäller denna beskattning. Regeringen föreslår därför att den del av fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk som svarar mot den tidigare produktionsskatten avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999. Detta innebär en sänkning av skatten på markvärdet från 2,21 procent till 0,5 procent. Kvarvarande del svarar mot den skatt som utgår på industrifastigheter, inkl. elproduktionsenheter.

6.2.6. Reklamskatt

Regeringens förslag:

Reklamskatten på reklam-

trycksaker avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999.

1996 års reklamskatteutrednings förslag: Utredning-

en har föreslagit att reklamskatten avskaffas.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstan-

ser har tillstyrkt utredningens förslag att avskaffa reklamskatten. Landsorganisationen i Sverige ställer sig bakom utredningens ståndpunkt att de administrativa kostnaderna i skattesystemet måste vägas mot skatternas principiella och statsfinansiella betydelse. I fallet reklamskatten så innebär situationen i dagsläget att den på sikt bör ersättas med en mer likformig och lättadministrerad skatt. Pres(s)gruppen har tillstyrkt ett avskaffande av reklamskatten under förutsättning att detta inte äventyrar presstödets fortbestånd.

En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/1238).

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagen

(1972:266) om skatt på annonser och reklam tas skatt ut för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Med reklam avses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Med reklamtrycksak avses trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam.

Skatteplikt föreligger för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår. Undantag från skatteplikten gäller för annonser i periodisk publikation som är organ för ideella sammanslutningar. Vidare undantas publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands samt egenannons i publikation och reklamtrycksak. Skatteplikt föreligger vidare för reklamtrycksak och för reklam som återges i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på motsvarande sätt samt för reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud. Från skatteplikt undantas reklamtrycksak som är avsedd att ingå som bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när reklamen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare. Vidare är inte offentliggörande av reklam skattepliktigt om det är fråga om reklam i eller utanför företags butikslokaler, arbetsplats, trafikmedel eller liknande om reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen. Slutligen undantas från skatteplikt även offentliggörande av reklam genom visning av film eller återgivning av ljud om reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrivs där reklamen offentliggörs.

Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör reklam eller annons eller framställer reklamtrycksak. Vidare är den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet skattskyldig för reklamtrycksak som av-

ser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln. Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är likaså skattskyldig.

Skattesatsen är för annons i allmän nyhetstidning fyra procent av beskattningsvärdet och i alla övriga fall elva procent av beskattningsvärdet. I fråga om periodisk publikation som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress föreligger dock redovisningsskyldighet för reklamskatt endast om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser för beskattningsår överstiger 60 000 kronor. I övriga fall föreligger redovisningsskyldighet om det sammanlagda beskttningsvärdet för helt beskattningsår överstiger 20 000 kronor. Till den som redovisat skatt för annonser i annan självständig periodisk publikation än annonsblad återbetalas för varje helt beskattningsår så stor del av den erlagda skatten som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 12 miljoner kronor för dagspress och högst 6 miljoner kronor för annan press.

Reklamskatteutredningen tillsattes 1986 med huvuduppdrag att åstadkomma en utvidgning av skatten till nya medier, främst TV, radio och databaser. Utredningen skulle också föreslå åtgärder som säkerställde att reklamskatten även träffade trycksaker som framställdes med nya tekniker. En annan uppgift var att förenkla beskattningen eftersom tillämpningsproblem framförts från såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheten. I det år 1988 framlagda betänkandet SOU 1988:17 föreslog Reklamskatteutredningen en helt ny reklamskattelag som bl.a. utsträckte lagens tillämpningsområde till de nya reklammedierna och innebar att trycksaksreklamen skulle beskattas i distributionsledet och inte hos tryckerierna. Utredningens förslag fick ett i många delar mycket negativt mottagande vid remissbehandlingen och någon reformering av reklamskatten kom inte till stånd med anledning av förslaget.

1996 års reklamskatteutredning tillsattes i slutet av 1995. Utredningen hade i uppdrag att göra en översyn av reklambeskattningen. Som utgångspunkt för utredningens arbete gällde att reklamskatten så långt som möjligt skall vara generell för all reklam och konkurrensneutral mellan olika reklammedier. Utredningen skulle vidare undersöka möjligheterna att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områden, särskilt reklam i radio och TV. Vidare hade utredningen i uppgift att förenkla beskattningsreglerna, särskilt vad beträffar beskattningen av reklamtrycksaker som förorsakat många problem, i syfte att underlätta tillämpningen och administrationen av skatten. Slutligen skulle utredningen analysera om reklamskatten kan anses vara förenlig med gemenskapsrätten.

Skälen för regeringens förslag: 1996 års reklam-

skatteutredning har i sitt betänkande SOU 1997:53 föreslagit ett avskaffande av reklamskatten. Utred-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ningen har gjort en noggrann genomgång av de problem som föreligger beträffande reklambeskattningen. Utredningens uppfattning är att det saknas förutsättningar att komma till rätta med de under lång tid påtalade bristerna i reklambeskattningen. Man anser att det inte går att åstadkomma en generell och konkurrensneutral skatt på reklam annat än till priset av en reglering som inte är godtagbar från tillämpningsoch kontrollsynpunkt. När det gäller beskattningen av reklamtrycksaker har utredningen särskilt påtalat de stora tillämpningsproblemen inom detta område samt problemen för beskattningsmyndigheten att kontrollera att de som är skattskyldiga i Sverige för införda reklamtrycksaker och annonstrycksaker från annat EU-land verkligen redovisar skatt i landet.

Utredningen beräknade bruttointäkterna av reklamskatten till ca 1,1 miljarder kronor.

Regeringen anser, i likhet med 1996 års reklamskatteutredning och en överväldigande majoritet av remissinstanserna, att reklamskatten bör avskaffas. För närvarande saknas dock förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande av reklamskatten. Det föreligger dock så allvarliga problem när det gäller beskattningen av reklamtrycksaker för såväl skattemyndigheten som de ofta små och medelstora tryckerier som är skattskyldiga att skatten i denna del snarast bör avskaffas. Detta framstår som särskilt angeläget med anledning av att svårigheterna för skattemyndigheten att kontrollera skattskyldigheten vid införsel av reklamtrycksaker från annat EU-land kan leda till förlust av arbetstillfällen för tryckeribranschen i Sverige. Regeringen föreslår därför att reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999. De s.k. annonsbladen berörs således inte av denna förändring. Förändringar på reklamskatteområdet måste vara så utformade att dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen värnas.

6.2.7. Inget direktavdrag för investeringar i nya värme- och kraftproduktionsanläggningar

I föregående års vårproposition (prop. 1996/97:150 s. 190) aviserade regeringen att ett tidsbegränsat direktavdrag borde införas. Direktavdraget skulle avse investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som använder förnybara energikällor samt för distributionsnät från sådana anläggningar och gälla investeringar under perioden juli 1997 – december 1998. Vid den fortsatta analysen

har regeringen kommit fram till att en sådan lagstiftning endast skulle gynna investeringar som skulle ha kommit till stånd även utan möjligheten till direktavdrag. Incitamentseffekten för att genomföra nya investeringar skulle bli obetydlig. Regeringen kommer därför inte att lägga fram något förslag till direktavdrag.

6.2.8. Finansiella effekter för stat och offentlig sektor

I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna av föreslagna åtgärder. Redovisningen, som lämnas i tabell 6.4, avser effekterna för åren 1998–2001 för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn. I båda fallen är redovisningen kassamässig, vilket bl.a. innebär att olika förskjutningar i uppbörden av skatter har beaktats. Därutöver redovisas också bruttoeffekten och den varaktiga nettobudgeteffekten för offentlig sektor. Vid redovisningen har, förutom till uppbördsförskjutningar, i förekommande fall även hänsyn tagits till olika slag av indirekta effekter genom de primära skatteförändringarnas påverkan på andra skattebaser och på offentliga utgifter.

Förslaget om ett nytt skalsteg vid den statliga beskattningen av förvärvsinkomster fr.o.m. inkomståret 1999 beräknas ge en varaktig budgetförstärkning om 2,2 miljarder kronor. För 1999 är effekten något lägre p.g.a viss fördröjning i skatteuppbörden. Beräkningarna har gjorts exkl. pensionsreform.

Den ökade möjligheten att avsätta inkomster till periodiseringsfonder för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag, som gäller fr.o.m. 1999 års taxering, beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,07 miljarder kronor. De kassamässiga effekterna för åren 1999–2001 är större, där de ökade avsättningsmöjligheterna antas reducera intäkterna från den statliga skatten på expansionsmedel. Därigenom uppkommer en skattekredit som efter ett antal år återtas då de avsatta medlen återförs och beskattas som expansionsmedel. På längre sikt antas avsatta inkomster beläggas med socialavgifter och inkomstskatt på förvärvsinkomst. För åren 1999 och 2001 uppgår budgetförsvagningen till 0,24 miljarder. För år 2000 uppkommer en dubbel effekt beroende dels på utbetalning av överskjutande skatt avseende 1999 års inkomster, dels på att den föreslagna regeländringen antas påverka preliminärdebiteringen detta år.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell VNTZ skatteÅtgÄrder i vÅp QYYXN kassamÄssiga effekter fÖr statsbudgeten och offentliga sektorn fÖr Åren QYYX–RPPQ samt bruttoeffekter och varaktiga effekter fÖr offentlig sektor

MILJARDER KRONOR

IKRAFT BRUTTO-EFFEKT STATSBUDGET OFFENTLIG SEKTOR

VARAKTIG EFFEKT

OFF. SEKTOR

1998 1999 2000 2001 1998 1999 2000 2001

Nytt skalsteg i inkomstskatten 1/1 99 2,2 0 2,0 2,2 2,2 0 2,0 2,2 2,2

2,2

s«¡´´¥å´§ä²¤¥² ¦ö² ³­å¦ö²¥´¡§

Höjd PF-avsättning enskilda näringsidkare

1/7 98 -0,24 0 -0,24 -0,48 -0,24 0 -0,24 -0,48 -0,24 -0,07

Utvidgat lättnadsutrymme onoterade aktier

1/7 98 -0, 19 0 -0,19 -0,20 -0,20 0 -0,19 -0,20 -0,20 -0,21

Utvidgad kvittning av reaförlust onoterade aktier

1/7 98 -0,08 0 -0,08 -0,08 -0,08 0 -0,08 -0,08 -0,08 -0,08

Fri fördelning basbeloppsavdrag 1/7 98 -0,07 0 0 -0,07 -0,07 0 0 -0,07 -0,07 -0,07

Sänkt fastighetsskatt vattenkraftverk

1/1 99 -1,19 0 -1,25 -1,20 -1,17 0 -1,03 -1,01 -0,98 -0,90

Avskaffad skatt reklamtrycksaker 1/1 99 -0,2 0 -0,18 -0,17 -0,16 0 -0,19 -0,18 -0,16 -0,09

Ej omräkning fastighetsskatt 1/7 98 -1,72 0 -0,81 -0,65 -0,26 0 -0,81 -0,49 -0,42 -0,10

Den utvidgade lättnaden i ägarbeskattningen för onoterade bolag beräknas ge en varaktig budgetförsvagning om 0,21 miljarder kronor medan de ökade möjligheterna att kvitta reaförluster på aktier i onoterade bolag ger en budgetförsvagning om 0,08 miljarder kronor. För dessa åtgärder, som båda gäller fr.o.m. 1999 års taxering, reduceras den statliga skatten på kapitalinkomster, där den kassamässiga effekten uppkommer året efter inkomståret.

Införandet av fri fördelning av det fasta basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare, som gäller fr.o.m. 1 januari 1999, beräknas ge en varaktig budgetförsvagning om 0,07 miljarder kronor.

Borttagandet om kvarvarande produktionsskattedel av fastighetsskatten på vattenkraftverk, som gäller fr.o.m. 2000 års taxering, beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på 1,19 miljarder kronor. Den varaktiga budgetförsvagningen är lägre, där vid beräkningen bl.a. har beaktats att de sänkta elpriserna reducerar KPI genom sänkta elpriser för hushållen. Vidare har beaktats effekter via lägre elkostnader för näringslivet.

Borttagandet av reklamskatten på reklamtrycksaker beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på 0,2 miljarder kronor. De kassamässiga effekterna, liksom den varaktiga nettobudgeteffekten, ligger lägre p.g.a av inverkan på andra skattebaser.

Förslaget om oförändrade omräkningstal vid beräkningen av fastighetsskatten för 1999 beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på 1,72 miljarder kronor. Den kassamässiga effekten fördelas på flera år beroende på förskjutningar i uppbörden av skatt.

6.3. Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av övriga inkomster. De övriga inkomsterna är främst inkomster av statlig verksamhet, utförsäljningar av statlig egendom och EU-bidrag. Skatternas andel av de totala inkomsterna utgör cirka 90 procent. För budgetåren 1996 till 1998 är andelen dock lägre, beroende på dels extraordinära medel från EU, dels stora utförsäljningar under åren 1997 och 1998.

Inkomsterna på statsbudgeten redovisas kassamässigt, vilket innebär att det är de skatter och avgifter som under budgetåret betalas in till staten som redovisas. En periodiserad redovisning av skatterna visar däremot de skatter som avser ett visst inkomstår. Skillnaden mellan de kassamässiga och de periodiserade skatterna förklaras av de betalningsförskjutningar, som sker mellan åren i form av månadsförskjutning i uppbörden av preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar, kvarstående och överskjutande skatter, utbetalningar till kommunsektorn och Allmänna Pensionsfonden.

Utvecklingen av skatterna är beroende av tillväxten i skattebaserna. Den viktigaste skattebasen vid uttag av skatt är ersättning för arbete, d.v.s. löner och inkomst av näringsverksamhet. Ersättning för arbete utgör skattebas för statlig och kommunal inkomstskatt, allmänna egenavgifter samt arbetsgivaravgifter. I skattebasen för inkomstskatt ingår även skattepliktiga transfereringar såsom pensioner, ersättning vid arbetslöshet och sjukdom.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Från och med 1998 gäller ett nytt uppbördssystem, skattekontosystemet. Tidigare redovisades arbetsgivaravgifter och anställdas inkomstskatter i en uppbördsdeklaration medan mervärdesskatt redovisades i en mervärdesskattedeklaration. Systemet innebar att det var den influtna skatten för respektive skatteslag, som redovisades i den statliga redovisningen. I det nya uppbördssystemet deklareras samtliga skatter i en och samma skattedeklaration. Den betalning de skattskyldiga gör avser således samtliga deklarerade skatter. I riksredovisningen kommer från och med 1998 de deklarerade skatterna att redovisas som inkomster, medan avvikelser mellan deklarerade och inbetalda skatter kommer att redovisas under en särskild inkomsttitel, betalningsdifferenser. Den nu presenterade beräkningen är dock gjord enligt det gamla redovisningssättet.

6.3.1. Skatter m.m. 1998–2001

Prognosen baseras på den ekonomiska antagandebild som finns redovisad i finansplanen. I beräkningarna har hänsyn tagits till de regeländringar som beskrivs i avsnitt 6.2. Emellertid har förändringarna vad gäller fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar och reklamskatten endast till vissa delar kunnat fördelas på respektive skatteslag. De delar som inte har fördelats redovisas i stället under summa periodiserade skatter.

I tabell 6.5 redovisas de totala inkomsterna som andel av BNP. Andelen väntas under perioden minska från drygt 37,7 procent 1998 till knappt 34,9 procent 2001. I huvudsak är det minskade statliga utförsäljningar som drar ned den totala inkomstkvoten. De kassamässiga skatteinkomsterna som andel av BNP minskar från 33,3 procent till 32,5 procent. De periodiserade skatteintäkterna som andel av BNP är oförändrade de tre första åren men sjunker 2001.

tabell VNUZ statsbudgetens inkomster

I PROCENT AV BNP

1998 1999 2000 2001

Totala inkomster

37,7 36,5 35,8 34,9

Kassamässiga skatter 33,3 33,1 32,7 32,5

Periodiserade skatter 32,8 32,8 32,8 32,4

De enskilda skatternas utveckling framgår av tabell 6.6. I tabellen är fysiska och juridiska personers inkomstskatt, socialavgifter, mervärdesskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt redovisade periodiserat.

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomsttitlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt är egentligen uppsamlingskonton med både in- och utbetalningar av olika skatter. De skatter som helt eller delvis kassamässigt påverkar titeln fysiska personers inkomstskatt är statlig och kom-

munal inkomstskatt, skatt på kapitalinkomster, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, särskild löneskatt, egenföretagaravgifter, allmän pensionsavgift och mervärdesskatt. Från titeln sker även utbetalningar av kommunalskatter samt omföringar till andra inkomsttitlar.

Taxeringen 1997, som avser inkomståret 1996, är det senast kända utfallet avseende de periodiserade inkomstskatterna. Inkomstskatten på förvärvsinkomster beräknas till drygt 28,2 miljarder kronor 1997, vilket är en ökning med 2,3 miljarder kronor jämfört med 1996. Ökningen förklaras dels av att skiktgränsen för statlig inkomstskatt 1997 var densamma som 1996, dels av en relativt snabb utveckling av lönerna. År 1998 beräknas skatten öka till drygt 30 miljarder kronor.

Den tillfälliga värnskatten upphör i och med utgången av 1998, vilket beräknas minska skatten på förvärvsinkomster med cirka 5 miljarder kronor. I denna proposition föreslår regeringen en höjning av den statliga skatten från 20 till 25 procent för den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 360 000 kronor. Skattehöjningen beräknas öka intäkterna med 2,2 miljarder kronor, vilket delvis förklarar att inkomstskatten enbart beräknas minska med 2,3 miljarder kronor istället för med 5 miljarder kronor.

Kapitalskatten, d.v.s. skatt på nettot av intäktsräntor, utdelningar, realisationsvinster, utgiftsräntor och realisationsförluster, beräknas uppvisa ett positivt nettobelopp för hela perioden. Senast kända utfall avser inkomståret 1996, då realisationsvinster från försäljning av värdepapper och fastigheter ökade med 21 miljarder kronor jämfört med 1995. En del av denna ökning förklaras av att den förmånliga beskattningen av allemansfonder upphörde. Emellertid tyder de stora fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, som gjorts under våren 1998, på att realisationsvinsterna även avseende inkomståret 1997 är höga. Eftersom hushållens inkomster från realisationsvinster varierar mycket mellan åren, har endast en mindre del av ökningen tillåtits påverka de följande åren. De ökade inkomsterna från skatt på kapital 1998 och framåt förklaras bland annat av minskade ränteutgifter.

Juridiska personers inkomstskatt

Inkomstskatten för juridiska personer har ökat kraftigt under senare år. Mellan 1992 och 1997 beräknas skatten ha ökat med knappt 27 miljarder kronor eller 150 procent.

Inkomstskatten 1996 är utfall, medan övriga års skatter är prognoser. Inkomstskatten 1997 är beräknad utifrån de flöden av skatter som kommit in dels under 1997 som fördebiterad preliminärskatt, dels i början av 1998 som egna inbetalningar av preliminärskatt. Som underlag till prognoserna används normalt även resultatet från den enkätundersökning som Riksrevisionsverket tillställer cirka 3 000 före-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tag. Resultatet från undersökningen har emellertid inte kunnat användas i föreliggande prognos, eftersom svarsfrekvensen var mindre än 50 procent samt att några entydiga slutsatser inte kunnat dras från de svar som kommit in.

Inkomstskatten ökar med 7,9 miljarder kronor mellan 1996 och 1997. Av ökningen beräknas förändringar i lagstiftningen förklara knappt 3 miljarder kronor. Företagens rätt att göra avsättningar till periodiseringsfonder har fr.o.m. 1997 minskats från 25 till 20 procent av vinsten. Dessutom ökar skatteintäkterna 1997 på grund av minskade avskrivningsunderlag för bygginvesteringar, som i sin tur beror på att bygginvesteringar under vissa förutsättningar kunde direktavskrivas under perioden november 1994 till maj 1996. I övrigt antas ökningen bero på ökade vinster för företagen. Eftersom det är osäkert hur stor del av vinstökningen 1997 som beror på reavinster och andra extraordinära inkomster i förhållande till vinster från företagens ordinarie verksamhet, har inkomstskatten 1998 beräknats till samma belopp som för 1997. Uppgången i inkomstskatten

1999 beror till största delen på att tidigare avsättningar till periodiseringsfonder börjar återföras till beskattning fr.o.m. detta år.

Intäkterna från avkastningsskatten beror dels på kapitalunderlagets storlek, dels på statslåneräntans nivå. Utvecklingen av kapitalunderlaget beror främst på förändringar i pensionssparandet och värdeförändring av livbolagens förmögenhet. I prognosen minskar skatteintäkterna under åren 1997–1999. Detta förklaras av en långsam ökning av livbolagens förmögenhet samtidigt som statslåneräntan faller.

Övriga inkomstskatter

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, kupongskatt, ofördelbara inkomstskatter samt beskattning av tjänstegruppliv. Inkomsterna beräknas 1998 till sammanlagt 6,3 miljarder kronor. Skatteinkomsterna beräknas till ungefär samma belopp för den resterande delen av prognosperioden.

tabell VNVZ periodiserade skatter och statsbudgetens inkomster

MILJONER KRONOR

).+/-34 4)4%,

     

1100 )NKOMSTSKATTER            

1111 &YSISKA PERSONER            

VARAV SKATT P¥ L¶N MM            

SKATT P¥ KAPITAL             RESTF¶RDA SKATTER MM            

1121 *URIDISKA PERSONER            

VARAV SKATT P¥ INKOMST            

AVKASTNINGSSKATT             RESTF¶RDA SKATTER MM            

VRIGA INKOMSTSKATTER            

1200

s¯£©¡¬¡¶§©¦´¥²

           

)NKOMSTER            

VARAV ARBETSGIVARAVGIFTER            

EGENF¶RETAGARAVGIFTER             ALLM¤NNA EGENAVGIFTER             S¤RSKILD L¶NESKATT            

5TGIFTER            

1300 3KATT P¥ EGENDOM            

VARAV FASTIGHETSSKATT            

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

MILJONER KRONOR

).+/-34 4)4%,

     

1400

s«¡´´ °å ¶¡²¯² ¯£¨ ´ªä®³´¥²

           

1411 VARAV MERV¤RDESSKATT            

1424 TOBAKSSKATT            

1425:1 SKATT P¥ ETYLALKOHOL            

1425:2-3 SKATT P¥ VIN OCH MELLAN KLASSPRODUKTER

           

1425:4 SKATT P¥ ¶L            

1428 SKATT P¥ ENERGI            

1500 5TJ¤MNINGSAVGIFT            

0ERIODISERADE SKATTER            

Betalningsförskjutningar

           

+ASSAM¤SSIGA SKATTER            

2000 )NK AV STATENS VERKSAMHET            

VARAV UTDELNINGAR MM            

3000 )NK AV F¶RS¥LD EGENDOM          



4000 TERBETALNING AV L¥N            

5000

k¡¬«¹¬­ä³³©§¡ ©®«¯­³´¥²

           

6000 "IDRAG MM FR¥N %5            

7000

e¸´²¡¯²¤N ­¥¤¥¬ ¦²å® eu

   







Statsbudgetens totala inkomster

           

Socialavgifter och allmänna egenavgifter

De totala avgiftsintäkterna 1997 beräknas bli cirka 2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades till statsbudgeten för 1997. Den främsta förklaringen till differensen är att avgiftsunderlaget var för högt beräknat i prognosen.

Det totala avgiftsuttaget för arbetsgivaravgifterna ändras endast marginellt under prognosperioden. Däremot sker det ganska betydande förändringar av enskilda avgiftssatser, främst med anledning av pensionsreformen. De totala avgiftsintäkterna påverkas emellertid inte av dessa förändringar.

År 1998 beräknas intäkterna av socialavgifter och allmänna egenavgifter till 322 miljarder kronor. Omföringar till Allmänna Pensionsfonden, delpensionsfonden och arbetsskadefonden beräknas uppgå till knappt 110 miljarder kronor, vilket innebär att nettointäkterna på statsbudgeten beräknas till drygt 212 miljarder kronor. Intäkterna från delpensions- och arbetsskadeavgiften kommer från och med 1999 att bruttoredovisas på statsbudgetens inkomstsida. Utgifterna flyttas samtidigt till utgiftssidan. Den ändrade redovisningen innebär att avgiftsintäkterna blir cirka 8 miljarder kronor högre från och med 1999.

De totala intäkterna beräknas för 1999 till 335 miljarder kronor. För återstoden av prognosperioden beräknas intäkterna följa utvecklingen av lönesumman.

För att stimulera framförallt småföretag till nyanställningar infördes en nedsättning av socialavgifterna från och med 1997. Nedsättningen uppgår till 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor per månad. För 1998 har den maximala nedsättningen höjts till 3 550 kronor per månad. Den regionala nedsättningen av avgifterna behålls med vissa begränsningar i de verksamheter som är berättigade till nedsättning. Begränsningarna beräknas minska nedsättningen med 100 miljoner kronor. Sammantaget beräknas den totala nedsättningen av socialavgifterna till knappt 3,2 miljarder kronor.

Skatt på egendom

Till skatt på egendom hänförs fastighets- och förmögenhetsskatt, skatt på arv och gåva samt stämpelskatt. De totala egendomsskatterna beräknas öka från 37 miljarder kronor 1997 till knappt 43 miljarder kronor 2001.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Fastighetsskatten är den dominerande skatten. Mellan 1996 och 1997 sker en relativt stor ökning av skatten, vilket främst förklaras av skatteväxlingen från särskild skatt på elektrisk kraft från vattenkraftverk till fastighetsskatt på elproduktionsanläggningars markvärde (fallrättigheter). Regeringens förslag att inte räkna om taxeringsvärdena 1999 för småhus och flerfamiljsfastigheter samt att ta bort den förhöjda fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar, medför att skatteintäkterna minskar med cirka 0,7 miljarder kronor 1999 jämfört med 1998. Ökningen från och med 2000 förklaras dels av allmän fastighetstaxering för hyreshus och lokaler, dels att den årliga omräkningen av taxeringsvärdet förutsätts återinföras i frånvaro av särskilda beslut. Storleken på omräkningen beror i sin tur på prisutvecklingen på småhus och flerbostadshus. Av den totala fastighetsskatten 1998 svarar småhus för 54 procent, bostadsdelen i hyres- och bostadsrättsfastigheter 25 procent, lokaler 10 procent, industrifastigheter 4 procent och elproduktionsanläggningar 8 procent.

Förmögenhetsskatten ökar långsamt under perioden och beräknas för inkomståret 1998 till 4,8 miljarder kronor. Utvecklingen av stämpelskatten är till stor del beroende av omsättningen och prisutvecklingen på fastigheter. Skatten beräknas uppgå till 4,2 miljarder kronor 1998, vilket är en ökning med drygt 1,5 miljarder kronor jämfört med 1997. Större delen av denna ökning förklaras av att den tillfälliga nedsättningen av stämpelskatten upphörde vid årsskiftet 1997/1998.

Mervärdesskatt

Intäkterna av mervärdesskatten påverkas i huvudsak av inhemsk privat konsumtion, byggnadsinvesteringar, kommunal förbrukning samt förbrukning i branscherna fastighetsförvaltning, bank och försäkring.

För inkomståret 1997 blev mervärdesskatten 5,4 miljarder kronor högre än beräknat till statsbudgeten 1997. Den högre intäkten förklaras huvudsakligen av en felbedömning av kommunernas mervärdesskatt med 3,5 miljarder kronor. Ett ändrat konsumtionsmönster, från varor med låg skattesats till varor med hög skattesats, förklarar ytterligare 1,3 miljarder kronor.

Under 1998–2001 förväntas den privata konsumtionen årligen öka med 3–4 procent. Den kommunala förbrukningen visar en fortsatt svag ökning under hela prognosperioden. Mervärdesskatten beräknas till 156 miljarder kronor 1998, varav kommunerna svarar för knappt 24 miljarder kronor. Under prognosperioden uppgår mervärdesskattens andel av de totala skatterna på statsbudgeten till 26 procent.

Övriga skatter på varor och tjänster

Övriga skatter på varor och tjänster utgör 1998 drygt 13 procent av de totala skatteinkomsterna.

Den dominerande skatten är skatt på energi, som svarar för cirka 63 procent av övriga skatter på varor och tjänster. För skatt på energi blev utfallet 1997 knappt 6 miljarder kronor lägre än beräknat. Den stora avvikelsen för energiskatterna beror på ett för högt antagande om förbrukningen av bensin och oljeprodukter. En del av den lägre oljeförbrukningen förklaras av att 1997 var ett ovanligt varmt år. I prognosfelet ligger även ett tidigare ej inkluderat avdrag för skepp i inrikes trafik.

Under inkomsttiteln energiskatt redovisas energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt. Samtliga prognosår antas vara normala ur temperaturhänseende. De totala energiskatterna beräknas för 1998 till knappt 51 miljarder kronor. Ökningen jämfört med 1997 uppgår till 3,8 miljarder kronor och förklaras bl.a. av höjda energiskatter på elektrisk kraft och bränslen. Fram till och med 1999 avspeglar ökningen av skatteinkomster en ökad användning av oljor och kolbränslen, medan indexeringen av skattesatserna påverkar inkomsterna under hela perioden. Fördelningen av inkomsterna på olika skatte- och energislag framgår av tabell 6.7.

tabell VNWZ inkomst frÅn energiskatter

MILJARDER KRONOR

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Energiskatt

varav

31,7 34,2 37,5 37,8 38,3 38,9

elektrisk kraft 7,2 8,7 10,8 11,0 11,1 11,2

bensin

18,9 19,4 20,0 20,0 20,3 20,6

övrigt

5,6 6,1 6,7 6,8 6,9 7,0

Koldioxidskatt

varav

13,7 12,6 13,1 13,2 13,3 13,5

bensin

4,9 4,8 4,8 4,8 4,9 4,9

övrigt

8,9 7,8 8,3 8,4 8,4 8,6

Svavelskatt

0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1

t¯´¡¬´

45,7 46,9 50,8 51,1 51,7 52,5

Not: På grund av avrundning summerar inte alltid delsummorna till totalsumman.

Energiskatten utgör drygt 70 procent av de totala energiskatterna medan koldioxidskattens andel är strax under 30 procent. Det totala skatteuttaget på bensin utgör knappt 50 procent, skatt på elektrisk kraft 20 procent medan skatten på övriga energislag utgör 30 procent av inkomsterna under titeln energiskatt.

De sammanlagda skatteinkomsterna från tobak och alkohol blev nästan 3 miljarder kronor lägre än beräknat 1997. Konsumtionen av etylalkohol uppvisar en nedåtgående trend, men inkomsterna kan också ha påverkats av en ökad gränshandel och illegal införsel under perioden. I samband med sänkningen av skatten på öl den första januari 1997 blev konsumtionen av obeskattat 2,8-procentigt folköl oväntat hög. Skatt på alkohol är i stort sett oförändrad

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

under perioden 1998–2001. En svag ökning av skatteinkomster från vin och malt motverkas av något minskade skatteinkomster från etylalkohol.

Av fiskala skäl samt för att nå upp till de krav på beskattning av tobak som medlemskapet i EU kräver beslutade riksdagen om att skattehöjningar på tobak skulle genomföras vid två tillfällen under 1997. Den första januari höjdes skatten med cirka 25 procent och den första augusti höjdes skatten med ytterligare 29 procent. Ingen av dessa höjningar ingick i den prognos som låg till grund för statsbudgeten. Trots de stora höjningarna av skattesatsen har skatteinkomsterna inte ökat i motsvarande grad. Skattebasen har istället minskat genom ändrade rökvanor samt problem med smuggling och internethandel. Tabell 6.8 visar de prognoser och effektberäkningar för tobakskatt som gjorts sedan hösten 1996.

tabell VNXZ prognoser och effektberÄkM ningar tobaksskatt

MILJONER KRONOR

TID KOMMENTAR

EFFEKT 97 PROGNOS

1997

Höst96 Grundprognos

7 405

BP97 Skattehöjning 1/1-97

1 515

varav felredovisad momseffekt

410 9 330

VÅP97 Korrigering momseffekt

-410

Volymminskning

-445 8 500

VÅP97 Skattehöjning 1/8-97

500 9 000

BP98 Volymminskning

-600 8 400

Utfall 1997

7 700

Vid en sammanlagd bedömning beräknas skatt på tobak till 7,2 miljarder kronor 1998. För år 1999 sjunker inkomsterna till 6,45 miljarder kronor för att därefter stabiliseras på denna nivå.

6.3.2. Övriga inkomster

Utfallet 1997 för övriga inkomster blev sammanlagt 16,4 miljarder kronor högre än beräknat. Den största avvikelsen, 15,7 miljarder kronor, avser försäljningar av statlig egendom. De totala övriga inkomsterna beräknas till 79 miljarder kronor 1998 och till 63 miljarder kronor för både 1999 och 2000. År 2001 beräknas inkomsterna till ca 49 miljarder kronor. Försäljningar förklarar 15 miljarder kronor av inkomsterna både 1998 och 1999, medan förhöjda aktieutdelningar förklarar cirka 6 miljarder kronor 1998. Riksdagen har tidigare fattat beslut om att delpensionsfonden skall avskaffas. Vid utgången av 1997 uppgick fondens värde till 6,3 miljarder kronor. Fondkapitalet skall enligt beslut föras till statsbudgeten och redovisas år 1998 på inkomsttiteln 3312, ”Övriga inkomster av försåld egendom”. De totala inkomsterna för 1998 exklusive nämnda in-

komster av engångskaraktär beräknas för åren 1998–2000 till cirka 50 miljarder kronor.

Inkomster av statens verksamhet uppgår till 38 miljarder kronor 1998. Inleveranser av riksbankens överskott utgör den största enskilda inkomsttiteln och varierar under prognosperioden mellan 7,5 och 11 miljarder kronor. AB Svenska Spels inleveranser beräknas till 3,6 miljarder kronor 1998. Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor beräknas 1998 uppgå till 2,5 miljarder kronor.

Återbetalning av lån beräknas till 2,8 miljarder kronor 1998 och avser huvudsakligen återbetalningar av studiemedel. Inkomsterna under huvudgruppen beräknas öka 1999, men minskar därefter och beräknas 2001 till 2,7 miljarder kronor. Ökningen 1999 förklaras av ökade återbetalningar av näringslån.

Kalkylmässiga inkomster uppgår till 5,4 miljarder kronor 1998 och avser till största delen statliga pensionsavgifter.

Bidragen från EU beräknas till 10,4 miljarder kronor för 1998 och beräknas därefter minska till 9,5 miljarder kronor 2001. De största bidrags- posterna är arealbidrag och bidrag från EGs socialfond.

6.3.3. Jämförelse med beräkningen till statsbudgeten 1998

År 1998 beräknas de totala skatterna till ungefär samma belopp som i budgetpropositionen. Om ändrade redovisningsregler för socialavgifter och föreslagna regeländringar exkluderas minskar dock skatterna. År 1998 har skatterna justerats ned med 1 miljard kronor och de därpå följande åren är nedjusteringarna 10,2 respektive 9,2 miljarder kronor. Avvikelserna fördelat på olika skatteslag framgår av diagram 6.1.

-7 -6 -5 -4 -3 -2 -1

0 1 2 3

1998

1999

2000

DIAGRAM 6.1

Skillnad gentemot beräkning till Statsbudget 1998

Miljarder kronor

Fys. pers.

Jur. pers.

Socialavgifter

Egendoms-

skatter

Moms

Övriga skatter på

varor och tjänster

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Fysiska personers inkomstskatter beräknas minska med 1,7 miljarder kronor 1998. För inkomståren 1999 och 2000 beräknas nedjusteringen till ca 3 miljarder kronor. Av nedrevideringen förklaras hälften av lägre skatt på kapitalinkomster medan resterande del förklaras av lägre skatt på förvärvsinkomster.

Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 2,8 miljarder kronor 1998 och minska med 1,4 respektive 0,5 miljarder kronor inkomståren 1999 och 2000. Ökningen 1998 beror främst på större inkomster från avkastningsskatten på grund av att livbolagens förmögenhet ökar. Nedrevideringen de påföljande åren beror på en beräknad minskning av inkomstskatten.

Intäkterna från socialavgifterna uppvisar endast en marginell förändring 1998 jämfört med beräkningen till statsbudgeten. Däremot går intäkterna ner med 2 miljarder kronor 1999 och 1,6 miljarder kronor 2000 vilket i huvudsak förklaras av en lägre framskrivningstakt av avgiftsunderlaget.

För inkomståren 1998–2000 beräknas mervärdesskatten öka med 0,6, 1,2 respektive 2,0 miljarder kronor. Trots ett lägre antagande om inhemsk privat konsumtion beräknas mervärdesskatten bli högre på grund av en förändring i fördelningen mellan högoch lågbeskattade varor inom inhemsk privat konsumtion.

Skatt på alkohol och tobak har tillsammans räknats ned med cirka 2,5 miljarder kronor för 1998 och med drygt 3 miljarder kronor för åren 2000– 2001. Den största delen av nedrevideringen avser skatt på tobak och skatt på öl. Tobaksskatten har reviderats ned ett flertal gånger och osäkerheten om skattebasens storlek kvarstår. I beräkningen till statsbudgeten underskattades effekten av ökad konsumtion av det obeskattade 2,8-procentiga folkölet i samband med sänkningen av ölskatten den första januari 1997. Energiskatten har reviderats ned med 1–2 miljarder kronor för åren 1998–2000. Det beror i huvudsak på lägre antaganden om utvecklingen av KPI samt om utvecklingen av förbrukade volymer.

För åren 1998 och 1999 beräknas övriga inkomster bli 1,1 respektive 0,8 miljarder kronor lägre. År

2000 beräknas inkomsterna bli 10 miljarder kronor högre. Ökningen förklaras av aktieförsäljningar.

6.4. Offentliga sektorns skatter 1998–2001

Utvecklingen av övriga skatter och avgifter i offentlig sektor följer i huvudsak utvecklingen av arbetsinkomsterna. Kommunalskatterna beräknas 1998 till 300 miljarder kronor och ökar till 337 miljarder kronor 2001. Av kommunalskatterna avser 67 procent primärkommuner, 29 procent landstingskommuner och 4 procent kyrkliga kommuner. Avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen beräknas för 1998 till knappt 106 miljarder kronor medan avgifterna beräknas öka till drygt 114 miljarder kronor 2001. De totala skatte- och avgiftsintäkterna i offentlig sektor exklusive den frivilliga delen av kyrkoskatten beräknas 1998 uppgå till 954 miljarder kronor och beräknas öka till 1072 miljarder kronor 2001. Vid beräkning av skattekvoten skall även vissa andra avgifter, som inte redovisas på statsbudgeten, läggas till. Till dessa hör bland annat bankgarantiavgifter och avgifter för kärnkraftsavvecklingen. I tabell 6.9 redovisas skattekvoten för perioden 1996–2001, dels mätt enligt nationalräkenskapernas definition, dels beräknat utifrån de periodiserade skatterna.

tabell VNYZ periodiserad och kassamÄssig skattekvot

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Kassamässig skattekvot1

54,1 54,2 53,9 52,9 52,4 52,3

Periodiserad skattekvot

52,9 53,4 53,1 52,3 52,1 51,7

1 Enligt nationalräkenskapernas definition

Den periodiserade skattekvoten visar det skatteuttag som beslutats för respektive år, medan skattekvoten enligt nationalräkenskaperna visar de skatter som betalas respektive år.

7

Kommunsektorn

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

7. Kommunsektorn

7.1. Allmänna utgångspunkter

Skolan, vården och omsorgen utgör en fundamental del av den svenska välfärden. Kraven på dessa verksamheter är höga och kommer att öka under de närmaste åren. Samtidigt finns krav på att kommuner och landsting har en ekonomi i balans och att kommunalskatterna hålls på en samhällsekonomiskt hållbar nivå.

Efter en tid av omställningar och neddragningar har förutsättningarna för kommuner och landsting förbättrats. Det beror främst på att den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen nu blivit starkare, vilket gynnar kommuner och landsting på olika sätt. Det har också möjliggjort en betydande ökning av statsbidragen till kommuner och landsting.

Förbättringen för kommuner och landsting har kommit till mer konkret uttryck genom förstärkningar av de ekonomiska resultaten. En vändning av sysselsättningsutvecklingen har också kunnat noteras under senare delen av år 1997.

Regeringen träffade i mars 1996 en överenskommelse med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i syfte att skapa stabila förutsättningar för åren 1997 och 1998. Överenskommelsen innebar bl.a. att regeringen åtog sig att hålla statsbidragen nominellt oförändrade och att förbunden åtog sig att verka för att kommunalskatterna inte skulle höjas.

I föregående års ekonomiska vårproposition föreslog emellertid regeringen att statsbidragen till kommuner och landsting skulle höjas med 4 miljarder kronor år 1997 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 1998 i syfte att främja sysselsättningen och kvaliteten i skola, vård och omsorg. Förslaget presenterades mot bakgrund av riskerna för kvalitetsförsämringar i vissa delar av den kommunala verksamheten. I budgetpropositionen för 1998 aviserade regeringen, mot bakgrund av den förbättrade samhällsekonomiska situationen, en höjning av statsbidragen med 4 miljarder kronor även år 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Nivån på

statsbidragen skulle därigenom bli 16 miljarder kronor högre år 2000, i förhållande till år 1996.

Kommuner och landsting har arbetat aktivt med att omstrukturera och utveckla skolan, vården och omsorgen. I de olika kommunala verksamheterna har förutsättningarna förbättrats inte minst till följd av de ökade statsbidragen. Fortfarande finns dock vissa problem inom framför allt äldreomsorgen och skolan, där också det demografiska trycket är störst.

En viktig förutsättning för en fortsatt god samhällsekonomisk utveckling är att skattetrycket hålls på en långsiktigt hållbar nivå. En höjning av det kommunala skatteuttaget innebär negativa effekter både för enskilda hushåll och för samhällsekonomin och bör därför undvikas. En fortsatt utveckling mot det av riksdagen beslutade kravet på ekonomisk balans år 2000 måste därför ske utan skattehöjningar.

Det är regeringens bedömning att det nu finns ett samhällsekonomiskt utrymme att höja statsbidragen till kommuner och landsting med ytterligare 4 miljarder kronor redan år 1998, utöver tidigare beslutade höjningar. Därigenom kommer nivån på statsbidragen totalt att bli 20 miljarder kronor högre år 2000, i förhållande till år 1996. Detta motsvarar en höjning av kommunalskatten med drygt två procentenheter. Samtidigt föreslår regeringen en förlängning av den lag som gäller för åren 1997 och 1998, som innebär att en skattehöjning i en kommun eller ett landsting leder till minskat statsbidrag.

Genom denna ytterligare ökning av statsbidragen kan kärnverksamheterna förstärkas. Regeringen presenterar samtidigt med denna proposition en nationell handlingsplan för äldreomsorgen, vilken anger mål och riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av äldreomsorgen. Regeringens bestämda inriktning är vidare att tillskotten skall leda till att kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare och att omsorgen och vården i livets slutskede förbättras. När det gäller skolan så presenterar regeringen nu ett särskilt tiopunktsprogram som anger riktlinjerna för den fortsatta utvecklingen. Särskilda medel avsätts också för detta.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Genom de ökade statsbidragen tryggas och förstärks också den kommunala sysselsättningen.

De ökade statsbidragen till kommunerna fördelas huvudsakligen genom det generella bidraget. En del av det ökade statsbidraget avsätts för särskilda insatser för kommuner och landsting med svåra ekonomiska problem.

Regeringen kommer att intensifiera arbetet med uppföljning av den kommunala verksamheten och ekonomin, i syfte att förbättra underlaget för en samlad bedömning av måluppfyllelse och resursutnyttjande i den kommunala verksamheten.

Regeringens bedömning är att de ökade statsbidragen ger kommuner och landsting väsentligt förbättrade förutsättningar att satsa på en utvecklad och förbättrad skola, att minska väntetiderna i hälso- och sjukvården samt att vidta betydande förbättringar inom äldreomsorgen, och att samtidigt uppnå ekonomisk balans år 2000.

7.2. Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste åren

Regeringen överlämnar samtidigt med denna proposition en skrivelse till riksdagen om utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 1997/98:155). Skrivelsen syftar till att utgöra underlag för en samlad bedömning av resursutnyttjandet i kommunsektorn samt av måluppfyllelsen i de verksamheter som staten ålagt kommuner och landsting att utföra. Redovisningen i detta avsnitt bygger på regeringens skrivelse och avser i huvudsak utvecklingen fram till och med år 1997.

7.2.1. Kommunsektorn och samhällsekonomin

Kommunsektorn står för en betydande del av samhällsekonomin. Nedanstående diagram visar hur stor del av landets samlade resurser som används för kommunal konsumtion och kommunala investeringar.

17 18 19 20 21 22 23 24 25

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97

Konsumtion

Konsumtion och investeringar

DIAGRAM 7.1

Kommunsektorns konsumtion och investeringar åren 1980-1997

Procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån och Inrikesdepartementet. Preliminärt utfall år 1997.

Knappt en femtedel av bruttonationalprodukten (BNP) bestod år 1997 av utgifter för kommunal verksamhet, varav merparten avsåg konsumtion.

7.2.2. Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1997

Kommunsektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande

Kommunsektorns inkomster består till övervägande del av kommunalskattemedel och statsbidrag. De kommunala inkomsterna minskade något i löpande priser mellan åren 1992 och 1994 efter att tidigare ha ökat under en följd av år. Sedan år 1995 har inkomsterna för kommunsektorn åter ökat främst på grund av ökade skatteinkomster som följer av ett ökat skatteunderlag.

Utgifterna delas normalt in i konsumtion, transfereringar och investeringar. Den största utgiftsposten är konsumtion som till övervägande del utgörs av löner inklusive arbetsgivaravgifter. Sedan år 1992 har konsumtionsutgifterna i fasta priser

1

minskat, med

undantag för år 1996. Minskningen beror dels på att en större del av verksamheten avgiftsfinansieras, dels på besparingar i verksamheten. Preliminärt minskade konsumtionsvolymen mellan åren 1996 och 1997 med knappt 0,7 procent för sektorn. Totalt har utgiftsvolymen minskat med 4,6 procent sedan år 1991. Om hänsyn tas till att en större del av verksamheten avgiftsfinansieras har volymen minskat med 2,1 procent under samma tidsperiod.

1 Konsumtionen i fasta priser har beräknats med ett särskilt kommunalt löne- och prisindex.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell WNQ kommunsektorns inkomsterL utgifter och finansiella sparande

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1993 1994 1995 1996 19971

Inkomster

393 382 391 407 411

Utgifter

383 386 392 404 418

Konsumtion

– volymförändring, %

-1,8 -1,0 -0,4 0,0 -0,7

Finansiellt sparande

10,0 -3,6 -1,6 2,6 -7,2

varav

– kommuner 3,1 -4,2 -0,4 1,3 -4,7

– landsting 7,6 0,8 -0,7 2,0 -2,52

– övriga 3

-0,7 -0,2 -0,5 -0,6 0,0

1 Preliminärt utfall. 2 Inklusive Sahlgrenska sjukhuset, Mölndals sjukhus samt NU-sjukvården. 3 Kyrkokommuner, kommunalförbund samt ideella föreningar. Källa: Statistiska centralbyrån.

Efter att ha varit negativt under andra halvan av 1980-talet blev det finansiella sparandet kraftigt positivt under åren 1992 och 1993. Det positiva sparandet berodde främst på tillfälligt ökande skatteinkomster som följde av stora löneökningar åren 1990 och 1991 2 . Åren 1994 och 1995 blev sparandet åter negativt. År 1996 uppvisade sektorn ett överskott som främst härrör från avräkningar på 1994 och 1995 års skatteinkomster samt relativt låga nettoinvesteringar. De minskade nettoinvesteringarna år 1996 beror på ökad försäljning av fastigheter samt lägre bruttoinvesteringar. Det preliminära utfallet för år 1997 är negativt, vilket bl.a. beror på att investeringarna tillfälligt har ökat.

Ekonomiskt resultat – kommuner

Medan finansiellt sparande mäter skillnaden mellan inkomster och utgifter, mäter ekonomiskt resultat skillnaden mellan intäkter och kostnader. Enligt preliminära uppgifter för år 1997 redovisar kommunerna ett positivt årets resultat. Det positiva resultatet kan till stor del förklaras av stora extraordinära intäkter. Utan dessa hade kommunerna redovisat ett negativt årets resultat om ca 4 miljarder kronor. Oavsett om de extraordinära intäkterna inkluderas eller ej, förbättras resultatet betydligt jämfört med år 1996. Utan de extraordinära intäkterna år 1996 hade kommunerna redovisat ett negativt årets resultat om ca 7 miljarder kronor.

År 1997 förbättrades resultatet i den löpande verksamheten

3

bl.a. till följd av de höjda generella

statsbidragen.

2 I det tidigare systemet för utbetalning av kommunalskattemedel fanns en tvåårig fördröjning. 3 Resultat efter skatteintäkter och finansnetto (exklusive avskrivningar).

tabell WNR kommunernas resultatM rÄkning Åren QYYS–QYYW

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1993 1994 1995 1996 19971

Verksamhetens intäkter

81,8 81,7 80,1 75,6 75,2

Verksamhetens kostnader 264,0 269,5 275,5 290,8 298,1

v¥²«³¡­¨¥´¥®³ ®¥´´¯M «¯³´®¡¤¥²

QXRLS QXWLX QYULT RQULR RRRLY

Skatteintäkter 160,6 168,8 179,9 192,0 197,4

Generella statsbidrag

35,9 31,3 31,3 32,7 37,2

Finansnetto

-3,4 -1,8 -1,0 -0,1 0,3

r¥³µ¬´¡´ ¥¦´¥² ³«¡´´¥©®M ´ä«´¥² ¯£¨ ¦©®¡®³®¥´´¯

QPLY QPLU QTLW YLS QRLP

Avskrivningar

-8,8 -9,3 -10,0 -10,2 -10,7

Förändring av pensionsskuld 2 -6,7 -4,5 -5,3 -5,6 -4,1

Extraordinära poster

-0,9 4,4 3,5 9,0 8,0

Ų¥´³ ²¥³µ¬´¡´ H¦ö²ä®¤²©®§ ¡¶ ¥§¥´ «¡°©´¡¬I

MULU QLQ RLY RLU ULR

– exkl. pensionsskuldsförändring

1,2 5,6 8,2 8,1 9,3

1 Preliminära uppgifter. 2 Pensionsskuldens förändring exkluseive lärare m.fl. Källor: Statistiska centralbyrån och Svenska Kommunförbundet.

För de enskilda kommunerna varierade det ekonomiska resultatet kraftigt. Enligt preliminära uppgifter minskade dock spridningen något år 1997. Resultaten försämrades generellt sett bland kommunerna mellan åren 1995 och 1996. Andelen med ett negativt årets resultat ökade från knappt hälften till tre fjärdedelar mellan dessa år. Förändringen i årets resultat

4

visar dock inga statistiska samband med för-

ändringen i utjämningssystemet mellan åren 1995 och 1996. Enligt de preliminära uppgifterna för år 1997 är antalet kommuner med ett positivt årets resultat i stort sett oförändrat jämfört med år 1996.

Ekonomiskt resultat – landsting

Enligt preliminära uppgifter fortsatte årets resultat för landstingen att försämras år 1997. Även om pensionsskuldens förändring exkluderas är årets resultat negativt för landstingen. De preliminära uppgifterna för år 1997 visar på en fortsatt försämring av resultatet i den löpande verksamheten.

4 Exklusive extraordinära poster.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tabell WNSN landstingens resultatM rÄkning Åren QYYS–QYYW

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1993 1994 1995 1996 19971

Verksamhetens intäkter 23,6 23,3 24,0 23,2 22,3

Verksamhetens kostnader 111,8 117,2 115,8 111,5 112,9

v¥²«³¡­¨¥´¥®³ ®¥´´¯M «¯³´®¡¤¥²

MXXLS MYSLY MYQLX MXXLS MYPLV

Skatteintäkter

90,1 87,5 87,2 85,7 86,3

Generella statsbidrag

9,3 9,0 8,5 5,8 6,8

Finansnetto

0,1 0,8 1,1 1,2 0,9

r¥³µ¬´¡´ ¥¦´¥² ³«¡´´¥©®M ´ä«´¥² ¯£¨ ¦©®¡®³®¥´´¯

QQLR SLT TLY TLU SLT

Avskrivningar

-4,6 -4,3 -4,4 -4,4 -4,3

Förändring av penionsskuld -4,6 -4,8 -3,2 -3,6 -3,0

Extraordinära poster

-0,5 0,3 0,0 0,2 0,0

Ų¥´³ ²¥³µ¬´¡´ H¦ö²ä®¤²©®§ ¡¶ ¥§¥´ «¡°©´¡¬I

QLU MULS MRLW MSLW MSLY

– exkl. pesionsskuldsförändring

6,1 -0,5 0,5 -0,1 -0,9

1 Preliminära uppgifter Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet.

Resultatet varierar mellan olika landsting, dock inte lika mycket som mellan kommunerna. De enskilda landstingens ekonomiska resultat har generellt sett försämrats mellan åren 1995 och 1996. Försämringen har fortsatt mellan åren 1996 och 1997. Enligt preliminära uppgifter för år 1997 har spridningen av resultatet minskat mellan landstingen. Av uppgifterna framgår dessutom att samtliga landsting utom ett redovisar ett negativt årets resultat för år 1997.

7.2.3. Den kommunala verksamheten

Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150, bet 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) om ett tillskott om 4 000 miljoner kronor till kommuner och landsting för år 1997 i syfte att behålla kvaliteten i de kommunala verksamheterna och undvika sysselsättningsneddragningar. Riksdagen fastställde efter förslag i budgetpropositionen för 1998 ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Förslaget innebar att statsbidraget till kommuner och landsting skulle förstärkas med ytterligare 4 000 miljoner kronor år 1998.

Regeringens tydligt uttalade mål var att skola, vård och omsorg skulle prioriteras vid fördelningen av de ökade generella statsbidragen. I det följande redovisas utvecklingen de senaste åren inom dessa prioriterade verksamheter. Redovisningen avser i första hand tiden t.o.m. år 1996, vilket innebär att effekterna av de ökade statsbidragen inte kan utläsas.

Enligt vad som framkommit av bl.a. sysselsättningsstatistiken har dock utvecklingen för senare tid inom de aktuella verksamheterna påverkats positivt av de ökade statsbidragen.

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

Den totala kostnaden i fasta priser för barnomsorgen, som bedrivs i form av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, ökade med knappt tre procent mellan åren 1995 och 1996, men var densamma år 1996 som år 1991.

Barnomsorgen uppvisar en stor produktivitetsökning under 1990-talet. Antalet inskrivna barn har ökat med knappt fem procent mellan åren 1995 och 1996. Ökningen hittills under 1990-talet uppgår till 33 procent. Det går inte att avgöra hur produktivitetsökningen under 1990-talet har påverkat kvaliteten.

Antalet barn per årsarbetare i daghem har minskat år 1996 jämfört med året innan, efter att tidigare ha ökat sedan år 1992. Antalet anställda med högskoleutbildning har ökat under 1990-talet. Målet om full behovstäckning är i det närmaste uppfyllt.

Kostnaden för grundskolan har ökat något i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. På grund av elevökningen har dock resurserna per elev fortsatt att minska. Antalet elever i grundskolan har ökat med knappt tre procent läsåret 1997/98 jämfört med föregående läsår, och med elva procent sedan läsåret 1992/93. Grundskolans resultat är i väsentliga avseenden goda och internationellt sett ofta mycket goda med visst undantag för naturorienterande ämnen. En svag försämring av elevernas kunskaper i matematik kan dock noteras.

Sex procent av de elever som slutade grundskolan våren 1997 fick ett ofullständigt slutbetyg vilket är en marginell ökning sedan våren 1996.

Nära nio av tio kommuner uppger att antalet elever med behov av särskilt stöd har ökat. Enligt Skolverkets tillsynsutredningar år 1997 fick eleverna i en tredjedel av de undersökta kommunerna inte det stöd de hade behov av.

Kostnaden per elev i gymnasieskolan har ökat något i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. Antalet elever har ökat med en procent läsåret 1997/98 jämfört med föregående läsår.

Av de elever som påbörjade gymnasieskolan läsåret 1993/94 hade fyra av fem fullföljt utbildningen inom fyra år. Detta är en viss minskning jämfört med de som började läsåret innan. Av de elever som avslutade gymnasieskolan våren 1993 påbörjade 35 procent en högskoleutbildning inom tre år, vilket är en mindre ökning jämfört med de som slutade året innan.

Kostnaden för den offentligt anordnade särskolan uppgick år 1996 till 2 600 miljoner kronor. Antalet elever i den obligatoriska särskolan har ökat de senaste fem åren. Andelen elever i särskolan jämfört med totala antalet barn i samma åldersgrupp är dock

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

oförändrat, ca en procent. Allt fler kommuner har idag egen särskola, vilket bl.a. medfört att elevernas resväg kortats och föräldrarna har fått ökat inflytande.

Enligt Skolverket har den totala kostnaden för den kommunala vuxenutbildningen ökat med ca 15 procent mellan åren 1995 och 1996

5

i fasta priser. An-

talet studerande inom komvux har ökat med drygt tolv procent läsåret 1996/97, jämfört med läsåret innan. Andelen kursdeltagare som fullföljt utbildningen har ökat under de tre senaste läsåren, medan andelen kursavbrott ligger på en oförändrad nivå runt 17 procent.

Hälso- och sjukvård

Kostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården minskade med drygt tre procent i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. Sedan år 1992 har kostnaderna minskat med drygt nio procent. Primärvårdens andel av läkarbesöken har ökat, vilket står i överensstämmelse med målet att göra primärvården till bas i sjukvården. Primärvårdens kvalitet är i en internationell jämförelse god.

Det finns fortfarande betydande sociala skillnader i ohälsa bland befolkningen. Generellt sett är ohälsan större bland män än kvinnor.

Sverige har enligt en utvärdering i Europa redan uppnått, eller kommer till år 2000 troligtvis att uppnå, mer än hälften av de mål WHO angett i Hälsa för alla år 2000.

Antalet ärenden hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har ökat starkt under 1990-talet, men andelen ärenden som lett till påföljd har inte blivit fler. Under år 1997 har patienternas väntetider tenderat att öka något.

Äldreomsorg

Bruttokostnaderna inom äldre- och handikappomsorgen har ökat med 40 procent sedan år 1992. En stor del av denna ökning förklaras emellertid av handikappreformen och psykiatrireformen. Kostnaderna i fasta priser mellan åren 1993 och 1995 för enbart äldreomsorgen bedöms ha minskat något.

Omsorgsbehoven i åldersgruppen 65–74 år har enligt en statistisk undersökning minskat, medan behoven i gruppen 75 år och äldre relativt sett är oförändrat. Insatserna har alltmer koncentrerats till de äldre och mest hjälpbehövande. Socialstyrelsen framhåller att bl.a. kommunernas resurser och kompetens inte är tillräckliga för att kunna ge god vård i livets slutskede. En fortlöpande förbättring av boendestandarden under 1990-talet har dock skett.

5 Först läsåret 1997/98 påverkas kostnader och prestationer av kunskapslyftet.

7.2.4. Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting fram till år 1997

Kommuner och landsting har som arbetsgivare en betydande roll på den svenska arbetsmarknaden. De svarar för en fjärdedel av det totala antalet sysselsatta, varav kvinnor utgör ca 80 procent. Antalet anställda i kommuner och landsting uppgick år 1997 till 993 000 personer, vilket är en minskning med drygt en procent jämfört med föregående år. Till viss del beror minskningen på att delar av den kommunala verksamheten har förts över till kommunala bolag eller lagts ut på entreprenad utanför sektorn. De stora förändringarna i landstingen åren 1993– 1996 beror till stor del på verksamhetsöverföringar till kommunerna.

Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat något mer än antalet arbetade timmar vilket förklaras av en minskad sjukfrånvaro och en ökad medelarbetstid.

tabell WNT antalet anstÄllda i komM muner och landsting Åren QYYR–QYYW

TUSENTAL ANSTÄLLDA, INKL. VERKSAMHETSÖVERFÖRINGAR

ÅR

1992 1993 1994 1995 1996 1997

Kommuner 749 726 726 750 759 742

Landsting 340 319 305 273 247 251

t¯´¡¬´

Q PXY Q PTU Q PSQ Q PRS Q PPV YYS

Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

Trots ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sysselsatta inom kommunsektorn fortsatt att minska jämfört med föregående år. Genom att kravet på ekonomisk balans för kommuner har skjutits fram till att gälla först år 2000 har ett större tidsmässigt utrymme skapats för anpassning utan att fast anställd personal sägs upp. Under senare delen av år 1997 förefaller sysselsättningsminskningen ha stabiliserats i kommuner och landsting bland annat till följd av de ökade statsbidragen. Det finns en inbyggd eftersläpning på upp emot ett år från det att resurser frigörs för att utöka verksamhet och personal i kommuner och landsting till att åtgärden får fullt genomslag i den nationella sysselsättningsstatistiken.

Arbetsmarknadsverkets insatser mot den öppna arbetslösheten fortsätter att ligga på en hög nivå. Kommuner och landsting är viktiga aktörer i att skapa bl.a. praktikplatser och projekt för arbetslösa. Enligt statistik från Svenska Kommunförbundet uppgick kommunernas andel av de konjunkturberoende åtgärderna (exkl. arbetsmarknadsutbildning) till 56 procent år 1997. Under 1997 ingick drygt 10 procent av de kommunalt sysselsatta i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

7.3. Förutsättningar för kommuner och landsting de närmaste åren

7.3.1. Den samhällsekonomiska utvecklingen

Kommunsektorns ekonomi

Bedömningen av den kommunala sektorns ekonomiska utveckling bygger på de förutsättningar som redovisas i bilaga 1.

De kommunala utgifterna beräknas år 2001 motsvara 23,3 procent av BNP. Därav utgör den kommunala konsumtionen 17,4 procentenheter.

Sedan budgetpropositionen för 1998 presenterades har utfallet för år 1996 reviderats. Kommunsektorns finansiella sparande blev bättre än väntat och detta förklaras bland annat med uppskjutna investeringar och ökade inkomster från försäljning av fastigheter.

I det preliminära utfallet för år 1997 blev både den kommunala konsumtionen och sysselsättningen högre än vad som förutsågs i budgetpropositionen för 1998. Det finansiella sparandet blev däremot sämre än prognostiserat. Försämringen motsvaras i huvudsak av de fastighetsköp för miljardbelopp som en enskild kommun gjorde under år 1997.

Kommunsektorns finansiella sparande förväntas för år 1998 bli bättre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen, bl.a. på grund av återhållsamma investeringar. För åren 1998–2001 beräknas det finnas utrymme för både en successiv förbättring av det finansiella sparandet och en konsumtionsökning med ca 0,9 procent per år. Det är främst i kommunerna detta utrymme för konsumtionsökning finns.

Eftersom den kommunala konsumtionen i fasta priser beräknas öka kommer även sysselsättningen att påverkas positivt under perioden. Konsumtionen består till ca tre fjärdedelar av lönekostnader.

7.3.2. Utvecklingen de närmaste åren inom skola, vård och omsorg

Redan i föregående års ekonomiska vårproposition redovisade regeringen sin syn på utvecklingen av den kommunala verksamheten framöver, inte minst till följd av kommande demografiska förändringar. Behoven bedömdes komma att öka inom framför allt skola och äldreomsorg. Behovsutvecklingen inom barnomsorgen bedömdes minska medan behovsutvecklingen inom gymnasieskolan och hälso- och sjukvården ansågs mer svårbedömda eftersom utvecklingen är beroende av ett antal olika faktorer.

Behovsökningen inom främst skola och äldreomsorg skulle infalla samtidigt med fortsatta krav på en ekonomisk anpassning i många kommuner och landsting till följd av balanskravet. Detta var ett av de viktigaste skälen till regeringens förslag om ökade statsbidrag redan från år 1997. Av den enkätunder-

sökning bland samtliga kommuner och landsting som regeringen genomförde i samband med riksdagsbeslutet om de ökade statsbidragen framgick att en stor del av de ökade statsbidragen redan år 1997 skulle komma de prioriterade verksamheterna till godo och även leda till förbättrad sysselsättning. Regeringens bedömning är att statsbidragsökningen har givit positiva effekter i de prioriterade verksamheterna i många kommuner och landsting. De problem som fortfarande finns är betingade både av resursproblem, bl.a. de stora skillnaderna i ekonomisk situation mellan olika kommuner och landsting, och av problem av annan karaktär.

När det gäller utvecklingen i grundskolan visar många studier och utvärderingar att resultaten i huvudsak är goda, även i ett internationellt perspektiv. Allt större årskullar kommer emellertid in i skolan de närmaste åren, och det ställer krav på skolan att kunna ta emot dessa och samtidigt bibehålla och utveckla kvaliteten i undervisningen. Uppföljningen av skolans resultat och kvalitet behöver också förbättras. Antalet elever med särskilda behov tenderar att öka, och det finns av olika skäl svårigheter att kunna ge dessa elever den hjälp de behöver. Varje elev som lämnar grund- eller gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett misslyckande för såväl individen som för samhället.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har under 1990-talet varit mycket omdanande. En kraftig omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer har skett. Det omvandlingstryck som skapats bl.a. av den ekonomiska situationen har lett till omstruktureringar, en ökad produktivitet och ett förbättrat resursutnyttjande. Det har emellertid på senare tid uppstått problem med ökande väntetider inom olika delar av vården. Uppföljningar har visat att många patienter får vänta långa tider på att träffa specialister, men också att väntetiderna varierar starkt mellan olika sjukhus, olika kliniker och för olika typer av behandlingar.

Utvecklingen inom äldreomsorgen beskrivs ingående i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) som regeringen presenterar samtidigt med denna proposition. Även om stora delar av äldreomsorgen fungerar väl idag, finns det ändå vissa problem som regeringen pekar ut och som behöver lösas. De allra äldsta blir allt fler och hälsan hos denna grupp förbättras inte i samma utsträckning som för övriga grupper av äldre. Tillgången till medicinsk kompetens i hemsjukvården och de särskilda boendeformerna behöver förbättras, liksom att läkarmedverkan i äldrevården behöver öka. Dessa problem är i stor utsträckning knutna till att det finns brister i samverkan mellan landsting och kommuner, vilket också har försvårat utvecklingen av äldrevården i enlighet med de intentioner som fanns med ÄDEL-reformen. Vården i livets slutskede ställer stora och delvis nya krav på kommunerna. Ett sätt att

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

förbättra situationen är att höja kompetensen bland anställda och förtroendevalda i äldrevården.

Sammanfattningsvis kan konstateras att förutsättningarna för en positiv utveckling inom de prioriterade verksamheterna skola, vård och omsorg har förbättrats inte minst genom de ökade statsbidragen till kommuner och landsting. För att skapa bättre förutsättningar för en fortsatt utveckling och förbättring i enlighet med de nationella målen och riktlinjerna föreslår regeringen att kommuner och landsting tillförs ytterligare resurser. Samtidigt vill regeringen i detta sammanhang understryka vikten av ett fortsatt arbete i syfte att åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande.

7.3.3. Förutsättningar för enskilda kommuner och landsting

Det är regeringens bedömning att nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett positivt resultat för sektorn som helhet och att balanskravet därmed uppnås. Det finns dock stora variationer mellan kommuner respektive landsting.

Regeringens bedömning är att en övervägande del av kommunerna och landstingen kommer att klara balanskravet utan ytterligare besparingar i verksamheten. Ett flertal har också möjlighet att utöka verksamhetsvolymen och därmed antalet anställda. Det är framför allt de ökade statsbidragen, men också en förbättrad samhällsekonomi som ligger till grund för denna bedömning.

De kommuner och landsting som bedöms kunna få svårigheter att klara balanskravet utan besparingar eller ökade intäkter har vissa gemensamma problem. När det gäller kommunerna är det i stor utsträckning fråga om problem som är hänförliga till den omflyttning som sker inom landet och som framför allt innebär en avfolkning av vissa delar av landet. När det gäller landstingen kan problemen bl.a. hänföras till att man ligger i olika fas i sitt omstruktureringsarbete.

Utjämningssystemet omfördelar resurser

En stor del av kommunerna som bedöms få svårigheter med att klara balanskravet har en negativ befolkningsutveckling. En kompensation för detta ges inom ramen för utjämningssystemet, varigenom anpassningen av kostnaderna underlättas. Ett kvarstående problem är emellertid den ”negativa spiral” som befolkningsminskningen leder till för berörda kommuner. För att motverka den negativa utvecklingen har regeringen i propositionen Regional tillväxt för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) bl.a. föreslagit att regionala tillväxtavtal utarbetas vars syfte är att åstadkomma bättre samverkan mellan olika organ som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på såväl lokal och regional som på

central nivå. Dessa tillväxtavtal kan bli ett viktigt instrument i arbetet för att bekämpa den utveckling som innebär en koncentration av befolkningen till storstadsområden och högskoleorter.

Kommuner och landsting som bedöms få svårigheter med att klara balanskravet har ofta högre nettokostnader i verksamheten än vad som kan förklaras av strukturella faktorer. Exempel på sådana faktorer är befolkningens ålderssammansättning, befolkningens geografiska spridning samt faktorer som är specifika för storstadsområden och glesbygdsområden. Utjämningssystemet syftar till att utjämna för strukturella kostnadsskillnader och för skillnader i skattekraft. Bland de kommuner och landsting som kan få svårigheter att klara balanskravet har en stor del fått minskade bidrag genom omläggningen av utjämningssystemet år 1996. För att dämpa effekterna av omläggningen finns särskilda införanderegler under åtta år.

Den parlamentariska kommitté (dir. 1995:118) som genomför en översyn av utjämningssystemet skall överlämna sina förslag i sådan tid att förändringar kan träda i kraft den 1 januari år 2000.

En del av de kommuner och landsting som kan få svårigheter att klara balanskravet har i utgångsläget en skattesats som ligger över den genomsnittliga för riket. Kommuner och landsting med redan höga skattesatser bör inrikta sig på att fortsätta arbetet med att anpassa kostnaderna till långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar.

Särskilda insatser

Sedan år 1996 disponerar regeringen medel för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting (prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Av de 1 737 miljoner kronor som regeringen disponerar för åren 1996–1998 har en stor del fördelats till kommuner och landsting för flyktingkostnader, för omstruktureringsprojekt och för förebyggande hiv/aidsverksamhet.

Regeringen har från år 1996 och fram till nu dessutom erhållit ansökningar om bidrag för särskilda insatser från 66 kommuner och två landsting. Efter prövning av varje särskilt fall har beslut om bidrag fattats för elva kommuner. De kommuner som beviljats bidrag har en särskilt svår ekonomisk situation till följd av att ett antal faktorer samverkat. Flertalet har en negativ befolkningsutveckling vilket ofta sammanhänger med hög arbetslöshet och höga kostnader för bl.a. socialbidrag. Med en negativ befolkningsutveckling följer ofta problem även på bostadsmarknaden, bl.a. ökande vakansgrader i de kommunalt ägda bostadsföretagen. De flesta av dessa kommuner har vidtagit ett antal åtgärder för att minska underskotten i verksamheten men ekonomin visar ändå på en negativ trend. Flera har tillskjutit stora belopp i form av tillskott eller driftbidrag till bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en redan svag kommunal ekonomi.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringen gör bedömningen att det även fortsättningsvis finns behov av särskilda medel för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation, och att en betydande del av de medel som kommer att avsättas framöver för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting behövs för att lösa de kommunala bostadsproblemen.

För att skolan, vården och omsorgen skall prioriteras har regeringen i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) föreslagit åtgärder för att stödja kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Bl.a. framförs att en mer ändamålsenlig ordning bör etableras för att hantera kommunernas problem orsakade av åtaganden för bostadsföretagen.

En särskild delegation föreslås inrättas för att avlasta regeringen i ärenden där en kommuns svårigheter väsentligen är en följd av åtaganden för boendet. Delegationens uppgift blir att från fall till fall bedöma vilka åtgärder som behövs och att, inom de ramar som regeringen bestämmer, besluta om villkoren för och omfattningen av statens stöd. Det är kommunernas förmåga att klara av bostadsföretagens svårigheter, och inte svårigheterna i sig, som skall bestämma inriktningen och omfattningen av statens insatser. Frågor om stöd skall i första hand prövas mot kommunens egna ekonomiska förutsättningar. Endast kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation kommer därför i fråga för stöd. I grunden är problemen att se som tillfälliga omstruktureringsproblem. Den hanteringsordning som föreslås skall därför avvecklas inom loppet av några år. Regeringen föreslår att delegationen etableras fr.o.m. den 1 juli 1998. Regeringen kommer emellertid att göra det möjligt för delegationen att förbereda sitt arbete tidigare så att de mest angelägna ärendena kan beslutas redan i början av hösten 1998.

I den bostadspolitiska propositionen aviserade regeringen att man i den ekonomiska vårpropositionen skulle återkomma till hur kostnaden för eventuella subventionsinslag i kombination med kreditgarantier och lån skall hanteras. I den mån kreditgarantier och lån behöver kombineras med subventionsinslag skall kostnaden för sådana inslag normalt kapitaliseras i direkt anslutning till att kreditgarantin eller lånet lämnas. Subventionen skall täckas genom anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Anslaget skall även kunna användas för att stödja kommuner som hamnar i en särskilt svår ekonomisk situation utan att åtaganden för boendet är den avgörande orsaken.

I avsnitt 7.6.4 föreslås att regeringen ges möjlighet att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommun, i avvaktan på att en mer permanent lösning kan åstadkommas.

7.4. Ökade satsningar på kommuner och landsting

7.4.1. Höjda statsbidrag

Regeringens bedömning:

För att värna kvaliteten

i skolan, vården och omsorgen och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna, höjs nivån på statsbidragen till kommuner och landsting med ytterligare 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.

Av tillskottet avsätts 400 miljoner kronor år 1998 och 400 miljoner kronor år 1999 för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Återstående belopp tillförs de generella statsbidragen.

För att styra de höjda statsbidragen mot skolan och omsorgen kommer regeringen att, inom ramen för det generella statsbidraget, fördela 75 procent av bidraget till kommunerna viktat efter olika åldersgrupper.

Därutöver höjs statsbidragsnivån med 4 000 miljoner kronor vardera åren 1999 och 2000 i enlighet med vad regeringen tidigare aviserat.

Skälen för regeringens bedömning:

Den prognostiserade samhällsekonomiska utvecklingen för de närmaste åren lägger grunden för en fortsatt positiv utvecklingstrend av kommunernas och landstingens ekonomi.

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat om höjda statsbidrag med 4 000 miljoner kronor för år 1997 och ytterligare 4 000 miljoner kronor för 1998. I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:100, UO25) aviserade regeringen en ytterligare höjning med 4 000 miljoner kronor för vardera åren 1999 och 2000. De hittills beslutade och aviserade höjningarna av statsbidragen om sammanlagt 16 000 miljoner kronor fram till år 2000, jämfört med år 1996, har klart bidragit till förbättrade förutsättningar för kommuner och landsting att klara en bra verksamhet och att samtidigt kunna uppnå balanskravet detta år.

Skillnaderna i ekonomisk situation mellan olika kommuner respektive landsting är emellertid fortfarande stora. Kommunalskatterna ligger redan på en hög nivå och bör enligt regeringens mening inte öka ytterligare. Regeringen föreslår därför i avsnitt 7.6.2 att lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 förlängs att gälla även för år 1999.

Utvecklingen i de prioriterade verksamheterna visar, trots de ökade statsbidragen, på vissa problem av både resursmässig och annan karaktär. Regeringen presenterar nu ett tiopunktsprogram för skolan samt en nationell handlingsplan för äldreomsorgen. För att förbättra förutsättningarna för kommuner och landsting att leva upp till den inriktning som nu presente-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ras bedömer regeringen att det, vid sidan av ordinarie verksamhetsutveckling, bör tillföras ytterligare resurser. Även förutsättningarna för att minska väntetiderna inom sjukvården förbättras.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i tilläggsbudgeten för år 1998 en ökning av statsbidragen redan fr.o.m. andra halvåret 1998 med 4 000 miljoner kronor. Därtill bedömer regeringen att statsbidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner kronor åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som tidigare aviserats. Den sammanlagda nivåökningen av statsbidragen kommer därigenom att uppgå till 20 000 miljoner kronor år 2000. Under femårsperioden 1997–2001 avsätts därmed sammanlagt 72 miljarder kronor extra till kommuner och landsting.

Regeringen kvarstår också vid sin tidigare bedömning att resurstillskottet bör tillföras kommuner och landsting genom en höjning av de generella bidragen, men vill samtidigt understryka vikten av att kommuner och landsting använder de ökade statsbidragen i enlighet med de prioriteringar som regeringen har givit uttryck för i de för välfärden och för framtiden så viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg.

Regeringen har för avsikt att intensifiera arbetet med att förbättra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten och ekonomin, vilket beskrivs i avsnitt 7.6.1. Regeringen vill också framhålla att sektorsmyndigheterna har givits och kommer att ges särskilda uppdrag att följa upp i vilken utsträckning måluppfyllelsen i kommunernas och landstingens verksamhet förbättras samtidigt som statsbidragen höjs.

Fördelningen mellan kommuner och landsting bör ske på så sätt att av bidragshöjningen tillförs kommunernas generella bidrag 2 160 miljoner kronor, medan landstingens generella bidrag tillförs 1 440 miljoner kronor. För att ytterligare betona tillskottens inriktning mot skola och omsorg väljer regeringen att fördela 75 procent av det nya tillskottet år 1998 till kommunerna viktat efter olika åldersgrupper.

Av bidragshöjningen för år 1998 avsätts 400 miljoner kronor för särskilda insatser. Det sammanlagda beloppet för särskilda insatser detta år uppgår därigenom till 1 137 miljoner kronor. Även för år 1999 bör 400 miljoner kronor avsättas för särskilda insatser. För detta år bedömer regeringen således att sammanlagt 1 000 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål. För åren 2000 och 2001 bör 700 miljoner kronor av tillskotten avsättas respektive år för särskilda insatser. Därigenom skulle sammanlagt 1 100 miljoner kronor per år avsättas för ändamålet.

Sammanfattningsvis föreslås resurstillskotten fördelas enligt tabell 7.5.

tabell WNU hÖjda statsbidrag till kommuner och landsting Åren QYYW–RPPQ

MILJONER KRONOR, LÖPANDE PRISER.

ÅR

1997 1998 1999 2000 2001

Generellt

– Kommuner

(invånarrelaterat)

1 330 3 265 4 540 5 660 5 6601

– Kommuner

(åldersrelaterat)

1 330 4 345 5 620 6 740 6 7401

– Landsting

(invånarrelaterat)

1 140 3 590 5 240 6 900 6 900

Särskilda insatser 200 800 600 700 700

sµ­­¡

T PPP QR PPP QV PPP RP PPP RP PPP

1 Nuvarande bestämmelser om åldersrelaterade bidrag gäller endast för åren 1997–2000. Beräkningstekniskt görs dock samma fördelning för år 2001 som för år 2000.

7.4.2. Andra satsningar som påverkar kommuner och landsting

Även inom andra områden görs satsningar som direkt påverkar kommuner och landsting. De större satsningarna sammanfattas nedan.

Regeringens förslag till Nationell handlingsplan för äldrepolitiken innehåller förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden, främst avseende äldreomsorgen. Förslagen innebär bland annat ett ökat stöd till anhöriga, en satsning på fortbildning av personer i ledande funktioner samt ökade medel till forskning. Totalt föreslås att 250 miljoner kronor tillförs utgiftsområde 9 för år 1999 och 300 miljoner kronor för vardera åren 2000 och 2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov för utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre de närmaste åren har regeringen i den bostadspolitiska propositionen föreslagit ett tillfälligt byggstöd om totalt 400 miljoner kronor för åren 1998 och 1999.

Regeringen föreslår ett särskilt tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. För insatserna föreslås att 110 miljoner kronor avsätts vardera åren 1999–2001.

Ett program för att stimulera IT-användning i skolan kommer att presenteras. För dessa åtgärder beräknas sammanlagt 1 500 miljoner kronor under perioden 1999–2001.

Riksdagen beslutade i samband med budgetpropositionen för 1998 om lokala investeringsprogram för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Gensvaret bland kommunerna har varit stort. Stödet föreslås därför förlängas med ett år och utökas med 2 000 miljoner kronor för år 2001.

Regeringen lägger denna dag en proposition om Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153). Propositionen innehåller förslag om förändringar i det kommunala systemet för ersättning av viss mervär-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

desskatt. Regeringen lämnar även förslag som ger möjligheter för landstingen och kommunerna i Skåne och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun i syfte att underlätta den ekonomiska regleringen vid bildandet av de nya landstingen.

Regeringen har i beräkningen av utgiftsområdesramen för år 1999 beaktat effekten av det tidigare utlovade s.k. återbetalningsskyddet avseende 1997 års skatteinkomster med 2 600 miljoner kronor.

7.5. Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner år 1999

För år 1998 omfattar utgiftsområdet sammanlagt 97 319 miljoner kronor (inklusive förslag i tilläggsbudgeten), varav 74 911 miljoner kronor avser generellt statsbidrag till kommuner och landsting, 1 137 miljoner kronor avser bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting och 21 270 miljoner kronor avser utjämningsbidrag till kommuner och landsting. Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor avgift på statsbudgetens inkomstsida.

I detta avsnitt redovisas en preliminär beräkning av utgiftsområdesramen för åren 1999–2001. De preliminära regleringarna av ramen till följd av bland annat finansieringsprincipen redovisas särskilt i tabellen nedan.

tabell WNV utgiftsomrÅde RU allmÄnna bidrag till kommuner Åren QYYY–RPPQ

MILJONER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1999

2000

2001

Ram enl. budgetpropositionen för 1998

100 288 101 848 102 028

1

Tillskott

4 000 4 000 4 000

Ökad omslutning i utjämningssystemet

285 285

285

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Ändrade regler i systemet för återbetalning av viss mervärdesskatt

-30

-30

-30

Unga lagöverträdare

8

8

8

Vårdnad, umgänge och boende

12

8

8

Skatteunderlagsregleringar

Höjning av reducerat basbelopp (pensioner)

-445 -905 -905

sµ­­¡

QPT QQX QPU RQT QPU SYT

1

Ram för år 2000 med tillägg för ytterligare kompensation för lärarpensio-

ner.

Regeringen gör bedömningen att ramen för utgiftsområdet bör ökas med 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Skälet är att värna kvaliteten i skolan, vården och omsorgen, och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna.

Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting ökas med 285 miljoner kronor år 1998. Vid den slutliga beräkningen från Statistiska centralbyrån avseende år 1998 blev både utjämningsbidraget och utjämningsavgiften högre än vad riksdagen beslutat i samband med budgetpropositionen för 1998. Utjämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner kronor högre än det anslagna beloppet. Det ökade bidraget motsvaras av en lika stor ökning av utjämningsavgiften.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Till följd av regeringens förslag i proposition Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153) om ändrade regler för systemet för återbetalning av viss mervär-

desskatt för kommuner och landsting fr.o.m. den 1

juli 1998, bör det generella statsbidraget för år 1998 sänkas med 15 miljoner kronor. För år 1999 bör det generella statsbidraget sänkas med ytterligare 15 miljoner kronor.

Med anledning av regeringens proposition Vissa reformer av påföljdssystemet (1997/98:96) beräknas kommunerna få ökade kostnader till följd av att kommunens socialtjänst skall ha det primära ansva-

ret för unga lagöverträdare. Kostnaderna beräknas

uppgå till ca 8 miljoner kronor och därför bör det generella statsbidraget höjas med motsvarande belopp.

Regeringens proposition Vårdnad, boende och umgänge (prop. 1997/98:7) innehåller förslag till ändringar i föräldrabalkens bestämmelser om vård-

nad m.m. Förslagen leder till ett utökat ansvar för

kommunerna och därmed ökade kostnader. Då de ökade kostnaderna beräknas till 12 miljoner kronor år 1999 och 8 miljoner kronor åren därefter bör det generella statsbidraget öka i motsvarande mån.

Förändringar av det kommunala skatteunderlaget

I denna proposition föreslås en höjning av det reducerade basbeloppet som används vid beräkning av pensioner med en procentenhet år 1999 och ytterligare en procentenhet år 2000, vilket leder till ökade skatteintäkter för kommuner och landsting. Det generella statsbidraget minskas med motsvarande belopp.

De ekonomiska effekterna för kommuner och landsting av den planerade ålderspensionsreformen har inte beaktats. Detta gäller även övriga utgiftsområden (se avsnitt 4.8). Regeringen återkommer till frågan i budgetpropositionen för 1999.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 undantas från beskattning, under vissa förutsättningar, förmån av att få använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk, s.k. skattefria låneda-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

torer (prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, rskr. 1997/98:21). Regeringen har inte för avsikt att reglera de eventuella effekter på skatteunderlaget som detta kan medföra.

Övrigt

Regeringen föreslog i propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) att fordonskatten för bussar skall höjas fr.o.m. den 1 januari 1999. För att motverka kostnadsökningar inom lokal och regional busstrafik bör berörda landsting och kommuner kompenseras. Då storleken på höjningen ännu inte är fastställd återkommer regeringen i budgetpropositionen för 1999 med förslag till reglering.

7.6. Övriga frågor

7.6.1. Förbättrad uppföljning av resultat och resursutnyttjande

Regeringens bedömning

: Arbetet med att förbätt-

ra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av verksamheten och ekonomin i kommuner och landsting bör intensifieras. Syftet är att förbättra underlaget för riksdagens samlade bedömning av utvecklingen, måluppfyllelsen och resursutnyttjandet i den kommunala sektorn.

Skälen för regeringens bedömning:

De stora skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting när det gäller ekonomiska och andra förutsättningar för att klara sin verksamhet och uppnå nationella mål har åter aktualiserat frågan om statens behov och möjligheter att styra den kommunala verksamheten, samt frågan om olika styrinstrument och deras effekter. Riksdagen har också efterlyst en förbättrad uppföljning av resursutnyttjandet och måluppfyllelsen i den kommunala verksamheten.

Utvecklingen under 1990-talet

Under 1990-talet har många kommuner och landsting decentraliserat och effektiviserat sin verksamhet samt ändrat sin organisation och sina styrformer. En viktig förutsättning för detta har varit avregleringen av den kommunala verksamheten som skett, inte minst genom 1991 års kommunallag. Statens styrning av kommuner och landsting har således förändrats under 1990-talet. Ett förändrat statsbidrags- och utjämningssystem och en ny lagstiftning har tillsammans med den ekonomiska utvecklingen banat väg för stora förändringar i verksamheten.

Nationella mål

Förutsättningarna att på nationell nivå göra en analys av hur kvaliteten utvecklats och av hur resultaten överensstämmer med de nationella målen varierar mellan olika verksamheter bl.a. beroende på om och hur målen för verksamheten formulerats.

Riksdagen respektive regeringen fastställer nationella mål för verksamheten i kommuner och landsting i lagar och förordningar. De nationella målen för verksamheterna är i huvudsak uttryckta som inriktningsmål och anger mer sällan en direkt mätbar nivå för resultatet. De avser oftast också bredare förhållanden än de som den kommunala verksamheten i sig kan påverka. Riksdagen har sedan flera år uttalat att uppföljningen skall inriktas mot mål och resultat. En av principerna för mål- och resultatstyrning är att staten utifrån fastställda mål i huvudsak skall följa resultatet av verksamheten och inte på vilket sätt de uppnåtts. I vissa av de kommunala verksamheterna är emellertid även processen viktig för resultatet.

Behovet av samordnad uppföljning

Ett generellt statsbidragssystem ger de enskilda kommunerna och landstingen stora möjligheter att anpassa sin verksamhet efter lokala behov och att själva prioritera mellan olika verksamheter. En utgångspunkt är att dessa prioriteringar också sker i överensstämmelse med nationellt formulerade mål för olika verksamheter. Det finns ett stort nationellt intresse av att följa utvecklingen av ekonomin och kvaliteten i kärnverksamheterna.

Efter genomförandet av de kommunalekonomiska reformerna har staten ökat sina insatser för att fortlöpande följa upp och utvärdera verksamheten inom den kommunala sektorn. Sektorsmyndigheternas uppföljning, utvärdering och tillsyn har utvecklats och förbättrats. En samlad årlig redogörelse för utvecklingen inom den kommunala sektorn lämnas sedan år 1994 till riksdagen genom en skrivelse i anslutning till regeringens ekonomiska vårproposition. Arbete pågår inom olika områden för att förbättra informationen om verksamhetens kostnader, prestationer och kvalitet så att den skall kunna relateras till de mål för verksamheten som statsmakterna ställt upp. Genom lagen om den kommunala redovisningen ges ökade förutsättningar för att ta fram ett underlag för finansiell information som bygger på gemensamma och objektiva principer och därmed ger ökad enhetlighet och jämförbarhet i den externa redovisningen.

Det finns dock fortfarande problem med bristande enhetlighet i redovisningen som försvårar jämförelser mellan kommuner respektive landsting och även mellan olika tidsperioder. Svårigheterna att utforma enhetlig redovisning och statistik kan bero på att kommuner och landsting valt att organisera sin verksamhet på olika sätt. En annan orsak kan vara att redovisningen och statistiken fyller olika behov. Regeringen ser dock positivt på det arbete som bedrivs i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

kommuner och landsting för att göra redovisningen mer jämförbar.

Regeringen anser att de nationella målen kan behöva förtydligas t.ex. genom nedbrytning till olika delmål. Någon övergripande och samlad analys av kvalitets- och resultatutveckling i relation till de ekonomiska resurser kommuner och landsting förfogar över är idag svår att göra, främst till följd av att den nuvarande uppföljningen sker utifrån ett sektorsperspektiv och utifrån sektorsvisa mål. En sammanvägning av verksamhetsmål och ekonomiska mål görs inte systematiskt.

Som ett led i arbetet med att förbättra informationen om verksamhetens kostnader tillkallade regeringen våren 1996 en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till hur kvalitet och jämförbarhet kan förbättras för de uppgifter, av i huvudsak ekonomisk karaktär, som staten samlar in från kommuner och landsting. Betänkandet överlämnades till regeringen i december 1996 (SOU 1996:179). Utredningen lämnade förslag om ett antal åtgärder för att förbättra den statliga uppföljningen. Utredaren föreslog bl.a. att statens uppföljning av utvecklingen i den kommunala sektorn skulle baseras på en gemensam indelning i verksamhetsområden, nyckeltal med tillhörande definitioner och en samordning av uppgifter om ekonomi, personal och verksamhet. En förbättrad samordning av den ekonomiska statistik som samlas in av SCB samt Socialstyrelsen och Skolverket har skett. Detta arbete skall fortsätta.

Arbete för att förbättra uppföljningen

Mot bakgrund av vad som redovisats kommer regeringen att tillsätta en arbetsgrupp inom regeringskansliet som skall intensifiera arbetet med att förbättra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av den kommunala sektorn. I detta arbete är det naturligt att Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SCB och berörda sektorsmyndigheter medverkar. Arbetsgruppens uppdrag blir bl.a. att utifrån befintlig statistik om den kommunala verksamheten och ekonomin förbättra det underlag som presenteras för riksdagens samlade bedömning av utvecklingen inom sektorn. Vidare skall arbetsgruppen initiera olika typer av åtgärder för att åstadkomma ytterligare förbättringar av uppföljningen av hur kommuner och landstings resurser används och hur de nationella målen uppfylls. En viktig del i detta arbete blir att utveckla resultatindikatorer som visar hur enskilda kommuner och landsting uppnår de nationella målen. Arbetet skall i första hand inriktas på kärnverksamheterna skola, vård och omsorg.

Uppföljning av organisations- och verksamhetsformerna

Kommuner och landsting har numera en stor frihet att utforma sina styr-, organisations- och verksamhetsformer. En konsekvens härav är att de blivit mer lokalt anpassade och betydligt mer varierande. Rege-

ringen bedömer att det finns ett behov av att på nationell nivå kontinuerligt följa förnyelsearbetet inom kommuner och landsting framför allt vad gäller effekterna på demokrati och rättssäkerhet. Det gäller bl.a. frågor om representativitet för vissa grupper och det medborgerliga deltagandet i grundläggande politiska processer. Detta skall ses som ytterligare en del av insatserna för att förbättra den nationella samlade uppföljningen av den kommunala sektorn. Regeringen avser mot denna bakgrund att under våren 1998 sätta igång ett arbete med att utveckla en modell för att systematiskt följa upp styr-, organisations- och verksamhetsformer och förnyelsearbetets effekter på den lokala demokratin och rättssäkerheten.

7.6.2. Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting år 1999

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat och regeringen föreslagit och aviserat betydande tillskott till kommuner och landsting för åren 1997–2000 Tillskotten uppgår totalt till 20 000 miljoner kronor år 2000, vilket motsvarar en höjning av kommunalskatten med drygt 2 procentenheter. Syftet med tillskotten är dels att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och därigenom också uppnå positiva sysselsättningseffekter, dels att motverka skattehöjningar i kommuner och landsting. Regeringen föreslår därför en förlängning av nuvarande lag för att motverka skattehöjningar med ett år.

Frågans behandling

För åren 1997 och 1998 gäller, med vissa undantag, att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen. Bestämmelserna om detta finns i lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998.

Bestämmelsen infördes efter att en överenskommelse träffats mellan regeringen, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet där de båda förbunden utfäst sig att verka för att skatterna inte skulle höjas i kommuner och landsting åren 1997 och 1998. Regeringen åtog sig samtidigt att föreslå riksdagen att hålla statsbidragen nominellt oförändrade samt att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar den kommunala ekonomin.

Regeringen föreslår nu en förlängning av de bestämmelser som gäller för åren 1997 och 1998 till att gälla även för år 1999. Mot bakgrund av den beredning som föregått den nu gällande lagen anser rege-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringen att beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen är uppfyllt även i detta lagstiftningsärende.

Den förlängning som regeringen nu föreslår av lagen om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 är enligt regeringens mening förenlig med regeringsformens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten.

Bakgrund

Riksdagen har infört ett lagstadgat balanskrav för kommuner och landsting från år 2000 (prop. 1996/97:52, bet. 1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281). Balanskravet innebär att budgeten varje år skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Ett eventuellt negativt resultat skall regleras inom två år. Vid behandlingen av förslaget om ett lagstadgat balanskrav betonade finansutskottet vikten av en gynnsam ekonomisk utveckling i den kommunala sektorn. Ekonomisk balans i den kommunala sektorn är enligt utskottet en viktig del av den samlade ekonomiska politiken. Konstitutionsutskottet ansåg, vilket finansutskottet instämde i, att det med hänsyn till de ekonomiska problemen i många kommuner och landsting, finns ett behov av att i lag bestämma att de kommunala budgetarna skall vara balanserade, och hur eventuella obalanser skall hanteras om de ändå uppstår (1996/97:KU7y).

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Syftet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting. Tanken är att utjämningen skall leda till att skillnader i skattesatser främst skall spegla skillnader i effektivitet, val av ambitionsnivå och avgiftspolitik. Enligt regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt att skillnaderna i skattesatser minskar. Finansutskottet förutsatte i sitt betänkande att kommuner och landsting som gynnas av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet överväger en sänkning av sina skattesatser. För att ge kommuner och landsting möjlighet att anpassa verksamheten till inkomstförändringarna tillämpas under de första åtta åren särskilda införanderegler. Vid behandlingen av förslaget om ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting betonade finansutskottet att systemet med utjämning måste bli föremål för fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att följa upp och utveckla utjämningssystemet (dir. 1995:118). Tyngdpunkten i kommitténs arbete skall ligga på kostnadsutjämningen. Kommittén bör bedriva sitt arbete så att förslag till förändringar kan läggas fram för riksdagen i sådan tid att de kan träda i kraft år 2000.

Riksdagen beslutade våren 1995 på regeringens förslag att införa ett tak för de offentliga utgifterna fr.o.m. budgetåret 1997 (prop. 1994/95:150, bet.

1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Regeringen återkom till riksdagen våren 1996 i fråga om utgiftstakets konstruktion bl.a. vad gäller hur kommunsektorn skulle hanteras (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). I denna proposition angavs att innebörden av den kommunala självstyrelsen är att statsmakterna inte utövar ett direkt inflytande över kommunsektorns inkomster och utgifter. Däremot sker en påverkan via de allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommunala verksamheten. Riksdagen fastställer också storleken på de statliga bidragen till den kommunala sektorn och anger också riktlinjerna för det skattefinansierade utrymmet, dvs. hur stora inkomster i form av statsbidrag och skatteinkomster sektorn beräknas förfoga över de nästkommande åren.

Finansutskottet underströk, vid behandlingen av förslagen om höjda statsbidrag för åren 1997 och 1998, att statsbidragsutrymmet nu vidgas för att göra det möjligt för kommuner och landsting att upprätthålla en verksamhet av rimligt god kvalitet.

Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting år 1999

Regeringens förslag:

De bestämmelser i lag, som

innebär att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller år 1998 än den som gällde för år 1996 så minskas det generella statsbidraget med ett belopp som motsvarar hälften av ökningen, skall gälla även för år 1999. De undantag som gäller för vissa kommuner och för s.k. skatteväxlingar skall gälla även år 1999.

Skälen för regeringens förslag:

Den samhällsekonomiska situationen har ställt stora krav på anpassning av den kommunala ekonomin under 1990-talet. Kommuner och landsting har i de flesta fall mött denna situation med att förändra och effektivisera sin organisation. De enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation varierar emellertid kraftigt. Det finns exempel på kommuner och landsting som har haft svårt att anpassa sin verksamhet till de ekonomiska ramarna och istället valt att underbalansera budgeten. Det är mot denna bakgrund som riksdagen har beslutat att ett lagstadgat balanskrav skall gälla fr.o.m. år 2000. Införandet av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet innebär såväl inkomstökningar som inkomstminskningar för enskilda kommuner och landsting i förhållande till tidigare gällande system. För att övergångsvis dämpa effekterna av minskade bidragsinkomster har införanderegler införts. Minskade bidragsinkomster i kombination med ett lagstadgat krav på ekonomisk balans år 2000 riskerar att skapa ökade incitament för vissa kommuner och landsting att höja skatten. Mot denna bakgrund beslutade

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

riksdagen att anta regeringens förslag till åtgärder för att motverka skattehöjningar åren 1997 och 1998 (prop. 1995/96:212, bet. 1996/97:FiU6, rskr. 1996/97:16).

Regeringen har i flera sammanhang uttalat att utrymmet för generella skattehöjningar är mycket begränsat (se bl.a. prop. 1996/97:150). Finansutskottet har förutsatt att kommuner och landsting som gynnas av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet borde verka för att skillnaderna i kommunala skattesatser minskar (bet.1996/97:FiU20). Åtgärder mot kommunala skattehöjningar tillämpades för åren 1991–1994. Därefter ökade den genomsnittliga kommunala skattesatsen med 0,45 procentenheter år 1995 och 0,16 procentenheter år 1996. Den genomsnittliga skattesatsen år 1998 uppgår till 31,65 procent. Skattehöjningar kan i vissa fall anses vara en nödvändig anpassning. Fortsatta skattehöjningar i den kommunala sektorn bör dock enligt regeringens mening begränsas eftersom det minskar hushållens köpkraft och hämmar den ekonomiska tillväxten.

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i samband med den ekonomiska vårpropositionen presenterar ett förslag till utgiftstak för tre år framåt. Det offentliga utgiftstaket är en viktig faktor för att åstadkomma stabilitet i de offentliga finanserna. Denna stabilitet har bl.a. skapat förutsättningar för regeringen att kunna föreslå och avisera en nivåhöjning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting med 20 000 miljoner kronor successivt fram till år 2000. Utifrån de gällande ekonomiska förutsättningarna och balanskravet skulle kommunsektorn utan det redovisade tillskottet komma att ställas inför ytterligare neddragningar av verksamheten. Grunden för det offentliga utgiftstaket får inte ryckas undan bl.a. genom att kommuner och landsting höjer skatten. För att värna kvaliteten och utveckla de för den fortsatta välfärden viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg krävs en långsiktig hållbarhet i kommuners och landstings ekonomi. Det statliga bidrags- och utjämningssystemet har därvid stor betydelse, liksom en god samhällsutveckling. Den kommunala utjämningskommittén skall lägga fram sitt förslag till förändringar av utjämningssystemet så att de kan träda i kraft år 2000.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det nu rådande systemet med en minskning av statsbidraget till kommuner och landsting som höjer sin skattesats bör förlängas med ett år.

Förlängningen innebär att om en kommun eller ett landsting inför år 1999 höjer skatten över den nivå som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen. De kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby) för vilka införandereglerna ställer krav på en

snabbare anpassning, bör liksom tidigare vara undantagna från minskningen av statsbidraget även under år 1999. Dessa kommuner har för närvarande de lägsta skattesatserna och kan därför ha särskilda behov av att anpassa sina skattesatser. Om dessa kommuner höjer sina skatter över den nivå som gällde för år 1996 inför år 1999 kommer alltså ingen reducering av det generella statsbidraget till respektive kommun att göras.

Det undantag från statsbidragsminskningen som gäller då en ändring av skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelats om mellan kommuner och landsting föreslås gälla även för år 1999. Om en omfördelning sker får den som tar över uppgifter höja sin skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas. Minskningen av statsbidraget enligt ovan skall göras i samband med att skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek. Förslaget omfattar inte församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Regeringen är medveten om att det kan finnas kommuner och landsting som befinner sig i en exceptionellt svår ekonomisk situation beroende på en relativt låg skattesats. Om så skulle vara fallet får i sista hand frågan hanteras i särskild ordning genom att regeringen senast i samband med budgetpropositionen för 1999 föreslår riksdagen en lagändring som ger utrymme för skattehöjning utan att statsbidraget minskas.

Syftet med regeringens förslag är att motverka kommunala skattehöjningar. Förslaget är dock enligt regeringens mening inte lika ingripande som ett lagreglerat kommunalt skattestopp som gällt för vissa år.

Kommuner och landsting är med det system som gäller för närvarande och som föreslås förlängas med ett år, inte förhindrade att höja skatten. För att kunna behålla den stabilitet som uppnåtts i statsfinanserna samt i avvaktan på översynen av utjämningssystemet och att balanskravet införs år 2000 anser regeringen att kommunala skattehöjningar bör motverkas. De av regeringen föreslagna och aviserade tillskotten är bl. a. avsedda att underlätta för kommuner och landsting så att skattehöjningar kan undvikas. Om en kommun eller ett landsting ändå höjer skatten bör det enligt regeringens mening leda till mindre statsbidrag än för övriga kommuner och landsting. Staten föreskriver villkor för att statsbidrag skall utgå. Regeringens förslag syftar till att det föreslagna tillskottet till kommuner och landsting skall få avsedd effekt, dvs. utöver att öka kvaliteten i skolan, vården och omsorgen även motverka skattehöjningar i kommuner och landsting. Mot bakgrund av ovanstående är den förlängning med ett år av lagen om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting som regeringen nu föreslår enligt regeringens mening förenlig med rege-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringsformens bestämmelser om den kommunala beskattningsrätten.

7.6.3. Uppräkningsfaktorer

Regeringens förslag:

De uppräkningsfaktorer som

fastställs senast i september månad och som ligger till grund för beräkningen av preliminära kommunaloch landstingsskattemedel får under år då riksdagsval hålls i september månad ändras. Denna ändring skall ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.

Skälen för regeringens förslag:

Staten svarar för uppbörd, taxering och indrivning av kommunalskatterna. Under beskattningsåret erhåller kommunerna och landstingen endast preliminära skatteinkomster från staten. Beräkningen av dessa preliminära skatteinkomster bygger på en prognos avseende de beskattningsbara inkomsterna under detta år. Till grund för prognosen ligger det senaste fastställda taxeringsutfallet. Detta utfall räknas upp till beskattningsårets nivå genom att multipliceras med två uppräkningsfaktorer. Dessa uttrycker den prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för hela landet under året före respektive det år de preliminära kommunalskatteinkomsterna utbetalas. Eftersom de preliminära skatteinkomsterna beräknas utifrån en prognos sker en slutavräkning mellan staten och kommunerna respektive landstingen i januari andra året efter beskattningsåret.

Det är regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, som skall fastställa de två uppräkningsfaktorerna. Tidigare fastställdes uppräkningsfaktorerna i december månad. En preliminär beräkning av uppräkningsfaktorerna gjordes emellertid redan i augusti månad. Från och med 1997 års preliminära kommunalskatteinkomster ändrades systemet såtillvida att uppräkningsfaktorerna skall fastställas senast i september månad varje år (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304).

Att uppräkningsfaktorerna fastställs i september månad är en avvägning mellan kommunernas och landstingens behov av att så tidigt som möjligt få stabila planeringsförutsättningar och behovet av att fastställandet skall bygga på tillräckligt bra underlag, bl.a. genom att de förslag som läggs i budgetpropositionen och som påverkar det kommunala skatteunderlaget kan beaktas.

Regeringen skall senast den 20 september avlämna budgetpropositionen. Under år då riksdagsval hålls i september månad kan emellertid, under vissa förutsättningar, budgetpropositionen avlämnas inom 10

dagar efter att en ny regering tillträtt, dock senast den 15 november.

Under år då riksdagsval hålls i september månad bör det enligt regeringens mening finnas en möjlighet att ändra de i september månad fastställda uppräkningsfaktorerna. I annat fall skulle det kunna innebära att förslag som läggs i budgetpropositionen och som har effekt på det kommunala skatteunderlaget inte påverkar kommunernas och landstingens preliminära skatteinkomster. I stället skulle sådana förslag få effekt på skatteinkomsterna först två år efter beskattningsåret då slutavräkning görs med kommuner och landsting. Därmed skulle det finnas risk för att slutavräkningen beloppsmässigt ökar dessa år.

Genom att ge regeringen möjlighet att ändra uppräkningsfaktorerna förbättras regeringens och riksdagens förutsättningar att bedöma kommunsektorns skattefinansierade utrymme. Förbättringen möjliggörs genom att det för det aktuella året kan göras en avvägning mellan effekterna av skatteunderlagspåverkande förslag och nivån på statsbidragen till kommunsektorn. Förslaget föranleder ändring av 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I beredningen av denna fråga har samråd skett med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

7.6.4. Bildande av bolag för övertagande av kommunala bostadsföretag m.m.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

dels skjuta till erforderligt kapital, dels uppdra åt Riksgäldskontoret att lämna lån och utfärda garantier till det bolag som enligt förslag i den bostadspolitiska propositionen skall kunna bildas för att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner. Kapitaltillskott skall täckas genom det under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Skälen till regeringens förslag:

I den bostadspolitiska propositionen föreslås att regeringen ges möjlighet att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner, i avvaktan på att en mer permanent lösning kan åstadkommas. Detta föreslås kunna ske i samband med statliga stödinsatser till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Bolaget bör kunna vara ett nytt eller befintligt bolag som ägs direkt av regeringen eller som ingår i en befintlig statlig koncernstruktur (t.ex. Venantius AB). Bolaget kan knytas till Venantius eller i någon

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

annan form tillgodogöra sig den upparbetade kompetens och erfarenhet i finansiella frågor och frågor om bostadsfastigheter som finns i Venantius AB. Bolaget måste kunna tillförsäkras erforderlig finansiering. Regeringen bedömer att det kan vara lämpligt att låta bolaget ta upp lån i Riksgäldskontoret. Vidare måste regeringen kunna tillskjuta kapital till bolaget i erforderlig omfattning. Kapitaltillskottet föreslås belasta det under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting.

7.6.5. Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1999

Regeringens förslag:

De kyrkliga kommunernas

skattemedelsfordran vid ingången av år 1999 skall minskas med 1,4 procent med avseende på statliga regeländringar som påverkat kyrkokommunernas ekonomi, främst skatteunderlaget. Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 procent som ersättning till staten för administration av församlingsskatten.

Skälen för regeringens förslag:

I 1994 års ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95FiU1, rskr. 1994/95:145 och 146) uttalade regeringen att även de kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot denna bakgrund beslutade riksdagen att de kyrkliga kommunerna fr.o.m. år 1995 skulle ersätta staten för administrationen av församlingsskatten. Ersättningen har fr.o.m. år 1996 årligen fastställts till 4 procent av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran. Även för år 1999 bör ersättningen uppgå till 4 procent.

För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som exempelvis år 1996 påverkade det kommunala skatteunderlaget ingen effekt förrän år 1998, men för detta år och även för år 1999 får ändringarna dubbel effekt eftersom både förskott och slutavräkning påverkas.

Kommuner och landsting kompenseras fr.o.m. år 1997 för den ändrade beskattningen av bilförmån genom en höjning av det generella statsbidraget. Detta påverkar emellertid inte de kyrkliga kommunernas skatteinkomster förrän år 1999. Regeringen anser att även de kyrkliga kommunerna bör kompenseras för den ändrade beskattningen av bilförmån.

Utöver detta föreslås inte några ytterligare regleringar jämfört med föregående år. Skillnaden gentemot 1998 års reglering beror, förutom vad avser ändrad beskattning av bilförmån, endast på att tidi-

gare beslutade regleringar ger olika effekt under de första åren.

tabell WNV sammanstÄllning av ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna År QYYY

MILJONER KRONOR

Beslutade regleringar år 1998

137

Infasning av tidigare beslutade regleringar

50

Ändrad beskattning av bilförmån

-38

sµ­­¡

QTY

De tidigare beslutade regleringarna och de nu föreslagna förändringarna av dessa regleringar uppgår till 149 miljoner kronor, vilket beräknas motsvara en reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran med 1,4 procent vid ingången av år 1999. Till detta kommer den föreslagna skatteadministrationsersättningen om 4 procent, dvs. en total reducering av skattemedelsfordran med 5,4 procent. Förslaget föranleder ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999.

8

Revision och kontroll av

EU-medel

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

8. Revision och kontroll av EU-medel

8.1. Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1996

8.1.1. Bakgrund

Regeringen aviserade i prop. 1994/95:40 att riksdagen kommer att informeras om hur regeringen agerar med anledning av den Europeiska revisionsrättens årsrapporter. En redovisning avseende verksamhetsåret 1995 gjordes i förra årets ekonomiska vårproposition (1996/97:150).

Revisionsrätten svarar för den externa revisionen inom EU och avger i november varje år en årsrapport i vilken rätten redovisar sina iakttagelser från sin granskning av hur EU-budgeten genomförts. Från och med rapporten avseende 1996 ingår den s.k. revisionsförklaringen som en andra volym av rapporten. I revisionsförklaringen lämnas ett utlåtande över om redovisningen varit rättvisande och om de underliggande transaktionerna varit lagliga och korrekta. Vidare kan rätten närhelst den så önskar avge s.k. särskilda rapporter.

Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande finansiell förvaltning inom de olika sektorer som finansierar eller finansieras av EU-budgeten. De presenterade iakttagelserna är inte heltäckande för hela budgeten utan avser resultaten av olika granskningar som genomförts inom respektive sektor. Granskningen utförs såväl hos kommissionen/berörd EUinstitution, som på plats i medlemsstaterna och hos bidragsmottagare. Revisionsrättens årsrapport och särskilda rapporter är de viktigaste underlagen för rådets rekommendation till parlamentet om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen.

I artikel 206 i Romfördraget anges bl.a. att rådet och Europaparlamentet, vid sidan av kommissionens upprättade räkenskaper, skall granska Revisionsrättens årliga rapport, revisionsförklaringen och relevanta särskilda rapporter. Parlamentet skall på rekommendation av rådet besluta om ansvarsfrihet för kommissionen beträffande budgetens genomförande.

Sakberedningen av årsrapporten, revisionsförklaringen m.fl. rapporter avseende beviljande av ansvarsfrihet sker i rådets budgetkommitté och beslutas slutligen av Ekonomi- och finansministerrådet (Ekofin-rådet). För år 1996 behandlades rekommendationen till parlamentet i Ekofin-rådet den 9 mars 1998. Parlamentet har ej följt rådets rekommendation avseende beviljande av ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för år 1996. Parlamentet har dock inte avslagit ansvarsfrihet. Istället har man beslutat att skjuta upp ställningstagande till ansvarsfrihet i avvaktan på att kommissionen vidtar vissa åtgärder som parlamentet begärt.

Regeringen redovisar i föreliggande proposition, dels vissa förändringar som Amsterdamfördraget innebär för Revisionsrätten, dels innehållet i rapporteringen, dels hur regeringen från svensk sida agerat vid behandlingen av rättens rapport och bedömningen av iakttagelserna som avser Sverige.

8.1.2. Amsterdamfördraget

Inom ramen för regeringskonferensen som avslutades i Amsterdam gjordes vissa tillägg och ändringar i de delar av EU-fördraget som rör Revisionsrätten. De viktigaste förändringarna var att Revisionsrätten gavs fördragsfäst rätt att föra talan inför EU-domstolen för att tillvarata sina intressen. Vidare fastlades i fördraget att Revisionsrätten inom ramen för sin granskning skall rapportera alla fall av oegentligheter. Vad gäller Revisionsrättens tillgång till information som innehas av Europeiska investeringsbanken i dess förvaltning av gemenskapsmedel skall denna regleras i en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Ett tillägg gjordes innebärande att rådet och Europaparlamentet inom ramen för beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen skall granska även revisionsförklaringen och att denna skall publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

8.1.3. Utgångspunkter för Sveriges agerande

Ett effektivt och korrekt användande av gemenskapsmedlen är en prioriterad fråga för Sverige i EUarbetet. Regeringen lägger därför stort vikt vid Revisionsrättens iakttagelser liksom hur kommissionen tar till sig dessa. Revisionsrättens årsrapport är väsentlig för att bedöma hur EU:s budget använts och hur gemenskapspolitiken genomförts.

Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering, stärkt kontroll och revision. Förutom att det för Sverige som stor nettobidragsgivare är angeläget att verka för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning av gemenskapens medel som möjligt, är det av avgörande betydelse för den gemensamma politiken att medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort på grund av dålig administration och kontroll. Även legitimiteten för EU:s verksamhet kan skadas om brister uppdagas och ej åtgärdas.

8.1.4. Iakttagelser i rapporterna för 1996 och svenskt agerande i rådet

Revisionsrätten har även för detta år konstaterat ett stort antal exempel på otillfredsställande räkenskapsmässig och finansiell förvaltning, men även förbättringar i förhållande till föregående år redovisas.

I årsrapporten (som publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning 97/C 348/01) konstateras i huvudsak samma typ av brister som noterades i föregående års rapport. De allvarligaste bristerna konstateras på strukturfondsområdet. På jordbruksområdet redovisas förbättringar vad gäller kontroll och finansiell styrning, men samtidigt noterar rätten att stödnivåerna lett till onödiga utgifter och överkompensation.

På nästan samtliga områden finns iakttagelser om brister i förvaltning och kontroll som tyder på att utvecklingen av lämpliga redovisnings- och kontrollsystem släpar efter. Rätten konstaterar att kommissionen har svårigheter att inom bidragssystemen kontrollera unionens finanser avseende laglighet, korrekthet och sund ekonomisk förvaltning. Problemen är särskilt påtagliga när det gäller strukturfonderna, men även när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken.

På jordbruksområdet konstateras att en avsevärd överkompensation förekommer, framförallt inom spannmåls- och nötköttstödet. Överkompensationen utgör inget formellt fel, men kan inte anses som ett sunt utnyttjande av allmänna medel. De allvarligaste bristerna finns på strukturfondsområdet. Bland annat uppmärksammas den bristfälliga definitionen av programmens mål och innehåll samt bristen på information om hur åtgärderna fortskrider. På bi-

ståndsområdet uppmärksammar rätten kommissionens oförmåga att genomföra kontrakt i samband med antagna program där åtaganden gjorts i budgeten. Som en följd av kommissionens strävan att göra åtaganden för hela årsbudgeten i kombination med ett stort programutbud och låg absorptionskapacitet hos mottagarna har förskottsinbetalningar ackumulerats på mottagande nationella förvaltningars konton. När det gäller inre åtgärder konstateras framförallt brister i små- och medelstora företags deltagande i program för forskning och teknisk utveckling. Felaktiga utgiftsredovisningar orsakas av komplexa regler och svagheter i företagens redovisningssystem. Kommissionen uppmanas här att förenkla och förbättra sina regler. Vad gäller den administrativa budgeten konstateras framförallt allvarliga brister i systemet för ersättning och traktamenten till ledamöter och suppleanter vid Ekonomiska och sociala kommittén.

I revisionsförklaringen avstår Revisionsrätten, på grund av omfattningen av de problem som uppdagats vid granskningen av underliggande transaktioner i betalningarna, att avge en övergripande positiv förklaring vad gäller lagligheten och korrektheten i dessa transaktioner för 1996. Rätten har funnit att 5,4% av utbetalningarna varit behäftade med väsentliga felaktigheterna (dvs sådana som har mätbar effekt på beloppen för de underliggande transaktionerna), och att man ej kunnat bedöma 4,3% av betalningarna överhuvudtaget.

Rätten noterar dock att en rad förbättringar skett framförallt inom jordbruksområdet. Kommissionen har också infört bestämmelser på strukturfondsområdet som väntas leda till förbättringar.

Utöver årsrapporten och revisionsförklaringen beaktas vid ansvarsfrihetsprövningen avseende 1996 åtta särskilda rapporter som rätten avgivit samt rapporterna avseende den ekonomiska förvaltningen under budgetåret 1996 vid Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Dublinfonden) och vid Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.

Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna reagerat positivt på många av rättens påpekanden. Den medger ofta behovet av att vidta åtgärder och anger i vissa fall exakta avsikter vad gäller åtgärder. Kommissionen strävar också efter att lösa många av de problem och svagheter som rätten anför genom att fullfölja SEM 2000-initiativet, Sound and Efficient Management, kommissionens program för att förbättra den finansiella kontrollen och styrningen av gemenskapsmedel.

Ekonomi- och finansministerrådet beslutade att rekommendera Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet, men tillfogade i vanlig ordning en lång rad kommentarer om vilka åtgärder som måste vidtas inom varje sektor.

Sverige anser att de iakttagelser rätten gjort är viktiga och att det är mycket viktigt att de åtgärdas. I

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

arbetet med att ta fram en rekommendation till parlamentet har Sverige strävat efter att rådet drar operativa slutsatser som ställer krav på berörda parter att vidta åtgärder.

Även om Revisionsrätten visat på allvarliga brister inom många områden är de enligt vår uppfattning inte av en sådan art att kommissionen inte borde beviljas ansvarsfrihet. Kommissionen visar en konstruktiv attityd i hanteringen av de brister som konstaterats. Den rekommendation rådet avgivit till parlamentet avspeglar väl de svenska ståndpunkterna i frågan.

8.1.5. Bedömning av iakttagelser rörande Sverige i årsrapporten

Årsrapporten för 1996 avser Sveriges andra medlemsår i den europeiska unionen och Sverige omnämns precis som förra året relativt sparsamt i rapporten. I tre konkreta fall omnämns Sverige explicit. En not om hur Sverige bedömer kritiken och vilka åtgärder som vidtagits har sänts till kommissionen. Detta görs av samtliga medlemsländer i syfte att kommissionen skall kunna göra en samlad redogörelse över vilka åtgärder som vidtas till följd av rättens iakttagelser. En kortfattad redogörelse för de iakttagelser som rör Sverige och den not Sverige överlämnat till kommissionen följer.

Revisionsrätten konstaterar fördröjningar i genomförandet av mål 6 i Sverige. Man noterar att endast en förskottsbetalning gjorts och att inga medel därefter rekvirerats per den 31 december 1996. Vidare konstaterar man att de faktiska utgifterna var mycket låga i förhållande till berättigade utgifter.

Det bör understrykas att Revisionsrättens iakttagelser inte innehåller några uppgifter om felaktigheter. Vad rätten konstaterar är bland annat att ingen ansökan om betalning, utöver det första förskottet, från regionala fonden hade inkommit per den 31 december 1996 och att den första utbetalningen till en slutlig stödmottagare ägde rum först i juli 1996. Därefter har såväl andra förskottet för år 1995 som första och andra förskottet för år 1996 rekvirerats. Det sammanlagda beloppet som rekvirerats från regionala fonden för mål 6 uppgår för närvarande till 35 827 miljoner ecu. För mål 6 hade per oktober 1997 beslut fattats om 48 procent av den totala ramen för 1995-1999 och i december samma år hade 19 procent av medelsramen betalats ut. Dessa siffror visar att Revisionsrättens iakttagelser hade sin grund i att programmen startade sent och allmänt sett behövde en igångkörningsperiod för att kunna fungera enligt planerna.

Den andra iakttagelsen som görs beträffande Sverige är att personal inom den offentliga sektorn (sjukhus) erhållit utbildning inom ramen för mål 4, vilket normalt inte är stödberättigande kostnader.

Kommissionen uppmanas i detta sammanhang av rätten att klarlägga om sådana utgifter berättigar till stöd.

Det skall först klargöras att rätten inte riktar någon kritik mot Sverige, som av kommissionen medgivits ett undantag för den offentliga sektorn (vård och omsorg). I Sveriges samlade programplaneringsdokument för mål 4 fastställs att 15% av medlen kan avsättas till utbildning av arbetstagare i små och medelstora företag inom den allmänna hälso- och sjukvården på regional och lokal nivå. Regeringen poängterade i förhandlingarna med kommissionen om mål 4 just jämställdhetsaspekten och det faktum att den offentliga vården är konkurrensutsatt. Även det faktum att offentliganställda i Sverige kan sägas upp betonades.

I revisionsförklaringen gör rätten den tredje iakttagelsen avseende Sverige. Man konstaterar att den felaktiga behandlingen vad gäller under- och överskott vid lagring av socker lett till att ett tillräckligt underlag om användningen av gemenskapsmedel ej kunnat tillhandahållas.

Systemet för lagerersättning för socker innebär att företaget får ersättning varje månad för de kvantiteter av socker som lagras i lagerlokaler och silor. Enligt förordning (EEG) nr 1998/78 artikel 16 skall differenser som uppstått föranleda en justering av ersättningsbeloppet. Ungefär vart tredje år töms och rengörs silorna och då upptäcks eventuella differenser mellan redovisad och faktisk kvantitet. Dessa differenser har justerats i företagets lagersaldon per den 30 september varje år, men inte redovisats av företaget till Jordbruksverket (den betalningsansvariga myndigheten) varför inga åtgärder vidtagits från verkets sida.

Numera ingår i berörda myndigheters rutiner att bevaka att information erhålls från företaget om eventuella differenser. Beträffande kontroll har en riskindelning upprättats för samtliga lagerplatser. Varje lagerplats kontrolleras två gånger om året och varje lagertransaktion för samtliga lagerplatser kontrolleras.

8.2. Kompletterande regler till EG:s förordningar om strukturstöd

8.2.1. Ärendet och dess beredning

Genomförandet i Sverige av EG:s regional- och strukturpolitik förutsätter att EG:s förordningar om stöd från strukturfonderna till viss del kompletteras med nationell lagstiftning avseende framförallt tillsyn och kontroll. Såvitt avser strukturrstöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken finns sådana bestämmelser i lagen (1994:1708) om EG:s förordning

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

om miljö- och strukturstöd. Motsvarande bestämmelser saknas beträffande övrigt strukturstöd.

Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp sammansatt av företrädare för Justitiedepartementet, Finansdepartementet, Jordbruksdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet och Närings- och handelsdepartementet utarbetat en promemoria med förslag till hur EG:s förordningar om strukturstöd kan kompletteras med nationella regler om bl.a. tillsyn och kontroll. Remissyttranden över promemorian har inhämtats skriftligen och vid ett möte den 19 februari 1998. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissyttrandena och protokoll från remissmötet finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo98/378).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i 3§, i det remitterade lagförslaget.

8.2.2. Inledning

EU har som ett mål att främja ekonomiska och sociala framsteg. Ett medel för att uppnå detta mål är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer. EG:s regional- och strukturpolitik är det viktigaste instrumentet inom gemenskapen för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna. Regional- och strukturpolitiken består av åtgärder knutna till sex olika mål samt av gemenskapsinitiativ och pilotprojekt.

De stöd och andra åtgärder som ingår i EG:s regional- och strukturpolitik bekostas delvis med nationella medel och delvis med medel från EG:s strukturfonder.

8.2.3. EG:s förordningar om strukturfonder

EG:s strukturpolitik regleras främst av rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordningen av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbanken och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter. Denna förordning kompletteras av ett antal förordningar som huvudsakligen innehåller tillämpningsföreskrifter. Av dessa förordningar är den viktigaste rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december

1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordningen av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbanken och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter.

8.2.4. EG:s regler om kontroll och tillsyn

För att skydda EG:s finansiella intressen har rådet antagit bl.a. förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. Båda dessa förordningar är tillämpliga på medel från EG:s strukturfonder.

Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tillsyn och kontroll av medel från EG:s strukturfonder följer bl.a. av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88. Enligt den bestämmelsen skall medlemsstaterna kontrollera att de verksamheter som finansieras av gemenskapen genomförs korrekt, förhindra överträdelser och vidta sanktioner mot sådana samt återkräva medel vid överträdelser eller försummelser.

I förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 fastslås att bestämmelser om kontroller, administrativa åtgärder och sanktioner skall införas av medlemsstaterna i den mån det är nödvändigt för att säkerställa en riktig tillämpning av gemenskapsrätten. Enligt förordningen åligger det medlemsstaterna att i enlighet med nationella bestämmelser vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana transaktioner som berör gemenskapernas finansiella intressen följer reglerna och att de verkligen äger rum.

Kontrollåtgärderna skall vara anpassade till varje sektors särdrag och vara proportionella i förhållande till de eftersträvade målen.

I förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 fastställs de ytterligare bestämmelser som är tillämpliga på administrativa kontroller och inspektioner på platsen som utförs av kommissionen för att skydda gemenskapernas finansiella intressen mot oegentligheter. Med oegentligheter avses varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar. Den negativa effekten kan vara antingen en otillbörlig utgift eller ett bortfall av inkomster.

Kontroller och inspektioner på platsen får enligt förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 utföras av kommissionen hos de ekonomiska aktörer som har

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

begått oegentligheten. De kan också riktas mot personer som har deltagit i genomförandet av oegentligheten och mot dem som är skyldiga att stå till svars för oegentligheten eller förhindra att den begås. För att underlätta för kommissionen att utföra dessa kontroller och inspektioner på platsen skall de ekonomiska aktörerna lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. Vidare kan kommissionen, i den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet har förekommit, utföra kontroller och inspektioner på plats hos andra berörda ekonomiska aktörer för att få tillgång till uppgifter av betydelse vad beträffar de omständigheter som är föremål för kontroll.

Kommissionens kontrollanter är skyldiga att följa de förfaranderegler som finns i den berörda medlemsstatens lagstiftning, om inte annat följer av tilllämplig gemenskapsrätt. De får använda samma hjälpmedel vid kontrollen som de nationella administrativa kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av handlingar av betydelse. Om de ekonomiska aktörerna motsätter sig kontroll eller inspektion på platsen, skall den berörda medlemsstaten, med tillämpning av nationella bestämmelser, lämna kommissionens kontrollanter det biträde de behöver så att deras kontroller och inspektioner på platsen kan fullgöras.

8.2.5. Svenska lagregler om kontroll och tillsyn

För de strukturstöd som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd kompletterande nationella bestämmelser om bl.a. tillsyn och kontroll. Av lagens tredje paragraf framgår vilka befogenheter nationella tillsynsmyndigheter har vid kontroll och tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna har rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hantering av jordbruksprodukter. Lagen förutsätter inte att det finns någon misstanke om oegentligheter för att kontroll skall kunna få ske. Att tillsynsmyndighetens möjlighet till tillträde är hänförlig till utrymmen som används i samband med hantering av jordbruksprodukter innebär att kontrollen även till viss del kan ske hos annan än den som mottagit stöd. Som exempel kan nämnas att stickprovskontroller kan ske på slakterier.

Lagen ger inte någon möjlighet till tillträde för tillsynsmyndigheten i andra utrymmen, till exempel för att eftersöka handlingar hos en revisor. Vid misstanke om allvarlig brottslighet finns vissa starkt begränsade möjligheter till husrannsakan enligt 28 kap.

1 § rättegångsbalken även hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet.

Enligt lagen får tillsynsmyndigheten meddela de förelägganden som behövs för att tillämpliga regler skall efterlevas och ta del av de handlingar och upplysningar som behövs för tillsynen. Polisen skall på begäran lämna den hjälp som behövs för tillsynen. Rätten till tillträde och rätten att ta del av handlingar och upplysningar gäller även för EG:s institutioner och av institutionerna utsända inspektörer. Lagen innehåller även bestämmelser om rätt att ta ut avgift för tillsynen samt om ränta. Beslut enligt lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Vilka myndigheter som är tillsynsmyndigheter beslutas av regeringen. Inom jordbrukssektorn har såväl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna utpekats som ansvariga för tillsynen.

8.2.6. Lagstiftningsfrågor

Regeringens förslag:

För att EG:s regional- och

strukturpolitik skall kunna verkställas fullt ut skall lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljöoch strukturstöd utvidgas till att omfatta även de strukturstöd som inte innefattas i den gemensamma jordbrukspolitiken.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i

huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som ytt-

rat sig tillstyrker eller har inte någon erinran mot förslaget. Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län och Statens jordbruksverk har lämnat synpunkter på utformningen av författningstexten.

Jordbruksverket har vidare anfört att lagen bör omfatta även nationella jordbruksstöd inom stödområdena 1–3. Jordbruksverket har också påpekat att regler om återbetalningsskyldighet bör införas i lagen.

Skälen för regeringens förslag: EG:s förordningar om strukturstöd är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Av detta följer att förordningarna gäller som svensk rätt. För att vissa av förordningarna skall kunna tillämpas förutsätts dock kompletterande nationella regler. De kompletterande reglerna är i huvudsak av två olika slag.

En kategori av utfyllande regler är bestämmelser om på vilket sätt Sverige skall utnyttja de möjligheter att lämna stöd som ryms inom EG:s strukturpolitik och om verkställighet av stödgivningen. För att detta behov skall kunna tillgodoses behövs inte något lagstöd eftersom det är fråga om för den enskilde gynnande föreskrifter. I viss utsträckning behövs emellertid kompletterande regler av annat slag, fram-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

för allt avseende tillsyn och kontroll. Dessa regler är av den karaktären att de måste meddelas i form av lagbestämmelser.

För de strukturstöd som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd kompletterande nationella bestämmelser om bl.a. tillsyn och kontroll samt om ränta. Lagen omfattar enligt sin nuvarande lydelse bl.a. EG:s förordningar om stöd till landsbygdsutveckling, s.k. mål 5b-stöd. Lagens bestämmelser är, med undantag för vad som där sägs om möjlighet för regeringen att föreskriva om avgifter, av betydelse också för de strukturstöd som inte är en del av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. Samma reglering av tillsyn och kontroll bör gälla för allt strukturstöd. Regeringen föreslår därför att lagen ändras till att omfatta även strukturstöd utanför ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Genom den föreslagna utvidgningen ges tillsynsmyndigheterna de befogenheter som är nödvändiga för att tillsyn och kontroll skall kunna utövas gentemot mottagare av alla former av strukturstöd. Motsvarande rätt till tillträde och att ta del av handlingar ges också till EG:s institutioner och av institutionerna utsända inspektörer.

Tillsynsmyndigheternas möjligheter att besluta om återbetalning av stöd är en fråga som regeringen avser att reglera i förordning.

Regeringen avser att i ett senare sammanhang se över frågan om möjligheter för tillsynsmyndigheterna att i samband med kontroll få tillträde till även andra lokaler än dem som omfattas av lagens bemyndigande. Även frågan om kontroll av nationella stöd fordrar ytterligare överväganden.

8.2.7. Ikraftträdande m.m.

Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1998. Den befogenhet tillsynsmyndigheterna ges enligt lagen att utföra kontroller m.m. kommer att omfatta även stödprojekt som har påbörjats eller helt genomförts före ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser behövs därför inte.

I anledning av de föreslagna lagändringarna ökas antalet situationer när polisen har skyldighet att på begäran lämna hjälp vid tillsyn. Hittills har polisens hjälp behövts tas i anspråk bara vid något enstaka tillfälle. De ytterligare insatser som kan komma i fråga torde totalt sett komma att bli av liten omfattning och bedöms kunna ske inom befintliga resursramar.

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholm, Rikspolisstyrelsen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, NUTEK, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen Värmland och Beslutsgruppen Mål 5b Gävle/Dala. Svenska EU-programkontoret, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Beslutsgruppen Mål 2 Bergslagen, Beslutsgruppen Mål 2 Fyrstad, Beslutsgruppen Mål 5b Sydöstra Sverige, Beslutsgruppen Mål 6 Norrbotten och Beslutsgruppen Mål 6 Jämtland har inga synpunkter eller avstår från att avge yttrande.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-25

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998 (Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Wiberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

1 §

Lagen om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd, som hittills har sikte enbart på jordbrukspolitiken, föreslås utvidgad till att avse stöd från alla EG:s strukturfonder i syfte att möjliggöra tillsyn och kontroll av stöden.

Såvitt framgått vid föredragningen är de områden som regleras i nuvarande andra stycket 4-6 sådana av gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna som återfinns i EG:s förordningar. De skulle därmed i fortsättningen ingå i den vidare definition som föreslås intagen i punkt 4 och kan därför upphävas.

Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte den föreslagna punkten 4, som har ett mera övergripande syfte än de föregående punkterna, borde placeras som punkt 1 för att därigenom rangordna digniteten mellan bestämmelserna.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1 Finansplan

1.1 Det går bra för Sverige

Sverige kan möta 2000-talet med betydande tillförsikt och optimism. Grunden är lagd för en gynnsam utveckling av den svenska ekonomin under de kommande åren. Betydande ekonomiska framsteg under den gångna mandatperioden kan i dag summeras:

De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen har nedbringats till en varaktigt låg nivå. Bytesbalansen visar växande överskott.

Detta har lett till att de svenska räntorna har sjunkit kraftigt, både i absoluta tal och jämfört med andra länder. Investeringarna ökar kraftigt. Den privata konsumtionen växer i god takt. Den starka exportutvecklingen kompletteras nu med en mera livaktig hemmamarknad. Stora produktivitetsförbättringar i förening med en dämpad kostnadsutveckling har gjort svenska företag synnerligen konkurrenskraftiga. Förtroendet för svensk ekonomi växer och optimismen och därmed viljan att satsa på framtiden blir alltmer påtaglig.

Därtill har politiska framgångar förbättrat förutsättningarna för en hög tillväxt och en snabb ökning i sysselsättningen:

Ett aktivt medlemskap i Europeiska Unionen har

medfört en större marknad för svenska företag, ökad handel och nya möjligheter för sysselsättningspolitiken.

Östersjösamarbetet understöder en demokratisk

utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde. Ökad handel och större utbyte förbättrar välståndet i hela Östersjöregionen.

Omställningen till ekologisk hållbarhet har på-

börjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och satsningarna på energiforskning och teknisk utveckling som förbättrad infrastruktur förbättrar livskvaliteten för kommande generationer och stärker svensk innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Pensionsöverenskommelsen mellan fem riksdags-

partier garanterar goda pensioner även i framtiden, ökar tryggheten och ger välfärdssamhället en långsiktig stabilitet.

Blockpolitiken har övergivits till förmån för ge-

mensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det skapar en god jordmån för hållbara regelverk för både företag och individer, en stabil utveckling och ökad kontroll över statsfinanserna.

Även utvecklingen på arbetsmarknaden har vänt. Arbetslösheten har det senaste året minskat med omkring 100 000 personer. Detta har skett parallellt med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn. Därtill har det stora intresset för kunskapslyftet bidragit positivt till arbetsmarknadens utveckling framöver. Det är en unik satsning på att stärka kompetensen och självtilliten hos många människor, som därefter kan återvända bättre rustade till arbetsmarknaden.

Den omfattande saneringen av de offentliga finanserna har gjort det möjligt att styra ökade resurser till prioriterade områden. Särskilt viktigt är att förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården och omsorgen om barn och gamla. I denna proposition föreslås ytterligare tillskott till dessa områden.

Stora insatser har också gjorts eller görs på en rad andra områden: utbildning och kompetensutveckling, arbetsmarknadspolitiken, förbättringar av företagens villkor, byggandet av Hållbara Sverige, höjda barnbidrag, höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringarna och förbättrade pensioner.

Till detta kommer de särskilda insatser som nu föreslås på sex viktiga framtidsområden: Investeringar i kunskap, den nya tekniken, bättre förutsättningar för entreprenörskap, ekologisk omställning, samarbete i Europa och ökad delaktighet och integration i Sverige.

Dessa insatser äventyrar inte – och får inte äventyra – målen för de offentliga finanserna. I själva verket kommer målen om balans i år och överskott under de kommande åren att överträffas med god marginal. De statliga utgifterna håller sig inom utgiftstaken respektive år och de offentliga utgifterna, mätt som andel av BNP, minskar successivt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

De allt starkare offentliga finanserna bidrar inte bara till lägre räntor och ett ökat förtroende – såväl i Sverige som internationellt – för den svenska ekonomin. De skapar också en ökad handlingsfrihet i framtiden. De ger utrymme för ökade insatser inom skola, vård och omsorg. De gör det möjligt att amortera på statsskulden och därigenom minska bördorna på kommande generationer. De gör det också möjligt att möta kommande konjunktursvängningar.

Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga men endast om vissa villkor obetingat uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan en tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras genom skuldsättning. Och de måste utformas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.

En stabil grund har lagts för en hög ekonomisk tillväxt under 1998 och de följande åren. Mycket talar för att tillväxten under en följd av år kan uppgå till i genomsnitt minst 3 procent per år. Detta är betydelsefullt, eftersom det gör det möjligt att hantera ett antal stora uppgifter som Sverige står inför under de kommande åren.

Sysselsättningen måste öka och arbetslösheten minska. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 ligger fast. Att nå målet ligger inom räckhåll med den ekonomiska utveckling som nu kan förutses och med de åtgärder som har beslutats tidigare eller som föreslås nu. Enligt regeringens bedömning kommer målet att nås före utgången av år 2000.

Det är ett ambitiöst mål, men likväl endast ett etappmål. På längre sikt måste ambitionen vara än högre. Ambitionen bör vara att återskapa full sysselsättning, där – bortsett från en viss ofrånkomlig friktionsarbetslöshet – alla som vill och kan arbeta också skall ha ett meningsfullt arbete. Detta förutsätter att sysselsättningen ökar väsentligt och att arbetskraftsdeltagandet ånyo höjs.

Hög tillväxt är viktig inte bara för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den krävs även för att möta de ökade resurskrav inom bl.a. vården och omsorgen som följer av den demografiska utvecklingen och för att trygga en jämn och rättvis fördelning av levnadsstandarden. Den krävs vidare för att möjliggöra angelägna reformer och skapa förutsättningar för ökade reallöner. Den krävs dessutom om vi skall återvinna den relativt bättre internationella position som Sverige hade före de år under första hälften av 1990-talet, då den svenska BNPutvecklingen var negativ samtidigt som andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Den återhämtning som skett i den svenska ekonomin och i de offentliga finanserna sedan 1994 är unik. Den hade inte varit möjlig utan samarbetet de senaste åren mellan socialdemokraterna och centerpartiet. Ett tufft och omfattande saneringsprogram har genomförts, samtidigt som villkoren för arbete, utbildning och företagande har förbättrats. Det krävs

en fortsatt uthållig och ansvarsfull ekonomisk politik för att under de kommande åren befästa framgångarna och skörda frukterna av den förda politiken.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska politiken har varit framgångsrik i att skapa en stabil grund för svensk ekonomi. Sverige befinner sig i början av den första högkonjunktur på 30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik. Styrkan i konjunkturuppgången kommer inifrån.

1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet

Den svenska ekonomin under 1990-talet har kännetecknats av tvära kast, från djupaste depression till begynnande högkonjunktur. Under perioden 1991– 1993 drabbades Sverige av den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den totala svenska produktionen föll med sammanlagt 5 procent.

Mellan 1991–1994 fördubblades statsskulden, tredubblades arbetslösheten och mer än fyrdubblades budgetunderskottet. Den öppna arbetslösheten steg till 8 procent som en följd av att 450 000 arbetstillfällen försvann, de flesta i privat sektor. Detta tillsammans med ofinansierade skattesänkningar och reformer medförde att underskottet i de offentliga finanserna steg kraftigt. Det uppgick som mest till 12,3 procent av BNP år 1993. De offentliga utgifterna som andel av BNP ökade med 7 procentenheter mellan 1991 och 1994.

Misstroendet på grund av oförmågan att lösa de ekonomiska problemen resulterade i räntekris och kronfall. Osäkerhet och höga räntor bidrog till att bruttoinvesteringarna föll med i genomsnitt 9 procent per år 1991–1994.

En framgångsrik mandatperiod

Den ekonomiska politik som har förts sedan 1994 har varit inriktad på att bryta den negativa ekonomiska utvecklingen och skapa förutsättningar för en hög och stabil tillväxt och en varaktig nedgång i arbetslösheten. Två ömsesidigt förstärkande mål har varit styrande för den ekonomiska politiken, dels målet att den öppna arbetslösheten skall halveras och nå 4 procent år 2000, dels målet om sunda offentliga finanser. Resultaten av den förda politiken är i de flesta avseenden mycket gynnsamma. Inom snart sagt samtliga ekonomiska områden har den ekonomiska

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

utvecklingen varit bättre under den nuvarande mandatperioden än under den föregående perioden 1991–1994. – BNP-tillväxten beräknas under mandatperioden

uppgå till i genomsnitt 2,5 procent per år. Sverige växer återigen. – De offentliga finanserna förbättras med 11,9 pro-

centenheter av BNP under mandatperioden. Innevarande år beräknas överskottet i de offentliga finanserna vara 1,6 procent av BNP. Sunda offentliga finanser är åter ett kännetecken för Sverige. – Statsskulden som andel av BNP faller. Istället för

att använda mer och mer resurser för att betala räntorna på statsskulden kan skolan, vården och omsorgen prioriteras.

– De långa räntorna har fallit kraftigt. Räntemargi-

nalen mot Tyskland är idag mindre en tiondel än av vad den var 1994. Förtroendet för svensk ekonomi är återupprättat. – Ett villalån på 500 000 kronor är i dag 1 900

kronor billigare i månaden än under sommaren 1994. Skuldsatta hushåll får en lättare situation. – Riksbanken har kunnat sänka de korta räntorna.

Sunda offentliga finanser och låga prisökningar har gjort detta möjligt.

– Inflationen och inflationsförväntningarna har

sjunkit och anpassat sig till inflationsmålet. Därmed finns en viktig förutsättning på plats för en väl fungerande lönebildning. – Arbetslösheten faller. År 1994 var den öppna ar-

betslösheten 8,0 procent mätt som årsgenomsnitt. I dag är den 6,7 procent. Målet om en halverad öppen arbetslöshet till 4 procent nås under år 2000. – Mellan 1994 till 1998 skapas det 93 000 jobb i

den privata sektorn. Den privata sektorn växer återigen.

– Sveriges affärer med omvärlden visar stora och

växande överskott. I år visar bytesbalansen ett överskott på 3,5 procent av BNP. Därmed kan Sveriges utlandsskuld minskas. – Näringslivet växer med närmare 4 procent per år.

Svenska företag är världsledande och vinner marknadsandelar. – Näringslivets investeringar ökar under mandatpe-

rioden med 10 procent per år. Vi bygger för framtiden.

1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998 och 1999

Världsekonomin utvecklas väl trots krisen i Asien. I Sverige vände konjunkturen ordentligt uppåt under 1997. Den goda tillväxten väntas hålla i sig både 1998 och 1999.

Den internationella utvecklingen

Trots den finansiella krisen i Asien fortsätter världsekonomin att utvecklas väl. Den starka konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och återhämtningen i EU väntas inte brytas till följd av den ekonomiska krisen i Asien, förutsett att denna inte fördjupas.

Svag inhemsk efterfrågan i kombination med problem i den finansiella sektorn bidrar till fortsatt stagnation i Japan. BNP-tillväxten väntas falla i Asien som helhet och t.o.m. bli negativ i vissa av de drabbade länderna, däribland Indonesien. För att en gradvis uppgång i de asiatiska länderna skall äga rum krävs att de påbörjade reformerna fullföljs. Dessutom är det viktigt att industriländerna inte inför importhinder för den asiatiska exporten.

I Förenta staterna har den inhemska efterfrågan stigit kraftigt och BNP-tillväxten under 1997 blev den högsta på nio år. Samtidigt sjönk både arbetslösheten och inflationen. Den väl avvägda finans- och penningpolitiken har lagt grunden för den exceptionellt goda ekonomiska utvecklingen. Arbetslösheten har sjunkit successivt och uppgår till knappt 5 procent.

I EU fortsätter återhämtningen. Exportutvecklingen har varit stark och räntorna är låga, vilket borgar för en tilltagande investeringstakt. Den stora utmaningen i EU är den höga arbetslösheten som fortfarande överstiger 10 procent.

För Östersjöområdet fortsätter utsikterna att vara goda. Tillväxten i Finland och Danmark väntas bli stark, samtidigt som återhämtningen i Tyskland stärks. BNP-tillväxten i Baltikum och Polen förutses avmattas något efter en hög tillväxt under 1997. I Ryssland väntas återhämtningen fortsätta efter det att BNP ökade 1997 för första gången sedan kommunistdiktaturen rasade ihop.

Den svenska utvecklingen

Tillväxten i den svenska ekonomin tog ordentlig fart under 1997. De närmaste åren kommer tillväxten att i allt högre grad drivas av den inhemska efterfrågan, främst investeringar och privat konsumtion, medan exportens bidrag till tillväxten blir lägre. BNP växer med 3 procent i år och med 3,1 procent nästa år under förutsättning att löneutvecklingen blir i enlighet med den som anges av arbetsmarknadens parter.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 1.1 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MDRKR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997 1998 1999 2000 2001

Privat konsumtion

922,9 2,3 2,5 2,2 2,0

Offentlig konsumtion 449,3 1,3 0,6 0,7 1,0

Stat

134,2 2,5 0,5 0,5 0,5

Kommuner

315,1 0,8 0,6 0,9 1,2

Bruttoinvesteringar

237,9 7,2 7,6 7,0 5,7

Näringsliv ex. bostäder 182,8 7,8 6,1 4,9 2,7

Bostäder

23,8 8,8 23,5 25,0 25,0

Myndigheter

30,5 2,8 4,0 2,2 2,3

Lagerbidrag

6,8 0,0 0,0 0,0 0,0

Export

761,4 6,3 6,7 7,0 5,4

Import

639,5 6,9 7,0 6,2 5,8

BNP

1738,9 3,0 3,1 3,4 2,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Exportkonjunkturen förefaller än så länge i en mycket begränsad omfattning ha påverkats av utvecklingen i Asien. Tack vare inte minst en stor produktivitetsökning har svenska företag varit framgångsrika på världsmarknaden. Trots något högre löneökningar än i omvärlden fortsätter svensk exportindustri att ta marknadsandelar.

Positivt är att de svenska företagen inte tycks höja priserna i den omfattning som hade kunnat befaras. I stället satsar företagen på att öka sina marknadsandelar. Av den samlade värdeökningen av industriproduktionen 1996–1998 beräknas över 80 procent bestå av volymökning och mindre än 20 procent av prisökningar. Som kontrast kan nämnas att under den förra stora högkonjunkturen 1986–1989 stod volymökningen endast för 27 procent, medan resterande 73 procent bestod av prisökningar.

Den totala investeringsaktiviteten väntas tillta markant under åren 1998 och 1999. Det innebär att produktionskapaciteten nu byggs ut i betydande grad. Ett ljusnande arbetsmarknadsläge, stigande inkomster och historiskt låga räntor innebär att bostadsbyggandet ökar. Dessutom stimuleras investeringarna av omställningsprogrammet för energisektorn och det lokala investeringsprogrammet inom ”Hållbara Sverige”. Ett osäkerhetsmoment kvarstår dock för industrins investeringar. Om Asienkrisens globala effekter blir stora kan industrins investeringar delvis skjutas på framtiden.

Efter tre år med stagnerande inkomster växer hushållens realinkomster med drygt 2,5 procent i år och nästa år. Detta i kombination med att de svenska hushållens ekonomiska situation har förbättrats de senaste åren medför att den privata konsumtionen fortsätter att öka.

Nedgången i den offentliga konsumtionen upphör och vänds i en liten uppgång i och med resurstillskotten till kommunerna. Den kommunala konsumtionen växer med 0,8 procent 1998 och 0,6 procent

1999. Detta tillsammans med den relativt gynnsamma utvecklingen av BNP-tillväxten medför att sysselsättningen utvecklas gynnsamt. Den öppna arbetslösheten har minskat med 93 000 personer mellan februari 1997 och februari 1998, varav 39 000 var kvinnor och 54 000 män. Detta har skett parallellt med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn. Därtill bidrar det stora intresset för kunskapslyftet positivt till arbetsmarknadens utveckling. Arbetslösheten mätt som årsgenomsnitt beräknas minska från 8,0 procent 1997 till 5,7 procent 1999. Genom en ansvarsfull lönebildning i kombination med att det finns lediga resurser under hela perioden blir tillväxten hög och inflationstrycket fortsatt lågt. Löneökningstakten antas i prognosen vara i enlighet med de avtal som träffats på den svenska arbetsmarknaden, inklusive den av parterna antagna låga löneglidningen. Det innebär löneökningar på 3,1 procent 1998 och 3,0 procent 1999.

1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001

Den gynnsamma kombinationen av ansvarsfull lönebildning, goda vinster i näringslivet, låga räntor, sunda statsfinanser och ökade resurser till skola, vård och omsorg gör att den öppna arbetslösheten i slutet av år 2000 beräknas uppgå till 4,0 procent. Därmed uppnås riksdagens mål om en halverad öppen arbetslöshet under år 2000. Mätt som årsgenomsnitt blir den öppna arbetslösheten 4,4 procent år 2000. De flesta jobben tillkommer i den privata sektorn. Mellan 1994 och år 2000 beräknas det tillkomma 215 000 jobb i den privata sektorn.

TABELL 1.2 NYCKELTAL

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1998 1999 2000 2001

KPI, årsgenomsnitt

0,9 1,2 2,0 2,0

Kostnadstimlön

3,1 3,0 3,0 3,0

Öppen arbetslöshet

6,7 5,7 4,4 4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 4,2 4,0 3,9 3,5

Antal sysselsatta

1,0 1,5 2,0 1,1

Real disponibel inkomst1

2,5 2,9 3,7 3,1

Hushållens nettosparkvot1

0,9 1,3 2,9 4,0

Tysk långränta

5,2 5,4 5,6 5,6

Svensk långränta

5,7 5,7 5,8 5,8

TCW-index3120,2 119,5 118,5 118,0

1 Inkl. beräkningsteknisk överföring av offentliga överskottet utöver de målsatta2 10-års statsobligation, årsgenomsnittet3 Årsgenomsnitt Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 1.3 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Antal sysselsatta1

4378 4185 3964 3927 3986 3963 3922 3961 4020 4098 4144

Privat sektor1

2986 2821 2630 2633 2698 2698 2695 2726 2783 2848 2880

Offentlig sektor1

1404 1381 1328 1290 1287 1263 1223 1232 1236 1246 1260

Öppen arbetslöshet2

3,0 5,3 8,2 8,0 7,7 8,1 8,0 6,7 5,7 4,4 4,0

Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder2

2,0 3,6 4,3 5,3 4,4 4,5 4,3 4,2 4,0 3,9 3,5

Relativt arbetskraftstal3

83,2 81,0 78,91 77,4 78,2 77,8 76,8 76,3 76,4 76,6 76,9

Kostnadstimlön4

5,7 3,7 2,8 2,4 3,3 6,1 4,5 3,1 3,0 3,0 3,0

1Tusental personer2I procent av arbetskraften i genomsnitt under året3Arbetskraften i procent av befolkningen i arbetsför ålder4Årlig procentuell förändring Anm.: För åren 1991–1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,4 procent år 2000 för att sedan bromsas ned något till 2,6 procent 2001. Investeringarna och den privata konsumtionen är de viktigaste drivkrafterna bakom den höga tillväxten. I den ekonomiska utvecklingen fram till 2001 antas arbetsmarknaden och särskilt lönebildningen fungera väl, samtidigt som den internationella utvecklingen är gynnsam. För både år 2000 och 2001 antas de sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning och arbetstidsförkortning bli desamma som för 1999, dvs. 3 procent.

För att studera effekterna av en sämre utveckling än den kalkylerade på arbetslöshet och offentliga finanser har två olika känslighetsberäkningar gjorts i bilagan Svensk ekonomi.

Sammanfattningsvis kan sägas att om den internationella utvecklingen skulle bli sämre än vad som antas i kalkylen blir den svenska exporten lägre. Den svagare industrikonjunkturen får i så fall även följdeffekter på hela den svenska ekonomin i form av svagare tillväxt och sämre sysselsättning. Sysselsättningen utvecklas svagare och arbetslöshetsmålet uppnås ej.

Om löneökningarna blir högre än kalkylerat måste Riksbanken föra en stramare penningpolitik, vilket leder till att efterfrågan mattas av. Den svenska exportindustrin får då också svårare att klara av konkurrensen på den internationella marknaden. Också då blir det svårigheter att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.

1.3 Sunda offentliga finanser och stabila priser ger fler jobb

Sunda offentliga finanser och stabila priser är en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är – och har de

senaste tre och ett halvt åren varit – styrande för den ekonomiska politikens utformning.

1.3.1 Sunda offentliga finanser

Finanspolitiken under mandatperioden

År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna OECD-ländernas näst största underskott med 12,3 procent av BNP. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994 beräknades lånebehovet för budgetåret 1994/95 till drygt 240 miljarder kronor – var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad krona. Förtroendet för Sverige var lågt. På de finansiella marknaderna gjordes analyser om kraftigt stigande inflation, alternativt att Sverige snart skulle behöva söka hjälp av IMF. Situationen var på väg att bli lika allvarlig som den som drabbade en del asiatiska länder i slutet av 1997. Den begynnande återhämtningen riskerade att avstanna. Ytterst handlade detta om de demokratiska institutionernas legitimitet.

Huvuduppgiften för den nytillträdda socialdemokratiska regeringen blev därför att snabbt och resolut sanera de offentliga finanserna. Regeringen föreslog ett omfattande saneringsprogram för att snabbt få stopp på ökningen av statsskulden. Saneringsprogrammet konstruerades efter tre grundläggande principer. Det skulle verka så snabbt att statsskuldens ökning kunde hejdas tidigt. Det utformades fördelningspolitiskt så att de som har det bäst ställt bidrar mest. Dessutom prioriterades skolan, vården och omsorgen framför transfereringar.

Saneringsprogrammet uppgick till 126 miljarder kronor och har genomförts i och med budgeten för 1998. Storleken och profilen har kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpolitiska målen:

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Statsskulden som andel av BNP skulle stabiliseras senast 1996

I oktober 1991 var statsskulden 650 miljarder kronor. I oktober 1994 hade statsskulden nästan fördubblats till 1 230 miljarder kronor. Statsskulden mätt som andel av BNP nådde sin topp på 84 procent redan 1994–1995. Målet uppfylldes.

Underskottet i de offentliga finanserna skulle högst vara 3 procent av BNP 1997

Detta mål är uppfyllt. Underskottet i de offentliga finanserna 1997 blev 1,1 procent av BNP enligt svenska nationalräkenskaper och 0,8 procent av BNP enligt det mått som används i EU-samarbetet. Sverige uppfyller därmed detta konvergenskrav för deltagande i EMU:s tredje etapp.

År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans

Detta mål uppfylls med god marginal. År 1998 beräknas de offentliga finanserna uppvisa ett överskott på 1,6 procent av BNP. Till viss del kan detta överskott förklaras av bokföringsmässiga faktorer. Räknas dessa bort krymper överskottet till 0,8 procent av BNP. Sverige tillhör de fyra länder i EU som har de starkaste offentliga finanserna.

TABELL 1.4 EU-LÄNDERNAS OFFENTLIGA ÖVER/UNDERSKOTT

PROCENT AV BNP

1998

Belgien

-1,7

Danmark

1,1

Finland

0,3

Frankrike

-2,9

Grekland

-2,2

Irland

1,1

Italien

-2,5

Luxemburg

1,0

Nederländerna

-1,6

Portugal

-2,2

Spanien

-2,2

Storbritannien

-0,6

Sverige 1

0,8

Tyskland

-2,5

Österrike

-2,3

EU

-1,9

1 Enligt Finansdepartementet (ENS-definition). Kommissionen anger 0,5 procent för Sverige Källor: Europeiska kommissionen och Finansdepartementet

Målen för den ekonomiska politiken

De budgetpolitiska målen har starkt bidragit till en stabil utveckling för den svenska ekonomin med successivt lägre räntor. Utöver dessa mål finns det även mål för arbetslösheten och för inflationen. Erfarenheterna av mål för den ekonomiska politiken är goda.

De offentliga finanserna förbättras i snabb takt. Arbetslösheten minskar. Inflationen är låg. Då samtliga mål har stötts av en majoritet i riksdagen har målen blivit kraftfulla och har i stor utsträckning präglat svensk samhällsdebatt, den ekonomiska politiken och därmed också den ekonomiska utvecklingen.

Ambitionen har varit att formulera mål som skall styra politiken och övriga aktörer i en samhällsekonomiskt önskvärd riktning. Målen har varit tydliga, lätt kommunicerbara och enkla att beräkna. De mål som har väglett den ekonomiska politiken har haft en avgörande betydelse för den goda ekonomiska utveckling som redovisas i denna proposition.

Saneringspolitiken

I och med innevarande år går Sverige från att vara ett underskottsland till ett överskottsland. En budgetsanering av denna internationellt sett anmärkningsvärda omfattning har inte kunnat ske utan att det påverkat privatpersoners ekonomi och offentlig verksamhet. För att återfå förtroendet för svensk ekonomi var det nödvändigt att strikt genomföra saneringspolitiken med öppenhet och tydlighet för att varaktigt minska risken för att Sverige åter hamnar i statsfinansiella problem. Den nya budgetprocessen har spelat en stor roll i detta sammanhang. Den akuta finansiella krisen är nu avklarad och Sverige har bättre möjligheter än på länge att bibehålla stabilitet och amortera på statsskulden. Några slutsatser kan nu dras om hur budgetsaneringen gått till.

De offentliga finanserna har till största delen sanerats med hjälp av utgiftsminskningar

År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna 10,3 procent av BNP. År 1998 visar de offentliga finanserna överskott. Mellan 1994 och 1998 faller de offentliga utgifterna som andel av BNP med 9,1 procentenheter. Under samma tid ökar de offentliga inkomsterna som andel av BNP med 2,8 procentenheter.

40 45 50 55 60 65 70 75 80

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 1.1

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2001

Procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Saneringen beror till största delen på strukturella åtgärder

Enligt OECD hade Sverige 1994 ett strukturellt underskottet på 9,1 procent av BNP. Enligt samma beräkning har Sverige 1998 ett strukturellt överskott på 1,0 procent av BNP. Av EU-länderna är det bara Danmark som har ett större strukturellt överskott.

Saneringen beror inte på engångsbesparingar

Hela den sanering av de offentliga finanserna som skett de senaste fyra åren består av varaktiga förstärkningar av de offentliga finanserna. Regeringen har lagt vikt vid att i konsolideringsprogrammet inte räkna in sådana åtgärder som endast temporärt ökar statens inkomster eller minskar dess utgifter. I det finansiella sparandet, som är det mått regeringen, liksom bl.a. EU värderar de offentliga finanserna utifrån, inräknas inte exempelvis inkomster från försäljningar av statliga bolag. Vidare räknas den bokföringsmässiga effekten av att AP-fondens fastigheter bolagiseras bort vid regeringens bedömning av balansmålet för 1998.

Saneringen av de offentliga finanserna har haft höga fördelningspolitiska ambitioner

Regeringen har fortlöpande analyserat de fördelningspolitiska konsekvenserna av budgetsaneringen. Resultatet är att den femtedel av hushållen som har det bäst ställt har bidragit med 43 procent av budgetsaneringen. Den femtedel av hushållen som har det sämst ställt har bidragit med 11 procent. Ur ett jämställdhetsperspektiv har kvinnor och män bidragit med ungefär lika mycket. Regeringen är trots detta väl medveten om att saneringen av de offentliga finanserna har inneburit påfrestningar för många människor.

Finanspolitiken de kommande åren

Målet efter 1998 skall vara ett överskott i de offentliga finanserna. Det finns en rad orsaker till att Sveri-

ge bör ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna: – Den offentliga skulden kan amorteras av. Med en

stor skuld blir Sverige känsligt för räntevariationer på de internationella kapitalmarknaderna. Den största utgiftsposten i den svenska statsbudgeten är räntorna på statsskulden som 1998 beräknas till 103 miljarder kronor. – Med ett överskott i de offentliga finanserna i ett

normalt konjunkturläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet hotar att bli för stort och utlösa en ränteuppgång.

– Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre

kommer en bit in i 2000-talet att öka. Den offentliga sektorn måste då vara stark nog för att möta denna utveckling. Situationen är inte unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga ambitioner för den offentliga välfärden, måste Sverige också ha höga ambitioner för den offentliga sektorns finansiella styrka. – En hög nivå på sparandet möjliggör en hög inves-

teringsnivå utan att Sverige får underskott i betalningarna med andra länder. Därmed kan Sveriges höga internationella skuldsättning minskas samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas. Ett högt offentligt sparande bidrar till ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv inverkan på Sveriges långsiktiga tillväxtmöjligheter.

Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP

Efter överläggningar med centerpartiet konkretiserade regeringen överskottskravet för tiden efter 1998 till ett långsiktigt mål om ett överskott på 2,0 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Som en konsekvens av detta beräknas den offentliga nettoskulden som andel av BNP att försvinna omkring år 2007.

TABELL 1.5 OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomstkvot 65,2 61,9 61,6 60,5 59,7 59,6 63,7 62,8 62,5 60,8 60,1 59,7

Skattekvot 55,8 52,8 51,1 50,2 49,8 49,9 54,1 54,2 53,9 52,9 52,4 52,3

Utgiftskvot 61,0 63,0 69,4 72,8 70,0 67,3 65,8 63,9 61,0 60,0 57,7 56,1

Statsskuldsräntor 4,5 4,4 4,7 5,5 6,3 6,5 6,6 6,1 5,3 5,0 4,2 3,8

Finansiellt sparande 4,2 -1,1 -7,8 -12,3 -10,3 -7,8 -2,1 -1,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Statens lånebehov (mdkr) 125 75 150 242 185 138 21 6 -1 -6 -24 -31

Nettoskuld1-8,2 -5,3 4,8 11,0 21,9 23,6 20,3 21,7 20,0 18,1 15,8 13,1

Statsskuld145,5 47,9 61,1 78,3 84,0 84,0 83,6 82,4 78,6 74,7 69,9 65,4

Konsoliderad bruttoskuld 43,8 53,0 67,1 76,0 79,3 78,0 77,2 76,9 74,3 71,0 66,8 62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet1 Vid överskott motsvarande de budgetpolitiska målen år 2000 och 2001.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Överskottsmålen för 1999, 2000 och 2001

Som en gradvis anpassning till det långsiktiga målet skall de offentliga finanserna uppvisa överskott motsvarande 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent år 2000 och 2,0 procent 2001.

Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse från de angivna målen tolereras. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det offentliga överskottet bli högre. På samma sätt bör det offentliga överskottet bli lägre om tillväxten av konjunkturmässiga skäl blir väsentligt lägre.

Lönebildningen spelar dock en avgörande roll. Om löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger vad arbetsmarknadens parter har kommit överens om, inklusive den av parterna angivna löneglidningen, kommer tillväxten i den svenska ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den beräknade. Detta är i så fall ett strukturellt problem, inte ett konjunkturellt.

Statsskulden

Statsskulden växte kraftigt under 1990-talets första år. Räntekostnaderna för statsskulden utgör 1998 den största posten i statsbudgeten. Mot bakgrund av statsskuldsförvaltningens ökade betydelse överlämnar regeringen i dag en proposition om statsskuldspolitiken till riksdagen. I propositionen föreslås att målet för statsskuldspolitiken skall vara att långsiktigt minimera kostnaderna för statens upplåning.

Steget in i 2000-talet

De offentliga finanserna fortsätter att utvecklas mer positivt än vad som tidigare antagits för 1998 och framåt. Huvudorsaken är att utgifterna blir lägre än väntat. Det har därmed skapats ett utrymme för ytterligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår därför att ytterligare resurser tillförs skolan, vården och omsorgen. En nivåhöjning av statsbidraget till kommunerna görs med 4 miljarder kronor redan i år.

Dessutom föreslås en kraftsamling inom sex framtidsområden som är av stor vikt för den svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland , Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Samtliga dessa åtgärder är fullt beaktade i beräkningarna av de offentliga finanserna. Även tidigare framlagda propositioner, t.ex. de om transportpolitik, bostadspolitik och tandvårdsförsäkring, är fullt beaktade i beräkningarna. De budgetpolitiska målen fortsätter därmed att vara styrande för budgetpolitiken.

TABELL 1.6 NYA ÅTGÄRDER

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Framtidsområden

Kunskap och kompetens

1 030 1 100 1 460

Delaktighet i informationssamhället 400 600 800

Hållbara Sverige– ett föregångsland 125 200 2 200

Företagande

1 780 2 070 1 780

Europeiskt samarbete

1 050 1 050 1 050

Ett Sverige för alla

350 350 800

Summa

4 735 5 370 8 090

Övriga reformer

Tandvårdsförsäkring

500 500 500

Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser

990 1 100 200

Frysning av taxeringsvärden

810 490 420

Äldreproposition

300 300 300

Pensioner

1 420 2 980 3 090

Rättsväsendet

200 250 300

Bistånd

204

Kommuner

4 000 4 000 4 000

Övriga åtgärder

540 370 1 085

Summa

8 760 9 990 10 099

Totalt före finansiering

13 495 15 360 18 189

Avgår finansiering

3 875 4 105 4 380

varav utgiftsminskningar

1 875 1 905 2 180

nytt skalsteg i inkomstskatten 2 000 2 200 2 200

TOTALT

9 620 11 255 13 809

Efter dessa förslag uppvisar de offentliga finanserna ett överskott på 1,6 procent av BNP 1998 och 0,8 procent 1999. Detta överstiger de av riksdagen fastlagda målen om balans 1998 och ett överskott på 0,5 procent av BNP 1999. Av överskottet 1998 är emellertid 0,8 procentenheter endast bokföringsmässigt, och avser bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Resterande skillnader mot målen 1998 gör att Sverige redan i år kan påbörja en amortering av statsskulden i syfte att stärka politikens möjligheter och minska statens räntekostnader.

För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i de offentliga finanserna till 2,3 procent respektive 3,5 procent av BNP. Även dessa år överträffas därmed de budgetpolitiska målen som är 1,5 procent år 2000 och 2,0 procent 2001. Beräkningen är dock förhållandevis osäker och är betingad bl.a. av en väl fungerande lönebildning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Att redan nu inteckna dessa beräknade överskott vore att underminera den budgetsanering som har genomförts. Risken skulle öka för att regeringen senare skulle tvingas återkomma till riksdagen med förslag om nedskärningar och skattehöjningar. Vid ett flertal tillfällen tidigare har riksdag och regering tecknat in ett framtida budgetutrymme utan att kunna infria förväntningarna om vare sig budgetutfall eller reformer. De mest flagranta felbedömningarna gjordes i början av 1990-talet.

Utgiftstaket

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i samband med vårpropositionen presenterar förslag till nominella utgiftstak för tre år framåt. De av riksdagen tidigare beslutade statliga utgiftstaken ligger fast. Utgiftstaket för 2001 föreslås bli 770 miljarder kronor. Detta motsvarar 36,8 procent av BNP. Därmed fortsätter de statliga utgifterna att minska som andel av BNP.

30 35 40 45 50

1997 1998 1999 2000 2001

DIAGRAM 1.2

Utgiftstak för den statliga sektorn

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Pensionsreformen

Regeringen lägger i dag även fram propositioner om det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 1997/98:151 och prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa propositioner bygger på den uppgörelse som 1994 slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna.

Ålderspensionssystement spelar en avgörande roll för medborgarnas välfärd och det är av största vikt att reglerna är pålitliga. Det är därför en framgång att det råder en bred politiskt enighet om utformningen av detaljerna i det nya ålderspensionssystement. De nya reglerna för pensionsberäkning förenar krav på rättvisa och effektivitet samtidigt som det i finansiellt avseende ger ett mer stabilt system än dagens. Den svenska pensionsreformen innebär långtgående förändringar och har uppmärksammats i omvärlden. Som ett av de första länderna genomför Sverige nu den förändring som är nödvändig för att det allmänna pensionssystemet skall kunna upprätt-

hållas och klara vad det utlovar i en tid då antalet pensionärer ökar.

Regeringen fortsätter arbetet med att modernisera trygghetssystemen.

1.3.2 Stabila priser

En grundval för den samlade ekonomiska politiken är att prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk utveckling. Hög inflation försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt hög sysselsättning. Stabila priser skapar en god grund för en väl fungerande lönebildning. Hög inflation minskar möjligheterna till en god fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar och inkomster.

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitet som att den årliga ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och står bakom inflationsmålet.

Riksbankens ställning stärks

För att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten har regeringen i november 1997 lämnat en proposition till riksdagen som grundar sig på en fempartiöverenskommelse om penning- och valutapolitiken: – Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verk-

samhet vilket läggs fast i lag. Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Eftersom Riksbanken är en myndighet under riksdagen har banken därutöver en skyldighet att stödja den allmänna ekonomiska politiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning, i den mån detta inte strider mot prisstabilitetsmålet. – I regeringsformen tas in ett förbud för varje myn-

dighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor som rör penningpolitik. En motsvarande bestämmelse om att en ledamot av direktionen inte får söka eller ta emot instruktioner när hon eller han fullgör penningpolitiska uppgifter tas in i riksbankslagen.

– Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att

det i regeringsformen anges att denna eller denne under den sexåriga mandatperioden får avsättas endast om hon eller han inte längre uppfyller de krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter eller om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

– En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken som

innebär att fullmäktige ges en kontrollerande funktion och att en direktion inrättas som skall besluta i alla penningpolitiska frågor och leda Riksbanken. – Ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor

förs över från Riksbanken till regeringen. Riksbanken skall besluta om tillämpningen av det växelkurssystem som regeringen beslutat om.

Riksdagen har i mars i år fattat ett första beslut om de grundlagsändringar som föreslås i propositionen. Ett andra beslut om grundlagsändringarna och beslut om övriga lagändringar kommer att fattas av den nyvalda riksdagen i höst.

Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen

Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten har minskat – och fortsätter att minska – i den svenska ekonomin: – Hushållens och företagens inflationsförväntning-

ar har fallit.

– Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har

ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnadsökningar som märkbart avviker från omvärldens. – Produktiviteten har ökat kraftigt. – Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex. livs-

medelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta minskar företagens möjligheter att öka sina prismarginaler eller övervältra kostnadsökningar på konsumenterna. Sveriges inträde i EU har bidragit till denna utveckling. – Asienkrisen har medfört att det globala infla-

tionstrycket har fallit ännu mer.

– Riksbankens prisstabilitetsmål har fått en ökande

trovärdighet i den svenska opinionen.

Som ett resultat av den minskade inflationsbenägenheten kan tillväxten bli hög och arbetslösheten falla markant om löneökningstakten blir i enlighet med de avtal som träffats på den svenska arbetsmarknaden, inklusive den av parterna angivna löneglidningen.

-0,5

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

1994 1995 1996 1997 1998

DIAGRAM 1.3

Hushållens inflationsförväntningar det närmaste året samt KPI-utfall 1994-1998

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån Anm.: De streckade linjerna i diagrammet visar Riksbankens

toleransintervall för inflationen.

KPI-utfall

Förväntningar

Räntorna

Ett av huvudsyftena med saneringspolitiken som inleddes i oktober 1994 har varit att skapa förutsättningar för lägre räntor. Låga räntor har en mycket stor betydelse för svensk ekonomi. Det ökade förtroendet för den ekonomiska politiken syns tydligt på de finansiella marknaderna. Sedan augusti 1994 har de flesta räntorna mer än halverats:

– De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på näs-

tan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag under 5,5 procent. Sommaren 1994 låg samma ränta på drygt 12 procent. – Räntemarginalen mot Tyskland som under som-

maren 1994 var över 4,5 procentenheter för de långa räntorna har fallit till under 0,4 procent. – De korta räntorna har sjunkit. Den låga inflatio-

nen och det ökade förtroendet för den förda ekonomiska politiken har medfört att Riksbanken har kunnat sänka reporäntan. I början av 1996 var reporäntan nästan 9 procent. I april 1998 var den drygt 4 procent. – Räntekostnaderna har minskat kraftigt. I diagram

1.4 visas hur månadskostnaden efter skatt för ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan 1994. Jämfört med augusti 1994 har månadskostnaden efter skatt minskat med ca 1 900 kronor. En likartad utveckling har skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av de sjunkande räntorna i takt med att de sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000

1994 1995 1996 1997 1998

Bunden ränta, 5 år

Rörlig ränta

DIAGRAM 1.4

Månadskostnad för ett villalån på 500 000 kr, 1994-98

Kronor

Källa: Finansdepartementet

Kronan

Kronans effektiva växelkurs ligger idag på ungefär samma nivå som i januari 1997. Under denna period har kronans kurs varit i stort sett oförändrad mot de europeiska valutorna, medan dollarn har förstärkts med ca 15 procent mot kronan och de övriga europeiska valutorna. I diagram 1.5 visas ett handelsvägt växelkursindex, inklusive bl.a. de asiatiska valutorna. Lägre index betyder starkare krona.

98 99 100 101 102 103 104 105

1997

1998

DIAGRAM 1.5

Handelsvägt växelkursindex 1997-1998

1 januari 1997 = 100

Källa: Finansdepartementet

EMU

Den 1 januari 1999 inleds den tredje etappen av EMU och då skall EU:s gemensamma valuta, euron, införas. Beslut om urvalet av länder fattas av rådet i sammansättningen stats- och regeringschefer i maj 1998. Kommissionen rekommenderade i mars i år att elva medlemsstater deltar i valutaunionen från starten.

Riksdagen godkände i december 1997 i enlighet med regeringens förslag i prop. 1997/98:25 att Sverige inte bör införa euron då den tredje etappen av EMU inleds. I och med detta beslut har det stått klart att Sverige inte kommer att delta i valutaunionen från starten. Sverige bör hålla dörren öppen för ett senare svenskt inträde i valutaunionen. Om regering-

en senare finner att Sverige bör delta skall frågan underställas svenska folket för prövning.

Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Det nuvarande systemet med en rörlig växelkurs inom ramen för en penningpolitik inriktad på prisstabilitet fungerar väl.

För att varaktigt säkra sunda offentliga finanser i den tredje etappen av EMU har medlemsstaterna inrättat stabilitets- och tillväxtpakten. Den del av pakten som gäller övervakning väntas träda i kraft redan vid kommande halvårsskifte. Sverige och övriga länder som inte väntas införa euron den 1 januari 1999 deltar också i pakten, med undantag för reglerna om sanktioner och föreläggande. I pakten har medlemsstaterna åtagit sig att ha ett medelfristigt mål för de offentliga finanserna nära balans eller överskott. Sverige har ambitiösare mål än EU och kommer med god marginal att uppfylla detta åtagande.

1.3.3 Fler jobb

I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land som kännetecknades av full sysselsättning till ett land märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994 försvann över 450 000 arbetstillfällen. Målet är att åter ta Sverige tillbaka till full sysselsättning. Ett delmål är att den öppna arbetslösheten skall nå ned till 4,0 procent under år 2000.

Regeringens strategi bygger på att kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till skola, vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och män.

Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män, skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och kompetens. Arbetsmarknadspolitiken läggs om för att öka kvaliteten på åtgärderna och i än större utsträckning medverka till att minska flaskhalsar i den uppåtgående konjunkturen och stigande sysselsättningen. Det finns därmed gynnsamma förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas politiken.

Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar: – Arbets- och kompetenslinjen gäller. Arbetslöshe-

ten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-

mande åren bör ske i den privata sektorn.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

– I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-

teras framför transfereringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden. – Det krävs en väl fungerande lönebildning för att

stärka sysselsättningen. – Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-

bila.

Den förda politiken ligger väl i linje med de fem grundstenarna:

Arbets- och kompetenslinjen

Arbete och utbildning prioriteras. Lediga platser skall tillsättas snabbt. Yrkesmässig och geografisk rörlighet skall befrämjas. Arbetslösheten har under 1997 minskat betydligt. Detta beror till viss del på den ökade sysselsättningen. Mellan februari 1997 och februari 1998 ökade sysselsättningen med 38 000 personer.

Den främsta orsaken till den gynnsamma utvecklingen är den stora utbildningssatsningen. Under perioden 1997–2000 tillkommer det genom hittills fattade beslut 60 000 permanenta högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxenutbildning och kvalificerad yrkesutbildning genom det s.k. kunskapslyftet. Till detta skall läggas den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som nu sker mot mer yrkesinriktad utbildning och färre praktikplatser. Ett viktigt inslag i denna omläggning är den IT-satsning som regeringen gör tillsammans med Industriförbundet. Därigenom stärks arbetskraftens kompetens, ökas flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverkas inflationsdrivande bristsituationer och främjas en väl fungerande lönebildning. Resultatet är att arbetslösa människor får en möjlighet att återkomma till arbetsmarknaden samtidigt som utslagning av personer från arbetslivet förebyggs och grunden läggs för en hög framtida tillväxt.

Den privata sektorn expanderar

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. Inte på grund av att den offentliga sektorn är för stor, utan på grund av att den privata är för liten. Mellan september 1991 och september 1994 försvann över 300 000 jobb i den privata sektorn i Sverige. Utan en stark bas bestående av privat sysselsättning är det i längden omöjligt att behålla en stark offentlig sektor.

Mellan 1994 och 1998 beräknas det tillkomma drygt 90 000 jobb i näringslivet. Det är en av anledningarna till att den kommunala sektorn har kunnat tillföras mer resurser. En fortsatt expansion av den privata sektorn är nödvändig för att långsiktigt stärka Sverige.

Verksamheterna prioriteras

Skolan, vården och omsorgen stärks. Genom tidigare fattade beslut tillförs den kommunala sektorn 8 mil-

jarder kronor 1998 för att främja sysselsättningen och säkra kvaliteten. År 1999 tillförs den kommunala sektorn 12 miljarder kronor. År 2000 tillförs den kommunala sektorn 16 miljarder kronor.

Nu föreslår regeringen en ytterligare nivåhöjning med 4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. Därmed kommer skolan, vården och omsorgen att ha tillförts sammanlagt 20 miljarder kronor i nivåhöjning år 2000 jämfört med 1996. Sammanlagt tillförs därmed 72 miljarder kronor extra under femårsperioden 1997–2001.

Lönebildningen

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu än förr. Förr var det, i vart fall under en övergångstid, möjligt att misslyckas och leva med konsekvenserna. Så är det inte längre. Arbetsmarknadens parter har därför ett särskilt stort ansvar att förvalta. Med rimliga och låga löneavtal kan arbetslösheten pressas tillbaka. Blir löneökningarna för höga biter sig massarbetslösheten fast. Det ansvaret vilar tungt på alla som har ett inflytande på svensk lönebildning.

De avtal som hittills slutits på den svenska arbetsmarknaden för de nämnda åren höjer de årliga lönekostnaderna med 3,0 procent. Häri ingår den av parterna antagna låga löneglidningen. Att hålla de totala kostnadsökningarna på högst 3 procent bör vara riktmärket för löneutvecklingen 1998 och de kommande åren. Detta inkluderar såväl kostnader för eventuell arbetstidsförkortning som löneglidning.

Det är av stor vikt att arbetsmarknadens parter beaktar de nya förutsättningarna och gör sitt yttersta för att möjliggöra en halvering av den öppna arbetslösheten. Det gäller samtliga parter på den svenska arbetsmarknaden, även de som redan har tecknat avtal. De måste göra allt för att begränsa löneglidningen till de historiskt mycket låga nivåer som parterna har angivit.

De avtal som har träffats hittills i år tyder på ett ökat ansvarstagande hos arbetsmarknadens parter och att lönebildningen är på väg att anpassas till förväntningar om en bestående låg inflation.

Sunda statsfinanser och stabila priser

När nuvarande mandatperiod inleddes beräknades det statliga lånebehovet till över 240 miljarder kronor. År 1998 beräknas det statliga lånebehovet ha eliminerats helt – statsskulden kan istället amorteras med 1 miljard kronor. År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna 10,3 procent av BNP. I år beräknas de efter de förslag som föreslås i denna proposition visa ett överskott på 1,6 procent av BNP. Inflationen bedöms de närmaste åren hamna under eller nära Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

En nationell handlingsplan för sysselsättning

Sverige har under en längre tid varit drivande för att sysselsättningsfrågan skall placeras högt upp på EU:s dagordning. Vid toppmötet i Amsterdam 1997 lades grunden för ett intensifierat samarbete för ökad sysselsättning genom ökat erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna samt stärkt samordning och övervakning av sysselsättningspolitiken. En samordnad sysselsättningspolitik inom EU riktar fokus på att medlemsländerna skall uppnå konkreta resultat inom viktiga områden som långtids- och ungdomsarbetslöshet, jämställdhet, entreprenörskap, kompetensutveckling och de handikappades situation på arbetsmarknaden.

Vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 – det första toppmöte som uteslutande ägnades åt sysselsättningsfrågan – beslutade man att den nya avdelningen om sysselsättning skulle få en konkret och omedelbar innebörd. Ett antal sysselsättningsriktlinjer som ligger till grund för det fortsatta arbetet fastställdes. Dessa riktlinjer – totalt 19 stycken – skall infogas i nationella handlingsplaner som utarbetas av medlemsländerna i ett flerårigt perspektiv. Handlingsplanerna blir därmed ett slags ”årsrapporter” som redovisar på vilket sätt riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder. Sveriges handlingsplan (bilaga 4) lämnas till EU-kommissionen i samband med att denna proposition överlämnas till riksdagen.

De 19 riktlinjerna är indelade i fyra huvudområden: att förbättra anställbarheten, att utveckla företagande, att förbättra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdhetspolitiken. Inom varje huvudområde finns ett antal riktlinjer som innehåller rekommendationer om konkreta åtgärder.

Varje medlemsland skall ta ställning till samtliga riktlinjer men det är upp till varje enskilt land att själva utforma åtgärder på de områden som tas upp i riktlinjerna. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de enskilda medlemsländerna.

Den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i linje med riktlinjernas rekommendationer. Regeringen delar till fullo riktlinjernas synsätt att arbetskraftens anställbarhet bäst främjas genom att aktiva åtgärder med betoning på utbildning och kompetensutveckling prioriteras framför passivt kontantstöd.

Regeringen värdesätter också att riktlinjerna lyfter fram utbildning och kompetensutveckling som ett viktigt medel för att skapa en flexibel europeisk arbetsmarknad. Riktlinjerna framhåller att detta arbete bör ske i samverkan med arbetsmarknadens parter, vilket passar väl in den svenska traditionen med trepartssamarbete.

När det gäller långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och andelen arbetslösa i aktiva åtgärder finns dessutom kvantitativa mål. Sverige uppfyller målen i alla tre fallen. När det gäller att bekämpa

långtids- och ungdomsarbetslösheten har Sverige högre ambitioner. Aktiva åtgärder sätts vanligen in på ett tidigare stadium än vad riktlinjerna satt som mål. Därtill är andelen arbetslösa i aktiva åtgärder den högsta inom EU.

Behovet av att stärka jämställdhetspolitiken har förts fram som ett särskilt huvudområde. Detta är ett stort framsteg, som bör följas upp av ett integrerat jämställdhetsperspektiv även inom övriga huvudområden. De aspekter som behandlas i riktlinjernas övriga huvudområden t.ex. långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva åtgärder är av grundläggande betydelse för kvinnors och mäns lika villkor på arbetsmarknaden.

Riktlinjerna slår fast att kvinnors ökade sysselsättning är den avgörande faktorn för jämställdhet. Synsättet överensstämmer väl med målet för den svenska jämställdhetspolitiken som är rätten till egen försörjning för alla individer, oavsett kön. Lättillgänglig barnomsorg, betald föräldraledighet för både kvinnor och män samt det faktum att skatte- och socialförsäkringssystem har individ och inte hushåll som minsta enhet, har spelat en avgörande roll i Sverige för kvinnors och mäns nästan lika höga sysselsättningsgrad i Sverige.

1.4 Skolan, vården och omsorgen

Huvudinriktningen i välfärdspolitiken är att prioritera verksamheter före bidrag. Bland verksamheterna har regeringen sedan den tillträdde konsekvent prioriterat skolan, vården och omsorgen. Det har haft en avgörande betydelse för den ekonomiska politiken. I 126 miljardersprogrammet för att sanera svensk ekonomi efter perioden 1991–1994 har statsbidragen till kommuner och landsting undantagits från besparingar trots att så gott som alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.

Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella problemen – hade emellertid varit ännu värre också för kommuner och landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter. Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken kunde regeringen inom ramen för de budgetpolitiska målen för ett år sedan föreslå ökade resurser till kommuner och landsting. År 1997 tillfördes 4 miljarder kronor, år 1998 ytterligare 4 miljarder kronor. Därmed är stödet till kommuner och landsting under innevarande år 8 miljarder kronor högre än vad det annars hade varit. Skolan, vården och omsorgen prioriteras.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den kommunala sektorn 1999, och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Sammanlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996. Skolan, vården och omsorgen stärks.

Då den ekonomiska utvecklingen är bättre än väntad föreslår regeringen nu att ytterligare 4 miljarder tillförs innevarande år och framåt. Därmed blir resurstillskottet 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder kronor 1999 och 20 miljarder kronor år 2000 och framåt. Under femårsperioden 1997–2001 tillförs därmed kommuner och landsting sammanlagt 72 miljarder kronor extra. Skolan, vården och omsorgen stärks ytterligare. De nya resurserna skall användas till att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och säkra sysselsättningen utan att kommunalskatten höjs.

I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen har regeringen även beslutat överlämna propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) i syfte att lägga fast mål och riktlinjer för en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden, främst äldreomsorgen. Förslagen innebär att 300 miljoner kronor tillförs per år under perioden 1999–2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov för utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre de närmaste åren, har regeringen därutöver föreslagit att ett tillfälligt byggstöd om totalt 400 miljoner kronor införs för åren 1998 och 1999. Dessutom lämnas stöd till kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet, vilket gör att skolan, vården och omsorgen kan prioriteras.

Även tandvården förstärks. Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat propositionen 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Där föreslås en förändrad inriktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Förslaget innebär en utökning av kostnadsramen för tandvården med 500 miljoner kronor.

1.5 En offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning

Sverige skall ta steget in i 2000-talet genom en offensiv politik som syftar till att uppnå uthållig hög tillväxt och växande sysselsättning. Därigenom kan vi långsiktigt värna välfärden.

Sex områden är av strategisk betydelse för den svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland, Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.

Sammanlagt omfattar de föreslagna åtgärderna 18 miljarder kronor för perioden 1999–2001.

1.5.1 Kunskap och kompetens

Det som produceras kommer i framtiden att i allt större utsträckning bygga på kunskap, effektivitet och kreativitet. Sveriges framgångar på världsmarknaden blir avhängiga vår förmåga att snabbt finna nya lösningar och utveckla nya produkter. Den viktigaste investering vi kan göra de kommande åren i samhället är därför att satsa på ökad kunskap och kompetens genom breddutbildning och spetsforskning.

Sveriges framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft med god utbildning. Det finns tre skäl att prioritera utbildning – tillväxt, fördelning och demokrati. Med en hög utbildningsnivå i Sverige är det möjligt att ha en uthålligt hög tillväxt och växande sysselsättning. Utbildning är viktigt som fördelningspolitiskt instrument för jämlika förutsättningar. För att fördjupa och stärka demokratin är en satsning på utbildning som kommer alla till del viktig. Politiken går därför ut på att stärka hela utbildningssystemet från förskolan till kvalificerad vidareutbildning för dem som redan har jobb.

Varje ung människa som lämnar grund- eller gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett misslyckande. Därför tillförs den kommunala sektorn 72 miljarder extra under femårsperioden 1997– 2001. En bättre skola kräver resurser – till personal, till böcker, till utveckling av pedagogiken och till ny teknik. Den kräver också en engagerad lärarkår med möjligheter till vidareutbildning och stimulans i sitt viktiga arbete. Dessutom krävs förstärkta insatser när det gäller utveckling och kontroll av kvalitet och resultat i skolan. En nationell skolpolitik skall säkra en likvärdig skola.

Regeringen avser att genomföra ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. För detta ändamål kommer regeringen att föreslå att 110 miljoner kronor avsätts årligen 1999–2001. Programmet kommer att i korta drag innehålla följande:

Kvalitetskontrollen bör stärkas på såväl central som lokal nivå. Skolverket har i uppdrag att undersöka behovet av utökade sanktionsmöjligheter. En nationell inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för att granska skolan. Läraryrket bör utvecklas och rekryteringsbasen för lärarutbildningen breddas. En ny skolledarutbildning skall inrättas för att svara mot dagens krav på pedagogiskt ledarskap. En nationell provbank bör byggas upp som stöd för lärares arbete. De nationella kursproven i gymnasieskolan skall bli obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram utvecklas. Den moderna lärlingsutbildningen skall fortsätta att utvecklas. Undervisningen i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

naturvetenskap, teknik och miljö skall stimuleras. En ny frivillig gymnasieexamen bör införas. Kulturen har en viktig roll i skolan och samarbetet bör stärkas med musik- och kulturskolan. Ett IT-program för skolan skall presenteras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på de punkter som kräver riksdagens beslut.

Inom vuxenutbildningen tillkommer 140 000 platser under perioden 1997–2000 i kunskapslyftet. För att möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges under läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det särskilda utbildningsbidraget ett andra år. Det innebär att många kan fortsätta att välja kunskap och kompetens framför passiv arbetslöshet.

Regeringen föreslår vidare att stipendierna för ungdomar under 20 år som med godkänt resultat genomgått ett basår med naturvetenskaplig och teknisk inriktning bibehålls. Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning förlängs t.o.m. 2001 och utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m. 1999.

Den kraftfulla utbyggnaden av högskolan över hela landet fortsätter. Genom att de mindre och medelstora högskolorna förstärks med fasta forskningsresurser blir de allt starkare krafter även för den regionala utvecklingen. Antalet studerande inom civiloch högskoleingenjörsutbildningarna samt inom naturvetarutbildningarna ökar särskilt för att svara mot kraven inom dessa områden. Antalet civil- och högskoleingenjörer beräknas år 2005 därigenom ha mer än fördubblats sedan mitten av 1980-talet, till drygt 100 000 civilingenjörer under 65 år och omkring 200 000 övriga ingenjörer inklusive gymnasieingenjörer. Högskolans samverkan med det omgivande samhället utvecklas på alla nivåer.

Även de som har arbete måste ges tillfälle till fortbildning och vidareutbildning. Kompetensutveckling i arbetslivet är av betydelse för svenskt näringslivs möjligheter att hävda sig i en allt starkare internationell konkurrens och för kvaliteten i den offentliga sektorns verksamhet. Därför har regeringen tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet för kompetensutveckling i arbetslivet. Arbetsmarknadens parter deltar i arbetsgruppen vars uppgift är att lämna förslag till hur parternas gemensamma arbete för ökad kompetensutveckling i arbetslivet kan stödjas av regeringen. Arbetsgruppen skall avrapportera sitt arbete senast den 12 juni 1998.

TABELL 1.7 KUNSKAP OCH KOMPETENS

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Särskilt utbildningsbidrag år 2

520

Kvalificerad yrkesutbildning

400 815 1 000

10-punktsprogrammet

110 110 110

Övriga insatser

175 350

Totalt

1 030 1 100 1 460

1.5.2 Delaktighet i informationssamhället

Informationstekniken betyder mycket för Sveriges konkurrenskraft. Med våra världsledande kunskapsföretag skall Sverige bibehålla positionen som en ledande IT-nation.

I den nya informationstekniken ligger stora möjligheter till förändring. Här finns både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå ökad effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv. Därför måste hela Sveriges befolkning bli delaktig i informationssamhället. Användningen av IT domineras i dag av män. Detta är en effekt av, och bidrar till att upprätthålla, en könsuppdelad arbetsmarknad.

Regeringen har ansvar för att IT och kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del. Det är angeläget att IT-användningen bidrar till att människors vilja till arbete och skapande tas tillvara och att kompetensen hos både kvinnor och män utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför leda till att öka kvinnors användning av IT.

I mars 1996 lades propositionen 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. I propositionen redovisades mål för en övergripande IT-strategi. Dessutom identifierades tre prioriterade områden – rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning, där ett antal mål ställdes upp för varje område. Det redovisades också ett handlingsprogram för att bredda och utveckla användningen av IT.

Regeringen har senare redovisat bedömningar av vissa centrala frågor för ökad tillväxt och sysselsättning i informationssamhället. Dessutom har redovisats ett stort antal genomförda, pågående och kommande åtgärder inom handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av IT. Exempel på sådana åtgärder är en utredning om elektroniska betalningsmedel, en utredning om en ev. samordnad lagstiftning för radio, TV och tele, IT-kommissionens verksamhet, datalagskommitténs verksamhet och ITstiftelsens verksamhet. Regeringen har också lagt fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utveckla den statliga förvaltningen.

Regeringen har därutöver satsat cirka 1,3 miljarder kronor under perioden 1997 – 1999 på ett nationellt program för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av en överenskommelse mellan regeringen, Industriförbundet och företrädare för IT-företagen. Utbildningen bedrivs i projektform inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen och beräknas omfatta 10 000 personer som får en högkvalitativ utbildning. Därmed minskar risken för flaskhalsar i den snabbt växande ekonomin.

I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst har regeringen lagt fram riktlinjer för IT-användningen i den statliga förvaltningen.

Millennieskiftet innebär en risk för allvarliga störningar i olika elektroniska system, vilket bl.a. föran-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

lett regeringen att tillsätta en 2000-delegation med uppgift att bevaka omställningsarbetet i olika samhällssektorer.

Inom de olika utgiftsområdena planerar regeringen omfattande åtgärder, som kommer att stimulera IT-användningen i sig, men även ge andra positiva effekter. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare 1,8 miljarder kronor avsätts under åren 1999–2001 för särskilda insatser, varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder kronor, läggs på skolan. Regeringen avser att förelägga riksdagen ett program för IT i skolan. Utgångspunkten är att alla elever skall ges kunskaper och möjligheter att använda datorer som ett modernt informationsverktyg.

Inom universitetsdatanätet SUNET skall ytterligare uppgradering av överföringskapaciteten göras.

IT-anpassningen av myndigheternas informationssystem skall fortsätta och påskyndas. Målet är att förenkla samhällsinformationen för medborgarna och företagen t.ex. skall Internet kunna användas för att fylla i blanketter. Även inom statsförvaltningen skall Internet i ökad utsträckning användas för att effektivisera samverkan mellan myndigheter. Den elektroniska handeln i Europa skall stimuleras. Informationsnätverk skall etableras med inriktning på handel och investeringar i Östersjöregionen. En databas med hushållsrelaterad miljöinformation planeras i Konsumentverkets regi för att öka kunskapen om miljöfrågor. En särskild kompetensutveckling rörande IT för anställda inom offentlig sektor ser regeringen som en viktig uppgift under de kommande åren. Vidare föreslås en satsning på IT inom kulturområdet. En ny IT-kommission skall tillsättas.

TABELL 1.8 IT

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Utbildning

340 540 740

Övrigt

60 60 60

Totalt

400 600 800

1.5.3 Hållbara Sverige – ett föregångsland

Den globala marknaden för miljöteknik samt miljöanpassade och resurssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader. Därför är den ekologiska omställningen också en del av politiken för att stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen.

Sverige skall vara ett föregångsland och en pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling.

Under de kommande tre åren stimuleras teknisk utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att 12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,

infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets kommuner.

Den nära dialogen med näringslivet är avgörande. Många företag har insett vikten av hållbar produktion och miljövänliga varor. Regeringen vill stärka detta samarbete och fortsätta investeringsprogrammen in i nästa århundrade. Genom att bli ett föregångsland kan Sverige få ökad konkurrenskraft och bli ett bättre land att leva i, även för våra barn och barnbarn.

Riksdagen antog under våren 1997 i samband med den energipolitiska propositionen 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning ett program som omfattar 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för att uppnå effektivare energianvändning och ökad användning av förnybara energikällor. Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Dessutom har det beslutats om ett femårigt program för investeringsbidrag på 1 miljard kronor för kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur.

Riksdagen beslutade i samband med budgetpropositionen för 1998 om lokala investeringsprogram för att främja en ekologisk hållbar utveckling. Totalt har 5,4 miljarder kronor avsatts för de lokala investeringsprogrammen för perioden 1998–2000. Gensvaret har hittills varit stort. Ett trettiotal kommuner kommer i ett första steg att beviljas bidrag till sina ansökningar om stöd till investeringsprogram. Av landets 288 kommuner har 286 lämnat in intresseanmälningar. Stödet föreslås utökas med 2 miljarder kronor för år 2001.

Miljöövervakningen förstärks. För att säkra den biologiska mångfalden i skogen tillförs ytterligare resurser för naturvård, biotopskydd och inköp av mark. Miljötillsynen samt insatser för rådgivning och information till skogsägarna förstärks. Den goda ekonomiska utvecklingen har möjliggjort att medel tillskjuts för att kompensera för tidigare gjorda besparingar som var nödvändiga av statsfinansiella skäl.

Även bostadspolitiken läggs om i ekologisk riktning. I propositionen 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling reformeras det nuvarande räntebidragssystemet och kompletteras med ett investeringsbidrag för ekologiskt hållbara investeringar i flerbostadshus.

TABELL 1.9 HÅLLBARA SVERIGE – ETT

FÖREGÅNGSLAND

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Miljö- och naturvård

125 200 200

Lokala inv. program

2000

Totalt

125 200 2200

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.5.4 Företagande

Sedan 1994 har antalet anställda i företag med färre än 100 anställda ökat med 100 000. Över 27 000 nya företag har bildats varje år. Det är rekordnivåer. Entreprenörskap och nyföretagande har en avgörande betydelse för tillväxt och sysselsättning.

Insatser för att främja entreprenörskap och förbättra förutsättningarna för företagande föreslås därför. Fram till och med år 2000 kan 100 000 nya företag ha bildats i Sverige.

Under de senaste åren har ett antal åtgärder av särskild betydelse för mindre företag genomförts bl.a. vad gäller skatteområdet, tillgången på riskkapital och regelförenklingar. Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag har fått regler mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolagen. För nystartad enskild näringsverksamhet har en möjlighet att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster införts. En lättnad i ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag har införts. Socialavgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre företagen. En nybildad sjätte AP-fond har fått möjlighet att investera i onoterade aktier för 10 miljarder kronor.

Den av regeringen tillsatta småföretagsdelegationen har lagt fram ett flertal regelförenklingsförslag. Regeringen har redan fattat beslut avseende flera av dessa. Som exempel kan nämnas mindre restriktiva regler vid beviljande av F-skattsedel och lindring av skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen.

Det som utan tvivel gynnat svenska företag mest är regeringens kraftfulla och omfattande åtgärder för att stärka de offentliga finanserna, vilket lett till att dessa nu också är i balans. Räntenivåerna har halverats och investeringarna har som följd av detta ökat kraftigt.

Att genomföra ofinansierade skattesänkningar riskerar att allvarligt försämra företagsklimatet. Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna möjliggör nu ytterligare – finansierade – skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång till riskkapital.

Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas. Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade aktier utvidgas. Skatten på reklamtrycksaker avskaffas.

Dessutom avskaffas den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk, vilket innebär en lättnad främst för den elintensiva industrin. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare förenklas.

Förenklingsutredningen har fått utvidgade direktiv och kan nu även lägga förslag som innebär förenklade redovisningsregler särskilt för de mindre företagen.

Många nya teknikbaserade företag och andra småföretag med betydande tillväxtpotential saknar finansiella resurser för att ta till vara sina utvecklingsmöjligheter. Staten kompletterar marknaden genom s.k. såddkapital via NUTEK. Resurserna för främst detta ändamål och annan småföretagsutveckling föreslås öka med 50 miljoner kronor per år under en treårsperiod.

Regeringens insatser för att stimulera kvinnors företagande är flera. Företagarlån till kvinnor, rådgivning till kvinnliga företagare samt lokala och regionala resurscentra för kvinnor är några exempel. Regeringen stödjer även forskningsprogram om kvinnors företagande för att öka kunskapen på området.

Regeringen går nu vidare med regelförenklingsarbetet. – Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är

att endast en blankett och en myndighetskontakt skall behövas. Regeringen avser att genomföra sådana förenklingsåtgärder under innevarande år. Patent- och registreringsverket ges huvudansvaret för att inom sex månader föreslå konkreta åtgärder. – Myndigheternas handläggningstider skall i ett

första steg förkortas med 25 procent i särskilt utvalda ärenden. Regeringen avser att skärpa existerande punktlighetsmål i regleringsbreven samt att införa sådana för samtliga handläggande myndigheter. Kontroll och uppföljning skall skärpas.

– Uppgiftsbördan för företagen skall minskas. Re-

geringen avser att genomföra åtgärder för att väsentligt minska företagens obligatoriska uppgiftsinlämnande samt öka återanvändningen av företagsdata. – Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas

ytterligare. Regeringen avser att prioritera förenklingsarbetet avseende tullfrågor, både nationell och på gemenskapsnivå.

I regeringens fortsatta arbete kommer småföretagsperspektivet än mer att sättas i centrum. Regeringen avser därför, när Småföretagsdelegationen lagt sitt slutliga förslag, att presentera ett program för regelförenkling bl.a. innehållande ett system för att säkerställa att effektiva konsekvensanalyser görs av hur olika förslag påverkar småföretagen och ett generellt direktiv för utredningsväsendet om att småföretagens speciella förutsättningar skall beaktas.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk ekonomi. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen om konkurrenspolitikens inriktning med en skrivelse eller i annat lämpligt sammanhang.

Regeringen bedriver sedan flera år ett arbete mot den ekonomiska brottsligheten. Bl.a. har lagstiftningen skärpts beträffande näringsförbud och skattekont-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

roll. Arbetet fortsätter och inriktas på att motverka ekobrotten på nationell och internationell nivå.

TABELL 1.10 FÖRETAGANDE

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Sänkta skatter

1 730 2 020 1 730

Såddkapital m.m.

50 50 50

Totalt

1 780 2 070 1 780

1.5.5 Europeiskt samarbete

Regeringen är djupt engagerad i arbetet att bygga upp ett starkt och fredligt Europa inför 2000-talet. Tack vare det europeiska samarbetet knyts länder allt närmare varandra och gamla motsättningar löses upp. Med flera nya medlemmar kan Europeiska unionens grundläggande syften – fred, demokrati och ekonomisk utveckling – främjas ytterligare.

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under denna tid har EU:s samarbete fördjupats, t.ex. i gemensamma ansträngningar för att öka sysselsättningen. En väsentligt del av EU:s arbete är nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i gemenskapen. Regeringen ser som en av sina absolut viktigaste uppgifter att bidra till en framgångsrik anslutning av kandidatländer.

Utvidgningen kan och bör genomföras utan att budgettaket som andel av BNI ökar. För att underlätta utvidgningen måste emellertid det budgetutrymme som nu finns under detta tak förbehållas nya medlemmar.

EU-medlemskapet har väsentligt ökat Sveriges förutsättningar att påverka Europas utveckling. Det har också inneburit nya möjligheter för vårt lands medborgare och företag. Ökade insatser behövs emellertid för att förbättra kunskaperna om den svenska Europapolitiken och om hur dessa möjligheter kan tas till vara. Angeläget är också att göra konkreta insatser för att bättre utnyttja de nya marknadsmöjligheterna i Europa.

Under första halvåret 2001 kommer Sverige för första gången att vara ordförandeland. Detta innebär att Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och företräda EU utåt. Det innebär också att Sverige kommer att stå värd för viktiga möten som av tradition äger rum i ordförandelandet, såsom möten i Europeiska rådet och informella ministerrådsmöten. Att vara ordförandeland ställer stora krav på organisatorisk kompetens och administrativa resurser. Resurser för detta arbete har avsatts.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program på 800 miljoner kronor årligen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Programmet skall bidra till ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett dynamiskt och demokratiskt integrerat

Europa. Samarbetet inriktas på att påskynda Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. Samarbetet inom det sociala området skall utökas under kommande treårsperiod. Regeringen avser att intensifiera samarbetet i Norden och i lämpliga delar sammanlänka detta med det näringslivsrelaterade samarbetet i Östersjöregionen.

Sveriges utvecklingssamarbete med Estland, Lettland, Litauen och Polen på rättsområdet intensifieras för att påskynda ländernas medlemskap i EU samt för att öka rättssäkerheten och minska brottsligheten i vårt närområde.

En särskild satsning för att vidareutveckla samarbetet mellan Sverige och Polen görs under 1999.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare en miljard kronor avsatts, den s.k. Östersjömiljarden. Medlen används inom områdena energi, miljö, infrastruktur, kunskapsöverföring och svensk exportindustri. Verksamheten har varit framgångsrik och bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör ytterligare 1 miljard kronor tillföras under den kommande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner kronor per år. Regeringen strävar bl.a. efter att uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen. Därmed kan Sverige bidra till att Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion.

För att öka kunskapen om Europapolitiken och dess möjligheter avsätts nya resurser. Det planeras bl.a. en särskild informationsinsats om euron och om praktiska effekter för näringsliv och konsumenter av att Sverige inte deltar i valutaunionen vid starten 1999.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknadsoch handelsmöjligheterna i det nya framväxande Europa genom bl.a. insatser för småföretagen, förstärkt regional exportfrämjarorganisation i Sverige och åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella landoch språkkunskaper.

Den internationella marknaden erbjuder för många företag okända möjligheter. Det gäller inte minst den upphandling som sker i internationella organisationer. Genom sin kompetens och kapacitet borde svenska företag ha bättre utsikter att vinna kontrakt än vad som i dag är fallet.

TABELL 1.11 EUROPA

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Central- och Östeuropa

800 800 800

Östersjöinsatser

200 200 200

Informationsinsatser

20 20 20

Marknadsplats Europa

30 30 30

Totalt

1050 1050 1050

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.5.6 Ett Sverige för alla

På några decennier har Sverige genom invandring blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Närmare en miljon av landets invånare är födda utomlands. I en internationaliserad värld har ett land med en internationell befolkning ett försprång. Att ta till vara denna fördel kommer att kräva både förändrade attityder och politiska insatser. Detta blir en av det kommande seklets stora utmaningar.

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden som andra har, och förfärande ofta lever de i det närmaste isolerade från det övriga Sverige. Alla som bor i Sverige skall kunna känna sig hemma här, oavsett etnisk bakgrund. Språket är nyckeln till det svenska samhället. Den som inte behärskar svenska språket hamnar lätt utanför – det gäller inte minst arbetsmarknaden. Undervisningen i det svenska språket måste därför stärkas.

Riksdagen fattade i december 1997 beslut om mål och riktlinjer för den framtida integrationspolitiken. Beslutet grundade sig på förslag i regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/89:16) Enligt propositionen skall samhällets etniska och kulturella mångfald vara en utgångspunkt för den generella politikens utformning på alla samhällsområden och nivåer. En ny myndighet inrättas den 1 juni 1998 med ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i samhället. I propositionen redovisas också hur introduktionen av nyanlända invandrare kan förbättras. Vidare har regeringen under budgetåret 1995/96 och 1997 betalat ut sammanlagt 180 miljoner kronor i stöd till utvecklingsprojekt i utsatta bostadsområden. För perioden 1998–2000 har 490 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.

Integrationspolitiken skall värna grundläggande demokratiska värden. Den skall verka för kvinnors och mäns lika rättigheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

För att vända utvecklingen, minska segregationen, uppnå de integrationspolitiska målen och ett Sverige för alla föreslås ett resurstillskott under den kommande treårsperioden. Insatser planeras inom olika områden. Av central betydelse är åtgärder för att ge goda kunskaper i det svenska språket från tidig ålder, skapa goda villkor på arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig förbättring av situationen i utsatta bostadsområden med stor andel invånare med invandrarbakgrund. Vidare bör den potential som kultur och idrott har som brobyggare mellan olika kulturer utnyttjas för att åstadkomma en ökad integration.

Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen en storstadspolitisk proposition under våren. Storstadens möjligheter ligger i dess mångfald, skapar-

kraft och tillväxtpotential. Storstadens problem är i första hand de snabbt växande klyftorna mellan rika och fattiga och mellan infödda och inflyttade svenskar. Regeringens politik syftar till att bejaka storstadens möjligheter, utan att lämna stora grupper utanför samhällets gemenskap, utbildningssystemet, bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, kulturlivet och de demokratiska mötesplatserna.

Regeringen har vidare för avsikt att under våren lämna förslag om skärpt lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

TABELL 1.12 ETT SVERIGE FÖR ALLA

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Totalt

350 350 800

1.5.7 Trygghet och solidaritet

Utöver de sex framtidsområdena görs satsningar inom en rad områden som stärker Sverige inför sekelskiftet:

Ett tryggare Sverige

Den enskilda individen har ett självklart krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Tryggheten och rättssäkerheten uppnås genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på rättsväsendet de senaste åren tillförs ytterligare 200 miljoner kronor 1999, 250 miljoner kronor år 2000 samt 300 miljoner kronor 2001. De nya medlen skall bl.a. användas för att säkerställa närpolisreformen och kampen mot vardagsbrottslighet samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

Pensioner

Det reducerade basbeloppet höjs. Basbeloppet har sedan 1993 reducerats med två procent vid beräkningen av pensioner. Dessutom begränsades uppräkningen av basbeloppet med anledning av prisförändringar från och med år 1995 som ett led i arbetet med saneringen av statens finanser. Storleken av uppräkningen knöts till storleken av statens budgetunderskott.

Regeringen föreslår i denna proposition att basbeloppet för år 1999 räknas upp med den fulla prisförändringen eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen föreslår också att pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istället för med två procent. För år 2000 och framåt beräknas pensionerna från ett icke reducerat basbelopp.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Internationell solidaritet

Regeringen ser biståndet som ett viktigt instrument för att främja internationell säkerhet och solidaritet. Efter betydande nedskärningar sedan 1992 beslutade riksdagen på regeringens förslag att biståndsramen för år 2000 skulle höjas från 0,70 till 0,72 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). I syfte att ytterligare markera Sveriges internationella ansvarstagande föreslår regeringen nu en fortsatt ökning av biståndsramen till 0,73 procent av BNI år 2001. Totalt sett beräknas biståndet öka med 200 miljoner kronor år 2001.

1.6 Rättvisa skatter

I år går tio procent av de totala skatteintäkterna till att betala räntorna på statsskulden. Även om den offentliga sektorns finanser nu visar överskott kommer skattebetalarna under mycket lång tid framöver att betala priset för de gångna årens stora underskott.

Skatter har inte något egenvärde utan motiveras endast av vad intäkterna används till. Den egentliga skattekvoten, dvs. den formella skattekvoten plus det offentliga underskottet, visar hur mycket skatt som måste betalas för att välfärden skall vara finansierad. Ofinansierade skattesänkningar som låg bakom den formellt sett lägre skattekvoten i början av 1990-talet innebar endast att skatteuttaget försköts framåt i tiden.

45,0 50,0 55,0 60,0 65,0

1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 1.6

Den egentliga skattekvoten

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Egentlig skattekvot

Formell skattekvot

Saneringen av de offentliga finanserna har i huvudsak kunnat ske rättvist. Skattehöjningarna har varit en starkt bidragande orsak till detta. Höginkomsttagare har bidragit främst genom höjda kapitalskatter, men även låg- och medelinkomsttagare har fått känna av skattehöjningar.

Allt eftersom statsfinanserna förbättras i snabb takt finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder. Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga men endast om vissa villkor obetingat uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan en till-

fredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras genom skuldsättning. Och de måste utformas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.

Den tillfälliga värnskatten upphör från och med 1999 i enlighet med riksdagsbeslutet 1994. För att säkerställa att målet om rättvis fördelning som uttalades i samband med skattereformen skall vara uppfyllt införs samtidigt ett ytterligare steg i skatteskalan för inkomster över 32 400 kr per månad. Den sammantagna effekten blir att omkring 1 miljon inkomsttagare får lägre marginalskatt. Höjningen av barnbidragen och flerbarnstilläggen, som genomförts vid årsskiftet, är också i linje med skattereformen 1990–1991. Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har höjts i takt med inkomstökningarna har stora grupper löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den utvecklingen bör vändas så att reformens intention att högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala statlig inkomstskatt på sikt uppnås.

1.6.1 En skattepolitik för företagande

En rad åtgärder har genomförts för att stimulera de små och medelstora företagen. En huvudinriktning har varit att förbättra tillgången på riskkapital. Skattesänkningarna med inriktning på små och medelstora företag uppgår till omkring 7 miljarder kronor per år. Lättnaden i ägarbeskattningen för onoterade bolag och nedsättningen av arbetsgivaravgifter på den del av lönesumman som understiger 850 000 kr är två exempel. Enskilda näringsidkare har fått motsvarande lättnader. Dessutom har en möjlighet att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst införts.

Regeringen bedriver ett brett arbete för att minska krånglet och göra det enklare att bli och vara företagare. Ett nytt och enklare system för redovisning och betalning av skatter och avgifter, skattekonton, har nyligen trätt i kraft. Skattetilläggen vid periodiseringsfel har halverats. Villkoren för att få F-skattsedel har mjukats upp. För att ytterligare förbättra villkoren för företagande föreslår regeringen nu en rad nya åtgärder: – Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag genom att taket för avsättningar till periodiseringsfond återställs till 25 procent. Därmed underlättas expansion med hjälp av kvarhållna vinster. – Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade akti-

er utvidgas för att ytterligare underlätta expansion med hjälp av externt kapital.

– Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade ak-

tier utvidgas.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

– Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, vilket in-

nebär en lättnad främst för mindre företag. – Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk

avskaffas, vilket innebär en lättnad främst för den elintensiva industrin. – Avdragsreglerna för pensionskostnader förenklas. – Beskattning av personaloptioner förenklas.

– Avdraget för pensionssparande för enskilda nä-

ringsidkare förenklas. – Förenklingsutredningen har fått utvidgade direk-

tiv och kan nu även lägga förslag som innebär förenklade redovisningsregler särskilt för de mindre företagen.

En översyn pågår av hela energiskattesystemet för att förbättra miljöeffekterna. Resultatet kommer att redovisas 1999. Det finns nu ingen anledning att av miljöskäl höja det totala uttaget av energiskatter, även om enskilda skatter kan förändras. Beskattningen av el i produktionsledet har dock haft negativa effekter för den elintensiva industrin. Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk föreslås därför avskaffas. Detta kommer att innebära sänkta elpriser för såväl industrin som för konsumenterna.

Regeringen avser att presentera en ny samordnad utformning av de skatter som träffar vägtrafiken. Syftet är att, inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag, uppnå bättre styreffekter vad gäller trafiksäkerhet och miljö. Redan under våren har dock regeringen lagt förslag om bl.a. förlängd skattefrihet för elbilar och en ny utformning av avgaskraven för lätta lastbilar och bussar.

1.6.2 Skattekontroll för rättvisa

För att skattesystemet skall kunna upprätthålla sin legitimitet är det viktigt att de skatter och avgifter som beslutas också blir betalda. Kontroll och uppföljning är av avgörande betydelse.

Möjligheterna till skattekontroll har kraftigt förbättrats under mandatperioden. Generalklausulen mot skatteflykt har fått en ny och effektivare utformning. Särskilda skattebrottsenheter byggs upp inom skattemyndigheterna. På så sätt tas den kompetens och erfarenhet som finns inom skatteförvaltningen bättre till vara. Dessutom undviks de flaskhalsproblem som tidigare varit vanliga.

Under våren har regeringen lagt fram förslag om reformerat förhandsbesked. Möjligheterna till skatteplanering i samband med koncernöverlåtelse har minskats. Kontrolluppgiftsskyldigheten har utvidgats ytterligare så att så gott som alla affärer med värdepapper omfattas.

Tullen får ansvar för en ny kontrollverksamhet över hela landet som gäller yrkesmässiga transporter

av punktskattepliktiga varor. Tullen ges även bättre möjligheter att kontrollera postpaket som innehåller alkohol och tobak.

Den kraftiga ökning av smuggling av cigaretter är ett problem som inte enbart kan lösas med ökad kontroll. För att förhindra att smugglingen, och de inslag av organiserad brottslighet som följer i dess spår, får en ökad spridning föreslår regeringen en sänkning av skatten på cigaretter.

1.6.3 Skattepolitiken och internationaliseringen

Vissa länder utnyttjar kapitalets rörlighet till att locka till sig kapital och investeringar från andra länder. Det sker bl.a. genom att de erbjuder bättre skattevillkor för utländska etableringar än vad som gäller företag som är verksamma inom landet. Sverige har aktivt drivit på för att diskutera detta inom EU. Arbetet har varit mycket framgångsrikt, och under hösten 1997 kunde medlemsländerna enas om gemensamma uppföranderegler för att motverka skadlig skattekonkurrens. Arbetet fortsätter nu för att även få till stånd gemensamma regler om beskattning av räntor och andra kapitalinkomster. Det är nödvändigt att ägna fortsatt uppmärksamhet åt de effekter internationaliseringen kan ha på svensk kapitalbeskattning och punktskatter.

1.6.4 Fastighetsbeskattningen

Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskattningen. Detta understryks av att räntorna på bostadslån är avdragsgilla. För att fastighetsskatten skall vara så rättvis som möjligt bör taxeringsvärdet avspegla marknadsvärdet på ett så korrekt sätt som möjligt. En särskild utredare har därför fått i uppdrag att se över taxeringsförfarandet. I avvaktan på att utredningens analys av omräkningsförfarandet blir klar föreslås att den frysning av taxeringsvärdena på 1997 års nivå som beslutades för 1998 också skall gälla för 1999.

En ny utredning skall se över fastighetsbeskattningen och bl.a. analysera den skattemässiga neutraliteten mellan olika upplåtelseformer. Utredningen skall även överväga om det finns något lämpligt sätt att förbättra villkoren för fastboende i attraktiva kustområden och stimulera miljöinvesteringar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.7 Fördelningspolitiken

Svensk ekonomi utstod i början av 1990-talet den största prövningen i modern tid med negativ tillväxt, sänkta reallöner och kraftigt stigande arbetslöshet. Som ett resultat av detta raserades de offentliga finanserna. I januari 1995 beräknades lånebehovet till 229 miljarder kronor. Sverige stod inför en statsfinansiell kollaps.

En trygg välfärd går inte att bygga på lånade pengar. Utan en fast grund bestående av sunda offentliga finanser finns det i längden inte något utrymme att bedriva en rättvis fördelningspolitik. Det är därför de svagaste grupperna har allra mest att vinna på starka offentliga finanser.

I och med 1998 års budget har saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor fullföljts. En av de viktigaste principerna för regeringens arbete med utformningen av programmet var att alla medborgare rättvist skulle dela på bördorna.

Tvärtemot vad många befarat, pekar fördelningspolitiska analyser på att krisen och budgetsaneringen har klarats med en bevarad relativt jämn fördelning av de ekonomiska resurserna. Genom välfärdspolitiken har bördorna av den djupa ekonomiska krisen och saneringen av de offentliga finanserna i huvudsak fördelats rättvist.

Den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard har bidragit med 43 procent av de sammantagna budgetförstärkningarna, medan den femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med ca 11 procent. Den tiondel av hushållen med högst standard har fått vidkännas den största minskningen i förhållande till inkomsterna. Jämställdheten värnas dessutom, nettoeffekterna är i genomsnitt i stort sett lika för kvinnor och män.

I diagrammet nedan visas den slutliga analysen av saneringsprogrammets fördelningseffekter. Hushållen är i diagrammet indelade i tio lika stora grupper, s.k. deciler. I decil 1 finns de hushåll som har den lägsta ekonomiska standarden. I decil 10 finns de hushåll som har den högsta ekonomiska standarden. Konsekvenskalkylen omfattar de direkta effekterna av i stort sett alla föreslagna och beslutade åtgärder i skatte- och bidragssystemen fram till och med 1998 års budgetproposition.

Som en följd av den höga arbetslösheten och de växande klyftorna i löner och kapitalinkomster mellan 1991 och 1997 har spridningen i marknadsinkomster ökat betydligt. Detta har dock till stor del kompenserats av transfererings- och skattesystemet. Trots den ökade spridningen i marknadsinkomster har spridningen i disponibla inkomster inte ökat nämnvärt sedan 1991.

-35 -30 -25 -20 -15 -10

-5

0

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

DIAGRAM 1.7

Andel av saneringsprogrammet som respektive decilgrupp bidrar med

Procent

Källa: Finansdepartementet Decilgrupp

Andelen hushåll som har en låg ekonomisk standard (under 50 procent av medianinkomsten) har ökat från 4,1 till 5,8 procent. En viktig orsak till detta är dock att antalet studerande har ökat – vilket har en positiv fördelningspolitisk profil på längre sikt. Resultaten för 1996 och 1997 baseras på en uppdaterad framskrivning och visar således en bedömning av det troliga utfallet (se vidare prop. 1997/98:1, bilaga 7).

Men inkomststatistiken visar inte hela bilden. Den tar inte hänsyn till de offentliga verksamheterna. Under 1980-talet ökade spridningen i disponibla inkomster. Samtidigt satsades allt större resurser på de offentliga tjänsterna. Barnomsorgen byggdes ut och resurserna till vården, äldreomsorgen och utbildningen ökades. Under början av 1990-talet bromsade resursökningen och hushållen fick bära en allt större del av kostnaderna genom avgifter och taxor. De betydande resurser som nu på nytt tillförs skolan, vården och omsorgen bör kunna motverka denna utveckling.

De offentliga tjänsterna måste värnas. Grunden för rättvisan är att barnen, de äldre, de sjuka och de handikappade får tillgång till vård och omsorg med god kvalitet. Genom en god ekonomisk utveckling ökar resurserna för vården och omsorgen. Enskilda skall inte behöva betala oskäliga avgifter.

Kunskaper och erfarenheter måste fördelas jämnare. Därmed får alla bättre möjligheter till arbete. Det nås genom bättre baskunskaper och fler utbildade. Rättvisa kan nås endast när människor ges lika möjligheter till utbildning och arbete. Sverige skall åter visa att en god tillväxt och ökad sysselsättning bäst förenas med en jämn fördelning av de ekonomiska resurserna.

Bilaga 2

Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

.

BILAGA 2

Avstämning av det svenska konvergensprogrammet

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning ........................................................................ 5

2 Det svenska konvergensprogrammet ......................................... 6 2.1 Bakgrund......................................................................... 6 2.2 Konvergensprogrammets mål och inriktning av den ekonomiska politiken ...................................................... 6

3 Den ekonomiska utvecklingen 1994-1998................................. 8 3.1 Den allmänna ekonomiska utvecklingen.......................... 8 3.2 De offentliga finanserna ................................................ 11

4 Den svenska ekonomin till och med år 2001 ........................... 14 4.1 Utgångsläget 1998......................................................... 14 4.2 Den ekonomiska politiken............................................. 14 4.3 Utsikterna för den svenska ekonomin t.o.m. år 2001 ... 15 4.4 Känslighetsanalys av de offentliga finanserna................ 17

Underbilaga: Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken .................. 20

Tabeller

3.1 Försörjningsbalans .................................................................... 8 3.2 Hushållens inkomster m.m........................................................ 9 3.3 Vissa nyckeltal......................................................................... 10 3.4 Förändring i offentliga finanser 1994-1998............................. 12 3.5 Offentliga finanser .................................................................. 12 3.6 Förändring i offentligt sparande .............................................. 13

4.1 Prognos för svensk ekonomi.................................................... 16 4.2 Prognos för vissa nyckeltal ...................................................... 16 4.3 Prognos för offentliga finanser ................................................ 17 4.4 Känslighetsanalys I: Konjunkturavmattning ............................ 18 4.5 Känslighetsanalys II: Lönebildning .......................................... 18

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

Innehållsförteckning

Diagram

3.1 Sysselsättningsförändring i offentlig och privat sektor .............10 3.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU ...........................................10 3.3 Räntedifferens mot Tyskland, 5-årig statsobligation ................10 3.4 ECU-index...............................................................................11 4.1 Öppen arbetslöshet ..................................................................14

U.1 Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995.............................22

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

1 Sammanfattning

I denna bilaga till 1998 års ekonomiska vårproposition lämnas den sjätte och sista avstämningen av det konvergensprogram som regeringen lade fram i juni 1995.

Avstämningen visar att den ekonomiska tillväxten sedan 1994 i stort sett legat på den nivå som förutsågs i programmet, ca 2,5 procent per år. Nettoexportens bidrag till tillväxten har varit större och den inhemska efterfrågan i gengäld svagare än beräknat. Priser och räntor har utvecklats betydligt mer gynnsamt. Det senaste året har inflationstakten legat runt 1 procent och räntenivån är fem procentenheter lägre än vid den tidpunkt konvergensprogrammet presenterades.

Sysselsättningen utvecklades svagt under 1996 och 1997. Arbetslösheten ligger därför över den nivå som förväntades i programmet. Under det senaste året har dock sysselsättningen vuxit och arbetslösheten sjunker nu påtagligt och beräknas vid slutet av 1998 uppgå till 6,5 procent av arbetskraften, vilket är en nedgång från ca 8 procent i juni 1995.

Konvergensprogrammets långtgående mål för sanering av de offentliga finanserna har uppnåtts. År 1997 uppgick underskottet i de offentliga finanserna till 0,8 procent av BNP (mätt enligt de regler som tillämpas i EU) och i år beräknas den offentliga sektorn uppvisa ett visst finansiellt överskott. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld faller som andel av BNP för fjärde året i rad.

Kalkylen för de kommande åren visar en fortsatt förstärkning av de offentliga finanserna och att de mål om överskott motsvarande 2 procent av BNP sett över en konjunkturcykel som regeringen satt upp kommer att uppnås med viss marginal.

Kalkylen bygger på en tillväxt inom OECDområdet på ca 2,5 procent per år och att den svenska löneökningstakten begränsas till 3 procent per år. Med dessa förutsättningar kan BNP växa med nära 3 procent per år fram till och med år 2001. I växande utsträckning drivs tillväxten av en stigande inhemsk efterfrågan, bl.a. till följd av växande disponibla inkomster för hushållen.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att bringa ned arbetslösheten till 4 procent år 2000. Ett centralt inslag i denna strävan är en utbyggnad av antalet utbildningsplatser, i syfte att höja kompetens och anpassningsförmåga på arbetsmarknaden.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

2 Det svenska konvergensprogrammet

2.1 Bakgrund

I denna bilaga till 1998 års ekonomiska vårproposition redovisas den sjätte och sista avstämningen av det konvergensprogram som den svenska regeringen presenterade i juni 1995. Programmet hade sin bakgrund dels i de svåra balansproblem som präglade den svenska ekonomin vid denna tidpunkt, dels i den process för att upprätta en ekonomisk-monetär union och en gemensam valuta som pågår inom EU sedan flera år.

Enligt EG-fördraget åvilade det EU:s medlemsländer att vid behov under den första etappen av EMU anta s.k. konvergensprogram. Dessa skulle ligga till grund för en bedömning av de framsteg som gjorts i fråga om konvergens i den ekonomiska utvecklingen, särskilt vad avser prisstabilitet och sunda offentliga finanser, som är nödvändig för att en gemensam valuta skall kunna etableras. Under andra etappen av EMU, som avser perioden 1994-1998, är konvergensprogram ett politiskt åtagande.

Som nybliven EU-medlem presenterade Sverige sitt första konvergensprogram i juni 1995. Programmet lades fram av regeringen. En bred majoritet av riksdagen ställde sig bakom dess innehåll. I konvergensprogrammet anges att regeringen varje halvår skall göra en avstämning av programmet. Sådana avstämningar har tidigare redovisats vid följande tillfällen: – I november 1995 i anslutning till regeringens

proposition En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25, bilaga 2). – I april 1996 i anslutning till den ekonomiska vår-

propositionen (prop. 1995/96:150, bilaga 2).

– I september 1996 i anslutning till budgetproposi-

tionen (prop. 1996/97:1, bilaga 3). – I april 1997 i anslutning till den ekonomiska vår-

propositionen (prop. 1996/97:150, bilaga 2). samt – I september 1997 i anslutning till budgetproposi-

tionen (prop. 1997/98:1, bilaga 3).

I konvergensprogrammet angavs att regering och riksdag senare kommer att ta ställning till ett svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp och att detta ställningstagande skall göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Samtidigt uttrycktes att de konvergenskriterier som definieras i EG-fördraget är uttryck för en sund ekonomisk politik och därför bör ligga till grund för den ekonomiska politiken oavsett ställningstagande till ett svenskt deltagande i valutaunionen.

Riksdagen antog i december 1997, i enlighet med regeringens proposition Sverige och den ekonomiska

och monetära unionen (prop. 1997/98:25), att Sverige inte bör införa euron då den tredje etappen av EMU inleds. I och med detta beslut har det stått klart att Sverige inte kommer att delta i valutaunionen från starten.

Den del av den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten som gäller övervakning väntas träda i kraft den 1 juli 1998. Enligt rådets förordning (EG) 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken skall de länder som inte inför den gemensamma valutan presentera konvergensprogram. De länder som ingår i valutaunionen skall presentera stabilitetsprogram. De nya stabilitets- och konvergensprogram som skall läggas fram enligt pakten kommer till viss del att följa andra regler än de som gällt för konvergensprogram under andra etappen av EMU. Centralt är här kravet att ange medelfristiga mål som innebär att de offentliga finanserna skall vara nära balans eller visa överskott. För de nya programmen kommer att gälla ett mer utvecklat övervakningsförfarande på EU-nivå vad avser måluppfyllelse och efterlevnad av programmen. Regeringen avser att senare presentera ett konvergensprogram i enlighet med de nya reglerna.

2.2 Konvergensprogrammets mål och inriktning av den ekonomiska politiken

I konvergensprogrammet anges att de allmänna målen för den ekonomiska politiken är en god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser. För att uppnå dessa mål måste de offentliga finanserna bringas under kontroll. Vidare skall tillväxten ske i former som inte medför en ökad förslitning av natur och miljö eller ökar miljöskulden.

Konvergenskriterierna omfattar krav på att inflationstakt och räntor inte får avvika alltför mycket från de länder som har den lägsta inflationen. Dessa krav stämmer väl överens med det mål för inflationen som Riksbanken ställt upp – att prisökningstakten skall uppgå till två procent per år med ett toleransintervall på en procentenhet åt vardera hållet. För att stärka förtroendet för en politik inriktad på stabila priser aviserades i konvergensprogrammet en ökad självständighet för Riksbanken. Vidare ställs krav på en stabil växelkurs. I konvergensprogrammet anges som ett mål att stärka kronan i förhållande till den kurs som rådde i juni 1995.

De offentliga finanserna får inte, annat än under särskilda omständigheter, uppvisa underskott som är större än 3 procent av BNP. Den offentliga bruttoskulden får inte överstiga 60 procent av BNP, eller om den gör det, krävs att den minskar i tillfredsställande takt. Vid den tidpunkt konvergensprogrammet lades fram kännetecknades de offentliga finanserna

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

av en fundamental obalans, med ett underskott på mer än 10 procent av BNP. Finanspolitiken inriktades i första hand på att sanera de offentliga finanserna. Tre preciserade mål sattes upp för budgetpolitiken:

– Statsskulden skall stabiliseras, mätt som andel av

BNP, senast under år 1996. – Underskottet i de offentliga finanserna skall un-

der år 1997 inte överstiga 3 procent av BNP, dvs. Sverige skall klara referensvärdet för underskottet. – År 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa

balans, dvs. inkomsterna skall motsvara utgifterna.

Enligt konvergensprogrammet skall budgetpolitiken även vara inriktad på att begränsa omfattningen på de offentliga utgifterna, bl.a. i syfte att minska de offentliga finansernas sårbarhet för konjunktursvängningar.

I anslutning till konvergensprogrammet aviserades ett omfattande konsolideringsprogram för de offentliga finanserna. Programmet innefattade preciserade åtgärder som beräknades ge en varaktig förstärkning av de offentliga finanserna fram till och med år 1998 med 118 miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP. År 1996 utökades konsolideringsprogrammet med ytterligare åtgärder så att detta sammantaget omfattar 126 miljarder kronor eller motsvarande 8 procent av BNP. Detta belopp avsåg de direkta effekterna av inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar, beräknade netto med hänsyn till bl.a. att minskade transfereringar leder till lägre skatteinkomster. Däremot inkluderas inte indirekta effekter av t.ex. lägre ränta. Riksdagen fattade 1995 ett principbeslut om programmet i sin helhet och områden för besparingar fastställdes. Det klargjordes därvid att i den mån enskilda förslag inte genomfördes eller gav mindre effekt än beräknat skulle dessa ersättas med andra åtgärder så att den åsyftade besparingen uppnåddes.

Konsolideringsprogrammet omfattade en lång rad åtgärder, som fördelade sig så att ungefär hälften avsåg ökade inkomster och hälften reducerade utgifter. Den förstärkning av de offentliga finanserna som följde av konsolideringsprogrammets åtgärder koncentrerades till de första åren, så att två tredjedelar av programmets åtgärder fick effekt åren 1995 och 1996.

I konvergensprogrammet aviserades även att det skulle ske försäljningar av statliga tillgångar, bl.a. de tillgångar staten övertagit i samband med bankkrisen samt statens aktieinnehav i Nordbanken, i syfte att minska den offentliga bruttoskulden. Försäljningarna beräknades ge inkomster på ca 50 miljarder kronor.

I konvergensprogrammet redovisades en bedömning av den ekonomiska utvecklingen i perspektivet

fram till och med år 2000. Enligt denna skulle den återhämtning som inleddes år 1994 fortsätta och de påtagliga balansproblemen i den svenska ekonomin – underskott i offentlig sektor, hög arbetslöshet, höga inflationsförväntningar och hög ränta – gradvis övervinnas. Målen om underskott under 3 procent av BNP år 1997 och balans i de offentliga finanserna år 1998 skulle dock enligt denna prognos inte uppnås utan att ytterligare besparingsåtgärder vidtogs.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

3 Den ekonomiska utvecklingen 1994-1998

3.1 Den allmänna ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska utvecklingen sedan 1994 har i stora drag följt den bana som antogs i konvergensprogrammet. Den finansiella utvecklingen – inflation, ränta och växelkurs – har varit mer gynnsam, medan den förväntade förbättringen av läget på arbetsmarknaden har dröjt.

Med den bedömning som nu kan göras av år 1998 har BNP vuxit med 2 ½ procent per år under fyraårsperioden från 1994 till och med 1998, vilket är i nivå med prognosen i juni 1995 (se tabell 3.1). Förloppet har dock varit något annorlunda, främst därför att den konjunkturavmattning som under 1996 ägde rum i de europeiska länderna inte var förutsedd.

Tillväxten har främst, vilket är i linje med konvergensprogrammet, drivits på av utrikeshandeln och näringslivets investeringar. Industrins relativa kostnadsläge stärktes med ca 20 procent efter kronans depreciering 1992, vilket har möjliggjort såväl sänkta relativpriser som förbättrad lönsamhet. Exporttillväxten har dock under de senaste fyra åren varit påtagligt starkare än beräknat. Svensk exportindustri har vunnit marknadsandelar i större omfattning än vad som erfarenhetsmässigt kunde förväntas med hänsyn till relativprisutvecklingen. En förklaring till detta är att den svenska exportens branschsammansättning varit gynnsam i förhållande till världsmark-

nadstillväxten. Även importen har vuxit snabbt, men här har utvecklingen varit i linje med den importvägda efterfrågan och en trendmässigt stigande importandel. Sammantaget har utrikeshandeln gett ett betydligt större bidrag till den ekonomiska tillväxten än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Av den samlade BNP-tillväxten mellan 1994 och 1998 på drygt 10 procent svarar en stärkt nettoexport för nästan hälften.

Investeringsverksamheten har i gengäld varit svagare än beräknat. Till stor del kan detta förklaras av att offentliga myndigheternas investeringar och bostadsbyggandet, bl.a. till följd av saneringen av de offentliga finanserna, utvecklats mycket svagt. Bostadsinvesteringarna beräknas i år, trots en viss uppgång jämfört med 1997 vara 30 procent lägre än under 1994, medan myndigheternas investeringar under samma period reducerats med nära 20 procent.

Förbättrad lönsamhet, lägre räntor och ett successivt stigande kapacitetsutnyttjande har dock dragit upp näringslivets investeringar. Dessa har sedan 1994 vuxit med 44 procent, vilket dock inte är lika kraftigt som väntades i konvergensprogrammet. Näringslivets investeringar, mätt som andel av BNP, beräknas i år vara tillbaka på samma nivå som i slutet av 1980-talet, före det kraftiga fallet i samband med recessionen 1991-93. Det är i första hand maskininvesteringarna som ökat, medan byggnadsinvesteringarna visat en betydligt mer blygsam uppgång. Detta kan tolkas som ett uttryck för att kapitalutbyggnaden till stor del har en inriktning mot mer arbetsbesparande produktion.

TABELL 3.1 FÖRSÖRJNINGSBALANS

MILJARDER PROCENTUELL FÖRÄNDRING

KRONOR

1997

1995

1996

1997

1998 1994-199811994-19981

ENL. KONVER-

GENSPROG.

Privat konsumtion

922,9

0,8

1,3

2,0

2,5

1,6

1,2

Offentlig konsumtion

449,3

-0,9

-0,2

-2,1

1,2

-0,5

-0,8

Stat

134,2

-2,1

-0,6

-5,0

2,5

-1,3

-0,8

Kommun

315,1

-0,4

0,0

-0,7

0,8

-0,1

-0,8

Bruttoinvesteringar

237,9

12,4

3,7

-4,8

7,2

4,4

8,8

Näringsliv

183,6

27,7

4,7

-0,1

7,8

9,6

11,9

Bostäder

23,8

-23,5

13,1

-25,7

8,8

-8,6

2,5

Myndigheter

30,5

-5,7

-8,0

-9,4

2,8

-5,0

2,6

Lagerinvesteringar

6,8

0,5

-1,1

0,7

0,1

0,1

0,1

Export

761,4

12,9

6,1

12,8

6,3

9,5

7,6

Import

639,5

10,2

3,7

11,7

6,9

8,1

6,7

BNP

1738,9

3,9

1,3

1,8

3,1

2,5

2,6

1. Genomsnitt under fyraårsperioden 1994-1998

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

TABELL 3.2 HUSHÅLLENS INKOMSTER M.M.

MILJARDER PROCENTUELL FÖRÄNDRING

KRONOR FASTA PRISER

1997

1995

1996

1997

1998 1994-199811 9 9 4 - 1 9 9 81

E N L . K O N V E R -

G E N S P R O G .

Lönesumma

756,6

2,0

4,9

3,1

3,0

3,2

2,7

Timlön

0,6

5,3

3,6

1,8

2,8

1,2

Sysselsättning timmar

2,0

0,1

-1,1

1,0

0,5

1,5

- antal personer

1,5

-0,6

-1,0

1,0

0,2

1,8

Transfereringar

387,9

-2,7

-2,1

-0,6

1,8

-0,9

-2,3

Övriga inkomster

191,4

6,1

-2,7

-5,9

3,3

0.1

6,6

Skatter

405,7

7,0

7,8

6,9

3,1

6,2

5,5

Disponibel inkomst

930,2

-1,0

-0,7

-1,7

2,5

-0,3

1,4

Sparkvot, procent

6,3

4,4

0,8

0,9

3,1

5,6

1. Genomsnitt under fyraårsperioden 1994-1998

Den privata konsumtionen har, sett i ett längre perspektiv, utvecklats svagt, även om den gradvis har gett ett ökat bidrag till tillväxten. Det var först under år 1997 som konsumtionsvolymen nådde över nivån vid 1990-talets inledning. Konsumtionsutvecklingen har trots detta varit något starkare än vad som beräknades i konvergensprogrammet. Det är främst ett uppdämt behov av kapitalvaror hos hushållen som nu tillgodoses.

Den växande konsumtionsefterfrågan har i betydligt högre grad än väntat finansierats med ett minskat sparande. Hushållens reala disponibla inkomster beräknas i år vara 1 procent lägre än under år 1994. Prognosen i konvergensprogrammet förutsatte en ökning under samma period med mer än 5 procent. Sparkvoten har fallit från 8 procent år 1994 och beräknas i år uppgå till knappt 1 procent av de disponibla inkomsterna. Även i konvergensprogrammet förutsattes att hushållens sparande skulle minska, men plana ut på en långsiktig nivå runt 4 procent av de disponibla inkomsterna.

Som framgår av tabell 3.2 har konsolideringsprogrammet, i form av neddragna transfereringar och höjda skatter, bidragit negativt till hushållens inkomstutveckling i ungefär den omfattning som förutskickades i konvergensprogrammet. En svagare sysselsättningsutveckling har uppvägts av att den reala timlönen stigit med nära 12 procent mellan åren 1994 och 1998, mot beräknade 5 procent. Löneinkomsterna har därför ökat nästan i den takt som antogs 1995. Det är istället den negativa utvecklingen av hushållens övriga inkomster, bl.a. företagarinkomster och kapitalinkomster, som förklarar varför de disponibla inkomsterna utvecklats så svagt.

Läget på arbetsmarknaden har utvecklats betydligt svagare än väntat. Den återhämtning av sysselsättningen som ägde rum åren 1994 och 1995 bröts under 1996 och först under andra halvåret 1997 började sysselsättningen växa igen. Antalet sysselsat-

ta beräknas i år vara 36 000 eller 0,9 procent fler än år 1994, medan det i konvergensprogrammet antogs att sysselsättningen under denna period skulle öka med 7 procent eller 290 000 personer. Till viss del har arbetskraftsbehovet tillgodosetts genom stigande medelarbetstid. Under de senaste fyra åren har medelarbetstiden per sysselsatt ökat med drygt 1 ½ procent. Mätt i arbetade timmar har sålunda sysselsättningen varit något mer expansiv. Ytterligare en förklaring till en svag sysselsättningsutveckling är att produktiviteten – produktion per arbetad timme – stigit snabbare än väntat. Under 1980-talet steg BNP-produktiviteten med ca 1 procent per år. Under 1990-talet har den årliga produktivitetstillväxten, såväl under recessionen som under de senaste fyra årens återhämtning legat över 2 procent. Bidragande orsaker till denna utveckling torde vara den förhållandevis snabba ökningen av den reala timlönen och att produktionstillväxten i hög grad skett inom mindre arbetsintensiva delar av näringslivet.

Konsolideringen av de offentliga finanserna har medfört att den offentliga sysselsättningen har minskat sedan 1994 med 65 000 personer. Den privata sysselsättningen har varit mer expansiv och ökat med nära 100 000 personer.

Den beskrivna sysselsättningsutvecklingen medförde att arbetslösheten inte sjönk som beräknat utan låg kvar på en nivå runt 8 procent fram till mitten av år 1997. Det senaste året har dock den öppna arbetslösheten minskat kraftigt. År 1998 beräknas den öppna arbetslösheten uppgå till 6,7 procent. Detta är en procentenhet högre än vad som antogs i konvergensprogrammet.

När konvergensprogrammet presenterades i juni 1995 rådde en betydande tveksamhet om den framtida inflationstakten i Sverige. Den höga räntan avspeglade fortsatt höga inflationsförväntningar och ett bristande förtroende för den svenska ekonomin. Som framgår av diagram 3.2 har emellertid den svenska

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

TABELL 3.3 VISSA NYCKELTAL

1995

1996

1997

1998 1994-199811994-19981ENL. KONVER-

GENSPROG.

Årlig procentuell förändring

KPI, årsgenomsnitt

2,8

0,8

0,9

0,9

1,4

2,8

HIKP2, årsgenomsnitt

0,8

1,8

1,5

NIVÅ 1998 ENL.

KONVERGENSPROG.

Nivå i procent

Arbetslöshet

7,7

8,1

8,0

6,7

5,6

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

4,4

4,5

4,3

4,2

4,0

Bytesbalans

2,2

2,6

2,7

3,5

4,0

Femårig obligationsränta

9,9

7,3

5,8

5,3

8,5

Tysk femårig ränta

6,0

5,0

4,7

4,8

7,0

ECU-index

126,1

115,1

117,2

117,4

118,0

1. Genomsnitt under fyraårsperioden 1994-1998

2. Harmoniserad inkomstprisindex enligt EU-normen

inflationstakten nu etablerats på en låg nivå. Under 1996 och 1997 steg konsumentpriserna med endast 1 procent i årstakt och i år beräknas priserna stiga med 0,6 procent under loppet av året. Saneringen av de offentliga finanserna har bidragit till att höja prisnivån, bl.a. genom minskade subventioner av bostäder och höjda energiskatter. Rensat för dessa effekter blir bilden av låg inflation än mer tydlig.

Ett stärkt förtroende för att penningpolitiken skall kunna klara prisstabilitetsmålet i kombination med en framgångsrik sanering av de offentliga finanserna har medfört att räntenivån kunnat sjunka markant. Den femåriga obligationsräntan uppgick i början av april till 4,9 procent, vilket är mer än fem procentenheter lägre än då konvergensprogrammet presenterades och 3,5 procentenheter under den nivå som prognostiserades för 1998. Nedgången beror till viss del på fallande internationella räntor, men även räntedifferensen mot utlandet har minskat påtagligt. Räntedifferensen mot Tyskland för femåriga obligationer uppgick i juni 1995 till 4 procentenheter och har

därefter successivt minskat för att för närvarande uppgå till ca 0,4 procentenheter. Detta är betydligt mindre än vad som förväntades när konvergensprogrammet lades fram.

0 2 4 6 8 10 12 14

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

Sverige

EU

DIAGRAM 3.2

KPI-utvecklingen i Sverige och EU

Årlig procentuell förändring

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

0 1 2 3 4 5

Dec

94

Apr Aug Dec

95

Apr Aug Dec

96

Apr Aug Dec

97

DIAGRAM 3.3

Räntedifferens mot Tyskland, 5-årig statsobligation

Index 1991=100

Källa: Hanson & Partners

-500 -450 -400 -350 -300 -250 -200 -150 -100

-50

0 50

90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 3.1

Sysselsättningsförändring i offentlig och privat sektor 3-månaders glidande medelvärde

Tusental personer

Källa: Statistiska centralbyrån

/FFENTLIG SEKTOR

0RIVAT SEKTOR

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

100 105 110 115 120 125 130 135

Dec

Apr Aug Dec

95

Apr Aug Dec

96

Apr Aug Dec

97

Utfall

Konvergensprogrammet

DIAGRAM 3.4

ECU-index

Index 1991=100

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

I konvergensprogrammet gjordes bedömningen att den svenska kronan var undervärderad och därför borde komma att stärkas under de kommande åren. Kronan har också jämfört med juni 1995 apprecierats med ca 7 procent.

3.2 De offentliga finanserna

De mål som sattes upp i konvergensprogrammet för de offentliga finanserna innebar en mycket långtgående konsolidering. Det kan nu konstateras att de tre preciserade målen har uppnåtts:

– Statsskulden motsvarade vid utgången av år 1996

83,6 procent av BNP, vilket var en nedgång med 0,4 procentenheter från årets början. Skuldkvoten har därefter fortsatt att reduceras och beräknas vid utgången av 1998 uppgå till 78,6 procent av BNP. – Underskottet i den offentliga sektorns finansiella

sparande uppgick under 1997 till 0,8 procent av BNP, mätt med de redovisningsprinciper som tilllämpas inom EU (ENS). Sverige uppfyllde därmed med god marginal det referensvärde på 3 procent av BNP som gäller för konvergenskriteriet om offentliga finanser. Mätt med nationella principer för nationalräkenskaper uppgick underskottet till 1,1 procent av BNP. – Under 1998 beräknas den offentliga sektorns in-

komster överstiga utgifterna. Det redovisade finansiella sparandet beräknas uppgå till 0,8 procent av BNP(ENS).

1

1 Denna siffra inkluderar effekten av att Allmänna pensionsfondens innehav av fastigheter under året övergår i bolagsform, vilket bokförs som ett finansiellt sparande. Frånräknat denna effekt och med tillägg för utdelningar från det statliga fastighetsbolaget Securum, som inte räknas in i finansiellt sparande men likväl utgör en reell inkomst för staten, blir sparandeöverskottet 0,2 procent av BNP. Mätt i svenska nationalräkenskaper är motsvarande siffra 1,0 procent av BNP.

I tabell 3.5 redovisas de offentliga finanserna i enlighet med reglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS), som tillämpas inom EU bl.a. vid bedömning av medlemsländernas offentliga underskott. Redovisningen enligt de svenska nationalräkenskaperna avviker på vissa punkter från dessa regler.

2

Avsikten är att de svenska nationalräkenska-

perna under 1999 skall övergå till att tillämpa ENS.

Från och med år 1997 tillämpas en ny budgetprocess, som bl.a. innebär att riksdagen beslutar om nominellt fastställda tak för de statliga utgifterna för kommande treårsperiod. Våren 1996 fattade sålunda riksdagen beslut om utgiftstak för åren 1997, 1998 och 1999, som bl.a. innebar att taket för de statliga utgifterna i nominella temer skulle öka med mindre än 1% per år.

Under de senaste åren har finanspolitiken konsekvent avvägts för att uppnå de budgetpolitiska målen. I 1996 års ekonomiska vårproposition gjordes bedömningen att det inte skulle vara möjligt att uppnå balans i de offentliga finanserna år 1998. Konsolideringsprogrammet utökades därför med ytterligare besparingar som beräknades varaktigt förstärka de offentliga finanserna år 1998 med 8 miljarder kronor. Det totala konsolideringsprogrammet motsvarade därmed 8 procent av BNP.

Mellan 1995 och 1996 stärktes de offentliga finanserna mer än beräknat. I 1997 års ekonomiskavårproposition, liksom i budgetpropositionen för 1998, gjordes därför bedömningen att det inom ramen för de budgetpolitiska målen och de fastlagda utgiftstaken fanns utrymme för ökade insatser för att minska arbetslösheten, bl.a. genom en ytterligare utbyggnad av antalet utbildningsplatser. Därtill höjdes ersättningen inom vissa inkomstförsäkringar.

Den totala förbättringen av offentliga sektorns finansiella sparande mellan 1994 och 1998 beräknas uppgå till 11 procent av BNP, se tabell 3.4. Därav faller huvuddelen på en sjunkande utgiftsandel. De offentliga utgifterna beräknas i år vara ungefär lika stora i nominella tal som under 1995. I reala termer har utgifterna minskat med sammanlagt 3 procent under fyraårsperioden sedan 1994. Uttryckt som andel av BNP har utgifterna minskat med 8 procentenheter, från 70 procent till 61 procent.

2 Skillnaderna vad avser offentliga sektorns finansiella sparande gäller främst redovisningen av statens ränteutgifter, där enligt ENS-reglerna de vinster eller förluster som uppkommer vid förtida inlösen av lån skall redovisas som ränta och motsvarande skall gälla vid emission till annan ränta än marknadsränta, där det dessutom skall ske en periodisering. Som framgår av tabellen skiljer sig även beräkningen av BNP, vilket påverkar underskotts- och skuldkvoterna.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

TABELL 3.4 FÖRÄNDRING I OFFENTLIGA FINAN-SER 1994-1998

PROCENT AV BNP ENLIGT SVENSK DEFINITION

1994 19981FÖRÄNDRING KONVER-

ÅREN

1994-1998

GENSPRO-GRAMMET2

Inkomster

59,7 62,5 +2,8 +1,9

Skatter

49,8 53,9 +4,1 +1,8

Övriga inkomster 9,9 8,6 -1,3 +0,1

Utgifter

70,0 61,8 -8,2 -7,6

Transfereringar till hushållen

25,6 21,9 -3,7 -4,8

Subventioner m.m. 7,2 6,3 -0,9 -0,8

Konsumtion och investeringar

30,2 27,9 -2,3 -3,1

Räntor

6,8 5,8 -1,1 +1,1

Primärt sparande

-9,5 2,6 +12,1 +10,8

Finansiellt sparande -10,3 1,6 +11,0 +9,5

Staten

-11,7 0,1 +11,8 +9,8

AP-fonden

1,6 0,5 -1,1 -0,7

Kommunerna

-0,2 0,2 +0,4 +0,3

1. Justerat för bolagisering av AP-fondens fastigheter.

2. Förändring enligt konvergensprogrammet 1994-1998.

Skattekvoten, skatter och avgifter som andel av BNP, uppgår i år till 53,5 procent, en ökning med 3,7 pro-

centenheter sedan år 1994. Till en del kan dock skatteinkomsterna 1998 betraktas som tillfälligt höga, bl.a. till följd av stora realisationsvinster under föregående år. Justerat för tillfälliga effekter kan skattekvoten beräknas ha ökat med 3 procentenheter.

Förstärkningen av de offentliga finanserna är i huvudsak strukturellt betingad, dvs. det är en varaktig ökning av det offentliga sparandet. I tabell 3.6 redovisas en dekomponering av förändringen i offentligt finansiellt sparande mellan 1994 och 1998. Den komponent som hänförs till tillväxten har här, baserat på historiska erfarenheter, definierats som 75 procent av avvikelsen i BNP-tillväxt från en trendmässig nivå på 2,0 procent. Som framgår av tabellen kan tillväxten förklara endast en mindre del av förbättringen av det finansiella sparandet mellan 1994 och 1998. Därtill har skattebaserna utvecklats svagare än BNP, vilket avspeglar att tillväxten burits upp av utrikeshandel och investeringar. Vidare påverkas det finansiella sparandet av vissa tillfälliga faktorer. Rensat för dessa uppgår den underliggande förstärkningen av offentligt sparande till 10 procentenheter. Till den underliggande förstärkning hör konsolideringsringsprogrammets besparingar på 8 procent av BNP. Därtill har den kommunala konsumtionen minskat som andel av BNP med 2 procentenheter mätt i fasta priser, vilket inte räknats in i konsolideringsprogrammet.

TABELL 3.5 OFFENTLIGA FINANSER

ENLIGT ENS-REGLER

MILJARDER PROCENT AV BNP

KRONOR

1997

1994

1995

1996

1997

Inkomster

1091,9

59,7

59,6

62,3

62,1

62,1

Skatter och avgifter

941,6

49,8

50,2

52,8

53,5

53,5

Övriga inkomster

150,2

9,8

9,4

9,5

8,6

8,6

Utgifter

1106,2

69,7

66,5

65,8

63,4

61,3

Transfereringar till hushållen

387,9

25,6

23,6

22,8

22,2

21,7

Subventioner m.m.

116,6

7,4

7,7

7,6

6,7

6,2

Konsumtion

449,3

27,1

25,7

26,1

25,8

25,5

Investeringar

43,4

3,0

3,1

2,1

2,5

1,4

Räntor

109,0

6,8

6,4

7,2

6,2

6,5

Finansiellt sparande

-14,2

-10,3

-6,9

-3,5

-0,8

0,8

Konsoliderad bruttoskuld

1337,0

79,0

77,6

76,7

76,6

74,0

BNP, nivå

1 744,7

1 537.6 1657,4 1698,4 1744,7 1828,8

Enligt svensk definition

Finansiellt sparande

-19,1

-10,3

-7,8

-2,1

-1,1

1,6

Konsoliderad bruttoskuld

1 337,0

79,3

78,0

77,2

76,9

74,3

BNP, nivå

1738,9

1531,1 1649,9 1688,2 1738,9 1822,7

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld har reducerats från 78,8 procent av BNP vid utgången av år 1994 till beräknade 74,2 procent av BNP vid 1998 års utgång. Skuldutvecklingen har varit betydligt mer gynnsam än väntat. I konvergensprogrammet beräknades bruttoskulden komma att växa snabbare än BNP och skuldkvoten följaktligen stiga. Vid utgången av 1998 kommer bruttoskulden att vara 190 miljarder mindre än vad som antogs 1995. Större delen av denna skillnad förklaras av det finansiella sparandet utvecklats bättre.

Den offentliga sektorns nettoskuld har till följd av värdeförändringar på tillgångar vuxit med endast 35 miljarder kronor under dessa år.

TABELL 3.6 FÖRÄNDRING I OFFENTLIGT SPARANDE

PROCENT AV BNP

1995 1996 1997 1998 SUMMA

Förändring finansiellt sparande

2,6 5,7 1,0 2,7 12,0

Räntor

-0,4 -0,4 0,0 0,7 -0,1

Tillväxt

1,3 -0,5 -0,2 0,7 1,3

Skattebaser/BNP -1,5 1,0 0,2 -0,3 -0,6

Periodisering av skatter

0,2 0,9 0,0 0,3 1,4

Engångseffekter -0,5 -0,1 -0,4 0,8 -0,2

Underliggande förändring

3,5 4,8 1,3 0,6 10,2

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

4 Den svenska ekonomin fram till år 2001

4.1 Utgångsläget 1998

Den svenska ekonomin befinner sig för närvarande i en tydlig uppgångsfas. Enligt preliminärt utfall ökade BNP fjärde kvartalet 1997 med 3,3 procent mätt i årstakt. Arbetskraftsundersökningarna visar en fortsatt påtaglig förbättring av läget på arbetsmarknaden. Antalet arbetslösa var i februari 1998 93 000 färre än för ett år sedan och antalet nyanmälda lediga platser ligger på en hög nivå.

Den finansiella krisen i Asien utgör ett orosmoment, men beräknas få begränsade effekter för den svenska ekonomin. Orderingången till exportindustrin har minskat något men ligger på en fortsatt hög nivå. Den svenska industrins konkurrenskraft är fortsatt stark.

I år förskjuts alltmer tillväxtens drivkrafter från utrikeshandeln till den inhemska efterfrågan. Enligt konfidensindikatorerna har hushållen en förhållandevis optimistisk syn på både sin egen och landets ekonomi. Nedgången i ränteläget och en uppgång av fastighetspriserna har, tillsammans med stigande börskurser förstärkt hushållens förmögenhetsställning. I år beräknas de reala disponibla inkomsterna växa med 2,5 procent efter flera år med negativ utveckling. Med en fallande arbetslöshet finns därför goda förutsättningar för en god tillväxt av den privata konsumtionen.

Statistiken över påbörjade lägenheter visar att bostadsbyggandet nu är på väg att återhämta sig efter en mycket kraftig minskning år 1997. Efter en stagnation under år 1997 väntas också näringlivets investeringar öka. BNP-tillväxten förväntas i år uppgå till 3 procent. Det bör påpekas att denna siffra påverkas av ett s.k. överhäng genom att tillväxten var särskilt stark vid slutet av år 1997.

Flera av de balansproblem som präglade svensk ekonomi när konvergensprogrammet presenterades har övervunnits. De offentliga finanserna är under kontroll och år 1998 beräknas den offentliga sektorn uppvisa ett överskott på 0,8 procent av BNP (ENSdefinition) samtidigt som skuldkvoten faller för fjärde året i rad. Europeiska kommissionen rekommenderar i sin konvergensrapport i mars 1998 att upphäva beslutet om att det föreligger ett alltför stort underskott i Sverige och att konvergenskriterierna vad avser de offentliga finanserna därmed kan anses vara uppfyllda.

Inflationen ligger stabilt på en låg nivå. I år beräknas konsumentpriserna stiga med strax över ½ procent under loppet av året. Mätt med den harmoniserade konsumentprisindex som tillämpas vid jämförelser mellan EU-länderna beräknas inflationstakten uppgå till 0,8 procent under loppet av året.

De hittills ingångna löneavtalen tyder på att löneökningarna i år kommer att ligga lägre än tidigare år,

trots den ökande efterfrågan på arbetskraft. Prognosen baseras på att lönerna stiger i den takt arbetsmarknadens parter angivit, vilket förutsätter en genomsnittlig löneökningstakt på ca 3 procent per år.

Det kvarstående balansproblemet för den svenska ekonomin är sysselsättningen. Den öppna arbetslösheten sjunker dock för närvarande relativt snabbt. Antalet sysselsatta var i februari 1998 38 000 fler än ett år tidigare. Denna sysselsättningsökning har ägt rum inom näringslivet. Under loppet av 1998 beräknas arbetslösheten minska ytterligare för att vid slutet av året uppgå till 6,5 procent. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kvarstår på en ungefär oförändrad nivå på i genomsnitt 180 000 personer eller 4,2 procent av arbetskraften.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 4.1

Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.2 Den ekonomiska politiken

Den inriktning av den ekonomiska politiken som lades fast i konvergensprogrammet fullföljs under de kommande åren. Stabila makroekonomiska förhållanden, med goda offentliga finanser och stabila priser, utgör förutsättningar för få till stånd en ekonomisk tillväxt som kan bidra till reducerad arbetslöshet.

Regeringen satte våren 1996 upp målet att den öppna arbetslösheten före utgången av år 2000 skall halveras jämfört med nivån år 1996. Det innebär en arbetslöshet på 4,0 procent av arbetskraften. Regeringen har även formulerat ett antal riktlinjer för hur arbetslösheten skall kunna minska. Dessa innebär att arbetslösheten skall reduceras genom att fler får arbete eller genom utbildning som ger bättre förutsättningar att ta arbete. Vidare skall huvuddelen av sysselsättningsökningen äga rum i näringslivet. Inom ramen för offentliga finanser i balans ges utrymme för en viss offentlig utgiftsökning. Därvid skall den offentliga verksamheten i form av utbildning, vård och omsorg ges prioritet framför transfereringar.

I enlighet med slutsatserna från EU:s toppmöte om sysselsättningen i Luxemburg november 1997 lägger Sverige i samband med den ekonomiska vårpropositionen fram en nationell handlingsplan för ett

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

genomförande av de vid toppmötet antagna sysselsättningsriktlinjerna.

Den huvudsakliga vägen att varaktigt minska arbetslösheten är att höja arbetskraftens kompetens och därmed bättre anpassa utbudet av arbetskraft till den efterfrågan som råder vid gällande lönenivå och lönestruktur. Det sker därför för närvarande en betydande utbyggnad av antalet studieplatser i utbildningsväsendet. Under de kommande åren tillkommer 60 000 nya platser inom högskolan och 140 000 platser inom vuxenutbildningen. Satsningen på utbildning syftar till att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer och stärka arbetskraftens kompetens. Utbildningssatsningen skall bl.a. ses mot bakgrund av att andelen studerande tenderat att minska i Sverige och är lägre än i många andra länder. I samarbete med näringslivet kommer ett nationellt program med inriktning mot arbetslösa för utbildning i informationsteknologi att påbörjas.

En minskad arbetslöshet med bibehållen låg inflation ställer ökade krav på en väl fungerande lönebildning. Sett i ett längre perspektiv har den svenska lönestegringstakten varit högre än vad som gällt i konkurrentländerna. Under de senaste åren har detta kunnat kompenseras av en mycket kraftig produktivitetsökning. I framtiden kan dock knappast löneökningstakten överstiga vad som gäller i andra länder.

Lönebildningen är av tradition i första hand en fråga för parterna på arbetsmarknaden. Regeringen har dock uppdragit åt en särskild utredningsman att, i samråd med parternas representanter, pröva om den offentliga regleringen av löneförhandlingarna, bl.a. vad gäller regler för stridsåtgärder, förlikning m.m., kan förändras i en riktning som underlättar löneavtal på en lägre nivå.

Mot bakgrund av den reducerade inflationstakten och inflationsförväntningarna samt parternas ökade insikt om vikten av en icke-inflationsdrivande lönebildning bedöms det finnas goda möjligheter att löneökningstakten i framtiden kan komma ned på en nivå som möjliggör varaktigt lägre arbetslöshet.

Konsolideringen av de offentliga finanserna skall fortsätta. Regeringen satte i 1997 års ekonomiska vårproposition upp preciserade budgetpolitiska mål för perioden efter 1998. Dessa mål innebär att den offentliga sektorn sett över en konjunkturcykel skall uppvisa ett överskott motsvarande 2 procent av BNP. Målet skall uppnås successivt genom ett överskott på 0,5 procent år 1999 och 1,5 procent år 2000. Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse från de angivna målen tolereras. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det offentliga överskottet således bli större.

Överskottsmålet motiveras bl.a. med de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. Med ett offentligt

överskott i genomsnitt över en konjunkturcykel undviks risken att behöva genomföra besparingar vid konjunkturavmattningar för att förhindra att underskottet blir alltför stora. Detta är i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att underskottet i den offentliga finanserna inte får överstiga 3 procent av BNP. Vidare behöver den offentliga sektorns nettoskuld minska inför den belastning som den demografiska utvecklingen kommer att ställa en bit in på nästa sekel.

På motsvarande sätt som gäller för de statliga utgifterna utövas en kontroll över utgiftsutvecklingen i den kommunala sektorn. Detta uppnås genom det lagstadgade balanskrav som träder i kraft fr.o.m. år 2000. Detta innebär att kommuner och landsting inte kan planera finansiella underskott. I kombination med vissa restriktioner på kommunala skattehöjningar sätter detta ramar för de kommunala utgifterna. De finanspolitiska målen medger en framtida ökning av den kommunala verksamheten. Statsbidragen till kommuner och landsting höjs därför i flera steg, med sammantaget 20 miljarder kronor år 2000. Syftet är att dessa tillskott skall användas till kvalitetsförbättringar inom utbildning, vård och omsorg, där det under senare år skett betydande resursneddragningar, som inte till fullo kunnat mötas med höjd produktivitet.

Det pågår för närvarande en översyn och reformering av socialförsäkringen. Syftet är att renodla de olika försäkringsgrenarna genom att tydliggöra och skärpa rätten till ersättning. Därmed underlättas en utgiftskontroll. Regeringen har nyligen lagt fram principer för en reformering av förtidspensionssystemet. Dessa syftar bl.a. till att stärka arbetslinjen, dvs. att arbete alltid skall premieras framför passiv ersättning.

I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen lägger regeringen fram förslag till en genomgripande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet. Reformen syftar bl.a. till att skapa ett stabilare pensionssystem där förmånerna anpassas till förändringar i de ekonomiska och demografiska förutsättningarna. Genom att inkomsten under hela yrkeslivet kommer att påverka pensionsnivån stärks arbetsinctamenten även i ålderspensionssystemet.

4.3 Utsikterna för den svenska ekonomin t.o.m. 2001

I 1998 års ekonomiska vårproposition redovisar regeringen sin bedömning av den ekonomiska utvecklingen i perspektivet fram t.o.m. år 2001. Prognosen baseras på en förhållandevis gynnsam bild av den internationella konjunkturen. Efter en avmattning i år, till följd av krisen i de asiatiska länderna, tar tillväxten ny fart år 1999 och 2000, med en tillväxt för OECD-området på ca 2½ procent per år. Mot slutet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

av prognosperioden sker en viss dämpning. Den svenska ekonomin kännetecknas i utgångsläget av att det finns outnyttjade resurser, såväl vad gäller arbetskraft som produktionskapital, som möjliggör en produktionstillväxt som överstiger den långsiktiga trenden utan att detta ger upphov till inflationstendenser. Med varaktigt lägre inflationsförväntningar och en lönebildning som fungerar bättre än tidigare kommer löneökningstakten att kunna begränsas till 3,0 procent per år. Därmed kan den svenska exportindustrin behålla sin konkurrenskraft. Med en fortsatt, om än blygsam, vinst av marknadsandelar finns utrymme för en exporttillväxt på 7 procent per år 1999 och 2000.

TABELL 4.1 PROGNOS FÖR SVENSK EKONOMI

MILJARDER PROCENTUELL FÖRÄNDRING KRONOR 1997 1998 1999 2000 2001

Privat konsumtion

922,9 2,3 2,5 2,7 2,0

Offentlig konsumtion 449,3 1,3 0,6 0,7 1,0

Stat

134,2 2,5 0,5 0,5 0,5

Kommun

315,1 0,8 0,6 0,9 1,2

Bruttoinvesteringar

237,9 7,2 7,6 7,0 5,7

Lagerinvesteringar

6,8 0,0 0,0 0,0 0,0

Export

761,4 6,3 6,7 7,0 5,4

Import

639,5 6,9 7,0 6,2 5,8

BNP

1738,9 3,0 3,1 3,4 2,6

En förstärkning av den inhemska efterfrågan skapar ett behov av kapacitetsutbyggnad inom de delar av näringslivet som vänder sig till hemmamarknaden. Under prognosperioden sker därför en breddning av näringslivets investeringsverksamhet, som hitintills varit koncentrerad till den exportinriktade industrin. Därtill beräknas bostadsbyggandet komma upp på en högre nivå.

Effekterna för de svenska hushållen av konsolideringen av de offentliga finanserna klingar ut efter 1998. Hushållens disponibla realinkomster beräknas under prognosperioden kunna växa i en förhållandevis god takt. Pensionerna höjs både 1999 och 2000 utöver prisuppräkningen, då den reduktion av basbeloppet som sedan år 1992 tillämpas vid beräkningen av pensioner, avskaffas. Hushållens sparande väntas öka något i förhållande till den mycket låga nivån 1998, vilket bl.a. avspeglar en måttligare tillväxt av förmögenhetsvärden än vad som gällt på senare tid. Detta ger utrymme för en tillväxt i privat konsumtion på nära 2,5 procent per år.

Beräkningarna visar att det inom ramen för de budgetpolitiska målen även kan ske en viss tillväxt av den offentliga konsumtionen. Den ökade satsningen på vård och omsorg ger en tillväxt av den kommunala konsumtionen på 0,8 procent, efter fyra år av nedgång.

TABELL 4.2 PROGNOS FÖR VISSA NYCKELTAL

1998 1999 2000 2001

Årlig procentuell förändring

Antal sysselsatta

1,0 1,5 2,0 1,1

Antal arbetade timmar

1,0 1,4 1,9 1,0

Nivå

Arbetslöshet

6,7 5,7 4,4 4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

4,2 4,0 3,9 3,5

Hushållens disponibla inkomst

2,5 2,9 3,7 3,1

Sparkvot

0,9 1,3 2,9 4,0

Bytesbalans

3,5 3,7 4,0 4,3

Femårig obligationsränta 5,30 5,35 5,40 5,40

ECU-index

117,4 116,0 114,5 114,0

Räntorna beräknas under prognosperioden komma att stiga något såväl i Sverige som i omvärlden. Stora överskott i bytesbalansen och fortsatt låga inflationsförväntningar bör ge utrymme för en viss förstärkning av den svenska kronan. Av samma skäl väntas räntemarginalen mot utlandet bli ytterligare något reducerad under prognosperioden.

En god tillväxt och måttliga löneökningar ger förutsättningar för att den sysselsättningstillväxt som nu inletts skall fortsätta och även förstärkas. Regeringens mål om halverad arbetslöshet beräknas kunna uppnås mot slutet av år 2000.

De offentliga finanserna efter 1998

Som framgår ovan har regeringen formulerat ett mål för de offentliga finanserna med innebörden att den offentliga sektorn skall uppvisa ett finansiellt överskott på 0,5 procent av BNP år 1999, 1,5 procent av BNP år 2000 och därefter 2 procent av BNP. Med den prognos för den samhällsekonomiska utvecklingen som redovisas ovan och med hänsyn tagen till de förslag som lämnas i den ekonomiska vårpropositionen kommer det offentliga sparandet överstiga dessa mål.

För år 1999 beräknas det offentliga sparandet uppgå till 0,8 procent av BNP mätt enligt svenska nationalräkenskaper. Rensat för effekten av bolagisering av AP-fondens fastigheter under 1998 innebär detta en fortsatt förstärkning de offentliga finanserna. Även för åren 2000 och 2001 överträffas målen för det offentliga sparandet. För dessa år görs det beräkningstekniska antagandet att de budgetpolitiska målen skall vara styrande och att det utrymme som kalkylerna visar kommer att användas till inkomstöverföringar till hushållen.

Till följd av de finansiella överskotten kan den konsoliderade bruttoskulden börja minska fr. o.m. år 1999. Under prognosperioden från utgången av år 1998 till år 2001 beräknas skulden minska med

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

sammantaget drygt 100 miljarder kronor. Mätt som andel av BNP är nedgången än mer påtaglig och vid utgången av år 2001 kommer skuldkvoten att uppgå till ca 63 procent av BNP.

TABELL 4.3 PROGNOS FÖR OFFENTLIGA FINANSER

PROCENT AV BNP ENLIGT SVENKA NATIONALRÄKENSKAPER

NIVÅ PROCENT AV BNP

MDKR

1997 1998 1999 2000 2001

Inkomster

1092,6 62,5 60,8 60,1 59,7

Skatter

941,7 53,9 52,9 52,4 52,3

Övriga inkomster 151,0 8,6 7,9 7,7 7,4

Utgifter

1111,9 61,0 60,0 57,7 56,1

Transfereringar till hushållen

387,9 21,9 21,0 20,1 19,6

Subventioner m.m. 118,4 6,3 6,1 5,8 5,5

Konsumtion

449,3 25,7 25,4 24,9 24,7

Investeringar

42,4 1,4 2,2 2,2 2,2

Räntor

113,9 5,8 5,4 4,6 4,2

Primärt sparande

10,1 2,6 2,1 3,0 4,0

Finansiellt sparande -19,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Staten

-22,9 0,1 0,5 2,3 3,6

AP-fonden

11,0 1,3 0,2 -0,2 -0,4

Kommunerna

-7,2 0,2 0,2 0,2 0,3

Konsoliderad bruttoskuld

1337,0 74,3 71,0 66,8 62,9

Nettoskuld

377 20,0 18,1 15,8 13,1

4.4 Känslighetsanalys av de offentliga finanserna

Den offentliga sektorns finansiella sparande har de senaste två decennierna uppvisat stora svängningar. Dessa svängningar har i stort sett samvarierat med konjunkturutvecklingen.

Sverige har jämfört med andra länder en stor offentlig sektor, med förhållandevis höga inkomstberoende skatter och hög ersättningsgrad i de offentliga inkomstbortfallsförsäkringarna. Detta innebär att såväl offentliga inkomster som utgifter varierar med svängningar i den allmänna inkomstutvecklingen. En hög grad av samvariation mellan offentligt sparande och konjunkturläge kan emellertid även vara resultatet av en aktiv kontracyklisk finanspolitik, dvs. att diskretionära åtgärder vidtas som försvagar de offentliga finanserna i lågkonjunktur och förstärker dem i högkonjunktur.

I syfte att belysa konjunkturkänsligheten i de offentliga inkomsterna och utgifterna redovisas nedan två känslighetsanalyser. Utgångspunkten för dessa är två alternativa utvecklingsbanor för samhällsekono-

min under åren 1999-2001. Dessa skiljer sig från den ovan redovisade grundkalkylen på följande sätt: – I alternativ 1 antas den internationella utveck-

lingen fr.o.m. år 1999 bli sämre än vad som förutsatts i grundkalkylen. Detta medför initialt en sämre exportutveckling, men konjunkturavmattningen sprider sig även till den inhemska ekonomin via lägre investeringar och högre sparkvot hos hushållen. Löne- och prisutvecklingen antas inte avvika från grundkalkylen. En till följd av konjunkturavmattningen lägre medelarbetstid och produktivitet innebär att sysselsättningen inte avviker lika mycket från grundkalkylen som BNP-nivån. – I alternativ 2 antas den inhemska lönebildningen

fungera sämre och leda till en högre löneökningstakt. Den högre löneökningtakten pressar upp räntorna och försämrar den konkurrensutsatta sektorns kostnadsläge. Hushållens inkomster påverkas först i positiv riktning jämfört med grundkalkylen, men en svagare sysselsättning och högre räntor dämpar så småningom den inhemska efterfrågan. De högre arbetskraftskostnaderna antas även innebära en snabbare rationalisering.

I båda de alternativa utvecklingsbanorna antas finanspolitiken ha samma inriktning som i grundkalkylen. Det förutsätts att det inte vidtas några diskretionära åtgärder för att motverka den sämre tillväxten. Omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är densamma. För kommunerna förutsätts att balanskravet skall vara uppfyllt år 2000, vilket innebär att den kommunala konsumtionen avpassas med hänsyn till att skatteinkomsterna påverkas. Penningpolitiken styrs av inflationsmålet. I alternativ 2 tvingar detta fram en höjning av styrräntorna i förhållande till grundprognosen.

Resultaten av känslighetsanalyserna sammanfattas i tabell 4.4 och 4.5.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

TABELL 4.4 KÄNSLIGHETSANALYS I: KONJUNTURAVMATTNING

AVVIKELSE FRÅN GRUNDKALKYL, NIVÅ PROCENT

1998 1999 2000 2001

BNP

0,0 -1,0 -3,0 -3,0

Privat konsumtion

0,0 -0,9 -2,4 -2,2

Offentlig konsumtion

0,0 -0,4 -1,0 -1,2

Sysselsättning, timmar 0,0 -0,9 -2,7 -2,7

Arbetslöshet

0,0 0,5 1,5 1,6

Timlöner

0,0 0,0 0,0 0,0

KPI

0,0 0,0 0,0 0,0

Kort ränta

0,0 -1,0 -1,0 -1,0

Lång ränta

0,0 0,0 0,0 0,0

Finansiellt sparande i offentlig sektor, procent av BNP

0,0 -0,5 -1,5 -1,7

varav primärt sparande, procent av BNP

0,0 -0,5 -1,1 -1,3

TABELL 4.5 KÄNSLIGHETSANALYS II: LÖNEBILDNING

AVVIKELSE FRÅN GRUNDKALKYL, NIVÅ PROCENT

1998 1999 2000 2001

BNP

-0,1 -0,5 -1,3 -1,8

Privat konsumtion

0,2 0,1 -0,3 -0,6

Offentlig konsumtion

0,0 -0,1 -0,2 -0,8

Sysselsättning, timmar -0,2 -0,8 -1,7 -2,4

Arbetslöshet

0,2 0,5 1,1 1,5

Timlöner

0,9 1,9 2,9 3,4

KPI

0,3 0,5 0,5 0,5

Kort ränta

0,5 1,0 1,0 1,0

Lång ränta

0,2 0,5 0,5 0,5

Finansiellt sparande i offentlig sektor, procent av BNP

0,1 0,0 -0,5 -0,8

varav primärt sparande, procent av BNP

0,1 0,0 -0,4 -0,7

I alternativ 1 medför den långsammare tillväxten av skattebaserna att den offentliga sektorns inkomster utvecklas svagare än i grundkalkylen. Såväl lönesumma som privat konsumtion stiger dock något som andel av BNP. På utgiftssidan blir de arbetslöshetsrelaterade utgifterna högre, liksom vissa transfereringar till hushållen. Sammantaget blir år 2001 den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP 1,7 procent lägre än i grundprognosen. Skillnaden i BNP-nivå uppgår till 3 procent. Effekten på offentliga finanserna motsvarar således drygt hälften av BNP-skillnaden.

I alternativ 2 uppkommer effekterna för den offentliga sektorn främst på utgiftssidan i form av hög-

re arbetslöshetsersättningar och högre ränteutgifter. Skattebaserna hålls initialt uppe av de högre löneökningarna, varför effekten på de offentliga finanserna under den aktuella tidsperioden blir förhållandevis liten eller ca 40 procent av skillnaden i BNP- nivå år 2001.

Jämfört med tidigare erfarenhet visar dessa känslighetsanalyser en förhållandevis liten effekt på de offentliga finanserna av den samhällsekonomiska utvecklingen. En bidragande orsak är balanskravet på den kommunala sektorn. Eftersom många kommuner under de närmaste åren kommer att ligga nära balanskravet, måste den kommunala konsumtionen och investeringarna anpassas till svängningar i skatteinkomster och kostnadsnivå. I båda alternativen blir därför en offentliga konsumtionen lägre och bidrar således till den lägre tillväxten. En annan bidragande orsak är att inflationstakten är lägre och mer stabil än tidigare.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

UNDERBILAGA

Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken

Inledning

Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, sysselsättning och rättvisa. Ett centralt mål för tillväxtpolitiken är också en ekologiskt långsiktigt hållbar utveckling. Konvergensprogrammet från 1995 innehåller en redovisning av de krav som ställs på en långsiktigt hållbar utveckling från miljösynpunkt. I programmet anges att ekonomiska styrmedel bör användas för att öka förutsättningarna för att värna om miljön och bidra till en hållbar utveckling. I programmet betonas också ett ökat ansvarstagande av producenterna för att begränsa varors och tjänsters miljöeffekter.

Vidare framhålls att miljöproblemen i hög grad är internationella. Den svenska uppfattningen är att ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör höjas inom det europeiska samarbetet. Genom det nya Amsterdamfördraget kommer hållbar utveckling in som ett centralt mål för den Europeiska Unionen.

I enlighet med programmet görs varje halvår en avstämning vad avser den svenska ekonomins utveckling i förhållande till konvergenskriterierna. Utvecklingen på miljöområdet och miljöpolitikens inriktning redovisar regeringen löpande i samband med propositioner och i skrivelser till riksdagen. I regeringens senaste miljöskrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:50) gavs en redogörelse av det aktuella miljöarbetet inom olika samhällssektorer för att främja en hållbar utveckling.

Miljöpolitiken och den ekonomiska politiken verkar långsiktigt varför det kan vara svårt att avläsa miljökonsekvenserna av den förda politiken löpande. I vissa fall, t.ex. vad gäller lagstiftning, får politiken en omedelbar effekt, medan i andra fall, t.ex. vad gäller vissa skatteförändringar, krävs en långsiktig anpassning i samhället för att åtgärderna ska få effekt. Konvergensprogrammet har emellertid sedan 1995 angivit inriktningen på den ekonomiska politi-

ken och det finns därför skäl att göra en allmän bedömning av hur miljöambitionerna i konvergensprogrammet har fullföljts.

Ekonomisk politik och miljöpolitik

Under en lång period dominerad av industrialiseringen, medförde tillväxten i produktionen ofta ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad användning av energi och andra resurser. Under de senaste decennierna har förändringar i tillväxtmönstret, orsakade av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande, medverkat till att sambandet mellan produktionstillväxt och negativa miljöeffekter till stor del luckrats upp. Det finns emellertid ett fortsatt behov av förbättringar och ökad resurseffektivitet.

Den ekonomiska politiken fastställer hushållens och företagens handlingsutrymme och påverkar deras beteende genom förändrade priser och incitament. Även om det inte är avsikten kan enskilda delar av den ekonomiska politiken som en bieffekt medföra ett överutnyttjande av miljön och naturresurserna. Utformningen av den ekonomiska politiken har på så sätt stor betydelse för förutsättningarna för hållbar utveckling. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium analysera och i beslutsfattandet beakta miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknytning till miljön.

En viktig del i den ekonomiska politiken är att via skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar hänsyn till miljön i sitt agerande. I många fall är skatter och avgifter det mest kostnadseffektiva sättet att påverka mängden utsläpp. Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda miljöskatter och -avgifter.

Miljöpolitiken bör vara effektiv och ta hänsyn till samhällsekonomiska intäkter och kostnader. Miljö-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

politiken bör därför utformas kostnadseffektivt, dvs. att given miljöeffekt uppnås till så låg kostnad som möjligt. Samhället får därigenom mer resurser över, vilka bl.a. kan användas för ytterligare miljöinsatser. Viktiga styrmedel för miljöpolitiken, förutom skatter, är bl.a. lagstiftning och informationsrelaterade styrmedel, t.ex. miljömärkning och miljöredovisning.

Viktigare miljöåtgärder sedan 1995

Regeringen har sedan konvergensprogrammet presenterades 1995 vidtagit ett antal miljöåtgärder som bidrar till att den ekonomiska utvecklingen kan ske i miljömässigt acceptabla former. Här redovisas några av de viktigaste åtgärderna.

Både energi- och koldioxidskatterna har höjts kontinuerligt både före och efter 1995. Den senaste höjningen av koldioxidskatten innebär en viss generell ökning av skattesatsen och en fördubbling av industrins koldioxidskatt samtidigt som nedsättningsreglerna för energiintensiv industri förändrades. Denna förändring förväntas leda till att efterfrågan på biobränslen ökar som följd av att efterfrågan på olja minskar. Koldioxidutsläppen förväntas därmed minska. Förändringarna i beskattning av förmånsbilar (se prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1, skr. 1996/97:53) innebär att skatten har en starkare miljöprofil genom att bensin för privat användning skall betalas av bilinnehavaren. En skatt på naturgrus infördes 1996. Detta förväntas minska andelen naturgrus som används i ballastproduktion från 53 procent till 30 procent. Istället sker en övergång till att använda krossat berg. Detta medför en marginell fördyring av byggkostnaderna samt en ökad energianvändning i industrin.

För att främja återvinning och återanvändning har producentansvar införts för en rad material. År 1994 infördes producentansvar för förpackningar, returpapper och däck. Under 1997 överlämnade regeringen en proposition om hantering av uttjänta varor (prop. 1996/97:172) till riksdagen. Den innebär att bl.a. deponering av organiskt avfall i framtiden inte blir tillåtet. I propositionen finns också regeringens riktlinjer för hur ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter bör fungera. En förordning om producentansvar för bilar trädde i kraft den 1 januari 1998.

Under 1997 lade regeringen fram en energipolitisk proposition (1996/97:84). Propositionen innehåller ett program för ett ekologiskt uthålligt energisystem. Programmet innefattar bl.a. stöd till vindkraft, småskalig vattenkraft, kraftvärmeproduktion med biobränsle, upphandling av ny elproduktionsteknik samt ökade forskningsresurser. Programmet innefattar också informations-, utbildnings- och teknikupphandlingsåtgärder för att åstadkomma bättre hushållning med energin. I propositionen ges även ut-

rymme för stöd till energieffektivisering samt miljöförbättrande åtgärder i el- och värmeproduktionsanläggningar runt Östersjön. Åtgärderna är en viktig del av den svenska klimatpolitiken.

Regeringen lade under 1997 fram ett förslag till miljöbalk. Miljöbalkens syfte är att bidra till en hållbar utveckling så att nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Ett nytt instrument i form av miljökvalitetsnormer föreslås, starkare krav ställs på miljökonsekvensbeskrivningar och förutsättningarna för att kunna beivra miljöbrott stärks. Samma krav på miljöhänsyn kommer att gälla för all typ verksamhet.

På det internationella planet prioriterar Sverige följande områden i miljöarbetet inom EU: försurning och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt biologisk mångfald och naturvård. Vad gäller t.ex. försurning har på svenskt initiativ EU-kommissionen utarbetat ett förslag till EU-strategi för att bekämpa försurningen. Beträffande klimatpåverkan är Sverige drivande i det internationella klimatarbetet. I december 1997 hölls det tredje partsmötet med klimatkonventionen i Kyoto. Resultatet av mötet blev att EU ska minska utsläppen av sex växthusgaser, bl.a. koldioxid, med 8 procent, USA ska minska med 7 procent och Japan med 5 procent mellan 1990 och perioden 2008-2012. Under våren 1998 förväntas en diskussion om bördefördelning inom EU påbörjas. Sverige är också pådrivande i EU med arbetet att ta fram en strategi för att integrera miljöhänsyn i alla samhällssektorer.

Under våren väntas regeringen lägga fram en miljöpolitisk proposition. Denna väntas innehålla nationella miljökvalitetsmål rörande bl.a. frisk luft, vattenkvalitet, våtmarker, övergödning, försurning, ozonskikt och klimatpåverkan samt skyddsvärda områden inom skogs- och odlingslanskapet och fjällområden, kemikalier, den bebyggda miljön och strålskydd.

Miljösituationen i Sverige

Som nämndes inledningsvis verkar miljöpolitiken långsiktigt och miljökonsekvenserna av den förda ekonomiska politiken är svåra att avläsa löpande. Det är därför intressant att se på utvecklingen över en längre period. Miljöeffekter och miljötillståndet i stort är komplexa variabler som ofta är svåra att mäta och värdera.

I konvergensprogrammet framhålls att miljöskulden inte får öka. Hittills har miljöskulden definierats som återställandekostnaden av miljöskador till någon lämplig nivå. Sedan 1995 har regeringen höjt sina ambitioner vad gäller en hållbar utveckling. I 1997 års ekonomiska vårproposition preciserade regeringen sin syn på vad som krävs för en ekologiskt hållbar utveckling. Tre övergripande mål formuleras; skydd

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

av miljön, en effektiv användning av energi och naturresurser samt en hållbar försörjning, dvs. att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga säkras. Med den breda ansats som regeringen har vad gäller en hållbar utveckling, är inte miljöskulden ett tillräckligt mått. Flera delar av vad regeringen avser med en hållbar utveckling inkluderas nämligen inte i begreppet.

Det är angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är hållbar och vilka framsteg som gjorts. Miljövårdsberedningen har uppdragits att i nära samarbete med Naturvårdsverket ta fram förslag till indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling. Även Konjunkturinstitutets (KI) och Statistiska centralbyråns (SCB) arbete med utveckling av monetära respektive fysiska miljöräkenskaper ska beaktas.

Eftersom indikatorer på en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige ännu inte är färdigställda är det svårt att i dag göra en heltäckande uppföljning av samhällsutvecklingen. Så snart indikatorer finns framtagna kommer dock en uppföljning att göras.

Vad kan då sägas om miljökonsekvenserna av den ekonomiska politiken sedan 1995 och effekterna av den förda politiken? Den statistik som i dag produceras av bl.a. SCB ger en översiktlig bild främst vad avser skyddet av miljön. För att ändå få en viss grund för en bedömning av hur miljöambitionerna i konvergensprogrammet har fullföljts beskrivs nedan utvecklingen av några miljöindikatorer relaterade till de tre delmålen för ekologisk hållbarhet.

Skydd av miljön

Försurningen av mark och vatten orsakas till stor del av, förutom naturliga processer, nedfall av försurande svavel- och kväveföreningar. Mellan 1980 och 1995 minskade svavelutsläppen i Sverige med ca 80 procent. Det är främst en följd av en övergång till olja med lägre svavelhalter. Sedan början av 1990talet har de svenska utsläppen legat på en relativt konstant låg nivå. Svavelproblemet är trots detta långt ifrån löst då mer än 80 procent av svavelnedfallet kommer från utländska källor. Vägtrafik och annan samfärdsel svarar för mer än 80 procent av utsläppen av kväveoxider. Mellan 1980 och 1995 minskade utsläppen med 20-30 procent. Målet var en minskning med 30 procent.

Koldioxid är en växthusgas som liksom metan, kväveoxid, ozon m.fl. antas förstärka växthuseffekten och därigenom påverka det globala klimatet. Sveriges utsläpp av koldioxid har minskat med ca 30 procent under 1980-talet. Under 1990-talet har dock utsläppen följt en svagt ökande trend. På grundval av normalårskorrigerade värden bedöms utsläppen av koldioxid öka med 4 procent till år 2000. Per capita räknat har Sverige mycket låga utsläpp av koldioxid jämfört med de flesta andra industriländer. Mer än en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser kommer från vägtrafiken.

Övergödning av sjöar och hav kommer av höga koncentrationer av bl.a. växtnäringsämnena kväve och fosfor. Fram till mitten av 1980-talet ökade övergödningen av Västerhavet och Östersjön. Sedan dess finns en tendens till stabilisering av halterna av kväve och fosfor, eller möjligen en minskning. Vattenburna utsläpp av kväve från Sverige till omgivande hav har minskat med omkring 20 procent och ungefär en lika stor minskning har skett för den totala luftburna kvävebelastningen på Östersjön. Tydliga förbättringar har skett i många sjöar även om var sjätte sjö fortfarande beräknas vara alltför näringsrik.

Utsläppen av de flesta metaller har minskat kraftigt under de senaste 20-25 åren, till ca 1 ton per år från 20-30 ton per år i början av 1970-talet. Nuvarande nedfall av metaller kommer till största delen från andra länder.

De areella näringarna, i första hand jord- och skogsbruk, är den verksamhet som haft den största negativa påverkan på biologisk mångfald under de senaste decennierna. Problemen handlar främst om förstörelse och försämring av biotoper (livsmiljöer) för växter och djur genom bl.a. avverkning, dikning, igenplantering och gödsling av naturliga fodermarker. Det sker dock stora ansträngningar inom dessa sektorer för att vända och anpassa utvecklingen för att i stället bidra till att bevara biologisk mångfald.

Effektiv användning

Många miljöproblem globalt sett är kopplade till energiproduktion och -användning främst genom utnyttjandet av fossila bränslen. Den totala energitillförseln i Sverige år 1995 är ungefär 32 procent högre än 1970 (om kärnkraftens omvandlingsförluster inkluderas) samtidigt som bruttonationalprodukten ökat med ca 48 procent i fasta priser under perioden. Detta innebär att den svenska ekonomin blivit mindre energiintensiv under perioden 1970-1995. Samtidigt är svensk energiförbrukning relativt hög jämfört med många andra industriländer, vilket kan förklaras av bl.a. det kalla klimatet, den energiintensiva industrin och de långa transportsträckorna.

Hållbar försörjning

Hållbar försörjning har bl.a. att göra med att användningen av resurser inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya.

Virkesförrådet i Sverige har ökat med 65 procent sedan 1920-talet. Även tillväxten av virke har ökat. Avverkningen är och har under lång tid varit lägre än tillväxten och prognostiseras att så förbli under åtminstone ytterligare några decennier.

Uppskattningar av de naturliga fiskebestånden i våra omgivande vatten har gjorts sedan 1974. Både runt öst- och västkusten minskade fiskbestånden och fångsterna generellt under 1970- och delar av 1980talen på grund av bl.a. ett alltför intensivt fiske. I Östersjön har även minskad salthalt och syrebrist till följd av övergödning och dåligt vattenutbyte med

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 2

Nordsjön minskat beståndet av framför allt torsk. Under 1990-talet har dock fiskebeståndet och fångsterna ökat igen. De relativt stora inflödena av syrerikt vatten som ägde rum under 1993/94 till Östersjön, i kombination med fiskerestriktioner har medfört en ökning av torskbeståndet fr.o.m. 1995.

Att återvinna material i ett kretslopp är en del i att uppnå en hållbar försörjning. Sedan 1994 har materialåtervinningen ökat med t.ex. 130 000 ton förpackningar, 10 000 ton returpapper och 10 000 ton däck. Enligt en rapport från Naturvårdsverket klarade producenterna redan 1996 i stort sett uppsatta återvinningsmål för 1997. Nya och i många fall högre återvinningsmål har nu satts upp som skall vara uppfyllda år 2001.

Den ekonomiska politikens miljöpåverkan

De gångna 25 årens miljöarbete har inneburit att den tidigare accelererande miljöförstöringen i vårt land bromsats upp och i viktiga avseenden vänts.

Den moderna miljöpolitiken påbörjades för drygt 25 år sedan med krav på ekologisk grundsyn i den fysiska riksplaneringen och med att naturvårdslagen och miljöskyddslagen stiftades. Energiskatter har funnits sedan 1950-talet, men hade då enbart ett statsfinansiellt syfte. På 1980-talet började en mer målmedveten aktivitet på miljöområdet. Energiskatterna höjdes med hänsyn till miljöskadligheten. 1984 infördes avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel. 1986 differentierades bensinskatten och 1989 infördes en miljöskatt på inrikes flygtrafik. I början av 1990-talet förstärktes miljöprofilen hos energiskatterna ytterligare. Mervärdesskatt på energi infördes och en del av energiskatten omvandlades till koldioxidskatt. Vidare infördes en svavelskatt på bränslen och en utsläppsavgift på kväveoxider från förbränningsanläggningar.

Det har visat sig att de införda miljö- och energiskatterna i de flesta fall haft avsedd effekt. De svenska utsläppen av många miljöskadliga ämnen har minskat kraftigt. I diagram U.1 nedan återges utvecklingen för några viktiga ämnen sedan 1970. Enligt en rapport från Naturvårdsverket svarar svavelskatten för närmare 30 procent av den totala minskningen av svaveldioxidutsläppen under 1990talet, kväveoxidutsläppen skulle ha varit 3 procent högre om inte kväveoxidavgiften hade införts och den differentierade drivmedelsbeskattningen har lett till att miljöklass 1 av diesel motsvarar drygt 80 procent av den totala dieselförsäljningen och att en fullständig övergång till miljöklass 2 av bensin har skett. Enligt Sveriges andra nationalrapport om klimatförändringar bedöms miljö- och energiskatter inklusive moms införda mellan 1990 och 1996 resultera i att utsläppen blir 16,8 miljoner ton (ca 23 procent) lägre år 2000 än vad som skulle vara fallet utan införda

åtgärder. Investeringsstöden till biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft, fjärrvärmeutbyggnad samt solvärmeanläggningar 1991-1997 beräknas år 2000 ha lett till minskade koldioxidutlsäpp motsvarande 0,7 miljoner ton (ca 1 procent av totala utsläppen). Programmet för effektivare energianvändning beräknas år 2000 ha lett till minskade koldioxidutsläpp motsvarande 0,2 miljoner ton (ca 0,3 procent av de totala utsläppen). Sammantaget visar tillgängliga uppgifter att belastning från s.k. yttre miljöpåverkan på människors hälsa har minskat kraftigt de senaste 25 åren. Samtidigt finns problem kvar med t.ex. försurning, övergödning, biologisk mångfald, giftiga kemikalier och globala frågor som koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Miljökvaliteten har i många fall inte förbättrats i samma takt som utsläppen minskar. Anledningen kan dels vara fortsatta nedfall från långväga utsläppskällor men också att det ofta tar tid innan minskade utsläpp leder till minskad koncentration av skadliga ämnen i mark och vatten.

0 20 40 60 80 100 120 140 160

70 75 80 85 90 95

DIAGRAM U.1

Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995

Index 100=Utsläpp 1970

3/



#/



./

8

+V¤VE

+VICKSILVER TILL LUFT	

Not. Uppgifterna före 1980 är ej helt jämförbara med data för efterföljande år på grund av ändrade beräkningsmetoder. Källa: SOU 1997:11, Na 18 SM 9701

Bilaga 3

Avstämning av målet

om en halverad öppen

arbetslöshet till år 2000

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

Innehållsförteckning

1 Inledning ................................................................................... 4

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden....................................................................... 4 2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser.............. 5 2.2 Lönebildningen........................................................ 5 2.3 Privat sysselsättning och företagande....................... 5 2.4 Skola, vård och omsorg ........................................... 6 2.5 Arbets- och kompetenslinjen.................................... 6 2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling ....................... 6 2.5.2 Arbetsmarknadspolitik ............................................ 7

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU ........................................... 9 3.1 Bakgrund ................................................................. 9 3.2 Riktlinjerna för sysselsättning.................................. 9

4 Regeringens förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition ....... 9 4.1 Kunskap och kompetens........................................ 10 4.2 Delaktighet i informationssamhället ...................... 10 4.3 Hållbara Sverige .................................................... 10 4.4 Företagande........................................................... 10 4.5 Europeiskt samarbete............................................. 11 4.6 Ett Sverige för alla ................................................. 11 4.7 Skola, vård och omsorg ......................................... 11 4.8 Arbetsmarknadspolitik .......................................... 11

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2001........ 12 5.1 Den ekonomiska utvecklingen ............................... 12 5.2 Arbetsmarknaden .................................................. 12

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

Avstämning av målet om en halverad öppen

arbetslöshet till år 2000

1 Inledning

Sedan sommaren 1997 har arbetslösheten minskat kraftigt bland både män och kvinnor (se diagram 1.1). I februari i år uppgick den öppna arbetslösheten till 6,7 procent, vilket är en minskning med drygt 2 procentenheter sedan februari förra året. Arbetslösheten bland kvinnor, som allt sedan krisen i början av 1990-talet varit betydligt lägre än männens, uppgick i februari 1998 till 6,1 procent. Detta kan jämföras med en arbetslöshet på 7,3 procent bland männen.

Trots den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden sedan förra sommaren, är arbetslösheten fortfarande oacceptabelt hög. Att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten utgör därför regeringens främsta uppgift. I regeringsförklaringen 1996 deklarerade regeringen att den satt som mål att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 procent. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom detta mål.

I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig regeringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet. I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition presenterades den första av

dessa halvårsvisa avstämningar. I det följande redovisas den tredje avstämningen, vilken innehåller en redogörelse för regeringens politik och för utvecklingen på arbetsmarknaden. Vidare redovisas de åtgärder för ökad sysselsättning som regeringen föreslår i den ekonomiska vårpropositionen liksom regeringens prognos för tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2001.

2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt arbete att stärka tillväxten och sysselsättningen. Dagordningen har därefter fått sin konkreta utformning i ett flertal propositioner. Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och priserna stabila.

2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall kunna halveras.

3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn.

4. I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfereringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden.

5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.

Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten utgångspunkt för redogörelsen av de konkreta åtgärder som vidtagits inom ramen för sysselsättningspoli-

0 2 4 6 8 10 12

90 91 92 93 94 95 96 97 98

Kvinnor

Män

DIAGRAM 1.1

Öppen arbetslöshet, säsongsrensade månadsdata

Procent av arbetskraften

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

tiken.

I avsnitten ges även en bakgrund till de åtgär-

der som vidtagits samt en beskrivning av utvecklingen på några centrala områden.

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser

Regeringens ekonomiska politik har under mandatperioden varit inriktad på att åstadkomma sunda offentliga finanser och stabila priser, för att därmed lägga en fast grund för ökad sysselsättning och högre tillväxt. Arbetet med att sanera de offentliga finanserna har resulterat i en omfattande och snabb budgetkonsolidering. Ett underskott på drygt 10 procent av BNP 1994 har bytts till ett överskott i år.

En trovärdig budgetkonsolidering minskar osäkerheten om framtiden och har därmed en positiv inverkan på såväl företagens vilja att investera och anställa som på hushållens beslut om konsumtion, arbete och utbildning.

Saneringen av de offentliga finanserna har medfört ett minskat lånebehov och en stabilisering av statsskulden. Därtill har inflationsförväntningarna minskat och tilltron till inflationsmålet på 2 procent stärkts. Dessa faktorer har tillsammans skapat utrymme för väsentligt lägre räntor. Även räntedifferensen mot utlandet har minskat kraftigt. Den låga räntenivån har i sin tur bidragit till att industriinvesteringarna tagit ordentlig fart och att den privata konsumtionen börjat öka. De allmänna förutsättningarna för en snabb ökning av efterfrågan på arbetskraft har därmed påtagligt förbättrats.

2.2 Lönebildning

Regeringen har vid flera tillfällen – senast i 1998 års budgetproposition – framhållit att en halvering av arbetslösheten till år 2000 förutsätter en väl fungerande lönebildning. I april 1997 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om bland annat ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Utredaren skall lämna sitt slutbetänkande senast den 30 november 1998.

Löneökningar som inte motsvaras av högre produktivitet eller lönsamhet riskerar att ge upphov till höjda priser och därmed till en högre inflation. En bibehållen prisstabilitet framtvingar en stramare penningpolitik, vilket i sin tur verkar hämmande på tillväxt och sysselsättning. På motsvarande sätt möjliggör en väl fungerande lönebildning en högre tillväxt med bibehållen prisstabilitet.

1 För en mer detaljerad genomgång av de åtgärder som vidtagits hänvisas till uppföljningen av arbetslöshetsmålet i budgetpropositionen för 1998.

Det är också viktigt att de svenska löneökningarna inte blir högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Om industrins kostnadsläge försämras tenderar kronans värde att minska vilket kan leda till höjda importpriser och ge upphov till inflationstendenser. Under senare år har löneökningarna i industrin legat betydligt över löneökningarna i Sveriges fjorton viktigaste konkurrentländer (OECD-14). Åren 1995 till 1997 var de svenska löneökningarna i genomsnitt cirka 5,5 procent vilket var drygt 2,5 procentenheter högre än i OECD-14.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

OECD 14

Sverige

DIAGRAM 2.1

Timlöneutveckling i Sverige och OECD, 1990-1998

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Kommunförbundet, Landstings-

förbundet, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Efter de mycket höga löneökningarna under 1996, ökade lönerna med cirka 4,5 procent 1997. I årets avtalsrörelse träffades överenskommelser först inom industrin. Förhandlingarna inom industrin bedrevs utifrån den nya förhandlingsordning som parterna enats om efter det att regeringen 1996 inbjöd parterna att gemensamt ge sin syn på hur lönebildningen kan reformeras. De avtal som slutits hittills i år pekar på en årlig genomsnittlig löneökningstakt på cirka 3 procent de närmaste åren (inklusive den av arbetsmarknadens parter beräknade löneglidningen).

2.3 Privat sysselsättning och företagande

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. En hög sysselsättning i privat sektor bidrar till att stärka de offentliga finanserna och är därför en grundförutsättning för bibehållandet av ett väl utbyggt välfärdssystem.

Den privata sysselsättningen minskade kraftigt i början av 1990-talet, framför allt inom tillverkningsindustrin och byggsektorn. Sedan 1994 har den privata sysselsättningen ökat, vilket framgår av diagram 2.2.

Sysselsättningen inom industrin har ökat mest inom läkemedels- och telekommunikationsindustrin. Den största ökningen av den privata sysselsättningen har dock skett inom tjänstesektorn. Det är framför

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

allt inom bank- och försäkringstjänster, uppdragstjänster samt personliga tjänster som sysselsättningen har ökat.

Saneringen av de offentliga finanserna har medfört en kraftig räntenedgång och minskad osäkerhet om den ekonomiska politiken. Detta har i sin tur bidragit till att skapa ett gynnsamt investeringsklimat och därmed möjliggjort ökad sysselsättning i den privata sektorn.

För att främja sysselsättningen inom den privata sektorn har vidare ett flertal åtgärder genomförts för att förbättra villkoren för företagande. Många av åtgärderna har varit särskilt riktade mot små och medelstora företag. Bland åtgärderna kan nämnas nedsättning av arbetsgivaravgiften, lättnader i ägarbeskattningen, möjligheter att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, rätt till tjänstledighet för att starta eget företag och ett treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. En ny anställningsform – överenskommen visstidsanställning – har också införts i syfte att stimulera till nyanställningar. Reglerna är särskilt fördelaktiga för nya och mindre företag. Slutligen har Småföretagsdelegationen och Förenklingsutredningen fått i uppdrag att ta fram förslag på regelförenklingar.

Under 1990-talet har antalet egenföretagare, exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt 10 procent, trots en viss nedgång under 1996 och 1997. De senaste åren har drygt 27 000 nya företag per år startats. Under 1996 sysselsatte de nystartade företagen sammanlagt cirka 50 000 personer, varav 60 procent på heltid. Antalet konkurser har halverats sedan 1992 och uppgick 1997 till drygt 10 000 företag med sammantaget cirka 20 000 anställda.

Kvinnor är underrepresenterade bland egenföretagarna och svarar för cirka en fjärdedel av antalet egenföretagare. Kvinnor startade knappt en fjärdedel av de nya företagen 1995. Antalet kvinnliga egenföretagare, exklusive jord- och skogsbruk, har ökat med drygt nio procent under 1990-talet. För att främja kvinnligt företagande har särskilda

åtgärder införts. Till dessa hör möjlighet till förlängt starta eget-bidrag, särskilda lånemöjligheter och affärsrådgivning.

2.4 Skola, vård och omsorg

Kommunerna och landstingen har till följd av den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet ställts inför stora krav på anpassning av verksamheten. De ökade kostnaderna för arbetslösheten, i kombination med lägre skatteinkomster till följd av minskad sysselsättning, har gjort effektiviseringar och omprioriteringar i verksamheten nödvändiga. Neddragningarna har medfört betydande sysselsättningsminskningar och antalet anställda i den offentliga sektorn har minskat med 180 000 personer sedan 1990. Nedskärningarna har främst drabbat kvinnor, eftersom de utgör en majoritet av de anställda inom den offentliga sektorn. Neddragningarna har riskerat att leda till kvalitetsförsämringar inom skola, vård och omsorg.

Genom sitt val att prioritera verksamheter före transfereringar har regeringen undantagit de generella bidragen till kommunerna från budgetsaneringen. I och med saneringen av de offentliga finanserna har utrymme skapats för att tillföra mer pengar till kommunerna. Riksdagen har därför beslutat om en nivåhöjning av resurserna till kommunerna på 16 miljarder kronor till år 2000, varav 8 miljarder kronor redan i år. Tillskottet bör ge kommuner och landsting goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i skola, vård och omsorg. Vidare bör tillskottet ge möjligheter för kommuner och landsting att behålla och i många fall öka antalet sysselsatta. Som framgår av diagram 2.2 har antalet sysselsatta i den offentliga sektorn upphört att minska. En uppgång i antalet nyanmälda lediga platser inom vård och omsorg tyder också på en ökad efterfrågan på arbetskraft i offentlig sektor. Genom den höga andelen kvinnor i offentlig sektor, kommer tillskotten av ytterligare resurser till kommunerna främst att påverka sysselsättningen för kvinnor.

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

En av grundstenarna i regeringens sysselsättningsstrategi är en flerårig satsning på utbildning och kompetensutveckling på alla nivåer i samhället. Utbildning är ett viktigt medel för att varaktigt höja sysselsättningen och förbättra möjligheterna till arbete för de arbetslösa. Detta gäller i än högre grad om utbildningsinsatserna riktas till lågutbildade.

-350 -300 -250 -200 -150 -100

-50

0 50

90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 2.2

Sysselsättningsförändring i offentlig och privat sektor, säsongsrensade 3-månaders glidande medelvärde

Tusental personer

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Offentlig sektor, kvinnor

Offentlig sektor, män

Privat sektor, män

Privat sektor, kvinnor

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

Arbetslösheten ökade kraftigt för samtliga utbildningsgrupper i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Mest steg arbetslösheten för män och kvinnor med en utbildning på högst gymnasienivå. Även om de högutbildades arbetslöshet har ökat kraftigt under 1990-talet, har de eftergymnasialt utbildade under hela tiden haft den lägsta arbetslösheten. Att de högutbildade klarat krisen bättre än lågutbildade hänger samman med att det framför allt är arbeten som bara kräver grundläggande färdigheter som har fallit bort.

Vuxenutbildning

Hösten 1997 startade ett femårigt nationellt kunskapslyft med inriktning främst mot arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gymnasial utbildning. Genom Kunskapslyftet kommer antalet platser i vuxenutbildningen uppgå till 140 000 år 2000 (inklusive platserna inom folkbildningen).

Enligt Skolverkets uppföljning i december 1997 var 106 600 av totalt 185 000 vuxenstuderande antagna inom Kunskapslyftet höstterminen 1997. Det motsvarar 94 000 heltidsstudieplatser på gymnasienivå. Två tredjedelar de studerande utgjordes av kvinnor. Knappt hälften av kvinnorna och drygt hälften av männen är under 30 år.

tabell RNQ regeringens utbildningsM satsningarL antal platser QYYW M RPPPN

ACKUMULERAT ANTAL

HT 1997 HT1998 HT 1999 HT 2000

Vuxenutbildning inkl. basår och Kvalificerad yrkesutbildning

101 500 114 300 122 800 130 000

Folkbildning

10 000 10 000 10 000 10 000

Högskola

15 000 30 000 45 000 60 000

t¯´¡¬´

QRV UPP QUT SPP QWW XPP RPP PPP

Källa: 1997 års Ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150).

Centrala Studiestödsnämnden (CSN) har under första kvartalet 1998 beviljat drygt 77 000 individer särskilt utbildningsbidrag för studier inom Kunskapslyftet och inom övrig kommunal vuxenutbildning. Av dessa uppskattas cirka 80 procent vara arbetslösa. På basis av CSN:s uppskattning av andelen arbetslösa som uppbär särskilt utbildningsbidrag

2

och Skolverkets uppgifter om antalet registrerade elever vid det gymnasiala Kunskapslyftet, torde andelen arbetslösa inom det gymnasiala Kunskapslyftet uppskattas till 50 - 60 procent

3

.

Kvalificerad yrkesutbildning

Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med eftergymnasial kvalificerad yrkesutbildning (KY). Rege-

2 Särskilt utbildningsbidrag ges till arbetslösa mellan 25 och 54 år eller till anställda som under studietiden ersätts av en långtidsarbetslös. 3 Varken kommunerna eller Centrala Studiestödsnämnden särredovisar elever inom det statliga Kunskapslyftet och elever inom kommunal vuxenutbildning, vilket gör det omöjligt att exakt bestämma andelen arbetslösa inom Kunskapslyftet.

ringen föreslog i 1997 års vårproposition att den kvalificerade yrkesutbildningen skulle tillföras ytterligare drygt 4 000 platser under 1997 och 1998. Denna utbyggnad sker mot bakgrund av att intresset från såväl arbetslivet som de sökande har varit mycket stort.

Högskolan

Regeringen föreslog i 1997 års vårproposition en utökning av antalet permanenta högskoleplatser med totalt 60 000 till år 2000. Av dessa har 45 000 platser fördelats. Hälften utgörs av utbildning inom den naturvetenskapliga/tekniska sektorn. Vad gäller de 15 000 platser som finns kvar att fördela år 2000 förutses drygt hälften tillfalla den naturvetenskapliga/tekniska sektorn.

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Regeringens arbetsmarknadspolitik syftar till att effektivisera matchningen mellan arbetssökande och lediga platser och underlättar därmed en ökning av sysselsättningen när konjunkturen nu tar fart. Arbetslinjen är en viktig komponent i en aktiv arbetsmarknadspolitik. Aktiva åtgärder skall sättas in för att motverka långtidsarbetslöshet och öka de arbetslösas anställbarhet.

Konjunkturberoende åtgärder

I takt med att aktivitetsnivån i ekonomin ökade under 1997 ökade också företagens efterfrågan på arbetskraft. Antalet nyanmälda lediga platser ökade med hela 15 procent mellan 1996 och 1997. Det är särskilt inom verkstadsindustrin, utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården samt inom uppdragsverksamhet såsom data och IT, som en påtaglig uppgång har skett. Mot bakgrund av det förbättrade arbetsmarknadsläget och risken för att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar till följd av brist på viss yrkeskompetens, har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att anpassa de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till den ökade efterfrågan på utbildad arbetskraft.

När det gäller arbetsmarknadsutbildning har regeringen beslutat att ge ökade resurser till mer kostsamma åtgärder i form av yrkesinriktad utbildning. Denna satsning innebär att andelen personer i arbetsmarknadsutbildning ökar för åren 1998 och 1999. Samtidigt minskar volymen för praktikåtgärder. För att möta den ökade efterfrågan på yrkesutbildad personal inom IT-området har ett nationellt program för IT-utbildning införts inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Programmet, som startade i december 1997, skall pågå under 1998 och 1999 och väntas omfatta totalt 10 000 personer. Målgruppen är främst arbetslösa, men även anställda som har behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan komma i fråga.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

tabell RNR antal personer i konjunkturM beroende arbetsmarknadspolitiska ÅtgÄrder mars QYYW och mars QYYX

MARS 97 MARS 97 MARS 98 MARS 98 MÄN KVINNOR MÄN KVINNOR

i ¡²¢¥´³«²¡¦´¥®

Beredskapsarbete

4016 2709 1420 1017

Rekryteringsstöd

3137 1608 670 290

Utbildningsvikariat

1108 3826 157 455

Starta eget-bidrag

6899 4541 6634 6203

Offentliga tillfälliga arbeten (OTA)

1993 1895 3727 3470

Resursarbete

0 0 910 3806

Anställningsstöd

0 0 5027 3675

eª © ¡²¢¥´³«²¡¦´¥®

Arbetsmarknadsutbildning

21147 21863 23609 21192

Arbetslivsutveckling

30431 28098 24944 22661

Kommuners ansvar för ungdomar

6847 10641 5822 9498

Datortek

7200 9654 6773 8261

Arbetsplatsintroduktion 19830 18946 14289 12854 Yrkesinriktad rehabilitering (Ami)

3786 3745 4587 4460

Utvecklingsgaranti för ungdomar

0 0 741 548

IT-utbildning

0 0 95 29

Projektarbete

0 0 43 48

sµ­­¡ 崧䲤¥²

QPVSYT QPWURV YYTTX YXTVW

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Under perioden 1992 till 1997 deltog i genomsnitt 190 000 personer per år i konjunkturberoende åtgärder, vilket motsvarar 4,4 procent av arbetskraften. Inte något år var antalet deltagare lägre än 160 000. I takt med att konjunkturen vänder uppåt och fler arbetslösa kvinnor och män väljer att komplettera sin utbildning, minskar behovet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Antalet personer i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har minskat från 214 000 personer i mars 1997 till 198 000 personer i mars 1998.

Långtidsinskrivna

Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna, d.v.s. personer som varit kontinuerligt inskrivna i minst två år som arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, uppgick i januari 1998 till 105 000 personer, eller 21 procent av alla inskrivna (se diagram 2.3). Männen utgör 60 procent av de långtidsinskrivna. Under fjärde kvartalet 1997 var drygt hälften av de långtidsinskrivna öppet arbetslösa. En förhållandevis stor del av de långtidsinskrivna utgörs av utsatta grupper som arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. Andelen arbets-

handikappade uppgår till 22 procent och utomnordiska medborgare till 16 procent av de långtids inskrivna.

Från januari 1997 till januari 1998 har antalet långtidsinskrivna minskat med 20 000 personer. Minskningen förklaras huvudsakligen av deltagande i Kunskapslyftet och den tillfälliga avgångsersättningen för långtidsarbetslösa över 60 år.

0

20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000

Totalt

Kvinnor

Män

DIAGRAM 2.3

Långtidsinskrivna, januari 1997 respektive januari 1998

Antal personer

Källa: Arbetsmarknadsdepartementet

Ungdomsarbetslöshet

Arbetslösheten för ungdomar i åldrarna 20-24 år nådde sin högsta nivå med 21 procent i september 1993. Den har därefter minskat och uppgick i januari 1997 till 17 procent och i januari 1998 till 13 procent, 11 procent för kvinnor och 14 procent för män (se diagram 2.4).

Medan den sjunkande arbetslösheten för personer över 25 år till stor del kan tillskrivas satsningen på vuxenutbildning (Kunskapslyftet), har nedgången i arbetslöshet hos de unga sin viktigaste förklaring i den förstärkta satsningen på högskoleutbildning. Dessutom gynnas ungdomarna påtagligt av den förbättrade konjunkturen.

Ungdomsarbetslösheten angrips genom olika åtgärder på lokal nivå. Sedan 1995 har kommunerna en möjlighet att ta ett samlat ansvar för arbetslösa ungdomar upp t.o.m. 20 år. Kommunerna anordnar individanpassad praktik eller annan verksamhet i syfte att underlätta inträdet på arbetsmarknaden eller i reguljär utbildning. Ungdomsstyrelsens utvärdering från 1997 visade att merparten av ungdomarna kunnat gå vidare till arbete eller till studier.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

0 5 10 15 20 25

90 91 92 93 94 95 96 97 98

Totalt

Kvinnor Män

DIAGRAM 2.4

Öppen arbetslöshet, ungdomar 20 - 24 år

Procent

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Sedan den 1 januari i år har kommunerna en skyldighet att garantera en aktiverande åtgärd på heltid för arbetslösa ungdomar i åldrarna 20-24 år, den s.k. utvecklingsgarantin. Senast inom 100 dagar skall den unge ha getts en utvecklande aktivitet. Arbetsförmedlingen skall tillsammans med den unge utarbeta en individuell handlingsplan som skall bedöma den unges möjligheter att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, genomgå en reguljär utbildning eller delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

3 Sysselsättningssamarbetet inom EU

3.1 Bakgrund

Under 1997 kunde medlemsstaterna enas om det s.k. Amsterdamfördraget som innehåller ett antal förändringar av de fördrag som styr samarbetet inom EU. I Amsterdamfördraget finns en ny avdelning om sysselsättning som har stora likheter med det förslag som Sverige presenterade i arbetet som föregick antagandet av Amsterdamfördraget. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de enskilda medlemsstaterna. Fördragsförändringarna innebär ett ökat erfarenhetsutbyte mellan länderna liksom jämförelser av utvecklingen på arbetsmarknaden. Samordnings- och övervakningsförfarandet har stärkts och rådet kan lämna rekommendationer till enskilda medlemsstater. Vid toppmötet om sysselsättning i Luxemburg i november 1997 antogs slutsatser om riktlinjer för sysselsättningen och i december 1997 antogs sysselsättningsriktlinjerna av rådet.

I slutsatserna från toppmötet utvecklas också synen på den procedur för samordning och övervakning som Amsterdamfördraget och sysselsättningsriktlinjerna innebär. Riktlinjerna skall infogas i na-

tionella handlingsplaner för sysselsättningen som utarbetas av medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv. Varje medlemsstat skall ta hänsyn till samtliga riktlinjer. Det betonas i slutsatserna från toppmötet att ländernas olika förutsättningar när det gäller de problem som tas upp i riktlinjerna kommer att ta sig uttryck i olika lösningar och prioriteringar anpassade till förhållandena i varje land.

3.2 Riktlinjerna för sysselsättning

EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra huvudområden; att förbättra anställbarheten, att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdhetspolitiken. Inom varje huvudområde finns ett antal riktlinjer som anger vad länderna bör göra och i vissa fall finns konkreta mål som länderna skall sträva efter att uppnå.

Regeringen konstaterar i den svenska handlingsplanen att regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i linje med riktlinjernas rekommendationer. Regeringen välkomnar särskilt att jämställdhetspolitiken är ett eget huvudområde. Vidare delar regeringen till fullo riktlinjernas inriktning på att arbetskraftens anställbarhet måste främjas genom att aktiva åtgärder, med betoning på utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd.

Sverige uppfyller i de flesta fall de mål och intentioner som riktlinjerna ger uttryck för. I flera fall är regeringens ambition mer långtgående än vad riktlinjerna anger.

Sveriges handlingsplan för sysselsättning ingår som bilaga 4 i den ekonomiska vårpropositionen.

4 Regeringens förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition

Sverige befinner sig nu i en period av god ekonomisk tillväxt. Sedan sommaren 1997 har den öppna arbetslösheten sjunkit kraftigt och uppgick i februari i år till 6,7 procent.

Den goda tillväxten väntas bestå de närmaste åren, vilket kommer att bidra till en ökad sysselsättning i den privata sektorn. De redan beslutade tillskotten till kommunerna har bidragit till att stabili sera sysselsättningen inom kommuner och landsting.

I den ekonomiska vårpropositionen presenterar regeringen hur dess sysselsättnings- och tillväxtstrategi vidareutvecklas inom sex områden av central betydelse för Sveriges framtid och välfärd. Det handlar om ytterligare satsningar på utbildning, om att främja informationsteknologi, att främja ekologisk hållbarhet, att främja företagande, att stärka Eu-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

ropasamarbetet samt att arbeta för ett Sverige för alla.

Dessutom föreslår regeringen att kommunerna tillförs ytterligare resurser samt att vissa förändringar görs inom arbetsmarknadspolitiken.

De åtgärder som regeringen föreslår kommer att ytterligare förstärka den positiva utveckling på arbetsmarknaden som förutspås för de kommande åren.

4.1 Kunskap och kompetens

Inom vuxenutbildningen tillkommer enligt tidigare beslut 140 000 platser under perioden 1997 - 2000. Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen infördes hösten 1997 för det första studieåret. För att möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges under läsåret 1998/99 en möjlighet att studera på det särskilda utbildningsbidraget ett andra år.

En försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning inleddes 1996. Försöksverksamheten förlängs nu till och med år 2001 och antalet platser utökas med drygt 30 procent.

Regeringen avser att genomföra ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. Bland annat kommer krav på kvalitetsförbättringar att ställas. Vidare görs insatser för att stärka undervisningen i naturvetenskap och teknik. Ett nationellt handlingsprogram för att stimulera IT-användning i skolan skall presenteras.

4.2 Delaktighet i informationssamhället

I den nya informationstekniken ligger stora möjligheter till förändring. Här finns både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå ökad effektivitet, en bekvämare vardag och ett bättre liv.

Regeringen har satsat cirka 1,3 miljarder kronor under perioden 1997 - 1999 på ett nationellt program för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av en överenskommelse mellan regeringen, Industriförbundet och företrädare för IT-företagen (se avsnitt 2.5.2).

Regeringen föreslår att ytterligare 1,8 miljarder kronor avsätts under perioden 1999 - 2001 för särskilda åtgärder varvid tyngdpunkten bör läggas på skolan.

4.3 Hållbara Sverige

Under de kommande åren stimuleras teknisk utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att 12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,

infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets kommuner. En miljard kronor har avsatts till ett femårigt program för ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Programmet avser i första hand kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur.

Hittills har regeringen avsatt 5,4 miljarder för de lokala investeringsprogrammen för att främja ekologiskt hållbar utveckling. Gensvaret från landets kommuner har varit stort. Regeringen föreslår därför att stödet förlängs med ett år. Därmed utökas stödet med 2 miljarder kronor för år 2001.

4.4 Företagande

Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna möjliggör nu ytterligare – finansierade – skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång på riskkapital. Sammanlagt föreslår regeringen att cirka 2 miljarder kronor per år avsätts för dessa ändamål under perioden 1999 - 2001.

För ägare till onoterade bolag utökas den andel utdelningar och reavinster som undantas från beskattning. För de som äger aktier i onoterade bolag utvidgas möjligheterna att kvitta reaförluster på dessa aktier. Kvittning medges även mot reavinster i marknadsnoterade aktier och andelar i värdepappersfonder.

Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, liksom den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk. Det senare innebär en lättnad främst för den elintensiva industrin.

Många nya teknikbaserade företag och andra småföretag med betydande tillväxtpotential saknar finansiella resurser för att tillvarata sina utvecklingsmöjligheter. Staten kompletterar riskkapitalmarknaden genom att tillhandahålla så kallat såddkapital genom NUTEK. I vårpropositionen föreslås att resurserna utökas med 50 miljoner kronor per år.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk ekonomi och svenskt näringsliv. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redogörelse för konkurrenspolitikens framtida inriktning. I regeringens arbete ingår bland annat åtgärder för omprövning av regelverk och begränsningar av krångel och byråkrati. Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är att endast en blankett och en myndighetskontakt skall behövas. Myndigheternas handläggningstider skall förkortas med 25 procent i särskilt utvalda ärenden. Uppgiftsbördan för företagen skall minskas. Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas ytterligare. Detta har stor betydelse särskilt för de mindre företagens konkurrensförmåga och vilja till etablering och tillväxt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

4.5 Europeiskt samarbete

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under denna tid har EU:s samarbete fördjupats, inte minst genom de gemensamma ansträngningarna för att öka sysselsättningen. En väsentlig del av EU:s arbete är nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i gemenskapen.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program för utvecklingssamarbete. Programmet skall bidra till ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett dynamiskt och demokratiskt integrerat Europa. Samarbetet inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i den europeiska samarbetsstrukturen.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för tillväxt och sysselsättning, inte minst i Sverige, har tidigare sammanlagt en miljard kronor avsatts. Medlen används inom områdena energi, miljö, infrastruktur, kunskapsöverföring och svensk exportindustri. Regeringen föreslår nu att verksamheten förlängs genom att medel anslås för de kommande tre åren. Regeringen strävar bland annat efter att uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknadsoch handelsmöjligheterna i det nya framväxande Europa bland annat genom insatser för småföretagen, förstärkt exportfrämjarorganisation i Sverige och åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella landoch språkkunskaper.

4.6 Ett Sverige för alla

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden som andra. För att vända utvecklingen, minska segregationen och att uppnå de integrationspolitiska målen, föreslår regeringen ett resurstillskott för dessa ändamål under de kommande tre åren. Av central betydelse är åtgärder för att förbättra kunskaperna i det svenska språket, skapa lika villkor på arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig förbättring av situationen i utsatta bostadsområden där en stor andel av invånarna har invandrarbakgrund.

Regeringen kommer under våren dessutom att lämna förslag till en skärpning av lagen mot etnisk diskriminering.

4.7 Skola, vård och omsorg

Riksdagen har tidigare beslutat om resurstillskott till kommunerna på sammanlagt 8 miljarder kronor i år. Vidare föreslogs i budgetpropositionen för 1998 att

nivån höjs ytterligare 4 miljarder kronor 1999 och sedan ytterligare 4 miljarder år 2000, så att det totala resurstillskottet år 2000 uppgår till 16 miljarder kronor. Regeringen föreslår nu att utöver dessa medel, ytterligare 4 miljarder per år tillförs kommunerna från och med 1998. De nya resurserna skall användas till att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och får positiva effekter på sysselsättningen inom dessa områden.

4.8 Arbetsmarknadspolitik

Möjligheten till generationsväxling har hittills utnyttjats i ringa utsträckning, varför regeringen funnit det nödvändigt att justera villkoren för åtgärden. Även personer som haft kortare anställning eller deltagit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan att deras ställning på arbetsmarknaden stärkts, skall kunna anvisas. För personer som inte fyllt 25 år kan anvisning till generationsväxling göras under den enda förutsättningen att individen varit anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen under minst 30 dagar. Slutligen skall det i vissa fall vara möjligt för arbetsgivaren att visstidsanställa eller provanställa dessa personer i stället för att tillsvidareanställa dem.

Arbetslösa personer har möjlighet att anvisas resursarbete, vilket innebär att den arbetslöse under 90 procent av heltid deltar i kompetenshöjande arbete hos en arbetsgivare och under den återstående arbetstiden deltar i kompetensutveckling och aktivt arbetssökande. I syfte att öka möjligheten att komma in på den reguljära arbetsmarknaden skall personen i resursarbete erbjudas alla lämpliga kortare vikariat som uppstår på arbetsplatsen och vid vikariatstjänst erhålla avtalsenlig lön. Åtgärden har på grund av risken för undanträngningseffekter hittills förbehållits den offentliga sektorn, men från och med den 1 juli 1998 får verksamheter som kommuner upphandlar på entreprenad samt stiftelser och friskolor anvisa resursarbete. Dessutom kommer resursarbete att beviljas även under år 1999, då åtgärden anses vara särskilt lämpad för deltidsarbetslösa inom vård och omsorg.

Sedan budgetåret 1993/94 pågår en försöksverksamhet med särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) till mycket gravt funktionshindrade individer. Stödet är särskilt riktat till psykiskt och intellektuellt arbetshandikappade och syftar till att den funktionshindrade skall finna och behålla en anställning. Regeringen bedömer att den hittills genomförda försöksverksamheten fungerat väl och att åtgärden därför bör permanentas.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 3

5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2001

5.1 Den ekonomiska utvecklingen

Den svenska ekonomin befinner sig i en stabil uppgångsfas. Den internationella konjunkturen förstärktes redan 1996 genom en begynnande uppgång i EUländerna parat med en fortsatt tillväxt i USA. I Sverige förstärktes konjunkturen under 1997 med en stark BNP-tillväxt under framför allt det andra halvåret. En ökad inhemsk efterfrågan, men även en fortsatt god exportefterfrågan, bidrar till att BNPtillväxten kan förväntas uppgå till 3,0 procent i år. Den ekonomiska tillväxten bedöms vara fortsatt god även under 1999 och år 2000, med en tillväxt på 3,1 respektive 3,4 procent.

Tillväxten kommer att leda till ytterligare förbättringar av de offentliga finanserna, och för de kommande åren beräknas de offentliga finanserna visa överskott varje enskilt år. Prisutvecklingen förväntas vara fortsatt stabil och inflationsmålet kommer att uppfyllas också de kommande åren. Sunda offentliga finanser och stabila priser bidrar till att räntorna blir fortsatt låga de närmaste åren, något som i sin tur främjar investeringar.

tabell UNQ nyckeltal QYYW M RPPQ

1997 1998 1999 2000 2001

Öppen arbetslöshet 8,0 6,7 5,7 4,4 4,0

Arb.pol. åtgärder 4,3 4,2 4,0 3,9 3,5

Antal sysselsatta -1,0 1,0 1,5 2,0 1,1

Kontantlön per timme 4,5 3,1 3,0 3,0 3,0

KPI, årsgenomsnitt 0.9 0,9 1,2 2,0 2,0

Finansiellt sparande -1,1 1,6 0,9 2,3 3,5

BNP

1,8 3,0 3,1 3,4 2,6

Anm.: Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i procent av arbetskraften. Finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP. Årlig procentuell förändring redovisas för antal sysselsatta, löner, KPI och BNP. Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

5.2 Arbetsmarknaden

Under de närmaste åren väntas en god utveckling på arbetsmarknaden med stigande sysselsättning och minskande arbetslöshet. Antalet nyanmälda lediga platser har historiskt sett varit en bra indikator på en uppgång i sysselsättningen. Under 1997 ökade de nyanmälda lediga platserna. De lediga platserna ökade i de flesta branscher med undantag för jord- och skogsbruk samt inom byggnadsverksamhet. En stor del av ökningen har kommit i den offentliga sektorn.

För 1998 beräknas emellertid en högre aktivitetsnivå inom byggnadsverksamhet vilket väntas leda till en ökad sysselsättning. Efterfrågan på privata tjänster

väntas fortsätta öka under 1998 och 1999 i takt med att den privata konsumtionen och industriinvesteringarna ökar. Även under åren 2000 och 2001 drivs en ökad sysselsättning. Efterfrågan på privata tjänster väntas fortsätta öka under 1998 och 1999 i takt med att den privata konsumtionen och industriinvesteringarna ökar. Även under åren 2000 och 2001 drivs tillväxten huvudsakligen av privat konsumtion och bruttoinvesteringar, varvid en fortsatt ökning av sysselsättningen i privat sektor är att vänta. En viss uppgång i den offentliga sysselsättningen sker också, främst till följd av de höjda statsbidragen till kommuner och landsting.

De löneavtal som hittills slutits under 1998 inger också förhoppningar om att lönebildningen inte skall utgöra ett hinder för en ökning av sysselsättningen. Lönerna förväntas öka med i genomsnitt 3 procent per år de närmaste åren.

Sammantaget medför en god tillväxt och måttliga löneökningar att sysselsättningen i år beräknas öka med 1 procent och under 1999 och år 2000 med ytterligare 1,5 respektive 2 procent. Den ökade sysselsättningen i kombination med en fortsatt satsning på utbildning inom Kunskapslyftet och högskolan gör att den öppna arbetslösheten kommer att sjunka successivt ner till i genomsnitt 4,4 procent år 2000. Målet om en öppen arbetslöshet på 4 procent beräknas uppnås i slutet av år 2000.

Bilaga 4

Nationell handlingsplan

för sysselsättning

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

Innehållsförteckning

1 Svensk sysselsättningspolitik: Inriktning och prioriteringar ....... 4 1.1 Svensk ekonomi och arbetsmarknad........................ 4 1.2 Amsterdamfördraget stärker sysselsättningssamarbetet ............................................................... 5 1.3 Regeringens politik för ökad sysselsättning.............. 5 1.3.1 Politikens inriktning................................................. 5 1.3.2 Nya initiativ............................................................. 7 1.4 1998 års sysselsättningsriktlinjer och Sveriges prioriteringar ........................................................... 9

2 Riktlinjer för sysselsättningen för år 1998............................... 11

I Att förbättra anställbarheten ................................. 11

2.1 Att angripa ungdomsarbetslösheten och förebygga långtidsarbetslöshet ............................................... 11 2.2 Från passiva till aktiva åtgärder............................. 12 2.3 Att uppmuntra utvecklingen av en metod för partnerskap............................................................ 13 2.4 Underlätta övergången från skola till arbete .......... 14

II Att utveckla företagarandan .................................. 15

2.5 Att göra det lättare att starta och driva företag...... 15 2.6 Att utnyttja möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen....................................................... 16 2.7 Skatter och sysselsättning....................................... 17

III Att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga............................................... 18

2.8 Att modernisera arbetsorganisationen.................... 18 2.9 Att stödja företagens anpassningsförmåga ............. 19

IV Att stärka jämställdhetspolitiken ........................... 19

2.10 Att angripa diskriminering mellan män och kvinnor .................................................................. 19 2.11 Att förena yrkesliv och familjeliv ........................... 20 2.12 Att underlätta återinträde i yrkeslivet .................... 21 2.13 Att främja funktionshindrade personers inträde i yrkeslivet ............................................................... 21

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

Nationell handlingsplan för sysselsättning

1 Svensk sysselsättningspolitik: Inriktning och prioriteringar

1.1 Svensk ekonomi och arbetsmarknad

Svensk ekonomi befinner sig i en stabil uppgångsfas. BNP-tillväxten har under perioden 1994-97 i genomsnitt uppgått till 2,6 procent per år. Tillväxten väntas bli 3,0 procent i år och 3,1 respektive 3,4 procent åren 1999 och 2000. Det finns tydliga tecken på ett förbättrat läge på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har sjunkit kontinuerligt sedan sommaren 1997. Den öppna arbetslösheten har på ett år minskat med drygt två procentenheter och uppgick i februari 1998 till 6,7 procent. I regeringens prognos förutses att sysselsättningen ökar med 1,0 procent i år och med sammanlagt ytterligare 3,5 procent åren 1999 och 2000. Den öppna arbetslösheten beräknas minska till 5,7 procent 1999. Med de åtgärder regeringen föreslår bedöms målet 4 procents öppen arbetslöshet kunna nås mot slutet av år 2000. De löneavtal som hittills slutits under 1998 inger också förhoppningar om att lönebildningen inte skall utgöra ett hinder för en fortsatt ökning av sysselsättningen och en minskning av arbetslösheten.

TABELL 1.1 NYCKELTAL 1997 - 2001

1997 1998 1999 2000 2001

Öppen arbetslöshet 8,0 6,7 5,7 4,4 4,0

Åtgärder

4,3 4,2 4,0 3,9 3,5

Antal sysselsatta -1,0 1,0 1,5 2,0 1,1

Kontantlön per timme 4,5 3,1 3,0 3,0 3,0

KPI, årsgenomsnitt 0,9 0,9 1,2 2,0 2,0

BNP

1,8 3,0 3,1 3,4 2,6

Finansiellt sparande, offentlig sektor

-1,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Anm.: Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i procent av arbetskraften. Årlig procentuell förändring redovisas för antal sysselsatta, löner, KPI och BNP. Finansiellt sparande redovisas som andel av BNP. Källa: Finansdepartementet

Den politik som lades fast 1994 fullföljs. Den ekonomiska politiken är inriktad på att främja hög tillväxt, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Grunden är att vidmakthålla makroekonomisk stabilitet genom sunda offentliga finanser och stabila priser. Detta är en nödvändig förutsättning för en långsiktigt hållbar tillväxt och därmed en hög sysselsättning. Den stabilitetsinriktade politiken kompletteras med strukturella insatser. Dit hör en aktiv arbetsmarknadspolitik som motverkar passivisering, upprätthåller de arbetslösas anställbarhet och främjar en väl fungerande arbetsmarknad. Ett andra väsentligt element är förstärkta insatser på alla nivåer i utbildningssystemet för att möta de krav på högre kompetens och kvalificerade yrkeskunskaper som den moderna arbetsmarknaden ställer. Ett tredje inslag är insatser för att främja företagande, inte minst i små och medelstora företag, och för att skapa ett gott näringslivsklimat.

Den förda politiken har i många avseenden varit framgångsrik. De offentliga finanserna har förbättrats markant, från ett underskott motsvarande 10,3 procent av BNP 1994 till ett överskott i år. Inflationsförväntningarna har brutits och inflationen har stabiliserats på en låg nivå i linje med inflationsmålet på 2 procent. Räntorna har sjunkit. Bytesbalansen visar överskott. BNP-tillväxten tar nu fart från en god genomsnittlig nivå de senaste åren. Arbetsmarknadsläget förbättras. Men fortfarande återstår stora utmaningar för sysselsättningspolitiken.

Arbetslösheten är fortfarande oacceptabelt hög. Sysselsättningsgraden, som tidigare var en av de högsta i världen, har fallit från drygt 80 procent i slutet av 1980-talet till cirka 70 procent idag. Sysselsättningsgraden bland funktionshindrade är betydligt lägre än för befolkningen i övrigt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

DIAGRAM 1.1

Öppen arbetslöshet, 1990-2001

Procent av arbetskraften

Källa: Finansdepartementet

Arbetslösheten har slagit hårt mot nytillträdande och yngre arbetskraft. Invandrarnas arbetsmarknadssituation har försämrats dramatiskt under 1990-talet. Flera grupper har betydande problem att få en fast förankring på arbetsmarknaden. De riskerar att stå utanför den reguljära arbetsmarknaden under långa perioder. Bland dessa grupper återfinns många invandrare, funktionshindrade, ungdomar och personer med låg utbildning.

Arbetslösheten är markant högre bland personer med låg utbildning än bland högutbildade. Det finns en tydlig tendens till ökade kompetenskrav i efterfrågan på arbetskraft.

Ökningen av antalet arbetslösa under 1990-talet har åtföljts av längre arbetslöshetstider. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en förklaring till att den svenska långtidsarbetslösheten trots allt är låg vid en internationell jämförelse.

I likhet med den Europeiska unionens övriga medlemsstater står Sverige således inför en betydande utmaning: att öka sysselsättningen och att komma tillrätta med den alltför höga arbetslösheten.

1.2 Amsterdamfördraget stärker sysselsättningssamarbetet

Genom Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 har kampen mot arbetslösheten mer än någonsin tidigare förts upp som högsta prioritet i EUsamarbetet. Införandet av en särskild avdelning om sysselsättning i Amsterdamfördraget var ett viktigt svenskt förhandlingsmål i regeringskonferensen. Medlemsstaternas samarbete på sysselsättningsområdet ges en fastare grund genom att främjandet av en hög sysselsättningsnivå blir ett uttryckligt mål för EU. Kampen mot arbetslösheten garanteras fortsatt prioritet också i ett långsiktigt perspektiv.

Europeiska rådets möte i Luxemburg i november 1997 antog riktlinjer för sysselsättningen för 1998, vilka fastställdes av rådet i december 1997. Med-

lemsstaterna uppmanades att under 1998 lägga fram en första nationell handlingsplan för sysselsättning. En första avstämning av medlemsstaternas handlingsplaner kommer att göras vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998.

Sysselsättningsriktlinjerna skall skapa bättre förutsättningar för ett mer samlat och samordnat agerande inom EU för att uppnå målet om en hög sysselsättningsnivå. Huvudansvaret för genomförandet av sysselsättningspolitiken och dess konkreta utformning ligger dock fortfarande på medlemsstaterna. Gemenskapen skall uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna samtidigt som de enskilda medlemsstaternas befogenheter skall respekteras.

Sysselsättningsriktlinjerna skall stämma överens med de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik under artikel 103.2 i EG-fördraget. Sysselsättningsriktlinjerna måste därför vara förenliga med en fortsatt ansvarsfull finanspolitik och återhållsamhet i de offentliga utgifterna. För svensk del innebär detta att ökade offentliga utgifter som kan föranledas av genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna skall finansieras genom omprioriteringar inom befintliga ramar.

Medlemsstaterna skall i handlingsplaner redovisa hur riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder. I handlingsplanerna skall medlemsstaterna ta ställning till samtliga riktlinjer. I resolutionen om sysselsättningsriktlinjerna betonas att medlemsstaternas olika förutsättningar när det gäller de problem som tas upp i riktlinjerna kommer att ta sig uttryck i olika lösningar och prioriteringar anpassade till förhållandena i varje medlemsstat. För Sverige, vars sysselsättningspolitik ligger väl i linje med riktlinjerna, handlar det om att redovisa hur den sysselsättningspolitik som bedrivs omsätter riktlinjerna i nationella åtgärder. Behovet av nya initiativ och åtgärder bör bedömas i ljuset av sysselsättningsriktlinjerna, utvecklingen på arbetsmarknaden och målet om en halverad arbetslöshet.

1.3 Regeringens politik för ökad sysselsättning

1.3.1 Politikens inriktning

Det övergripande målet för regeringens sysselsättningspolitik är att minska arbetslösheten genom en varaktigt högre sysselsättning. Den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 2000. På lång sikt är målet full sysselsättning.

Regeringens sysselsättningspolitik bygger på fem grundstenar: – Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-

nom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

– Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-

mande åren bör ske i den privata sektorn. – I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-

teras framför transfereringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden. – Det krävs en bättre fungerande lönebildning för

att arbetslösheten skall kunna halveras. – De offentliga finanserna skall vara sunda och pri-

serna stabila.

Jämställdhet mellan könen är ett av de övergripande målen för regeringens sysselsättningspolitik. Sverige har en jämförelsevis hög sysselsättningsgrad för både kvinnor och män. Det är resultatet av en medveten politik för att främja kvinnors och mäns lika rätt till arbete. Särskilt viktiga faktorer för att uppnå den höga sysselsättningen är de insatser som görs för en lättillgänglig barn- och äldreomsorg, betald föräldraledighet och ett inkomstskattesystem som har individer som minsta enhet liksom jämnare fördelning av politisk makt mellan kvinnor och män. Insatser görs också för att skapa lika möjligheter på arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Den svenska sysselsättningspolitiken är en integrerad del av den ekonomiska politiken. Politikens inriktning på makroekonomisk stabilitet – sunda offentliga finanser och stabila priser – skapar förutsättningar för en långsiktigt hög tillväxt och en varaktig sysselsättningsökning. Arbetet med att sanera de offentliga finanserna har resulterat i en omfattande och snabb konsolidering, som skapat utrymme för låga räntor och stärkt förtroendet för den ekonomiska politiken. Båda dessa faktorer har en stor betydelse för företagens vilja att investera och hushållens beslut om konsumtion, arbete och utbildning. Genom saneringen av de offentliga finanserna har utrymme skapats som gjort det möjligt för regeringen att tillföra kommunerna extra resurser för att upprätthålla kvaliteten inom skola, vård och omsorg. Därmed kommer också den offentliga sysselsättningen att stabiliseras under de kommande åren.

Den tekniska utvecklingen och den ökade internationella integrationen ökar efterfrågan på välutbildad arbetskraft samtidigt som sysselsättningsmöjligheterna för lågutbildad och lågkvalificerad arbetskraft minskar. Nya och kvalificerade arbetsuppgifter som förutsätter högskoleutbildning tillkommer. En av grundstenarna i regeringens sysselsättningspolitik är därför en konsekvent satsning på utbildning och kompetensutveckling på alla nivåer, vilket ger goda förutsättningar för att långsiktigt öka sysselsättningen. Kontinuerlig kompetensutveckling, både genom det dagliga arbetet och i form av utbildningsinsatser, i kombination med en flexibel arbetsorganisation, är viktiga förutsättningar för framgångsrika företag. Regeringens mycket omfattande satsningar på reguljär utbildning, arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling i arbetslivet har bland annat som

syfte att motverka att den arbetslöses kunskaper och yrkesfärdigheter förloras under tiden i arbetslöshet. Utbyggnaden av högskolan med 60 000 permanenta platser de kommande åren skapar möjlighet för fler, såväl arbetslösa som andra, att skaffa sig en utbildning för att möta arbetsmarknadens behov av välutbildade.

Arbetsmarknadspolitiken är en annan viktig komponent i regeringens sysselsättningspolitik. Den bygger vidare på en svensk tradition av åtgärder som främjar aktivitet och motverkar passivt bidragsberoende. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har en central uppgift när det gäller att förhindra utslagning och verka för goda drivkrafter att söka arbete eller ägna sig åt utbildning. Arbetet med att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och bibehålla de arbetslösas anställbarhet skall intensifieras och effektiviseras. Arbetsmarknadspolitiken bygger på följande principer: – Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att

se till att lediga platser tillsätts snabbt och effektivt. – Aktiva åtgärder prioriteras framför passivt kon-

tantstöd.

– De arbetslösa skall stå till arbetsmarknadens för-

fogande samt ha de förutsättningar och kunskaper som krävs för att ta de jobb som erbjuds. – Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till yrkes-

mässig och geografisk rörlighet. Genom ökade satsningar på utbildning och kompetensutveckling skall den arbetslöse ges möjligheter att få jobb i nya sektorer eller i sektorer där efterfrågan på arbetskraft ökar. – Personer som har särskilt svårt att få arbete och

som därmed riskerar att bli långtidsinskrivna skall prioriteras. Bland dessa finns många funktionshindrade, invandrare och ungdomar. – En hög subventionsgrad i de arbetsmarknadspoli-

tiska åtgärderna kan vara berättigad under förutsättning att ordinarie arbetstillfällen inte trängs undan.

– Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett

jämställdhetsperspektiv. Åtgärderna skall bidra till att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts. – Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställ-

ningsförsäkring och inte en permanent försörjning. Det är av stor vikt, i den konjunkturuppgång som Sverige för närvarande befinner sig i, att söka motverka uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar. Åtgärderna skall de kommande åren i högre grad inriktas på områden där bristsituationer kan uppkomma. Genom att individuella handlingsplaner upprättas för varje enskild arbetslös skall åtgärderna i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

största möjliga utsträckning anpassas till individens önskemål om framtida arbetsuppgifter och till arbetsmarknadens efterfrågan på yrkeskunskap.

Merparten av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. En expansion av det privata näringslivet innebär en förstärkning av de offentliga finanserna och bidrar därmed till att stärka hela ekonomin. För att åstadkomma en sysselsättningsökning i den privata sektorn krävs goda förutsättningar för företag och företagande. Sverige har ett gott företagsklimat. Icke desto mindre är det en angelägen uppgift att identifiera och lösa problem som kan begränsa en ytterligare tillväxt av framför allt mindre företag. Detta arbete kommer att breddas och intensifieras. En viktig komponent i detta arbete är att underlätta för företag att ta till sig, använda och utveckla ny teknik. Det är också viktigt att fortsätta främja öppna och fungerande marknader med ett högt konkurrenstryck. Att förverkliga den inre marknaden är betydelsefullt i detta sammanhang. Genom att driva på genomförandet av gemenskapslagstiftning och tillämpningen av densamma skapas förutsättningar för en bättre fungerande gemensam marknad och ökad sysselsättning i Europa.

En viktig förutsättning för att en ökad aktivitetsnivå i ekonomin skall leda till en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet är dock att lönebildningen fungerar väl. Med löneökningar som är i linje med produktivitetsutvecklingen och inflationsmålet kan arbetslösheten pressas tillbaka. I annat fall riskerar den höga arbetslösheten att bli permanent.

Regeringens mål om en halverad öppen arbetslöshet år 2000 följs upp två gånger per år. Detta sker för att understryka regeringens bestämda ambition att nå det uppställda målet. I uppföljningen redovisas utvecklingen på arbetsmarknaden för centrala variabler såsom sysselsättning, långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och företagande, liksom de åtgärder som regeringen vidtagit och tänker vidta för att bekämpa arbetslösheten.

Att återställa en hög sysselsättningsgrad är en central uppgift för sysselsättningspolitiken. Endast med en hög andel av den arbetsföra befolkningen i reguljär sysselsättning får välfärdssamhället ett stabilt och uthålligt fundament.

En bärande tanke i arbetet med sysselsättningsriktlinjerna har varit värdet av att målinrikta politiken genom att sätta upp konkreta mål. Medlemsstaterna uppmanas också att sätta nationella mål där de finner det möjligt och lämpligt.

I Sverige har vi goda erfarenheter av att sätta upp konkreta mål för politiken. Utöver målet om en halverad öppen arbetslöshet finns mål för inflationen samt budgetpolitiska mål. Dessa mål har starkt bidragit till en stabil utveckling för den svenska ekonomin.

1.3.2 Nya initiativ

I den ekonomiska vårpropositionen redovisar regeringen hur sysselsättnings- och tillväxtpolitiken vidareutvecklas genom insatser inom sex områden av central betydelse för framtiden och för den ekonomiska och kulturella välfärden. Det handlar om ytterligare utbildningsinsatser, om att sprida och öka användandet av informationsteknologi, att främja ekologisk hållbarhet, att främja företagande, att stärka Europasamarbetet samt att arbeta för ett Sverige för alla.

Kunskap och kompetens

Nyckeln till en framtid med ökad välfärd ligger i en kvalificerad arbetskraft med god utbildning. Politiken går därför ut på att stärka hela utbildningssystemet, från förskolan till kvalificerad vidareutbildning för dem som redan har jobb. Varje ung människa som lämnar grund- och gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper utgör ett misslyckande. En bättre skola kräver resurser och en hög pedagogisk kompetens för att stärka kvalitetsutvecklingen.

Regeringen avser att genomföra ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. Bland annat skall kvalitetskontrollen skärpas på såväl central som lokal nivå. En nationell inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för att granska skolan. En ny skolledarutbildning skall inrättas för att svara mot dagens krav på pedagogiskt ledarskap. De nationella kursproven i gymnasieskolan blir obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram utvecklas. Undervisningen i naturvetenskap, teknik och miljö skall stimuleras. En frivillig gymnasieexamen bör införas. Kulturen har en viktig roll i skolan och samarbetet bör stärkas med musik- och kulturskolan. Ett IT-program för skolan skall presenteras.

Inom vuxenutbildningen tillkommer enligt tidigare beslut 140 000 platser under perioden 1997 -2000. Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen infördes hösten 1997 för det första studieåret. För att möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges under läsåret 1998/99 en möjlighet att studera på det särskilda utbildningsbidraget ett andra år. En försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning inleddes 1996. Försöksverksamheten förlängs nu till och med år 2001 och antalet platser utökas med drygt 30 procent. Fördelningen av platser koncentreras till bristyrkesområden.

Utbyggnaden av universitet och högskolor fortsätter. Hittills har för perioden 1997-2000 beslutats om 60 000 nya permanenta platser med tyngdpunkt på naturvetenskap och teknik.

Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra anställbarheten, bland annat genom att förbättra möjligheterna att erbjuda arbetslösa utbildning och genom att underlätta övergången från skola till arbete.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

Delaktighet i informationssamhället

I den nya informationstekniken ligger stora möjligheter till förändring. Här finns både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå ökad effektivitet, en bekvämare vardag och ett bättre liv.

Regeringen har satsat cirka 1,3 miljarder kronor under perioden 1997 - 1999 på ett nationellt program för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av en överenskommelse mellan regeringen, Industriförbundet och företrädare för IT-företagen.

Regeringen föreslår att ytterligare 1,8 miljarder kronor avsätts under perioden 1999 – 2001 för särskilda åtgärder varvid tyngdpunkten läggs på skolan.

IT-anpassningen av myndigheternas informationssystem skall fortsätta och påskyndas. En särskild kompetensutveckling inom IT för anställda inom offentlig sektor ser regeringen som en viktig uppgift under de kommande åren.

Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra anställbarheten samt till att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga.

Hållbara Sverige

Sverige skall vara ett föregångsland och en pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling. Den globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade och resurssnåla produkter växer. Därför är den ekologiska omställningen också en del av politiken för att stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen.

Under de kommande åren stimuleras teknisk utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att 12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar, infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets kommuner. En miljard kronor har avsatts till ett femårigt program för ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Programmet avser i första hand kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur.

Hittills har regeringen avsatt 5,4 miljarder för de lokala investeringsprogrammen för att främja ekologiskt hållbar utveckling. Gensvaret från landets kommuner har varit stort. Regeringen föreslår därför att stödet förlängs med ett år. Därmed utökas stödet med 2 miljarder kronor för år 2001.

Dessa initiativ bidrar till att utveckla företagarandan och skapar möjligheter för nya arbetstillfällen.

Företagande

Under de senaste åren har ett antal åtgärder av särskild betydelse för mindre företag genomförts, bland annat på skatteområdet och vad gäller tillgången på riskkapital.

Störst betydelse för företagandet har dock det faktum att de offentliga finanserna nu är i balans. Detta har lett till halverade räntor vilket i sin tur bidragit till att investeringarna har ökat kraftigt. Den gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna möjliggör nu ytterligare – finansierade – skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång på riskkapital.

Sammanlagt föreslår regeringen att cirka cirka 2 miljarder kronor per år avsätts för dessa ändamål under perioden 1999 - 2001. Det handlar företrädesvis om lättnader och förenklingar inom företagsbeskattningen.

En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk ekonomi och svenskt näringsliv. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redogörelse för konkurrenspolitikens framtida inriktning. I regeringens arbete ingår bland annat åtgärder för omprövning av regelverk och begränsningar av krångel och byråkrati. Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är att endast en blankett och en myndighetskontakt skall behövas. Myndigheternas handläggningstider skall förkortas med 25 procent i särskilt utvalda ärenden. Uppgiftsbördan för företagen skall minskas. Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas ytterligare. Detta har stor betydelse särskilt för de mindre företagens konkurrensförmåga och vilja till etablering och tillväxt.

Dessa nya initiativ bidrar till att utveckla företagarandan, bland annat genom att göra det lättare att starta och driva företag och genom att göra skattesystemet gynnsammare för sysselsättningen.

Europeiskt samarbete

Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under denna tid har EU:s samarbete fördjupats, inte minst genom de gemensamma ansträngningarna för att öka sysselsättningen. En väsentlig del av EU:s arbete är nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i gemenskapen.

Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program för utvecklingssamarbete. Programmet skall bidra till ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett dynamiskt och demokratiskt integrerat Europa. Samarbetet inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för tillväxt och sysselsättning, inte minst i Sverige, har tidigare sammanlagt en miljard kronor avsatts. Medlen används inom områdena energi, miljö, infrastruktur, kunskapsöverföring och svensk exportindustri. Regeringen föreslår nu att verksamheten förlängs genom att medel anslås för de kommande tre åren. Regeringen strävar bland annat efter att uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen.

Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknadsoch handelsmöjligheterna i det nya framväxande Europa bland annat genom insatser för småföretagen, förstärkt exportfrämjarorganisation i Sverige och åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella landoch språkkunskaper.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

Ett Sverige för alla

På några decennier har Sverige genom invandring blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. I denna mångfald ligger en utvecklingspotential. I en internationaliserad värld har ett land med en mångkulturell befolkning ett försprång. Att ta tillvara denna fördel kommer att kräva både förändrade attityder och politiska insatser.

Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden som andra har. För att vända utvecklingen, minska segregationen och att uppnå de integrationspolitiska målen, föreslår regeringen ett resurstillskott för dessa ändamål under de kommande tre åren. Av central betydelse är åtgärder för att förbättra kunskaperna i det svenska språket, skapa lika villkor på arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig förbättring av situationen i utsatta bostadsområden där en stor andel av invånarna har invandrarbakgrund.

Regeringen kommer under våren dessutom att lämna förslag till en skärpning av lagen mot etnisk diskriminering.

Dessa initiativ bidrar till att förbättra anställbarheten samt till att stärka jämställdhetspolitiken.

1.4 1998 års sysselsättningsriktlinjer och Sveriges prioriteringar

Regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i linje med riktlinjernas rekommendationer. Det handlar bland annat om att ta tillvara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning eller funktionshinder.

Att förbättra anställbarheten

I riktlinjerna lyfts fram att arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, med betoning på utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd. Regeringen delar till fullo detta synsätt. Regeringens politik ligger i detta avseende helt i linje med riktlinjernas rekommendationer. Regeringen värdesätter också att riktlinjerna lyfter fram utbildning och kompetensutveckling som ett viktigt medel för att skapa en flexibel europeisk arbetsmarknad. Bästa sättet att bekämpa långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet är en politik inriktad på att stärka individernas kunskaper och kompetens och därmed öka deras anställbarhet.

Regeringen delar också synen att arbetsmarknadens parter har ett betydande ansvar för sysselsättningspolitiken. Det svenska handlingsprogrammet har varit föremål för diskussioner med arbetsmarknadens parter. Det är viktigt att regeringen och arbetsmarknadens parter tillsammans kan skapa de förutsättningar som främjar anställbarhet och möj-

ligheter till livslångt lärande. Det är också viktigt att man tillsammans verkar för en modern arbetsorganisation med väl utvecklade arbetsformer, där kvinnors och mäns kompetens tas tillvara. Regeringen har med det syftet inlett särskilda överläggningar med parterna för att se hur staten och parterna gemensamt ska kunna bidra till att främja kompetensutveckling i arbetslivet.

Att utveckla företagarandan

Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt att göra det lättare för människor att starta och att driva företag och därigenom främja en ökad sysselsättning i den privata sektorn. Regeringen har också intensifierat arbetet med att undanröja hinder för särskilt de mindre företagens expansion. Det är också nödvändigt att stärka förutsättningarna för kunskapsutbyte i ekonomin. Det är också viktigt att ta tillvara den outnyttjade tillväxt- och sysselsättningspotential som finns på lokal nivå. En ökad betoning av samverkanslösningar mellan näringsliv, högskola och andra offentliga aktörer är central i detta avseende.

Regeringen delar uppfattningen att medlemsstaternas skatte- och bidragssystem bör utformas på ett sätt som är gynnsamt för sysselsättningen. Regeringen finner det emellertid inte meningsfullt att formulera kvantitativa mål för utvecklingen av det totala skatteuttaget eller för skattetrycket på arbete. Det totala uttaget av skatt är ingen bra mätare på skatternas samhällsekonomiska effekter. Dessa effekter beror på hur skatterna tas ut och för vilka ändamål de används. Strukturen på skatteuttaget bör därför vara den centrala frågan sett ur ett sysselsättningsperspektiv. Eventuella förändringar i skattesystemet får dock inte äventyra de offentliga finanserna.

Att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga

Företagens och de anställdas förmåga att anpassa sig till ändrade förhållanden i omvärlden har stor inverkan på sysselsättning och tillväxt. En politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför betydelsefull. Arbetsmarknadernas parter har en viktig roll för att underlätta anpassningsförmågan. I Sverige finns en tradition av samverkan mellan ansvarstagande parter på arbetsmarknaden, som har bidragit starkt till utvecklingen mot mer flexibla och decentraliserade arbetsorganisationer. Möjligheterna att ta tillvara individens kompetens hänger nära samman med utformningen av arbetsorganisationen. För att individens kompetens skall underhållas och utvecklas är det av största vikt att hon får ta eget ansvar i största möjliga utsträckning samt har möjlighet att utveckla idéer.

Att stärka jämställdhetspolitiken

Regeringen uppskattar att jämställdhetspolitiken givits ett eget huvudområde. De företeelser som behandlas i övriga huvudområden, t.ex. långtidsar-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

betslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva åtgärder är emellertid också av grundläggande betydelse för kvinnors och mäns lika villkor på arbetsmarknaden. Ett jämställdhetsperspektiv bör därför genomsyra samtliga huvudområden så att riktlinjerna i sin helhet ger uttryck för medlemsstaternas strävan mot jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. På samma sätt är det viktigt att skapa lika rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund.

Regeringen ser även mycket positivt på att i form av en egen riktlinje lyfta fram funktionshindrades lika rätt till arbete och behovet av att särskilt uppmärksamma de svårigheter som funktionshindrade personer kan möta vid inträde i yrkeslivet. Regeringen anser att den övergripande ambitionen bör vara att generellt stärka de funktionshindrades anställbarhet genom att, utöver att främja deras inträde på arbetsmarknaden, också stödja deras utveckling i arbetslivet samt förhindra utslagning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

2 Riktlinjer för sysselsättningen för år 1998

I Att förbättra anställbarheten

2.1 Att angripa ungdomsarbetslösheten och förebygga långtidsarbetslöshet

Riktlinje

Medlemsstaterna skall se till att alla ungdomar, innan de varit arbetslösa sex månader, erbjuds en ny start i form av utbildning, omskolning, arbetslivserfarenhet, anställning eller andra åtgärder som främjar deras anställbarhet.

Situationen i Sverige

Det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget i Sverige under 1990-talet har slagit hårt mot ungdomar. Arbetslösheten har varit särskilt hög bland ungdomar över 20 år, den ålder då de flesta gör sitt inträde på arbetsmarknaden. Merparten av alla ungdomar i åldrarna 16-19 år befinner sig fortfarande i utbildning. Sedan hösten 1997 har arbetsmarknadsläget i Sverige ljusnat något och arbetslösheten bland ungdomar har fallit. Den öppna arbetslösheten för ungdomar uppgår till strax under 13 procent av arbetskraften och är relativt jämnt fördelad mellan unga män och unga kvinnor. Av de ungdomar under 25 år som i februari i år var registrerade vid någon arbetsförmedling hade cirka 20 procent varit arbetslösa i mer än 100 dagar.

Sveriges politik

Målet är att ingen under 25 år skall behöva vara öppet arbetslös i mer än 100 dagar. För att på ett varaktigt sätt vända ungdomsarbetslöshetens utveckling, har regeringen utarbetat förebyggande strategier. Dessa är inriktade på att förhindra långa perioder av arbetslöshet och passivitet och förbättrar därigenom ungdomarnas möjligheter till arbete. Detta sker genom att

– Ungdomar under 18 år ges en grundläggande ut-

bildning av god kvalitet. Praktiskt taget alla ung-

domar (98 procent) går vidare från den 9-åriga grundskolan till den 3-åriga gymnasieskolan. Kommunerna har ansvar för skolan och är skyldiga att erbjuda alla ungdomar en gymnasieplats fram till och med det år den unge fyller 20 år.

– Arbetslösa ungdomar bistås med arbetsförmed-

lingsinsatser. Om detta inte leder till att ungdo-

marna finner arbete, skall möjligheterna till arbete stärkas genom vägledning, utbildning, yrkespraktik, arbetslivserfarenhet eller andra aktiva åtgärder.

– Ungdomar mellan 18 och 20 år ges förbättrade

möjligheter på den lokala arbetsmarknaden. Det-

ta görs möjligt genom att kommunerna på frivillig basis sluter avtal med länsarbetsnämnderna. Avtalet innebär att kommunerna, mot ersättning från staten, får möjlighet att lokalt utveckla en arbetsmarknadspolitik som väl motsvarar kraven på den lokala arbetsmarknaden. Verksamheten, som bygger på ett samarbete mellan kommunerna och det lokala näringslivet, syftar till att förbereda ungdomarna för inträde på den reguljära arbetsmarknaden eller för plats i reguljär utbildning. Samtliga kommuner har tecknat sådana avtal och nått mycket goda resultat.

– Ungdomar mellan 20 och 24 år ges en aktiveran-

de och utvecklande insats på heltid. Ungdomarna

skall i första hand aktivt söka arbete. Arbetsförmedlingen skall pröva om någon av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara relevanta eller om en reguljär utbildning kan vara ett alternativ för den unge. Senast inom 90 dagar skall den unge, tillsammans med arbetsförmedlingen och i samråd med kommunen, ha arbetat fram en individuell handlingsplan. Om den unge inte funnit någon meningsfull sysselsättning inom 90 dagar, så övergår ansvaret till kommunen, som skall erbjuda en lämplig insats. Insatserna skall regelbundet följas upp och de unga skall med jämna mellanrum delta i jobbsökaraktiviteter som anordnas av arbetsförmedlingen. De ungdomar som vägrar att delta i utvecklingsinsats eller som avbryter en aktivitet förlorar rätten till utvecklingsersättning eller, i förekommande fall, ersättning från arbetslöshetskassa.

Riktlinje

Medlemsstaterna skall se till att arbetslösa vuxna, innan de varit arbetslösa i tolv månader, också får erbjudande om en ny start genom någon av de ovan nämnda [se ungdomsarbetslöshet] åtgärderna eller, mer allmänt, genom individuell yrkesvägledning.

Situationen i Sverige

I Sverige definieras en person som långtidsarbetslös efter en period av arbetslöshet på minst sex månader. I de allra flesta fall sätts åtgärder in innan den arbetslöse varit arbetslös i tolv månader, vanligen sker det inom sex månader. Sverige uppfyller därmed riktlinjens mål.

De senaste årens höga arbetslöshet har resulterat i en ökad långtidsarbetslöshet, både för kvinnor och män, men dess omfattning har kunnat begränsas genom aktiva åtgärder.

1

Obalanserna på arbetsmark-

naden har även lett till att antalet långtidsinskrivna –

1 På grund av felaktigheter i Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) redovisning av långtidsarbetslösa, saknas tillförlitlig statistik för 1997.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

arbetslösa personer som varit inskrivna vid landets arbetsförmedlingar utan arbete i minst två år – ökat. Under 1997 hade i genomsnitt strax under 120 000 varit långtidsinskrivna. Av dessa var cirka 70 000 män och 50 000 kvinnor. Dessa personer utgjorde 23 procent av den totala arbetslösheten. Bland kvinnorna var de långtidsinskrivnas andel 21 procent och bland männen 25 procent.

Sveriges politik

Ett av de övergripande målen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att förebygga långa perioder utan arbete. Detta sker genom att: – Aktiva förmedlingsinsatser sätts in. Vid behov

skall även aktiva åtgärder sättas in i ett tidigt skede. Detta gäller främst utbildningsinsatser. Individuella handlingsplaner upprättas för dem

som riskerar långtidsarbetslöshet. De individuella

handlingsplanerna syftar till att effektivisera arbetet vid arbetsförmedlingarna samt bryta den kösuppdelade arbetsmarknaden. För att kunna ge den arbetslöse professionell vägledning har regeringen tillfört extra medel till personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.

  • Nya medel i kampen mot långtidsarbetslöshet sätts in. Till dessa hör offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete – två åtgärder som syftar till att ge långtidsarbetslösa sysselsättning och samtidigt åstadkomma kvalitetshöjande insatser i offentlig verksamhet. Långtidsarbetslösa har även getts möjlighet till reguljär anställning under den tid en anställd deltar i studier inom ramen för Kunskapslyftet (se vidare Riktlinje 2.2).

Europeiska socialfondens bidrag till att bekämpa långtidsarbetslöshet

De svenska mål 3-insatserna är inriktade på kompetensutveckling, s.k. Datortek samt skapande av sysselsättning via vägledning/rådgivning och hjälp till egen företagarverksamhet. Avsikten är att erfarenheterna av mål 3-projekten skall omsättas i reguljär arbetsmarknadspolitik. Ett arbete pågår därför för att identifiera och sprida information om framgångsrika och överförbara projekt.

Uppföljning

Resultatet för Arbetsmarknadsverkets (AMV) verksamhet följs regelbundet upp av regeringen inom ramen för mål- och resultatstyrning. Detta sker bland annat genom resultatuppföljning, indikatorer, kvartalsvisa redovisningar från AMV till regeringen samt genom en kontinuerlig dialog mellan Arbersmarknadsdepartementet och AMV.

2.2 Från passiva till aktiva åtgärder

Riktlinje

Varje medlemsstat kommer att anstränga sig för att avsevärt öka antalet personer som är föremål för aktiva åtgärder som kan underlätta deras anställbarhet. För att öka andelen arbetslösa som erbjuds utbildning eller varje annan jämförbar åtgärd kommer varje medlemsstat att utifrån sina förutsättningar lägga fast en målsättning om att gradvis närma sig genomsnittet för de tre medlemsstater som har nått de bästa resultaten och minst 20 procent.

Situationen i Sverige

Sverige uppfyller riktlinjens mål avseende andelen arbetslösa i aktiva åtgärder. Under 1997 deltog drygt 40 procent av de arbetslösa i en aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller i Kunskapslyftet. Bland deltagarna fanns nästan lika många män som kvinnor.

Sveriges politik

Sverige har en lång tradition av arbete med en aktiv arbetsmarknadspolitik där de arbetslösas aktivitet premieras framför passivitet. Denna strategi kallas i Sverige för ”arbets- och kompetenslinjen” och är utgångspunkten i allt arbete med de arbetslösa. Följande principer är bärande: a. I första hand skall de arbetslösa erbjudas ett arbe-

te. Om inget sådant kan erbjudas skall en utbildningsinsats eller en praktikplats sättas in när så befinns lämpligt. b. Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet

vid omställning från ett arbete till ett annat. En viktig komponent är att den arbetslöse måste uppfylla ett arbetsvillkor för att han eller hon skall erhålla ersättning. Under ersättningsperioden måste den arbetslöse aktivt söka arbete och får inte tacka nej till erbjudanden om jobb som befinns lämpliga med hänsyn till den arbetslöses arbetsvana och kvalifikationer.

c. Kvinnors och mäns möjligheter att återinträda på

den reguljära arbetsmarknaden skall öka genom aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Aktivitet får emellertid inte bli ett självändamål utan de aktiva åtgärderna skall vara en del av en handlingsplan och inriktas på att öka de arbetslösas anställbarhet och anpassas efter arbetsmarknadens behov. Därför – Ges ökade resurser till mer kostsamma åtgärder i

form av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.

Denna satsning innebär att andelen arbetslösa i arbetsmarknadsutbildning ökar under 1998 -1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

– Har en bred satsning på reguljär vuxenutbildning

genom det s.k. Kunskapslyftet inletts. Satsningen

kommer att pågå fram till år 2002 och kommer fullt utbyggd att omfatta 140 000 årsstudieplatser, vilket motsvarar 3,5 procent av den totala arbetskraften eller en fördubbling av antalet personer i vuxenutbildning. Kunskapslyftet erbjuder en möjlighet till kompletterande studier upp till treårig gymnasiekompetens. Målgruppen är i första hand arbetslösa, men omfattar även anställda som riskerar arbetslöshet på grund av bristande utbildning. Utbildningen sker inom ramen för reguljär vuxenutbildning, men präglas av stor flexibilitet vad gäller uppläggningen av studierna, vilka skräddarsys efter den enskildes färdigheter, kunskaper och behov. Den kan även kombineras med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. praktik på arbetsplatser. Studiernas uppläggning skall också ta hänsyn till de lokala förhållandena och arbetsmarknadens behov. Staten bekostar verksamheten, men den genomförs i kommunal regi. För att finansiera sina studier får arbetslösa ett särskilt utbildningsbidrag, motsvarande arbetslöshetsersättningen, under ett år. De som studerat med särskilt utbildningsbidrag under hösten 1997 och våren 1998 ges möjlighet till ytterligare ett års studier med denna finansiering. Även anställda erbjuds studera med det särskilda utbildningsbidraget under förutsättning att arbetsgivaren förbinder sig att anställa en långtidsarbetslös, som är registrerad vid arbetsförmedlingen, under den tid studierna varar. En majoritet av deltagarna i Kunskapslyftet är kvinnor. – Utökas arbetsmarknadsutbildningen med ett na-

tionellt program för utbildning i modern informationsteknologi. Satsningen på utbildning inom IT-

området har utarbetats i samarbete med Industriförbundet och kommer sammantaget att omfatta 10 000 personer fram till och med 1999 års utgång. Tre fjärdedelar av platserna är avsedda för arbetslösa och en fjärdedel avsätts för anställda med behov av kompetensutveckling. I genomsnitt kommer utbildningen att pågå i 25 veckor och efter avslutad utbildning erhåller deltagaren ett certifikat.

Uppföljning

Se Riktlinje 2.1.

2.3 Att uppmuntra utvecklingen av en metod för partnerskap

Riktlinje

Följaktligen

– uppmanas arbetsmarknadens parter enträget att på sina olika ansvars- och verksamhetsnivåer, skyndsamt sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning, yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder som kan underlätta anställbarheten. – kommer medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att anstränga sig att utveckla möjligheterna till livslångt lärande.

Sveriges politik

Sverige har en stark tradition av samverkan mellan regering och arbetsmarknadens parter. Parterna har lämnat viktiga bidrag på flera områden, bland annat genom

Avtal för ökad kompetensutveckling inom flera

sektorer. I 1998 års avtalsrörelse är kompetensut-

veckling en av de viktigaste frågorna. Flertalet av de centrala avtalen innehåller ställningstaganden beträffande behovet av kontinuerlig kompetensutveckling, parternas gemensamma ansvar samt vikten av utvecklingsplaner för företaget/organisationen och individen. Sådana avtal finns inom såväl privat som offentlig sektor. Samråd, förhandlingar och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter på lokal nivå formar den praktiska tillämpningen på arbetsplatsen. Ett större antal arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer inom industrin har i ett gemensamt avtal lämnat förslag till hur kompetensutveckling på arbetsplatserna kan tillgodoses. Enligt förslaget bör avsättningar kunna ske i form av sänkta arbetsgivaravgifter eller avdragsgilla avsättningar. – Skapandet av särskilda samarbetsorgan för trygg-

hets- och omställningsfrågor. Dessa syftar till att

bidra till utbildning och arbetsorganisationsprojekt för att minska risken för uppsägningar. – Gemensamma organ för yrkesutbildningsfrågor

(Arbetsmarknadens yrkesråd). Branschvis finns också ett flertal samarbetsorgan mellan parterna som följer utvecklingen inom branschen, analyserar kompetensbehovet och verkar för utbildning och kompetensutveckling.

Förlängs och utökas den Kvalificerade yrkesut-

bildningen (se vidare Riktlinje 2.4).

– Samarbete kring IT-utbildning (se vidare Riktlinje

2.2).

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

Vidare kommer – Regionala kompetensråd att inrättas som en mö-

tesplats mellan parterna på arbetsmarknaden och utbildningsanordnarna i syfte att bättre anpassa arbetsmarknadsutbildningen och den reguljära utbildningen – både på gymnasie- och högskolenivå – till det lokala och regionala arbetslivets efterfrågan.

Europeiska socialfondens bidrag till kompetensutveckling i arbetslivet

I det svenska mål 4-programmet kopplas åtgärder för att stimulera kompetensutveckling ihop med arbetsorganisatorisk utveckling och företagsutveckling, eftersom dessa faktorer är starkt beroende av varandra. Det svenska programmet är unikt såtillvida att det även omfattar verksamhet i kommuner och landsting. I varje region finns s.k. partnerskap bestående av arbetsmarknadens parter, näringsliv och myndigheter. Partnerskapen har lagt fast regionala program som beskriver och bedömer varje läns specifika struktur och kompetensbehov. Det regionala nätverket kring partnerskapet är mycket värdefullt för mål 4-programmet.

2.4 Underlätta övergången från skola till arbete

Riktlinje

Därför kommer medlemsstaterna att förbättra skolsystemets kvalitet för att avsevärt minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid.

Situationen i Sverige

Antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid är i Sverige mycket lågt. Av alla 16-åringar går 98 procent vidare till gymnasieskolan, varav cirka hälften genomgår en yrkesutbildning. De flesta som påbörjar en treårig gymnasieutbildning fullföljer den. Fyra av fem tjugoåringar har genomfört en fullständig gymnasieutbildning. Av dessa har cirka 80 procent grundläggande behörighet för högskolestudier.

Sveriges politik

I Sverige har det sedan länge lagts stor vikt vid allas rätt till en god grundläggande utbildning. Skolsystemets utformning bygger på det faktum att varje ung kvinna och man i dag behöver en gymnasieutbildning som grund för sitt framtida liv och lärande. Regeringens politik för att förbättra skolsystemets kvalitet och ge de ungdomar som går igenom gymnasieskolan goda möjligheter att skaffa sig ett arbete eller studera vidare är inriktad på att

Ge alla ungdomar en gymnasieutbildning, som

förbereder för samhälls- och yrkesliv och högre studier. Därför har gymnasieskolan utformats

som en treårig utbildningsform som omfattar en gemensam kärna av ämnen för alla utbildningsprogram, såväl teoretiska som yrkesinriktade. – Ge arbetslivet en större roll i skolan bland annat

genom de regionala kompetensråden som kommer att inrättas (se vidare Riktlinje 2.3). – Förbättra övergångsfrekvensen till gymnasiesko-

lan och fullföljandet av ett nationellt program genom att förberedande studier erbjuds på ett s.k. individuellt program.

Att i tid observera och fånga upp elever vars kun-

skapsutveckling är otillfredsställande. De nya

mål- och kunskapsrelaterade betygssystemen i grund- och gymnasieskolan tydliggör såväl elevens som skolans resultat på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ett instrument bland flera för kontroll av utbildningens kvalitet och likvärdighet. – Stärka kvaliteten inom skola, vård och omsorg

genom att tillföra kommunerna ökade resurser (se vidare Riktlinje 2.11). Därmed skapas förutsättningar att prioritera en likvärdig skola av hög kvalitet för alla barn och ungdomar. Elever i behov av särskilt stöd samt satsningar på kompetensutveckling av lärare i miljö, naturvetenskap och teknik prioriteras. – Utveckla och följa upp verksamheten inom ra-

men för ett tiopunktsprogram som regeringen avser genomföra. Skolverkets tillsynsfunktion

kommer att stärkas och arbetet med att förbättra kvaliteten utvecklas bland annat genom nationella prov. En nationell inspektionsnämnd inrättas också för att granska skolan direkt på regeringens uppdrag. En ny statlig skolledarutbildning inrättas.

Uppföljning

Skolverket har bland annat till uppgift att utveckla, kontrollera och stödja kvalitetssäkringsarbetet i skolväsendet. Vidare skall Skolverket främja skolutveckling genom att utarbeta kommentarmaterial och allmänna råd som stöd till det lokala utvecklingsarbetet. Ett system med statliga utbildningsinspektörer för nationella kvalitetsgranskningar av skolan har införts. Varje skola och varje kommun har ålagts att årligen upprätta skriftliga kvalitetsredovisningar. Skolverket har utformat nationella prov för att analysera och på ett enhetligt sätt bedöma elevers kunskaper i olika ämnen. Berörd skolpersonal skall utarbeta ett åtgärdsprogram i de fall en elev har behov av särskilda stödåtgärder.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

Riktlinje

Därför kommer medlemsstaterna att se till att alla ungdomar får bättre förutsättningar att anpassa sig till de tekniska och ekonomiska förändringarna samt de kvalifikationer som motsvarar arbetsmarknadens behov, då där är lämpligt genom att inrätta eller utveckla lärlingssystem.

Sveriges politik

Den nuvarande gymnasieskolan infördes fr.o.m. läsåret 1992/93 och omfattar 16 nationella program varav 14 innehåller yrkesämnen indelade i en eller flera kurser. Utformningen av program och kurser har skett efter samråd med arbetsmarknadens parter för att ge aktualitet och kvalitet i yrkesutbildningen. Utbildningen skall ge en god grund för livslångt lärande och därför ingår bland annat gemensamma kärnämnen i de nationella programmen i gymnasieskolan. För att förbättra ungdomarnas förutsättningar att förbereda sig för de förändrade behoven på arbetsmarknaden – Införs ett nytt tekniskt program, och en ny mo-

dern lärlingsutbildning. Vidare införs en ny gym-

nasieexamen i syfte att ytterligare höja kvaliteten i utbildningen.

Samarbete kring kvalificerad yrkesutbildning (KY). Utbildningen bygger på genomgången

gymnasieutbildning och vänder sig till såväl arbetslösa som anställda. Grundstenen i KYverksamheten är att utbildningarna utformas i nära samverkan med arbetslivet och att den innefattar en tredjedel arbetsplatsförlagd utbildning i form av lärande i arbetslivet. Arbetslivet ansvarar för den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Genom den direkta kontakten med arbetslivet kan utbildningen anpassas till de kvalifikationer som efterfrågas från arbetslivet. KY-utbildningen bedrivs som en försöksverksamhet. Mot bakgrund av det gensvar utbildningen mött från arbetslivet, föreslår regeringen att utbildningen byggs ut och att försöksperidoden förlängs till och med år 2001.

För att öka rekryteringen av studerande till högskolans tekniska och naturvetenskapliga utbildningar har

  • En behörighetsgivande utbildning kallad ”basår” införts. Basåret finns både inom kommunal vuxenutbildning och inom högskolan. Drygt hälften av basårsstudenterna är kvinnor.

Uppföljning

En utvärdering av den kvalificerade yrkesutbildningen genomförs och kommer att presenteras under 1999. Sverige deltar under 1998 i ett OECD-projekt

som skall undersöka övergången från grundläggande utbildning till arbetsliv. Projektresultaten kommer att visa hur olika åtgärder och faktorer påverkar denna process.

II Att utveckla företagarandan

2.5 Att göra det lättare att starta och driva företag

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer därför att – lägga särskild vikt vid att väsentligt minska de allmänna omkostnaderna och den administrativa bördan för företagen, särskilt de små och medelstora företagen, bland annat vid anställning av ytterligare arbetskraft. – uppmuntra initiativ till egenföretagande genom att undersöka – i syfte att minska – de hinder som, inom skattesystemen och de sociala trygghetssystemen, kan försvåra egenföretagande eller att bilda småföretag.

Situationen i Sverige

Under 1990-talet har antalet egenföretagare, exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt 10 procent, trots en viss nedgång under 1996 och 1997. Kvinnor är underrepresenterade bland egenföretagarna och svarar för cirka en fjärdedel av antalet egenföretagare. De senaste åren har drygt 27 000 nya företag per år startats. Under 1996 sysselsatte de nystartade företagen sammanlagt cirka 50 000 personer, varav 60 procent på heltid. Antalet konkurser har halverats sedan 1992 och uppgick 1997 till drygt 10 000 företag med sammantaget cirka 20 000 anställda.

Sveriges politik

Regeringen har intensifierat arbetet med att identifiera och lösa sådana problem som särskilt de små företagen upplever. I detta arbete ingår att motverka kostnader och hinder för etablering och tillväxt som vållar allmänna effektivitetsproblem och konkurrensnackdelar. Arbetet har utmynnat i ett antal konkreta åtgärder för att – Identifiera problem och föreslå åtgärder som kan

undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i små företag. Detta arbete sker i Småföre-

tagsdelegationen och Förenklingsutredningen. Småföretagsdelegationens arbete baseras på en bred och åtgärdsinriktad dialog med företrädare för näringslivets organisationer, fackliga organisationer, statliga myndigheter och kommuner. Delegationen följer också Europeiska kommissio-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

nens projekt med liknande syfte samt övrigt internationellt arbete av denna karaktär. På basis av det samlade underlagsmaterialet kommer delegationen att utforma och aktualisera förslag till konkreta åtgärder för att reducera hinder för företagsetableringar och tillväxt. Delegationen skall avge sitt slutbetänkande senast den 1 juli 1998. Förenklingsutredningen har till uppgift att utreda möjligheterna att förenkla befintliga skatteregler. Utredningen har nyligen fått tilläggsdirektiv som innebär att den med förtur skall undersöka förutsättningarna för att införa ett förenklat deklarations- och redovisningsförfarande för mindre tjänsteföretag som bedrivs som enskild näringsverksamhet. – Ge anställda möjlighet till tjänstledighet för att

bedriva näringsverksamhet. Genom denna möj-

lighet behöver inte en person som startar ett nytt företag riskera att, utöver de pengar och resurser som satsas, förlora sin anställning för den händelse företagssatsningen inte slår väl ut. En förutsättning för tjänstledighet för att bedriva näringsverksamhet är att verksamheten inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. – Öka kvinnornas andel av företagarna. För att

minska den kvinnliga underrepresentationen bland egenföretagarna finns åtgärder särskilt riktade till kvinnliga företagare. För kvinnor finns möjlighet till en förlängning av det starta egetbidrag som finns som en särskild arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Vidare finns rådgivning och särskilda lånemöjligheter för kvinnor.

Främja invandrares företagande. Invandrare med

utomnordiskt medborgarskap har givits möjlighet till förlängt starta eget-bidrag. Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att kartlägga vilka särskilda svårigheter personer med utländsk bakgrund kan ha i samband med att de startar och utvecklar egna företag. – Främja unga företagare genom fördelaktiga lån. – Öka tillgången på riskkapital. Inom närings- och

regionalpolitiken finns ett flertal former för riskkapitalförsörjning som alla har syftet att komplettera de privata marknaderna för lån, garantier och egenkapitalförsörjning. Genom EU:s strukturfondspolitik och Europeiska investeringsbankens särskilda handlingsprogram, har dessa möjligheter ytterligare förstärkts. I vårpropositionen föreslås att tillgången på riskkapital till unga teknikföretag, s.k. såddkapital, skall förbättras ytterligare. – Förbättra de skattemässiga villkoren för små och

medelstora företag liksom för nyföretagande. Ge-

nom generella förändringar har enskilda näringsidkare fått liknande skattevillkor som de som gäller för aktiebolag. Möjligheter att kvitta

förluster i företaget mot inkomst av tjänst har införts. Partiella lättnader i beskattningen av inkomster från små och medelstora bolag har inneburit förbättrade villkor. En sänkning av arbetsgivaravgiftsuttaget av särskild betydelse för mindre företag, gynnar expansion av sysselsättningen i dessa företag. Regeringen föreslår i vårpropositionen ytterligare lättnader i beskattningen av företag som dels förbättrar möjligheten till expansion med egna vinstmedel, dels underlättar tillförseln av externt riskkapital. – Göra det lättare att bedriva näringsverksamhet.

Det har blivit lättare för den som startar verksamhet att få en s.k. F-skattsedel. En F-skattsedel skall efter ansökan normalt utfärdas för den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet. – Underlätta anställningar i mindre företag. Rege-

ringen har infört en ny anställningsform för visstidsanställning, där reglerna är konstruerade så att de har störst betydelse för mindre och nystartade företag (se även Riktlinje 2.8).

2.6 Att utnyttja möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen

Riktlinje

Därför kommer medlemsstaterna att granska sätten att fullständigt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom att sysselsättning skapas på lokal nivå, i den sociala ekonomin och de nya verksamheter som är kopplade till de behov som marknaden ännu inte har tillfredsställt, genom att – i syfte att minska dem – undersöka eventuella hinder för dessa möjligheter.

Sveriges politik

Det finns en outnyttjad tillväxt- och sysselsättningspotential i landets alla delar. Regeringen avsätter inom ett flertal politikområden resurser i syfte att påverka de regionala utvecklingsförutsättningarna. Dessa resurser skall i ökad utsträckning samordnas.

– Inom ramen för den regionala näringspolitiken

avser regeringen att initiera ett program för utar-

betande av regionala tillväxtavtal. De regionala

tillväxtavtalen syftar till att åstadkomma en bättre samverkan och helhetssyn mellan de organ som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på samtliga nivåer. Avtalen skall präglas av företagens efterfrågan och de regionala och lokala behoven av tillväxt- och sysselsättningsfrämjande insatser.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

– Genom en långtgående organisatorisk decentrali-

sering skapas förutsättningar för ökad anpassning

av arbetsmarknadspolitiken till lokala och regionala förutsättningar. I syfte att ytterligare stärka

det lokala inflytandet och effektivisera arbetsmarknadspolitiken har en försöksverksamhet bedrivits i 28 kommuner med lokal samverkan mellan kommun och arbetsmarknadsmyndigheten. Verksamheten innebär att anslaget för arbetsmarknadspolitiska medel får användas fritt utan restriktioner från gällande regelverk i gemensamma projekt mellan kommunen och arbetsförmedlingen. – Regeringen ser positivt på möjligheterna att på

den lokala nivån, skapa sysselsättning inom ramen för kooperativt företagande. En rad initiativ har tagits för att säkerställa att kooperativa företag ges samma utvecklingsmöjligheter som andra företagsformer. Regeringen har dessutom tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt att belysa den sociala ekonomin i samhället. – Den svenska högskolan har en viktig regionalpoli-

tisk funktion. Samverkan med det omgivande samhället är vid sidan av utbildning och forskning högskolans tredje uppgift. Varje lärosäte

skall informera den egna regionen om möjligheten att vända sig till högskolan för information av olika slag. De mindre och medelstora företagen

skall prioriteras i dessa kontakter.

2.7 Skatter och sysselsättning

Riktlinje

Varje medlemsstat – kommer att, i mån av behov och med hänsyn till nuvarande nivå, fastställa ett mål för en gradvis minskning av den totala skattebördan och, där så är lämpligt, ett mål för en gradvis minskning av skattetrycket på arbete och av lönebikostnaderna – särskilt för okvalificerat och lågavlönat arbete – utan att ifrågasätta saneringen av de offentliga finanserna och den finansiella jämvikten i de sociala trygghetssystemen. De kommer att, om så är lämpligt, undersöka om det är ändamålsenligt att införa en energiskatt eller en skatt på förorenande utsläpp eller varje annan skattemässig åtgärd. – kommer att utan förpliktelser undersöka lämpligheten av att minska nivån på momsen på arbetsintensiva tjänster som inte är utsatta för gränsöverskridande konkurrens.

Sveriges politik

Underskott i de offentliga finanserna innebär att skattehöjningar skjuts på framtiden. Genom det svenska saneringsprogrammet har de mycket stora budgetunderskotten i början av 1990-talet eliminerats genom en kombination av utgiftsminskningar och skattehöjningar. Detta har inneburit att den egentliga skattekvoten – summan av den formella skattekvoten och det offentliga budgetsaldot – har sjunkit de senaste åren, vilket också framgår av diagram 2.1 nedan.

-10

0 10 20 30 40 50 60 70

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

DIAGRAM 2.1

Formell och egentlig skattekvot samt underskott i de offentliga finanserna, 1990-2001

Andel av BNP, procent

Källa: Finansdepartementet

Formell skattekvot

Egentlig skattekvot

Underskott i offentliga finanser

Det totala skatteuttaget bör av naturliga skäl inte vara så högt att det står i vägen för högre tillväxt eller ökad sysselsättning. Men utifrån denna princip går det inte på ett meningsfullt sätt att bestämma ett kvantitativt mål för skattetrycket. Det totala uttaget av skatt är ingen bra mätare på skatternas samhällsekonomiska effekter. Dessa effekter beror på hur skatterna tas ut och för vilka ändamål de används. I Sverige består det totala skatteuttaget även av skatter på transfereringar och avgifter till socialförsäkringssystemet. Därtill är det i Sverige vanligare att vissa samhälleliga mål främjas med bidrag eller subventioner, snarare än via skattereduktioner.

Sänkningar av det totala skattetrycket på arbete torde öka sysselsättningen varaktigt endast under förutsättning att de sänkta skatterna minskar arbetsgivarnas arbetskraftskostnader. På längre sikt är det dock sannolikt att lägre skatter via lönebildningseffekter får en begränsad effekt på arbetskraftskostnaderna. Således är det strukturen på skatterna på arbete som bör vara den centrala frågan sett ur ett sysselsättningsperspektiv. När det gäller skatter på arbetsintensiva tjänster konstaterar regeringen att en lättnad i beskattningen kan medföra effektivitetsoch specialiseringsvinster. Skattesänkningar som riktas mot grupper och sektorer med mindre flexibla löner kan dessutom förväntas påverka sysselsättningen positivt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

En sänkning av skatterna för vissa branscher eller för viss typ av arbetskraft är emellertid inte oproblematisk. För det första är skattesänkningar riktade mot en viss bransch förenade med icke obetydliga avgränsningsproblem. För det andra innebär en sänkning av arbetsskatterna för en viss typ av arbetskraft att kopplingen mellan inbetalningar och ersättningar från de sociala trygghetssystemen bryts. Merparten av arbetsgivaravgifterna utgörs av avgifter till pensionssystemet och sjukförsäkringen. Vidare skall varje skattesänkning finansieras.

I samband med skattereformen 1989/90 sänktes marginalskatterna på arbetsinkomsterna kraftigt. Marginalskattesänkningarna finansierades delvis genom ett ökat skatteuttag från energiområdet. I ett europeiskt perspektiv är de svenska energi- och koldioxidskatterna höga och möjligheterna att på kort sikt utnyttja dessa skattebaser i syfte att minska uttaget av skatter på arbete är begränsat. Regeringen anser dessutom att konsekvenserna på tillväxt, regional utveckling och inkomstfördelning måste utredas mer för att de totala effekterna av en skatteväxling skall kunna bedömas.

III Att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga

2.8 Att modernisera arbetsorganisationen

Riktlinje

För att främja modernisering av arbetsorganisationen och arbetsformerna – uppmanas arbetsmarknadens parter, att på lämplig nivå, särskilt på branschnivå och företagsnivå, förhandla fram avtal som syftar till att modernisera arbetsorganisationen, däribland flexibla arbetsformer, för att göra företagen produktiva och konkurrenskraftiga och för att uppnå en nödvändig jämvikt mellan flexibilitet och trygghet. Dessa avtal kan till exempel handla om arbetstid på årsbasis, minskning av arbetstiden, minskning av övertiden, utveckling av deltidsarbete, ”livslångt lärande” och avbrott i yrkeslivet. – kommer varje medlemsstat å sin sida att undersöka lämpligheten i att i sin lagstiftning införa typer av kontrakt som är mer anpassningsbara, för att ta hänsyn till att sysselsättningen antar allt mer skilda former. Personer som har arbetskontrakt av detta slag bör samtidigt komma i åtnjutande av tillräcklig trygghet och bättre anställningsvillkor, som är förenlig med företagens behov.

Sveriges politik

Utvecklingen av en modern och flexibel arbetsorganisation är av grundläggande betydelse för arbetslivets villkor, för den enskildes arbetssituation samt en viktig förutsättning för framgångsrika företag. Att modernisera arbetsorganisationen och införa flexibla arbetsformer främjar därför sysselsättning och tillväxt.

Arbetsmarknadens parter har varit starkt pådrivande i utvecklingen av arbetsorganisation och arbetsformer. Parternas ambitioner på dessa områden visar sig bland annat i ett – Samarbetsavtal mellan arbetsmarknadens parter

på flera avtalsområden, där det anges att ar-

betsorganisation, lönesättning och arbetsvillkor skall utformas till stöd för goda arbetsresultat, utvecklande arbeten och bättre kompetens. På arbetstidsområdet har arbetsmarknadens parter, inom ramen för den i huvudsak dispositiva lagstiftningen, ett stort inflytande över regleringen av arbetstiden. Arbetsmarknadens parter kan genom kollektivavtal göra närmare avvägningar när det gäller arbetstidens längd och förläggning, inom ramen för de krav på hälsa och säkerhet som finns. Avgörande för en eventuell arbetstidsförkortning är dels de anställdas val mellan kortare arbetstid och reala löneökningar, dels kravet på goda förutsättningar för produktionen. Det är emellertid regeringens uppfattning att det under den närmaste tiden kommer att skapas utrymme för arbetstidsförkortning och att kortare arbetstid kan leda till ökad jämställdhet och ökad livskvalitet. En generell arbetstidsförkortning kan dock inte bli en lösning på arbetslöshetsproblemet.

Mot bakgrund av de förändringar som skett på den svenska arbetsmarknaden i riktning mot ökad mångfald vad gäller olika former för att anlita arbetskraft, t.ex. tidsbegränsade anställningar, inhyrning av arbetskraft, konsulttjänster, distansarbete m.m. har

En ny anställningsform införts. Denna anställ-

ningsform, överenskommen visstidsanställning, innebär en möjlighet för arbetsgivare att anställa upp till fem personer på viss tid utan särskild motivering. För att särskilt främja anställningar i små företag, har företag utan anställda rätt att visstidsanställa personal i upp till 18 månader mot normalt 12. – Huvuddelen av den lagstiftning som reglerar

verksamhet som bedrivs av uthyrningsföretagen avskaffats. För att öka tryggheten för de personer

som hyrs ut har ett särskilt arbetsmiljöansvar införts för den som hyr in arbetskraft. Regeringen överväger för närvarande behovet av ändringar i lagstiftningen. – En utredning som skall se över regleringen av di-

stansarbete tillsatts.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

2.9 Att stödja företagens anpassningsförmåga

Riktlinje

För att höja kompetensnivån inom företagen kommer medlemsstaterna att åter granska de hinder, särskilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i mänskliga resurser och de kommer i förekommande fall att planera skattemässiga eller andra incitament för ökad utbildning inom företagen. De skall även granska alla nya bestämmelser för att kontrollera att de bidrar till att reducera de hinder som finns för sysselsättningen samt till att öka arbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till strukturella förändringar i ekonomin.

Sveriges politik

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att höja de anställdas kompetensnivå och skapa förutsättningar för att såväl företag som anställda skall kunna anpassa sig till strukturella förändringar. En höjd kompetensnivå i företagen stimuleras genom – Att anställda ges möjlighet att komplettera brister

i sin grundutbildning och uppgradera kompetensen inom ramen för Kunskapslyftet (se även

Riktlinje 2.2) – Ett särskilt bidrag till utbildning i företag. Utbild-

ningen kan till exempel underlätta och möjliggöra en anpassning till förändrade tekniska förhållanden eller nya flexibla arbetsformer samtidigt som en fortsatt produktion främjas. En arbetsgivare kan även beviljas ett vikariatsstöd för utbildning av arbetstagare under en begränsad tid om arbetsgivaren anställer en arbetslös person istället.

– Att nya företagare får mentorer och kvalificerad

konsulthjälp. ALMI Företagspartner och Företa-

garnas Riksorganisation har påbörjat ett särskilt projekt för att utveckla och genomföra kvalificerad utbildning samt att stimulera småföretag till att använda mentorer och professionella styrelser. – Att en särskild arbetsgrupp tillsatts med uppdrag

att vidare diskutera hur system för kompetensutveckling i arbetslivet skall kunna utvecklas, samt i

vilken mån sådana system är beroende av statliga insatser. I arbetsgruppen ingår företrädare för både regering och arbetsmarknadens parter. Gruppen skall ha slutfört och avrapporterat sitt arbete i juni 1998 (se även Riktlinje 2.3). – Att en ny form av anställningskontrakt som skall

stimulera till nyanställningar införts (se vidare Riktlinje 2.8).

IV Att stärka jämställdhetspolitiken

2.10 Att angripa diskriminering mellan män och kvinnor

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer att sträva efter att minska skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetslöshetsnivåer genom att aktivt stödja en ökning av sysselsättningen för kvinnor och de kommer att motverka kvinnors underrepresentation i vissa verksamhetssektorer och i vissa yrken och överrepresentation i andra.

Situationen i Sverige

Trots 1990-talets problematiska utveckling på arbetsmarknaden, har Sverige uppvisat en jämförelsevis hög sysselsättningsnivå för båda könen sedan 1970talet. År 1997 var sysselsättningsgraden 69 procent för kvinnor och 72 procent för män medan arbetslösheten var 7,5 procent för kvinnor och 8,5 procent för män. Under lågkonjunkturens inledning drabbades främst männen av stigande arbetslöshet då sysselsättningen i industrin minskade kraftigt. Under senare delen av 1990-talet har i första hand kvinnor drabbats av arbetslöshet till följd av neddragningar inom offentlig sektor.

Trots en hög sysselsättningsnivå för båda könen är den svenska arbetsmarknaden fortfarande könsuppdelad. Av kvinnorna arbetar omkring 55 procent i offentlig sektor och resten i privat sektor. För männen är motsvarande siffror 20 procent i offentlig sektor och 80 procent i privat sektor. Även yrken och utbildningsval är könsbundna, men framförallt kvinnor gör i ökad utsträckning otraditionella val inom den högre utbildningen. I fråga om yrken och utbildningar under högskolenivå, är uppdelningen fortfarande betydligt mer traditionell.

I en rapport till regeringen konstaterar Riksrevisionsverket att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte nämnvärt bidrar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Åtgärderna fördelas jämnt mellan kvinnor och män i förhållande till deras andel bland de arbetslösa. Männens åtgärder kostar dock mer än kvinnornas, vilket i sin tur oftast beror på att män och kvinnor anvisas till för sitt kön traditionella utbildnings- och praktikplatser.

Sveriges politik

En hörnsten i regeringens politik för en jämnare fördelning av tillväxt och välfärd är kvinnors och mäns lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete. Utvecklingen på arbetsmarknaden liksom i ekonomin som helhet har därvidlag stor betydelse för jämställdheten.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

En hög sysselsättning för både män och kvinnor är en förutsättning för en jämnare fördelning av löneinkomster. En hög sysselsättning även bland kvinnor främjas genom att villkoren för deltagande i arbetslivet är gynnsamma. Regeringens politik går därför ut på att främja kvinnors sysselsättning genom fortsatt goda möjligheter att förena yrkesliv och familjeliv (se vidare Riktlinje 2.11 och 2.12).

Regeringen arbetar för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Av stor vikt i detta sammanhang är att könsuppdelningen av arbetsmarknaden bryts. Inte minst är detta arbete viktigt för att ta tillvara den kunskap och den erfarenhet som kvinnor och män har. Problemet med den könsuppdelade arbetsmarknaden angrips bland annat genom – En jämställdhetslag som syftar till att eliminera

diskriminering mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Lagen kräver att arbetsgivaren vidtar aktiva åtgärder i fråga om bland annat arbetsförhållanden, lön och rekrytering för att främja jämställdhet på arbetsplatsen. En Jämställdhetsombudsman har till uppgift att övervaka att lagen följs. – Att kvinnor och män uppmuntras att söka för sitt

kön otraditionella yrkes- och utbildningsval. Ar-

betsmarknadsverket (AMV) har som ett av sina verksamhetsmål att jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka och att könsuppdelningen skall minska. För att uppnå detta skall AMV i första hand använda sig av ordinarie åtgärdsmedel och förmedlingsarbete. Att öka insatserna för deltidsarbetslösa är en viktig uppgift för AMV i ett jämställdhetsperspektiv, då kvinnor är överrepresenterade bland de deltidsarbetslösa.

Att öka antalet kvinnliga egenföretagare (se vida-

re Riktlinje 2.5). – Att den sneda könsfördelningen för vissa utbild-

ningsinriktningar, till exempel inom yrkesutbildningen, uppmärksammas inom ramen för gymnasieskolan. Bland annat introduceras ett nytt

teknikprogram där kursinnehållet valts ut med syfte att i större utsträckning attrahera både flickor och pojkar.

Att högskolan uppmanas att öka ansträngningar-

na för att få en jämnare rekrytering av kvinnliga och manliga studenter till högskolans grundutbildning.

Att öka andelen kvinnor inom forskningsvärlden

och främja jämställdhetsforskning. En rad insat-

ser har gjorts för att främja och stödja rekryteringen av fler kvinnliga doktorander och professorer. För varje lärosäte har regeringen också satt upp mål för könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. För övriga lärarkategorier skall lärosätena sätta upp mål för könsfördelningen i ny-

rekryteringen. Genusforskningen har tilldelats nya medel. Forskning med inriktning på arbetsmarknad och kön bedrivs i stor utsträckning och insatserna intensifieras nu ytterligare.

Uppföljning

Jämställdhetspolitiken följs regelbundet upp av regering och riksdag. Relevanta myndigheter skall redovisa till regeringen i sina årsredovisningar hur de införlivar ett jämställdhetsperspektiv i sina verksamheter. Regeringen redovisar regelbundet jämställdhetspolitiken för riksdagen. Ett viktigt led i uppföljningen av jämställdhetsarbetet är könsuppdelad statistik.

2.11 Att förena yrkesliv och familjeliv

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer att anstränga sig för att öka tillgången till tjänster för omsorg och vård, där det finns behov som inte är täckta.

Situationen i Sverige

Viktiga faktorer bakom den höga sysselsättningsgraden bland kvinnor är en väl utbyggd barnomsorg och äldreomsorg samt ekonomisk trygghet vid föräldraledighet. Under 1990-talet har en omfattande utbyggnad av barnomsorgen skett. Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla barnomsorg till alla barn mellan ett och tolv år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, eller om barnet har ett eget behov. Äldreomsorgen har i kommunal regi byggts ut kraftigt sedan 1970-talet. Mycket få äldre bor numera hos sina barn. Behovstäckningen inom såväl barnomsorgen som äldreomsorgen är idag så gott som fullständig.

Sveriges politik

Skola, vård och omsorg utgör kärnan i välfärdspolitiken. Regeringen ser också en väl utbyggd barn- och äldreomsorg som en garant för att män och kvinnor skall kunna delta i arbetslivet på lika villkor. Kommunernas ekonomi har drabbats hårt av den ekonomiska krisen, vilket har resulterat i svårigheter att upprätthålla den höga ambitionsnivån i välfärden. Därför – Har riksdagen beslutat om extra resurser till

kommuner och landsting på totalt 16 miljarder

kronor. Det ökade tillskottet bör ge kommuner och landsting goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i vård, omsorg och skola. I vårpropositionen föreslår regeringen att ytterligare 4 miljar-

der kronor tillförs kommunerna.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

– Presenterar regeringen en proposition om äldre-

politiken. I propositionen aviserar regeringen

bland annat en arbetsgrupp som skall se över möjligheterna att ta tillvara de arbetslösas kompetens och effektivt utnyttja de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i syfte att höja kompetensen hos personalen inom äldrevården.

Uppföljning

Se Riktlinje 2.10.

2.12 Att underlätta återinträde i yrkeslivet

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma kvinnor och män som önskar att återgå till yrkeslivet efter ett uppehåll och kommer därför att undersöka möjligheterna att gradvis avlägsna hindren för detta återinträde.

Situationen i Sverige

I Sverige har arbetstagarna en lagfäst rättighet att efter viss typ av ledighet återgå till sitt tidigare arbete. Denna rättighet gäller bland annat i samband med föräldraledighet och studier. Rätten till föräldraledighet kompletteras av en föräldraförsäkring som är konstruerad med tanke på kvinnors och mäns möjligheter att behålla fotfäste på arbetsmarknaden och för att föräldrar inte skall behöva välja mellan förvärvsarbete och barn. Majoriteten av barn i förskoleålder har två föräldrar som förvärvsarbetar. När det gäller ledighet i samband med studier ges långtgående möjligheter till anpassning genom kollektivavtal. Ledighet i samband med sjukdom är inte någon lagfäst rättighet men räknas som giltig grund för frånvaro från arbetet.

Sveriges politik

Kvinnors och mäns återinträde i yrkeslivet underlättas genom – Rätten till föräldraledighet under barnets första

18 månader, varav 12 månader med en ersättning motsvarande 80 procent av lönen samt rätt till kortare arbetstid för småbarnsföräldrar. – Rätt till tjänstledighet för studier.

Att individen, inte familjen, är den minsta enhe-

ten i socialförsäkrings- och skattesystemen.

Att förvärvsarbete kvalificerar för rättigheter i

försäkringssystemen. Systemen är i huvudsak re-

laterade till inkomstbortfall. I såväl arbetslöshetsförsäkringen som föräldraförsäkringen finns ett

arbetsvillkor inbyggt som uppmuntrar kvinnor och män att träda in i yrkeslivet efter ett uppehåll. – Att försäkringssystemen utformas så att rehabili-

tering och aktivitet betonas i syfte att uppnå en snabb återgång till arbetslivet. Rätten till ersätt-

ning skall regelbundet prövas mot arbetsmarknadens krav som vid arbetslöshetsersättning eller mot individens arbetsförmåga som vid förtidspension.

Uppföljning

Se Riktlinje 2.10.

2.13 Att främja funktionshindrade personers inträde i yrkeslivet

Riktlinje

Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma de svårigheter som funktionshindrade personer kan möta vid inträde i arbetslivet.

Situationen i Sverige

Personer med funktionshinder har generellt sett svårt att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. I takt med det försämrade arbetsmarknadsläget under 1990-talet har också situationen för personer med funktionshinder blivit svårare. Skattningar av sysselsättningsgraden bland funktionshindrade personer visar att många av dem står utanför den reguljära arbetsmarknaden. En betydligt mindre andel har förvärvsarbete (cirka 50 procent) jämfört med andelen av hela befolkningen i yrkesverksam ålder (72 procent).

Sveriges politik

Sverige har ambitionen att, utöver att främja funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden, också stödja deras utveckling i arbetslivet samt förhindra utslagning. Avsikten är att genom olika åtgärder, inte minst lagstiftningsvägen, medverka till att den som är funktionshindrad skall kunna behålla sin anställning. Det sker exempelvis genom lagstiftningen om anställningsskydd och bestämmelser om rehabilitering och arbetsanpassning i arbetsmiljölagen.

Grundläggande i den svenska politiken är att frågor som rör människor med funktionshinder inte skall behandlas isolerat, utan inom ramen för de system som gäller generellt för samhällsmedborgarna. Utöver detta finns specialbestämmelser inom olika sakområden som handlar om stöd och insatser för att kompensera för ett funktionshinder och för att underlätta för dessa personer att leva som andra. Sverige tillämpar således inte kvotering eller andra

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 4

tvingande regleringar för att skapa sysselsättning åt personer med funktionshinder. Regeringens strategi är att inom ramen för arbetsmarknadspolitiken underlätta funktionshindrades inträde i arbetslivet och strategin bygger på att – Öka anställbarheten genom yrkesinriktad rehabi-

litering och utbildning. Funktionshindrade perso-

ner har generellt sett lägre utbildning än befolkningen i dess helhet. Många har bristfällig grundutbildning. För att öka möjligheterna till anställning kan dessa personer komplettera sin grundutbildning och även genomgå högskoleutbildning som arbetsmarknadsutbildning. Genom att erbjuda yrkesinriktad rehabilitering vid arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser och kunskaper om olika funktionshinder, underlättas och vidgas valet av arbete och utbildning. Särskilda insatser görs också för att underlätta övergången från skola till arbetsliv för unga funktionshindrade. – Genom bidrag och stöd kompensera funktions-

hindrade i arbetslivet. Vissa åtgärder är speciellt

riktade till funktionshindrade för att öka deras möjligheter att få en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Exempel på sådana åtgärder är arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och bidrag för anskaffning av arbetsmaskin eller verktyg. Bidrag

kan också lämnas till funktionshindrade som vill starta eget företag. För funktionshindrade finns bidrag till arbetsgivare för nyanställningar, s.k. lönebidrag, och offentligt skyddat arbete. Den statliga koncernen SAMHALL har till uppgift att erbjuda meningsfullt arbete åt personer med arbetshandikapp. – Ge mycket gravt funktionshindrade individuellt

stöd av en person i att finna och behålla en anställning, s.k. Supported employment. I stödper-

sonens uppgifter ingår att kartlägga den arbetssökandes förutsättningar och önskemål och sedan finna lämpliga förslag på arbetsplatser samt även medverka i introduktion och träning på arbetsplatsen. Åtgärden riktas främst till personer med psykiskt och intellektuellt handikapp. Vidare kommer regeringen att

– Lägga fram ett lagförslag till förbud mot diskri-

minering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Avsikten är att diskrimineringsförbudet

skall skydda såväl arbetssökande som anställda. Handikappombudsmannen bör utöva tillsyn av den nya lagens efterlevnad. Ombudsmannen bör ges rätt att i Arbetsdomstolen föra talan i mål enligt den nya lagen på en arbetstagares eller en arbetssökandes vägnar.

Bilaga 5

Fördelningspolitisk

redogörelse

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

Innehållsförteckning

Sammanfattning .............................................................................. 5

1 Inledning ................................................................................... 5

2 Inkomstfördelningen ................................................................. 6 2.1 Spridningen i ekonomiska resurser........................... 6 2.2 Ekonomiskt svaga.................................................... 6

3 Barn och äldre........................................................................... 7 3.1 Barnens ekonomiska standard ................................. 7 3.2 Ålderspensionärerna ................................................ 8

4 Avslutande kommentar ............................................................. 9

Underbilagor:

1 Datamaterial och metoder ..................................... 10 2 Referenser.............................................................. 11

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

Fördelningspolitisk redogörelse

Sveriges inkomstfördelning i internationell belysning

Denna redogörelse innehåller en översikt av OECD:s nyligen färdigställda undersökning av inkomstfördelningen i olika länder. Redogörelsen har utarbetats av fördelningspolitiska enheten vid Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Sammanfattning

OECD-studien omfattar 13 länder och baseras på nationella beräkningar för perioden från mitten av 1980-talet till mitten av 1990-talet. Huvudresultaten är följande:

– Trenderna: Det finns inga enhetliga trender i in-

komstfördelningen under det senaste decenniet, utvecklingen varierar mellan olika länder.

– Inkomstfördelningen: Sverige har fram till mitten

av 1990-talet lyckats bevara en internationellt sett mycket jämn fördelning av den ekonomiska standarden och en låg andel ekonomiskt svaga hushåll, trots ökad spridning i inkomster av arbete och kapital under senare år.

– Barnen: Även om barnfamiljerna i Sverige drab-

bats av krisen och besparingarna har barnen i Sverige fortfarande en god standard i förhållande till genomsnittet för hela befolkningen jämfört med andra länder. Jämförelsevis få barnfamiljer i Sverige har en låg ekonomisk standard.

– De äldre: Den ekonomiska standarden bland ål-

derspensionärerna i förhållande till genomsnittet för alla personer är hög i Sverige. Pensionärerna i Frankrike, Japan och USA har dock en högre standard. Det är mycket få ålderspensionärer i Sverige som har en låg standard.

1 Inledning

Intresset för inkomstfördelningen i olika länder har ökat betydligt under senare år. Ett flertal undersökningar har genomförts som beskriver inkomstspridningen, hur den ändrats och vilka förklaringar det kan finnas till förändringarna (se underbilaga Referenser). De omfattar emellertid endast utvecklingen fram till slutet av 1980-talet och i några fall de första åren på 1990-talet. Därmed saknas information om hur Sverige har klarat den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten jämfört med andra länder.

En studie har emellertid nyligen färdigställts av OECD som följer utvecklingen från mitten av 1980talet fram till mitten av 1990-talet för 13 länder. 1 De länder som ingår är de nordiska länderna, de kontinentaleuropeiska länderna Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Tyskland samt de fyra utomeuropeiska länderna Australien, Japan, Kanada och USA. För vissa länder ingår även utvecklingen från mitten av 1970-talet. Analyserna bygger på beräkningar som utförts i vardera land enligt standardiserade metoder. Finansdepartementet har genomfört beräkningarna som avser Sverige med hjälp av SCB:s undersökningar av hushållens inkomster (HINK).2

I rapporten används olika statistiska metoder för att beskriva inkomstspridningen, andelen ekonomiskt svaga hushåll och skatternas och transfereringarnas omfördelande effekter. Rapporten är mycket innehållsrik. Följande sammanställning innehåller resultaten avseende främst inkomstfördelningen och dess förändring jämfört med andra länder.

Det bör betonas att det är svårt att jämföra inkomstfördelningar rättvist. De stora skillnaderna i befolkningens sammansättning, sysselsättningsstruktur, skatter och transfereringar, statistiska definitioner och mätmetoder osv. i olika länder begränsar jämförbarheten och kan i enstaka fall ge upphov till

1 Burniaux, J-M. mfl (1998): Income Distribution and Poverty in Selected OECD Countries. Economics Department Working Papers No. 189. Under publ., tillgänglig på OECD:s hemsida. 2 Beräkningarna har genomförts av Thomas Pettersson och Ylva Andersson vid Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

synvillor. Sverige får exempelvis i internationella jämförelser ofta en något för hög andel ekonomiskt utsatta hushåll, för hög spridning och en för låg relativ standard för yngre hushåll. Orsaken är att SCB i sina undersökningar, till skillnad mot andra statistikmyndigheter, räknar ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna som egna hushåll. Flera länder har genomfört skattereformer som bryter de statistiska serierna över inkomstfördelningen3. Resultaten i OECD-studien överensstämmer dock väl med tidigare studier varför de kan antas rimligt robusta. Definitioner och mätmetoder redovisas i underbilaga 1.

2 Inkomstfördelningen

2.1 Spridningen i ekonomiska resurser

Sverige har länge haft en internationellt sett mycket jämn fördelning av de ekonomiska resurserna och få fattiga jämfört med andra länder, vilket en lång rad undersökningar visar. OECD:s nya beräkningar för 1995 tyder på att fördelningen i Sverige fortfarande är mycket jämn, dock inte unikt jämn (tabell 2.1). Fördelningen av ekonomiska resurser mäts med spridningen i individernas disponibla årsinkomster justerade för försörjningsbörda (se vidare underbilaga 1). De generella transfereringarna och skatterna har motverkat en ökad spridning i inkomster från arbete och kapital. Sverige och de övriga nordiska länderna har en låg inkomstspridning enligt den s.k. Gini-koefficienten. Gini-koefficienten är det vanligaste statistiska måttet där ett högt värde innebär en större spridning. Som nämnts gör skillnader i metoder nivåjämförelserna ungefärliga.

Inkomstspridningen har ökat i flertalet jämförda länder sedan mitten av 1980-talet och ökningen i Sverige är ganska genomsnittlig, särskilt med hänsyn till den något längre mätperioden för Sverige. Ökningen av Gini-koefficienten har varit högre i bl.a. Italien, Norge, Finland och Nederländerna. I några länder har inkomstspridningen minskat, exempelvis i Danmark och Kanada.

3 För att justera för skattereformen i Sverige 1990-1991 länkar OECD förändringen t.o.m. 1990 med förändringen fr.o.m. 1991, dvs. förändringen mellan 1990 och 1991 ingår inte. Metoden kan innebära att förändringarna underskattas något i Sverige.

tabell RNQ inkomstspridningen HginiMkoefficienterI

LAND

NIVÅ 95 FÖRÄNDRING (PE)

1 Danmark

21,7

-1,1

R s¶¥²©§¥

RSLP

QLT

3 Finland

23,1

1,9

4 Nederländerna

25,3

1,9

5 Norge

25,6

2,2

6 Japan

26,5

1,2

7 Belgien

27,2

1,2

8 Tyskland

28,2

1,7

9 Kanada

28,4

-0,6

10 Frankrike

29,1

-0,5

11 Australien

30,6

-0,6

12 USA

34,4

0,4

I3 Italien

34,5

3,9

Not: För Tyskland, Australien och Japan mäts förändringen 1984-1994, Norge och Finland 1986-95, Frankrike 1979-1990, Nederländerna och Kanada 1985-1994, Italien 1984-1993, USA 1985-1995 samt Danmark, Belgien och Sverige 1983-1995. (PE) = Procentenhet Källa: Income Distribution and Poverty in Selected OECD Countries.

Gini-koefficienten är inte särskilt känslig för förändringar för de ekonomiska svaga eller välbeställda grupperna. Andra statistiska mått på spridningen visar på en marginell försämring för personer med de lägsta inkomsterna men förbättringar för dem med högst inkomster. De länder som haft en tydligt ökad inkomstspridning har haft en markant förbättring för höginkomstgruppen och en relativ försämring för dem med lägst inkomster.

Resultaten för Sverige bl.a. om förändringen sedan mitten av 1980-talet avviker något från vad som redovisats tidigare (bl.a. i prop. 1997/98:1, bilaga 7). Det beror dels på OECD:s metod för att justera för skattereformen, dels på att OECD använder den i internationella sammanhang vanligaste metoden att justera för försörjningsbörda där hushållets inkomst divideras med roten ur antalet hushållsmedlemmar. Det ger större ”stordriftsfördelar” till barnfamiljer än SCB:s justering som baseras på socialbidragsnormerna.4

2.2 Ekonomiskt svaga

Ett centralt mål för välfärdspolitiken är att så långt möjligt minska risken att medborgare har så låga inkomster att de kan anses fattiga. Ett vanligt sätt att mäta detta är att räkna andelen individer som har en disponibel inkomst som är lägre än halva medianinkomsten för hela befolkningen. En gynnsam utveckling visas av att andelen individer under detta relativa

4 Resultaten avviker också från SCB:s officiella statistik eftersom individvikter används, enligt den numera allt vanligare metoden. SCB använder hushållsvikter vilket innebär att man ger större vikt vid vad som händer ensamma personer än vad som händer samboende och barn.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

fattigdomsstreck minskar (minustecken) medan ut-

vecklingen är ogynnsam om andelen ökar (plustecken). I Sverige har andelen inte förändrats nämnvärt sedan mitten av 1980-talet (tabell 2.2). Ungefär hälften av de jämförda länderna har haft en ogynnsam utveckling och Sveriges utveckling är ganska genomsnittlig. Andelen under fattigdomsstrecket har ökat mest i Tyskland, Nederländerna och Italien.

tabell RNR fÖrÄndring i andel under fattigdomsstrecket

LAND

RELATIVT

FATTIGDOMSSTRECK (PE)

ABSOLUT

FATTIGDOMSSTRECK (PE)

1 Belgien

-2,8

-3,9

2 Australien

-2,7

-2,4

3 Danmark

-2,0

-4,0

4 Frankrike

-1,5

-2,9

5 USA

-1,2

-2,6

6 Kanada

-0,8

-1,3

7 Finland

-0,2

..

X s¶¥²©§¥

PLT

MPLS

9 Japan

0,8

-2,9

10 Norge

1,1

0,1

11 Tyskland

2,9

-0,9

12 Nederländerna

3,0

0,2

13 Italien

3,9

2,0

Not, källa: Se tabell 2.1

Andelen individer under ett relativt fattigdomsstreck är ett slags fördelningsmått. Det är fullt möjligt att välståndet ökar i samhället samtidigt som den relativa fattigdomen ökar. För att få en uppfattning om absoluta förändringar i respektive land kan man relatera inkomsterna i olika grupper varje år till inkomsterna under det första undersökningsåret. Detta mått fångar både effekter av den ekonomiska tillväxten och fördelningen av välståndet. Andelen individer under ett absolut fattigdomsstreck har minskat i nästan alla undersökta länder sedan mitten av 1980talet. I Sverige har denna andel inte minskat nämnvärt.

De nationella beräkningarna anses inte tillräckligt harmoniserade för att medge jämförelser av hur stor andel av alla personer som har inkomster under halva medianinkomsten. OECD:s beräkningar i databasen LIS (Luxembourg Income Study) visar dock att Sverige 1992 fortfarande hade en internationellt sett mycket låg andel med inkomster under halva medianinkomsten och att andelen har varit oförändrad sedan 1975 (tabell 2.3). I exempelvis USA är andelen nära tre gånger högre och den har ökat sedan 1974.

tabell RNS andel individer under fattigdomsstrecket

LAND ANDEL UNDER (%) FÖRÄNDRING (PE)

1 Tyskland

5,5

-1,0

R s¶¥²©§¥

VLU

KPLQ

3 Frankrike

8,2

-2,1

4 Kanada

11,2

-3,9

5 USA

17,7

+2,4

Not: För Tyskland mäts förändringen 1978-1989, Frankrike 1984-1989, Kanada 1975-1991, USA 1974-1994 samt Sverige 1975-1992. Källa: Se tabell 2.1

3 Barn och äldre

En stor del av omfördelningen genom skatte- och bidragssystemen syftar till att omfördela över livet och ge en rimlig del av landets välstånd till dem som på grund av ålder inte arbetar. Därför är det viktigt att bedöma hur barn och äldre klarar sig i förhållande till andra grupper.

3.1 Barnens ekonomiska standard

Genom att omfördela inkomster till barnfamiljer och skydda barnen från fattigdom vill man utjämna chanserna i livet och förebygga social utslagning. Alla OECD-länder har system för att gynna barnfamiljer men de skiljer sig betydligt i storlek och utformning. Ett flertal studier har visat att de svenska barnen har en bättre relativ standard än vad som är vanligt i andra länder. Den ekonomiska krisen och besparingarna i Sverige har dock träffat barnfamiljerna relativt hårt (se prop. 1997/98:1, bilaga 7).

De nya beräkningarna från OECD visar emellertid att barnen i Sverige fortfarande har en god relativ standard (tabell 3.1). Barnen under 18 år har i beräkningen förenklat antagits få samma del av de disponibla inkomsterna som föräldrarna. Barnens genomsnittsbelopp har sedan beräknats i procent av genomsnittet för hela befolkningen. Barnen i Sverige hamnar på tredje plats efter barnen i Belgien och Finland.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

tabell SNQ barns relativa disponibla inkomst

LAND

NIVÅ 95 FÖRÄNDRING (PE)

1 Belgien

104,9

..

2 Finland

100,4

+2,3

S s¶¥²©§¥

YWLY

MSLY

4 Norge

97,4

+0,9

5 Danmark

96,7

-2,9

6 Frankrike

92,1

-0,4

7 Tyskland

91,5

-1,9

8 Italien

89,3

-0,9

9 Nederländerna

88,9

-1,1

10 Japan

88,2

-3,7

11 Australien

84,8

-4,7

12 USA

83,7

-2,1

Not: För Sverige, USA, Nederländerna och Australien mäts förändringen från mitten av 1970-tal till mitten av 1990-tal, för övriga länder börjar mätningen i mitten av 1980-talet. Källa: Se tabell 2.1

Barnen i Sverige har under mätperioden fått en betydande standardförsämring men det gäller också i flertalet andra länder. Det är bara barnen i Finland och Norge som fått det relativt bättre. Det bör noteras att mätperioderna varierar.

Ett annat mått på barnens situation är hur många barn som lever i familjer med låga inkomster. Det kan mätas genom andelen av olika familjetyper som räknas till de 20 procent med lägst ekonomisk standard, exempelvis bland ensamföräldrar utan arbete som är en mycket utsatt grupp i alla länder. Enligt OECD:s beräkningar är det i Sverige en jämförelsevis lägre andel ensamföräldrar utan arbete som hör till de 20 procent med lägst ekonomisk standard (tabell 3.2). I exempelvis Nederländerna, Danmark och USA har i stort sett alla ensamföräldrar utan arbete en svag relativ ekonomisk standard. Bland ensamföräldrar med arbete är det i Sverige också en ganska låg andel som hör till dem med lägst ekonomisk standard.

tabell SNR andel av ensamfÖrÄldrar med RP procent lÄgst standard

LAND UTAN ARBETE (%) MED ARBETE (%)

1 Finland

62,1

23,3

R s¶¥²©§¥

VVLU

SPLT

3 Japan

70,6

67,1

4 Belgien

74,4

29,7

5 Frankrike

76,4

36,4

6 Italien

79,7

40,0

7 Tyskland

81,8

51,0

8 Norge

83,7

18,5

9 Australien

86,8

25,8

10 Nederländerna

89,2

39,4

11 Danmark

92,7

56,1

12 USA

94,6

45,5

Källa: Se tabell 2.1

För ensamföräldrar i Sverige har utvecklingen varit svagare än genomsnittet för befolkningen men utvecklingen har varit ännu sämre för ensamföräldrar i bl.a. Australien, Finland, Danmark och Italien, främst beroende på arbetslösheten.

Enligt OECD:s beräkningar i LIS-databasen hamnade endast 2,7 procent av barnfamiljerna i Sverige under halva medianinkomsten i början av 1990-talet jämfört med exempelvis 4,0 procent i Tyskland, 7,5 procent i Frankrike, 12,7 procent i Kanada och 20,5 procent i USA .

Fram till mitten av 1990-talet förefaller det svenska välfärdssystemet ha skyddat barnfamiljerna i Sverige så att de fortfarande kan anses relativt gynnade jämfört med barnfamiljer i de flesta andra OECDländer. Kunde man också väga in värdet av offentliga tjänster torde de svenska barnfamiljernas situation framstå som ännu fördelaktigare.

3.2 Ålderspensionärerna

Ålderspensionärerna som grupp har klarat den ekonomiska krisen bättre än flertalet andra grupper (se prop. 1997/98:1, bilaga 7). Ålderspensionärernas ekonomiska standard justerad för försörjningsbörda ligger ungefär på samma nivå som genomsnittsstandarden för alla individer.

De nya analyserna från OECD visar att ålderspensionärerna i Sverige åtnjuter en god ekonomisk standard i förhållande till genomsnittet i befolkningen men inkomsterna är inte unikt höga (tabell 3.3). Pensionärerna i Frankrike, Japan och USA har en högre relativ standard och pensionärerna i Tyskland och Nederländerna ligger på ungefär samma nivå.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

tabell SNS ÅlderspensionÄrers relativa disponibla inkomst

LAND

NIVÅ 95 FÖRÄNDRING (PE)

1 Frankrike

95,0

+0,8

2 Japan

93,1

-0,8

3 USA

91,9

+6,4

T s¶¥²©§¥

XYLS

KQVLU

5 Tyskland

89,3

+4,3

6 Nederländerna

87,5

-8,9

7 Italien

84,7

+2,9

8 Finland

78,1

+1,1

9 Norge

73,7

+4,0

10 Danmark

73,4

+4,7

11 Australien

68,2

-5,7

Not, källa: Se tabell 3.1

Ålderspensionärerna har i de flesta länder fått en höjd relativ standard jämfört med befolkningen. I Sverige har ökningen varit exceptionell. Det är framför allt de äldre som tjänat på de ökade transfereringarna medan yngre har förlorat på den minskade sysselsättningen.

Det är mycket få svenska ålderspensionärer som har en svag ekonomisk standard, dvs. vars disponibla inkomster ligger under halva medianinkomsten för hela befolkningen. I Sverige är det i början av 1990talet endast 6,3 procent jämfört med 7,6 procent i Tyskland, 12,4 procent i Frankrike och 20,5 procent i USA. I Kanada var andelen också låg, endast 5,1 procent.

4 Avslutande kommentar

Det förefaller inte finnas några enhetliga trender i inkomstfördelningen under det senaste decenniet utan utvecklingen varierar mellan olika länder. I somliga länder ökar både inkomstspridningen och andelen ekonomiskt svaga hushåll, i andra länder är tendensen motsatt, i andra åter går utvecklingen av inkomstspridningen respektive andelen svaga hushåll i olika riktning. I Sverige har inkomstspridningen och andelen ekonomiskt svaga hushåll ökat något sedan mitten av 1980-talet men ökningen är ganska genomsnittlig bland de studerade länderna, särskilt om man tar hänsyn till att mätperioden är något längre i Sverige. Trots en djup ekonomisk kris och en hög arbetslöshet har Sverige fram till mitten av 1990-talet lyckats bevara en internationellt sett jämn fördelning av de ekonomiska resurserna och en låg andel ekonomiskt svaga. Barn och äldre har fortfarande en relativt god standard i förhållande till hela befolkningen i Sverige jämfört med andra länder. Utjämningen genom skatter och transfereringar har till stor del kompenserat en ökad spridning i inkomster av arbete och kapital.

Resultaten skall bedömas med viss försiktighet. De olika ländernas undersökningar av inkomstfördelningen är ännu inte harmoniserade varför nivåjämförelserna är ungefärliga. För Sveriges del gör skattereformen förändringsmätningarna osäkra. Beräkningar som bygger på enstaka mätår är känsliga för vilka år man väljer, exempelvis kan länderna befinna sig i olika konjunkturfaser. Jämförelser med andra studier indikerar dock att resultaten är ganska robusta.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

Underbilaga 1: Datamaterial och metoder

Datamaterial

Underlagen till OECD-rapporten kommer från olika nationella stickprov som innehåller uppgifter om inkomster, skatter m.m. på individuell nivå. Stickprovsstorlekarna varierar från ca 5 000 individer i Tyskland upp till 75 000 i Nederländerna. Alla datamaterial är tvärsnitt, dvs. de ger en ”ögonblicksbild” av inkomstfördelningen i varje land ett visst år. Den rörlighet över tiden som finns mellan olika inkomstlägen kan därför inte beskrivas. Materialen är hämtade från tre olika tidsperioder: mitten av 1970talet, av 1980-talet och av 1990-talet. Vissa länder saknar uppgifter från 1970-talet.

Materialen innehåller olika slags osäkerhet. Dels finns fel som beror på att inte hela befolkningen är undersökt, utan bara ett stickprov. Det kan innebära att en förändring som uppmäts mellan två olika perioder, om man har otur, inte beror på verklig förändring utan på vilka som råkade komma med i urvalet. Dessutom finns olika mätfel som att svarande på enkäter, avsiktligt eller oavsiktligt, uppger fel inkomster osv. Ett annat problem som förekommer är att en del uppgifter har mätts på olika sätt under olika tidsperioder. Detta gäller t.ex. Sverige, där skattereformen 1990/1991 bl.a. innebar att vad som räknas som lön skiljer sig något före respektive efter reformen.

Inkomstbegrepp

I analysen används vanligen hushållets disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda som mått på ekonomisk standard. Disponibel inkomst definieras som summan av lön, företagarinkomst, kapitalinkomst och transfereringar minskad med skatter.

För att ta hänsyn till hushållens olika försörjningsbörda divideras hushållets disponibla inkomst med kvadratroten ur antalet individer i hushållet. Ett enpersonshushåll får alltså sin disponibla inkomst dividerad med 1, för ett hushåll med tvåpersoner divideras inkomsten med

√ 2 = 1,41 osv. Det är den

vanligaste metoden vid internationella jämförelser för att beakta ”stordriftsfördelar” hos hushållet och att beskriva vilken ekonomisk nivå en individ i hushållet lever på.

Resultaten avser justerad disponibel inkomst per individ. Det är visserligen hushållets inkomst och försörjningsbörda som beräknas men sedan använder man antalet individer i hushållet för att beräkna de olika måtten på spridningen etc.

Att mäta inkomstspridning

I OECD-rapporten används olika inkomstspridningsmått. De har alla det gemensamt att lägre värden innebär jämnare fördelning. Däremot reagerar de av matematiska skäl olika på förändringar beroende på var i inkomstfördelningen förändringen sker. Det vanligaste statistiska måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen är den så kallade Gini-koefficienten som antar värdet 0 när inkomsterna är lika för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får alla inkomster (redovisas ofta multiplicerad med 100). Koefficienten är mest känslig för vad som händer i mitten av fördelningen. Den kan sägas visa hur stor inkomstskillnad det är mellan två slumpmässigt utvalda individer/hushåll i genomsnitt räknat i förhållande till medelinkomsten. Om Gini– koefficienten är 0,250 och medelinkomsten för alla är 90 000 kronor skall man vänta sig att skillnaden är 2*0,250 eller 50 procent av medelinkomsten, dvs. 45 000 kronor.

Fattigdomsmått

Hur stor fattigdomen är i en befolkning mäts oftast relativt. Det vanligaste är att man beräknar hur stor andel av befolkningen som har en disponibel inkomst som är lägre än medianindividens halva disponibla inkomst. Medianen är den inkomstnivå där hälften av individerna har en lägre inkomst och den andra hälften en högre.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 5

Underbilaga 2: Referenser

Aaberge, R., Björklund, A., Jäntti, M., Pedersen, P., Smith, N., Wennemo, T. (1997): Unemployment Shocks and Income Distribution: How did the Nordic Countries Fare during their Crises. Statistics Norway No. 201.

Atkinson, A.B., Rainwater, L., Smeeding, T. M. (1995): Income Distribution in OECD Countries. Social Policy Studies No. 18. OECD. Paris 1995.

Björklund, A., Fritzell, J. (1992): Inkomstfördelningens utveckling. Bilaga 8 till LU92. Stockholm 1992.

Björklund, A., Freeman, R.B. (1997): Generation Equality and Eliminating Poverty, the Swedish way. Ed: the Welfare State in Transition. National Bureau of Economic Research, University of Chicago Press 1997.

Burniaux, J-M. mfl (1998): Income Distribution and Poverty in Selected OECD Countries. Economics Department Working Papers No. 189.

Fritzell, J. (1993): Income Inequality Trends in the 1980s: A Five-Country Comparison. Acta Sociologica No. 36. 1993.

Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Cross-National Comparisons of Earnings and Income Inequality. Journal of Economic Literature, June 1997.

Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Empirical Evidence on Income Inequality in Industrialized Countries. Working Paper Series No. 154. Luxembourgh Income Study.

Jäntti, M. (1996): Inequality in Five Countries in the 1980s: The Role of Demographic Shifts, Markets and Government Policies. Åbo Akademi Universitet.

Bilaga 6

Redovisning av skatte-

avvikelser

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

Innehållsförteckning

1 Beskrivning av jämförelsenorm och redovisningsprinciper.......................................................... 5

2 Beräkningsresultat..................................................................... 6

3 Beskrivning av enskilda skatteavvikelser ................................. 20 3.1 Inkomst av tjänst ................................................... 20 3.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag................. 21 3.3 Intäkter i näringsverksamhet.................................. 21 3.4 Kostnader i näringsverksamhet.............................. 22 3.5 Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner................................................... 23 3.6 Intäkter av kapital ................................................. 23 3.7 Kostnader i kapital ................................................ 24 3.8 Skattereduktion ..................................................... 24 3.9 Skattskyldighet ...................................................... 24 3.10 Arbetsgivaravgifter ................................................ 25 3.11 Särskild löneskatt................................................... 25 3.12 Mervärdesskatten .................................................. 25 3.13 Skatteförmåner inom punktskatteområdet............. 26 3.14 Skattesanktioner .................................................... 27 3.15 Icke saldopåverkande avvikelser ............................ 28

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

Redovisning av skatteavvikelser

1 Beskrivning av jämförelsenorm och redovisningsprinciper

I denna bilaga redovisar regeringen en sammanställning av skatteavvikelser för inkomståren 1995–1999.

För att identifiera en skatteavvikelse måste det existerande skattesystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. Den jämförelsenorm som har använts vid beräkningen av skatteavvikelserna i denna bilaga baserar sig i huvudsak på principen om en enhetlig beskattning av olika ekonomiska aktiviteter, vilket också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform. Avvikelser från en enhetlig beskattning kan uppfattas som en skatteförmån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga omfattas av en skattelättnad i förhållande till den enhetliga normen eller som en skattesanktion vid ett "överuttag" av skatt. En förmån av samma storlek som den som erhålls genom avvikelsen från en enhetlig beskattning skulle i princip kunna uppnås med hjälp av en offentlig transferering. En norm som baserar sig på principen om enhetlig beskattning underlättar därför analysen av skattesystemet utifrån ett budgetperspektiv. Någon fullständig genomgång av skattelagstiftningen har inte gjorts med avseende på skattesanktioner. Enbart enstaka sanktioner finns redovisade. Syftet med redovisningen är primärt att redovisa de skatteförmåner som är direkt jämförbara med transfereringar på budgetens utgiftssida.

De skatteförmåner som i redovisningen klassificeras som saldopåverkande utgörs av stöd på budgetens inkomstsida där ett avskaffande av förmånen skulle leda till en budgetförstärkning för offentlig sektor. Icke saldopåverkande skatteavvikelser utgörs huvudsakligen av olika offentliga transfereringar som helt eller delvis är skattebefriade. Om dessa skatteavvikelser slopades skulle visserligen skatteintäkterna öka men samtidigt skulle de offentliga utgifterna öka vid oförändrade politiska mål.

Skatteavvikelserna redovisas dels som nettoberäknade skatteavvikelser, dels som bruttoberäknade skatteavvikelser. Den nettoberäknade skatteavvikelsen visar storleken på den skattefria transferering

som fullt ut kompenserar den skattskyldige om skatteavvikelsen tas bort. Den bruttoberäknade skatteavvikelsen visar storleken på motsvarande skattepliktiga transferering. För icke saldopåverkande skatteavvikelser beräknas endast en bruttoavvikelse som visar hur mycket utgifterna på den ifrågavarande transfereringen skulle behöva öka för att lämna hushållens disponibla opåverkade vid en skattebeläggning av transfereringen. De skatteavvikelser som presenteras baserar sig på en periodiserad redovisning.

Jämförelsenormen för inkomstbeskattningen innebär att den inkomst som skall beskattas skall utgöras av summan av konsumtionsutgifterna och nettoförmögenhetens förändring under beskattningsperioden. Beskattningsperiodens längd skall vara ett kalenderår eller ett räkenskapsår. För inkomstbeskattningen har bl.a. följande preciseringar gjorts av normen: – Inget sparande får ske med obeskattade medel – Värdestegring skall beskattas när den uppkom-

mer och inte vid realisationstillfället

– Värdet av hushållsarbete och fritid skall inte ingå

i skattebasen – Offentliga transfereringar skall utgöra skatteplik-

tig inkomst – Den implicita avkastning i form av boendetjäns-

ter som egnahemsägaren eller bostadsrättsinnehavaren erhåller skall utgöra skattepliktig inkomst – Avskrivningar i näringsverksamhet skall hanteras

efter ekonomisk livslängd

Olika grad av progressivitet i skatteskalan är förenlig med jämförelsenormen under förutsättning att individer med lika höga inkomster betalar lika mycket skatt. Sambeskattning och särbeskattning är båda förenliga med normen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

Enligt normen för socialavgifter och särskild löneskatt skall ersättningar för utfört arbete som är förmånsgrundande för olika socialförsäkringar ingå i underlaget för socialavgifter medan ersättningar för utfört arbete som inte är förmånsgrundande skall ingå i underlaget för särskild löneskatt.

Normen för mervärdesskatten innebär att all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster skall beskattas med normalskattesatsen. Destinationsprincipen skall tillämpas vid internationella transaktioner. Offentlig myndighetsutövning skall inte vara skattepliktig. Varor och tjänster som subventioneras med offentliga medel skall inte heller vara skattepliktiga, under förutsättning att en mervärdesskattebeläggning av den subventionerade varan eller tjänsten leder till en försvagning av de offentliga finanserna.

För punktskatterna anses förekomsten av miljöstyrande skatter och olika skatteuttag beroende på ändamål (t.ex. transport eller uppvärmning) eller utsläppsgrad vara förenlig med normen. Den lägre koldioxidskattesats som tillämpas för vissa delar av näringslivet anses utgöra en del av normen eftersom ett avskaffande av nedsättningen skulle kunna leda till större utsläpp av koldioxid i omvärlden. I den redovisning av skatteavvikelser som presenterades i 1997 års ekonomiska vårproposition betraktades emellertid den lägre koldioxidskattesatsen för vissa delar av näringslivet i stället som en skatteförmån. För punktskatter på energi som huvudsakligen införts av fiskala skäl (t.ex. energiskatten) bör skatten vara proportionell mot energiinnehållet. Den nedsättning av energiskatten som tillämpas för vissa delar av näringslivet betraktas därför som en skatteförmån.

I utredningen Förmåner och sanktioner (SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska vårproposition finns en mer uttömmande beskrivning av de jämförelsenormer och beräkningsmetoder som tillämpas för skatteavvikelserna.

2 Beräkningsresultat

I tabell 1 redovisas enskilda skatteavvikelser uppdelade på skatteområden för åren 1995–1999. Dessutom redovisas de totala skatteavvikelserna för olika skatteslag. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna är samlade i slutet av tabellen. I anslutning till tabellen ges en kortfattad beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna. Avvikelsens nummer i denna beskrivning svarar mot numret i den första kolumnen i tabell 1.

De saldopåverkande bruttoberäknade skatteavvikelserna förväntas uppgå till totalt 150 miljarder kronor inkomståret 1999, vilket är omkring 25 miljarder mer än inkomståret 1995. Av det totala beloppet på 150 miljarder avser 63 miljarder kronor inkomstskatt och fastighetsskatt, 7 miljarder kronor

socialavgifter och särskild löneskatt, 38 miljarder kronor mervärdesskatten och 43 miljarder kronor punktskatter.

Skatteavvikelserna i tjänsteinkomstbeskattningen, som totalt uppgår till 11 miljarder kronor brutto år 1999, ökar med ett par miljarder kronor under perioden 1995–1999. Avdrag för resor till och från arbetet utgör den största saldopåverkande skatteavvikelsen i tjänsteinkomstbeskattningen med en bruttoförmån som förväntas uppgå till omkring 7 miljarder kronor år 1999. Skatteavvikelsen pensionskostnader för arbetstagare, som beror på att den marginalskatt som tjänstepensioner träffas av vid utbetalningstillfället i genomsnitt avviker från den marginalskatt som den försäkrades förvärvsinkomster träffas av vid den tidpunkt då arbetsgivarens kostnader för tryggandet av pensionen uppkommer, förväntas uppgå till 1,6 miljarder kronor år 1999. I denna redovisning har den genomsnittliga marginalskatt som tjänstepensioner beräknas träffas av vid utbetalningstillfället korrigerats i förhållande till den marginalskatt som användes vid beräkningen av skatteavvikelsen i 1997 års ekonomiska vårproposition. Detta har medfört att den redovisade skatteavvikelsen för arbetstagares pensionskostnader nu är betydligt lägre än i 1997 års ekonomiska vårproposition.

I beskattningen av näringsverksamhet orsakas de största skatteförmånerna av överavskrivningar av inventarier och av reglerna om avsättningar till periodiseringsfonder. Vid en bruttoberäkning uppgår dessa skatteavvikelser till mer än 7 miljarder kronor vardera inkomståret 1999. Totalt förväntas skatteförmånerna i beskattningen av näringsverksamhet uppgå till 18 miljarder år 1999, vilket är 1 miljard kronor mer än inkomståret 1995.

De bruttoberäknade skatteförmånerna i kapitalinkomstbeskattningen beräknas minska med omkring 15 miljarder kronor under perioden 1995-1999. Den främsta orsaken till denna minskning är en skärpt beskattning av fastigheter till följd av höjd fastighetsskatt och en lägre implicit avkastning av egnahem och bostadsrätter. Andra stora skatteförmåner i kapitalbeskattningen orsakas av att värdeökning på aktier beskattas vid realisationstillfället och inte när värdeökningen äger rum och av att avkastningsskatten på pensionsmedel uppgår till 15% av en schablonberäknad avkastning i stället för 30% av verklig avkastning. Totalt förväntas de bruttoberäknade skatteförmånerna inom kapitalbeskattningen uppgå till 46 miljarder kronor år 1999. Skattesanktionerna inom kapitalbeskattningen förväntas under perioden 1995–1999 öka med 4 miljarder kronor, främst till följd av att fastighetsskatt har införts på lokaler och industrienheter under denna period.

De saldopåverkande skatteförmåner som härrör från socialavgifterna har ökat med ett par miljarder kronor under de senaste åren – främst till följd av den nedsättning av socialavgifterna med inriktning

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

mot mindre företag som införts fr.o.m. inkomståret 1997.

Av de totala förväntade skatteförmånerna inom mervärdesskatteområdet på 38 miljarder kronor brutto inkomståret 1999 beror 23 miljarder kronor på den reducerade beskattningen av livsmedel. Höjningen av de totala skatteförmånerna inom mervärdesskatteområdet på 18 miljarder kronor brutto under perioden 1995–1999 förklaras till största delen av den sänkning av livsmedelsmomsen som ägde rum 1996.

De största skatteförmånerna inom punktskatteområdet avser energiskatten. Befrielsen från att betala energiskatt på bränsle och el i industrin och växthusnäringen ger upphov till en förväntad bruttoberäknad skatteförmån på 14 miljarder kronor år 1999. Andra stora skatteavvikelser inom punktskatteområdet är skatten på diesel och skattebefrielsen för biobränslen som ger upphov till bruttoberäknade förmåner på vardera 8 miljarder kronor år 1999 och det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen som ger en beräknad skatteförmån på 6 miljarder kronor. Totalt beräknas skatteförmånerna inom punktskatteområdet öka med 16 miljarder kronor under perioden 1995–1999. Denna ökning beror till stor del på att normalskattesatsen för el, som utgör normen för skattesatserna på olika fossila bränslen och för beskattningen av industrins användning av elektrisk kraft, har höjts under perioden.

De icke saldopåverkande avvikelserna beräknas uppgå till 48 miljarder kronor inkomståret 1999 (brutto), vilket är omkring 15 miljarder kronor mindre än inkomståret 1995. Sänkningen beror till stor del på att pensionsgrundande transfereringar fullt ut kommer att beläggas med avgifter för ålderspension fr.o.m. inkomståret 1999.

I tabell 2 redovisas skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden. Avvikelser som ej kunnat hänföras till något enskilt utgiftsområde redovisas som generella avvikelser. I bruttoredovisningen återfinns de största skatteavvikelserna inom utgiftsområdena ekonomisk trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för familjer och barn samt näringsliv. Andra större områden är kommunikationer, samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt stöd till kultur m.m.. De saldopåverkande bruttoavvikelserna är störst inom utgiftsområdena näringsliv (40 miljarder kronor år 1999), ekonomisk trygghet vid ålderdom (19 mdkr), kommunikationer (13 mdkr), samhällsplanering m.m. (8 mdkr) och kultur m.m. (10 mdkr).

Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 redovisa de mest betydande skatteavvikelserna inom respektive utgiftsområde. Denna redovisning kommer att ge en bättre bild av det totala stödet till olika samhällssektorer eftersom budgetpropositionen även innehåller information om det stöd som utgår från budgetens utgiftssida.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

TABELL: 1 SKATTEAVVIKELSER FÖRDELADE PÅ SKATTEOMRÅDEN

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

Inkomst av tjänst

1 Stipendier

2 Hittelön

3 Ersättning för blod m.m.

0,03 0,03 0,03 0,03 0,03 0,02 0,02 0,02 0,02 0,02

4 Intäkter vid försäljning av vilt växande bär

5 Utlandstillägg

6 Kostnadsersättning personal SIPRI 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

7 Kostnadsersättning till utländska forskare

8 Tjänsteinkomster vistelse utomlands

9 Tjänsteinkomster utländska fartyg

10 Pensionskostnader för arbetstagare 0,00 1,19 1,77 2,69 1,59 0,00 0,66 0,97 1,47 0,90

11 Ersättning pga politisk förföljelse

12 Ersättning till neurosedynskadade

13 Arbetsgivares utgifter för personalsjukvård

0,43 u

0,24 u

14 Personalrabatter m.m.

15 Förmån av fri resa anställningsintervju

16 Eu-parlamentarikers rese- och kostnadsersättning

17 Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m.

18 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag

0,26 0,30 0,30

0,16 0,17 0,17

19 Förmån av lånedator

Summa

0,46 1,22 2,06 3,02 1,92 0,26 0,68 1,15 1,66 1,09

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

20 Underskott i litterär m.m. verksamhet

21 Avdrag för dubbel bosättning

0,71 0,75 0,79 0,82 0,79 0,40 0,42 0,44 0,45 0,45

22 Avdrag för resor till och från arbetet 5,67 6,00 6,24 7,03 6,66 3,20 3,36 3,44 3,84 3,76

23 Avdrag för hemresor

24 Avdrag för pensionspremier

1,30 1,72 1,91 2,14 1,89 0,74 0,97 1,05 1,17 1,07

25 Kvittning av underskott i aktiv näring

0,07 0,05 0,05 0,05

0,04 0,03 0,03 0,03

Summa

7,68 8,54 8,99 10,04 9,39 4,34 4,79 4,96 5,49 5,31

Intäkter av näringsverksamhet

26 Uttag av bränsle m.m.

0,31 0,30 0,34 0,36 0,34 0,18 0,18 0,20 0,21 0,20

27 Avverkningsrätt till skog

28 Näringsbidrag

29 Avgångsvederlag till jordbrukare

30 Avyttring av näringsfastighet och liknande

Summa

0,31 0,30 0,34 0,36 0,34 0,18 0,18 0,20 0,21 0,2

Kostnader i näringsverksamhet

31 Anläggning av skog m.m.

0,31 0,35 0,42 0,43 0,42 0,18 0,21 0,25 0,25 0,25

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

32 Skogsavdrag

33 Substansminskning

34 Avdrag för arbetsresor, näringsidkare

35 Bidrag till regional utvecklingsfond

36 Nedskrivning av lager och pågående arbete

1,33 1,33 1,39 1,43 1,45 0,99 0,99 1,02 1,05 1,06

37 Kärnkraftsanläggning

0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01

38 Avgifter VPC

0,04 0,03 0,03 u

0,03 0,02 0,02 u

39 Dubbelbeskattningsavtal, matching credit

40 Koncernbidragsdispens

41 Skadeförsäkringsföretag

0,54 0,61 0,63 0,63 0,63 0,40 0,45 0,46 0,46 0,46

42 Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.

0,07 0,07 0,07 0,07 0,07 0,05 0,05 0,05 0,05 0,05

43 Skogs- och upphovsmannakonto

0,09 0,08 0,08 0,09 0,08 0,05 0,05 0,05 0,05 0,05

44 Avsättning till personalstiftelse (Pension)

45 Återföring skatteutjämningsreserv 0,82 0,66 0,52 0,34 0,16 0,61 0,49 0,38 0,25 0,12

46 Överavskrivningar avseende inventarier

7,62 7,67 7,87 7,87 7,87 5,67 5,67 5,78 5,78 5,78

47 Periodiseringsfonder

5,67 5,30 6,39 6,21 7,28 4,19 3,92 4,69 4,56 5,36

48 Direktavskrivningar

0,37 2,95 u

0,28 2,21 u

Summa

16,87 19,06 17,41 17,08 17,97 12,46 14,07 12,71 12,46 13,14

Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner

49 Generationsskifte vid räntefördelning

50 EU-bidrag

51 Avkastning småhus

28,84 19,98 12,56 10,09 14,06 20,19 13,99 8,79 7,06 9,84

52 Avkastning bostadsrätter

9,07 5,68 4,33 3,26 3,83 6,35 3,98 3,03 2,29 2,98

53 Realisationsvinst, aktier

5,19 6,32 6,42 6,76 6,88 3,80 4,57 4,64 4,73 4,82

54 Utdelning aktier m.m.

2,93 3,33 3,41

2,05 2,33 2,40

55 Uppskov realisationsbeskattning fastigheter

1,64 1,64 1,64 1,64 1,64 1,15 1,15 1,15 1,15 1,15

56 Uttag av aktier

57 Allemansfond

0,71 0,73 u

0,50 0,51 u

58 Avkastningsskatt

14,82 17,48 17,19 16,25 15,92 10,37 12,23 12,03 11,37 11,14

59 Avkastningsskatt K-försäkringar

0,17 0,22 0,21 0,19 0,19 0,12 0,16 0,14 0,14 0,13

Summa

60,44 52,05 45,28 41,52 45,93 42,48 36,59 31,83 29,07 32,46

Kostnader i kapital

60 Riskkapitalavdrag

0,07 u

0,05 u

61 Konsumtionskrediter

62 Reaförluster, aktier

63 Marknadsnoterade fordringar

Summa

0 0,07 0 0 0 0 0,05 0 0 0

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

Skattereduktion m.m.

64 ROT-reduktioner

0,00 1,84 3,27 2,32 1,40 0,00 1,20 2,10 1,50 0,92

Skattskyldighet

65 Akademier m.m.

66 Företagarförening m.m.

67 Erkända arbetslöshetskassor m.m.

68 Ideella föreningar

69 Kyrkor

0,19 0,16 0,16 0,16 0,16 0,14 0,12 0,12 0,12 0,12

70 Ägare av vissa fastigheter

Summa

0,19 0,16 0,16 0,16 0,16 0,14 0,12 0,12 0,12 0,12

Arbetsgivaravgifter

71 Lag om nedsättning av socialavgifter 0,72 0,63 0,57 0,56 0,42 0,54 0,47 0,42 0,41 0,31

72 Lag om tillf. avvikelse från lagen om soc.avg.

2,08 2,40 u

1,56 1,80 u

73 Anställningsstöd RAS

0,80 0,40 u

0,60 0,30 u

74 Nedsättning inriktning mindre företag

5,51 6,40 6,70

4,05 4,70 4,92

Summa

3,6 3,43 6,08 6,96 7,12 2,7 2,57 4,47 5,11 5,23

Särskild löneskatt

75 Utländska artister

0,05 0,05 0,06 0,06 0,06 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05

76 Ersättning skiljemannauppdrag

77 Ersättning till idrottsutövare

78 Bidrag från Sveriges författarfond 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

79 Vinstandelsstiftelser

0,10 0,10 u

0,10 0,10 u

Summa

0,15 0,15 0,06 0,06 0,06 0,14 0,14 0,05 0,05 0,05

Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt

80 Försäljning av tomtmark och byggnader

0,12 0,12 0,12 0,13 0,14 0,09 0,09 0,09 0,10 0,10

81 TV-licenser

1,80 1,85 1,94 2,02 2,12 1,33 1,36 1,42 1,49 1,55

82 Allmänna nyhetstidningar

2,45 u

1,81 u

83 Periodiskt medl.blad m.m.

84 Annan periodisk publikation

85 Internationell personbefordran

0,15 0,13 0,14 0,15 0,15 0,11 0,10 0,10 0,11 0,11

86 Upphovsrätter

0,09 0,09 u

0,07 0,07 u

87 Försäljning av bildkonst

88 Biografer

0,21 0,11 u

0,16 0,08 u

89 Ej subventionerad teater, konserter m.m.

0,18 0,18 u

0,13 0,13 u

90 Läkemedel

0,91 0,93 0,98 1,07 1,16 0,67 0,69 0,72 0,79 0,85

91 Lotterier

3,98 4,08 4,25 4,44 4,64 2,94 3,01 3,12 3,26 3,41

92 Idrottsevenemang

0,06 0,06 u

0,04 0,04 u

93 Ej subv utbildning

0,10 0,10 u

0,08 0,08 u

Summa

10,05 7,65 7,43 7,81 8,21 7,43 5,65 5,45 5,75 6,02

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

Mervärdesskatt, skattesats

94 Livsmedel

5,90 21,23 20,78 21,73 22,71 4,42 15,92 15,26 15,96 16,68

95 Rumsuthyrning

0,49 0,50 0,52 0,55 0,57 0,37 0,37 0,39 0,40 0,42

96 Persontransporter

2,45 2,51 2,67 2,79 2,92 1,83 1,88 1,96 2,05 2,14

97 Skidliftar

0,08 0,09 0,09 0,10 0,10 0,06 0,07 0,07 0,07 0,07

98 Allmänna nyhetstidningar

1,78 1,89 1,98 2,07

1,33 1,39 1,45 1,52

99 Biografföreställningar

0,10 0,20 0,21 0,22

0,07 0,15 0,16 0,16

100 Konserter, teatrar m.m.

0,19 0,20 0,20

0,14 0,14 0,15

101 Kommersiell idrott

0,31 0,33 0,34

0,23 0,24 0,25

102 Upphovsrätter

0,01 0,01 0,01

0,01 0,01 0,01

Summa

8,92 26,21 26,66 27,90 29,14 6,68 19,64 19,60 20,48 21,40

Mervärdesskatt, undantag från skyldighet

103 Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)

0,05 0,06 0,06 0,07 0,07 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05

Mervärdesskatt, redovisningsperiod

104 Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrörelse

0,34 0,25 0,14 0,18 0,23 0,25 0,18 0,10 0,13 0,17

Mervärdesskatt, avdrag för ingående skatt

105 Ingående skatt på jordbruksarrende

Punktskatter

Energiskatt

106 Skatt på diesel

7,35 7,58 7,76 7,96 8,31 5,43 5,60 5,70 5,85 6,10

107 Skattebefrielse bandrift

1,25 1,29 1,38 1,43 1,46 0,95 0,95 1,01 1,05 1,07

108 Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,43 0,44 0,47 0,46 0,47 0,32 0,33 0,34 0,34 0,34

109 Elförbrukning i norrlandskommuner 0,75 0,68 0,92 0,72 0,75 0,55 0,51 0,67 0,53 0,55

110 Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning

0,26 0,23 0,26 0,26 0,25 0,19 0,17 0,19 0,19 0,18

111 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen

2,42 3,42 3,87 5,44 5,56 1,79 2,53 2,84 3,99 4,09

112 Skattebefrielse biobränslen

3,81 4,81 5,83 7,42 7,68 2,82 3,56 4,28 5,45 5,64

113 Bidrag till värmevärk med 9 öre/kWh 0,47 0,40 u

0,35 0,29 u

114 Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle

0,20 0,25 0,17 0,22 0,23 0,15 0,19 0,13 0,17 0,17

115 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft

0,54 1,25 0,74 0,77 1,29 0,40 0,92 0,55 0,56 0,95

116 Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt

1,93 2,23 2,44 2,63 2,71 1,45 1,65 1,79 1,93 1,99

117 Bränsleförbrukning inom växthusnäringen

0,06 0,08 0,09 0,10 0,10 0,04 0,06 0,07 0,07 0,07

118 Elförbrukning inom industrin

6,30 7,04 8,87 10,94 11,29 4,66 5,21 6,52 8,03 8,29

119 Elförbrukning inom växthusnäringen 0,19 0,22 0,27 0,33 0,33 0,14 0,16 0,20 0,24 0,24

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

Koldioxidskatt

120 Metallurgiavdrag

0,16 0,17 0,25 0,34 0,34 0,12 0,12 0,19 0,24 0,25

121 Nedsättning av CO2-skatt för industrin 0,06 0,06 0,13 0,27 0,27 0,05 0,05 0,10 0,20 0,20

122 Skattebefrielse för inrikes sjöfart

0,11 0,11 0,11 0,12 0,12 0,08 0,08 0,08 0,08 0,09

123 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft

0,31 0,69 0,52 0,67 1,18 0,23 0,51 0,38 0,50 0,87

Övrigt

124 Undantag från svavelskatt

1,79 1,85 1,73 1,81 2,15 1,32 1,37 1,27 1,33 1,58

Summa

28,39 32,8 35,81 41,89 44,49 21,04 24,26 26,31 30,75 32,67

Skattesanktioner

Kapital

125 Ränteutgifter - 21 % reduktion

-0,26 -0,26 -0,26 -0,17 -0,17 -0,19 -0,19 -0,19 -0,12 -0,12

126 Begränsning kapitalreduktion

-0,44 -0,44 -0,44 -0,64 -0,64 -0,31 -0,31 -0,31 -0,45 -0,45

127 Ränteutgifter bostadsrättsföreningar -7,02 -5,14 -3,75 -3,20 -3,27 -4,92 -3,60 -2,62 -2,24 -2,29

128 Fastighetsskatt på hyreshus, bostadsdelen

-3,02 -3,50 -4,15 -4,75 -4,99 -2,23 -2,58 -3,05 -3,49 -3,66

129 Fastighetsskatt på lokaler

-2,65 -3,24 -3,34 -3,46

-1,96 -2,38 -2,45 -2,54

130 Fastighetsskatt på industrienhet (exkl. markvärdet på elproduktionsenheter)

-1,80 -1,44 -1,45 -1,45

-1,33 -1,06 -1,06 -1,07

131 Fastighetsskatt på markvärdet på elproduktionsenheter

-2,43 -1,57 -0,36

-1,79 -1,15 -0,26

Summa

-10,7 -13,8 -15,7 -15,1 -14,3 -7,7 -10,0 -11,4 -11,0 -10,4

Punktskatter

132 Skatt på viss elektrisk kraft

-1,30 -2,22 u

-0,96 -1,64 u

133 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk

-0,18 -1,48 -2,06 -2,10 -2,04 -0,13 -1,09 -1,51 -1,54 -1,50

Summa

-1,5 -3,7 -2,1 -2,1 -2,0 -1,1 -2,7 -1,5 -1,5 -1,5

Ej saldopåverkade avvikelser

Intäkter av tjänst

134 Flyttningsbidrag

135 Värnpliktigas förmåner

136 Socialbidrag

4,71 5,07 5,92 5,24 5,22 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

137 Barnbidrag m.m.

12,17 10,71 10,76 12,90 11,54 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

138 Bidragsförskott

2,29 2,30 2,04 1,96 1,29 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

139 Handikappersättning m.m.

1,22 1,23 1,23 1,24 1,22 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

140 Bidrag till adoption

0,03 0,03 0,02 0,02 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

141 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar

142 Bostadstillägg pensionärer BTP

4,07 3,90 3,84 3,96 3,82 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

143 Bostadsbidrag

4,70 4,35 2,93 2,96 2,67 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

144 Studiebidrag

4,14 5,48 5,48 7,03 6,73 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

146 Andra transfereringar enl LAF

Summa

33,33 33,07 32,22 35,31 32,51 0 0 0 0 0

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

Kostnader i tjänst, allmänna avdrag

147 Särskilt grundavdrag pensionärer 16,04 16,45 15,73 15,62 15,28 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Tilläggspensionsavgift

148 Sjukpenning

2,48 2,11 1,96 1,09 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

149 Föräldrapenning

2,34 1,85 1,77 1,92 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

150 Vårdbidrag

0,18 0,20 0,20 0,10 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

151 Dagpenning

5,23 5,24 4,92 2,14 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

152 Kontant arbetsmarknadsstöd

0,39 0,31 0,21 u

0,00 0,00 0,00 u

153 Utbildningsbidrag

1,38 1,24 1,95 0,98 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

154 Vuxenstudiebidrag

0,45 0,30 0,60 1,12 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

155 Delpension

0,32 0,24 0,15 0,04 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

156 Dagpenning reputbildning

u

u

157 Utbildningsbidrag för doktorander 0,02 0,02 0,02 0,01 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

158 Timersättning komvux, särvux och sfi 0,01 0,02 0,01 0,01 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

159 Arbetsskada, livränta

0,82 0,80 0,76 0,37 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

160 Startbidrag egen rörelse

u

161 Ersättning för närståendevård

0,00 0,00 0,00 0,00 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

Summa

13,62 12,33 12,55 7,78 0 0 0 0 0 0

162 Statens lönesumma

0,29 u

0,00 u

Summa saldopåverkande avvikelser 1995–99

125,2 136,3 136,1 142,2 150,1 89,4 97,5 96,2 100,3 106,9

Summa ej saldopåverkande avvikelser 63,3 61,9 60,5 58,7 47,8 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

Summa skatteavvikelser

188,5 198,2 196,6 200,9 197,9 89,4 97,5 96,2 100,3 106,9

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

TABELL: 2 FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDE

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

2. Samhällsekonomi och statsförvaltning

38 Avgifter VPC

0,04 0,03 0,03 u

0,03 0,02 0,02 u

Summa

0,04 0,03 0,03

0,03 0,02 0,02

varav saldopåverkande avvikelser

0,04 0,03 0,03

0,03 0,02 0,02

6. Totalförsvaret

135 Värnpliktigas förmåner

156 Dagpenning reputbildning

u

u

Summa

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

8. Invandrare och flyktingar

11 Ersättning p.g.a. politisk förföljelse

141 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar

Summa

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

13 Arbetsgivares utgifter för personalsjukvård

0,43 u

0,24 u

90 Läkemedel

0,91 0,93 0,98 1,07 1,16 0,67 0,69 0,72 0,79 0,85

136 Socialbidrag

4,71 5,07 5,92 5,24 5,22 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

161 Ersättning för närståendevård

0,00 0,00 0,00 0,00 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

Summa

6,05 6,00 6,9 6,31 6,38 0,91 0,69 0,72 0,79 0,85

varav saldopåverkande avvikelser

1,34 0,93 0,98 1,07 1,16 0,91 0,69 0,72 0,79 0,85

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

12 Ersättning till neurosedynskadade

139 Handikappersättning m.m.

1,22 1,23 1,23 1,24 1,22 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

148 Sjukpenning

2,48 2,11 1,96 1,09 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

150 Vårdbidrag

0,18 0,20 0,20 0,10 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

159 Arbetsskada, livränta

0,82 0,80 0,76 0,37 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

Summa

4,70 4,34 4,15 2,80 1,22 0 0 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

10 Pensionskostnader för arbetstagare 0,00 1,19 1,77 2,69 1,59 0,00 0,66 0,97 1,47 0,90

24 Avdrag för pensionspremier

1,30 1,72 1,91 2,14 1,89 0,74 0,97 1,05 1,17 1,07

44 Avsättning till personalstiftelser (pension)

58 Avkastningsskatt

14,82 17,48 17,19 16,25 15,92 10,37 12,23 12,03 11,37 11,14

142 Bostadstillägg pensionärer BTP

4,07 3,90 3,84 3,96 3,82 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

147 Särskilt grundavdrag pensionärer 16,04 16,45 15,73 15,62 15,28 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

155 Delpension

0,32 0,24 0,15 0,04 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

Summa

36,55 40,98 40,59 40,7 38,5 11,11 13,86 14,05 14,01 13,11

varav saldopåverkande avvikelser 16,12 20,39 20,87 21,08 19,4 11,11 13,86 14,05 14,01 13,11

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

137 Barnbidrag m.m.

12,17 10,71 10,76 12,90 11,54 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

138 Bidragsförskott

2,29 2,30 2,04 1,96 1,29 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

140 Bidrag till adoption

0,03 0,03 0,02 0,02 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

149 Föräldrapenning

2,34 1,85 1,77 1,92 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

Summa

16,83 14,89 14,59 16,80 12,85 0 0 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

67 Erkända arbetslöshetskassor m.m.

151 Dagpenning

5,23 5,24 4,92 2,14 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

152 Kontant arbetsmarknadsstöd

0,39 0,31 0,21 u

0,00 0,00 0,00 u

Summa

5,62 5,55 5,13 2,14 0 0 0 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15 Förmån av fri resa anställningsintervju

17 Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m.

72 Lag om tillf. avvikelse från lagen om soc.avg.

2,08 2,40 u

1,56 1,80 u

73 Anställningsstöd RAS

0,80 0,40 u

0,60 0,30 u

134 Flyttningsbidrag

160 Startbidrag egen rörelse

153 Utbildningsbidrag

1,38 1,24 1,95 0,98 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

Summa

4,26 4,04 1,95 0,98 0 2,16 2,10 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

2,88 2,80 0 0 0 2,16 2,10 0 0 0

16. Utbildning och universitetsforskning

6 Kostnadsersättning personal SIPRI 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

7 Kostnadsersättning till utländska forskare

93 Ej subventionerad utbildning

0,10 0,10 u

0,08 0,08 u

144 Studiebidrag

4,14 5,48 5,48 7,03 6,73 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

154 Vuxenstudiebidrag

0,45 0,30 0,60 1,12 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

157 Utbildningsbidrag för doktorander 0,02 0,02 0,02 0,01 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

158 Timersättning komvux, särvux och sfi 0,01 0,02 0,01 0,01 u 0,00 0,00 0,00 0,00 u

19 Förmån av lånedator

Summa

4,72 5,92 6,11 8,17 6,73 0,08 0,08 0 0 0

varav saldopåverkande avvikelser

0,1 0,1 0 0 0 0,08 0,08 0 0 0

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

20 Underskott i litterär m.m. verksamhet

65 Akademier m.m.

68 Ideella föreningar

69 Kyrkor

0,19 0,16 0,16 0,16 0,16 0,14 0,12 0,12 0,12 0,12

75 Utländska artister

0,05 0,05 0,06 0,06 0,06 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05

77 Ersättning till idrottsutövare

78 Bidrag från Sveriges författarfond 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

81 TV-licenser

1,80 1,85 1,94 2,02 2,12 1,33 1,36 1,42 1,49 1,55

82 Allmänna nyhetstidningar

2,45 u

1,81 u

83 Periodiska medl.blad m.m.

84 Annan periodisk publikation

86 Upphovsrätter

0,09 0,09 u

0,07 0,07 u

87 Försäljning av bildkonst

88 Biografer

0,21 0,11 u

0,16 0,08 u

89 Ej subventionerad teater, konserter m.m.

0,18 0,18 u

0,13 0,13 u

91 Lotterier

3,98 4,08 4,25 4,44 4,64 2,94 3,01 3,12 3,26 3,41

92 Idrottsevenemang

0,06 0,06 u

0,04 0,04 u

97 Skidliftar

0,08 0,09 0,09 0,10 0,10 0,06 0,07 0,07 0,07 0,07

98 Allmänna nyhetstidningar

1,78 1,89 1,98 2,07

1,33 1,39 1,45 1,52

99 Biografföreställningar

0,10 0,20 0,21 0,22

0,07 0,15 0,16 0,16

100 Konserter, teatrar m.m.

0,19 0,20 0,20

0,14 0,14 0,15

101 Kommersiell idrott

0,31 0,33 0,34

0,23 0,24 0,25

102 Upphovsrätter

0,01 0,01 0,01

0,01 0,01 0,01

103 Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)

0,05 0,06 0,06 0,07 0,07 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05

Summa

9,14 8,61 9,16 9,58 9,99 6,76 6,36 6,75 7,04 7,34

varav saldopåverkande avvikelser

9,14 8,61 9,16 9,58 9,99 6,76 6,36 6,75 7,04 7,34

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

51 Avkastning småhus

28,84 19,98 12,56 10,09 14,06 20,19 13,99 8,79 7,06 9,84

52 Avkastning bostadsrätter

9,07 5,68 4,33 3,26 3,83 6,35 3,98 3,03 2,29 2,68

55 Uppskov realisationsbeskattning fastigheter

1,64 1,64 1,64 1,64 1,64 1,15 1,15 1,15 1,15 1,15

64 ROT-reduktioner

0,00 1,84 3,27 2,32 1,40 0,00 1,20 2,10 1,50 0,92

80 Försäljning av tomtmark och byggnader

0,12 0,12 0,12 0,13 0,14 0,09 0,09 0,09 0,10 0,10

104 Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrörelse

0,34 0,25 0,14 0,18 0,23 0,25 0,18 0,10 0,13 0,17

127 Ränteutgifter bostadsrättsföreningar -7,02 -5,14 -3,75 -3,20 -3,27 -4,92 -3,60 -2,62 -2,24 -2,29

128 Fastighetsskatt på hyreshus, bostadsdelen

-3,02 -3,50 -4,15 -4,75 -4,99 -2,23 -2,58 -3,05 -3,49 -3,66

129 Fastighetsskatt på lokaler

-2,65 -3,24 -3,34 -3,46

-1,96 -2,38 -2,45 -2,54

130 Fastighetsskatt på industrienhet (exkl. markvärdet på elproduktionsenheter)

-1,80 -1,44 -1,45 -1,45

-1,33 -1,06 -1,06 -1,07

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

143 Bostadsbidrag

4,70 4,35 2,93 2,96 2,67 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa

34,67 20,77 12,41 7,84 10,80 20,88 11,12 6,15 2,99 5,30

varav saldopåverkande avvikelser 29,97 16,42 9,48 4,88 8,13 20,88 11,12 6,15 2,99 5,30

19. Regional utjämning och utveckling

35 Bidrag till regional utvecklingsfond

71 Lag om nedsättning av socialavgifter 0,72 0,63 0,57 0,56 0,42 0,54 0,47 0,42 0,41 0,31

109 Elförbrukning i norrlandskommuner 0,75 0,68 0,92 0,72 0,75 0,55 0,51 0,67 0,53 0,55

Summa

1,47 1,31 1,49 1,28 1,17 1,09 0,98 1,09 0,94 0,86

varav saldopåverkande avvikelser

1,47 1,31 1,49 1,28 1,17 1,09 0,98 1,09 0,94 0,86

20. Allmän miljö- och naturvård

112 Skattebefrielse biobränslen

3,81 4,81 5,83 7,42 7,68 2,82 3,56 4,28 5,45 5,64

Summa

3,81 4,81 5,83 7,42 7,68 2,82 3,56 4,28 5,45 5,64

varav saldopåverkande avvikelser

3,81 4,81 5,83 7,42 7,68 2,82 3,56 4,28 5,45 5,64

21. Energi

37 Kärnkraftsanläggning

0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01

110 Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning

0,26 0,23 0,26 0,26 0,25 0,19 0,17 0,19 0,19 0,18

111 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen

2,42 3,42 3,87 5,44 5,56 1,79 2,53 2,84 3,99 4,09

113 Bidrag till värmevärk med 9 öre/kWh 0,47 0,40 u

0,35 0,29 u

114 Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle

0,20 0,25 0,17 0,22 0,23 0,15 0,19 0,13 0,17 0,17

115 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft

0,54 1,25 0,74 0,77 1,29 0,40 0,92 0,55 0,56 0,95

123 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft, co2

0,31 0,69 0,52 0,67 1,18 0,23 0,51 0,38 0,50 0,87

124 Undantag från svavelskatt

1,79 1,85 1,73 1,81 2,15 1,32 1,37 1,27 1,33 1,58

130 Skatt på viss elektrisk kraft

-1,30 -2,22 u

-0,96 -1,64 u

133 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk

-0,18 -1,48 -2,06 -2,10 -2,04 -0,13 -1,09 -1,51 -1,54 -1,50

131 Fastighetsskatt på markvärdet på elproduktionsenheter

-2,43 -1,57 -0,36

-1,79 -1,15 -0,26

Summa

4,52 4,40 2,81 5,51 8,27 3,35 3,26 2,07 4,06 6,10

varav saldopåverkande avvikelser

4,52 4,40 2,81 5,51 8,27 3,35 3,26 2,07 4,06 6,10

22. Kommunikationer

85 Internationell personbefordran

0,15 0,13 0,14 0,15 0,15 0,11 0,10 0,10 0,11 0,11

96 Persontransporter

2,45 2,51 2,67 2,79 2,92 1,83 1,88 1,96 2,05 2,14

106 Skatt på diesel

7,35 7,58 7,76 7,96 8,31 5,43 5,60 5,70 5,85 6,10

107 Skattebefrielse bandrift

1,25 1,29 1,38 1,43 1,46 0,95 0,95 1,01 1,05 1,07

108 Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,43 0,44 0,47 0,46 0,47 0,32 0,33 0,34 0,34 0,34

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

122 Skattebefrielse för inrikes sjöfart, CO2-skatt

0,11 0,11 0,11 0,12 0,12 0,08 0,08 0,08 0,08 0,09

Summa

11,74 12,06 12,53 12,91 13,43 8,72 8,94 9,19 9,48 9,85

varav saldopåverkande avvikelser 11,74 12,06 12,53 12,91 13,43 8,72 8,94 9,19 9,48 9,85

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

26 Uttag av bränsle m.m.

0,31 0,30 0,34 0,36 0,34 0,18 0,18 0,20 0,21 0,20

27 Avverkningsrätt till skog

29 Avgångsvederlag till jordbrukare

31 Anläggning av skog m.m.

0,31 0,35 0,42 0,43 0,42 0,18 0,21 0,25 0,25 0,25

32 Skogsavdrag

43 Skogs- och upphovsmannakonto

0,09 0,08 0,08 0,09 0,08 0,05 0,05 0,05 0,05 0,05

105 Ingående skatt på jordbruksarrende

117 Bränsleförbrukning inom växthusnäringen

0,06 0,08 0,09 0,10 0,10 0,04 0,06 0,07 0,07 0,07

119 Elförbrukning inom växthusnäringen 0,19 0,22 0,27 0,33 0,33 0,14 0,16 0,20 0,24 0,24

Summa

0,96 1,03 1,20 1,31 1,27 0,59 0,66 0,77 0,82 0,81

varav saldopåverkande avvikelser

0,96 1,03 1,20 1,31 1,27 0,59 0,66 0,77 0,82 0,81

24. Näringsliv

9 Tjänsteinkomster utländska fartyg

18 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag

0,26 0,30 0,30

0,16 0,17 0,17

25 Kvittning av underskott i aktiv näring

0,07 0,05 0,05 0,05

0,04 0,03 0,03 0,03

28 Näringsbidrag

30 Avyttring av näringsfastighet och liknande

33 Substansminskning

36 Nedskrivning av lager och pågående arbete

1,33 1,33 1,39 1,43 1,45 0,99 0,99 1,02 1,05 1,06

40 Koncernbidragsdispens

41 Skadeförsäkringsföretag

0,54 0,61 0,63 0,63 0,63 0,40 0,45 0,46 0,46 0,46

45 Återföring skatteutjämningsreserv 0,82 0,66 0,52 0,34 0,16 0,61 0,49 0,38 0,25 0,12

46 Överavskrivningar avseende inventarier

7,62 7,67 7,87 7,87 7,87 5,67 5,67 5,78 5,78 5,78

47 Periodiseringsfonder

5,67 5,30 6,39 6,21 7,28 4,19 3,92 4,69 4,56 5,36

48 Direktavskrivningar

0,37 2,95 u

0,28 2,21 u

49 Generationsskifte vid räntefördelning

50 EU-bidrag

60 Riskkapitalavdrag

0,07 u

0,05 u

66 Företagarförening m.m.

74 Nedsättning inriktning mindre företag

5,51 6,40 6,70

4,05 4,70 4,92

76 Ersättning skiljemannauppdrag

95 Rumsuthyrning

0,49 0,50 0,52 0,55 0,57 0,37 0,37 0,39 0,40 0,42

116 Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt

1,93 2,23 2,44 2,63 2,71 1,45 1,65 1,79 1,93 1,99

118 Elförbrukning inom industrin

6,30 7,04 8,87 10,94 11,29 4,66 5,21 6,52 8,03 8,29

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1995 1996 1997 1998 1999 1995 1996 1997 1998 1999

120 Metallurgiavdrag

0,16 0,17 0,25 0,34 0,34 0,12 0,12 0,19 0,24 0,25

121 Nedsättning av CO2-skatt för industrin 0,06 0,06 0,13 0,27 0,27 0,05 0,05 0,10 0,20 0,20

Summa

25,29 28,66 34,83 37,96 39,62 18,79 21,22 25,56 27,80 29,05

varav saldopåverkande avvikelser 25,29 28,66 34,83 37,96 39,62 18,79 21,22 25,56 27,80 29,05

30. Generell skatteförmån

8 Tjänsteinkomster vistelse utomlands

39 Dubbelbeskattningsavtal, matching credit

42 Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.

0,07 0,07 0,07 0,07 0,07 0,05 0,05 0,05 0,05 0,05

53 Realisationsvinst, aktier

5,19 6,32 6,42 6,76 6,88 3,80 4,57 4,64 4,73 4,82

54 Utdelning aktier m.m.

2,93 3,33 3,41

2,05 2,33 2,40

59 Avkastningsskatt K-försäkringar

0,17 0,22 0,21 0,19 0,19 0,12 0,16 0,14 0,14 0,13

62 Reaförluster, aktier

63 Marknadsnoterade fordringar

70 Ägare av vissa fastigheter

79 Vinstandelsstiftelser

0,10 0,10 u

0,10 0,10 u

94 Livsmedel

5,90 21,23 20,78 21,73 22,71 4,42 15,92 15,26 15,96 16,68

162 Statens lönesumma

0,29 u

0,00 u

Summa

11,72 27,94 30,41 32,08 33,26 8,49 20,80 22,14 23,21 24,08

varav saldopåverkande avvikelser 11,43 27,94 30,41 32,08 33,26 8,49 20,80 22,14 23,21 24,08

301. Generell skatteförmån till hushåll

1 Stipendier

2 Hittelön

3 Ersättning för blod m.m.

0,03 0,03 0,03 0,03 0,03 0,02 0,02 0,02 0,02 0,02

4 Intäkter vid försäljning av vilt växande bär

5 Utlandstillägg

14 Personalrabatter m.m.

16 Eu-parlamentarikers rese- och kostnadsersättningar

21 Avdrag för dubbel bosättning

0,71 0,75 0,79 0,82 0,79 0,40 0,42 0,44 0,45 0,45

22 Avdrag för resor till och från arbetet 5,67 6,00 6,24 7,03 6,66 3,20 3,36 3,44 3,84 3,76

23 Avdrag för hemresor

34 Avdrag till arbetsresor, näringsidkare

57 Allemansfond

0,71 0,73 u

0,50 0,51 u

61 Konsumtionskrediter

125 Ränteutgifter - 21 % reduktion

-0,26 -0,26 -0,26 -0,17 -0,17 -0,19 -0,19 -0,19 -0,12 -0,12

126 Begränsning kapitalreduktion

-0,44 -0,44 -0,44 -0,64 -0,64 -0,31 -0,31 -0,31 -0,45 -0,45

Summa

6,42 6,81 6,36 7,07 6,67 3,62 3,81 3,40 3,74 3,66

varav saldopåverkande avvikelser

6,42 6,81 6,36 7,07 6,67 3,62 3,81 3,40 3,74 3,66

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

3 Beskrivning av enskilda skatteavvikelser

3.1 Inkomst av tjänst

1. Stipendier är skattefria enligt kommunalskatte-

lagen när de är avsedda för mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

2. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt

fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott är i princip ersättning för prestation. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

3. Ersättningar för blod. Enligt samma princip

som för hittelön är ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär. För-

säljning av vilt växande bär och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr. Eftersom inkomsten utgör ersättning för arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och särskild löneskatt.

5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg.

Nämnda ersättningar och därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning är ej skattepliktiga för utanför Sverige stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

6. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI.

Ersättningar avseende ökade levnadsomkostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skattepliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefriheten har motiverats med svårigheter att rekrytera forskare. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

7. Kostnadsersättning till utländska forskare. En-

ligt lagen om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet för vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut fordras av forskarskattenämnd. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

8. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s k ettårsregeln medger skattefrihet i

Sverige, även om ingen beskattning skett ut-

omlands. Om anställningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning hos annan än svenska staten eller svensk kommun medges befrielse från skatt även om ingen beskattning skett i verksamhetslandet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

9. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg. Skattefrihet föreligger för anställning

ombord på utländskt fartyg om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

10. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Enligt kommunalskattelagen skall arbets-

givarens kostnader inte tas upp till beskattning hos arbetstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäkring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört arbete ligger ersättningen till grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsättning och utbetalning av pensionen.

11. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Er-

sättningar som kommer från utlandet och som avser ersättning på grund av politisk förföljelse och liknande har undantagits från beskattning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

12. Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen

är ej skattepliktig. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

13. Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för

personalens sjukvård (i detta sammanhang lika med ersättning för patientavgifter och receptkostnader) är till vissa delar avdragsgilla. Ersättningen till den anställde var skattefri t.o.m. 1995. Skatteavvikelsen avsåg inkomstskatt och särskild löneskatt.

14. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskat-

tas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas som andra förmåner. ”Frequent flyer” rabatter är numera ej undantagna från skatteplikt.

15. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till eller

från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

16. EU-parlamentariker. EU-parlamentarikernas

rese- och kostnadsersättning från EU-parlamentet är ej skattepliktig.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

17. Utbildning vid personalavveckling. Förmån av

fri utbildning vid personalavveckling m.m. är ej skattepliktig.

18. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktiebolag. Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för be-

skattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstående till dessa, beskattas avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen.

19. Förmån av dator. Den privata förmån som en

arbetstagare har av att ha tillgång till en dator i det egna hemmet som arbetsgivaren bekostar tas inte upp till förmånsbeskattning i det fall datorn i huvudsak används för utförande av arbetsuppgifter. I de fall arbetstagaren hyr datorn av arbetsgivaren enbart för privat bruk och hyran betalas i form av ett bruttolöneavdrag, utgår varken inkomstskatt eller särskild löneskatt. Eftersom dessa förmåner kan betraktas som ersättning för utfört arbete avser skatteavvikelsen både inkomstskatt och särskild löneskatt.

3.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

20. Underskott i litterär verksamhet. Underskott i

en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år. Detta är en avvikelse i inkomstskatten. Eftersom underskottet i annat fall kan sparas för att kvittas mot framtida intäkter av litterär verksamhet är skatteavvikelsen även en skattekredit inom näringsverksamhet.

21. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosätt-

ning medges i vissa fall skattskyldig om dubbel bosättning är skälig p g a makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Avdraget motiveras med att det främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

22. Avdrag för resor till och från arbetet. Kost-

nader som överstiger 7000 kronor (6000 kronor inkomståren 1995–1997) är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egentligen privat levnadskostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse avseende inkomstskatt.

23. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på

annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till avdrag för hemresor. Även detta avdrag motiveras med ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

24. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får

görs för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej överstiga ett halvt basbelopp eller 10 procent av inkomsten. Om marginalskatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

25. Underskott av aktiv näringsverksamhet. Under-

skott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma förvärvskälla kan uppkomma för flera femårsperioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret 1995.

3.3 Intäkter i näringsverksamhet

26. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 §

4 st 1 p) är uttag ur näringsverksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

27. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år. Enligt god redovis-

ningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lagstiftning (KL 24 § 5 st p1 anv) tilllämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär att beskattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt.

28. Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten olika. Om bidraget används för finansiering av en icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet att betrakta som en avvikelse. Om bidraget däremot används för finansiering av en tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

29. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är

avgångsvederlag till jordbrukare inte skatteplik-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

tigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

30. Näringsfastighet och bostadsrätter i näringsverksamhet. Vinster vid avyttring av näringsfas-

tigheter skall beskattas i kapital enligt reavinstreglerna, såvida fastigheterna inte är att anse som omsättningstillgångar. Under innehavstiden har kostnaderna varit avdragsgilla i inkomstslaget näringsverksamhet, vilket reducerat underlaget för inkomstskatt och socialavgifter. Vid beräkning av reavinst återförs värdeminskningsavdrag och avdrag för värdehöjande reparationer i den mån de gjorts efter 1 januari 1991. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag för värdehöjande reparationer som gjorts före denna tidpunkt.

3.4 Kostnader i näringsverksamhet

31. Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning

av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kostnadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plantering av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskrivningen. Räntan på krediten bör beräknas utgöra underlag för särskild löneskatt.

32. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk

person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

33. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller av-

drag för substansminskningar är ingen skatteavvikelse. Enligt en alternativregel kan dock avdraget uppgå till 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde då utvinningen påbörjades. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivningen.

34. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader i tjänst. 35. Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får

göras för bidrag som lämnas till regional utvecklingsfond. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

36. Lagernedskrivning och pågående arbeten. En-

ligt en alternativregel kan lager (gäller ej fastigheter) tas upp till 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räkning kan samma alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på krediten inte är förmånsgrundande skall den utgöra underlag för särskild löneskatt.

37. Kärnkraftsanläggning. Företag som driver

kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller även företag som mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget medför.

38. Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som ak-

tiebolag erlägger till VPC att betrakta som avdragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänseende, trots att registerföring vid VPC inte är frivillig för aktiebolagen, att betrakta som medlemsavgift. Medlemsavgifter är enligt KL inte avdragsgilla. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. Skatteavvikelsen upphör fr.o.m. år 1998.

39. Matching credit klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyldig

få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

40. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa

fall medge avdrag för lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

41. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har skade-

försäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför.

42. Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar får göra avdrag

för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

43. Skogs- och upphovsmannakonto. Skogskonto-

lagen ger möjlighet till uppskov av beskattning av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto beskattas med 15 procent. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt.

44. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare får

rätt att göra avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Visst undantag finns för fåmansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än näringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

45. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsätt-

ning till skatteutjämningsreserv upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10 procent av den totala avsättningen uppkommer därvid. I redovisningen har antagits att denna lättnad uppkommer år 1994.

46. Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga av-

skrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att en tillgång skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten. Eftersom denna inte är förmånsgrundande skall den ligga till grund för beräkning av särskild löneskatt.

47. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en

vinstanknuten reserveringsmöjlighet där näringsidkaren/bolaget kan reservera medel under högst fem år. Inkomståren 1994–1996 medgavs avsättning med högst 25%. Detta tak sänktes fr.o.m. år 1997. I prop. 1997/98:150 föreslås att enskilda näringsidkare får göra avsättning med högst 25% av inkomsten. Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reserverade beloppet.

48. Direktavskrivningar. För kostnader som är

nedlagda i näringsfastigheter mellan 1 november 1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktavdrag med 50 procent. Avdrag skall i första hand ske mot återföring av periodiseringsfond och survavsättning.

3.5 Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner

49. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvär-

vas en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva kan förvärvaren undvika negativ räntefördelning till den del det negativa fördelningsunderlaget är hänförligt till förvävet.

50. EU-bidrag. Se näringsbidrag.

3.6 Intäkter av kapital

51. Avkastning småhus. Avkastning från eget hem

behöver ej tas upp till beskattning. Däremot utgår fastighetsskatt med 1,7 procent av taxeringsvärdet. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan skatten (30 procent) på räntan på fastighetens marknadsvärde och fastighetsskatten.

52. Avkastning bostadsrätt. Enligt gällande regler

skall bostadsrättsföreningen årligen ta upp en intäkt om 3 procent av fastighetens taxeringsvärde. Därutöver utgår fastighetsskatt på 1,7 procent av taxeringsvärdet. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan skatten (30 procent) på räntan på det sammanlagda marknadsvärdet av bostadsrätterna och den skatt som betalas enligt gällande regler.

53. Reavinst. Beskattning av värdeökning på aktier

sker först vid realisationstillfället. Räntan på denna skattekredit är en skatteavvikelse

54. Utdelning på aktier. Från och med inkomståret

1997 uppkommer en avvikelse genom lättnadsreglerna för delägare i onoterade bolag. En avkastning om 65 procent (70% fr.o.m. 1998 enligt förslag i prop. 1997/98:150) av statslåneräntan på ett speciellt definierat underlag undantas från beskattning i inkomstslaget kapital. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

55. Reavinst på eget hem och bostadsrätt. Endast

halva reavinsten som eventuellt uppstår vid försäljning av eget hem eller bostadsrätt tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Från och med den 8 september 1993 kan också reavinsten under vissa omständigheter skjutas upp. Vid sidan av att bara halva reavinsten tas upp, motsvarar skatteavvikelsen, vad avser möjligheten till uppskov, en räntefri kredit.

56. Utdelning av aktier. Utdelning av aktier i ett

annat aktiebolag kan under vissa omständigheter vara skattefri, trots att en utdelning av

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

detta slag enligt huvudregeln således är att anse som skattepliktig.

57. Allemansfond. Reavinster på allemansfonder

beskattades tidigare till 20 procent medan reavinster på andra fondandelar beskattas till 30 procent. Skatteavvikelsen upphörde från och med beskattningsåret 1997. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

58. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkast-

ningen på medel reserverade för pensionsändamål beskattas lägre än annan avkastning på kapital. Avvikelsen uppkommer dels i näringsverksamhet, genom bolagens egna reserveringar och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital genom det individuella pensionssparandet. Skattesatsen är satt till 15 procent på en schablonberäknad avkastning.

59. Avkastningsskatt K-försäkringar. Avkastnings-

skatten på K-försäkringskapitalet är justerat för den fördröjning i avskattning av kvarhållen vinst som uppkommer vid direktägande. En räntefri skattekredit uppkommer genom detta.

3.7 Kostnader i kapital

60. Riskkapitalavdrag.

Fysiska personer som inves-

terar i onoterat bolag får i inkomst av kapital dra av 10000–100000 kronor vid köp av nyemitterade aktier (upphörde 1996).

61. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regelsys-

tem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt normen är endast ränteutgifter för lån till investeringar och boende avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är en skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

62. Reaförluster vid avyttring av aktier och andra finansiella instrument. Förluster vid avyttring av

marknadsnoterade aktier m.m. får dras av från reavinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning som i andra fall gäller avdrag för reaförluster. En motsvarande kvittningsrätt gäller för vinster och förluster på ej marknadsnoterade aktier o.d. I prop. 1997/98:150 föreslås att reaförlusten på onoterade aktier får kvittas mot vinster på marknadsnoterade aktier fr.o.m. inkomståret 1998. Avdragsbegränsningen för fysiska personer är i övrigt 70 procent av den faktiska reaförlusten. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

63. Marknadsnoterade fordringar. Reavinst och re-

aförlust behandlas i skattehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär att de är kvittningsbara mot varandra till

100 procent. Dessa regler tillämpas inte på ej marknadsnoterade fordringar. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

3.8 Skattereduktion

64. ROT-reduktioner. Den 15 april 1996 återin-

fördes möjligheten att få skattereduktion på löneandelen av reparations- och förbättringskostnader på hyreshus och egna hem. Till skillnad från 1993 och 1994 gäller reduktionen även för bostadsrättsinnehavare. Möjligheten till ROT-reduktion skulle ha upphört den 31 december 1998 men i propositionen 1997/1998:119 föreslås att perioden förlängs till och med den 31 mars 1999 samt att storleken på den maximala skattereduktion som kan erhållas höjs.

3.9 Skattskyldighet

65. Akademier. Akademier, allmänna under-

visningsverk, studentnationer och samarbetsorgan för studentnationer är befriade från skatteplikt för all inkomst utom inkomst av fastighet.

66. Företagareföreningar. All inkomst utom in-

komst av fastighet är skattefri för företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond och regleringsförening på jordbrukets och fiskets områden.

67. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst

utom inkomst av fastighet är skattefri för erkända arbetslöshetskassor, personalstiftelser med verksamhet att lämna understöd vid arbetslöshet, allmänna försäkringskassor m fl.

68. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för in-

komst av fastighet och vissa rörelseinkomster för allmännyttiga ideella föreningar.

69. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart

skatteplikt för inkomst av fastighet eller rörelse.

70. Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap24 §§fastighetstaxeringslagen. Ägare av sådan fastighet

är frikallade från skattskyldighet för vissa typer av inkomster från sådan fastighet. Undantaget gäller bl.a. nationalparker, utbildnings- och vårdanstalter.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

3.10 Arbetsgivaravgifter

71. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa ar-

betsgivare med fast driftställe i stödområde 1 och i den norra delen av stödområde 2 erhåller under ett antal år en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Nedsättningen gäller inte stat och kommun. Nedsättningen är 8 procentenheter fr.o.m. 1/1 1997 och omfattar både arbetsgivare och egenföretagare. Fr.o.m. 1 januari 1999 skall vissa branscher upphöra att vara nedsättningsberättigade enligt förslag i prop. 1997/98:62. Denna skatteavvikelse budgeteras på budgetens utgiftssida genom ett anslag under utgiftsområde 19 som täcker bortfallet av avgiftsinkomster till följd av tillämpningen av denna nedsättning.

72. Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter. För att främja utbildning fick ar-

betsgivare som lät anställd deltaga i utbildning på arbetstid göra avdrag med 500 kr per arbetsdag (400 kr fr.o.m. 1/7 1996) från det belopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter. Avdrag fick även göras med 75 kr/tim (35 kr efter 1/7 1996) för anställda som deltar i fortbildning. Totalkostnaden per person är begränsad till 40 000 (20000) kronor. Stödet är även förknippat med diverse villkor. Skatteavvikelsen har upphört fr.o.m. 1997.

73. Riktat anställningsstöd (RAS). Under 1995

medgavs ett riktat anställningsstöd (RAS) för nyanställningar som gjordes mellan mars och juni 1995. För dessa nyanställningar erhålls hela arbetsgivaravgiften, dock max 6 000 kr per månad, i reduktion under högst tolv månader. Stödet gällde enbart arbetsgivare med färre än 500 anställda.

74. Nedsättning med viss inriktning på mindre företag. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en

arbetsgivare göra ett avdrag på 5 procent av lönesumman. Den maximala lönesumma som medgav nedsättning uppgick år 1997 till 600 000 kronor per år. Fr.o.m. år 1998 har den maximala lönesumma som medger nedsättning höjts till 852 000 kronor.

3.11 Särskild löneskatt

75. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige beta-

lar utländska artister en speciell artistskatt. Däremot behöver ej sociala avgifter eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten inte är förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild löneskatt.

76. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen

ingår inte i underlaget för socialavgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt.

77. Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som

inte överstiger ett halvt basbelopp är undantaget från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild löneskatt.

78. Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen finansieras med

statliga medel och är pensionsgrundande. Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete. Ersättningarna är belagda med tilläggspensionsavgift (fr.o.m. år 1999 föreslås att ersättningarna i stället beläggs med statlig ålderspensionsavgift). Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt med avdrag för den delen av ATPavgiften som ej grundar förmån.

79. Bidrag till vinstandelsstiftelser. Vinstandels-

stiftelser belastas tidigare inte med arbetsgivaravgifter vid avsättningen till stiftelsen eller vid uttaget. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande bör särskild löneskatt utgå. Skatteavvikelsen upphör fr.o.m. 1997.

3.12 Mervärdesskatten

Undantag från skatteplikt 80. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skatteav-

vikelsen gäller försäljning av tomtmark till icke-skattskyldiga och den obeskattade vinstmarginalen på byggnader som byggts i egen regi med uttagsbeskattning och som sålts vidare till en icke skattskyldig person.

81. TV-licenser. Viss verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram. Innebär bl.a. att TV-avgiften inte belastas med mervärdesskatt.

82. Allmänna nyhetstidningar. Allmänna nyhetstid-

ningar var kvalificerat undantagna från mervärdesskatt t.o.m. 1995.

83. Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar. Undantaget gäller även införande

av annonser, tryckning m.m.

84. Annan periodisk publikation. Avser publikatio-

ner av organisationer med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande m.fl. ändamål.

85. Internationell personbefordran. Som export

räknas transport till eller från utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtransporter.

86. Immateriella rättigheter. Undantaget gäller

upplåtelse och överlåtelse av vissa rättigheter enligt upphovsrättslagen. Skatteavvikelsen upphörde fr.o.m. 1997.

87. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Undanta-

get gäller om försäljningssumman understiger 300 000 kronor per år. Fr.o.m den 1 november år 1995 är skattesatsen 12 procent om försäljningssumman överstiger 300 000 kronor per år. Tidigare var även denna försäljning undantagen. Vid omsättning av annan utgår full beskattning.

88. Biografföreställningar. Biografföreställningen

var tidigare befriad från mervärdesskatt. Fr.o.m. 1 juli 1996 beskattas bio med en skattesats om 6 procent.

89. Konserter och cirkusföreställningar m.m. Tea-

ter-, opera- och balettföreställningar och andra entréavgiftsbelagda evenemang var undantagna från skatteplikt t.o.m. 1996.

90. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt re-

cept eller säljs till sjukhus är kvalificerat undantaget från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke receptbelagda läkemedel.

91. Lotterier. All beskattning sker i form av punkt-

skatt.

92. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som an-

ordnas av en allmännyttig ideell förening, stat eller kommun är undantaget från skatteplikt.

93. Kommersiell utbildning. Utbildning var undantagen från mervärdesskatt t.o.m. 1996.

Skattesats

94. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen nume-

ra nedsatt till 12 procent. Före 1/1 1996 uppgick skattesatsen till 21 procent. Som livsmedel räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror.

95-97. Rumsuthyrning, personbefordran samt trans-

port i skidliftar. Skattesatsen är 12 procent.

98. Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt med en skattesats om 6 procent. Tidigare var nyhetstidningar kvalificerat undantagna från skatteplikt.

99. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996 be-

skattas bio med en skattesats om 6 procent.

100. Entréavgiftsbelagda kulturevenemang. Dessa

beskattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

101. Avgifter för idrottsutövning eller till idrottsevenemang som tillhandahålls kommersiellt. Be-

skattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

102. Upphovsrätter. Upphovsrätter beskattas med 6

procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

Undantag från skattskyldighet 103. Allmännyttiga ideella föreningar. Omsättning

av vara eller tjänst i en ideell verksamhet räknas inte som yrkesmässig verksamhet om föreningen är befriad från inkomstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för omsättningen ifråga.

Redovisningsperiod 104. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens in-

träde i byggnads- och annan entreprenadverksamhet. Redovisningsskyldigheten inträder två

månader efter det att fastigheten tagits i bruk. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt 105. Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdrags-

rätten omfattar hela den ingående skatten på jordbruksarrende, även om i arrendet ingår värdet av bostad.

3.13 Skatteförmåner inom punktskatteområdet

Energiskatt

106. Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesat-

sen för diesel i olika miljöklasser jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass 2, vilken utgör normen på hela transportområdet. Under 1998 är den genomsnittliga skattesatsen för bensin i den främsta miljöklassen 41 öre/kWh medan diesel beskattas med 16 öre/kWh i miljöklass 1, 19 öre/kWh i miljöklass 2 och 22 öre/kWh i miljöklass 3.

107. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift .

Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg och tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 41 öre/kWh.

108. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart.

Avvikelsen uppgår till 41 öre/kWh.

109. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen för

skatt på elektrisk kraft utgörs av den skattesats som merparten av de svenska hushållen betalar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

Den uppgår till 15,2 öre/kWh under 1998. I Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län samt Sollefteå, Ånge, Örnsköldsviks, Amlung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby kommuner är dock skattesatsen nedsatt till 9,6 öre/kWh. Avvikelsen i skattesatser utgörs av skillnaden mellan 15,2 öre och 9,6 öre/kWh.

110. El för gas- värme-, vatten och elförsörjning.

Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till 12,9 öre/kWh i de kommuner som inte har ovannämnda nedsättning till 9,6 öre/kWh. Skatteavvikelsen uppgår till 3,3 öre/kWh och har störst betydelse för produktion av fjärrvärme.

111. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen.

Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan skattesatserna på de olika energislagen och normalskattesatsen på elektrisk kraft. Under 1998 uppgår skatteavvikelserna för gasol till 14,1 öre/kWh, för naturgas 13,0 öre/kWh, för kol 11,0 öre/kWh, för tung eldningsolja 8,3 öre/kWh samt för villaolja 7,7 öre/kWh.

112. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt ut-

går på biobränslen, vilket innebär en avvikelse på 15,2 öre/kWh 1997.

113. Bidrag till värmeverk. För värme som levereras

till industrin erhåller producenten ett bidrag om 9 öre/kWh. Skatteavvikelsen upphörde år 1997.

114. Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som för-

brukas vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva energiskatten.

115. Produktion av elkraft. De fossila bränslen som

används som insatsvaror vid produktion av elkraft är skattebefriade. Man undviker därmed en dubbelbeskattning eftersom elkraften beskattas i konsumtionsledet.

116. Bränsleförbrukning inom industrin. Industrisek-

torn är skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

117. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen.

Från och med 1996 är växthusnäringen skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Före 1996 debiterades 15 procent av energiskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

118. Elförbrukning inom industrin. Industrisektorn

är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el.

119. Elförbrukning inom växthusnäringen. Växt-

husnäringen är skattebefriad för all användning

av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el.

Koldioxidskatt 120. Metallurgiska processer. Avdrag medges för

koldioxidskatt för bränslen som används för metallurgiska processer.

121. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom energiintensiv industri. Från och

med 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn en nedsättning så att skattebelastningen begränsas till 24 procent av den koldioxidskatt som överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets omsättning. Företag inom cement-, kalk-, glasstenindustri är dock skattebefriade för koldioxidskatten över 1,2 procent av omsättningen. Denna regel avser dock endast förbrukning av naturgas och kol.

122. Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse

föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

123. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår

vid produktion av elkraft utgår ingen koldioxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 50 procent av de gällande skattesatserna, dvs den skattesats som gäller för de konkurrensutsatta sektorerna.

Övrigt

124. Undantag från svavelskatt. Bränslen som an-

vänds för att producera cement, kalk och sten är befriade från svavelskatt liksom bränslen i sodapannor inom skogsindustrin. Svavelskatten utgår med 30 kr per kg svavelinnehåll i andra bränslen än ovanstående.

3.14 Skattesanktioner

Kostnader i kapital 125. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga

ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen vilket innebär att avdragseffekten är 21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapitalinkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr.

126. Begränsning av skattereduktion. I reglerna om

skattereduktion för underskott av kapital finns en regel som begränsar reduktionen till summa andra skatter. Skatterestitution medges inte. Avvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

127. Räntekostnader för bostadsrättsföreningar. Av-

dragsrätten för räntor är begränsad och får ej överstiga den intäkt på 3 procent av taxerings-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

värdet som föreningen skall ta upp till beskattning.

128. Fastighetsskatt på hyresfastigheter (bostadsdelen). Fastighetsskatten på hyreshusfastigheter

(bostadsdelen) är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot intäkterna), till den del den inte reducerar skatten, en skatteavvikelse.

129. Fastighetsskatt på lokaler. Fastighetsskatten

på lokaler är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot intäkterna), till den del den inte reducerar skatten, en skatteavvikelse. Fastighetsskatten på lokaler infördes 1996 som en delfinansiering av EU-avgiften.

130. Fastighetsskatt på industrienheter. Fastig-

hetsskatten på industrienheter är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot intäkterna), till den del den inte reducerar skatten, en skatteavvikelse. Fastighetsskatten på industrienheter infördes 1996 som en delfinansiering av EUavgiften.

131. Fastighetsskatt på elproduktionsenhets markvärde. Fastighetsskatten på elproduktionsen-

hets markvärde är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot intäkterna), till den del den inte reducerar skatten, en skatteavvikelse. Fastighetsskatten på elproduktionsenhets markvärde infördes 1997 i samband med att skatt på viss elektrisk kraft avskaffades. I prop. 1997/98:150 föreslås att skattesatsen sänks fr.o.m. inkomståret 1999.

Punktskatter

132. Skatt på viss elektrisk kraft. Före 1 januari 1997

utgick en produktionsskatt på elkraft som produceras i vattenkraftverk. Den var differentierad beroende på vattenkraftverkets ålder. Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Eftersom elkraften även beskattas i konsumtionsledet utgör denna skattesanktion en slags dubbelbeskattning. Produktionsskatten på el som produceras i vattenkraftverk har fr.o.m. den 1 januari 1997 ersatts av en fastighetsskatt av samma storlek.

133. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. För elkraft som produceras i kärnkraft-

verk utgår en särskild skatt om 2,2 öre/kWh under 1998. Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning av el som har producerats vid kärnkraftsverk.

3.15 Icke saldopåverkande avvikelser

134. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den an-

ställde flyttar till ny bostadsort och fått särskild ersättning av arbetsgivaren eller det allmänna är i allmänhet skattefri. Om ersättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för befattningshavare i offentlig tjänst är det överskjutande beloppet skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

135. Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmåner, dagersättning, befattningspremie, avgångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag m.m. är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

136. Socialbidrag och annan hjälp enligt socialtjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp samt

underhåll som lämnats till intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår.

137. Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt

barnbidrag samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

138. Bidragsförskott är inte skattepliktigt. 139. Handikappersättning. Handikappersättning,

sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

140. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av ut-

ländska barn är skattefritt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt

141. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den

första arbetsplaceringen och bidraget är anpas-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 6

sat till de normer som gäller inom socialtjänsten. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

142. Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är

skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

143. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skat-

teavvikelsen avser inkomstskatt.

144. Studiebidrag. Studiestöd enligt studiestödslagen.

146. Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Skattefri-

heten gäller enbart ersättningar som inte grundar sig på förvärvsinkomster. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

147. Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget för skattskyldiga med folkpension (förtidspension, änkepension mm) avviker från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionären ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt.

148-161. Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig för-

äldrapenning, vårdbidrag, dagpenning, kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, generationsväxling, kommunansvar för ungdomar mellan 20–24 år, vuxenstudiebidrag, delpension, dagpenning vid repetitionsövning, utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning, livränta vid arbetsskada, startbidrag för egen rörelse, ersättning vid närståendevård. Samtliga dessa ersätt-

ningar är skattepliktiga och pensionsgrundande. Skatteavvikelsen avser den del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tilläggspension. I prop. 1997/98:151 föreslås att statlig ålderspensionsavgift införs på dessa förmåner fr.o.m. 1 januari 1999 varför skatteavvikelsen upphör fr.o.m. detta datum.

162. Statliga löneutbetalningar. På löner och andra

förmåner utgår normalt fulla arbetsgivaravgifter. Vad gäller utbetalningar från staten betalades före 1 juli 1995 ej avgift till arbetsskadeförsäkringen.

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 6 april 1998

Närvarande:

statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist

Föredragande:

statsråden Åsbrink, Freivalds, Pagrotsky, von

Sydow, Wallström, Klingvall, Åhnberg, Östros, Tham, Winberg, Ulvskog, Sundström, Andersson, Engqvist

______________

Regeringen beslutar proposition 1997/98:150 1998 års ekonomiska vårproposition

1

The Budget Statement

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1 The Budget Statement

1.1 It is going well for Sweden

Sweden can cross the threshold into the twenty-first century with considerable confidence and optimism. The basis has been laid for a favourable development of the Swedish economy during the coming years, Considerable economic successes can be summed up today.

Public finances have been consolidated. Inflation has been reduced to a durably low level. The balance on current accounts shows a growing surplus.

This has resulted in a strong fall in Swedish interest rates, both in absolute terms and in comparison with other countries. Investments and private consumption are growing at a good pace. The strong development of exports is now supplemented with a more dynamic domestic market. Large improvements in productivity combined with a dampened development of costs has made Swedish companies especially competitive. Confidence for the Sweden economy is growing and optimism and thereby the will to invest in the future are becoming more tangible.

In addition, political successes have improved the conditions for a high rate of growth and a fast increase in employment:

An active membership of the European Union has

led to a larger market for Swedish companies, increased trade and new opportunities for employment policy.

The Baltic Sea area supports a democratic devel-

opment and a strong growth in our vicinity. Increased trade and greater exchange improve welfare throughout the Baltic Sea region.

The adaptation to ecological sustainability has be-

gun. Both local investment projects and investment in energy research and technological development such as improved infrastructure improve the quality of life for coming generations and strengthen Swedish innovation ability and competitiveness.

The pensions agreement between the five parlia-

mentary parties guarantees good pensions also in the

future, increases security and provides the welfare society with long-term stability.

Block policy has been abandoned in favour of a

common parliamentary taking of responsibility. This creates a good ground for durable regulatory frameworks for both companies and individuals, a stable development and increased control of central government finances.

The development on the labour market has also turned a corner. During the past year unemployment has fallen by around 100,000 persons. This has taken place at the same time as labour market policy measures have been reduced. Regular employment is increasing, especially in the private sector. In addition, the great interest in the Adult Education Initiative has made a positive contribution to the labour market’s future development. This is a unique investment to strengthen competence and self-confidence of many people who can thereafter return to the labour market better equipped.

The comprehensive consolidation of public finances has made it possible to steer increasing resources to prioritised areas. It is especially important to improve quality in education, health care, and social services for children and the old. This Bill proposes further additional resources for these areas.

Major initiatives have been made or will be made in a number of other areas: education and competence development, labour market policy, improvement of conditions for businesses, building a sustainable Sweden, increased child allowances, increased levels of compensation in social insurance, and improved pensions.

In addition, there are the special initiatives that have been proposed in six important coming areas: Investment in knowledge, the new technology, better conditions for entrepreneurship, ecological adaptation, European co-operation, and increased participation and integration in Sweden.

These initiatives do not risk – and must not risk – the goals for public finances. In fact the goals of bal-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ance this year and a surplus in future years will be surpassed by a broad margin. The central government expenditure will remain within the expenditure ceiling for each year and general government expenditure measured in relation to GDP will successively fall.

The increasingly strong public finances will not only contribute to lower interest rates and increasing confidence – both in Sweden and internationally – for the Swedish economy. They will also create increased room for action in future. They provide scope for increased investment in schools, care and social service. They make it possible to amortise central government debt and in this way reduce the burdens for coming generations. They also make it possible to meet coming cyclical fluctuations.

Future tax reductions are possible to consider but only if certain conditions are unconditionally met. General tax reductions must not take place before a satisfactory quality has been ensured in education, care and social service. They must not be financed by debt. And they must be designed in a way that is fair from the point of view of distribution policy.

A stable basis has been laid for a high economic growth during 1998 and the following years. There is a lot to indicate that growth can amount to at least 3 per cent per year on average for a number of years. This is important since it makes it possible to deal with a large number of major tasks that confront Sweden during the coming years.

Employment must increase and unemployment be reduced. The goal of halving unemployment to four per cent by 2000 is maintained. Achieving the goal is within reach with the economic development that can now be forecast and with the measures decided upon earlier or proposed now. According to the Government´s forecast, the goal will be achieved before the end of 2000.

It is an ambitious goal, but nevertheless only a stage goal. In the longer perspective, the ambition must be higher. The ambition should be to restore full employment where – apart from a certain inevitable frictional unemployment – everyone who wants and can work shall also have a meaningful employment. This requires that employment increases significantly and that labour force participation again is increased.

High growth is important not only to increase employment and reduce unemployment. It is also required to meet the increased requirements for resources within, for instance, care, and social services that follow from the demographic development and to secure an even and just distribution of the standard of living. It is further required to make possible important reforms and create the conditions for increased real wages. It is moreover required if we are to regain the relatively better international position which Sweden had before the years during the first half of the 1990s when the Swedish GDP develop-

ment was negative at the same time as other countries continued to have positive growth.

The recovery that has taken place in the Swedish economy and in public finances since 1994 is unique. It would not have been possible without cooperation during recent years between the Social-Democrats and the centre party. A tough, extensive consolidation programme has been carried out at the same time as the conditions for work, education and entrepreneurship have improved. A continued sustainable and responsible economic policy is required to confirm successes and harvest the fruits of the policies carried out.

1.2 Economic Developments

Economic policy has been successful in establishing firm foundations for the Swedish economy. Sweden is now at the beginning of the first upturn for 30 years which has not been preceded by a devaluation or an expansive economic policy. On the contrary, the period has been marked by a very stringent budget policy. The strength of the upturn is internal.

1.2.1 Economic trends during the 1990s

The Swedish economy during the 1990s has been characterised by sharp turns from very deep depression to the start of an upturn. During the period from 1991 to 1993, Sweden was affected by the worst downturn since the 1930s. Total Swedish production fell by a total of five per cent.

Between 1991 and 1994 central government debt doubled, unemployment tripled and the budget deficit quadrupled. Registered unemployment rose to 8 per cent as a result of 450,000 jobs disappearing, most of them in the private sector. This, combined with unfinanced tax reductions and reforms resulted in a substantial increase in the general government deficit. It peaked at 12.3 per cent of GDP in 1993. General government expenditure as a proportion of GDP increased by 7 percentage points between 1991 and 1994.

Lack of confidence due to the inability to solve the economic problems led to an interest rate crisis and the depreciation of the krona. Uncertainty and high interest rates contributed to gross investment falling by an average of 9 per cent per year between 1991 and 1994.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

A successful period of office

The economic policy pursued since 1994 has focused on reversing the negative economic trend and creating conditions for high, stable growth and a durable reduction in unemployment. Two mutually reinforcing goals have governed economic policy: registered unemployment is to be reduced by half, falling to 4 per cent by 2000, and the goal of sound public finances. The results of the policies pursued are very favourable in most respects. In practically all areas of the economy, the economic trend has improved during the present period of office compared with the previous period from 1991 to 1994. – GDP growth is forecast during this Government’s

period of office to amount to an average of 2.5 per cent per year. Sweden is again experiencing growth. – General government finances will improve by

11.9 percentage points of GDP during the period of office. This year, the general government financial surplus is expected to be 1.6 per cent of GDP. Sweden is once again characterised by sound public finances.

– Central government debt as a proportion of GDP

is falling. Instead of using more and more resources to pay interest on central government debt, priority can be given to education, care and social services. – Long-term interest rates have fallen. The interest

margin in relation to Germany is now less than a tenth of what it was in 1994. Confidence in the Swedish economy has been restored. – Today, a housing loan of SEK 500,000 costs SEK

1,900 less per month than in summer 1994. The situation of indebted households has eased. – The Riksbank has been able to reduce short-term

interest rates. Sound public finances and low price increases have made this possible.

– Inflation and inflationary expectations have fallen

and adapted to the inflation target. An important precondition is thus in place for a wellfunctioning wage formation. – Unemployment is falling. In 1994 annual average

registered unemployment was 8.0 per cent. Today, it is 6.7 per cent. The target of halving registered unemployment to 4 per cent will be achieved during the year 2000. – Between 1994 and 1998, 93,000 jobs were cre-

ated in the private sector. The private sector is expanding again.

– Sweden’s international trade is producing large

and increasing surpluses. This year, the balance on current account reports a surplus of 3.5 per

cent of GDP, making a reduction of Sweden’s international debt possible. – The business sector is expanding by almost 4 per

cent per year. Swedish companies are world leaders and are winning market shares. – Business sector investments are increasing during

the Government’s period of office by 10 per cent per annum. We are building for the future.

1.2.2 Economic trends in 1998 and 1999

The world economy is developing well despite the crisis in Asia. In Sweden there was a substantial upturn during 1997. Continued good growth is anticipated in 1998 and 1999.

International trends

Despite the financial crisis in Asia, the world economy is continuing to develop well. It is not expected that the strong upturn in the United States and the recovery in the EU will be interrupted due to the economic crisis in Asia, provided that this crisis does not become deeper.

Weak domestic demand combined with problems in the financial sector contribute to continued stagnation in Japan. GDP growth is expected to fall in Asia and even become negative in some of the affected countries, among which Indonesia. In order for a gradual upswing of the Asian countries to take place, the reforms that have been initiated must be fulfilled. Moreover, it is important that the industrial countries do not introduce import barriers against Asian exports.

In the United States, there has been a strong increase in domestic demand and the GDP increase in 1997 was the highest for nine years. At the same time, both unemployment and inflation fell. The well-balanced financial and monetary policy has laid the basis for the exceptionally good economic development. Unemployment has fallen successively and is now below 5 per cent.

The recovery in the EU is continuing. There has been a strong growth in exports and interest rates are low, which make for an increasing rate of investment. The great challenge in the EU is high unemployment, which is still over 10 per cent.

In the Baltic Sea area, the prospects continue to be good. Growth in Finland and Denmark is expected to be strong, at the same time as the recovery in Germany is strengthening. GDP growth in the Baltic republics and Poland is expected to level off after high growth during 1997. In Russia, recovery is expected to continue after an increase in GDP in 1997 for the first time since the communist dictatorship collapsed.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Developments in Sweden Growth in the Swedish economy increased sharply during 1997. During the next few years, growth will, to an increasing extent, be driven by domestic demand, primarily investment and private consumption, while the contribution of exports to growth will be lower. GDP will grow by 3 per cent this year and 3.1 per cent next year provided that wage increases are in accordance with the agreement reached by the social partners.

TABLE 1.1 DEMAND AND OUTPUT

SEK ANNUAL PERCENTAGE CHANGE BILLION

1997 1998 1999 2000 2001

Private consumption

922.9 2.3 2.5 2.2 2.0

Public consumption

449.3 1.3 0.6 0.7 1.0

Central Government 134.2 2.5 0.5 0.5 0.5

Local Government

315.1 0.8 0.6 0.9 1.2

Gross investment

237.9 7.2 7.6 7.0 5.7

Business sector exc. housing

182.8 7.8 6.1 4.9 2.7

Housing

23.8 8.8 23.5 25.0 25.0

Public authority

30.5 2.8 4.0 2.2 2.3

Stock building

6.8 0.0 0.0 0.0 0.0

Exports

761.4 6.3 6.7 7.0 5.4

Imports

639.5 6.9 7.0 6.2 5.8

GDP

1738.9 3.0 3.1 3.4 2.6

Sources: Statistics Sweden and Ministry of Finance

The level of exports seems to have been very little affected by developments in Asia to date. Swedish companies have been successful on the world market not least due to a considerable increase in productivity. Despite slightly higher wage increases than in our trading partners, Swedish export industry continues to gain market shares.

It is positive that Swedish companies do not seem to have increased prices to the extent that might have been anticipated. Instead, businesses have concentrated on increasing their market shares. Of the total increase in value in industrial production from 1996 to 1998, it is estimated that over 80 per cent consists of increase in volume and less than 20 per cent of price increases. By way of contrast, it may be mentioned that during the last major upturn of 1986 to 1989, increase in volume only accounted for 27 per cent, while the remaining 73 per cent consisted of price increases.

The total investment activity is expected to increase markedly during 1998 and 1999. This means that the production capacity is now being expanded to a considerable extent. A brightening labour market situation, increasing income, and historically low rates of interest will lead to increased housing construction. Moreover, investment will be stimulated by the adaptation programme for the energy sector

and the local investment programme in ”Sustainable Sweden”. However, there is still an element of uncertainty regarding industrial investment. If there are large global effects of the crisis in Asia, industrial investment may be postponed to some extent.

After three years of stagnating income, household real incomes will increase by over 2.5 per cent this year and next year. This, combined with the improvement in the economic situation for Swedish households in recent years, will contribute to a continued increase in private consumption.

The fall in public consumption will cease and be transformed into a small increase with the additional resources to local government. Local government consumption will increase by 0.8 per cent in 1998 and by 0.6 per cent in 1999. This, together with the relatively favourable development of GDP, will mean that the employment situation will improve.

Registered unemployment fell by 93,000 persons between February 1997 and February 1998, of which 39,000 were women and 54,000 men. This has taken place at the same time as labour market policy measures have been reduced. Regular employment is increasing, especially in the private sector. In addition, the considerable interest in the Adult Education Initiative has made a positive contribution to the development of the labour market. Unemployment measured as an annual average is expected to fall from 8.0 per cent in 1997 to 5.7 per cent in 1999.

Due to a responsible wage formation in combination with there being free resources throughout the entire period, growth will be high and inflationary pressure continue to be low. The forecast assumes a rate of wage increases according to the agreements concluded on the Swedish labour market, including the low wage drift assumed by the partners. This means wage increases of 3.1 per cent in 1998 and 3 per cent in 1999.

1.2.3 The forecast for 2000 and 2001

The favourable combination of responsible wage formation, good profits in the business sector, low interest rates, sound central government finances and increased resources for education, care and social services, will mean that registered unemployment will be 4 per cent at the end of 2000. The Riksdag’s goal of halving registered unemployment by the year 2000 will thus be achieved. Measured as an annual average, registered unemployment will be 4.4 per cent in 2000. Most jobs will be created in the private sector. It is expected that 215,000 jobs will be created in the private sector between 1994 and 2000.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABLE 1.2 SELECTED STATISTICS

ANNUAL PERCENTAGE CHANGE

1998 1999 2000 2001

CPI, annual average

0.9 1.2 2.0 2.0

Hourly wage cost

3.1 3.0 3.0 3.0

Registered unemployment

6.7 5.7 4.4 4.0

Active labour market policies 4.2 4.0 3.9 3.5

Employment

1.0 1.5 2.0 1.1

Real disposable income

1

2.5 2.9 3.7 3.1

Net household savings ratio

1

0.9 1.3 2.9 4.0

German long-term interest rate 5.2 5.4 5.6 5.6

Swedish long-term interest rate 5.7 5.7 5.8 5.8

TCW index

120.2 119.5 118.5 118.0

Including computed transfer of public sector surplus in excess of targeted surplus

10-year government bonds, annual average

Annual average Sources: Statistics Sweden and Ministry of Finance

GDP growth is expected to amount to 3.4 per cent in the year 2000, and then to be braked slightly to 2.6 per cent in 2001. Investments and private consumption are the most important driving forces behind the high rate of growth. In the economic development up to 2001, it is assumed that the labour market and especially wage formation will function well at the same time as the international development is favourable. For both 2000 and 2001, it is assumed that total wage increases, including wage drift and the reduction of working hours, will be the same as in 1999, i.e. 3 per cent.

In order to study the effects of a poorer development than forecast on unemployment and public finances, two different sensitivity estimates have been made in the annex, Swedish economy.

In general, it can be said that if international developments were to be worse than assumed in the forecast, then Swedish exports would be lower. The weaker industrial conjuncture would then also have

follow-on effects for the entire Swedish economy in the form of weaker growth, and lower employment. Employment would not increase so much and the unemployment target would not be achieved.

If wage increases are higher than forecast, the Riksbank must carry out a more restrictive monetary policy, which will lead to a slackening of demand. The Swedish export industry will then also find it more difficult to compete on the international market. In this case as well, there will be difficulties in halving registered unemployment by the year 2000.

1.3 Sound public finances and stable prices lead to more jobs

Sound public finances and stable prices constitute a prerequisite for a long-term high growth and high employment. This view is – and has during the past three years – governed the formation of economic policy.

1.3.1 Sound public finances

Fiscal policy during the period of office

In 1993 Swedish public finances showed the next greatest deficit among the OECD countries at 12.3 per cent of GDP. When the Social-Democratic Government took office in October 1994, the borrowing requirement for the 1994/95 budget year was estimated at over SEK 240 billion kronor – every third krona in the central government budget was borrowed money. Confidence in Sweden was weak. On the financial markets, analyses were made of strongly

TABLE 1.3 EMPLOYMENT, UNEMPLOYMENT AND WAGE DEVELOPMENT

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Number employed

1

4378 4185 3964 3927 3986 3963 3922 3961 4020 4098 4144

Private sector

1

2986 2821 2630 2633 2698 2698 2695 2726 2783 2848 2880

Public sector

1

1404 1381 1328 1290 1287 1263 1223 1232 1236 1246 1260

Registered unemployment

2

3.0 5.3 8.2 8.0 7.7 8.1 8.0 6.7 5.7 4.4 4.0

Cyclical labour market policy measures

2

2.0 3.6 4.3 5.3 4.4 4.5 4.3 4.2 4.0 3.9 3.5

Relative unemployment statistic

3

83.2 81.0 78.91 77.4 78.2 77.8 76.8 76.3 76.4 76.6 76.9

Hourly wage cost

4

5.7 3.7 2.8 2.4 3.3 6.1 4.5 3.1 3.0 3.0 3.0

Thousands of persons

As a percentage of the labour force on average during the year

Labour force as a percentage of the population in working age

Annual percentage change Note: Employment levels in the private sector and the public sector are not consistent with the total for the years 1991 to 1992. Component sectors have been recomputed by Statistics Sweden in accordance with reclassification and changes in methods introduced in 1992/93 and allocated by quotas from SNI69 to SNI92. The total is in accordance with the original series, corrected, inter alia, for classification of ALU employees and youth trainees. Sources: Statistics Sweden, National Labour Market Board and Ministry of Finance

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

increasing inflation, or that Sweden would soon have to seek assistance from the IMF. The situation was on its way to becoming as serious as that which affected some Asian countries at the end of 1997. There was a risk that the start of the recovery would be halted. Ultimately, it concerned the legitimacy of democratic institutions.

The main task for the newly-appointed Social-Democratic Government was therefore to consolidate public finances swiftly and resolutely. The Government proposed a comprehensive consolidation programme to quickly stop the increase in central government debt. The consolidation programme was based on three basic principles. It would act as quickly as possible so as to stop the increase of central government debt at an early stage. Its distribution policy effects were designed so that those who had best resources contributed most. Moreover, priority was given to education, care and social services over transfers.

The consolidation programme amounted to 126 billion kronor and it has been completed as of the 1998 budget. The size and profile have been continually adjusted to achieve the budget policy goals:

Central government debt in relation to GDP was to be stabilised at latest by 1996

In October 1991, central government debt was SEK 650 billion. In October 1994, central government debt had almost doubled to SEK 1,230 billion. Central government debt in relation to GDP peaked at 84 per cent already in 1994-95. This target was met.

Deficit in general government finances to be at most 3 per cent of GDP in 1997

This target has been met. The deficit in general government finances in 1997 was 1.1 per cent of GDP, according to the most recent Swedish national accounts, and 0.8 per cent of GDP according to the statistic used in EU co-operation. Sweden thereby complies with the convergence requirements for participation in the third stage of the EMU.

General government finances to be in balance by 1998

This target has been achieved by a broad margin. In 1998 it is estimated that general government finances will report a surplus of 1.6 per cent of GDP. To some extent, this surplus can be explained by accounting factors. If these are corrected for, the surplus shrinks to 0.8 per cent of GDP. Sweden is among the four EU member states with the strongest public finances.

TABLE 1.4 EU MEMBER STATES´ PUBLIC SURPLUS/DEFICIT

PER CENT OF GDP

Belgium

-1.7

Denmark

1.1

Finland

0.3

France

-2.9

Greece

-2.2

Ireland

1.1

Italy

-2.5

Luxembourg

1.0

Netherlands

-1.6

Portugal

-2.2

Spain

-2.2

United Kingdom

-0.6

Sweden

1

0.8

Germany

-2.5

Austria

-2.3

EU

-1.9

1

According to the Ministry of Finance (ENS definition). The Commission

states 0.5 per cent for Sweden Sources: European Commission and Ministry of Finance

Targets for economic policy

The budget policy goals have made a strong contribution to a stable development of the Swedish economy with successively lower rates of interest. In addition to these targets, there are also targets for unemployment and inflation. Experiences of goals for economic policy is good. General government finances are improving at a rapid rate. Unemployment is falling. Inflation is low. As all goals have been supported by a majority in the Riksdag, they have been effective and had a considerable impact on the Swedish public debate, the economic policy, and thereby also the economic development.

The ambition has been to formulate goals that are to govern policies and other actors in an economically desirable direction. The goals have been clear, easily communicable, and easily quantifiable. The goals that have guided economic policy have had a decisive influence for good economic development, as reported in this Bill.

Consolidation policy

As of the present year, Sweden has moved from being a country in deficit to one in surplus. Such a budget consolidation which also by international comparisons reach notable dimensions, is not possible to carry out without affecting the economic situation of private individuals and public activities. In order to re-establish confidence in the Swedish econ-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

omy, and to durably reduce the risk for Sweden again encountering problems with central government finances, it was necessary to carry out the consolidation policy with openness and clarity. The new budget procedure has played a great role in this context. The acute financial crisis has now been dealt with and Sweden has better opportunities than for a long time to retain stability and amortise central government debt. Some conclusions may now be drawn as to how budget consolidation has taken place.

Public finances have largely been consolidated through expenditure cuts

In 1994 the deficit in general government finances was 10.3 per cent of GDP. In 1998 there is a general government financial surplus. Between 1994 and 1998, general government expenditure in relation to GDP has fallen by 9.1 percentage points. During the same period, general government revenue in relation to GDP has increased by 2.8 percentage points.

40 45 50 55 60 65 70 75 80

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 1.1

Consolidated general government expenditure 1970-2001

Per cent of GDP

Source: Statistics Sweden and Ministry of Finance

Consolidation depends largely on structural measures

According to OECD, Sweden in 1994 had a structural deficit of 9.1 per cent of GDP. According to the same estimate, Sweden has a structural surplus of 1.0 per cent of GDP in 1998. Among the EU member states, only Denmark has a larger structural surplus.

Consolidation is not due to one-off savings

The whole consolidation of public finances that has taken place during the past four years consists of durable reinforcements of public finances. The Government has deemed it to be important not to include in the consolidation programme those measures that only temporarily increase central government revenue or reduce expenditure. In the financial balance, which is the statistic used by the Government, as well as by the EU among others, to evaluate public finances externally, revenue from sales of state-owned enterprises is not included for instance. Furthermore, the accounting effects of the transfer

into company form of the National Pension Fund’s properties are not incorporated in the Government’s assessment of the balance target for 1998.

Consolidation of general government finances has had high distribution policy ambitions

The Government has continuously analysed the distribution policy consequences of the budget consolidation. The result is that the fifth of households which are best off have contributed 43 per cent of the budget consolidation. The fifth of households, which are worse off, have contributed 11 per cent. From an equality perspective, women and men have contributed approximately as much. Despite this, the Government is aware that the consolidation of public finances has meant strains for many people.

Fiscal policy in coming years

After 1998, the goal shall be a surplus in general government finances. There are a number of reasons why Sweden should have an ambitious goal for general government finances: – The public debt can be amortised. Having a large

debt makes Sweden sensitive to interest rate fluctuations on the international capital markets. The largest expenditure item in the Swedish central government budget is interest on central government debt, which is estimated at SEK 103 billion in 1998. – With a surplus in general government finances in

a normal cyclical situation, there is a margin to counteract cyclical downturns without the deficit threatening to become too large and triggering a rise in interest rates.

– Sweden must equip itself for the future. The pro-

portion of elderly people will rise some way into the twenty-first century. The public sector must then be sufficiently strong to be able to meet this development. The situation is not unique for Sweden but since Sweden has high ambitions for the public welfare, Sweden must also have high ambitions for the financial strength of the public sector. – A high level of savings makes possible a high level

of investment without Sweden having a deficit in payments with other countries. In that way, Sweden’s high international indebtedness can be reduced at the same time as production capacity can be increased. A high level of public savings contributes to a high level of national savings, which has a positive effect on Sweden’s long-term growth potential.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABLE 1.5 PUBLIC FINANCES

PER CENT OF GDP

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Income ratio

65.2 61.9 61.6 60.5 59.7 59.6 63.7 62.8 62.5 60.8 60.1 59.7

Tax ratio

55.8 52.8 51.1 50.2 49.8 49.9 54.1 54.2 53.9 52.9 52.4 52.3

Expenditure ratio

61.0 63.0 69.4 72.8 70.0 67.3 65.8 63.9 61.0 60.0 57.7 56.1

Interest on central government debt

4.5 4.4 4.7 5.5 6.3 6.5 6.6 6.1 5.3 5.0 4.2 3.8

Financial balance

4.2 -1.1 -7.8 -12.3 -10.3 -7.8 -2.1 -1.1 1.6 0.8 2.3 3.5

Central government borrowing requirement, SEK billion1

25 75 150 242 185 138 21 6 -1 -6 -24 -31

Net debt1

-8.2 -5.3 4.8 11.0 21.9 23.6 20.3 21.7 20.0 18.1 15.8 13.1

Central government debt1 45.5 47.9 61.1 78.3 84.0 84.0 83.6 82.4 78.6 74.7 69.9 65.4

Consolidated gross debt

43.8 53.0 67.1 76.0 79.3 78.0 77.2 76.9 74.3 71.0 66.8 62.9

Sources: Statistics Sweden and Ministry of Finance

1

When in surplus, corresponding to the budget policy goals for 2000 and 2001.

An average surplus of 2 per cent of GDP

After consultations with the Centre Party, the Government concretised the surplus requirement for the period after 1998 at a long-term goal of a 2 per cent surplus of GDP on average over the business cycle. As a consequence of this, the general government net debt in relation to GDP is expected to disappear by about 2007.

Surplus targets for 1999, 2000 and 2001

As a gradual adaptation to the long-term goal, general government finances shall show a surplus equivalent to 0.5 per cent of GDP in 1999, 1.5 per cent in 2000 and 2.0 per cent in 2001.

The targets for these years apply for the growth estimated in the 1997 Spring Budget Bill. If the growth for cyclical reasons was to considerably diverge from this, the equivalent divergence from the stated goals will be tolerated. If growth for cyclical reasons is considerably higher, the general government surplus should be higher. In the same way, the general government surplus should be lower if the growth is considerably lower due to cyclical reasons.

Wage formation plays a decisive role, however. If the rate of wage increases in the Swedish economy exceeds that agreed by the social partners, including the wage drift stipulated by the partners, growth in the Swedish economy will in all probability be lower than estimated. If so, then this would be a structural problem and not a cyclical one.

Central government debt

Central government debt grew rapidly in the first years of the 1990s. Interest expenditure for central government debt constitutes the largest item in the 1998 budget. In the light of the growing importance of management of central government debt, the Government is submitting a bill on central government debt to the Riksdag today. In this Bill it is proposed that the goal for central government debt pol

icy should be a long-term minimisation of central government borrowing cost.

Stepping into the twenty-first century

General government finances continue to develop more positively than previously assumed for 1998 and onwards. The main reason is that expenditure is lower than expected. This has created scope for further, offensive measures. The Government therefore proposes that additional resources be made available to education, care and social services. Already during this year, the level of central government grant to local government will be increased by SEK 4 billion.

Moreover, a mustering of strength is proposed in six coming areas which are of great importance for growth and employment in Sweden: Knowledge and competence, Participation in the information society, Sustainable Sweden – setting an example, Entrepreneurship, European co-operation, and Sweden for all.

All these measures have been fully taken into account in the estimates of general government finances. Also previously presented Bills, for instance on transport policy, housing policy and dental insurance have been fully taken into consideration in the accounts. The budget policy goals continue therefore to steer budget policy.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABLE 1.6 NEW MESASURES

SEK MILLION

1999 2000 2001

Coming areas

Knowledge and competence

1 030 1 100 1 460

Participation in the information society

400 600 800

Sustainable Sweden – setting an example

125 200 2 200

Entrepreneurship

1 780 2 070 1 780

European co-operation

1 050 1 050 1 050

Sweden for all

350 350 800

Total

4 735 5 370 8 090

Other reforms

Dental insurance

500 500 500

Housing Policy Bill and building incentives

990 1 100 200

Freezing of tax assessment values 810 490 420

Bill concerning the Elderly

300 300 300

Pensions

1 420 2 980 3 090

Justice system

200 250 300

Development assistance

204

Local government

4 000 4 000 4 000

Other measures

540 370 1 085

Total

8 760 9 990 10 099

Total before financing

13 495 15 360 18 189

Less financing

3 875 4 105 4 380

of which expenditure reductions 1 875 1 905 2 180

New income tax scale step

2 000 2 200 2 200

TOTAL

9 620 11 255 13 809

After these proposals, general government finances will have a surplus of 1.6 per cent of GDP in 1998 and 0.8 per cent in 1999. This exceeds the goals laid down by the Riksdag for balance in 1998 and a surplus of 0.5 per cent of GDP in 1999. Of the surplus in 1998, 0.8 percentage points are, however, only due to technical accounting reasons, relating to the incorporation of the National Pension Fund’s properties. The remaining difference from the goal in 1998 will allow Sweden to begin to amortise central government debt already this year with a view to strengthening political opportunities and reducing central government interest expenditure.

In 2000 and 2001, the general government financial surplus is forecast at 2.3 and 3.5 per cent respectively of GDP. The budget policy goals, 1.5 per cent in 2000 and 2 per cent in 2001, will be surpassed in

these years as well. However, this forecast is uncertain and is conditional, among other things, on a well-functioning wage formation.

To ”mortgage” these forecast surpluses already today would be to undermine the budget consolidation that has been carried out. The risk would increase that the Government would later have to come back to the Riksdag with proposals for cuts and tax increases. On a number of occasions previously, the Riksdag and Government have booked up future budget resources without being able to meet the expectations on either budget outcome or reforms. The most flagrant mistaken assessments were made at the beginning of the 1990s.

The expenditure ceiling

The new budget process means that the Government presents proposals for a nominal expenditure ceiling for the coming three years in connection with the Spring Budget Bill. The central government expenditure ceiling previously decided upon by the Riksdag will be maintained. It is proposed that the expenditure ceiling for 2001 will be SEK 770 billion kronor, equivalent to 36.8 per cent of GDP. Thereby, the central government expenditure will continue to fall in relation to GDP.

30 35 40 45 50

1997 1998 1999 2000 2001

DIAGRAM 1.2

The central government expenditure ceiling

Per cent of GDP

Source: Ministry of Finance

The pension reform

The Government is also presenting today bills on the reformed old age pension system (Government Bill 1997/98:151 and Government Bill 1997/97:152), The proposals in these bills are based on the agreement concluded in 1994 between the Social Democrats and the four right-wing parties.

The old age pension system plays a decisive role for citizen’s welfare and it is of the greatest importance that the rules are reliable. It is therefore a success that there is a broad political unity on the detailed design of the new old age pension system. The new rules for calculating pensions combine demands for justice and efficiency, at the same time as they produce a more stable system financially than to-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

day’s. The Swedish pension reform entails farreaching changes and has attracted attention internationally. As one of the first countries, Sweden is now carrying out the necessary changes to maintain the general pension system and meet its commitments as the number of pensioners rises.

The Government will continue the work of modernising the social security system.

1.3.2

3TABLE PRICES

A foundation for overall economic policy is that price stability is a prerequisite for successful economic development. High inflation leads to poorer conditions for sustainable high growth and thereby also for stable high employment. Stable prices create a good basis for a well-functioning wage formation. High inflation reduces the possibility for a good distribution policy and a fair allocation of assets and revenues.

The overall task for monetary policy is price stability. The Riksbank carries out monetary policy independently and the Governing Board of the Riksbank has defined price stability so that the annual increase of the consumer price index should be restricted to 2 per cent with a tolerance interval of one percentage point upwards or downwards.

The Government supports this approach to monetary policy and stands behind the inflation target.

The position of the Riksbank to be reinforced

In order to strengthen credibility for price stability, the Government in November 1997 submitted a Bill to the Riksdag based on a five-party agreement on monetary and foreign exchange policy: – The Riksbank will be given a general objective for

its activity, established by law. The goal for monetary policy shall be to maintain a fixed value of money. Since the Riksbank is an agency under the Riksdag the bank has furthermore an obligation to support the general economic policy, inter alia with the end of promoting sustainable growth and high employment, to the extent that this does not conflict with the price stability goal. – The Instrument of Government (Constitution) is

to include a prohibition for any agency to give instructions to the Riksbank in matters concerning monetary policy. A corresponding provision stipulates that a member of the Executive Board may not seek or accept instructions when she or he carries out monetary policy tasks will be included in the Riksbank Act.

– The position of the Governor of the Riksbank

will be strengthened by it being included in the

Instrument of Government that the holder of this office may only be dismissed, during the six-year period of office, if she or he no longer meets the requirements made for being able to carry out duties or if guilty of serious dereliction of duty. – A new management structure will be introduced

at the Riksbank, where the Governing Board will have a controlling function and an Executive Board will be established which will decide on all monetary policy matters and manage the Riksbank. – The responsibility for overall foreign exchange

policy issues will be transferred from the Riksbank to the Government. The Riksbank shall decide on application of the exchange rate system decided upon by the Government.

In March this year the Riksdag made a first decision on the constitutional amendments proposed in the Bill. A second decision on the constitutional amendments and the decisions or other amendments to the law will be made by the newly-elected Riksdag in the autumn.

Swedish economy less prone to inflation

There are a number of signs that inflationary tendencies have reduced – and are continuing to diminish – in the Swedish economy:

– The inflationary expectations of households and

businesses have fallen. – Awareness among the social partners has in-

creased that Sweden cannot have wage cost increases that markedly differ from our trading partners’. – Productivity has increased markedly. – Competition has increased in Sweden. There are

clear signs of increased competition within the food industry and certain service sectors, for instance. This reduces the possibilities for businesses to increase their price margins or pass on cost increases to consumers. Sweden’s entry into the EU has contributed to this development.

– The Asia crisis has led to global inflationary pres-

sure being reduced even more. – The Riksbank’s price stability goal has received

increased credibility in Swedish opinion.

As a result of the reduced inflationary tendencies growth can be high and unemployment fall markedly if the rate of wage increases continues to be in accordance with the agreement concluded on the Swedish labour market, including the wage drift stipulated by the social partners.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

-0,5

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

1994 1995 1996 1997 1998

DIAGRAM 1.3

Household´s inflation expectations for the coming year and CPI outcome 1994-1998

Per cent

Source: Statistics Sweden Note: The dotted lines in the diagram show the Riksbank´s tolerance interval for inflation

CPI outcome

Expectations

Interest rates

One of the main aims of the consolidation policy introduced in October 1994 has been to create preconditions for lower interest rates. Low rates of interest are of very great importance for the Swedish economy. The increased confidence in economic policy is shown clearly in the financial markets. Since August 1994, most interest rates have more than halved:

– The long-term interest rates have reached their

lowest level for almost 40 years. The ten-year interest rate is now under 5.5 per cent. In summer 1994 the same interest rate was over 12 per cent. – The interest rate margin in relation to Germany,

which was over 4.5 percentage points in summer 1994 for the long-term interest rates, is now under 0.4 per cent. – The short-term interest rates have fallen. The low

inflation and the increased confidence in the economic policy carried out have led to the Riksbank being able to reduce its repo rate. At the beginning of 1996, the repo rate was almost 9 per cent. In April 1998, it was just over 4 per cent. – Interest rate expenditure has reduced sharply.

Diagram 1.4 shows how the monthly cost after tax for a normal housing loan of SEK 500,000 has fallen since 1994. Compared with August 1994, the monthly cost after tax has been reduced by around SEK 1,900. A similar development has taken place for loans for tenant-owned housing. Those who live in rented housing have also been favoured by the falling interest rates as falling interest expenditure has affected rents.

1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000

1994 1995 1996 1997 1998

5-year fixed interest

Variable interest rate

DIAGRAM 1.4

Monthly cost for a housing loan of SEK 500,000, 1994-98

SEK

Source: Ministry of Finance

The krona

The krona’s effective exchange rate is today at approximately the same level as in January 1997. During this period, the krona’s exchange rate has been largely unchanged in relation to the European currencies, while the dollar has appreciated by around 15 per cent in relation to the krona and the other European currencies. Diagram 1.5 shows a tradeweighted exchange rate index, including inter alia the Asian currencies. A lower index means a stronger krona.

98 99 100 101 102 103 104 105

1997

1998

DIAGRAM 1.5

Trade-weighted exchanged rate index 1997-1998

1 January 1997 = 100

Source: Ministry of Finance

EMU

On 1 January 1999, the third stage of the EMU will start and the EU’s common currency, the euro, will be introduced. The decision on the selection of countries will be made by the Council consisting of heads of state and government in May 1998. The Commission recommended in March this year that eleven member states take part in the currency union from the start.

In December 1997, the Riksdag approved, in accordance with the Government’s proposal in Government Bill 1997/98:25, that Sweden should not introduce the euro when the third stage of the EMU

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

outset. Given this decision, its has been clear that Sweden will not take part in the currency union from the start. Sweden should keep the door open for a later Swedish entry into the currency union. If the Government finds later that Sweden should take part, this issue should be subject to a decision by the Swedish public.

The Government’s view is that it is not at present appropriate to take part in the European exchange rate co-operation, ERM. The present system with a floating exchange rate within the framework of a monetary policy focused on price stability works well.

In order to durably safeguard sound public finances in the third stage of EMU, the member states have introduced a stability and growth pact. The part of the pact that relates to monitoring is expected to come into force already on 1 July. Sweden and the other countries that are not expected to introduce the euro on 1 January 1999 will also take part in the pact with the exception of the rules on sanctions and directives. In the pact the member states have undertaken to have a medium-term goal for general government finances close to balance or in surplus. Sweden has more ambitious goals than the EU and will meet this obligation by a broad margin.

1.3.3 More jobs

At the beginning of the 1990s Sweden passed from being a country with full employment to one marked by mass unemployment. Between 1991 and 1994 over 450,000 jobs disappeared. The goal is to take Sweden back to full employment. A partial goal is that registered unemployment should be reduced to 4 per cent by the year 2000.

The Government’s strategy is based on strengthening Sweden by knowledgeable people, a good business climate, and an adaptation to ecological sustainability. In a stable economic environment, the quality of and access to education, care and social services are to be improved. This contributes to making possible a high participation in the labour force for both women and men.

Education, development and competence are to characterise the whole of Sweden. Both young and old, women and men, are to be given the possibility of improving their knowledge and competence. Labour market policy is to be reorganised to increase the quality of the measures and to contribute to a greater extent to reducing bottlenecks during cyclical upturns and increasing employment. There are thus favourable conditions for achieving high growth without increasing income gaps. Policies will be based on this strategy. Employment policy is based on five foundation stones:

– The work and competence line applies. Un-

employment is to be reduced primarily by more people finding work, or taking part in education that provides increased possibilities for work. – The major part of the increase in employment in

the coming years should take place in the private sector. – In the public sector, activities should be given pri-

ority over transfers. Education, care and social services constitute the core of welfare.

– A well-functioning wage formation is required to

strengthen employment. – Central government finances are to be sound and

prices stable.

The policies carried out are well in accord with these foundation stones:

The work and competence line

Work and education are to be given priority. Vacancies are to be filled quickly. Vocational and geographical mobility are to be encouraged. During 1997 unemployment has fallen considerably. To some extent this is due to increased employment. Between February 1997 and February 1998, employment increased by 38,000 persons.

The primary reason for the favourable development is the major investment in education. During the period from 1997 to 2000, an additional 60,000 permanent higher education places and 140,000 places in adult education and qualified vocational training will created through the Adult Education Initiative. To this, the current reorientation of labour market policy towards more vocationally-focused training and fewer practice placements shall be added. An important element in this reorganisation is the IT initiative that the Government is carrying out together with the Federation of Swedish Industries. In this way, the competence of the labour force will be reinforced, flexibility on the labour market increased, inflationary shortage situations counteracted and a well-functioning wage formation encouraged. The result is that unemployed persons will have a chance of returning to the labour market at the same time as the exclusion of persons from working life will be prevented and the basis laid for a high, future growth

.

The private sector expands

The major part of the increase in employment in coming years should take place in the private sector. Not because the public sector is too large but because the private sector is too small. Between September 1991 and September 1994, over 300,000 jobs disappeared in the private sector in Sweden. Without a strong base consisting of private employment it is

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

impossible in the long run to retain a strong public sector.

Between 1994 and 1998, it is estimated that over 90,000 extra jobs will be created in the business sector. This is one of the reasons why it has been possible to supply more resources to local government. A continued expansion of the private sector is necessary to strengthen Sweden in the long-term.

Activities given priority

Education, care and social services are strengthened. Through previous decisions, an additional SEK 8 billion will be made available to the local government sector in 1998 to promote employment and secure quality. In 1999 SEK 12 billion will be made available to local government, In 2000 SEK 16 billion will be provided to local government.

Now the Government proposes a further increase in level of SEK 4 billion from 1998. The level of resources provided for education, care and social services will thus have been increased by a total of SEK 20 billion in 2000 compared with 1996. Altogether, SEK 72 billion extra will then have been provided in the five-year period 1997-2001.

Wage formation

The consequences of deficiencies in wage formation are different than previously. Before it was, at least during a transitional period, possible to fail and to live with the consequences. This is no longer the case. The social partners therefore bear an especially great responsibility. Unemployment can be reduced given reasonable, low wage agreements. If wage increases are too high, mass unemployment will persist. This responsibility rests heavily with all those who have an influence on Swedish wage formation.

The agreements concluded to date on the Swedish labour market for the above-mentioned years have increased annual wage costs by 3 per cent. This includes an assumed wage drift by the partners. Keeping total cost increases at 3 per cent at most should be the lead-star for the wage development in 1998 and future years. This includes both costs for reduction of working hours and wage drift.

It is of great importance that the social partners take into consideration the new conditions and do their utmost to make possible a halving of registered unemployment. This applies to all parties on the Swedish labour market, also those who have already concluded agreements. They must do all that is in their power to limit wage drift to the historically very low levels stipulated by them.

The agreements made to date indicate an increased assumption of responsibility by the social partners and that wage drift is in the process of adapting to expectations of durable low inflation.

Sound central government finances and stable prices

At the outset of the present mandate period, the central government borrowing requirement was estimated at over SEK 240 billion. By 1998, this borrowing requirement is expected to be wholly eliminated – the central government debt can instead be amortised by SEK 1 billion. In 1994 the deficit in public finances was 10.3 per cent of GDP. This year, computed according to the proposals made in this Bill, it is expected to show a surplus of 1.6 per cent of GDP. Inflation during the next few years is expected to be under or close to the Riksbank’s inflation target of 2.0 per cent.

A national employment action plan

Sweden has for a long time driven that the employment issue be placed high up on the EU’s agenda. At the summit meeting in Amsterdam in 1997 the basis was laid for an intensified co-operation for increased employment by increased exchanges of experience between member states and stronger co-ordination and monitoring of employment policy. A coordinated employment policy in the EU directs the focus on the member states achieving concrete results in important areas such as long-term and youth unemployment, equality of opportunity, entrepreneurship, competence development, and the situation of the disabled on the labour market.

At the summit meeting in Luxembourg in November 1997, the first summit meeting which was exclusively devoted to the matter of employment, it was decided that the new section on employment would have a concrete and immediate content. A number of employment guidelines were adopted which were to form the basis for continued work. These guidelines – 19 in all – are to be incorporated in national plans of action worked out by the member states in a perspective extending over a number of years. The plans of action will thus become a kind of ”annual reports” showing how the guidelines have been translated into action at the national level. Sweden’s plan of action (Annex 4) will be submitted to the EU Commission in connection with this Bill being presented to the Riksdag.

The 19 guidelines have been divided into four main areas: improving employability, developing entrepreneurship, improving enterprises’ and the employees’ ability to adapt, and strengthening equality policy. Within each main area, there are a number of guidelines that contain recommendations and concrete measures.

Each member state shall take a position on all guidelines but it is up to each country to design its own measures in the areas taken up in the guidelines. As previously, the main responsibility for employment and labour market policy will rest on the individual member states.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

The Swedish employment policy is well in line with the recommendations of the guidelines. The Government shares to the full the approach in the guidelines that the employability of labour force is best promoted by active measures with the emphasis on education and development of competence rather than passive cash support.

The Government also values that the guidelines highlight education and the development of competence as an important means for creating a flexible European labour market. The guidelines emphasise that this work should take part in collaboration with the social partners, which fits in well with the Swedish tradition of tripartite co-operation.

As regards long-term unemployment, youth unemployment and the number of unemployed in active labour market programme measures, there are also quantitative targets. Sweden meets these targets in all three cases. With respect to combating longterm and youth unemployment, Sweden’s ambitions are higher. Active measures are usually initiated at an earlier stage than the guidelines have set as a goal. In addition, the proportion of unemployed in active measures is the highest in Europe.

The need for strengthening equality policy has been put forward as a special main area. This is a big step forward, which should be followed up by an integrated equality perspective also in other main areas. The aspects dealt with in the other main areas of the guidelines, for instance, long-term unemployment, youth unemployment and active measures are of fundamental importance for equal conditions for women and men on the labour market.

The guidelines establish that women’s increased employment is the decisive factor for equality of opportunity. This approach is well in accord with the goal of Swedish equality policy, which is the right for all individuals to be able to earn their livelihood regardless of sex. Easily available child care, paid parental leave for both women and men and the fact that the tax and social insurance system is based on the individual and not the household as its smallest unit have played a decisive role in Sweden for the rate of employment of women and men being almost equal.

1.4 Education, care and social services

The main direction of welfare policy is to prioritise activities over grants. Among activities, the Government has consistently given priority to education, care and social services since taking office. This has had a decisive importance for economic policy. In the SEK 126 billion programme to consolidate the Swedish economy after the 1991-94 period, central

government grants to municipalities and county councils have been exempted from cuts despite practically all other budgetary items being affected by extensive savings requirements. However, it has not been possible to shield the local government sector from the effects of the previous weak economic development.

Municipalities and county councils have been exposed to difficult economic strains. The alternative – not doing anything about the central government financial problems – would, however, have been worse for municipalities and county councils. Increasing interest expenditure for central government debt would rapidly have thrust aside important expenditure. As a result of the successful economic policies the Government could, within the framework of the budget policy goals, propose increased resources to municipalities and county councils a year ago. In 1997, SEK 4 billion was made available, in 1998, a further SEK 4 billion. With that the support to municipalities and county councils during the current year is SEK 8 billion higher than it would otherwise have been. Education, care and social services have been given priority.

In the Budget Bill for 1998, a further investment of SEK 4 billion was proposed for the local government sector in 1999 and an additional SEK 4 billion in 2000. Altogether, the proposed additional resources thereby amount to SEK 16 billion in 2000 compared with 1996. Education, care and social services are strengthened.

Since the economic development has been better than anticipated, the Government now proposes that a further SEK 4 billion be made available during the current year and onwards. In this way, the additional resources amount to SEK 12 billion in 1998, SEK 16 billion in 1999 and SEK 20 billion in 2000 and in future. During the five-year period 1997-2001, municipalities and county councils will be provided with a total of SEK 72 billion extra. Education, care and social services will be further reinforced. The new resources are to be used to strengthen quality in school, care and social services and to safeguard employment without an increase in local government tax.

I connection with the Spring Budget Bill, the Government has also decided to submit the Bill concerning a National Plan of Action for Policy relating to the Elderly (Government Bill 1997/97:113), with the intention of laying down the goals and guidelines for a long-term policy relating to the elderly and providing proposals for measures in certain important areas, especially care of the aged. These proposals entail that SEK 300 million per year will be made available during the period 1999-2001.

In the light of local government’s investment requirements for expansion and adaptation of housing and premises for the elderly during the coming years, the Government has furthermore proposed to intro-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

duce temporary building assistance totalling SEK 400 million for 1998 and 1999. Moreover, assistance is to be provided to municipalities with overpowering financial commitments for housing, to allow education, care and social services to be given priority.

Dental care will also be reinforced. The Government has recently submitted a Bill, 1997/98:112, to the Riksdag concerning a reform of dental care assistance, proposing a change in dental insurance arrangements as from 1999. This proposal entails an expansion of the cost frame for dental care by SEK 500 million.

1.5 An offensive for sustainable growth and increased employment

Sweden is to take the step into the twenty-first century through offensive policies, which aim at achieving sustainable high growth and increasing employment. In this way, we can safeguard welfare in the long-term.

Six areas are of strategic importance for Swedish growth and employment: Knowledge and competence, Participation in the information society, Sustainable Sweden – setting an example, Entrepreneurship, European co-operation and Sweden for all.

Altogether, the proposed measures include SEK 18 billion for the period 1999 to 2001.

1.5.1 Knowledge and competence

What is produced will in future depend to an increasing extent on knowledge, efficiency and creativity. Sweden’s successes on the world market will depend on our ability to quickly find new solutions and develop new products. The most important investment we can make during the coming years in society will therefore be to invest in increased knowledge and competence by broad training and leading-edge research.

Sweden’s future lies in a qualified, well-educated labour force. There are three reasons to give priority to education – growth, distribution and democracy. With a high level of education in Sweden, it is possible to have a sustainably high growth and increasing employment. Education is important as a distribution policy instrument for equal opportunities. In order to deepen and reinforce democracy, investment in education which benefits the whole population is important. Policies therefore focus on strengthening the entire educational system from pre-school to qualified further training for those already in work.

Every young person who leaves compulsory school or upper secondary school without sufficient knowledge represents a failure. Therefore, a further SEK 72 billion will be made available to local government over the five-year period 1997—2001. A better school requires resources – for staff, books, development of educational methods, and new technology. It also requires a committed teaching staff with opportunities for further training and stimulation in their important work. Moreover, strengthened initiatives are required for development and control of quality and results in school. A national school policy is to ensure uniform standards throughout the education system.

The Government intends to carry out a ten-point programme for quality and equal standards in schools. To this end, the Government will propose that SEK 110 million be allocated annually between 1999 and 2001. In brief, the programme will consist of the following:

Quality control should be strengthened at both central and local level. The National Education Agency has been instructed to investigate the need for increased possibilities for sanctions. A national inspection board is to be established at the National Education Agency to inspect schools. The teaching professions should be developed and the base of recruitment for teachers broadened. A new training for headteachers should be introduced to meet today’s requirements for educational leadership. A national examination bank should be established as a support for teachers’ work. The national course examinations in the upper secondary school are to be made compulsory. Schools should open up more to working life and a new upper secondary technology programme be established. Modern apprenticeship training is to be further developed. Teaching in natural sciences, technology and the environment is to be stimulated. Culture is to have an important role in schools and co-operation with music and culture schools should be strengthened. An IT programme for schools is to be presented. The Government intends to submit proposals on the matters that require a decision by the Riksdag at a later date.

In adult education, a further 140,000 places will be established between 1997 and 2000 in the Adult Education Initiative. To make possible continued broad participation, it will be made possible in the 1998/99 academic year to study with special training grant for a second year. This will mean that many can continue to choose knowledge and competence rather than passive unemployment.

The Government further proposes that grants for young people under 20 years of age who have attended a base year with a natural science and technical specialisation with satisfactory result shall be retained. The trail activity with qualified vocational training will be extended to the end of 2001 and expanded from 8,800 to 12,000 places as from 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

The strong expansion of higher education throughout the country will continue. By strengthening the small and medium-sized institutions of higher education, with permanent research resources, they will be increasingly strong forces in regional development as well. The number of students in postgraduate and graduate engineering courses and within natural science courses will be increased especially to meet requirements in these areas. In 2005, the number of graduate and postgraduate engineers is expected to have more than doubled compared with the mid-1980s to over 100,000 postgraduate engineers under 65 years of age and approximately 200,000 other engineers including upper secondary school engineers. The co-operation of institutions of higher education with the community will be developed at all levels.

Those in work must also be given opportunities for further training. The development of competence in working life is important for the Swedish business sector’s ability to succeed in an increasing international competition and for the quality of public sector activities. Therefore, the Government has appointed a working group at the Government Office for the development of competence in working life. The social partners are taking part in the working group whose task is to submit proposals on how the partners joint work for increased development of competence in working life can be supported by the Government. The working group is to produce a report on its work at the latest by 12 June 1998.

TABLE 1.7 KNOWLEDGE AND COMPETENCE

SEK MILLION

1999 2000 2001

Special training grant, second year 520

Qualified vocational training

400 815 1 000

Ten-point programme

110 110 110

Other initiatives

175 350

Total

1 030 1 100 1 460

1.5.2 Participation in the information society

Information technology is very important for Sweden’s competitiveness. With our world-leading knowledge-based enterprises, Sweden shall retain its position as a leading IT nation.

The new information technology contains considerable opportunities for change. Here there is both growth potential for society as a whole and prospects for achieving increased efficiency, a more comfortable daily life and better life. Therefore the whole of Swedish population must take part in the information society. The use of IT is dominated by men to-

day. This is an effect of, and contributes to maintaining, a labour market divided by gender.

The Government is responsible for IT and knowledge of IT being made available to as many people as possible. It is important that the use of IT contributes to a utilisation of people’s creativity and willingness to work and the development of the competence of both women and men. IT policy shall therefore lead to increase women’s use of IT.

In March 1996, the Government Bill 1995/96:125 Measures to Broaden and Develop Use of Information Technology was presented. This Bill reported on the goals for an overall IT strategy. Moreover, three priority areas were identified. the legal system, education and society’s supply of information, where a number of goals were established for each area. A programme of action was also presented to broaden the use of IT.

The Government subsequently presented assessments of certain key issues for increased growth and employment in the information society. Moreover, a large number of implemented, ongoing and future measures in the programme of action to broaden use of IT have been reported. Examples of such measures are a committee investigating electronic means of payment, an investigation on possible co-ordination of legislation for radio, TV and telecommunications, the work of the IT Commission, the Data Act Commission’s activities and the IT foundation’s activities. The Government has also presented guidelines for continued work in developing central government administration.

The Government has moreover invested around SEK 1.3 billion in the period 1997-99 in a national programme for IT training. This programme results from an agreement between the Government, the Swedish Federation of Industry, and representatives of the IT companies. This training will be organised in project form within the framework of labour market training and 10,000 people are expected to participate, who will receive a high quality training. In this way, the risk decreases for bottlenecks in the fast growing economy.

In the Government Bill 1997/98:136 Government Administration in the Service of the Citizens, the Government has presented guidelines for IT use in central government administration.

The millennium shift entails a risk for serious disruptions in different electronic systems which inter alia has led the Government to appoint a 2000 delegation with the task of monitoring the work of adaptation in various sectors of society.

Within the areas of expenditure, the Government plans extensive measures, which will stimulate use of IT as such and also give other positive effects. In addition, the Government proposes that an additional SEK 1.8 billion be allocated during the years 1999 to 2001 for special initiatives, of which the major part, SEK 1.5 billion, will be invested in schools. The Gov-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ernment intends to present a programme for IT in school to the Riksdag. The point of departure is that all pupils should be provided with knowledge and opportunities to use computers as a modern information tool.

Within the university computer network SUNET further upgrading of the transmission capacity is to take place.

IT adaptation of agency information systems is to continue and be accelerated. The goal is to simplify information to the public and enterprises, so that Internet, for instance, can be used to fill in forms. Also in central government administration, Internet is to be used to an increasing extent to make inter-agency co-operation more efficient. Electronic trade in Europe is to be stimulated. Information networks are to be established focusing on trade and investments in the Baltic Sea region. A database with householdrelated environmental information is planned under the auspices of the National Board for Consumer Policies to increase knowledge about environmental issues. The Government views a special development of IT competence for employees in the public sector as an important task in the coming years. Furthermore, an investment in IT in the cultural sector is proposed. A new IT commission is to be appointed.

TABLE 1.8 IT

SEK MILLION

1999 2000 2001

Education

340 540 740

Others

60 60 60

Total

400 600 800

1.5.3 Sustainable Sweden – setting an example

The global market for environmental technology and environmentally-compatible and low resource-use products is growing rapidly. If Sweden and Swedish industry takes a lead in a development towards environmental sustainability, this can provide competitive advantages in the markets of the future. Therefore, ecological adaptation is also part of a policy to strengthen the Swedish business sector and increase employment.

Sweden shall set an example and be a driving force for an ecologically sustainable development.

During the coming three years, technical development is to be stimulated and the provision of new work by SEK 12.5 billion being provided for energy investments, infrastructure and local investment projects in the country’s municipalities.

The close dialogue with the business sector is of decisive importance. Many enterprises have realised the importance of sustainable production and envi-

ronmentally-friendly goods. The Government wishes to reinforce this co-operation and continue the investment programmes into the next century. By setting an example, Sweden can increase competitiveness and become a better country to live in, also for our children and grandchildren.

In spring 1997, in connection with the energy policy Bill 1996/97:84 A Sustainable Energy Supply, the Riksdag adopted a programme comprising SEK 9 billion over a seven-year period to achieve a more efficient use of energy and an increased use of renewable sources of energy. The adaptation of the energy system is a component in Sweden’s endeavour to set an example with respect to creating ecologically sustainable development. Moreover, a decision has been taken on a five-year programme for investment grants of SEK 1 billion for ecocycle adaptation of buildings and technical infrastructure.

The Riksdag decided in connection with the Budget Bill in 1998 on local investment programmes to promote an ecologically sustainable development. A total of SEK 5.4 billion has been allocated for local investment programmes for the period 1998 to 2000. There has been a substantial response to date. In a first stage, some thirty municipalities will be provided grants for their applications for support to their investment programmes. Of the country’s 288 municipalities, 286 have expressed interest. It is proposed that this support be increased by SEK 2 billion for 2001.

Environmental monitoring is to be reinforced. In order to safeguard biological diversity in the forest, additional resources are to be made available for conservation, biotope protection, and purchasing of land. Environmental supervision and initiatives for advice and information to forest owners are to be reinforced. The good economic development has enabled funds to be allocated to compensate earlier savings that were necessary for state finance reasons.

Housing policy is also to be reorganised in an ecological direction. In the Bill 1997/98:119 Housing Policy for Sustainable Development, the present interest grant system will be reformed and supplemented with an investment grant for ecologically sustainable investments in multi-occupier housing.

TABLE 1.9 SUSTAINABLE SWEDEN – SETTING AN

EXAMPLE

SEK MILLION

1999 2000 2001

Environment and conservation

125 200 200

Local inv. programmes

2000

Total

125 200 2200

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1.5.4 Entrepreneurship

Since 1994, the number of people employed by companies with fewer than 100 employees has increased by 100,000. Over 27,000 new enterprises have been established each year. These are record levels. Entrepreneurship and new entrepreneurship have a decisive importance for growth and employment.

Initiatives to promote entrepreneurship and improve the conditions for business are therefore proposed. Up until 2000 100,000 new companies can have been established in Sweden.

During recent years, a number of measures of special importance for smaller enterprises have been introduced, inter alia with respect to taxation, access to risk capital and simplification of regulations. Regulations for sole traders and partnerships now correspond more closely to those applicable to limited companies. A newly-started sole trader will be able to set off losses in active business activity (selfemployment) against earned income (employment). An easing of owner taxation for owners of unlisted limited companies has been introduced. Social security contributions have been reduced especially to favour smaller enterprises. A newly-created sixth National Pensions Fund has been permitted to invest in unlisted shares for SEK 10 billion.

The Small Business Committee appointed by the Government has presented a number of rule simplifications. The Government has already made decisions regarding a number of these. As examples may be mentioned less restrictive rules regarding the granting of "F" (business) tax cards and easing of tax supplements for accrual errors in VAT reporting.

There is no doubt that what has most favoured Swedish businesses has been the Government’s energetic and comprehensive measures to strengthen public finances which has led to these now also being in balance. Interest levels have halved and investment as a result has increased strongly.

Carrying out unfinanced tax reductions would risk a serious deterioration of the business climate. The favourable development of public finances now makes possible further – financed – tax reduction and measures to increase access to risk capital.

Increased opportunities have been provided for sole traders and partnerships to make allocations to reserves. The relief for owner taxation of unlisted shares has been expanded. The set-off right for capital losses on unlisted shares has been expanded. Tax on advertising printed matter has been abolished.

Moreover, the special property tax on hydraulic power has been abolished, which means an easing especially for electricity intensive industry. Deduction rules for pension costs, taxation of personnel options and deduction for pension savings for sole traders are to be simplified.

The Commission on Simplification of Rules has been given expanded directives and can now also put

forward proposals that simplify accounting rules especially for small-sized enterprises.

May new technology- based enterprises and other small-sized enterprises with considerable growth potential lack financial resources to be able to benefit from their development potential. The state supplements the market by so-called seed capital through the National Board for Industrial and Technical Development (NUTEK). It is proposed to increase the resources that are primarily for this purpose and other small enterprise development by SEK 50 million per year over a three-year period.

The Government has also taken several initiatives to stimulate female entrepreneurship. Business loans to women, advice to female entrepreneurs and local and regional resource centres to women are a few examples. The Government also supports research programmes on female entrepreneurship, which increase knowledge of the area.

The Government will now continue the work of simplifying rules. – It shall be easier to register companies. The goal is

that it should only be necessary to fill in one form and take contact with one agency. The Government intends to implement such simplifications during this year. The Swedish Patent and Registration Office is to be given the main responsibility for making suggestions for concrete measures within six months. – Agency processing times are in a first step to be

shortened by 25 per cent in specially selected cases. The Government intends to tighten up existing punctuality goals in government letters of instruction and to introduce such for all executive agencies. Monitoring and follow-up are to be made more stringent

– The burden for businesses to have to supply in-

formation is to be reduced. The Government intends to introduce measures to reduce considerably the obligatory provision of information by businesses and to increase re-use of business data. – Handling of customs issues by businesses is to be

further simplified. The Government intends to give priority to simplifications for customs issues, at both national and community level.

In the Government's future work, the small business perspective will be even more central. When the Small Business Committee has presented its final proposals, the Government therefore intends to present a programme for simplification of rules that, among other things, contain a system for ensuring that efficient analyses of consequences are made as to how various proposals affect small enterprises, and to issue a general directive to the committee system that the special conditions of small businesses are to be taken into account by all committees.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

It is important for the Swedish economy that competition functions well. The Government will therefore submit to the Riksdag at a later date a document on the direction of competition policy.

The Government has been carrying out work against fraud for some years. Among other things, legislation has been made more stringent regarding prohibition against engaging in trade, and tax control. This work is continuing and is focused on counteracting ecological offences at the national and intentional level.

TABLE 1.10 ENTREPRENEURSHIP

SEK MILLION

1999 2000 2001

Tax reductions

1 730 2 020 1 730

Seed capital, etc.

50 50 50

Total

1 780 2 070 1 780

1.5.5 European co-operation

The Government is deeply committed to the work of building up a strong and peaceful Europe on the threshold of the twenty-first century. Thanks to European co-operation, countries are linked more closely to one another and old conflicts are being resolved. With more new members, the European Union’s fundamental objectives – peace, democracy and economic development – can be further promoted.

Sweden has been a member of the EU for over three years. During this period, EU co-operation has been deepened, for example by common efforts to increase employment. An important part of the EU's work is now focused on integrating new members into the community. The Government regards assisting the successful joining of candidate countries as one of its most important tasks.

The expansion can and should be carried out without increasing the ceiling on expenditure as a proportion of GNI. In order to facilitate this expansion, the budgetary resources that now exist under this ceiling must be reserved for new members.

EU membership has considerably expanded Sweden's possibilities of influencing Europe's development. This has also entailed new possibilities for our country's citizens and businesses. However, increased efforts are required to improve knowledge on Swedish European policy and on how its opportunities can be made use of. It is also important to carry out concrete initiatives to better make use of the new market opportunities in Europe.

During the first six months of 2001, Sweden will be the chair country for the first time. This means that Sweden will lead the work of the Council of Ministers and represent the EU externally. It will also mean that Sweden will be host for important meet-

ings, which traditionally take place in the chair country, such as the meetings of the European Council and informal Council of Minister meetings. Being chair country makes great demand on organisational competence and administrative resources, The resources for this work have been allocated.

The Government now proposes a three-year programme of SEK 800 million annually for development work with Central and Eastern Europe. This programme is to contribute to good neighbourliness in the Baltic Sea region and a dynamic and democratically integrated Europe. This co-operation is focused on hastening Estonia, Latvia, Lithuania and Poland's membership of the EU and further integrating Russia and the Ukraine into the European cooperation structures. The co-operation in the social sector is to be increased during the coming three-year period. The Government intends to intensify cooperation in the Nordic area and to link this in suitable parts with the business sector related cooperation in the Baltic Sea region.

Sweden's development co-operation with Estonia, Latvia, Lithuania and Poland in the legal field is intensified to accelerate these countries becoming members of the EU and to increase the rule of law and reduce criminality in our vicinity.

A special initiative to further develop co-operation between Sweden and Poland will be carried out during 1999.

In order to highlight the importance of the Baltic Sea region for employment and growth in Sweden, a billion kronor has been previously made available, the so-called Baltic billion. These funds are used in the fields of energy, the environment, infrastructure, transfer of knowledge, and Swedish export industry. This activity has been successful and should continue. In the Government's view a further billion kronor should be made available during the coming five-year period, i.e. at SEK 200 million per year. The Government is endeavouring among other things to achieve an increased participation in Baltic Sea trade by small and medium-sized enterprises. In this way, Sweden can contribute to the Baltic Sea region becoming Europe's foremost growth region.

New resources are allocated in order to increase knowledge about European policy and its possibilities. A special information initiative is planned inter alia on the euro and on the practical effects of Sweden not taking part in the currency union at the start of 1999 for the business sector and consumers.

Support will be provided to Swedish enterprises to make use of market and trade potential in the new developing Europe, among other ways through initiatives for small-sized enterprises, strengthening export promotion organisation in Sweden and measures to make use of immigrants' special knowledge of countries and languages.

The international market offers possibilities that are unknown for many companies. This applies not

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

least to procurement taking place in international organisations. Through their competence and capacity, Swedish businesses should have better prospects of winning contracts than is presently the case.

TABLE 1.11 EUROPE

SEK MILLION

1999 2000 2001

Central and Eastern Europe

800 800 800

Baltic Sea initiatives

200 200 200

Information initiatives

20 20 20

Market place Europe

30 30 30

Total

1050 1050 1050

1.5.6 Sweden for all

In a few decades, Sweden has through immigration become a country characterised by cultural and ethical diversity. Almost a million of the country’s inhabitants were born abroad. In an internationalised world, a country with an international population has a headstart. Making use of this advantage will require both changed attitudes and political initiatives. This will be one of the major challenges of the new century.

Immigrants and Swedes with an immigrant background do not have the same possibilities on the labour market as others and often still live almost isolated from the rest of Sweden. Everyone who lives in Sweden should feel at home here regardless of ethnic background. Language is the key to Swedish society. Those who do not have a command of Swedish are easily excluded – this applies not least to the labour market. Tuition in the Swedish language must be strengthened therefore.

In December 1997 the Riksdag took a decision on goals and guidelines for future integration policy. This decision was based on proposals in the Government Bill "Sweden, the Future and Diversity – from immigration policy to integration policy" (1997/98:16). According to this Bill, society's ethnic and cultural diversity is to be a starting point for the design of general policy in all sectors and at all levels of society. A new agency will be established on 1 July 1998 with the responsibility for integration policy goals and approaches having an impact in all areas of society and for actively stimulating integration processes in society. This Bill also gives an account of how the introduction of newly-arrived immigrants can be improved. Furthermore, the Government has paid out a total of SEK 180 million in the 1995/96 and 1997 budget years to support development projects in distressed housing areas. For the period 1998-2000 SEK 490 million has been allocated for this purpose.

Integration policy is to safeguard fundamental democratic values. It is to strive for women's and men's equal rights regardless of ethnic and cultural background.

In order to turn around development, reduce segregation, achieve the integration policy goals and a Sweden for all, it is proposed that there be additional resources during the coming three-year period. Initiatives are planned within various areas. Of central importance are measures to provide good knowledge in Swedish language from an early age, create good conditions on the labour market and for bringing about a durable improvement of the situation in distressed housing areas with a large number of residents with an immigrant background. Furthermore, the potential that culture and sports have as bridgebuilders between different cultures should be made use of to achieve increased integration.

The Government has the intention of presenting a metropolitan area bill during the spring. The potential of the manor cities lies in their diversity, creativity and growth potential. The problems of the big cities are the rapidly growing gaps between the rich and the poor and between native and immigrant Swedes. The Government's policy is to further the possibilities of the big cities without leaving large groups outside the community, the education system, the housing market, the labour market, cultural life and democratic meeting places.

The Government also intends to introduce proposals for more stringent legislation against ethnic discrimination in working life during the spring.

TABLE 1.12 SWEDEN FOR ALL

SEK MILLION

1999 2000 2001

Total

350 350 800

1.5.7 Security and solidarity

In addition to the six coming areas, initiatives are also to be taken in a number of areas to strengthen Sweden on the verge of the new century:

A more secure Sweden

The individual has an obvious demand for security for life, health, integrity and property. Security of life and property are achieved by effective action to prevent and punish crime. In the light of the increased demands made on the legal system during the recent years, a further SEK 200 million will be made available in 1999, SEK 250 million in 2000 and SEK 300 million in 2001. The new funds shall inter alia be used to secure the community police reform and the struggle against petty crime and to strengthen the combating of fraud.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Pensions

The reduced base amount will be increased. The base amount has since 1993 been reduced by two per cent when calculating pensions. Moreover, the upward adjustment of the base amount due to price changes has been limited as of 1995 as part of the work of consolidation central government finances. The size of the upward adjustment has been limited to the size of the central government budget deficit.

The Government proposes in this Bill that the base amount for 1999 be adjusted with the full price changes since the budget deficit for 1997 was less than SEK 50 billion. The Government also proposes that pensions during 1999 shall be calculated on the basis of a base amount reduced by one per cent instead of two per cent. As from 2000, pensions will be based on a non-reduced base amount.

International solidarity

The Government regards development assistance as an important instrument to promote international security and solidarity. After considerable cutbacks since 1992, the Riksdag approved of a government proposal to increase the development assistance frame for 2000 from 0.7 to 0.72 per cent of gross national income (GNI). With the end of further marking Sweden’s international taking of responsibility the Government now proposes a continued increase in the assistance frame to 0.73 per cent of GNI in 2001. In all, development assistance is forecast to increase by SEK 200 million by 2001.

1.6 Fair taxes

This year 10 per cent of total tax income goes to pay interest on central government debt. Even if public sector finances now show a surplus, taxpayers will have to pay the price for previous years’ deficits for a long time to come.

Taxes have no intrinsic value but are motivated only by the utilisation of the revenue. The real tax ratio, i.e. the formal tax ratio plus the public deficit, shows how much tax must be paid to finance welfare. Unfinanced tax reductions that lay behind the formally lower tax ratio at the beginning of the 1990s, only entail that the tax take-up was postponed.

45,0 50,0 55,0 60,0 65,0

1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 1.6

The actual tax ratio

Per cent of GDP

Source: Ministry of Finance

Actual tax ratio

Formal tax ratio

The consolidation of public finances has mainly been carried out in a fair way. Tax increases have made a strong contribution to that. High income earners have contributed primarily by increased capital taxes, but also low and medium income earners have experienced tax increases.

As central government finances have been improved at a rapid rate there is scope for taking offensive measures. Tax reductions in future are possible to consider but only if certain conditions are unconditionally fulfilled. General tax deductions may not be made before a satisfactory quality has been ensured in education, care and social services. They may not be financed by debt. And they must be designed in a fair way from the point of view of distribution policy.

The temporary extra income tax ceases as of 1999 in accordance with the Riksdag decision of 1994. In order to safeguard the goal of fair distribution that was stated in connection with the tax reform, a further bracket will be introduced in the tax scale for income exceeding SEK 32,400 per month. In all, the effect of this will be that around 1 million wage earners will have a lower marginal tax. The increases in child allowances and the allowances for families with many children, which were introduced at the year-end are also in line with the tax reform in 1990-1991. By the threshold for state tax not being increased at the same rate as income increases, large groups of wage earners have started to pay state income tax. This development should be reversed so that the reform’s intention that at most 15 per cent of income earner shall be liable to pay state income tax is achieved in the long run.

1.6.1 A tax policy for entrepreneurship

A number of measures have been introduced to stimulate small and medium-sized enterprises. A main direction has been to improve supply of risk

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

capital. Tax reduction focusing on small and medium size enterprises amount to about SEK 7 billion per year. The easing of owner taxation for unlisted shares and reduction of payroll-tax on the part of the wages sum under SEK 850,000 per year are two examples. Sole traders have received corresponding relief. Moreover, a possibility has been introduced to set off deficits in newly started business activity against income from employment.

The Government is carrying out a broadly based work to reduce red tape and make it easier to become and be an entrepreneur. A new and simpler system for accounting and payment of taxes and charges, tax accounts, has recently come into effect. Tax supplements at wrong accruals have been halved. The conditions for obtaining an F tax card have been relaxed. In order to further improve conditions for entrepreneurship, the Government now proposes a number of new measures: – The possibilities for sole traders and partners to

make provision for reserves will be strengthened as the ceiling for allocation to accrual reserves is re-established at 25 per cent. In this way expansion can be made easier with the aid of retained profits. – Easing of owner taxation of unlisted shares will

be expanded to further ease expansion with the aid of external capital.

– The set-off right for capital losses on unlisted

shares will be expanded. – The tax on advertising printed matter is to be

abolished which will be a relief primarily for smaller companies. – The special tax on hydroelectric power plants is

to be abolished which will mean a relief primarily for intensive industrial users of electricity. – Rules for tax deduction for pension costs will be

simplified.

– Taxation of personal options is to be simplified. – The Simplification Commission has been given

expanded directives and can now also present proposals to the end of simplifying rules of accounting especially for small businesses

An overview is presently taking place of the whole energy tax system to improve the environmental effects. The result will be presented in 1999. From the perspective of environmental concerns, there is at this stage no reason for increasing the total take-up of energy taxes even if individual taxes can be changed. Taxation of electricity in the production stage has however had negative effects for energy-intensive industries. It is therefore proposed that the special tax on hydroelectric power plats is abolished. This will entail reduced electricity prices for both industry and consumers.

The Government intends to present a new coordinated design of the taxes which affect road traffic. The intention is, within the framework of a largely unchanged tax take-up, to achieve better control effects with respect to traffic safety and the environment, The Government intends already in the spring to present a proposal on extended tax relief for electric cars and a new design of the exhaust requirement for light trucks and buses.

1.6.2 Tax controls for justice

In order that the tax system is to be able to retain its legitimacy, it is important that taxes and charges that are decided upon are also paid. Controls and followups are of decisive importance therefore.

The possibilities for tax control have been improved sharply during the mandate period. The general clause against tax evasion has been given a new and more effective shape. Special tax fraud units have been created at the local tax authorities. In this way the competence and experience which is available at the tax administration will come better to use. Moreover, the bottleneck problems will be avoided which have been common previously.

During the spring, the Government has put forward proposals on reformed preliminary decisions. The possibilities for tax planning in connection with transfer of a company have been reduced. The responsibility to submit statements for control has been expanded further so that practically all transactions with securities are covered.

Swedish Customs is responsible for a new control activity throughout the country for commercial transports of good subject to excise taxes. The Customs will also be given better possibilities to check postal packages that contain alcohol and tobacco.

The strong increase in smuggling of cigarettes is a problem that not only can be checked with increased control. In order to prevent smuggling, and the elements of organised crime that follow in its tracks, the Government proposes a reduction of the tax on cigarettes.

1.6.3 Tax policy and internationalisation

Certain countries make use of capital's mobility to attract capital and investment from other countries. This takes place inter alia by their offering better tax conditions for foreign establishment than the ones that apply to companies active within the country. Sweden has actively worked for a discussion on this in the EU. This work has been very successful and during autumn 1997, member states could agree on common rules of conduct to avoid harmful tax com-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

petition. The work is also continuing to achieve common rules on taxation of interest and other capital incomes. It is necessary to devote continued attention to the effects that internationalisation can have on Swedish capital taxation and excise taxes.

1.6.4 Property taxation

Property tax is part of capital taxation. This is underlined by interest on housing loans being deductible. In order that property tax should be as fair as possible, the tax assessment value should reflect market value in an as correct way as possible. A special investigator has therefore been given the task of evaluating the tax procedure. Awaiting the investigator’s analysis of the translation procedure, it is proposed that the freezing of tax assessment values at the 1997 level which was decided for 1998 shall also apply in 1999.

A new committee of inquiry shall examine property taxation and among other things, analyse the tax neutrality of different forms of grant of property rights. This commission shall also consider whether there is any suitable way to improve the conditions for permanent residents in attractive coastal areas and stimulate environmental investment.

1.7 Distribution policy

Swedish economy experienced at the beginning of the 1990s its greatest test in modern times, with negative growth, reduced real wages, and strongly increasing unemployment. As a result, public finances deteriorated. In January 1995 the borrowing requirement was estimated at SEK 229 billion Sweden was on the verge of a collapse of state finances.

A secure welfare cannot be based on loaned money. Without a firm ground consisting of sound public finances, there is in the long run no scope for carrying out a fair distribution policy. The weak groups do, therefore, have the most to win from a consolidation of public finances.

As of the 1998 budget, the consolidation programme of SEK 126 billion has been completed. One of the most important principles for the government work in forming the programme has been that all citizens should share the burdens fairly.

Quite the contrary to what many feared, the distribution policy analyses indicate that the crisis and budget consolidation have been managed with a maintained relatively even distribution of economic resources. Through welfare policy, the burdens of the deep economic crisis, and the consolidation of public finances have been mainly distributed in a fair way.

The fifth of households with the highest economic standard have contributed 43 per cent of the total budget reinforcements while the fifth of households with the lowest standard have contributed around 11 per cent. The tenth of households with highest standard have experienced the greatest reduction in relation to incomes. Equality has moreover been safeguarded, the net effects being on average largely the same for women and men.

The diagram below shows the final analysis of the distribution policy effects. The households in the diagram are divided into ten equally large groups, so called deciles. In decile 1 are the households with the lowest economic standard. Decile 10 contains the households with the highest economic standard. The consequence analysis includes the direct effects of all proposed and decided measures in tax and transfer systems up to and including the 1998 Budget Bill.

As a consequence of the high unemployment and the growing gaps in wages and capital incomes between 1991 and 1997, the spread of market incomes has increased considerably. This has, however been largely compensated by transfers and the tax system. Despite the increased spread in market incomes, the spread in disposable income has not increased markedly since 1991.

-35 -30 -25 -20 -15 -10

-5

0

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

DIAGRAM 1.7

Proportion of the consolidation programme contributed by each decile

Per cent

Source: Ministry of Finance Decile

The proportion of households with a lower economic standard (under 50 per cent of median income) has increased from 4.1 to 5.8 per cent. An important reason for this is however that the number of students has increased, which has a positive distribution policy profile in the longer run. The results for 1996 and 1997 are based on an updated extrapolation and show thus an assessment of the probable outcome (see further Government Bill 1997/98;1, annex 7).

However, income statistics do not show the full picture. They do not take into account public activities. During the 1980s, the spread of disposable income increased. At the same time, greater resources were invested in public services. Childcare was ex-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

panded and resources to care, old age care and education were increased. At the beginning of the 1990s, the increase in resources was braked and households had to bear an increasing share of costs by charges and fees. The considerable resources which are now being supplied to education, care and social services should counteract this development.

Public services must be safeguarded. The basis for justice is that children, the old, the sick and the disabled receive the care and social services on good quality. Through a good economic development, re-

sources for care and social services increase. Individuals shall not have to pay unreasonable charges.

Knowledge and experiences must be distributed more equally. In that way all will have better possibilities for employment. This will take place by better basic knowledge and more training. Justice can only be achieved when people are given equal possibilities for education and work. Sweden shall yet again demonstrate that a good growth and an increased employment are best matched with an even distribution of the economic resources.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

National Employment

Action Plan

Sweden

April 1998

.

Contents

1 Sweden’s Employment policy: Direction and Priorities .................. 4 1.1 The Swedish economy and labour market .................... 4 1.2 The Amsterdam Treaty strengthens co-operation on employment ............................................................ 5 1.3 The government’s policy for increased employment .... 5 1.3.1 The policy direction ..................................................... 5 1.3.2 New initiatives ............................................................. 7 1.4 1998 employment guidelines and Sweden’s priorities ...................................................................... 9

2 The Employment Guidelines........................................................ 11

I Improving employability .............................................................11

2.1 Tackling youth unemployment and preventing long-term unemployment ........................................... 11 2.2 Transition from passive measures to active measures . 12 2.3 Encouraging a partnership approach .......................... 13 2.4 Easing the transition from school to work .................. 14

II Developing entrepreneurship.......................................................16

2.5 Making it easier to start up and run businesses ........... 16 2.6 Exploiting the opportunities for job creation .............. 17 2.7 Making the taxation system more employment friendly ...................................................................... 17

III Encouraging adaptability in businesses and their employees......................................................................................19

2.8 Modernising work organisation .................................. 19 2.9 Support adaptability in enterprises ............................. 19

IV Strengthening the policies for equal opportunities......................20

2.10 Tackling gender gaps ................................................. 20 2.11 Reconciling work and family life ............................... 21 2.12 Facilitating return to work .......................................... 22 2.13 Promoting the integration of people with disabilit ies into working life ........................................................ 22

National Employment Action Plan

Sweden

1 Sweden’s Employment Policy: Direction and Priorities

1.1 The Swedish economy and labour ma rket

Sweden’s economy is in a stable upward phase. From 1994 to 1997 GDP grew an average of 2.6 per cent annually. Growth is expected to be 3.0 per cent this year and 3.1 and 3.4 per cent in 1999 and 2000 respectively. There are clear signs of improved labour market conditions. Unemployment has fallen continually since summer 1997. In one year open unemployment has declined by more than two percentage points and came to 6.7 per cent in February 1998. In the Government’s forecast employment is anticipated to increase by 1.0 per cent this year and by an additional 3.5 per cent all told in 1999 and 2000. Open unemployment is estimated to fall to 5.7 per cent in 1999. With the measures that the Government is proposing the objective of 4 per cent open unemployment is deemed attainable towards the end of 2000. The wage agreements that have been concluded thus far in 1998 also inspire hope that wage formation will not be an obstacle to continuing increases in employment and a decrease in unemployment.

TABLE 1.1

KEY INDICATORS 1997 - 2001

1997 1998 1999 2000 2001

Open unemployment

8.0 6.7 5.7 4.4 4.0

Labour market measures

4.3 4.2 4.0 3.9 3.5

Number of employees

-1.0 1.0 1.5 2.0 1.1

Hourly wages (cash)

4.5 3.1 3.0 3.0 3.0

CPI, annual average

0.9 0.9 1.2 2.0 2.0

GDP

1.8 3.0 3.1 3.4 2.6

General Government Balance

-1.1 1.6 0.8 2.3 3.5

Note: Open unemployment and persons in labour market measures are reported as a percentage of the labour force. Annual percentage change

is shown for the number of employed, wages, CPI and GDP. The general government balance is reported as a share of GDP. Source: Ministry of Finance

The policy that was adopted in 1994 is being followed. The economic policy is directed at promoting high growth, increased employment and lower unemployment. The basis is to maintain macroeconomic stability through sound public finances and stable prices, which are indispensable prerequisites for long-term sustainable growth and hence high employment. The stabilityoriented policy is supplemented by structural measures. They include an active labour market policy that checks passivity, preserves the employability of the unemployed and promotes a labour market that functions well. A second essential element is a vigorous effort at all levels of the education system to meet the modern labour market‘s demands for more competence and professional qualifications. A third feature is the efforts to foster entrepreneurship, not least in small and mediumsized businesses, and to create a favourable business climate.

The policy that was implemented has been successful in many respects. The public finances have improved markedly from a deficit equivalent to 10.3 per cent of GDP in 1994 to a surplus this year. Inflationary expectations have been stemmed and inflation has stabilised at a low level in line with the inflation objective of 2 per cent. Interest rates have declined. The current account is showing a surplus. GDP growth is gathering new speed from a good average level in recent years. Labour market conditions are improving. But significant challenges for employment policy still remain.

Unemployment is still unacceptably high. The employment level, which previously was one of the highest in the world, has fallen from more than 80 per cent at the end of the 1980s to about 70 per cent today. The employment rate among the disabled is considerably less than among the rest of the population.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Figure 1.1

O pen U nem p loym en t 1990-2001

Perc entage of L abour Forc e

S ourc e: M inistry of Financ e

Unemployment has hit new labour market entrants and the young hard. The labour market picture for immigrants has worsened dramatically in the 1990s. Many groups have considerable difficulty getting established in the labour market. They risk being excluded from the regular labour market for long periods. Again among these groups one finds many immigrants, disabled, young people and people with little education.

Unemployment is much more pronounced among people with little education than among the well educated. There is a clear trend to a demand for a labour force with better qualifications.

The increase in the number of unemployed in the 1990s has been accompanied by longer spells of unemployment. The active labour market policy is one explanation as to why in international comparisons the Swedish long-term unemployment is all the same low.

Like other Member States of the European Union, Sweden accordingly faces an important challenge: to increase employment and overcome the problem of excessively high unemployment.

1.2 The Amsterdam Treaty strengthens the co-operation on employment.

With the meeting of the European Council in Amsterdam in June 1997, the fight against unemployment has been made even more of a top priority in EU cooperation. The introduction of a special title on employment into the Amsterdam Treaty was an important objective for Sweden in the negotiations at the intergovernmental conference. Member States’ co-operation on employment provides a firmer foundation in that furthering a high level of employment becomes an explicit goal for the EU. The fight against unemployment is also guaranteed to be a priority in a long-term perspective.

The European Council at its meeting in Luxembourg in November 1997 adopted the 1998 employment guidelines, which were confirmed by the Council in December 1997. The Member States were requested to

submit a first national employment action plan in 1998. A first report of Member States’ Action Plans will be made at the Cardiff European Council in June 1998.

The employment guidelines will create better conditions for more comprehensive and co-ordinated action in the EU in order to reach the goal of a high level of employment. However, the main responsibility for the conduct and concrete formation of employment policy will continue to rest with Member States. The Community will encourage co-operation among Member States, while the competence of Member States will be respected.

The employment guidelines are to be compatible with the broad guidelines for the economic policies of Member States and the Community under article 103.2 of the EU Treaty. Consequently, the employment guidelines have to be compatible with a fiscal policy that continues to be responsible and restraint in government expenditure. For Sweden, this means that any increased public expenditure, which may result from implementing the employment guidelines, will be financed by changing priorities within the bounds of the existing financial resources.

Member States will report how the guidelines are implemented on the national level in action plans. In these plans, Member States are to take a position on each of the guidelines. The resolution on the employment guidelines emphasises that the differing situations of the Member States in relation to the problems addressed by the guidelines will result in different solutions and emphases, in line with individual situations. Sweden, having an employment policy well in line with the guidelines, will report the national measures to implement the guidelines under the employment policy being conducted. The need for new initiatives and measures should be judged in light of the employment guidelines, labour market developments and the objective of halving unemployment.

1.3 The government’s policy for increased employment

1.3.1 The policy direction

The main goal of the Government’s employment policy is to reduce unemployment by a sustainable increase in employment. Open unemployment will be halved to 4 per cent in 2000. The long-term goal is full employment.

The Government’s employment policy is based on five foundation stones

– Unemployment will be reduced, principally by more people getting jobs, training or education that increases their chances of finding work. – The main share of the increase in employment in the coming year should occur in the private sector.

– In the public sector, activities will be given priority over transfers. Schools, health care and social services constitute the core of the welfare system.

– A better-functioning wage formation process is required in order for unemployment to be halved. – The public finances will be sound and prices stable.

Equality between the sexes is one of the primary goals of the Government’s employment policy. Sweden has a relatively high level of employment for both women and men. This is the result of a conscious policy to promote the equal rights of women and men to work. Particularly important factors in achieving the high employment are the efforts being made for easily accessible care for children and the elderly, paid parental leave and an income tax system that has individuals as the smallest unit, as well as a more equal distribution of political power between women and men. Efforts are also being made to create equal opportunities in the labour market for everyone, irrespective of ethnic and cultural background.

Sweden’s employment policy is an integral part of economic policy. The policy’s emphasis on macroeconomic stability – sound public finances and stable prices – creates the conditions for long-term high growth and a sustainable increase in employment. The efforts to put the public finances on a sound basis have resulted in a comprehensive and rapid consolidation, which has made possible low interest rates and strengthened confidence in economic policy. Both these factors have a considerable influence on businesses’ investment plans and household decisions on consumption, jobs and education. The consolidation of public finances has created scope that has made it possible for the Government to provide the municipalities with extra resources to maintain the quality of schools, health care and social services. Thus employment in the public sector will also be stabilised during the coming years.

Technological development and increased international integration increase the demand for well-educated labour, while at the same time the employment opportunities for unskilled and poorly qualified labour become fewer. New and advanced jobs that require university education are emerging. Therefore one of the foundation stones of the Government’s employment policy is a consistent focus on education and the development of competence at all levels, which will yield favourable conditions for increasing employment in the long term. Continuing to develop competence, both through day-to-day work and in the form of training efforts, in combination with a flexible work organisation is important for successful companies. The Government’s very extensive efforts in regular education, labour market training and the development of competence on the job are aimed in part at compensating for the fact that the knowledge and job skills of the unemployed become obsolete during the period in which they are unemployed. Expanding universities by 60,000 perma-

nent places in the coming years will make it possible for many people, both unemployed and other to get an education in order to meet the labour market needs for a well-educated work force.

Labour market policy is another important component of the Government’s employment policy. It builds on a Swedish tradition of measures that foster activity and check passive dependence on government allowances. The active labour market policy has as its main task preventing social exclusion and acts as a good impetus to look for work or to pursue an education. Work to improve the way in which the labour market functions and preserve the employability of the unemployed will be intensified and made more effective. Labour market policy is founded on the following principles

– The main task of labour market policy is to see that job vacancies are filled quickly and efficiently. – Active measures are being given priority over passive cash allowances.

– The unemployed are available to work and have the qualifications and knowledge required to take those jobs that they are offered. – Labour market policy will promote job and geographical mobility. Through increased emphasis on education and the development of competence, the unemployed will be given job opportunities in new sectors or in sectors in which the demand for labour is increasing.

– People who find it especially difficult to get work and thereby risk becoming long-term registered unemployed will be made a priority. Among them are many disabled, immigrants and young people. – A substantial subsidy of the labour market policy measures may be justified on the condition that they do not displace ordinary job openings.

– Labour market policy measures will reflect an equal opportunity perspective. The measures will help end the sexual segregation in the labour market. – Unemployment insurance will be a transitional insurance, not a permanent means of support.

In the upturn in the business cycle presently under way in Sweden, it is of great importance, to try to block the emergence of inflationary bottlenecks. Measures in the coming years will largely be directed at areas where shortages may occur. The establishment of an individual action plan for every single unemployed person will enable the measures to be adapted to the individual’s job aspirations and to the job skills required in the labour market to the greatest extent possible.

Most of the increase in employment in the coming years should be in the private sector. An expansion of the business sector signifies a strengthening of public finances and thus helps strengthen the Swedish economy as a whole. In order to bring about an increase in employment in the private sector, conditions favourable

to enterprises and entrepreneurship are required. Sweden has a favourable business climate. Nevertheless it is urgent to identify and solve problems that may restrict further growth of smaller companies especially. This work will be broadened and intensified. An important component of this work is making it easier for these firms to acquire, use and develop new technology. It is also important to continue to foster open and functioning markets with strong competitive pressures. Implementation of the internal market is important in this connection. Pressing on with passage of Community legislation and its application produces the conditions for a better-functioning single market and more employment in Europe.

However, in order for an increased activity level in the economy to lead to increased employment and reduced unemployment an important prerequisite is a wage formation that functions well. Unemployment can be forced down when wage increases are in line with productivity developments and the inflation target. Otherwise there is a risk that high unemployment will become permanent.

The Government’s goal to halve open unemployment by the year 2000 is being followed up two times a year. This is being done to emphasise the Government’s determination to achieve the goal that it has set. In this follow-up developments in the labour market are reported for key variables such as employment, long-term unemployment, youth unemployment and entrepreneurship, as well as the measures that the Government has taken and intends to take to combat unemployment.

The main purpose of employment policy is the reestablishment of a high level of employment. Only when a high proportion of the working-age population has regular employment will the welfare society have a stable and sustainable foundation.

Underlying the work with the employment guidelines has been the value of policy with concrete objectives. The Member States are also requested to establish national objectives where they consider them possible and suitable.

In Sweden we have good experience at setting up concrete policy objectives. In addition to the objective of halving open unemployment, there are objectives for inflation and budget policy. These objectives have contributed significantly to the stable development of Sweden’s economy.

1.3.2 New initiatives

In the Spring Budget Bill the Government reports on how the employment and growth policies will be developed further through six areas of major significance for the future and for economic and cultural welfare. They concern additional efforts in education, spreading and increasing the use of information technology, encouraging environmental sustainability, promoting entrepre-

neurship, strengthening European co-operation, and working for one Sweden for all.

Knowledge and competence

The key to a better future lies in a skilled and welleducated labour force. Therefore the aim of the policy is to strengthen the entire education system, from preschool to additional advanced training for those who already have a job. Every young person who leaves the nine-year compulsory school or the upper secondary school with insufficient knowledge is a failure. Better schools require resources and a high pedagogical competence in order to strengthen the quality.

The Government intends to implement a ten-point programme for quality and equivalence in the schools. Among other measures, quality control will be tightened up at both the central and local levels. A national inspection board will be established within the Swedish Board of Education to inspect the schools. A new school principals’ training programme will be set up to respond to today’s requirements for pedagogical leadership. The national course tests in upper secondary school are to be obligatory. Furthermore the schools should take work life more into consideration and a new upper secondary technical programme should be developed. Instruction in the sciences, technology and the environment will be stimulated. A voluntary upper secondary examination should be introduced. The arts have an important role in the schools and co-operation with the music and art schools should be strengthened. An IT programme for the schools is to be presented.

In accordance with an earlier decision 140,000 places in adult education are being added between 1997 and 2000. A special education allowance at the same level as unemployment compensation was introduced in autumn 1997 for the first year of study. In order to make possible continued broad participation there will be an opportunity to study for a second year on a special education allowance during the school year 1998/99. An experiment in Qualified Vocational Education was introduced in 1996. The trial basis has now been extended up to and including 2001 and the number of places has been expanded by more than 30 percent. The distribution of places is concentrated in vocational areas where there are shortages.

The expansion of universities and other schools of higher education continues. Thus far 60,000 permanent new places, with the main emphasis on science and technology have been decided for 1997 to 2000.

These new initiatives help improve employability, in part by improving the possibilities of offering training to the unemployed and by facilitating the transition from school to work.

Participation in the information society

The new information technology has great possibilities for change. With it there is both growth potential for society as a whole and prospects for achieving increased efficiency, a more convenient workday and a better life.

The Government has invested about SEK 1.3 billion for the period 1997 to 1999 in a national programme for IT training. The programme is the result of an agreement among the Government, the Federation of Swedish Industries and representatives of IT companies.

The Government is proposing that an additional SEK 1.8 billion be set aside for 1999 to 2001 for special measures with the main emphasis being put on the schools.

The IT adjustment in the authorities’ information system is to continue and the pace is to be quickened. The Government views the IT training for public sector employees’ competence as an important task in the coming years.

These new initiatives help improve employability and encourage the companies and the employees’ capacity to adapt.

Sustainable Sweden

Sweden is to be a forerunner and a driving force for an ecologically sustainable development. The global market for environmental technology and environmentally adapted and resource saving products is growing. Consequently, the ecological change is also a part of the policy of strengthening the Swedish business sector and increasing employment.

In the coming years, technical development and job creation will be stimulated by the use of SEK 12.5 billion for energy investments, infrastructure and local investment projects in Sweden’s municipalities. SEK 1 billion has been reserved for a five-year program for ecologically sustainable social development. The program is primarily related to the adaptation of existing buildings and infrastructure to the ecological cycle.

So far, the Government has reserved SEK 5.4 billion for the local investment programmes for promoting ecologically sustainable development. The response of the municipalities has been very positive. Therefore, the Government proposes that the support be extended by one year. This means that the support will be increased by SEK 2 billion in 2001.

These initiatives contribute to developing entrepreneurship and creating new job opportunities.

Entrepreneurship

In recent years, a number of measures of special importance for small businesses have been taken, inter alia with respect to taxes and the supply of venture capital.

However, most important to business has been the fact that public finances are now in balance. This fact has resulted in halved interest rates, which in turn has contributed to a strong increase in investment. The positive development in public finances is now making possible further-financed-tax reductions and measures to increase the supply of venture capital. The Government is proposing that a total sum of about SEK 2 billion will be reserved annually for these purposes during the period 1999-2001. It is primarily a matter of easing and simplifying corporate taxes.

A well functioning competition is important for Sweden’s economy and business sector. The Government intends to return to the Riksdag with a report on the future direction of competition policy. The Government’s work includes reviewing rules and reducing red tape and bureaucracy. It will be easier to register enterprises. The objective is that just one form and one contact with the authorities will be necessary. The authorities’ processing time will be shortened by 25 per cent in a selection of cases. The reporting burden of businesses will be reduced. Companies’ handling of customs matters will be simplified further. These matters are of great importance especially to the competitiveness of small businesses and to their willingness to start and grow.

These new initiatives contribute to developing entrepreneurship, among other things, by making it easier to start up and run businesses and by making the tax regime more favourable to employment.

European co-operation

Sweden has been a member of the EU for more than three years. During this time the co-operation in the EU has been deepened, not least by the common efforts to increase employment. An important part of the EU’s work is now directed at integrating new members into the Community.

The Government is now proposing a new three-year programme for development co-operation. The programme will contribute to neighbourliness in the Baltic region and an integrated Europe that is dynamic and democratic. The co-operation is directed at supporting Estonia, Latvia, Lithuania, and Poland’s membership in the EU and at integrating Russia and the Ukraine into European structures for co-operation.

To emphasise the importance of the Baltic region for growth and employment, not least in Sweden, a total of SEK 1 billion has been set aside. The funds are being used in the areas of energy, the environment, infrastructure, the transfer of knowledge and for the Swedish export industry. The Government is now proposing that these activities be extended by earmarking funds for the next three years. One of the Government’s aims is achieving increased participation in Baltic trade by small and medium-sized enterprises.

Swedish companies are being helped to make use of market and trade opportunities in the new and growing Europe, inter alia, by assistance for small businesses, strengthened export promotion organisation in Sweden and measures to take advantage of immigrants’ special country and language skills

One Sweden for all

After a few decades of immigration Sweden has become a country of cultural and ethnic diversity. In this diversity there is a development potential. With globalisation, a country with a multicultural population has an advantage. Both changes in attitudes and political efforts will be required to make use of this advantage.

Today immigrants and Swedes with an immigrant background do not have the same opportunities in the labour market that others have. To turn this situation around, reduce segregation, and achieve the political integration objectives, the Government proposes supplementary resources for these purposes in the next three years. Of major importance are measures to improve proficiency in the Swedish language, create equality in the labour market and bring about a permanent improvement of the situation in troubled residential areas where a large proportion of the inhabitants have an immigrant background.

In the spring the Government will present a proposal for a tightening of the law against ethnic discrimination.

These initiatives help improve employability and strengthen the policy on equal opportunities.

1.4 1998 Employment guidelines and Sw eden’s priorities

The Government’s employment policy is well in line with the recommendations in the guidelines. It aims, inter alia, at taking advantage of the substantial resources that can be mobilised in a society in which nobody is excluded from work life because of sex, ethnic origin, age, sexual orientation or disabilities.

Improving employability

The guidelines emphasise that the employability of the labour force will be furthered by giving priority to active measures, with the stress on education and the development of competence, over passive cash allowances. The Government fully shares this view. In this respect the policy of the Government is entirely in line with the guidelines’ recommendations. The Government also appreciates that the guidelines emphasise education and the development of competence as important means for creating a flexible European labour market. The best way in which to combat long-term unemployment and youth unemployment is a policy directed at strengthening individuals’ knowledge and competence and thus increase their employability.

The Government also shares the view that the social partners have a significant responsibility for employment policy. The Swedish action plan has been the subject of discussions with the social partners. It is important that the Government and the social partners together create conditions that promote employability and opportunities for life-long learning. It is also important to strive for a modern work organisation with well developed forms of work, where men’s and women’s skills and competences are being fully utilised. To that end, the Government has started discussions with the social partners in order to seek ways in which both parties may contribute to promote development of competence in the working life

.

Developing entrepreneurship

The Government shares the view that it is important to make it easier to start and run a business and thus foster increased employment in the private sector. The Government has also intensified efforts to remove obstacles to the expansion of small businesses in particular. It is also necessary to improve the conditions for exchanging knowledge in the economy. Furthermore, it is essential to make use of the unutilised growth and employment potential that exists at the local level. An increased emphasis on finding solutions in co-operation among the business sector, universities and other public sector entities is of central importance in this respect.

The Government shares the view that the tax regimes of Member States and systems of allowances should be formed in a way that is favourable to employment. However, the Government finds it less meaningful to formulate quantitative targets for the development of the general level of taxation or for the tax burden on labour. The general tax level is not a good measure of the economic consequences of taxes. These effects depend on the incidence of taxes and for which purposes they are used. Instead, the structure of taxation should be an issue of central concern seen from the perspective of employment. However, possible changes in the tax regime must not jeopardise the public finances.

Encouraging adaptability in businesses and their employees

The capacity of businesses and employees to adapt to changed conditions in the world around them has a great impact on employment and growth. Therefore a policy that promotes adaptability is very important. The social partners have an important role in facilitating the adaptability. In Sweden there is a tradition of cooperation between responsible social partners, which has made a strong contribution to the development of flexible, decentralised work organisations. The possibilities for taking advantage of the ability of individuals are closely linked to how work is organised. For the ability of individuals to be maintained and developed, it is of the utmost importance that individuals can assume responsibility to the greatest extent possible and that they have the opportunity to develop ideas.

Strengthening the policies for equal opportunities

The Government appreciates that equal opportunity policy has been made a main line of action. However, issues treated in other main lines of action, such as longterm unemployment, youth unemployment and active measures are also of fundamental importance to equal opportunities for women and men in the labour market. Therefore, aspects of equal opportunities should pervade all the main lines of action so that the guidelines as a whole express the efforts of Member States on behalf of equal opportunities for women and men in the labour market. In the same vein, it is important to create equal rights and opportunities in the labour market, irrespective of ethnic or cultural background.

By making it a separate guideline, the Government also regards it as very positive to emphasise the equal right to work for persons with disabilities and the need to pay special attention to the difficulties they may encounter when entering working life. The Government’s

opinion is that it should be the overriding ambition to strengthen the employability of disabled persons generally by, in addition to promoting their entry into the labour market, also supporting their development in working life and preventing social exclusion.

2 THE 1998 EMPLOYMENT GUIDE-LINES

I Improving employability

2.1 Tackling youth unemployment and pr eventing long-term unemployment

Guideline

Member States will ensure that every unemployed young person is offered a new start before reaching six months of unemployment, in the form of training, retraining, work practice, a job or other employability measure

.

The Situation in Sweden

The significant deterioration in labour market conditions in Sweden in the 1990s has hit young people especially hard. Unemployment has been particularly high among young persons over 20 years of age, the age when most enter the labour market. The majority of young people aged 16 to 19 are still in school. However since the autumn of 1997 labour market conditions in Sweden have improved somewhat and youth unemployment has declined. Open unemployment comprises just under 13 per cent of the labour force and is relatively evenly distributed between young men and young women. About 20 per cent of young people under age 25 who were registered at an employment office in February this year had been unemployed for more than 100 days.

Sweden’s Policy

The goal is that no one under the age of 25 will have to be openly unemployed for more than 100 days. To reverse the growth of youth unemployment in a lasting manner, the Government has worked out preventive strategies. These strategies are directed at averting long periods of unemployment and thereby improving young people’s job opportunities. This is being accomplished by

– Giving young people under the age of 18 a basic education of

good quality. In practice nearly all young people (98

per cent) continue on from the nine-year compulsory school to the three-year gymnasium or upper secondary school. The municipalities are responsible for the three-year gymnasiums and are obligated to offer all young people a place in these until the year that they reach 20 years of age.

– Assisting unemployed young people by job-matching. If

young people do not find a job as a result, their job opportunities will be improved through vocational guidance, training, vocational traineeships, work experience or other active measures.

– Giving young people between 18 and 20 years old better op-

portunities in the local labour market. This is being made

possible because the municipal governments, on a voluntary basis, have concluded agreements with the county labour boards. Under these agreements, the municipalities, with compensation from the central government, have the chance to develop locally an employment policy that is very responsive to the needs of the labour market. These local measures, which build on co-operation between the municipalities and the local business community, aim at preparing young people for entry into the regular labour market or for a place in regular education. All the local authorities have signed such agreements and they have achieved very good results.

– Giving young people between the ages of 20 and 24 a stimu-

lating and skill-enriching full-time measure. First the young

people will actively look for work. The employment office will try and see if any of the labour market policy programmes may be relevant or if regular education may be an alternative for the young person. Within 90 days at most, the young person, together with the local employment office and in consultation with the municipality, must have devised an individual employment action plan. If the young person has not obtained meaningful employment within 90 days, responsibility then passes to the municipalities, which will offer suitable measures. The placements will be regularly followed up and the young person will participate at regular intervals in job search activities arranged by the employment office. Young people who refuse to participate in the measures or quit them lose the right to the special activity allowance, or, where appropriate, to unemployment benefits.

Guideline

The Member States will ensure that unemployed adults are also offered a fresh start before reaching 12 months of unemployment by one of the aforementioned means [see youth unemployment], or, more generally, by accompanying individual vocational guidance.

The Situation in Sweden

In Sweden a person is defined as long-term unemployed after a period of unemployment of at least six months. In almost all cases measures apply before the unemployed have been out of work twelve months and this commonly occurs within six months. Thus Sweden fulfils the objectives of the guidelines.

The high unemployment in recent years has resulted in increased long-term unemployment, both for women and men, but its extent has been limited by active mea-

sures.1 The labour market imbalances have also led to an increase in the number of registered long-term unemployed – unemployed persons who have been registered with the country’s employment offices as out of work for at least two years. In 1997 an average of just under 120,000 had been registered as long-term unemployed. Of these, about 70,000 were men and about 50,000 were women. These persons constituted 23 per cent of total unemployment. Among the longterm registered unemployed, 21 per cent were women and 25 per cent were men.

Sweden’s Policy

One of the main goals of Swedish employment policy is the prevention of long periods without work. This will be done by

Arranging active job matching. Active measures –

chiefly training programmes or education – will also be begun at an early stage, as the need arises.

Drawing up individual action plans for those who are at risk for long-term unemployment. The individual action

plans aim at making the work by the employment offices more effective and removing the sexual segregation in the labour market. In order to be able to give the unemployed professional guidance, the Government has provided supplementary resources for strengthening personnel at employment offices and employability institutes.

– Introducing new labour market programmes in the fight

against long-term unemployment. Among these remedies

are Public Temporary Employment (OTA) and resource work – two measures that aim at providing work for the long-term unemployed – and at the same time improving the quality of work in the public sector. The long-term unemployed have also been given the opportunity of regular employment while an employee is participating in studies that are part of the Adult Education Initiative (see also Guideline 2.2).

The European Social Fund’s Contribution to Combating Long-Term Unemployment

Sweden’s Objective 3 efforts are directed at developing competence, so-called computer centres/activity centres (datortek) and job creation via guidance / advice and help for entrepreneurial activities. The intent is that the experiences of the Objective 3 project will be integrated into regular labour market policy. Therefore work is under way to identify the successful projects that are deemed to be transferable and to disseminate information about them.

Follow-up

The Government follows up the results of the activities of the National Labour Market Administration (AMV)

1

Owing to inaccuracies in the Labour Force Surveys (AKU) reporting of the long-term unemployed , reliable statistics for 1997 are lacking.

regularly within the framework of management by objectives. This is accomplished, by follow-up of results, indicators, quarterly reports by AMV to the Government and by an ongoing dialogue between the Ministry of Labour and AMV.

2.2 Transition from passive measures to a ctive measures

Guideline

Each Member State will endeavour to increase significantly the number of persons benefiting from active measures to improve their employability. In order to increase the numbers of unemployed who are offered training or any similar measure, it will in particular fix a target, in the light of its starting situation, of gradually achieving the average of the three most successful Member States, and at least 20 per cent.

The Situation in Sweden

Sweden fulfils the guideline’s objective with respect to the percentage of the unemployed in active measures. In 1997 more than 40 per cent of the unemployed participated in an Active Labour Market Policy Programme or in the Adult Education Initiative. Almost as many men as women participate.

Sweden’s Policy

Sweden has traditionally had an active labour market policy that has encouraged activity rather than passivity on the part of the unemployed. This strategy is known in Sweden as ’the activation principle’ and is the basis for all work with the unemployed. The following principles are fundamental

a. The unemployed will preferably be offered em-

ployment. If nothing can be offered, a place in education or a traineeship will be made available when that is found to be appropriate.

b. Unemployment insurance should contribute to se-

curity when changing jobs. One important component is that the unemployed person must satisfy a work contidtion in order to be eligible for compensation. During the period in which compensation is being paid, the unemployed person must actively be looking for work and cannot refuse a job offer that is found to be suitable, considering his or her work experience and qualifications.

c. Owing to Active Labour Market Policy pro-

grammes, the possibilities of re-entering the regular labour market will increase for women and men.

However the activity must not become an end in itself. Instead the active measures must be part of an action plan and be directed at increasing the employability of the unemployed and matching the needs of the labour market. Therefore

Increased resources are being given to more costly measures in the form of occupationally oriented labour market training.

These efforts mean that the percentage of unemployed in labour market training will increase

in

1998 and 1999. –

An extensive undertaking in regular adult education has been introduced with the Adult Education Initiative. The ventu-

re will continue until the year 2002 and, fully operational, will comprise 140,000 study years, which is equivalent to 3.5 per cent of the total labour force or a doubling of the number in adult education. The Adult Education Initiative presents an opportunity for supplementary studies equivalent to a three-year upper secondary education. The target group to begin with is the unemployed, but also includes the employed who are at risk for becoming unemployed because of insufficient education. The training is taking place within the regular adult education system, but it has considerable flexibility with respect to the curriculum, which is tailored to the individual’s abilities, knowledge and needs. It can also be combined with other labour market policy measures, for example, traineeships at the place of work. The courses offered will also take into consideration local conditions and labour market requirements. The central government pays for the programme, but the municipal governments administer it. To finance their studies, the unemployed can get a special training allowance equivalent to unemployment compensation for one year. Those who have received the special training allowance for studies in autumn 1997 and spring 1998 are being given the opportunity of an additional year of studies with this financing. Also employed persons are being offered a special education allowance to return to school on the condition that the employer undertakes to employ a long-term unemployed person, who is registered with the employment office, for the duration of the study leave. A majority of the participants in the Adult Education Initiative are women.

Labour market training is being expanded to include a national programme of training in modern information technology.

The IT training has been drawn up in co-operation with the Federation of Swedish Industries and will include 10,000 people in total by the end of 1999. Three quarters of the places have been reserved for the unemployed and one quarter for employed persons who need to improve their qualifications. The training will last 25 weeks, on average, and after the training is finished the participants receive a certificate.

Follow-up

The Government follows up the results of the activities of the National Labour Market Administration (AMV) regularly within the framework of management by objectives. This is accomplished, by follow-up of results, indicators, quarterly reports by the AMV to the Government and by an ongoing dialogue between the Ministry of Labour and the AMV.

2.3 Encouraging a partnership approach

Guideline

Consequently - the social partners are urged, at their various levels of responsibility and action, to conclude as soon as possible agreements with a view to increasing the possibilities for training, work experience, traineeships or other measures likely to promote employability, - the Member States and the social partners will endeavour to develop possibilities for lifelong training.

Sweden’s Policy

Sweden has a strong tradition of co-operation between the Government and the social partners. The social partners have made important contributions in several areas, inter alia

, by

Agreements in several sectors for increased competence. Imp-

roving competence is one of the most important issues in the wage negotiations for 1998. The majority of the national agreements contain statements concerning the need for continued improvements in competence, the partners’ joint responsibility and the importance of competence development plans for the enterprise or organisation and the individual. Such agreements can be found in both the private and public sectors. Consultations, negotiations and collective agreements between the social partners at the local level shape their practical application in the workplace. In a joint agreement an increasing number of employee and employer organisations in industry have made recommendations on how the need for improving competence in the work place might be met. According to these proposals, provisions could be in the form of lowered payroll taxes or tax deductions. – The establishment of special

agencies for co-operation in

matters of job security and adaptation. These agencies

aim at contributing to training and work organisation projects in order to reduce the risk of redundancies.

A joint agency for vocational training matters (The Joint

Industrial Training Council). The social partners al-

so have a number of co-operative agencies that are industry-specific that follow developments within the industry, analyse the qualifications that are needed and work for training and improved competence.

Qualified Vocational Education is being extended and expanded (see also Guideline 2.4).

Co-operation with respect to IT training (see also Guide-

line 2.2).

In addition –

Regional competence councils are to be established as a

meeting place between the social partners and organisers of education with the aim of better adapting labour market training and regular education – both at the upper secondary school and university levels – to demand in the local and regional labour markets.

The Contribution of the European Social Fund to Labour Force Competence

In Sweden’s Objective 4 programme, measures to stimulate improvements in competence are coupled with work organisation and enterprise development, since these factors are heavily dependent on one another. The Swedish programme is thus unique in so far as it includes activities in the municipalities and county councils. In each region there is a partnership consisting of the social partners, the business communities and the authorities. The partnerships have put together regional programs describing and assessing specific structures and the skills required in each county. This regional network emanating from the partnership is of considerable value to the Objective 4 programme.

2.4 Easing the transition from school to work

Guideline

Member States will therefore improve the quality of their school systems in order to reduce substantially the number of young people who drop out of the school system early.

The Situation in Sweden

In Sweden the number of young people who leave school early is very low. 98 per cent of all 16 year olds go on to the upper secondary school. Of these, about half take vocational education. Most who begin a threeyear upper secondary education finish it. Four out of five twenty-year-olds have completed the upper secondary education in full. Of these, about 80 per cent have the basic qualifications for university studies.

Sweden’s Policy

For a long time in Sweden great importance has been placed on the right of every person to a good basic education. The school system’s design is based on the fact that every young woman and man today needs an upper secondary education as a foundation for her or his future life and learning. The Government’s policy for improving the quality of the school system and giving young people who complete an upper secondary education good chances of finding a job or continuing their studies is directed at

– Giving all young people an upper secondary education, as a

preparation for life in society, work and higher education.

Therefore the upper secondary school has been designed as a three-year form of education that includes core subjects that are common to all educational programmes, theoretical as well as vocational. –

Giving working life a larger role in school, in part by

means of the regional competence councils that are to be established (see also Guideline 2.3).

Increase the frequencies for continuing on to upper secondary school and the pursuit of a national programme by offering preliminary studies in a so-called individual programme.

Identifying in time and giving remedial help to students whose progress is unsatisfactory. The new certification sys-

tem linked to educational objectives and proficiency in the nine-year compulsory school and the upper secondary school make the results achieved by the students as well as the schools transparent in a completely new way. This is one instrument among many for controlling the quality and equivalence of education.

Strengthening the quality of schools, health care

DQGVRFLDO

VHUYLFHV by providing the municipalities with in-

creased resources (see also Guideline 2.11). With these resources the conditions are being created to make schools that are equally good and all of high quality a priority for all children and young people. Students in need of special help and efforts to improve teachers’ competence in the environment, the sciences and technology are being given priority.

– Developing and following up the activities of a ten-point pro-

gramme that the Government is implementing. The over-

sight function of the Swedish Board of Education will be strengthened and work to improve the quality of education is taking shape, inter alia, by national tests. A national inspection board with a mandate to report directly to the Government is also being established to inspect the school system. A new national education programme for school principals is being established.

Follow-up

The Swedish Board of Education has as part of its task the development, supervision and support of quality control in the educational system. In addition the Board

will further the development of schools by preparing commentaries and providing general advisory services in support of local development efforts. A system of state education inspectors has been inaugurated to examine the quality of the schools. It is incumbent upon each school and each municipality to write an annual quality assessment. The Swedish Board of Education has designed national tests in order to analyse and assess uniformly students’ proficiency in various subjects. The school personnel concerned must prepare a remedial programme in the event a student needs special support.

Guideline

Member States will therefore make sure they equip young people with greater ability to adapt to technological and economic changes and with skills relevant to the labour market, where appropriate by implementing or developing apprenticeship training.

Sweden’s Policy

The current upper secondary education system was inaugurated at the beginning of the 1992/93 school year and consists of 16 national programmes, 14 of which contain occupational subjects, which are divided up into one or more courses. The programmes and courses have been designed after consultation with the social partners in order to give currency and quality to vocational training. The training should provide a good basis for lifelong learning and therefore the common core subjects form part of the national programmes in the upper secondary schools. In order to improve young people’s chances of preparing for the changed needs of the labour market, –

A new technical programme and a new, up-to-date apprenticeship training are being introduced. In addition a new

upper secondary school examination will be introduced, with the aim of raising the quality of education still more.

– Co-operation in Qualified Vocational Education (KY). The

education builds on upper secondary education and is addressed to the unemployed and the employed. The basis of its activities is that educational programmes should be designed in close co-operation with work life and that one third of the training should be at the place of work in the form of enterprise-based training. The enterprise is responsible for that part of the training conducted at the workplace. Through the direct contact with work, training can be adapted to provide the qualifications demanded by the labour market. Training as part of Qualified Vocational Education is conducted on an experimental basis. Given the positive response the training received from the labour market, the Government proposes that the training be expanded and

that the trial period be extended to include the year 2001.

To increase the recruitment of university students to technical and scientific studies at university –

Prepatory training to qualify for admission called base-year training has been introduced. Base-year training is of-

fered by both the municipal adult education systems and by universities. More than half the base-year students are women.

Follow-up

An evaluation of the Qualified Vocational Education programme is being conducted and will be presented in 1999. In 1998 Sweden is participating in an OECD project that examines the transition from basic education to work. The results of the project will demonstrate how various measures and factors affect this process.

II Developing entrepreneurship

2.5 Making it easier to start up and run businesses

Guideline

The Member States will - give particular attention to reducing significantly the overhead costs and administrative burdens for businesses, and especially small and medium-sized enterprises, in particular when hiring additional workers, - encourage the development of self-employment by examining, with the aim of reducing, any obstacles which may exist, especially those within tax and social security regimes, to self-employment and the setting up of small businesses.

The Situation in Sweden

During the 1990s the number of self-employed, excluding agriculture and forestry, has increased by more than 10 per cent, in spite of some decline in 1996 and 1997. Women are underrepresented among the selfemployed and account for one quarter. More than 27,000 new enterprises a year have been started in recent years. In 1996 new companies employed about 50,000 people in total, of whom 60 per cent worked full-time. The number of bankruptcies has been halved since 1992 and came to some 10,000 firms with a total of about 20,000 employees in 1997.

Sweden’s Policy

The Government has intensified the efforts to identify and solve those problems that small enterprises in particular experience. An integral part of the solution is counteracting those costs and obstacles to the establishment and growth of enterprises that cause common efficiency problems and competitive disadvantages. The work has resulted in a number of concrete measures to

Identify the problems and propose measures for removing unnecessary barriers to the establishment and growth of small businesses This work is being done by the Committee

on Promotion of Small Enterprises (Småföretagsdelegationen) and the Committee on Simplification of Taxation Rules for Small Enterprises (Förenklings-utredningen). The work of the Committee on Promotion of Small Enterprises is based on a broad and action oriented dialogue with representatives of business organisations, trade unions, state authorities and municipalities. This Committee is also following the project of the European Commission with similar objectives and other international work of this nature. It will formulate and present proposals, based on its findings, for concrete measures to reduce obstacles to the establishment of small businesses and to their growth. It will submit its fi-

nal report by July 1, 1998 at the latest. The Committee on Simplification of Taxation Rules for Small Enterprises has as its task the investigation of the possibilities of simplifying the existing tax regime. This Committee has recently received additional terms of reference that mean that it will give priority to examining the conditions for introducing simplified declaration and reporting procedures for smaller service companies that are run as sole proprietorships.

Give the employed the opportunity to take leave absence to pursue business activities. With this opportunity people

who are starting a new business do not need to risk losing their jobs in addition to the money and resources invested, in the event that the commercial activity does not turn out well. One condition for qualifying for a leave of absence to pursue business activities is that these activities do not compete with the employer’s business. –

Increase the number of women entrepreneurs. In order to

reduce the underrepresentation of women among the self-employed, there are measures especially addressed to women entrepreneurs. Women have the opportunity to get an extension of the start-up grant, which is a special labour market policy measure. In addition there are special loan possibilities and advisory services for women.

– Aid immigrants’ entrepreneurship. Immigrants with non-

Nordic citizenship have the possibility of getting an extended start-up grant.

The Government has appo-

inted a special commission to map out the special difficulties people with a foreign background may experience in connection with starting and developing their own businesses.

– Encourage young entrepreneurs by giving them favou-

rable loan terms.

Increase access to venture capital. Under industrial and

regional policy there are a number of forms of risk financing, all of which have the goal of complementing private markets for loans, guarantees and other sources of venture capital. The EU’s policy on structural funds and the European Investment Bank’s Special Action Plan have further strengthened these possibilities. In the Spring Budget Bill it is proposed that young high tech companies’ access to venture capital – ’seed money’ – be further improved. –

Improve the tax regime for small and medium-sized businesses as well as for new enterprises. As part of general changes

to the tax regime, private entrepreneurs now have a tax regime similar to that in effect for joint-stock companies. The possibility to offset the enterprise’s losses against salaried income has been introduced. Partial income tax relief for small and medium-sized companies has improved the business climate. A reduction in the incidence of payroll taxes is especi-

ally important for smaller firms and encourages them to expand employment. In the Spring Budget Bill the Government proposes additional tax relief for businesses, which improves the possibility of expanding using one’s own profits, as well as facilitating the supply of external venture capital.

Make it easier to run a business. It has become easier for

those starting a business to get an F- notice of assessment. An F- notice of assessment will normally be issued to those applying for it, who declare that they are running, or intend to run, a business. –

Facilitate employment in smaller companies. A new form

of fixed-term employment has been introduced, where the rules are designed to have the most meaning for smaller and start-up companies (see also Guideline 2.8).

2.6 Exploiting the opportunities for job creation

Guideline

Therefore the Member States will investigate measures to exploit fully the possibilities offered by job creation at the local level, in the social economy and in new

ac-

tivities linked to needs not yet satisfied by the market, and examine, with the aim of reducing, any obstacles in the way of such measures.

Sweden’s Policy

There is an unutilised potential for growth and employment in all parts of the country. The Government is allocating resources in several policy areas with the aim of having an effect on regional development conditions. These resources will be more co-ordinated.

– Within the framework of regional industrial policy, the Government intends to

initiate a programme for

drawing up regional growth agreements. The regional

agreements on growth aim at achieving better cooperation and a comprehensive view on the part of those agencies that work with measures to further growth and employment on all levels. Business inquiries and regional and local needs to foster growth and employment will determine the terms of the agreements. – A far-reaching organisational decentralisation is creating the basis for increased

adaptability of labour

market policies to local and regional conditions. With a vi-

ew to strengthening further the local policy input and rendering labour market policy more effective, an experiment has been conducted in 28 municipalities, with local co-operation between the municipality and the labour market authorities. Under this

experiment the appropriation for labour market policy remedies may be used freely without restrictions from the appropriate regulatory authorities in joint projects between the municipality and the employment office.

– The Government views positively the possibilities at the local level for creating employment within the framework of

co-operative entrepreneurship. A series of

initiatives has been taken to ensure that co-operative enterprises are given the same opportunities for development as other forms of business. In addition the Government has appointed a working group with the task of mapping out the conditions for the social economy and showing its role in society. – The Swedish university has an important regional policy function. In addition to education and research, its third purpose is co-operation with the surrounding community.

Every seat of learning shall keep

the region in which it is located informed of the opportunities of turning to the university for various types of information .

Smaller and medium-sized businesses are to be given priority in these contacts.

2.7 Making the taxation system more e mployment friendly

Guideline

Each Member State will - set a target, if necessary and taking account of its present level, for gradually reducing the overall tax burden and, where appropriate, a target for gradually reducing the fiscal pressure on labour and non-wage labour costs, in particular on relatively unskilled and low-paid labour, without jeopardising the recovery of public finances or the financial equilibrium of social security schemes. It will examine, if appropriate, the desirability of introducing a tax on

energy or on pollutant emissions or any

other tax measure

,

- examine, without obligation, the advisability of re-

ducing the rate of VAT on labour-intensive services not exposed to cross-border competition.

Sweden’s Policy

A deficit in public finances means that tax increases are being postponed to some future date. As a result of the Swedish consolidation programme, the very large budget deficit that existed at the beginning of the 1990s has been eliminated by a combination of expenditure reductions and tax increases. This has meant that the actual tax ratio – the sum of the formal tax ratio and government budget balance – has declined in recent years, as the Figure 2.1 below also makes clear.

-10

0 10 20 30 40 50 60 70

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

FIG U RE 2.1

Form al and A ctual T ax Ratio s and the Public Deficit

Perc entage of G DP

S ourc e: M inistry of Financ e

Actual tax ratio

Formal tax ratio

Public deficit

The total tax levy should not, for obvious reasons, be so high as to stand in the way of higher growth or increased employment. But no meaningful method of setting a quantitative goal for the tax burden can be derived from this principle. The total tax levy is not a good measure of the taxes’ economic effects. These effects depend on the incidence of the taxes and for what purposes they are used. In Sweden, the total tax levy also consists of taxes on transfers and fees to the social insurance system. In addition it is more common in Sweden to further certain social objectives with grants or subsidies, rather than by tax reductions.

Reductions in the total tax burden on labour would probably yield a sustainable increase in employment only under the condition that the lowered taxes reduce employers’ labour costs. However in the long term lower taxes, because of wage formation effects, probably have a limited impact on labour costs. Thus the central issue from the perspective of employment should be the structure of the taxes on labour. As far as taxes on labour intensive services are concerned, the Government has observed that tax relief can bring about efficiency gains and specialisation gains. In addition tax reductions that are directed at groups and sectors with less flexible wages can be expected to have a positive effect on employment.

However a lowering of the taxes for certain sectors or certain types of labour is not unproblematic. First, tax reductions directed at a certain sector entail important demarcation problems. Second, a lowering of payroll taxes for a certain type of labour implies that the link between payments in and payments out of the social security system is broken. The majority of payroll taxes are composed of fees paid to the pension system and health insurance. Moreover every tax reduction has to be financed.

In connection with the 1989/90 tax reform, the marginal taxes on wage earnings were lowered substantially. The marginal tax reductions were financed partly by an increased tax levy in the energy area. From a European perspective the Swedish energy and carbon dioxide taxes are high and the possibilities of using this

tax base in the short term with a view to lowering the levy of taxes on labour are limited. In addition the Government is of the opinion that the consequences for growth, regional development and income distribution has to be analysed further in order to make it possible to assess the total effects of a tax-swap.

III Encouraging adaptability in businesses and their employees

2.8 Modernising work organisation

Guideline

In order to promote the modernisation of work organisation and forms of work - the social partners are invited to negotiate, at the appropriate levels, in particular at sectoral and enterprise levels, agreements to modernise the organisation of work, including flexible working arrangements, with the aim of making undertakings productive and competitive and achieving the required balance between flexibility and security. Such agreements may, for example, cover the expression of working time as an annual figure, the reduction of working hours, the reduction of overtime, the development of part-time, lifelong training and career breaks, - for its part, each Member State will examine the possibility of incorporating in its law more adaptable types of contract, taking into account the fact that forms of employment are increasingly diverse. Those working under contracts of this kind should at the same time enjoy adequate security and higher occupational status, compatible with the needs of business.

Sweden’s Policy

The development of a modern and flexible work organisation is of fundamental importance to working conditions, both for the individual’s work situation and as an important prerequisite for successful enterprises. Therefore modernising the work organisation and instituting flexible forms of work encourages employment and growth.

The social partners have very much forced the pace in the development of work organisation and work forms. The partners’ ambitions in this area are seen, inter alia, in

An agreement on co-operation between the social partners in several areas covered by collective agreement, in which it is

stated that work organisation, wage structures and working conditions will be designed as an aid to good job performance, the development of a more skilled labour force and improved competence. In the area of hours worked the social partners have, given legislation that is on the whole optional, considerable sway over the Government on hours of work. The social partners, through collective agreements, can make more detailed adjustments with respect to working hours and location, within the bounds of the health and safety requirements that exist. Decisive for a possible shortening of the work week are the employees’ choice between a shorter work week and increases in real wages as well as the demand for favourable conditions for

production. However, it is the Government’s opinion that in the near future there will be scope for shortening the work week and that shorter work weeks may lead to increased equality and quality of life. However a general reduction in the

hours worked cannot be a solution to

the problem of unemployment.

Given the changes that have occurred in the Swedish labour market vis-à-vis a growing multiplicity of what amounts to different forms of taking on labour, for example, fixed-term positions, leasing of labour, consultants’ services, and distance work

A new form of employment has been introduced. This form

of employment, agreed fixed-term employment, means that it is possible for the employer to employ up to five people for a fixed period without a special explanation. In order to encourage employment in small businesses in particular, companies without any employees have the right to hire staff for a fixed term up to 18 months, instead of the normal 12. –

The greater part of the legislation regulating the activity of the employment agencies has been abolished. In order to in-

crease the security of persons being leased out, a special working environment responsibility has been introduced for those hiring labour. The Government is presently considering the need for changes to the legislation.

A commission that will review the regulations on distance work has been appointed.

2.9 Support adaptability in enterprises

Guideline

In order to renew skill levels within enterprises Member States will re-examine the obstacles, in particular tax obstacles, to investment in human resources and possibly provide for tax or other incentives for the development of in-house training; they will also examine any new regulations to make sure they will contribute to reducing barriers to employment and helping the labour market adapt to structural change in the economy.

Sweden’s Policy

The Government has taken a number of measures to raise the level of competence among the employed and create conditions so that both companies and the employed will be able to adapt to structural changes. Raising the level of competence in companies will be stimulated by

Giving employees an opportunity to make up the deficiencies in their basic education and upgrade their skills within the

framework of the Adult Education Initiative (see also Guideline 2.2).

A special grant for training in companies. For example,

the training may facilitate adaptation to changed technological conditions or new flexible forms of work at the same time it furthers subsequent production. An employer may also be granted a subsidy if the employer hires an unemployed person as the substitute.

New entrepreneurs having mentors and qualified consulting help. In addition ALMI and The Federation of Pri-

vate Enterprises (Företagarnas Riksorganisation) have begun a special project to develop and carry out advanced training and to give a stimulus to small businesses to use mentors and professional boards of directors.

Appointing a special working group with the task to discuss further how systems for developing job skills could be established and to what extent this is dependent on state

efforts. Representatives of both the Government and the social partners are included in the working group. The working group will have completed its work and submitted its report by June 1, 1998. (see also Guideline 2.3).

– Introducing a new form of employment contract that will

give a stimulus to new employment. (see also Guideline 2.8).

IV Strengthening the policies for equal opportunities

2.10 Tackling gender gaps

Guideline

Member States will attempt to reduce the gap in unemployment rates between women and men by actively supporting the increased employment of women and will act to reverse the under-representation of women in certain economic sectors and occupations and their over-representation in others.

The Situation in Sweden

Despite the problematic developments in the labour market in the 1990s, the level of employment for both sexes has remained relatively high in Sweden since the 1970s. In 1997, 69 per cent of women and 72 per cent of men were employed, while the unemployment rate was 7.5 per cent for women and 8.5 per cent for men. At the beginning of the recession it was principally men who were hit by the rising unemployment as employment in industry declined sharply. During the latter part

of the 1990s women have been the first to be affected by unemployment as a consequence of the downsizing in the public sector.

Notwithstanding the high level of employment for both sexes, the Swedish labour market is sexually segregated. About 55 per cent of women work in the public sector and about 45 per cent in the private sector. The corresponding figures for men are 20 per cent in the public sector and 80 per cent in the private sector. Also occupation and choice of education are sex-typed, but women in particular in increasing numbers have been making untraditional choices for their university education. However with respect to profession and education below the university level, the distribution is still considerably more traditional.

In a report to the Government, the National Swedish Audit Bureau calls attention to the fact that labour market policy measures do not contribute to modifying the sexual segregation in the labour market to any appreciable extent. The measures are, however, equally divided between women and men in proportion to their representation among the unemployed. However, measures for men cost more than those for women. These costs, in turn, are most often due to men and women being assigned to training and work practice places traditionally associated with their sex.

Sweden’s Policy

A cornerstone in the Government’s policy for a more even distribution of growth and welfare is that women and men have equal opportunities for financial independence and gainful employment. In this respect, developments in the labour market and in the economy as a whole are very important for equal opportunities for men and women.

A prerequisite for more even distribution of salaried income is a high level of employment among both men and women. Also, favourable conditions for participation in working life promote a high level of employment among women. Therefore the Government’s policy is aimed at promoting women’s employment by continuing the good possibilities for reconciling work and family life (see also Guidelines 2.11 and 2.12).

The Government is working to strengthen the position of women in the labour market and in working life. To this end it is urgent to end the sexual segregation in the labour market in order to take better advantage of the knowledge and experience possessed by both women and men. The problem of the sexually segregated labour market is being tackled by

– An equal opportunity law aiming at eliminating discri-

mination between women and men in the labour market. The law requires the employer to take active measures with respect to, inter alia

, working con-

ditions, wages and recruitment in order to promote equal opportunity in the work place. An ombudsman for equality is charged with seeing to it that the law is being followed.

Women and men are encouraged to look for occupational and educational choices that are not traditionally associated with their sex. The National Labour Market Administra-

tion (AMV) has as one of its objectives increasing equality in the labour market and reducing sexual segregation. To achieve this objective AMV will first make use of ordinary measures and job matching. Improving efforts to aid those who can only find part-time work is an important task for AMV from the perspective of equality of opportunity as women are overrepresented among those who have only part-time employment.

Increase the number of women entrepreneurs. (see also

Guideline 2.5). – The skewed distribution of girls and boys in various educational programmes—for example, in vocational education—is receiving attention within the framework of upper secondary education. Among measures recently introduced is

a new technical pro-

gramme in which the course contents have been selected with the aim of attracting both girls and boys.

The universities and university-colleges are urgently requested to increase their efforts to make recruitment of female and male students to the its undergraduate studies more equal. – To increase the share of women in research and support rese-

arch on gender issues. A series of efforts has been made

to promote and support recruitment of more women in doctoral programmes and more women professors. For every seat of learning the Government has also set objectives for the distribution according to sex when recruiting new professors. For other categories of teachers, the seats of learning are to establish objectives for the distribution according to sex in new recruitment. Gender research has been allotted new funds. More research into the labour market and gender is being conducted and efforts are now being further intensified.

Follow-up

The Government and the Riksdag are following up the equal opportunity policy regularly. The relevant authorities are to report annually to the Government on how they include an equal opportunity perspective in their activities. The Government reports its equal opportunity policy regularly to the Riksdag. Statistics divided according to sex form an important part of the follow-up to the equal opportunity work.

2.11 Reconciling work and family life

Guideline

The Member States will strive to raise levels of access to care services where some needs are not met.

The Situation in Sweden

Well-developed systems for childcare and care for the elderly and financial security in case of parental leave are important reasons for the high level of employment among women. In the 1990s a far-reaching expansion of the child care system has occurred. It is the obligation of the municipalities to provide all children between the ages of one and twelve with child care if both parents work or study or if the child has special needs. Care for the elderly has expanded substantially since the 1970s under the auspices of the municipalities. Very few of the elderly now live with their children. Both the childcare system and care of the elderly today cover practically all needs.

Sweden’s Policy

School, health care and social services form the core of welfare policy. The Government also views a wellestablished social service for care of children and the elderly as a surety for men and women being able to participate in work on similar terms. The economic crisis has seriously affected the municipalities’ and the county councils’ financial positions. Worsening financial positions have resulted in difficulties in maintaining the high level of ambition for welfare services. Therefore

– The Riksdag has

decided to make an extra grant to muni-

cipalities and county councils amounting to SEK 16 bil-

lion. It should give municipalities and county councils good possibilities to improve the quality of health care, social services and schools. In the Spring Budget Bill, the Government proposes to

al-

locate another SEK 4 billion to the municipalitie and county councils.

– The Government will present

a bill regarding the policy

of the care for the elderly. In its bill the Government an-

nounces, inter alia, that a working group is to look over the possibilities to exploit the competence of the unemployed and to raise the qualifications among the employees in the system for care for the elderly by making efficient use of the labour market programmes.

Follow-up

See Guideline 2.10.

2.12 Facilitating return to work

Guideline

The Member States will give specific attention to women, and men, considering a return to the paid workforce after an absence and, to that end, they will examine

the means of gradually eliminating the obstacles in the way of such return.

The Situation in Sweden

In Sweden employees have a right established in law to return to their previous job after certain types of leave of absence. This right is in force, inter alia, in connection with parental leave and studies. The right to parental leave is supplemented by parents’ insurance that is designed with a view to the opportunities for women and men to keep a foothold in the labour market and parents not having to choose between gainful employment and children. The majority of children of pre-school age have two parents who are employed outside the home. With respect to leave in connection with studies, farreaching possibilities exist for adjustment through collective agreements. Leave in connection with illness is not supported by law, but is deemed a valid reason for absence from work.

Sweden’s Policy

Women and men’s return to work is facilitated by

The right to parental leave during the first 18 months of a child’s life, with a compensation corresponding to 80 per cent of the salary for 12 months and the right to shorter working hours for parents of small children.

The right to leave of absence for study purposes.

The individual, not the family, is the minimum unit, for purposes of the social insurance and tax systems. – Gainful employment qualifies one for rights under the insu-

rance system. The systems are primarily related to loss

of income. Both the unemployment insurance and parental insurance include a clause that encourages women and men to return to work after an absence.

The insurance system is designed so that rehabilitation and activity are stressed, with a view to achieving a quick return to work. The right to compensation will be checked

regularly in the light of the requirements of the labour market as concerns unemployment insurance compensation or with a view to the individual’s capacity to work in the case of a disability pension.

Follow-up

See Guideline 2.10.

2.13 Promoting the integration of people with disabilities into working life

Guideline

The Member States will give special attention to the problems people with disabilities may encounter in participating in working life.

The Situation in Sweden

Persons with functional disabilities have generally found it more difficult to compete in the open labour market. As labour market conditions worsened during the 1990s, the situation for the functionally disabled has also become more difficult. Estimates of the level of employment among the functionally disabled indicate that many are excluded from the regular labour market and that a considerably smaller share has gainful employment (about 50 per cent) compared with the population at large (72 per cent).

Sweden’s Policy

It is Sweden’s ambition, in addition to aiding the entry of the disabled into the labour market, also to support their development at work and prevent them from dropping out. The intent is to help those who are disabled, through various support measures, not least of which is the legislative route, so that they will be able to hold their jobs.

This is done, inter alia

, by the law on employment

protection and the provisions for rehabilitation and work adaptation in the Occupational Safety and Health Act.

Central to Swedish policy is that matters affecting people with disabilities will not be considered in isolation, but within the framework of the system applying to all members of society in general. In addition to this, there are special provisions in various areas that deal with support and efforts to compensate for a disability and make it easier for these persons to live like others. Thus, Sweden does not use coercive regulations in order to create jobs for persons with disabilities. The Government’s strategy is to facilitate the disableds’ integration into the workforce within the framework of labour market policy. The strategy is based on the following

Increase employability by vocational rehabilitation and education. In general, persons with disabilities have

less education than the population as a whole. Many of them have insufficient basic education. In order to increase their employability, these persons can supplement their basic education and also get university education via labour market training. The choice of jobs and education is facilitated and broadened by the provision of vocational rehabilitation at employability institutes with special resources for and knowledge about various disabilities. Special efforts are being made to ease the transition from school to work for young people who are disabled.

Prepare persons with disabilities for jobs in the open labour market by education, subsidies for technical aids for the disabled and compensation for possible lower productivity.

Some measures are directed particularly at persons with disabilities in order to increase their possibilities of getting jobs in the regular labour market. Such measures include job aids, job assistants and subsi-

dies for the acquisition of machinery or tools. Subsidies may also be given to persons with disabilities who want to start their own business. For persons with disabilities there are also subsidies to employers for new recruitment, so-called wage subsidies, and public sector protected work. The state-owned business group SAMHALL has the purpose of offering meaningful work to persons with disabilities.

Very severely disabled persons receive individual support from a support person in finding a job and keeping it, so called ’Supported employment’. Included in the duties of the

support person are mapping out the job-seeker’s qualifications and wishes and then finding suitable proposals for places of work and also assisting in initiation and training at the place of work. The measure is aimed primarily at the psychologically and intellectually impaired. Moreover, the Government will

– Present a proposal to prohibit discrimination in employment

against persons with disabilities. The aim is that the pro-

hibition against discrimination will protect both job seekers and the employed. The ombudsman for the disabled should oversee the observance of the new law. The ombudsman should be given the right to plead cases in the Labour Court under the new law on behalf of an employee or a job seeker.

Review of the Swedish Convergence Programme

Table of contents

1 Summary................................................................................. 2

2 The Swedish Convergence Programme .................................... 3 2.1 Background ..................................................................... 3 2.2 The goals of the Convergence Programme and the

direction of economic policy............................................ 3

3 Developments in the economy 1994-1998 .............................. 5 3.1 General economic developments...................................... 5 3.2 The public finances.......................................................... 8

4 The Swedish economy to 2001.............................................. 11 4.1 The 1998 starting-point................................................. 11 4.2 Economic policy ............................................................ 11 4.3 Outlook for Sweden´s economy to 2001........................ 13 4.4 Sensitivity analysis for the public finances ..................... 14

Annex: Environmental consideration in economic policy .............. 17

Tables

3.1 Demand and output ................................................................ 5 3.2 Household income .................................................................. 6 3.3 Key economic indicators ......................................................... 7 3.4 Changes in general government financial balance.................... 8 3.5 General government financial balance..................................... 9 3.6 Change in public saving ........................................................ 10

4.1 Forecast for the Swedish economy ........................................ 13 4.2 Forecast for key indicators .................................................... 13 4.3 Forecast for public finances................................................... 14 4.4 Sensitivity analysis I: Recession ............................................. 15 4.5 Sensitivity analysis II: Wage formation .................................. 15

Diagrams

3.1 Change in private and public employment .............................. 7 3.2 CPI development in Sweden and EU ....................................... 7 3.3 Interest rate differential relative to Germany........................... 7 3.4 ECU index .............................................................................. 8

4.1 Registred unemployment....................................................... 11

A.1 Emissions of a few important substances, 1990-1995 ........... 21

1 Summary

This annex to the 1998 Spring Budget Bill reports the results of the sixth and final review of the Convergence Programme that the Government presented in June 1995.

The review shows that economic growth since 1994 has been approximately what was forecast in the Programme, namely about 2.5 per cent annually. The contribution of net exports to growth has been larger than anticipated, whereas the contribution of domestic demand has been smaller. Development of inflation and interest rates has been more favourable than expected. During the past year, inflation has been about one per cent and interest rates are 5 percentage points lower than they were when the Convergence Programme was first presented.

Employment developed weakly in 1996 and 1997. Consequently, unemployment is higher than was anticipated in the Programme. During the past year, however, employment has increased and unemployment is now falling significantly. It is expected to amount to 6.5 per cent of the labour force at the end of 1998, which is a reduction from about 8 per cent in June 1995.

The ambitious goal of consolidation of the public finances that was set out in the Convergence Programme has been reached. In 1997 the deficit in the general government balance was 0.8 per cent of GDP, i measured in accordance with the ESA-rules. This year the public sector is expected to show a financial surplus. The general government consolidated gross debt is falling relative to GDP for the fourth year in a row.

The calculation for the coming years shows that public finances are continuing to strengthen and that the objective of a surplus corresponding to 2 per cent of GDP as an average over the business cycle established by the Government will be achieved with some margin.

The calculation is based on the assumptions that annual economic growth in the OECD area will be around 2.5 per cent and that the rate of increase in Sweden’s wages will be limited to 3 per cent annually. Under these conditions GDP may grow by almost 3 per cent annually up to the year 2001. Growth will be driven by stronger domestic demand to an increasing extent, inter alia, owing to growing household disposable incomes.

Economic policy is directed at reducing unemployment to 4 per cent in 2000. Central in this effort is an expansion of the number of study places in order to increase competence and the adaptability in the labour market.

2 The Swedish Convergence Programme

2.1 Background

This annex to the 1998 Spring Budget Bill reports the results of the sixth and final review of the Convergence Programme that the Government of Sweden presented in June 1995. The programme had its origins both in the serious imbalances that characterised the Swedish economy at that time and in the process to form an economic and monetary union and a single currency that has been under way in the EU for many years.

According to the EC Treaty, the Member States of the EU were required, if necessary, to adopt convergence programmes during the first stage of EMU. These programmes were to be the basis for assessing the progress that had been made on convergence in economic development, especially as concerns price stability and sound public finances, which are necessary in order to establish a single currency. During the second stage of EMU, which extends from January 1, 1994 to December 31, 1998, the Convergence Programme is a political commitment.

As a new EU member, Sweden presented its first Convergence Programme in June 1995. The programme was put forward by the Government. A large majority of the Riksdag supported its provisions. The Convergence Programme states that the Government shall conduct semi-annual reviews of the programme. Earlier reviews were presented on the following occasions: – In November 1995 in the Government’s bill, A

Policy for Work, Welfare and Growth

(Government Bill 1995/96:25, annex 2); – In April 1996 in the Spring Budget Bill

(Government Bill 1995/96:150, annex 2);

– In September 1996 in the Budget Bill

(Government Bill 1996/97:1, annex 3); – In April 1997 in the Spring Budget Bill

(Government Bill 1996/97:150, annex 2); and – In September 1997 in the Budget Bill

(Government Bill 1997/98:1, annex 3).

The Convergence Programme states that the Government and the Riksdag would later take a position on Swedish participation in the third stage of EMU and that that position would be made in the light of further developments and in accordance with the Treaty. However the convergence criteria defined in the EC Treaty were said to express a sound economic policy and therefore should form the basis of economic policy, irrespective of the position taken on Sweden’s participation in the monetary union.

In December 1997 the Riksdag, in connection with the Government Bill, Sweden and Economic

and Monetary Union (Government Bill 1997/98:25),

decided that Sweden should not introduce the euro, when the third stage of EMU begins. With this decision it has been clear that Sweden is not going to participate in the monetary union from the start.

On July 1, 1998 the surveillance provisions in the Stability and Growth Pact is expected to come into force. According to the Council Regulation on strengthening the surveillance of budgetary positions and the surveillance and co-ordination of economic policies (EC 1466/97), those countries that have not adopted the single currency will present convergence programmes. The countries that join the monetary union will present stability programmes. The new stability- and convergence programmes will, in part, follow different rules than those applying under the second stage of EMU. A central feature of the new programmes is the requirement for a medium-term target of a budget that is near balance or has a surplus. In the new programmes, a more comprehensive surveillance procedure at the EU level with respect to compliance with targets and observance of the programme provisions is to apply. The Government intends to present a convergence programme in compliance with the new rules later.

2.2 The Goals of the Convergence Programme and the Direction of Economic Policy

The Convergence Programme states that the chief objectives of economic policy are strong growth, full employment and stable prices. In order to achieve these objectives the public finances must first be brought under control. Furthermore growth is to be effected in ways that do not lead to further deterioration of nature and the environment and do not increase the environmental debt.

The convergence criteria include the requirements that the rate of inflation and interest rates should not deviate too much from those in Member States with the lowest inflation rates. These requirements are well in line with the inflation objective established by Sveriges Riksbank (the central bank of Sweden) that the rate of increase in prices will amount to 2 per cent per year, with a tolerance interval of one percentage point on each side. In order to strengthen confidence in a policy aimed at stable prices, increased independence for the Riksbank was announced in the Convergence Programme. In addition a stable exchange rate is required. The Convergence Programme states as an objective the strengthening of the krona in relation to the rate that prevailed in June 1995.

Except under special circumstances, the public finances must not show a deficit larger than 3 per cent of GDP. The general government gross debt should

not exceed 60 per cent of GDP, or if it does, it must be declining at a satisfactory rate. At the time that the convergence programme was presented, there was a fundamental imbalance in the public finances, with a deficit of more than 10 per cent of GDP. Fiscal policy was aimed primarily at consolidating the public finances. Three objectives of budget policy were defined and established: – The central government debt measured as a per-

centage of GDP would be stabilised by 1996, at the latest. – During 1997 the deficit in the general govern-

ment balance would not exceed 3 per cent of GDP; that is, Sweden would achieve the reference value for the convergence criteria on stable public finances. – In 1998 the general government finances will be

in balance, that is, revenue will match expenditure.

According to the Convergence Programme, budget policy would also aim at limiting the size of public expenditure, inter alia, with the purpose of reducing the vulnerability of public finances to swings in the business cycle.

In conjunction with the Convergence Programme, a far-reaching programme for consolidating the public finances was announced. The programme comprised specific measures that were estimated to strengthen the public finances on a sustainable basis by SEK 118 billion, the equivalent of 7.5 per cent of GDP. In 1996 the Consolidation Programme was expanded to include additional measures so that it totalled SEK 126 billion or the equivalent of 8 per cent of GDP. That amount referred to the direct effects of revenue enhancement and expenditure reduction, estimated net, taking into account, inter alia, that reduced transfers would lead to lower tax revenue. However the indirect effects, for example, of lower interest rates, were not included. In 1995 the Riksdag passed a decision in principle on the entire Consolidation Programme and the areas in which savings should be made were specified. At that time it was made clear that, to the extent that individual proposals were not implemented or yielded less than estimated, those measures would be replaced by others in order to achieve the intended savings.

The Consolidation Programme comprised a great many measures divided about equally between revenue enhancement and expenditure reduction.

The strengthening of public finances that followed the measures in the Consolidation Programme was largely secured in the first years of the programme: the effects of two thirds of the measures in the programme came in 1995 and 1996.

It was also announced in the Convergence Programme that there would be sales of state assets, with the aim of reducing the general government

gross debt. Those sales would include the assets that the State had taken over in connection with the banking crisis and its holdings of shares in Nordbanken. The sales were estimated to yield revenues of about SEK 50 billion.

The Convergence Programme contained an assessment of economic developments to the year 2000. According to that assessment, after the deep recession at the beginning of the 1990s, the recovery that began in 1994 would continue. The substantial imbalances in the Swedish economy – the public sector deficit, unemployment, expectations of high inflation and high interest rates – would gradually be reduced. According to that forecast, however, the objective of a deficit of less than 3 per cent of GDP in 1997 and a balance in general government finances in 1998 would not be achieved unless additional savings measures were taken.

3 Developments in the Economy 1994-1998

3.1 General Economic Developments

Economic developments since 1994 have broadly followed the path taken in the Convergence Programme. Financial developments – inflation, interest rates and the exchange rate – have been more favourable, whereas the expected improvement in labour market conditions has been delayed.

With the estimate that now can be made for 1998, GDP has grown by 2 ½ per cent per year in the fouryear period from 1994 to 1998, in line with the forecast in June 1995 (see table 3.1). However the course of events has been somewhat different, primarily because the weakening trend in the business cycle that took place in Europe in 1996 was not foreseen.

In line with the Convergence Programme, growth has principally been driven by foreign trade and business investment. The relative cost position of the industrial sector improved by about 20 per cent after the depreciation of the krona in 1992, which made possible both reduced relative prices and improved profitability. However export growth during the past four years has been far stronger than estimated. Swedish export industries have increased their market share to a greater extent than should be expected, considering relative price developments. One explanation is that the sectoral composition of Swedish exports has been favourable relative to the growth in world markets. Imports have also grown quickly, but here the growth has been in line with import weighted demand and a trend to a rising share of imports. All in all foreign trade has made a considerably larger contribution to economic growth than was foreseen in the Convergence Programme. GDP

growth between 1994 and 1998 stood at 10 per cent and increased net exports accounted for almost half of that.

In contrast, investment activity has been weaker than estimated. This can partly be explained by weak developments in public investment and residential construction, inter alia, as a consequence of the budget consolidation. Investment in housing this year is estimated to be 40 per cent lower than in 1994, despite some increase over 1997, while public investment has been reduced by more than 15 per cent in the same period.

Improved profitability, lower interest rates and a gradually rising utilisation of capacity have caused a rise in business investment. Since 1994 this investment has grown by 44 per cent, which, however, is not as strong as expected in the Convergence Programme. Business investment measured as a share of GDP is estimated to be back at the same level this year as at the end of the 1980s, before the sharp drop in connection with the recession of 1991 to 1993. Investment in machinery has risen most, whereas residential investment has shown a considerably more modest increase. This may be interpreted to mean that capital formation is largely aimed at more labour saving production.

Private consumption has grown weakly for a long period, but has gradually increased its contribution to growth. The past year was the first in which the volume of consumption exceeded the level at the beginning of the 1990s. Despite these developments, the growth in consumption has been somewhat stronger than estimated in the Convergence Programme. It is principally pent-up demand for durables by households that is now being met.

TABLE 3.1 DEMAND AND OUTPUT

SEK BILLION PERCENTAGE CHANGE IN VOLUME

1997

1995

1996

1997

1998 1994-199811994-1998 1,2

Private consumption

922.9

0.8

1.3

2.0

2.5

1.6

1.2

Public consumption

449.3

-0.9

-0.2

-2.1

1.2

-0.5

-0.8

Central government

134.2

-2.1

-0.6

-5.0

2.5

-1.3

-0.8

Local government

315.1

-0.4

0.0

-0.7

0.8

-0.1

-0.8

Gross fixed investment

237.9

12.4

3.7

-4.8

7.2

4.4

8.8

Business sector

183.6

27.7

4.7

-0.1

7.8

9.6

11.9

Residential

23.8

-23.5

13.1 -25.7

8.8

-8.6

2.5

Authorities

30.5

-5.7

-8.0

-9.4

2.8

-5.0

2.6

Change in stocks

6.8

0.5

-1.1

0.7

0.1

0.1

0.1

Exports

761.4

12.9

6.1

12.8

6.3

9.5

7.6

Imports

639.5

10.2

3.7

11.7

6.9

8.1

6.7

GDP

1738.9

3.9

1.3

1.8

3.1

2.5

2.6

1. Average for the four year period 1994-1998

2. According to the Convergence Programme

TABLE 3.2 HOUSEHOLD INCOME

SEK PERCENTAGE CHANGE

BILLION 1991 PRICES

1997

1995

1996

1997

1998 1994-199811994-1998 1,2

Wage bill

756.6

2.0

4.9

3.1

3.0

3.2

2.7

Hourly wages

0.6

5.3

3.6

1.8

2.8

1.2

Hours worked

2.0

0.1

-1.1

1.0

0.5

1.5

- number of employed

1.5

-0.6

-1.0

1.0

0.2

1.8

Public government transfers

387.9

-2.7

-2.1

-0.6

1.8

-0.9

-2.3

Net other income

191.4

6.1

-2.7

-5.9

3.3

0.1

6.6

Taxes

405.7

7.0

7.8

6.9

3.1

6.2

5.5

Disposible income

930.2

-1.0

-0.7

-1.7

2.5

-0.3

1.4

Net savings ratio, per cent

6.3

4.4

0.8

0.9

3.1

5.6

1. Average for the four year period 1994-1998

2. According to the Convergence Programme

The growing consumer demand has been financed to a much greater extent than expected by a reduction in savings. This year household real disposable incomes are estimated to be 1 per cent lower than in 1994. The forecast in the Convergence Programme predicted an increase of 5 per cent during the same period. The savings ratio has fallen from 8 per cent in 1994 and is estimated to amount to just over 1 per cent of disposable income this year. In the Convergence Programme household savings were assumed to level out at a long-term rate of around 4 per cent. As is clear from Table 3.2, the Consolidation Programme, in the form of drawdowns of transfers and increased taxes, has contributed negatively to the growth of household incomes by approximately the same proportions mentioned in the Convergence Programme. A weaker growth in employment has been made up for by the 12 per cent rise in real hourly wages between 1994 and 1998, compared with the estimate of 5 per cent. Therefore earned income has been able to increase at the rate that was anticipated in 1995. Instead it is the negative growth of other household income, inter alia, self-employed income and income from capital, which explains why disposable incomes have grown so weakly.

Labour market conditions have been considerably weaker than expected. The recovery in employment that took place in 1994 and 1995 faltered in 1996 and employment first began to grow again in the second half of 1997. The number of employed this year is estimated to be 36,000 higher or 0.9 per cent more than in 1994, while it was anticipated in the Convergence Programme that employment in this period would increase by 7 per cent or 290,000 persons. A rise in average hours worked has been able to satisfy the need for labour to some extent. Measured in hours worked, employment has thus been somewhat more expansive. Another explanation for the

slow growth in employment is that productivity – production per hour – has risen more quickly than expected. In the 1980s productivity rose about 1 per cent per year. In the 1990s the annual growth in productivity, both during the recession and during the recovery in the past four years, has been around 2 per cent. Some reasons for this slow growth in employment were probably the relatively rapid increases in real hourly wages and the fact that production growth took place mainly in less labour intensive parts of the economy.

The budget consolidation has led to a reduction in employment in the public sector of more than 65,000 persons since 1994. Private-sector employment has been more expansive and increased by close to 100 000 persons.

The development of employment meant that the level of unemployment did not fall as estimated, but remained at around 8 per cent until the middle of 1997. However in the past year, open unemployment has declined sharply. This year it is estimated to be 6.7 per cent, which is one percentage point higher than assumed in the Convergence Programme.

When the Convergence Programme was presented in June 1995, considerable doubt prevailed as to the future rate of inflation in Sweden. High interest rates reflected continuing expectations of high inflation and insufficient confidence in the Swedish economy. However as presented in Diagram 3.2 the rate of inflation in Sweden has now been entrenched at a low level. In 1996 and 1997 consumer prices rose at an annual rate of only 1 per cent and this year prices are estimated to rise 0,6 per cent. The budget consolidation has contributed to raising the price level through such measures as reduced residential subsidies and increased taxes on energy. Adjusted for these effects, the picture of low inflation becomes even clearer.

TABLE 3.3 KEY ECONOMIC INDICATORS

1995

1996

1997

1998 1994-199811994-1998 1,2

Annual percentage change

CPI, annual average

2.8

0.8

0.9

0.9

1.4

2.8

HICP , annual average

0.8

1.8

1.5

LEVEL 1998

Level in per cent

Unemployment, per cent of labour force

7.7

8.1

8.0

6.7

5.6

Labour market programmes, per cent of labour force

4.4

4.5

4.3

4.2

4.0

Current account balance

2.2

2.6

2.7

3.5

4.0

Swedish five year bond rates

9.9

7.3

5.8

5.3

8.5

German five year bond rates

6.0

5.0

4.7

4.8

7.0

ECU index

126.1 115.1

117.2

117.4

118.0

1. Average for the four year period 1994-1998

2. According to the Convergence Programme

Strong confidence that monetary policy will be able to achieve the price stability objective, combined with a successful budget consolidation, has resulted in a sharp drop in interest rates. The interest rate on five-year government bonds was at the beginning of April 4,9 per cent, which is five percentage points lower than when the Convergence Programme was presented and 3,5 percentage points under the level forecast for 1998. The decline is to some extent due to falling international interest rates, but the interest rate differential against other countries has shrunk markedly. The interest rate differential for five-year government bonds relative to Germany was 4 percentage points in June 1995. Thereafter it has gradually declined and at present it is only 0,4 percentage point. This differential is considerably less than what was expected when the Convergence Programme was presented.

-500 -450 -400 -350 -300 -250 -200 -150 -100

-50

0 50

90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 3.1

Change in private and public employment Three months moving average

Thousands

Source: Statistics Sweden

0UBLIC SECTOR

0RIVATE SECTOR

In the Convergence Programme the Swedish krona was judged to be undervalued and therefore should strengthen over the coming years. The krona has appreciated 7 per cent, compared with June 1995.

0 2 4 6 8 10 12 14

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

3WEDEN %5

DIAGRAM 3.2

CPI development in Sweden and the EU

Annual percentage change

Sources: OECD, Statistics Sweden and Ministry of FInance

0 1 2 3 4 5

Dec

94

Apr Aug Dec

95

Apr Aug Dec

96

Apr Aug Dec

97

DIAGRAM 3.3

Interest rate differential relative to Germany, five year bond rates

Index 1991=100

Source: Hanson & Partners

100 105 110 115 120 125 130 135

Dec

94

Apr Aug Dec

95

Apr Aug Dec

96

Apr Aug Dec

97

DIAGRAM 3.4

ECU index

Index 1991=100

Sources: The Riksbank and the Ministry of Finance

Convergence Programme

Outcome

3.2 The public finances

The objectives for public finances established in the Convergence Programme signified a very farreaching consolidation. It can now be confirmed that the three objectives specified have been achieved:

– At the end of 1996 the central government debt

corresponded to 83.6 per cent of GDP, a decline of 0.4 percentage points from the beginning of the year. Thereafter the debt ratio has continued to decline and is estimated to be 78.6 per cent of GDP at the end of 1998. – The deficit in the financial balance was 0.8 per

cent of GDP in 1997, measured according to the accounting principles as applied within the EU (ESA). Thus Sweden met by a good margin the reference value for general government finances, 3 per cent of GDP, as stated in the convergence criterion. Measured according to Swedish accounting principles for the national accounts, the deficit came to 1.1 per cent of GDP. – In 1998 general government revenue are expected

to exceed expenditure. The reported general government surplus is estimated to be 0.8 per cent of GDP.

1

Table 3.5 shows the general government balance in accordance with the rules for the European System of Accounts (ESA), which apply within the EU, inter alia, for assessing Member States’ deficits. Accounting statements prepared according to the Swedish

1 This figure includes the effect of making the property holdings of the National Insurance Pension Fund into a company during the year, a change that was booked as an improvement of the general government balance. After the subtraction of this effect and with the addition of dividends from the stateowned property company, Securum, which are not included in the financial balance, but all the same amount to real revenue to the State, the surplus in the financial balance becomes 0,2 per cent of GDP. Measured in accordance with Swedish national accounts the corresponding figure is 1.0 per cent of GDP.

National Accounts differ in certain respects from these rules.

2

There are plans to change the Swedish

National Accounts to conform to ESA in 1999.

Starting in 1997 a new budget process was put into practice, which means, inter alia, that the Riksdag decides on the central government’s nominal fixed expenditure ceiling for the coming three years. Thus in the spring of 1996 the Riksdag passed a resolution on the expenditure ceilings for 1997, 1998 and 1999 that meant, inter alia, that the ceiling for central government expenditure would be raised by less than 1 per cent a year in nominal terms.

In recent years financial policy has consistently been adjusted in order to achieve budget policy objectives. In the 1996 Spring Budget Bill the judgement was made that it would not be possible to achieve a balanced budget in 1998. Therefore the Consolidation Programme was expanded to include further savings that were estimated to strengthen the public finances on a sustainable basis in 1998 by SEK 8 billion. Thus the total Consolidation Programme was equivalent to 8 per cent of GDP.

TABLE 3.4 CHANGES IN GENERAL GOVERNMENT FINANCIAL BALANCE

PER CENT OF GDP ACCORDING TO SWEDISH DEFINITION

1994 19981CHANGES CONVER-

1994-1998 GENCE-

PROGRAMME2

Revenue

59.7 62.5 +2.8

+1.9

Taxes

49.8 53.9 +4.1

+1.8

Other income

9.9 8.6 -1.3

+0.1

Expenditure

70.0 61.8 -8.2

-7.6

Household transfers 25.6 21.9 -3.7

-4.8

Subsidies etc.

7.2 6.3 -0.9

-0.8

Consumption and investment

30.2 27.9 -2.3

-3.1

Interest expenditure

6.8 5.8 -1.1

+1.1

Primary savings

-9.5 1.8 +11.3

+10.8

Financial balance -10.3 0.8 +11.0

+9.5

Central government -11.7 0.1 +11.8

+9.8

Social insurance 1.6 0.5 -1.1

-0.7

Local government -0.2 0.2 +0.4

+0.3

1. Excluding effects of transferring real estate holdings of National Pension Fund to limited company form

2. Change according to Convergence Programme 1994-1998

Between 1995 and 1996 general government finances strengthened more than was expected. Therefore

2 The differences with respect to the general government balance chiefly concern the timing of certain taxes and interest expenditures. As presented in the table, the estimate of GDP also differs, which is why the deficit and debt ratios are also affected by differences in accounting principles.

TABLE 3.5 GENERAL GOVERNMENT FINANCIAL BALANCE

ACCORDING TO ESA-RULES

SEK PER CENT OF GDP

BILLION

1997

1994

1995

1996

1997

1998

Revenue

1091.9

59.7

59.6

62.3

62.1

62.1

Taxes and charges

941.6

49.8

50.2

52.8

53.5

53.5

Other income

150.2

9.8

9.4

9.5

8.6

8.6

Expenditure

1106.2

69.7

66.5

65.8

63.4

61.3

Household transfers

387.9

25.6

23.6

22.8

22.2

21.7

Subsidies etc.

116.6

7.4

7.7

7.6

6.7

6.2

Consumption

449.3

27.1

25.7

26.1

25.8

25.5

Investment

43.4

3.0

3.1

2.1

2.5

1.4

Interest expenditure

109.0

6.8

6.4

7.2

6.2

6.5

Financial balance

-14.2

-10.3

-6.9

-3.5

-0.8

0.8

Consolidated gross debt

1337.0

79.0

77.6

76.7

76.6

74.0

GDP, level

1744.7

1537.6 1657.4 1698.4 1744.7 1828.8

According to Swedish definition

Financial balance

-19.1

-10.3

-7.8

-2.1

-1.1

1.6

Consolidated gross debt

1337.0

79.3

78.0

77.2

76.9

74.3

GDP, level

1738.9

1531.1 1649.9 1688.2 1738.9 1822.7

in 1997 in the Spring Budget Bill, as in the Budget Bill for 1998, it was estimated that there was scope within the framework of the budget policy objectives and unaltered expenditure ceilings for increased efforts to reduce unemployment, inter alia, by a further expansion of education programmes. In addition certain social insurance benefits were raised.

The total improvement in the general government balance between 1994 and 1998 is estimated at 11 per cent of GDP. The greater part of this improvement is attributable to a declining percentage of expenditures. General government expenditures have decreased a total of 3 per cent in real terms in this four-year period. Expressed as a percentage of GDP, expenditure has shrunk 8 percentage points, from 70 per cent to 61 per cent.

The tax ratio, taxes and fees as a proportion of GDP is estimated at 53.5 per cent this year, an increase of 3.7 percentage points since 1994. However tax receipts in 1998 can, in part, be regarded as temporarily high. One reason is the large capital gains during the previous year. Adjusted for temporary effects, the tax ratio is estimated to have increased by 3 percentage points.

The consolidation of the public finances mainly entails structural changes, that is to say a sustainable improvement in the general government balance. Table 3.6 gives a breakdown of the changes in the general government balance between 1994 and

1998. The component attributed to growth has here been defined as 75 per cent of the deviation in GDP annual growth from a trend value of 2.0 per cent. As is evident in the table, the growth can explain only a lesser share of the improvement in the general government balance between 1994 and 1998. In addition the tax base has grown more weakly than GDP, indicating that growth has been supported by foreign trade and investment. The underlying strengthening of the general government balance is estimated at 10 percentage points. The savings equivalent to 8 per cent of GDP realised under the Consolidation Programme are part of this underlying strengthening. Moreover local government consumption as a percentage of GDP decreased by 2 percentage points in volume, a decrease that was not included in the Consolidation Programme. The general government consolidated gross debt has been reduced from 78.8 per cent of GDP at the end of 1994 to an estimated 74.2 per cent of GDP at the end of 1998. Developments with respect to debt have been considerably more favourable than expected. In the Convergence Programme it was estimated that general government gross debt would grow more quickly than GDP and the debt ratio would accordingly rise. At the end of 1998 general government gross debt will be SEK 190 billion less than anticipated in 1995. The greater part of this dif-

ference is explained by the improvements in the general government balance.

The general government net debt, due to rising asset prices, has only grown by SEK 35 billion in these years.

TABLE 3.6 CHANGE IN PUBLIC SAVING

PER CENT OF GDP

1995 1996 1997 1998 SUMMA

Change in financial balance

2.6 5.7 1.0 2.7 12.0

Interest expenditure

-0.4 -0.4 0.0 0.7 -0.1

Economic growth 1.3 -0.5 -0.2 0.7 1.3

Tax bases/GDP -1.5 1.0 0.2 -0.3 -0.6

Timing of tax revenue

0.2 0.9 0.0 0.3 1.4

One-off effects -0.5 -0.1 -0.4 0.8 -0.2

Structural change

3.5 4.8 1.3 0.6 10.2

4 The Swedish Economy to 2001

4.1 The 1998 Starting-Point

Sweden’s economy presently is in a distinct upward phase. According to preliminary data GDP increased at an annual rate of 3.3 per cent in the fourth quarter of 1997. Labour force surveys point to a continued marked improvement in labour market conditions. The number of unemployed in February 1998 was 93 000 less than one year ago and the level of newly announced job vacancies is high.

The financial crisis in Asia is a cause for concern, but it is expected to have limited effects on the Swedish economy. New orders to the export industry have declined somewhat, but continue on a high level. The competitiveness of Swedish industry continues to be strong.

This year foreign trade will increasingly be displaced by domestic demand as the propellant of growth. According to confidence indicators, households have a relatively optimistic view of both their own and the country’s economies. The drop in interest rate levels and a rise in property prices, together with increasing stock prices have strengthened households’ financial positions. This year real disposable incomes are estimated to grow by 2.5 per cent, after several years of negative growth. With falling unemployment, conditions are therefore favourable for growth in private consumption to continue to be brisk.

Statistics on apartment starts indicate that residential construction is now beginning to recover from a very sharp decline in 1997. After stagnating in 1997 business investments are also expected to increase. GDP growth is expected to amount to 3 per cent this year. It should be pointed out that this figure is affected by an ’overhang’ because growth was especially strong at the end of 1997.

Several of the imbalances that characterised the Swedish economy when the Convergence Programme was presented have been overcome. Public finances are under control and this year a general government surplus of 0.8 per cent of GDP is expected, while the debt ratio has fallen four years in a row. The European Commission is recommending in its convergence report of March 1998 that the decision that an excessive deficit exists in Sweden be abrogated and that the convergence criteria with respect to the public finances can thereby be considered fulfilled.

Inflation is stable at a low level. This year consumer prices are expected to rise by half a per cent during the course of the year. Measured by the harmonised consumer price index used to compare EU countries, the rate of inflation is estimated at 0.8 per cent during the course of the year.

The wage agreements entered into thus far indicate that wage increases will be smaller this year than

last, despite the increased demand for labour. The forecast calls for an average wage rate increase of 3.0 per cent, which is consistent with the estimates made in conjunction with the wage agreements.

The remaining imbalance in the Swedish economy is employment. However at present open unemployment is declining relatively quickly. The number of employed in February 1998 was 38,000 more than one year earlier. All this increase in employment has taken place in the business sector. During the course of 1998 unemployment is estimated to decline further so that by the end of the year it will be 6.5 per cent of the labour force. The size of the labour market programmes remains approximately unchanged at an average of 180,000 persons or 4.2 per cent of the labour force.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

1980 1985 1990 1995 2000

DIAGRAM 4.1

Registred unemployment

Per cent of labour force

Sources: Statistics Sweden and Ministry of Finance

4.2 Economic Policy

The direction of economic policy that was laid down in the Convergence Programme will be pursued in the coming years. Stable macroeconomic conditions, including sound public finances and stable prices, comprise the conditions for bringing about an economic growth that will help reduce unemployment.

In the spring of 1996 the Government established the goal of halving the 1996 level of open unemployment before the end of the year 2000. This implies an unemployment rate of 4.0 per cent of the labour force. The Government has also drawn up a number of guidelines on how unemployment will be reduced. According to these guidelines, unemployment will be reduced by more people getting jobs or by training that gives them better qualifications for securing work. In addition the bulk of the increase in employment will take place in the business sector. Within the framework of a balanced budget there is room for some public expenditure increases. When these expenditure increases are made, public sector activities – in the form of education, health care and social services – will be given priority over transfers.

In accordance with the conclusions of the EU summit meeting on employment in Luxembourg in November 1997, Sweden is presenting in connection with the Spring Budget Bill a national action plan to implement the employment guidelines adopted at the summit meeting.

The main way to reduce unemployment in the long term is to improve workers’ qualifications and thus better match the supply of labour with the demand at the prevailing wage level and wage structure. Therefore a considerable expansion in the number of places for students in the educational system is now under way. In the coming years 60,000 new university places will be added and 140,000 places in adult education. The focus on education aims at increasing flexibility in the labour market, averting shortages that can lead to inflation and strengthening the competence of the labour force. This effort should be seen, inter alia, against a background of a relative decline in the number of students and an enrolment rate that is lower than in many other countries. In co-operation with the business sector, a national programme directed at the unemployed to provide training in information technology will be initiated.

Lower unemployment with sustainable low inflation increases the demands on wage formation to function properly. Seen in a long-term perspective, the rate of increase in wages in Sweden has been higher than in competing countries. In recent years a very substantial increase in productivity has been able to compensate for this higher rate. However in the future the rate at which wages increase can hardly exceed that in other countries.

Wage formation, by tradition, is primarily a question for the social partners. However the Government, in consultation with representatives of the social partners, has assigned a special commissioner to try and see if the official regulations governing the wage negotiations, such as the regulations on conflicts in the labour market and conciliation can be changed in a way that facilitates wage agreements at a lower level.

Against a background of low inflation, reduced inflationary expectations and the social partners’ realisation of the importance of a wage formation that does not drive inflation, the possibilities are deemed to be good that the rate of increase in wages can come down to a level that makes sustainable low employment possible in the future.

Budget consolidation will continue. In the 1997 Spring Budget Bill the Government established a specific budget policy goal for the period after 1998: general government finances will show a surplus equivalent to 2 per cent of GDP seen over one business cycle. The goal will be achieved gradually by a surplus of 0.5 per cent in 1999 and 1.5 per cent in the year 2000. Owing to cyclical factors, the general government balance will deviate from the numbers

above to the same extent that the economic growth deviates from what was anticipated in the 1997 Spring Budget Bill. Stronger cyclical growth than estimated will lead to a more rapid consolidation of the general government balance.

The goal of a surplus is motivated in part by the cyclical sensitivity of the public finances. A surplus under normal economic conditions avoids the risk of having to implement savings when the economy is weakening in order to prevent the deficit from becoming too large. This is in keeping with the requirement in the Stability and Growth Pact that the deficit in the general government balance should not exceed 3 per cent of GDP. In addition the general government financial position needs to be strengthened before the budgetary encumbrances that demographic developments will impose in the next century.

Control over expenditure growth in the local government sector is being exercised in a manner corresponding to the controls on central government expenditure. This will be achieved by the statutory balanced budget requirement that will take effect beginning in the year 2000. This requirement means that municipalities and county councils cannot plan to have financial deficits. Along with some restrictions on municipal tax increases, this balanced budget requirement establishes limits on municipal expenditures. The fiscal policy objectives permit an increase in municipal activity in the future. State grants to municipalities and county councils are therefore being raised in several stages for a total of SEK 20 billion by the year 2000. The purpose of this additional contribution is to improve the quality of education, health care and social services. In recent years resources for these activities have been drawn down considerably and increased productivity has not been able to be match this drawdown in full.

An overhaul and reform of social insurance is presently under way. The aim is to refine the various insurance options by clarifying and tightening up the right to compensation. With that, expenditure control becomes easier. The Government has recently presented principles for a reform of the early retirement pension system. These principles are aimed in part at strengthening the activation principle; that is, work always will be rewarded before passive compensation.

In connection with the Spring Budget Bill, the Government is putting forward a proposal for sweeping reforms to the general old-age pension system. One of the aims of the reform is to create a more stable pension system in which the benefits are adjusted for changes in the economic and demographic conditions. Because income during the entire working life is to affect the size of the pension, the incentive to work is reinforced, even in the retirement pension system.

4.3 Outlook for Sweden’s Economy to 2001

In the 1998 Spring Budget Bill the Government gives its assessment of economic prospects up to the year 2001. The growth forecast for the Swedish economy is based on a relatively favourable picture of the international business cycle. After weakening this year, as a consequence of the crisis in Asia, growth will accelerate again in 1999 and 2000, with growth for the OECD area of about 2½ per cent annually. Towards the end of the forecast period some moderation will occur. At the beginning of the forecast period, the Swedish economy was characterised by unused resources, both labour and fixed capital, which make possible a growth in production that exceeds the long-term trend without causing inflationary tendencies. With sustainable low inflationary expectations and a wage formation process that functions better than it did previously, the rate at which wages increase may be able to be limited to 3 per cent a year. At that level the Swedish export industry can remain competitive. Swedish firms will continue to win market share, but at a more moderate pace, allowing scope for export growth of 7 per cent a year in 1999 and 2000.

TABLE 4.1 FORECAST FOR THE SWEDISH ECONOMY

SEK PERCENTAGE CHANGE

BILLION

1997 1998 1999 2000 2001

Private consumption 922.9 2.3 2.5 2.2 2.0

Public consumption

449.3 1.3 0.6 0.7 1.0

Central government 134.2 2.5 0.5 0.5 0.5

Local government 315.1 0.8 0.6 0.9 1.2

Gross fixed investment

237.9 7.2 7.6 7.0 5.7

Change in stocks

6.8 0.0 0.0 0.0 0.0

Exports

761.4 6.3 6.7 7.0 5.4

Imports

639.5 6.9 7.0 6.2 5.8

GDP

1738.9 3.0 3.1 3.4 2.6

A strengthening of domestic demand is making it necessary to expand capacity in that part of the business sector that appeals to the domestic market. Therefore during the period of the forecast, a broadening of the investment activity will occur that hitherto was concentrated in export-oriented industries. Residential construction is estimated to rise to a higher level as well.

The effects of the budget consolidation on Swedish households die away after 1998. Household real disposable income is estimated to grow at a relatively good rate during the forecasted period. Pensions will be raised in both 1999 and 2000 in excess of the upward adjustment for price increases when the re-

duction of the base amount that has been applied since 1992 will be abolished. Household savings are expected to increase somewhat relative to their very low level in 1998. This increase reflects, inter alia, more moderate growth of household wealth than that of the past few years. This provides scope for a growth in private consumption of more than 2.5 per cent a year.

The estimates indicate that some growth in public consumption can also take place within the limits set by the budget policy objectives. The increased emphasis on health care and social services represents a growth in municipal consumption of 0.8 per cent, after decreasing for four years.

During the years covered by the forecast, interest rates are expected to rise somewhat, both in Sweden and abroad. Large surpluses in the current account balance and continued low inflationary expectations should allow scope for a strengthening of the Swedish krona. For the same reasons the interest rate differential relative to other countries will be reduced somewhat more during the period of the forecast.

A good rate of growth and moderate wage increases provide the conditions under which the growth in employment that has now begun will continue and even strengthen. Under these conditions, it is estimated that the Government’s goal of halving unemployment can be achieved by the end of the year 2000.

TABLE 4.2 FORECAST FOR KEY INDICATORS

1998 1999 2000 2001

Annual percentage change

Number of employed

1.0 1.5 2.0 1.1

Hours worked

1.0 1.4 1.9 1.0

Level

Unemployment

6.7 5.7 4.4 4.0

Labour market programmes 4.2 4.0 3.9 3.5

Household real disposable income

2.5 2.9 3.7 3.1

Net savings ratio

0.9 1.3 2.9 4.0

Current account balance

3.5 3.7 4.0 4.3

Swedish five year bond rates 5.30 5.35 5.40 5.40

ECU index

117.4 116.0 114.5 114.0

The public finances after 1998

As presented above the Government has formulated an objective for public finances that means that the public sector is to show a surplus of ½ per cent of GDP in 1999, 1½ per cent of GDP in 2000 and thereafter 2 per cent of GDP. With the forecast of the economy reported above and the proposals presented in the Spring Budget Bill, the general government balance will exceed this objective by some margin.

For 1999 the general government balance is estimated at 0.8 per cent of GDP. Adjusted for the effect

of the conversion of the property holdings of the National Pension Fund into independent company status in 1998, the public finances will continue to strengthen. The objectives for the general government balance are also exceeded in 2000 and 2001. For this year the technical assumption is made that the budget policy objectives will be governing and that the excess that the calculations show will be used for income transfers to households.

As a result of the surplus, the consolidated gross debt will begin to decline starting in 1999. During the forecast period from the beginning of 1998 to the year 2001, the debt is estimated to decrease by over SEK 100 billion in total. Measured as a percentage of GDP, the decrease is even more pronounced and at the end of the year 2001 the debt ratio will amount to 63 per cent of GDP.

TABLE 4.3 FORECAST FOR PUBLIC FINANCES

PER CENT OF GDP ACCORDING TO SWEDISH DEFINITION

LEVEL PER CENT OF GDP

SEK

BILLION

1997 1998 1999 2000 2001

Revenue

1092.6 62.5 60.8 60.1 59.7

Taxes

941.7 53.9 52.9 52.4 52.3

Other income

151.0 8.6 7.9 7.7 7.4

Expenditure

1111.9 61.0 60.0 57.7 56.1

Household transfers 387.9 21.9 21.0 20.1 19.6

Subsidies etc. 118.4 6.3 6.1 5.8 5.5

Consumption

449.3 25.7 25.4 24.9 24.7

Investment

42.4 1.4 2.2 2.2 2.2

Interest expenditures

113.9 5.8 5.4 4.6 4.2

Primary saving

10.1 2.6 2.1 3.0 4.0

Financial saving

-19.1 1.6 0.8 2.3 3.5

Central government -22.9 0.1 0.5 2.3 3.6

Social insurance 11.0 1.3 0.2 -0.2 -0.4

Local government -7.2 0.2 0.2 0.2 0.3

Consolidated gross debt

1337.0 74.3 71.0 66.8 62.9

Net debt

377 20.0 18.1 15.8 13.1

4.4 Sensitivity Analysis for the Public Finances

In the past two decades there have been large swings in the general government balance. These swings have largely showed a covariance with economic trends.

Compared with other countries, Sweden has a large public sector, with proportionately high income taxes and substantial benefits from public insurance

of income. This means that both public revenues and expenditures vary with swings in total income. However a significant covariance between the general government balance and business conditions may also be the result of an active countercyclical fiscal policy; that is, discretionary measures are taken that weaken public finances during a recession and reinforce them during a boom.

With a view to shedding light on the sensitivity of public revenues and expenditures to economic fluctuations, two sensitivity analyses are shown below. They examine two alternative paths for economic development between 1999-2001. They differ from the base case calculation already described in the following ways: – In alternative 1 the international situation, begin-

ning in 1999, is assumed to be worse than what is anticipated in the base case calculation. Initially this leads to slower export growth, but the weakening economic conditions also spread to the domestic economy in the form of lower investments and a higher household savings ratio. Wage and price developments are not expected to deviate from the base case calculation. Fewer average hours of work and lower productivity owing to weaker economic conditions imply that employment will not deviate as much from base case calculation as the GDP level will. – In alternative 2 domestic wage formation is ex-

pected to function worse and lead to wages increasing at a higher rate. This higher rate pushes up interest rates and weakens the cost position of sectors exposed to competition. Household incomes are first affected in a positive direction compared with the base case forecast, but a weaker employment picture and higher interest rates eventually dampen domestic demand. The higher labour costs are also expected to mean a more rapid rationalisation.

For both alternative paths of development, fiscal policy is assumed to take the same direction as in the base case scenario. It is assumed that no discretionary measures are taken to counter the slower growth. The scope of the labour market policy measures is the same as in the base case forecast. The municipalities are assumed to meet the balanced budget requirement in the year 2000. This assumption means that municipal consumption is to be adjusted with a view to how tax revenues are affected. Monetary policy is governed by the inflation objective. In alternative 2, this forces a rise in the instrumental rates relative to the base case calculation.

The results of the sensitivity analyses are summarised in Tables 4.4 and 4.5.

TABLE 4.4 SENSITIVITY ANALYSIS I: RECESSION

DEVIATION FROM BASE SCENARIO, LEVEL PER CENT

1998 1999 2000 2001

GDP

0.0 -1.0 -3.0 -3.0

Private consumption

0.0 -0.9 -2.4 -2.2

Public consumption

0.0 -0.4 -1.0 -1.2

Hours worked

0.0 -0.9 -2.7 -2.7

Unemployment

0.0 0.5 1.5 1.6

Hourly wages

0.0 0.0 0.0 0.0

CPI

0.0 0.0 0.0 0.0

Short term interest rates 0.0 -1.0 -1.0 -1.0

Long term interest rates 0.0 0.0 0.0 0.0

Public sector financial balance

0.0 -0.5 -1.5 -1.7

Primary saving

0.0 -0.5 -1.1 -1.3

TABLE 4.5 SENSITIVITY ANALYSIS II: WAGE FORMATION

DEVIATION FROM BASE SCENARIO, LEVEL PER CENT

1998 1999 2000 2001

GDP

-0.1 -0.5 -1.3 -1.8

Private consumption

0.2 0.1 -0.3 -0.6

Public consumption

0.0 -0.1 -0.2 -0.8

Hours worked

-0.2 -0.8 -1.7 -2.4

Unemployment

0.2 0.5 1.1 1.5

Hourly wages

0.9 1.9 2.9 3.4

CPI

0.3 0.5 0.5 0.5

Short term interest rates 0.5 1.0 1.0 1.0

Long term interest rates 0.2 0.5 0.5 0.5

Public sector financial balance

0.1 0.0 -0.5 -0.8

Primary saving

0.1 0.0 -0.4 -0.7

In alternative 1 the slower growth of the tax base means that revenue in the public sector grows more weakly than in the base case calculation. However both total wages and private consumption rise as a share of GDP. On the expenditure side unemployment related expenditures rise, as do certain transfers to households. All things considered, in 2001 the general government balance as a percentage of GDP is 1.7 per cent lower than in the base case forecast. The difference in GDP comes to 3 per cent. Thus the effect on public finances corresponds to more than half of the GDP difference.

In alternative 2 the effects on the public sector arise primarily on the expenditure side in the form of higher unemployment benefits and higher interest expenditures. The tax bases are initially preserved by the higher wage increases. Therefore the impact on the public finances during the period in question will

be relatively small – 40 per cent of the difference in GDP in 2001.

Compared with previous experience, this sensitivity analysis shows that the economic situation has relatively little effect on the public finances. One contributing factor is the balanced budget requirement in the municipal sector. Since many municipalities will be close to balance in coming years, municipal consumption and investments will have to be adjusted to swings in tax revenue and costs. Therefore in both alternatives public consumption is lower and it consequently contributes to the lower growth. Another contributing factor is that the rate of inflation is lower and more stable than it has been in the past.

ANNEX

Environmental Considerations in Economic Policy

Introduction

Economic policy has as it goals growth, employment and social justice. A main goal of the policy is growth that is ecologically sustainable in the long term. The Convergence Programme presented in 1995 includes a list of the requirements for long-term environmentally sustainable meausures. The Programme notes that economic controls should be used to improve the conditions for protecting the environment and promoting sustainable growth. The Programme also stresses the increased responsibility that producers must take to limit the environmental impact of their goods and services.

It should be pointed out that environmental problems are largely international. It is Sweden’s view that the ambitions in the environmental policy area should be raised in the context of European cooperation. The new Treaty of Amsterdam makes sustainable development a primary goal of the European Union.

In accordance with the Convergence Programme there is a semi-annual review of the performance of the Swedish economy in relation to the convergence criteria. The Government regularly reports developments in the environmental area and the environmental policy direction in connection with government bills and submissions to the Riksdag. The Government’s most recent submission to the Riksdag on the environment (skr. 1996/97:50) gives an account of current environmental efforts in various parts of society to promote sustainable development.

The effects of environmental policy and economic policy are long term; therefore, it can be difficult to evaluate the environmental consequences of policy concurrently with its implementation. In certain cases, for example, legislation, the policy has an immediate effect, while in other cases, for example, changes in taxation, a long-term adjustment is re-

quired of society in order for the measures to have an effect. However since 1995 the Convergence Programme has indicated the direction of economic policy and therefore there are now grounds for making a general assessment of how the environmental objectives in the Convergence Programme have been fulfilled.

Economic Policy and Environmental Policy

During the long time that industrialisation was the dominant force, a growth in output often led to increased emissions of environmentally hazardous substances as well as higher consumption of energy and other resources. In recent decades changes in the pattern of growth, caused in part by environmental policy and increased environmental awareness, have helped weaken significantly the link between increased output and negative environmental effects. However the need for improvement and more efficient use of resources continues.

Economic policy determines what room households and businesses have for manoeuvre and influences their behaviour through changes in prices and incentives. Individual components of economic policy can unintentionally have as a side effect excessive exploitation of the environment and natural resources. The formulation of economic policy is thus important in achieving the conditions for sustainable development. Therefore it is essential at an early stage to analyse and take into consideration in decision-making the environmental consequences of those measures having an obvious connection to the environment. An important function of economic policy is that, through tax policy, it influences households and businesses to take the environment into consideration in their behaviour. In many instances taxes and fees are the most cost-effective means of

affecting the volume of emissions. Sweden has for a long time led the way when it comes to using environmental taxes and fees.

Environmental policy needs to be efficient and take into consideration the social benefits and costs. Environmental policy should therefore be designed to be as cost-effective as possible; that is, so that the desired environmental effect is achieved at the lowest possible cost. Thus society will have more resources left that can be used for additional environmental purposes. In addition to taxes, important instruments of environmental policy include legislation and information related measures, for example, environmental labelling and environmental accounting.

Significant Environmental Measures Since 1995

Since the Convergence Programme was presented in 1995, the Government has taken a number of environmental measures that promote economic development in environmentally acceptable forms. Some of the most important measures are reported here.

Both energy and carbon dioxide taxes have been raised regularly both before and after 1995. The most recent increase in the carbon dioxide tax entailed a slight general increase in the tax rate and a doubling of industry’s tax. At the same time the rules on tax reductions for energy intensive industries were changed. This change was expected to lead to an increase in demand for biological fuels as a consequence of falling demand for oil. As a result carbon dioxide emissions are expected to decline. The changes in the taxation of company cars (see Government Bill 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1, skr. 1996/97:53) means that the tax has a higher environmental profile in that petrol costs for private use are to be borne by the car owner. A tax on gravel from natural sources was introduced in 1996. This tax is expected to reduce the proportion of such gravel used in roadbeds from 53 per cent to 30 per cent. Crushed rock will be used in its place. This change entails a marginal increase in building costs and a rise in energy consumption by industry.

To promote recycling, producer responsibility for a series of items has been introduced. In 1994 producer responsibility for packaging, waste paper and tyres came into effect. In 1997 the Government presented a bill on the handling of waste (Government Bill 1996/97:172) to the Riksdag. It means, inter alia, that the dumping of organic waste will not be allowed in the future. The Bill also contains the Government’s guidelines on how producer responsibility for electrical and electronic products ought to function. A regulation on producer responsibility for vehicles came into effect January 1, 1998.

In 1997 the Government presented a bill on energy policy (Government Bill 1996/97:84). The bill contains a programme for ecologically sustainable energy systems. The programme includes support for wind power, small-scale hydroelectric power, combined power and heating production with biological fuels, the acquisition of new technology for the production of electricity and more funds for research. The programme also includes informational and educational measures and measures for acquiring technology in order to achieve better energy economy. The bill also provides for support for energy efficiency and measures for improving the environmental impact of electricity and heating plants around the Baltic. The measures are an important part of the Swedish policy on the climate. In 1997 the Government presented a proposal for an environmental code. The purpose of the code is to promote sustainable development so that present and future generations are ensured a healthy and pleasant environment. A new instrument in the form of environmental quality norms is proposed, stricter requirements for environmental assessments are being imposed and the conditions under which environmental infractions can be tried are being tightened. The same requirements are to apply to all types of activities.

On the international level Sweden has the following priorities for environmental work in the EU: acid rain and climate change; chemicals and pesticides; ecological adaptation and biological diversity; and natural resource management. On a Swedish initiative the EU Commission has drawn up a proposal for an EU strategy to fight acid rain. With respect to climate change Sweden is a driving force in international efforts. In December 1997 the third meeting of the parties to the United Nations Climate Convention was held in Kyoto. The outcome of the meeting was that the EU will reduce emissions of six greenhouse gases, among them carbon dioxide, by 8 per cent, the United States by 7 per cent and Japan by 5 per cent between 1990 and the years 2008 to 2012. Discussions on burden sharing within the EU are expected to begin in spring 1998. Sweden is also promoting work in the EU to design a strategy for integrating environmental considerations into all sectors of society.

In the spring the Government is expected to present a bill on environmental policy. It is expected to contain 15 national environmental quality objectives concerning, inter alia, fresh air, water quality, wetlands, eutrophication, acid rain, the ozone and climate change as well as protected forest, rural and mountain areas, chemicals, built-up areas and protection against radiation.

The Environmental Situation in Sweden

As mentioned in the introduction, the environmental policy works slowly and the environmental consequences of economic policy are difficult to evaluate concurrently with its implementation. Therefore it is interesting to watch development over a longer period. The environmental effects and the state of the environment are largely complex variables that are often difficult to measure and assess.

The Convergence Programme stresses that the environmental debt must not increase. Hitherto the environmental debt has been defined as the cost of restoring the environment to a suitable level. Since 1995 the Government has expanded its efforts for sustainable development. In the 1997 Spring Budget Bill the Government defined its view of what is required for ecologically sustainable development. Three overall objectives were formulated: protection of the environment, efficient use of energy and natural resources, and ’sustainable use’; that is, safeguarding the ecosystems’ long-term productive capacity. With the Government’s broad approach to sustainable development, the above definition of environmental debt is insufficient. Several components of what the Government views as sustainable development are not included in the concept.

It is important to follow developments and assess the extent to which the development of society is sustainable and appraise the progress that has been made. The Environmental Advisory Council, in cooperation with the Swedish Environmental Protection Agency, has been entrusted the task of proposing indicators for environmentally sustainable development. The work of the National Institute of Economic Research (N.I.E.R) and Statistics Sweden on developing monetary and physical environmental accounts will also be taken into consideration.

Since indicators for environmentally sustainable development in Sweden are not yet ready, it is difficult currently difficult to do a comprehensive follow up of the development. However as soon as indicators become available, a follow up will be done.

What then can be said about the environmental consequences of economic policy since 1995 and the effects of the policy that has been implemented? Current statistics from Statistics Sweden and others yield a general picture primarily of environmental protection. Nevertheless, in order to have some basis for assessing how the environmental ambitions in the Convergence Programme have been followed up, the development of some environmental indicators related to the three objectives for environmental sustainability are described in the following three sections.

Environmental protection

In addition to natural processes, soil and water acidification is largely caused by acidic sulphur and nitro-

gen fall-out. Between 1980 and 1995 sulphur emissions in Sweden declined by about 80 per cent. This decrease is principally a consequence of switching to oil with a lower sulphur content. Since the beginning of the 1990s Swedish emissions have remained at a relatively constant low level. Despite this accomplishment, the sulphur problem is far from a solution as more than 80 per cent of the sulphur content in acid rain comes from foreign sources. Road and other forms of transport are responsible for more than 80 per cent of the emissions of nitrogen oxides. Between 1980 and 1995 these emissions were reduced by 20 to 30 per cent. The goal was a 30 per cent reduction.

Carbon dioxide is a greenhouse gas, which, like methane, nitrogen dioxide, ozone and several others is presumed to strengthen the greenhouse effect and thereby affect the global climate. Sweden’s carbon dioxide emissions fell by about 30 per cent in the 1980s. However in the 1990s emissions have followed a weak upward trend. On the basis of numbers adjusted for a normal year, emissions of carbon dioxide are estimated to increase by 4 per cent to the year 2000. Calculated on a per capita basis emissions of carbon dioxide in Sweden are much lower compared with most other industrial countries. More than one third of the Swedish emissions come from road traffic.

Eutrophication of lakes and oceans is due to high concentrations of the growth nutrients, nitrogen and phosphorus, among other things. Until the middle of the 1980s eutrophication along the West Coast and the Baltic Sea were increasing. Since then the percentage of nitrogen and phosphorus has tended to stabilise or possibly fall. Waterborne emissions of nitrogen from Sweden to the surrounding sea have declined by around 20 per cent and a reduction of about the same size has occurred in total airborne nitrogen discharges into the Baltic Sea. There have been obvious improvements in many lakes even if every seventh lake is still too rich in nutrients.

Emissions of most metals have declined sharply during the past 20 to 25 years, from 20 to 30 tons a year at the beginning of the 1970s to about 1 ton a year. At present discharges of metals mostly come from other countries.

Economic activities based on the land, primarily agriculture and forestry, have the greatest negative effect on biological diversity in recent decades. The problems mainly have to do with destruction and degradation of natural habitats for plants and animals by cutting, drainage, afforestation and fertilising of natural feeding grounds. However considerable efforts are under way in these sectors to turn the situation around and instead adapt development in order to help protect biological diversity.

Efficient resource use

From a global perspective, many environmental problems are linked to energy production and use, principally through the use of fossil fuels. In 1995 Sweden’s total energy supply was about 32 per cent higher than in 1970 (if losses incurred in the process of generating nuclear power are included) while gross domestic product increased in constant prices by about 48 per cent. This implies that the Swedish economy has become less energy intensive between 1970 and 1995. At the same time energy consumption in Sweden is relatively high compared with many other industrial countries, owing in part to the cold climate, energy intensive industry and the long transportation distances.

Sustainable use

Sustainable use means that the use of resources over the long term cannot exceed the rate at which nature can renew them.

The supply of timber in Sweden has increased by 65 per cent since the 1920s. The growth of timber has also increased. Felling has been lower than growth for a long time and is predicted to remain so for at least another few decades.

Estimates of the natural fish stocks in our coastal water have been made since 1974. Fish stocks and catches off both the east and west coasts generally declined during the 1970s and parts of the 1980s as a result of overfishing. Salinity and oxygen levels in the Baltic Sea have also fallen as a consequence of eutrophication and inadequate flows of water between the Baltic and the North Seas reduced the number of fish, especially cod. However in the 1990s the fish stocks and catches have been increasing again. The relatively large inflows of oxygen rich water to the Baltic Sea that took place in 1993/94, combined with restrictions on fishing, have led to an increase in the stock of cod beginning in 1995.

Recycling materials is a part of achieving sustainable use. Since 1994 recycling of materials has risen, for example, by 130,000 tons of packaging, 10,000 tons of paper and 10, 000 tons of tyres. According to a report from the Environmental Protection Agency producers largely managed to achieve the recycling targets established for 1997 as early as 1996. New and in many cases higher recycling targets have now been adopted for the year 2001.

The Environmental Consequences of Economic Policy

The past 25 years’ work in the environmental field has meant that the environmental degradation that had previously been accelerating in our country was curbed and in important respects reversed.

More than 25 years ago a requirement for national plans for urban and regional development with a basic environmental perspective was incorporated into economic and environmental policy and the Nature Conservation Act and the Environmental Protection Act were passed. There have been energy taxes since the 1950s, but they then had only government finances in view. In the 1980s more purposeful activity in the area of the environment began. Energy taxes were raised with a view to the damage to the environment. In 1984 charges on fertilisers and pesticides were initiated. In 1986 taxes on fuels were differentiated and in 1989 an environmental tax on domestic air traffic was instituted. At the beginning of the 1990s the environmental profile for energy taxes was further strengthened. A valueadded tax on energy was introduced and a part of the tax on energy was converted to a tax on carbon dioxide. In addition a tax on sulphur in fuel and a charge for emissions of nitric oxide from combustion plants were initiated.

It has become apparent that the environmental and energy taxes that were introduced have in most cases had the intended effect. Swedish emissions of many environmentally harmful substances have dropped sharply. In Diagram A.1 below developments since 1970 for a few important substances are depicted. According to a report from Environmental Protection Agency, the tax on sulphur is responsible for almost 30 per cent of the total reduction in sulphur dioxide emissions in the 1990s. Nitric oxide emissions would have been 3 per cent higher without the charge on nitric oxide. The taxes on the differentiated fuels have led to Environmental Class 1 of diesel oil becoming equivalent to more than 80 per cent of the total diesel oil sales and there has been a complete changeover to Environmental Class 2 of petrol. According to Sweden’s Second National Report on Climate Changes, environmental and energy taxes, inclusive of the value-added tax introduced between 1990 and 1996, are estimated to lead to emissions that will be 16.8 million tons (about 23 per cent) lower in the year 2000 than they would have been without the introduction of these measures. Investment subsidies to biological fuel heating, windpower, the expansion of district heating and solar heating plants between 1991 and 1997 are estimated to have led to reduced emissions of carbon dioxide in the year 2000 equivalent to 0.7 million ton (about 1 per cent of the total emissions). The programme for more efficient energy utilisation is estimated by the year 2000 to have resulted in a lowering of carbon dioxide emissions equivalent to 0.2 million tons (about 0.3 per cent of the total emissions). Altogether available information indicates that charges from socalled effects from the external environment on people’s health have declined sharply in the past 25 years. At the same time problems remain, for example with acid rain, eutrophication, biological diver-

sity, poisonous chemicals and global issues such as the concentration of greenhouse gases in the atmosphere. In many instances environmental quality has not improved at the same rate as emissions have declined. The reason may be partly the continued fallout from far away sources of emissions, but it often takes time before reduced emissions lead to reduced concentration of harmful substances in the soil and water.

0 20 40 60 80 100 120 140 160

70 75 80 85 90 95

DIAGRAM A.1

Emissions of a few important substances,1970-1995

Index 100=Emissions 1970

3/



#/



./

8

.ITROGEN

-ERCURY TO THE AIR	

Note: Information before 1980 is not entirely comparable with data for subsequent years, owing to changes in the estimation methods. Source: SOU 1997:11, Na 18 SM 9701

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar (avsnitt 1), 2. godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 (avsnitt 4.4.1), 3. fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2001 till 770 miljarder kronor (avsnitt 4.4.2),

4. godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1999-2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 4.5), 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998

10. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar,

11. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år,

12. antar regeringens förslag till lag om ändring i

semesterlagen (1977:480),

13. antar regeringens förslag till lag om ändring i

ellagen (1997:857),

14. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

15. godkänner att arbetslösa som anvisas resursar-

bete får ersättas med högst 90 procent av avtalsenlig lön (avsnitt 5.4.8),

16. godkänner att arbetsgivare som anordnar re-

sursarbete ersätts med en schablonmässigt beräknad månadsersättning som regleras vid anvisningstidens slut (avsnitt 5.4.8),

17. godkänner att privata vårdhem och andra som

upphandlats på entreprenad för en längre period av en kommun liksom stiftelser och friskolor fr.o.m. den 1 juli 1998 får anordna resursarbeten (avsnitt 5.4.8),

18. godkänner att möjligheten att ansöka om gene-

rationsväxling förlängs till och med den 31 december 1998 för personer som fyller 63 år senast den 31 augusti 1998 (avsnitt 5.4.8),

19. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda ramanslaget B5 Forsk-

ning och utveckling inom arbetslivsområdet be-

sluta om en högsta ram för åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 1999-2003 som uppgår till högst 420 000 000 kronor (avsnitt 5.4.9),

20. godkänner en ändrad åldersgräns i vissa ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt 5.4.9),

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

21. godkänner att försöksverksamhet med särskilt

introduktions- och uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade personer, SIUS, blir permanent från och med den 1 juli 1998 (avsnitt 5.4.9),

22. godkänner att särskilt utbildningsbidrag till ar-

betslösa under perioden 1 juli 1998 till 30 juni 1999 får lämnas för ett andra utbildningsår samt att särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa får lämnas för två års studier på gymnasial nivå (avsnitt 5.4.10),

23. bemyndigar regeringen, eller den myndighet

som regeringen beslutar, att under budgetåret 1998 under det på utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning uppförda ramanslaget D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning fatta beslut om anskaffningar som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på 47 000 000 kronor för 1999, 26 000 000 kronor för 2000, 24 000 000 kronor för 2001, 18 000 000 kronor för 2002 och 18 000 000 kronor för 2003 (avsnitt 5.4.11),

24. bemyndigar regeringen att efterge statens ford-

ran på stiftelsen Sätra Brunn om 12 513 000 kronor med högst detta belopp (avsnitt 5.4.11),

25. godkänner regeringens förslag om en satsning

på radio och TV i allmänhetens tjänst i enlighet med de riktlinjer som redovisas samt att Sveriges Television AB för budgetåret 1998 tilldelas 37 500 000 kronor ur rundradiokontot för särskilt kvalificerad programproduktion (avsnitt 5.4.12),

26. godkänner att Statens geotekniska institut (SGI)

blir medlem i en ekonomisk förening för utveckling av programsystemet AutoGRAF (avsnitt 5.4.13),

27. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling uppförda ramanslaget A1 Regi-

onalpolitiska åtgärder fatta beslut om åtagan-

den som innebär sammanlagda utgifter inklusive tidigare åtaganden om högst 1 000 000 000 kronor under åren 1999, 2000 och 2001 (avsnitt 5.4.14),

28. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård uppförda ramanslaget A4 Investe-

ringar och skötsel för naturvård fatta beslut om

förvärv av eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på sammanlagt högst 120 000 000 kronor (avsnitt 5.4.15),

29. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 21 Energi uppförda ramanslaget B4 Energiforskning fatta beslut om stöd till forskning och utveckling inom ener-

giområdet som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på högst 240 000 000 kronor för 1999, 190 000 000 kronor för 2000, 160 000 000 kronor för 2001, 130 000 000 kronor för 2002, 90 000 000 kronor för 2003 och 60 000 000 kronor för 2004 (avsnitt 5.4.16),

30. godkänner att Energiteknikfonden avvecklas,

fondens behållning tillförs statsbudgeten och dess utestående åtaganden förs över till Statens energimyndighet (avsnitt 5.4.16),

31. bemyndigar regeringen att budgetåret 1998 un-

der det på utgiftsområde 21 Energi föreslagna ramanslaget B10 Energiteknikstöd fatta beslut om stöd till ny energiteknik som innebär utgifter inklusive tidigare åtaganden på högst 100 000 000 kronor för 1999, 80 000 000 kronor för 2000, 65 000 000 kronor för 2001, 50 000 000 kronor för 2002, 40 000 000 kronor för 2003 och 25 000 000 kronor för 2004 (avsnitt 5.4.16),

32. bemyndigar regeringen med anledning av av-

vecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning i form av pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt förfogar över (avsnitt 5.4.16),

33. bemyndigar regeringen att under budget-

året 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att det under utgiftsområde 21 Energi föreslagna ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av en

reaktor i Barsebäcksverket får överskridas om

ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet inte hinner inväntas (avsnitt 5.4.16),

34. godkänner att Clearingfonden och Energiforsk-

ningsfonden avvecklas och att behållningen tillförs statsbudgeten (avsnitt 5.4.16),

35. godkänner regeringens förslag att aktierna i

SweRoad AB skall ägas av staten och förvaltas av Vägverket samt att Väginvests verksamhet skall omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar, ägande och förvaltning av aktier, andelar och andra rättigheter i bolag samt att Väginvests verksamhet skall bedrivas inom vägsektorn och banhållningsområdet (avsnitt 5.4.17),

36. bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskonto-

ret utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan AB:s egna kapital samt att garantera Botniabanan AB:s förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare, inom en ram som exklusive

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

mervärdesskatt uppgår till 1 495 000 000 kronor, varav 195 000 000 kronor avser finansiella kostnader (avsnitt 5.4.17),

37. godkänner att det under utgiftsområde 22

Kommunikationer uppförda ramanslaget A4

Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar får användas för lån till Botniaba-

nan AB:s verksamhet inom en ram om 50 000 000 kronor (avsnitt 5.4.17),

38. bemyndigar regeringen att använda det under

utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda ramanslaget A 4 Investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar för att ersätta

Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) med 34 500 000 kronor för vissa kostnader som MIAB haft för garantiåtaganden gentemot staten (avsnitt 5.4.17),

39. godkänner vad regeringen anfört om statens

ekonomiska förpliktelser enligt den nya Göteborgsöverenskommelsen och om finansiering av dessa (avsnitt 5.4.17),

40. bemyndigar regeringen att dels låta Riksgälds-

kontoret inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen begränsa tidigare givna garantibemyndiganden till 2 200 000 000 kronor beräknat i 1998 års prisnivå, dels låta Riksgäldskontoret inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen teckna statlig borgen för ytterligare 1 500 000 000 kronor för lånefinansiering av den statliga andelen (avsnitt 5.4.17),

41. godkänner det som regeringen förordar avseen-

de Statens Haverikommissions förvaltningskostnader (avsnitt 5.4.17),

42. godkänner att Sjöfartsverket får täcka de kost-

nader som uppkommit med anledning av grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994 (avsnitt 5.4.17),

43. bemyndigar regeringen att utöka Luftfartsver-

kets totala låneram för budgetåret 1998 till 5 500 000 000 kronor samt godkänner vad regeringen i övrigt förordar rörande Luftfartsverkets finansiella befogenheter (avsnitt 5.4.17),

44. bemyndigar regeringen att under 1998 låta SJ få

rätt att teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram på 1 900 000 000 kronor (avnitt 5.4.17),

45. bemyndigar regeringen att tillgodose Statens

jordbruksverks behov av rörelsekapital för EUverksamhet intill ett sammanlagt belopp om 5 500 000 000 kronor på myndighetens särskilda räntekonto för i Riksgäldskontoret (avsnitt 5.4.18),

46. bemyndigar regeringen att fatta beslut om ute-

stående ekonomiska förpliktelser under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an-

slutande näringar vid utgången av 1998 enligt följande: B8 Strukturstöd inom livsmedelssek-

torn 55 000 000 kronor, B9 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd 89 000 000 kronor,

B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket 3 200 000 000 kronor, B13 Från EG-budgeten

finansierade kompletterade åtgärder inom jordbruket 3 100 000 000 kronor (avsnitt 5.4.18),

47. bemyndigar regeringen att låta Exportkredit-

nämnden få erbjuda upp till 100 procent täckning i exportkreditgarantier samt att låta Exportkreditnämnden få lämna rembursgarantier med mer än 12 månaders kredittid och 18 månaders risktid samt få försäkra remburser med s.k. ensidig bekräftelse (avsnitt 5.4.19),

48. godkänner att det under fjortonde huvudtiteln

för budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget A8 Investeringsbidrag för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar riktning får an-

vändas för att bekosta Miljöteknikdelegationen med ett belopp uppgående till 20 000 000 kronor (avsnitt 5.4.19),

49. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-

året 1998 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt anvisar ändrade och nya anslag i enlighet med specifikation i bifogade tabell,

såvitt avser skattefrågor

50. antar regeringen förslag till lag om ändring i la-

gen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

51. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,

52. antar regeringens förslag till lag om omräk-

ningstal får 1999 års taxeringsvärden,

53. antar regeringens förslag till om ändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt,

54. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

55. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

56. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

såvitt avser kommunsektorn

57. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998,

58. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1965:269) med särkilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

59. antar regeringens förslag till lag med särskilda

bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999,

60. godkänner regeringens förslag om finansiering

m.m. av det statliga bolag som enligt förslag i proposition 1997/98:119 skall kunna bildas för att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner (avsnitt 7.6.4),

såvitt avser EU-medel

61. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1708) om EG:s förordning om miljö- och strukturstöd.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL SPECIFIKATION AV REVIDERADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT REVIDERADE OCH NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 1998

TUSENTAL KRONOR

ANSLAGS-BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV

NY RAM/

UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET

1998

RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

1 Rikets styrelse

3 976 700

0 3 976 700

C3 Allmänna val, ramanslag

205 000 +12 400 217 400

C4 Stöd till politiska partier, ramanslag

145 200 -12 400 132 800

E2 Presstöd, ramanslag

531 579 +12 000 543 579

E3 Stöd till radio- och kassettidningar, ramanslag

127 300 -12 000 115 300

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

2 062 814 -21 400 2 041 414

A2 Riksrevisionsverket, ramanslag

176 625 -27 400 149 225

A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag

82 644

+1 125

83 769

A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag

769 000

-1 400 767 600

A16 Bokföringsnämnden, ramanslag

5 394

+800

6 194

A17 Bidrag till stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag

800

-800

0

A21 Ekonomistyrningsverket, ramanslag

nytt +26 275

26 275

B1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag

55 000 -15 871

39 129

B2 Avgift för stadshypotekskassans grundfond, ramanslag

134 700 -20 000 114 700

B3 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, ramanslag

nytt +15 871

15 871

3 Skatteförvaltning och uppbörd

5 662 254 +10 000 5 672 254

A1 Riksskatteverket, ramanslag

356 304

-4 000 352 304

A3 Tullverket, ramanslag

1 036 369 +14 000 1 050 369

4 Rättsväsendet 21 034 170

-4 300 21 029 870

D1 Kriminalvården, ramanslag

3 376 390

-4 300 3 372 090

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 811 310

0 2 811 310

A1 Utrikesförvaltningen, ramanslag

1 757 629

-100 1 757 529

A2 Nordiskt samarbete, ramanslag

1 452

+100

1 552

D1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag

2 259

-500

1 759

D4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag

10 262

+500

10 762

6 Totalförsvar 41 243 865 +100 000 41 343 865

A2 Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag

384 419 +150 000 534 419

B2 Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag

140 974 -25 000 115 974

B3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

1 182 554 -28 700 1 153 854

B9 Funktionen Transporter, ramanslag

190 500

+3 700 194 200

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 22 499 516 +254 300 22 753 816

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m., reservationsanslag

nytt +250 000 250 000

C5 Statens institutionsstyrelse, ramanslag

503 986

+4 300 508 286

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 42 723 356 -4 238 334 38 485 022

A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 40 681 334 -4 238 334 36 443 000

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TUSENTAL KRONOR

ANSLAGS-BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV

NY RAM/

UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET

1998

RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

14 Arbetsmarknad och arbetsliv 47 541 952 +706 000 48 247 952

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag 21 043 793 +606 000 21 649 793

B1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

365 196

+147 365 343

B6 Bidrag till Samhall AB, ramanslag

4 356 419 +100 000 4 456 419

B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag

4 147

-147

4 000

15 Studiestöd 21 333 755 -60 000 21 273 755

A3 Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag

8 624 280 -27 500 8 596 780

A7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag

491 371 -32 500 458 871

16 Utbildning och universitetsforskning 27 050 554 +60 000 27 110 554

C3 Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

253 924 +60 000 313 924

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 334 967

0 7 334 967

A1 Statens kulturråd, ramanslag

26 920

+500

27 420

A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag

125 075

+500 125 575

D2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag

42 938

-1 000

41 938

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

22 825 533 +76 850 22 902 383

A11 Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag

3 000

+1 400

4 400

A12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl., ramanslag

nytt +75 000

75 000

C1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

1 646 031

+450 1 646 481

20 Allmän miljö- och naturvård

1 178 052 +36 750 1 214 802

A1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

268 104

+1 750 269 854

A2 Miljöövervakning m.m., ramanslag

85 452 +15 000 100 452

A4 Investeringar och skötsel för naturvård, ramanslag

291 473 +20 000 311 473

21

Energi

1 583 041 +428 150 2 011 191

A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag

138 041

+7 150 145 191

B5 Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag

90 000 -90 000

B10 Energiteknikstöd, ramanslag

nytt +510 000 510 000

B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, ramanslag

nytt

+1 000

1 000

22 Kommunikationer 24 100 564

-2 200 24 098 364

A1 Vägverket: Administration, ramanslag

1 209 781 -63 000 1 146 781

A2 Väghållning och statsbidrag, ramanslag 11 835 873 +21 300 11 857 173

A4 Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag

7 490 404 -72 200 7 418 204

B4 Bidrag till sjöfarten, ramanslag

400 000 +110 000 510 000

B6 Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag

nytt

+1 700

1 700

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TUSENTAL KRONOR

ANSLAGS-BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV

NY RAM/

UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET

1998

RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 725 623

0 13 725 623

D1 Främjande av rennäringen m.m., ramanslag

61 700

-5 700

56 000

E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag

18 792

+3 700

22 492

E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag

89 500

+2 000

91 500

24 Näringsliv

2 698 330 +19 850 2 718 180

A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

208 355

-7 150 201 205

E3 Exportkreditnämnden, ramanslag

50 000

-2 600

47 400

E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag

9 063

+2 600

11 663

E6 Världsutställningen i Hannover år 2000, reservationsanslag

nytt +27 000

27 000

F1 Marknadsdomstolen, ramanslag

4 686

-1 000

3 686

F2 Konsumentverket, ramanslag

67 876

+1 000

68 876

25 Allmänna bidrag till kommuner 93 048 700 +4 270 000 97 318 700

A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag

71 326 400 +3 585 000 74 911 400

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag

736 600 +400 000 1 136 600

A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag

20 985 000 +285 000 21 270 000

Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget +1 635 666

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 3 kap. 10 §, 11 kap. 2 § och 22 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

6 §

2

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje och

femte styckena.

Basbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som

minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet

mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av

a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6-8 kap.

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje stycket.

Basbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen ( 1988:881 ) om ändring i denna lag,

b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12-14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen ( 1988:881 ) om ändring i denna lag.

I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med

ett jämförelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet

(förhöjt basbelopp) avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 37 144 och multipliceras med

samma jämförelsetal. Det fram-

räknade beloppet (förhöjt basbe-

lopp) avrundas till närmaste

hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

3 kap.

10 §

3

För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, femte eller sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och 10 b §§ tillämpas.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349)eller

ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

11 kap.

2 §

4

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2–6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från arbetslöshetskassa,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning samt ersättning vid generationsväxling,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),

k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)

och ersättning till delta-

gare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse,

o) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet utbetalats av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet om inte bedrivs självständigt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

s) ersättning från semesterkassa. I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension och ersättning från semesterkassa, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare.

22 kap.

15 §

5

Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som

1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,

2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka,

3. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller särskilt utbildningsbidrag, dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

3. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, särskilt utbildningsbidrag eller

ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del

studiestödet är återbetalningspliktigt.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande motsvarande förmån som utges till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1997:565. Ändringarna innebär bl.a.

att tredje och fjärde styckena upphävs. 3 Senaste lydelse 1993:752. 4 Senaste lydelse 1997:1273. 5 Senaste lydelse 1996:1395.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Reglerna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid beräkning och fastställande av basbelopp för år 1999. Under år 1999 skall bestämmelserna i tredje och fjärde styckena tillämpas i deras lydelse före den 1 juli 1998 med den ändringen att det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.2 Förslag till ändring i lagen ( 1969:205 ) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 22 b §§ lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 § 1

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra och tredje styckena eller i 2 c § är pensionstillskottet till ålderspension

femtiofem och en halv procent

av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt tredje

stycket samma lagrum.

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra och tredje styckena eller i 2 c § är pensionstillskottet till ålderspension

55,5 procent av basbeloppet enligt

1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till partiell ålderspension är motsvarande andel av det pensionstillskott som angetts i första eller andra stycket.

2 a § 2

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till förtidspension etthundraelva

och en halv procent av basbe-

loppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt tredje stycket

samma lagrum.

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till förtidspension 111,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring.

2 b § 3

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension sextioen och en halv procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt

tredje stycket samma lagrum.

Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till omställningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension 61,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989 betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i motsvarande mån. För den som har partiell särskild efterlevandepension eller

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

har änkepension, som med tillämpning av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring betalas ut med viss andel av en oreducerad sådan pension, är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som angetts i första stycket.

1 Senaste lydelse 1996:1589. 2 Senaste lydelse 1996:1589. 3 Senaste lydelse 1996:1589.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av pensionstillskott för år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1979:84 ) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

11 §

1

Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 55 procent av den försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Därvid skall

1 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas.

Delpensionen fastställs till det belopp som motsvarar 55 procent av den försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet enligt 1 kap. 6 §

lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid föränd-

ring av detta.

1Senaste lydelse 1994:742.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av delpension för år 1999 skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 §, punkt 6 av anvisningarna till 46 § och punkt 1 av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

46 §

2 mom.1 Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela be-

skattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska socialförsäkringsavgifter som den skattskyldige, på grund av utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknande skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet, i båda fallen under förutsättning att den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna;

7) för inbetalning som den skattskyldige under beskattningsåret har gjort på pensionssparkonto i den omfattning som framgår av punkt 7 av anvisningarna.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7 medges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7,

utöver sådant avdrag som beräknas på ett halvt basbelopp, med-

ges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Anvisningar

till 32 §

12.2 Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring. Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt utbildningsbidrag samt timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) eller vid svensk-

undervisning för invandrare (sfi)

räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt utbildningsbidrag, timersättning vid vuxenutbildning för utvecklinsstörda (särvux) samt ersättning till delta-

gare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) räknas som

skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag motsvarande dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett tillskott till näringsidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning som enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda.

Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

till 46 §

6.3 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i.

Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt la-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

gen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt basbelopp fördelas efter re-

spektive avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag får den skattskyl-

dige fritt fördela den del av avdra-

get som beräknas på ett halvt basbelopp mellan allmänt avdrag och

avdrag i näringsverksamheten.

Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv nä-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvs-källan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

till 48 §

1.4 Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

även tillläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Ålders-, förtidseller efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett.

För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, minskat enligt tredje

stycket samma lagrum. För övriga

skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift.

För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift.

Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga

a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela beskattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt

b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret uppburit folkpension i form av förtidspension, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller som avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har livränta som avses i första stycket sista meningen tillämpas i stället för bestämmelsen i föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen b om det är till fördel för den skattskyldige.

Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folkpension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto reducerar inte det särskilda grundavdraget.

För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats.

1 Senaste lydelse 1996:1331. 2 Senaste lydelse 1997:1272. 3 Senaste lydelse 1996:1331.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 såvitt avser de nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i övrigt den 1 januari 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4 Senaste lydelse 1997:935.

2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom. och i punkt 6 av anvisningarna till 46 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

3. De nya föreskrifterna i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

4. Vid 2000 års taxering skall vid beräkning av det särskilda grundavdraget basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1990:325 ) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

6 § 1

För den som inte haft inkomst av aktiv näringsverksamhet eller annan inkomst av tjänst än folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som föranlett avräkning av sådant pensionstillskott gäller i stället för vad som sägs i 4 § första stycket 1 följande. Skyldighet att lämna självdeklaration föreligger endast om den uppburna pensionen överstiger för gift skattskyldig 134,0 procent och för annan skattskyldig 151,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt

tredje stycket samma lagrum.

Gränsen 151,5 procent av sistnämnda belopp gäller också gift skattskyldig som under någon del av året uppburit folkpension som ogift.

För den som inte haft inkomst av aktiv näringsverksamhet eller annan inkomst av tjänst än folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller 2 b § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som föranlett avräkning av sådant pensionstillskott gäller i stället för vad som sägs i 4 § första stycket 1 följande. Skyldighet att lämna självdeklaration föreligger endast om den uppburna pensionen överstiger för gift skattskyldig 134,0 procent och för annan skattskyldig 151,5 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Gränsen 151,5 procent av sistnämnda belopp gäller också gift skattskyldig som under någon del av året uppburit folkpension som ogift.

Som folkpension räknas inte barnpension och vårdbidrag.

1 Senaste lydelse 1997:796.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

2. Vid bedömandet av deklarationsskyldigheten vid 2000 års taxering skall basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med en procent.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1995:706 ) om kommuners ansvar för ungdomar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §

En kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till och med

den 30 juni det år de fyller 20 år.

En kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till dess de fyller 20 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:1268 ) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

Kommunens skyldighet omfattar ungdomar som står till arbetsmarknadens förfogande och gäller från och med den 1 juli det

år de fyller 20 år och till dess de

fyllt 25 år.

Kommunens skyldighet omfattar ungdomar som står till arbetsmarknadens förfogande och gäller från och med den dag de fyller 20 år och till dess de fyllt 25 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.8 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

17 § 1

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349)eller särskilt utbildningsbidrag eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), särskilt utbildningsbidrag eller ersättning

till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF)

eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 1996:1396.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.9 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 4 § samt 13 kap.1 och 5 §§ellagen (1997:857) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

12 kap.

4 §

Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,

2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå,

3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,

4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.

Tillsynsmyndigheten får

1. förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte följer ett föreläggande enligt 3 § som är påkallat av elsäkerhetsskäl,

2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå,

3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,

4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.

Beslut enligt första stycket 2–4 får förenas med vite.

13 kap.

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 22 § eller

2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,

2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § tredje stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 kap. 17 § eller

2. inte gör anmälan enligt 6 kap. 1 § i rätt tid eller i sådan

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

anmälan lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall döms inte till ansvar.

anmälan lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall döms inte till ansvar.

13 kap.

5 §

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 23–25 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. 18–20 §§, 3 kap. 3 §, 6–8 §§, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 6, 7 och 10 §§ samt 5 kap. 7, 10 och 11 §§, beslut av en tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 2–4 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning till den som enligt 8 kap. 2 § beordrats öka eller minska produktionen av el får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.10 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1995:1514 ) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

5 §

1

Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

För bidragsåret 1997 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

För bidragsåret 1998 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

6 § 2

Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Bidrag som fastställs enligt 5 § andra stycket får dock betalas ut under tiden juli–december 1997.

Bidrag som fastställs enligt 5 § andra stycket får dock betalas ut under tiden juli–december 1998.

1 Senaste lydelse 1997:554. 2 Senaste lydelse 1997:554.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 1 b mom., 10 § samt 27 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

1 b mom.2Det belopp som un-

dantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 65 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvalificerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena.

1 b mom. Det belopp som un-

dantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien en sådan kvalificerad aktie som avses i 12 mom. tillämpas även 12 d mom. andra och tredje styckena.

Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nye ägaren inte beräkna något lättnadsbelopp.

Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tidpunkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas.

10 § 3

För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor samt 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 170 000 kronor vid 1992 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränsen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplicerad med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Skiktgränsen fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor, 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 214 900 kronor vid 1999 års taxering, och

fem procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 360 000 kronor vid 2000 års taxering.

Vid följande taxeringar uppgår

skiktgränserna till skiktgränserna

för föregående taxeringsår multip-

licerade med det jämförelsetal, ut-

tryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Skiktgrän-

serna fastställs av regeringen före

utgången av andra året före taxe-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av kapital enligt 3 § 14 mom.

För dödsbon beräknas skatten enligt andra och tredje styckena med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut.

För dödsbon beräknas skatten enligt andra – fjärde styckena med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut.

27 §

5 mom.4 Förlust på marknads-

noterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av.

5 mom. Förlust på marknads-

noterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten.

Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel samt från realisationsvinst

på sådan marknadsnoterad tillgång som avses i första stycket.

Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 2 Senaste lydelse 1996:1611. 3 Senaste lydelse 1996:691. 4 Senaste lydelse 1997:448.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas, såvitt avser bestämmelserna i 10 §, första gången vid 2000 års taxering, och i övrigt första gången vid 1999 års taxering.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.12 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1993:1538 ) om periodiseringsfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

1

För juridisk person får avdrag för avsättning till periodiseringsfond uppgå till högst 20 procent av inkomsten för beskattningsåret före avdraget. Vad som sagts nu gäller dock ej dödsbo.

I fråga om fysisk person och dödsbo får avdraget uppgå till högst 20 procent av ett positivt belopp som motsvarar inkomsten eller underskottet av förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före avdrag för avsättning till periodiseringsfond med följande justeringar.

I fråga om fysisk person och dödsbo får avdraget uppgå till högst 25 procent av ett positivt belopp som motsvarar inkomsten eller underskottet av förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före avdrag för avsättning till periodiseringsfond med följande justeringar.

Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgifter enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och avdrag på grund av ökning av expansionsmedel enligt 2 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande ersättningar, återfört avdrag för egenavgifter enligt punkterna 11 och 13 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen och intäkt på grund av minskning av expansionsmedel.

1 Senaste lydelse 1996:1613.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.13 Förslag till lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden

Härigenom föreskrivs följande.

För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet och småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet skall omräkningstalet enligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 1999 vara det omräkningstal som gäller för år 1998.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1563 ) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om § lagen (1994:1563) om tobaksskatt

dels att 42 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 42 § skall utgå,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 § 1

Skatt på cigaretter tas ut med

85 öre per styck och 17,8 procent

av detaljhandelspriset.

Skatt på cigaretter tas ut med

20 öre per styck och 39,2 procent

av detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett.

1 Senaste lydelse 1997:443.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1564 ) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall upphöra att gälla samt att rubriken närmast före denna paragraf skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1984:1052 ) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 § 1

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet med undantag av

markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft,

e) 2,21 procent av: markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet inklusive elproduk-

tionsenhet.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

1 Senaste lydelse 1997:442.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1972:266 ) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam1

dels att 7, 14 och 23 §§ samt anvisningarna till 14 § skall upphöra att

gälla,

dels att 4, 5, 6, 9, 11, 13, 26, 32 och 33 §§ samt anvisningarna till 9

och 13 §§ skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

4 §

Skatteplikt föreligger ej för annons i

1. periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar,

2. publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands,

3. publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare,

4. reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.

5 §

Skatteplikt föreligger, om ej annat följer av 6 §, för reklam-

trycksak och för reklam som åter-

ges

Skatteplikt föreligger, om inte annat följer av 6 § för reklam som återges

1. i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller återgivning av ljud.

6 §

Skatteplikt föreligger ej för

1. reklamtrycksak, som är avsedd att ingå som bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när reklamen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare, 2. reklam som avses i 5 § 1, om

fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,

3. reklam som aves i 5 § 2, om

reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrives där reklamen offentliggöres.

Skatteplikt föreligger inte för

1. reklam som avses i 5 § 1, om

fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,

2. reklam som aves i 5 § 2, om

reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrivs där reklamen offentliggörs.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

9 § 2

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller fram-

ställer skattepliktig reklamtrycksak.

Den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln. Den som i yrkesmässig verk-

samhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är

likaså skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna)

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons.

Även den som i yrkesmässig

verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är skattskyldig.

(Se vidare anvisningarna).

11 §

Skattskyldigheten inträder när

1. skattepliktig annons offentliggörs,

2. skattepliktig reklamtrycksak levereras till köpare eller annars tas ut från rörelsen,

3. skattepliktig reklam i annan

form återges.

2. skattepliktig reklam i annan

form återges.

Erhåller den skattskyldige betalning i förskott inträder dock skattskyldighet för betalningen när den sker.

13 §

Beskattningsvärdet utgöres i fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2 av vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak utgöres beskattningsvärdet av den del av vederlaget som utgör ersättning för den tryckeritekniska framställningen och för bokbinderiarbetet med avdrag för däri ingående vederlag för kliché, reprofilm eller motsvarande. Har beställaren ombesörjt för den tryckeritekniska framställningen erforderligt arbete eller tillhandahållit annan materiel för trycksaken än kliché, reprofilm eller motsvarande skall värdet av arbetet eller materielen, i den mån skatt icke erlägges i annan ordning, inräknas i beskattningsvärdet med ledning av uppgifter från beställaren eller, om sådana uppgifter ej lämnas, enligt uppskattning efter vad som är skäligt. Har arbete eller materiel som nu nämnts endast ringa värde behöver hänsyn icke tagas härtill vid bestämningen av

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

beskattningsvärdet.

Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller understiger vederlaget uppenbarligen vad som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar mot skäligt vederlag.

I beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan statlig skatt eller avgift.

26 § 3

Införs till landet från tredje land reklamtrycksak som är skat-

tepliktig enligt 5 § eller annons-

blad som har utgivits i sådant land skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet eller, om nedsättning har

medgetts enligt 14 §, med det lägre belopp som föranleds av nedsättningen. Som beskattningsvär-

de anses varans värde beräknat enligt 4 § tulltaxelagen (1987:

1068). Visas att detta värde innefattar kostnad som inte ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån. Beskattningsvärdet för annonsblad beräknas efter samma grunder som gäller för reklamtrycksak.

Införs till landet från tredje land annonsblad som har utgivits i sådant land skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1994:1550) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt

artikel 29 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

32 § 4

Beslut enligt 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje stycket får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt 7, 9 a och 14 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut enligt 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje stycket får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt 9 a § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

33 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons offentliggörs eller reklam-

trycksak framställs.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons offentliggörs.

Anv till 9 § 5

Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten utgör inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

(1947:576) om statlig inkomstskatt. Verksamhet som ej utgör näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen eller lagen om statlig inkomstskatt anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om reklam enligt 5 §.

Har tryckeri åtagit sig att för annans räkning framställa reklamtrycksak och anlitas underleverantör för uppdraget, är underleverantören ej skattskyldig. Den som självständigt utför bokbinderiarbete är skattskyldig för sådant arbete.

Anv till 13 §

Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg enligt faktura eller annan handling.

Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev.

Utgår i fråga om reklamtryck-

sak gemensamt vederlag för pres-

tationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestämmes beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.

Motsvarande gäller när gemensamt vederlag utgår för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam och annan prestation.

Utgår gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.

Skäligt värde enligt 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives för saluvärde i kommunalskattelagen (1928:370).

Beskattningsvärdet av särtryck utgöres av den faktiska kostnaden för framställning av särtrycket.

1 Lagen omtryckt 1984:156. 2 Senaste lydelse 1994:1566. 3 Senaste lydelse 1994:1566. 4 Senaste lydelse 1994:1566. 5 Senaste lydelse 1990:1438.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.18 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1996:1061 ) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 samt lagen skall ha följande lydelse.

Lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997–1999

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen.

Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997, 1998 eller 1999 än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget enligt lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen.

Första stycket gäller inte för de kommuner som avses i 10 § lagen (1995:1517) om införande av lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

Om skattesatsen höjs på grund av att landstinget och kommunerna inom landstingsområdet har kommit överens om att fördela om uppgifterna inom området, gäller inte första stycket den del av höjningen som motsvaras av en sänkning av skattesatsen hos den som lämnar ifrån sig uppgifter.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.19 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1965:269 ) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

4 §

1

Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.

En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.

Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.

Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.

Under år då riksdagsval

hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräkningsfaktorer. Detta skall ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.

Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting, 2 § lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och 16 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

1 Senaste lydelse 1997:1257.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.20 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999

H

@rigenom f`reskrivs f`ljande.

Vid utbetalning av en f

`rsamlings eller en kyrklig samf@llighets fordran

enligt 4 a

' fj@rde stycket lagen (1965:269) med s@rskilda best@mmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran vid ing

Dngen av Dr 1999 minskas med 5,4 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

3.21 Lag om ändring i lagen ( 1994:1708 ) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att de miljö- och strukturstöd som ingår i EG:s

gemensamma jordbrukspolitik

skall kunna genomföras i Sverige.

I denna lag ges bestämmelser som behövs för att EG:s miljöoch strukturstöd skall kunna genomföras i Sverige.

Med EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd avses i denna lag EG:s förordningar om stöd till

1. gemenskapsinitiativ och andra av gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna, med undantag för stöd från Fonden för fiskets utveckling.

1. miljövänliga brukningsme-

toder inom lantbruket och bevarande av odlingslandskapet,

2. miljövänliga brukningsme-

toder inom lantbruket och bevarande av odlingslandskapet,

2. skogliga åtgärder inom jord-

bruket,

3. skogliga åtgärder inom jord-

bruket, och

3. förtidspensionering av jord-

brukare,

4. bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter,

5. förbättring av strukturen inom jordbruket, och

6. landsbygdsutveckling.

4. förtidspensionering av jord-

brukare.

3 § 1

För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hantering av jordbrukspro-

dukter. Tillsynsmyndigheten får

göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas.

För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i sådan

verksamhet eller i samband med

hantering av sådana produkter

som stödet avser. Tillsynsmyndig-

heten får göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela förelägganden som kan förenas med vite för att få tillgång till handlingarna. Den som är föremål för tillsyn skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen skall kunna bedrivas.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

1 Senaste lydelse 1997:105.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4 Statens finanser och förslag till utgiftstak

Regeringens förslag:

De offentliga utgifterna be-

räknas till 1 051 miljarder kronor år 1999, 1 076 miljarder kronor år 2000 och 1 117 miljarder kronor år 2001.

Ett tak för de statliga utgifterna omfattande statsbudgeten exklusive utgiftsområde 26, Statsskuldsräntor m.m., och Riksgäldskontorets nettoutlåning men inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten fastställs till 770 miljarder kronor år 2001.

Den beräknade fördelningen av de statliga utgifterna åren 1999-2001 på utgiftsområden (tabell 4.13) gäller som riktlinje för regeringens budgetarbete.

4.1 Förutsättningar

I 1997 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000. Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten fastställdes till 744 miljarder kronor. De tidigare fastställda taken för åren 1998 och 1999, 720 respektive 735 miljarder kronor, ändrades inte. Riksdagen godkände också en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden. I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en definitiv fördelning av utgifterna för 1998 samt en preliminär fördelning för 1999 och 2000.

I denna proposition föreslås ett utgiftstak för staten år 2001. Dessutom redovisas en preliminär fördelning av de takbegränsade utgifterna på utgiftsområden för 1999-2001. Åren 1998-2000 ligger utgiftstaken kvar på de av riksdagen tidigare fastställda nivåerna men för utgifternas fördelning på utgiftsområden presenteras reviderade beräkningar. Dessutom redovisas en beräkning av de konsoliderade offentliga utgifterna, dvs. inklusive den kommunala sektorn.

Beräkningarna i denna proposition inkluderar inte effekterna av pensionsreformen. Reformen innebär ingen belastning på de offentliga finanserna men ger kraftiga förändringar av de redovisade beloppen både för statsbudgeten, beräkningarna av utgiftstaken samt övriga delar av de offentliga finanserna. I avsnitt 4.8 finns en genomgång av pensionsreformen och dess effekter på de offentliga finanserna. Beräkningarna i avsnitt 4.8 baseras på en preliminär bedömning av reformens effekter. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 med förslag till reviderade utgiftsramar och reviderade utgiftstak för staten och den offentliga sektorn.

4.1.1 Budgetpolitiska mål

De budgetpolitiska mål som regeringen föreslagit och som riksdagen ställt sig bakom har varit vägledande i arbetet med denna proposition. De kan sammanfattas på följande sätt: – De offentliga finanserna skall vara i balans 1998. – Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa

ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Målet om överskott i de offentliga finanserna skall enligt tidigare preciseringar gradvis uppnås genom ett överskott för 1999 på 0,5 procent av BNP och för 2000 på 1,5 procent av BNP. År 2001 skall överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 2,0 procent av BNP.

– De beslutade utgiftstaken för staten åren 1998 -

2000 skall ligga fast.

4.1.2 Samhällsekonomiska förutsättningar

Vid beräkningen av den offentliga sektorns inkomster och utgifter är de prognoser som görs om den

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

allmänna ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. Beräkningarna i denna proposition bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren, vilken redovisas i sin helhet i bilaga 1, Svensk ekonomi.

De faktorer som har störst betydelse för statsfinansernas utveckling sammanfattas nedan och i tabell 4.1. – BNP-tillväxten förväntas bli god. – Den öppna arbetslösheten beräknas sjunka samt-

liga år och når en nivå på 4 procent under år 2000.

– Inflationen var låg under 1997 och förväntas bli

fortsatt låg. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 1998 görs nu lägre inflationsantaganden för innevarande och nästföljande år. Basbeloppet beräknas bli lägre åren 1999 och 2000 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1998.

– Både de korta och de långa räntorna beräknas

vara fortsatt låga under hela perioden. Räntorna har reviderats ner i förhållande till bedömningen i budgetpropositionen för 1998.

TABELL 4.1 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN

SIFFROR FRÅN BUDGETPROPOSITIONEN FÖR 1998 INOM PARENTES

1997 1998 1999 2000 2001

BNP

1,8

(2,3)

3,0

(3,1)

3,1

(2,9)

3,4

(2,8)

2,6

KPI

0,9

(1,1)

0,9

(1,7)

1,2

(2,0)

2,0

(2,0)

2,0

Basbelopp

36 300

(36 300)

36 400

(36 400)

36 600

(36 900)

37 000

(37 600)

37 700

Lönesumma

4,0

(4,1)

3,9

(4,9)

4,4

(4,8)

4,9

(4,8)

4,0

Öppen arbetslöshet

8,0

(8,4)

6,7

(7,4)

5,7

(6,0)

4,4

(4,5)

4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

4,3

(4,3)

4,2

(4,7)

4,0

(4,5)

3,9

(4,4)

3,5

Ränta 5 år

5,8

(5,8)

5,3

(6,0)

5,4

(6,3)

5,4

(6,3)

5,4

Ränta 6 månader 4,3

(4,2)

4,6

(4,6)

4,6

(4,8)

4,6

(4,8)

4,6

4.1.3 Politiska prioriteringar

I finansplanen beskrivs de åtgärder som regeringen föreslår och de bedömningar som ligger till grund för dessa. Åtgärderna sammanfattas i tabell 4.2. Samtliga beräkningar av de offentliga finanserna innefattar

de åtgärder som presenteras i finansplanen. I beräkningarna av utgiftstaken har åtgärderna fördelats på utgiftsområden.

TABELL 4.2 SAMMANFATTNING AV ÅTGÄRDER OCH FINANSIERING

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Framtidsområden

Kunskap och kompetens

1 030 1 100 1 460

Delaktighet i informationssamhället

400 600 800

Hållbara Sverige - ett föregångsland

125 200 2 200

Företagande

1 780 2 070 1 780

Europeiskt samarbete

1 050 1 050 1 050

Ett Sverige för alla

350 350 800

Summa

4 735 5 370 8 090

varav utgifter skattesänkningar

3 005 1 730

3 350 2 020

6 360 1 730

Övriga reformer

Tandvårdsförsäkring

500 500 500

Bostadspolitisk proposition och byggstimulanser

990 1 100 200

Frysning av taxeringsvärden

810 490 420

Äldreproposition

300 300 300

Pensioner

1 420 2 980 3 090

Rättsväsendet

200 250 300

Bistånd

Kommuner

4 000 4 000 4 000

Övriga åtgärder

540 370 1 085

Summa

8 760 9 990 10 099

varav utgifter skattesänkningar

7 600 1 160

8 930 1 060

9 679

Totalt före finansiering

13 495 15 360 18 189

varav utgifter skattesänkningar

10 605

2 890

12 280

3 080

16 039

2 150

Avgår finansiering

3 875 4 105 4 380

varav utgiftsminskningar nytt skalsteg i inkomstskatten

1 875 2 000

1 905 2 200

2 180 2 200

TOTALT

9 620 11 255 13 809

I avsnitt 6.2 redovisas ett antal skatteförslag. Ett nytt skalsteg införs i den statliga skatteskalan fr.o.m. 1999. Den statliga skatten föreslås utgöra 25 procent av beskattningsbar inkomst som överstiger 360 000 kronor. Dessutom föreslås omräkningstalen för 1999 års fastighetstaxering vara desamma som de som gäller för 1998. De skattesänkningar för företag som

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

föreslås i avsnitt 6.2 är en del av regeringens satsning på företagande.

I avsnitt 1.5 aviserar regeringen ett antal åtgärder vars syfte är att uppnå en uthållig hög tillväxt och växande sysselsättning. Sex reformområden redovisas: Kunskap och kompetens, Delaktighet i informationssamhället, Hållbara Sverige – ett föregångsland, Företagande, Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla. Finansiering av åtgärderna sker delvis genom omprioriteringar.

Regeringen har under våren 1998 förelagt riksdagen ett antal propositioner med förslag till reformer inom olika områden. I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112) föreslås ett högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen för protetiska åtgärder m.m. Detta högkostnadsskydd beräknas medföra ökade kostnader på 500 miljoner kronor per år.

Åtgärderna med anledning av förslagen i den bostadspolitiska propositionen (prop. 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling) samt åtgärder för byggstimulanser beräknas uppgå till 990 miljoner kronor år 1999, 1 100 miljoner kronor år 2000 och 200 miljoner kronor år 2001.

Regeringen har också beslutat att överlämna propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop 1997/98:113). Insatser med anledning av denna beräknas till 300 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001.

Regeringen föreslår i denna proposition att basbeloppet för år 1999 räknas upp med den fulla prisförändringen eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen föreslår dessutom att pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istället för med två procent, och för år 2000 och framåt utifrån ett icke reducerat basbelopp.

Regeringen föreslår i denna proposition även ökade resurser för rättsväsendet. Vidare aviseras en satsning på biståndet, där biståndsramen föreslås höjas från 0,72 procent av BNI år 2000 till 0,73 procent år 2001.

Regeringen föreslår vidare att kommunsektorn, med början 1998, tillförs ytterligare 4 miljarder kronor per år för vård, skola och omsorg, se avsnitt 7.

4.2 Offentliga finanser

I detta avsnitt ges en kort beskrivning av den offentliga sektorns finanser, dvs. staten inklusive APfonden samt kommunsektorn. En utförlig redovisning av de offentliga finanserna finns i bilaga 1, Svensk ekonomi.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna uppgick den offentliga sektorns finansiella underskott 1997 till 1,1 procent av BNP eller 19

miljarder kronor. Detta var ca 14 miljarder kronor bättre, motsvarande 0,8 procent av BNP, än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1998. Skillnaden förklaras främst av lägre ränteutgifter och lägre arbetslöshet. För 1998 har det finansiella sparandet reviderats upp med nära 19 miljarder kronor sedan budgetpropositionen och nu beräknas ett överskott i de offentliga finanserna på 29 miljarder kronor eller 1,6 procent av BNP. Ungefär en tredjedel av det beräknade överskottet beror emellertid på ändrade definitioner av det finansiella sparandet sedan målet om balans i de offentliga finanserna 1998 lades fast.

De offentliga finanserna beräknas fortsätta att förbättras även efter 1998 och målen för de offentliga finanserna överträffas samtliga år. Överskotten utöver de budgetpolitiska målen uppgår till 16,5 respektive 32,3 miljarder kronor åren 2000 och 2001.

TABELL 4.3 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Finansiellt sparande -19,1 29,0 16,0 46,5 74,1

Procent av BNP

-1,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Staten

-22,9 2,3 8,7 45,1 76,4

AP-fonden

11,0 23,3 3,1 -3,4 -7,8

Kommunsektorn

-7,2 3,4 4,2 4,8 5,5

Statens lånebehov

6,2 -1,1 -6,2 -40,3 -63,2

Anm: Tabellen innehåller det beräknade finansiella sparandet. Överföringar av överskott som överskrider de målsatta nivåerna är inte beaktade.

Skillnaden mellan statens lånebehov och finansiella sparandeunderskott uppgår till betydande belopp vissa år. Detta förklaras av att försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar m.m. påverkar lånebehovet men inte det finansiella sparandet. Det finansiella sparandet visar förändringen av den finansiella nettoförmögenheten och påverkas därför inte av finansiella transaktioner.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.3 Statsbudgetens utveckling 1997-2001

Statsbudgeten stärks under hela beräkningsperioden. År 1998 beräknas lånebehovet för första gången sedan 1987 bli negativt, dvs. staten kan börja amortera statsskulden. I relation till BNP beräknas både inkomster och utgifter minska successivt.

TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV

1997 1998 1999 2000 2001

Miljarder kronor

Inkomster

648,9 686,3 694,4 716,4 729,5

Utgifter1

655,1 685,2 688,2 676,0 666,3

Lånebehov

6,2 -1,1 -6,2 -40,3 -63,2

Beräkningsteknisk överföring

16,5 32,3

Lånebehov efter överföring

6,2 -1,1 -6,2 -23,9 -30,9

Procent av BNP

Inkomster

37,3 37,7 36,5 35,8 34,9

Utgifter1

37,6 37,6 36,2 33,8 31,8

Lånebehov

0,4 -0,1 -0,3 -2,0 -3,0

Beräkningsteknisk överföring

0,8 1,5

Lånebehov efter överföring

0,4 -0,1 -0,3 -1,2 -1,5

1 Inklusive statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning.

I tabell 4.4 anges ett beräknat lånebehov som framkommer som skillnaden mellan beräknade utgifter och inkomster. Dessutom redovisas ett justerat lånebehov där hänsyn tagits till att de offentliga finanserna uppvisar ett överskott utöver de målsatta nivåerna. För åren 2000-2001 har detta överskjutande överskott beräkningstekniskt förts till hushållen och lånebehovet således ökat med motsvarande belopp. Det justerade lånebehovet ligger till grund för beräkningen av statsskulden (se tabell 4.11).

4.3.1 Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster som andel av BNP ökar något från 1997 till 1998 för att sedan minska under resten av prognosperioden. För 1997 var inkomsterna ca 649 miljarder kronor motsvarande 37,3 procent av BNP. År 1998 beräknas de till ca 686 miljarder kronor motsvarande 37,7 procent av BNP och för 2001 till ca 730 miljarder kronor eller 34,9 procent av BNP. Skatternas andel av BNP minskar också från 1998 till 2001. År 1998 uppgår skatteandelen till 33,3 procent för att sedan minska till 32,5 procent år 2001 (se tabell 4.6)

Skatter m.m.

Inkomstskatten från fysiska personer beräknas för 1997 till 41,7 miljarder kronor. Inkomsterna minskar till 33,7 miljarder kronor 1999, bland annat beroende på förändringar i den statliga inkomstskatten. Riksdagen har tidigare beslutat att den tillfälliga höjningen av den statliga inkomstskatten skall tas bort, vilket innebär att skatten sänks från 25 till 20 procent. Regeringen föreslår nu att den statliga skatten skall vara 25 procent på den del av beskattningsbar inkomst som överstiger 360 000 kronor. Regeringens motiv för höjningen redovisas i avsnitt 6.2. För åren 1999-2001 förväntas detta förstärka inkomsterna med drygt 2 miljarder kronor.

För både 1998 och 1999 beräknas juridiska personers inkomstskatt till ca 66 miljarder kronor medan de beräknas öka till ca 71 miljarder kronor år 2001.

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, kupongskatt och ofördelbara inkomstskatter. Dessa inkomster beräknas för 1998 till 5,4 miljarder kronor. Därefter beräknas inkomsterna öka med cirka 0,1 miljarder kronor per år.

Inkomsterna från socialavgifter och allmänna egenavgifter följer utvecklingen av sysselsättning och timlön. Inkomsterna uppgick 1997 till ca 193 miljarder kronor och beräknas öka till ca 248 miljarder kronor år 2001. Ökningen mellan 1998 och 1999 är större än mellan övriga år vilket förklaras av ändrad redovisning. Inkomsterna från delpensions- och arbetsskadeavgiften skall från och med 1999 bruttoredovisas på statsbudgetens inkomstsida medan utgifterna bruttoredovisas på utgiftssidan. Denna ändring innebär att avgiftsinkomsterna blir cirka 7,5 miljarder kronor högre från och med 1999.

De totala egendomsskatterna, varav fastighetsskatten är den dominerande skatten, beräknas till ca 23 miljarder kronor 1997 och ökar till ca 40 miljarder kronor 2001. Ökningen mellan 1997 och 1998 förklaras av att de förändringar som ägde rum 1996, den allmänna fastighetstaxeringen samt höjningen av fastighetsskatten från 1,5 procent till 1,7 procent, redovisas på inkomsttiteln med två års eftersläpning.

Mervärdesskatten beräknas till 154,3 miljarder kronor 1998, varav kommunerna svarar för 23,5 miljarder kronor. Under åren 1998-2001 förväntas den privata konsumtionen årligen öka med 3-4 procent och momsinkomsterna beräknas därför öka med cirka 7 miljarder kronor per år.

Skatt på övriga varor och tjänster uppgick 1997 till ca 78 miljarder kronor och beräknas öka till ca 83 miljarder kronor år 2001. Den beloppsmässigt största skatten är skatt på energi, som svarar för drygt 60 procent av inkomsterna. Skatt på alkohol och tobak svarar för cirka 20 procent av inkomsterna 1998, men andelen sjunker något i slutet av perioden.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Övriga inkomster

Övriga inkomster (inkomsttyperna 2000-7000) beräknas till ca 79 miljarder kronor 1998 och till ca 63 miljarder kronor 1999 och 2000. År 2001 beräknas de övriga inkomsterna till ca 50 miljarder kronor. Minskningen av inkomsterna till år 2001 förklaras av försäljningarna av statlig egendom. Åren 1998 och 1999 ingår försäljningsinkomster med 15 miljarder kronor per år, och år 2000 med 12 miljarder kronor. År 2001 beräknas inte några försäljningar äga rum. Inkomsterna av försåld egendom påverkas också av att riksdagen tidigare fattat beslut om att delpensionsfonden skall avskaffas. Fondens behållning skall enligt regeringsbeslut levereras in på inkomsttiteln 3312 Övriga inkomster av försåld egendom under 1998. Denna inleverans beräknas till ca 7,3 miljarder kronor.

Jämförelse med budgetpropositionen för 1998

I nuvarande prognos har inkomsterna åren 1998 till 2000 ökat i förhållande till budgetpropositionen för 1998. För åren 1998 och 1999 förklaras ökningen i huvudsak av inkomster från juridiska personers inkomstskatt. Denna inkomstökning är av tillfällig karaktär. För år 2000 beror ökningen på att försäljningsinkomsterna nu beräknas vara 12 miljarder kronor högre än i budgetpropositionen för 1998. I avsnitt 6.3 ges en mer detaljerad redovisning av statsbudgetens inkomster.

TABELL 4.5 STATSBUDGETENS INKOMSTER

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000

Nuvarande prognos 648,9 686,3 694,4 716,4

Budgetprop. för 1998 647,7 675,9 690,6 708,7

Differens

1,2 10,4 3,8 7,7

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. De redovisade inkomsterna för 1999 och 2000 var 2,6 respektive 20,2 miljarder kronor lägre i budgetpropositionen för 1998. Detta beror på att utrymmet utöver målen för offentligt sparande beräkningstekniskt lades in som en minskning av inkomsterna i budgetpropositionen. I tabellen redovisas båda prognoserna utan några sådana korrigeringar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER

MILJARDER KRONOR

1997

1998

1999

2000

1000 Skatter m.m.

575,3 607,1

630,9

653,5

680,0

1100 Skatt på inkomst

109,8

107,3

105,4

105,4 112,5

varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt

41,8

35,3

33,7

35,4

35,5

1121 Juridiska personers inkomstskatt

64,2

66,6

66,2

64,5

71,4

Övriga inkomstskatter

3,8

5,4

5,5

5,6

5,6

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter

193,4 207,9

225,5

238,2

248,0

varav

Inkomster

299,5 317,5

330,9

347,8

361,6

Utgifter (överföringar till AP-fonden)

106,1 109,6

105,4

109,6

113,7

1300 Skatt på fast egendom

23,3

35,2

38,5

39,0

39,9

varav 1310 Skatt på fast egendom

15,3

24,0

27,6

27,9

28,4

1320 Förmögenhetsskatt

3,6

5,1

4,7

4,8

5,0

1341 Stämpelskatt

2,6

4,2

4,5

4,6

4,7

Övriga egendomsskatter

1,8

1,8

1,7

1,7

1,8

1400 Skatt på varor och tjänster

228,2

235,5 241,6

250,9

259,6

varav 1411 Mervärdesskatt

150,3 154,3

161,0

168,7

176,6

1424 Tobaksskatt

7,7

7,2

6,5

6,4

6,4

1425 Alkoholskatt

9,9

9,8

9,8

9,8

9,8

1428 Energiskatt

46,9

50,8

51,1

51,7

52,5

1460 Skatt på vägtrafik

6,2

5,9

5,9

6,0

6,0

Övriga skatter på varor och tjänster

7,2

7,3

7,3

8,3

8,3

1500 Utjämningsavgift

20,7

21,5

21,3

21,3

21,3

2000 Inkomster av statens verksamhet

38,9

38,0

29,9

33,5

31,8

3000 Inkomster av försåld egendom

15,8

22,3

15,0

12,0

0,0

4000 Återbetalning av lån

3,2

2,8

3,2

2,7

2,7

5000 Kalkylmässiga inkomster

6,8

5,4

5,4

5,5

5,5

6000 Bidrag m.m. från EU

8,2

10,4

10,1

9,2

9,5

7000 Extraordinära medel från EU

0,7

0,3

0,0

0,0

0,0

Statsbudgetens totala inkomster

648,9

686,3 694,4

716,4

729,5

Totala inkomster, procent av BNP

37,3

37,7

36,5

35,8

34,9

Totala skatter, procent av BNP

33,1

33,3

33,1

32,7

32,5

Anm: I beräkningarna har hänsyn tagits till de skatteförslag som redovisas i avsnitt 6.2. Budgeteffekterna av de ändringar som föreslås för reklamskatt och fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar är ej fördelade på inkomsttitlar men är inräknade i statsbudgetens totala inkomster i tabellen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.3.2 Statsbudgetens utgifter

Före budgetåret 1997 delades statsbudgetens utgifter upp i statsskuldsräntor och övriga utgifter. Från och med budgetåret 1997 ingår även Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning i statsbudgetens utgifter. RGK:s utlåning sker främst till myndigheter. Vidare placerar vissa statliga fonder medel på konto i RGK. Att posten är negativ beror till stor del på att medel till det nya pensionssystemets premiereserv tillsvidare placeras på konto i RGK.

TABELL 4.7 STATSBUDGETENS UTGIFTER

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Utgifter exkl. statsskuldsräntor1569,2 586,7 598,0 598,7 598,6

Statsskuldsräntor 98,4 103,4 95,0 81,6 73,2

Nettoutlåning m.m. -12,4 -4,9 -4,7 -4,2 -5,5

Summa utgifter 655,1 685,2 688,2 676,0 666,3

1 Inklusive minskning av anslagsbehållningar.

4.3.3 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor och Riksgäldskontorets nettoutlåning

Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldsräntor och RGK:s nettoutlåning minskar under hela prognosperioden som andel av BNP. För budgetåret 1997 uppgick utgifterna till 32,7 procent av BNP och för 2001 beräknas de uppgå till 28,6 procent av BNP. I tabell 4.8 redovisas utgifterna fördelade per utgiftsområde. De utgiftsområden som främst bidrar till minskningen av utgifterna är utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet som faller till följd av sjunkande öppen arbetslöshet och utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande där utgifterna för räntebidrag sjunker kraftigt fram till år 2001.

I jämförelse med beräkningen i budgetpropositionen för 1998 har utgifterna under prognosperioden ökat något. Ökningen förklaras av de nya satsningar som regeringen föreslår i denna proposition. Förbättrade makroekonomiska förutsättningar med lägre arbetslöshet och inflation bidrar i hög grad till att skapa det utrymme som nu används till nya satsningar. Trots de nya åtgärderna beräknas därför utgifterna endast öka i begränsad omfattning.

Statsbudgetens utgifter har minskat som andel av BNP sedan år 1996, vilket framgår av diagram 4.1. Det har emellertid under de senaste åren skett omfat-

tande förändringar av statsbudgetens utgifter vad gäller redovisningsprinciperna. Bruttobudgeteringen har ökat i omfattning samtidigt som utgifter som tidigare redovisades utanför statsbudgeten nu har lyfts in på budgeten för att ge en mer fullständig redovisning. Detta gör att statsbudgetens utgifter inte är jämförbara över tiden. I diagram 4.2 redovisas därför tidsserier som är rensade för större redovisningstekniska förändringar. Diagrammet visar att utgifterna som andel av BNP sjunkit kraftigt sedan 1993. Av den höga nivån 1993 beror ca 3 procentenheter på bankstödet. Minskningen från och med 1995 beror till stor del på åtgärderna i konsolideringsprogrammet.

15 20 25 30 35 40 45

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomster

Utgifter

DIAGRAM 4.1

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldsräntor och nettoutlåning

Procent av BNP

15 20 25 30 35 40 45

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Inkomster

Utgifter

DIAGRAM 4.2

Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldsräntor och nettoutlåning korrigerat för redovisningstekniska förändringar

Procent av BNP

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 4.8 STATENS OCH SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORNS UTGIFTER

MILJARDER KRONOR

1997

1998

1999

2000

1 Rikets styrelse

3,9

4,0

4,2

4,2

4,5

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

2,5

2,3

2,1

2,0

2,0

3 Skatteförvaltning och uppbörd

5,7

6,0

5,8

5,9

6,0

4 Rättsväsendet

21,2

21,8

21,6

22,2

22,9

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2,5

2,8

2,9

2,9

3,0

6 Totalförsvar

41,0

42,6

44,3

45,7

45,7

7 Internationellt bistånd

12,1

12,3

12,0

13,0

13,9

8 Invandrare och flyktingar

3,6

4,4

4,4

4,2

4,5

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

24,2

22,9

24,3

25,9

26,4

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

35,6

37,6

43,7

44,8

45,4

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

63,1

62,6

62,7

63,2

63,8

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

32,6

35,6

34,8

35,5

36,3

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

40,9

37,5

31,1

24,5

21,7

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

50,0

49,3

48,5

48,9

47,3

15 Studiestöd

16,0

21,3

21,9

23,0

24,4

16 Utbildning och universitetsforskning

25,1

27,6

29,2

30,5

32,2

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

7,2

7,4

7,5

7,6

7,8

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

30,9

22,2

19,5

16,6

13,6

19 Regional utjämning och utveckling

2,9

4,1

3,5

3,2

3,4

20 Allmän miljö- och naturvård

1,6

1,8

1,3

1,3

1,3

21 Energi

0,6

1,3

1,8

1,6

1,6

22 Kommunikationer

24,5

24,8

26,0

26,7

25,6

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

10,9

12,8

13,1

13,2

13,2

24 Näringsliv

3,1

3,3

2,9

2,9

2,9

25 Allmänna bidrag till kommuner

87,3

97,5

104,1 105,2

105,4

26 Statsskuldsräntor m.m.

98,4 103,4

95,0

81,6

73,2

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

20,2

21,2

21,7

22,0

22,9

Summa utgiftsområden

667,5

690,1

689,9

678,2

670,8

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor

569,2

586,7

595,0

596,7

597,6

Minskning av anslagsbehållningar

0,0

0,0

3,0

2,0

1,0

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

129,7 132,4

131,0

137,6 143,9

Summa takbegränsade utgifter

698,9

719,1

728,9

736,3

742,5

Budgeteringsmarginal

24,1

0,9

6,1

7,7

27,5

Utgiftstak

723,0

720,0

735,0

744,0

770,0

Procent av BNP

41,6

39,5

38,6

37,2

36,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

4.3.4 Statsskuldsräntor

Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan början av 1990-talet ökat kraftigt till följd av budgetunderskott och därigenom ökad statsskuld. De kommande åren förväntas ränteutgifterna falla trendmässigt till följd av successivt minskande statsskuld. 1997 uppgick statsskuldsräntorna till 98,4 miljarder kronor. För 1998 beräknas statsskuldsräntorna till 102,9 miljarder kronor, vilket är 5,5 miljarder kronor lägre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen för

1998. Den lägre prognosen beror främst på lägre inhemska och utländska marknadsräntor. Mellan åren 1997 och 2001 beräknas utgifterna för statsskuldsräntorna minska med ca 26 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 4.9 STATSSKULDSRÄNTOR

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Räntor på lån i svenska kronor

82,5 73,9 73,0 65,3 61,4

Räntor på lån i utländsk valuta

23,9 22,8 21,2 19,5 16,9

Räntor på inoch utlåning

-5,6 -4,0 -1,9 -2,2 -2,0

Över-/underkurser vid emission

-1,7 -3,7 -4,0 -4,6 -4,3

Summa räntor 99,1 89,1 88,4 78,0 72,0

Valutaförluster/ vinster

-3,6 1,8 -1,9 -3,2 0,2

Kursförluster/ vinster

2,8 12,0 7,8 6,2 0,3

Övrigt

0,1 0,0 0,0 0,0 0,0

Summa ränteutgifter

98,4 102,9 94,3 81,0 72,6

Statsskuld 1 432,1 1 432,5 1 422,0 1 400,1 1 369,0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

Ränteutgifterna påverkas av ett flertal faktorer, huvudsakligen storleken på statsskulden vid periodens början, det under perioden beräknade primära lånebehovet samt inhemska och utländska marknadsräntor och växelkurser. Dessutom påverkas ränteutgifterna av tekniska faktorer främst bestående av de upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder sig av för att finansiera statens lånebehov och förvalta statsskulden. Genom en aktiv förvaltning av statsskulden eftersträvar Riksgäldskontoret att långsiktigt minimera räntekostnaderna.

I tabell 4.10 nedan visas en periodisering av de utgiftsmässiga räntorna i syfte att ge en mer rättvisande bild av kostnaderna för statsskuldsräntorna. Periodiseringen baseras på ränteutgifterna exklusive realiserade kursdifferenser vid förtidsinlösen av lån samt realiserade valutadifferenser.

TABELL 4.10 PERIODISERADE RÄNTEUTGIFTER

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Summa räntor enligt tabell 4.91

99,1 89,1 88,4 78,0 72,0

Kurseffekter vid emission -0,3 1,5 3,0 3,9 4,2

Reala nollkupongräntor 3,3 5,4 7,5 7,7 5,1

Andra nollkupongräntor -1,8 0,2 -0,9 -1,0 -0,0

Summa justering

1,3 7,0 9,5 10,6 9,3

Summa periodiserade ränteutgifter

100,3 96,1 97,9 88,6 81,3

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.1 Exklusive valutaförluster/vinster, kursförluster/vinster och övrigt. Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

DIAGRAM 4.3

Statsskuldsräntor

Procent av BNP

4.3.5 Statens lånebehov och statsskulden

Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter och inkomster plus Riksgäldskontorets nettoutlåning. Lånebehovet har minskat kraftigt under de senaste åren. Från 242 miljarder kronor 1993 har lånebehovet fallit till 6 miljarder kronor 1997. Från och med 1998 beräknas lånebehovet bli negativt, dvs. staten kan börja amortera statsskulden.

Lånebehovet påverkas, förutom av konjunkturutvecklingen och politiska beslut, även av engångshändelser och tekniska omläggningar. För att få en tydligare bild av lånebehovets underliggande utveckling redovisas även en rensad serie i diagram 4.4. Det kraftiga fallet 1996 beror bland annat på försäljningar och på omläggning av uppbörden av mervärdesskatt åren 1995 och 1996. Ytterligare förklaringar är stora utdelningar från affärsverk och bolag samt överföringen av Kärnavfallsfonden till Riksgäldskontoret.

-50

0 50 100 150 200

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Faktiskt

Underliggande

DIAGRAM 4.4

Statens lånebehov

Miljarder kronor

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

DIAGRAM 4.5

Statsskulden

Procent av BNP

Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av lånebehovet. Förändringen av statsskulden påverkas även av ändrade valutakurser, eftersom knappt 30 procent av statsskulden är upplånad i utländsk valuta. Till följd av de stora budgetunderskotten i början av 1990-talet växte statsskulden mycket snabbt. Vid utgången av 1991 uppgick statsskulden till ca 690 miljarder kronor. År 1994-1995 kulminerade statsskulden som andel av BNP. Skuldkvoten uppgick då till 84,0 procent. Skuldkvoten förväntas till

år 2001 minska till 65,4 procent av BNP. Pensionsreformen kommer dock att leda till en annorlunda utveckling av såväl lånebehov som statsskuld, se avsnitt 4.8.

4.4 Utgiftstaket för den offentliga sektorn

Våren 1996 beslutade riksdagen för första gången om ett utgiftstak för staten. Utgiftstaket var treårigt och gällde för åren 1997 till 1999. Våren 1997 beslutade riksdagen om utgiftstak för år 2000. I denna proposition föreslås ett utgiftstak för år 2001.

Vid varje beslut om ett statligt utgiftstak har riksdagen även godkänt beräkningen av ett utgiftstak för den offentliga sektorn för samma period. Utgiftstaket för den offentliga sektorn omfattar utgiftstaket för staten samt den beräknade utgiftsnivån för kommunerna. Vid beräkningen av taket för offentlig sektor elimineras interna transaktioner mellan staten och kommunsektorn.

TABELL 4.11 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULDEN

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Miljarder kronor

Inkomster

376,9 465,6 600,5 648,9 686,3 694,4 716,4 729,5

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

459,3 513,4 559,2 569,2 586,7 598,0 598,7 598,6

Statsskuldsräntor m.m. 1

94,7 104,7 99,5 98,4 103,4 95,0 81,6 73,2

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m. 2

7,8 -13,9 -37,3 -12,4 -4,9 -4,7 -4,2 -5,5

Lånebehov

184,9 138,6 21,0 6,2 -1,1 -6,2 -40,3 -63,2

Beräkningsteknisk överföring

16,5 32,3

Lånebehov efter överföring

184,9 138,6 21,0 6,2 -1,1 -6,2 -23,9 -30,9

Skulddispositioner m.m 3

-30,5 -38,9 4,4 14,7 1,5 -4,3 1,9 -0,2

Statsskuld

1 286,6 1 386,2 1 411,2 1 432,1 1 432,5 1 422,0 1 400,1 1 369,0

Procent av BNP

Inkomster

24,6 28,2 35,6 37,3 37,7 36,5 35,8 34,9

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

30,0 31,1 33,1 32,7 32,2 31,4 29,9 28,6

Statsskuldsräntor m.m. 1

6,2 6,3 5,9 5,7 5,7 5,0 4,1 3,5

Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m. 2

0,5 -0,8 -2,2 -0,7 -0,3 -0,2 -0,2 -0,3

Lånebehov

12,1 8,4 1,2 0,4 -0,1 -0,3 -2,0 -3,0

Beräkningsteknisk överföring

0,8 1,5

Lånebehov efter överföring

12,1 8,4 1,2 0,4 -0,1 -0,3 -1,2 -1,5

Skulddispositioner m.m 3

-2,0 -2,4 0,3 0,8 0,1 -0,2 0,1 0,0

Statsskuld

84,0 84,0 83,6 82,4 78,6 74,7 69,9 65,4

1 Posten statsskuldsräntor m.m. motsvarar utgiftsområde 26 .2 Posten nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigeringspost.3 Under rubriken Skulddispositioner m.m. redovisas bl.a. effekter på valutaskulden av ändrade växelkurser.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.4.1 Den offentliga sektorns utgiftstak

Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas som summan av det statliga utgiftstaket och de beräknade kommunala utgifterna med avdrag för interna transaktioner mellan staten och kommunerna. De interna transaktionerna består huvudsakligen av olika former av statsbidrag. Att godkänna ett tak för hela den offentliga sektorn motiveras med att det är de offentliga utgifterna som är avgörande för skatteuttagets nivå. Utgiftstaket har en annan innebörd för den kommunala sektorn än för staten. Eftersom kommunernas utgifter inte fastställs av riksdagen påverkar riksdagen inte direkt utgifternas storlek. I det statliga utgiftstaket ingår dock statens bidrag till kommunerna, vilket innebär att riksdagen indirekt påverkar de kommunala utgifternas storlek.

Utvecklingen inom den kommunala sektorn påverkas i hög grad av de åtgärder som föreslås i denna proposition. Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1998 ökar kommunernas utgifter till följd av de ytterligare medel som tillförs enligt regeringens förslag. Vid beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn dras emellertid de statliga överföringarna till kommunerna av varför utgiftstaket inte påverkas av de ökade kommunala utgifterna. Därtill kommer att den lägre inflationen ger lägre skatteinkomster för kommunerna som därmed antas anpassa utgiftsnivån så att balanskravet uppfylls. Utgiftstaket för den offentliga sektorn åren 1999 och 2000 är därför, trots ökad kommunal konsumtion, något lägre än vad som redovisades i budgetpropositionen för 1998. En utförlig redovisning av kommunernas finanser ges i avsnitt 7.

TABELL 4.12 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA SEKTORN

MILJARDER KRONOR

1998 1999 2000 2001

Staten inkl. socialförsäkringssektorn

720 735 744 770

Kommunerna

459 475 492 509

Interna transaktioner

-148 -159 -160 -162

Summa

1 031 1 051 1 076 1 117

Procent av BNP

56,6 55,2 53,8 53,4

4.4.2 Utgiftstaket för staten

De totala utgifterna indelas i 27 utgiftsområden. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. inkluderas dock inte i utgiftstaket. I taket ingår socialförsäkringssektorns utgifter samt en budgeteringsmarginal.

Budgeteringsmarginalens syfte är att minska behovet av revideringar av utgiftstaket och motiveras av den osäkerhet som ligger i beräkningarna. Beräk-

ningarna bygger på den tidigare redovisade prognosen över den makroekonomiska utvecklingen. Då beräkningarna sträcker sig över flera år ökar osäkerheten mot slutet av perioden. Detta motiverar en budgeteringsmarginal som ökar över tiden. För år 2001 bedöms en lämplig storlek på marginalen vara 3,5 procent av utgiftstaket, vilket motsvarar ca 27,5 miljarder kronor. Denna marginal ingår inte i de tidigare redovisade saldoberäkningarna över staten och offentliga sektorn. Ianspråktagande av budgeteringsmarginalen försämrar därmed statsfinanserna. I nuvarande beräkning är dock hela budgeteringsmarginalen finansierad i den meningen att den kan utnyttjas utan att de fastställda saldomålen frångås.

För att ta hänsyn till den möjlighet som myndigheter har att föra över medel till kommande budgetår ingår i utgiftstaket posten minskning av anslagsbehållningar. Denna post är en prognos på användningen av tidigare anslagna men ännu ej förbrukade medel. Det angivna beloppet avser skillnaden mellan användningen av sparade medel från tidigare budgetår och uppbyggandet av nytt anslagssparande. Denna post beräknas minska över tiden då reservationsanslagen efterhand blir färre.

För åren 1998 - 2000 ligger de tidigare beslutade utgiftstaken fast på 720, 735 respektive 744 miljarder kronor men med förändrad preliminär fördelning mellan utgiftsområden. För år 2001 föreslås ett utgiftstak på 770 miljarder kronor.

4.5 Utgiftstak för staten fördelat på utgiftområden

4.5.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1999-2001

I budgetpropositionen för 1998 presenterades en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och 2000. Regeringen föreslår nu en reviderad fördelning av utgifterna samt en preliminär fördelning för år 2001. Det är flera faktorer som leder till reviderade utgiftsområdesramar. De nya satsningarna som regeringen föreslår i denna proposition är medräknade. Vidare har de reviderade ekonomiska förutsättningarna påverkat fördelningen av utgifterna. Slutlig pris- och löneomräkning av förvaltningskostnadsanslagen för år 1999 har beräknats med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn.

I beräkningen ingår inte effekterna av förslaget om ett nytt reformerat ålderspensionssystem. Dessa effekter presenteras i stället i avsnitt 4.8.

I tabell 4.13 nedan presenteras den preliminära fördelningen på utgiftsområden samt differenser i förhållande till de preliminära ramar som redovisades i budgetpropositionen för 1998. Det har skett

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

vissa förändringar av redovisningsteknisk karaktär sedan budgetpropositionen. Delpensionen och arbetsskadeförsäkringen bruttoredovisas fr.o.m. år 1999 på statsbudgeten. Utgifterna redovisades tidigare inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Denna post består därför fr.o.m. år 1999 endast av utgifterna för ATP. Redovisningsförändringen påverkar inte det totala utgiftstaket. Utgifterna inom utgiftsområde 10 (arbetsskadeersättningen) och utgiftsområde 11 (delpension) ökar, medan utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten minskar i motsvarande mån. Detta förklarar ca 6 miljarder kronor av ökningen av utgiftsområde 10 jämfört med budgetpropositionen. För utgiftsområde 11 förklaras 190 miljoner kronor av ökningen år 1999 och 97 miljoner kronor av ökningen år 2000 av omläggningen.

Nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten jämfört med de som gjordes i budgetpropositionen leder till att utgifterna inom utgiftsområde 13 minskar. Dessutom minskar utgifterna inom utgiftsområde 13 då anslaget för lönegarantiersättning från och med 1999 inte längre belastas av utgifter för räntor och amorteringar.

Lägre marknadsräntor ger lägre utgifter för räntebidrag inom utgiftsområde 18 och för statsskuldsräntor.

Avgiften till Europeiska gemenskapen, utgiftsområde 27, ökar kraftigt jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Orsaken är en tidigare underskattning av mervärdesskattebasen, vilken ligger till grund för en del av avgiften.

Posten minskning av anslagsbehållningar är en schablonuppskattning av hur mycket av tidigare beviljade medel som kan komma att förbrukas respektive år. Beloppet skall ses som en prognos på nettot av förändrade anslagsbehållningar. Nettominskningen bedöms bli 3 miljarder kronor år 1999, 2 miljarder kronor år 2000 och 1 miljard kronor år 2001. Orsaken till avtrappningen är att antalet reservationsanslag på statsbudgeten minskade kraftigt vid omläggningen av budgeten år 1997.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 4.13 PRELIMINÄR FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDEN

MILJONER KRONOR

DIFFERENSER MOT BUDGET-

PROPOSITIONEN

1999

2000

2001

1999

2000

UO1 Rikets styrelse

4 163 4 216 4 548

222

321

UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

2 060 2 008 2 010

23

21

UO3 Skatteförvaltning och uppbörd

5 786 5 864 6 023

-41

-58

UO4 Rättsväsendet

21 611 22 209 22 886

-36

-95

UO5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 949 2 947 3 003

76

4

UO6 Totalförsvar

44 267 45 682 45 714

356

-68

UO7 Internationellt bistånd

12 002 13 020 13 866

-25

-21

UO8 Invandrare och flyktingar

4 389 4 228 4 467

627

658

UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

24 326 25 911 26 397

-34

309

UO10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

43 749 44 777 45 425 4 729 4 469

UO11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62 708 63 239 63 837

-222

-229

UO12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

34 780 35 503 36 287 -1 551 -1 334

UO13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

31 149 24 531 21 696 -2 392

-749

UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv

48 524 48 919 47 308

-847

256

UO15 Studiestöd

21 863 22 951 24 420

-756

-864

UO16 Utbildning och universitetsforskning

29 245 30 457 32 199 1 112 1 055

UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 499 7 640 7 782

39

26

UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 19 501 16 643 13 595

-926

-931

UO19 Regional utjämning och utveckling

3 501 3 154 3 351

-83

-130

UO20 Allmän miljö- och naturvård

1 286 1 289 1 310

88

136

UO21 Energi

1 831 1 592 1 568

-11

-11

UO22 Kommunikationer

26 044 26 652 25 590

-625

-610

UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 083 13 165 13 190

-709

-696

UO24 Näringsliv

2 870 2 852 2 895

280

280

UO25 Allmänna bidrag till kommuner

104 118 105 214 105 394 3 830 3 366

UO26 Statsskuldsräntor m.m.

94 989 81 567 73 167 -3 246 -11 843

UO27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

21 650 22 011 22 866 1 330 1 029

Summa utgiftsområden

689 945 678 241 670 795 1 210 -5 711

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsrä ntor

594 956 596 674 597 628 4 456

6 132

Minskning av anslagsbehållningar

3 000 2 000 1 000

0 -1 000

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

130 970 137 591 143 900 -6 958 -6 760

Summa takbegränsade utgifter

728 926 736 265 742 528 -2 502 -1 628

Budgeteringsmarginal

6 074 7 735 27 472 2 502 1 628

Utgiftstak

735 000 744 000 770 000

0

0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

4.5.2 Beskrivning av utgiftsområden

I följande avsnitt redovisas förändringar som regeringen avser att föreslå i budgetpropositionen för 1999 inom varje utgiftsområde utöver det som aviserades i budgetpropositionen för 1998.

Nedan angivna utgiftsområdesprognoser för 1998 avviker i vissa fall från utgifter enligt statsbudget. Detta beror bland annat på att anslagssparanden och

reservationer ianspråktas samt förändrande antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Väsentliga avvikelser kommenteras i avsnitt 5.3.

Regeringen lägger samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen fram förslag om reformering av ålderspensionssystemet. Förslaget redovisas dels i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. (prop. 1997/98:151), dels i propositionen Garantipension m.m. (prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

propositioner bygger på den uppgörelse som år 1994 slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna.

Den exakta utformningen av det nya pensionssystemet och övergången till de nya reglerna har fram till helt nyligen varit föremål för beredning. Det har därför inte funnits möjlighet att i denna proposition beakta ålderspensionsreformens effekter på statsbudgeten. I regeringens förslag till utgiftstak för åren 1999, 2000 och 2001 inkluderas inte de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 skall belasta statsbudgeten, således har inte ålderspensionsreformen beaktats i beräkningen av utgiftsområdenas ramar. Även vissa administrationskostnader är inte beaktade av samma skäl. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 lämna reviderade förslag till utgiftstak och utgiftsområdesramar där hänsyn tas till effekterna av ålderspensionsreformen (se avsnitt 4.8).

Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

3 910 3 977 4 163 4 216 4 548

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess myndigheter, regeringen, centrala myndigheter samt mediefrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 4 miljarder kronor, varav 2,2 miljarder kronor till regeringen m.m., 1 miljard kronor till riksdagen och dess myndigheter samt 0,7 miljarder kronor till mediefrågor.

I syfte att förstärka regeringens ledning och styrning av statsförvaltningen, öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av regeringsärenden samt förbereda och genomföra det svenska ordförandeskapet i EU år 2001 m.m. tillförs utgiftsområdet 222 miljoner kronor för år 1999, 322 miljoner kronor för år 2000 och 547 miljoner kronor för år 2001.

Genom den personuppgiftslag som föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998 kommer Datainspektionen inte längre att uppbära de licensavgifter som finansierar verksamheten. Datainspektionens huvudsakliga verksamhet bör därför finansieras med ett förvaltningsanslag på statsbudgeten från och med år 1999.

Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvalning

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

2 504 2 322 2 060 2 008 2 010

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska cent-

ralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,1 miljarder kronor, varav 1,9 miljarder kronor till centrala myndigheter och nämnder samt 0,2 miljarder kronor till tidsbegränsade åtaganden.

Regeringen har i förhållande till tidigare redovisad beräkning utökat ramen med 23 miljoner kronor år 1999 för förstärkning av vissa myndigheter samt för finansiering av en ny myndighet för kvalitets- och kompetensutveckling i statsförvaltningen.

Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

5 735 6 009 5 786 5 864 6 023

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 5,7 miljarder kronor varav ca 4,6 miljarder kronor till skatteförvaltningen.

Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen under 1999 är att fortsätta uppbyggnaden av skattemyndigheternas skattebrottsenheter och att slutföra omorganisationen inom ramen för den nya regionindelningen. Samtidigt måste kontrollverksamheten värnas och utvecklas med sikte på förbättring av den preventiva effekten.

Beslagen av narkotika, alkohol och tobak har ökat kraftigt. Regeringen anser det angeläget att fortsätta bekämpningen av bedrägerier inom alkohol- och tobaksområdet och har därför i proposition 1997/98:100 föreslagit att Tullverket skall ges förbättrade möjligheter att kontrollera underlaget för punktskatter avseende alkohol, tobak och mineraloljor i den EU-interna trafiken. Regeringen redovisar i proposition 1997/98:100 motiven för detta förslag. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag i proposition 1997/98:100 tillförs utgiftsområdet ytterligare 20 miljoner kronor år 1999 och framåt. I nämnda proposition redogör regeringen närmare för de ekonomiska förutsättningarna för Tullverket att utföra punktskattekontrollen.

Mot bakgrund av bl.a. EU-medlemskapet har en utvärdering gjorts avseende den tidigare neddragningen av Tullverkets anslag och dess effekter på kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt (SOU 1998:18). Utredningen remissbehandlas för närvarande och regeringen avser att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen för 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

21 160 21 796 21 611 22 209 22 886

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 21 miljarder kronor, varav polisväsendet svarar för 11,5 miljarder kronor.

Utgiftsområdet tillförs nu, utöver de höjningar som beslutades föregående år, ytterligare 200 miljoner kronor för år 1999, 250 miljoner kronor för år 2000 och 300 miljoner kronor för år 2001. De nya medlen skall bl.a. användas för att säkerställa närpolisreformen och kampen mot vardagsbrottsligheten samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.

En utgångspunkt för beräkningen är att det pågående arbetet med effektivisering och modernisering av rättsväsendet intensifieras.

Vid beräkningen av ramen för utgiftsområdet har även beaktats en överföring till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner på 12 miljoner kronor år 1999 och på 7,5 miljoner kronor fr.o.m. år 2000. Överföringen är föranledd av att regeringen i proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge lämnar förslag som innebär att kommunerna i ökad utsträckning skall hjälpa föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge. Förslagen förväntas medföra minskade kostnader för domstolarna samtidigt som kommunernas kostnader ökar.

Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

2 476 2 802 2 949 2 947 3 003

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik, information om Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,8 miljarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen till internationella organisationer till 0,9 miljarder kronor.

Utgiftsområdet tillförs 18,5 miljoner kronor år 1999 och 17,5 miljoner kronor år 2000 och 2001 med anledning av regeringens satsning på europafrå-

gor, bl.a. för att öka kunskapen om Europapolitiken och dess möjligheter (avsnitt 1.5.5). Ansvaret för regeringens verksamhetsbidrag till Föreningen Norden överförs fr.o.m. 1999 från utgiftsområde 17 till utgiftsområde 5.

Utgiftsområde 6: Totalförsvar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

40 978 42 567 44 267 45 682 45 714

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk militär trupp utomlands. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 41,2 miljarder kronor, varav 37, 2 miljarder kronor till det militära försvaret, 2,6 miljarder kronor till det civila försvaret och 1,4 miljarder kronor till övrig verksamhet.

Regeringen har lämnat två propositioner till riksdagen avseende myndigheten Försvarsmakten, den 12 mars 1998 och den 19 mars 1998. Den förstnämnda propositionen (1997/98:83) behandlar förslag till förändrad styrning av Försvarsmakten. I den andra propositionen (1997/98:84) ges förslag till åtgärder för att komma till rätta med den ekonomiska obalansen inom Försvarsmakten. I denna proposition konstaterar regeringen att extraordinära åtgärder fordras för att bringa ordning i Försvarsmaktens ekonomi och planering.

Regeringen har i proposition 1997/98:83 föreslagit att den säkerhetspolitiska kontrollstationen flyttas fram från år 1998 till år 1999. Regeringen har meddelat riksdagen att den i anslutning till kontrollstationen bland annat avser att ta upp frågan angående det säkerhetspolitiska läget, den långsiktiga anpassningsförmågan och omprövning av systemet med teknikfaktor.

Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

12 139 12 292 12 002 13 020 13 866

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 11,4 miljarder kronor, varav ca 10,6 miljarder kronor till utvecklingssamarbete med u-länder och ca 0,8 miljarder kronor till samarbete med Central- och Östeuropa.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Den totala biståndsramen (inklusive. utgifter som redovisas under andra utgiftsområden) beräknas till ca 12,4 miljarder kronor motsvarande 0,70 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Regeringen har i sin beräkning av ramen utgått från att biståndsramen även för år 1999 skall uppgå till 0,70 procent av BNI för att år 2000 ökas till 0,72 procent av BNI och år 2001 ökas ytterligare till att motsvara 0,73 procent av BNI.

Inom biståndsramen redovisas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa administrationskostnader. Dessa s.k. avräkningar minskar år 1999 med ca 152 miljoner kronor, vilket innebär att bidrag till andra utvecklingsändamål kan öka med samma belopp. Avräkningens storlek för åren 2000 och 2001 beräknas utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag.

Regeringen har, efter en utvärdering, i proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete, lämnat förslag till ett nytt treårigt program för samarbetet med Central- och Östeuropa för åren 1999 till 2001. Regeringen bedömer att samarbetet kommer att fortsätta och har därför beräknat 800 miljoner kronor årligen för åren 1999 till 2001. Insatsen utgör en del av regeringens prioriterade områden för 2000-talet. Utöver dessa medel avsätts inom utgiftsområde 24 Näringsliv, 200 miljoner kronor årligen för näringslivsinsatser inom Östersjöregionen.

Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

3 583 4 374 4 389 4 228 4 467

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och integrationspolitik. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 3,9 miljarder kronor, varav 1,8 miljarder kronor till migrationspolitiken och 2,1 miljarder kronor till integrationspolitiken. Ett sammanhållet arbete pågår för att effektivisera samverkan mellan berörda myndigheter vid handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd och visering, bl.a. som en förberedelse inför Sveriges deltagande i Schengensamarbetet.

Fler skyddsbehövande med anhöriga får nu uppehållstillstånd och tas emot i kommunerna än vad som antogs i budgetpropositionen för år 1998. Ökningen tog fart hösten 1997 och bedöms kulminera innevarande budgetår. De medel som anslagits till statlig ersättning till kommunerna för flyktingmottagande år 1998 kommer därför sannolikt inte att räcka till. Utgifterna bestäms till stor del av utflyttningstakten till kommunerna. Regeringen avser att avvakta utfallet första halvåret 1998 för att sedan återkomma till riksdagen i frågan i samband med budgetpropositionen.

Även åren 1999 och 2000 kommer att innebära ökade statliga ersättningar för kommunernas flyktingmottagande jämfört med antagandena i den senaste budgetpropositionen.

Vidare föreslår regeringen att utgiftsområdesramen utökas med 128 miljoner kronor år 1999, 128 miljoner kronor år 2000 samt 578 miljoner kronor år 2001 med anledning av den treårssatsning som genomförs inom ramen för framtidssatsningen ”Ett Sverige för alla” som redovisas i avsnitt 1.5.6.

Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

24 218 22 873 24 326 25 911 26 397

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social omsorg. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 22,5 miljarder kronor, varav ca 16,4 miljarder kronor avser hälsovård och sjukvård, 5,0 miljarder kronor omsorg om äldre och personer med funktionshinder och 0,7 miljarder kronor åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik.

Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudmannaskapet för dessa verksamheter ligger huvudsakligen hos kommuner och landsting. Statens stöd till den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Regeringen har i beräkningen av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet utgått från att tidigare beslutade besparingar genomförs inom utgiftsområdet. Regeringen har genom särskilda ägardirektiv ålagt Apoteket AB att genomföra kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor under år 1998 och 100 miljoner kronor under år 1999.

Regeringen överlämnade nyligen till riksdagen proposition 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Förslagen i propositionen innebär en förändrad inriktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999. Propositionen medför också en årlig ökning av kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999 med 500 miljoner kronor i förhållande till vad som angavs i budgetpropositionen för år 1998. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag kommer den totala utgiftsramen för tandvårdsförsäkringen att uppgå till totalt 1 900 miljoner kronor från år 1999.

Regeringen har även beslutat överlämna proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken till riksdagen. Syftet är att lägga fast mål och riktlinjer för en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden,

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

främst avseende äldreomsorgen. Regeringen föreslår därför att äldreomsorgen m.m. tillförs 300 miljoner kronor år 1999, varav 50 miljoner kronor omfördelas inom ram. För perioden 2000 till 2001 tillförs 300 miljoner kronor per år. Regeringen föreslår även att ett tillfälligt bidrag till äldrebostäder införs under åren 1998 och 1999.

Vid sidan av dessa resursinsatser lämnar regeringen även förslag om en nivåhöjning av det generella statsbidraget till kommuner och landsting (se avsnitt 7.4). Resurstillskottet förbättrar förutsättningarna för att bl.a. leva upp till förslagen och riktlinjerna inom äldreomsorgen och även minska väntetiderna inom sjukvården.

Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

35 591 37 554 43 749 44 777 45 425

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmåner ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver redovisas ersättningar för folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension och handikappersättning. Utgiftsområdet omfattar även administrationskostnaderna för socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Fr.o.m. år 1999 redovisas även förmåner under arbetsskadeförsäkringen inom utgiftsområdet.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 37,2 miljarder kronor, varav 4,9 miljarder kronor avser socialförsäkringens administration. ATP i form av förtidspension samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen redovisas vid sidan av statsbudgeten.

I beräkningen av utgiftsområdets ram för år 1999 och framåt har arbetsskadefondens avveckling beaktats (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153 och prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad åldersspension, m.m.). Arbetsskadeförsäkringen, som omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare, ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. De totala utgifterna för arbetsskadeförsäkringen uppgår enligt statsbudgeten till ca 6 miljarder kronor för år 1998. En utförlig redovisning finns i avsnitt 4.7.

Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet utgått ifrån att tidigare beslutade besparingar inom utgiftsområdet genomförs.

Utgiftsområdesramen har justerats med anledning av förslaget om höjningen av det reducerade basbe-

loppet (se även utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt avsnitt 4.8).

Socialförsäkringsadministrationen förstärks år 1999 genom att 225 miljoner kronor tillfälligt tillförs Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. De tillförda medlen har tidigare avsatts under anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m. Förändringen påverkar inte utgiftsområdesramen.

Regeringen har i proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m. redovisat det särskilda behov av arbetsmarknadsåtgärder som föreligger för gruppen tre fjärdedels förtidspensionärer som står till arbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassan avses få ansvaret för att i samverkan med arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan aktör hjälpa gruppen till en varaktig sysselsättningslösning. I första hand bör personer i denna grupp prövas mot den ordinarie arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om någon annan lösning inte kan hittas skall en plats i Samhall AB garanteras. Regeringen avser att återkomma med förslag i budgetpropositionen för 1999. Nya regler beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 1999. Åtgärderna bedöms inte föranleda någon ramhöjning.

Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

63 134 62 560 62 708 63 239 63 837

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 62,7 miljarder kronor. Därav svarar ålderspensioner för ca 52 miljarder kronor. ATP i form av ålderspension och efterlevandepensioner till vuxna finansieras vid sidan av statsbudgeten år 1998.

Utgifterna för delpensionsförsäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas under utgiftsområdet (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98: SfU8, rskr 1997/98:153 och prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålders-pension m.m.). En utförlig redovisning finns i avsnitt 4.7.

Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år som minskat sin arbetstid med minst fem timmar och högst tio timmar per vecka. Den 1 juli 1994 gjordes inskränkningar i rätten till delpension. Förändringarna har inneburit en kraftig minskning av antalet nybeviljade delpensioner. I samband med att ålderspension enligt de reformerade reglerna kommer att börja utbetalas fr.o.m. år 2001 skall inga nya delpensioner beviljas. De totala utgifterna för delpensionsförsäk-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringen uppgår enligt statsbudgeten för år 1998 till ca 600 miljoner kronor.

Basbeloppet har sedan år 1993 reducerats med två procent vid beräkningen av pensioner. Regeringen föreslår nu att pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett basbelopp som reduceras med en procent och att pensionerna för år 2000 och framåt beräknas utifrån ett icke reducerat basbelopp (se avsnitt 4.6). Höjningen av det reducerade basbeloppet påverkar ålders-, efterlevande-, barn- och förtidspensionsanslagen i form av både ATP och folkpension. Kostnaden för höjningen av det reducerade basbeloppet delas upp mellan utgiftsområdena 10, 11 och 12, samt socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Som ett led i arbetet med saneringen av statens finanser, i enlighet med den ekonomiskpolitiska propositionen (prop. 1994/95:25), begränsades uppräkningen av basbeloppet från och med år 1995. Storleken av uppräkningen knöts till storleken av statens budgetunderskott. Då underskottet understeg 50 miljarder kronor skulle basbeloppet enligt de fastlagda principerna räknas upp med hela prisförändringen. Uppskrivningen av basbeloppet för år 1999 beror enligt dessa principer på utfallet för budgetåret 1997. Eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder kronor föreslår nu regeringen att basbeloppet för år 1999 och tills vidare räknas upp med den fulla prisförändringen (se avsnitt 4.6).

I beräkningen av utgiftsområdets ram har regeringen beaktat samtliga dessa förändringar.

Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

32 602 35 605 34 780 35 503 36 287

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension i form av barnpension och vårdbidrag till handikappade barn. ATP i form av barnpension finansieras vid sidan av statsbudgeten.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 35,8 miljarder kronor.

Riksdagen har vid behandlingen av budgetpropositionen för 1998 givit tillkänna att regeringen i den kommande ekonomiska vårpropositionen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler för inkomstprövning i underhållsstödssystemet (1997/98:SfU1). Utskottet anser att ett införande av bestämmelser i underhållsstödet som bygger på de

principer som gäller i studiemedelssystemet, i många fall skulle innebära att de som drabbats av inkomstminskningar skulle kunna få återbetalningsskyldigheten fastställd till ett belopp som i större utsträckning motsvarar deras betalningsförmåga.

En särskild arbetsgrupp inom Regeringskansliet skall under våren 1998 analysera regler och det ekonomiska utfallet för underhållsstödssystemet. Gruppen skall ta hänsyn till de förslag om ändrade regler för inkomstprövning som lämnats av riksdagen och Riksförsäkringsverket och samtidigt pröva om andra förslag till regeländringar skall utarbetas. Regeringen avser att i samband med budgetpropositionen för 1999 ta ställning till behov av förändringar i systemet för underhållsstödet.

Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

40 920 37 485 31 149 24 531 21 696

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och till lönegarantiersättning. Inom utgiftsområdet finansieras ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, resursarbete, tillfällig avgångsersättning, generationsväxling och den s.k. aktivare användningen av arbetslöshetsersättningen. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till sammanlagt 42,7 miljarder kronor, varav 40,7 miljarder kronor utgörs av bidrag till arbetslöshetsersättning och åtgärderna ovan och drygt 2 miljarder kronor utgörs av bidrag till lönegarantiersättning.

Konjunkturuppgången sedan andra halvåret 1997 i kombination med regeringens utbildningssatsning har medfört att arbetslösheten sjunkit i snabb takt, vilket minskar belastningen på utgiftsområdet.

Regeringen överväger när åtgärden offentligt tillfälligt arbete skall avvecklas och återkommer med besked i budgetpropositionen.

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet. 1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236) lades grunden för en långsiktigt stabil arbetslöshetsförsäkring. I vissa av frågorna som berördes i propositionen avsåg regeringen att återkomma till riksdagen. Regeringen har beslutat om direktiv till en utredning kring frågan om deltidsbegränsningen. Vidare har regeringen tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda frågan om en indexering av dagpenningbeloppets högsta och lägsta nivå.

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring har den stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt, inte minst i en uppåtgående konjunktur. Regeringen avser att under bud-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

getåret 1999 fortsätta insatserna för att stärka arbetsförmedlingarnas kontrollfunktion och Arbetsmarknadsstyrelsens tillsyn av arbetslöshetskassornas verksamhet. Detta skall bl.a. ske genom en intensifierad uppföljning av de riktlinjer för arbetsförmedlingens kontrollfunktion som AMV på regeringens uppdrag utarbetat.

Regeringen står fast vid målet om att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent vid sekelskiftet och att målet därefter är full sysselsättning. Regeringens bedömning är att arbetslösheten nu kommer att minska i en snabbare takt än vad som angavs i budgetpropositionen för budgetåret 1998. Detta medför en lägre belastning på anslaget för arbetslöshetsersättning jämfört med de tidigare preliminärt beräknade anslagsbeloppen under utgiftsområdet för budgetåren 1999 och 2000.

Vidare kommer belastningen på anslaget för lönegarantiersättning att minska då den återstående skulden för lönegarantifonden i Riksgäldskontoret avvecklas vid utgången av år 1998. Förändringen innebär att räntor och amorteringar för skulden lyfts av anslaget för lönegarantiersättning och att endast utgifter för lönegarantiersättning belastar anslaget fr.o.m. budgetåret 1999. Denna tekniska justering innebär att anslagsnivån för budgetåret 1999 sänks med 1 013 miljoner kronor i förhållande till tidigare beräknat anslagsbelopp för budgetåret 1999. Den tekniska justeringen påverkar inte rätten till lönegarantiersättning och således inte heller de förväntade utgifterna för lönegarantiersättningar.

Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

50 005 49 338 48 524 48 919 47 308

Utgiftsområdet omfattar till största delen verksamheterna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Vidare ingår tillsynsmyndigheter och forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet, Samhall AB:s verksamhet, Arbetsdomstolen, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl. myndigheter. Under utgiftsområdet återfinns också frågor om arbetsorganisation och kompetensutveckling m.m. samt utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder och för statliga arbetsgivarfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 47,5 miljarder kronor, varav utgifterna för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder svarar för ca 21 miljarder kronor.

I syfte att motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden och förstärka arbetsförmedlingarnas arbete med företagskontakter kommer regeringen i budgetpro-

positionen att föreslå riksdagen att de tillfälliga personalförstärkningarna vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut om sammanlagt 850 miljoner kronor som disponeras av AMV under innevarande budgetår bibehålls även under år 1999. Regeringen överväger vidare att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en satsning på IT-utbildning inom den offentliga sektorn. Statskontoret och AMV kommer att ges i uppdrag att kartlägga behovet av IT-utbildning inom offentlig sektor, inventera pågående insatser samt ge förslag till ytterligare insatser. Syftet är att stärka IT-kunskapen inom sektorn samt att främja en jämn könsfördelning inom IT-området. Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen spelar också en viktig roll för möjligheterna att motverka flaskhalsar och bristyrken inom såväl offentlig som privat sektor.

Regeringen har vidare för avsikt att i budgetpropositionen föreslå förenklingar av reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt ett enhetligt och utökat försäkringsskydd för deltagarna i åtgärderna. I detta sammanhang kommer arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling föreslås ersättas med en ny praktikåtgärd.

Resursarbete ingår under budgetåret 1998 i AMV:s mål för omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och fr.o.m. den 1 juli 1998 föreslås finansieringen ske inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Resursarbete infördes den 1 juli 1997 som en försöksverksamhet, vilken skulle pågå till utgången av år 1998. Regeringen avser att i budgetpropositionen föreslå att resursarbete får beviljas även under år 1999 bl.a. eftersom åtgärden kan vara lämplig för deltidsarbetslösa i den offentliga sektorn. Åtgärden kan också bidra till att förbättra kvaliteten inom vård och omsorg. Regeringen vill emellertid betona betydelsen av att möjligheten till utökad arbetstid för deltidsarbetslösa noga prövas innan resursarbete inrättas på en arbetsplats. Regeringen avser dock föreslå att anvisningarna till resursarbete inte får löpa längre än till den 31 december 1999. Utfasningen av resursarbete sker mot bakgrund av den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden och kommunsektorns förbättrade ekonomi bl.a. till följd av de resurstillskott som regeringen anvisat.

Kommittén för utvärdering av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet har lämnat ett slutbetänkande, Personaluthyrning (SOU 1997:58). I betänkandet föreslås bl.a. införande av ny lagstiftning på området. Regeringen är dock inte beredd att tillstyrka utredningens förslag mot bakgrund av att frivillig auktorisation och kollektivavtal alltmer utnyttjas inom branschen. Regeringen avser dock att noggrant följa utvecklingen och vid behov föreslå ny lagstiftning kring detta. Förslag rörande företagshälsovården har presenterats av en arbetsgrupp under Arbetsmarknadsdepartementet (Ds 1998:17). Rapporten remissbehandlas för närvarande.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Samhallkoncernen har redovisat negativa ekonomiska resultat de två senaste åren. Enligt Samhalls beräkningar riskerar koncernen ekonomiska underskott även kommande år. Regeringen ser allvarligt på detta. Regeringskansliet inleder därför ett arbete för att dels analysera Samhalls ekonomi, dels se över mål, styrning och finansiering av Samhalls verksamhet. Resultatet av analysarbetet skall ligga till grund för ställningstagande i budgetpropositionen för år 1999.

Regeringen avser att senare i höst som ett led i en satsning på insatser för arbetshandikappade återkomma med ytterligare förslag om att förbättra situationen för de arbetshandikappade på arbetsmarknaden.

Regeringen lämnar senare en skrivelse till riksdagen med en redovisning av den översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperpektiv som Riksrevisionsverket genomfört på uppdrag av regeringen.

Utgiftsområde 15: Studiestöd

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

15 983 21 268 21 863 22 951 24 420

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 22 miljarder kronor, varav 2 miljarder kronor avser studiehjälp till gymnasieungdomar, 9,3 miljarder kronor avser vuxenstudiestöd och 9,9 miljarder kronor avser studiemedel.

För år 1999 beräknar regeringen att ramen för utgiftsområdet minskar med 494 miljoner kronor beroende på tidigare beslutade besparingar inom utbildningsområdet. Besparingen tas ut på anslaget för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Ramen ökas med 89 miljoner kronor till följd av att vissa tidigare beslutade besparingar på utgiftsområde 15 i stället tas ut inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

Regeringen föreslår på tilläggsbudget att arbetslösa som nu studerar med det särskilda utbildningsbidraget skall ges möjlighet att fortsätta studera med samma bidrag ett andra år under hösten 1998 och våren 1999. De arbetslösa som påbörjar sina studier med särskilt utbildningsbidrag hösten 1998 och som fortsätter sina studier ett andra år hösten 1999 har förtur till SVUXA. Regeringen föreslår dessutom att SVUXA på gymnasienivå bör kunna ges under fyra terminer. Regeringen har beräknat att förslagen ryms inom utgiftsområdets ramar.

Regeringen föreslår en förlängning och utökning av försöksverksamheten med den kvalificerade yr-

kesutbildningen till år 2001, vilket medför vissa omfördelningar mellan utgiftsområdena 15 och 16. Regeringen har också avsatt resurser för ytterligare förstärkningar inom högskolesektorn och har även beräknat medel för detta inom studiestödsområdet.

Under innevarande läsår (1997/98) finns det möjlighet för ungdomar under 20 år att få stipendier på 10 000 kronor. Stipendier utbetalas till dem som med godkänt resultat genomgått ett basår med inriktning mot naturvetenskap och teknik. Regeringen anser att det är viktigt att ungdomar, som har avslutat gymnasieskolan och vill skaffa sig särskild behörighet för naturvetenskaplig eller teknisk utbildning även fortsättningsvis ges möjlighet att få stipendier när de genomgått basåret. Regeringen beräknar därför medel för 1 000 basårsstipendier motsvarande 10 miljoner kronor per år för perioden 1999 till 2001 under utgiftsområdet.

Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

25 122 27 622 29 245 30 457 32 199

Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg, skola, vuxenutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till ca 27 miljarder kronor, varav 5,2 miljarder kronor avser barnomsorg, skola och vuxenutbildning, 19,2 miljarder kronor avser utbildning och forskning vid universitet och högskolor samt ca 2,2 miljarder kronor avser forskning.

För år 1999 beräknar regeringen att utgiftsramen ökas med 494 miljoner kronor till följd av att en del av en tidigare beslutad besparing om 1 060 miljoner kronor i stället tas ut under utgiftsområde 15 studiestöd. Resterande del av besparingen, 566 miljoner kronor, ligger kvar inom utgiftsområde 16 och tas för år 1999 ut genom anslagsminskningar som till huvuddelen kompenseras genom att anslagssparande från budgetåren 1995/96 och 1997 utnyttjas.

Regeringen presenterar i avsnittet Kunskap och kompetens (1.5.1) ett tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. Bland annat kommer krav på kvalitetsförbättringar, dvs. bättre måluppfyllelse, att ställas. I beräkningen av utgiftsområdesramen ingår 110 miljoner kronor per år för dessa åtgärder åren 1999 till 2001. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på de punkter som kräver riksdagens beslut.

Det nya tekniska programmet, som aviserades i utvecklingsplanen för förskola, skola och vuxenutbildning (skr. 1996/97:112) och som bl.a. syftar till att skapa nya former för samarbete med arbetslivet,

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

bör introduceras i form av ett antal pilotprojekt. Det bör ankomma på regeringen att med stöd av bemyndigandet i 15 kap. 4 § skollagen (1985:1100) meddela föreskrifter om sådan försöksverksamhet.

Inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2) skall ett IT-program för skolan läggas fram. För dessa åtgärder beräknas sammanlagt 1 500 miljoner kronor under perioden 1999 till 2001. Regeringen aviserar i avsnittet Ett Sverige för alla (1.5.6) sin avsikt att förelägga riksdagen en storstadspolitisk proposition under våren. För att stärka kunskaperna i svenska språket i områden med hög andel invandrare avsätts vissa resurser fr.o.m. år 1999.

Den flexibla organisationsform som försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) innebär, och den nära koppling som utbildningarna har till arbetslivet, gör att KY snabbt kan svara mot arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft. Regeringen föreslår att försöksverksamheten förlängs till och med år 2001. Regeringens utgångspunkt är att försöksverksamheten efter år 2001 ska övergå i reguljär verksamhet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga senast under våren år 2000. Vidare föreslår regeringen att försöksverksamheten utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m år 1999. Regeringen har också för avsikt att föreslå regelförändringar som gör att kommittén för kvalificerad yrkesutbildning, som leder försöksverksamheten, kan koncentrera platsfördelningen till yrkesområden med påtalad brist på arbetskraft.

Regeringen avser att senare återkomma till fördelningen av de nya högskoleplatserna för år 2000 m.m. Regeringen har också avsatt resurser för ytterligare förstärkningar inom högskolesektorn.

Regeringen avser att föreslå att Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillförs 75 miljoner kronor år 1999 genom omprioriteringar inom utgiftsområde 16. Inom återbetalningsverksamheten avser regeringen att höja expeditionsavgiften fr.o.m. den 1 juli 1998. Detta beräknas ge ett tillskott med 20 miljoner kronor under år 1999.

De satsningar på forskning som gjordes vid vissa mindre och medelstora högskolor år 1998 kommer att föreslås finansieras varaktigt genom omprioriteringar inom utgiftsområdet. Vidare kommer de ytterligare åtgärder för år 1999 som angivits i planeringsförutsättningarna i budgetpropositionen för år 1998 att finansieras på motsvarande sätt. Regeringen avser också att föreslå att tidigare beslutade besparingar om sammanlagt 89 miljoner kronor inom studiestödet skall tas ut inom utgiftsområde 16.

Vidare kommer regeringen att föreslå att resurserna för universitetsdatanätet SUNET förstärks genom tillskott på 40 miljoner kronor år 2000 och 90 miljoner kronor år 2001 samt genom omprioriteringar.

Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

7 179 7 443 7 499 7 640 7 782

Utgiftsområdet omfattar konstarterna, dvs. frågor om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild och form, konsthantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer samt film. Vidare ingår kulturarvet dvs. frågor om arkiv, kulturmiljö, arkitektur och design samt museer och utställningar. Utgiftsområdet omfattar även delar av medieområdet, kultur- och medieforskning, stöd till trossamfund och folkbildningen. Folkbildningsfrågor omfattar bl.a. bidrag till folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Utgiftsområdet omfattar slutligen även ungdomsfrågor samt folkrörelse- och idrottsfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 7,3 miljarder kronor, varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till kulturområdet.

Regeringen har i beräkningen av ramen för utgiftsområdet utgått från att riksdagen godkänner regeringens förslag att utgiftsområdet engångsvis ökar med 15 miljoner kronor år 1999 och 7,5 miljoner kronor år 2000 för insatser i syfte att förbättra konstnärernas villkor i enlighet med propositionen om konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87). Vidare beräknas ramen öka med 10 miljoner kronor årligen under åren 1999 till 2001 för insatser inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2).

I avvaktan på införandet av ett beslutat vinstdelningssystem från AB Svenska Spel avser regeringen i budgetpropositionen föreslå att bidraget från Svenska Spel ökar under år 1999. Därmed möjliggörs bl.a. en talangsatsning inom idrotten.

Från år 1999 tillförs utgiftsområdet 40 miljoner kronor för att förstärka studieförbundens och folkhögskolornas möjligheter att möta framtidens behov av kunskaper, social kompetens och förmåga att fungera i och bidra till ett demokratiskt samhälle. Slutligen har ansvaret för regeringens verksamhetsbidrag till Föreningen Norden övergått från Kulturdepartementet till Utrikesdepartementet, vilket innebär en överföring av 7,1 miljoner kronor från utgiftsområde 17 till utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan fr.o.m. år 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

30 891 22 164 19 501 16 643 13 595

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna och regionala självstyrelseorgan, lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 22,8 miljarder kronor, varav plan-, bygg- och bostadsväsendet svarar för 19,9 miljarder kronor (inkl. räntebidrag och bostadsbidrag), länsstyrelserna m.m. 1,7 miljarder kronor och stöd till ekologisk omställning och utveckling 0,8 miljarder kronor.

Regeringen bereder för närvarande frågan om hur statens medverkan i plan-, bygg- och bostadsforskningen skall utformas i fortsättningen. Inriktningen är att koncentrera statens insatser till områden som bedöms särskilt angelägna i ett framtidsperspektiv och att reducera resurserna till byggforskningen i dess nuvarande former. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i en proposition om byggfrågor senare under våren.

Omstruktureringsarbetet inom lantmäteriverksamheten fullföljs. Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 1999 redovisa för riksdagen hur arbetet fortskrider och vilka insatser som har gjorts.

Resurser motsvarande 490 miljoner kronor beräknas tillföras utgiftsområdet för år 1999 för åtgärder med anledning av förslag i proposition Bostadspolitik för hållbar utveckling (1997/98:119). Ramen höjs för samma ändamål med 530 miljoner kronor år 2000 och 200 miljoner kronor år 2001.

Länsstyrelserna beräknas tillföras medel för förstärkt miljötillsyn och tillkommande uppgifter till följd av miljöbalken fr.o.m. år 1999.

Inom ramen för regeringens IT-satsning (avsnitt 1.5.2) har medel avsatts för att stimulera en ökad användning av geografiska informationssystem (GIS) inom den offentliga sektorn. Programmet omfattar åren 1999 till 2001. Ramen för utgiftsområdet har för detta ändamål räknats upp med 10 miljoner kronor år 1999, 9 miljoner kronor år 2000 och 9 miljoner kronor år 2001.

Ett trettiotal kommuner får under våren 1998 statsbidrag inom ramen för regeringens satsningar på lokala investeringsprogram. De insatser som ges stöd bedöms medföra påtagliga effekter på miljön och dessutom leda till nya arbetstillfällen, framför allt i bygg- och anläggningssektorn. Resurser motsvarande 2 000 miljoner kronor beräknas tillföras utgiftsområdet år 2001 för en utsökning av det lokala investeringsprogrammet.

Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

2 940 4 111 3 501 3 154 3 351

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram samt medel från EG:s regionalfond. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 3,6 miljarder kronor, varav 1,6 miljarder kronor avser anslaget för regionalpolitiska åtgärder, 1,1 miljarder kronor avser företagsstöd som inte finansieras via förevarande anslag samt 0,7 miljarder kronor avser medel från EG:s regionalfond.

Regeringen föreslog i proposition 1997/98:62 Regional tillväxt för arbete och välfärd att stödformen regionalt utvecklingslån skall upphöra och kreditbehovet i stället tillgodoses genom bl.a. lån från Stiftelsen Norrlandsfonden. För detta ändamål kommer regeringen att föreslå att Norrlandsfonden får ett kapitaltillskott på 200 miljoner kronor år 1999. Kapitaltillskottet föreslås finansieras genom en permanent neddragning av anslaget för regionalpolitisk låneverksamhet.

Regeringen avser att i budgetproposition för 1999 återkomma med förslag till ett fullständigt bemyndigandesystem avseende anslaget för regionalpolitiska åtgärder.

Riksdagen beslutade år 1990 att stödformen nedsatta socialavgifter skall gälla t.o.m. år 2000 (prop. 1989/90:76, bet. 1989/90:AU13, rskr. 1989/90:346). I avvaktan på den utvärdering av stödformen som aviserades i budgetproposition för 1998 och i propositionen om regional tillväxt samt på fortsatta överläggningar med EG-kommissionen, beräknas anslaget till samma nivå för år 2001. Förutsättningen för att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om förlängning är att utvärderingen på ett tydligt sätt kan belägga att stödformen har en högre effektivitet i jämförelse med andra regionalpolitiska stödformer.

Sedan Sverige blev medlem i EU redovisas återflödet från EG:s regionalfond inom utgiftsområdet. Strukturfonderna tillkom främst för att motverka de regionala obalanser som den inre marknaden medför. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995 till 1999 uppgå till ca 6 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

1 609 1 792 1 286 1 289 1 310

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 1,2 miljarder kronor.

Arbetet med att ställa om Sverige till en hållbar utveckling bör fortsätta. De övergripande målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön och människors hälsa, att använda jordens resurser effektivt och att nå en tryggad försörjning.

Miljöhänsyn och resurshushållning integreras i alla sektorer i samhället. De olika samhällssektorerna bör därför ta ett ökat ansvar för miljöpåverkan och resursanvändning. Miljöproblem bör lösas på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Utgångspunkten bör vara att den som bedriver miljöstörande verksamhet också skall stå för kostnaden. Den av regeringen framlagda miljöbalken innebär att miljölagstiftningen samordnas och skärps. Införandet av miljöbalken innebär en både samlad, skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. De nya nationella miljökvalitetsmålen som regeringen inom kort presenterar skall också ligga till grund för att fortsätta arbetet inom miljöområdet.

Ramen för utgiftsområdet förstärks för att dels upprätthålla och vidareutveckla baskompetens avseende organiska miljögifter samt utveckla system för indikatorer för uppföljning av de nya miljömålen m.m., dels bevara den biologiska mångfalden genom att avsätta ytterligare värdefulla naturområden som naturreservat, främst skogsområden. Härutöver beräknas att medel tillförs till den med näringslivet samfinansierade forskningen som bedrivs via stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning under åren 1999 och 2000.

Ramen för utgiftsområdet beräknas utökas med 101 miljoner kronor år 1999, 145 miljoner kronor år 2000 och 143 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 21: Energi

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

593 1 286 1 831 1 592 1 568

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning. Utgiftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i bland annat Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svenska klimatpolitiken. För år 1998 uppgår de totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudgeten till 1,6 miljarder kronor.

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet tillstyrkte riksdagen inriktningen och omfattningen på ett i propositionen redovisat program för omställning av energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor. Riksdagen har därefter beslutat om omställningsprogrammets finansiering och anvisat medel för de ingående verksamheterna för år 1998 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284 och prop. 1997/98:1 utgiftsområde 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).

Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Myndighetsfunktionen inom energiområdet skall tydliggöras och förstärkas. Den 1 januari 1998 inrättades därför Statens energimyndighet.

Programmet omfattar även åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el från förnybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Fortsatta energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs.

Utgiftsområde 22: Kommunikationer

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

24 459 24 802 26 044 26 652 25 590

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 24,1 miljarder kronor, varav ca 21,5 miljarder kronor till väg och järnväg.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Riksdagen har fastslagit riktlinjer för utveckling av transportinfrastrukturen (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).

Regeringen lämnade propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (1997/98:56) till riksdagen i mars 1998. I propositionen betonas att transporterna syftar till att uppnå överordnade välfärdsmål och att transportsystemet måste ses som en helhet. Det övergripande målet föreslås vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet. De föreslagna reformerna i propositionen medför ingen ökning av utgiftsområdesramen.

I budgetpropositionen för 1998 redovisade regeringen sina bedömningar av konkurrenssituationen för den svenska sjöfartsnäringen. Regeringen utvecklade sin syn i en särskild skrivelse till Sveriges Redareförening den 6 november 1997. I skrivelsen anges att inriktningen av regeringens sjöfartspolitiska arbete skulle vara att snabbt pröva förutsättningarna för att kunna reducera bemanningskostnaderna. Regeringen har nu prövat dessa frågor och gör bedömningen att det finns behov av ett visst ytterligare beredningsarbete bl.a. mot bakgrund av det nya pensionssystemet. En interdepartemental arbetsgrupp kommer därför att tillsättas. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 med konkreta förslag till lösningar i dessa frågor i enlighet med den inriktning som angavs i regeringens skrivelse. I avvaktan på detta kommer regeringen från den 1 juli 1998 att tillfälligt öka bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter från 29 000 kronor till 45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft.

Marknaden för betaltjänster och kontantförsörjning har under de senaste åren genomgått betydande förändringar. Utvecklingen har aktualiserat frågan om vilket ansvar staten har för betaltjänsten, samt vilka krav som staten skall ställa på betaltjänsten och hur den skall säkerställas. Därför har regeringen i propositionen Statens ansvar på postområdet (1997/98:127) redovisat att statens ansvar för betaltjänster och kontantförsörjning skall utredas.

Inom ramen för regeringens IT-satsning under åren 1999 till 2001, som totalt omfattar 1 800 miljoner kronor, avses 25 miljoner kronor per år tillföras utgiftsområdet.

Genom de nya resurser som avses ställas till förfogande ges fortsatta möjligheter för regeringen att främja en bred användning av IT. Vidare avses en särskild utredare tillsättas för att kartlägga behovet av infrastrukturutbyggnad för IT, sett ur ett regionalpolitiskt och socialt perspektiv. Regeringen har också för avsikt att liksom tidigare stödja pilotprojekt för att nå nya grupper av användare. En ny ITkommission skall tillsättas. Regeringen avser att avsätta medel för att fortsätta driva arbetet med anpassning av IT-system inför år 2000 inom såväl ITkommissionen som den nyligen tillsatta 2000-

delegationen. Regeringens IT-satsning presenteras vidare i avsnitt 1.5.2.

I den ram som beräknats för utgiftsområdet för år 1999 ingår inlösen av de lån avseende Rödösundsbron som för närvarande finansieras med avgifter, vilket innebär att Rödösundsbron görs avgiftsfri fr.o.m. år 1999.

Utgiftsområdet beräknas för år 2001 tillföras 140 miljoner kronor som skall användas för amortering av lån för Stockholmsöverenskommelsen. En viss minskning av ramarna för utgiftsområdet sker för åren 1999 och 2000, jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen, som en följd av omräkning av infrastrukturanslag utifrån ny beräkning av nettoprisindex.

Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

10 866 12 751 13 083 13 165 13 190

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre utbildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska naturresurser.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 13,7 miljarder kronor. Nära två tredjedelar av beloppet finansieras från EU-budgeten. Merparten av EU-stödet avser obligatoriska åtgärder såsom arealstöd, djurbidrag, intervention och exportbidrag, vilka helt finansieras av EU-budgeten. Därtill kommer delfinansierade, frivilliga stöd såsom miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd. För att erhålla dessa stöd fordras nationell medfinansiering i storleksordningen 2 miljarder kronor. Anslagen till forskning och utbildning uppgår till drygt 1,2 miljarder kronor.

Regeringen har vid beräkningen av utgiftsområdesramen utgått från att anslagen för de EUfinansierade utgifterna för arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag, på grund av ett lägre utnyttjande av stöden, kan minskas med sammanlagt 700 miljoner kronor per år jämfört med de preliminära belopp som redovisades i budgetpropositionen för år 1998. Intäkterna minskar med motsvarande belopp.

Den engångsvisa besparing som år 1998 gjordes på anslaget för Sveriges lantbruksuniversitet kommer nästa år att återläggas. Regeringen har därtill för avsikt att i budgetpropositionen föreslå att särskilda medel anvisas för kompletterande utbildning för veterinärer med utländsk utbildning. Inom utgiftsområdet ryms också medel för bekämpning av EHECsmitta. Vidare beräknas för perioden 1999 till 2001

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ytterligare sammanlagt 99 miljoner kronor tillföras utgiftsområdet för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog samt för rådgivning och information till skogsbrukare.

EG-kommissionen lade den 18 mars 1998 förslag till en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. I princip föreslås sänkta priser och höjda direktbidrag. Regeringen redovisade sin syn på den framtida politiken i proposition 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. Reformbeslut i ministerrådet väntas senast år 1999, varefter förslagen avses genomföras från den 1 juli 2000. Utgifterna på statsbudgeten för jordbruksstöd kommer sannolikt att påverkas. Regeringen återkommer till riksdagen med eventuella förslag till anpassning av utgiftsområdesramen för år 2000 och 2001 när beslut väl fattats i frågan.

Utgiftsområde 24: Näringsliv

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

3 068 3 310 2 870 2 852 2 895

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt konsumentfrågor. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 2,7 miljarder kronor, varav ca 0,9 miljarder kronor till näringspolitik, 0,2 miljarder kronor till teknologisk infrastruktur, 0,1 miljarder kronor till konkurrensfrågor, 1,2 miljarder kronor till teknisk forskning och utveckling, 0,3 miljarder kronor till utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt 0,1 miljarder kronor till konsumentfrågor.

Inom ramen för regeringens satsning på företagande beräknas utgiftsområdet under treårsperioden 1999 till 2001 tillföras 50 miljoner kronor per år för småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på s.k. såddkapital, dvs. kapital till företag som befinner sig i tidiga utvecklingsskeden och som har svårt att finna finansiering på den egentliga riskkapitalmarknaden.

För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare 1 miljard avsatts, den s.k. Östersjömiljarden. Verksamheten har varit framgångsrik och bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör ytterligare 1 miljard kronor tillföras under den kommande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner kronor per år. Vidare beräknas utgiftsområdet tillföras 27 miljoner kronor år 1999 och 28 miljoner kronor år 2000 och 2001 för ökade insatser för att främja de små och medelstora företagens handel med Europa. Slutligen beräknas 15 miljoner år 1999 och 16 miljoner kro-

nor år 2000 och 2001 tillföras utgiftsområdet inom ramen för regeringens IT-satsning (se avsnitt 1.5.2). Avsikten är bl.a. att stimulera utvecklingen av elektronisk handel i Norden och att underlätta för små och medelstora företag att utnyttja IT i syfte att öka konkurrenskraften hos dessa företag, samt att förstärka den hushållsrelaterade miljöinformationen.

Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998 1999

2000

2001

87 330 97 455 104 118 105 214 105 394

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 93 miljarder kronor, varav 71,3 miljarder kronor till generellt statsbidrag, 21 miljarder kronor till statligt utjämningsbidrag och 0,7 miljarder kronor till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

För att värna kvaliteten i skola, vård och omsorg och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna anser regeringen att utgiftsområdet bör tillföras 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. De i budgetpropositionen för 1998 aviserade tillskotten om ytterligare 4 000 miljoner kronor vardera för åren 1999 och 2000 ingår i beräkningen av ramen. Tillsammans med de beslutade tillskotten för åren 1997 och 1998 uppgår det sammantagna resurstillskottet till 20 000 miljoner kronor från och med år 2000, jämfört med år 1996. Utöver detta påverkas utgiftsområdet av vissa regleringar av statliga åtgärder som har kommunalekonomiska effekter (se avsnitt 7).

Regeringen bedömde i budgetpropositionen för 1998 att effekten av det tidigare utlovade s.k. återbetalningsskyddet för 1997 års skatteinkomster skulle uppgå till 2,6 miljarder kronor. Denna bedömning ligger fast och förändrar således inte ramen för år 1999.

För att motverka skattehöjningar under år 1999 föreslår regeringen att lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 förlängs med ett år. Innebörden är att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1999 än den som gällde för år 1996 så minskas det generella statsbidraget med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av skattemedel som följer av skattehöjningen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

98 367 103 410 94 989 81 567 73 167

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår anslaget för Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning (räntenära kostnader). Tidigare redovisades dessa provisionskostnader under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Överflyttningen innebär att dessa kostnader fr.o.m. 1998 i likhet med de två andra anslagen under utgiftsområde 26 inte omfattas av det statliga utgiftstaket. För år 1998 beräknas de totala utgifterna till 103,4 miljarder kronor, varav räntor på statsskulden utgör 102,9 miljarder kronor, oförutsedda utgifter 10 miljoner kronor och Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning 523 miljoner kronor. Beräkningen av statsskuldsräntor redovisas ytterligare i avsnitt 4.3.4.

Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999 2000

2001

20 181 21 175 21 650 22 011 22 866

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska unionens allmänna budget (EU-budgeten). För år 1998 beräknas de totala utgifterna till 21,2 miljarder kronor. Den återbetalning av en viss del av avgiften, vilken enligt anslutningsfördraget gjorts under år 1995 till och med år 1998, upphör år 1999. Därefter betalar Sverige full avgift till EU-budgeten.

EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapernas samtliga förväntade inkomster och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Budgeten beslutas årligen inom ramen för fastställt flerårigt budgettak, s.k. finansiellt perspektiv. Det finansiella perspektivet grundas på rådets beslut om gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat anger taket för medlemsländernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuvarande beslutet gäller t.o.m. år 1999 eller tills ett nytt beslut fattas. Det är därför inte av formella skäl nödvändigt att fatta ett nytt beslut om systemet för egna medel inför år 2000, däremot måste ett nytt beslut om finansiellt perspektiv fattas.

Taket för egna medel uppgår till 1,27 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) år 1999. Taket fortsätter automatiskt att gälla om inget nytt beslut fattas. Nivån för det finansiella perspektivet ligger dock

för år 1999 på nivån 1,22 procent av BNI, dvs. det finns ett utrymme mellan de olika taken. EUbudgeten för 1998 motsvarar 1,14 procent av BNI. Den ram som föreslås för utgiftsområdet grundas på en återhållsam utveckling av EU-budgeten. Om så inte skulle bli fallet ökar den svenska avgiften. Det är alltså avsevärda osäkerheter förknippade med bedömningarna, särskilt för åren 2000 och 2001.

Oaktat bedömningen av utvecklingen för EUbudgeten ökar den svenska avgiften jämfört med den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för år 1998. Orsaken till ökningen är nivåjusteringar för moms- och BNI-avgifterna grundade på nya utfallssiffror och justerade antaganden om behovet av finansiering via BNI-avgiften.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

MILJONER KRONOR

UTFALL PROGNOS BERÄKNAT BERÄKNAT BERÄKNAT

1997 1998

1999

2000

129 704 132 410 130 970 137 591 143 900

Huvuddelen av socialförsäkringssektorn redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten har man hittills redovisat den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionsförsäkringen samt arbetsskadeförsäkringen. Delpensionsfonden och arbetsskadefonden avvecklas från och med budgetåret 1999 och utgifterna för delpensionsförsäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas under ett nytt anslag under utgiftsområde 11. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen kommer fortsättningsvis att redovisas under ett nytt anslag under utgiftsområde 10 (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98: SfU8, rskr 1997/98:153). I regeringens proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension m.m. presenteras förslag till lagändringar i denna del.

För år 1998 uppgår de totala utgifterna enligt budgetpropsitionen till 132,7 miljarder kronor.

Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension till vuxna samt barnpension. Administrationskostnaderna finansieras inom systemet. De totala utgifterna för allmän tilläggspension uppgår enligt budgetpropositionen för 1998 till ca 126 miljarder kronor. Ramen har justerats med anledning av förslaget om höjning av det reducerade basbeloppet (se utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt avsnitt 4.6).

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

4.6 Uppräkning av basbeloppet och fastställande av bastal för basbeloppet respektive det förhöjda basbeloppet samt höjning av det reducerade basbeloppet

Regeringens förslag:

Basbeloppet för år 1999 och

framåt skall beräknas utifrån hela förändringen av det allmänna prisläget som skett från juni 1997 till juni året före det år som basbeloppet avser. Det bastal som skall användas vid beräkningen av basbeloppet skall därvid vara 36 396. Även vid beräkning av det förhöjda basbeloppet skall förändringen av det allmänna prisläget som skett från juni 1997 till juni året före det år som det förhöjda basbeloppet avser användas. Bastalet för det förhöjda basbeloppet skall därvid vara 37 144. Dessa regler skall tillämpas första gången vid beräkningen och fastställandet av basbeloppen avseende år 1999.

Skälen till regeringens förslag: Basbeloppet och det

förhöjda basbeloppet fastställs varje år av regeringen. Som ett led i arbetet med saneringen av statens finanser, i enlighet med den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25), begränsades uppräkningen av basbeloppet från och med år 1995. Storleken av uppräkningen knöts till storleken av statens budgetunderskott. Uppräkning begränsades därvid till 60 procent av prisförändringen då budgetunderskottet översteg 100 miljarder kronor och till 80 procent då budgetunderskottet understeg 100 miljarder kronor men översteg 50 miljarder kronor på årsbasis. Då underskottet understeg 50 miljarder kronor skulle basbeloppet enligt de då fastlagda principerna räknas upp med hela prisförändringen. Uppskrivningen av basbeloppet för år 1999 beror enligt dessa principer på utfallet för budgetåret 1997. Eftersom budgetunderskottet för år 1997 understeg 50 miljarder bedömer regeringen att basbeloppet för år 1999 och tills vidare bör räknas upp med den fulla prisförändringen. Bastalet för beräkningen av basbeloppet bör därvid vara 36 396. Bastalet för det förhöjda basbeloppet bör vara 37 144 och uppräkningen ske med utgångspunkt i det allmänna prisläget juni 1997.

I detta sammanhang kan även nämnas att regeringen i proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension föreslår en ändring av namnet på basbeloppet respektive det förhöjda basbeloppet till prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.

Regeringens förslag:

Beräkning av folk- och

tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och barntillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall för år 1999 ske utifrån basbeloppet minskat med en procent och från och med år 2000 utifrån basbeloppet. Samma minskning föreslås även gälla vid beräkning av särskilda grundavdraget enligt kommunalskattelagen (1928:370) och vid skyldigheten att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Skälen till regeringens förslag: I den uppgörelse som

år 1992 träffades mellan den dåvarande regeringen och det socialdemokratiska arbetarepartiet, med mål att stabilisera den svenska ekonomi i ett akut statsfinansiellt läge, beslutades om sänkta ersättningsnivåer inom pensionsområdet (prop. 1992/93:116). Sänkningen genomfördes genom att ersättningsnivåerna inom pensionsområdet från och med år 1993 beräknades utifrån basbeloppet minskat med två procent.

Regeringen konstaterar nu att den svenska ekonomin har stabiliserats. Budgetunderskottet har sjunkit och det beräknas uppstå överskott i statens budget de närmaste åren. Regeringen anser sig därför nu ha möjlighet att föreslå att ersättningsnivåerna inom pensionsområdet år 1999 skall beräknas utifrån basbeloppet minskat med en procent och från och med år 2000 utifrån det fulla basbeloppet.

Regeringens förslag innebär att pensionerna kommer att höjas med drygt en procent år 1999 och med ytterligare ungefär en procent år 2000. För en pensionär med folkpension och pensionstillskott innebär detta en höjning med drygt 45 kronor per månad både år 1999 och år 2000, förutom den höjning som sker genom värdesäkringen genom basbeloppet.

4.7 Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten

Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer om att bruttoredovisning skall tillämpas enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten på arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen från och med budgetåret 1999 (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Riktlinjerna innebär att delpensionsfonden och arbetsskadefonden skall avvecklas. Förslag till lagändringar i dessa delar lämnas i regeringens proposition 1997/98:151 där

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

även vissa andra förslag om vad socialavgifterna skall finansiera lämnas.

Arbetsskadefonden

Arbetsskadeavgifter förs enligt nuvarande bestämmelser i lagen (1981:691) om socialavgifter till arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt förvaltningskostnader skall täckas. Arbetsskadeavgiften skall i enhetlighet med riksdagens beslut föras till en bruttoredovisad inkomsttitel.

Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för år 1998 beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor. Arbetsskadefonden uppvisar för närvarande ett ackumulerat underskott som vid utgången av år 1997 beräknas uppgå till 11,7 miljarder kronor. Det årliga överskottet, som år 1998 kan beräknas uppgå till 4,8 miljarder kronor, medför att skulden kan beräknas uppgå till 6,9 miljarder kronor vid utgången av år 1998. För år 1999 beräknas inkomsterna från arbetsskadeavgiften uppgå till 11,2 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas till 8 miljarder kronor, varav 2,1 miljarder kronor utgörs av utgifter för den i proposition 1997/98:151 föreslagna statliga ålderspensionssavgiften. Det innebär ett överskott på ca 3,2 miljarder år 1999 och att arbetsskadefondens skuld kan reduceras med detta belopp år 1999. Regeringen avser, trots att fonden avvecklas, årligen i samband med budgetpropositionerna redovisa inkomster och ackumulerad skuld.

Delpensionsfonden

Delpensionsavgifter förs enligt lagen om socialavgifter till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas.

Regeringen har i proposition 1997/98:151 om Inkomstgrundad ålderspension, m.m. avsnitt 29 föreslagit att delpension inte skall kunna nybeviljas eller ökas efter utgången av år 2000. Regeringen föreslår i samma proposition vidare att delpensionsavgiften slopas och att delpension skall skattefinansieras fr.o.m. den 1 januari 1999. Motiven till förslagen redogörs för i den nyss nämnda propositionen.

Konsekvenser för statsbudgeten

Den planerade ändringen av redovisningen på statsbudgeten genom att fonderna för arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen avvecklas från och med budgetåret 1999 innebär att ramarna för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp och utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom höjs. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen förs upp som nya anslag under utgiftsområde 10 respektive 11. En omfördelning behöver således göras inom det

statliga utgiftstaket. Utgifterna inom dessa utgiftsområden ökar medan utgifterna inom socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten minskar i motsvarande omfattning. Det statliga utgiftstaket påverkas inte (se tabell).

TABELL 4.14 OMFÖRDELNING AV UTGIFTER UNDER UTGIFTSTAKET

MILJONER KRONOR

1999 2000 2001

Statsbudgeten

UO 10 UO 11

+6 008

+190

+6 137

+96,9

+ 6 292

+118

Socialförsäkringsektorn vid sidan om statsbudgten

-6 198 -6 233,9 -6 410

Netto

0

0

Den ändrade redovisningsprincipen påverkar också anslagen under utgiftsområde 10, för B1 Riksförsäkringsverket och B2 Allmänna försäkringskassor, eftersom dessa för närvarande tillförs medel från arbetsskadefonden för administration av försäkringen. Medel för denna administration tas upp under respektive ramanslag. Inte heller detta medför några statsfinansiella konsekvenser.

4.8 Ålderspensionsreformen

Inledning

Regeringen lägger samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen fram förslag om reformering av ålderspensionssystemet, baserat på en uppgörelse mellan regeringen och företrädare för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna samt Kristdemokraterna. Förslaget redovisas dels i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. (prop. 1997/98:151), dels i propositionen Garantipension m.m. (prop. 1997/98:152).

Ålderspensionsreformen kommer att fr.o.m år 1999 medföra betydande förändringar vad gäller bl.a. statens och AP-fondens inkomster och utgifter samt statens lånebehov och statsskulden. Däremot kommer den konsoliderade offentliga sektorns finanser, dvs. staten inklusive ålderspensionssystemet, inte att påverkas. Reformen har således inga effekter som kan påverka uppfyllandet av de budgetpolitiska målen för det offentliga sparandet. På statsbudgeten innebär reformen högre utgifter på vissa utgiftsområden och utgiftsområdesramarna för dessa, liksom det totala utgiftstaket, måste därför revideras.

Den exakta utformningen av det nya pensionssystemet och övergången till de nya reglerna har fram till helt nyligen varit föremål för beredning. Det har därför inte funnits möjlighet att i denna proposition

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

beakta ålderspensionsreformens effekter vad gäller beräkning av ramar för utgiftsområden m.m. I regeringens förslag till utgiftstak för åren 1999, 2000 och 2001 som redovisas i avsnitt 4.4, inkluderas sålunda inte de ålderspensionsavgifter som fr.o.m. år 1999 skall belasta statsbudgeten. Även vissa administrationskostnader är inte beaktade av samma skäl. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 lämna reviderade förslag till utgiftstak där hänsyn tas till effekterna av ålderspensionsreformen. Inte heller i de redovisningar av de offentliga finanserna som lämnas i kapitel 4 respektive i bilagorna till denna proposition inkluderas effekterna av ålderspensionsreformen.

Nedan redovisas en preliminär beräkning av de finansiella effekterna av förslagen i ovan nämnda propositioner.

Socialavgifter

Avsikten är att det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med ålderpensionsavgifter som motsvarar den ålderspensionsrätt som tjänas in. Detta innebär att avgifterna skall uppgå till 18,5 procent av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp. Avgiften skall tas ut inom ramen för ett oförändrat totalt skatte- och avgiftsuttag. Det har emellertid inte varit möjligt att under våren 1998 nå en politisk uppgörelse om i vilka former ålderspensionsavgiften skall tas ut och hur eventuell kompensation för höjda avgifter skall utformas. För år 1999 föreslås därför att nuvarande avgiftssatser inte förändras, så att den allmänna pensionsavgiften uppgår till 6,95 procent av avgiftsunderlaget och arbetsgivar- och egenavgiften i form av ålderspensionsavgift till 6,40 procent. I nedan redovisade kalkyler görs ett beräkningsmässigt antagande att dessa avgiftssatser är oförändrade hela perioden t.o.m. år 2001. Regeringen avser att senare återkomma med ett slutligt förslag till hur avgifterna till det reformerade ålderspensionssystemet skall utformas.

I propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. (prop. 1997/98:151) lämnas förslag om att allmän pensionsavgift skall dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Samtidigt skall taket för pensionsgrundande inkomster och belopp utgöra 7,5 förhöjda basbelopp. Det medför att den högsta bruttoinkomst, inklusive allmän pensionsavgift på 6,95 procent, som ger pensionsrätt kommer att vara 8,06 förhöjda basbelopp. Detta skall även utgöra taket för uttag av allmän pensionsavgift. Jämfört med oförändrade regler innebär detta en höjning av taket för allmän pensionsavgift.

I ovan nämnda proposition föreslås vidare att ett belopp motsvarande 2,5 procent av pensionsunderlaget skall tillföras premiepensionssystemet. Sedan år 1995 avsätts medel på inlåningskonto i Riksgäldskontoret för framtida utbetalning till premiereservsystemet. Dessa avsättningar sker genom att en viss andel av ålderspensionsavgifterna förs till detta kon-

to, i stället för till AP-fonden. För närvarande är denna andel bestämd till 22,4 procent av avgiftsintäkterna. Andelen är emellertid baserad på förutsättningen att premiepensionsandelen skall utgöra 2 procent, medan förslaget är att denna andel skall vara 2,5 procent. Därtill är denna andel för lågt satt för att motsvara intjänad pensionsrätt för premiepension. Andelen föreslås därför i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. bli reviderad till 32,0 procent.

Sammantaget kan dessa förslag beräknas få följande effekter.

TABELL 4.15 AVGIFTSINKOMSTER

MILJARDER KRONOR

1998 1999 2000 2001

Allmän pensionsavgift

Exkl reform

55,7 57,4 59,4 61,5

Inkl reform

– 58,4 60,4 62,5

Skillnad

1,0 1,0 1,0

Ålderspensionsavgift

49,8 51,8 54,4 56,6

Fördelning exkl. reform

AP-fonden 70,6 % Statsbudget 7,0% Riksgäldskontoret 22,4%

35,2

3,5 11,1

36,6

3,6 11,6

38,4

3,8 12,2

39,9

4,0 12,7

Fördelning inkl. reform

AP-fonden 61,0 % Statsbudgeten 7,0% Riksgäldskontoret 32,0 %

31,6

3,6 16,6

33,2

3,8 17,4

34,5

4,0 18,1

Effekter för statsbudgetens utgifter

Avgiftsunderlaget för ålderpensionsavgift breddas till att omfatta alla inkomster som ger pensionsrätt. Det innebär att statlig ålderspensionsavgift på 6,40 procent skall betalas för sådana transfereringar och inkomstersättningar som finansieras över statsbudgeten. Avgifterna belastar respektive anslag. Det kan noteras att dessa inkomstslag redan ingår i underlaget för den allmänna pensionsavgiften. Statlig ålderspensionsavgift tas endast ut på inkomstdelar upp till förmånstaket på 7,5 förhöjda basbelopp. Den avgift som belastar budgeten har därför beräknats till 6,27 procent.

Full ålderspensionsavgift på 18,5 procent betalas över statsbudgeten för sådana pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas i pensionssystemet. Det gäller bl.a. den s.k. barnårsrätten samt förtidspensionärernas antagandeinkomst.

De samlade effekterna framgår av tabell 4.16

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 4.16 EFFEKTEN AV BREDDAT AVGIFTS-UNDERLAG

ÅLDERSPENSIONSAVGIFT PÅ 6,40 PROCENT

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Pensionsgrundande transfereringar 7,6 7,4 7,3

Pensionsgrundande belopp

11,9 12,1 12,8

Summa

19,4 19,5 20,1

Hur dessa belopp fördelar sig på utgiftsområden framgår av tabell 4.17.

TABELL 4.17 FÖRÄNDRING AV UTGIFTSRAMAR TILL FÖLJD AV PENSIONSREFORMEN

MILJONER KRONOR

1999 2001 2001

Breddning av avgiftsunderlaget

6 Totalförsvar1

4 4 4

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

1 1 1

10 Ekonom. trygghet vid sjukdom och handikapp

11 247 11 528 12 185

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

12 6 7

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

4 745 4 883 5 089

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

1 887 1 479 1 299

14 Arbetsmarknad och arbetsliv 846 865 756

15 Studiestöd

600 633 639

16 Utbildning och universitetsforskning

28 30 32

17 Kultur, media, trossamfund och fritid

18 18 18

Summa

19 433 19 492 20 079

Omfördelning av utgifter

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

24 504 25 515 26 718

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

-30 901 -31 359 -31 850

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

6 937 5 844 5 132

Summa

0 0 0

Total effekt på utgiftstaket 19 433 19 492 20 079

1 Exklusive pensionsrätt för plikttjänstgöring (se prop. 1997/98:151).

Omföring av betalningsansvar

Ett syfte med ålderspensionsreformen är att tillskapa ett renodlat system för inkomstrelaterad ålderspension knutet till AP-fonden. Betalningsansvaret för ATP-pensioner i form av förtids- och efterlevandepensioner flyttas därför från AP-fonden till statsbudgeten. I gengäld överförs betalningsansvaret för folkpension i form av ålderspension, till de pensionärer

som samtidigt har rätt till ATP, från statsbudgeten till AP-fonden.

TABELL 4.18 OMFÖRING AV BETALNINGS-ANSVAR

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Från AP-fond till statsbudgeten

Förtidspensioner

24,5 25,5 26,7

Efterlevandepension

12,9 13,5 14,0

Från statsbudget till AP-fonden

Folkpensioner

43,8 44,8 45,9

Finansiell infasning

I syfte att kompensera den belastningen på statsbudgeten som ålderspensionsreformen medför föreslås i propositionen Inkomstgrundad ålderspension m.m. att det sker en överföring av medel från AP-fonden till staten. Beslut om storleken på denna överföring skall avvakta tills ytterligare underlag tagits fram. Övergångsvis sker under åren 1999 och 2000 en överföring med 45 miljarder kronor vartdera året. Inriktningen skall vara att det därefter sker en engångsvis överföring.

I nedanstående tabell har gjorts ett beräkningtekniskt antagande om att det år 2001 sker en engångsvis överföring på 235 miljarder kronor. Beloppet är beräknat så att det ger samma effekt för AP-fonden som om ålderspensionsreformen hade genomförts fullt ut år 1999 och det då skett en engångsöverföring på 350 miljarder kronor, vilket är den övre gränsen för det intervall som angavs som en rimlig överföring i departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7).

TABELL 4.19 ÖVERFÖRING FRÅN AP-FONDEN TILL STATSBUDGETEN

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Totalt

45 45 2351

Lånebehovspåverkande

45 45 1721

1 Anm: Beräkningstekniskt antagande.

Statens in- och utlåning

Avsikten är att under år 1999 påbörja utbetalningar till det nya premiepensionssystemet. Det medför att medel förs från inlåningskontot i Riksgäldskontoret via den nyinrättade Premiepensionsmyndigheten till de fondförvaltare den enskilde försäkringstagaren angett. Under år 1999 skall medel motsvarande pensionsrätt för premiepension för tre år – 1995, 1996 och 1997 – inklusive viss avkastning utbetalas. Det sammantagna beloppet inklusive ränta är uppskattat till 37 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Som framgår ovan kommer bruttoinlåningen till premiereservkontot hos Riksgäldskontoret att öka med ca 5 miljarder kronor fr.o.m. år 1999.

En effekt av att statsskulden reduceras är att utgifterna för statsskuldräntor blir lägre, vilket bidrar till ett minskat lånebehov. Vid den beräkningsmässigt antagna engångsöverföringen år 2001 påverkas emellertid statsskuldsräntorna av två motverkande faktorer. Amorteringen av statsskulden leder i sig till lägre räntebetalningar. Samtidigt används överföringen från AP-fonden till att förtidsinlösa vissa utestående lån. Detta ger upphov till kursförluster, eftersom marknadsvärdet på de inlösta obligationerna ofta överstiger det bokförda värdet. Sådana kursförluster bokförs som ränteutgifter. Sammantaget innebär detta att ränteutgifterna år 2001 blir något högre än vad de skulle varit utan reform.

Statens lånebehov och statsskulden

Sammantaget beräknas pensionsreformen få följande effekter på statens lånebehov med utgångspunkt från de beräkningsmässiga antaganden som angetts avseende den finansiella infasningen.

TABELL 4.20 STATENS LÅNEBEHOV

MILJARDER KRONOR

1999 2000 2001

Lånebehov exkl. reform

-6,2 -40,4 -63,3

Breddat avgiftsunderlag

19,4 19,5 20,1

Ändrat betalningsansvar

-6,4 -5,8 -5,1

Överföring från AP-fonden

-45,0 -45,0 -172,01

Statsskuldsräntor

-3,1 -1,8 0,8

Summa

-35,1 -33,1 -156,3

Utbetalning av premiepensionsmedel

37,0 17,6 18,4

Ökad avsättning i Riksgäldskontoret

5,0 5,2 5,4

Totalt

-3,0 -20,8 -143,2

Lånebehov inkl. reform

-9,2 -61,2 -206,5

1 Anm: Beräkningstekniskt antagande

Ålderspensionsreformen medför således, med de förutsättningar anges ovan vad gäller bl.a. avgiftsuttaget, att statens lånebehov reduceras. Därmed blir även statsskulden mindre. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas genom att till statsskulden lägga kommunernas skulder och dra ifrån interna fordringar inom offentlig sektor, främst AP-fondens och kommunernas innehav av statspapper. I tabell 4.21 redovisas en beräkning av den konsoliderade bruttoskulden. Överföringen från APfonden till statsbudgeten år 2001 antas vara portföljneutral, dvs. ha samma sammansättning mellan statspapper, bostadspapper och likvida medel som AP-fondens totala tillgångar. Det innebär att staten övertar bostadspapper från AP-fonden. Dessa skall förvaltas till förfall och påverkar inte statsskulden

dessförinnan. År 2001 beräknas 172 miljarder kronor av den totala överföringen på 235 miljarder kronor påverka lånebehov och statsskuld.

TABELL 4.21 EFFEKTER PÅ OFFENTLIG BRUTTO-SKULD

1999

2000

2001

Statsskuld,

procent av BNP

exkl reform inkl reform

74,7 74,6

69,9 68,8

65,4 57,4

Konsoliderad bruttoskuld,procent av BNP

exkl reform inkl reform

70,7 71,9

66,6 70,3

62,7 59,1

Allmänna pensionsfonden

Fullt genomförd skall ålderspensionreformen innebära en påtaglig förstärkning av AP-fondens löpande netto mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. I gengäld sker som framgår ovan en överföring av medel till statsbudgeten. Med de förslag som nu lämnas, som inte omfattar finansieringen, blir emellertid effekten att AP-fondens avgiftsnetto istället något försämras.

TABELL 4.22 AP-FONDENS FINANSER

MILJARDER KRONOR

1999

2000

2001

Finansiellt sparande exkl reform

3,2 -3,4 -7,8

Effekter av pensionsreform

9,0

9,4 10,5

Överföring

-45,0 -45,0 -235,01

Ränteeffekt

0 -1,9 -3,7

Finansiellt sparande inkl. reformen

-32,8 -40,9 -236,0

1 Anm: Beräkningstekniskt antagande

AP-fondens behållning värderad till marknadsvärde uppgick vid utgången av år 1997 till 713 miljarder kronor. Med ovan angivna förutsättningar kan fondens behållning vid utgången av år 2001 beräknas uppgå till knappt 400 miljarder kronor.

5

Uppföljning av 1997,

prognos för 1998 och förslag till tilläggsbudget

för 1998

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5 Uppföljning av 1997, prognos för 1998 och förslag till tilläggsbudget för 1998

5.1 Inledning

Lagen (SFS 1996:1059) om statsbudgeten har på flera sätt skärpt kravet på uppföljning och redovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter. Regeringen är skyldig att följa statsbudgetens inkomster och utgifter både pågående budgetår och efter avslutat budgetår. Senast fyra månader efter avslutat budgetår skall statsbudgetens preliminära utfall redovisas för riksdagen och väsentliga skillnader mellan budgeterade belopp och preliminära utfall skall förklaras. För budgetåret 1997 redovisas ett preliminärt utfall i avsnitt 5.2. Vad gäller innevarande budgetår skall regeringen enligt budgetlagen redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster och utgifter för riksdagen vid två tillfällen. I avsnitt 5.3 redovisas den första uppföljningen av utgifterna budgetåret 1998. En uppföljning av skatteinkomsterna återfinns i avsnitt 6.3.3.

Förslagen i tilläggsbudget för 1998 återfinns i avsnitt 5.4.

5.2 Uppföljning av budgetåret 1997

Statens lånebehov uppgick 1997 till 6,2 miljarder kronor. I statsbudgeten beräknades lånebehovet till 54,4 miljarder kronor. Under året beslutades på tilläggsbudget att statsbudgetens anslag skulle ökas med 11,7 miljarder kronor. Inklusive tilläggsbudget uppgick således det budgeterade underskottet till 66,1 miljarder kronor. Utfallet blev således 59,8 miljarder kronor bättre än det budgeterade underskottet.

I det följande ges en översiktlig redovisning av det preliminära utfallet år 1997. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en detaljerad redovisning av det slutliga utfallet 1997 i en skrivelse i juni 1998.

TABELL 5.1 STATSBUDGETENS PRELIMINÄRA UTFALL ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

STATS-BUDGET

TILLÄGGS-

BUDGET

TOTALT UTFALL DIFFERENS

UTFALL-TOTALT

Inkomster

623,4

623,4 648,9 25,5

Utgifter:

Summa utgiftsområden

678,7 11,7 690,4 667,5 -22,8

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

6,0 0 -6,0

Summa utgifter 684,7 11,7 696,4 667,5 -28,8

Nettoutlåning m.m.

-6,9

-6,9 -12,4 -5,5

Summa

677,8 11,7 689,5 655,1 -34,4

Saldo

-54,4 -11,7 -66,1 -6,2 59,8

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.

1

Posten Nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigeringspost. Källa: Riksrevisionsverket

Inkomster

Statsbudgetens totala inkomster för år 1997 blev 648,9 miljarder kronor, vilket är 25,5 miljarder kronor mer än vad som beräknades i statsbudgeten. Skillnaderna mellan preliminärt utfall och beräkningen i statsbudgeten framgår av tabell 5.2. I det följande kommenteras endast större avvikelser.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 5.2 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR 1997

MILJARDER KRONOR INKOMSTTITEL STATSBUDGET

UTFALL

DIFFERENS

1000 Skatter m.m.

566,1

575,3

9,2

1100 Skatt på inkomst:

95,7

109,8

14,1

varav 1111 Fysiska personers inkomstskatt

37,6

41,8

4,1

1121 Juridiska personers inkomstskatt

52,1

64,2

12,1

Övriga inkomstskatter

5,9

3,8

-2,2

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter, netto

195,2

193,4

-1,8

varav Inkomster

302,3

299,5

-2,8

Utgifter

107,1

106,1

-1,0

1300 Skatt på egendom

22,9

23,3

0,4

varav 1310 Skatt på fast egendom

16,9

15,3

-1,7

1320 Förmögenhetsskatt

3,1

3,6

0,5

1341 Stämpelskatt

1,4

2,6

1,2

Övriga egendomsskatter

1,4

1,8

0,4

1400 Skatt på varor och tjänster

231,4

228,2

-3,2

varav 1411 Mervärdesskatt

144,9

150,3

5,4

1424 Tobaksskatt

9,3

7,7

-1,6

1425 Alkoholskatt

5,7

9,9

4,2

1428 Energiskatt

52,7

46,9

-5,8

1460 Skatt på vägtrafik

6,0

6,2

0,2

Övriga skatter på varor och tjänster

12,8

7,2

-5,6

1500 Utjämningsavgift

21,0

20,7

-0,3

2000 Inkomster av statens verksamhet

38,6

38,9

0,4

3000 Inkomster av försåld egendom

0,1

15,8

15,7

4000 Återbetalning av lån

3,1

3,2

0,1

5000 Kalkylmässiga inkomster

6,2

6,8

0,6

6000 Bidrag m.m. från EU.

8,7

8,2

-0,5

7000 Extraordinära medel från EU

0,6

0,7

0,0

Statsbudgetens totala inkomster

623,4

648,9

25,5

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte. Källa: Riksrevisionsverket

Inkomstgrupp 1000 Skatter m.m.

Utfallet för inkomstgruppen blev 575,3 miljarder kronor vilket är en ökning med 9,2 miljarder kronor i förhållande till statsbudgeten.

För fysiska personers inkomstskatt blev utfallet 4,1 miljarder kronor högre än statsbudgeten. Högre skatter avseende 1996 års inkomster, framförallt skatt på realisationsvinster, medförde höga fyllnadsinbetalningar i början av år 1997.

Störst avvikelse finns på inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt där utfallet blev 12,1 miljarder kronor högre än beräknat. Det högre utfallet förklaras i huvudsak av högre bolagsvinster 1996 än beräknat, med stora fyllnadsinbetalningar som följd.

Mervärdesskatten blev 5,4 miljarder kronor högre än beräknat dels beroende på en felaktig bedömning av kommunmomsen, dels på att fördelningen av privat konsumtion på olika varugrupper blev annorlunda än beräknat.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

I motsatt riktning verkade utfallet för energiskatterna som blev 5,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. Detta beror främst på en lägre konsumtion av bensin och oljeprodukter till följd av en mild vinter. Även skatteinkomsterna från tobak blev lägre än beräknat. De båda skattehöjningarna på tobak under år 1997 har minskat skattebasen, dels genom ändrade rökvanor, dels genom ökade problem med smuggling och elektronisk handel med cigaretter.

Inkomstgrupp 3000 Inkomster av försåld egendom

I statsbudgeten ingick inte några inkomster från försåld egendom. Under 1997 såldes emellertid aktier i Stadshypotek AB för 7,6 miljarder kronor samt aktier i Nordbanken för 8 miljarder kronor, vilket förklarar hela avvikelsen från statsbudgeten.

Utgifter

De totala utgifterna blev preliminärt 655,1 miljarder kronor vilket är 34,4 miljarder kronor lägre än totalt anvisade medel under år 1997. Av underskridandet hänförs 28,8 miljarder kronor till lägre utgifter på samtliga utgiftsområden inklusive förbrukning av anslagsbehållningar. Resterande belopp på 5,5 miljarder kronor förklaras av Riksgäldskontorets nettoupplåning, se tabell 5.1.

Avvikelserna per utgiftsområde redovisas i tabell 5.3. På 16 utgiftsområden underskreds utgiftsområdesramen med sammanlagt 25,1 miljarder kronor och på 8 utgiftsområden överskreds utgiftsområdesramen med sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Resterande 3 utgiftsområden uppvisade mindre avvikelser än 50 miljoner kronor från budgeterade belopp. Större avvikelser kommenteras kortfattat i följande avsnitt.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den främsta orsaken till underskridandet är att Riksgäldskontorets kostnader för upplåning och låneförvaltning blev 0,9 miljarder kronor lägre än beräknat, vilket till största delen förklaras av minskade provisioner inom utlandsmarknad men även av till viss del inom hushållsmarknaden.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,5 miljarder kronor lägre än budgeterat, främst till följd av omläggningen till full tillämpning av anslagsförordningen.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,1 miljarder kronor högre än tilldelade medel. Detta förklaras av att reserverade medel utnyttjats för biståndsverksamheten.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor lägre än budgeterat främst beroende på lägre utgifter för bostadstillägg för pensionärer.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utfallet blev 3,1 miljarder lägre än budgeterat belopp. Underskridandet förklaras till största delen av att utgifterna för föräldraförsäkringen blev 2,9 miljarder kronor lägre än budgeterat, beroende på att antalet födda barn blev lägre än beräknat.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utfallet för utgiftsområdet blev 2,4 miljarder kronor lägre än budgeterat (inklusive tilläggsbudget). Förklaringen till att utgiftsområdesramen underskreds är att den öppna arbetslösheten blev lägre än vad som förutsågs i tidigare bedömningar. På tilläggsbudget tillfördes utgiftsområdet ca 5,5 miljarder i 1997 års ekonomiska vårpropositionen och ytterligare ca 1,5 miljarder kronor i budgetpropositionen för år 1998.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utfallet för utgiftsområdet blev 1,3 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den största förklaringen till underskridandet finns i anslaget för vuxenstudiestöd m.m.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Utfallet för utgiftsområdet blev 2,5 miljarder kronor lägre än budgeterat. Det lägre utfallet förklaras av att utgifterna för räntebidrag minskade med 2,6 miljarder kronor, vilket till största delen beror på kraftigt sjunkande räntor i kombination med att ett mycket stort antal bostadslån omsattes under året.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor lägre än budgeterat vilket delvis förklaras av en lägre utbetalningstakt än beräknat på anslagen för regionalpolitiska åtgärder och EG:s regionala utvecklingsfond och dels av fördröjning av vissa regionalpolitiska projekt.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utfallet för utgiftsområdet blev 0,8 miljarder kronor lägre än budgeterat främst beroende på tidsförskjutningar i några större infrastrukturprojekt.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utfallet blev 2,7 miljarder kronor lägre än budgeterat. Underskridandet förklaras till stor del av att utgifterna för intervention blev 1 miljard kronor lägre än beräknat. Detta förklaras av att höga världsmarknadspriser och en stor efterfrågan på spannmål möj-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

liggjort en export av det svenska överskottet. Anslaget för arealersättning och djurbidrag för strukturstöd inom såväl fiske som livsmedelssektorn samt anslagen för kompletterande åtgärder inom jordbruket underskreds med sammanlagt 1,6 miljarder kronor, främst beroende på tidsförskjutningar mellan beslut om stöd och faktiska utbetalningar.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Utfallet för utgiftsområdet blev 5,8 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den lägre inhemska räntenivån jämfört med tidigare antaganden bidrog med ca 4,8 miljarder kronor medan valutakursvinsterna netto ökade med 5 miljarder kronor. Motverkande poster på 4 miljarder kronor utgörs främst av minskade överkurser till följd av en omfördelning av emis-

sionsvolymerna vad gäller statsobligationslån med lägre kupongräntor.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten beräknades en minskning av anslagsbehållningarna med 6 miljarder kronor. Minskningen redovisades netto för samtliga utgiftsområden i en särskild post. I redovisningen av utfallet ingår däremot förbrukningen av anslagsbehållningar under respektive utgiftsområde.

Nettoutlåning m.m.

Avvikelsen för Riksgäldens nettoutlåning m.m. uppgår till -5,5 miljarder kronor. Detta beror främst på tidigareläggningar av amorteringar från affärsverk och statliga bolag.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 5.3 STATSBUDGETENS UTGIFTER ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

STATSBUDGET

TILLÄGGS-

BUDGET

ANVISAT

TOTALT UTFALL

DIFFERENS

UTFALL-ANVISAT

1 Rikets styrelse

3,8

0,0

3,8 3,9

0,1

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

3,8

0,5

4,3 2,5

-1,8

3 Skatteförvaltning och uppbörd

5,7

0,0

5,7 5,7

0,0

4 Rättsväsendet

20,8

0,0 20,8 21,2

0,3

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2,8

0,0

2,8 2,5

-0,3

6 Totalförsvar

42,4

0,2 42,5 41,0

-1,5

7 Internationellt bistånd

11,0

0,0 11,0 12,1

1,1

8 Invandrare och flyktingar

3,5

0,0

3,5 3,6

0,1

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

23,7

0,3 24,0 24,2

0,2

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

35,8

0,0 35,8 35,6

-0,2

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

64,0

0,0 64,0 63,1

-0,8

12 Ekonomisk trygghet för familj och barn

35,2

0,6 35,7 32,6

-3,1

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

36,2

7,1 43,3 40,9

-2,4

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

52,3

-2,1 50,2 50,0

-0,2

15 Studiestöd

16,9

0,4 17,3 16,0

-1,3

16 Utbildning och universitetsforskning

25,4

0,4 25,7 25,1

-0,6

17 Kultur, media, trossamfund och fritid

7,2

0,0

7,2 7,2

0,0

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

33,4

0,0 33,4 30,9

-2,5

19 Regional utjämning och utveckling

3,7

0,0

3,7 2,9

-0,8

20 Allmän miljö- och naturvård

1,3

0,0

1,4 1,6

0,2

21 Energi

0,5

0,1

0,6 0,6

0,0

22 Kommunikationer

25,1

0,2 25,3 24,5

-0,8

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13,3

0,3 13,6 10,9

-2,7

24 Näringsliv

2,9

0,1

3,0 3,1

0,1

25 Allmänna bidrag till kommuner

83,6

4,0 87,6 87,3

-0,3

26 Statsskuldsräntor m.m.

104,2

0,0 104,2 98,4

-5,8

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

20,5

-0,5 20,1 20,2

0,1

Summa utgiftsområden

678,7

11,7 690,4 667,5

-22,9

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

6,0

-6,0

Summa utgifter

684,7

11,7 696,4 667,5

-28,9

Nettoutlåning m.m.

1

-6,9

-6,9 -12,4

-5,5

Summa

677,8

11,7 689,5 655,1 -34,4

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.

1

Posten Nettoutlåning m.m. omfattar såväl Riksgäldskontorets nettoutlåning som en kassamässig korrigering. Källa: Riksrevisionsverket

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Takbegränsade utgifter

Det statliga utgiftstaket omfattar statsbudgetens samtliga utgiftsområden förutom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Till de takbegränsade utgifterna förs även utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten samt den beräknade minskningen av anslagsbehållningar. Av tabell 5.4 framgår att de takbegränsade utgifterna i statsbudgeten beräknades till drygt 712 miljarder kronor, vilket lämnade en marginal till utgiftstaket på 10,5 miljarder kronor. Som redovisades i föregående avsnitt innebär det preliminära utfallet lägre utgifter än beräknat inom ett flertal utgiftsområden. Därtill kommer att även utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten blev lägre än beräknat. Sammantaget understiger de takbegränsade utgifterna den ursprungliga beräkningen med 13,6 miljarder kronor. Detta innebär samtidigt att budgeteringsmarginalen blev i motsvarande grad högre. Marginalen till utgiftstaket uppgick därför preliminärt till drygt 24 miljarder kronor.

TABELL 5.4 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1997

MILJARDER KRONOR

STATSBUDGET UTFALL DIFFERENS

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor

574,5 569,2 -5,3

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

-6,0

Summa

580,5 569,2 -11,3

Socialförsäkringssektorn vid sidan om statsbudgeten

132,0 129,7 -2,3

Summa takbegränsade utgifter

712,5 698,9 -13,6

Budgeteringsmarginal

10,5 24,1 13,6

Utgiftstak

723 723

0

Anslagsbehållningar

På statsbudgeten finns det tre olika anslagstyper obetecknade anslag, reservationsanslag och ramanslag. För reservationsanslag och ramanslag gäller att outnyttjade medel vid budgetårets slut får överföras som reserverade medel respektive anslagssparande och användas under följande budgetår. För perioden 1992/93 till 1997 har reservationerna successivt minskat medan anslagssparandet har ökat. En stor del av förändringarna förklaras av att andelen reservationsanslag minskat. För ramanslag gäller det motsatta. Budgetåret 1995/96 utgjorde ramanslagen 29 procent av totala antalet anslag och 17 procent av totalt anvisade medel på statsbudgeten. År 1997 utgjorde ramanslagen ca 85 procent av det totala an-

talet anslag och ca 94 procent av totalt anvisade medel på statsbudgeten.

TABELL 5.5 RESERVATIONER OCH ANSLAGS-SPARANDE 1992/93 - 1997

MILJARDER KRONOR

BUDGETÅR RESERVATIONER

ANSLAGS-SPARANDE TOTALT

1992/93

37,1

1,1 38,2

1993/94

35,5

8,1 43,6

1994/95

30,6

11,3 41,9

1995/96

30,5

11,8 42,3

1997 (prel. utfall)

14,2

35,5 49,7

Källa: Riksrevisionsverket

Ramanslag infördes från och med budgetåret 1992/93 och anvisades under år 1992/93 till år 1995/96 i huvudsak för myndigheternas förvaltningsanslag. Från och med år 1997 anvisas ramanslag även för medel som regleras i författningar eller särskilda regeringsbeslut, dvs medel som tidigare anvisades på förslagsanslag. Av det totala anslagssparandet år 1997 utgör anslagssparandet på förvaltningsanslagen drygt 13 miljarder kronor, vilket är en ökning med 1,6 miljarder kronor jämfört med budgetåret 1995/96. De största ökningarna ligger på anslagen till Försvarsmakten (+ 0,7 miljarder kronor) och till Väg- och Banverken (+ 0,8 miljarder kronor).

Regeringen har tidigare (prop. 1996/97:1) redovisat att anslagsbehållningarna bör uppmärksammas i den årliga prövningen av myndigheternas resursbehov. Som underlag för en sådan prövning har myndigheterna ålagts att redovisa den planerade användningen av den ackumulerade anslagsbehållningen som vid det senaste räkenskapsårets slut uppgår till mer än tre procent av anslaget. I budgetunderlaget som myndigheterna lämnade i mars 1998 lämnades för första gången en sådan redovisning. I den fortsatta budgetberedningen inför budgetpropositionen för 1999 kommer dessa uppgifter att ingå i prövningen av myndigheternas resursbehov.

Enligt gällande bestämmelser får myndigheterna disponera anslagssparandet om regeringen inte beslutat annat. Regeringen har för avsikt att strama upp reglerna så att anslagssparande som överstiger tre procent av anslaget får disponeras först efter beslut av regeringen. Denna prövning skall ske samlat i samband med budgetarbetet. Förändringen syftar till att få en bättre finansiell styrning av myndigheterna.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5.3 Utgiftsprognos för budgetåret 1998

Den nya budgetprocessen kräver en god och regelbunden uppföljning av statsbudgetens utgifter. Utgiftsökningar måste uppmärksammas i tid för att kunna åtgärdas och på så sätt hindra att utgiftstaket överskrids. Det skärpta uppföljningskravet har lett till att regeringen vid flera tillfällen under pågående budgetår följer upp utgiftsutvecklingen på anslagsnivå. Uppföljningen redovisas för riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen och i budgetpropositionen. Den samlade bedömningen av statsbudgetens inkomster, utgifter och budgeteringsmarginal under år 1998 påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget också i hög grad av den makroekonomiska bedömningen och av andra underliggande faktorer.

Sammantaget beräknas nu utgifterna under utgiftstaket år 1998 till 719,1 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 0,9 miljarder kronor, vilket är 2,7 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen för 1998. Vid en avstämning mot det statliga utgiftstaket skall även medel som anvisats tidigare budgetår inkluderas. I statsbudgeten beräk-

nades 5 miljarder kronor av tidigare anvisade medel användas under 1998. Utgiftstaket för 1998 fastställdes våren 1996 till 720 miljarder kronor och har inte ändrats trots att fördelningen under utgiftstaket ändrats vid flertal tillfällen.

I tabell 5.7 redovisas de prognostiserade utgifterna per utgiftsområde. Tillgängliga medel är summan av tilldelade medel i statsbudgeten 1998, förslagen i tilläggsbudget samt ingående reservationer och anslagssparande från tidigare år. För så gott som samtliga utgiftsområden bedöms att utgifterna under 1998 kommer att rymmas inom tillgängliga medel. Det enda utgiftsområde där ramarna överskrids är utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Orsaken till det befarade överskridandet är att kommunersättningar till flyktingar ökar mer än väntat. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i budgetpropositionen då utfallet bättre kan prognostiseras. Vid det tillfället avser regeringen även att redovisa de åtgärder som vidtas med anledning av överskridandet.

De största differenserna mellan prognos och tillgängliga medel förklaras nedan.

TABELL 5.6 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1998

MILJARDER KRONOR

STATSBUDGE

T

PROGNOS DIFFERENS

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

1

583,7 586,7

3,0

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

132,7 132,4

-0,3

Summa takbegränsade utgifter

716,4 719,1

2,7

Budgeteringsmarginal

3,6 0,9

-2,7

Utgiftstak för staten

720 720

0

1

Inklusive förbrukning av anslagsbehållningar på 5 miljarder kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 5.7 STATSBUDGETENS UTGIFTER ÅR 1998

MILJONER KRONOR

INGÅENDE1

RES/RAM

980101

ANVISAT I

STATBUDGETEN

TILLÄGGSBUDGET TILLGÄNGLIGA

MEDEL

UTGIFTSPROGNOS DIFFERENS TILLGÄNGLIGA MEDEL-PROGNOS

1 Rikets styrelse

1 551 3 977

5 528

3 977

1 551

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 090 2 063

-21

3131

2 322

809

3 Skatteförvaltning och uppbörd

792 5 662

10 6 464

6 009

455

4 Rättsväsendet

974 21 034

-4 22 004 21 796

208

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

819 2 811

3 630

2 802

828

6 Totalförsvar

4 491 41 244

100 45 835 42 567

3 268

7 Internationellt bistånd

7 482 11 434

18 916 12 292

6 624

8 Invandrare och flyktingar

-36 3 864

3 828

4 374

-546

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

531 22 499

254 23 284 22 873

411

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom m.m.

378 37 193

37 571 37 554

17

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

803 62 701

63 504 62 560

944

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 040 35 814

36 854 35 605

1 249

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

94 42 723

-4 238 38 579 37 485

1 094

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

5 352 47 542

706 53 600 49 338

4 262

15 Studiestöd

720 21 334

-60 21 994 21 268

726

16 Utbildning och universitetsforskning

2 702 27 051

60 29 813 27 622

2 191

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

341 7 335

7 676

7 443

233

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

2 745 22 826

77 25 647 22 164

3 483

19 Regional utjämning och utveckling

3 798 3 605

7 403

4 111

3 292

20 Allmän miljö- och naturvård

1 410 1 178

37 2 625

1 792

833

21 Energi

670 1 583

428 2 681

1 286

1 395

22 Kommunikationer

4 022 24 101

-2 28 120 24 802

3 318

23 Jord- och skogsbruk, fiske m.m.

3 491 13726

17 217 12 751

4 466

24 Näringsliv

2 107 2 698

20 4 825

3 310

1 515

25 Allmänna bidrag till kommuner

361 93 049

4 270 97 680 97 455

225

26 Statsskuldsräntor m.m.

0 109 125

109 125 103 410

5 715

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 1 956 19 645

21 601

21 175

426

Summa utgiftsområden

49 684 687 815

1 636 739 135 690 143 48 992

Summa utgiftsområden exkl. statsskuld sräntor 49 684 578 690

1 636 630 010 586 733 43 277

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

1 Ingående reservation/ram är preliminära siffror från Riksrevisionsverket.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsprognosen överstiger i statsbudgeten anvisade medel för år 1998. På grund av omläggningen till full tillämpning av anslagsförordningen har Försvarsmakten ett anslagssparande, som avses användas till finansiering av kommande materielleveranser. I nuvarande prognos beräknas 1,2 miljarder kronor av Försvarsmaktens anslagssparande förbrukas under år 1998.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utgiftsområdet har stora reservationer till följd av förseningar i utbetalningarna. Den ingående balansen

år 1998 uppgår till drygt 7 miljarder kronor. Knappt en miljard kronor av dessa medel förväntas förbrukas under år 1998.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Mottagningssystemet för asylsökande samt kommunersättningar för flyktingar beräknas överskrida budgeterade medel med ca 500 miljoner kronor. Orsaken är att fler skyddsbehövande nu får uppehållstillstånd och tas emot i kommunerna. Regeringen avser att avvakta utfallet första halvåret 1998 för att sedan återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen för 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Inom området har flertalet av anslagen reviderats ned jämfört med statsbudgeten. Detta till följd av att det föds färre barn än beräknat. Anslaget för underhållsstöd bedöms dock överstiga budgeterade medel med ca 1 miljard kronor. Regeringen avser att i samband med budgetpropositionen för 1999 ta ställning till behov av förändringar i systemet för underhållsstödet.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Hösten 1997 beräknades den öppna arbetslösheten år 1998 uppgå till 7,4 procent. Denna prognos har nu reviderats ned till 6,7 procent vilket ger stora effekter på statsbudgetens utgifter. Utgifterna inom utgiftsområde 13 beräknas nu bli ca 5 miljarder kronor lägre än budgeterat. Den osäkerhet som finns i beräkningen av utgiftsnivån motiverar dock en viss marginal. I tilläggsbudget för 1998 föreslås därför att anslaget för arbetslöshetsersättning minskas med drygt 4 miljarder kronor.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Inom utgiftsområdet har utgifterna för räntebidrag reviderats ned med ca 1 miljard kronor till följd av lägre marknadsräntor.

Sammanfattningsvis kan sägas att utgifterna exklusive statsskuldsräntorna enligt utgiftsprognosen överstiger anvisade medel för år 1998 med ca 6 miljarder kronor. I princip minskar anslagssparandet i motsvarande mån. Sparade medel vid utgången av 1998 beräknas därmed uppgå till 43,3 miljarder kronor.

5.4 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998

5.4.1 Inledning

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. De förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget uppgår netto till en ökning med ca 1 636 miljoner kronor.

De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till totalt 6 339 miljoner kronor, varav 4 270 miljoner kronor består av ökade anslag till kommunerna. I vissa fall finns förslag till finansiering av den föreslagna

utgiftsökningen genom minskning av 1998 års anslag. I några fall föreslås indragning av anslagsbehållningar.

Minskningarna av 1998 års anslag uppgår totalt till 4 704 miljoner kronor. Denna minskning möjliggörs bl.a. av att utgifterna för arbetslöshetsersättning beräknas bli 4 238 miljoner kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1998. Vidare presenterar regeringen förslag om ökade inkomster motsvarande 719 miljoner kronor för 1998.

Regeringens ambition är att ökade utgifter skall finansieras genom motsvarande minskning av utgifterna samma år. Utvecklingen av de offentliga finanserna är positiv. Regeringen anser därför att det är möjligt att redan 1998 öka insatserna till kommunerna för vård, omsorg och skola. Detta förslag till tilläggsbudget ryms inom de budgetpolitiska målen. Efter de föreslagna åtgärderna uppgår budgeteringsmarginalen till 857 miljoner kronor.

5.4.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

C3 Allmänna val

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 205 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget C3 Allmänna val

ökas med 12 400 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget C4 Stöd till politiska partier minskas med motsvarande belopp.

Av anvisade medel kommer som vid tidigare val en viss del att avsättas för valteknisk information till invandrare. Riksskatteverket svarar för informationen i samråd med Statens invandrarverk.

Invandrare som bott i Sverige i minst tre år får rösta och väljas till kommunala församlingar. Inför 1994 års val anvisade riksdagen för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105, bet. 1993/94:KU26, rskr. 1993/94:163) 12,4 miljoner kronor för stöd till partier för information till invandrare.

Regeringen anser att samma belopp bör stå till förfogande för motsvarande ändamål vid 1998 års val. Detta föreslås ske genom att det på statsbudgeten uppförda anslagsbeloppet för innevarande budgetår ökas med 12,4 miljoner kronor.

E2 Presstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 531 579 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget E2 Presstöd ökas

med 12 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget E3 Stöd till radio- och kassettidningar minskas med motsvarande belopp.

Anslaget får användas i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524) samt förordningen om tillfälligt driftsstöd (1997:1205). Det tillfälliga driftsstöd som regeringen föreslog i tilläggsbudgeten i september 1997 och som riksdagen beslutat om (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU11 Tilläggsbudget 2, rskr. 1997/98:45) är ett bidrag för att lösa de akuta ekonomiska problem som många tidningar med allmänt driftsstöd har. Stödet fördelas för åren 1997 och 1998.

Enligt Presstödsnämndens prognos för år 1998 täcker inte anslaget beräknade utbetalningar av presstöd. För att täcka kostnaderna för presstödet inklusive det tillfälliga driftsstödet för år 1998 föreslår regeringen att ytterligare 12 miljoner kronor anvisas anslaget E2 Presstöd. Minskningen på anslaget E3 Stöd till radio- och kassettidningar påverkar inte verksamhetens nuvarande omfattning.

5.4.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

A2 Riksrevisionsverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 176 625 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Riksrevi-

sionsverket minskas med 27 400 000 kronor till följd

av att den revisionella verksamheten renodlas.

Riksrevisionsverkets (RRV:s) uppgifter innefattar i dag revision, ekonomi- och resultatstyrning, tillhandahållande och utveckling av ekonomi- och personaladministrativa system samt ansvar för och drift av statens betalningssystem. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att RRV:s verksamhet skall renodlas och koncentreras till de revisionella uppgifterna. Som en följd av detta överförs den 1 juli 1998 den del av RRV:s verksamhet som avser statens ekonomistyrningsfunktion till en ny myndighet, Ekonomistyrningsverket (ESV). För att hantera dessa frågor föreslås att 26,3 miljoner kronor överförs från anslaget A2 Riksrevisionsverket till det på tilläggsbudget uppförda ramanslaget A21

Ekonomistyrningsverket. Samtidigt flyttas ansvaret

för statens betalningssystem från RRV till Riksgäldskontoret (RGK). För att hantera det nya ansvaret för betalningsfrågor tillförs RGK:s anslag för förvaltningskostnader 1,1 miljoner kronor genom en minskning med motsvarande belopp av anslaget A2

Riksrevisionsverket. Totalt minskas således anslaget

A2 Riksrevisionsverket med 27,4 miljoner kronor avseende andra halvåret 1998.

A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 82 644 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A8 Riksgäldskonto-

ret: Förvaltningskostnader ökas med 1 125 000 kro-

nor. Finansiering sker genom att anslaget A2 Riksre-

visionsverket minskas med motsvarande belopp.

Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1997/98:1, utg. omr. 2, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och koncentreras på de revisionella uppgifterna. Som följd av detta överförs den 1 juli 1998 ansvaret för statens betalningssystem till Riksgäldskontoret.

Syftet med överföringen av betalningsfunktionen är att uppnå en effektivare upplåning, låneförvaltning och likviditetsförvaltning. Överföringen medför att Riksgäldskontorets tillgång till information förbättras vilket förväntas leda till lägre finansieringskostnader. För andra myndigheter skapas en högre effektivitet genom möjligheten att vända sig till en och samma myndighet för att diskutera finansiering, likviditetsförvaltning och betalningsförmedling.

För att hantera det nya ansvaret för betalningsfrågor föreslås att Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader tillförs 1,1 miljoner kronor avseende andra halvåret 1998.

A16 Bokföringsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 5 394 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A16 Bokförings-

nämnden ökas med 800 000 kronor. Finansiering

sker genom att anslaget A17 Bidrag till stiftelsen för

utvecklande av god redovisningssed minskas med

motsvarande belopp.

Riksdagen har nyligen antagit lagen (1998:9) om miljöredovisning. Lagen innebär i korthet att förvalt-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ningsberättelsen – liksom tidigare – skall innehålla miljöanknuten information i den mån informationen är av betydelse för bedömningen av ett bolags verksamhet, ställning och resultat samt dess utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikter. Därutöver infördes ett särskilt upplysningskrav för sådana bolag som är tillstånds- eller anmälningpliktiga enligt miljöskyddslagen. Upplysningskravet omfattar verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Den nya lagstiftningen förutsätter att kompletterande normgivning utarbetas. Detta arbete bör falla på Bokföringsnämnden.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att Bokföringsnämnden får ökade resurser med 800 000 kronor. Detta finansieras genom att anslaget A17

Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed minskas med motsvarande belopp. Detta

innebär att staten inte avser att tilldela de medel till stiftelsen som beslutades i statsbudgeten för 1998.

A21 Ekonomistyrningsverket

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag A21 Eko-

nomistyrningsverket uppgående till 26 275 000 kro-

nor anvisas för 1998. Finansiering sker genom att anslaget A2 Riksrevisionsverket minskas med motsvarande belopp.

Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU2, rskr. 1997/98:120) att statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny myndighet inrättas. Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) har tidigare ansvarat för de myndighetsuppgifter som nu förs över till den nya myndigheten Ekonomistyrningsverket (ESV).

En särskild utredare med uppgift att bl.a. ta fram förslag till organisation, verksamhetsmål, regleringsbrev, budget och arbetsformer tillsattes under hösten 1997 (dir. 1997:122). Utredaren fick vidare i uppgift att ta fram förslag till strategi för effektivisering och prioritering av de ekonomi- och personaladministrativa system- och stödtjänsterna. Ansvaret för statens betalningssystem kommer att föras över till Riksgäldskontoret (RGK). I utredarens uppdrag ingick också att föreslå vilka arbetsuppgifter beträffande statens betalningssystem som dels ska föras över till RGK, dels har sådant samband med statens koncernredovisning att de bör ingå i den nya ekonomistyrningsmyndigheten.

Utredaren överlämnade den 27 februari 1998 delrapporten Ekonomistyrningsverket med förslag i nämnda hänseenden.

Utredaren skall fram till den 1 juli 1998 arbeta med de förberedelser som krävs för att myndigheten skall kunna verka fr.o.m. denna dag.

ESV skall verka för en effektiv och ändamålsenlig ekonomisk styrning på alla nivåer i staten genom att som regeringens stabsmyndighet förse regeringen med underlag om den statliga ekonomin och förse Regeringskansliet och myndigheterna med verktyg för en effektiv styrning.

ESV skall vara ett stöd för såväl regeringen som myndigheterna dels i styrning och uppföljning av statens verksamhet, ekonomi och resultat, dels avseende ekonomi- och personaladministrativa system. De olika leden i ekonomistyrningsprocessen har en inbördes koppling och regeringen ser därför en stor fördel i att hålla samman dessa i en gemensam organisation. För att upprätthålla en hög kompetens i ekonomistyrningen krävs att verksamheten bedrivs i nära kontakt med avnämarna, dvs. regeringen och myndigheterna. Regeringen har för avsikt att knyta ett råd samt ett redovisningsråd till verket.

ESV kommer att ansvara för normering, metoder för uppföljning och utvärdering samt tillhandahållande av systemet för statlig redovisning (Riks), kontroll och analys av ekonomisk information, prognoser och avgiftsfrågor samt metodutveckling inom ekonomistyrningsområdet. Statlig produktion av ekonomi- och personaladministrativa system och stödtjänster samordnas och integreras i den nya myndigheten. Dessa verksamheter flyttas från RRV och SPV. Hela den ekonomi- och personaladministrativa system- och stödverksamheten finansieras med avgifter. Den avgiftsfinansierade verksamheten kommer att svara för ca 80 procent av den nya myndighetens omslutning. Ansvaret för normering och metodutveckling inom kassahållningsfrågor samt uppgifter som hänger samman med statens koncernredovisningssystem skall ingå i ESV eftersom det finns starka kopplingar till det statliga redovisningssystemet, medan ansvaret för statens betalningssystem flyttas till RGK.

För att finansiera Ekonomistyrningsverket under andra halvåret 1998 anvisas 26,3 miljoner kronor, vilket motsvarar ett årligt anslag på 52,6 miljoner kronor.

B3 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag B3 Bidrag

till kapitalet i Europeiska investeringsbanken uppgå-

ende till 15 871 000 kronor anvisas för 1998. Finansiering sker genom att anslaget B1 Åtgärder för att

stärka det finansiella systemet minskas med motsva-

rande belopp.

I statsbudgeten för år 1997 fanns för detta ändamål uppfört ett anslag på 860 miljoner kronor. Till följd av den försvagade kronkursen i förhållande till ecun visade sig beloppet vara otillräckligt för att täcka kostnaderna för inbetalningarna. För att täcka föregående års underskott föreslår regeringen att 15,9 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1998.

Under 1998 kommer guvernörsrådet att besluta om en höjning av bankens kapital, sannolikt med högst 61 procent. För att täcka kostnaden för denna kapitalhöjning kommer medel att tas från bankens reserver, vilket innebär att ägarna inte behöver göra ytterligare inbetalningar. Samtidigt kommer den inbetalade andelen av bankens kapital sannolikt att sänkas från 7,5 procent till 6 procent. Kapitalhöjningen innebär dock ett ökat garantiåtagande från ägarna. Det svenska garantiåtagandet beräknas öka från 1,9 miljarder ecu till högst 3,1 miljarder ecu. Beslutet om kapitalhöjningen träder i kraft omedelbart efter godkännandet av bankens guvernörsråd.

5.4.4 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd

A1 Riksskatteverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 356 304 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Riksskatteverket

minskas med netto 4 000 000 kronor.

Justitiekanslern har i beslut den 20 februari 1998 medgivit ett yrkande från en privatperson om ersättning på grund av överträdelse av gemenskapsrätten avseende bl.a. rådets direktiv angående punktskatt på mineraloljor (rådets direktiv 92/12 EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, EGT nr L 76, 23.31.992, s 1 samt rådets direktiv 92/81 EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor, EGT nr 316, 31.10.1992, s 12). Till Justitiekanslern har inkommit ca 500 liknande ersättningsanspråk från personer företrädesvis bosatta i Tornedalen. Till stöd för sina

anspråk har de åberopat bl.a. att de på grund av den svenska lagstiftningen under tiden den 1 januari 1996 - den 30 juni 1997 gått miste om möjligheten att köpa lågbeskattad, rödmärkt olja i Finland. Kraven avser till största delen ersättning för skillnaden mellan faktisk kostnad för svensk olja och presumtiv kostnad om motsvarande mängd rödmärkt finsk olja hade kunnat tankas i Finland. Huvuddelen av dessa ersättningsanspråk har av Justitiekanslern överlämnats till Riksskatteverket för fortsatt handläggning.

Handläggningen av ersättningsanspråken beräknas kunna slutföras under 1998. För att ge Riksskatteverket möjligheten att besluta om och betala ut skadestånd i de angivna fallen bedömer regeringen att Riksskatteverkets anslag behöver ökas med 10 miljoner kronor. Även i de fall det är Justitiekanslern som beslutar om skadestånd bör Riksskatteverket ha hand om utbetalningen av skadestånden. Beräkningen är preliminär och regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 1999 med dels en mer preciserad beräkning dels förslag till finansiering. Utgångspunkten är att finansiering skall ske inom utgiftsområdets ram.

Samtidigt görs en neddragning av Riksskatteverkets anslag med 14 miljoner kronor, som överförs till anslaget A3 Tullverket för punktskattekontroll. Detta innebär att Riksskatteverkets anslag 1998 minskas med netto 4 miljoner kronor.

A3 Tullverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 036 369 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A3 Tullverket ökas

med 14 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A1 Riksskatteverket minskas med motsvarande belopp.

Mycket tyder på att skatteundandragandena av punktskatter på framför allt alkohol och tobak men även på mineraloljeprodukter har ökat i omfattning. Tullverkets ökade beslag av dessa varor indikerar att så är fallet. En annan indikator på detta är att statens skatteintäkter från dessa varor minskar och att höjningarna av tobaksskatten under 1997 endast beräknas leda till en marginell ökning av intäkterna.

Regeringen har i dag i en proposition (1997/98:100) föreslagit att Tullverket skall ges förbättrade möjligheter att kontrollera underlaget för punktskatter avseende alkohol, tobak och mineraloljor i den EU-interna trafiken. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag, föreslås att Tullverkets anslag tillförs 14 miljoner kronor för

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

år 1998 för att påbörja den nya kontrollverksamheten.

5.4.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

A2 Nordiskt samarbete

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 452 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Nordiskt samar-

bete ökas med 100 000 kronor. Finansiering sker ge-

nom att anslaget A1 Utrikesförvaltningen minskas med motsvarande belopp.

Regeringen anser att Föreningen Norden behöver särskilt ekonomiskt stöd på 1 miljon kronor till informationsverksamheten vid Arena Norden. Verksamheten beskrivs närmare under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Finansieringen delas mellan utgiftsområde 17 och utgiftsområde

5. Medlen på anslaget A2 Nordiskt samarbete beräknas inte räcka för den del som skall finansieras av utgiftsområde 5. Regeringen föreslår därför att anslaget ökas med 100 000 kronor.

D4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 262 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget D4 Forskning till

stöd för nedrustning och internationell säkerhet ökas

med 500 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget D1 Utredningar och andra insatser på det

utrikespolitiska området minskas med motsvarande

belopp.

Sverige bidrar i betydande omfattning med expertis till FN:s säkerhetsråds särskilda kommission för eliminering av Iraks massförstörelsevapen (UNSCOM). Detta sker genom att personal från Försvarets forskningsanstalt ställs till UNSCOM:s förfogande. Dessa bidrag från svensk sida förväntas komma att öka ytterligare under innevarande år. För att kunna möta ökade kostnader till följd härav föreslår regeringen att 500 000 kronor tillförs anslaget.

5.4.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar

A2 Fredsfrämjande truppinsatser

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 384 419 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Fredsfrämjande

truppinsatser ökas med 150 000 000 kronor. Finan-

siering sker till viss del genom att anslaget B2 Funk-

tionen Försörjning med industrivaror och anslaget

B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-

ningstjänst minskas med 25 000 000 kronor vardera.

Sverige deltar med en reducerad bataljon i en mellan de nordiska länderna och Polen gemensam brigad inom ramen för den Nato-ledda multinationella fredsstyrkan Stabilization Force (SFOR) i syfte att genomföra fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina. Mandatet för SFOR löper ut den 12 juni 1998. Regeringen bedömer att en fortsatt internationell militär närvaro, med svenskt deltagande i nuvarande omfattning efter den 12 juni är nödvändig för att genomföra fredsavtalet.

Regeringen föreslår att anslaget A2 Fredsfrämjan-

de truppinsatser tillförs 150 miljoner kronor för att

möjliggöra en fortsatt svensk insats inom ramen för SFOR efter den 12 juni 1998, samt för att skapa en handlingsfrihet för svensk medverkan i fredsfrämjande truppinsatser, t.ex. inledande insatser med snabbinsatsstyrkan eller inledande insatser inom ramen för FNs snabbinsatsbrigad SHIRBRIG under år 1998. Den väntade positiva utveckling i forna Jugoslavien, som föranlett en reducering av anslaget med 100 miljoner kronor, har inte till fullo infriats. Därför återförs dessa medel till anslaget. Finansiering av resterande 50 miljoner kronor sker till viss del genom en minskning med 25 miljoner kronor av anslaget B2

Funktionen Försörjning med industrivaror samt ge-

nom en minskning med 25 miljoner kronor av anslaget B3 Funktionen Befolkningsskydd och rädd-

ningstjänst.

B9 Funktionen Transporter

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns det för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 190 500 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget B9 Funktionen

Transporter ökas med 3 700 000 kronor. Finansie-

ring sker genom att anslaget B3 Funktionen Befolk-

ningsskydd och räddningstjänst minskas med mot-

svarande belopp.

Regeringen föreslår att anslaget B9 tillförs 3,7 miljoner kronor på grund av tidigare felbudgetering i budgetpropositionen för 1998.

5.4.7 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag:

Ett nytt reservationsanslag

B10 Bidrag till äldrebostäder m.m. uppgående till 250 000 000 kronor anvisas för 1998.

Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av goda och funktionella bostäder och lokaler avsedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses genom de omfattande ny- och ombyggnationer av äldreboendet som har ägt rum i kommunerna under senare år, till en del finansierat med statliga stimulansmedel. På många håll är dock behovet fortsatt stort av nya och ombyggda bostäder för äldre och i många kommuner pågår också en utbyggnad. För att bl.a. säkerställa att nödvändiga nya projekt inte skjuts på framtiden har regeringen i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) aviserat att en ram på motsvarande 400 miljoner kronor skall avsättas för ett tillfälligt statligt byggstöd för äldrebostäder m.m. i kommunerna under åren 1998 och 1999. Regeringen behandlar denna fråga i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) som regeringen beslutat i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen. Åtgärden medför ökade förutsättningar för kommunerna att uppfylla de nationella mål för äldrepolitiken som bl.a. innebär att äldre skall ha möjlighet att vid behov kunna flytta till en särskild boendeform.

Medlen skall kunna användas för ny- och ombyggnad samt förbättringar av dels bostäder i särskilda boendeformer, dels sådana lokaler i anslutning till det särskilda boendet som skall användas som möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre. För år 1998 föreslår regeringen att 250 miljoner kronor anvisas under ett nytt reservationsanslag. Medlen före-

slås disponeras av Boverket i enlighet med förordning som regeringen senare meddelar. Återstående medelsbehov har beaktats i ramarna för utgiftsområde 9 fr.o.m. 1999.

C5 Statens institutionsstyrelse

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 503 986 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget C5 Statens institu-

tionsstyrelse ökas med 4 300 000 kronor. Finansie-

ring sker genom att anslaget D1 Kriminalvården under utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas med motsvarande belopp.

I propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet (prop. 1997/98:96) framhåller regeringen att det är mycket otillfredsställande att ungdomar under 18 år placeras i fängelse när de begått allvarliga brott, eftersom fängelse är en olämplig miljö för barn och ungdomar. Därför är det angeläget att det tillskapas en alternativ form av frihetsberövande som gör det möjligt att hålla de yngsta lagöverträdarna utanför fängelserna. Regeringen föreslår således att en ny frihetsberövande påföljd skall införas, sluten ungdomsvård. Ansvaret för verkställigheten av vården bör tillfalla Statens institutionsstyrelse (SiS). Institutionsstyrelsen har sedan den 1 april 1994 ansvaret för planeringen och driften av de särskilda ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Mot denna bakgrund måste Statens institutionsstyrelse anses ha goda möjligheter att inom sin organisation kunna ta hand om de unga lagöverträdare som kan komma i fråga för ett frihetsberövande. Under 1998 måste Institutionsstyrelsen göra vissa investeringar, utbilda personal och vidta andra förberedande åtgärder för att kunna starta verksamheten 1999. Medelsbehovet beräknas till 4,3 miljoner kronor för dessa insatser.

5.4.8 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 40 681 334 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Bidrag till ar-

betslöshetsersättning minskas med 4 238 334 000

kronor.

Den öppna arbetslösheten beräknas under innevarande budgetår uppgå till 6,7 procent, vilket är 0,7 procentenheter lägre än den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 1998. Totalt beräknas utbetalningarna från anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning uppgå till 36 443 miljoner kronor innevarande budgetår. Det är 4 238 miljoner kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Antalet deltagare i resursarbeten och offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) har successivt ökat sedan årsskiftet men har ännu inte nått upp till den beräknade omfattningen på 10 000 personer per månad i respektive åtgärd. I februari 1998 fanns 3 300 kvinnor och 3 500 män i OTA och 3 100 kvinnor och 700 män i resursarbete. Regeringen bedömer att antalet anvisade till resursarbete kommer att öka, bl.a. mot bakgrund av de regelförändringar som föreslås nedan. Regeringens avsikt är även att i budgetpropositionen för 1999 återkomma med ett förslag som innebär att resursarbete får beviljas även under 1999. Den tillfälliga avgångsersättning som kunde medges under andra halvåret 1997 har fått en större omfattning än vad som beräknades i budgetpropositionen och totalt hade 18 600 personer beviljats sådan ersättning i januari 1998. Åtgärden generationsväxling som infördes vid årsskiftet har hittills haft en liten omfattning. Regeringen bedömer dock att antalet successivt kommer att öka bl.a. med anledning av de förändringar av reglerna för åtgärden som redovisas i tilläggsbudget under utgiftsområdet. Sammantaget beräknas utbetalningarna under 1998 från anslaget till resursarbeten, OTA, den tillfälliga avgångsersättningen samt generationsväxling uppgå till 4 433 miljoner kronor.

Utgifterna för resursarbeten bör fr.o.m. den 1 juli 1998 inte längre beräknas under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utgifterna bör i stället beräknas under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Anslaget A1 Bidrag till ar-

betslöshetsersättning under utgiftsområdet bör där-

för minskas med 606 miljoner kronor samtidigt som anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökas med 606 miljoner kronor i förhållande till statsbudgeten.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att anslaget A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning minskas med 4 238 miljoner kronor.

Resursarbete

Regeringens förslag:

Den som anvisats till re-

sursarbete får ersättas med högst 90 procent av avtalsenlig lön.

Enligt nuvarande regler får en arbetsgivare som tar emot en arbetslös person i resursarbete ersätta denna med högst 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten. Detta medför vissa problem på arbetsplatserna om några av deltagarna i resursarbete har en mycket låg inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning eller endast erhåller grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen. Det bör vara arbetsgivaren och de lokala arbetstagarorganisationerna som avgör storleken på ersättningen genom de särskilda kollektivavtal som tecknas då arbetsgivare anordnar resursarbeten. Lönen enligt det särskilda kollektivavtalet får dock inte överstiga 90 procent av den lön som gäller enligt ordinarie kollektivavtal på den aktuella arbetsplatsen. Den ersättning staten betalar till arbetsgivarna bör dock vara oförändrad, dvs. 80 procent av den dagpenninggrundande inkomsten samt därtill hörande sociala avgifter och särskild löneavgift. Förändringen innebär inte några utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Regeringens förslag:

För att förenkla administra-

tionen kring åtgärden ersätts arbetsgivare som anordnar resursarbete med en schablonsmässigt beräknad månadsersättning som regleras vid anvisningstidens slut.

Enligt nuvarande regler betalar arbetsgivaren lön till den anvisade och rekvirerar sedan i efterskott från länsarbetsnämnden ersättningen för den bidragsberättigade delen. Denna varierar beroende på hur stor del av tiden personen i resursarbete haft vikariat med ordinarie avtalsenlig lön. I resursarbete skall arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på arbetsplatsen ha kommit överens om att den anvisade skall erbjudas alla lämpliga kortare vikariat som uppstår. Vid vikariat erhåller den anvisade avtalsenlig lön och arbetsgivaren betalar därtill hörande sociala avgifter och särskild löneavgift och under denna tid utgår ingen ersättning till arbetsgivaren. Det är i vissa fall ett administrativt betungande system för arbetsgivarna att månadsvis beräkna vad som är lön och ersättning. Detta minskar arbetsgivarnas benägenhet att vilja anordna resursarbeten. Förslaget till förändring innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Privata vårdhem och andra

verksamheter som upphandlats på entreprenad av en kommun liksom stiftelser och friskolor får fr.o.m. den 1 juli 1998 anordna resursarbeten. Detta skall avse långvarigt pågående entreprenader per den 1 april 1998.

Endast arbetsgivare inom offentliga sektorn samt försäkringskassor och kyrkliga arbetsgivare kan i dag ta emot personer i resursarbete. Det finns dock ett intresse även hos andra arbetsgivare att ta emot resursarbetare som utför tjänster inom den offentliga sektorn genom exempelvis kommunalt upphandlad entreprenad där risken för undanträngning inte bedöms lika stor som hos andra privata företag på marknaden. Det finns flera parter som gynnas vid resursarbete; arbetsgivaren och den arbetslöse och eftersom det gäller den offentliga sektorn - även allmänheten. Genom att de arbetslösa i resursarbetet, som i huvudsak är kvinnor, kan gå in och ta lämpliga vikariat får de också bättre chanser på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslösa i kommuner där vården i stor utsträckning lagts ut på entreprenad har dock små eller inga möjligheter att bli anvisade till resursarbete. Eftersom resursarbete är en åtgärd som utgår från en trepartsöverenskommelse, dvs. en överenskommelse mellan arbetsgivare, arbetstagare och arbetsförmedling, kan parterna ta ett särskilt stort ansvar för att bevaka att resursarbetet inte undantränger reguljärt arbete när det gäller offentligt upphandlade verksamheter i privat regi. Regelförändringen omfattar endast långvarigt pågående entreprenader per den 1 april 1998. Förslaget om utvidgning av gruppen arbetsgivare som kan anordna resursarbete innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Generationsväxling

Regeringens förslag:

Möjligheten att ansöka om

generationsväxling förlängs till och med den 31 december 1998 för personer som fyller 63 år senast den 31 augusti 1998. Förslaget skall gälla från och med den 1 september 1998.

Generationsväxling innebär i korthet att en person som fyllt 63 år och som har haft en sammanhängande anställning i minst två år, efter överenskommelse med arbetsgivaren kan lämna sin anställning i förtid. Villkoret är att en långtidsarbetslös person som fyllt 20 men inte 35 år tillsvidareanställs. Den som lämnar sin anställning får en ersättning från staten som uppgår till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten vid avgången, dock maximalt 14 400 kronor per månad under år 1998. Som delfinansiering

betalar arbetsgivaren ett finansieringsbidrag till staten motsvarande 25 procent av den ersättning som staten lämnar. Ansökan om generationsväxling kan enligt nuvarande regler göras under perioden den 1 januari till den 31 augusti 1998.

Generationsväxlingen har hittills utnyttjats i mycket begränsad utsträckning bl.a. beroende på bristfällig information inledningsvis kring åtgärden och utformningen av delar av regelverket. Sedan åtgärden infördes har emellertid även långtidsarbetslösheten minskat kraftigt, som ett resultat av ett förbättrat konjunkturläge och regeringens övriga insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har gjort en samlad bedömning och funnit det angeläget att justera villkoren för åtgärden. Dessa justeringar innebär bl.a. att det skall vara möjligt att till generationsväxling anvisa arbetslösa personer som inte är långtidsarbetslösa på grund av att de under en kortare tid innehaft en anställning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. En förutsättning är att detta inte nämnvärt stärkt deras ställning på arbetsmarknaden. Som ytterligare förutsättningar gäller att personen som nyanställs omedelbart dessförinnan varit anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen under minst 12 månader och att personens sysselsättningssituation inte kan lösas på annat sätt. Personer som inte fyllt 25 år kan anvisas till generationsväxling under den enda förutsättningen att han eller hon omedelbart före nyanställningen varit anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen under minst 90 dagar. Om särskilda skäl föreligger skall det även vara möjligt att visstidsanställa, alternativt provanställa, anvisade personer i stället för att tillsvidareanställa dem. De ändrade reglerna som genomförts genom ändring i förordningen (1997:1287) om generationsväxling på arbetsmarknaden träder i kraft den 15 maj 1998. Förslaget innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

5.4.9 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 21 043 793 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder ökas med 606 000 000 kro-

nor.

Resursarbeten ingår under budgetåret 1998 i Arbetsmarknadsverkets mål för omfattningen av de

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

konjunkturberoende åtgärderna. Utgifterna för resursarbete bör därför fr.o.m. den 1 juli 1998 inte längre beräknas under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utgifterna bör istället beräknas under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder bör därför ökas med 606 miljoner kronor

samtidigt som anslaget A1 Bidrag till arbetslöshetser-

sättning minskas med motsvarande belopp. Förslaget

innebär en förenkling och ett förtydligande kring finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

B1 Arbetarskyddsverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 365 196 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B1 Arbetarskydds-

verket ökas med 147 000 kronor. Finansiering sker

genom att anslaget B11 Bidrag till Stiftelsen Utbild-

ning Nordkalotten minskas med motsvarande be-

lopp.

Arbetarskyddsstyrelsens medverkan i EU-arbetet har blivit alltmer kostnadskrävande. Anslaget B1 Arbe-

tarskyddsverket bör förstärkas genom en överföring

från anslaget B11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning

Nordkalotten.

B5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 212 217 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

under 1998 i fråga om anslag B5 Forskning och ut-

veckling inom arbetslivsområdet besluta om en hög-

sta ram för åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden uppgår till högst 420 000 000 kronor och som medför utgifter under perioden 1999 - 2003.

Rådet för arbetslivsforskning har funnits i två år. Under denna tid har Rådet haft ett beslutsbemyndigande om totalt 160 miljoner kronor för en kommande fyraårsperiod. Detta innebär en alltför kraftig begränsning av Rådets möjligheter att fatta långsiktiga beslut. Dessutom har Rådet behov av att kunna besluta om åtaganden som sträcker sig över en längre tidsperiod än fyra år. Regeringen föreslår därför en utökad bemyndiganderam för verksamheten.

B6 Bidrag till Samhall AB

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 4 356 419 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B6 Bidrag till Sam-

hall AB ökas med 100 000 000 kronor.

Samhalls resultat för 1997 blev en förlust på 238 miljoner kronor, efter finansnetto och skatt. År 1996 hade Samhall ett negativt resultat på 71 miljoner kronor. Även det innevarande året beräknas ge ett underskott, preliminärt på ca 100 miljoner kronor. Samhall AB har i sin koncernplanering för 1999 skisserat ett scenario som innebär snabbt ökande underskott och ett direkt konkurshot något år in på 2000-talet. I ett kortare perspektiv bedömer Samhall att den nuvarande sysselsättningsvolymen behöver minskas ytterligare för att nedbringa kostnaderna för verksamheten. Eftersom Samhall inte säger upp arbetshandikappade anställda vid övertalighet måste minskningen ske genom naturlig avgång. Samhall bedömer därför att en eventuell personalminskning måste inledas snarast genom en betydligt minskad ersättningsrekrytering.

Mot bakgrund av det scenario som Samhall redovisat har ett analysarbete initierats inom Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen, bl.a. genom oberoende extern företagsekonomisk expertis, i syfte att studera Samhalls ekonomiska situation och förutsättningar såväl företagsekonomiskt som organisatoriskt. Analysarbetet skall ligga till grund för regeringens förslag i budgetpropositionen för 1999. I sammanhanget kan noteras att Riksrevisionsverket f.n. arbetar med en studie av Samhall, som en del i en arbetsmarknadspolitisk uppföljning. Den väntas bli färdig till årsskiftet.

Det är enligt regeringens mening angeläget att antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade hos Samhall inte minskar. De resultatkrav som staten ställer på Samhall skall således ligga fast. Det innebär bl.a. att kravet på en minsta sysselsättningsvolym på 31,9 miljoner arbetade timmar kvarstår för år 1998. Koncernen har f.n. ca 26 200 arbetshandikappade anställda, vilket motsvarar statens krav på minsta antal arbetstimmar.

För att säkerställa att Samhall kan svara mot kravet föreslår regeringen att Samhall AB tillförs 100 miljoner kronor. Som ett villkor gäller att sysselsättningen inte minskar under 1998 jämfört med 1997.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Åldersgränsen vid vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Regeringens förslag:

Kommuners ansvar för ung-

domar skall omfatta ungdomar fram till den dag de fyller 20 år. Som en konsekvens härav skall arbetslösa kunna ta del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna arbetslivsutveckling, arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, datortek, individuellt anställningsstöd, interpraktikstipendier samt kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år från och med den dag den arbetslöse fyller 20 år. Förslaget skall gälla från och med den 1 juli 1998.

Lagen om kommuners ansvar för ungdomar infördes den 1 oktober 1995. Lagen innebär i korthet att en kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande utbildning till och med den 30 juni det år de fyller 20 år. Denna ordning innebär för vissa ungdomar att de inte har möjlighet att omfattas av denna lag längre än till en ålder av 19,5 år medan andra kan delta tills de är 20,5 år. Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att lagen om kommuners ansvar för ungdomar från och med den 1 juli 1998 skall omfatta ungdomar fram till den dag de fyller 20 år.

Det finns inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ett antal åtgärder som är tillgängliga för arbetslösa från och med den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att åtgärderna arbetslivsutveckling, arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, datortek, individuellt anställningsstöd, interpraktikstipendier samt kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år, skall vara tillgängliga för personer från och med den dag de fyller 20 år. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar och i lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Regeringen kommer i budgetpropositionen för 1999 att föreslå motsvarande ändring när det gäller rätten till grundbelopp i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Interpraktik

Regeringens bedömning:

Minst 1 000 ungdomar

beviljas interpraktikstipendier under budgetåret 1998.

Den första oktober 1997 flyttades huvudmannaskapet för de så kallade Europastipendierna till Svenska EU-programkontoret. Samtidigt ändrades benämningen på åtgärden till interpraktikstipendier och utökades till att gälla praktik i hela världen. Sedan stipendierna infördes har intresset från de arbetslösa ungdomarna varit stort. Det är till stor del unga som annars hade haft svårt att praktisera utomlands som beviljats stipendier. En jämn könsfördelning har uppnåtts. Andelen invandrare bland samtliga som beviljats stipendier är minst lika stor som andelen invandrare bland de arbetslösa. Det är dock inte möjligt att så här tidigt efter införandet bedöma hur många ungdomar som erhållit reguljärt arbete efter praktiken. Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående att det är viktigt att fler ungdomar får denna möjlighet till praktik utomlands och avser därför att föreskriva att minst 1 000 ungdomar bör få denna möjlighet under budgetåret 1998.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS

Regeringens förslag:

Försöksverksamheten med

särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade personer, SIUS, blir permanent från och med den 1 juli 1998.

En försöksverksamhet med särskilt introduktionsoch uppföljningsstöd för svårt funktionshindrade personer, SIUS, har pågått sedan budgetåret 1993/94. SIUS lämnas till den som har behov av individuellt stöd som underlättar en anställning. Försöksverksamheten har visat att en särskild stödperson med inriktning på individuellt stöd för introduktion och uppföljning på arbetsplatsen är den stödform som saknats för vissa grupper av arbetshandikappade. En stödperson i SIUS kan handlägga ungefär sex - åtta ärenden per år. Kostnaden för stödpersonen uppgår till i genomsnitt 50 000 kronor per arbetshandikappad och år. Cirka 70 stödpersoner arbetar inom SIUS i dag. Utgifterna för dessa beräknas under 1998 till ca 19 miljoner kronor.

Regeringen bedömer att försöksverksamheten har visat att SIUS är ett effektivt och angeläget verktyg i arbetet med att finna och behålla en anställning för svårt funktionshindrade personer och föreslår därför att SIUS-verksamheten blir permanent. AMS bedömer på grundval av försöksverksamheten att 150 SIUS-konsulenter behövs för att erbjuda 1 000 arbetssökande deltagande i åtgärden. SIUSkonsulenterna bör anställas inom AMV med nära anknytning till den yrkesinriktade rehabiliteringen. Kostnaden för SIUS-konsulenterna beräknas vid denna omfattning uppgå till högst 50 miljoner kronor per år och utgifterna bör även fortsättningsvis tas inom ramen för tilldelade medel under anslaget. Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1998. Försla-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

get innebär inga utgiftsökningar och påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

5.4.10 Utgiftsområde 15 Studiestöd

A3 Vuxenstudiestöd m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 8 624 280 000 kronor. Därav har 4 847 677 000 kronor anvisats för särskilt utbildningsbidrag (UBS) och 2 870 898 000 kronor för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA).

Regeringens förslag:

Särskilt utbildningsbidrag bör

kunna lämnas under perioden 1 juli 1998 - 30 juni 1999 till arbetslösa för ett andra studieår. Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa bör fr.om. höstterminen 1998 kunna lämnas för två års studier på gymnasial nivå.

Kunskapslyftet inleddes höstterminen 1997. Under hösten genomförde kommunerna motsvarande drygt 97 000 heltidsplatser utöver den kommunalt finansierade verksamheten på ca 37 000 platser. Antalet studerande på gymnasienivå i kommunerna var i oktober 1997 ca 185 000. Därtill kom studerande i grundläggande vuxenutbildning, folkhögskolan och i kvalificerad yrkesutbildning. Av de som under hösten 1997 studerat i Kunskapslyftet var ca 70 procent kvinnor.

För många av deltagarna krävs mer än ett års studier för att få den kompetens som det treåriga gymnasiet ger. Det finns därför starka skäl att under nästa läsår låta arbetslösa, som påbörjat studier med särskilt utbildningsbidrag, få fortsätta utbildningen med detta studiestöd. För tiden därefter får frågan prövas med hänsyn bl.a. till sysselsättningsläget. I konsekvens härmed bör även SVUXA kunna utgå för två års studier på gymnasienivå. Regeringen gör bedömningen att dessa åtgärder ryms inom utgiftsområdets ramar.

För att stimulera sommarverksamhet inom ramen för kunskapslyftet har regeringen meddelat att kommunerna utöver tidigare fastställda ramar för kunskapslyftet kommer att få täckning för gymnasial vuxenutbildning som anordnas under perioden 15 juni till 21 augusti 1998. Under denna period kan de studerande få studiestöd i form av särskilt utbildningsbidrag, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller studiemedel. Eventuella ytterligare medelsbehov som kan uppkomma till följd av verksamheten under sommaren avser regeringen redovisa i tilläggsbudget hösten 1998.

Teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) m.m.

Regeringens förslag:

Ändring görs i kommunal-

skattelagen (1928:370), lagen (1962:381) om allmän försäkring och semesterlagen (1977:480) för att ersättning till vissa föräldrar som deltar i teckenspråksutbildning, skall vara skattepliktig inkomst samt pensions- och semesterlönegrundande m.m. I kommunalskattelagen görs en följdändring med anledning av det tidigare riksdagsbeslutet att timersättning inte skall lämnas till deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi).

I den nya förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar, TUFF, finns bestämmelser om ersättning till deltagare i sådan utbildning. Tidigare kunde ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning lämnas i form av korttidsstudiestöd enligt förordningen (1992:925) om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning. Korttidsstudiestödet utgör skattepliktig inkomst av tjänst och är pensions- och semesterlönegrundande m.m. Detsamma bör gälla den nya ersättningen. Ändring bör därför göras i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1962:381) om allmän försäkring och semesterlagen (1977:480).

Samtidigt behövs i kommunalskattelagen en följdändring med anledning av det tidigare riksdagsbeslutet (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:UbU2, rskr. 1997/98:110) att timersättning inte skall lämnas till deltagare i svenskundervisning för invandrare (sfi).

Innebörden av ändringsförslagen är sådan att ett yttrande av Lagrådet skulle sakna betydelse.

5.4.11 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

C3 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 253 924 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget C3 Centrala studi-

estödsnämnden ökas med 60 000 000 kronor. Finan-

siering sker genom att anslagen A3 Vuxenstudiestöd

m.m. minskas med 27 500 000 kronor och A7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar inom ut-

giftsområde 15 minskas med 32 500 000 kronor.

Satsningen på vuxenutbildningen och högskolan har inneburit ökad administration inom hela studiestödsområdet genom dels ökade ärendevolymer och mer komplexa ärendetyper, dels ett ökat behov av rådgivning till de nya grupperna vuxenstuderande. Detta innebär en hög belastning vid Centrala studiestödsnämnden (CSN) och handläggningstiderna har i många fall blivit oacceptabelt långa. Vidare anser regeringen att det är motiverat att nu ge CSN möjlighet att finansiera systemutvecklingen inför omläggningen till ett nytt studiestödssystem år 2000. Finansiering av de ökade kostnaderna skall ske genom besparingar inom särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar där antalet studerande antas bli något lägre än planerat under budgetåret 1998. Därutöver höjs expeditionsavgiften inom återbetalningsverksamheten, vilket ger en total resursförstärkning på 10 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma angående frågan om CSN:s förvaltningsanslag.

D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 62 799 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen, eller den myn-

dighet som regeringen beslutar, bemyndigas att under 1998 under anslaget D18 Medel för dyrbar ve-

tenskaplig utrustning fatta beslut om anskaffningar

som innebär utgifter på 47 000 000 kronor för 1999, 26 000 000 kronor för 2000, 24 000 000 kronor för 2001, 18 000 000 kronor för 2002 och 18 000 000 kronor för 2003.

Finansieringen av dyrbar vetenskaplig utrustning har 1998 genomgått tre förändringar: Rådet för högpresterande datorsystem (HPD-rådet) har avvecklats och medlen för detta ändamål anvisas nu under Forskningsrådsnämndens (FRN) anslag för dyrbar vetenskaplig utrustning. Vidare har en omläggning av finansieringssystemet genomförts som innebär en övergång från att FRN vid ett tillfälle betalat hela investeringen till högskolan till en modell där FRN betalar högskolans kostnader för räntor och amorte-

ringar. Ett uppdaterat underlag från FRN visar att bemyndiganderamen bör revideras för att passa till det nya finansieringssystemet.

Regeringens förslag till reviderad bemyndiganderam för anslaget D18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning innebär en sammantagen utökning av bemyndiganderamarna från år 1999 till och med år 2003 från 116 miljoner kronor till 133 miljoner kronor.

Sätra Brunn

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

efterge statens fordran på Stiftelsen Sätra Brunn om 12 513 000 kronor med högst detta belopp.

Sedan tidigt 1700-tal har kurortsverksamhet bedrivits vid Sätra Brunn i Västmanland. Brunnen donerades år 1747 till Uppsala universitet med villkoret att kurortsverksamheten skulle fortsätta. Anläggningen är av kulturhistoriskt riksintresse. Riksantikvarieämbetet har bedömt att Sätra Brunn kan förklaras som byggnadsminne och ett arbete med denna inriktning pågår. Efter att under 250 år ha förvaltats som en del av staten genom Uppsala universitet ombildades brunnen i maj 1997 till följd av den nya stiftelselagen till en stiftelse som förvaltas av universitet. Uppsala universitet har under den tid då Sätra Brunn förvaltats som en del av universitet för Sätra Brunns räkning tagit banklån för investeringar om 12,5 miljoner kronor.

Under de senaste åren har ekonomiska svårigheter uppkommit vid Sätra Brunn till följd av landstingens minskade beställningar av rehabiliteringsplatser. Verksamheten har inte i tid anpassats till den nya situationen på ett ändamålsenligt sätt. Efter en likviditetskris i slutet av 1997, försattes stiftelsen i konkurs i februari 1998. Den största fordran i konkursen är den om 12,5 miljoner kronor som grundas på ovan nämnda banklån.

Enligt de upplysningar regeringen inhämtat kan man i den nuvarande situationen inte räkna med att det finns intresse från utomstående att förvärva verksamheten från konkursboet. Vidhåller staten sin fordran innebär detta, enligt konkursförvaltaren, att verksamheten inom kort läggs ned och egendomen säljs ut. Vid ett sådant förfarande kan staten inte heller påräkna att få ersättning för hela sin fordran.

Det finns skäl att undvika att verksamheten vid Sätra Brunn helt läggs ned. Genom att efterge fordran förbättras förutsättningarna för att i lämplig form fortsätta verksamheten och bevara en anläggning av kulturhistoriskt riksintresse.

Uppsala universitet bör i den uppkomna situationen svara för de kostnader som följer av beslutet inom sina befintliga utgiftsramar.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5.4.12 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

A1 Statens kulturråd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 920 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Statens kultur-

råd ökas med 500 000 kronor. Finansiering sker ge-

nom att anslaget D2 Konstnärlig gestaltning av den

gemensamma miljön minskas med motsvarande be-

lopp.

I regleringsbrev för år 1998 har Statens kulturråd fått i uppdrag att dels kartlägga och analysera det regionala utfallet av myndighetens verksamhet, dels sammanställa och analysera motsvarande redovisningar från andra myndigheter och institutioner inom kulturområdet. Kulturrådet skall dessutom ta fram metoder, rutiner och förslag till uppläggning av hur en regional analys kan utvecklas samt, som jämförelse till statens insatser, ange kommunala och landstingskommunala insatser inom kulturområdet. Kulturrådet har i regleringsbrevet även fått i uppdrag att enligt en särskild redovisningsmodell sammanställa och sammanfatta den återrapportering som åligger de centrala museerna under verksamhetsgrenen Bevarande om att förbättra samlingarnas status.

Uppdragen innebär ett omfattande metodarbete för att utveckla analyserna. Detta fordrar extra resurser som för närvarande inte finns inom Kulturrådets tillgängliga förvaltningsmedel. Regeringen föreslår därför att anslaget A1 Statens kulturråd ökas med 500 000 kronor.

Effekterna av finansieringsåtgärden är att Konstrådets bidragsgivning för fast konst till icke-statliga gemensamma miljöer kommer att minska något.

A2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 125 075 000 kronor, varav 7 128 000 kronor avser bidrag till Föreningen Norden.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Bidrag till all-

män kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete ökas med 500 000

kronor. Finansiering sker genom att anslaget D2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma

miljön minskas med motsvarande belopp.

Föreningen Norden bedriver en informationsverksamhet vid Arena Norden i Stockholm. Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet innevarande år är behovet av samnordiska informationsinsatser i Sverige större än vanligt. För att tillgodose detta behov behöver Föreningen Norden ett särskilt stöd till verksamheten vid Arena Norden. Regeringen föreslår därför att 500 000 kronor anvisas för särskilt stöd till Föreningen Norden.

Effekterna av finansieringsåtgärden är att Konstrådets bidragsgivning för fast konst till icke-statliga gemensamma miljöer kommer att minska något.

Radio och TV i allmänhetens tjänst

Regeringens förslag:

En satsning görs på radio och

TV i allmänhetens tjänst med början 1998 för att stärka mångfalden på mediemarknaden, värna om den kvalificerade programproduktionen samt skapa förutsättningar för företagen att utnyttja ny teknik i sin verksamhet. Av dessa skäl bör Sveriges Television AB tilldelas 37 500 000 kronor ur rundradiokontot för budgetåret 1998 för särskilt kvalificerad programproduktion.

Sveriges Television får fr.o.m. den 1 juli 1998 särskilda medel om 75 miljoner kronor per år från det s.k. rundradiokontot för särskilt kvalificerad programproduktion. Förslaget innebär att medelstilldelningen under 1998 ökar med 37,5 miljoner kronor.

Regeringen har beslutat att digitala TV-sändningar i marknätet skall inledas i fem områden i landet. För att stärka mångfalden på mediemarknaden aviserade regeringen i november 1997 en omfattande satsning på radio och TV i allmänhetens tjänst. Detta innebär bl.a. att Sveriges Television får möjlighet att starta nya programkanaler samt att sända via satellit. Dessutom bedömdes det mycket angeläget att Sveriges Television fick ett nytt årligt stöd för särskilt kvalificerad programproduktion av typen dokumentärer, dramatik och program för barn och unga.

Regeringen bedömer att övergången till ny digital sändningsteknik ställer ökade krav på programföretagen under ett initialskede. Till detta kommer angelägna satsningar på nya programkanaler. Regeringen bedömer därför att det behövs ett medelstillskott till företagen under åren 1999-2001. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 föreslå att Sveriges Television och Sveriges Radio tilldelas särskilda medel ur rundradiokontot på sammanlagt 245 miljoner kronor (i 1998 års prisläge enligt kompensationsindex) för åren 1999–2001 för satsningar på ny teknik och nya programkanaler.

Sveriges Televisions ansvar att stå för både bredd och djup när det gäller produktion och sändning av TV-program ökar i en situation där det totala TVutbudet flerfaldigas. Det är viktigt att Sveriges Televi-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

sion kan vara konkurrenskraftigt när det gäller ett programutbud av hög kvalitet även under tiden för ett teknikskifte. Som ett led i satsningen på public service föreslår regeringen att Sveriges Television tilldelas ett nytt årligt stöd ur rundradiokontot på 75 miljoner kronor (i 1998 års prisläge enligt kompensationsindex) för särskilt kvalificerad programproduktion av typen dokumentärer, dramatik och program för barn och ungdom. De särskilda medlen för programproduktion skall i hög grad användas till att ytterligare skapa förutsättningar för utläggningar av produktionsuppdrag samt för samarbetsprojekt med fria filmare och producenter. De medel som nu görs tillgängliga skall särredovisas i Sveriges Televisions redovisning till statsmakterna om medelsanvändningen. I övrigt gäller regeringens årliga beslut om anslagsvillkor för Sveriges Television. Stödet bör utgå med början från den 1 juli 1998, vilket innebär att medelsbehovet för innevarande år uppgår till 37,5 miljoner kronor.

Världskulturmuseet

Regeringens bedömning:

En ändamålsenlig yta

för museibyggnaden är 11 000 kvm (bruttoarea) vars beräknade investeringskostnad uppgår till ca 200 miljoner kronor. Finansieringen av de totala kostnaderna för investeringen ryms inom de ramar som avsatts för ändamålet.

Riksdagen har beslutat att ett statligt museum för Världskultur skall etableras i Göteborg den 1 januari 1999 (bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). I budgetpropositionen för 1998 anmälde regeringen att den under våren 1998 skulle återkomma till riksdagen för att anmäla byggnadsprojektets storlek, kostnader och finansiering.

Regeringen gör följande bedömning av de av organisationskommittén (Ku 1996:07) till regeringen redovisade förslagen beträffande byggnadsprojektet i Göteborg. En ny museibyggnad med en yta på ca 11 000 kvm bruttoarea (9 000 kvm lokalarea) är enligt regeringens bedömning en ändamålsenlig storlek. Den beräknade investeringskostnaden i byggnaden kommer att uppgå till ca 200 miljoner kronor. Investeringen ryms inom den av riksdagen beslutade investeringsramen för Statens fastighetsverk. I budgetpropositionen för 1998 redovisade regeringen att särskilda medel om 29 miljoner kronor avsatts för nyetableringen av museet i Göteborg fr.o.m. 1999. Finansieringen av de totala kostnaderna för investeringen ryms inom de ramar som avsatts för ändamålet. Regeringen har givit Statens fastighetsverk i uppdrag att under 1998 genomföra en arkitekttävling för museibyggnaden.

5.4.13 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

A11 Bonusränta för ungdomsbosparande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A11 Bonusränta för

ungdomsbosparande ökas med 1 400 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget A9 Riksgälds-

kontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-

nansförvaltning minskas med motsvarande belopp.

Lagen om ungdomsbosparande (1988:846) trädde ikraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 procent från det att sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut när kontoinnehavaren begär det.

Utbetalningarna av bonusränta har under årets första månader varit högre än vad som prognostiserats. De ökade utbetalningarna är en följd av att fler ungdomar än förväntat avslutat sina konton. Enligt aktuell prognos från Riksgäldskontoret kommer utbetalningarna under 1998 att uppgå till 6 miljoner kronor. Tilldelade medel på anslaget är 3 miljoner kronor. På anslaget finns sedan föregående år ett anslagssparande på 1,6 miljoner kronor. För att kunna finansiera årets utbetalningar av bonusränta föreslås därför att 1,4 miljoner kronor tillförs anslaget. Finansiering sker genom att anslaget A9 Riksgäldskon-

toret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning

inom utgiftsområde 2 Samhällsförvaltning och finansförvaltning minskas med 1,4 miljoner kronor. Effekterna av finansieringsåtgärden är bl.a. att Riksgäldskontorets marknadsföringsinsatser för ungdomsbosparandet minskas.

A12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl.

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag A12 In-

vesteringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl. uppgående till 75 000 000 kronor anvi-

sas för 1998.

År 1996 beslutade riksdagen (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom högskolan för att öka ungdomars möjligheter att stärka sin ställning i arbetslivet. För att kunna tillgodose den ökade efterfrågan på studentbostäder som den snabba utbyggnaden av utbildningsplatser kunde förväntas leda till, beslutade riksdagen hösten 1996 att införa ett tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av nya studentbostäder (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97: FiU11, rskr. 1996/97:51).

Bidrag lämnas med maximalt 25 000 kronor för varje studentrum som tillkommer genom ny- och ombyggnad. Projekten skall påbörjas under tiden den 1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och vara färdigställda inom ett och ett halvt år från påbörjandet. Den totala ramen för ändamålet uppgår till 300 miljoner kronor.

Många kommuner har i dag stor brist på lägenheter som är lämpliga för ungdomar. För att stimulera till en ökad produktion av bostäder även för andra ungdomar än de som studerar, som regeringen aviserat i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119), bör ändamålet för det statliga investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder vidgas. Regeringen föreslår därför att bidrag får lämnas även för produktion av nya ungdomsbostäder. Investeringsbidraget avses utgå i huvudsak enligt de regler som sedan år 1996 tillämpas för statligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder. Skillnaden blir förutom att bidragskretsen vidgas att bidrag enligt de nya reglerna inte begränsas till bostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.

För budgetåret 1998 föreslås att 75 miljoner kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt A12 In-

vesteringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter m.fl. Hittills har investeringsbidrag för an-

ordnande av studentbostäder utbetalats från tionde huvudtitelns reservationsanslag 1995/96 A2 Arbets-

marknadspolitiska åtgärder. Återstående medelsbe-

hov har beaktats i ramarna för utgiftsområde 18 fr.o.m. 1999.

B1 Geoteknik

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 22 555 000 kronor.

Regeringens förslag:

Riksdagen godkänner att Sta-

tens geotekniska institut blir medlem i en ekonomisk förening för utveckling av programsystemet Auto-GRAF.

Under år 1988 påbörjades ett informellt samarbete mellan 10-15 geotekniska aktörer, däribland Statens geotekniska institut (SGI), för att utveckla en gemensam programvara, AutoGRAF, för redovisning av geotekniska undersökningar. Under år 1997 har AutoGRAF-gruppens medlemmar enats om att bilda en ekonomisk förening. Den kontanta insatsen i föreningen är 10 000 kronor. Respektive medlems ekonomiska insats begränsas till ett solidariskt delande på föreningens kostnader för revisor och extern ekonomihantering på maximalt 1 000 kronor per år. Förslaget föranleder ingen ramhöjning.

C1 Länsstyrelserna m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 646 031 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget C1 Länsstyrelserna

m.m. ökas med 450 000 kronor. Finansiering sker

genom att anslaget A4 Investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar inom utgiftsområde

22 Kommunikationer minskas med motsvarande belopp.

Länsstyrelsen i Skåne län har merkostnader för särskilda tillsynsinsatser beträffande den yttre miljön med anledning av bl.a. akrylamidutsläppet i Hallandsåsen. Regeringen beslutade den 4 december 1997 om ett särskilt tillskott i Skåne län för de akuta insatserna under hösten 1997.

Regeringen bedömer att Länsstyrelsen i Skåne län även under innevarande år bör tilldelas medel för särskilda tillsynsinsatser. Insatser krävs bl.a. beträffande saneringsåtgärder och kontrollprogram. Regeringen föreslår därför att anslaget C1 Länsstyrelserna

m.m. tillförs 450 000 kronor.

5.4.14 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

A1 Regionalpolitiska åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 597 517 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

under 1998 fatta beslut om åtaganden som innebär sammanlagda utgifter om högst 1 000 000 000 kronor under åren 1999, 2000 och 2001 under anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder.

Regeringen gjorde hösten 1997 en omfördelning av 500 miljoner kronor inom anslaget A1 Regionalpoli-

tiska åtgärder för att genomföra ett program för re-

gional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska insatser.

Finansutskottet erfor dock att det kunde innebära svårigheter för länsstyrelserna att bedriva regionalpolitisk verksamhet under resterande delen av 1997, eftersom de omfördelade medlen i vissa fall redan var intecknade. Riksdagen beslutade därför i enlighet därmed att på tilläggsbudget hösten 1997 bemyndiga regeringen att under år 1997 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser som innebar utgifter på högst 500 miljoner kronor under åren 1998, 1999 och 2000 på anslaget för regionalpolitiska åtgärder (bet. 1997/98:FiU11, rskr. 1997/98:46). Detta bemyndigande förde regeringen vidare till länsstyrelserna.

Vidare bemyndigade riksdagen regeringen att under år 1998 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter på högst 500 miljoner kronor under åren 1999, 2000 och 2001 på nämnda anslag (bet. 1997/98: AU2, rskr. 1997/98:128). Av detta bemyndigande har regeringen avsatt sammanlagt 250 miljoner kronor för beslut om sysselsättningsbidrag.

Regeringen avser att från 1999 införa ett fullständigt bemyndigandesystem på anslaget för regionalpolitiska åtgärder. Syftet är dels att förbättra länsstyrelsernas och Regionförbundets i Kalmar län, Gotlands kommuns och Regionförbundets i Skåne läns förutsättningar att långsiktigt kunna planera användningen av regionalpolitiska medel, dels utnyttja anslaget på ett effektivare sätt.

Regeringen har i propositionen Regional tillväxt för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) redovisat sin avsikt att, som ett led i att förbereda införandet av ett fullständigt bemyndigandesystem, återkomma beträffande ytterligare ett bemyndigande avseende detta anslag. Regeringen bör därför bemyndigas att för 1998 fatta beslut om åtaganden som innebär utgifter om ytterligare 500 miljoner kronor till totalt 1 000 miljoner kronor för perioden 1999 till 2001.

5.4.15 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

A1 Statens naturvårdsverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 268 104 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Statens natur-

vårdsverk ökas med 1 750 000 kronor. Finansiering

sker genom att anslaget A4 Investeringar samt drift

och underhåll av statliga järnvägar under utgiftsom-

råde 22 minskas med motsvarande belopp.

Informationsinsatserna med anledning av bl.a. akrylamidutsläppet i Hallandsåsen har ökat kraftigt. Regeringen bedömer att det finns behov av ytterligare medel för miljöinformation. Anslaget till Naturvårdsverket bör därför ökas med 1,8 miljoner kronor.

A2 Miljöövervakning m.m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 85 452 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Miljöövervak-

ning m.m. ökas med 15 000 000 kronor. Finansie-

ring sker genom indragning av medel från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget A8 Investeringar för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar riktning med mot-

svarande belopp.

Bilavgasundersökningar genomförs enligt ett avtal mellan AB Svensk Bilprovning och Statens naturvårdsverk. En ändring i förordningen (1993:446) om vissa förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk Bilprovning innebar att avgiften för avgasgodkännande togs bort och finansiering måste ske på annat sätt.

Miljöklassningar, tillsyn och kontroll finansieras genom en kontrollavgift enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bilavgaslagen (1986:1386). Medlen redovisas på inkomstitel 2534 Kontrollavgift nyregistrerade bilar. Motsvarande belopp beräknas under anslaget A2 Miljöövervakning m.m.

Bilavgasverksamheten beräknas kosta 31 miljoner kronor under år 1998. I och med att nuvarande finansiering har fallit bort behöver verksamheten tillskjutas medel till dess en översyn gjorts. Därmed bör anslaget A2 Miljöövervakning m.m. tillföras 15 miljoner kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

A4 Investeringar för skötsel och naturvård

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 291 473 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A4 Investeringar

och skötsel för naturvård ökas med 20 000 000 kro-

nor. Finansiering sker genom att anslaget B2 Avgift

för Stadshypotekskassans grundfond under utgifts-

område 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning minskas med motsvarande belopp.

Regeringen bemyndigas att under 1998 under anslaget A4 Investeringar och skötsel för naturvård fatta beslut om förvärv eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden som innebär utgifter på sammanlagt högst 120 000 000 kronor för 1999.

Under år 1998 bedömer regeringen att det finns behov av extraordinära insatser för att skydda särskilt värdefulla naturskogsområden där avverkningar är nära förestående och där insatserna inte ryms inom ramen för av riksdagen tidigare beslutad anslagsnivå. Under anslaget bör därför anvisas en engångsförstärkning om 20 miljoner kronor för intrångsersättningar i särskilt värdefulla naturskogsområden där avverkningar eller andra hot är nära förestående.

Regeringen fattade den 22 januari 1998 beslut om att anmäla förslag till EG-kommissionen om ytterligare 423 nya områden i Sverige som bör väljas ut som områden av gemenskapsintresse enligt rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Samma dag beslutade regeringen att fastställa en förteckning över 50 områden som bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden under rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, vilka också anmälts till kommissionen. Områdena skall ingå i ett nätverk av skyddade naturområden inom EU, Natura 2000. Regeringen har under 1998 möjlighet att besluta om utgifter för 1999 på 60 miljoner kronor i samband med förvärv av eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden. Beslutet att anmäla ytterligare Natura 2000-områden till EGkommissionen innebär att regeringen under år 1998 kan behöva ikläda staten ekonomiska förpliktelser utöver nuvarande bemyndigande. Bemyndigandet bör därför ökas med 60 miljoner kronor till sammanlagt högst 120 miljoner kronor för utgifter under år 1999.

5.4.16 Utgiftsområde 21 Energi

A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 138 041 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Statens ener-

gimyndighet: Förvaltningskostnader ökas med

7 150 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: För-

valtningskostnader inom utgiftsområde 24 Närings-

liv minskas med motsvarande belopp.

Statens energimyndighet inrättades den 1 januari 1998 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) genom att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) delades. Statens energimyndighet ansvarar för de energipolitiska frågor som tidigare sköttes inom ramen för NUTEK:s Program Energi. Anslagssparandet på anslaget A1 NUTEK:

Förvaltningskostnader uppgick budgetåret 1997 till

54,9 miljoner kronor. Av detta sparande svarar NUTEK:s Program Energi för en viss del, som bedöms till 8 miljoner kronor. Detta belopp har minskats med lönekostnader under uppsägningstiden för anställda vid NUTEK Program Energi som valt att inte söka anställning vid Statens Energimyndighet.

Denna engångsvisa åtgärd är en slutjustering av förvaltningsmedlen mellan de båda myndigheterna.

B4 Energiforskning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 320 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

under 1998 under anslaget B4 Energiforskning fatta beslut om stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär utgifter på högst 240 000 000 kronor för 1999, 190 000 000 kronor för 2000, 160 000 000 kronor för 2001, 130 000 000 kronor för 2002, 90 000 000 kronor för 2003 och 60 000 000 kronor för 2004.

Beställningsbemyndigandet för anslaget B4 Energi-

forskning har setts över under våren 1998. För att

den långsiktiga verksamhet som energiforskning innebär skall kunna bedrivas ändamålsenligt krävs ett utökat bemyndigande för framtida åtaganden. Den tidigare till 250 miljoner kronor uppgående bemyndiganderamen bör därför höjas till totalt 870 miljoner kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

B10 Energiteknikstöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 90 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag B10 Ener-

giteknikstöd uppgående till 510 000 000 kronor an-

visas för budgetåret 1998. Anslaget finansieras dels genom att anslaget B5 Bidrag till Energiteknikfonden minskas med 90 000 000 kronor, dels genom att Energiteknikfonden avvecklas, varvid fondens behållning inlevereras till inkomsttitel och utestående åtaganden förs över till Statens energimyndighet.

Regeringen bemyndigas att under 1998 under anslaget B10 Energiteknikstöd fatta beslut om stöd till ny energiteknik som innebär utgifter på högst 100 000 000 kronor för 1999, 80 000 000 kronor för 2000, 65 000 000 kronor för 2001, 50 000 000 kronor för 2002, 40 000 000 kronor för 2003 och 25 000 000 kronor för 2004.

Energiteknikfonden inrättades år 1988 (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Syftet med fonden var ursprungligen att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik eller ny miljöskyddsteknik. Genom riksdagens energipolitiska beslut år 1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) ändrades reglerna för fonden så att finansiering enligt nuvarande riktlinjer också kan ges till programorienterad och branschgemensam forskning. Möjligheten att via fonden finansiera ny miljöskyddsteknik togs bort år 1994 (prop. 1992/93:100 bil. 113, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Energiteknikfonden har fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillförts medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter (prop. 1992/93: 100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362).

I och med riksdagens beslut våren 1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) samt riksdagsbeslutet hösten 1997 om statsbudgeten för budgetåret 1998 beslutades om en förstärkning av Energiteknikfonden. Riksdagen har därmed fattat beslut om en, jämfört med tidigare år, ökad anslagsnivå för år 1998 samt ställt sig bakom en ekonomisk planeringsram för den verksamhet som Energiteknikfonden finansierar motsvarande en anslagsnivå på 130 miljoner kronor under perioden 1999 till 2004. De medel som tillförs Energiteknikfonden årligen är otillräckliga för att kunna finansiera 130 miljoner kronor årligen under denna period. Därmed saknas sambandet mellan oljeförbrukning och anslagsmedel.

Utan att på något sätt ändra inriktning på verksamheten eller verksamhetens omfattning bör i fortsättningen den från Energiteknikfonden finansierade

verksamheten finansieras direkt över ett ramanslag som disponeras av Statens energimyndighet.

Behållningen i Energiteknikfonden bör inlevereras till en inkomsttitel och fonden avvecklas. De ännu inte infriade åtaganden som Energiteknikfonden gjort bör föras över till Statens energimyndighet. Hela anslagsbeloppet för anslaget B5 Bidrag till

Energiteknikfonden, dvs. 90 miljoner kronor bör

dras in. Storleken på det nya ramanslaget motsvarar därmed under år 1998 det sammanlagda beloppet på anslaget B5 Bidrag till Energiteknikfonden och behållningen i Energiteknikfonden, uppgående till ca 420 miljoner kronor (1998-03-18). I det fall behållningen i Energiteknikfonden minskar på grund av utbetalningar till dess att riksdagen och regeringen fattat beslut i frågan så avser regeringen att kvitta detta mot en indragning från det nya ramanslaget.

För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att åtaganden kan göras även efter det aktuella budgetåret. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden.

B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1998.

Regeringens förslag:

Ett nytt ramanslag B11 Er-

sättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket uppgående till 1 000 000 kronor anvisas för

budgetåret 1998. Anslaget skall kunna användas för förskott på ersättning fastställd i domstol eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventuella andra parter som en följd av ett avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol. Anslaget finansieras genom inleverans till statsbudgeten av 1 000 000 kronor från Clearingfonden.

Riksdagen bemyndigar regeringen med anledning av avvecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning i form av pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt förfogar över.

Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ramanslaget B11 Ersättning

för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får

överskridas om ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet inte hinner inväntas.

Skälen till regeringens förslag: Regeringen beslutade

den 5 februari 1998 med stöd av lagen om kärnkraftens avveckling, att rätten enligt regeringens beslut

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

den 6 februari 1970 och den 17 oktober 1985 att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.

Regeringen har förordnat f.d. generaldirektören Kaj Janérus att företräda staten i förhandlingar med Barsebäcksverkets ägare Sydkraft AB om avvecklingen av kärnkraftsanläggningen.

I förhandlingarna med Sydkraft AB är det förhandlingsmannens uppgift att söka nå en frivillig överenskommelse om ersättningen. En sådan överenskommen ersättning kan bestå såväl av ersättning i pengar som överlåtelse av andra tillgångar samt andra åtaganden grundade på affärsmässiga och rättsliga överväganden. För att en överenskommelse om ersättning skall kunna träffas kan staten behöva ingå avtal med Sydkraft AB och eventuella andra parter. Staten kan som följd av sådana avtal även behöva genomföra avtalade åtgärder under 1998. För att det skall vara möjligt för regeringen att träffa överenskommelse med Sydkraft AB om ersättning erfordras således ett bemyndigande för regeringen att ingå nödvändiga avtal samt genomföra avtalade åtgärder. Det bör påpekas att även ett avtal om ersättning slutligen skall fastställas av domstol.

Det föreslagna bemyndigandet är en naturlig konsekvens av den redan antagna lagen om kärnkraftens avveckling, som föreskriver att ersättning skall utgå för förlusten. Utgångspunkten för statens förhandlingar med Sydkraft AB är den ersättningsnivå som man bedömer att en domstol skulle komma fram till. Sydkraft AB:s utgångspunkter kan förutsättas vara desamma. En frivillig överenskommelse kommer därför värdemässigt att resultera i en ersättning till Sydkraft AB som ligger nära det en domstol vid en prövning i sak bedöms komma fram till.

Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning för förluster till följd av stängningen av Barsebäck 1.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen under utgiftsområde 21 Energi anvisar ett ramanslag B11 Er-

sättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket. En miljon kronor bör anvisas på anslaget för

förskott på ersättning fastställd i domstol eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventuella andra parter, som en följd av ett avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol. Finansiering sker genom inleverans till inkomsttitel på statsbudgeten av behållningen i Clearingfonden. Någon närmare beräkning av anslagsbeloppet bör inte göras eftersom förhandlingar pågår. Eventuella betalningar kan dessutom behöva göras utan dröjsmål. Anslagsbeloppet är därför endast av formell natur och kan självfallet komma att överskridas.

Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål för anslaget skall uppfyllas. Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag enligt 6 § andra stycket förutsätter således ett särskilt bemyndigande av riksdagen.

Om anslaget behöver överskridas avser regeringen att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om höjning av anslaget på tilläggsbudget hösten 1998. Om emellertid ett sådant förfarande av tidsskäl inte hinns med bör regeringen bemyndigas besluta om överskridande när de övriga förutsättningarna som anges i 6 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda.

Om bemyndigandet att överskrida ramanslaget utnyttjas kommer överskridandet samt dess finansering att ingå i de utfallsredovisningar som regeringen framöver skall lämna till riksdagen.

Avveckling av Clearingfonden och Energiforskningsfonden

Regeringens förslag:

Clearingfonden och Energi-

forskningsfonden avvecklas och behållningen tillförs statsbudgeten.

Skälen till regeringens förslag: Enligt kungörelsen

1973:1217 och förordningen 1973:1216 betalades tidigare avgift för clearing av oljeprodukter och beredskapsavgift för oljeprodukter. Clearingavgifter har tillförts en fond, Clearingfonden. Behållningen på fonden uppgår till ca 12,3 miljoner kronor.

Budgetåret 1980/81 beslutades att det dåvarande energiforskningsprogrammet skulle finansieras genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter och att de inkomster som svarade mot avgiftshöjningen skulle avskiljas och tillföras en särskild fond i Riksgäldskontoret, benämnd Energiforskningsfonden. Behållningen på fonden uppgår till ca 1,4 miljoner kronor.

Sedan budgetåret 1986/87 redovisas inkomster från avgifterna på oljeprodukter direkt på statsbudgetens inkomstsida och fonderna tillförs inga nya medel. Medlen på dessa fonder har inte använts. Energiforskning finansieras sedan länge med anslag på statsbudgeten.

Mot bakgrund av detta bör Clearingfonden och Energiforskningsfonden avvecklas och behållningarna tillföras en inkomsttitel på statsbudgeten.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Ändring av ellagen

Regeringens förslag:

Ändring görs i ellagen

(1997:857) så att ett förbud mot vite möjliggörs i vissa avseenden vad gäller elsäkerhet.

Skälen till regeringens förslag: Ellagen (1997:857)

trädde i kraft den 1 januari 1998. Den ersatte då lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (gamla ellagen). I ellagens 12 kapitel finns bestämmelser om tillsyn. Där stadgas bl.a. att den myndighet som utövar tillsyn såvitt avser frågor om elsäkerhet, för närvarande Elsäkerhetsverket, får meddela förbud i vissa angivna avseenden. Det saknas möjlighet att förena ett sådant förbud med vite.

Inom Närings- och handelsdepartementet har utarbetats en promemoria med ett förslag att sådana förbud skall kunna förenas med vite. Promemorian finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (N97/3368).

Förslaget i promemorian har behandlats vid ett remissmöte i Närings- och handelsdepartementet den 3 april 1998. Ett protokoll från detta remissmöte finns tillgängligt i Närings- och handelsdepartementet (N97/3368).

Som har nämnts ovan innebär regeringens förslag att vissa förbud som meddelas av en tillsynsmyndighet skall kunna förenas med vite. Den möjligheten fanns i den gamla ellagen. Förslaget innebär alltså att rättsläget blir detsamma som före den nya ellagens ikraftträdande.

Förslaget är därför, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande av Lagrådet har därför inte inhämtats.

Ellagen innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall samt om elsäkerhet. Vad gäller elsäkerhet finns en grundläggande bestämmelse i 9 kap. 1 § första stycket, där det föreskrivs att elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer skall vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada eller störning i driften vid den egna anläggningen eller vid andra elektriska anläggningar.

I paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.

Med stöd av detta bemyndigande har regeringen utfärdat en rad föreskrifter, som finns intagna i tre olika förordningar, nämligen förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar, förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och elinstallatörsförordningen (1990:806).

Föreskrifter om tillsyn finns intagna i ellagens 12 kapitel. Där föreskrivs i 1 § att tillsynen över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av ellagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet, av den myndighet som regeringen bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen utsett Elsäkerhetsverket att utöva nämnda tillsyn.

Vad gäller tillsynsmyndighetens befogenheter reglerades den frågan i den gamla ellagen i 25 §, där det föreskrevs att, i den mån det var påkallat från elsäkerhetssynpunkt, en tillsynsmyndighet fick utfärda de förelägganden och förbud som behövdes i enskilda fall för att lagen eller föreskrifter eller villkor som hade meddelats med stöd av lagen skulle efterlevas. I 26 § föreskrevs att ett föreläggande eller förbud enligt 25 § fick förenas med vite.

I den nya ellagen har tillsynsmyndighetens befogenheter reglerats mera utförligt än i den gamla ellagen.

I 12 kap. 3 § föreskrivs att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Om föreläggandet avser elsäkerhet gäller det omedelbart.

I 12 kap. 4 § föreskrivs i punkterna 2–4 om rätt för tillsynsmyndigheten att meddela förbud i vissa angivna hänseenden. Sådana förbud gäller omedelbart och får verkställas. Däremot kan de inte, i motsats till vad som gällde enligt den gamla ellagen, förenas med vite.

De påtryckningsmedel som ellagen erbjuder om ett förbud inte efterlevs är följande. Som nämnts ovan får ett förbud verkställas. Det innebär att Elsäkerhetsverkets beslut om ett förbud utgör exekutionstitel. Med stöd av Elsäkerhetsverkets beslut kan därför kronofogdemyndigheten verkställa förbudet, vilket framgår av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken. Därutöver kan den som bryter mot föreskrift som regeringen eller Elsäkerhetsverket har meddelat med stöd av 9 kap. 1 § andra stycket ellagen dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Det mest effektiva påtryckningsmedlet i samband med förbud är dock att förena förbudet med vite av följande skäl.

Enligt punkten 2 i 12 kap. 4 § ellagen får tillsynsmyndigheten förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå. Denna punkt berör ett stort antal olika typer av anläggningar, allt från stora kraftverk till fritidshus. Särskilt viktiga i detta sam-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

manhang är bostäder. Det händer att ledningsnätet och övriga installationer i ett bostadshus är i ett sådant skick att eltillförseln till huset omedelbart måste avbrytas. Om husägaren vägrar att avbryta eltillförseln kan detta visserligen verkställas genom kronofogdemyndighetens försorg men det är svårt att fysiskt hindra att husägaren åter kopplar på eltillförseln. Att i detta sammanhang hota med åtal och straff är ofta föga effektivt eftersom sådana åtgärder ofta ligger långt fram i tiden. Av erfarenhet vet man dock att ett vitesföreläggande, som meddelas samtidigt som förbudet, ofta har god effekt.

Enligt punkten 3 i 12 kap. 4 § ellagen får tillsynsmyndigheten förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter. Denna punkt berör elektrisk materiel, som främst utgörs av elektriska apparater såsom spisar, kylskåp, TV–apparater och armaturer. Om en sådan apparat visar sig vara farlig kan Elsäkerhetsverket förbjuda att den saluförs. Om ett sådant beslut inte åtlyds är det i praktiken svårt att verkställa beslutet genom kronofogdemyndighetens försorg. Ett hot om åtal och straff är, liksom i det förra fallet, i allmänhet föga effektivt. Erfarenheten visar i stället att även i dessa fall vitesföreläggande är det mest verksamma påtryckningsmedlet.

Enligt punkten 4 i 12 kap. 4 § ellagen får Elsäkerhetsverket förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar. Det rör sig här om det arbete som utförs av elinstallatörer. Om en elinstallatör inte fullgör sina uppgifter på ett korrekt sätt med den följden att hans installationer blir farliga kan tillsynsmyndigheten förbjuda honom att utföra installationsarbeten. Om förbudet inte åtföljs blir det även i detta fallet svårt att verkställa beslutet genom kronofogdemyndighetens försorg och hot om åtal och straff har också visat sig vara föga effektivt. Däremot har, liksom i föregående fall, vitesföreläggande visat sig vara det mest effektiva påtryckningsmedlet.

Mot bakgrund av dessa förhållanden bör det införas en möjlighet att förena ett förbud enligt 12 kap. 4 § punkterna 2–4 med vite.

Då regeringens förslag till ellag föredrogs inför Lagrådet föreslog Lagrådet att ett antal paragrafer i lagens andra kapitel skulle få en annan placering. Regeringen godtog Lagrådets förslag och i propositionens lagförslag, som senare antogs av riksdagen hade de aktuella paragraferna den av Lagrådet föreslagna placeringen.

Av förbiseende skedde dock inte relevanta följdändringar i två paragrafer som behandlar straffansvar respektive rätten att överklaga. Dessa två paragrafer har till följd härav fått ett delvis felaktigt innehåll. Dessa felaktigheter bör nu korrigeras, var-

för regeringen nu lägger fram förslag till ny korrekt lydelse av dessa paragrafer.

5.4.17 Utgiftsområde 22 Kommunikationer

A2 Väghållning och statsbidrag

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 11 835 873 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Väghållning och

statsbidrag ökas med 21 300 000 kronor. Finansie-

ring sker genom att anslaget A1 Vägverket: Admi-

nistration minskas med motsvarande belopp.

För att möjliggöra en ökad satsning på Vägverkets sektorsuppgifter inom miljö- och trafiksäkerhetsområdet föreslår regeringen att anslaget A2 Väghållning

och statsbidrag, ökas med 21,3 miljoner kronor. Fi-

nansiering sker genom en minskning av anslaget A1

Vägverket: Administration med motsvarande belopp.

Den föreslagna överföringen av medel från administration till sektorsuppgifter innebär bl.a. att Vägverket kommer att kunna öka sina insatser när det gäller trafiksäkerhetsarbetet. Därmed fördjupas arbetet med att förverkliga den s.k. nollvisionen inom trafiksäkerhetsområdet.

B4 Bidrag till sjöfarten

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 400 000 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget B4 Bidrag till sjöfar-

ten ökas med 110 000 000 kronor. Finansiering sker

genom att anslaget A4 Investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar minskas med

70 000 000 kronor samt genom att anslaget A1

Vägverket: Administration minskas med 40 000 000

kronor.

I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 1998 har riksdagen beslutat att ett statligt stöd skall utgå till sjöfartsnäringen på 400 miljoner kronor. Från anslaget ovan utbetalar Rederinämnden bl.a. ett belopp motsvarande den skatt som inbetalats av rederierna. Fram till och med utgången av 1997 utbetalades det belopp som motsvarar de sista fyra månaderna under föregående år i januari månad. Detta betyder att utbetalning av den skatt som avser

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

de fyra sista månaderna under 1997 utbetalades i januari månad i år. Med anledning av att den s.k. sjömansskatten slopades den 31 december 1997, vilket medfört att utbetalningarna nu sker månadsvis, kommer belastningen på anslaget B4 Bidrag till sjö-

farten att under 1998 temporärt att öka med 70 mil-

joner kronor.

Bidraget till kostnader för sociala avgifter avses höjas från 29 000 kronor till 45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft från och med den 1 juli 1998. Belastningen på anslaget B4 Bidrag till sjöfar-

ten kommer därvid att öka med 40 miljoner kronor

under 1998.

B6 Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag:

Ett nytt obetecknat anslag B6

Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning uppgående till 1 700 000 kronor anvisas.

Finansiering sker genom att anslaget A1 Vägverket:

Administration minskas med motsvarande belopp.

Den 3 december 1997 avlämnade den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionen för utredning av passagerarfärjan M/S Estonia:s förlisning sin slutrapport.

För år 1997 har Statens haverikommission (SHK) disponerat 6,5 miljoner kronor för utredningsarbete i enlighet med regleringsbrev av den 17 juli 1997 (K97/2671/SM) och 19 december (K97/4627/SM). Av de 6,5 miljoner kronorna har ca 3 miljoner kronor inte utnyttjats av SHK, bl.a. beroende på att vissa av de kostnader som budgeterats för 1997 inte uppkommer som kostnader förrän 1998.

Ett omfattande efterarbete efter utredningsarbetets slut återstår. Bland annat skall det i original engelskspråkiga dokumentet översättas till svenska. Det svenskspråkiga dokumentet skall granskas, tryckas och distribueras. Den svenska versionen skall också läggas ut som en hemsida på Internet. Vidare återstår ett omfattande arkiveringsarbete som SHK saknar egna resurser för. Riksarkivet har rekommenderat SHK att projektanställa en arkiveringsexpert för att klara detta arbete.

Såvitt nu kan bedömas kommer efterarbetet att pågå under 1998 och SHK:s kostnader för detta beräknas till 1,7 miljoner kronor.

Väginvest

Regeringens förslag:

Aktierna i SweRoad AB skall

ägas av staten och förvaltas av Vägverket. Väginvests verksamhet skall omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar, att äga och förvalta aktier, andelar och andra rättigheter i bolag och skall bedrivas inom vägsektorn och banhållningsområdet.

Skälen till regeringens förslag: I Stockholm finns för

närvarande inte någon blocköverskridande majoritet för någon form av särskild avgift för biltrafiken i Stockholm. Inte heller i Göteborg finns för närvarande förutsättningar för införandet av någon form av särskild avgift för biltrafiken. Därigenom har också förutsättningarna för Väginvests dotterbolag Stockholmsleder AB (SLAB) och Göteborgs trafikleder AB (GTLAB) kraftigt förändrats. Regeringen redovisade i propositionen Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län (prop. 1997/98:123) att förändringar borde ske i Väginvestkoncernen i syfte att nå administrativa samordningsvinster som bl.a. skulle kunna minska kostnaderna för upplåningen för främst Södra länken.

En åtgärd som skulle medföra administrativa samordningsvinster är att all upplåning till väginvesteringar som sker för Vägverkets räkning i Stockholm och Göteborg, och som idag sker genom dotterbolagen, fortsättningsvis skulle ske direkt av Väginvest. Därmed kan de administrativa kostnaderna för att organisera upplåningen på den fria kapitalmarknaden minimeras liksom den administrativa verksamheten i respektive bolag.

SweRoad

Väginvest ombildades 1993 till ett s.k. holdingbolag. Samtidigt förvärvades Vägverkets aktier i Swedish National Road Consulting AB (SweRoad AB). SweRoad bedriver konsultverksamhet, försäljning och export av produkter och tjänster inom väghållningsområdet.

SweRoads verksamhet är av en väsentligt annorlunda karaktär än Väginvests övriga verksamhet. Bolaget kan inte dra några väsentliga fördelar av att vara ett dotterbolag till Väginvest. Regeringen anser därför att SweRoad åter bör förvaltas direkt av Vägverket. Därmed kan Väginvests verksamhet renodlas till att omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar, ägande av aktier i projektbolag m.m. Regeringen har i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) redovisat att en särskild utredare skall tillkallas för att utreda frågan om statlig tjänsteexport, bl.a. skall den hittillsvarande statliga tjänsteexporten utvärderas. SweRoad, som är ett exempel på

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

statlig tjänsteexport, kommer att vara föremål för den aviserade utredningen.

Järnvägsprojekt

För byggandet av Botniabanan skall staten och berörda kommuner bilda ett särskilt projektbolag, Botniabanan AB. Bolaget skall bl.a. finansiera, projektera och upphandla Botniabanan. Projektbolaget skall ha ett statligt ägande om 91 procent. Berörda kommuner skall äga 9 procent. Det är regeringens uppfattning att Väginvest bör äga och förvalta den statliga andelen av aktier i detta gemensamma bolag. Skälen för detta är flera. För det första har Väginvest det kunnande och den kompetens som krävs för att äga andelar i sådana projekt. Väginvest har bl.a. lång erfarenhet från det gemensamt ägda bolaget Rödöbron AB. För det andra bedriver Väginvest finansieringsverksamhet för Vägverkets räkning. Det innebär att Väginvest har en omfattande kunskap om finansmarknaden som bör tas till vara och kan vara till god hjälp i det nya Botniabanebolaget. För det tredje bedriver Väginvest också en konsultverksamhet avseende specialtjänster inom områdena finansiering, kalkylering och redovisning samt löpande ekonomitjänster. Det senare ger direkta samordningsvinster för det nya Botniabanebolaget vilket i sin tur minskar administrationskostnaderna i ett sådant särskilt bolag.

Aktierna i Väginvest förvaltas av regeringen. Utvidgas ändamålet för Väginvest till att omfatta även banhållning, kommer även styrelsen i Väginvest att kompletteras med representanter från Banverket. Vidare bör namnändring av bolaget övervägas.

Riksdagen bör godkänna att Vägverkets Investeringsaktiebolag Väginvest skall få ett vidare syfte med sin verksamhet. Syftet bör utvidgas till att även omfatta skilda former av projektfinansiering av infrastrukturanläggningar samt ägande och förvaltning av aktier, andelar och andra rättigheter i bolag med anknytning till banhållning.

Botniabanan

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att,

vad avser den första utbyggnadsetappen mellan Örnsköldsvik-Husum och planeringsarbete för ytterligare etapper av Botniabanan, låta Riksgäldskontoret utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan AB:s egna kapital och att garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare, inom en ram som exklusive mervärdesskatt uppgår till 1 495 000 000 kronor i prisnivå 1 januari 1997, varav 195 000 000 kronor avser finansiella kostnader.

För att möjliggöra att Botniabanan AB utan dröjsmål skall kunna starta och bygga upp sin verksamhet, får Banverket använda anslaget A4 Investe-

ringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar

för lån till Botniabanan AB:s verksamhet inom en ram på 50 000 000 kronor. Botniabanan AB skall återbetala medlen till Banverket senast den 1 juli 1999.

Byggandet av Botniabanan utmed norrlandskusten, mellan Sundsvall och Nyland, är av väsentlig regionalpolitisk betydelse. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) uttalade regeringen att med anledning av att Botniabanan inte har någon avgörande betydelse för järnvägstrafiken förrän den är färdigställd i sin helhet, är det av stor vikt att byggtiden minimeras utan att investeringskostnaden ökar. Regeringen angav vidare i samma proposition att, mot bakgrund av den önskvärda komprimerade byggtiden och projektets storlek, lånefinansiering kan övervägas av hela eller delar av projektet.

I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) som överlämnades till riksdagen den 5 mars 1998 har regeringen bl.a. redogjort för det avtal om byggande av Botniabanan som ingåtts den 27 november 1997 mellan statens förhandlingsman, Kramfors kommun, Örnsköldsviks kommun, Nordmalings kommun, Umeå kommun, Västernorrlands läns landsting samt Västerbottens läns landsting. Avtalet gäller under förutsättning av riksdagens godkännande och innebär att byggandet av Botniabanan, exklusive resecentra, genomförs genom att staten och berörda kommuner bildar ett aktiebolag, Botniabanan AB, med ansvar att finansiera, projektera, upphandla, bygga och hyra ut Botniabanan. I bolaget, som skall ha ett aktiekapital på minst en och högst fyra miljoner kronor, skall staten äga 91 procent och berörda kommuner 9 procent av aktierna. Staten förbinder sig att utfärda kapitaltäckningsgarantier gentemot Botniabanan AB samt att garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare. Avtalet träder i kraft den 1 juli 1998.

I och med bildandet av det av staten och berörda kommuner gemensamt ägda bolaget Botniabanan AB tar regionen ansvar för en väl definierad del av kostnaderna för projektet, vilket regeringen tidigare uttalat som en förutsättning för projektets genomförande.

Vad gäller bolagets lånefinansiering bör återbetalningstiden från den tidpunkt då banan öppnas för trafik vara kortare än avskrivningstiden och begränsas till högst 25 år. Medel för att täcka statens kostnader för hyra av Botniabanan och andra betalningar som följer av garanterade lån och kapitaltäckningsgarantin skall inrymmas i statsbudgeten fr.o.m. 2004.

Bygget av järnvägen delas in i tre etapper. Etapp 1, Örnsköldsvik-Husum, som kostnadsberäknas till 1 300 miljoner kronor, påbörjas i juli år 1999 och beräknas vara färdigställd senast i juni år 2002.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Etapp 2, Nyland-Örnsköldsvik, som kostnadsberäknas till 4 200 miljoner kronor, påbörjas i januari år 2001 och beräknas vara färdigställd i december år 2005. Etapp 3, Husum-Umeå, som kostnadsberäknas till 2 700 miljoner kronor, påbörjas i juli år 2001 och beräknas vara färdigställd i december år 2005. Kostnaderna är angivna i prisnivå 1 januari 1997 samt exklusive mervärdesskatt och finansiella kostnader. De finansiella kostnaderna består av räntekostnader under byggtiden och kostnader som är förknippade med att uppta lån, exempelvis garantiavgifter. Räntekostnader under byggtiden och andra finansiella kostnader bedöms sammanlagt uppgå till ca 15 procent av anläggningskostnaden.

I enlighet med förslagen om finansieringen av Botniabanan i prop. 1997/98:62 bör regeringen bemyndigas att, vad avser den första utbyggnadsetappen av Botniabanan, Örnsköldsvik-Husum, utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för Botniabanan AB:s egna kapital och att garantera bolagets förpliktelser gentemot långivare, rättighetsinnehavare och fordringsägare, inom en ram som exklusive mervärdesskatt uppgår till 1 495 miljoner kronor, varav 195 miljoner kronor avser räntekostnader under byggtiden och övriga finansiella kostnader. Dessa medel bör även få användas för planeringsarbete t.ex. järnvägsutredning för ytterligare etapper. Regeringen avser att fortlöpande återkomma till riksdagen i budgetpropositionen i syfte att återrapportera och följa upp genomförandet av Botniabanan.

För att möjliggöra att Botniabanan AB utan dröjsmål skall kunna starta och bygga upp sin verksamhet, bör Banverket bemyndigas att få använda anslaget A4 Investeringar samt drift och underhåll av

statliga järnvägar, för lån till Botniabanan AB:s verk-

samhet inom en ram av 50 miljoner kronor. Botniabanan AB skall återbetala medlen till Banverket senast den 1 juli 1999.

Vissa frågor angående Mälarbanan

Regeringens förslag:

Anslaget A4 Investeringar

samt drift och underhåll av statliga järnvägar, får an-

vändas för att ersätta Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) med 34 500 000 kronor för vissa kostnader som MIAB haft för garantiåtaganden gentemot staten.

Den 11 september 1991 ingick Banverket, Delegationen för infrastrukturinvesteringar och Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) en överenskommelse om utbyggnad av Mälarbanan mellan Kungsängen och Örebro. Överenskommelsen innebär att MIAB delfinansierar den totala anläggningskostnaden för Mälarbanan med 530 miljoner kronor och bygger de tre delsträckorna Arboga-Hovsta, Västerås-Lundby samt Grillby-Bålsta. MIAB har i enlighet med avtalet

nu färdigställt dessa sträckor samt till Banverket utställt borgens- och garantiförpliktelser på totalt ca 850 miljoner kronor avseende fel och brister för de delar av Mälarbanan som MIAB har byggt. Staten (Banverket) finansierar och bygger övriga delsträckor.

Banverket bygger och finansierar sträckan Kallhäll-Kungsängen som definitionsmässigt inte ingår i Mälarbanan, men som nämns i överenskommelsen som en trafikeringsförutsättning. Sträckan Kallhäll-Kungsängen skulle enligt planerna vara klart i juli 1997, men beräknas inte stå klar förrän under år 2001. Utbyggnaden av Kallhäll-Kungsängen är således ca fyra år försenad i jämförelse med de ursprungliga planerna. Med anledning av att utbyggnaden av sträckan Kallhäll-Kungsängen försenats, har MIAB i skrivelser till regeringen den 11 april 1996, den 4 januari 1997 och den 19 november 1997, bl.a. påkallat omförhandling av de ekonomiska villkoren i överenskommelsen.

Regeringen gav den 17 april 1997 Tågtrafikledningen i uppdrag att utreda och föreslå alternativa samordnade trafikupplägg som syftar till att minimera inskränkningarna för tågtrafiken under den tid utbyggnaden mellan Kallhäll-Kungsängen pågår. Den 22 oktober 1997 redovisade Tågtrafikledningen uppdraget. Innan utbyggnaden är klar anser Tågtrafikledningen att jämfört med idag är endast en marginell ökning av tågtrafiken möjlig att genomföra.

Efter överläggningar mellan Kommunikationsdepartementet och MIAB, har en överenskommelse nåtts. Överenskommelsen innebär bl.a. att staten åtar sig att genomföra vissa investeringsobjekt på Mälaroch Svealandsbanan inom ramen för stomnätsplanen, samt att staten åtar sig att ersätta MIAB med 34,5 miljoner kronor vilket avser ersättning för vissa garantikostnader som MIAB erlagt.

Göteborgsöverenskommelsen

Regeringens förslag:

Statens ekonomiska förplik-

telser enligt den nya Göteborgsöverenskommelsen ändras och finansieringen av dessa godkännes. Regeringen bemyndigas att dels låta Riksgäldskontoret inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen begränsa tidigare givna garantibemyndiganden till 2 200 000 000 kronor beräknat i 1998 års prisnivå, dels låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för ytterligare 1 500 000 000 kronor för lånefinansiering av den statliga andelen inom ramen för Göteborgsöverenskommelsen.

Genomförande av en ny trafiklösning i Göteborgsregionen är av stor betydelse med avseende på såväl sysselsättning som trafiksäkerhet. I 1997 års ekonomiska vårproposition konstaterade regeringen att

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

fullföljandet av en hållbar trafiklösning för Göteborg är en angelägenhet för hela landet.

Regeringen beslutade den 22 maj 1997 att överlämna propositionen Långsiktigt hållbara trafiklösningar i Stockholm och Göteborg (prop. 1996/97:160) till riksdagen. Riksdagen har i december 1997 dels godkänt regeringens förslag till förändringar i trafiklösningarna i Göteborgsregionen, dels bemyndigat regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om ytterligare 100 miljoner kronor för fortsatt planerings- och förberedelsearbete för den nya trafiklösningen i Göteborg (bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104).

I den ursprungliga trafiköverenskommelsen för Göteborgsregionen förutsattes finansiering ske med vägtullar. I Göteborg finns, som ovan nämnts, för närvarande inte förutsättningar för införande av någon form av särskild avgift för biltrafiken. I denna situation har en ny finansieringslösning krävts, för att inom befintliga utgiftsområdesramar kunna klara finansiering av Göteborgsöverenskommelsen, utan att för andra regioner angelägna projekt skjuts på framtiden. Mot bakgrund därav, och i syfte att åstadkomma en hållbar lösning för såväl påbörjade som vissa återstående projekt i Göteborgsregionen har överläggningar förts mellan staten och regionen, vilket resulterat i en ny överenskommelse den 23 mars 1998.

Denna överenskommelse, som ersätter tidigare överenskommelse, innebär en samfinansiering av vissa angivna projekt, samt att staten tar planeringsoch genomförandeansvaret för vissa projekt på det nationella vägnätet. De statsbidrag som skulle gå till kollektivtrafikprojekt enligt den ursprungliga överenskommelsen skall utbetalas enligt de principer och villkor som tidigare överenskommits. Den nya överenskommelsen innebär också att staten ersätter berörda kommuner för del av nedlagda kostnader, dock sammanlagt högst 200 miljoner kronor.

Den överenskomna finansieringen innebär att staten ansvarar för 75 procent och regionen eller enskilda kommuner för 25 procent av kostnaderna för projekten i ett samfinansierat investeringsprogram. Totalkostnaden för programmet uppskattas till 4 200 miljoner kronor i prisnivå januari 1998. Programmets översiktliga innehåll framgår av följande tablå:

Upprustning av Göta älvbron

100 Mkr

Göteborg miljö/kollektivtrafik

190 Mkr

Nya spårvagnar

720 Mkr

Göteborgsregionen/tåg och stationer

210 Mkr

Göteborgsregionen/miljö, kollektivtrafik

220 Mkr

Trafiksäkerhet och miljö på kommunala vägar

420 Mkr

Götaleden

2160 Mkr

Mölndal miljö E6

120 Mkr

Informationssystem

60 Mkr

Summa

4200 Mkr

För att inom befintlig ram för utgiftsområdet kunna fullfölja statens åtaganden enligt överenskommelsen måste utgifterna fördelas över en längre tidsperiod och finansieringen delvis ske med lån under byggnadstiden. Därefter avses lånen återbetalas med medel från statsbudgeten fr.o.m. år 2004 under en period som är avsevärt kortare än avskrivningstiden.

Detta innebär att avsteg görs från grundprincipen i budgetlagen 22 § att infrastrukturinvesteringar skall finansieras med anslag och ej lånefinansieras. Enligt budgetlagen 23 § kan riksdagen i vissa fall besluta att finansiering sker på annat sätt än som anges i 22 §. Regeringen avser att i budgetpropositionen för 1999 redovisa, beträffande anslagen A2 Väghållning och

statsbidrag samt A4 Investeringar i samt drift och underhåll av statliga järnvägar, inom utgiftsområde

22, i vilken utsträckning som framtida anslagsutrymme intecknas av redan fattade beslut.

Inför byggstart av ett projekt skall parterna komma överens om en finansieringsplan för respektive projekt. Den statliga andelen av investeringsprogrammet finansieras med nya lån när så blir nödvändigt. Redan givna bemyndiganden för lånegarantier för Götaleden, Åbromotet, E6 genom Göteborg samt förberedelsearbeten på totalt 2 600 miljoner kronor bör begränsas till 2 200 miljoner kronor på grund av den kommunala andelen i projektet Götaleden. För att täcka den statliga andelen i återstoden av investeringsprogrammet bör riksdagen bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret garantera lån på ytterligare 1 500 miljoner kronor.

De lånegarantier som regeringen här föreslår innebär inte att regeringen har tagit ställning till de olika projektens utformning eller lokalisering. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av regeringens uppdrag enligt 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. till de av Göteborgsöverenskommelsen berörda kommunerna och Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län angående överenskommelsens konsekvenser för hushållningen med naturresurser och miljön i regionen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

I 1997 års ekonomiska vårproposition har regeringen redovisat utgiftstak för år 1999 och år 2000. För utgiftsområde 22 Kommunikationer, har särskilda medel för ett nationellt investeringsprogram om 1 650 miljoner kronor aviserats för åren 1999 och 2000. Av dessa medel är för respektive år 500 miljoner kronor avsatta för Göteborg.

Det är regeringens uppfattning att medlen avsatta för Göteborg skall användas för att finansiera återbetalningen av lån och nya projekt enligt programmet. Återstoden av de statliga åtagandena finansieras med de statligt garanterade lånen på sammanlagt 3 700 miljoner kronor, vilka skall börja avbetalas med medel som skall inrymmas i statsbudgeten fr.o.m. år 2004.

Vissa frågor angående Inlandsbanan

Regeringens bedömning:

Det finns inget behov av

någon åtgärd med anledning av det riksdagen anfört om rättslig reglering avseende jävsfrågor m.m.

I ett riksdagsbeslut den 23 november 1995 (bet. 1995/96:TU4, rskr. 1995/96:38) med anledning av en utredning av Riksdagens revisorer angående Inlandsbanan (1994/95:5), anges bl.a. att regeringen bör överväga frågan om någon form av rättslig reglering behövs för att förhindra att personer, vilka i egenskap av experter eller liknande kunnat påverka utformningen av statsbidrag m.m., inte omedelbart efter uppdraget som näringsidkare skall kunna erhålla de bidrag de själva varit med om att utforma. Regeringen anser att dagens rättsliga reglering avseende jävsfrågor m.m. är tillfyllest.

Statens haverikommission

Regeringens förslag:

Statens haverikommissions

förvaltningskostnader får uppgå till högst 8 700 000 kronor för budgetåret 1998.

Regeringen beslutade i regleringsbrev den 18 december 1997 (K97/4927/SM) att förvaltningskostnaderna för Statens haverikommission (SHK) för budgetåret 1998 skulle uppgå till högst 8 miljoner kronor grundat dels på Haverikommissionens budgetunderlag ingivet av SHK den 27 januari 1997, dels på en ändring av budgetunderlaget ingivet av SHK den 30 juni 1997.

Senare har det visat sig att lönekostnaderna kommer att överstiga de i februari 1997 budgeterade lönekostnaderna med ca 500 000 kronor. Vidare har inte inräknats vissa kostnader relaterade till bl.a. det nordiska samarbetet på området. Dessa kostnader beräknas till 200 000 kronor.

Ökningen av förvaltningskostnaderna bör fördelas på berörda myndigheter i enlighet med vad som finns angivet för förvaltningskostnader i SHK:s regleringsbrev för budgetåret 1998. Förslaget har inga anslagskonsekvenser.

Kostnadstäckning för utgifter till följd av lagen om åtgärder mot förorening från fartyg

Regeringens förslag:

Sjöfartsverket får täcka de

kostnader som uppkommit med anledning av grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994.

Efter beslut av regeringen kan kostnader betalas som uppkommit till följd av förelägganden eller förbud som Sjöfartsverket föreskriver med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Med anledning av grundstötningen av en f.d. trålare hösten 1994, och de kostnader på drygt sex miljoner kronor som därmed uppkommit, i enlighet med lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, föreslår regeringen att dessa kostnader bärs av Sjöfartsverket. Förslaget har inga anslagskonsekvenser.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter

Regeringens förslag:

Luftfartsverket medges rätt

att placera kassamässigt överskott även hos motparter med kreditvärdighet K1 enligt Nordisk Ratings system. Verket får även rätt att för att uppnå en förbättrad finansiering av nya investeringar i fast egendom genomföra s.k. lease-holdaffärer. För att inkludera befintlig finansiell leasing, utökas den totala låneramen för Luftfartsverket till 5 500 000 000 kronor för budgetåret 1998.

Luftfartsverkets finansiella befogenheter har under senare år väsentligt utökats i linje med regeringens strävan att låta affärsverken agera under bolagsliknande former. Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen den 11 februari 1998 hemställt om vissa förändringar och preciseringar av verkets finansiella befogenheter.

Beträffande kassamässiga överskott har Luftfartsverket rätt att inom vissa villkor placera sådana i bank, i statsgaranterade skuldebrev samt på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Verket konstaterar i skrivelsen att möjligheten att placera likviditet till goda räntevillkor och på den tidssikt som passar Luftfartsverket har försämrats. Mot denna bakgrund föreslår verket att kassamässiga överskott även skall få placeras hos motpart med kreditvärdighet enligt kategori K1 enligt Nordisk Ratings system. Sådana emittenter förutsätts ha mycket god kapacitet att mö-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ta aktuella betalningsförpliktelser, och verket bedömer att det är affärsmässigt motiverat att ta den något större risk detta innebär i förhållande till nuvarande bemyndigande.

Luftfartsverket har även i skrivelsen föreslagit att verket skall få rätt att genomföra s.k. leaseholdaffärer i avsikt att åstadkomma en förbättrad finansiering av investeringar i fast egendom som terminaler och bansystem. En sådan lease-holdaffär innebär att verket överlåter nyttjanderätten till en investerare i utlandet, som genom avskrivning på nyttjanderätten kan tillgodogöra sig en lägre skattekostnad. Luftfartsverket leasar därefter tillbaka nyttjanderätten till en lägre kostnad och får därmed en intäkt som är grundad på en lägre skattekostnad för investeraren. Luftfartsverket behåller hela tiden äganderätten till anläggningen.

Luftfartsverket har dessutom i skrivelsen föreslagit en förändring av verkets totala ram för lång- och kortfristiga lån, som i budgetpropositionen för 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) fastlagts till 3,5 miljarder kronor. Mot bakgrund av att Luftfartsverket numera redovisar finansiell leasing i balansräkningen föreslår verket att ramen utökas till totalt 5,5 miljarder kronor. Merparten av ökningen avser Luftfartsverkets finansiella leasingåtagande vad gäller Sky City-anläggningen på Arlanda. Det bör noteras att verket därutöver sedan tidigare har riksdagens bemyndigande rörande en kapitaltäckningsgaranti till LFV AirportCenter AB.

Regeringen, som anser att verkets hemställan ligger i linje med tidigare nämnda strävan att affärsverken skall kunna verka under affärsmässiga och bolagsliknande förhållanden, biträder Luftfartsverkets beskrivna förslag till utökade finansiella befogenheter. Vad gäller lease-holdaffärer bör bemyndigandet begränsas att gälla investeringar i nya fasta anläggningar.

SJ:s borgensram

Regeringens förslag

: Regeringen bemyndigas att

låta SJ få rätt att teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram på 1 900 000 000 kronor under 1998.

I budgetpropositionen för 1998 fastställdes låne- och borgensramar för affärsverken. För SJ uppgår låneramen till 9,2 miljarder kronor och borgensramen till 400 miljoner kronor för år 1998. Den borgensram som angavs för SJ har visat sig vara för liten och ger upphov till icke önskvärda finansieringslösningar. Effekten blir att den operationella leasen på Scandlinesfärjan, som levereras under första delen av år 1998, kommer att ligga på SJ affärsverk istället för på SJ Invest, där SJ:s leasingaffärer normalt ligger. För att åtagandet för färjan skall ligga i dotterbo-

lagssfären med lägre finansieringskostnad för staten bör färjan istället finansieras genom SJ Invest med ett borgensåtagande på cirka 800 miljoner kronor.

Regeringen anser att färjefinansieringen är en affär inom SJ-koncernen som bör ligga i dotterbolagssfären och inte i SJ affärsverk. För statsverkets räkning kan det dessutom finnas andra tillfällen där det kan vara fördelaktigt att låta SJ teckna borgensförbindelse för att få ned kapitalkostnaden vid t.ex. leasingaffärer. Regeringen anser därför att det bör finns handlingsutrymme i SJ:s borgensram för t.ex. framtida leasing, garantier för större inköp, garantier för tullbetalningar och för bolagsförsäljningar/bolagsköp, där det kan vara ekonomiskt bättre att SJ utställer borgensförbindelser för sitt dotterbolag än använder bankgarantier för att garantera vissa åtaganden. Regeringen anser det vara motiverat att höja SJ:s borgensram och skapa handlingsutrymme för kommande affärer.

5.4.18 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

B1 Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 220 188 000 kronor.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

tillgodose Statens jordbruksverks behov av rörelsekapital för EU-verksamhet intill ett sammanlagt belopp om högst 5 500 000 000 kronor på myndighetens särskilda räntekonto i Riksgäldskontoret.

EG-kommissionen ersätter Sverige i efterskott för de stöd inom jordbruksfondens garantisektion som Statens jordbruksverk betalar ut. Av denna anledning fordras ett kreditutrymme på det särskilda räntebelagda konto för EU-verksamhet som verket har tillgång till hos Riksgäldskontoret.

Statens jordbruksverk bör därför ges tillgång till en kredit på 5,5 miljarder kronor på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret. Beloppet är beräknat utifrån det maximala kreditbehovet vilket uppstår i december månad.

E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 18 792 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget E3 Djurhälsovård

och djurskyddsfrämjande åtgärder ökas med

3 700 000 kronor. Finansieringen sker genom att anslaget D1 Främjande av rennäringen m.m. minskas med motsvarande belopp.

Tillsyn av djurtransporter är ett komplicerat men mycket angeläget område. Tillsynen av sådana transporter försvåras av att den lokala tillsynsmyndigheten ofta inte känner till när transporterna sker och att den därför kan ha svårt att ingripa i tid. Dessutom är tillsynsmyndigheten beroende av polisens hjälp för att stoppa en transport för inspektion.

Det är angeläget att Jordbruksverket initierar ett landsomfattande projekt om tillsyn av djurtransporter under år 1998. Projektet bör lämpligen genomföras genom att kommunerna inom ett län samverkar med länsveterinärer och poliser. Inom ramen för projektet kommer Jordbruksverket att i samråd med företrädare för lokala och regionala tillsynsmyndigheter utarbeta anvisningar för genomförandet inklusive upprättandet av inspektionsprotokoll.

Eftersom tillsynsmyndigheterna har begränsad erfarenhet av tillsyn över djurtransporter, krävs ytterligare resurser för utbildning av de lokala och regionala tillsynsmyndigheternas personal. Projektet kan lämpligen differentieras så att angelägna delområden studeras särskilt. Dessa kan exempelvis vara båttransporter, transporter vid export av svin och kalv, rentransporter och transporter i samband med djurmarknader.

E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E5 Bekämpande av

smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 2 000 000

kronor. Finansiering sker genom att anslaget D1

Främjande av rennäringen m.m. minskas med mot-

svarande belopp.

EHEC är en zoonos, dvs. en sjukdom som kan överföras från djur till människa. Sjukdomen kan ha dödlig utgång. Från utländska studier är det känt att nötkreatur är en vanlig smittkälla vid EHECinfektion. Djuren bär på bakterien utan att själva bli sjuka. EHEC kan smitta bl.a. via förorenat nötkött, opastöriserad mjölk eller direktkontakt med nötkreatur.

Från år 1988 till år 1995 konstaterades i Sverige 0-3 fall av EHEC-infektioner på människa per år. År 1995 inträffade en dramatisk ökning av antalet

EHEC-fall i Sverige med ca 100 rapporterade fall. Under åren efter 1995 har EHEC etablerat sig på denna nivå. Genom en prevalensstudie, utförd av Statens jordbruksverk, har det visat sig att ca en procent av nötkreaturen i Sverige kan vara smittade av EHEC.

Jordbruksverket, Statens livsmedelsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt och Smittskyddsinstitutet har enats om en gemensam handlingspolicy för åtgärder föranledda av EHEC hos nötkreatur. I linje med den antagna policyn genomför och finansierar Jordbruksverket provtagning i de nötkreaturbesättningar som visat sig vara infekterade med EHECbakterier. Denna provtagning syftar främst till att öka kunskaperna om EHEC-bakteriens förekomst, uppträdande, spridning och saneringsbarhet. Regelrätta saneringsåtgärder eller bekämpningsåtgärder är i dagsläget inte möjliga med hänsyn till de bristfälliga kunskaperna om EHEC. Arbetet med att finna en lösning för att minimera risken för att människor skall bli smittade av EHEC har mycket hög prioritet. Mot denna bakgrund krävs ytterligare resurser för att genomföra besättningsstudier i syfte att erhålla kunskaper om möjligheten till bekämpning av EHEC-bakterien.

Bemyndigande för vissa ekonomiska förpliktelser efter år 1998

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

fatta beslut om utestående ekonomiska förpliktelser vid utgången av 1998 enligt följande:

B8

Strukturstöd inom livsmedelssektorn

55 000 000 kronor, B9 Från EU-budgeten finansie-

rat strukturstöd 89 000 000 kronor, B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket 3 200 000 000 kro-

nor, B13 Från EU-budgeten finansierade komplet-

terande åtgärder inom jordbruket 3 100 000 000

kronor.

Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsprodukter samt miljöstöd är, med EU-budgeten samfinansierade, stödformer som bygger på fleråriga åtaganden mellan staten och stödmottagarna. Det innebär att staten, genom Statens jordbruksverk, åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel. Av denna anledning föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna utestående ekonomiska förpliktelser för dessa anslag.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

5.4.19 Utgiftsområde 24 Näringsliv

E3 Exportkreditnämnden

Regeringens förslag:

Exportkreditnämnden skall

få erbjuda upp till 100 procent täckning i sina exportkreditgarantier.

Exportkreditnämnden skall få lämna rembursgarantier med mer än 12 månaders kredittid och 18 månaders risktid samt få försäkra remburser med s.k. ensidig bekräftelse.

Riksdagen har ställt sig bakom principen att Exportkreditnämnden (EKN) vid sin garantigivning normalt skall tillämpa ett system med självrisker och att täckningsgraden i en garanti normalt får uppgå till högst 95 procent (prop. 1989/90:44, bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153). I enlighet med detta har i förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti föreskrivits att exportkreditgaranti får avse högst 90 procent eller i särskilda fall 95 procent av den uppkomna förlusten. EKN tillämpar för närvarande för köparkrediter normalt 95 procent täckning för politiska risker och 90 procent för kommersiella risker. Motsvarande tal är för leverantörskrediter 90 procent respektive 85 procent.

Motiven för självrisk föreligger framför allt när det gäller kommersiell risktäckning. Däremot har garantitagaren oftast inga eller mycket begränsade möjligheter att bedöma den politiska risken och påverka skeendet vid politiska händelser.

EKN har mot denna bakgrund den 25 november 1997 föreslagit att EKN skall få möjlighet att lämna upp till 100 procent täckning i sina garantier. EKN avser, om förslaget godkänns, att införa ett system för täckningsgrader som normalt innebär 100 procent täckning för politiska risker och 90 procent för kommersiella risker. Tanken är att täckningsgraden skall kunna justeras uppåt eller nedåt beroende på omständigheterna i den enskilda affären. Det kan nämnas att garantiinstituten i flera andra länder, bl.a. Kanada, Norge, Storbritannien och USA, kan erbjuda 100 procent täckning.

Riksdagen har ställt sig bakom vissa riktlinjer för de rembursgarantier som EKN kan bevilja (prop. 1989/90:44, bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153). I enlighet med detta har det i förordningen (1990:113) om exportkreditgaranti bl.a. föreskrivits att rembursgaranti får avse högst 50 procent av den uppkomna förlusten. Riksdagen har informerats om en förestående ändring i EKN:s rembursgarantier. Ändringen gällde en förlängning av den maximalt tillåtna kredittiden från 6 månader till 12 månader (prop. 1991/92:100).

Marknaden för remburser har förändrats genom att kredittiderna blivit längre och bankernas behov

av riskdelning ökat. Idag kan inte EKN dela dessa risker på ett för bankerna tillfredsställande sätt eftersom reglerna för garanti vad gäller bekräftade remburser tillåter maximalt 12 månaders kredittid och 18 månaders risktid. EKN:s kunder har därför framfört önskemål om att EKN skall kunna försäkra remburser också med längre kredittid och risktid än detta.

Vidare har banker önskat få möjlighet att försäkra remburser med s.k. ensidig bekräftelse. En ensidigt bekräftad remburs (s.k. silent confirmation) innebär att EKN:s garantitagare på exportörens begäran garanterar betalning under en remburs öppnad av en utländsk bank, trots att det inte finns något uppdrag från öppnande bank att bekräfta rembursen. Syftet med de föreslagna ändringarna är att erbjuda en förbättrad garanti som tar hänsyn till de förändringar som ägt rum på rembursmarknaden.

E4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 9 063 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget E4 AB Svensk Ex-

portkredits statsstödda exportkreditgivning ökas

med 2 600 000 kronor. Finansieringen sker genom att anslaget E3 Exportkreditnämnden minskas med motsvarande belopp.

Anslaget disponeras för ersättning till AB Svensk Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt underskott som utgör skillnaden mellan intäkter och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekostnader, inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. De utbetalningar som år 1997 belastar anslaget avser åtaganden som gjorts före 1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för närvarande ett överskott.

Staten är genom ett avtal med AB SEK den 14 maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i det statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redovisar resultatet av verksamheten tre gånger om året till regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs hos Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och därmed inte nödvändigtvis på det budgetår de avser som var fallet t.o.m. budgetåret 1994/95. Anvisade medel för år 1998 kommer därför inte att vara tillräckliga för att täcka utbetalningarna. Medelsbehovet beräknas uppgå till ytterligare 2,6 miljoner kronor. Beloppet påverkas av valutakurser och kan därför komma att avvika härifrån.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

E6 Världsutställningen i Hannover år 2000

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.

Regeringens förslag:

Ett nytt reservationsanslag E6

Världsutställningen i Hannover år 2000 uppgående

till 27 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1998 som ett engångsbelopp för att täcka den beräknade kostnaden för statlig medverkan i utställningen. Finansieringen sker genom att utgiftsområdesramen under budgetåret 1999 på vart och ett av följande utgiftsområden engångsvis minskas med 3 000 000 kronor: UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan, UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, UO 16 Utbildning och universitetsforskning, UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, UO 19 Regional utjämning och utveckling, UO 20 Allmän miljö- och naturvård, UO 22 Kommunikationer samt UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.

Sverige har inbjudits att delta i en världsutställning, som kommer att äga rum i Hannover i Tyskland år 2000. Med hänsyn till att Tyskland är Sveriges enskilt största handelspartner samt att utställningen äger rum i ett viktigt EU-land anser regeringen det angeläget att Sverige deltar i denna världsutställning, där det finns stora möjligheter att främja svenska ekonomiska intressen. Regeringen fattade därför tidigare i år ett beslut att anmäla Sverige som deltagare. Totalkostnaden för det svenska deltagandet beräknas uppgå till ca 60 miljoner kronor, varav näringslivet åtagit sig att bidra med hälften. Kommuner och länsstyrelser väntas bidra med sammanlagt ca 3 miljoner kronor. Det är svårt att i dagsläget exakt beräkna när utgifterna uppstår. Regeringens bedömning är dock att en mindre kostnad för förberedelsearbetet uppstår redan budgetåret 1998 samt att merparten av utgifterna uppstår budgetåret 1999. Detta är skälet till regeringens val av finansiering.

F2 Konsumentverket

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 67 867 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget F2 Konsumentver-

ket ökas med 1 000 000 kronor. Finansering sker

genom att anslaget F1 Marknadsdomstolen minskas med motsvarande belopp.

Regeringen avser att under 1998 ge Konsumentverket i uppdrag att utveckla och praktiskt pröva en modell för att mäta och ge konsumenterna en bättre information om konsumentpriser i dagligvaruhandeln. Modellen skall passa in i Konsumentverkets långsiktiga verksamhet. Kostnaden för uppdraget får uppgå till högst 1 miljon kronor.

I uppdraget ingår bl.a. att utveckla och praktiskt pröva en modell för insamling (mätning) av butikspriser samt för att sprida denna information. Finansiering sker genom att anslaget F1 Marknads-

domstolen minskas med motsvarande belopp under

budgetåret 1998. Detta innebär ett minskat ekonomisk utrymme för Marknadsdomstolens verksamhet. Det är dock regeringens bedömning att domstolens verksamhet kan bedrivas inom det anvisade anslaget.

Miljöteknikdelegationen

Regeringens förslag:

Det under fjortonde huvudti-

teln för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget A8

Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning får användas för att be-

kosta Miljöteknikdelegationen med ett belopp uppgående till 20 000 000 kronor.

Riksdagen beslutade att anslå 1 000 miljoner kronor under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 för investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1995/96:222, bet. FiU 1995/96:15, rskr. 1995/96:307).

Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik (Miljöteknikdelegationen) inrättades av regeringen hösten 1996.

Delegationen arbetar med att utveckla metoder för att stimulera utveckling och kommersialisering av miljöanpassade varor och tjänster. Enligt den av regeringen godkända strategin inriktas arbetet på fyra huvudområden, marksanering/ekologiskt återställande av mark, byggande och boende, transporter och livsmedel/lantbruk. Genom teknikupphandling bidrar delegationen till att driva fram och kommersialisera tekniker eller produkter som ännu inte finns tillgängliga på marknaden. Teknikupphandling är en stegvis process som erfarenhetsmässigt tar mellan två och fyra år att fullfölja.

För uppdraget att utarbeta en strategi anvisade regeringen 1 miljon kronor från tolfte huvudtitelns anslag A16 Program för småföretagsutveckling, förny-

else och tillväxt för budgetåret 1995/96. För arbetet

med att genomföra strategin anvisade regeringen dessutom 20 miljoner kronor från nämnda anslag. Miljöteknikdelegationens nuvarande uppdrag sträcker sig t.o.m. år 1998 men har endast beslutad finansiering t.o.m. år 1997.

Det är viktigt att Miljöteknikdelegationen kan genomföra sitt uppdrag.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringen bedömer att delegationen nu kan erhålla 20 miljoner kronor för budgetåret 1998. Medel för detta ändamål tas i anspråk från anslaget A8 under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96,

Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, den s.k. kretsloppsmil-

jarden. De riktlinjer för anslaget som angavs i propositionen är emellertid sådana att medel till Miljöteknikdelegationen inte kan anses rymmas inom dessa. Däremot ligger Miljöteknikdelegationens verksamhet mycket väl inom ramen för intentionerna med den s.k. kretsloppsmiljarden.

5.4.20 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

A1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 71 326 400 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A1 Generellt stats-

bidrag till kommuner och landsting ökas med

3 585 000 000 kronor.

Kommuner och landsting tillförs 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Syftet är att värna kvaliteten i skola, vård och omsorg och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna. Av tillskottet bör 3 600 miljoner kronor tillföras det generella statsbidraget, varav 2 160 miljoner kronor till kommunerna och 1 440 miljoner kronor till landstingen. Resterande 400 miljoner kronor bör tillföras anslaget A2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Det ökade generella statsbidraget till landstingen skall fördelas som ett invånarrelaterat bidrag. Av det ökade generella statsbidraget till kommunerna skall 1 620 miljoner kronor fördelas som ett åldersrelaterat bidrag. De resterande 540 miljoner kronor fördelas invånarrelaterat.

Förslaget föranleder ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting.

Regeringen föreslår i propositionen Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153) ändrade regler för systemet för återbetalning av viss mervärdesskatt till kommuner och landsting, det s.k. kommunkontosystemet. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Förändringarna som föreslås rör bl.a. kommunernas och landstingens rätt till ersättning från systemet för ingående mervärdesskatt. Enligt regeringens förslag skall ersättning kunna beviljas för ingående mervärdesskatt som är hänförlig till de boendeformer

som anges i socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Till följd av förslaget försvinner behovet av att ha kvar uttagsbeskattningen (3 kap. 29 § mervärdesskattelagen) för dessa boendeformer.

Förslaget om den slopade uttagsbeskattningen innebär att statens inkomster per helår beräknas minska med ca 30 miljoner kronor och att kommunernas utgifter minskar med samma belopp. Eftersom de förändrade reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998 bör det generella statsbidraget sänkas för detta år med 15 miljoner kronor.

A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 736 600 000 kronor.

Regeringens förslag:

Anslaget A2 Bidrag till sär-

skilda insatser i vissa kommuner och landsting ökas

med 400 000 000 kronor.

En stor del av anslaget har de senaste åren fördelats till kommuner och landsting för flyktingkostnader, för omstruktureringsprojekt och för förebyggande hiv/aids-verksamhet. Regeringen har från år 1996 fram till nu dessutom erhållit ansökningar från 66 kommuner och två landsting. Efter prövning av varje särskilt fall har beslut om bidrag fattats för elva kommuner.

Regeringen gör bedömningen att det även inom de närmaste åren finns behov av särskilda insatser för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation. Dessutom har regeringen i propositionen Bostadspolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) föreslagit åtgärder för att stödja kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet, som kommer att finansieras från anslaget. Regeringen gör därför bedömningen att anslaget A2 Bidrag till sär-

skilda insatser i vissa kommuner och landsting bör

ökas med 400 miljoner kronor för år 1998.

A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 20 985 000 000 kronor.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringens förslag:

Anslaget A3 Statligt utjäm-

ningsbidrag till kommuner och landsting ökas med

285 000 000 kronor. Finansiering sker genom att den utjämningsavgift som kommuner och landsting betalar in till staten ökar.

Det kommunala utjämningssystemet syftar till att ge kommuner respektive landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Detta sker genom en utjämning för skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader. Utgifterna för utjämningsbidraget belastar anslaget A3

Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting och inkomsterna av utjämningsavgiften redovi-

sas som en inkomst på statsbudgetens inkomstsida. Systemet är i princip självfinansierat.

Statistiska centralbyrån fastställer i januari månad de utjämningsbidrag respektive utjämningsavgifter som landets kommuner respektive landsting skall erhålla eller betala under året. Beräkningarna kan leda till att omslutningen i utjämningssystemet ökar eller minskar jämfört med den bedömda nivån i budgetpropositionen. De av Statistiska centralbyrån fastställda nivåerna avseende år 1998 innebär att omslutningen blir högre än vad riksdagen beslutade i samband med budgetpropositionen för 1998. Utjämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner kronor högre än det anslagna beloppet. Av denna anledning bör anslaget A3 Statligt utjämningsbidrag till kom-

muner och landsting höjas med 285 miljoner kronor

för 1998. Höjningen motsvaras av att den utjämningsavgift som kommuner och landsting betalar in till staten ökar i motsvarande mån. Förslaget har således ingen effekt på statens lånebehov.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

6 Skattefrågor och prognos av statsbudgetens inkomster

6.1 Inledning

Regeringen presenterar i detta kapitel ett antal förslag på skatteområdet. Ett första förslag rör inkomstskatten från och med år 1999. Därefter behandlas vissa åtgärder som gäller beskattningen av småföretag. Vidare lämnas förslag om fastighetsskatten för bostadshus för 1999 och om förändringar i tobaks- och alkoholskatterna. Andra förslag gäller den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk och reklamskatten på trycksaker. Avslutningsvis redovisas finansiella konsekvenser av de olika åtgärderna.

I kapitlet redovisas också analyser och prognoser av statsbudgetens inkomster för perioden 1998–2001 liksom av den offentliga sektorns skatteinkomster.

Ärendet och dess beredning

Lagförslag har upprättats i enlighet med förteckning i avsnitt 3 Förslag till riksdagsbeslut.

Förslaget angående tobaksskatten har under hand beretts med Riksskatteverket.

Lagrådet

Lagförslagen är av en sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

6.2 Åtgärder på skatteområdet

6.2.1 Den statliga skatten på förvärvsinkomster

Regeringens förslag:

Statlig inkomstskatt på för-

värvsinkomster tas ut efter två olika skattesatser. Skattesatsen för den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger nuvarande skiktgräns skall vara 20 procent. För den del av den beskatt-

ningsbara förvärvsinkomsten som överstiger 360 000 kronor skall skattesatsen vara fem procentenheter högre, dvs. 25 procent. De nya skattesatserna gäller från och med inkomståret 1999.

Inkomstgränserna för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster för följande år räknas upp med förändringen i konsumentprisindex med ett tillägg på två procentenheter.

Skälen för regeringens förslag: Som en del i sane-

ringen av de offentliga finanserna infördes fr.o.m. inkomståret 1995 en särskild värnskatt, som innebar att den statliga skatten för inkomståren 1995–1998 höjdes från 20 till 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten över viss nivå. Värnskatten har bidragit till att ge saneringsprogrammet en tillfredsställande fördelningspolitisk profil. I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör värnskatten i och med inkomståret 1998.

Regeringen lämnade i budgetpropositionen för år 1998 sin slutliga värdering av 1990 års skattereform. De genom reformen åsyftade målen om bl.a. en enklare och samhällsekonomiskt effektivare beskattning har i allt väsentligt uppnåtts. Såvitt gäller det fördelningspolitiska utfallet för hushåll med högst inkomster konstaterade dock regeringen att detta avviker från de bedömningar som gjordes i reformpropositionen (prop. 1989/90:110) och att en korrigering därför var nödvändig. Korrigeringen borde enligt regeringens mening ske genom en förändring i skatteuttaget på förvärvsinkomster. Samtidigt bedömdes det dock som angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete och att undvika alltför höga marginalskatter för flertalet skattskyldiga. Mot denna bakgrund aviserades att korrigeringen skulle avse inkomsttagare med månadsinkomster på ca 30 000 kronor. Regeringen lämnar nu ett preciserat förslag i denna fråga.

Det nya högre skatteuttaget skall första gången tillämpas för inkomståret 1999 vid taxeringen år 2000. Mot en taxerad förvärvsinkomst på 360 000

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

kronor vid 1997 års inkomstförhållanden – dvs. motsvarande en genomsnittlig månadsinkomst på 30 000 kronor – svarar en högre nivå år 1999. Med hänsyn till de bedömningar regeringen gör om lönetillväxten mellan åren 1997 och 1999 och till önskemålet att begränsa det antal personer som skall möta den högre marginalskatten bör den nya, högre skiktgränsen, som uttrycks i termer av beskattningsbar förvärvsinkomst, ligga vid 360 000 kronor. För inkomster som år 1999 överstiger denna nivå skall den statliga skattesatsen vara 25 procent.

Den föreslagna skiktgränsen avser alltså den beskattningsbara förvärvsinkomsten som utgörs av den taxerade förvärvsinkomsten minskad med allmän pensionsavgift och grundavdrag. För närvarande är det inte möjligt att för år 1999 exakt beräkna vilken taxerad inkomst som svarar mot en skiktgräns på 360 000 kronor detta år, eftersom underlagen för såväl allmän pensionsavgift som grundavdrag påverkas av ännu ej avläsbara förändringar i konsumentprisindex mellan juni 1997 och juni 1998. En preliminär bedömning kan dock göras.

Den allmänna pensionsavgiften uppgår till 6,95 procent av inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Avgiften skall enligt förslaget i prop. 1997/98:151, Inkomstgrundad ålderspension, m.m. från och med inkomståret 1999 beräknas för inkomster upp till 8,06 förhöjda basbelopp. För år 1999 beräknas det förhöjda basbeloppet till 37 400 kronor enligt nu aktuella bedömningar av konsumentprisutvecklingen. Detta ger en övre inkomstgräns om 301 400 kronor för uttag av pensionsavgift. För en taxerad förvärvsinkomst på denna nivå och däröver kommer den allmänna pensionsavgiften att uppgå till 20 900 kronor.

Grundavdraget uppgår vid den aktuella inkomstnivån till 24 procent av det reducerade basbeloppet. Baserat på aktuella bedömningar av konsumentprisutvecklingen kan basbeloppet för 1999 beräknas till 36 600 kronor, vilket ger ett grundavdrag på 8 700 kronor.

Vid en allmän pensionsavgift på 20 900 kronor och ett grundavdrag på 8 700 kronor kommer den taxerade förvärvsinkomst som svarar mot en beskattningsbar inkomst på 360 000 kronor att uppgå till 389 600 kronor. För personer med en taxerad förvärvsinkomst över denna nivå, vilket motsvarar en genomsnittlig månadsinkomst överstigande ca 32 400 kronor, kommer alltså den statliga skatten på en inkomstökning att uppgå till 25 procent.

Fr.o.m. inkomståret 1999 bestäms den i dag gällande skiktgränsen för uttag av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomsten genom att 1998 års skiktgräns räknas upp med förändringen i konsumentpriserna mellan juni månad andra året före inkomståret och juni månad året före inkomståret med ett tillägg av två procentenheter. För inkomståren 1995–1998 gäller särskilda regler som innebär att uppräkningen sker med lägre tal beroende på att en partiell avin-

dexering infördes som en del av saneringsprogrammet. För år 1999 och framåt sker, i enlighet med tidigare beslut, uppräkningen enligt den ordning som infördes genom 1990 års skattereform.

Att skiktgränsen räknas upp med ett extra tillägg utöver effekten av förändringen av konsumentpriserna innebär att antalet personer som får betala statlig inkomstskatt inte ökar under förutsättning att den reala ökningen av förvärvsinkomster inte överstiger en viss nivå. Denna ordning bör även gälla för den nya, högre skiktgränsen. Därigenom begränsas även under åren efter 1999 antalet personer som får betala den högre statliga skatten om 25 procent.

Antalet skattskyldiga som kommer att betala den högre statliga skatten beräknas för inkomståret 1999 uppgå till ca 260 000 personer. Det totala antalet skattskyldiga som samma år beräknas betala statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster (utöver det fasta beloppet om 200 kronor) uppgår till ca 1 250 000 personer. Detta innebär alltså att för nära fyra femtedelar – eller för uppemot 1 miljon personer – av dem som i år betalar värnskatt kommer marginalskatten att sjunka mellan 1998 och 1999 till följd av det förändrade uttaget av statlig inkomstskatt.

I skattereformen var det en uttalad ambition att 15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta grundbeloppet. Så har inte varit fallet med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrymme uppkommer bör inkomstskatten ändras så att målet uppnås.

I detta sammanhang föreslås också den författningsändring som är nödvändig med anledning av ett förslag i prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Förslaget innebär att skiktgränsen för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster skall höjas med 1 800 kronor från 213 100 kronor till 214 900 kronor. Den nya skiktgränsen på 214 900 kronor kommer dock enbart att användas som utgångspunkt för att räkna om skiktgränsen inför inkomståret 1999 med hänsyn till bl.a. förändringar i konsumentprisindex.

Förslagen medför ändringar i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

6.2.2 Beskattningen av småföretag

6.2.2.1 Allmänna överväganden

De svenska företagsskattereglerna ger generellt sett goda villkor för realinvesteringar i näringslivet. Sverige har en internationellt sett konkurrenskraftig bolagsbeskattning i första hand genom den låga formella bolagsskattesatsen men även genom de regler som bestämmer skattebasen i form av avskrivningsoch värderingsregler m.m. För enskilda näringsidkare är förhållandena i princip likvärdiga med de som gäller för aktiebolag. Genom åtgärder under senare

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

år har också villkoren för nyföretagande och entreprenörskap förbättrats. För nystartad enskild näringsverksamhet infördes 1996 en möjlighet att kvitta underskott i näringsverksamheten mot inkomst av tjänst. För ägare till aktier i onoterade bolag infördes 1997 lättnader i beskattningen av utdelningar och reavinster.

De senaste årens förändringar motiverar en allmän återhållsamhet med nya regeländringar. Stabila regler där företagen har tilltro till och goda kunskaper om de skattemässiga villkoren för investeringar har ett betydande egenvärde. Inom ramen för den givna strukturen bör dock övervägas särskilda insatser för att ytterligare stimulera entreprenörskap och företagande. Möjliga förändringar kan gälla justeringar i skattesatser, i den kvantitativa omfattningen av olika reserveringsmöjligheter och av de regler som styr fördelningen av inkomster mellan olika inkomstslag (schablonmässigt fastställda räntor m.m.). Förändringarna bör så långt möjligt uppfylla kraven på likvärdighet i behandlingen av olika företagsformer.

Såvitt gäller skattesatsförändringar är det inte aktuellt med nedjusteringar av skattesatserna då dessa – bolagsskattesatsen och skattesatsen för expansionsmedel – redan ligger på en konkurrenskraftig nivå, 28 procent.

Därmed kvarstår i praktiken två frågor. Den ena gäller hur åtgärderna skall utformas så att de får ett särskilt värde för nystartade företag och för existerande små och medelstora företag. Valet står här mellan en explicit avgränsning till mindre företag och generella åtgärder som i praktiken får störst värde för de mindre företagen.

Den andra frågan gäller om åtgärderna skall inriktas på att förbättra möjligheterna till expansion med kvarhållna inkomster eller om tyngdpunkten skall ligga på att förbättra försörjningen med externt genererat riskkapital. I det första fallet handlar det om att förbättra reserveringsmöjligheterna och därmed sänka skatteuttaget på internfinansierade investeringar.

I det andra fallet gäller det att förbättra avkastningen efter skatt på externt riskkapital. Undersökningar visar att soliditeten är betydligt lägre i små företag jämfört med större. Att vidta åtgärder för att förbättra de mindre företagens soliditet ger en rad positiva effekter. Det ökar företagens möjligheter att stå emot tillfälliga förluster, minskar företagens riskaversion, gör företagen mindre räntekänsliga samt förbättrar deras möjligheter till extern upplåning.

Alltsedan 1990 års skattereform har i den allmänna debatten med jämna mellanrum förts fram förslag som innebär att särskilda reserveringsregler skulle införas för företag upp till en viss storlek. Alternativt handlar det om att vinster upp till en viss storlek skall ges en förmånligare skattebehandling. Regeringen har prövat möjligheten av sådana selektiva åtgärder.

Avgränsningen till på visst sätt definierade mindre företag och/eller till vinster upp till en viss nivå moti-

veras ibland med att detta skulle begränsa den budgetmässiga kostnaden. Det finns emellertid problem med en avgränsning som antingen gör att kostnaderna kommer att bli höga eller som skapar olikformigheter mellan olika företag eller grupper av företag.

Ett problem av allmänt slag handlar om vad som skall avses med ett litet företag. Olika definitioner är möjliga; antalet anställda, omsättning, eget kapital och/eller balansomslutning. Oberoende av vilken definition som väljs skapas skattemässiga incitament till uppdelning av existerande företag på mindre enheter, en uppdelning som kan vara företagsekonomiskt omotiverad. Uppdelningen ökar också den budgetmässiga kostnaden. För att begränsa dessa nackdelar krävs särregler som innebär att man begränsar de förmånliga reglerna för företag som står i ett visst organisatoriskt förhållande till varandra (intressegemenskap, koncerner). Förutom att sådana särregler kan vara svåradministrerade kan de också skapa olikformigheter mellan olika grupper av företag beroende på vilken samverkansform de valt. Vissa företag kan samverka på ett sådant sätt att villkoren för att de begränsade särreglerna skall gälla inte är uppfyllda medan de kan vara uppfyllda för andra samverkansformer.

Mot denna bakgrund har regeringen bedömt det som olämpligt med åtgärder som bygger på en explicit avgränsning till företag av viss storlek eller till inkomster upp till viss nivå. Därmed återstår alternativet att på ett mer indirekt sätt söka rikta åtgärden mot mindre företag. Då aktualiseras den andra huvudfrågan, nämligen om att de särskilda insatserna skall stimulera investeringar med kvarhållna inkomster eller investeringar som finansieras genom externt riskkapital. En delfråga gäller om satsningarna i första hand skall inriktas på de allra minsta företagen eller om även något större företag skall omfattas.

Vid en prioritering av expansion med kvarhållna inkomster och av de allra minsta företagen är förbättrade reserveringsmöjligheter för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag att föredra.

Vid en prioritering av extern riskkapitaltillförsel och av de något större företagen blir det aktuellt med åtgärder riktade mot de onoterade aktiebolagen och deras ägare.

Regeringen föreslår i det följande tre åtgärder där den första förbättrar reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och där de två andra förbättrar skattevillkoren för ägare till onoterade aktiebolag.

Förenklingsåtgärder

Utöver de förslag om förbättrade skatteregler för de mindre företagen som presenteras senare i detta avsnitt finns det anledning att särskilt redovisa de förenklingsförslag som nu läggs fram. De utgör en fortsättning av det av regeringen redan tidigare påbörjade arbetet med förenklingar av skattereglerna. Sådana förenklingar är nästan alltid till fördel för

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

de mindre företagen men även de större företagen och skatteförvaltningen kan ofta dra nytta av förenklade regler genom att de administrativa rutinerna blir enklare och billigare.

I denna proposition är den föreslagna ändringen av det s.k. basbeloppsavdraget i avsnitt 6.2.2.5 ett exempel på en ren förenklingsåtgärd, som leder till betydande administrativa vinster. Den slopade reklamskatten på reklamtrycksaker i avsnitt 6.2.6 innebär avsevärda förenklingar såväl för de mindre och medelstora tryckerierna som för skatteförvaltningen.

Regeringen beslutar idag ytterligare skattepropositioner i vilka också finns förenklingsförslag. I propositionen Beskattning av personaloptioner (prop. 1997/98:133) föreslås en ändrad beskattningstidpunkt för personaloptioner och liknande förmåner i anställning. Genom förslaget att förlägga tiden för beskattningen till den dag då optionen utnyttjas för förvärv av värdepapper uppnås en bättre anknytning mellan förmånens utnyttjande och dess beskattning än vad som gäller för närvarande samtidigt som problemen att beräkna förmånsvärdet faller bort. Båda dessa faktorer förenklar redovisningen och kontrollen av detta slags förmåner.

I propositionen Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader (prop. 1997/98:146) görs betydande förenklingar av avdragssystemet som kommer alla företag till del och som också innebär att skatteförvaltningens arbete med dessa avdragsfrågor underlättas avsevärt. I den propositionen föreslås dessutom att flera särregler som diskriminerar småföretagen och deras ägare skall slopas. Det gäller dels regeln att dispens från skattemyndigheten krävs för att en fåmansföretagare skall kunna ta ut pension mellan 55 och 60 års ålder, dels att allmänt avdrag för pensionssparande inte får grundas på inkomst från det egna fåmansföretaget och slutligen att pensionsförsäkring inte får köpas av ett fåmansföretag till förmån för ägaren av företaget vid nedläggning av företagets verksamhet.

6.2.2.2 Förstärkta reserveringsmöjligheter för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag

Regeringens förslag:

Enskilda näringsidkare och

fysiska personer som är delägare i handelsbolag får fr.o.m. 1999 års taxering göra avsättning till periodiseringsfond med högst 25 procent av inkomsten.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande har

såväl enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som aktiebolag och andra juridiska personer rätt att göra avsättning till periodiseringsfond med högst 20 procent av inkomsten. När reglerna infördes inkomståret 1994 medgavs avsättning med

maximalt 25 procent. Detta tak sänktes dock år 1997 som ett led i finansieringen av ägarlättnaden för aktier i onoterade bolag och mot bakgrund av den rådande statsfinansiella situationen.

Systemet med periodiseringsfonder har i huvudsak två funktioner. För det första sänker det skatteuttaget på sådana investeringar som finansieras med internt genererade inkomster. För det andra möjliggör det för företag och företagare att under år med goda inkomster göra avsättningar som kan användas för att täcka förluster under senare år.

Rent allmänt gäller att reserveringsmöjligheterna är goda för de svenska företagen. Det finns också vissa indikationer på att ett inte obetydligt antal företag väljer att inte utnyttja tillgängliga reserveringsmöjligheter fullt ut. Detta förhållande gör att effekten av en utvidgning kan bli begränsad för dessa företag.

Kunskapen om varför vissa företag inte fullt ut utnyttjar reserveringsmöjligheterna är begränsad. En möjlig förklaring är att kraven på företagen att redovisa utdelningsbar vinst verkar begränsande med hänsyn till kopplingen mellan redovisning och beskattning. Denna förklaring är emellertid inte tilllämplig för enskilda näringsidkare som inte möter några utdelningskrav. För de enskilda näringsidkarna medför därför en ökad möjlighet att sätta av till periodiseringsfond att skatten på internfinansierade investeringar sannolikt sänks och därmed förbättras lönsamheten efter skatt på dessa investeringar. Regeringen föreslår därför att de enskilda näringsidkarnas rätt till avsättning till periodiseringsfond utvidgas till att omfatta 25 procent av inkomsten. En sådan utvidgning innebär därutöver en likviditetsförstärkning som kan vara betydelsefull i de fall företagen saknar möjlighet till upplåning.

Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder.

6.2.2.3 Ökat lättnadsutrymme vid beskattningen av utdelning och reavinst på onoterade aktier

Regeringens förslag:

Det s.k. lättnadsbeloppet vid

beskattningen av utdelningar och reavinster på aktier i onoterade aktiebolag höjs fr.o.m. 1999 års taxering från 65 till 70 procent av statslåneräntan multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktierna och ett löneunderlag.

Skälen för regeringens förslag: I skattemässigt hänse-

ende handlar villkoren för den externa riskkapitalförsörjningen om hur avkastningen på investeringar som finansieras med fullbeskattat, tillskjutet kapital beskattas.

För ägare till mindre aktiebolag finns särskilda regler i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig in-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

komstskatt, de s.k. 3:12-reglerna. Dessa regler infördes vid 1990 års skattereform och behandlar beskattningen av det tillskjutna kapitalet för aktiva ägare i fåmansbolag. Regler finns även som undantar viss del av utdelning och reavinst på aktier i onoterade bolag från beskattning hos ägarna. Dessa regler infördes år 1997.

De gällande 3:12-reglerna begränsar den del av utdelat belopp som beskattas som inkomst av kapital. Överskjutande del beskattas som inkomst av tjänst. Det kapitalinkomstbeskattade utrymmet beräknas genom att statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med ett tillägg av fem procentenheter multipliceras med summan av ett kapitalanknutet underlag och ett löneunderlag. Det kapitalanknutna underlaget utgörs i princip av anskaffningskostnaden för aktierna. Löneunderlaget utgörs av hela den del av lönesumman för anställda i bolaget som överstiger 10 basbelopp. Uppkommer en reavinst vid försäljning av aktierna skall hälften av denna tas upp som intäkt av kapital och hälften som intäkt av tjänst.

Behovet av särskilda regler för aktiva delägare har sin bakgrund i att kapitalinkomster sedan skattereformen beskattas proportionellt med en skattesats på 30 procent medan förvärvsinkomster beskattas progressivt med en skattesats som i vissa fall överstiger 60 procent. Skillnaden i skattesatser kan ge incitament till omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster (skattearbitrage). Möjligheten till skattearbitrage uppkommer typiskt sett genom att tillgångar med en löpande avkastning understigande den aktuella räntesatsen (klyvningsräntan) läggs in i aktiebolaget, varvid det uppkommer ett outnyttjat utrymme för kapitalbeskattad utdelning som kan användas för uttag av arbetsinkomster från bolaget. Skatteuttaget på dessa arbetsinkomster blir därmed lägre än vad som i övrigt gäller för förvärvsinkomster.

För utdelningar och reavinster på onoterade aktier som ägs av fysiska personer undantas ett särskilt lättnadsbelopp från beskattning. Lättnadsbeloppet bestäms som summan av det kapitalanknutna underlaget och löneunderlaget (jfr 3:12-reglerna), multiplicerat med en räntesats. Räntesatsen uppgår till 65 procent av samma statslåneränta som gäller för beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet.

Vid utformningen av 3:12-regler och lättnadsregler har skett en avvägning mellan önskemål om att dels begränsa möjligheten till skattearbitrage genom en skattemässig omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster, dels skapa goda investeringsvillkor för de berörda bolagen. Den avvägning som ligger till grund för utformningen av de båda regelsystemen har bl.a. styrt valet av räntesatsen enligt 3:12reglerna och den andel av överskjutande reavinst som beskattas som kapitalinkomst. Eftersom skatteuttaget på arbetsinkomster höjts sedan 1990 års skattere-

form, då 3:12-reglerna infördes, finns inte utrymme för höjning av klyvningsräntan.

För enskilda näringsidkare finns de s.k. räntefördelningsreglerna som innebär att ett belopp motsvarande det egna, fullbeskattade kapitalet i näringsverksamheten multiplicerat med en viss räntesats beskattas som inkomst av kapital med 30 procent. Efter förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition höjdes denna räntesats med två procentenheter och den uppgår nu till statslåneräntan plus fem procentenheter. Därmed gäller samma räntesats som vid beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet för aktiva ägare i fåmansaktiebolag.

För lättnadsbeloppet fastställdes räntesatsen så att enkelbeskattning med 30 procent på en (riskfri) avkastning motsvarande statslåneräntan skulle uppnås (SOU 1996:119, prop. 1996/97:45). Vid bestämningen av räntesatsen beaktades också i detta fall önskemålet att motverka skattearbitrage. Diskussionen fördes med utgångspunkt i en situation som byggde på att en obligation med riskfri ränta läggs in i aktiebolaget (via ett tillskott som används för att förvärva obligationen). Avkastningen efter bolagsskatt och ägarskatt jämfördes med avkastningen efter skatt på en direktägd obligation. Vid direktägande kommer en avkastning före skatt på 7 procent att ge en avkastning efter skatt på 4,9 procent. Vid ett indirekt ägande av obligationen via aktiebolaget medför 3:12-reglerna att avkastningen efter alla skatter stiger till 5,49 procent. Vid en lättnadsregel som innebär att 65 procent av statslåneräntan multiplicerat med det kapitalanknutna underlaget undantas från beskattning stiger avkastningen efter skatt till 6,49 procent. I förhållande till avkastningen vid direktägande ger det en extraavkastning på 1,59 procentenheter. Denna skillnad innebär att utrymmet för att öka lättnadsandelen är begränsat.

För att sänka skatteuttaget på investeringar som finansieras med externt tillskjutet riskkapital kan dock en mindre höjning av den andel av statslåneräntan som får medräknas vid definitionen av lättnadsutrymmet göras. En höjning med fem procentenheter från 65 till 70 procent ökar de möjliga arbitragevinsterna endast i begränsad omfattning. Med samma förutsättningar som i de räkneexempel som presenterades i såväl betänkande som proposition ligger den tillkommande arbitragevinsten mellan 0,01 och 0,09 procentenheter av det tillskjutna kapitalet.

Förslaget föranleder ändring i 3 § 1 b mom. lagen om statlig inkomstskatt.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

6.2.2.4 Ökade möjligheter till kvittning av reaförluster på onoterade aktier

Regeringens förslag:

Reaförluster på onoterade

aktier får även utnyttjas för kvittning mot vinster på marknadsnoterade aktier.

Skälen för regeringens förslag: För reaförluster på

finansiella tillgångar infördes genom 1990 års skattereform en allmän regel som innebär att sådana förluster i princip skall kvoteras till 70 procent. Vid en kapitalinkomstskattesats på 30 procent innebär detta att en förlust ger en skattelättnad på 21 procent. Kvoteringsregeln infördes därför att det ansågs önskvärt att minska inslaget av skattekrediter i kapitalinkomstbeskattningen. Sådana skattekrediter uppkommer bl.a. genom att sparare i finansiella tillgångar i viss utsträckning kan välja att realisera förluster före vinster på liknande tillgångar.

För aktier finns emellertid alltsedan skattereformen ett undantag från den allmänna kvoteringsregeln. Förluster på marknadsnoterade aktier får i sin helhet kvittas mot vinster på sådana aktier. T.o.m. 1997 års taxering fanns inte motsvarande möjlighet för förluster på onoterade aktier vilket innebar att sådana förluster kvoterades till 70 %. Samtidigt med lättnaderna i ägarbeskattningen infördes dock efter förslag från Företagsskatteutredningen fr.o.m. 1998 års taxering en motsvarande full kvittning för förluster mot vinster på dessa aktier (jfr SOU 1996:119).

För risktagandet i näringslivet och villigheten till nysatsningar är den skattemässiga behandlingen av förluster av stor betydelse. Detta gäller såväl förluster i näringsverksamhet som förluster på aktier. För en företagare eller potentiell köpare av aktier kan en ökad kvittningsrätt för förluster öka benägenheten till risktagande. Den möjlighet till kvittning av förluster i nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som infördes 1996 skall ses mot denna bakgrund.

För att förbättra villkoren för extern kapitaltillförsel till onoterade bolag finns anledning att utvidga kvittningsrätten för förluster på aktier i sådana bolag. I dag torde möjligheten till full kvittning av förluster begränsas av att placerare i dessa bolag inte har tillräckligt med reavinster som fullt ut kan täcka eventuella förluster. En förbättring uppnås om förluster på onoterade aktier kan kvittas även mot vinster på marknadsnoterade aktier och andelar i värdepappersfonder. För externa kapitalplacerare som i utgångsläget innehar marknadsnoterade aktier och andelar i fonder torde intresset av att satsa kapital i onoterade bolag därmed öka.

Förslaget föranleder en ändring i 27 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt.

6.2.2.5 Fördelning av basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare

Regeringens förslag:

Om en skattskyldig har haft

såväl inkomst av tjänst som av näringsverksamhet får avdraget för pensionssparande på ett halvt basbelopp fördelas fritt mellan allmänt avdrag och avdrag i förvärvskällan.

Förenklingsutredningens förslag: Överensstämmer

med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har

yttrat sig i denna fråga är positiva till den föreslagna ändringen. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 3723/97).

Skälen för regeringens förslag: I punkt 21 av an-

visningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL, föreskrevs, i den utformning bestämmelsen fick genom skattereformen, att avdrag fick göras för pensionsförsäkring i den omfattning som angavs i punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL. I samband med att lagstiftningen om särskild löneskatt infördes uppmärksammades att utformningen av den nämnda anvisningspunkten var otydlig såtillvida att det inte framgick av lagen vilket avdrag för pensionssparande som fick göras i inkomstslaget näringsverksamhet. Oklarheten berodde på att punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL även innehöll avdragsregler som var knutna till tjänsteinkomster. I propositionen 1990/91:166 föreslogs därför en proportioneringsregel för det grundläggande basbeloppsavdraget för det fall den skattskyldige hade uppburit såväl inkomst av tjänst som inkomst av näringsverksamhet. Avdraget har därefter halverats till ett halvt basbelopp genom lagstiftning år 1995.

Proportioneringsregeln som finns i punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46 § KL innebär att basbeloppsavdraget fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av den sammanlagda avdragsgrundande inkomsten. Om det sammanlagda avdraget understiger ett halvt basbelopp tillgodoförs avdraget i första hand inom det basbeloppsutrymme som gäller för näringsverksamheten. Om det sammanlagda avdraget överstiger ett halvt basbelopp fördelas basbeloppsavdraget mellan tjänst och näringsverksamhet. Resterande del av avdraget tillgodoförs tjänst eller näringverksamhet med tilllämpning av kompletteringsreglerna.

Förenklingsutredningen har i sitt delbetänkande Enskilda Näringsidkare Översyn av skattereglerna, SOU 1997:178, föreslagit att den nämnda bestämmelsen skall ändras.

Enligt Förenklingsutredningen har proportioneringsregeln fått en tekniskt komplicerad utformning och är därför svår att tillämpa. Regeln medför inte obetydliga administrativa problem för skatteförvaltningen. En liten justering av inkomstberäkningen

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ställer krav på följdändringar i fråga om proportioneringen. Den tekniska utformningen har sin grund i en strävan efter ett ekonomiskt korrekt och rättvist resultat. Olägenheterna uppmärksammades redan vid reglernas tillkomst men de ekonomiska skälen för proportionering ansågs då väga tyngre.

Förenklingsutredningen anser att behovet av förenkling framstår som stort efter några års tillämpning av regeln. Det behovet anses överskugga de relativt små negativa effekter som kan uppkomma om proportioneringsregeln slopas. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningsförslaget. Även regeringen ansluter sig till den gjorda bedömningen.

I prop. 1990/91:166 s. 162 redogjordes för två alternativa lösningar. Den ena lösningen innebär att den del av avdraget som utgör ett basbelopp, numera ett halvt basbelopp, skall få dras av som allmänt avdrag endast om minst hälften av den skattskyldiges inkomster under beskattningsåret utgör inkomst av tjänst. I annat fall skall avdraget göras i näringsverksamheten. De inkomster som skall jämföras är inkomst av tjänst enligt 34 § KL och inkomst av näringsverksamhet enligt 25 § KL före avdrag för pensionssparande. Denna metod medför ett visst missgynnande av näringsidkare som har en inkomst av tjänst som är något högre än näringsinkomsten.

Det andra alternativet som presenterades innebär att den skattskyldige får fritt fördela basbeloppsavdraget mellan allmänt avdrag och avdrag i förvärvskällan. Detta innebär ett gynnande av den skattskyldige i de fall näringsinkomsten är relativt blygsam i förhållande till inkomsten av tjänst.

Den största förenklingen uppnås enligt Förenklingsutredningen om det andra alternativet väljs. Enligt regeringens uppfattning skulle en sådan ändring innebära en betydande förenkling. Regeringen föreslår därför att regeln ändras så att den skattskyldige fritt får fördela basbeloppsavdraget mellan allmänt avdrag och avdrag i näringsverksamheten.

Förslaget föranleder ändring av 46 § 2 mom. och punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL.

6.2.3 Omräkningstalen för 1999 års taxeringsvärden

Regeringens förslag:

Omräkningstalen för 1999

års fastighetstaxering skall för hyreshus (värderingsenheter för bostäder) samt för småhusenheter och småhus på lantbruksenheter vara desamma som dem som gäller för år 1998.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1996/97:150

föreslog regeringen att omräkningstalen för år 1998 avseende hyreshusenheter (bostadsdelen) och småhusenheter skulle vara desamma som för år 1997.

Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1997 (bet. 1996/96:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:441). Motiven för förslagen redovisades utförligt i propositionen. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att i detta hänseende nu göra en annan bedömning än den som gjordes för ett år sedan.

Mot bakgrund härav anser regeringen att omräkningsförfarandet inte bör leda till någon förändring av taxeringsvärdena för hyreshus till den del de avser värderingsenheter för bostäder samt för småhusenheter för år 1999. Detta innebär att omräkningstalen för dessa typer av fastigheter skall vara desamma för år 1999 som dem som gäller för år 1998. Detsamma bör även gälla för småhus på lantbruksenheter.

6.2.4 Åtgärder på tobaks- och alkoholskatteområdet

6.2.4.1 Sänkt skatt på cigaretter

Regeringens förslag:

Från den 1 augusti 1998

sänks styckeskatten på cigaretter från 85 öre till 20 öre medan den del av skatten som är relaterad till detaljhandelspriset höjs från 17,8 procent till 39,2 procent. Därigenom sänks skatten på cigaretter med 14 procent vid dagens cigarettpriser. Vid en prissänkning som lämnar handelns marginaler oförändrade blir skattesänkningen 27 procent.

Bakgrunden till regeringens förslag: Sverige har sedan

länge haft ett högt skatteuttag på tobak. Detta avspeglar högt ställda ambitioner på folkhälsoområdet där skatterna varit ett centralt inslag i politiken. Prispåverkande skatter har bidragit till att begränsa den totala konsumtionen av tobaksvaror och därmed har de haft positiva effekter på folkhälsan. Skatterna på tobak – detsamma gäller för alkoholskatterna – har varit ett typexempel på styrande skatter där man via prispåverkan ger konsumenterna anledning att beakta varornas negativa effekter i sina konsumtionsval.

Det har med tanke på folkhälsan varit en uttalad ambition att upprätthålla skatteuttaget i reala termer. Detta har inneburit att bl.a. tobaksskatten successivt justerats upp i takt med inflationen genom att regeringen med jämna mellanrum föreslagit riksdagen höjda tobakskatter. Sedan 1994 är tobaksskatten – i likhet med flertalet andra punktskatter – indexerade, dvs. skatten justeras med automatik för den historiskt konstaterade förändringen i den allmänna prisnivån under föregående år.

Under senare år har tobaksskatten av fiskala skäl höjts i ett antal steg. För att finansiera åtgärder för minskad arbetslöshet föreslogs våren 1996 en höjning av tobaksskatten med 15 procent (prop.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr 1995/96:307) från den 1 januari 1997. Hösten samma år föreslogs en ytterligare höjning med 7,9 procent från samma tidpunkt för att finansiera en sänkning av skatten på öl (prop.1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53). Slutligen föreslogs som en allmän finansiering av åtgärder i 1997 års ekonomiska vårproposition en höjning av tobaksskatten med 29 procent från 1 augusti 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bakom de tre höjningarna ligger också det åtagande Sverige gjorde i förhandlingarna om medlemskapet i EU att senast vid utgången av år 1998 uppfylla de av EU uppställda kraven om att de samlade punktskatterna på cigaretter skall uppgå till minst 57 procent av försäljningspriset.

Möjligheten att använda skatterna som ett styrmedel för att begränsa totalkonsumtionen och som en finansiseringskälla för offentliga utgifter beror i hög grad på om man kan skattebelägga all tobakskonsumtion i Sverige. Den svenska ekonomins ökande öppenhet med bl.a. en ökning av turism och annat utlandsresande utgör här ett problem som försvårar för Sverige att upprätthålla en högre prisnivå på tobaksprodukter än den som gäller i vår omvärld. Sveriges situation i EU har också inneburit försämrade möjligheter att upprätthålla en effektiv kontroll vid gränserna.

Till bilden hör också den ökande omfattningen av den s.k. elektroniska handeln som underlättar köp av billiga tobaksprodukter utomlands. EU:s regler om beskattningen av postorderförsäljning har vissa svagheter.

Slutligen finns klara indikationer, bl.a. genom tullens beslagsstatistik, att omfattningen av cigarrettsmugglingen ökat kraftigt under senare tid.

Sammantaget innebär de nu nämnda faktorerna att den höga svenska tobaksskattens betydelse som ett instrument i folkhälsopolitiken har försvagats. Genom gränshandel och smuggling kommer inte obetydliga delar av totalkonsumtionen att undandras beskattning i Sverige. Men det innebär också att tobaksskattens fiskala roll för finansering av offentliga åtaganden kommer att minska.

Den statsfinansiella bilden

Fram till år 1997 kunde under en rad av år konstateras en trendmässig minskning av den totala tobakskonsumtionen genom förändrade rökvanor. Som framgår av tabell 6.1 visar sig detta också i svagt sjunkande intäkter från tobaksskatten fram till och med 1996. År 1997 ökar dock intäkterna som ett resultat av tobaksskattehöjningarna detta år. För en närmare analys av tobaksskatteintäkterna för år 1997 och därefter hänvisas till avsnitt 6.3.1, där också avvikelserna mellan tidigare och nuvarande prognoser på detta område analyseras.

TABELL 6.1: INTÄKTER FRÅN TOBAKSSKATTEN 1994 –1997

MILJARDER KRONOR

ÅR

UTFALL

1994

7 281

1995

7 246

1996

7 084

1997

7 696

Efterfrågan på beskattade tobaksvaror, i första hand cigaretter, har visat sig vara betydligt mer priskänslig än vad tidigare studier indikerar. Gjorda bedömningar av elasticiteten – förhållandet mellan den procentuella minskningen i beskattad tobaksvolym och den procentuella prishöjningen – för utvecklingen mellan 1996 och 1997 visar på elasticiteter från knappt under 1 till klart över 1, dvs. på betydligt högre nivåer än vad som tidigare uppmätts (0,3–0,5).

EU-regler

Före Sveriges medlemskap i EU beskattades cigaretter med styckeskatt. Det fanns fem olika viktklasser med ett fast skattebelopp i varje grupp.

Enligt EG:s regler skall punktskatten på cigaretter bestå av två delar, en styckeskatt och en värderelaterad skatt. Styckeskatten får inte understiga 5 eller överstiga 55 procent av summan av de totala punktskatterna, d.v.s den värderelaterade skatten och styckeskatten, och mervärdesskatten. Den värderelaterade skatten skall beräknas på det högsta försäljningspriset, vilket fastställs av tillverkare (eller deras representanter inom gemenskapen) och importörer.

Den totala punktskatten på cigaretter skall uppgå till 57 procent av det högsta detaljhandelspriset, inklusive mervärdesskatt, för cigaretter som efterfrågas mest på den nationella marknaden. Skattesatserna fastställs för dessa cigaretter och tillämpas sedan även på övriga märken. Nivån på skatten skall baseras på den prisnivå som gäller den 1 januari varje år för cigaretter i den mest efterfrågade kategorien. I Sverige är Blend för närvarande marknadsledande med ett högstapris på 44,50 kronor.

Sverige fick vid medlemsförhandlingarna med EU en övergångsperiod till den 1 januari 1999 att uppnå 57-procentnivån. Ännu har inte denna nivå nåtts.

Sverige har, i likhet med övriga EU-länder i Nordeuropa, ansett att styckeskatten bör utgöra den helt dominerande delen av cigarettskatten. Detta har varit ett skäl bakom svenska strävanden att få ersätta 57procentsregeln med ett krav om minsta total cigarettskatt på ett visst ECU-belopp.

Kontrollåtgärder

Skatteflyktskommittén har i sitt betänkande om punktskattekontroll (SOU 1997:86) lämnat förslag om förbättrade möjligheter till kontroll av punktskattepliktiga varor. Med anledning av dessa förslag har regeringen till riksdagen lämnat ett förslag om en

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ny lag om punktskattekontroll av transporter m. m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter till Riksdagen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. I lagen föreslås förbättrade möjligheter för tullen att kontrollera transporter avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter samt postförsändelser som innehåller alkohol- eller tobaksvaror. Inom Finansdepartementet sker också en översyn av lagstiftningen om varusmuggling. Denna översyn skall vara slutförd den 31 augusti 1998. I samband härmed kommer också frågan om vilka straffsatser som skall gälla för varusmuggling att tas upp.

Även inom EU pågår för närvarande en översyn i syfte att förstärka kontrollen av transporter av alkohol och tobak. En arbetsgrupp skall inom kort lägga fram förslag till olika förbättringar av kontrollen.

Skälen för regeringens förslag: Under det senaste

året har den illegala handeln med cigaretter i form av smuggling och annan obeskattad införsel ökat kraftigt. Det höga svenska priset har i kombination med oklarheter i tullens och skattemyndighetens möjlighet att kontrollera att skatten blir betald gjort att en omfattande kriminalitet avseende illegal hantering av tobaksprodukter har uppstått. De högre priserna i förhållande till grannländer som Danmark och Finland har också skapat incitament till ökad gränshandel genom ökad privat införsel. Det finns även indikationer på att handeln via internet ökat under senare tid med införsel av cigaretter från länder med lägre tobaksskatter än Sverige och där också handelsmarginalerna är lägre. Tillsammans med en minskad totalkonsumtion har detta också lett till sjunkande tobaksskatteintäkter i förhållande till vad som tidigare prognostiserats.

Mot denna bakgrund finns anledning att snabbt vidta åtgärder. I annat fall kommer den illegala hanteringen att bita sig fast och urholkningen av skattebasen, också genom en ökad privatinförsel från våra grannländer, att fortsätta. En annan konsekvens av en allt större illegal hantering av tobak är att den riskerar att försämra möjligheterna att följa utvecklingen av tobakskonsumtionen och därmed dess verkliga omfattning. Det blir även svårare att hindra ungdomar under 18 år från att köpa tobak eftersom den som illegalt tillhandahåller tobak inte torde ha något intresse av att följa bestämmelserna om åldersgräns i tobakslagen. Ungdomar är här som vid annan illegal hantering, såsom alkohol, en särskilt utsatt grupp. Exemplen visar på betydelsen av att minska den illegala tobakshanteringen. Av folkhälsoskäl är det således av största vikt att den fortsatta utvecklingen mot en allt större illegal tobaksmarknad stoppas.

De förslag på punktskattekontrollområdet som regeringen nyligen presenterat ökar riskerna för de som för in cigarretter illegalt och verkar därmed återhållande på denna verksamhet. Samtidigt är cigarettpriserna på den legala svenska marknaden så höga i förhållande dels till vår närmaste omvärld, dels

till priserna på illegalt försålda cigaretter, att lönsamheten av gränshandel och av smuggling fortfarande kommer att vara så stor att det krävs kompletterande åtgärder. Det är därför angeläget att få ned priserna på den legala cigarettmarknaden. De indikationer som tyder på en omfattande kriminalitet med anknytning till smugglingen understryker vikten av att åtgärder vidtas snarast och på bred front.

Tidigare försök att tillgodose EU:s krav om ett punktskatteuttag om minst 57 procent av försäljningspriset via skattehöjningar har inte varit framgångsrika. Priser och marginaler har höjts utöver vad som varit motiverat av skattehöjningarna.

Svårigheterna att uppnå 57-procentskravet indikerar ett allmänt problem vad gäller effektiviteten hos skatteförändringar. Skattejusteringar får åsyftade effekter på detaljhandelspriserna enbart om grossisterna låter skatteförändringarna slå i genom fullt ut och att detta också slår igenom i detaljhandelsledet. I detta sammanhang utgör strukturen på den svenska cigarettmarknaden ett problem.

Cigarettmarknaden domineras av ett antal stora grossister vilka kan agera som prissättare. I normalfallet innebär detta att priserna på cigarettmarknaden kommer att ligga över den nivå som skulle gälla vid större konkurrens och därmed kommer också de beskattade volymerna att bli mindre. Men det torde också innebära att priserna är mer trögrörliga nedåt än uppåt. Denna asymmetri innebär att en skattehöjning mycket väl kan leda till större prishöjningar än vad som är motiverat – vilket det senaste årets erfarenheter visar – medan en skattesänkning inte behöver få fullt genomslag. Vid rådande marknadsförhållanden blir därmed en central fråga hur incitamenten för prissänkningar kan förstärkas.

Kraftiga genomslag på detaljhandelspriserna är i sin tur nödvändiga för att det skall vara möjligt att ta tillbaka skattebasen genom att prismarginalerna till vår omvärld och till priserna på den illegala marknaden sjunker.

Frågan är då hur man genom ett förändrat skatteuttag skall åstadkomma den önskvärda prissänkningen. EG-reglerna på tobaksskatteområdet ger medlemsländerna möjlighet att fastställa ett ”prisband” inom vilket det högsta detaljhandelspriset skall rymmas. Bestämmelser om fasta priser på tobaksvaror finns t.ex. i Danmark. En prisreglering är emellertid tveksam då den kan ge oönskade effekter i andra avseenden. Situationens allvar och den brist på konkurrens som kännetecknar den svenska cigarettmarknaden innebär dock att det kan bli nödvändigt att ta till regleringsinstrumentet om det visar sig att andra metoder inte är effektiva. För närvarande är dock inte detta alternativ aktuellt.

Frågan är då hur man i frånvaro av regleringar skall kunna åstadkomma de önskvärda prissänkningarna. Det handlar då om att kombinera en skattesänkning med en förändrad skattestruktur så att olika aktörers intresse av prissänkningar ökar, eller

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

snarare att motståndet mot prissänkningar minskar. Därvid är avvägningen mellan de styckerelaterade skatten och den del av skatten som utgår som andel av detaljhandelspriset central.

Sverige har sedan lång tid tillämpat en ordning med en hög andel styckeskatt, då tobakens skadeverkningar är kopplad till konsumtionsvolymen, inte till konsumtionsvärdet. En hög andel styckeskatt bidrar därför till att på ett bättre sätt internalisera tobakens skadeverkningar i konsumenternas val än vad som gäller vid en hög andel värderelaterade skatt. En hög styckeskatt har också ansetts innebära att man motverkar introduktionen av legalt införda och beskattade lågpriscigaretter som kan vara extra hälsovådliga.

Ovanstående bedömningar är giltiga för en situation där gränshandel och smuggling har en begränsad omfattning. Så är inte fallet i dagsläget. Förekomsten av illegalt införda och obeskattade lågpris-cigaretter på den svenska marknaden gör att tobaksskattens styreffekter undergrävs i ökande omfattning. Härigenom har folkhälsoargumentet för en hög andel styckskatt försvagats.

För närvarande uppgår den värderelaterade skatten till 17,8 procent av detaljhandelspriset medan styckskatten utgör 85 öre per cigarett. Vid ett paketpris på 44,50 kronor innebär detta att styckskatten utgör den dominerande delen – eller 17 kronor per paket – medan den värderelaterade skatten utgör en mindre del eller 7,92 kronor per paket. Den låga värderelaterade skatten innebär att prissänkningar vid oförändrade skattesatser slår förhållandevis hårt på den del av nettopriset som utgörs av marginaler i olika led. Ett exempel illustrerar.

Om priset sjunker med 1 krona påverkas inte styckeskatten vid oförändrad försäljningsvolym. Den värderelaterade skatten sjunker med 17,8 öre och därtill faller momsen med 20 öre. De totala skatterna sjunker alltså med ca 38 öre medan resten av prissänkningen faller på marginalen som sjunker med 62 öre. Från säljarens synpunkt finns därför ett ganska stort motstånd mot att sänka priset.

Dagens tobaksskattestruktur med en hög styckeskatt har alltså inneburit att den legala handeln inte haft incitament att priskonkurrera eller att söka alternativa leverantörer. Följden har blivit en monopolliknande partihandelsstruktur och stela priser. Det har också bidragit till att all priskonkurrens tagit formen av illegal försäljning av obeskattade tobaksvaror.

Regeringen föreslår nu en ny tobaksskattestruktur så att styckeskatten sänks kraftigt från 85 öre per cigarett till 20 öre per cigarett samtidigt som den värderelaterade skatten höjs från 17,8 procent till 39,2 procent av detaljhandelspriset. Incitamenten att priskonkurrera förbättras därmed. Det kommer att vara tillåtet med direktförsäljning av cigaretter från utlandet, under förutsättning att säljaren är registrerad som skattskyldig och erlägger svensk punkt- och

mervärdesskatt. Vidare kommer detaljisterna att ha större incitament att söka alternativa leverantörer. I Öresundsområdet bör det t.ex. vara möjligt att vända sig till dansk partihandel. Regeringen räknar därför med en ökad priskonkurrens inom den legala handeln.

Parti- och detaljhandels nettopris exkl.skatter ligger i dag på 10,68 kronor per paket cigaretter, vilket är högt i en internationell jämförelse. Nettopriserna beräknas t.ex. i Danmark ligga på 6,09 kronor per paket cigaretter. Regeringen bedömer att den ökade priskonkurrensen kommer att leda till att handelns nettopriser kommer att minska.

Effekten på handelns marginaler vid en given prissänkning blir också mindre vid den nya skattestrukturen. Vid en prissänkning med 1 krona sjunker den totala skatten med nästan 60 öre (bortfall av värderelaterad skatt om 39,2 öre och moms om 20 öre) medan marginalen sjunker med enbart 40 öre.

Betydelsen av fördelningen mellan stycke- och värderelaterad skatt för hur olika prissänkningar påverkar nettopriserna illustreras med de mer utbyggda räkneexempel som redovisas i tabellerna 6.2 och 6.3. I tabell 6.2 återfinns exempel på prissänkningar vid gällande styck- och värderelaterad skatt medan motsvarande exempel ges för det fall den värderelaterade skatten höjts till 39,2 procent och styckeskatten sänkts till 20 öre per cigarett. Exemplen visar också nödvändigheten av att höja den rörliga delen av tobaksskatten. Annars skulle tobaksbranschens incitament att ta ut lägre nettopriser minskas, och priserna åter kunna stiga i stället för den åsyftade sänkningen

I tabellerna illustreras tre fall förutom utgångsläget vid gällande regler (tabell 6.2) och situationen efter en prissänkning vid föreslagna regler som innebär oförändrade nettopriser (tabell 6.3). Det första fallet beskriver mer detaljerat det tidigare exemplet med en prissänkning med 1 krona. I de två återstående fallen förutsätts priserna i det ena fallet sjunka så mycket att nettopriset kommer att sammanfalla med det som gäller i Danmark, dvs 6,09 kronor per paket medan i det andra fallet paketpriset antas sjunka till den danska nivån, varvid nettopriset bestäms som en restpost. Det senare fallet är av ett uppenbart intresse då en prissänkning av denna storlek är önskvärd för att begränsa gränshandeln; nivån i Finland är ungefär densamma som i Danmark.

Vid en jämförelse mellan de olika tabellerna såvitt gäller effekterna av en prissänkning med 1 krona framkommer det tidigare redovisade resultatet; vid föreslagna regler sjunker nettopriserna mindre än vid gällande regler.

Tidigare har noterats att det är önskvärt att priset faller ner till dansk nivå, dvs. ett paketpris på 34 kronor. Vid gällande regler kräver detta en mycket kraftig neddragning av nettopriset, från 10,68 kronor till 4,15 kronor. Vid föreslagna regler krävs en väsentligt mindre neddragning, till 9,87 kronor. Vid

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

denna nivå kommer ändå nettopriset att ligga över den danska nivån.

Betydelsen av skattestrukturen illustreras också av resultaten för prissänkningar som resulterar i nettopriser på dansk nivå. Vid gällande regler kan priserna bara sjunka till 37,12 kronor medan vid föreslagna regler priserna kan falla ner till 24,74 kronor.

I olika avseenden förbättrar alltså föreslagna regler förutsättningarna för att sänka priserna så att gränshandeln och konsumtion av illegala cigarretter minskar. Regeringen förutsätter att grossister och detaljhandel utnyttjar dessa förutsättningar.

De föreslagna åtgärderna innebär att Sverige inte kommer att uppfylla EU:s krav om att det samlade punktskatteuttaget skall uppgå till minst 57 procent av detaljhandelspriset. Sverige kommer därför att ta upp diskussioner med EU om en förlängning av det svenska undantaget.

Frågan är då hur konsumenterna kommer att reagera vid en prissänkning ner till dansk nivå. Bedömningar av elasticiteter, baserade på de senaste årens pris- och volymförändringar, indikerar att det inte är orimligt med elasticiteter i intervallet 1–1,5.

Bakom dessa elasticiteter ligger dels ändrade rökvanor, dels en ökad illegal försäljning. Initialt torde ändrade rökvanor stå för en betydande del av försäljningsminskningen, medan den illegala försäljningen förväntas öka i takt med att försäljningskanaler blir mer etablerade och utsträcks till nya delar av landet samtidigt som svarthandeln blir mer socialt accepterad. Därmed kommer en allt större del av försäljningen bero på den illegala försäljningen.

Vi har således ännu inte sett hela effekten av de prishöjningar som skedde under 1997. Om inga åtgärder vidtas kan man förvänta sig en fortsatt försäljningsminskning under de närmaste åren. Sett över en längre tidsperiod kan elasticiteten också förväntas ligga väsentligt över 1 (ett).

Den förväntade minskningen av totalkonsumtionen av tobak som förutsattes när skatten höjdes kan också ifrågasättas. Den ökade illegala hanteringen av tobak som följt i skattehöjningens spår har i stället försämrat möjligheten av att följa utvecklingen av tobakskonsumtionens totala omfattning. Det har, som tidigare nämnts, även blivit svårare att bilda sig

en uppfattning om konsumtionen bland ungdomar påverkats eftersom kontrollen av försäljning till ungdomnar under 18 år sannolikt har försämrats. Det finns således skäl som talar för att de skattehöjningar som av hälsoskäl genomförts inte fått avsedd effekt.

Reaktionen på en prissänkning behöver inte bli lika kraftig som vid de senaste prishöjningarna. Vid en prissänkning kommer inte den faktiska cigarettkonsumtionen att återgå till tidigare nivåer vilket inte heller är önskvärt. Ökningen av handeln med illegala cigaretter kommer inte heller att reverseras fullt ut. Sammantaget innebär detta att elasticiteten vid en prissänkning kan visa sig vara lägre än vid en prishöjning. Å andra sidan kan elasticiteten vid en prissänkning variera positivt med sänkningens storlek genom förekomsten av obeskattade substitut.

Såvitt gäller de föreslagna regelförändringarnas effekter på tobaksskatteintäkterna blir varje försök till kvantifiering högst osäker. En osäkerhet gäller den framtida utvecklingen i frånvaro av åtgärder där utvecklingen vid dagens priser på legala cigaretter i Sverige förväntas bli mer negativ än vad som tidigare kunnat förutses. Det är mot denna osäkra utveckling som en finansieringsbedömning skall göras. En annan osäkerhet gäller storleken på elasticiteten vid en prissänkning, och särskilt vid prissänkningar av den storleksordning som de föreslagna reglerna medger. Vid bedömningen av effekterna på de offentliga finanserna skall vidare vägas in den återhållande effekt på den illegala handeln med cigaretter som regeringens förslag på kontrollområdet kommer att få. Vid en samlad bedömning anser regeringen att de föreslagna åtgärderna inte kommer att påverka de offentliga finanserna negativt. I ett längre tidsperspektiv skapar åtgärden tvärtom bättre förutsättningar att bevara skattebasen, framför allt genom att en större andel av den totala cigarettkonsumtionen kommer att beläggas med svensk skatt.

Regeringen avser att ingående följa effekterna för folkhälsan av de nu föreslagna ändringarna i skattereglerna. Om det skulle visa sig att de förändrade reglerna leder till en ogynnsam utveckling när det gäller tobakskonsumtionen är regeringen beredd att återkomma med förslag till motåtgärder.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 6.2: EFFEKTER AV OLIKA PRISSÄNKNINGAR VID GÄLLANDE SKATTEREGLER

PRIS IDAG PRISSÄNKNING

MED 1 KR

NETTOPRIS SOM

DANMARK

PRIS SOM

DANMARK

Styckeskatt (kr/cigarett)

0,85

0,85

0,85

0,85

Värderelaterad skatt (%)

17,80

17,80

17,80

17,80

Detaljhandelspris (kr/pkt)

44,50

43,50

37,12

34,00

Styckeskatt (kr/pkt)

17,00

17,00

17,00

17,00

Värderelaterad skatt (kr/pkt)

7,92

7,74

6,61

6,05

Tobaksskatt (kr/pkt)

24,92

24,74

23,61

23,05

Moms (kr/pkt)

8,90

8,70

7,42

6,80

Nettopris (kr/pkt)

10,68

10,06

6,09

4,15

TABELL 6.3: EFFEKTER AV OLIKA PRISSÄNKNINGAR VID FÖRESLAGNA SKATTEREGLER

PRIS VID OFÖRÄNDRADE

MARGINALER

PRISSÄNKNING

MED 1 KR

PRIS SOM

DANMARK

NETTOPRIS SOM

DANMARK

Styckeskatt (kr/cigarett)

0,20

0,20

0,20

0,20

Värderelaterad skatt (%)

39,20

39,20

39,20

39,20

Detaljhandelspris (kr/pkt)

35,98

34,98

34,00

24,74

Styckeskatt (kr/pkt)

4,00

4,00

4,00

4,00

Värderelaterad skatt (kr/pkt)

14,10

13,71

13,33

9,71

Tobaksskatt (kr/pkt)

18,10

17,71

17,33

13,71

Moms (kr/pkt)

7,20

7,00

6,80

4,95

Nettopris (kr/pkt)

10,68

10,27

9,87

6,09

6.2.4.2 Upphävande av reglerna för indexering av vissa punktskatter

Regeringens förslag:

Reglerna om indexering av

skattesatserna för tobaksskatt och alkoholskatt upphävs.

Bakgrunden till regeringens förslag: Regler för index-

ering av skattesatser finns i dag för tobaksskatt, alkoholskatt, försäljningsskatt på motorfordon samt energi- och koldioxidskatt. Enligt reglerna skall regeringen i slutet av varje år, på grundval av förändringarna i prisläget, i förordning fastställa de skattesatser som skall gälla året därpå. För tobaks- och alkoholskatterna skall beräkningen göras utifrån prisförändringarna september – september och förordningar utfärdas i oktober. För övriga skatter gäller prisförändringarna oktober – oktober med förordningar i november.

Indexeringsreglerna infördes den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiU1, rskr. 1993/94:100, SFS 1993:1508, 1512–1513) och omfattade ursprungligen den allmänna energiskatten,

bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. Motivet var att värdesäkra skatteintäkterna.

I prop. 1993/94:25, Inriktningen av den ekonomiska politiken, anfördes bl.a. att punktskatterna i de flesta fall tas ut med ett visst belopp per styck, en styckeskatt. Vid oförändrade skattesatser och viss inflation innebär detta att det reala skatteuttaget sjunker över tiden. Med en årlig inflation på 5 procent kommer det reala skatteuttaget under en femårsperiod att minska med knappt 30 procent. Med en lägre inflationstakt på exempelvis 2 procent årligen kommer det reala skatteuttaget under en femårsperiod att minska med drygt tio procent. I ett makroperspektiv innebär den bristande realvärdesäkringen att skattekvoten – skatterna uttryckta som andel av BNP – sjunker över tiden. I då rådande statsfinansiella läge och de krav detta ställde på en sanering av finanserna borde punktskatteintäkterna värdesäkras. Genom en koppling av nivån på punktskattesatserna till den allmänna prisutvecklingen skapades en ordning där det reala skatteuttaget säkerställs. Detta bidrog också till en större säkerhet om statens intäkter från punktskatteområdet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Indexeringen begränsades till att avse perioden 1994–1998 vilket var perioden för det saneringsprogram för de offentliga finanserna som lades fram i propositionen.

Från den 1 januari 1996 utvidgades värdesäkringen till att även omfatta försäljningsskatten på motorfordon, utan tidsbegränsning, och den tidsbegränsning som gällt för skatterna på tobak, alkohol och energi slopades (prop. 1994/95:203, bet. 1994/95:SkU28, rskr. 1994/95:439, SFS 1995:912, 915–917).

Skälen för regeringens förslag: Regeringen ställer

sig i princip bakom tanken på att intäkterna från de viktigaste punktskatterna bör vara värdesäkrade. Emellertid är behovet av indexering mindre nu än då det infördes eftersom inflationen ligger på en helt annan nivå. En automatisk uppräkning av skattesatserna föregås inte heller av några överväganden om det lämpliga i skattehöjningarna. Detta är en nackdel som är särskilt tydlig inom alkohol- och tobaksskatteområdet.

Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att de nuvarande indexeringsreglerna beträffande alkohol- och tobaksskatten bör upphävas. Förändrade skatter inom detta område bör föregås av en politisk prövning av lämpligheten i att vidta åtgärder. Det kan också påpekas att systemet när det permanentades 1996 inte ansågs innebära en budgetförstärkning eftersom skattesatserna sett i ett historiskt perspektiv ändå hade justerats upp i en takt minst motsvarande inflationen. Åtgärden bedöms vara offentligt-finansiellt neutral med tanke på att storleken på de underliggande skattebaserna är förhållandevis starkt känslig för prisförändringar.

Förslaget innebär att 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt och 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt upphävs.

6.2.5 Fastighetsskatten på vattenkraftverk

Regeringens förslag

: Fastighetsskatten på mark-

värdet av vattenkraftverk sänks den 1 januari 1999 med 1,71 procentenheter.

Bakgrunden till regeringens förslag: Produktion av

vattenkraft har beskattats sedan 1982. Skatten baserades ursprungligen på producerad mängd el. Skattesatsen som varierade beroende på när anläggningen hade tagits i drift, uppgick högst till 2 öre per kWh. Den 1 januari 1996 höjdes både produktionsskatterna på vattenkraft och kärnkraft som ett led i finansieringen av EU-medlemskapet. Samma år i september höjdes skatterna på nytt för att bidra till finansieringen av utbildningssatsningen, det s.k. kunskapslyftet.

Produktionsskattehöjningarna har kritiserats, framför allt för att de inneburit en ökad belastning för de elintensiva företagen. I den ekonomiska vårpropositionen 1997 (prop. 1996/97:150) konstaterades också att större delen av den elektriska kraften fortfarande såldes i enlighet med avtal som ingåtts före avregleringen av elmarknaden. Därför kunde elproducenterna övervältra skattehöjningen på konsumenterna genom höjda elpriser. Mot denna bakgrund omvandlades en del av produktionsskatterna till konsumtionsskatt på el. En tidigare beslutad höjning av produktionsskatterna togs tillbaka och i stället höjdes energiskatten på fossila bränslen och el. Samtidigt omvandlades vattenkraftsskatten till en fastighetsskatt på vattenkraft. Ytterligare ett steg i övergången till konsumtionsskatt på el togs den 1 januari 1998 då fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk sänktes med 1,21 procentenheter till 2,21 procent samtidigt som energiskatten på el höjdes med 1,4 öre per kWh. Eftersom ingen energiskatt tas ut på el som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet förväntades skatteomläggningen medföra sänkta kostnader för den elintensiva industrin.

Skälen för regeringens förslag: En säker tillgång på

el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Det är angeläget att den elintensiva industrin ges konkurrenskraftiga villkor. Beskattningen av el i produktionsledet utgör ett problem i en situation där förhållandena på elmarknaden är sådana att beskattningen leder till ökade kostnader för elanvändarna. Inom ramen för den översyn av hela energibeskattningen som pågår inom regeringskansliet och där förslagen sammantagna skall ge ett oförändrat skatteuttag på området prövas därför i vilken takt beskattningen av el i produktionsledet skall avvecklas. Det finns emellertid anledning att redan nu ta ett ytterligare steg vad gäller denna beskattning. Regeringen föreslår därför att den del av fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk som svarar mot den tidigare produktionsskatten avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999. Detta innebär en sänkning av skatten på markvärdet från 2,21 procent till 0,5 procent. Kvarvarande del svarar mot den skatt som utgår på industrifastigheter, inkl. elproduktionsenheter.

6.2.6 Reklamskatt

Regeringens förslag:

Reklamskatten på reklam-

trycksaker avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999.

1996 års reklamskatteutrednings förslag: Utredning-

en har föreslagit att reklamskatten avskaffas.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstan-

ser har tillstyrkt utredningens förslag att avskaffa reklamskatten. Landsorganisationen i Sverige ställer sig bakom utredningens ståndpunkt att de administrativa kostnaderna i skattesystemet måste vägas mot skatternas principiella och statsfinansiella betydelse. I fallet reklamskatten så innebär situationen i dagsläget att den på sikt bör ersättas med en mer likformig och lättadministrerad skatt. Pres(s)gruppen har tillstyrkt ett avskaffande av reklamskatten under förutsättning att detta inte äventyrar presstödets fortbestånd.

En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi97/1238).

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagen

(1972:266) om skatt på annonser och reklam tas skatt ut för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Med reklam avses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Med reklamtrycksak avses trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam.

Skatteplikt föreligger för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår. Undantag från skatteplikten gäller för annonser i periodisk publikation som är organ för ideella sammanslutningar. Vidare undantas publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands samt egenannons i publikation och reklamtrycksak. Skatteplikt föreligger vidare för reklamtrycksak och för reklam som återges i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på motsvarande sätt samt för reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud. Från skatteplikt undantas reklamtrycksak som är avsedd att ingå som bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när reklamen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare. Vidare är inte offentliggörande av reklam skattepliktigt om det är fråga om reklam i eller utanför företags butikslokaler, arbetsplats, trafikmedel eller liknande om reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen. Slutligen undantas från skatteplikt även offentliggörande av reklam genom visning av film eller återgivning av ljud om reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrivs där reklamen offentliggörs.

Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör reklam eller annons eller framställer reklamtrycksak. Vidare är den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet skattskyldig för reklamtrycksak som av-

ser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln. Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är likaså skattskyldig.

Skattesatsen är för annons i allmän nyhetstidning fyra procent av beskattningsvärdet och i alla övriga fall elva procent av beskattningsvärdet. I fråga om periodisk publikation som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress föreligger dock redovisningsskyldighet för reklamskatt endast om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser för beskattningsår överstiger 60 000 kronor. I övriga fall föreligger redovisningsskyldighet om det sammanlagda beskttningsvärdet för helt beskattningsår överstiger 20 000 kronor. Till den som redovisat skatt för annonser i annan självständig periodisk publikation än annonsblad återbetalas för varje helt beskattningsår så stor del av den erlagda skatten som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 12 miljoner kronor för dagspress och högst 6 miljoner kronor för annan press.

Reklamskatteutredningen tillsattes 1986 med huvuduppdrag att åstadkomma en utvidgning av skatten till nya medier, främst TV, radio och databaser. Utredningen skulle också föreslå åtgärder som säkerställde att reklamskatten även träffade trycksaker som framställdes med nya tekniker. En annan uppgift var att förenkla beskattningen eftersom tillämpningsproblem framförts från såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheten. I det år 1988 framlagda betänkandet SOU 1988:17 föreslog Reklamskatteutredningen en helt ny reklamskattelag som bl.a. utsträckte lagens tillämpningsområde till de nya reklammedierna och innebar att trycksaksreklamen skulle beskattas i distributionsledet och inte hos tryckerierna. Utredningens förslag fick ett i många delar mycket negativt mottagande vid remissbehandlingen och någon reformering av reklamskatten kom inte till stånd med anledning av förslaget.

1996 års reklamskatteutredning tillsattes i slutet av 1995. Utredningen hade i uppdrag att göra en översyn av reklambeskattningen. Som utgångspunkt för utredningens arbete gällde att reklamskatten så långt som möjligt skall vara generell för all reklam och konkurrensneutral mellan olika reklammedier. Utredningen skulle vidare undersöka möjligheterna att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områden, särskilt reklam i radio och TV. Vidare hade utredningen i uppgift att förenkla beskattningsreglerna, särskilt vad beträffar beskattningen av reklamtrycksaker som förorsakat många problem, i syfte att underlätta tillämpningen och administrationen av skatten. Slutligen skulle utredningen analysera om reklamskatten kan anses vara förenlig med gemenskapsrätten.

Skälen för regeringens förslag: 1996 års reklam-

skatteutredning har i sitt betänkande SOU 1997:53 föreslagit ett avskaffande av reklamskatten. Utred-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ningen har gjort en noggrann genomgång av de problem som föreligger beträffande reklambeskattningen. Utredningens uppfattning är att det saknas förutsättningar att komma till rätta med de under lång tid påtalade bristerna i reklambeskattningen. Man anser att det inte går att åstadkomma en generell och konkurrensneutral skatt på reklam annat än till priset av en reglering som inte är godtagbar från tillämpningsoch kontrollsynpunkt. När det gäller beskattningen av reklamtrycksaker har utredningen särskilt påtalat de stora tillämpningsproblemen inom detta område samt problemen för beskattningsmyndigheten att kontrollera att de som är skattskyldiga i Sverige för införda reklamtrycksaker och annonstrycksaker från annat EU-land verkligen redovisar skatt i landet.

Utredningen beräknade bruttointäkterna av reklamskatten till ca 1,1 miljarder kronor.

Regeringen anser, i likhet med 1996 års reklamskatteutredning och en överväldigande majoritet av remissinstanserna, att reklamskatten bör avskaffas. För närvarande saknas dock förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande av reklamskatten. Det föreligger dock så allvarliga problem när det gäller beskattningen av reklamtrycksaker för såväl skattemyndigheten som de ofta små och medelstora tryckerier som är skattskyldiga att skatten i denna del snarast bör avskaffas. Detta framstår som särskilt angeläget med anledning av att svårigheterna för skattemyndigheten att kontrollera skattskyldigheten vid införsel av reklamtrycksaker från annat EU-land kan leda till förlust av arbetstillfällen för tryckeribranschen i Sverige. Regeringen föreslår därför att reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999. De s.k. annonsbladen berörs således inte av denna förändring. Förändringar på reklamskatteområdet måste vara så utformade att dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen värnas.

6.2.7 Inget direktavdrag för investeringar i nya värme- och kraftproduktionsanläggningar

I föregående års vårproposition (prop. 1996/97:150 s. 190) aviserade regeringen att ett tidsbegränsat direktavdrag borde införas. Direktavdraget skulle avse investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som använder förnybara energikällor samt för distributionsnät från sådana anläggningar och gälla investeringar under perioden juli 1997 – december 1998. Vid den fortsatta analysen

har regeringen kommit fram till att en sådan lagstiftning endast skulle gynna investeringar som skulle ha kommit till stånd även utan möjligheten till direktavdrag. Incitamentseffekten för att genomföra nya investeringar skulle bli obetydlig. Regeringen kommer därför inte att lägga fram något förslag till direktavdrag.

6.2.8 Finansiella effekter för stat och offentlig sektor

I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna av föreslagna åtgärder. Redovisningen, som lämnas i tabell 6.4, avser effekterna för åren 1998–2001 för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn. I båda fallen är redovisningen kassamässig, vilket bl.a. innebär att olika förskjutningar i uppbörden av skatter har beaktats. Därutöver redovisas också bruttoeffekten och den varaktiga nettobudgeteffekten för offentlig sektor. Vid redovisningen har, förutom till uppbördsförskjutningar, i förekommande fall även hänsyn tagits till olika slag av indirekta effekter genom de primära skatteförändringarnas påverkan på andra skattebaser och på offentliga utgifter.

Förslaget om ett nytt skalsteg vid den statliga beskattningen av förvärvsinkomster fr.o.m. inkomståret 1999 beräknas ge en varaktig budgetförstärkning om 2,2 miljarder kronor. För 1999 är effekten något lägre p.g.a viss fördröjning i skatteuppbörden. Beräkningarna har gjorts exkl. pensionsreform.

Den ökade möjligheten att avsätta inkomster till periodiseringsfonder för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag, som gäller fr.o.m. 1999 års taxering, beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,07 miljarder kronor. De kassamässiga effekterna för åren 1999–2001 är större, där de ökade avsättningsmöjligheterna antas reducera intäkterna från den statliga skatten på expansionsmedel. Därigenom uppkommer en skattekredit som efter ett antal år återtas då de avsatta medlen återförs och beskattas som expansionsmedel. På längre sikt antas avsatta inkomster beläggas med socialavgifter och inkomstskatt på förvärvsinkomst. För åren 1999 och 2001 uppgår budgetförsvagningen till 0,24 miljarder. För år 2000 uppkommer en dubbel effekt beroende dels på utbetalning av överskjutande skatt avseende 1999 års inkomster, dels på att den föreslagna regeländringen antas påverka preliminärdebiteringen detta år.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 6.4: SKATTEÅTGÄRDER I VÅP 1998. KASSAMÄSSIGA EFFEKTER FÖR STATSBUDGETEN OCH OFFENTLIGA SEKTORN FÖR ÅREN 1998–2001 SAMT BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA EFFEKTER FÖR OFFENTLIG SEKTOR

MILJARDER KRONOR

IKRAFT BRUTTO-EFFEKT STATSBUDGET OFFENTLIG SEKTOR

VARAKTIG EFFEKT

OFF. SEKTOR

1998 1999 2000 2001 1998 1999 2000 2001

Nytt skalsteg i inkomstskatten 1/1 99 2,2 0 2,0 2,2 2,2 0 2,0 2,2 2,2

2,2

Skatteåtgärder för småföretag

Höjd PF-avsättning enskilda näringsidkare

1/7 98 -0,24 0 -0,24 -0,48 -0,24 0 -0,24 -0,48 -0,24 -0,07

Utvidgat lättnadsutrymme onoterade aktier

1/7 98 -0, 19 0 -0,19 -0,20 -0,20 0 -0,19 -0,20 -0,20 -0,21

Utvidgad kvittning av reaförlust onoterade aktier

1/7 98 -0,08 0 -0,08 -0,08 -0,08 0 -0,08 -0,08 -0,08 -0,08

Fri fördelning basbeloppsavdrag 1/7 98 -0,07 0 0 -0,07 -0,07 0 0 -0,07 -0,07 -0,07

Sänkt fastighetsskatt vattenkraftverk

1/1 99 -1,19 0 -1,25 -1,20 -1,17 0 -1,03 -1,01 -0,98 -0,90

Avskaffad skatt reklamtrycksaker 1/1 99 -0,2 0 -0,18 -0,17 -0,16 0 -0,19 -0,18 -0,16 -0,09

Ej omräkning fastighetsskatt 1/7 98 -1,72 0 -0,81 -0,65 -0,26 0 -0,81 -0,49 -0,42 -0,10

Den utvidgade lättnaden i ägarbeskattningen för onoterade bolag beräknas ge en varaktig budgetförsvagning om 0,21 miljarder kronor medan de ökade möjligheterna att kvitta reaförluster på aktier i onoterade bolag ger en budgetförsvagning om 0,08 miljarder kronor. För dessa åtgärder, som båda gäller fr.o.m. 1999 års taxering, reduceras den statliga skatten på kapitalinkomster, där den kassamässiga effekten uppkommer året efter inkomståret.

Införandet av fri fördelning av det fasta basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare, som gäller fr.o.m. 1 januari 1999, beräknas ge en varaktig budgetförsvagning om 0,07 miljarder kronor.

Borttagandet om kvarvarande produktionsskattedel av fastighetsskatten på vattenkraftverk, som gäller fr.o.m. 2000 års taxering, beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på 1,19 miljarder kronor. Den varaktiga budgetförsvagningen är lägre, där vid beräkningen bl.a. har beaktats att de sänkta elpriserna reducerar KPI genom sänkta elpriser för hushållen. Vidare har beaktats effekter via lägre elkostnader för näringslivet.

Borttagandet av reklamskatten på reklamtrycksaker beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på 0,2 miljarder kronor. De kassamässiga effekterna, liksom den varaktiga nettobudgeteffekten, ligger lägre p.g.a av inverkan på andra skattebaser.

Förslaget om oförändrade omräkningstal vid beräkningen av fastighetsskatten för 1999 beräknas ge en budgetförsvagning, brutto, på 1,72 miljarder kronor. Den kassamässiga effekten fördelas på flera år beroende på förskjutningar i uppbörden av skatt.

6.3 Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av övriga inkomster. De övriga inkomsterna är främst inkomster av statlig verksamhet, utförsäljningar av statlig egendom och EU-bidrag. Skatternas andel av de totala inkomsterna utgör cirka 90 procent. För budgetåren 1996 till 1998 är andelen dock lägre, beroende på dels extraordinära medel från EU, dels stora utförsäljningar under åren 1997 och 1998.

Inkomsterna på statsbudgeten redovisas kassamässigt, vilket innebär att det är de skatter och avgifter som under budgetåret betalas in till staten som redovisas. En periodiserad redovisning av skatterna visar däremot de skatter som avser ett visst inkomstår. Skillnaden mellan de kassamässiga och de periodiserade skatterna förklaras av de betalningsförskjutningar, som sker mellan åren i form av månadsförskjutning i uppbörden av preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar, kvarstående och överskjutande skatter, utbetalningar till kommunsektorn och Allmänna Pensionsfonden.

Utvecklingen av skatterna är beroende av tillväxten i skattebaserna. Den viktigaste skattebasen vid uttag av skatt är ersättning för arbete, d.v.s. löner och inkomst av näringsverksamhet. Ersättning för arbete utgör skattebas för statlig och kommunal inkomstskatt, allmänna egenavgifter samt arbetsgivaravgifter. I skattebasen för inkomstskatt ingår även skattepliktiga transfereringar såsom pensioner, ersättning vid arbetslöshet och sjukdom.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Från och med 1998 gäller ett nytt uppbördssystem, skattekontosystemet. Tidigare redovisades arbetsgivaravgifter och anställdas inkomstskatter i en uppbördsdeklaration medan mervärdesskatt redovisades i en mervärdesskattedeklaration. Systemet innebar att det var den influtna skatten för respektive skatteslag, som redovisades i den statliga redovisningen. I det nya uppbördssystemet deklareras samtliga skatter i en och samma skattedeklaration. Den betalning de skattskyldiga gör avser således samtliga deklarerade skatter. I riksredovisningen kommer från och med 1998 de deklarerade skatterna att redovisas som inkomster, medan avvikelser mellan deklarerade och inbetalda skatter kommer att redovisas under en särskild inkomsttitel, betalningsdifferenser. Den nu presenterade beräkningen är dock gjord enligt det gamla redovisningssättet.

6.3.1 Skatter m.m. 1998–2001

Prognosen baseras på den ekonomiska antagandebild som finns redovisad i finansplanen. I beräkningarna har hänsyn tagits till de regeländringar som beskrivs i avsnitt 6.2. Emellertid har förändringarna vad gäller fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar och reklamskatten endast till vissa delar kunnat fördelas på respektive skatteslag. De delar som inte har fördelats redovisas i stället under summa periodiserade skatter.

I tabell 6.5 redovisas de totala inkomsterna som andel av BNP. Andelen väntas under perioden minska från drygt 37,7 procent 1998 till knappt 34,9 procent 2001. I huvudsak är det minskade statliga utförsäljningar som drar ned den totala inkomstkvoten. De kassamässiga skatteinkomsterna som andel av BNP minskar från 33,3 procent till 32,5 procent. De periodiserade skatteintäkterna som andel av BNP är oförändrade de tre första åren men sjunker 2001.

TABELL 6.5: STATSBUDGETENS INKOMSTER

I PROCENT AV BNP

1998 1999 2000 2001

Totala inkomster

37,7 36,5 35,8 34,9

Kassamässiga skatter 33,3 33,1 32,7 32,5

Periodiserade skatter 32,8 32,8 32,8 32,4

De enskilda skatternas utveckling framgår av tabell 6.6. I tabellen är fysiska och juridiska personers inkomstskatt, socialavgifter, mervärdesskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt redovisade periodiserat.

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomsttitlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt är egentligen uppsamlingskonton med både in- och utbetalningar av olika skatter. De skatter som helt eller delvis kassamässigt påverkar titeln fysiska personers inkomstskatt är statlig och kom-

munal inkomstskatt, skatt på kapitalinkomster, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, särskild löneskatt, egenföretagaravgifter, allmän pensionsavgift och mervärdesskatt. Från titeln sker även utbetalningar av kommunalskatter samt omföringar till andra inkomsttitlar.

Taxeringen 1997, som avser inkomståret 1996, är det senast kända utfallet avseende de periodiserade inkomstskatterna. Inkomstskatten på förvärvsinkomster beräknas till drygt 28,2 miljarder kronor 1997, vilket är en ökning med 2,3 miljarder kronor jämfört med 1996. Ökningen förklaras dels av att skiktgränsen för statlig inkomstskatt 1997 var densamma som 1996, dels av en relativt snabb utveckling av lönerna. År 1998 beräknas skatten öka till drygt 30 miljarder kronor.

Den tillfälliga värnskatten upphör i och med utgången av 1998, vilket beräknas minska skatten på förvärvsinkomster med cirka 5 miljarder kronor. I denna proposition föreslår regeringen en höjning av den statliga skatten från 20 till 25 procent för den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 360 000 kronor. Skattehöjningen beräknas öka intäkterna med 2,2 miljarder kronor, vilket delvis förklarar att inkomstskatten enbart beräknas minska med 2,3 miljarder kronor istället för med 5 miljarder kronor.

Kapitalskatten, d.v.s. skatt på nettot av intäktsräntor, utdelningar, realisationsvinster, utgiftsräntor och realisationsförluster, beräknas uppvisa ett positivt nettobelopp för hela perioden. Senast kända utfall avser inkomståret 1996, då realisationsvinster från försäljning av värdepapper och fastigheter ökade med 21 miljarder kronor jämfört med 1995. En del av denna ökning förklaras av att den förmånliga beskattningen av allemansfonder upphörde. Emellertid tyder de stora fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, som gjorts under våren 1998, på att realisationsvinsterna även avseende inkomståret 1997 är höga. Eftersom hushållens inkomster från realisationsvinster varierar mycket mellan åren, har endast en mindre del av ökningen tillåtits påverka de följande åren. De ökade inkomsterna från skatt på kapital 1998 och framåt förklaras bland annat av minskade ränteutgifter.

Juridiska personers inkomstskatt

Inkomstskatten för juridiska personer har ökat kraftigt under senare år. Mellan 1992 och 1997 beräknas skatten ha ökat med knappt 27 miljarder kronor eller 150 procent.

Inkomstskatten 1996 är utfall, medan övriga års skatter är prognoser. Inkomstskatten 1997 är beräknad utifrån de flöden av skatter som kommit in dels under 1997 som fördebiterad preliminärskatt, dels i början av 1998 som egna inbetalningar av preliminärskatt. Som underlag till prognoserna används normalt även resultatet från den enkätundersökning som Riksrevisionsverket tillställer cirka 3 000 före-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

tag. Resultatet från undersökningen har emellertid inte kunnat användas i föreliggande prognos, eftersom svarsfrekvensen var mindre än 50 procent samt att några entydiga slutsatser inte kunnat dras från de svar som kommit in.

Inkomstskatten ökar med 7,9 miljarder kronor mellan 1996 och 1997. Av ökningen beräknas förändringar i lagstiftningen förklara knappt 3 miljarder kronor. Företagens rätt att göra avsättningar till periodiseringsfonder har fr.o.m. 1997 minskats från 25 till 20 procent av vinsten. Dessutom ökar skatteintäkterna 1997 på grund av minskade avskrivningsunderlag för bygginvesteringar, som i sin tur beror på att bygginvesteringar under vissa förutsättningar kunde direktavskrivas under perioden november 1994 till maj 1996. I övrigt antas ökningen bero på ökade vinster för företagen. Eftersom det är osäkert hur stor del av vinstökningen 1997 som beror på reavinster och andra extraordinära inkomster i förhållande till vinster från företagens ordinarie verksamhet, har inkomstskatten 1998 beräknats till samma belopp som för 1997. Uppgången i inkomstskatten

1999 beror till största delen på att tidigare avsättningar till periodiseringsfonder börjar återföras till beskattning fr.o.m. detta år.

Intäkterna från avkastningsskatten beror dels på kapitalunderlagets storlek, dels på statslåneräntans nivå. Utvecklingen av kapitalunderlaget beror främst på förändringar i pensionssparandet och värdeförändring av livbolagens förmögenhet. I prognosen minskar skatteintäkterna under åren 1997–1999. Detta förklaras av en långsam ökning av livbolagens förmögenhet samtidigt som statslåneräntan faller.

Övriga inkomstskatter

Övriga inkomstskatter utgörs av lotteriskatt, kupongskatt, ofördelbara inkomstskatter samt beskattning av tjänstegruppliv. Inkomsterna beräknas 1998 till sammanlagt 6,3 miljarder kronor. Skatteinkomsterna beräknas till ungefär samma belopp för den resterande delen av prognosperioden.

TABELL 6.6: PERIODISERADE SKATTER OCH STATSBUDGETENS INKOMSTER

MILJONER KRONOR

).+/-34 4)4%,

     

1100 )NKOMSTSKATTER            

1111 &YSISKA PERSONER            

VARAV SKATT P¥ L¶N MM            

SKATT P¥ KAPITAL             RESTF¶RDA SKATTER MM            

1121 *URIDISKA PERSONER            

VARAV SKATT P¥ INKOMST            

AVKASTNINGSSKATT             RESTF¶RDA SKATTER MM            

VRIGA INKOMSTSKATTER            

1200

Socialavgifter

           

)NKOMSTER            

VARAV ARBETSGIVARAVGIFTER            

EGENF¶RETAGARAVGIFTER             ALLM¤NNA EGENAVGIFTER             S¤RSKILD L¶NESKATT            

5TGIFTER            

1300 3KATT P¥ EGENDOM            

VARAV FASTIGHETSSKATT            

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

MILJONER KRONOR

).+/-34 4)4%,

     

1400

Skatt på varor och tjänster

           

1411 VARAV MERV¤RDESSKATT            

1424 TOBAKSSKATT            

1425:1 SKATT P¥ ETYLALKOHOL            

1425:2-3 SKATT P¥ VIN OCH MELLAN KLASSPRODUKTER

           

1425:4 SKATT P¥ ¶L            

1428 SKATT P¥ ENERGI            

1500 5TJ¤MNINGSAVGIFT            

0ERIODISERADE SKATTER            

Betalningsförskjutningar

           

+ASSAM¤SSIGA SKATTER            

2000 )NK AV STATENS VERKSAMHET            

VARAV UTDELNINGAR MM            

3000 )NK AV F¶RS¥LD EGENDOM          



4000 TERBETALNING AV L¥N            

5000

Kalkylmässiga inkomster

           

6000 "IDRAG MM FR¥N %5            

7000

Extraord. medel från EU

   







Statsbudgetens totala inkomster

           

Socialavgifter och allmänna egenavgifter

De totala avgiftsintäkterna 1997 beräknas bli cirka 2 miljarder kronor lägre än vad som beräknades till statsbudgeten för 1997. Den främsta förklaringen till differensen är att avgiftsunderlaget var för högt beräknat i prognosen.

Det totala avgiftsuttaget för arbetsgivaravgifterna ändras endast marginellt under prognosperioden. Däremot sker det ganska betydande förändringar av enskilda avgiftssatser, främst med anledning av pensionsreformen. De totala avgiftsintäkterna påverkas emellertid inte av dessa förändringar.

År 1998 beräknas intäkterna av socialavgifter och allmänna egenavgifter till 322 miljarder kronor. Omföringar till Allmänna Pensionsfonden, delpensionsfonden och arbetsskadefonden beräknas uppgå till knappt 110 miljarder kronor, vilket innebär att nettointäkterna på statsbudgeten beräknas till drygt 212 miljarder kronor. Intäkterna från delpensions- och arbetsskadeavgiften kommer från och med 1999 att bruttoredovisas på statsbudgetens inkomstsida. Utgifterna flyttas samtidigt till utgiftssidan. Den ändrade redovisningen innebär att avgiftsintäkterna blir cirka 8 miljarder kronor högre från och med 1999.

De totala intäkterna beräknas för 1999 till 335 miljarder kronor. För återstoden av prognosperioden beräknas intäkterna följa utvecklingen av lönesumman.

För att stimulera framförallt småföretag till nyanställningar infördes en nedsättning av socialavgifterna från och med 1997. Nedsättningen uppgår till 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor per månad. För 1998 har den maximala nedsättningen höjts till 3 550 kronor per månad. Den regionala nedsättningen av avgifterna behålls med vissa begränsningar i de verksamheter som är berättigade till nedsättning. Begränsningarna beräknas minska nedsättningen med 100 miljoner kronor. Sammantaget beräknas den totala nedsättningen av socialavgifterna till knappt 3,2 miljarder kronor.

Skatt på egendom

Till skatt på egendom hänförs fastighets- och förmögenhetsskatt, skatt på arv och gåva samt stämpelskatt. De totala egendomsskatterna beräknas öka från 37 miljarder kronor 1997 till knappt 43 miljarder kronor 2001.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Fastighetsskatten är den dominerande skatten. Mellan 1996 och 1997 sker en relativt stor ökning av skatten, vilket främst förklaras av skatteväxlingen från särskild skatt på elektrisk kraft från vattenkraftverk till fastighetsskatt på elproduktionsanläggningars markvärde (fallrättigheter). Regeringens förslag att inte räkna om taxeringsvärdena 1999 för småhus och flerfamiljsfastigheter samt att ta bort den förhöjda fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar, medför att skatteintäkterna minskar med cirka 0,7 miljarder kronor 1999 jämfört med 1998. Ökningen från och med 2000 förklaras dels av allmän fastighetstaxering för hyreshus och lokaler, dels att den årliga omräkningen av taxeringsvärdet förutsätts återinföras i frånvaro av särskilda beslut. Storleken på omräkningen beror i sin tur på prisutvecklingen på småhus och flerbostadshus. Av den totala fastighetsskatten 1998 svarar småhus för 54 procent, bostadsdelen i hyres- och bostadsrättsfastigheter 25 procent, lokaler 10 procent, industrifastigheter 4 procent och elproduktionsanläggningar 8 procent.

Förmögenhetsskatten ökar långsamt under perioden och beräknas för inkomståret 1998 till 4,8 miljarder kronor. Utvecklingen av stämpelskatten är till stor del beroende av omsättningen och prisutvecklingen på fastigheter. Skatten beräknas uppgå till 4,2 miljarder kronor 1998, vilket är en ökning med drygt 1,5 miljarder kronor jämfört med 1997. Större delen av denna ökning förklaras av att den tillfälliga nedsättningen av stämpelskatten upphörde vid årsskiftet 1997/1998.

Mervärdesskatt

Intäkterna av mervärdesskatten påverkas i huvudsak av inhemsk privat konsumtion, byggnadsinvesteringar, kommunal förbrukning samt förbrukning i branscherna fastighetsförvaltning, bank och försäkring.

För inkomståret 1997 blev mervärdesskatten 5,4 miljarder kronor högre än beräknat till statsbudgeten 1997. Den högre intäkten förklaras huvudsakligen av en felbedömning av kommunernas mervärdesskatt med 3,5 miljarder kronor. Ett ändrat konsumtionsmönster, från varor med låg skattesats till varor med hög skattesats, förklarar ytterligare 1,3 miljarder kronor.

Under 1998–2001 förväntas den privata konsumtionen årligen öka med 3–4 procent. Den kommunala förbrukningen visar en fortsatt svag ökning under hela prognosperioden. Mervärdesskatten beräknas till 156 miljarder kronor 1998, varav kommunerna svarar för knappt 24 miljarder kronor. Under prognosperioden uppgår mervärdesskattens andel av de totala skatterna på statsbudgeten till 26 procent.

Övriga skatter på varor och tjänster

Övriga skatter på varor och tjänster utgör 1998 drygt 13 procent av de totala skatteinkomsterna.

Den dominerande skatten är skatt på energi, som svarar för cirka 63 procent av övriga skatter på varor och tjänster. För skatt på energi blev utfallet 1997 knappt 6 miljarder kronor lägre än beräknat. Den stora avvikelsen för energiskatterna beror på ett för högt antagande om förbrukningen av bensin och oljeprodukter. En del av den lägre oljeförbrukningen förklaras av att 1997 var ett ovanligt varmt år. I prognosfelet ligger även ett tidigare ej inkluderat avdrag för skepp i inrikes trafik.

Under inkomsttiteln energiskatt redovisas energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt. Samtliga prognosår antas vara normala ur temperaturhänseende. De totala energiskatterna beräknas för 1998 till knappt 51 miljarder kronor. Ökningen jämfört med 1997 uppgår till 3,8 miljarder kronor och förklaras bl.a. av höjda energiskatter på elektrisk kraft och bränslen. Fram till och med 1999 avspeglar ökningen av skatteinkomster en ökad användning av oljor och kolbränslen, medan indexeringen av skattesatserna påverkar inkomsterna under hela perioden. Fördelningen av inkomsterna på olika skatte- och energislag framgår av tabell 6.7.

TABELL 6.7: INKOMST FRÅN ENERGISKATTER

MILJARDER KRONOR

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Energiskatt

varav

31,7 34,2 37,5 37,8 38,3 38,9

elektrisk kraft 7,2 8,7 10,8 11,0 11,1 11,2

bensin

18,9 19,4 20,0 20,0 20,3 20,6

övrigt

5,6 6,1 6,7 6,8 6,9 7,0

Koldioxidskatt

varav

13,7 12,6 13,1 13,2 13,3 13,5

bensin

4,9 4,8 4,8 4,8 4,9 4,9

övrigt

8,9 7,8 8,3 8,4 8,4 8,6

Svavelskatt

0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1

Totalt

45,7 46,9 50,8 51,1 51,7 52,5

Not: På grund av avrundning summerar inte alltid delsummorna till totalsumman.

Energiskatten utgör drygt 70 procent av de totala energiskatterna medan koldioxidskattens andel är strax under 30 procent. Det totala skatteuttaget på bensin utgör knappt 50 procent, skatt på elektrisk kraft 20 procent medan skatten på övriga energislag utgör 30 procent av inkomsterna under titeln energiskatt.

De sammanlagda skatteinkomsterna från tobak och alkohol blev nästan 3 miljarder kronor lägre än beräknat 1997. Konsumtionen av etylalkohol uppvisar en nedåtgående trend, men inkomsterna kan också ha påverkats av en ökad gränshandel och illegal införsel under perioden. I samband med sänkningen av skatten på öl den första januari 1997 blev konsumtionen av obeskattat 2,8-procentigt folköl oväntat hög. Skatt på alkohol är i stort sett oförändrad

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

under perioden 1998–2001. En svag ökning av skatteinkomster från vin och malt motverkas av något minskade skatteinkomster från etylalkohol.

Av fiskala skäl samt för att nå upp till de krav på beskattning av tobak som medlemskapet i EU kräver beslutade riksdagen om att skattehöjningar på tobak skulle genomföras vid två tillfällen under 1997. Den första januari höjdes skatten med cirka 25 procent och den första augusti höjdes skatten med ytterligare 29 procent. Ingen av dessa höjningar ingick i den prognos som låg till grund för statsbudgeten. Trots de stora höjningarna av skattesatsen har skatteinkomsterna inte ökat i motsvarande grad. Skattebasen har istället minskat genom ändrade rökvanor samt problem med smuggling och internethandel. Tabell 6.8 visar de prognoser och effektberäkningar för tobakskatt som gjorts sedan hösten 1996.

TABELL 6.8: PROGNOSER OCH EFFEKTBERÄK-NINGAR TOBAKSSKATT

MILJONER KRONOR

TID KOMMENTAR

EFFEKT 97 PROGNOS

1997

Höst96 Grundprognos

7 405

BP97 Skattehöjning 1/1-97

1 515

varav felredovisad momseffekt

410 9 330

VÅP97 Korrigering momseffekt

-410

Volymminskning

-445 8 500

VÅP97 Skattehöjning 1/8-97

500 9 000

BP98 Volymminskning

-600 8 400

Utfall 1997

7 700

Vid en sammanlagd bedömning beräknas skatt på tobak till 7,2 miljarder kronor 1998. För år 1999 sjunker inkomsterna till 6,45 miljarder kronor för att därefter stabiliseras på denna nivå.

6.3.2 Övriga inkomster

Utfallet 1997 för övriga inkomster blev sammanlagt 16,4 miljarder kronor högre än beräknat. Den största avvikelsen, 15,7 miljarder kronor, avser försäljningar av statlig egendom. De totala övriga inkomsterna beräknas till 79 miljarder kronor 1998 och till 63 miljarder kronor för både 1999 och 2000. År 2001 beräknas inkomsterna till ca 49 miljarder kronor. Försäljningar förklarar 15 miljarder kronor av inkomsterna både 1998 och 1999, medan förhöjda aktieutdelningar förklarar cirka 6 miljarder kronor 1998. Riksdagen har tidigare fattat beslut om att delpensionsfonden skall avskaffas. Vid utgången av 1997 uppgick fondens värde till 6,3 miljarder kronor. Fondkapitalet skall enligt beslut föras till statsbudgeten och redovisas år 1998 på inkomsttiteln 3312, ”Övriga inkomster av försåld egendom”. De totala inkomsterna för 1998 exklusive nämnda in-

komster av engångskaraktär beräknas för åren 1998–2000 till cirka 50 miljarder kronor.

Inkomster av statens verksamhet uppgår till 38 miljarder kronor 1998. Inleveranser av riksbankens överskott utgör den största enskilda inkomsttiteln och varierar under prognosperioden mellan 7,5 och 11 miljarder kronor. AB Svenska Spels inleveranser beräknas till 3,6 miljarder kronor 1998. Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor beräknas 1998 uppgå till 2,5 miljarder kronor.

Återbetalning av lån beräknas till 2,8 miljarder kronor 1998 och avser huvudsakligen återbetalningar av studiemedel. Inkomsterna under huvudgruppen beräknas öka 1999, men minskar därefter och beräknas 2001 till 2,7 miljarder kronor. Ökningen 1999 förklaras av ökade återbetalningar av näringslån.

Kalkylmässiga inkomster uppgår till 5,4 miljarder kronor 1998 och avser till största delen statliga pensionsavgifter.

Bidragen från EU beräknas till 10,4 miljarder kronor för 1998 och beräknas därefter minska till 9,5 miljarder kronor 2001. De största bidrags- posterna är arealbidrag och bidrag från EGs socialfond.

6.3.3 Jämförelse med beräkningen till statsbudgeten 1998

År 1998 beräknas de totala skatterna till ungefär samma belopp som i budgetpropositionen. Om ändrade redovisningsregler för socialavgifter och föreslagna regeländringar exkluderas minskar dock skatterna. År 1998 har skatterna justerats ned med 1 miljard kronor och de därpå följande åren är nedjusteringarna 10,2 respektive 9,2 miljarder kronor. Avvikelserna fördelat på olika skatteslag framgår av diagram 6.1.

-7 -6 -5 -4 -3 -2 -1

0 1 2 3

1998

1999

2000

DIAGRAM 6.1

Skillnad gentemot beräkning till Statsbudget 1998

Miljarder kronor

Fys. pers.

Jur. pers.

Socialavgifter

Egendoms-

skatter

Moms

Övriga skatter på

varor och tjänster

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Fysiska personers inkomstskatter beräknas minska med 1,7 miljarder kronor 1998. För inkomståren 1999 och 2000 beräknas nedjusteringen till ca 3 miljarder kronor. Av nedrevideringen förklaras hälften av lägre skatt på kapitalinkomster medan resterande del förklaras av lägre skatt på förvärvsinkomster.

Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 2,8 miljarder kronor 1998 och minska med 1,4 respektive 0,5 miljarder kronor inkomståren 1999 och 2000. Ökningen 1998 beror främst på större inkomster från avkastningsskatten på grund av att livbolagens förmögenhet ökar. Nedrevideringen de påföljande åren beror på en beräknad minskning av inkomstskatten.

Intäkterna från socialavgifterna uppvisar endast en marginell förändring 1998 jämfört med beräkningen till statsbudgeten. Däremot går intäkterna ner med 2 miljarder kronor 1999 och 1,6 miljarder kronor 2000 vilket i huvudsak förklaras av en lägre framskrivningstakt av avgiftsunderlaget.

För inkomståren 1998–2000 beräknas mervärdesskatten öka med 0,6, 1,2 respektive 2,0 miljarder kronor. Trots ett lägre antagande om inhemsk privat konsumtion beräknas mervärdesskatten bli högre på grund av en förändring i fördelningen mellan högoch lågbeskattade varor inom inhemsk privat konsumtion.

Skatt på alkohol och tobak har tillsammans räknats ned med cirka 2,5 miljarder kronor för 1998 och med drygt 3 miljarder kronor för åren 2000– 2001. Den största delen av nedrevideringen avser skatt på tobak och skatt på öl. Tobaksskatten har reviderats ned ett flertal gånger och osäkerheten om skattebasens storlek kvarstår. I beräkningen till statsbudgeten underskattades effekten av ökad konsumtion av det obeskattade 2,8-procentiga folkölet i samband med sänkningen av ölskatten den första januari 1997. Energiskatten har reviderats ned med 1–2 miljarder kronor för åren 1998–2000. Det beror i huvudsak på lägre antaganden om utvecklingen av KPI samt om utvecklingen av förbrukade volymer.

För åren 1998 och 1999 beräknas övriga inkomster bli 1,1 respektive 0,8 miljarder kronor lägre. År

2000 beräknas inkomsterna bli 10 miljarder kronor högre. Ökningen förklaras av aktieförsäljningar.

6.4 Offentliga sektorns skatter 1998–2001

Utvecklingen av övriga skatter och avgifter i offentlig sektor följer i huvudsak utvecklingen av arbetsinkomsterna. Kommunalskatterna beräknas 1998 till 300 miljarder kronor och ökar till 337 miljarder kronor 2001. Av kommunalskatterna avser 67 procent primärkommuner, 29 procent landstingskommuner och 4 procent kyrkliga kommuner. Avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen beräknas för 1998 till knappt 106 miljarder kronor medan avgifterna beräknas öka till drygt 114 miljarder kronor 2001. De totala skatte- och avgiftsintäkterna i offentlig sektor exklusive den frivilliga delen av kyrkoskatten beräknas 1998 uppgå till 954 miljarder kronor och beräknas öka till 1072 miljarder kronor 2001. Vid beräkning av skattekvoten skall även vissa andra avgifter, som inte redovisas på statsbudgeten, läggas till. Till dessa hör bland annat bankgarantiavgifter och avgifter för kärnkraftsavvecklingen. I tabell 6.9 redovisas skattekvoten för perioden 1996–2001, dels mätt enligt nationalräkenskapernas definition, dels beräknat utifrån de periodiserade skatterna.

TABELL 6.9: PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG SKATTEKVOT

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Kassamässig skattekvot1

54,1 54,2 53,9 52,9 52,4 52,3

Periodiserad skattekvot

52,9 53,4 53,1 52,3 52,1 51,7

1 Enligt nationalräkenskapernas definition

Den periodiserade skattekvoten visar det skatteuttag som beslutats för respektive år, medan skattekvoten enligt nationalräkenskaperna visar de skatter som betalas respektive år.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

7 Kommunsektorn

7.1 Allmänna utgångspunkter

Skolan, vården och omsorgen utgör en fundamental del av den svenska välfärden. Kraven på dessa verksamheter är höga och kommer att öka under de närmaste åren. Samtidigt finns krav på att kommuner och landsting har en ekonomi i balans och att kommunalskatterna hålls på en samhällsekonomiskt hållbar nivå.

Efter en tid av omställningar och neddragningar har förutsättningarna för kommuner och landsting förbättrats. Det beror främst på att den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen nu blivit starkare, vilket gynnar kommuner och landsting på olika sätt. Det har också möjliggjort en betydande ökning av statsbidragen till kommuner och landsting.

Förbättringen för kommuner och landsting har kommit till mer konkret uttryck genom förstärkningar av de ekonomiska resultaten. En vändning av sysselsättningsutvecklingen har också kunnat noteras under senare delen av år 1997.

Regeringen träffade i mars 1996 en överenskommelse med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i syfte att skapa stabila förutsättningar för åren 1997 och 1998. Överenskommelsen innebar bl.a. att regeringen åtog sig att hålla statsbidragen nominellt oförändrade och att förbunden åtog sig att verka för att kommunalskatterna inte skulle höjas.

I föregående års ekonomiska vårproposition föreslog emellertid regeringen att statsbidragen till kommuner och landsting skulle höjas med 4 miljarder kronor år 1997 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 1998 i syfte att främja sysselsättningen och kvaliteten i skola, vård och omsorg. Förslaget presenterades mot bakgrund av riskerna för kvalitetsförsämringar i vissa delar av den kommunala verksamheten. I budgetpropositionen för 1998 aviserade regeringen, mot bakgrund av den förbättrade samhällsekonomiska situationen, en höjning av statsbidragen med 4 miljarder kronor även år 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Nivån på

statsbidragen skulle därigenom bli 16 miljarder kronor högre år 2000, i förhållande till år 1996.

Kommuner och landsting har arbetat aktivt med att omstrukturera och utveckla skolan, vården och omsorgen. I de olika kommunala verksamheterna har förutsättningarna förbättrats inte minst till följd av de ökade statsbidragen. Fortfarande finns dock vissa problem inom framför allt äldreomsorgen och skolan, där också det demografiska trycket är störst.

En viktig förutsättning för en fortsatt god samhällsekonomisk utveckling är att skattetrycket hålls på en långsiktigt hållbar nivå. En höjning av det kommunala skatteuttaget innebär negativa effekter både för enskilda hushåll och för samhällsekonomin och bör därför undvikas. En fortsatt utveckling mot det av riksdagen beslutade kravet på ekonomisk balans år 2000 måste därför ske utan skattehöjningar.

Det är regeringens bedömning att det nu finns ett samhällsekonomiskt utrymme att höja statsbidragen till kommuner och landsting med ytterligare 4 miljarder kronor redan år 1998, utöver tidigare beslutade höjningar. Därigenom kommer nivån på statsbidragen totalt att bli 20 miljarder kronor högre år 2000, i förhållande till år 1996. Detta motsvarar en höjning av kommunalskatten med drygt två procentenheter. Samtidigt föreslår regeringen en förlängning av den lag som gäller för åren 1997 och 1998, som innebär att en skattehöjning i en kommun eller ett landsting leder till minskat statsbidrag.

Genom denna ytterligare ökning av statsbidragen kan kärnverksamheterna förstärkas. Regeringen presenterar samtidigt med denna proposition en nationell handlingsplan för äldreomsorgen, vilken anger mål och riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av äldreomsorgen. Regeringens bestämda inriktning är vidare att tillskotten skall leda till att kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare och att omsorgen och vården i livets slutskede förbättras. När det gäller skolan så presenterar regeringen nu ett särskilt tiopunktsprogram som anger riktlinjerna för den fortsatta utvecklingen. Särskilda medel avsätts också för detta.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Genom de ökade statsbidragen tryggas och förstärks också den kommunala sysselsättningen.

De ökade statsbidragen till kommunerna fördelas huvudsakligen genom det generella bidraget. En del av det ökade statsbidraget avsätts för särskilda insatser för kommuner och landsting med svåra ekonomiska problem.

Regeringen kommer att intensifiera arbetet med uppföljning av den kommunala verksamheten och ekonomin, i syfte att förbättra underlaget för en samlad bedömning av måluppfyllelse och resursutnyttjande i den kommunala verksamheten.

Regeringens bedömning är att de ökade statsbidragen ger kommuner och landsting väsentligt förbättrade förutsättningar att satsa på en utvecklad och förbättrad skola, att minska väntetiderna i hälso- och sjukvården samt att vidta betydande förbättringar inom äldreomsorgen, och att samtidigt uppnå ekonomisk balans år 2000.

7.2 Utvecklingen i kommuner och landsting de senaste åren

Regeringen överlämnar samtidigt med denna proposition en skrivelse till riksdagen om utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 1997/98:155). Skrivelsen syftar till att utgöra underlag för en samlad bedömning av resursutnyttjandet i kommunsektorn samt av måluppfyllelsen i de verksamheter som staten ålagt kommuner och landsting att utföra. Redovisningen i detta avsnitt bygger på regeringens skrivelse och avser i huvudsak utvecklingen fram till och med år 1997.

7.2.1 Kommunsektorn och samhällsekonomin

Kommunsektorn står för en betydande del av samhällsekonomin. Nedanstående diagram visar hur stor del av landets samlade resurser som används för kommunal konsumtion och kommunala investeringar.

17 18 19 20 21 22 23 24 25

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97

Konsumtion

Konsumtion och investeringar

DIAGRAM 7.1

Kommunsektorns konsumtion och investeringar åren 1980-1997

Procent av BNP

Källa: Statistiska centralbyrån och Inrikesdepartementet. Preliminärt utfall år 1997.

Knappt en femtedel av bruttonationalprodukten (BNP) bestod år 1997 av utgifter för kommunal verksamhet, varav merparten avsåg konsumtion.

7.2.2 Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1997

Kommunsektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande

Kommunsektorns inkomster består till övervägande del av kommunalskattemedel och statsbidrag. De kommunala inkomsterna minskade något i löpande priser mellan åren 1992 och 1994 efter att tidigare ha ökat under en följd av år. Sedan år 1995 har inkomsterna för kommunsektorn åter ökat främst på grund av ökade skatteinkomster som följer av ett ökat skatteunderlag.

Utgifterna delas normalt in i konsumtion, transfereringar och investeringar. Den största utgiftsposten är konsumtion som till övervägande del utgörs av löner inklusive arbetsgivaravgifter. Sedan år 1992 har konsumtionsutgifterna i fasta priser

1

minskat, med

undantag för år 1996. Minskningen beror dels på att en större del av verksamheten avgiftsfinansieras, dels på besparingar i verksamheten. Preliminärt minskade konsumtionsvolymen mellan åren 1996 och 1997 med knappt 0,7 procent för sektorn. Totalt har utgiftsvolymen minskat med 4,6 procent sedan år 1991. Om hänsyn tas till att en större del av verksamheten avgiftsfinansieras har volymen minskat med 2,1 procent under samma tidsperiod.

1 Konsumtionen i fasta priser har beräknats med ett särskilt kommunalt löne- och prisindex.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 7.1 KOMMUNSEKTORNS INKOMSTER, UTGIFTER OCH FINANSIELLA SPARANDE

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1993 1994 1995 1996 1997

1

Inkomster

393 382 391 407 411

Utgifter

383 386 392 404 418

Konsumtion

– volymförändring, %

-1,8 -1,0 -0,4 0,0 -0,7

Finansiellt sparande

10,0 -3,6 -1,6 2,6 -7,2

varav

– kommuner 3,1 -4,2 -0,4 1,3 -4,7

– landsting 7,6 0,8 -0,7 2,0 -2,5

2

– övriga

3

-0,7 -0,2 -0,5 -0,6 0,0

1 Preliminärt utfall. 2 Inklusive Sahlgrenska sjukhuset, Mölndals sjukhus samt NU-sjukvården. 3 Kyrkokommuner, kommunalförbund samt ideella föreningar. Källa: Statistiska centralbyrån.

Efter att ha varit negativt under andra halvan av 1980-talet blev det finansiella sparandet kraftigt positivt under åren 1992 och 1993. Det positiva sparandet berodde främst på tillfälligt ökande skatteinkomster som följde av stora löneökningar åren 1990 och 1991

2

. Åren 1994 och 1995 blev sparandet åter negativt. År 1996 uppvisade sektorn ett överskott som främst härrör från avräkningar på 1994 och 1995 års skatteinkomster samt relativt låga nettoinvesteringar. De minskade nettoinvesteringarna år 1996 beror på ökad försäljning av fastigheter samt lägre bruttoinvesteringar. Det preliminära utfallet för år 1997 är negativt, vilket bl.a. beror på att investeringarna tillfälligt har ökat.

Ekonomiskt resultat – kommuner

Medan finansiellt sparande mäter skillnaden mellan inkomster och utgifter, mäter ekonomiskt resultat skillnaden mellan intäkter och kostnader. Enligt preliminära uppgifter för år 1997 redovisar kommunerna ett positivt årets resultat. Det positiva resultatet kan till stor del förklaras av stora extraordinära intäkter. Utan dessa hade kommunerna redovisat ett negativt årets resultat om ca 4 miljarder kronor. Oavsett om de extraordinära intäkterna inkluderas eller ej, förbättras resultatet betydligt jämfört med år 1996. Utan de extraordinära intäkterna år 1996 hade kommunerna redovisat ett negativt årets resultat om ca 7 miljarder kronor.

År 1997 förbättrades resultatet i den löpande verksamheten

3

bl.a. till följd av de höjda generella

statsbidragen.

2 I det tidigare systemet för utbetalning av kommunalskattemedel fanns en tvåårig fördröjning. 3 Resultat efter skatteintäkter och finansnetto (exklusive avskrivningar).

TABELL 7.2 KOMMUNERNAS RESULTAT-RÄKNING ÅREN 1993–1997

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1993 1994 1995 1996 1997

1

Verksamhetens intäkter

81,8 81,7 80,1 75,6 75,2

Verksamhetens kostnader 264,0 269,5 275,5 290,8 298,1

Verksamhetens nettokostnader

182,3 187,8 195,4 215,2 222,9

Skatteintäkter 160,6 168,8 179,9 192,0 197,4

Generella statsbidrag

35,9 31,3 31,3 32,7 37,2

Finansnetto

-3,4 -1,8 -1,0 -0,1 0,3

Resultat efter skatteintäkter och finansnetto

10,9 10,5 14,7 9,3 12,0

Avskrivningar

-8,8 -9,3 -10,0 -10,2 -10,7

Förändring av pensionsskuld2-6,7 -4,5 -5,3 -5,6 -4,1

Extraordinära poster

-0,9 4,4 3,5 9,0 8,0

Årets resultat (förändring av eget kapital)

-5,5 1,1 2,9 2,5 5,2

– exkl. pensionsskuldsförändring

1,2 5,6 8,2 8,1 9,3

1 Preliminära uppgifter. 2 Pensionsskuldens förändring exkluseive lärare m.fl. Källor: Statistiska centralbyrån och Svenska Kommunförbundet.

För de enskilda kommunerna varierade det ekonomiska resultatet kraftigt. Enligt preliminära uppgifter minskade dock spridningen något år 1997. Resultaten försämrades generellt sett bland kommunerna mellan åren 1995 och 1996. Andelen med ett negativt årets resultat ökade från knappt hälften till tre fjärdedelar mellan dessa år. Förändringen i årets resultat 4 visar dock inga statistiska samband med förändringen i utjämningssystemet mellan åren 1995 och 1996. Enligt de preliminära uppgifterna för år 1997 är antalet kommuner med ett positivt årets resultat i stort sett oförändrat jämfört med år 1996.

Ekonomiskt resultat – landsting

Enligt preliminära uppgifter fortsatte årets resultat för landstingen att försämras år 1997. Även om pensionsskuldens förändring exkluderas är årets resultat negativt för landstingen. De preliminära uppgifterna för år 1997 visar på en fortsatt försämring av resultatet i den löpande verksamheten.

4 Exklusive extraordinära poster.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

TABELL 7.3. LANDSTINGENS RESULTAT-RÄKNING ÅREN 1993–1997

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1993 1994 1995 1996 1997

1

Verksamhetens intäkter 23,6 23,3 24,0 23,2 22,3

Verksamhetens kostnader 111,8 117,2 115,8 111,5 112,9

Verksamhetens nettokostnader

-88,3 -93,9 -91,8 -88,3 -90,6

Skatteintäkter

90,1 87,5 87,2 85,7 86,3

Generella statsbidrag

9,3 9,0 8,5 5,8 6,8

Finansnetto

0,1 0,8 1,1 1,2 0,9

Resultat efter skatteintäkter och finansnetto

11,2 3,4 4,9 4,5 3,4

Avskrivningar

-4,6 -4,3 -4,4 -4,4 -4,3

Förändring av penionsskuld -4,6 -4,8 -3,2 -3,6 -3,0

Extraordinära poster

-0,5 0,3 0,0 0,2 0,0

Årets resultat (förändring av eget kapital)

1,5 -5,3 -2,7 -3,7 -3,9

– exkl. pesionsskuldsförändring

6,1 -0,5 0,5 -0,1 -0,9

1

Preliminära uppgifter Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet.

Resultatet varierar mellan olika landsting, dock inte lika mycket som mellan kommunerna. De enskilda landstingens ekonomiska resultat har generellt sett försämrats mellan åren 1995 och 1996. Försämringen har fortsatt mellan åren 1996 och 1997. Enligt preliminära uppgifter för år 1997 har spridningen av resultatet minskat mellan landstingen. Av uppgifterna framgår dessutom att samtliga landsting utom ett redovisar ett negativt årets resultat för år 1997.

7.2.3 Den kommunala verksamheten

Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150, bet 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) om ett tillskott om 4 000 miljoner kronor till kommuner och landsting för år 1997 i syfte att behålla kvaliteten i de kommunala verksamheterna och undvika sysselsättningsneddragningar. Riksdagen fastställde efter förslag i budgetpropositionen för 1998 ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Förslaget innebar att statsbidraget till kommuner och landsting skulle förstärkas med ytterligare 4 000 miljoner kronor år 1998.

Regeringens tydligt uttalade mål var att skola, vård och omsorg skulle prioriteras vid fördelningen av de ökade generella statsbidragen. I det följande redovisas utvecklingen de senaste åren inom dessa prioriterade verksamheter. Redovisningen avser i första hand tiden t.o.m. år 1996, vilket innebär att effekterna av de ökade statsbidragen inte kan utläsas.

Enligt vad som framkommit av bl.a. sysselsättningsstatistiken har dock utvecklingen för senare tid inom de aktuella verksamheterna påverkats positivt av de ökade statsbidragen.

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

Den totala kostnaden i fasta priser för barnomsorgen, som bedrivs i form av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, ökade med knappt tre procent mellan åren 1995 och 1996, men var densamma år 1996 som år 1991.

Barnomsorgen uppvisar en stor produktivitetsökning under 1990-talet. Antalet inskrivna barn har ökat med knappt fem procent mellan åren 1995 och 1996. Ökningen hittills under 1990-talet uppgår till 33 procent. Det går inte att avgöra hur produktivitetsökningen under 1990-talet har påverkat kvaliteten.

Antalet barn per årsarbetare i daghem har minskat år 1996 jämfört med året innan, efter att tidigare ha ökat sedan år 1992. Antalet anställda med högskoleutbildning har ökat under 1990-talet. Målet om full behovstäckning är i det närmaste uppfyllt.

Kostnaden för grundskolan har ökat något i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. På grund av elevökningen har dock resurserna per elev fortsatt att minska. Antalet elever i grundskolan har ökat med knappt tre procent läsåret 1997/98 jämfört med föregående läsår, och med elva procent sedan läsåret 1992/93. Grundskolans resultat är i väsentliga avseenden goda och internationellt sett ofta mycket goda med visst undantag för naturorienterande ämnen. En svag försämring av elevernas kunskaper i matematik kan dock noteras.

Sex procent av de elever som slutade grundskolan våren 1997 fick ett ofullständigt slutbetyg vilket är en marginell ökning sedan våren 1996.

Nära nio av tio kommuner uppger att antalet elever med behov av särskilt stöd har ökat. Enligt Skolverkets tillsynsutredningar år 1997 fick eleverna i en tredjedel av de undersökta kommunerna inte det stöd de hade behov av.

Kostnaden per elev i gymnasieskolan har ökat något i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. Antalet elever har ökat med en procent läsåret 1997/98 jämfört med föregående läsår.

Av de elever som påbörjade gymnasieskolan läsåret 1993/94 hade fyra av fem fullföljt utbildningen inom fyra år. Detta är en viss minskning jämfört med de som började läsåret innan. Av de elever som avslutade gymnasieskolan våren 1993 påbörjade 35 procent en högskoleutbildning inom tre år, vilket är en mindre ökning jämfört med de som slutade året innan.

Kostnaden för den offentligt anordnade särskolan uppgick år 1996 till 2 600 miljoner kronor. Antalet elever i den obligatoriska särskolan har ökat de senaste fem åren. Andelen elever i särskolan jämfört med totala antalet barn i samma åldersgrupp är dock

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

oförändrat, ca en procent. Allt fler kommuner har idag egen särskola, vilket bl.a. medfört att elevernas resväg kortats och föräldrarna har fått ökat inflytande.

Enligt Skolverket har den totala kostnaden för den kommunala vuxenutbildningen ökat med ca 15 procent mellan åren 1995 och 1996

5

i fasta priser. An-

talet studerande inom komvux har ökat med drygt tolv procent läsåret 1996/97, jämfört med läsåret innan. Andelen kursdeltagare som fullföljt utbildningen har ökat under de tre senaste läsåren, medan andelen kursavbrott ligger på en oförändrad nivå runt 17 procent.

Hälso- och sjukvård

Kostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården minskade med drygt tre procent i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. Sedan år 1992 har kostnaderna minskat med drygt nio procent. Primärvårdens andel av läkarbesöken har ökat, vilket står i överensstämmelse med målet att göra primärvården till bas i sjukvården. Primärvårdens kvalitet är i en internationell jämförelse god.

Det finns fortfarande betydande sociala skillnader i ohälsa bland befolkningen. Generellt sett är ohälsan större bland män än kvinnor.

Sverige har enligt en utvärdering i Europa redan uppnått, eller kommer till år 2000 troligtvis att uppnå, mer än hälften av de mål WHO angett i Hälsa för alla år 2000.

Antalet ärenden hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har ökat starkt under 1990-talet, men andelen ärenden som lett till påföljd har inte blivit fler. Under år 1997 har patienternas väntetider tenderat att öka något.

Äldreomsorg

Bruttokostnaderna inom äldre- och handikappomsorgen har ökat med 40 procent sedan år 1992. En stor del av denna ökning förklaras emellertid av handikappreformen och psykiatrireformen. Kostnaderna i fasta priser mellan åren 1993 och 1995 för enbart äldreomsorgen bedöms ha minskat något.

Omsorgsbehoven i åldersgruppen 65–74 år har enligt en statistisk undersökning minskat, medan behoven i gruppen 75 år och äldre relativt sett är oförändrat. Insatserna har alltmer koncentrerats till de äldre och mest hjälpbehövande. Socialstyrelsen framhåller att bl.a. kommunernas resurser och kompetens inte är tillräckliga för att kunna ge god vård i livets slutskede. En fortlöpande förbättring av boendestandarden under 1990-talet har dock skett.

5 Först läsåret 1997/98 påverkas kostnader och prestationer av kunskapslyftet.

7.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i kommuner och landsting fram till år 1997

Kommuner och landsting har som arbetsgivare en betydande roll på den svenska arbetsmarknaden. De svarar för en fjärdedel av det totala antalet sysselsatta, varav kvinnor utgör ca 80 procent. Antalet anställda i kommuner och landsting uppgick år 1997 till 993 000 personer, vilket är en minskning med drygt en procent jämfört med föregående år. Till viss del beror minskningen på att delar av den kommunala verksamheten har förts över till kommunala bolag eller lagts ut på entreprenad utanför sektorn. De stora förändringarna i landstingen åren 1993– 1996 beror till stor del på verksamhetsöverföringar till kommunerna.

Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat något mer än antalet arbetade timmar vilket förklaras av en minskad sjukfrånvaro och en ökad medelarbetstid.

TABELL 7.4 ANTALET ANSTÄLLDA I KOM-MUNER OCH LANDSTING ÅREN 1992–1997

TUSENTAL ANSTÄLLDA, INKL. VERKSAMHETSÖVERFÖRINGAR

ÅR

1992 1993 1994 1995 1996 1997

Kommuner 749 726 726 750 759 742

Landsting 340 319 305 273 247 251

Totalt

1 089 1 045 1 031 1 023 1 006 993

Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

Trots ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sysselsatta inom kommunsektorn fortsatt att minska jämfört med föregående år. Genom att kravet på ekonomisk balans för kommuner har skjutits fram till att gälla först år 2000 har ett större tidsmässigt utrymme skapats för anpassning utan att fast anställd personal sägs upp. Under senare delen av år 1997 förefaller sysselsättningsminskningen ha stabiliserats i kommuner och landsting bland annat till följd av de ökade statsbidragen. Det finns en inbyggd eftersläpning på upp emot ett år från det att resurser frigörs för att utöka verksamhet och personal i kommuner och landsting till att åtgärden får fullt genomslag i den nationella sysselsättningsstatistiken.

Arbetsmarknadsverkets insatser mot den öppna arbetslösheten fortsätter att ligga på en hög nivå. Kommuner och landsting är viktiga aktörer i att skapa bl.a. praktikplatser och projekt för arbetslösa. Enligt statistik från Svenska Kommunförbundet uppgick kommunernas andel av de konjunkturberoende åtgärderna (exkl. arbetsmarknadsutbildning) till 56 procent år 1997. Under 1997 ingick drygt 10 procent av de kommunalt sysselsatta i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

7.3 Förutsättningar för kommuner och landsting de närmaste åren

7.3.1 Den samhällsekonomiska utvecklingen

Kommunsektorns ekonomi

Bedömningen av den kommunala sektorns ekonomiska utveckling bygger på de förutsättningar som redovisas i bilaga 1.

De kommunala utgifterna beräknas år 2001 motsvara 23,3 procent av BNP. Därav utgör den kommunala konsumtionen 17,4 procentenheter.

Sedan budgetpropositionen för 1998 presenterades har utfallet för år 1996 reviderats. Kommunsektorns finansiella sparande blev bättre än väntat och detta förklaras bland annat med uppskjutna investeringar och ökade inkomster från försäljning av fastigheter.

I det preliminära utfallet för år 1997 blev både den kommunala konsumtionen och sysselsättningen högre än vad som förutsågs i budgetpropositionen för 1998. Det finansiella sparandet blev däremot sämre än prognostiserat. Försämringen motsvaras i huvudsak av de fastighetsköp för miljardbelopp som en enskild kommun gjorde under år 1997.

Kommunsektorns finansiella sparande förväntas för år 1998 bli bättre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen, bl.a. på grund av återhållsamma investeringar. För åren 1998–2001 beräknas det finnas utrymme för både en successiv förbättring av det finansiella sparandet och en konsumtionsökning med ca 0,9 procent per år. Det är främst i kommunerna detta utrymme för konsumtionsökning finns.

Eftersom den kommunala konsumtionen i fasta priser beräknas öka kommer även sysselsättningen att påverkas positivt under perioden. Konsumtionen består till ca tre fjärdedelar av lönekostnader.

7.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom skola, vård och omsorg

Redan i föregående års ekonomiska vårproposition redovisade regeringen sin syn på utvecklingen av den kommunala verksamheten framöver, inte minst till följd av kommande demografiska förändringar. Behoven bedömdes komma att öka inom framför allt skola och äldreomsorg. Behovsutvecklingen inom barnomsorgen bedömdes minska medan behovsutvecklingen inom gymnasieskolan och hälso- och sjukvården ansågs mer svårbedömda eftersom utvecklingen är beroende av ett antal olika faktorer.

Behovsökningen inom främst skola och äldreomsorg skulle infalla samtidigt med fortsatta krav på en ekonomisk anpassning i många kommuner och landsting till följd av balanskravet. Detta var ett av de viktigaste skälen till regeringens förslag om ökade statsbidrag redan från år 1997. Av den enkätunder-

sökning bland samtliga kommuner och landsting som regeringen genomförde i samband med riksdagsbeslutet om de ökade statsbidragen framgick att en stor del av de ökade statsbidragen redan år 1997 skulle komma de prioriterade verksamheterna till godo och även leda till förbättrad sysselsättning. Regeringens bedömning är att statsbidragsökningen har givit positiva effekter i de prioriterade verksamheterna i många kommuner och landsting. De problem som fortfarande finns är betingade både av resursproblem, bl.a. de stora skillnaderna i ekonomisk situation mellan olika kommuner och landsting, och av problem av annan karaktär.

När det gäller utvecklingen i grundskolan visar många studier och utvärderingar att resultaten i huvudsak är goda, även i ett internationellt perspektiv. Allt större årskullar kommer emellertid in i skolan de närmaste åren, och det ställer krav på skolan att kunna ta emot dessa och samtidigt bibehålla och utveckla kvaliteten i undervisningen. Uppföljningen av skolans resultat och kvalitet behöver också förbättras. Antalet elever med särskilda behov tenderar att öka, och det finns av olika skäl svårigheter att kunna ge dessa elever den hjälp de behöver. Varje elev som lämnar grund- eller gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett misslyckande för såväl individen som för samhället.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har under 1990-talet varit mycket omdanande. En kraftig omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer har skett. Det omvandlingstryck som skapats bl.a. av den ekonomiska situationen har lett till omstruktureringar, en ökad produktivitet och ett förbättrat resursutnyttjande. Det har emellertid på senare tid uppstått problem med ökande väntetider inom olika delar av vården. Uppföljningar har visat att många patienter får vänta långa tider på att träffa specialister, men också att väntetiderna varierar starkt mellan olika sjukhus, olika kliniker och för olika typer av behandlingar.

Utvecklingen inom äldreomsorgen beskrivs ingående i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) som regeringen presenterar samtidigt med denna proposition. Även om stora delar av äldreomsorgen fungerar väl idag, finns det ändå vissa problem som regeringen pekar ut och som behöver lösas. De allra äldsta blir allt fler och hälsan hos denna grupp förbättras inte i samma utsträckning som för övriga grupper av äldre. Tillgången till medicinsk kompetens i hemsjukvården och de särskilda boendeformerna behöver förbättras, liksom att läkarmedverkan i äldrevården behöver öka. Dessa problem är i stor utsträckning knutna till att det finns brister i samverkan mellan landsting och kommuner, vilket också har försvårat utvecklingen av äldrevården i enlighet med de intentioner som fanns med ÄDEL-reformen. Vården i livets slutskede ställer stora och delvis nya krav på kommunerna. Ett sätt att

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

förbättra situationen är att höja kompetensen bland anställda och förtroendevalda i äldrevården.

Sammanfattningsvis kan konstateras att förutsättningarna för en positiv utveckling inom de prioriterade verksamheterna skola, vård och omsorg har förbättrats inte minst genom de ökade statsbidragen till kommuner och landsting. För att skapa bättre förutsättningar för en fortsatt utveckling och förbättring i enlighet med de nationella målen och riktlinjerna föreslår regeringen att kommuner och landsting tillförs ytterligare resurser. Samtidigt vill regeringen i detta sammanhang understryka vikten av ett fortsatt arbete i syfte att åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande.

7.3.3 Förutsättningar för enskilda kommuner och landsting

Det är regeringens bedömning att nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett positivt resultat för sektorn som helhet och att balanskravet därmed uppnås. Det finns dock stora variationer mellan kommuner respektive landsting.

Regeringens bedömning är att en övervägande del av kommunerna och landstingen kommer att klara balanskravet utan ytterligare besparingar i verksamheten. Ett flertal har också möjlighet att utöka verksamhetsvolymen och därmed antalet anställda. Det är framför allt de ökade statsbidragen, men också en förbättrad samhällsekonomi som ligger till grund för denna bedömning.

De kommuner och landsting som bedöms kunna få svårigheter att klara balanskravet utan besparingar eller ökade intäkter har vissa gemensamma problem. När det gäller kommunerna är det i stor utsträckning fråga om problem som är hänförliga till den omflyttning som sker inom landet och som framför allt innebär en avfolkning av vissa delar av landet. När det gäller landstingen kan problemen bl.a. hänföras till att man ligger i olika fas i sitt omstruktureringsarbete.

Utjämningssystemet omfördelar resurser

En stor del av kommunerna som bedöms få svårigheter med att klara balanskravet har en negativ befolkningsutveckling. En kompensation för detta ges inom ramen för utjämningssystemet, varigenom anpassningen av kostnaderna underlättas. Ett kvarstående problem är emellertid den ”negativa spiral” som befolkningsminskningen leder till för berörda kommuner. För att motverka den negativa utvecklingen har regeringen i propositionen Regional tillväxt för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) bl.a. föreslagit att regionala tillväxtavtal utarbetas vars syfte är att åstadkomma bättre samverkan mellan olika organ som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder på såväl lokal och regional som på

central nivå. Dessa tillväxtavtal kan bli ett viktigt instrument i arbetet för att bekämpa den utveckling som innebär en koncentration av befolkningen till storstadsområden och högskoleorter.

Kommuner och landsting som bedöms få svårigheter med att klara balanskravet har ofta högre nettokostnader i verksamheten än vad som kan förklaras av strukturella faktorer. Exempel på sådana faktorer är befolkningens ålderssammansättning, befolkningens geografiska spridning samt faktorer som är specifika för storstadsområden och glesbygdsområden. Utjämningssystemet syftar till att utjämna för strukturella kostnadsskillnader och för skillnader i skattekraft. Bland de kommuner och landsting som kan få svårigheter att klara balanskravet har en stor del fått minskade bidrag genom omläggningen av utjämningssystemet år 1996. För att dämpa effekterna av omläggningen finns särskilda införanderegler under åtta år.

Den parlamentariska kommitté (dir. 1995:118) som genomför en översyn av utjämningssystemet skall överlämna sina förslag i sådan tid att förändringar kan träda i kraft den 1 januari år 2000.

En del av de kommuner och landsting som kan få svårigheter att klara balanskravet har i utgångsläget en skattesats som ligger över den genomsnittliga för riket. Kommuner och landsting med redan höga skattesatser bör inrikta sig på att fortsätta arbetet med att anpassa kostnaderna till långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar.

Särskilda insatser

Sedan år 1996 disponerar regeringen medel för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting (prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Av de 1 737 miljoner kronor som regeringen disponerar för åren 1996–1998 har en stor del fördelats till kommuner och landsting för flyktingkostnader, för omstruktureringsprojekt och för förebyggande hiv/aidsverksamhet.

Regeringen har från år 1996 och fram till nu dessutom erhållit ansökningar om bidrag för särskilda insatser från 66 kommuner och två landsting. Efter prövning av varje särskilt fall har beslut om bidrag fattats för elva kommuner. De kommuner som beviljats bidrag har en särskilt svår ekonomisk situation till följd av att ett antal faktorer samverkat. Flertalet har en negativ befolkningsutveckling vilket ofta sammanhänger med hög arbetslöshet och höga kostnader för bl.a. socialbidrag. Med en negativ befolkningsutveckling följer ofta problem även på bostadsmarknaden, bl.a. ökande vakansgrader i de kommunalt ägda bostadsföretagen. De flesta av dessa kommuner har vidtagit ett antal åtgärder för att minska underskotten i verksamheten men ekonomin visar ändå på en negativ trend. Flera har tillskjutit stora belopp i form av tillskott eller driftbidrag till bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en redan svag kommunal ekonomi.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

Regeringen gör bedömningen att det även fortsättningsvis finns behov av särskilda medel för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation, och att en betydande del av de medel som kommer att avsättas framöver för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting behövs för att lösa de kommunala bostadsproblemen.

För att skolan, vården och omsorgen skall prioriteras har regeringen i propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) föreslagit åtgärder för att stödja kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Bl.a. framförs att en mer ändamålsenlig ordning bör etableras för att hantera kommunernas problem orsakade av åtaganden för bostadsföretagen.

En särskild delegation föreslås inrättas för att avlasta regeringen i ärenden där en kommuns svårigheter väsentligen är en följd av åtaganden för boendet. Delegationens uppgift blir att från fall till fall bedöma vilka åtgärder som behövs och att, inom de ramar som regeringen bestämmer, besluta om villkoren för och omfattningen av statens stöd. Det är kommunernas förmåga att klara av bostadsföretagens svårigheter, och inte svårigheterna i sig, som skall bestämma inriktningen och omfattningen av statens insatser. Frågor om stöd skall i första hand prövas mot kommunens egna ekonomiska förutsättningar. Endast kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation kommer därför i fråga för stöd. I grunden är problemen att se som tillfälliga omstruktureringsproblem. Den hanteringsordning som föreslås skall därför avvecklas inom loppet av några år. Regeringen föreslår att delegationen etableras fr.o.m. den 1 juli 1998. Regeringen kommer emellertid att göra det möjligt för delegationen att förbereda sitt arbete tidigare så att de mest angelägna ärendena kan beslutas redan i början av hösten 1998.

I den bostadspolitiska propositionen aviserade regeringen att man i den ekonomiska vårpropositionen skulle återkomma till hur kostnaden för eventuella subventionsinslag i kombination med kreditgarantier och lån skall hanteras. I den mån kreditgarantier och lån behöver kombineras med subventionsinslag skall kostnaden för sådana inslag normalt kapitaliseras i direkt anslutning till att kreditgarantin eller lånet lämnas. Subventionen skall täckas genom anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Anslaget skall även kunna användas för att stödja kommuner som hamnar i en särskilt svår ekonomisk situation utan att åtaganden för boendet är den avgörande orsaken.

I avsnitt 7.6.4 föreslås att regeringen ges möjlighet att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommun, i avvaktan på att en mer permanent lösning kan åstadkommas.

7.4 Ökade satsningar på kommuner och landsting

7.4.1 Höjda statsbidrag

Regeringens bedömning:

För att värna kvaliteten

i skolan, vården och omsorgen och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna, höjs nivån på statsbidragen till kommuner och landsting med ytterligare 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.

Av tillskottet avsätts 400 miljoner kronor år 1998 och 400 miljoner kronor år 1999 för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Återstående belopp tillförs de generella statsbidragen.

För att styra de höjda statsbidragen mot skolan och omsorgen kommer regeringen att, inom ramen för det generella statsbidraget, fördela 75 procent av bidraget till kommunerna viktat efter olika åldersgrupper.

Därutöver höjs statsbidragsnivån med 4 000 miljoner kronor vardera åren 1999 och 2000 i enlighet med vad regeringen tidigare aviserat.

Skälen för regeringens bedömning:

Den prognostiserade samhällsekonomiska utvecklingen för de närmaste åren lägger grunden för en fortsatt positiv utvecklingstrend av kommunernas och landstingens ekonomi.

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat om höjda statsbidrag med 4 000 miljoner kronor för år 1997 och ytterligare 4 000 miljoner kronor för 1998. I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:100, UO25) aviserade regeringen en ytterligare höjning med 4 000 miljoner kronor för vardera åren 1999 och 2000. De hittills beslutade och aviserade höjningarna av statsbidragen om sammanlagt 16 000 miljoner kronor fram till år 2000, jämfört med år 1996, har klart bidragit till förbättrade förutsättningar för kommuner och landsting att klara en bra verksamhet och att samtidigt kunna uppnå balanskravet detta år.

Skillnaderna i ekonomisk situation mellan olika kommuner respektive landsting är emellertid fortfarande stora. Kommunalskatterna ligger redan på en hög nivå och bör enligt regeringens mening inte öka ytterligare. Regeringen föreslår därför i avsnitt 7.6.2 att lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 förlängs att gälla även för år 1999.

Utvecklingen i de prioriterade verksamheterna visar, trots de ökade statsbidragen, på vissa problem av både resursmässig och annan karaktär. Regeringen presenterar nu ett tiopunktsprogram för skolan samt en nationell handlingsplan för äldreomsorgen. För att förbättra förutsättningarna för kommuner och landsting att leva upp till den inriktning som nu presente-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ras bedömer regeringen att det, vid sidan av ordinarie verksamhetsutveckling, bör tillföras ytterligare resurser. Även förutsättningarna för att minska väntetiderna inom sjukvården förbättras.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i tilläggsbudgeten för år 1998 en ökning av statsbidragen redan fr.o.m. andra halvåret 1998 med 4 000 miljoner kronor. Därtill bedömer regeringen att statsbidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner kronor åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som tidigare aviserats. Den sammanlagda nivåökningen av statsbidragen kommer därigenom att uppgå till 20 000 miljoner kronor år 2000. Under femårsperioden 1997–2001 avsätts därmed sammanlagt 72 miljarder kronor extra till kommuner och landsting.

Regeringen kvarstår också vid sin tidigare bedömning att resurstillskottet bör tillföras kommuner och landsting genom en höjning av de generella bidragen, men vill samtidigt understryka vikten av att kommuner och landsting använder de ökade statsbidragen i enlighet med de prioriteringar som regeringen har givit uttryck för i de för välfärden och för framtiden så viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg.

Regeringen har för avsikt att intensifiera arbetet med att förbättra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten och ekonomin, vilket beskrivs i avsnitt 7.6.1. Regeringen vill också framhålla att sektorsmyndigheterna har givits och kommer att ges särskilda uppdrag att följa upp i vilken utsträckning måluppfyllelsen i kommunernas och landstingens verksamhet förbättras samtidigt som statsbidragen höjs.

Fördelningen mellan kommuner och landsting bör ske på så sätt att av bidragshöjningen tillförs kommunernas generella bidrag 2 160 miljoner kronor, medan landstingens generella bidrag tillförs 1 440 miljoner kronor. För att ytterligare betona tillskottens inriktning mot skola och omsorg väljer regeringen att fördela 75 procent av det nya tillskottet år 1998 till kommunerna viktat efter olika åldersgrupper.

Av bidragshöjningen för år 1998 avsätts 400 miljoner kronor för särskilda insatser. Det sammanlagda beloppet för särskilda insatser detta år uppgår därigenom till 1 137 miljoner kronor. Även för år 1999 bör 400 miljoner kronor avsättas för särskilda insatser. För detta år bedömer regeringen således att sammanlagt 1 000 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål. För åren 2000 och 2001 bör 700 miljoner kronor av tillskotten avsättas respektive år för särskilda insatser. Därigenom skulle sammanlagt 1 100 miljoner kronor per år avsättas för ändamålet.

Sammanfattningsvis föreslås resurstillskotten fördelas enligt tabell 7.5.

TABELL 7.5 HÖJDA STATSBIDRAG TILL KOMMUNER OCH LANDSTING ÅREN 1997–2001

MILJONER KRONOR, LÖPANDE PRISER.

ÅR

1997 1998 1999 2000 2001

Generellt

– Kommuner

(invånarrelaterat)

1 330 3 265 4 540 5 660 5 660

1

– Kommuner

(åldersrelaterat)

1 330 4 345 5 620 6 740 6 740

1

– Landsting

(invånarrelaterat)

1 140 3 590 5 240 6 900 6 900

Särskilda insatser 200 800 600 700 700

Summa

4 000 12 000 16 000 20 000 20 000

1

Nuvarande bestämmelser om åldersrelaterade bidrag gäller endast för åren 1997–2000. Beräkningstekniskt görs dock samma fördelning för år 2001 som för år 2000.

7.4.2 Andra satsningar som påverkar kommuner och landsting

Även inom andra områden görs satsningar som direkt påverkar kommuner och landsting. De större satsningarna sammanfattas nedan.

Regeringens förslag till Nationell handlingsplan för äldrepolitiken innehåller förslag till åtgärder inom vissa angelägna områden, främst avseende äldreomsorgen. Förslagen innebär bland annat ett ökat stöd till anhöriga, en satsning på fortbildning av personer i ledande funktioner samt ökade medel till forskning. Totalt föreslås att 250 miljoner kronor tillförs utgiftsområde 9 för år 1999 och 300 miljoner kronor för vardera åren 2000 och 2001.

Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov för utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre de närmaste åren har regeringen i den bostadspolitiska propositionen föreslagit ett tillfälligt byggstöd om totalt 400 miljoner kronor för åren 1998 och 1999.

Regeringen föreslår ett särskilt tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i skolan. För insatserna föreslås att 110 miljoner kronor avsätts vardera åren 1999–2001.

Ett program för att stimulera IT-användning i skolan kommer att presenteras. För dessa åtgärder beräknas sammanlagt 1 500 miljoner kronor under perioden 1999–2001.

Riksdagen beslutade i samband med budgetpropositionen för 1998 om lokala investeringsprogram för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Gensvaret bland kommunerna har varit stort. Stödet föreslås därför förlängas med ett år och utökas med 2 000 miljoner kronor för år 2001.

Regeringen lägger denna dag en proposition om Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153). Propositionen innehåller förslag om förändringar i det kommunala systemet för ersättning av viss mervär-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

desskatt. Regeringen lämnar även förslag som ger möjligheter för landstingen och kommunerna i Skåne och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun i syfte att underlätta den ekonomiska regleringen vid bildandet av de nya landstingen.

Regeringen har i beräkningen av utgiftsområdesramen för år 1999 beaktat effekten av det tidigare utlovade s.k. återbetalningsskyddet avseende 1997 års skatteinkomster med 2 600 miljoner kronor.

7.5 Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner år 1999

För år 1998 omfattar utgiftsområdet sammanlagt 97 319 miljoner kronor (inklusive förslag i tilläggsbudgeten), varav 74 911 miljoner kronor avser generellt statsbidrag till kommuner och landsting, 1 137 miljoner kronor avser bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting och 21 270 miljoner kronor avser utjämningsbidrag till kommuner och landsting. Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor avgift på statsbudgetens inkomstsida.

I detta avsnitt redovisas en preliminär beräkning av utgiftsområdesramen för åren 1999–2001. De preliminära regleringarna av ramen till följd av bland annat finansieringsprincipen redovisas särskilt i tabellen nedan.

TABELL 7.6 UTGIFTSOMRÅDE 25 ALLMÄNNA BIDRAG TILL KOMMUNER ÅREN 1999–2001

MILJONER KRONOR, LÖPANDE PRISER

ÅR

1999

2000

2001

Ram enl. budgetpropositionen för 1998

100 288 101 848 102 0281

Tillskott

4 000 4 000 4 000

Ökad omslutning i utjämningssystemet

285 285

285

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Ändrade regler i systemet för återbetalning av viss mervärdesskatt

-30

-30

-30

Unga lagöverträdare

8

8

8

Vårdnad, umgänge och boende

12

8

8

Skatteunderlagsregleringar

Höjning av reducerat basbelopp (pensioner)

-445 -905 -905

Summa

104 118 105 214 105 394

1 Ram för år 2000 med tillägg för ytterligare kompensation för lärarpensio-

ner.

Regeringen gör bedömningen att ramen för utgiftsområdet bör ökas med 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Skälet är att värna kvaliteten i skolan, vården och omsorgen, och för att minska behovet av att höja kommunalskatterna.

Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting ökas med 285 miljoner kronor år 1998. Vid den slutliga beräkningen från Statistiska centralbyrån avseende år 1998 blev både utjämningsbidraget och utjämningsavgiften högre än vad riksdagen beslutat i samband med budgetpropositionen för 1998. Utjämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner kronor högre än det anslagna beloppet. Det ökade bidraget motsvaras av en lika stor ökning av utjämningsavgiften.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Till följd av regeringens förslag i proposition Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153) om ändrade regler för systemet för återbetalning av viss mervär-

desskatt för kommuner och landsting fr.o.m. den 1

juli 1998, bör det generella statsbidraget för år 1998 sänkas med 15 miljoner kronor. För år 1999 bör det generella statsbidraget sänkas med ytterligare 15 miljoner kronor.

Med anledning av regeringens proposition Vissa reformer av påföljdssystemet (1997/98:96) beräknas kommunerna få ökade kostnader till följd av att kommunens socialtjänst skall ha det primära ansva-

ret för unga lagöverträdare. Kostnaderna beräknas

uppgå till ca 8 miljoner kronor och därför bör det generella statsbidraget höjas med motsvarande belopp.

Regeringens proposition Vårdnad, boende och umgänge (prop. 1997/98:7) innehåller förslag till ändringar i föräldrabalkens bestämmelser om vård-

nad m.m. Förslagen leder till ett utökat ansvar för

kommunerna och därmed ökade kostnader. Då de ökade kostnaderna beräknas till 12 miljoner kronor år 1999 och 8 miljoner kronor åren därefter bör det generella statsbidraget öka i motsvarande mån.

Förändringar av det kommunala skatteunderlaget

I denna proposition föreslås en höjning av det reducerade basbeloppet som används vid beräkning av pensioner med en procentenhet år 1999 och ytterligare en procentenhet år 2000, vilket leder till ökade skatteintäkter för kommuner och landsting. Det generella statsbidraget minskas med motsvarande belopp.

De ekonomiska effekterna för kommuner och landsting av den planerade ålderspensionsreformen har inte beaktats. Detta gäller även övriga utgiftsområden (se avsnitt 4.8). Regeringen återkommer till frågan i budgetpropositionen för 1999.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 undantas från beskattning, under vissa förutsättningar, förmån av att få använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk, s.k. skattefria låneda-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

torer (prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, rskr. 1997/98:21). Regeringen har inte för avsikt att reglera de eventuella effekter på skatteunderlaget som detta kan medföra.

Övrigt

Regeringen föreslog i propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) att fordonskatten för bussar skall höjas fr.o.m. den 1 januari 1999. För att motverka kostnadsökningar inom lokal och regional busstrafik bör berörda landsting och kommuner kompenseras. Då storleken på höjningen ännu inte är fastställd återkommer regeringen i budgetpropositionen för 1999 med förslag till reglering.

7.6 Övriga frågor

7.6.1 Förbättrad uppföljning av resultat och resursutnyttjande

Regeringens bedömning

: Arbetet med att förbätt-

ra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av verksamheten och ekonomin i kommuner och landsting bör intensifieras. Syftet är att förbättra underlaget för riksdagens samlade bedömning av utvecklingen, måluppfyllelsen och resursutnyttjandet i den kommunala sektorn.

Skälen för regeringens bedömning:

De stora skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting när det gäller ekonomiska och andra förutsättningar för att klara sin verksamhet och uppnå nationella mål har åter aktualiserat frågan om statens behov och möjligheter att styra den kommunala verksamheten, samt frågan om olika styrinstrument och deras effekter. Riksdagen har också efterlyst en förbättrad uppföljning av resursutnyttjandet och måluppfyllelsen i den kommunala verksamheten.

Utvecklingen under 1990-talet

Under 1990-talet har många kommuner och landsting decentraliserat och effektiviserat sin verksamhet samt ändrat sin organisation och sina styrformer. En viktig förutsättning för detta har varit avregleringen av den kommunala verksamheten som skett, inte minst genom 1991 års kommunallag. Statens styrning av kommuner och landsting har således förändrats under 1990-talet. Ett förändrat statsbidrags- och utjämningssystem och en ny lagstiftning har tillsammans med den ekonomiska utvecklingen banat väg för stora förändringar i verksamheten.

Nationella mål

Förutsättningarna att på nationell nivå göra en analys av hur kvaliteten utvecklats och av hur resultaten överensstämmer med de nationella målen varierar mellan olika verksamheter bl.a. beroende på om och hur målen för verksamheten formulerats.

Riksdagen respektive regeringen fastställer nationella mål för verksamheten i kommuner och landsting i lagar och förordningar. De nationella målen för verksamheterna är i huvudsak uttryckta som inriktningsmål och anger mer sällan en direkt mätbar nivå för resultatet. De avser oftast också bredare förhållanden än de som den kommunala verksamheten i sig kan påverka. Riksdagen har sedan flera år uttalat att uppföljningen skall inriktas mot mål och resultat. En av principerna för mål- och resultatstyrning är att staten utifrån fastställda mål i huvudsak skall följa resultatet av verksamheten och inte på vilket sätt de uppnåtts. I vissa av de kommunala verksamheterna är emellertid även processen viktig för resultatet.

Behovet av samordnad uppföljning

Ett generellt statsbidragssystem ger de enskilda kommunerna och landstingen stora möjligheter att anpassa sin verksamhet efter lokala behov och att själva prioritera mellan olika verksamheter. En utgångspunkt är att dessa prioriteringar också sker i överensstämmelse med nationellt formulerade mål för olika verksamheter. Det finns ett stort nationellt intresse av att följa utvecklingen av ekonomin och kvaliteten i kärnverksamheterna.

Efter genomförandet av de kommunalekonomiska reformerna har staten ökat sina insatser för att fortlöpande följa upp och utvärdera verksamheten inom den kommunala sektorn. Sektorsmyndigheternas uppföljning, utvärdering och tillsyn har utvecklats och förbättrats. En samlad årlig redogörelse för utvecklingen inom den kommunala sektorn lämnas sedan år 1994 till riksdagen genom en skrivelse i anslutning till regeringens ekonomiska vårproposition. Arbete pågår inom olika områden för att förbättra informationen om verksamhetens kostnader, prestationer och kvalitet så att den skall kunna relateras till de mål för verksamheten som statsmakterna ställt upp. Genom lagen om den kommunala redovisningen ges ökade förutsättningar för att ta fram ett underlag för finansiell information som bygger på gemensamma och objektiva principer och därmed ger ökad enhetlighet och jämförbarhet i den externa redovisningen.

Det finns dock fortfarande problem med bristande enhetlighet i redovisningen som försvårar jämförelser mellan kommuner respektive landsting och även mellan olika tidsperioder. Svårigheterna att utforma enhetlig redovisning och statistik kan bero på att kommuner och landsting valt att organisera sin verksamhet på olika sätt. En annan orsak kan vara att redovisningen och statistiken fyller olika behov. Regeringen ser dock positivt på det arbete som bedrivs i

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

kommuner och landsting för att göra redovisningen mer jämförbar.

Regeringen anser att de nationella målen kan behöva förtydligas t.ex. genom nedbrytning till olika delmål. Någon övergripande och samlad analys av kvalitets- och resultatutveckling i relation till de ekonomiska resurser kommuner och landsting förfogar över är idag svår att göra, främst till följd av att den nuvarande uppföljningen sker utifrån ett sektorsperspektiv och utifrån sektorsvisa mål. En sammanvägning av verksamhetsmål och ekonomiska mål görs inte systematiskt.

Som ett led i arbetet med att förbättra informationen om verksamhetens kostnader tillkallade regeringen våren 1996 en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till hur kvalitet och jämförbarhet kan förbättras för de uppgifter, av i huvudsak ekonomisk karaktär, som staten samlar in från kommuner och landsting. Betänkandet överlämnades till regeringen i december 1996 (SOU 1996:179). Utredningen lämnade förslag om ett antal åtgärder för att förbättra den statliga uppföljningen. Utredaren föreslog bl.a. att statens uppföljning av utvecklingen i den kommunala sektorn skulle baseras på en gemensam indelning i verksamhetsområden, nyckeltal med tillhörande definitioner och en samordning av uppgifter om ekonomi, personal och verksamhet. En förbättrad samordning av den ekonomiska statistik som samlas in av SCB samt Socialstyrelsen och Skolverket har skett. Detta arbete skall fortsätta.

Arbete för att förbättra uppföljningen

Mot bakgrund av vad som redovisats kommer regeringen att tillsätta en arbetsgrupp inom regeringskansliet som skall intensifiera arbetet med att förbättra och utveckla uppföljningen och utvärderingen av den kommunala sektorn. I detta arbete är det naturligt att Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SCB och berörda sektorsmyndigheter medverkar. Arbetsgruppens uppdrag blir bl.a. att utifrån befintlig statistik om den kommunala verksamheten och ekonomin förbättra det underlag som presenteras för riksdagens samlade bedömning av utvecklingen inom sektorn. Vidare skall arbetsgruppen initiera olika typer av åtgärder för att åstadkomma ytterligare förbättringar av uppföljningen av hur kommuner och landstings resurser används och hur de nationella målen uppfylls. En viktig del i detta arbete blir att utveckla resultatindikatorer som visar hur enskilda kommuner och landsting uppnår de nationella målen. Arbetet skall i första hand inriktas på kärnverksamheterna skola, vård och omsorg.

Uppföljning av organisations- och verksamhetsformerna

Kommuner och landsting har numera en stor frihet att utforma sina styr-, organisations- och verksamhetsformer. En konsekvens härav är att de blivit mer lokalt anpassade och betydligt mer varierande. Rege-

ringen bedömer att det finns ett behov av att på nationell nivå kontinuerligt följa förnyelsearbetet inom kommuner och landsting framför allt vad gäller effekterna på demokrati och rättssäkerhet. Det gäller bl.a. frågor om representativitet för vissa grupper och det medborgerliga deltagandet i grundläggande politiska processer. Detta skall ses som ytterligare en del av insatserna för att förbättra den nationella samlade uppföljningen av den kommunala sektorn. Regeringen avser mot denna bakgrund att under våren 1998 sätta igång ett arbete med att utveckla en modell för att systematiskt följa upp styr-, organisations- och verksamhetsformer och förnyelsearbetets effekter på den lokala demokratin och rättssäkerheten.

7.6.2 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting år 1999

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat och regeringen föreslagit och aviserat betydande tillskott till kommuner och landsting för åren 1997–2000 Tillskotten uppgår totalt till 20 000 miljoner kronor år 2000, vilket motsvarar en höjning av kommunalskatten med drygt 2 procentenheter. Syftet med tillskotten är dels att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och därigenom också uppnå positiva sysselsättningseffekter, dels att motverka skattehöjningar i kommuner och landsting. Regeringen föreslår därför en förlängning av nuvarande lag för att motverka skattehöjningar med ett år.

Frågans behandling

För åren 1997 och 1998 gäller, med vissa undantag, att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats än den som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen. Bestämmelserna om detta finns i lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998.

Bestämmelsen infördes efter att en överenskommelse träffats mellan regeringen, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet där de båda förbunden utfäst sig att verka för att skatterna inte skulle höjas i kommuner och landsting åren 1997 och 1998. Regeringen åtog sig samtidigt att föreslå riksdagen att hålla statsbidragen nominellt oförändrade samt att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar den kommunala ekonomin.

Regeringen föreslår nu en förlängning av de bestämmelser som gäller för åren 1997 och 1998 till att gälla även för år 1999. Mot bakgrund av den beredning som föregått den nu gällande lagen anser rege-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringen att beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen är uppfyllt även i detta lagstiftningsärende.

Den förlängning som regeringen nu föreslår av lagen om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 är enligt regeringens mening förenlig med regeringsformens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten.

Bakgrund

Riksdagen har infört ett lagstadgat balanskrav för kommuner och landsting från år 2000 (prop. 1996/97:52, bet. 1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281). Balanskravet innebär att budgeten varje år skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Ett eventuellt negativt resultat skall regleras inom två år. Vid behandlingen av förslaget om ett lagstadgat balanskrav betonade finansutskottet vikten av en gynnsam ekonomisk utveckling i den kommunala sektorn. Ekonomisk balans i den kommunala sektorn är enligt utskottet en viktig del av den samlade ekonomiska politiken. Konstitutionsutskottet ansåg, vilket finansutskottet instämde i, att det med hänsyn till de ekonomiska problemen i många kommuner och landsting, finns ett behov av att i lag bestämma att de kommunala budgetarna skall vara balanserade, och hur eventuella obalanser skall hanteras om de ändå uppstår (1996/97:KU7y).

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Syftet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting. Tanken är att utjämningen skall leda till att skillnader i skattesatser främst skall spegla skillnader i effektivitet, val av ambitionsnivå och avgiftspolitik. Enligt regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt att skillnaderna i skattesatser minskar. Finansutskottet förutsatte i sitt betänkande att kommuner och landsting som gynnas av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet överväger en sänkning av sina skattesatser. För att ge kommuner och landsting möjlighet att anpassa verksamheten till inkomstförändringarna tillämpas under de första åtta åren särskilda införanderegler. Vid behandlingen av förslaget om ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting betonade finansutskottet att systemet med utjämning måste bli föremål för fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att följa upp och utveckla utjämningssystemet (dir. 1995:118). Tyngdpunkten i kommitténs arbete skall ligga på kostnadsutjämningen. Kommittén bör bedriva sitt arbete så att förslag till förändringar kan läggas fram för riksdagen i sådan tid att de kan träda i kraft år 2000.

Riksdagen beslutade våren 1995 på regeringens förslag att införa ett tak för de offentliga utgifterna fr.o.m. budgetåret 1997 (prop. 1994/95:150, bet.

1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Regeringen återkom till riksdagen våren 1996 i fråga om utgiftstakets konstruktion bl.a. vad gäller hur kommunsektorn skulle hanteras (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). I denna proposition angavs att innebörden av den kommunala självstyrelsen är att statsmakterna inte utövar ett direkt inflytande över kommunsektorns inkomster och utgifter. Däremot sker en påverkan via de allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommunala verksamheten. Riksdagen fastställer också storleken på de statliga bidragen till den kommunala sektorn och anger också riktlinjerna för det skattefinansierade utrymmet, dvs. hur stora inkomster i form av statsbidrag och skatteinkomster sektorn beräknas förfoga över de nästkommande åren.

Finansutskottet underströk, vid behandlingen av förslagen om höjda statsbidrag för åren 1997 och 1998, att statsbidragsutrymmet nu vidgas för att göra det möjligt för kommuner och landsting att upprätthålla en verksamhet av rimligt god kvalitet.

Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting år 1999

Regeringens förslag:

De bestämmelser i lag, som

innebär att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för år 1997 eller år 1998 än den som gällde för år 1996 så minskas det generella statsbidraget med ett belopp som motsvarar hälften av ökningen, skall gälla även för år 1999. De undantag som gäller för vissa kommuner och för s.k. skatteväxlingar skall gälla även år 1999.

Skälen för regeringens förslag:

Den samhällsekonomiska situationen har ställt stora krav på anpassning av den kommunala ekonomin under 1990-talet. Kommuner och landsting har i de flesta fall mött denna situation med att förändra och effektivisera sin organisation. De enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation varierar emellertid kraftigt. Det finns exempel på kommuner och landsting som har haft svårt att anpassa sin verksamhet till de ekonomiska ramarna och istället valt att underbalansera budgeten. Det är mot denna bakgrund som riksdagen har beslutat att ett lagstadgat balanskrav skall gälla fr.o.m. år 2000. Införandet av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet innebär såväl inkomstökningar som inkomstminskningar för enskilda kommuner och landsting i förhållande till tidigare gällande system. För att övergångsvis dämpa effekterna av minskade bidragsinkomster har införanderegler införts. Minskade bidragsinkomster i kombination med ett lagstadgat krav på ekonomisk balans år 2000 riskerar att skapa ökade incitament för vissa kommuner och landsting att höja skatten. Mot denna bakgrund beslutade

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

riksdagen att anta regeringens förslag till åtgärder för att motverka skattehöjningar åren 1997 och 1998 (prop. 1995/96:212, bet. 1996/97:FiU6, rskr. 1996/97:16).

Regeringen har i flera sammanhang uttalat att utrymmet för generella skattehöjningar är mycket begränsat (se bl.a. prop. 1996/97:150). Finansutskottet har förutsatt att kommuner och landsting som gynnas av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet borde verka för att skillnaderna i kommunala skattesatser minskar (bet.1996/97:FiU20). Åtgärder mot kommunala skattehöjningar tillämpades för åren 1991–1994. Därefter ökade den genomsnittliga kommunala skattesatsen med 0,45 procentenheter år 1995 och 0,16 procentenheter år 1996. Den genomsnittliga skattesatsen år 1998 uppgår till 31,65 procent. Skattehöjningar kan i vissa fall anses vara en nödvändig anpassning. Fortsatta skattehöjningar i den kommunala sektorn bör dock enligt regeringens mening begränsas eftersom det minskar hushållens köpkraft och hämmar den ekonomiska tillväxten.

Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i samband med den ekonomiska vårpropositionen presenterar ett förslag till utgiftstak för tre år framåt. Det offentliga utgiftstaket är en viktig faktor för att åstadkomma stabilitet i de offentliga finanserna. Denna stabilitet har bl.a. skapat förutsättningar för regeringen att kunna föreslå och avisera en nivåhöjning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting med 20 000 miljoner kronor successivt fram till år 2000. Utifrån de gällande ekonomiska förutsättningarna och balanskravet skulle kommunsektorn utan det redovisade tillskottet komma att ställas inför ytterligare neddragningar av verksamheten. Grunden för det offentliga utgiftstaket får inte ryckas undan bl.a. genom att kommuner och landsting höjer skatten. För att värna kvaliteten och utveckla de för den fortsatta välfärden viktiga verksamheterna skola, vård och omsorg krävs en långsiktig hållbarhet i kommuners och landstings ekonomi. Det statliga bidrags- och utjämningssystemet har därvid stor betydelse, liksom en god samhällsutveckling. Den kommunala utjämningskommittén skall lägga fram sitt förslag till förändringar av utjämningssystemet så att de kan träda i kraft år 2000.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det nu rådande systemet med en minskning av statsbidraget till kommuner och landsting som höjer sin skattesats bör förlängas med ett år.

Förlängningen innebär att om en kommun eller ett landsting inför år 1999 höjer skatten över den nivå som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget för samma år minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den ökning av de preliminära kommunalskattemedel respektive landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen. De kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby) för vilka införandereglerna ställer krav på en

snabbare anpassning, bör liksom tidigare vara undantagna från minskningen av statsbidraget även under år 1999. Dessa kommuner har för närvarande de lägsta skattesatserna och kan därför ha särskilda behov av att anpassa sina skattesatser. Om dessa kommuner höjer sina skatter över den nivå som gällde för år 1996 inför år 1999 kommer alltså ingen reducering av det generella statsbidraget till respektive kommun att göras.

Det undantag från statsbidragsminskningen som gäller då en ändring av skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelats om mellan kommuner och landsting föreslås gälla även för år 1999. Om en omfördelning sker får den som tar över uppgifter höja sin skattesats i samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella statsbidraget minskas. Minskningen av statsbidraget enligt ovan skall göras i samband med att skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek. Förslaget omfattar inte församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Regeringen är medveten om att det kan finnas kommuner och landsting som befinner sig i en exceptionellt svår ekonomisk situation beroende på en relativt låg skattesats. Om så skulle vara fallet får i sista hand frågan hanteras i särskild ordning genom att regeringen senast i samband med budgetpropositionen för 1999 föreslår riksdagen en lagändring som ger utrymme för skattehöjning utan att statsbidraget minskas.

Syftet med regeringens förslag är att motverka kommunala skattehöjningar. Förslaget är dock enligt regeringens mening inte lika ingripande som ett lagreglerat kommunalt skattestopp som gällt för vissa år.

Kommuner och landsting är med det system som gäller för närvarande och som föreslås förlängas med ett år, inte förhindrade att höja skatten. För att kunna behålla den stabilitet som uppnåtts i statsfinanserna samt i avvaktan på översynen av utjämningssystemet och att balanskravet införs år 2000 anser regeringen att kommunala skattehöjningar bör motverkas. De av regeringen föreslagna och aviserade tillskotten är bl. a. avsedda att underlätta för kommuner och landsting så att skattehöjningar kan undvikas. Om en kommun eller ett landsting ändå höjer skatten bör det enligt regeringens mening leda till mindre statsbidrag än för övriga kommuner och landsting. Staten föreskriver villkor för att statsbidrag skall utgå. Regeringens förslag syftar till att det föreslagna tillskottet till kommuner och landsting skall få avsedd effekt, dvs. utöver att öka kvaliteten i skolan, vården och omsorgen även motverka skattehöjningar i kommuner och landsting. Mot bakgrund av ovanstående är den förlängning med ett år av lagen om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting som regeringen nu föreslår enligt regeringens mening förenlig med rege-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

ringsformens bestämmelser om den kommunala beskattningsrätten.

7.6.3 Uppräkningsfaktorer

Regeringens förslag:

De uppräkningsfaktorer som

fastställs senast i september månad och som ligger till grund för beräkningen av preliminära kommunaloch landstingsskattemedel får under år då riksdagsval hålls i september månad ändras. Denna ändring skall ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.

Skälen för regeringens förslag:

Staten svarar för uppbörd, taxering och indrivning av kommunalskatterna. Under beskattningsåret erhåller kommunerna och landstingen endast preliminära skatteinkomster från staten. Beräkningen av dessa preliminära skatteinkomster bygger på en prognos avseende de beskattningsbara inkomsterna under detta år. Till grund för prognosen ligger det senaste fastställda taxeringsutfallet. Detta utfall räknas upp till beskattningsårets nivå genom att multipliceras med två uppräkningsfaktorer. Dessa uttrycker den prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för hela landet under året före respektive det år de preliminära kommunalskatteinkomsterna utbetalas. Eftersom de preliminära skatteinkomsterna beräknas utifrån en prognos sker en slutavräkning mellan staten och kommunerna respektive landstingen i januari andra året efter beskattningsåret.

Det är regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, som skall fastställa de två uppräkningsfaktorerna. Tidigare fastställdes uppräkningsfaktorerna i december månad. En preliminär beräkning av uppräkningsfaktorerna gjordes emellertid redan i augusti månad. Från och med 1997 års preliminära kommunalskatteinkomster ändrades systemet såtillvida att uppräkningsfaktorerna skall fastställas senast i september månad varje år (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304).

Att uppräkningsfaktorerna fastställs i september månad är en avvägning mellan kommunernas och landstingens behov av att så tidigt som möjligt få stabila planeringsförutsättningar och behovet av att fastställandet skall bygga på tillräckligt bra underlag, bl.a. genom att de förslag som läggs i budgetpropositionen och som påverkar det kommunala skatteunderlaget kan beaktas.

Regeringen skall senast den 20 september avlämna budgetpropositionen. Under år då riksdagsval hålls i september månad kan emellertid, under vissa förutsättningar, budgetpropositionen avlämnas inom 10

dagar efter att en ny regering tillträtt, dock senast den 15 november.

Under år då riksdagsval hålls i september månad bör det enligt regeringens mening finnas en möjlighet att ändra de i september månad fastställda uppräkningsfaktorerna. I annat fall skulle det kunna innebära att förslag som läggs i budgetpropositionen och som har effekt på det kommunala skatteunderlaget inte påverkar kommunernas och landstingens preliminära skatteinkomster. I stället skulle sådana förslag få effekt på skatteinkomsterna först två år efter beskattningsåret då slutavräkning görs med kommuner och landsting. Därmed skulle det finnas risk för att slutavräkningen beloppsmässigt ökar dessa år.

Genom att ge regeringen möjlighet att ändra uppräkningsfaktorerna förbättras regeringens och riksdagens förutsättningar att bedöma kommunsektorns skattefinansierade utrymme. Förbättringen möjliggörs genom att det för det aktuella året kan göras en avvägning mellan effekterna av skatteunderlagspåverkande förslag och nivån på statsbidragen till kommunsektorn. Förslaget föranleder ändring av 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I beredningen av denna fråga har samråd skett med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

7.6.4 Bildande av bolag för övertagande av kommunala bostadsföretag m.m.

Regeringens förslag:

Regeringen bemyndigas att

dels skjuta till erforderligt kapital, dels uppdra åt Riksgäldskontoret att lämna lån och utfärda garantier till det bolag som enligt förslag i den bostadspolitiska propositionen skall kunna bildas för att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner. Kapitaltillskott skall täckas genom det under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Skälen till regeringens förslag:

I den bostadspolitiska propositionen föreslås att regeringen ges möjlighet att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas från kommuner, i avvaktan på att en mer permanent lösning kan åstadkommas. Detta föreslås kunna ske i samband med statliga stödinsatser till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Bolaget bör kunna vara ett nytt eller befintligt bolag som ägs direkt av regeringen eller som ingår i en befintlig statlig koncernstruktur (t.ex. Venantius AB). Bolaget kan knytas till Venantius eller i någon

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

annan form tillgodogöra sig den upparbetade kompetens och erfarenhet i finansiella frågor och frågor om bostadsfastigheter som finns i Venantius AB. Bolaget måste kunna tillförsäkras erforderlig finansiering. Regeringen bedömer att det kan vara lämpligt att låta bolaget ta upp lån i Riksgäldskontoret. Vidare måste regeringen kunna tillskjuta kapital till bolaget i erforderlig omfattning. Kapitaltillskottet föreslås belasta det under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting.

7.6.5 Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1999

Regeringens förslag:

De kyrkliga kommunernas

skattemedelsfordran vid ingången av år 1999 skall minskas med 1,4 procent med avseende på statliga regeländringar som påverkat kyrkokommunernas ekonomi, främst skatteunderlaget. Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 procent som ersättning till staten för administration av församlingsskatten.

Skälen för regeringens förslag:

I 1994 års ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95FiU1, rskr. 1994/95:145 och 146) uttalade regeringen att även de kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot denna bakgrund beslutade riksdagen att de kyrkliga kommunerna fr.o.m. år 1995 skulle ersätta staten för administrationen av församlingsskatten. Ersättningen har fr.o.m. år 1996 årligen fastställts till 4 procent av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran. Även för år 1999 bör ersättningen uppgå till 4 procent.

För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som exempelvis år 1996 påverkade det kommunala skatteunderlaget ingen effekt förrän år 1998, men för detta år och även för år 1999 får ändringarna dubbel effekt eftersom både förskott och slutavräkning påverkas.

Kommuner och landsting kompenseras fr.o.m. år 1997 för den ändrade beskattningen av bilförmån genom en höjning av det generella statsbidraget. Detta påverkar emellertid inte de kyrkliga kommunernas skatteinkomster förrän år 1999. Regeringen anser att även de kyrkliga kommunerna bör kompenseras för den ändrade beskattningen av bilförmån.

Utöver detta föreslås inte några ytterligare regleringar jämfört med föregående år. Skillnaden gentemot 1998 års reglering beror, förutom vad avser ändrad beskattning av bilförmån, endast på att tidi-

gare beslutade regleringar ger olika effekt under de första åren.

TABELL 7.6 SAMMANSTÄLLNING AV EKONOMISKA REGLERINGAR MELLAN STATEN OCH DE KYRKLIGA KOMMUNERNA ÅR 1999

MILJONER KRONOR

Beslutade regleringar år 1998

137

Infasning av tidigare beslutade regleringar

50

Ändrad beskattning av bilförmån

-38

Summa

149

De tidigare beslutade regleringarna och de nu föreslagna förändringarna av dessa regleringar uppgår till 149 miljoner kronor, vilket beräknas motsvara en reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran med 1,4 procent vid ingången av år 1999. Till detta kommer den föreslagna skatteadministrationsersättningen om 4 procent, dvs. en total reducering av skattemedelsfordran med 5,4 procent. Förslaget föranleder ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1999.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

8 Revision och kontroll av EU-medel

8.1 Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1996

8.1.1 Bakgrund

Regeringen aviserade i prop. 1994/95:40 att riksdagen kommer att informeras om hur regeringen agerar med anledning av den Europeiska revisionsrättens årsrapporter. En redovisning avseende verksamhetsåret 1995 gjordes i förra årets ekonomiska vårproposition (1996/97:150).

Revisionsrätten svarar för den externa revisionen inom EU och avger i november varje år en årsrapport i vilken rätten redovisar sina iakttagelser från sin granskning av hur EU-budgeten genomförts. Från och med rapporten avseende 1996 ingår den s.k. revisionsförklaringen som en andra volym av rapporten. I revisionsförklaringen lämnas ett utlåtande över om redovisningen varit rättvisande och om de underliggande transaktionerna varit lagliga och korrekta. Vidare kan rätten närhelst den så önskar avge s.k. särskilda rapporter.

Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande finansiell förvaltning inom de olika sektorer som finansierar eller finansieras av EU-budgeten. De presenterade iakttagelserna är inte heltäckande för hela budgeten utan avser resultaten av olika granskningar som genomförts inom respektive sektor. Granskningen utförs såväl hos kommissionen/berörd EUinstitution, som på plats i medlemsstaterna och hos bidragsmottagare. Revisionsrättens årsrapport och särskilda rapporter är de viktigaste underlagen för rådets rekommendation till parlamentet om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen.

I artikel 206 i Romfördraget anges bl.a. att rådet och Europaparlamentet, vid sidan av kommissionens upprättade räkenskaper, skall granska Revisionsrättens årliga rapport, revisionsförklaringen och relevanta särskilda rapporter. Parlamentet skall på rekommendation av rådet besluta om ansvarsfrihet för kommissionen beträffande budgetens genomförande.

Sakberedningen av årsrapporten, revisionsförklaringen m.fl. rapporter avseende beviljande av ansvarsfrihet sker i rådets budgetkommitté och beslutas slutligen av Ekonomi- och finansministerrådet (Ekofin-rådet). För år 1996 behandlades rekommendationen till parlamentet i Ekofin-rådet den 9 mars 1998. Parlamentet har ej följt rådets rekommendation avseende beviljande av ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för år 1996. Parlamentet har dock inte avslagit ansvarsfrihet. Istället har man beslutat att skjuta upp ställningstagande till ansvarsfrihet i avvaktan på att kommissionen vidtar vissa åtgärder som parlamentet begärt.

Regeringen redovisar i föreliggande proposition, dels vissa förändringar som Amsterdamfördraget innebär för Revisionsrätten, dels innehållet i rapporteringen, dels hur regeringen från svensk sida agerat vid behandlingen av rättens rapport och bedömningen av iakttagelserna som avser Sverige.

8.1.2 Amsterdamfördraget

Inom ramen för regeringskonferensen som avslutades i Amsterdam gjordes vissa tillägg och ändringar i de delar av EU-fördraget som rör Revisionsrätten. De viktigaste förändringarna var att Revisionsrätten gavs fördragsfäst rätt att föra talan inför EU-domstolen för att tillvarata sina intressen. Vidare fastlades i fördraget att Revisionsrätten inom ramen för sin granskning skall rapportera alla fall av oegentligheter. Vad gäller Revisionsrättens tillgång till information som innehas av Europeiska investeringsbanken i dess förvaltning av gemenskapsmedel skall denna regleras i en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Ett tillägg gjordes innebärande att rådet och Europaparlamentet inom ramen för beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen skall granska även revisionsförklaringen och att denna skall publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

8.1.3 Utgångspunkter för Sveriges agerande

Ett effektivt och korrekt användande av gemenskapsmedlen är en prioriterad fråga för Sverige i EUarbetet. Regeringen lägger därför stort vikt vid Revisionsrättens iakttagelser liksom hur kommissionen tar till sig dessa. Revisionsrättens årsrapport är väsentlig för att bedöma hur EU:s budget använts och hur gemenskapspolitiken genomförts.

Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering, stärkt kontroll och revision. Förutom att det för Sverige som stor nettobidragsgivare är angeläget att verka för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning av gemenskapens medel som möjligt, är det av avgörande betydelse för den gemensamma politiken att medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort på grund av dålig administration och kontroll. Även legitimiteten för EU:s verksamhet kan skadas om brister uppdagas och ej åtgärdas.

8.1.4 Iakttagelser i rapporterna för 1996 och svenskt agerande i rådet

Revisionsrätten har även för detta år konstaterat ett stort antal exempel på otillfredsställande räkenskapsmässig och finansiell förvaltning, men även förbättringar i förhållande till föregående år redovisas.

I årsrapporten (som publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning 97/C 348/01) konstateras i huvudsak samma typ av brister som noterades i föregående års rapport. De allvarligaste bristerna konstateras på strukturfondsområdet. På jordbruksområdet redovisas förbättringar vad gäller kontroll och finansiell styrning, men samtidigt noterar rätten att stödnivåerna lett till onödiga utgifter och överkompensation.

På nästan samtliga områden finns iakttagelser om brister i förvaltning och kontroll som tyder på att utvecklingen av lämpliga redovisnings- och kontrollsystem släpar efter. Rätten konstaterar att kommissionen har svårigheter att inom bidragssystemen kontrollera unionens finanser avseende laglighet, korrekthet och sund ekonomisk förvaltning. Problemen är särskilt påtagliga när det gäller strukturfonderna, men även när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken.

På jordbruksområdet konstateras att en avsevärd överkompensation förekommer, framförallt inom spannmåls- och nötköttstödet. Överkompensationen utgör inget formellt fel, men kan inte anses som ett sunt utnyttjande av allmänna medel. De allvarligaste bristerna finns på strukturfondsområdet. Bland annat uppmärksammas den bristfälliga definitionen av programmens mål och innehåll samt bristen på information om hur åtgärderna fortskrider. På bi-

ståndsområdet uppmärksammar rätten kommissionens oförmåga att genomföra kontrakt i samband med antagna program där åtaganden gjorts i budgeten. Som en följd av kommissionens strävan att göra åtaganden för hela årsbudgeten i kombination med ett stort programutbud och låg absorptionskapacitet hos mottagarna har förskottsinbetalningar ackumulerats på mottagande nationella förvaltningars konton. När det gäller inre åtgärder konstateras framförallt brister i små- och medelstora företags deltagande i program för forskning och teknisk utveckling. Felaktiga utgiftsredovisningar orsakas av komplexa regler och svagheter i företagens redovisningssystem. Kommissionen uppmanas här att förenkla och förbättra sina regler. Vad gäller den administrativa budgeten konstateras framförallt allvarliga brister i systemet för ersättning och traktamenten till ledamöter och suppleanter vid Ekonomiska och sociala kommittén.

I revisionsförklaringen avstår Revisionsrätten, på grund av omfattningen av de problem som uppdagats vid granskningen av underliggande transaktioner i betalningarna, att avge en övergripande positiv förklaring vad gäller lagligheten och korrektheten i dessa transaktioner för 1996. Rätten har funnit att 5,4% av utbetalningarna varit behäftade med väsentliga felaktigheterna (dvs sådana som har mätbar effekt på beloppen för de underliggande transaktionerna), och att man ej kunnat bedöma 4,3% av betalningarna överhuvudtaget.

Rätten noterar dock att en rad förbättringar skett framförallt inom jordbruksområdet. Kommissionen har också infört bestämmelser på strukturfondsområdet som väntas leda till förbättringar.

Utöver årsrapporten och revisionsförklaringen beaktas vid ansvarsfrihetsprövningen avseende 1996 åtta särskilda rapporter som rätten avgivit samt rapporterna avseende den ekonomiska förvaltningen under budgetåret 1996 vid Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Dublinfonden) och vid Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.

Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna reagerat positivt på många av rättens påpekanden. Den medger ofta behovet av att vidta åtgärder och anger i vissa fall exakta avsikter vad gäller åtgärder. Kommissionen strävar också efter att lösa många av de problem och svagheter som rätten anför genom att fullfölja SEM 2000-initiativet, Sound and Efficient Management, kommissionens program för att förbättra den finansiella kontrollen och styrningen av gemenskapsmedel.

Ekonomi- och finansministerrådet beslutade att rekommendera Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet, men tillfogade i vanlig ordning en lång rad kommentarer om vilka åtgärder som måste vidtas inom varje sektor.

Sverige anser att de iakttagelser rätten gjort är viktiga och att det är mycket viktigt att de åtgärdas. I

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

arbetet med att ta fram en rekommendation till parlamentet har Sverige strävat efter att rådet drar operativa slutsatser som ställer krav på berörda parter att vidta åtgärder.

Även om Revisionsrätten visat på allvarliga brister inom många områden är de enligt vår uppfattning inte av en sådan art att kommissionen inte borde beviljas ansvarsfrihet. Kommissionen visar en konstruktiv attityd i hanteringen av de brister som konstaterats. Den rekommendation rådet avgivit till parlamentet avspeglar väl de svenska ståndpunkterna i frågan.

8.1.5 Bedömning av iakttagelser rörande Sverige i årsrapporten

Årsrapporten för 1996 avser Sveriges andra medlemsår i den europeiska unionen och Sverige omnämns precis som förra året relativt sparsamt i rapporten. I tre konkreta fall omnämns Sverige explicit. En not om hur Sverige bedömer kritiken och vilka åtgärder som vidtagits har sänts till kommissionen. Detta görs av samtliga medlemsländer i syfte att kommissionen skall kunna göra en samlad redogörelse över vilka åtgärder som vidtas till följd av rättens iakttagelser. En kortfattad redogörelse för de iakttagelser som rör Sverige och den not Sverige överlämnat till kommissionen följer.

Revisionsrätten konstaterar fördröjningar i genomförandet av mål 6 i Sverige. Man noterar att endast en förskottsbetalning gjorts och att inga medel därefter rekvirerats per den 31 december 1996. Vidare konstaterar man att de faktiska utgifterna var mycket låga i förhållande till berättigade utgifter.

Det bör understrykas att Revisionsrättens iakttagelser inte innehåller några uppgifter om felaktigheter. Vad rätten konstaterar är bland annat att ingen ansökan om betalning, utöver det första förskottet, från regionala fonden hade inkommit per den 31 december 1996 och att den första utbetalningen till en slutlig stödmottagare ägde rum först i juli 1996. Därefter har såväl andra förskottet för år 1995 som första och andra förskottet för år 1996 rekvirerats. Det sammanlagda beloppet som rekvirerats från regionala fonden för mål 6 uppgår för närvarande till 35 827 miljoner ecu. För mål 6 hade per oktober 1997 beslut fattats om 48 procent av den totala ramen för 1995-1999 och i december samma år hade 19 procent av medelsramen betalats ut. Dessa siffror visar att Revisionsrättens iakttagelser hade sin grund i att programmen startade sent och allmänt sett behövde en igångkörningsperiod för att kunna fungera enligt planerna.

Den andra iakttagelsen som görs beträffande Sverige är att personal inom den offentliga sektorn (sjukhus) erhållit utbildning inom ramen för mål 4, vilket normalt inte är stödberättigande kostnader.

Kommissionen uppmanas i detta sammanhang av rätten att klarlägga om sådana utgifter berättigar till stöd.

Det skall först klargöras att rätten inte riktar någon kritik mot Sverige, som av kommissionen medgivits ett undantag för den offentliga sektorn (vård och omsorg). I Sveriges samlade programplaneringsdokument för mål 4 fastställs att 15% av medlen kan avsättas till utbildning av arbetstagare i små och medelstora företag inom den allmänna hälso- och sjukvården på regional och lokal nivå. Regeringen poängterade i förhandlingarna med kommissionen om mål 4 just jämställdhetsaspekten och det faktum att den offentliga vården är konkurrensutsatt. Även det faktum att offentliganställda i Sverige kan sägas upp betonades.

I revisionsförklaringen gör rätten den tredje iakttagelsen avseende Sverige. Man konstaterar att den felaktiga behandlingen vad gäller under- och överskott vid lagring av socker lett till att ett tillräckligt underlag om användningen av gemenskapsmedel ej kunnat tillhandahållas.

Systemet för lagerersättning för socker innebär att företaget får ersättning varje månad för de kvantiteter av socker som lagras i lagerlokaler och silor. Enligt förordning (EEG) nr 1998/78 artikel 16 skall differenser som uppstått föranleda en justering av ersättningsbeloppet. Ungefär vart tredje år töms och rengörs silorna och då upptäcks eventuella differenser mellan redovisad och faktisk kvantitet. Dessa differenser har justerats i företagets lagersaldon per den 30 september varje år, men inte redovisats av företaget till Jordbruksverket (den betalningsansvariga myndigheten) varför inga åtgärder vidtagits från verkets sida.

Numera ingår i berörda myndigheters rutiner att bevaka att information erhålls från företaget om eventuella differenser. Beträffande kontroll har en riskindelning upprättats för samtliga lagerplatser. Varje lagerplats kontrolleras två gånger om året och varje lagertransaktion för samtliga lagerplatser kontrolleras.

8.2 Kompletterande regler till EG:s förordningar om strukturstöd

8.2.1 Ärendet och dess beredning

Genomförandet i Sverige av EG:s regional- och strukturpolitik förutsätter att EG:s förordningar om stöd från strukturfonderna till viss del kompletteras med nationell lagstiftning avseende framförallt tillsyn och kontroll. Såvitt avser strukturrstöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken finns sådana bestämmelser i lagen (1994:1708) om EG:s förordning

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

om miljö- och strukturstöd. Motsvarande bestämmelser saknas beträffande övrigt strukturstöd.

Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp sammansatt av företrädare för Justitiedepartementet, Finansdepartementet, Jordbruksdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet och Närings- och handelsdepartementet utarbetat en promemoria med förslag till hur EG:s förordningar om strukturstöd kan kompletteras med nationella regler om bl.a. tillsyn och kontroll. Remissyttranden över promemorian har inhämtats skriftligen och vid ett möte den 19 februari 1998. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissyttrandena och protokoll från remissmötet finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo98/378).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i 3§, i det remitterade lagförslaget.

8.2.2 Inledning

EU har som ett mål att främja ekonomiska och sociala framsteg. Ett medel för att uppnå detta mål är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer. EG:s regional- och strukturpolitik är det viktigaste instrumentet inom gemenskapen för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna. Regional- och strukturpolitiken består av åtgärder knutna till sex olika mål samt av gemenskapsinitiativ och pilotprojekt.

De stöd och andra åtgärder som ingår i EG:s regional- och strukturpolitik bekostas delvis med nationella medel och delvis med medel från EG:s strukturfonder.

8.2.3 EG:s förordningar om strukturfonder

EG:s strukturpolitik regleras främst av rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordningen av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbanken och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter. Denna förordning kompletteras av ett antal förordningar som huvudsakligen innehåller tillämpningsföreskrifter. Av dessa förordningar är den viktigaste rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december

1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordningen av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbanken och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter.

8.2.4 EG:s regler om kontroll och tillsyn

För att skydda EG:s finansiella intressen har rådet antagit bl.a. förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. Båda dessa förordningar är tillämpliga på medel från EG:s strukturfonder.

Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tillsyn och kontroll av medel från EG:s strukturfonder följer bl.a. av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88. Enligt den bestämmelsen skall medlemsstaterna kontrollera att de verksamheter som finansieras av gemenskapen genomförs korrekt, förhindra överträdelser och vidta sanktioner mot sådana samt återkräva medel vid överträdelser eller försummelser.

I förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 fastslås att bestämmelser om kontroller, administrativa åtgärder och sanktioner skall införas av medlemsstaterna i den mån det är nödvändigt för att säkerställa en riktig tillämpning av gemenskapsrätten. Enligt förordningen åligger det medlemsstaterna att i enlighet med nationella bestämmelser vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana transaktioner som berör gemenskapernas finansiella intressen följer reglerna och att de verkligen äger rum.

Kontrollåtgärderna skall vara anpassade till varje sektors särdrag och vara proportionella i förhållande till de eftersträvade målen.

I förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 fastställs de ytterligare bestämmelser som är tillämpliga på administrativa kontroller och inspektioner på platsen som utförs av kommissionen för att skydda gemenskapernas finansiella intressen mot oegentligheter. Med oegentligheter avses varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar. Den negativa effekten kan vara antingen en otillbörlig utgift eller ett bortfall av inkomster.

Kontroller och inspektioner på platsen får enligt förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 utföras av kommissionen hos de ekonomiska aktörer som har

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

begått oegentligheten. De kan också riktas mot personer som har deltagit i genomförandet av oegentligheten och mot dem som är skyldiga att stå till svars för oegentligheten eller förhindra att den begås. För att underlätta för kommissionen att utföra dessa kontroller och inspektioner på platsen skall de ekonomiska aktörerna lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. Vidare kan kommissionen, i den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet har förekommit, utföra kontroller och inspektioner på plats hos andra berörda ekonomiska aktörer för att få tillgång till uppgifter av betydelse vad beträffar de omständigheter som är föremål för kontroll.

Kommissionens kontrollanter är skyldiga att följa de förfaranderegler som finns i den berörda medlemsstatens lagstiftning, om inte annat följer av tilllämplig gemenskapsrätt. De får använda samma hjälpmedel vid kontrollen som de nationella administrativa kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av handlingar av betydelse. Om de ekonomiska aktörerna motsätter sig kontroll eller inspektion på platsen, skall den berörda medlemsstaten, med tillämpning av nationella bestämmelser, lämna kommissionens kontrollanter det biträde de behöver så att deras kontroller och inspektioner på platsen kan fullgöras.

8.2.5 Svenska lagregler om kontroll och tillsyn

För de strukturstöd som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd kompletterande nationella bestämmelser om bl.a. tillsyn och kontroll. Av lagens tredje paragraf framgår vilka befogenheter nationella tillsynsmyndigheter har vid kontroll och tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna har rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hantering av jordbruksprodukter. Lagen förutsätter inte att det finns någon misstanke om oegentligheter för att kontroll skall kunna få ske. Att tillsynsmyndighetens möjlighet till tillträde är hänförlig till utrymmen som används i samband med hantering av jordbruksprodukter innebär att kontrollen även till viss del kan ske hos annan än den som mottagit stöd. Som exempel kan nämnas att stickprovskontroller kan ske på slakterier.

Lagen ger inte någon möjlighet till tillträde för tillsynsmyndigheten i andra utrymmen, till exempel för att eftersöka handlingar hos en revisor. Vid misstanke om allvarlig brottslighet finns vissa starkt begränsade möjligheter till husrannsakan enligt 28 kap.

1 § rättegångsbalken även hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet.

Enligt lagen får tillsynsmyndigheten meddela de förelägganden som behövs för att tillämpliga regler skall efterlevas och ta del av de handlingar och upplysningar som behövs för tillsynen. Polisen skall på begäran lämna den hjälp som behövs för tillsynen. Rätten till tillträde och rätten att ta del av handlingar och upplysningar gäller även för EG:s institutioner och av institutionerna utsända inspektörer. Lagen innehåller även bestämmelser om rätt att ta ut avgift för tillsynen samt om ränta. Beslut enligt lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Vilka myndigheter som är tillsynsmyndigheter beslutas av regeringen. Inom jordbrukssektorn har såväl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna utpekats som ansvariga för tillsynen.

8.2.6 Lagstiftningsfrågor

Regeringens förslag:

För att EG:s regional- och

strukturpolitik skall kunna verkställas fullt ut skall lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljöoch strukturstöd utvidgas till att omfatta även de strukturstöd som inte innefattas i den gemensamma jordbrukspolitiken.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i

huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som ytt-

rat sig tillstyrker eller har inte någon erinran mot förslaget. Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län och Statens jordbruksverk har lämnat synpunkter på utformningen av författningstexten.

Jordbruksverket har vidare anfört att lagen bör omfatta även nationella jordbruksstöd inom stödområdena 1–3. Jordbruksverket har också påpekat att regler om återbetalningsskyldighet bör införas i lagen.

Skälen för regeringens förslag: EG:s förordningar om strukturstöd är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Av detta följer att förordningarna gäller som svensk rätt. För att vissa av förordningarna skall kunna tillämpas förutsätts dock kompletterande nationella regler. De kompletterande reglerna är i huvudsak av två olika slag.

En kategori av utfyllande regler är bestämmelser om på vilket sätt Sverige skall utnyttja de möjligheter att lämna stöd som ryms inom EG:s strukturpolitik och om verkställighet av stödgivningen. För att detta behov skall kunna tillgodoses behövs inte något lagstöd eftersom det är fråga om för den enskilde gynnande föreskrifter. I viss utsträckning behövs emellertid kompletterande regler av annat slag, fram-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0

för allt avseende tillsyn och kontroll. Dessa regler är av den karaktären att de måste meddelas i form av lagbestämmelser.

För de strukturstöd som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd kompletterande nationella bestämmelser om bl.a. tillsyn och kontroll samt om ränta. Lagen omfattar enligt sin nuvarande lydelse bl.a. EG:s förordningar om stöd till landsbygdsutveckling, s.k. mål 5b-stöd. Lagens bestämmelser är, med undantag för vad som där sägs om möjlighet för regeringen att föreskriva om avgifter, av betydelse också för de strukturstöd som inte är en del av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. Samma reglering av tillsyn och kontroll bör gälla för allt strukturstöd. Regeringen föreslår därför att lagen ändras till att omfatta även strukturstöd utanför ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Genom den föreslagna utvidgningen ges tillsynsmyndigheterna de befogenheter som är nödvändiga för att tillsyn och kontroll skall kunna utövas gentemot mottagare av alla former av strukturstöd. Motsvarande rätt till tillträde och att ta del av handlingar ges också till EG:s institutioner och av institutionerna utsända inspektörer.

Tillsynsmyndigheternas möjligheter att besluta om återbetalning av stöd är en fråga som regeringen avser att reglera i förordning.

Regeringen avser att i ett senare sammanhang se över frågan om möjligheter för tillsynsmyndigheterna att i samband med kontroll få tillträde till även andra lokaler än dem som omfattas av lagens bemyndigande. Även frågan om kontroll av nationella stöd fordrar ytterligare överväganden.

8.2.7 Ikraftträdande m.m.

Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1998. Den befogenhet tillsynsmyndigheterna ges enligt lagen att utföra kontroller m.m. kommer att omfatta även stödprojekt som har påbörjats eller helt genomförts före ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser behövs därför inte.

I anledning av de föreslagna lagändringarna ökas antalet situationer när polisen har skyldighet att på begäran lämna hjälp vid tillsyn. Hittills har polisens hjälp behövts tas i anspråk bara vid något enstaka tillfälle. De ytterligare insatser som kan komma i fråga torde totalt sett komma att bli av liten omfattning och bedöms kunna ske inom befintliga resursramar.

Bilaga 1

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholm, Rikspolisstyrelsen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, NUTEK, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen Värmland och Beslutsgruppen Mål 5b Gävle/Dala. Svenska EU-programkontoret, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Beslutsgruppen Mål 2 Bergslagen, Beslutsgruppen Mål 2 Fyrstad, Beslutsgruppen Mål 5b Sydöstra Sverige, Beslutsgruppen Mål 6 Norrbotten och Beslutsgruppen Mål 6 Jämtland har inga synpunkter eller avstår från att avge yttrande.

Bilaga 2

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-25

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998 (Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Wiberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

1 §

Lagen om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd, som hittills har sikte enbart på jordbrukspolitiken, föreslås utvidgad till att avse stöd från alla EG:s strukturfonder i syfte att möjliggöra tillsyn och kontroll av stöden.

Såvitt framgått vid föredragningen är de områden som regleras i nuvarande andra stycket 4-6 sådana av gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna som återfinns i EG:s förordningar. De skulle därmed i fortsättningen ingå i den vidare definition som föreslås intagen i punkt 4 och kan därför upphävas.

Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte den föreslagna punkten 4, som har ett mera övergripande syfte än de föregående punkterna, borde placeras som punkt 1 för att därigenom rangordna digniteten mellan bestämmelserna.

Bilaga 1

Svensk ekonomi

.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Innehållsförteckning

1 Inledning ................................................................................... 7 1.1 Tillväxtutsikter för den svenska ekonomin .............. 7 1.2 Utvecklingen inom olika områden ........................... 9

2 Internationell utveckling.......................................................... 14 2.1 Asienkrisen och dess inverkan på prognosen.......... 14 2.2 Utsikterna för den globala ekonomin..................... 15 2.2.1 Utvecklingen i Förenta staterna.............................. 15 2.2.2 Utvecklingen i Japan och vissa asiatiska tillväxtekonomier................................................... 16 2.2.3 Utvecklingen i EU .................................................. 16 2.2.4 Utvecklingen i Norden och Östersjöområdet ......... 18

3 Kapitalmarknaderna ............................................................... 20 3.1 Utvecklingen i omvärlden ...................................... 20 3.2 Utvecklingen i Sverige............................................ 21

4 Utrikeshandeln ........................................................................ 24 4.1 Varuhandeln.......................................................... 24 4.2 Bytesbalansen ........................................................ 26

5 Näringslivets produktion......................................................... 27 5.1 Industrin ................................................................ 27 5.2 Byggnadsverksamhet.............................................. 29

6 Arbetsmarknad ....................................................................... 30

7 Löner ...................................................................................... 35

8 Inflation .................................................................................. 38

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion ........................... 41 9.1 Hushållens inkomster ............................................ 41 9.2 Privat konsumtion ................................................. 42

10 Investeringar ........................................................................... 44 10.1 Näringslivets investeringar..................................... 44 10.2 Bostäder................................................................. 45 10.3 Lagerinvesteringar ................................................. 46

11 Den offentliga sektorn............................................................. 47 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn .................... 47 11.2 Den statliga sektorn............................................... 49 11.3 Allmänna pensionsfonden...................................... 50 11.4 Den kommunala sektorn........................................ 51

Appendix Känslighetsanalys av de offentliga finanserna ........ 53

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Innehållsförteckning

Tabeller

1.1 Prognosförutsättningar.............................................9 1.2 Nyckeltal..................................................................9 1.3 Försörjningsbalans .................................................11 1.4 Finansiellt sparande................................................11 1.5 De offentliga finanserna .........................................12

2.1 BNP-tillväxt per region ..........................................14 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet .........................18

3.1 Betalningsbalansen .................................................22 3.2 Ränte och valutaantaganden ..................................23

4.1 Svensk export till olika regioner 1997 ....................24 4.2 Export och import av varor....................................25 4.3 Bytesbalansen.........................................................26

5.1 Näringslivets produktion........................................27 5.2 Nyckeltal för industrin ...........................................28 5.3 Byggnadsverksamhet ..............................................29

6.1 Arbetsmarknad.......................................................30 6.2 Sysselsättning i olika branscher ..............................31 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder..................................................................32

7.1 Timlöner ................................................................35 7.2 Arbetskraftskostnad per anställd i näringslivet enligt OECD ..........................................................36

8.1 Konsumentprisutveckling .......................................38

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande ..........................................................41

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren......................44 10.2 Övriga näringslivets investeringar...........................45 11.1 Justering av den offentliga sektorns finansiella sparande till ENS-definition ...................................47 11.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande...........48 11.3 Statens finansiella sparande, lånebehov och statsskuld.........................................................50 11.4 Kommunsektorns finanser......................................51 11.5 Delsektorernas konsumtion och transfereringsutgifter ..............................................52 A11.1 Förändring av BNP-gap och finansiellt sparande....53 A11.2 Beräknad förändring av finansiellt sparande i förhållande till förändring i BNP............................53 A11.3 Konjunkturavmattning...........................................54 A11.4 Sämre lönebildning.................................................55

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Innehållsförteckning

Diagram

1.1 BNP-utveckling........................................................ 7 1.2 Bidrag till BNP-tillväxt .......................................... 11

2.1 BNP-tillväxt i Förenta staterna, Japan och EU....... 14 2.2 Valuta- och aktiekursutveckling i Asien................. 15 2.3 Konsumentprisutveckling....................................... 16 2.4 Underskott i de offentliga finanserna ..................... 17 2.5 Företagens och hushållens förtroende i EU ............ 17 2.6 Real BNP-tillväxt i Östersjöområdet...................... 19

3.1 10-årsräntor i USA och Tyskland........................... 20 3.2 Europeiska korträntor (3 mån) .............................. 21 3.3 Kronindex.............................................................. 21 3.4 Ränteutvecklingen i Sverige ................................... 22

4.1 Export-, världsmarknads- och marknadsandelstillväxt för bearbetade varor......... 25

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder.......................... 28 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel ........................... 28

6.1 Antal nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta ..................................................... 31 6.2 Sysselsatta och arbetskraftsutbud........................... 33 6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder........... 33 6.4 Befolkningen i arbetsför ålder uppdelad på grupper ............................................................. 33

7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet............. 36

8.1 Konsumentprisutveckling enligt KPI ...................... 39

9.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst per invånare........................................................... 42 9.2 Hushållens netto- och förmögenhetssparkvot ........ 43

10.1 Investeringar som andel av BNP ............................ 44 10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter .... 46

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande .......... 47 11.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter ...... 49 11.3 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld ....................................................... 49 11.4 Kommunsektorns bruttoproduktion och konsumtion..................................................... 52

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 1998 års ekonomiska vårproposition görs en bedömning av den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 2001.

Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig till stora delar på prognoser gjorda av Finansdepartementets internationella avdelning. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 25 mars 1998. Ansvaret för bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Beräkningar för åren 1999 till 2001 har gjorts med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOS-MOS och FIMO och är betingade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda.

Ansvarig för bilagan är departementsrådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på information t.o.m. den 8 april 1998.

1 Inledning

1.1 Tillväxtutsikter för den svenska ekonomin

Det andra halvåret 1997 markerar en tydlig vändpunkt för såväl tillväxten som för den öppna arbetslösheten. För helåret 1997 blev tillväxten, enligt de preliminära nationalräkenskaperna, något lägre än beräknat i budgetpropositionen för 1998, vilket till viss del kan förklaras av att den offentliga konsumtionen föll kraftigare än förväntat. Aktivitetsnivån i ekonomin ökade gradvis under loppet av 1997 och var i slutet av året mycket hög (se diagram 1.1). Under 1998 förväntas, bl.a. till följd av att Asienkrisen leder till en svagare exporttillväxt, en viss avmattning av tillväxten. Under förutsättning att löneutveckling-

lingen blir i enlighet med den som anges av arbetsmarknadens parter bedöms den svenska ekonomin ändå utvecklas så pass starkt att tillväxten 1998 och 1999 blir ca 3 % per år. Tillväxtens sammansättning förändras jämfört med de senaste två åren. Den inhemska efterfrågan kommer att ge stora bidrag till tillväxten. Nettoexporten, som under recessions- och budgetkonsolideringsåren har varit tillväxtmotor i den svenska ekonomin, kommer under tidsperioden fram till 2001 att stå för en avsevärt mindre andel av tillväxten. Den samlade efterfrågan riktas därför i högre grad än tidigare mot arbetsintensiv verksamhet, vilket i sin tur bidrar till en bättre sysselsättningsutveckling.

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

4

90 95 100 105 110 115 120

BNP årlig förändring

BNP säsongrensat förlopp

DIAGRAM 1.1

BNP-utveckling

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

1996

1995

1997 1998 1999 2000 2001

Index

Den internationella konjunkturen fortsätter att utvecklas väl, även om Asienkrisen väntas dämpa tillväxten något i år. De första tecknen på en annalkande kris i delar av Asien visade sig förra sommaren och beaktades i viss mån redan i budgetpropositionen för 1998. Sedan dess har emellertid krisen fördjupats. Vad som idag framstår som den tydligaste effekten av Asienkrisen är att det globala inflations-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

trycket har minskat. Därmed är det naturligt att penningpolitiken i Förenta staterna och i Europa blir något lättare än vad som annars skulle ha varit fallet. I de asiatiska länderna som direkt drabbats av den finansiella turbulensen, bl.a. Sydkorea, Indonesien och Thailand, väntas BNP stagnera eller falla. Konjunkturutvecklingen i Förenta staterna är fortsatt stark även om tillväxten under de kommande åren inte blir lika hög som under 1997. Tillväxtutsikterna i Europa är överlag ljusa, bl.a. som en följd av den höga dollarkursen och en förhållandevis lätt penningpolitik samtidigt som effekten av Asienkrisen på tillväxten bedöms bli relativt liten. Även de nordiska ekonomierna, som är viktiga exportmarknader för Sverige, växer mycket snabbt.

Den kapitalflykt som skett från de drabbade asiatiska länderna till ”säkra” marknader i Europa och Förenta staterna har tillsammans med förväntningar om lägre framtida inflation resulterat i mycket låga räntenivåer i OECD-området. Ett uttryck för detta är att den tyska 10-årsräntan, liksom den svenska, för närvarande ligger på lägre nivåer än vad som har registrerats under de senaste 35 åren. Kronan försvagades under hösten, men har under den senaste tiden stärkts.

Under 1997 ökade exporten av varor och tjänster med hela 12,8 % , vilket vid en historisk jämförelse är en mycket hög ökningstakt. I år väntas exporttillväxten, bl.a. till följd av Asienkrisen, mattas av betydligt och under loppet av året förutses endast en blygsam uppgång. Tudelningen av den svenska ekonomin i en mycket expansiv exportsektor och en dämpad hemmasektor avtog förra året och den utvecklingen fortsätter framöver. Den privata konsumtionen stimuleras av att hushållen kan förvänta sig en god utveckling av de disponibla inkomsterna efter tre år av fallande reala inkomster samtidigt som räntorna är låga och tillgångspriserna, och därmed hushållens förmögenheter, är förhållandevis höga. Det låga ränteläget och den goda konjunkturutvecklingen bidrar till ett gynnsamt investeringsklimat och investeringarna väntas stiga relativt kraftigt framöver.

Arbetsmarknadsläget förbättrades under andra halvåret 1997. Under denna period föll den öppna arbetslösheten mycket kraftigt och i slutet av året var nivån drygt 1,5 procentenhet lägre än ett år tidigare. Den snabba nedgången beror på en ökad privat sysselsättning, högt deltagande i kunskapslyftet och att tillfällig avgångsersättning till personer mellan 60-64 år reducerade arbetsutbudet. Den senaste tiden har inkommande statistik visat att sysselsättningen ökar och det finns flera indikatorer som tyder på att sysselsättningen kommer att fortsätta öka framöver. Den nedgång som väntas i arbetslösheten under kommande år bedöms i högre grad genereras av ökad sysselsättning än vad som var fallet under 1997. Det resurstillskott till kommunerna som föreslås i denna proposition tillsammans med den tidigare beslutade höjningen av statsbidragen förbättrar

sysselsättningsläget i kommunerna. Därmed kan 1997 års negativa utveckling i kommunerna brytas och vändas till en sysselsättningsuppgång.

I slutet av år 2000 beräknas den öppna arbetslösheten uppgå till 4 %. För att detta skall vara möjligt måste tillväxten fram till dess vara hög. På några områden är dock osäkerheten särskilt stor:

Det första området är storleken på kommande års löneökningar. De avtal som hittills har träffats har resulterat i avtalsmässiga löneökningar, som ligger på en lägre nivå än vad många bedömare tidigare förväntat sig. Föreliggande prognos baseras på förutsättningen att löneglidningen, inom de områden där avtal har tecknats, blir så stor som parterna själva har angivit. På de områden där avtal ännu inte är klara, antas de totala löneökningarna (dvs. inklusive löneglidning) bli lika stora som på de områden där avtal tecknats inklusive den av parterna angivna löneglidningen. Under dessa omständigheter begränsas de genomsnittliga löneökningarna till ca 3 % per år. Detta skapar förutsättningar för en expansiv penningpolitik och en stark sysselsättningstillväxt.

Det andra området med stor osäkerhet är utvecklingen av den internationella konjunkturen och effekten på världsekonomin av Asienkrisen. Prognosen vilar på bedömningen att de reala återverkningarna av Asienkrisen i Europa och Förenta staterna blir relativt begränsade vad avser den ekonomiska utvecklingen 1999 och framåt samt att den japanska ekonomin gradvis återhämtar sig. I de drabbade asiatiska länderna antas de försvagade valutorna leda till en kraftig exportuppgång så att länderna kan vända den negativa tillväxttrenden redan nästa år. Utgångspunkten för prognosen är således att Asienkrisen innebär en lägre produktionsnivå i världen i slutet av 1998, men att tillväxtförloppet därefter i huvudsak är opåverkat av Asienkrisen.

Den snabbt fallande arbetslösheten under 1997 har överraskat många konjunkturbedömare och bedömningarna av vad som är den mest sannolika utvecklingen under kommande år måste göras i ljuset av 1997 års utveckling. Föreliggande prognos bygger på antagandet att utbildningssatsningen även framöver riktas till personer som annars skulle vara öppet arbetslösa. Ytterligare en osäkerhetsfaktor är i vilken utsträckning de grupper som idag står utanför arbetskraften träder in när sysselsättningsläget, och därmed sannolikheten att få jobb, förbättras. Blir inträdet i arbetskraften högre än beräknat i prognosen blir det svårare att uppnå arbetslöshetsmålet.

De offentliga finanserna visar överskott varje år under prognosperioden efter beaktande av de förslag som lämnas i denna proposition. Därmed minskar den offentliga sektorns skuldsättning. Den offentliga sektorns bruttoskuld som andel av BNP, definierad enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, sjunker från 76,9 % 1997 till 62,9 % år 2001.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den mest turbulenta fasen av Asienkrisen förefaller vara över även om situationen i vissa länder, exempelvis Indonesien, fortfarande kan förvärras. För innevarande år antas tillväxten falla i Asien som helhet och bli mycket svag i de hårdast drabbade asiatiska länderna, dvs. Thailand, Sydkorea, Filippinerna, Indonesien och Malaysia. Den lägre tillväxten och de förändrade konkurrensförhållanden, som följer av de kraftiga deprecieringarna av de drabbade ländernas valutor, försämrar tillväxtförutsättningarna för övriga världen. En viktig konsekvens av de försvagade asiatiska valutorna är att inflationstrycket i resten av världen lättar. Därmed kan de negativa tillväxtimpulserna motverkas av en mindre stram penningpolitik.

tabell QNQ prognosfÖrutsÄttningar

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999 2000 2001

BNP-tillväxt,

OECD (16) 2,4 2,8 2,3 2,4 2,6 2,3

Konsumentpris-

ökning, OECD (16) 2,2 2,0 1,7 2,0 2,0 2,0

Timlön, kostnad 6,1 4,5 3,1 3,0 3,0 3,0 Dollarkurs (SEK)16,7 7,6 7,9 7,6 7,5 7,5 TCW-index1116,0 120,5 120,2 119,5 118,5 118,0 Tysk långränta26,2 5,7 5,2 5,5 5,6 5,6 Svensk långränta28,1 6,6 5,7 5,8 5,8 5,8 Svensk kortränta35,8 4,3 4,6 4,6 4,6 4,6

1 Årsgenomsnitt. 2

10-års statsobligation, årsgenomsnitt.

3

6-månaders statsskuldväxel, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Att Asienkrisens negativa tillväxteffekter mildras av en lättare penningpolitik är mest tydligt i Förenta staterna. Den amerikanska ekonomin har haft ihållande högkonjunktur sedan 1992. Arbetslösheten har sedan dess fallit från knappt 8 % av arbetskraften till 4,6 % i februari i år. Samtidigt har det tillkommit ca 15 miljoner nya arbetstillfällen. För helåret 1997 ökade BNP med hela 3,7 %. Den risk för stigande inflation, som många såg för ett år sedan, har emellertid inte realiserats. Detta kan bero på att hårdare internationell konkurrens, ny teknologi och högre produktivitet har resulterat i att den amerikanska ekonomins inflationsbenägenhet har minskat. Det är dock osannolikt att tillväxten och arbetslösheten kan fortsätta att utvecklas på samma sätt som under 1997 utan att priser och löner accelererar. Asienkrisens tillväxtdämpande effekter tillsammans med dollarns appreciering mot såväl övriga OECDländers valutor som mot valutorna i de drabbade asiatiska länderna förutses leda till en viss nedväxling av den amerikanska ekonomins tillväxttakt. Den kritiska frågan är om den dämpning av tillväxten som

väntas i Förenta staterna är tillräcklig för att förhindra överhettning på den amerikanska arbetsmarknaden. Den amerikanska styrräntan antas ligga oförändrad under prognosperioden.

Tillväxten i den japanska ekonomin blev avsevärt lägre 1997 än vad som förutsågs i budgetpropositionen och för 1998 har tillväxten nedreviderats kraftigt. De japanska svårigheterna beror inte endast på spridningseffekter från de länder som direkt har drabbats av Asienkrisen utan också på problemen i den finansiella sektorn. De åtgärder som vidtagits för att omstrukturera den finansiella sektorn, tillsammans med att effekterna av Asienkrisen bedöms klinga av, förutses leda till en tydlig återhämtning från och med 1999. Risken för en sämre utveckling är dock påtaglig.

tabell QNR nyckeltal

1996 1997 1998 1999 2000 2001

KPI, dec. - dec. 0,1 1,9 0,6 1,5 2,0 2,0

NPI, dec. - dec. -1,0 -0,9 -0,5 0,9 - -Disponibel inkomst1-0,7 -1,7 2,5 2,9 3,7 3,1

Sparkvot (nivå) 4,4 0,8 0,9 1,3 2,9 4,0 Industriproduktion12,1 5,4 5,5 4,9 4,6 2,8

Relativ enhetsarbetskostnad114,3 -4,9 -2,2 0,4 - -Sysselsättning2-0,6 -1,0 1,0 1,5 2,0 1,1 Öppen arbetslöshet38,1 8,0 6,7 5,7 4,4 4,0

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder34,5 4,3 4,2 4,0 3,9 3,5 Handelsbalans4125 138 155 168 188 201 Bytesbalans52,6 2,7 3,5 3,9 4,0 4,3

1 Årlig procentuell förändring. 2

Antal personer. Årlig procentuell förändring.

3

Andel av arbetskraften.

4

Miljarder kronor.

5

Procent av BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inom EU-området är Storbritannien det land som ligger längst framme i konjunkturcykeln och tillväxten förväntas därför mattas av från 3,3 % år 1997 till drygt 2 % 1998 och 1999. Irland, Spanien, Nederländerna och Belgien är för närvarande inne i en stark tillväxtfas. I Tyskland hölls tillväxten uppe under 1997 av en stark nettoexport, medan hemmamarknaden var svag. I såväl Frankrike som Italien stärktes den inhemska efterfrågan föregående år. Den generella bilden är att EU-området som helhet är i början av en konjunkturuppgång som förväntas sträcka sig över 1999. De expansiva effekterna av en lätt penningpolitik och försvagade valutor, med Storbritannien som ett viktigt undantag, har ännu inte fått fullt genomslag på den samlade efterfrågan. Den mycket strama finanspolitik, som bedrivits inom EU-området, väntas bli mindre restriktiv, vilket bör understödja en uppgång i den privata konsumtionen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Därtill torde den allmänna räntenedgången stimulera investeringarna. I Danmark, Norge och Finland är aktivitetsnivån för närvarande mycket hög. I Danmark och Norge finns också risk för överhettning.

I prognosen har antagits att ett stort antal länder kommer att deltaga i den monetära unionen redan från starten 1999. Penningpolitiken i deltagarländerna kommer att anpassas så att övergången till den monetära unionen blir smidig. För Tysklands del har förutsatts att styrräntan höjs ca 0,5 procentenheter under 1998, samtidigt som Spanien och Italien sänker sina styrräntor. Även långa räntor förutsätts stiga något. Från och med nästa år övergår rätten att fatta penningpolitiska beslut från de nationella centralbankerna till den gemensamma centralbanken (ECB). Penningpolitiken liksom långränteutvecklingen kommer i framtiden att avspegla konjunkturläget och inflationsutvecklingen i hela EMUområdet. Mot bakgrund av de allmänt ljusa konjunkturutsikterna förutsätts att såväl de korta som de långa räntorna stiger med ca en halv procentenhet under 1999.

Sammantaget bedöms den internationella kon-

junkturutvecklingen leda till en tydlig avmattning i

världsmarknadstillväxten för svenska exportvaror innevarande år. Den viktigaste anledningen är Asienkrisens negativa effekter på det globala efterfrågeläget. Under 1999 och 2000 ökar världsmarknadstillväxten i takt med att konjunkturläget i Europa förstärks och de asiatiska ekonomierna återhämtar sig.

De långa svenska räntorna antas påverkas av den allmänna ränteuppgång, som förväntas i EU-området. Den mycket goda utvecklingen av den svenska ekonomin, som tecknas i prognosen, med låg inflation, måttliga löneökningar och starka offentliga finanser föranleder emellertid en successiv nedjustering av långräntemarginalen mot tyska obligationer. I slutet av 1999 antas skillnaden i ränta mellan en 10årig svensk statsobligationer och en motsvarande tysk uppgå till 0,2 procentenheter. Mot denna bakgrund antas också Riksbankens viktigaste styrränta – den sk reporäntan – vara oförändrad fram t.o.m. 2001. Kronan antas apprecieras något så att TCW-index når värdet 118 i slutet av år 2000, varefter kronans värde antas vara konstant enligt detta index. Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor.

En post som är svår att prognostisera är utvecklingen av lönerna. Givet de utgångspunkter som angavs ovan beräknas lönerna stiga med ca 3 % per år under hela kalkylperioden. Den kanske mest kritiska punkten i löneprognosen är storleken på löneglidningen. Nya avtalskonstruktioner med större utrymme för lokal lönefördelning, låg inflation och låga inflationsförväntningar, tillsammans med en växande insikt hos arbetsmarknadens parter om att höga löneökningar slår tillbaka på sysselsättningen, är fak-

torer som bör verka för att löneglidningen blir mindre i framtiden.

Den genomsnittliga inflationen låg strax under 1% både 1996 och 1997. Tillfälliga faktorer, som apprecieringen av den svenska kronan under 1996 och räntenedgången under båda åren, höll temporärt tillbaka inflationen mätt med konsumentprisindex (KPI). Under loppet av förra året steg inflationen och inflationstakten var 1,9 % i december. I budgetpropositionen gjordes bedömningen att konsumentprisindex skulle stiga med ca 1,5 % under loppet av 1998. Under inledningen av 1998 föll emellertid inflationen. De viktigaste orsakerna bakom nedgången är främst att Asienkrisen och fallande oljepriser har dämpat importprisutvecklingen samt att hyrorna, som väger tungt i KPI, ökade i mycket begränsad omfattning vid den senaste hyresregleringen. I ljuset av den prisstatistik som inkommit hittills i år, den hårda internationella prispressen, och mot bakgrund av de låga löneökningar som förutsätts i prognosen och sänkt tobaksskatt beräknas konsumentprisindex öka med drygt 0,5 % under loppet av innevarande år och med 1,5 % under loppet av nästa år. År 2000 och 2001 antas att inflationen sammanfaller med Riksbankens mål, dvs. 2 %.

År 1997 var ett mycket bra exportår. Den svenska

exporten av varor och tjänster ökade med hela

12,8 % enligt nationalräkenskaperna. Den goda internationella utvecklingen och stora exportframgångar inom vissa branscher är viktiga förklaringar till exportutfallet. Exempelvis bidrog teleproduktindustrin, som står för 12 % av varuexporten, med drygt en tredjedel av den totala volymökningen under året. I år väntas exportutvecklingen bli svagare än under föregående år och tillväxttakten beräknas sjunka till 6,3 %. Bakom denna nedgång i årsgenomsnittet för exporten ligger en mycket kraftig avmattning under loppet av året. Avmattningen beror på att världsmarknadstillväxten går ner till historiskt sett normala nivåer, bl.a. på grund av Asienkrisen. Från och med nästa år förutsätts att dessa negativa effekter har avklingat och att exporttillväxten återigen kan öka, därtill understödd av en god internationell tillväxt och ett gynnsamt kostnads- och vinstläge i den svenska exportindustrin.

Importen steg med 11,7 % förra året, vilket var en

mycket kraftig uppgång i förhållande till 1996 då importen ökade med 3,7 %. Den höga importtillväxten 1997 förklaras dels av att exporten växte snabbt och att efterfrågan i övrigt riktades mot produkter med högt importinnehåll, exempelvis maskininvesteringar och varaktiga konsumtionsvaror. Varuimporten dämpas i år, främst på grund av att exporttillväxten avtar betydlig. Även tjänsteimporten utvecklas troligen något svagare i år jämfört med föregående år.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell QNS fÖrsÖrjningsbalans

MILJARDER

KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Privat konsumtion

923

0,8 1,3 2,0 2,3 2,5 2,2 2,0

Offentlig konsumtion

449

-0,9 -0,2 -2,1 1,3 0,6 0,7 1,0

Stat

134

-2,1 -0,6 -5,0 2,5 0,5 0,5 0,5

Kommun

315

-0,4 0,0 -0,7 0,8 0,6 0,9 1,2

Bruttoinvesteringar

238

12,4 3,7 -4,8 7,2 7,6 7,0 5,7

Näringsliv exkl. bostäder

184

27,7 4,7 -0,1 7,8 6,1 4,9 2,7

Bostäder

24

-23,5 13,1 -25,7 8,8 23,5 25,0 25,0

Myndigheter

31

-5,7 -8,0 -9,4 2,8 4,0 2,2 2,3

Lagerinvesteringar

7

0,5 -1,1 0,7 0,0 0,0 0,0 0,0

Export

761

12,9 6,1 12,8 6,3 6,7 7,0 5,4

Import

639

10,2 3,7 11,7 6,9 7,0 6,2 5,8

bnp

QWSY

SLY QLS QLX SLP SLQ SLT RLV

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under de senaste fem åren har nettoexporten varit tillväxtmotorn i den svenska ekonomin. Från och med i år väntas en tydlig växling där tillväxtbidraget från nettoexporten sjunker och inhemsk efterfrågan, ledd av en stark investeringstillväxt och växande privat konsumtion, tar vid som de viktigaste tillväxtskapande BNP-komponenterna (se diagam 1.2).

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Nettoexport

Inhemsk efterfrågan

DIAGRAM 1.2

Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Exporten och importen växer i stort sett samma takt mellan 1998 och 2001. Eftersom exporten 1997 ligger på en nivå som är ca 140 miljarder kronor högre än importnivån, växer skillnaden mellan exporten och importen över tiden, dvs handelsbalansöverskottet blir allt större och väntas uppgå till ca 200 miljarder kronor år 2001. Till följd av detta ökar även överskotten i bytesbalansen från 2,7 %, som andel av BNP 1997, till 4,0 % år 2001. Under 4-årsperioden 1998 till 2001 bidrar överskotten i bytesbalansen till en amortering av Sveriges utlands-

skuld med ca 300 miljarder kronor. I den offentliga sektorn och hushållssektorn ökar de finansiella överskotten under prognosperioden. Även företagen bidrar med ett positivt finansiellt sparande (se tabell 1.4)

tabell QNT finansiellt sparande

PROCENT AV BNP

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Bruttosparande

17,3 16,9 17,9 18,9 19,6 20,3

Realt sparande

14,6 14,1 14,5 15,1 15,6 16,0

Fasta investeringar 14,8 13,7 14,1 14,7 15,2 15,7

Lagerinvesteringar -0,2 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4

Finansiellt sparande 2,7 2,8 3,3 3,7 4,0 4,3

Offentlig sektor1-2,1 -1,1 1,6 0,8 1,5 2,0 Hushåll13,4 1,4 1,3 1,4 1,9 2,3

Företag

1,4 2,6 0,4 1,5 0,5 -0,1

1 Efter beräkningsteknisk överföring till hushåll av överskott utöver de mål-

satta åren 2000 och 2001. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Trots sjunkande disponibelinkomster ökade den pri-

vata konsumtionen med 2 % år 1997. Den mycket

svaga tillväxten av disponibelinkomsterna, som följt i spåren av budgetkonsolideringen, vänds under de kommande åren och möjliggör såväl en ökning av den privata konsumtionen med mellan 2 och 2,5 % per år som en stigande sparkvot. Den konsumtionstillväxt som väntas under femårsperioden är nästan i paritet med den uppgång som ägde rum i samband med kreditmarknadsavregleringen under 1980-talet. Skillnaderna är emellertid slående. Under 1980-talet var konsumtionsuppgången i stor utsträckning lånefinansierad. Den ökning av den privata konsumtionen som ligger i prognosen kan ske utan att sparkvoten faller. Trots låga nominella löneökningar är det möjligt med en god utveckling av de

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

reala disponibelinkomsterna. Förklaringen ligger i att den stigande sysselsättningen ökar hushållens inkomster och att reallönerna stiger som en följd av den låga inflationen.

År 1997 föll bruttoinvesteringarna med 4,8 %. Nedgången var dels en reaktion på konjunkturavmattningen under 1996, dels hänförlig till att statliga infrastrukturprojekt försenats. Den ekonomiska utveckling, som förutses i prognosen, med låga räntor, hög tillväxt, god lönsamhet och god konkurrenskraft i näringslivet tillsammans med de bedömningar som görs i olika enkäter talar för en stark investeringstillväxt under de kommande åren. Ett osäkerhetsmoment utgör dock Asienkrisens effekter på industriinvesteringarna. Det finns därför en risk att industrin inväntar ytterligare information och senarelägger sina investeringsplaner. Efter flera år av fallande bostadsinvesteringar väntas dessa öka under kommande år. Nivån i utgångsläget är dock mycket låg och trots en hög procentuell tillväxttakt är det först år 2001 som investeringsvolymerna motsvarar en nivå som bedöms vara en långsiktig jämviktsnivå. Betydande statliga program för ekologiskt hållbara investeringar och för energiomställning bidrar också till den stigande investeringsaktiviteten.

Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade förra året med 5 %. Därmed har konsumtionsnivån gått ned tre år i rad med sammanlagt ca 7,5 %. Mot denna bakgrund väntas en återhämtning ske under prognosperioden. Konsumtionen antas därför stiga med 2,5 % i år och med ca 0,5 % nästa år. Under åren 2000 och 2001 har en ökning på 0,5 % respektive 0,5 % lagts in i kalkylerna.

Den kommunala konsumtionen minskade enligt det preliminära utfallet för 1997 med 0,7 %. Mot bakgrund av tidigare beslutade och aviserade tillskott, samt de nya tillskott som föreslås i denna proposition, bedöms den kommunala konsumtionen åter öka under de närmaste åren. Den kommunala konsumtionen påverkas även av huvudmannskapsförändringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kommunala konsumtionen beräknas öka med i genomsnitt ca 0,9 % per år under åren 1998 till 2001.

Under loppet av 1997 ljusnade läget på arbets-

marknaden. Den öppna arbetslösheten föll kraftigt

och sysselsättningen vände svagt uppåt. Givet de förutsättningar som denna prognos bygger på – låga löneökningar, god internationell tillväxt och att utbildningssatsningen ger avsedd effekt – kan den öppna arbetslösheten minska till 4 % i slutet av år 2000.

Sysselsättningstrenden pekar nu uppåt. Antalet nyanmälda lediga platser, AMS enkätundersökningar och den starka tillväxten under andra halvåret 1997 är alla viktiga indikatorer på att sysselsättningen kommer att öka. Den senaste arbetskraftsundersökningen (AKU) från SCB visar att en uppgång redan har inletts; sysselsättningen under den senaste 3månadersperioden (december, januari och februari)

februari) ligger över motsvarande period ett år tidigare. Det förhållande att tillväxten framöver i högre grad drivs av inhemsk efterfrågan gör att efterfrågan i större utsträckning än tidigare riktas mot arbetsintensiva verksamheter. Den förändrade sammansättningen innebär också att det är rimligt att anta att produktivitetstillväxten blir lägre än tidigare. En viktig bidragande orsak till en bättre sysselsättningsutveckling är att ett antal år av fallande offentliga konsumtion bryts och vänds till en uppgång. Tillväxten under de senaste åren drevs av en stark nettoexport, vilket inte resulterade i så många nya arbetstillfällen utan i stället i hög produktivitetstillväxt. Det bör dock understrykas att om den sysselsättningstillväxt som ligger i prognosen skall bli verklighet, så får inte de totala löneökningarna bli högre än de 3 % per år som förutsätts i denna prognos.

tabell QNU de offentliga finanserna

PROCENT AV BNP

1997 1998 1999 2000 2001

Inkomster

62,8 62,5 60,8 60,1 59,7

Utgifter

63,9 61,0 60,0 57,7 56,1

Finansiellt sparande

före överföring

-1,1 1,6 0,8 2,3 3,5

Beräkningsteknisk

överföring

-0,8 -1,5

Finansiellt sparande

efter överföring

-1,1 1,6 0,8 1,5 2,0

Konsoliderad bruttoskuld

efter överföring

76,9 74,3 71,0 66,8 62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De offentliga finanserna fortsatte att stärkas under 1997. Den offentliga sektorns finansiella sparande visade ett underskott på 1,1 % av BNP enligt nationalräkenskapernas redovisning. Mätt enligt de redovisningsprinciper som tillämpas inom EU uppgick underskottet till 0,8 %. Så sent som 1994 motsvarade underskottet 10,3 %. I år väntas ett överskott i det finansiella sparandet på 1,6 %. Därav beror 0,8 procentenheter på att en överföring av APfondens fastigheter till bolagsform tillgodoräknas det finansiella sparandet i nationalräkenskaperna. För 1999 beräknas överskottet till 0,8 %, vilket är samma nivå som 1998 när effekten av bolagiseringen av AP-fondens fastigheter exkluderas.

Riksdagen har i enlighet med förslag från regeringen lagt fast att det offentliga finansiella sparandet skall uppgå till 2 % av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln. Anpassningen ska ske successivt via ett överskott på 1,5 % år 2000 och 2,0 % år 2001. Dessa mål beräknas att överträffas med 16,5 miljarder år 2000 och med 32 miljarder kronor år 2001. Överskotten utöver de budgetpolitiska målen har beräkningstekniskt tillförts hushållssektorn vid beräkningen av hushållens konsumtion och sparande. I ta-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

bell 1.5 redovisas den offentliga sektorns finansiella sparande såväl före som efter den beräkningstekniska överföringen till hushållssektorn.

De växande finansiella överskotten medför att den offentliga sektorns skulder kan amorteras under prognosperioden. Statsskulden beräknas, vid de målsatta överskotten år 2000 och 2001, minska med ca 63 miljarder kronor från 1997 till 2001 och den konsoliderade bruttoskulden går ned från 76,9 % av BNP 1997 till 62,9 % år 2001.

I ett appendix till kapitel 11 presenteras två beräkningar av de offentliga finansernas känslighet för tillväxt vid givna skatte- och utgiftsregler. I den första känslighetsanalysen förutsätts en internationell konjunkturavmattning med allmänt ökad osäkerhet leda till en lägre svensk tillväxt än i grundkalkylen. I detta fall försämras det finansiella sparandet med 57 % av BNP-skillnaden år 2001. I den andra känslighetsanalysen fungerar lönebildningen sämre än i grundkalkylen, vilket bl.a. ger upphov till en penningpolitisk åtstramning. De offentliga finanserna försämras då med 45 % av BNP-skillnaden år 2001. Att effekten blir så pass begränsad beror bl.a. på att höga löneökningar håller uppe de viktigaste skattebaserna, löneinkomster och konsumtion, på kort och medellång sikt.

I förhållande till tidigare erfarenheter liksom i förhållande till OECD:s och EU:s beräkningar visar dessa känslighetsanalyser en något mindre effekt av lägre tillväxt på de offentliga finanserna. En förklaring är att känslighetsanalyserna avser fallet med givna skatte- och utgiftsregler. En annan förklaring är att känslighetsanalyserna beaktar balanskravet i den kommunala sektorn. Detta får till följd att effekten på kommunernas finansiella sparande begränsas. En tredje förklaring är att inflationstakten förutses förbli låg, vilket exkluderar fluktuationer i de offentliga finanserna som beror på varierande inflation.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

2 Internationell utveckling

Trots turbulensen på de asiatiska finansmarknaderna växte världsekonomin i sin helhet starkt under 1997. Den ekonomiska tillväxten i EU stärktes samtidigt som högkonjunkturen i Nordamerika bestod. Återhämtningen i den japanska ekonomin uteblev emellertid och den inhemska efterfrågan stagnerade.

Effekterna av utvecklingen i Asien utgör ett stort osäkerhetsmoment i prognosen. Asienkrisens ekonomiska återverkningar på världsekonomin förutses i huvudsak begränsas till innevarande år och drabba länderna i den asiatiska regionen hårdast. Den globala tillväxttakten förutses sjunka med en procentenhet jämfört med föregående år till drygt 3 % i år, medan den väntas falla med ½ procentenhet till ca 2 ¼ % i OECD-området.

1

Konjunkturutvecklingen i

Förenta staterna och EU förutses inte brytas. Inom OECD drabbas främst Japan och Sydkorea. Nästa år förutses den globala BNP-tillväxten återigen stiga. På medellång sikt bedöms de makroekonomiska förutsättningarna med förhållandevis låga räntor samt låg och stabil inflation fortsätta att bidra till en väl fungerande världsekonomi. Osäkerheten i de medelfristiga kalkylerna är emellertid betydande.

tabell RNQ bnpMtillvÄxt per region

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRIING

1997 1998 1999 2000 2001

v䲬¤¥®

TLQ SLQ SLV SLX SLX

oecd

RLX RLS RLT RLV RLS

EU

2,6 2,7 2,9 2,9 2,4

sN«N´²¡®³©´©¯®³¥«¯®¯­©¥² QLW RLW SLW TLQ TLX

Central- och Östeuropa 2,6 3,7 4,2 4,5 5,0

Ryssland

0,4 1,4 3,0 3,5 4,5

uM¬ä®¤¥²

ULX TLP ULP ULQ ULU

Afrika

3,1 4,9 5,0 5,3 5,5

Asien

6,8 4,2 5,5 5,8 6,0

Dynamiska asiatiska1-

ekonomier

4,9 0,3 4,0 4,5 5,5

Mellan och Sydamerika 5,0 3,3 4,4 4,7 5,0

1

Till de dynamiska asiatiska ekonomierna räknas Hongkong, Singapore,

Taiwan, Malaysia, Thailand och Filippinerna. Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.

Den amerikanska ekonomin väntas växa något långsammare de kommande åren, men den ekonomiska utvecklingen väntas ändå bli god. Konjunkturen i EU som helhet förväntas fortsätta att stärkas till följd av bl.a. en mindre stram finanspolitik, god produktivitetstillväxt samt gynnsamma monetära förhållanden, dvs. den sammantagna effekten på den samlade efterfrågan av ränte- och växelkursutvecklingen.

1 Med OECD-området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland,

Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederlän-

derna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

4

Förenta staterna

Japan

EU

1997

1998

1999

DIAGRAM 2.1

BNP-tillväxt i Förenta staterna, Japan och EU

Procent

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Oro i den finansiella sektorn och ett lågt förtroende för den ekonomiska politiken bidrar till fortsatt stagnation i den japanska ekonomin 1998. Därefter väntas en gradvis återhämtning. BNP-tillväxten förutses sjunka i Asien som helhet och bli negativ i vissa av de drabbade länderna. Utsikterna för Öst- och Centraleuropa fortsätter att förbättras, men osäkerheten har ökat till följd av Asienkrisen. Ryssland har särskilt påverkats av oro på de finansiella marknaderna. Turbulensen i Asien har också fått effekter på Latinamerika – särskilt Brasiliens ekonomiska läge har försämrats och den ekonomiska politiken har stramats åt.

Som en följd av den gynnsamma utvecklingen i omvärlden steg världsmarknadstillväxten för svensk export till 9,3 % 1997. Under 1998 förutses den avta till drygt 6 %. I takt med att Asienkrisens effekter ebbar ut antas den stiga till 7-8 % 1999-2000 och därefter avta något.

2.1 Asienkrisen och dess inverkan på prognosen

Asienkrisens fortsatta förlopp utgör det största osäkerhetsmomentet i den internationella prognosen. I första hand förutses Japan och övriga asiatiska länder med betydande finansiella och kommersiella kopplingar till de krisdrabbade länderna att påverkas. Återverkningarna i vissa andra tillväxtekonomier samt i u-länderna väntas också bli påtagliga. Effekterna på OECD-området utanför Asien bedöms dock bli måttliga. I prognosen antas att Asienkrisen endast ger upphov till relativt snabbt övergående effekter på den globala tillväxten och världshandeln och att en uppgång i världskonjunkturen sker 1999-2000.

De hårdast drabbade asiatiska ekonomierna, dvs. Thailand, Filippinerna, Malaysia, Indonesien och Sydkorea står för ca 5 % av global BNP och knappt

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

7 % av världshandeln. En kraftigt dämpad inhemsk efterfrågan i den asiatiska regionen, deprecieringen av ländernas valutor samt åtföljande lägre världsmarknadspriser väntas ge handelsrelaterade effekter på resten av världen. Samtidigt som de asiatiska ländernas importtillväxt sjunker kraftigt väntas en förbättrad konkurrenskraft leda till att exporten från området gradvis ökar. Förenta staterna och EU, med en stark respektive ökande inhemsk efterfrågan, väntas absorbera en stor andel av den väntade förbättringen av bytesbalansen i den asiatiska regionen.

-80 -70 -60 -50 -40 -30 -20 -10

0

Indonesien

Sydkor ea

Thailand

Filippiner na

M a laysia

Singapor e

Japan

H ongkong

Valuta

Aktie

DIAGRAM 2.2

Valuta- och aktiekursutveckling i Asien

Procentuell förändring, juli 1997-februari 1998

Not: Växelkursutveckling mot USD.

Källor: Ecowin och Finansdepartementet.

Utvecklingen i Asien har samtidigt medfört en dämpning av pris- och ränteutvecklingen som delvis kompenserar de negativa effekterna av krisen genom att den inhemska efterfrågan stimuleras och i förlängningen även sysselsättningen. Även om inflationen minskat bedöms det inte föreligga någon risk för deflation då tillväxten i världsekonomin är fortsatt god och centralbankerna förväntas ta hänsyn till de nedjusterade inflationsförväntningarna i utformningen av penningpolitiken.

Krisens effekter på företagens och hushållens förtroende för ekonomin är särskilt svåra att förutsäga och utgör en betydande risk i prognosen. Asienkrisen skulle kunna leda till att företagen skrinlägger investeringsplaner på grund av den ökade osäkerheten. EU och Nordamerika kan även komma att påverkas negativt av minskade direktinvesteringar från den asiatiska regionen.

Att en stor del av kapitalet vänt tillbaka till ”säkra” marknader har inte enbart givit upphov till lägre marknadsräntor, utan torde även ha bidragit till de kraftigt stigande börskurserna i främst Förenta staterna och EU. Den starka utvecklingen på aktiebörserna utgör ett orosmoment, men det behövs en relativt kraftig nedgång för att få mer påtagliga effekter på den reala ekonomin. Såvida inte den finansiella krisen förvärras i Asien förutses inga negativa effek-

ter på de finansiella marknaderna i Europa och Nordamerika. Europeiska och amerikanska bankers utlåning till regionen bedöms inte utgöra en systemrisk för den finansiella sektorn i dessa länder och utgör därmed heller inte en risk för den reala ekonomin. Däremot är krisen i den japanska finansiella sektorn ett osäkerhetsmoment, inte minst som en försämring av den finansiella situationen och den reala ekonomin i Japan skulle kunna ge återverkningar på de asiatiska ländernas förutsättningar att lösa krisen. Den kinesiska ekonomins utveckling samt ekonomiska politik kan även påverka krisens fortsatta förlopp.

Vissa tillväxtekonomier i f.d. Sovjetunionen, Östoch Centraleuropa samt Latinamerika har påverkats negativt av minskad tillgång till utländskt kapital, högre räntepremier och finansiell turbulens. Till följd av detta har länderna behövt föra en åtstramande ekonomisk politik. Ännu har effekterna på dessa länder varit måttliga, men en försämring av situationen i Asien skulle kunna ge effekter på den reala ekonomin och i förlängningen även på OECD-området.

Även om den mest akuta fasen av Asienkrisen ser ut att vara över finns fortfarande en risk för att situationen kan förvärras i vissa länder, t.ex. i Indonesien. Vidare kan de reala effekterna i de drabbade länderna, inte minst de sociala konsekvenserna, bli omfattande.

2.2 Utsikterna för den globala ekonomin

2.2.1 Utvecklingen i Förenta staterna

Förenta staterna har haft en exceptionellt god eko-

nomisk utveckling de senaste sex åren. Under 1997 steg BNP-tillväxten till 3,7 %, samtidigt som inflationen föll till 2,3 % och arbetslösheten sjönk till 4,9 %.

Delvis till följd av den goda ekonomiska tillväxten skapades balans i de offentliga finanserna under 1997, vilket var tidigare än väntat. Finanspolitiken har stramats åt sedan 1992 i det att det strukturella underskottet, dvs där man bortser från den förbättring som är ett resultat av konjunkturutvecklingen, har minskat. Under innevarande år förutser OECD att finanspolitiken fortsätter att vara restriktiv, medan den förutses bli expansiv 1999.

De långa räntorna föll med ca 0,7 procentenheter under 1997 och de korta räntorna var i princip oförändrade. Penningpolitiken i Förenta staterna ser ut att vara väl avvägd med hänsyn till den rådande osäkerheten i konjunkturen. Å ena sidan fortsatte den inhemska efterfrågan att växa starkt, samtidigt som börsen ökade kraftigt efter fallet i oktober och löneökningstakten steg markant mot slutet av 1997. Å andra sidan har dollarförstärkningen bidragit till

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

stramare monetära förhållanden, Asienkrisen har haft en dämpande effekt på inflation och ränteläge samtidigt som en avmattning av BNP-tillväxten förutses i år. Styrräntan antas ligga kvar på den nuvarande nivån på 5,5 % under 1998 och 1999.

Den inhemska efterfrågan förutses fortsätta att växa starkt under 1998. Ökningen av de reala disponibla inkomsterna, det höga konsumentförtroendet samt börsens exceptionellt kraftiga uppgång borgar för en fortsatt god utveckling av den privata konsumtionen. Nedgången i de långa räntorna sedan hösten väntas bidra till ett högt bostadsbyggande samt en fortsatt stark investeringsutveckling, men en viss avmattning från tidigare höga nivåer förutses till följd av bl.a. minskande vinstmarginaler. Lageruppbyggnaden väntas avta under 1998 och ge ett negativt bidrag till BNP-tillväxten. Förutom dollarns appreciering väntas utvecklingen i Asien medföra att nettoexporten ger ett allt större negativt bidrag till BNPtillväxten. Sammantaget väntas BNP-tillväxten avta till 2,7 % 1998 och 2,2 % 1999. Inflationsutvecklingen och läget på arbetsmarknaden väntas förbli gynnsamt. Eftersom det råder fullt kapacitetsutnyttjande i den amerikanska ekonomin förutses på medellång sikt, dvs år 2000-2001, en tillväxttakt kring den potentiella, dvs ca 2 ¼- 2 ½ % per år.

1 1,5

2 2,5

3 3,5

1996

1997

1998

USA

EU

DIAGRAM 2.3

Konsumentprisutveckling

Procentuell förändring, 12 månadersförändring

Källor: Ecowin och Finansdepartementet.

2.2.2 Utvecklingen i Japan och vissa asiatiska tillväxtekonomier

Japan befinner sig i en långvarig ekonomisk kris som

i stor utsträckning hänger samman med allvarliga strukturproblem i den finansiella sektorn. Under 1997 förvärrades den finansiella krisen och en konsumtionsskattehöjning i april bidrog till att den inhemska efterfrågan minskade. Oro för ökad arbetslöshet och krisen i det finansiella systemet bidrog till att undergräva hushållens och företagens förtroende för ekonomin. Effekterna av Asienkrisen började

också märkas i exportstatistiken under slutet av året. Ett fortsatt lågt förtroende för ekonomin väntas bidra till att den privata konsumtionen endast ökar marginellt under 1998, samtidigt som investeringarna bedöms sjunka något ytterligare. Räntorna förutses förbli låga och styrräntan antas vara oförändrad under 1998-1999. Finanspolitiken väntas bli fortsatt åtstramande, om än i något mindre omfattning. Till följd av Japans stora exponering gentemot de krisdrabbade länderna i Asien samt minskande stimulanseffekter av yenens tidigare depreciering förutses att bidraget från nettoexporten minskar relativt kraftigt under innevarande år. Sammantaget bedöms tillväxten i det närmaste stagnera 1998. Åtgärder för att omstrukturera den finansiella sektorn bedöms gradvis medföra ett ökat förtroende och en återhämtning av den japanska ekonomin under 1999. Även den allmänna uppgången i den asiatiska regionen väntas bidra till ett förbättrat konjunkturläge i Japan. BNP-tillväxten förutses till 1,7 % 1999. Med hänsyn till betydande ledig kapacitet förutses BNPtillväxten överstiga den potentiella och ligga kring 2 ½ % år 2000-2001.

Valutaförsvagning, problem i den finansiella sektorn samt kreditåtstramning väntas leda till en kraftig recession i Sydkorea, Thailand, Indonesien, Malaysia

och Filippinerna, under 1998. Den ekonomiska akti-

viteten i övriga asiatiska ekonomier förutses också dämpas i ljuset av starka finansiella och kommersiella kopplingar till de ovan nämnda länderna samt det lägre förtroendet bland investerare i regionen. I de Dynamiska Asiatiska Ekonomierna (DAE) samt Indonesien förutses BNP-tillväxten sjunka från knappt 5 % 1997 till i det närmaste stagnation 1998. Tillväxten i Kina väntas mattas något från knappt 9 % 1997 till 6 ¾ % 1998. Stärkt konkurrenskraft i exportsektorn i flertalet asiatiska länder väntas dock gradvis bidra till en återhämtning i regionen under 1999. BNP-tillväxten på medellång sikt väntas bli god.

2.2.3 Utvecklingen i EU

Under prognosperioden sker övergången till den ekonomiska och monetära unionen, EMU. EUkommissionen har rekommenderat att 11 länder skall delta i EMU och i prognosen har antagits att så kommer att bli fallet. Under de senaste åren har skillnaderna i inflationstakt och räntor mellan EUländerna minskat betydligt och de offentliga finanserna har förbättrats avsevärt. Mot bakgrund av bl.a. denna utveckling bedöms förutsättningarna vara goda för en smidig övergång till EMU. Förbättrade offentliga finanser och låg inflation i hela EU skapar goda förutsättningar för den ekonomiska tillväxten i EU framöver.

Konjunkturen i EU fortsatte att stärkas under 1997 och BNP-tillväxten steg till 2,6 % från 1,7 %

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

året innan. Den inhemska efterfrågan i EU som helhet blev dock svagare än väntat. Fortsatt hög arbetslöshet och en stram finanspolitik bedöms ha inverkat dämpande på den privata konsumtionen. Investeringstakten var låg i framför allt Tyskland, Frankrike och Italien. Den inhemska efterfrågan var dock fortsatt stark i bl.a. Storbritannien, Spanien, Finland och Nederländerna. Exportutvecklingen var stark i EU som helhet bl.a. till följd av EU-valutornas försvagning mot dollarn samt den starka världsmarknadstillväxten, huvudsakligen i OECD-området, och gav ett betydande bidrag till BNP-tillväxten.

Förutsättningarna för en fortsatt konjunkturuppgång i EU är goda. För det första förutses finanspolitiken bli mindre stram under 1998 och 1999 jämfört med 1996-97. Det faktiska underskottet i de offentliga finanserna i EU som helhet uppgick till 2,4 % 1997, vilket är en nedgång med 2,7 procentenheter sedan 1995. Det strukturella underskottet har minskat med ca 2½ procentenheter under samma tid.

-14 -12 -10

-8 -6 -4 -2 0

EU Tyskland Frankrike Italien Sverige

1993 1994 1995 1996 1997

DIAGRAM 2.4

Underskott i de offentliga finanserna

Procent av BNP

Källa: OECD, Nationell statistik och Finansdepartementet.

För det andra väntas gynnsamma monetära förhållanden stimulera ekonomin i likhet med det senaste året. Sedan årsskiftet 1996/97 har EU:s nominella effektiva växelkurs visavi utomstående industriländer deprecierat med ca 9 %, de långa räntorna har fallit med knappt 1 ½ procentenheter och de korta räntorna har fallit något. Samtidigt har inflationen fortsatt att ligga på en förhållandevis låg nivå kring 2 %. I bl.a. Tyskland och Frankrike har en förhållandevis svag konjunkturutveckling, Asienkrisens inverkan på den globala prisutvecklingen, inklusive oljeprisfallet sedan hösten 1997, lett till mycket låga inflationssiffror de senaste månaderna. Under andra halvåret 1998 väntas räntekonvergensen i de blivande EUländerna fortsätta. Bundesbank förutses höja styrräntan något medan den förväntas kunna sänkas i de länder som idag har förhållandevis höga räntor. Från 1 januari 1999 kommer penningpolitiken i EMU-

området att utformas av den europeiska centralbanken, ECB. I takt med att den inhemska efterfrågan och BNP-tillväxten stärks under de närmaste åren väntas styrräntan stiga till 4 ¼ % 1999. De tioåriga obligationsräntorna väntas också gradvis öka något, till 5,3 % 1998 och 5,6 % 1999.

-30 -25 -20 -15 -10

-5

0 5 10

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

DIAGRAM 2.5

Företagens och hushållens förtroende i EU

Nettobalans

Företag

Hushåll

Källa: EU-kommissionen.

Att förtroendeindikatorerna har fortsatt att peka uppåt stärker ytterligare bilden av en uppåtgående konjunktur i EU. Kapacitetsutnyttjandet är högt i industrin och vinstmarginalerna bedöms stiga till följd av hög produktivitetstillväxt samt låga ökningar av arbetskraftskostnaderna. Investeringstakten påverkas även positivt av de gynnsamma monetära förhållandena samt det förhållandevis höga förtroendet bland företagen. Den privata konsumtionen bedöms stärkas mot bakgrund av något lägre arbetslöshet, högre disponibelinkomster samt en mindre stram finanspolitik. Konsumenternas förtroende har ökat stadigt under 1997 och inledningen av 1998.

Nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten förutses minska under 1998 i takt med att exporttillväxten avtar och importtillväxten tilltar. Avmattningen på exportmarknaderna i Förenta staterna och Asien förväntas endast delvis kompenseras av en ökad handel inom EU. Världsmarknadstillväxten för EU förutses sjunka från ca 9½ % 1997 till 7-7½ % 1998-99. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten öka till 2,7 % 1998 och 2,9 % 1999.

Inflationen bedöms sjunka till under 2 % 1998. Samtidigt som uppgången i konjunkturen och den tidigare valutaförsvagningen mot dollarn kan pressa upp priserna har Asienkrisen en dämpande inverkan på prisutvecklingen. Arbetslösheten i EU som helhet väntas endast minska marginellt till 11 %, trots uppgången i konjunkturen.

Den goda konjunkturutvecklingen i EU förutses fortsätta under år 2000. Betydande ledig produktionskapacitet möjliggör att BNP-tillväxten överstiger den potentiella tillväxten och ligger kvar på 2,9 %. Exportutvecklingen väntas bli fortsatt god mot bakgrund av stark tillväxt i OECD-området samt en

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

återhämtning i den asiatiska regionen. Fortsatt låg inflation, förhållandevis låga räntor samt måttliga löneökningar och goda vinstmarginaler väntas bidra till en stark investeringsutveckling. En gynnsam sysselsättningsutveckling förutses medföra en uppgång av den privata konsumtionen. Mot slutet av prognosperioden förutses BNP-tillväxten mattas till 2½ %.

Utvecklingen i större enskilda EU-länder

Den inhemska efterfrågan utvecklades svagare än väntat i Tyskland under 1997. Privat konsumtion och investeringar ökade endast marginellt och BNPtillväxten drevs framförallt av exporten. Samtidigt ökade arbetslösheten under 1997 med drygt 1 procentenhet i förhållande till 1996 och uppgick till ca 11,4 %. Finanspolitiken har varit åtstramande, medan de monetära förhållandena har varit fortsatt expansiva. Under 1998 väntas den inhemska efterfrågan gradvis stärkas mot bakgrund av fortsatt låga räntor, en mindre restriktiv finanspolitik samt stärkta förtroendeindikatorer. Samtidigt bedöms bidraget från nettoexporten avta bl.a. till följd av utvecklingen i Asien. BNP-tillväxten bedöms stiga till 2,5 % 1998 och 2,8 % 1999.

Efter att ha utvecklats svagt under 1996 och början av 1997 stärktes den inhemska efterfrågan i

Frankrike under det andra halvåret av 1997, både

med avseende på privat konsumtion och privata investeringar. Denna utveckling underbyggdes av en försiktig återhämtning på arbetsmarknaden, låg inflation samt fortsatt låga räntor. Trots Asienkrisen fortsatte exporten att utvecklas gynnsamt, om än i något långsammare takt än under det första halvåret. Förtroendet för ekonomin, både bland hushåll och företag, stärktes under hösten och den inhemska efterfrågan väntas fortsätta sin uppåtgående trend under 1998. Nettoexportens bidrag till tillväxten bedöms däremot minska relativt kraftigt under året. Sammantaget är dock utsikterna för den franska ekonomin under 1998 goda och BNP-tillväxten väntas öka från 2,4% 1997 till 2,8% 1998 och 2,9 % 1999.

Den inhemska efterfrågan stärktes i Italien under det första halvåret 1997 och bidrog till en återhämtning av konjunkturen. Regeringens stimulansåtgärder för bilförsäljningen inverkade positivt på den privata konsumtionen. En kraftig budgetkonsolidering, lägre inflationstakt samt förväntningar om deltagande i EMU har bidragit till ett lägre ränteläge. Mot bakgrund av en fortsatt god efterfrågan från omvärlden och mindre strama penningoch finanspolitiska förhållanden väntas konjunkturen fortsätta att gradvis stärkas under de kommande två-tre åren. Det negativa bidraget från nettoexporten förutses minska samtidigt som investeringarna växer allt snabbare. BNP-tillväxten bedöms stiga från 1,5 % 1997 till 2,2 % i år och 2,8 % nästa år.

tabell RNR bnpMtillvÄxtL kpi och arbetslÖshet

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999 2000 2001

BNP

OECD

2,5 2,8 2,3 2,4 2,6 2,3

EU

1,7 2,6 2,7 2,9 2,9 2,4

Förenta staterna

2,8 3,7 2,7 2,2 2,4 2,2

Japan

3,9 0,9 0,1 1,7 2,3 2,6

Tyskland

1,4 2,2 2,5 2,8 3,0 2,3

Frankrike

1,5 2,4 2,8 2,9 2,8 2,4

Italien

0,7 1,5 2,2 2,8 3,0 2,3

Storbritannien

2,2 3,3 2,1 2,3 2,5 2,5

Norden

3,0 3,4 3,4 3,2 2,9 2,2

Danmark

3,5 3,4 3,0 2,8 2,5 2,2

Finland

3,6 5,9 3,9 3,5 3,1 2,3

Norge

5,3 3,5 4,4 3,5 2,5 2,2

Konsumentpriser

OECD

2,2 2,0 1,7 2,0 2,0 2,0

EU

2,5 2,0 1,9 2,0 2,0 2,0

Norden

1,2 1,6 2,1 2,2 2,0 2,0

Arbetslöshet i % av arbetskraften

OECD

6,9 6,7 6,6 6,5 6,4 6,3

EU

11,4 11,3 11,0 10,7 10,3 10,1

Norden

9,1 8,4 7,4 6,8 5,9 5,7

Världsmarknadstillväxt

för svensk export

5,8 9,3 6,2 7,3 8,0 6,5

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I Storbritannien bidrog en stark utveckling av privat konsumtion och export till en hög tillväxttakt under 1997. Den privata efterfrågan stimulerades av sjunkande arbetslöshet och stigande realinkomster. I slutet av året dämpades dock exporten av den kraftiga appreciering av pundet som ägt rum sedan sommaren 1996. Under året stramades finans- och penningpolitiken åt. Under 1998 förväntas en betydande nedgång i exportens tillväxttakt till följd av den starka valutan och av den ekonomiska krisen i Asien. Den inhemska efterfrågan förutses dämpas något bl.a. till följd av den strama ekonomiska politiken. BNP-tillväxten bedöms sjunka från 3,3 % 1997 till 2,1 % 1998, för att sedan stiga till 2,3 % 1999.

2.2.4 Utvecklingen i Norden och Östersjöområdet

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Norden förväntas fortsätta under prognosperioden. Den inhemska efterfrågan förutses växa starkt och stimu-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

leras av bl.a. gynnsam sysselsättningsutveckling och stigande reallöner.

I Danmark bidrog en stark inhemsk efterfrågan till den positiva ekonomiska utvecklingen 1997. Den privata konsumtionen stimulerades av en ökad sysselsättning och stigande reallöner. Under 1998 förväntas en långsammare ökningstakt i privat konsumtion bl.a. till följd av en stram finanspolitik. Investeringstillväxten bedöms avta samtidigt som bidraget från nettoexporten förväntas öka till följd av en ökad efterfrågan i Europa. BNP-tillväxten bedöms avta från 3,4 % 1997 till 3,0 % i år och 2,8 % nästa år.

I Finland bidrog såväl en stark inhemsk efterfrågan som en synnerligen god exportutveckling till en mycket hög ekonomisk tillväxt på 5,9 % 1997. Den privata konsumtionen stimulerades av en god sysselsättningsutveckling och låga räntor samtidigt som exporten gynnades av en stigande efterfrågan på trä- och massaprodukter i Europa. I år förväntas en minskad arbetslöshet och låga räntor bidra till en fortsatt stark inhemsk efterfrågan, medan effekterna av den ekonomiska krisen i Asien och kapacitetsproblem inom pappersindustrin bedöms verka dämpande på exportutvecklingen. BNP-tillväxten förväntas sjunka till 3,9 % 1998 och till 3,5 % 1999.

Den snabba ekonomiska utvecklingen i Norge fortsatte under 1997 med stöd av en stark inhemsk efterfrågan. Den privata konsumtionen stimulerades av en god sysselsättningstillväxt och ökade reallöner. Investeringarna växte särskilt snabbt inom oljeverksamheten. Den privata konsumtionen bedöms utvecklas väl även 1998 till följd av en fortsatt gynnsam utveckling på arbetsmarknaden samt betydande reallöneökningar. Det finns en uppenbar risk för att det allt stramare läget på arbetsmarknaden ger upphov till ett ökat inflationstryck 1998. Investeringstillväxten förväntas sjunka, medan exporttillväxten ökar. BNP-tillväxten bedöms öka från 3,5 % 1997 till 4,4 % 1998 och därefter falla tillbaka till 3,5 % 1999.

BNP-tillväxten i Baltikum steg avsevärt under 1997 och uppgick till 9 % i Estland och ca 6 % i Lettland och Litauen. En väl avvägd penning- och finanspolitik bidrog till att inflationen fortsatte att falla. Trots en stark exportutveckling ökade dock bytesbalansunderskotten till ca 8-10 % av BNP. Asienkrisen fick vissa återverkningar på de finansiella marknaderna i de baltiska länderna, även om börsnedgången i första hand orsakades av inhemska faktorer.

För första gången sedan början av övergången till marknadsekonomi blev BNP-tillväxten positiv i

Ryssland. Inflationen halverades till drygt 10 % och

bytesbalansen förbättrades. Svårigheter i genomförandet av budget- och skattepolitiken bidrog till försämrade offentliga finanser. I samband med det sjunkande förtroendet för tillväxtekonomierna i Asien uppstod oro på de finansiella marknaderna i slutet

av 1997 och början av 1998. Mot bakgrund av bl.a. stigande reala disponibelinkomster samt en mindre nedgång i arbetslösheten väntas den inhemska efterfrågan öka gradvis och BNP-tillväxten bedöms stiga till 1-2 % 1998 och till ca 3 % 1999, men osäkerheten i dessa bedömningar är betydande.

För det fjärde året i rad utvecklades ekonomin i

Polen starkt och BNP-tillväxten blev ca 7 %. En av-

mattning av den inhemska efterfrågetillväxten förutses under de närmaste åren samtidigt som nettoexportens negativa bidrag till BNP bedöms avta. Sammantaget förutses BNP-tillväxten sjunka till ca 5 ½ % 1998.

Sammantaget har BNP-tillväxten i Östersjö-

området

som helhet, dvs i Tyskland, Ryssland, Polen,

Baltikum, Danmark, Finland och Sverige, stigit sedan 1996. En ytterligare förstärkning av den ekonomiska aktiviteten i regionen förutses på kort och medellång sikt.

-0,5

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

1994 1995 1996 1997 1998 1999

DIAGRAM 2.6

Real BNP-tillväxt i Östersjöområdet

Procent

Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

3 Kapitalmarknaderna

Fortsatt låg inflation och fallande inflationsförväntningar har lett till lägre svenska obligationsräntor under hösten och vintern. Även långräntemarginalen mot utlandet har krympt ytterligare det senaste halvåret. Riksbanken har reviderat ned sin inflationsprognos för 1998 och 1999, och därför avstått från ytterligare reporäntehöjningar sedan höjningen i december. Krisen i Asien har lett till lägre inflationsförväntningar, samtidigt som placerare föredragit dollarplaceringar, vilket bidragit till en appreciering av den amerikanska valutan. På flertalet av börserna i Europa samt i Förenta staterna har kurserna fortsatt uppåt efter den tillfälliga nedgången i oktober. Osäkerheten om omfattningen av Asienkrisen, och vilken effekt den kan tänkas få för aktiemarknaden är emellertid påtaglig. Inom EU har förberedelserna inför valutaunionen fått allt större betydelse för ränte- och växelkursutvecklingen. Såväl korta som långa marknadsräntor har konvergerat ytterligare mellan länderna.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Trots en förhållandevis stark tillväxt i den amerikanska ekonomin har obligationsräntorna fortsatt att falla under hösten och i början av innevarande år. I januari föll den amerikanska 10-årsräntan till 5,5 %. Trots tillväxten finns det ännu inte något synligt inflationstryck i ekonomin, och krisen i Asien har bidragit till att dra ned inflationsförväntningarna ytterligare. Som beskrivits i kapitel 2 ser penningpolitiken i USA ut att vara väl avvägd. Även om inflationen i Förenta staterna stiger under 1998 förväntas uppgången bli måttlig, vilket i sin tur talar för att en eventuell långränteuppgång också blir måttlig. Dollaruppgången, som förmodligen varit en bidragande orsak till att inflationen inte tagit fart, har bromsats under inledningen av 1998. Det som bidragit till dollarns underliggande styrka – de konjunkturella skillnaderna mellan Förenta staterna och Europa – förväntas minska framöver, vilket kan leda till en något svagare dollar. Även om den positiva räntemarginalen mellan Förenta staterna och Europa – idag knappt 2 procentenheter mellan amerikanska och tyska korträntor och knappt 1 procentenhet mellan amerikanska och tyska långräntor – minskar det kommande året förväntas amerikanska räntor fortfarande vara något högre än europeiska, vilket talar för att en eventuell dollardeprecieringen inte blir dramatisk.

Utvecklingen på New York-börsen har varit fortsatt stark, och under årets första kvartal steg kurserna med i genomsnitt 10 %.

I Japan bedöms tillväxten falla ytterligare i år till följd av de problem som beskrevs i föregående kapi-

tel. Den japanska 10-åriga obligationsräntan har efter en mindre nedgång under förra våren legat stabilt kring 2 % under hösten och vintern. Tokyo-börsen har under första kvartalet i år stigit med 8 %. Den japanska penningpolitiken har varit fortsatt expansiv med ett diskonto på 0,5 %, och någon åtstramning förväntas inte under 1998-1999.

Även i Tyskland har obligationsräntorna fortsatt nedåt under hösten och vintern, och i februari i år föll den 10-åriga räntan under 5 %, vilket är rekordlågt i ett historiskt perspektiv. En svagare konjunkturuppgång än väntat samt låga inflationsförväntningar, som gått ned ytterligare till följd av krisen i Asien, kan ses som några orsaker till utvecklingen. Sedan oktober förra året, då Asienkrisen fick fullt genomslag på de internationella finansiella marknaderna, har D-marken försvagats gentemot dollarn. En viss stabilisering av D-markens kurs gentemot dollarn har dock skett under februari och mars.

4,5

5 5,5

6 6,5

7 7,5

8

1995

1996

1997

1998

USA

Tyskland

DIAGRAM 3.1

10-årsräntor i USA och Tyskland

Procent

Källa: Ecowin.

En annan viktig faktor som styrt marknadsutvecklingen i Europa, främst inom EU, är förberedelserna inför den monetära unionen. Framförallt har de lett till en fortsatt utjämning av räntenivåerna bland de länder som förväntas delta i EMU från starten 1999. Räntemarginalen mellan italienska 10-årsräntan, som är den högsta bland de länder som väntas delta i valutaunionen från och med januari 1999, och motsvarande ränta i Tyskland har gått ned från 1 procentenhet i september till 0,3 procentenheter i mars. Även de korta räntorna har konvergerat. De framtida EMU-länder vars styrräntor ligger på en högre nivå, främst Spanien och Italien, har sänkt sina styrräntor under hösten och vintern. En tysk styrräntehöjning i oktober i fjol, som följdes av höjningar i övriga kärnländer inom EU, har också bidragit till korträntekonvergensen. Skillnaden mellan spanska och italienska styrräntor å ena sidan och tyska å den andra har på ett år gått ned från över 3 procentenheter till 1,2 procentenheter vad gäller Spanien mot

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Tyskland och 2,2 procentenheter vad gäller Italien mot Tyskland.

Bland ERM-valutorna har fluktuationerna minskat, och samtliga valutor ligger numera nära sina respektive centralkurser inom växelkursmekanismen. I mars revalverades det irländska puntet inom ERM då centralkursen gentemot D-marken skrevs upp med 3 %. Då puntet tidigare avvikit påtagligt från centralkursen var åtgärden inte helt oväntad. Samtidigt kopplades Greklands valuta till ERM.

0 2 4 6 8 10 12

1995

1996

1997

1998

Tyskland Frankrike

Spanien Italien

DIAGRAM 3.2

Europeiska korträntor (3 mån)

Procent

Källa: Ecowin.

Utvecklingen på ränte- och valutamarknaderna inom EU tyder på en förväntan om att EMU blir verklighet 1999, och att 11 av EU:s 15 medlemsländer kommer att ingå i unionen från start. Räntekonvergensen mellan de länder som väntas delta i valutaunionen torde fortsätta ytterligare under det dryga halvår som återstår tills införandet av euron. På de finansiella marknaderna återspeglas förväntningar om att korträntekonvergensen främst kommer att ske via räntesänkningar i högränteländerna. De korta europeiska terminsräntorna indikerar förväntningar om att korträntorna inom det framtida EMU kommer att konvergera kring en nivå på 4 %.

3.2 Utvecklingen i Sverige

Utvecklingen på den svenska marknaden har till viss del följt den internationella. De långa marknadsräntorna har fortsatt ned under hösten och vintern till nya bottennivåer. Den 10-åriga obligationsräntan nådde i mars en nivå på ca 5,3 %. Lägre inflationsförväntningar, bland annat till följd av låga utfall i den faktiska inflationen och Asienkrisens förväntade prisdämpande effekter, förefaller ha varit en viktig faktor bakom räntenedgången den senaste tiden. Trenden med fallande svensk räntemarginal gentemot Tyskland när de internationella räntorna faller

har varit rådande även denna gång, och i januari i år föll den 10-åriga räntemarginalen gentemot Tyskland för första gången sedan 10-årsräntan började marknadsnoteras i Sverige under 0,5 procentenheter. Nedgången har fortsatt de senaste månaderna, och i början av april låg räntemarginalen under 0,4 procentenheter.

Utländska placerare har varit mycket aktiva på den svenska obligationsmarknaden. Under förra året nådde det utländska ägandet av svenska kronobligationer höga nivåer, och utländska köp är en tänkbar förklaring till de lägre svenska obligationsräntorna och den lägre räntemarginalen gentemot utlandet. Andelen utländskt ägande på den svenska obligationsmarknaden låg vid utgången av förra året på cirka 25 % av den utestående svenska statsobligationsstocken, vilket är nära tidigare toppnivåer. En hög andel utländska placerare har tidigare tenderat att göra ränteutvecklingen mer volatil. Det senaste årets minskade andel lånefinansierade utländska innehav av svenska obligationer tyder emellertid på att de utländska köpen av svenska obligationer numera är mer långsiktiga och av mindre spekulativ karaktär än tidigare. Detta kan komma att betyda att det tidigare sambandet mellan det utländska ägandet och volatiliteten i räntorna inte längre är lika starkt.

I likhet med flertalet övriga europeiska valutor har kronan försvagats mot dollarn under hösten. Kronan har emellertid också försvagats gentemot D-marken, och därmed också mot TCW-index. Värt att notera är emellertid att kronförsvagningen är betydligt blygsammare om även de asiatiska valutorna beaktas. Kronkursen låg i mars på ungefär samma nivå som för ett halvår sedan, mätt mot ett bredare index inklusive de asiatiska valutorna. Detta är relevant ur inflations- och konkurrenssynpunkt.

112 114 116 118 120 122 124

Aug Sept Okt Nov Dec Jan Feb Mars

Kronan mot TCW-index + Asienvalutor (sammanvägt)

Kronan mot TCW-index

DIAGRAM 3.3

Kronindex

Index

1998

Fotnot: De Asienvalutor som inkulderats i det utökade index (TCW + Asienvalutor) är valutorna i följande länder: Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Kina, Malaysia, Singapore, Sydkorea, Taiwan, Thailand. Valutorna har endast handelsvägts, det vill säga inte

konkurrensvägts som TCW-valutorna. Vikten för dessa valutor i det utökade index är 9 procent. Källor: Ecowin och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Kronans försvagning i början av 1998 sammanföll i tiden med spekulationer om att kronan kan komma att marginaliseras som valuta när EMU bildas samt farhågor om att kapitalutflöden till följd av svenska köp av utländska värdepapper kommer att fortsätta. Under februari och mars bröts emellertid kronförsvagningen, och istället har det skett en trendmässig förstärkning mot i första hand D-marken. Deprecieringen gentemot dollarn har också avstannat.

tabell SNQ betalningsbalansen

FLÖDEN, MILJARDER KRONOR

1995 1996 1997

b¹´¥³¢¡¬¡®³

SYLS TSLW TXLV

k¡°©´¡¬´²¡®³¦¥²¥²©®§¡²

MSLW MTLY MPLS

f©®¡®³©¥¬¬ ¢¡¬¡®³

MRPLW MRTLQ MSVLV

Direkta investeringar

23,1 2,8 -14,9

I utlandet

-80,0 -31,3 -85,2

I Sverige

103,1 34,0 70,3

Portföljinvesteringar exkl.

finansiella derivat

-16,6 -83,2 -131,4

Tillgångar

-75,3 -88,3 -112,2

Aktier

-64,7 -50,4 -84,5

Räntebärande

-10,6 -37,9 -27,6

Skulder

58,7 5,0 -19,2

Aktier

14,3 27,2 -12,3

Räntebärande

44,4 -22,2 -6,9

Finansiella derivat

6,0 10,0 11,6

Övrigt kapital

-31,1 4,6 48,0

Valutareservens

transaktionsförändringar

9,9 41,9 50,0

r¥³´°¯³´

MQTLY MQTLW MQQLW

Anm.: Tecknen visar vilka kapitalflöden som inhemska respektive utländska köp givit upphov till. Ett minustecken vad gäller inhemska aktörers agerande (tillgångar) betyder således ett utflöde till följd av köp av utländska värdepapper, medan ett minustecken vad gäller utländska aktörers agerande (skulder) betyder ett utflöde till följd av försäljningar av svenska värdepapper. Det omvända förhållandet gäller vid positiva siffror, det vill säga svenska försäljningar respektive utländska köp. Källa: Riksbanken.

Tabell 3.1 visar betalningsbalansen med en finfördelad redovisning av den finansiella balansen. Per definition summerar betalningsbalansen till noll. Detta innebär det att bytesbalansöverskottet motsvaras av kapitalutflöden i form av kapitaltransfereringar och den finansiella balansen samt restposten. I tabellen utgörs posten tillgångar (under portföljinvesteringar) av svenska tillgångar i utlandet, som t.ex. utländska aktier. För 1997 ökade de svenska finansiella tillgångarna i utlandet med 112,2 miljarder kronor, vilket i tabellen redovisas som ett kapitalutflöde. Huvuddelen av detta bestod av köp av utländska aktier. Posten skulder i tabellen är t.ex. utländska innehav av svenska aktier då detta är en svensk skuld till utlandet. Det utländska innehavet av svenska värdepapper minskade med 19,2 miljarder kronor under

1997, vilket också är ett kapitalutflöde. Den finansiella balansen är svårtolkad och det går i allmänhet inte att dra slutsatsen att stora valutaflöden kopplade till värdepappershandeln kan förklara kronans utveckling. Under de senaste åren har dock svenska köp av utländska tillgångar varit påtagliga. Detta kan ses både som ett resultat av att institutionella placerare valt att diversifiera sina tillgångsportföljer och ett ökat privat fondsparande. De utländska köpen av svenska aktier var betydande under 1995 och 1996, men innehaven minskade 1997.

De lägre inflationsförväntningarna i Sverige har också bidragit till minskade förväntningar om framtida korträntehöjningar. När Riksbanken i december höjde reporäntan med 0,25 procentenheter till 4,35 % fanns det förväntningar på marknaden om att höjningen skulle följas av fler redan under våren 1998. Därefter har emellertid Asienkrisen och efterföljande nedrevideringar av både tillväxt- och inflationsprognoser för 1998 lett till att även kortränteprognoserna justerats ned. I december indikerade de implicita terminsräntorna förväntningar om en svensk reporänta kring 5,50 % vid nästa årsskifte. I mars låg motsvarande förväntningar på cirka 4,70 %. I sin senaste inflationsrapport från mars reviderade även Riksbanken ned sina prognoser över tillväxten och inflationen för de två kommande åren, och Riksbankens slutsats var att det för närvarande inte finns någon anledning att ändra reporäntan. Samtidigt poängterade Riksbanken att den förväntade konjunkturuppgången talar för ”en viss försiktig skärpning av penningpolitiken under det kommande året”.

De lägre räntorna och dollaruppgången är främsta orsakerna till att Stockholmsbörsen, i likhet med flertalet övriga europeiska börser, gått fortsatt starkt. Under 1997 steg börsen med 25 %, och under första kvartalet i år var uppgången 20 %. Bästa branscher har varit bank och finans – till följd av räntenedgången – samt kemi och läkemedel.

0 2 4 6 8 10 12 14

1994 1995 1996 1997 1998

Reporäntan

Statsskuldväxlar, 6 mån

Statsobligationer, 10-år

DIAGRAM 3.4

Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

Källa: Ecowin.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Under hela förra året noterades en ökning av kreditinstitutens utlåning till svensk allmänhet, det vill säga företag och hushåll. I början av 1997 var det främst bostadskrediter till hushållen som ökade, men under andra halvåret skedde en markant ökning av hushållens konsumtionskrediter. Under hela 1997 ökade dessa krediter med 8 %, räknat på årsbasis. Motsvarande ökning av kreditinstitutens totala utlåning till allmänheten uppgick till 3 %. Lägre utlåningsräntor, hushållens mer positiva förväntningar om den egna ekonomin samt ett uppdämt konsumtionsbehov är några faktorer som ligger bakom den ökade utlåningen. Denna sammanfaller också väl med förra årets uppgång i den privata konsumtionen.

Ökningstakten i penningmängdstillväxten steg på nytt i början av innevarande år. Allmänhetens innehav av sedlar och mynt, M0, ökade i februari med 4,3 %, räknat på årsbasis. M0 bedöms vara en god indikator för den framtida konsumtionen, och tillsammans med utlåningen indikerar penningmängdstillväxten en fortsatt god konsumtionsutveckling under 1998.

Antaganden om ränte- och valutakursutvecklingen

Antagandena om utvecklingen på de finansiella marknaderna görs i ljuset av den internationella utvecklingen som presenterades i det föregående kapitlet samt den bild av den svenska ekonomiska utvecklingen som tecknas i kommande kapitel.

I Tyskland är obligationsräntorna idag låga och tillväxten väntas stiga något de närmaste åren till följd av ökande inhemsk efterfrågan. En fortsatt låg inflation vänts dock innebära en måttlig uppgång i de korta marknadsräntorna de närmaste åren. Det gradvis förbättrade konjunkturläget i Tyskland och flertalet övriga europeiska länder förutses leda till en uppgång i de långa marknadsräntorna.

Även i Sverige väntas inflationen förbli låg de kommande åren. Detta bygger till stor del på antagandet att de genomsnittliga löneökningarna begränsas till 3 procent per år. Den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätter att förbättras och de budgetpolitiska målen uppfylls.

Det låga inflationstrycket och en inflation som understiger inflationsmålet på 2 % under de närmaste åren innebär att Riksbankens reporänta inte antas behöva ändras från den nuvarande nivån på 4,35 %. Mot bakgrund av den europeiska obligationsränteuppgången väntas de svenska obligationsräntorna stiga. Uppgången förutses dock bli måttlig och 10-årsräntan förväntas understiga 6 procent under hela prognosperioden. Den mindre obligationsränteuppgången i Sverige jämfört med Tyskland och den därmed sjunkande obligationsräntemarginalen är ett uttryck för att förtroendet för den svenska ekonomin antas stärkas ytterligare de kommande åren.

Den stabila ekonomiska utvecklingen i Sverige, inte minst vad gäller löner och priser, tillsammans med en stark bytesbalans antas bidra till en viss för-

stärkning av kronans kurs, mätt med TCW-index. I slutet av år 2000 antas TCW-index vara 118. Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor.

tabell SNR rÄnteM och valutaantaganden

SLUTNOTERINGAR FÖR RESPEKTIVE ÅR.

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Reporänta

4,10 4,35 4,35 4,35 4,35 4,35

Ränta 6 månader 3,76 4,69 4,60 4,60 4,60 4,60

Ränta 5 år

5,50 5,61 5,30 5,40 5,40 5,40

Ränta 10 år

6,75 5,95 5,70 5,80 5,80 5,80

Differens Sverige

– Tyskland 10 år 0,97 0,58 0,40 0,20 0,20 0,20

SEK/DEM

4,40 4,41 4,35 4,35 4,30 4,30

SEK/USD

6,90 7,90 7,75 7,50 7,50 7,50

TCW-index 117,6 121 120 119 118 118

Källa: Ecowin och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

4 Utrikeshandeln

Efterfrågan från omvärlden på svenska produkter var mycket god under 1997. Speciellt ökade exporten av läkemedel och elektrovaror mycket kraftigt. Även importen steg kraftigt, vilket delvis är ett resultat av exportökningen. Till följd av den s.k. Asienkrisen antas exportmarknadstillväxten inte öka lika mycket under 1998 som under 1997, vilket leder till en lägre exportökning i år. År 1999 och 2000 antas effekterna av Asienkrisen endast i ringa omfattning påverka världsmarknadstillväxten och exporten utvecklas således i en snabbare takt. Ökad global priskonkurrens antas ha en återhållande effekt på såväl export- som importpriserna under prognosperioden. Svenska exportföretag förväntas ej heller vinna marknadsandelar under de kommande åren, bl.a. som en följd av kronans förväntade appreciering. Nettoexportens bidrag till tillväxten i BNP blir lägre under 1998 än vad som varit fallet de senaste åren, men kommer i takt med en förbättrad omvärldstillväxt att stiga som högst till 0,9 procentenheter år 2000.

4.1 Varuhandeln

År 1997 utvecklades den svenska exporten mycket väl. Enligt nationalräkenskaperna ökade varuexpor-

ten med 12,5 % jämfört med föregående år. Försälj-

ningen av traditionella svenska produkter som verkstadsvaror och skogsvaror ökade relativt kraftigt, men även försäljningen av kemivaror – speciellt läkemedel – utvecklades starkt under året. Av verkstadsvarorna ökade försäljningen av elektrovaror och datorer med över 20% mätt i löpande priser. Enbart teleproduktindustrin bidrog med drygt en tredjedel av den totala volymökningen i varuexporten under året. Den största delen av denna ökning kan härledas till ett enda företag (Ericsson).

Världsmarknadstillväxten utvecklades bättre än förväntat under 1997. Sammantaget steg marknadstillväxten för svensk export med drygt 9 % förra året. Av Sveriges totala export 1997 gick 72 % till Europa som är den överlägset viktigaste exportmarknaden. Exporten till EU-länderna ökade med 8 % jämfört med 1996 medan exporten till övriga Europa ökade med 19 % i löpande priser. Den kraftigaste exportökningen noterades till icke EU-länder i Sveriges närområde såsom till Baltikum, Polen och Ryssland. Dock mottar dessa länder än så länge endast 4 % av den totala svenska exporten. Exporten till Asien (exklusive Mellanöstern) ökade med 9 % under 1997. Länderna i Asien har gradvis ökat i betydelse för svensk export de senaste 15 åren. Med tanke på den ekonomiska kris som har drabbat några av länderna i området är fortsatta exportökningar till dessa länder ej sannolika de närmaste åren.

Gruppen av s.k. krisländer (Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand) har varit en av de snabbast växande marknaderna för svensk export under senare år men står enbart för 3 % av den totala exporten.

tabell TNQ svensk export till olika regioner QYYW

LÖPANDE PRISER

ANDEL(%) PROCENTUELL ÖKNING MELLAN 1996 OCH 1997

Europa

72

10

varav EU-länder

56

8

Afrika

2

8

Amerika

12

17

Asien (exklusive mellanöstern)

11

9

Övriga

4

14

Källa: Statistiska centralbyrån, utrikeshandelsstatistiken

Exportutvecklingen de kommande åren är huvudsakligen beroende av den internationella tillväxten. I detta sammanhang har effekterna av Asienkrisen en viktig betydelse (se även kapitel 2). För den svenska exportindustrins vidkommande har Asienkrisen såväl direkta som indirekta effekter på exporttillväxten. Till de direkta effekterna kan räknas det exportbortfall som följer av minskad efterfrågan av importvaror i krisländerna. Till skillnad från de direkta effekterna påverkar de indirekta effekterna handelsflöden och prisbildning i ett senare skede. En negativ indirekt effekt är den hårdnande konkurrens från inhemska producenter som svenska exportörer utsätts för till följd av de kraftiga devalveringarna av krisländernas valutor. Således möter svensk exportindustri i krisländerna en situation med fallande efterfrågan kombinerat med ett försämrat konkurrensläge, vilket kommer att reducera exporten till dessa ekonomier. Vidare ger de kraftiga växelkursförändringarna krisländerna en stor kostnadsfördel som skapar möjligheter att erövra marknadsandelar ifrån konkurrenter. För svenskt vidkommande kan branscher som skog, stål och elektroniska maskiner bli mer konkurrensutsatta de närmsta åren. Företagen i krisländerna är dock i liten utsträckning konkurrenter till svenska exportföretag. Slutligen kan nämnas – och som tidigare beskrivits i kapitel 2 – att Asienkrisen kommer att medföra en något svagare global tillväxt som i sin tur bidrar till sämre förutsättningar för svensk export på samtliga marknader.

Trots Asienkrisen ser utvecklingen av exporten i ett 2-3 års perspektiv fortsatt ljus ut även om tillväxten dämpas jämfört med 1997 års exceptionellt höga tillväxt. Varuexporten beräknas öka med 6,5 % 1998, vilket är en halvering av tillväxttakten jämfört med 1997. Den främsta orsaken till den lägre tillväxttakten är försvagningen av den internationella marknadstillväxten från ca 10 % 1997 till drygt 6 % 1998. Det är inom OECD-området som export-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

marknadstillväxten förväntas utvecklas bäst under 1998 medan tillväxten i övriga världen blir betydligt svagare. En återhämtning av exportmarknadstillväxten förväntas under 1999 och 2000, vilket får till effekt att svensk varuexport ökar snabbare under dessa år. För 2001 antas exporten växa långsammare som en följd av den globala konjunkturavmattningen.

-10,0

-5,0 0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Exporttillväxt

Marknadstillväxt

Marknadsandelstillväxt

DIAGRAM 4.1

Export-, världsmarknads- och marknadsandelstillväxt för bearbetade varor

Procentuell förändring

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den hårdnande internationella priskonkurrensen tillsammans med en förväntad appreciering av den svenska kronan medför sannolikt inte något större utrymme för svenska företag att höja sina priser. Följaktligen har endast marginella ökningar av exportpriserna antagits i prognosen. Trots relativt god produktivitetsutveckling och historiskt sett låga kostnadsökningar förväntas exportindustrin inte öka sina marknadsandelar nämnvärt under de närmaste åren. Exportindustrins goda lönsamhet, å andra sidan, skapar gynnsamma förutsättningar för att bibehålla redan vunna marknadsandelar.

Som tidigare nämnts har teleproduktindustrins export vuxit mycket kraftigt de senaste två åren. Om denna positiva utveckling fortsätter eller överträffas är det möjligt att Sveriges export blir starkare än vad som antas i nuvarande prognos. Å andra sidan kan det inte uteslutas att Asienkrisens negativa effekter kan bli mer långvariga vilket i sin tur skulle hämma den svenska exportutvecklingen.

Varuimporten ökade med 10,3 % i volym 1997.

Importtillväxten var betydligt starkare än under föregående år, då uppgången stannade vid drygt 2 %. Den höga importtillväxten år 1997 kan till viss del ses som ett återställande av en tillfälligt låg importkvot år 1996, men kan också förklaras av att efterfrågan på varor med ett stort importinnehåll ökade kraftigt under 1997. Behovet av insatsvaror steg tack vare den starka industriproduktionen. Efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror tilltog i styrka efter år med en svag utveckling. Maskininvesteringar bidrog också till den starka importen. Verkstadsvarorna, som står för drygt hälften av importvärdet, ökade i volym med 14 %. Importen av vägfordon och framför allt bilar ökade starkt, men även importen av elektroprodukter steg kraftigt.

Deprecieringen av kronan under 1997 medförde att importpriserna steg något under senare delen av året. Den internationella prisutvecklingen var dock återhållsam under 1997. Framförallt har detta tagit sig uttryck i fallande råvarupriser. Främst märkbart är fallet i råoljepriset. Importpriserna för bearbetade varor var oförändrade för helåret 1997, medan det totala importpriset ökade svagt. Asienkrisen väntas ha en dämpande effekt på de internationella priserna under prognosåren. Dessutom antas kronan stärkas, vilket ytterligare dämpar ökningen av importpriserna.

tabell TNR export och import av varor

ANDEL AV TOTAL PROCENTUELL VOLYMUTVECKLING PROCENTUELL PRISUTVECKLING

1997

1997 1998 1999 2000 2001 1997 1998 1999 2000 2001

Varuexport

Bearbetade varor

85,9

11,3 7,4 7,5

-0,9 0,7 0,1

Fartyg

0,8

80,0 -1,6 2,9

-1,7 0,2 -0,8

Petroleumprodukter

2,2

8,3 -5,4 -1,3

1,2 4,3 0,7

Övriga råvaror

11,1

9,4 2,3 4,0

5,1 0,5 3,4

sµ­­¡ ¶¡²µ¥¸°¯²´

QPP

QQLS VLU WLP WLV ULX MQLQ PLW PLT PLV QLR

Varuimport

Bearbetade varor

80,5

12,0 8,0 8,1

0,0 0,0 -0,2

Fartyg

0,6 -26,9 33,1 -16,3

-1,5 -0,7 9,2

Råolja

4,7

13,2 -4,1 2,0

2,6 -15,0 5,5

Petroleumprodukter

2,6

-8,1 6,3 3,0

4,3 -4,1 2,0

Övriga råvaror

11,6

4,6 1,0 3,8

7,5 -1,0 -0,2

sµ­­¡ ¶¡²µ©­°¯²´

QPP

QPLS VLX WLQ VLV VLP PLW QLP PLQ PLW QLS

Anm.: Export och import är i tabellen redovisade enligt utrikeshandelsstatistiken. Enligt nationalräkenskaperna ökade exporten med 12,5 % 1997. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Den importvägda efterfrågan beräknas utvecklas något svagare under de kommande åren än under föregående år. Exporten ger fortfarande det största bidraget till ökningen, trots att exportutvecklingen antas mattas av i år. Men även efterfrågan på konsumtionsvaror och maskininvesteringar väntas leda till stigande importvolymer i framtiden. Importen av bearbetade varor antas öka med ca 8 % både innevarande och nästkommande år. År 2000 antas BNPtillväxten, bl.a. till följd av den starka internationella tillväxten, tillta. Efterfrågan beräknas dock ha en sammansättning med lägre importinnehåll än tidigare år, vilket dämpar importtillväxten något. Tillväxten i den totala varuimporten antas i huvudsak följa utvecklingen för bearbetade varor, men är dock något svagare.

Nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten förväntas bli 0,4 procentenheter i år, vilket är en betydande minskning jämfört med de senaste åren. Som en följd av en stark internationell tillväxt beräknas nettobidraget därefter öka för att år 2000 uppgå till 0,9 procentenheter. År 2001 antas ett bidrag på 0,4 procentenheter till BNP-tillväxten.

4.2 Bytesbalansen

I början av 1990-talet hade Sverige betydande underskott i bytesbalansen som efter deprecieringen 1992 snabbt vändes till överskott. Mycket stora överskott i handelsbalansen under de senaste åren har bidragit till bytesbalansöverskotten. Tjänstebalansen har å andra sidan utvecklats allt sämre och förväntas göra det även i fortsättningen. Det är framför allt resevalutanettot som ger ett kraftigt negativt bidrag till tjänstenettot. Trots en generellt sett svagare kronkurs under 1997 i förhållande till 1996 har utlandsresandet fortsatt att öka kraftigt. I takt med att hushållens inkomstställning antas stärkas kommer resevalutanettot sannolikt ytterligare att försämras framöver. Ytterligare en faktor som belastar resevalutaimporten är den kraftiga ökningen av direktimporterade bilar som skett under de senaste åren.

Avkastningen på kapital förväntas förbättras något de närmaste två åren. En orsak är att stora bytesbalansöverskott i kombination med en appreciering av kronkursen stärker Sveriges finansiella nettoställning mot utlandet och bidrar till en minskning av underskottet i räntenettot. Dessa faktorer motverkar effekterna av en förväntad måttlig höjning av den internationella räntenivån under prognosperioden. I dagsläget är det utländska ägandet av svenska aktier större än det svenska ägandet av utländska aktier. Det har i prognosen antagits att en ökad internationell diversifiering av svenskars aktieägande leder till ett ökat innehav av utländska aktier. Om direktavkastningen på utländska placeringar är lägre än avkastningen på alternativa placeringar i Sverige tende-

rar denna diversifiering att försämra kapitalavkastningsnettot på kort sikt. På längre sikt bör dock skillnaden i avkastning jämna ut sig, vilket skulle komma att förbättra nettoavkastningen på kapital och även bytesbalansen.

Det finansiella sparandet i Sverige är högt vilket avspeglas av det stora överskottet i bytesbalansen. Bytesbalansöverskotten som andel av BNP väntas ligga på en hög nivå även under tiden kring millenniumskiftet. En starkt bidragande faktor till det höga sparandet är regeringens mål för de offentliga finanserna med innebörden att den offentliga sektorn skall uppvisa ett finansiellt överskott över konjunkturcykeln. Trots det stora bytesbalansöverskottet ökade Sveriges utlandsskuld år 1997 och uppgick till ca 45 % av BNP. Kronans depreciering och den relativt svaga kursutvecklingen av svenskars innehav av utländska aktier var de främsta orsakerna till försämringen. På längre sikt torde bytesbalansöverskotten leda till att utlandsskulden minskar som andel av BNP. Faktorer som talar för denna utveckling är bl.a. en förväntad appreciering av kronan, ökad amortering av den statliga utlandsskulden och en utjämning i värdeförändringar på kapital gentemot utlandet.

tabell TNS bytesbalansen

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000 2001

Varuexport

635,1 680,9 731,4

Varuimport

496,6 525,5 563,3

h¡®¤¥¬³¢¡¬¡®³

QSXLU QUULT QVXLQ

Transporter

5,0 4,7 4,5

Resevaluta

-24,2 -26,3 -28,2

Övriga tjänster

-0,7 -1,7 -2,4

tªä®³´¥¢¡¬¡®³

MQYLY MRSLS MRVLQ

lö®¥²

MQLT MQLW MQLW

a¶«¡³´®©®§ °å «¡°©´¡¬ MTWLP MTULU MTSLU

därav

räntor

-63,5 -64,7 -61,9

direktinvesteringar 23,0 25,0 23,6

aktieutdelningar

-6,5 -5,8 -5,2

lö°¡®¤¥ ´²¡®³¦¥²¥²©®§¡² MRSLU MRQLP MRRLX

b¹´¥³¢¡¬¡®³¥®

TVLW VSLY WTLP

k¡°©´¡¬´²¡®³¦¥²¥²©®§¡² MPLS MSLP MSLP

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥

³¯­ ¡®¤¥¬ ¡¶ bnp

RLX SLS SLW TLP TLS

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. År 1997 bygger på en prognos. Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

5 Näringslivets produktion

Konjunkturen stärktes i stora delar av näringslivet i fjol. År 1997 ökade produktionen i näringslivet med hela 3 % vilket var betydligt mer än den totala produktionstillväxten i ekonomin. Uppgången inom industrin spred sig till allt fler delar av näringslivet samtidigt som tudelningen mellan en expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor avtog något. Byggproduktionen var dock fortsatt mycket svag.

tabell UNQ nÄringslivets produktion

PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Jordbruk, fiske och

skogsbruk

-3,0 4,6 0,0 -2,0

Industri

2,1 5,4 5,5 4,9 4,6 2,8

El, gas, värme och

vattenverk

0,2 1,8 -1,5 -0,5

Byggnadsindustri

0,8 -5,4 5,1 6,0

Näringslivets tjänster 2,6 2,9 3,1 3,3

sµ­­¡ ®ä²©®§³¬©¶

RLQ SLP SLW SLW SLY RLW

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under prognosperioden 1998 till 1999 förväntas konjunkturläget inom näringslivet förbättras ytterligare. Sammantaget beräknas produktionen stiga med knappt 4 % per år. Den goda internationella konjunkturen medför en fortsatt stark exportefterfrågan även om en viss avmattning, bl. a till följd av Asienkrisen, väntas i år. Bidraget till produktionstillväxten blir därmed betydligt lägre än förra året. Drivande för produktionsutvecklingen de närmaste två åren förväntas istället bli en kraftig uppgång i den inhemska efterfrågan när investeringskonjunkturen bedöms vända uppåt samtidigt som den privata konsumtionsökningen blir fortsatt stark. En allt större del av den förutsedda produktionstillväxten kommer i de konsumtionsorienterade delarna av tjänstesektorn och i de delar som är beroende av investeringsutvecklingen. En god produktionsutveckling förutses därför i sektorer som handel, hotell och restaurang, samt företagstjänster. Ett kraftigt ökat bostadsbyggande de närmaste åren från mycket låga utgångsnivåer är den främsta anledningen till att en stark återhämtning förutses inom byggnadsindustrin. Den totala byggproduktionen bedöms öka med ca 5 % i år och med 6 % nästa år.

5.1 Industrin

Industrikonjunkturen var stark under större delen av förra året med en mycket kraftig produktionsuppgång under andra halvåret. För helåret 1997 steg in-

dustriproduktionen med 5,4 %. Utvecklingen var gynnsam i flertalet delsektorer men på samma sätt som under 1996 noterades betydande produktionsökningar inom elektro- och teleproduktindustrin. Av nationalräkenskaperna framgår att enbart den sektorn stod för närmare hälften av den totala produktionstillväxten inom industrin.

Mot slutet av förra året och under årets inledning har industrikonjunkturen visat tecken på avmattning. Trots det beräknas ändå industriproduktionen mätt som årsgenomsnitt öka med ungefär lika mycket som förra året. Det sammanhänger med att produktionsvolymen under fjärde kvartalet i fjol nådde en så hög nivå att också en begränsad tillväxt under loppet av innevarande år ger en hög ökning av årsgenomsnittet. Enligt Konjunkturinstitutets barometer från februari märks en dämpning av orderläget inom den cykliska basindustrin samt inom den tidigare mycket expansiva teleproduktindustrin. Teleproduktindustrin med en stark exponering i Asien har sannolikt redan märkt av effekterna av Asienkrisen. Marknadstillväxten för svenska exportvaror förutses bli lägre i år och nästa år jämfört med 1997, vilket innebär att produktionen av exportvaror ökar långsammare än tidigare. Industrikonjunkturen förutses ändå åter stärkas något från och med andra kvartalet till följd av en ökande efterfrågetillväxt på hemmamarknaden men till viss del också på grund av en stigande efterfrågan på investeringsvaror i Europa. Detta gynnar svensk industri som i hög grad är specialiserad på produktion av investeringsvaror. Den starka inhemska investerings- och konsumtionstillväxten förutses innebära att produktionen inom hemmamarknadsindustrin stiger snabbare än under de senaste åren. Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med 5,5 % i år och med ca 5 % år 1999. Under loppet av året beräknas dock industriproduktionen öka betydligt mer nästa år.

Industrins kapacitetsutnyttjande steg något under loppet av förra året och uppgick till 88,0 % under fjärde kvartalet. Detta var 2,0 procentenheter lägre än vid förra konjunkturtoppen år 1994. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 8 % mellan slutet av 1997 och slutet av 1999 samtidigt som industriproduktionen förutses öka med ca 7 % under motsvarande tidsperiod. Således förutses utnyttjandegraden sjunka något fram till slutet av nästa år och därmed torde risken för kapacitetsbrister vara ringa. I kombination med förväntade låga löneökningar innebär det ett mycket lågt inflationstryck för stora delar av industrin. Ett osäkerhetsmoment kvarstår dock för huruvida industrin kan få tag på kvalificerad arbetskraft. Trots den måttliga sysselsättningsökning som hittills noterats verkar bristen på kvalificerad arbetskraft vara oroande hög vilket på sikt kan driva upp löneglidningen. Detta skulle i sin tur höja kostnaderna och därmed dämpa produktionen.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell UNR nyckeltal fÖr industrin

PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999

Industriproduktion

2,1 5,4 5,5 4,9

Lönekostnad per timme

7,4 4,8 3,1 3,0

Produktivitet

2,4 6,5 4,7 3,7

Enhetsarbetskostnad, (ULC) 4,9 -1,6 -1,5 -0,7

14 OECD-länders ULC

1,0 -0,3 0,5 0,9

14 OECD-länders ULC, SEK -8,2 3,5 0,7 -1,1

Relativ ULC, SEK

14,3 -4,9 -2,2 0,4

Vinstmarginal, förändring -2,2 0,1 1,1 0,0 Bruttoöverskottsandel134,2 35,0 37,8 38,2

1 Bruttoöverskottsandel avser bruttovinstens andelen av förädlingsvärdet

till faktorpris. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

De internationella arbetskraftskostnaderna per producerad enhet har ökat mycket långsamt under de senaste åren. Löneökningarna i vår omvärld har gradvis anpassat sig till en låginflationsmiljö samtidigt som produktivitetsutvecklingen varit fördelaktig. Även i Sverige har arbetskostnaden per producerad enhet ökat förhållandevis långsamt sedan 1992, bl.a. som en följd av hög produktivitetsutveckling, och därmed har det gynnsamma konkurrensläge som uppstod i samband med deprecieringen hösten 1992 i stort kunnat bibehållas. Sett över hela perioden 1992 till 1997 har dock de svenska arbetskostnaderna per producerad enhet, till följd av höga löneökningar, ökat snabbare än i omvärlden.

De jämförelsevis höga löneökningarna i Sverige har inneburit ett högt omvandlingstryck som sannolikt har hållit tillbaka sysselsättningen. Under perioden fram till 1999 förutsätts dock löneökningarna bli ungefär lika stora som i omvärlden. Dessutom beräknas produktiviteten utvecklas mer fördelaktigt i Sverige än i omvärlden. Därigenom minskar industrins relativa enhetsarbetskostnad något jämfört med de viktigaste konkurrentländerna, trots en förväntad appreciering av kronan, över perioden 1997 till 1999. En sådan fördelaktig utveckling av konkurrensläget förutsätter dock att löneökningstakten kan begränsas till 3 % per år. Den högre produktivitetsökningen i svensk industri kan förklaras av att en stor del av expansionen även fortsättningsvis sker i den högproduktiva delen av industrin. Produktivitetsökningarna väntas dock avta successivt i förhållande till den mycket snabba utvecklingen under perioden 1992-1997.

Industrins lönsamhet blev i stort sett oförändrad förra året. Med tanke på kronförsvagningen var industrins prisbeteende återhållsamt, vilket tyder på att företagen har utnyttjat den svagare kronan till att öka marknadsandelarna. Prisökningarna för importerade insatsvaror liksom löneökningarna höjde kostnadsnivån i industrin men detta motverkades av en snabb produktivitetsutveckling.

60 70 80 90 100 110 120 130 140

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

Nationell valuta

Gemensam valuta

DIAGRAM 5.1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Priserna har höjts i mycket liten omfattning i början av 1998. Mot bakgrund av att tillverkningsföretagen normalt höjer priserna i stor omfattning i början på året indikerar detta ett fortsatt lågt inflationstryck. De internationella priserna förutses utvecklas mycket svagt i år trots en relativt god konjunkturutveckling. Resursutnyttjandet är fortfarande lågt på de flesta håll och Asienkrisen bidrar till att dämpa priserna. Låga importpriser, begränsade löneökningar och en fördelaktig produktivitetsutveckling väntas leda till att de rörliga kostnaderna per producerad enhet i stort blir oförändrade i år jämfört med förra året. Prisprognosen för 1998 förutsätter att exportföretagen höjer sina priser i utländsk valuta i takt med konkurrenterna. Därigenom stiger vinstmarginalerna något i exportindustrin. En växande inhemsk efterfrågan beräknas innebära att de mer pressade hemmamarknadsföretagen förbättrar sin vinstsituation något. För industrin som helhet beräknas därmed produktpriserna sammanvägt stiga med 1,5 % i år, vilket innebär att lönsamheten, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, ökar till höga 37,8 %.

0 5 10 15 20 25 30 35 40

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

DIAGRAM 5.2

Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Nästa år beräknas produktpriserna öka med knappt 1 % och de rörliga kostnaderna per producerad enhet med 0,8 %. Lönsamheten för industrin som helhet beräknas således i stort bli oförändrad. Den starkare internationella konjunkturen väntas leda till en något högre internationell prisökningstakt men tack vare fortsatt låga löneökningar blir prisökningarna i ett historiskt perspektiv mycket låga. I den cykliska basindustrin förutses vinstmarginalerna åter öka till följd av att de internationellt bestämda priserna vänder upp, medan lönsamheten i övriga exportindustrin minskar något till följd av den starkare kronan.

5.2 Byggnadsverksamhet

Byggkonjunkturen försvagades ytterligare förra året efter en viss uppgång under 1996. Svängningarna i byggandet kan till stor del hänföras till bostadsinvesteringarna. De fördelaktiga investeringsbidragen till ny- och ombyggnad gav upphov till en tidigareläggning av bostadsproduktion från 1997 till 1996. Därtill torde osäkerheten om innehållet i den bostadspolitiska propositionen ha lett till att en del byggprojekt sköts framåt i tiden från år 1997.

tabell UNS byggnadsverksamhet

MILJARDER

KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1997 1996 1997 1998 1999

Byggnadsinvesteringar 101,7 1,9 -13,2 7,6 10,2

Näringslivet

56,6 0,9 -5,2 7,8 6,4

Myndigheter

21,3 -7,8 -16,2 5,7 5,1

Bostäder

23,8 13,1 -25,7 8,8 23,5

Reparationer och

underhåll

85,2 1,1 3,9 1,8 0,2

t¯´¡¬´

QXVLY QLV MVLV ULQ VLP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Produktionen inom byggnadssektorn föll med ca 30 % mellan 1990 och 1997. Den kraftiga minskningen av byggnadsindustrin är delvis av bestående natur men branschen kan under de närmaste åren förväntas växa i takt med eller högre än den totala tillväxten i ekonomin. Inflationsförväntningarna ligger i närheten av 2 %-målet och realräntorna är åter på 1980-talsnivåer, vilket bör gynna byggmarknaden de närmaste åren. Byggandet beräknas sammantaget öka med 5 % i år och med 6 % år 1999.

Drivkrafter för produktionsutvecklingen är framför allt bostadsbyggandet och i viss mån byggandet av kommersiella lokaler som vänder upp från låga nivåer. Nyproduktionen på bostadsmarknaden har under en längre tid varit mycket blygsam i förhållande till det långsiktiga behovet. Låga räntor, stigande disponibelinkomster och en varaktig sysselsättningsökning från och med andra halvåret 1997

beräknas leda till en gradvis högre efterfrågan på nya bostäder. Vakansgraden är mycket låg i expansiva områden och bostadspriserna har stigit rejält så att marknadspriserna redan idag överstiger nyproduktionskostnaden i dessa områden. Nyproduktionen förutses gradvis stiga till mellan 25 000 -30 000 bostäder år 2001 och därmed närma sig en långsiktig jämviktsnivå. Den bostadspolitiska propositionen som presenterades i mars innehåller bl.a. ett investeringsbidrag för ekologisk hållbarhet. Detta bedöms ha en viss uppdragande effekt på omfattningen av varje projekt. Genom propositionen har osäkerheten om de framtida reglerna minskat, vilket också främjar bostadsbyggandet.

De senaste årens låga investeringskvoter inom näringslivet kan förklaras av behovet av att reducera lokalbeståndet till långsiktigt hållbara nivåer. Höga realräntor och strukturella förändringar har inneburit höga vakansgrader för kommersiella lokaler. De senaste åren har dock andelen lediga lokaler i expansiva områden minskat kraftigt. Den positiva sysselsättningsutvecklingen samt den relativt kraftiga konsumtionsökningen som förutses beräknas medföra växande bygginvesteringar inom näringslivet från och med andra halvåret 1998. Infrastrukturinvesteringarna ökar i och med att beslut tagits om byggnation av storstadslederna. Programmet ”ett hållbart Sverige” kan också i viss omfattning bidra till den större byggvolymen. Regeringen har avsatt sammanlagt 7,4 miljarder kronor för perioden 1998 till 2001 till ett program för ekologisk hållbarhet. Energiinvesteringarna ökar också kraftigt de närmaste åren. Det finns avsatt 1,5 miljarder kronor per år till ett omställningsprogram för energisektorn. Byggreparationerna beräknas stiga något ytterligare fram till 1999 till följd av skattereduktionen för reparation och ombyggnad förlängts och utökats.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

6 Arbetsmarknad

Arbetsmarknadsläget förbättrades markant under loppet av 1997. Den öppna arbetslösheten sjönk med drygt 1,5 procentenhet. Nedgången i arbetslösheten berodde på ökad sysselsättning i privat sektor, utökat antal utbildningsplatser och införandet av den tillfälliga avgångsersättningen till personer mellan 60 och 64 år. Trots en viss sysselsättningsuppgång mot slutet av 1997 minskade den totala sysselsättningen mätt som årsgenomsnitt. Den största nedgången skedde inom offentliga myndigheter. De närmaste åren förutses en god konjunkturutveckling såväl internationellt som i Sverige, vilket leder till en snabb sysselsättningsuppgång. Arbetskraftsutbudet hålls samtidigt tillbaka av att antalet utbildningsplatser ökar ytterligare, vilket får till följd att den öppna arbetslösheten faller till 4,0 % vid slutet av år 2000. Förutsättningarna för beräkningarna är att lönebildningen fungerar väl och att utbildningssatsningen även framöver riktas till personer som annars skulle vara öppet arbetslösa.

tabell VNQ arbetsmarknad

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999 2000 2001

BNP, producentpris 1,4 2,0 3,0 3,0 3,3 2,4

Produktivitet

1,3 2,9 2,0 1,6 1,4 1,4

Arbetade timmar 0,1 -1,1 1,0 1,4 1,9 1,0

Medelarbetstid 0,7 -0,1 0,0 -0,1 -0,1 -0,1

Antal sysselsatta -0,6 -1,0 1,0 1,5 2,0 1,1

Arbetskraft

-0,2 -1,1 -0,4 0,4 0,6 0,7

Öppen arbetslöshet18,1 8,0 6,7 5,7 4,4 4,0 Åtgärder24,5 4,3 4,2 4,0 3,9 3,5

1 I procent av arbetskraften. 2

Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Produktivitet

Produktiviteten ökade mycket snabbt från 1990 till 1995 samtidigt som sysselsättningen föll med ca 470 000 personer. Den snabba produktivitetstillväxten beror sannolikt på en mängd samverkande faktorer, som t.ex. ökad internationalisering och därmed ökad konkurrens, snabba framsteg inom bl.a. informationsteknologin och avregleringen inom vissa näringar. En annan delförklaring kan vara att det mycket svaga konjunkturläget i början av 1990talet skapade ett rationaliseringstryck, som innebar att främst personer med relativt hög kompetens lyckades erhålla och bibehålla arbeten. Företag med relativt låg produktivitetspotential klarade inte heller av konkurrensen och slogs ut från marknaden. De förhållandevis höga löneökningarna de senaste åren har också bidragit till ett ökat rationaliseringstryck. Den

snabba produktivitetstillväxten hade en dämpande effekt på sysselsättningen i början av 1990-talet men har ökat förutsättningen för en god tillväxt i ekonomin framöver genom att det finns fler lediga resurser att ta i anspråk.

Under slutet av 1995 och inledningen av 1996 avtog produktivitetsuppgången. Orsaken till detta var en tillfällig avmattning i ekonomin, vilket ledde till en viss överkapacitet på både maskiner och personal. Under andra halvåret 1997 ökade produktionen snabbare igen utan att det ledde till en motsvarande ökad sysselsättning. Därmed klarade företagen av produktionsökningen med befintlig kapacitet samt genom ytterligare rationaliseringar. Produktionsuppgången och den snabba produktivitetstillväxten under hösten kan dock vara en indikation på att efterfrågan på arbetskraft kommer att öka framöver, eftersom en produktionsuppgång vanligtvis inleds med en produktivitetsökning för att så småningom resultera i ökad sysselsättning. Drivkraften i produktionsuppgången antas också växla från export till inhemsk efterfrågan. Det innebär troligen att produktionsuppgången blir mer sysselsättningsintensiv, vilket bidrar till en lägre produktivitetsökning. Produktiviteten antas därför inte fortsätta stiga i samma snabba takt framöver, utan produktionsuppgången leder i större utsträckning till ökad sysselsättning.

Medelarbetstid

En annan förklaring till den svaga sysselsättningsutvecklingen i början av 90-talet var att medelarbetstiden steg snabbt. Även en högre medelarbetstid ökar förutsättningarna för god tillväxt i och med att det finns fler lediga resurser att ta i anspråk. Den främsta orsaken till att medelarbetstiden ökade var att sjukfrånvaron halverades. Sjukfrånvaron ligger nu på en låg nivå, historiskt sett, och nedgången har stannat av. Framöver antas sjukfrånvaron vara relativt oförändrad. Den s.k. vanligen arbetade tiden per sysselsatt minskade i början av 1990-talet men har ökat igen under de senaste åren

2

. Den främsta orsaken är att andelen sysselsatta som arbetar mer än 35 timmar i veckan minskade i början av 1990-talet, varefter den har stigit så att nivån år 1997 låg på ungefär samma nivå som år 1990. Därmed finns det anledning att tro att utrymmet för att på detta sätt öka arbetstiden ytterligare är begränsat. En annan faktor som talar för att det är svårt att klara av ökad produktion med ökad genomsnittlig arbetstid är att antalet övertidstimmar har ökat något det senaste året. Från de flesta fackförbund krävs det arbetstidsförkortningar och i flera av de avtal som tecknats under 1998 har arbetstagarna fått till stånd en arbetstidsförkortning. Sammantaget förutses medelarbetstiden vara oförändrad i år, för att åren därefter

2 I SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) definieras den vanligen arbetade tiden

som det antal timmar man normalt arbetar per vecka.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

minska något i samband med att arbetstidsförkortningarna träder i kraft.

Sysselsättning

Till följd av låg tillväxt, snabb produktivitetstillväxt och stigande medelarbetstid föll antalet sysselsatta med ca 530 000 personer mellan 1990 och 1994, varav drygt 400 000 var i den privata sektorn och drygt 100 000 i den offentliga sektorn. Under åren 1994 och 1995 steg sysselsättningen för att falla på nytt 1996 i samband med konjunkturavmattningen. Förra året ökade sysselsättningen svagt mot slutet av året, men minskade med 1,2 %, mätt som årsgenomsnitt.

Under de närmaste åren beräknas sysselsättningen stiga. Det finns flera tecken som tyder på att efterfrågan på arbetskraft kommer att öka framöver. Förutom stark konjunktur, snabb produktivitetstillväxt under andra halvåret 1997 och förväntan om lägre medelarbetstid, har antalet nyanmälda lediga platser stigit under 1997 och inledningen av 1998. Historiskt sett har detta varit en bra indikator på sysselsättningsutvecklingen vilket framgår av diagram 6.1. Sysselsättningsutvecklingen har följt utvecklingen av antalet lediga platser, med viss eftersläpning. Platserna har ökat i de flesta branscher med undantag av jord- och skogsbruk samt byggnadsindustrin. En stor del av ökningen stod den offentliga sektorn för. Mot bakgrund av detta beräknas sysselsättningen stiga med ca 40 000 personer i år och 60 000 personer nästa år, mätt som årsgenomsnitt.

-70 -50 -30 -10 10 30 50

-7 -5 -3 -1 1 3 5

Lediga platser

Sysselsatta (höger skala)

DIAGRAM 6.1

Antal nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta

80 82 84 86 88 90 92 94 96

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Årlig procentuell förändring

Sysselsättningen inom offentliga myndigheter föll kraftigt under 1996 och inledningen av 1997 men mot slutet av året bromsades nedgången upp. Den största nedgången skedde inom kommunala myndigheter. Under 1998 och 1999 väntas sysselsättningen öka inom primärkommuner och landsting, dels till följd av höjda statsbidrag, dels till följd av att antalet s.k. offentligt tillfälligt anställda antas öka.

Dessa kommer till största delen att vara sysselsatta inom kommunerna.

Sysselsättningen i näringslivet föll under 1996 och inledningen av 1997 inom samtliga branscher utom tjänstesektorn. Inom industrin fortsatte sysselsättningen att minska något under 1997 trots en snabb produktionsökning. Mot bakgrund av att produktionen antas fortsätta stiga inom industrin bedöms efterfrågan på arbetskraft öka framöver. Antalet sysselsatta inom industrin väntas därmed stiga med ca 6 000 personer i år och 12 000 nästa år, mätt som årsgenomsnitt. Aktiviteten inom byggnadssektorn var mycket svag under 1997 och bostadsbyggandet ligger för närvarande på en mycket låg nivå. I år beräknas dock bostadsinvesteringarna ta fart, vilket antas leda till en sysselsättningsuppgång på i genomsnitt 4 000 personer. År 1999 fortsätter bostadsbyggandet att öka och sysselsättningen stiger med ytterligare 10 000 personer. Efterfrågan på privata tjänster antas tillta i samband med att privat konsumtion stiger och investeringskonjunkturen tar fart. Sysselsättningen inom branschen beräknas därmed fortsätta öka i ungefär samma takt som förra året i år och lite snabbare nästa år. Sammantaget ökar antalet sysselsatta inom näringslivet med knappt 90 000 mellan 1997 och 1999.

tabell VNR sysselsÄttning i olika branscher

TUSENTAL PERSONER

1997 1998 1999 2000 2001

Privat sektor

2695 2726 2783 2848 2880

Jord- och skogsbruk 109 106 104

Industri

800 806 818

Byggnadsverksamhet 218 222 232

Privata tjänster

1569 1592 1629

Offentliga myndigheter 1223 1232 1236 1246 1260

Staten

189 188 187

Kommunerna

1034 1044 1049

t¯´¡¬´

SYRR SYVQ TPRP TPYX TQTT

Arbetskraft, totalt

4264 4247 4263 4287 4315

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

För åren 2000 och 2001 beräknas BNP stiga med ca 3 % per år. Förutsättningarna för att dessa tillväxttal skall kunna uppnås är att den internationella konjunkturen blir fortsatt stark samt att arbetsmarknaden och särskilt lönebildningen fungerar väl. Av avgörande betydelse är att de lediga resurser som finns tillgängliga på arbetsmarknaden kan tillsättas utan att det uppstår inflationsdrivande löneökningar. Mot bakgrund av den goda tillväxten i ekonomin bedöms sysselsättningen kunna öka med i genomsnitt ca 1,5 % per år under denna perioden. Tillväxten drivs framför allt av bruttoinvesteringar och privat konsumtion. Liksom för åren 1998-1999 sker

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

därför den största sysselsättningsuppgången inom privat sektor, främst inom tjänstesektorn. Även inom offentliga myndigheter ökar dock sysselsättningen något, främst till följd av höjningen av statsbidragen till kommunerna.

Även om det finns goda förutsättningar för en hög tillväxt och snabb sysselsättningsökning, i form av bl.a. hög produktivitetsnivå och ett stort överskott på arbetskraft, så finns det risk för en betydligt sämre utveckling de närmaste åren än vad som antas i beräkningarna. Bland annat råder osäkerhet om löneökningarna kan begränsas till 3,0 %. En annan faktor som kan hämma tillväxten och sysselsättningsuppgången är om det uppstår brist på vissa typer av arbetskraft. I Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) rapport ”Var finns jobben 1998” påpekas att bristerna ökar för vissa yrkesgrupper. Även Konjunkturinstitutets barometer för såväl industrin som för tjänstesektorn indikerar att det är brist på framför allt tekniska tjänstemän och branschspecifik kompetens inom vissa sektorer. Antalet nyanmälda lediga platser tenderar dessutom att bli kvarstående i större utsträckning än tidigare, vilket kan betyda att arbetsgivarna har svårt att hitta tillräckligt kompetent arbetskraft att anställa. Utvecklas bristen på arbetskraft till ett reellt problem ökar risken för högre löneglidning och sämre sysselsättningsutveckling än vad som förutsätts i prognosen.

Åtgärder inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken

De två senaste åren har det tillkommit flera nya åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. Bland annat har det införts tillfällig avgångsersättning, resursarbete, generationsväxling och ökat kommunalt ansvar för att aktivera ungdomar. Tillfällig avgångsersättning innebär att arbetslösa mellan 60 och 64 år ges möjlighet att erhålla a-kassa utan att stå till arbetsmarknadens förfogande. Enligt AMS fick ca 18 500 personer denna typ av ersättning förra året. Under 1998 kommer inga fler tillfälliga avgångsersättningar att beviljas. Resursarbete innebär att arbetsgivare inom offentlig sektor ges möjlighet att ta emot en långtidsarbetslös som, med ersättning motsvarande akassa, utför kvalitetshöjande arbete under en begränsad tidsperiod. Generationsväxlingen innebär att anställda som fyllt 63 år erbjuds möjligheten att lämna arbetsmarknaden före ordinarie pensionsålder, om deras arbetsgivare lämnar sitt godkännande. Villkoret är att de vakanser som uppstår huvudsakligen tillsätts med långtidsarbetslösa som fyllt 20 men inte 35 år. Än så länge har denna åtgärd inte fått något större genomslag. Direktiven för antalet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder läggs om för 1998 och 1999. Volymkravet sänks med 10 000, jämfört med vad som föreslogs i budgetpropositionen. Anledningen till detta är att kvaliteten på åtgärderna skall kunna förbättras, dvs. antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen, som

är betydligt kostsammare än övriga åtgärder, skall kunna bibehållas. Det totala antalet personer i åtgärder minskar därmed från 185 000 år 1997 till 179 000 år 1998, mätt som årsgenomsnitt. Förutom åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken har antalet utbildningsplatser inom både vuxenutbildningen och högskolan utökats. De flesta av de ovanstående åtgärderna reducerar arbetskraftsutbudet under prognosperioden.

tabell VNS konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska ÅtgÄrder

TUSENTAL PERSONER

1996 1997 1998 1999 2000 2001

I arbetskraften

41 32

Beredskapsarbete

8 7

Rekryteringsstöd

12 4

Utbildningsvikariat

10 4

Starta-eget-bidrag

10 12

Offentligt tillfälligt

anställda

0 5

Ej i arbetskraften

155 152

Arbetsmarknadsutbildning 46 37

Arbetslivsutveckling

52 53

Kommunavtal

13 14

Datortek

12 14

Arbetsplatsintroduktion 32 34

t¯´¡¬´

QYV QXU QWY QVY QVW QUP

Anm.: För åren 1998-2001 ingår även kommunalt ansvar för ungdomar under 25 år i begreppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. År 1998 och 1999 tillkommer dessutom resursarbete och den s.k. IT-satsningen. Rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och beredskapsarbete slås ihop till individuellt anställningsstöd. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Arbetskraften

Antalet personer i arbetskraften har minskat kraftigt sedan 1990 i samband med försämringen av arbetsmarknadsläget och expansionen av antalet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte ingår i arbetskraften. Arbetskraftstalet dvs. arbetskraften i procent av den arbetsföra befolkningen mellan 16 och 64 år, föll från 84,0 % år 1990 till 77,8 % år 1996. Sysselsättningsgraden, dvs. antalet sysselsatta i procent av den arbetsföra befolkningen föll under samma period från 82,3 % till 71,5 %. Såväl arbetskraftstalet som sysselsättningsgraden ligger dock fortfarande på en högre nivå än i de flesta OECD-länderna.

Under loppet av 1997 skedde en markant minskning av arbetskraften. Antalet personer i arbetskraften föll med ca 60 000 personer samtidigt som sysselsättningen ökade svagt. Minskningen av utbudet hänger samman med utökningen av antalet utbildningsplatser och införandet av den tillfälliga avgångsersättningen. Utbildningssatsningarna fick stor effekt på utbudet. Enligt SCB:s arbetskraftsunder-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

sökning (AKU) verkar de flesta platserna ha tillsatts av personer som tidigare var öppet arbetslösa. Enligt historiska mönster söker sig också latent arbetssökande personer, dvs. personer utanför arbetskraften som kan och vill arbeta men som inte aktivt söker arbete, till arbetsmarknaden när arbetsmarknadsläget förbättras. Detta verkar ha skett i förhållandevis liten utsträckning under hösten. Förändringar i arbetskraftsutbudet till följd av ändrat arbetsmarknadsläge sker dock troligtvis med viss eftersläpning, vilket bidrar till att arbetskraftsdeltagandet kan väntas öka under 1998.

Under innevarande år antas den väntade sysselsättningsökningen leda till att fler personer träder in i arbetskraften. Antalet utbildningsplatser ökar visserligen ytterligare, vilket minskar utbudet. Däremot kommer det inte att beviljas några fler tillfälliga avgångsersättningar som reducerar utbudet. De tillfälliga avgångsersättningarna som kom till stånd under 1997 kommer istället att ha motsatt effekt under de kommande fem åren eftersom antalet som kommer att pensioneras vid 65 års ålder blir färre, dvs. utträdet från arbetskraften på grund av pensionering blir lägre än det annars skulle ha blivit. En omfördelning av de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, från åtgärder som klassas som utbildning, och per definition inte räknas in i arbetskraften, till åtgärder som klassas som sysselsättning, bidrar också till att öka arbetskraftsutbudet i år. Sammantaget stiger arbetskraftsutbudet med ca 30 000 personer under loppet av 1998. Mätt som årsgenomsnitt minskar det dock med ca 20 000 personer. Från 1998 till 2001 ökar antalet utbildningsplatser ytterligare vilket håller tillbaka utbudet som stiger med knappt 70 000 personer samtidigt som den arbetsföra befolkningen ökar med knappt 50 000 personer.

3800 3900 4000 4100 4200 4300 4400 4500 4600

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

DIAGRAM 6.2

Sysselsatta och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Arbetskraftsutbud

Sysselsatta

Öppen arbetslöshet

Till följd av den svaga sysselsättningsutvecklingen i början av 90-talet ökade den öppna arbetslösheten

från 1,7 % år 1990 till 8,1 % år 1996. Samtidigt ökade antalet konjunkturberoende åtgärder med 3,3 procentenheter till 4,5 %. Enligt det internationellt standardiserade mått som används av bl.a. OECD, ökade den öppna arbetslösheten under samma period med 8,2 procentenheter till 10,0 % år 1996. Den största skillnaden mellan de olika definitionerna är att heltidsstuderande som söker arbete inte räknas som öppet arbetslösa i Sverige, vilket de gör enligt det internationella måttet. En stor del av de heltidsstuderande arbetssökande består av personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Trots den snabba ökningen av arbetslösheten under 90-talet låg arbetslösheten år 1996 fortfarande ca 1 procentenhet lägre än genomsnittet i EU, mätt med det internationella måttet. Jämfört med genomsnittet i OECD låg nivån däremot ca 2,5 procentenheter högre.

0 2 4 6 8 10 12 14

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

DIAGRAM 6.3

Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Öppet arbetslösa och personer i åtgärder

Öppet arbetslösa

67 69 71 73 75 77 79 81 83 85

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

Utbildningssatsningar

Åtgärder ej i arbetskraften

Öppet arbetslösa

Åtgärder i arbetskraften

Reguljär sysselsättning

DIAGRAM 6.4

Befolkningen i arbetsför ålder uppdelad på grupper

Procent av befolkningen

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Under loppet av 1997 föll den öppna arbetslösheten med ca 1,5 procentenheter. Under de närmaste åren antas den snabba sysselsättningsuppgången, i kombination med en svag utveckling av arbetskrafts-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

utbudet, leda till att den öppna arbetslösheten faller till 4,0 % mot slutet av år 2000. De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattar då 3,5 % av arbetskraften. En förutsättning för att nå ner till 4,0 % i öppen arbetslöshet är, förutom en väl fungerande lönebildning och en god internationell konjunkturutveckling, att utbildningssatsningen även framöver riktas till personer som annars skulle vara öppet arbetslösa. Visar det sig svårt att få till stånd alla utbildningsplatser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att den öppna arbetslösheten överstiger 4,0 % vid slutet av år 2000. Förutsättningen för att antalet platser skall fyllas har dock ökat i och med att rätten att få utbildningsbidrag för vuxenstudier har förlängts till 2 år för de som påbörjade utbildningen hösten 1997.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

7 Löner

Den genomsnittliga timlönen steg med 4,4 % år 1997, enligt preliminär statistik från Statistiska centralbyrån samt Kommun- och Landstingsförbundet. Löneökningarna kommer dock att justeras upp något när alla retroaktiva löneutbetalningar så småningom registrerats i statistiken, varför den slutliga lönekostnadsökningen beräknas uppgå till 4,5 %. De tre senaste åren har lönerna därmed ökat med i genomsnitt 4,6 % per år. Det är anmärkningsvärt mycket mot bakgrund av det svaga arbetsmarknadsläget och löneutvecklingen i övriga EU-länder, där arbetskraftskostnaden i näringslivet i genomsnitt ökade med ca 3,5 % per år. Sedan förra avtalsrörelsen, i början av 1995, har det dock skett en del förändringar kring förhandlingsordningen som talar för lägre löneökningar framöver. Det finns också flera andra faktorer som bidrar till en nedväxling av den svenska löneökningstakten, som t.ex. markant lägre inflationsförväntningar. Föreliggande prognos förutsätter att löneutvecklingen blir i enlighet med den som anges av arbetsmarknadens parter. De avtal som har slutits hittills i år beräknas enligt parterna ge årliga löneökningar på i genomsnitt ca 3 % inklusive en löneglidning, som av parterna bedöms bli betydligt lägre än tidigare. Löneökningarna inom de områden där det inte finns nya avtal, antas överensstämma med de löneökningarna som parterna beräknar att avtalen inklusive löneglidning skall ge i de branscher där avtal redan slutits.

tabell WNQ timlÖner

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999 2000 2001

Industri

7,4 4,5

Avtal

3,7 3,1

Löneglidning

3,7 1,4

Byggnadsindustri

3,5 3,8

Avtal

2,6 3,8

Löneglidning

0,9 0,0

Privata tjänster

5,6 4,4

Avtal

4,5 3,6

Löneglidning

1,1 0,8

Statliga myndigheter 7,3 4,3

Avtal

5,0 3,5

Löneglidning

2,3 0,8

Kommunala myndigheter 5,9 4,8

Avtal

5,3 4,7

Löneglidning

0,6 0,1

t¯´¡¬´

VLQ TLU SLQ SLP SLP SLP

a¶´¡¬

TLT SLX

lö®¥§¬©¤®©®§

QLW PLW

Källor: Statistiska centralbyrån, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Hittills i år (8 april) har det slutits nya avtal för ca 25 % av arbetsmarknaden. De flesta avtalen är treåriga med rätt att sägas upp efter två år. I många av avtalen fördelas en större del av löneökningarna på lokal nivå än tidigare, vilket talar för att löneglidningen framöver kan bli lägre än tidigare. Flera av de avtal som slutits hittills i år innefattar även en förkortning av arbetstiden. Inom pappers- och massasamt verkstadsindustrin har parterna explicit inkluderat en bedömning av löneglidningen i beräkningen av den totala lönekostnaden framöver. De bedömer att löneglidningen under de närmaste åren skall kunna begränsas till mellan 0 och 0,8 %. Det är en historiskt sett mycket låg löneglidning. Industrisektorn har de fem senaste åren haft en genomsnittlig löneglidning på ca 2 % per år. En faktor som kan bidra till en lägre löneglidning är den starka prispress som för närvarande tycks finnas såväl inom landet som internationellt. Inom pappers- och massaindustrin har också arbetsgivarnas möjlighet att påverka fördelningen av löneökningarna ökat genom att den s.k. stupstock, som innebär att den lokala potten fördelas ut som en generell höjning vid oenighet mellan parterna, tagits bort i och med 1997 års avtal. Denna förändring kan enligt arbetsgivarnas bedömning resultera i en lägre löneglidning. Inom flera andra sektorer inom industrin finns dock liknande stupstockar kvar.

Det finns flera faktorer som talar för en entydig nedväxling av löneökningstakten i den svenska ekonomin. Bland annat har det skett en del förändringar kring förhandlingsordningen inom vissa organisationer sedan förra avtalsrörelsen. I samband med vårpropositionen 1996 fick arbetsmarknadens parter i uppdrag av regeringen att redovisa sin syn på den framtida lönebildningen och formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Bakgrunden var bl.a. de förhållandevis höga avtal som 1995 års avtalsrörelse resulterade i. Av de svar som inkom till regeringen under våren 1997 framkom bland annat att det finns en bred samsyn bland arbetsmarknadens parter vad gäller lönebildningens betydelse för bekämpningen av arbetslösheten. De konkreta förslag till åtgärder för att förbättra lönebildningen, som de olika organisationerna på arbetsmarknaden presenterade, skilde sig dock åt i betydande grad. De flesta organisationer var dock eniga om att vissa förändringar kunde behöva göras vad gäller förlikningsmannainstitutionens verksamhet. Inom industrin undertecknades dessutom ett partsövergripande avtal som bland annat innehöll en ny förhandlingsordning. Den nya förhandlingsordningen, som legat till grund för årets avtalsrörelse inom industrin, innehåller en detaljerad tidsplan för förhandlingarna och utökade befogenheter för de s.k. opartiska ordförandena, som enligt avtalet skall biträda parterna i förhandlingarna. Parterna har även kommit överens om att alla anspråk

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

på retroaktiv utbetalning av lön går förlorad om en facklig organisation utlöser en varslad stridsåtgärd. Ett liknande avtal om en ny förhandlingsordning har senare tecknats för tjänstemän inom handels- och tjänstesektorn. I detta avtal är dock medlarnas befogenheter ej lika långtgående som inom industrin.

En annan förändring jämfört med förra avtalsrörelsen är att såväl arbetsgivarna som arbetstagarna i år tycks ha lagt större vikt vid koordineringen av avtalsrörelsen. Arbetsgivarna på den privata sidan har verkat för att den konkurrensutsatta industrin skall vara löneledande och att avtal inom denna sektor skall slutas innan andra avtal sluts. På arbetstagarsidan har alla LO-förbunden enats kring ett samordnat lönekrav som totalt värderas till 3,7 %, inklusive löneglidning. De samordnade lönekraven innebär i praktiken en satsning på de lågavlönade eftersom alla löntagare garanteras en löneökning på minst 300 kronor.

En tredje faktor, som talar för lägre nominella löneökningar, är att förtroendet för penningpolitiken har ökat, vilket bland annat framgår av att inflationsförväntningarna överensstämmer med inflationsmålet. Sedan början av 1995, då förra avtalsrörelsen inleddes, har inflationsförväntningarna fallit med 1,5 procentenheter. Med den bedömning av inflationen som görs i prognosen kommer reallönerna att stiga med mellan 1 och 2 % vid en nominell löneökning på 3 %. Reallönerna stiger därmed snabbare än genomsnittet under de senaste två decennierna, då de nominella löneökningarna var betydligt högre. Andra faktorer som talar för mer återhållsamma löneökningar är att vinstmarginalerna i näringslivet är lägre än i början av 1995 och att sysselsättningsutvecklingen har varit svag de senaste åren.

-4 -2

0 2 4 6 8 10

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

DIAGRAM 7.1

Timlöneutveckling i ekonomin som helhet

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Nominell timlön

Real timlön före skatt

Även om det finns flera faktorer som talar för låga löneökningar under de närmaste åren finns det fortfarande risk för att löneökningarna kommer att överstiga 3 % per år. Historiskt sett har följsamheten

mellan löneökningarna inom olika branscher och sektorer varit stor även om förutsättningarna, i form av vinstläge och sysselsättningsutveckling, har varierat. Lyckas något förbund förhandla fram löneökningar som är högre än vad övriga förbund erhåller finns det risk för att löneglidningen så småningom drivs upp inom andra branscher, som kompensation för lägre löneökningar. Det finns också viss risk för att det uppstår brist på arbetskraft inom vissa branscher framöver, vilket kan öka lönetrycket. En annan faktor som kan bidra till höga löneanspråk är att hushållens köpkraft minskat under 1996 och 1997, trots höga reallöneökningar. Å andra sidan beräknas hushållens reala disponibla inkomster kunna stiga avsevärt under de närmaste åren, även vid en nominell löneökningstakt runt 3 %.

tabell WNR arbetskraftskostnad per anstÄlld i nÄringslivet enligt oecd

3

N

ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1997 1998 1999

Tyskland

2,4 2,2 1,8 1,9

Frankrike

2,8 3,3 2,3 2,4

Italien

4,3 4,4 3,2 2,8

Storbritannien

3,3 4,9 5,4 4,8

Österrike

2,0 2,0 2,2 2,7

Belgien

1,0 2,7 2,5 2,5

Danmark

3,6 4,0 4,3 4,7

Finland

2,9 1,7 3,4 2,8

Grekland

10,9 9,5 6,7 5,5

Irland

3,5 4,9 6,0 5,9

Nederländerna

2,1 2,5 2,7 3,6

Portugal

5,5 6,0 4,1 4,0

Spanien

3,6 3,2 3,0 3,5

Sverige1

6,2 3,6 4,1 4,0

eu

SLS SLU SLQ SLQ

1 OECD:s prognos. Se fotnot 4.

Källa: OECD.

Eftersom penningpolitiken anpassas för att uppnå inflationsmålet är det svårt att övervältra ökade lönekostnader på konsumenterna. I stället leder högre löneökningar till högre räntor och därmed lägre efterfrågan och lägre sysselsättning. Den internationella priskonkurrensen bidrar också till att det är svårare att höja priserna. Höga löneökningar skapar därmed i första hand press på företagen att öka rationalise-

3 Vid OECD:s beräkning av arbetskraftskostnaden ingår sociala avgifter, som t.ex.

sjukförsäkring, medan andra arbetsgivaravgifter som är rena löneskatter, exempelvis

den allmänna löneavgiften, inte ingår. I Sverige skedde en växling mellan sociala

avgifter och löneskatter 1997 som höll tillbaka arbetskraftskostnaden med 1,1 pro-

centenheter enligt OECD:s beräkning, trots att växlingen inte påverkar de samman-

lagda arbetsgivaravgifterna. Eftersom arbetskraftskostnaden mäts per anställd och

inte per timme påverkas utvecklingen också av om medelarbetstiden förändras.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

tionaliseringsprocessen, vilket dämpar sysselsättningsutvecklingen. Om inte företagen klarar av att öka produktiviteten i samma takt som reallönerna sjunker företagens vinstmarginaler. Även detta leder till att tillväxten i ekonomin hämmas, vilket dämpar sysselsättningsutvecklingen. Ur ett sysselsättningsoch arbetslöshetsperspektiv är det därför viktigt att de totala löneökningarna, inklusive löneglidningen, kan begränsas till en nivå i linje med de bedömningar som gjorts av arbetsmarknadens parter.

Det är också viktigt att löneökningarna i Sverige inte är högre än i de viktigaste konkurrentländerna. Om inte högre löneökningar kompenseras av en motsvarande högre produktivitetstillväxt eller sjunkande växelkurs, så försämras konkurrenskraften för svensk exportindustri. Högre kostnadsökningar kan leda till höjda exportpriser och därmed minskad efterfrågan på svenska varor, vilket hämmar tillväxten i ekonomin. Åren 1995-1997 steg de svenska arbetskraftskostnaderna i näringslivet med ca 1 procentenhet mer per år än genomsnittet i övriga EU-länder. Företagen har hittills kunnat hålla tillbaka priserna genom att sänka vinstmarginalerna och rationalisera verksamheten, men det är inte en långsiktigt hållbar utveckling. De löneökningar som antas i prognosen ligger i linje med utvecklingen i övriga EU-länder.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

8 Inflation

Inflationstrycket i svensk ekonomi har fallit påtagligt de senaste åren. Såväl 1996 som 1997 var inflationen enligt konsumentprisindex (KPI) under 1 % mätt som årsgenomsnitt. Prisökningarna var fortsatt låga inledningsvis i år. I februari uppgick inflationen, mätt som förändringen av KPI över 12-månader, till 1,2 %. Givet måttliga löneökningar finns det goda förutsättningar för hög tillväxt i kombination med fortsatt låga prisökningar under de närmaste åren.

Den låga inflationstakten mätt med KPI de senaste åren är delvis resultatet av lägre räntor. Från i mitten av 1994 fram till mars i år har de 5-åriga bolåneräntorna halverats, vilket har medfört väsentligt lägre räntekostnader för egnahemsägare. I februari i år bidrog denna kostnadsminskning till att sänka inflationen med motsvarande 0,7 procentenheter. Medelräntan på hushållens bostadslån är fortfarande förhållandevis hög och de lån som successivt förfaller läggs vanligen om till en lägre ränta än tidigare. Därmed förväntas fallande räntekostnader för egnahemsägare hålla ned inflationstakten även fortsättningsvis under 1998. I prognosen har antagits en svag ränteuppgång under 1999 som innebär att kostnaderna för egnahemsägare kommer att stiga något under nästa år. Omslaget i räntekostnader bidrar till att inflationen enligt KPI kommer att vara högre 1999 än 1998.

De lägre räntorna förefaller även ha påverkat hyresavtalen i år. Hyrorna för hyreslägenheter, tillsammans med månadsavgifter för bostadsrätter, utgör drygt 14 % av KPI och är därmed av stor betydelse för den uppmätta inflationen.

4

Vid årsskiftet höjdes

hyrorna med endast 0,5 % och eftersom flertalet av avtalen i allmänhet sluts under inledningen av året indikerar detta att hyreshöjningar blir ca 1 % under loppet av 1998, vilket historiskt sett är mycket lågt. De senaste åren har hyrorna höjts med 3- 4 % per år. Förutom lägre räntor torde dessutom stödet till de s.k. krisårgångarna för flerfamiljshus samt det utökade och något förlängda ROT-avdraget bidra till att hyreshöjningarna blir lägre än vad som varit fallet de senaste åren. Mycket tyder således på att hyreskostnaderna, som tidigare har höjt KPI i betydande omfattning, kommer att öka måttligt såväl 1998 som 1999.

En stor del av svenska hushålls konsumtion utgörs direkt eller indirekt av importerade varor. Därigenom är förändringen av växelkursen och den internationella prisutvecklingen av stor betydelse för de svenska konsumentpriserna. Under loppet av förra året och inledningsvis i år har importpriserna i producentledet ökat måttligt. De låga importpriserna förklaras bl.a. av den kraftiga nedgången i oljepriserna och av en allmänt låg internationell inflation

4 Månadsavgifter för bostadsrätter skrivs i KPI fram med utvecklingen av hyror för

hyreslägenheter.

orsakad av låga löneökningar och en fördelaktig produktivitetstillväxt i OECD-länderna. Därtill har den finansiella oron i Asien bidragit till lägre priser. Genom vissa fördröjningseffekter kan man dessutom anta att effekterna av Asienkrisen ännu inte till fullo har slagit igenom på den internationella prisnivån. När kronan antas appreciera något beräknas importpriserna ge ett mycket blygsamt bidrag till inflationen såväl i år som nästa år.

tabell XNQ konsumentprisutveckling

ÅRLIG PROCENTUELLL FÖRÄNDRING

1997 1998 1999 2000 2001

KPI, årsgenomsnitt 0,9 0,9 1,2 2,0 2,0

KPI, dec. - dec.

1,9 0,6 1,5 2,0 2,0

Basbelopp (tusental) 36,3 36,4 36,6 37,0 37,7

NPI, årsgenomsnitt -1,2 -1,3 0,8 --

NPI, dec. - dec.

-0,9 -0,5 0,9 --

IPI, privat konsumtion 2,2 1,2 1,0 --HIKP1, årsgenomsnitt 1,8 1,5 1,2 --HIKP1, dec. - dec. 2,7 0,8 1,5 --KPI, OECD2,

årsgenomsnitt

2,0 1,7 2,0 2,0 2,0

1

Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.

2

Med OECD avses 16 länder, se kapitel 2. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationsförväntningar hos hushåll och företag påverkar prisutvecklingen i betydande grad bl.a. genom lönebildningen. Låga inflationsförväntningar kan också främja en prismedvetenhet som gör det svårt för företagen att övervältra kostnadsökningar på efterföljande led. Av Statistiska centralbyråns undersökning beträffande hushållens inköpsplaner framgår att hushållens inflationsförväntningar har legat på och under Riksbankens inflationsmål på 2 % under en längre tid. Även i näringslivet är inflationsförväntningarna måttliga. I Konjunkturinstitutets barometrar samt Prosperas och Aragons inflationsenkäter till varu- och penningmarknaden noterades en viss uppgång under 1997. I de senaste undersökningarna har emellertid inflationsförväntningarna sjunkit, troligen som ett resultat av den överraskande låga inflationen inledningsvis i år. Förväntningarna ligger för närvarande väl inom Riksbankens toleransintervall för inflationen.

Även långräntenedgången kan tolkas som att inflationsförväntningarna har fallit. Om marknadsaktörerna utgår från att det framtida inflationstrycket är avgörande för Riksbankens penningpolitik kan inflationsförväntningarna utläsas via de korta implicita terminsräntorna eftersom dessa indikerar på vilken nivå marknadsaktörerna tror att Riksbankens korta styrränta kommer att ligga på vid en given tidpunkt i framtiden. Terminsräntorna har successivt fallit under vintern, vilket kan tolkas som att inflationsförväntningarna har gått ned. Sammantaget

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

speglar nedgången i inflationsförväntningarna hos hushåll och näringsliv bl.a. att Riksbankens prisstabilitetsmål har vunnit i förtroende, vilket innebär att inflationsbenägenheten har minskat i den svenska ekonomin. Detta talar för låga prisökningar även framdeles.

På längre sikt är utvecklingen av produktiviteten och lönerna avgörande för hur mycket sysselsättningen kan öka vid bibehållen prisstabilitet. Förra året steg lönerna i näringslivet med ca 4,5 %. Tack vare lägre inflationsförväntningar och en ökad ambition från arbetsmarknadens parter att hålla ned löneökningarna finns det förutsättningar för lägre löneökningar under de närmaste åren. Om så inte blir fallet är risken överhängande att inflationen stiger snabbare och, via en stramare penningpolitik, sysselsättningen ökar mindre än vad som antas i denna prognos. Under de senaste åren har produktiviteten utvecklats mycket gynnsamt. Till exempel steg produktiviteten i industrin med ca 5 % per år under åren 1995 - 1997, vilket är ytterligare en viktig förklaring till det låga inflationstrycket. Mycket talar för en fortsatt god produktivitetstillväxt även framöver, och i år och nästa år förutses produktiviteten i näringslivet öka med drygt 2 % per år i genomsnitt. Givet att löneökningarna stannar vid 3 % per år kommer effektiviseringen av produktionen i näringslivet att absorbera större delen av denna kostnadsökning.

Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. ett resultat av de omfattande investeringar som har genomförts inom industrin de senaste åren. Förra året minskade visserligen industrins investeringar något men efter den kraftiga kapacitetsutbyggnaden 1995 och 1996 ligger investeringarna ändå på en hög nivå. Under de närmaste åren väntas kapitalstocken växa med ca 4-5 % per år, vilket tillsammans med den förväntade produktivitetstillväxten, torde bidra till att kostnadsdrivande kapacitetsproblem i industrin kan undvikas trots en fortsatt god industrikonjunktur. Redan i dag uppger dock företag i vissa branscher att det råder brist på kvalificerad arbetskraft. Med en fortsatt produktionsuppgång finns det en risk att detta problem förvärras framöver, vilket kan leda till en ökad löneglidning och ett tilltagande pristryck.

Utöver ovan beskrivna inflationspåverkande faktorer finns det ytterligare omständigheter som förklarar varför inflationen i svensk ekonomi har fallit de senaste åren. Den tilltagande internationaliseringen har sannolikt medfört en skärpt konkurrens och därigenom ett ökat rationaliseringstryck inom industri och handel. Under 1990-talet har dessutom ett flertal marknader avreglerats, t.ex. el, post, tele, flyg, taxi och tåg. Avregleringarna torde ha inneburit en förändrad konkurrenssituation, vilket har ökat trycket på företagen att minska sina kostnader. En viktig orsak till den markanta nedgången i prisökningstakten är också att hushållens efterfrågan har

varit mycket låg under större delen av 1990-talet. Den svaga inhemska efterfrågan, och en ökad prismedvetenhet hos konsumenterna, har satt press på producenter och handeln att dämpa prisutvecklingen. Under de senaste åren har hushållens efterfrågan tilltagit något och det är troligt att uppgången stärks framöver bl.a. som en följd av en ökad sysselsättning. Expansionen av den privata konsumtionen, och i övrigt låga kostnadsökningar, kan skapa ett visst utrymme för producenter och handeln att höja priserna något de närmaste åren.

Av KPI-ökningen under loppet av 1997 på 1,9 % förklaras ca 1 procentenhet av förändringar av indirekta skatter och subventioner. I år beräknas skatte- och subventionsförändringar i stället sänka KPI med ca 0,3 procentenheter, vilket är en viktig förklaring till att priserna kommer att öka mindre under loppet av innevarande år än under 1997. I januari i år höjdes alkoholskatten, vilket tillsammans med ändrade elskatter höjde KPI något. Däremot förväntas det höjda taket för ROT-avdraget i mars i år, liksom justeringen av tobaksskatten i augusti i år, medföra att KPI sänks. Effekten på KPI av skattesänkningen på tobak är beräknad utifrån ett antagande om oförändrade handelsmarginaler. Nästa år beräknas avskaffandet av ROT-avdraget samt införandet av avfallsskatten höja KPI. Dessa kostnadsökningar motverkas till viss del av stödet till de s.k. krisårgångarna för flerfamiljshus och av sänkt fastighetsskatt på vattenkraftverk. Totalt väntas förändringar av indirekta skatter och subventioner höja KPI med ca 0,3 procentenheter under loppet av 1999.

-2 0 2 4 6 8 10 12 14

1991 1993 1995 1997 1999

-2 0 2 4 6 8 10 12 14

DIAGRAM 8.1

Konsumentprisutveckling enligt KPI

Årlig procentuell förändring

Anm.: De streckade linjerna i diagrammet anger Riksbankens toleransintervall för KPI. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget finns det – givet löneökningar på 3 % per år i genomsnitt – förutsättningar för att inflationstrycket kommer att vara fortsatt lågt de närmaste åren även vid en förhållandevis hög tillväxt. De måttliga löneökningarna kommer till stor del att kompenseras av en förväntad produktivitetstillväxt samtidigt som Asienkrisen pressar de internationella priserna med låga importprisökningar som följd.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Räntekostnaderna för egnahemsägare faller även i år samtidigt som skatteförändringar bidrar till att sänka KPI. När sedan effekterna av skatteförändringarna som genomfördes under andra halvåret 1997 inte längre inräknas i 12-månaderstalet sjunker inflationen för att mot slutet av 1998 uppgå till drygt 0,5 %. Nästa år beräknas priserna öka något snabbare bl.a. på grund av att räntekostnaderna för egnahem inte längre faller och på grund av vissa skatte- och subventionsförändringar. Inflationen beräknas därmed ligga på ca 1,5 % under andra halvåret 1999.

Det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP), som används för prisjämförelser inom EU, har under större delen av 1997 ökat snabbare än KPI. Det förklaras av att de fallande räntekostnaderna för egnahem inte ingår i HIKP. Allt eftersom kostnadsminskningen för egnahemsägare avtar under nästa år minskar skillnaden mellan de båda måtten. I december 1999 beräknas 12-månaderstalet enligt HIKP, liksom KPI, uppgå till 1,5 %.

Utgångspunkten för år 2000 och 2001 är att Riksbanken klarar sitt inflationsmål på 2 %. Lönerna väntas öka måttligt även dessa år medan produktivitetstillväxten mattas något. Lönsamheten i näringslivet antas vara god under perioden, vilket är en viktig förutsättning för ökad tillväxt och sysselsättning.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

För de kommande åren väntas relativt starka ökningar av hushållens reala inkomster och konsumtion. Sparkvoten vänder upp efter nedgången under de senaste åren.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under de senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som registrerades i början av 1990-talet, huvudsakligen till följd av att 1990/91 års skattereform var underfinansierad, har hushållssektorns samlade inkomster fallit tillbaka. Inkomstutvecklingen under de senaste åren har emellertid varit splittrad. De reala löneinkomsterna före skatt har utvecklats positivt, medan skattehöjningar och sänkta ersättningsnivåer i transfereringssystemen dragit ned hushållens inkomster.

Förra året sjönk de realt disponibla inkomsterna med 1,7 %. I budgetpropositionen för 1998 beräknades oförändrade realinkomster. Den oväntade minskningen skedde trots att den reala lönesumman utvecklades något bättre än väntat. Företagarinkomsterna sjönk emellertid med 1 % i reala termer och nettot av räntor och utdelningar gav ett negativt bidrag till inkomstutvecklingen. Skattehöjningar och besparingar i vissa bidragssystem reducerade hushållens inkomster ytterligare.

För 1998 beräknas hushållens reala disponibla inkomster öka med 2,5 %. Bakom denna relativt kraf-

tiga uppgång ligger en fortsatt ökning av reallönerna före skatt tillsammans med stigande sysselsättning.

Transfereringarna från offentlig sektor ger också ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen i år, trots att arbetslösheten sjunker. Pensionerna ökar igen, trots att prisuppräkningen av basbeloppet är reducerat till 80 %. Bostadstillägget till pensionärerna har höjts med motsvarande 300 miljoner kronor. Ersättningsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen höjdes vid årsskiftet från 75 till 80 %. Därtill ökar utbetalningarna från sjukförsäkringen till följd av att arbetsgivarperioden återställts till 14 dagar från 1 april 1998 efter att ha varit 28 dagar under 1997. Detta påverkar dock inte hushållens inkomster eftersom sjuklönen reduceras i motsvarande grad. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen höjdes till 80 % redan den 1 oktober 1997, vilket får en positiv inverkan på inkomstutvecklingen även för innevarande år. Övriga transfereringar ökar realt med 9,5 %. I den kraftiga ökningen ligger att antalet personer som uppbär olika former av studiestöd stiger kraftigt i år. Därtill kommer att barnbidragen och flerbarnstilläggen höjdes vid årsskiftet med sammanlagt 2,9 miljarder kronor.

Direkta skatter och avgifter stiger bl.a. genom att den allmänna egenavgiften till pensionssystemet har höjts med 1 procentenhet. Vidare finansieras den höjda ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade egenavgifter. Skatten för småföretagare har sänkts genom att en ökad andel av vinsten beskattas som inkomst av kapital.

tabell YNQ hushÅllens disponibla inkomsterL konsumtion och sparande

MILJARDER

KRONOR,

LÖPANDE PRISER PROCENTUELL UTVECKLING, 1991 ÅRS PRISER

1997 1996 1997 1998 1999 2000 2001

lö®¥³µ­­¡L ©®«¬N ³ªµ«¬ö®

WUVLV ULR SLS SLP SLQ RLY RLP

t²¡®³¦¥²¥²©®§¡² ¦²å® ¯¦¦¥®´¬©§ ³¥«´¯²

SXWLY MQLX MPLS QLX MQLS MQLP MPLT

Pensioner

216,2 1,1 -0,7 0,7 1,1 1,6 1,2

Sjukförsäkring m.m.

34,3 -15,3 -6,9 6,5 -1,3 1,7 0,9

Arbetslöshetsbidrag m.m.

55,3 -2,6 2,0 -8,8 -11,8 -16,7 -10,9

Övriga transfereringar

82,2 -1,8 1,8 9,5 -1,2 -0,6 -0,3

rä®´¯² ¯£¨ µ´¤¥¬®©®§¡²L ®¥´´¯

1

MQSLU MPLQ MPLQ PLW MPLQ PLV PLS

Ö¶²©§¡ ©®«¯­³´¥²L ®¥´´¯

1

RPTLY MPLV MQLR MPLR PLX PLW PLV

d©²¥«´¡ ³«¡´´¥²

TPULW XLQ WLQ SLQ MPLT RLV QLY

b¥²ä«®©®§³´¥«®©³« ö¶¥²¦ö²©®§

1

QLV QLT

d©³°¯®©¢¥¬ ©®«¯­³´ ¥¦´¥² ö¶¥²¦ö²©®§

YSPLR MPLW MQLW RLU RLY SLW SLQ

p²©¶¡´ «¯®³µ­´©¯®

YRRLY QLS RLP RLS RLU RLR RLP

Sparande, nivå i % av disponibel inkomst

n¥´´¯³°¡²¡®¤¥

TLT PLX PLY QLS RLY TLP

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥

VLR RLV RLU RLV SLX TLW

1

Bidrag till realinkomstutvecklingen, procentenheter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

De förtida fyllnadsinbetalningarna av skatt i februari i år var nästan lika stora som förra året. Det tyder på att hushållen realiserade kursvinster på aktier under 1997 i nästan samma omfattning som 1996, då värdestegringar på allemansfonder togs fram till beskattning i ovanligt stor utsträckning inför skattehöjningen 1997. Värdeförändringar, realiserade eller orealiserade, på aktier och fastigheter påverkar inte hushållens disponibla inkomster, som de definieras i nationalräkenskaperna. Eftersom realisationsvinster utlöser en skattebetalning blir effekten att de reducerar den uppmätta disponibla inkomsten.

För 1999 förutses en fortsatt positiv utveckling av sysselsättningen och reallönerna. Pensionärerna får också en real inkomstökning. Den fulla prisuppräkningen av basbeloppet återställs och därutöver höjs pensionerna med 1 %, som ett första steg i att återställa den reducering av pensionerna som skedde i samband med valutakrisen 1992. Besparingar förutses inom sjuk- och föräldraförsäkringen samt inom underhållsbidragen, delvis för att finansiera tidigare budgetöverskridanden.

Den statliga inkomstskatten förändras nästa år genom att den tillfälliga s.k. värnskatten upphör och föreslås ersättas med ett skatteuttag på 25 % för inkomster över 32 400 kronor per månad. Netto innebär förändringarna, jämfört med 1998 års regler, en skattesänkning på ca 2,8 miljarder kronor. Sammantaget beräknas realinkomsterna öka med 2,9 % nästa år.

För åren 2000 och 2001 beräknas den goda tillväxten leda till en fortsatt gynnsam sysselsättningsökning, medan reallöneökningarna dämpas när inflationen stiger något. Effekten på disponibel inkomst av den ökade sysselsättningen dämpas av att den totala arbetslösheten sjunker parallellt. När löneinkomsterna stiger så minskar inkomsterna från arbetslöshetsbidragen.

Pensionerna ökar relativt starkt efter sekelskiftet. Genom ännu en extra uppräkning av pensionerna med 1 % beräknas åter pensionerna på det fulla basbeloppet från år 2000.

I kalkylerna har överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande utöver de budgetpolitiska målen överförts till hushållen år 2000 och 2001. Därigenom förstärks hushållens disponibla inkomster med ca 16,5 miljarder kronor år 2000 och drygt 32 miljarder kronor år 2001. Det motsvarar 1,6 % år 2000 och ytterligare 1,4 % år 2001 av disponibel inkomst. Inklusive dessa överföringar beräknas realinkomsterna öka med 3,7 % år 2000 och med 3,1 % år 2001.

9.2 Privat konsumtion

Under 1997 förstärktes den uppgång i hushållens konsumtion som inleddes i mitten av 1990-talet. Mätt som årsgenomsnitt steg hushållens konsumtion mellan 1996 och 1997 med 2,0 %. Det var framförallt sällanköpsvaruhandeln som stod för uppgången. Hushållens efterfrågan beräknas öka ytterligare de kommande åren, främst som en följd av en successiv förbättring av situationen på arbetsmarknaden. En ökad sysselsättning och stigande inkomster väntas bidra till positiva framtidsförväntningar. Den privata konsumtionen har hittills under 1998 varit förhållandevis stark, och mycket talar för en god konsumtionstillväxt framöver.

De senaste årens tillväxt i den totala privata konsumtionen har kompenserat för den kraftiga nedgången som skedde under inledningen av 1990-talet. Hushållens totala konsumtion passerade under det första halvåret 1997 de höga nivåerna från perioden 1989-1991. Om hänsyn tas till befolkningstillväxten framgår det emellertid att den totala privata konsumtionen per invånare 1997 ligger på ungefär samma nivå som den gjorde 1987 (se diagram 9.1). Den mycket svaga utvecklingen av konsumtionen hittills under 1990-talet talar bl.a. för att det bör finnas ett betydande uppdämt behov hos hushållen att ersätta förslitna kapitalvaror. I synnerhet gäller detta den svenska bilparken, som under flera års tid har varit en av de äldsta i Västeuropa.

60 65 70 75 80 85 90 95 100

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

Privat konsumtion Disponibel inkomst

DIAGRAM 9.1

Privat konsumtion och disponibel inkomst per invånare

Tusentals kronor, 1991-års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Uppgången av konsumtionen under 1996 och 1997 har varit stark i jämförelse med den svaga utvecklingen av de disponibla inkomsterna. Nettosparkvoten, dvs. sparandet som andel av disponibelinkomsten, föll från 6,3 % 1995 till 0,8 % 1997 (se diagram 9.2). Det låga sparandet 1997 begränsar i viss utsträckning det finansiella utrymmet för en framtida expansion av den privata konsumtionen. Ett alternativt mått på hushållens sparande är emellertid den s.k. förmögenhetssparkvoten, definierad

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

som förändringen i hushållens totala förmögenhet relativt den disponibla inkomsten (se diagram 9.2). Förmögenhetssparkvoten omfattar värdet på hushållens aktieinnehav, bostadsrätter och övriga finansiella tillgångar, och har till skillnad från nettosparkvoten stigit kraftigt de senaste åren. Detta mått på hushållens sparande sjönk dramatiskt i början av 1990-talet, främst på grund av raset i fastighetspriserna. Hushållen kompenserade nedgången genom att spara en allt större andel av sin inkomst, dvs. nettosparkvoten steg kraftigt. Genom ett positivt finansiellt sparande, och med stigande aktie- och huspriser, har förmögenhetssparkvoten åter ökat och låg 1997 på en hög nivå. Behovet av att spara av sin disponibelinkomst har därmed minskat, vilket delvis kan förklara de senaste årens kraftiga nedgång i nettosparkvoten.

En stor del av uppgången i hushållens konsumtion 1997 bestod dessutom av kapitalvaror, t.ex. bilar och vitvaror. Dessa varor kan i viss utsträckning betraktas som en form av sparande. Även i detta perspektiv har sparandet utvecklats något starkare de senaste åren än vad nettosparkvoten indikerar. Hushållens starka förmögenhetsställningen tyder på att behovet av att spara är betydligt lägre än tidigare under 1990talet.

-10

-5 0 5 10 15 20 25 30 35 40

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

Nettosparkvot

Förmögenhetssparkvot

DIAGRAM 9.2

Hushållens netto- och förmögenhetssparkvot

Sparande i relation till disponibel inkomst i procent

Anm.: Förmögenhetssparkvoten visas med 2 års glidande medelvärde. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den kraftiga nedgången i nettosparkvoten sammanfaller med hushållens alltmer positiva framtidsförväntningar. Dessa förväntningar påverkas t.ex. av det förbättrade arbetsmarknadsläget, de låga räntorna och den gynnsamma konjunkturutvecklingen. Hushållens förväntningar är av stor betydelse för den privata konsumtionen. Hushåll som förväntar sig en framtida inkomsttillväxt ökar sannolikt sina nuvarande konsumtionsutgifter. Orsaken är att hushållen strävar efter att utjämna sin konsumtion över livscykeln. Dessutom erbjuder sparandet en försäkring mot oförutsedda framtida inkomstbortfall. Om t.ex. osäkerheten beträffande hushållens inkomstutveck-

ling minskar behövs ett mindre sparande, vilket resulterar i en ökad konsumtion.

Hushållens framtidsförväntningar, som de mäts av Statistiska centralbyrån i Hushållens inköpsplaner, bekräftar bilden att hushållen under de senaste två åren har blivit alltmer optimistiska. Tilltron till den egna ekonomiska situationen har förstärkts, och en allt större andel hushåll förväntar sig en sjunkande arbetslöshet. Även förtroendet för Sveriges ekonomi har ökat, vilket sannolikt beror på den allt starkare konjunkturen och en snabb förbättring av de offentliga finanserna. Det förbättrade stämningsläget hos hushållen är troligen en bidragande orsak till den ökade konsumtionen de senaste åren. Hushållens framtidsförväntningar är även i början av 1998 historiskt sett mycket positiva.

Konsumtionen har i början av året varit förhållandevis stark. Detaljhandelns totala omsättningen ökade i januari med drygt 5 % i förhållande till motsvarande månad 1997, och bilförsäljningen ökade med drygt 20 % samma period. Dessutom bör de låga räntorna och det låga bostadsbyggandet innebära att priserna på fastigheter fortsätter att stiga, vilket stärker hushållens totala förmögenhet. Flertalet indikatorer talar således för en ökad konsumtionstillväxt framöver. Hushållens förväntningar är förhållandevis positiva, disponibelinkomsten beräknas öka, och situationen på arbetsmarknaden förväntas förbättras. Hushållens starka förmögenhetsställning talar också för en hög konsumtionsnivå. Sammantaget bedöms den totala privata konsumtionen stiga med 2,3 % 1998, och med 2,5 % 1999. I synnerhet är det försäljningen av kapitalvaror som förväntas driva konsumtionsutvecklingen.

År 2000 och 2001 väntas konsumtionstillväxten avta något trots att disponibelinkomsten utvecklas gynnsamt. Därmed stiger nettosparkvoten till en långsiktigt mer normal nivå. Den privata konsumtionen beräknas stiga med 2,2 % år 2000 och med 2,0 % år 2001. Avmattningen i konsumtionsutvecklingen är huvudsakligen ett resultat av att hushållen under perioden 1998-1999 kraftigt förväntas uppgradera sin kapitalstock.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

10 Investeringar

Investeringskonjunkturen tar fart de närmaste åren efter ett oväntat fall förra året. Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna stiga med över 7 % både 1998 och 1999.

Nedgången i bruttoinvesteringarna förra året kan hänföras till fördröjningar i vissa statliga infrastrukturprojekt samt till avmattningen i industrin under 1996, som med en viss eftersläpning dämpade investeringarna. Den starka produktionsökningen i näringslivet förra året samt en förväntad fortsatt god efterfrågetillväxt väntas medföra en stigande investeringsaktivitet inom hela näringslivet såväl i år som under 1999. Låg räntenivå, en positiv sysselsättningsoch disponibelinkomstutveckling beräknas också innebära en gradvis återhämtning av bostadsinvesteringarna. Betydande statliga program för ekologisk hållbarhet och för energiomställning stimulerar den totala investeringsaktiviteten. De offentliga myndigheternas investeringar förutses också öka till följd av byggnationen av storstadslederna.

tabell QPNQ bruttoinvesteringar efter nÄringsgren

MILJARDER

KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1997 1997 1998 1999 2000 2001

Näringslivet 183,6 -0,1 7,8 6,1 4,9 2,7

Industri

64,1 -6,9 5,8 4,5

Övrigt

näringsliv 119,5 3,8 8,8 6,8

Bostäder

23,8 -25,7 8,8 23,5 25,0 25,0

Nybyggnad 11,5 -19,2 8,0 31,2

Ombyggnad 12,3 -32,0 9,8 14,9

Offentliga

myndigheter

30,5 -9,4 2,8 4,0 2,2 2,3

t¯´¡¬´

RSWLY MTLX WLR WLV WLP ULW

Maskiner

136,2 2,8 6,9 5,6

Byggnader

101,7 -13,2 7,6 10,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I ett medelfristigt perspektiv fram till år 2001 förutses de gynnsamma förutsättningarna innebära att investeringarna som andel av BNP fortsätter att öka och därmed närma sig de nivåer som rådde på 1970och 80-talen. Den låga räntan och de relativt höga vinstnivåerna, som är ett resultat bl.a. av en väl fungerande lönebildning, utgör goda förutsättningar för att investeringarna skall utvecklas gynnsamt även åren runt millenniumskiftet. Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den relativt höga investeringsaktiviteten är i sin tur en förutsättning för att kostnadsdrivande flaskhalsar ska kunna undvikas. Bostadsbyggandet väntas närma sig långsiktiga jäm-

viktsnivåer då räntorna är låga, hushållens realinkomster ökar och sysselsättningen ökar kraftigt. Trots den procentuellt kraftiga uppgången i bostadsinvesteringarna kommer nivån på bostadsbyggandet fortfarande att vara relativt låg jämfört med 1980-talet.

10.1 Näringslivets investeringar

Näringslivets investeringar föll mycket kraftigt under lågkonjunkturen i början av 1990-talet men har delvis återhämtat sig de senaste åren. Uppgången har dock hittills varit koncentrerad till de exportberoende näringarna. Under prognosperioden väntas det höga resursutnyttjandet i såväl exportsektorn som i hemmamarknadssektorerna ställa krav på en bred utbyggnad av produktionskapaciteten inom hela näringslivet. Fördelaktiga förutsättningar i form av låga löneökningar, låga räntor och en stigande lönsamhet beräknas medföra en kraftigt stigande investeringsaktivitet inom hela näringslivet fram till år 2001.

8 10 12 14 16 18 20 22

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

DIAGRAM 10.1

Investeringar som andel av BNP

1991 års priser, procent

Totalt

Näringslivet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även om industrins investeringar föll tillbaka något förra året låg volymerna ändå kvar på en historiskt hög nivå och därmed byggdes kapaciteten ut ytterligare. Trots en markant ökning av industriproduktionen förblev kapacitetsutnyttjandet relativt lågt. Den låga utnyttjandegraden berodde främst på den fortsatta kapacitetsutbyggnaden men också till viss del på den gynnsamma produktivitetsutvecklingen. Mot slutet av förra året steg dock kapacitetsutnyttjandet till 88,0 % och närmade sig därmed en nivå där flaskhalsar kan börja göra sig gällande. Mot bakgrund av den förväntade produktionsökningen fram till 1999 bör det finnas ett fortsatt stort behov av kapacitetsutbyggnad under de närmaste åren. Lönsamheten steg något förra året och tack vare en återhållsam löneutveckling och en snabb produktivitetsökning förutses vinstläget, trots en stark inter-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

nationell prispress, förbättras ytterligare. Mot bakgrund av de låga räntorna stiger därför den relativa avkastningen på investeringar inom industrin under prognosperioden. Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari planerar industrin för betydande volymökningar under innevarande år. Med anledning av den osäkerhet som uppstått i och med utvecklingen i Asien är det dock sannolikt att en del av de planerade investeringarna förskjuts framåt i tiden. Sammantaget beräknas ändå industrins investeringar öka med ca 6 % innevarande år, vilket implicerar en ökning av kapitalstocken med 4 %. Volymökningarna förutses bli mycket kraftiga i motorfordonsindustrin och i teleproduktsektorn. För 1999 bedöms det fortsatt goda konjunkturläget och en viss ytterligare vinstökning leda till att investeringarna ökar i takt med resursutnyttjandet. När bygginvesteringarna och den privata konsumtionen nästa år tar över som drivkrafter väntas expansionen i större utsträckning ske i hemmamarknadsindustrin.

I och med att konjunkturläget inom övrigt nä-

ringsliv förbättrades förra året vände också inves-

teringarna åter uppåt efter att ha stagnerat under lågkonjunkturen 1996. Investeringsutvecklingen blev dock sämre än förväntat, vilket främst beror på förseningar av flera stora infrastrukturprojekt inom Banverkets regi, men också på att utbyggnadstakten i den tidigare så expansiva telekommunikationssektorn oväntat avtog.

tabell QPNR Övriga nÄringslivets investeringar

MILJARDER

KRONOR

ÅRLIG PROCENTUELL

VOLYMFÖRÄNDRING

1997 1996 1997 1998 1999

Jordbruk och skogsbruk 8,9 6,0 7,1 3,0 4,1

Energi och vattenverk 14,1 -4,1 3,3 12,9 14,4

Byggnadsindustri

4,6 -2,0 13,4 7,0 11,0

Handel

17,2 0,4 4,3 11,0 11,5

Finansiell verksamhet

2,5 -15,1 30,5 13,0 12,0

Företagstjänsteverksamhet 14,1 0,2 6,3 11,0 6,5

Hushållsverksamhet

11,2 -3,1 13,5 4,5 5,0

Fastighetsverksamhet

7,7 15,2 2,8 6,0 11,0

Övrig tjänsteverksamhet 39,2 -1,6 -1,6 8,3 1,3

därav samfärdsel

24,4 11,6 -3,2 17,0 -2,0

sµ­­¡

QQYLU PLS SLX XLX VLX

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

För såväl 1998 som för 1999 förutses en markant ökning av investeringsaktiviteten inom ett brett område. Under de närmaste åren väntas den relativt kraftiga konsumtions- och sysselsättningsökningen innebära att resursutnyttjandet stiger inom varuhandel och fastighetsförvaltning, vilket kan förväntas leda till en betydande investeringsökning efter en lång period av stagnation. Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari är handelns

investeringsplaner också mycket expansiva för 1998. För fastighetssektorn finns inga investeringsenkäter. Andra indikatorer pekar dock på en relativt kraftig expansion de närmaste åren. Nyproduktionen har sedan lågkonjunkturen i början på 1990-talet varit mycket låg till följd av svag lönsamhet och höga vakanser. Utvecklingen de senaste åren med sjunkande vakanstal och ett kraftigt räntefall har dock inneburit en betydande lönsamhetsförbättring inom fastighetssektorn. Priserna på kommersiella lokaler har ökat med sammantaget 18 % de senaste 2 åren. En betydande produktion av kommersiella lokaler kan därför förväntas komma igång mot slutet av 1998.

Strukturella förändringar bidrar också till den förväntade investeringsexpansionen inom övrigt näringsliv. Inom den finansiella sektorn medför sammanslagningen av banker samt förberedelser inför millienniumskiftet ett ökat behov av nyinvesteringar de närmaste åren. Avregleringen inom energisektorn innebär en hårdnande konkurrens, vilket ökar kraven på rationaliseringar. Dessutom bidrar det statliga energiomställningsprogrammet till den starka expansionen inom energisektorn. För de närmaste tre åren finns årligen avsatt 1,5 miljarder kronor. Den förväntade expansionen inom dessa båda sektorer styrks också av företagens egna planer enligt SCB:s investeringsenkät.

Vidare väntas statliga infrastrukturprojekt såsom byggandet av Öresundsbron med tillfartsleder leda till en kraftig uppgång i investeringsnivån inom samfärdsel under innevarande år. Den kraftiga uppgången beror också till viss del på förseningar i projekt som skulle påbörjats föregående år. Enligt nu föreliggande planer planar volymerna i de stora infrastrukturprojekten ut 1999.

10.2 Bostäder

Antalet påbörjade bostäder sjönk till rekordlåga

11 000 förra året. Det låga bostadsbyggandet kan förklaras av att de temporära investeringsbidragen föll bort under sommaren 1997 samtidigt som hushållens ekonomi var fortsatt ansträngd med fallande disponibelinkomster och en svag sysselsättningsutveckling. Mot slutet av förra året började det dock byggas fler bostäder samtidigt som ett antal viktiga indikatorer för bostadsbyggandet talar för en fortsatt uppgång. Exempelvis ökade antalet ansökningar om statligt stöd till nyproduktion successivt under 1997 och orderstocken till småhusfabrikanterna steg kraftigt mot slutet av året.

Bostadsbyggandet har under åren 1993 till 1997 legat på en historiskt sett mycket låg nivå. Den successiva minskningen av bostadssubventionerna och den höga realräntan har inneburit en gradvis anpassning av bostadsstocken mot en ny långsiktig jämviktsnivå. Anpassningsprocessen pågår under

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

mycket lång tid med ett lågt bostadsbyggande som följd. Effekterna av subventionsminskningarna bedöms dock avta de närmaste åren samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna för en ökad efterfrågan förbättras. Därigenom bör en gradvis ökning av bostadsproduktionen komma till stånd. Bostadsmarknaden kännetecknas idag av en ökad differentiering mellan olika lokala och regionala bostadsmarknader. Vakansgraden för allmännyttan uppgick i september förra året till 5 % för landet som helhet. I expanderande storstadsområden låg den dock omkring 2 %. En ökad efterfrågan på bostäder märks först på prisutvecklingen. Det senaste året har priserna på småhus ökat med 7 % i riket som helhet samtidigt som produktionskostnaderna i stort legat stilla. I storstadsområdena steg priserna under samma tidsperiod med 10 % eller mer. Detta har inneburit att det på alltfler platser blivit lönsamt att bygga nytt. I områden med svag tillväxt och sviktande befolkningsunderlag ligger dock priserna kvar på en så låg nivå att bostadsbyggande under överskådlig tid inte kommer att bli lönsam. Däremot är förutsättningarna för en uppgång i bostadsproduktionen inom expansiva områden de närmaste åren mycket gynnsamma. Räntorna förväntas förbli låga, hushållens inkomstutveckling blir god efter tre år med stagnerande disponibelinkomster och arbetsmarknadsutvecklingen är positiv. Den bostadspolitiska propositionen presenterades i mars och innehåller bl.a. investeringsbidrag för ekologisk hållbarhet. Genom propositionen har osäkerheten om de framtida reglerna minskat, vilket också främjar bostadsbyggandet. Långa projekteringstider och inledningsvis höga vakanser innebär dock att uppgången i nyproduktionen blir relativt blygsam under innevarande år. Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter uppgå till 13 000 i år och till 18 000 år 1999. Den finns dock en viss risk för att styrkan i uppgången kan underskattas. Det långsiktiga behovet av nya bostäder uppgår enligt Boverket till ca 30 000- 35 000 per år.

Antalet påbörjade ombyggnader blev också myck-

et lågt under 1997 främst till följd av att det förmånliga extra statliga stödet till ombyggnation upphörde 1996. Dessutom har den låga lönsamheten i branschen samt hushållens svaga inkomstutveckling sannolikt lett till att en del nödvändiga ombyggnationer skjutits på framtiden. De låga räntorna och hushållens förbättrade ekonomiska situation talar dock för att ombyggandet stiger framöver när bostadsföretagens finansiella ställning gradvis stärks. För åren 1998 till 2000 finns dessutom statliga medel tillgängliga inom ramen för investeringsprogrammet för ekologisk hållbarhet, vilket bidrar till att stimulera ombyggnadsverksamheten. Medlen uppgår till 800 miljoner år 1998, 1 800 miljoner kr år 1999 och 2 800 miljoner kr år 2000

.

0 10 20 30 40 50 60 70

76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Påbörjade

Outhyrda

DIAGRAM 10.2

Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter

Tusental

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet

påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.3 Lagerinvesteringar

Enligt nationalräkenskaperna uppgick lagerinvesteringarnas tillväxtbidrag till motsvarande 0,7 % av BNP år 1997. Utvecklingen av lagerinvesteringarna de senaste åren är svårtolkad på grund av att primärstatistiken och utfallet enligt nationalräkenskaperna till stora delar ger olika resultat.

Inom industrin påbörjades en lagerreducering under andra halvåret 1996 vilken fortsatte första halvåret förra året. Lagerkvoten, dvs. lagerstocken i förhållande till produktionsvolymen, föll därmed kraftigt. Under andra halvåret steg industriproduktionen snabbt och en begränsad lageruppbyggnad inleddes. Enligt konjunkturbarometern är industriföretagen i början på 1998 nöjda med storleken på lagren. Den förväntade produktionsökningen under loppet av 1998 och 1999 bör dock innebära något större lagervolymer framför allt i form av insatsvaror. Detta leder till att industrins genomsnittliga lagerhållning ökar något såväl innevarande år som nästa år. I förhållande till produktionen förväntas dock lagren fortsätta att minska.

Produktionsuppgången inom parti- och detaljhandeln under 1997 ledde till en ökning av handelslagren. Till följd av en fortsatt goda efterfrågeutvecklingen förutses lagren öka även i år och nästa år men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Strukturförändringar inom framför allt partihandeln antas innebära att lagren i förhållande till produktionen kan fortsätta att minska. Sammantaget beräknas lagercykeln ge ett mycket svagt bidrag till BNP-tillväxten de närmaste två åren.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

11 Den offentliga sektorn

De offentliga finanserna stärktes ytterligare 1997. Därmed har det finansiella sparandeunderskottet, mätt som andel av BNP reducerats från 12,3 % 1993 till 1,1 % 1997. I år beräknas ett överskott uppstå, som växer successivt under prognosperioden.

-14,0 -12,0 -10,0

-8,0 -6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0 4,0 6,0

80

85

90

95

00

DIAGRAM 11.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemenet.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Utvecklingen 1997 - 1998

Cr 1997 uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande till ca 19 miljarder kr eller 1,1 % av BNP, enligt nationalräkenskapernas preliminära redovisning. Det var ca 14 miljarder kronor, motsvarande 0,8 % av BNP bättre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1998. Skillnaden förklaras i huvudsak av att de statliga utgifterna blev lägre än beräknat bl.a. till följd av lägre ränteutgifter och lägre arbetslöshet. Dessa faktorer bidrar till en förbättring jämfört med budgetpropositionen även för år 1998. Därtill kommer att skatteinbetalningarna från både hushåll och företag var oväntat stora i februari i år. Det beror sannolikt på att hushållens realisationvinster och företagens vinster för 1997, som leder till skattebetalningar i år, var underskattade i budgetpropositionen. Å andra sidan beräknas det i år ske en viss återhämtning av den offentliga konsumtionen och vissa transfereringar efter den oväntat låga nivån 1997. Sammantaget beräknas nu den offentliga sektorns finansiella sparande 1998 till ca 29 miljarder kronor eller 1,6 % av BNP, vilket är en förbättring på ca 19 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen.

Finansiellt sparande enligt ENS-definition

De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis från bokföringsreglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU vid bedömningen av de offentliga finanserna i samband med förfarandet vid alltför stora underskott, s.k. Excessive Deficit Procedure.

För närvarande redovisas ränteutgifterna på statsskulden utgiftsmässigt i de svenska nationalräkenskaperna. Där inräknas emellertid inte kursvinster/förluster i samband med förtida inlösen av obligationer och inte heller realiserade valutakursförändringar. Enligt nyligen antagna rekommendationer avseende redovisningen enligt ENS ska kursvinster/förluster i samband med inlösen av obligationer redovisas som ränta. Dessutom ska de kursvinster/förluster, som uppstår vid emissioner av s.k. benchmarklån periodiseras. Räntan på statsskuldsväxlar ska redovisas vid förfall och inte som i dag vid emission. Dessa redovisningsprinciper avseende räntor leder till betydande justeringar jämfört med nuvarande svenska nationalräkenskaper.

Enligt ENS ska vidare skatter och subventioner på varor och tjänster samt på produktionsfaktorer bokföras när skatten

@r upplupen och inte vid betalning,

som i de svenska nationalräkenskaperna.

Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämpning av ENS-reglerna att det finansiella underskottet 1997 uppgick till 0,8 % av BNP. Med motsvarande justeringar beräknas ett finansiellt överskott 1998 på 0,8 % av BNP.

tabell QQNQ justering av den offentliga sektorns finansiella sparande till ensMdefinition

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1996 1997 1998

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ ¥®¬©§´ nr MSULP MQYLQ RYLP

procent av BNP

-2,1 -1,1 1,6

t¯´¡¬¡ ªµ³´¥²©®§¡²

MRTLR TLY MQTLV

Begreppsjusteringar

-20,6 5,5 -14,6

Momsjustering

-12,9

Läkemedelssubventioner

-1,4 1,4

Särskild löneskatt

-3,9

Räntor

-2,8 3,7 -14,6

Övrigt

0,4 0,4

Beräkningsjusteringar

-3,6 -0,6

Köp och försäljning av fastigheter

-2,2 -1,0

Övrigt

-1,4 0,4

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ ¥®¬N ens MUYLQ MQTLR QTLT

procent av BNP

-3,5 -0,8 0,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell QQNR den offentliga sektorns finansiella sparande

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1996

1997

1998

1999

2000

2001

i®«¯­³´¥²

QPWVLP QPYRLV QQSYLX QQUXLP QRPRLR QRTXLW

procent av BNP

63,7

62,8

62,5

60,8

60,1

59,7

Skatter och avgifter

912,8

941,7

981,9 1006,1 1049,1 1094,9

Procent av BNP

54,1

54,2

53,9

52,9

52,4

52,3

Kapitalinkomster

92,9

84,6

86,2

79,3

79,6

78,2

Övriga inkomster

70,3

66,4

71,7

72,6

73,5

75,6

u´§©¦´¥²

QQQQLP QQQQLY QQQQLP QQTRLP QQUULW QQWTLU

procent av BNP

65,8

63,9

61,0

60,0

57,7

56,1

Transfereringar till hushåll

386,7

387,9

398,8

398,9

402,8

409,3

Övriga transfereringar

126,1

118,4

114,6

115,2

116,1

114,2

Ränteutgifter

121,0

113,9

104,9

102,4

92,8

88,1

Konsumtion

443,1

449,3

467,6

482,9

499,2

517,2

Investeringar

34,1

42,4

25,1

42,6

44,9

45,7

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ ¦ö²¥ ö¶¥²¦ö²©®§

MSULP

MQYLQ

RYLP

QVLP

TVLU

WTLQ

procent av BNP

-2,1

-1,1

1,6

0,8

2,3

3,5

Beräkningsteknisk överföring

-16,5

-32,3

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ ¥¦´¥² ö¶¥²¦ö²©®§

MSTLY

MQYLQ

RYLP

QVLP

SPLP

TQLY

procent av BNP

-2,1

-1,1

1,6

0,8

1,5

2,0

Staten

-54,7

-22,9

2,3

8,7

28,6

44,2

AP-fonden

17,2

11,0

23,3

3,1

-3,4

-7,8

Kommunsektorn

2,6

-7,2

3,4

4,2

4,8

5,5

Primärt finansiellt sparande

-6,8

10,1

47,7

39,1

43,2

51,7

procent av BNP

-0,4

0,6

2,6

2,1

2,2

2,5

f©®¡®³©¥¬¬ ³´ä¬¬®©®§

Nettoskuld

343

377

364

344

316

274

procent av BNP

20,3

21,7

20,0

18,1

15,8

13,1

Konsoliderad bruttoskuld

1303

1337

1353

1351

1337

1317

procent av BNP

77,2

76,9

74,3

71,0

66,8

62,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utvecklingen av de offentliga finanserna till 2001

För 1998 beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande uppgå till 1,6 % av BNP, efter beaktande av de förslag som lämnas i den ekonomiska vårpropositionen. Därav beror 0,8 procentenheter på att AP-fondens innehav av svenska fastigheter överförs till bolagsform. Överföringen tillgodoräknas det finansiella sparandet eftersom aktier men inte fastigheter är en finansiell tillgång. Exklusive effekten av bolagiseringen av AP-fondens fastigheter uppgår överskottet således till 0,8 % av BNP. Utdelningarna från det statliga bolaget Securum 1997 och 1998 inräknas inte i finansiellt sparande.

För 1999 beräknas ett överskott på 0,8 % av BNP. Det är samma nivå som 1998 exklusive effekten av bolagiseringen av AP-fondens fastigheter.

Skatterna som andel av BNP (skattekvoten) steg kraftigt 1996 till ca 54 % , delvis till följd av tillfälliga inkomster genom uppbördsförändringen av mervärdeskatten. Tillkommande skattehöjningar och

stora inbetalningar av skatt på reavinster m.m. medför att skattekvoten ligger kvar på i stort sett 1996 års nivå både 1997 och 1998. Nästa år väntas skattekvoten gå ned till ca 53 %. Det förklaras delvis av de föreslagna skatteförändringarna i den ekonomiska vårpropositionen. Därtill väntas inkomsterna från reavinster avta.

Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1996 och 1997 berodde helt på att utgifterna som andel av BNP gick ned med ca 2 procentenheter. Utgiftskvoten beräknas fortsätta att sjunka under 1998 och 1999. Av den totala nedgången av utgiftskvoten mellan 1997 och 1999 på ca 4 procentenheter svarar minskade ränteutgifter för drygt 1 procentenhet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

40 45 50 55 60 65 70 75

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

Inkomster

Utgifter

Skatter och avgifter

DIAGRAM 11.2

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Riksdagen har lagt fast mål för de offentliga finanserna med innebörden att den offentliga sektorn i genomsnitt över konjunkturcykeln skall uppvisa ett finansiellt överskott motsvarande 2 % av BNP från och med år 2001. Anpassningen ska ske successivt via ett överskott på 1,5 % av BNP år 2000. De finansiella kalkylerna visar att vid den antagna tillväxten och med hittills fattade beslut och föreslagna åtgärder kommer dessa mål att överträffas med 16,5 miljarder år 2000 och med drygt 32 miljarder kronor år 2001. Denna utveckling kommer till stånd genom att utgifterna som andel av BNP sjunker från 60 % 1999 till ca 56 % år 2001. Skattekvoten går samtidigt ned till ca 52,5 %.

Liksom i budgetpropositionen baseras kalkylerna på ett beräkningstekniskt antagande om att de överskjutande överskotten tillförs hushållssektorn så att budgetmålen uppnås exakt. Därigenom uppnås en mer sannolik fördelning av det finansiella sparandet, vilket har betydelse för bl.a. prognosen för den privata konsumtionen.

Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar påverkar således inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen. Den offentliga skuldsättningen påverkas däremot av anskaffning och försäljningar av finansiella tillgångar, omdisponeringar på balansräkningen samt värdeförändringar på skulden i utländsk valuta. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt de s k Maastrichtkriterierna, motsvarade drygt 79 % av BNP vid utgången av 1994. Skuldkvoten har sedan reducerats och uppgick till 76,9 % vid utgången av 1997 och beräknas gå ned till 74,3 % vid slutet av 1998. Genom de finansiella överskotten och fortsatta försäljningar av statens aktieinnehav sjunker skulden nominellt från och med 1999. Givet de målsatta överskotten år 2000 och

2001 går skulden ned till ca 63 % av BNP i slutet av år 2001.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar

@r vä-

sentligt lägre

@n den konsoliderade bruttoskulden.

Detta beror huvudsakligen på att AP-fonden har betydande finansiella tillgångar vid sidan av statsobligationer. Nettoskulden börjar sjunka i nominella tal redan i år och 2001 beräknas skulden vara nere på ca 13 % av BNP.

-15

-5

5 15 25 35 45 55 65 75 85

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

Nettoskuld

Konsoliderad bruttoskuld

DIAGRAM 11.3

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld

Procent av BNP

Not. Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht) . Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

11.2 Den statliga sektorn

Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten,

@ven

fonder m.m. utanför budgeten. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte.

Av de statliga utgifterna är det endast konsumtionen och investeringarna som utgör real resursförbrukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtionen svarar för ca 1/5 av statens utgifter och ca 7,5 % av BNP. Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan

Dren och har visat sig vara svår att

förutsäga. Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta förbrukningen av de budgeterade medlen i tiden. Dessutom är nationalräkenskapernas preliminära utfall osäkra och genomgår ofta stora revideringar.

Den statliga konsumtionen i fasta priser har minskat kontinuerligt sedan 1995 och förra året sjönk konsumtionen med hela 5 % enligt preliminära nationalräkenskaper. Mot denna bakgrund väntas en återhämtning ske under prognosperioden så att konsumtionen stiger med 2,5 % i år och därefter med 0,5 % per år.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell QQNS statens finansiella sparandeL lÅnebehov och statsskuld

MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER

1996

1997

1998

1999

2000

2001

Bidrag till lånebehov

Finansiellt underskott

54,7

22,9

-2,3

-8,7

-28,6

-44,2

Utlåning m.m.

13,5

13,8

13,5

13,5

13,8

13,3

Amorteringar, försäljning av aktier m.m.

-61,4

-42,5

-31,0

-20,4

-16,4

-4,6

Räntor och periodisering av skatter

3,3

2,2

18,7

9,7

7,4

4,5

Övrigt

10,9

9,7

0,0

0,0

0,0

0,0

l宥¢¥¨¯¶

RQLP

VLR

MQLQ

MVLR

MRSLY

MSPLY

Värdeförändring på statsskulden

4,4

14,7

1,5

-4,3

1,9

-0,2

Statsskuldsförändring

25,4

20,9

0,4

-10,5

-22,0

-31,1

s´¡´³³«µ¬¤

QTQQLR QTSRLQ QTSRLU QTRRLP QTPPLQ QSVYLP

procent av BNP

83,6

82,4

78,6

74,7

69,9

65,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sambandet mellan statens finansiella sparande, lånebehov och statsskuld framgår av tabell 11.3. Finansiellt sparande visar transaktionsförändringen av den finansiella förmögenheten, dvs. tillgångar minus skulder, medan lånebehovet avspeglar enbart förändringen av skulden. Därutöver finns vissa bokföringsmässiga skillnader beträffande räntor samt en del olikheter i periodiseringar av inkomster och utgifter. Posten ”övrigt” i tabellen fångar för utfallsåren 1996 och 1997 upp bl.a. skilda periodiseringar i Riksgäldkontorets redovisning av lånebehovet och Statistiska centralbyråns redovisning av finansiellt sparande. Denna skillnad har historiskt visat olika tecken och är svår att prognostisera. Den sätts schablonmässigt till noll för prognosåren.

Under 1996 och 1997 reducerades lånebehovet i stor utsträckning av genom försäljningar av aktier och andra finansiella transaktioner. Dessa transaktioner påverkade dock inte det finansiella sparande. I år blir försäljningar av finansiella tillgångar av mindre omfattning än tidigare samtidigt som de kassamässiga ränteutgifterna är betydligt högre än de som redovisas i nationalräkenskaperna. Detta medför sammantaget att skillnaden mellan sparandet och lånebehovet blir liten. Statens finansiella sparandet beräknas till 2,3 miljarder kronor och amorteringen av statsskulden till 1,1 miljarder kronor. Försäljningar av aktier bidrar till amorteringar även 1999 och 2000.

Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet,

@ven av att skulden i utländsk valuta på-

verkas av valutakursförändringar. Kronans försvagning under 1997 ökade statsskulden med ca 15 miljarder kronor. Den förutsatta valutakursutvecklingen under prognosperioden har en marginell effekt på skulden. Statsskulden har, som andel av BNP, sjunkit från toppen 1994-1995. Från och med nästa år minskar statsskulden även i nominella tal.

11.3 Allmänna pensionsfonden

AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990 och uppgick till ca 11 miljarder kronor 1997, se tabell 11.2.

För 1998 redovisas en ökning av det finansiella sparandet till följd av en bolagisering av AP-fondens svenska fastighetsbestånd. Transaktionen innebär att fastigheter ersätts med aktier i balansräkningen. Då aktier, men inte fastigheter, utgör en finansiell tillgång enligt nationalräkenskaperna så leder transaktionen till ett högre uppmätt finansiellt sparande, trots att den totala förmögenheten inte ändras. Exklusive effekten av bolagiseringen av fastigheter beräknas det finansiella sparandet till 8,3 miljarder kronor.

År 1999 sjunker sparandet till ca 3 miljarder kronor och blir sedan negativt från och med 2000. Det innebär att AP-fondens tillgångar börjar minska.

Med anledning av

Dlderspensionsreformen avsätts

sedan 1995 11% av inkomsterna från ATP-avgiften, ca 10 miljarder kr per

Dr, till ett räntebärande konto

hos Riksg

@ldskontoret. Dessa medel @r avsedda att

motsvara den pensionsrätt som tjänas in i premiereservsystemet. Avsättningen inräknas i statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande belopp.

Regeringen lägger samtidigt med vårpropositionen fram förslag till reformerat ålderspensionssystem. Genomförandet av dessa förslag, vars effekter inte beaktas i de redovisade beräkningarna, kommer att kraftigt förändra det offentliga sparandets fördelning mellan staten och det allmänna pensionssystemet. Även statsskulden och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld påverkas.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

11.4 Den kommunala sektorn

Kommunsektorn omfattar kommuner (primärkommuner), landsting samt kyrkokommuner och kommunalförbund. Kommunala affärsverk och kommunalt ägda företag räknas inte till kommunsektorn.

Sedan budgetpropositionen för 1998 presenterades har utfallet för 1996 reviderats. Kommunsektorns resultat blev bättre än väntat vilket bland annat förklaras med uppskjutna investeringar och tillfälliga inkomster från försäljning av fastigheter.

Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna motsvarade kommunsektorns utgifter 24,1 procent av BNP år 1997. Därav utgjorde konsumtionen 18,1 procentenheter. Kommunsektorns inkomster i form av skatter och statsbidrag motsvarade 20,3 procent av BNP.

I enlighet med riksdagens beslut har de allmänna statsbidragen till kommunerna och landstingen höjts med 4 miljarder kronor per år under 1997 och 1998. Därutöver har lika stora förstärkningar för åren 1999 och 2000 föreslagits. Från och med 1998 föreslås en ytterligare nivåhöjning om 4 miljarder kronor. Statsbidragsnivån påverkas även av ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn. Nivåhöjningen från och med 1998 förklaras av att betalningsansvaret för läkemedelssubventionerna förts över från staten till landstingen. Från och med 1998 tar landstingen och kommunerna dessutom över ansvaret för inkontinensartiklar. Med början 1997 tillkommer även särskilda satsningar på offentligt till-

fälligt anställda (OTA) och resursarbetare, för vilka särskilda statsbidrag utgår.

Det preliminära utfallet för 1997 visar att både den kommunala konsumtionen och sysselsättningen blev högre än vad som förutsågs i budgetpropositionen för 1998. Det finansiella sparandet blev däremot sämre än prognostiserat. Skillnaden motsvarar i huvudsak de fastighetsköp för miljardbelopp en enskild kommun gjorde under 1997.

Både kommuner och landsting är enligt lag bundna att uppnå balanskravet från och med år 2000. Balanskravet innebär att budgeten måste upprättas så att de årliga intäkterna överstiger kostnaderna. Kostnaderna ska inkludera pensionsskuldsförändringen. Om investeringsutgifterna är större än avskrivningarna kan ett negativt finansiellt sparande förenas med att balanskravet uppnås. Detta är möjligt i kommunerna men inte i landstingen. I beräkningarna av kommunsektorns utveckling förutsätts att balanskravet uppnås. I kalkylerna har vidare den genomsnittliga kommunala skattesatsen antagits vara oförändrad på 1998 års nivå för hela beräkningsperioden.

Hösten 1996 utlovade regeringen att kommuner och landsting skulle erhålla kompensation om de tvingades att betala tillbaka en del av det förskott som erhållits i samband med slutavräkningen för 1997. Denna kompensation har i beräkningarna hanterats som en tillfällig bidragshöjning på 2,6 miljarder kronor under 1999.

tabell QQNT kommunsektorns finanser

1

MILJARDER KRONOR

1996 1997 1998 1999 2000 2001

i®«¯­³´¥² TPVLU TQQLS TTQLP TUXLS TWULV TYSLS

Skatter 293,9 294,4 300,5 306,2 321,1 336,7 Statsbidrag255,2 60,2 82,1 92,4 93,4 93,9

Övrigt 57,4 56,6 58,3 59,6 61,1 62,7

u´§©¦´¥² TPTLP TQXLU TSWLV TUTLQ TWPLX TXWLW

Transfereringar 77,8 78,2 90,7 95,1 97,4 99,6

Konsumtion 306,6 315,1 326,8 337,7 349,8 363,6

volymförändring3 % 0,0 -0,7 0,8 0,6 0,9 1,2 underliggande4 % 0,0 -1,1 -0,3 1,2 1,3 1,3

Investeringar 19,6 25,2 20,1 21,3 23,7 24,5

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ RLV MWLR SLT TLR TLX ULU

1

Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. Utjämningsbidraget för 1998 är fastställt till 21 miljarder

kronor.

2

Redovisas från och med 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.

3

Årlig procentuell förändring i fasta priser.

4

Årlig procentuell volymförändring rensad för åtgärderna OTA, resursarbetare samt det förändrade kostnadsansvaret mellan staten och kommunsektorn för

inkontinensartiklar. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

95 105 115 125

1980 1985 1990 1995 2000

Bruttoproduktion

Konsumtion

DIAGRAM 11.4

Kommunsektorns bruttoproduktion och konsumtion

Index

Källor: Finansdepartementet och Statistiska centralbyrån.

Det finansiella sparandet i kommunsektorn förväntas under 1998 bli bättre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen för 1998, bland annat på grund av återhållsamma investeringar. Nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett positivt resultat för sektorn som helhet, vilket innebär att balanskravet uppnås.

Från och med 1998 beräknas det finnas utrymme för både en successiv förbättring av det finansiella sparandet och en konsumtionsökning med cirka 0,9 procent per år. Det är främst i kommunerna detta utrymme för konsumtionsökning finns.

Kommunsektorns konsumtion är ett mått på dess skattefinansierade verksamhet. Om försäljningsinkomster och avgifter läggs till konsumtionen erhålls bruttoproduktionen, som motsvarar kommunsektorns totala produktion och resursåtgång. Både den kommunala konsumtionen och bruttoproduktionen ökade i fasta priser fram till början av nittiotalet. Skillnaden mellan bruttoproduktionen och konsumtionen har tilltagit efter 1990. Detta beror på att kommunsektorn ökat sin försäljning och avgiftsfinansierade verksamhet.

Kommunsektorns konsumtion påverkas av åtgärderna resursarbetare och OTA samt den förändrade fördelningen mellan staten och kommunsektorn av ansvaret för inkontinensartiklar. Även utbildningssatsningarna inom den kommunala vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen.

Resursarbetarna och OTA förväntas få störst effekt under 1998 då kommunsektorns konsumtion påverkas med cirka 0,8 procent och sysselsättningen med cirka 1,0 procent. Det förändrade ansvaret för inkontinensartiklar medför från och med 1998 en nivåhöjning av kommunsektorns konsumtion, något som påverkar konsumtionsvolymen i förhållande till 1997 med cirka 0,4 procent.

Utrymmet för konsumtionsökning medger en ökning av antalet sysselsatta i kommunsektorn med i genomsnitt cirka 9000 personer per år från och med 1998.

Kommunsektorns utgifter beräknas år 2001 motsvara 23,3 procent av BNP. Konsumtionen förväntas utgöra 17,4 procentenheter därav. Verksamheten mätt som andel av BNP fortsätter således att minska under prognosperioden.

tabell QQNU delsektorernas konsumtion och transfereringsutgifter

VOLYMFÖRÄNDRING %

1996 1997 1998 1999 2000 2001

k¯®³µ­´©¯®

Kommunsektorn 0,0 -0,7 0,8 0,6 0,9 1,2

Kommuner

2,3 -2,5 1,1 1,1 1,5 1,4

Landsting

-5,8 4,4 0,4 -0,7 -0,9 0,6

Övriga1

-0,4 -1,9 -0,5 -0,5 0,1 0,1

t²¡®³¦¥²¥²©®§¡² 2

Kommunsektorn 1,2 2,3 16,3 3,4 0,3 0,4

Kommuner

10,4 5,6 2,1 -0,7 -1,0 -0,9

Landsting

-15,2 -5,5 53,2 10,3 2,1 2,3

Övriga

11,1 8,3 0,0 0,0 -0,1 0,0

1

Kyrkokommuner och kommunalförbund.

2

Exklusive ränteutgifter, deflaterat med konsumentprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

Känslighetsanalys av de offentliga finanserna

Den offentliga sektorns finansiella sparande har uppvisat stora svängningar de senaste två decennierna. Som framgår av tabell A11.1 har dessa svängningar samvarierat med konjunkturutvecklingen. På 1970talet fanns däremot inte något sådant samband.

tabell aQQNQ fÖrÄndring av bnpMgap och finansiellt sparande

FÖRÄNDRING AV BNP-GAP

FÖRÄNDRING AV FINANSIELLT SPARANDE

FÖRÄNDRING AV FINANSIELLT SPARANDE I FÖRHÅLLANDE TILL BNP-GAP

1971-75

3,9

-2,5

-0,6

1975-78

-4,8

-3,2

0,7

1978-79

1,8

-2,4

-1,4

1979-83

-3,5

-2,1

0,6

1983-89

3,9

10,4

2,7

1989-93

-10,8

-17,7

1,6

1993-98

2,9

13,9

4,7

Anm.: Förändring av BNP-gap antas här vara skillnaden mellan förändring i faktisk BNP och 2 % årlig tillväxt. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sverige har jämfört med andra länder en stor offentlig sektor, med förhållandevis höga inkomstberoende skatter och hög ersättningsgrad i de offentliga inkomstbortfallsförsäkringarna. Detta innebär ofrånkomligen att såväl offentliga inkomster som offentliga utgifter varierar med BNP-utvecklingen. En hög grad av samvariation mellan konjunkturläge och offentligt sparande kan emellertid även vara resultatet av en aktiv kontracyklisk finanspolitik, dvs. att diskretionära åtgärder vidtas som försvagar de offentliga finanserna i lågkonjunktur och förstärker dem i högkonjunktur. Exempelvis beror försämringen av de offentliga finanserna fram till 1993 delvis på bankstödet. Den förbättring som ägt rum efter 1993 beror huvudsakligen på konsolidieringsprogrammet.

Beräkningar som gjorts av OECD och EU-kommissionen, som redovisas i tabell A11.2, tyder på att

Sverige har de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna bland EU-länderna.

tabell aQQNR berÄknad fÖrÄndring av finansiellt sparande i fÖrhÅllande till fÖrÄndring av bnp

OECD

EU

Sverige

0,7

0,9

Tyskland

0,5

0,5

Frankrike

0,6

0,5

Italien

0,3

0,5

Storbritannien

0,5

0,6

Österrike

0,5

0,5

Belgien

0,6

0,6

Danmark

0,6

0,7

Finland

0,6

0,6

Irland

0,4

0,5

Nederländerna

0,6

0,8

Spanien

0,6

0,6

Källa: OECD Economic Outlook No 62.

I syfte att belysa hur de offentliga finanserna utvecklas vid lägre tillväxt redovisas nedan två känslighetsanalyser avseende den ekonomiska utvecklingen fram till och med år 2001. Som utgångspunkt har den kalkyl som presenteras i föreliggande proposition använts. Samtliga jämförelser som görs är mot denna kalkyl. Vilken grundkalkyl som används ska emellertid ha mindre betydelse för resultatet.

I båda känslighetsanalyserna antas skatte- och utgiftsreglerna vara desamma som i grundkalkylen. Den statliga konsumtionen, de offentliga investeringarna liksom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är också desamma. Beräkningarna gäller således effekten av lägre tillväxt på de offentliga finanserna utan beaktande av eventuella diskretionära regeländringar som motverkar den lägre tillväxten. För kommunerna förutsätts att balanskravet ska vara uppfyllt från och med år 2000. Då många kommu-

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

ner ligger nära eller under balanskravet innebär detta att den kommunala konsumtionen anpassas med hänsyn taget till skatteinkomsterna. Penningpolitiken styrs av inflationsmålet, vilket innebär att styrräntan blir annorlunda än i grundkalkylen.

Konjunkturavmattning

I den första känslighetsanalysen antas den svenska tillväxten bli 1 procentenhet lägre 1999 och 2 procentenheter lägre år 2000 till följd av en internationell konjunkturavmattning med allmänt ökad osäkerhet. Detta slår direkt mot den svenska exporten samtidigt som den större osäkerheten försvagar den inhemska efterfrågan jämfört med grundkalkylen. Det är investeringarna som, med en viss eftersläpning, reagerar kraftigast på konjunkturavmattningen. Den ökade osäkerheten, den lägre aktivitetsnivån och det sämre arbetsmarknadsläget gör att den privata konsumtionen försvagas. För att kommunerna skall uppfylla balanskravet år 2000 antas den kommunala konsumtionen anpassas till de lägre skatteinkomsterna. Effekterna av den internationella konjunkturavmattningen kompenseras delvis av en mer expansiv penningpolitik i Sverige och i omvärlden, men de långa räntorna hålls uppe av den större osäkerheten. Förändringen i BNP får inte fullt genomslag på sysselsättningen. Detta beror på att både produktiviteten och medelarbetstiden antas bli något lägre vid den sämre konjunkturutvecklingen. Den lägre sysselsättningen leder även till att arbetskraftsutbudet blir lägre. År 2001 blir den öppna arbetslösheten 1,6 procentenheter högre än i grundkalkylen.

tabell aQQNS konjunkturavmattning

NIVÅSKILLNAD JÄMFÖRT MED GRUNDKALKYLEN PROCENT 1998 1999 2000 2001

BNP

0,0 -1,0 -3,0 -3,0

Privat konsumtion

0,0 -0,9 -2,3 -2,1

Kommunal konsumtion

0,0 -0,5 -1,3 -1,6

Sysselsättning, personer

0,0 -0,8 -2,4 -2,5

Öppen arbetslöshet 1

0,0 0,5 1,5 1,6

Timlöneökning

0,0 0,0 0,0 0,0

Inflation (KPI)

0,0 0,0 0,0 0,0

Kort ränta 1

0,0 -1,0 -1,0 -1,0

Lång ränta 1

0,0 0,0 0,0 0,0

Offentliga inkomster, procent av BNP 0,0 0,1 0,4 0,3

Offentliga utgifter, procent av BNP 0,0 0,6 2,0 1,9

Offenligt finansiellt sparande,

procent av BNP

0,0 -0,5 -1,5 -1,7

1 Procentenheter.

Källa: Finansdepartementet.

Den svagare tillväxten och det sämre arbetsmarknadsläget leder till att den offentliga sektorns finansiella sparande, i procent av BNP, blir 1,7 procentenheter lägre år 2001. Detta motsvarar drygt hälften (57 %) av skillnaden i BNP-nivå. De viktigaste skattebaserna, dvs. lönesumma och privat konsumtion, utvecklas svagare. Effekterna på skatteinkomsterna dämpas emellertid av att varken lönesumman eller den privata konsumtionen minskar i samma utsträckning som BNP. Den lägre inhemska efterfrågan och exporten ger även lägre vinster för företagen, vilket medför lägre företagsskatter. Den högre arbetslösheten och lägre sysselsättningen leder till högre utgifter för arbetsmarknadsstöd och andra transfereringar till hushållen, t. ex. i form av socialbidrag och bostadsbidrag. Ett lägre offentligt finansiellt sparande leder till en större statsskuld och därmed högre ränteutgifter. Effekterna på utgiftssidan dämpas av att den kommunala konsumtionen blir lägre än i grundkalkylen. Denna effekt bidrar också till att de offentliga finanserna är något mindre konjunkturkänsliga enligt denna känslighetsanalys än enligt OECD:s och EU:s beräkningar.

Sämre lönebildning

I den andra känslighetsanalysen är utgångspunkten att den svenska lönebildningen fungerar sämre än vad som antas i grundkalkylen. De nominella löneökningarna antas bli 1 procentenhet högre varje år under perioden 1998 t.o.m. 2000. Riksbanken förutsätts höja styrräntan med sammanlagt 1 procentenhet under 1998 och 1999. Den stramare penningpolitiken antas dämpa löneökningstakten först år 2001. De högre löne- och räntekostnaderna innebär att både svenska exportföretag och företag som möter importkonkurrens förlorar marknadsandelar. Den högre räntan och den lägre aktivitetsnivån leder även till lägre investeringar än i grundkalkylen. Hushållens disponibla inkomster stiger när lönerna blir högre, vilket leder till en kortsiktig och begränsad uppgång i den privata konsumtionen jämfört med grundkalkylen. På sikt blir hushållen mer försiktiga, därmed blir den privata konsumtionen år 2001 lägre.

BNP-tillväxten blir år 1998 marginellt svagare. Skillnaden tilltar med tiden och år 2001 är BNP-nivån 1,8 % lägre än i grundkalkylen. Det högre kostnadsläget pressar fram rationaliseringar. Detta medför att produktiviteten blir något högre och att sysselsättningen blir väsentligt lägre, vilket medför att den öppna arbetslösheten blir 1,5 procentenheter högre år 2001 än i grundkalkylen. Lägre tillväxt har således ett förhållandevis stort genomslag på sysselsättning och arbetslöshet när den orsakas av en sämre fungerande lönebildning.

Den offentliga sektorns finansiella sparande, i procent av BNP, blir 0,8 procentenheter lägre år 2001, vilket motsvarar knappt hälften (45 %) av skillnaden i BNP-nivå. Högre arbetslöshet och lägre

P R O P . 1 9 9 7 / 9 8 : 1 5 0 B I L A G A 1

sysselsättning leder till högre kostnader för arbetsmarknadsstöd och övriga hushållstransfereringar. Därtill kommer högre ränteutgifter både till följd av den större skulden och den högre räntan. Kommunerna anpassar konsumtionen till de lägre skatteinkomsterna och de högre timlönerna så att balanskravet uppfylls. Effekterna på inkomstsidan blir förhållandevis små, särskilt inledningsvis eftersom de viktigare skattebaserna lönesumman och privat konsumtion blir större på kort sikt än i grundkalkylen. Sammantaget bli effekterna av lägre tillväxt på de offentliga finanserna mindre, när den lägre tillväxten beror på en sämre fungerande lönebildning, än när den beror på en internationell konjunkturavmattning.

tabell aQQNT sÄmre lÖnebildning

NIVÅSKILLNAD JÄMFÖRT MED GRUNDKALKYLEN, PROCENT 1998 1999 2000 2001

BNP

-0,1 -0,5 -1,3 -1,8

Privat konsumtion

0,2 0,1 -0,3 -0,6

Kommunal konsumtion

0,0 -0,1 -0,2 -1,1

Sysselsättning, personer

-0,3 -0,8 -1,7 -2,3

Öppen arbeslöshet

1

0,2 0,5 1,1 1,5

Timlöneökning

0,9 1,0 1,0 0,5

Inflation (KPI)

0,3 0,2 0,0 0,0

Kort ränta 1

0,5 1,0 1,0 1,0

Lång ränta 1

0,2 0,5 0,5 0,5

Offentliga inkomster, procent av BNP 0,2 0,3 0,7 0,7

Offentliga utgifter, procent av BNP 0,1 0,3 1,1 1,5

Offenligt finansiellt sparande,

procent av BNP

0,2 0,0 -0,4 -0,8

1 Procentenheter.

Källa: Finansdepartementet.

Slutsatser

Jämfört med tidigare erfarenheter samt OECD:s och EU:s beräkningar visar dessa känslighetsanalyser en något mindre effekt av lägre tillväxt på de offentliga finanserna. En avgörande skillnad är därvid att dessa känslighetsanalyser förutsätter givna skatte- och utgiftsregler, medan resultaten i tabell A11.1 och tabell A11.2 även inkluderar effekter av regeländringar. En annan skillnad är att dessa känslighetsanalyser beaktar balanskravet på den kommunala sektorn, som innebär att de kommunala utgifterna anpassas till de kommunala inkomsterna. Denna faktor kan dock bli svagare framöver om kommunerna har så stora överskott att konjunktursvängningarna kan tillåtas slå igenom på resultatet i stället för på den kommunala konsumtionen. En tredje skillnad är att inflationen förutsätts förbli låg, vilket begränsar inflationsbetingade fluktuationer i de offentliga finanserna. Så-

dana fluktuationer var betydelsefulla såväl under uppgångsfasen fram till 1989, som under nedgångsfasen fram till 1993.

Analyserna tyder således på att de offentliga finanserna förändras med runt hälften av en BNP-ändring vid givna skatte- och utgiftsregler, i en miljö med balanserade kommunala finanser och prisstabilitet. Kalkyler av detta slag är dock förhållandevis osäkra och är känsliga bl.a. för hur BNP:s sammansättning ändras. Därtill förstärks svängningarna i de offentliga finanserna i den mån det bedrivs diskretionär kontracyklisk finanspolitik.