Prop. 2001/02:29

Vissa punktskattefrågor, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 oktober 2001

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att förseningsavgiften i skattebetalningslagen skall vara 500 kr i stället för 1 000 kr. Förseningsavgiften skall dock i fortsättningen även vara 1 000 kr i fall den deklarationsskyldige inte följt ett föreläggande om att deklarera eller tidigare har låtit bli att lämna deklaration. Detsamma gäller om förseningen avser en periodisk sammanställning.

Vidare föreslås ett undantag från huvudregeln i provianteringslagen att vid EU-intern trafik skall proviantering ske med gemenskapsvaror. Enligt förslaget skall proviantering med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord få ske vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EU. Dessutom föreslås att statsfartyg och statsluftfartyg, dvs. både svenska och utländska, skall få proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror. Av statsfartygen är det i dag endast fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten som får proviantera med sådana varor.

I propositionen behandlas också vissa frågor om avfallsskatt. Förslag lämnas om skattefrihet för dels vatten och stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför en avfallsanläggning, dels stoft och slam från rökgasrening vid tillverkning av återvinningsbaserad aluminium.

De nya reglerna om förseningsavgift föreslås träda i kraft den 1 januari 2003. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

4. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

5. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg,

6. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,

7. lag om ändring i tullagen (2000:1281).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §1

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 27 § skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5–16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 27 § skall dock endast 1 kap. 5 §, 3 kap. 5–16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

1 Senaste lydelse 2001:516.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §1

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 26 § skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5–16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 26 § skall dock endast 1 kap. 5 §, 3 kap. 5–16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

1 Senaste lydelse 2001:517.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs 6 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §1

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 4 kap. 2 § skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5– 16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tilllämpas.

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 4 kap. 2 § skall dock endast 1 kap. 5 §, 3 kap. 5– 16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tilllämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

1 Senaste lydelse 2001:518.

2.4. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

6 §1

Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a § får lämnas eller när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.

Om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid skall förseningsavgift tas ut. Förseningsavgift tas dock inte ut när en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a § får lämnas eller när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Avgiften är dock 1 000 kronor om

1. den skattskyldige förelagts att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits,

2. den skattskyldige inte lämnat deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, eller

3. förseningen avser en periodisk sammanställning.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1000.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror får ske för försäljning ombord vid resa till en plats utanför EG:s skatteområde och för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort.

Proviantering med ickegemenskapsvaror får ske för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EG.

Såvitt avser mervärdesskatt får proviantering ske i de fall som avses i 5 kap. 9 § första stycket 4 och 4 a mervärdesskattelagen (1994:200).

8 §

Proviantering enligt 7 § får ske endast till

1. luftfartyg som har en högsta tillåtna startvikt som överstiger 5 700 kilogram och som är destinerat till en utländsk flygplats för att lämna eller hämta passagerare eller last,

2. fartyg som går i yrkesmässig trafik, dock inte fiskefartyg, och vars bruttodräktighet är minst 75 och som skall anlöpa utländsk hamn för att lämna eller hämta passagerare eller last eller som skall företa kryssning i mer avlägsna farvatten som turistfartyg, eller

3. fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten.

3. statsfartyg och statsluftfartyg.

Om det finns särskilda skäl får Tullverket bevilja dispens från kraven på lägsta startvikt respektive bruttodräktighet i första stycket 1 och 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:673) om skatt på avfall

dels att 10 § samt rubriken närmast före 10 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag i deklaration Avdrag

10 §1

I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på

1. avfall som

a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

b) använts för driften av anläggningen,

c) använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring,

2. förorenad jord från marksanering,

3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras,

6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

7. asbesthaltigt avfall,

8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets,

9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på

1. avfall som förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

2. avfall som använts för driften av anläggningen,

3. avfall som inom anläggningen använts för konstruktionsarbeten eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring.

1 Senaste lydelse 1999:1321.

10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,

12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,

13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

15. slagger från metallurgiska processer,

16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

17. oljehaltigt glödskalsslam, 18. metallhydroxidslam, 19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly,

20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från framställning av aluminium,

21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar,

22. gjuterisand, 23. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

24. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning.

Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 24 skall askans torrvikt användas.

Avdrag enligt första stycket 3 får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning.

11 §

Den som är skattskyldig får

göra avdrag även för skatt på

1. vatten eller stabiliserande ämnen som utanför anläggningen tillsatts till aska,

2. förorenad jord från marksanering,

3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras,

6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

7. asbesthaltigt avfall,

8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets,

9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,

10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,

12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,

13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

15. slagger från metallurgiska processer,

16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

17. oljehaltigt glödskalsslam, 18. metallhydroxidslam, 19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly,

20. katodrester, blästerstoft, kolavfall samt stoft och slam från

rening av rökgaser vid framställning av aluminium,

21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar,

22. gjuterisand, 23. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

24. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 24 skall askans torrvikt användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

2.7. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 4 kap. 7 §tullagen (2000:1281) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §

Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde, men utanför EG:s skatteområde, och den som från Sverige för ut eller låter föra ut en vara till ett sådant område skall anmäla detta till Tullverket.

En gemenskapsvara som förs in från ett område som avses i första stycket får förvaras i tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning i tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse fråntull samt föras in i en frizon eller i ett frilager. En vara som skall föras ut till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena export eller passiv förädling. Av artikel 311 i förordningen (EEG) nr 2454/93 framgår att vissa transporter av gemenskapsvaror skall ske enligt förfarandet för gemenskapstransitering.

En gemenskapsvara som förs in från ett område som avses i första stycket får förvaras i tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning i tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse från tull samt föras in i en frizon eller i ett frilager. En vara som skall föras ut till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena export eller passiv förädling. Av artikel 340c.1 i förordningen (EEG) nr 2454/93 framgår att vissa transporter av gemenskapsvaror skall ske enligt förfarandet för intern gemenskapstransitering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om anmälningsskyldighet och tillämpning av förfaranden för godkänd tullbehandling av varor som avses i första och andra styckena.

4 kap.

7 §

Bestämmelser om transitering finns i artiklarna 91–97 och 163– 165 i förordningen (EEG) nr 2913/92 samt artiklarna 309462 i förordningen (EEG) nr 2454/93.

Bestämmelser om transitering finns i artiklarna 91–97 och 163– 165 i förordningen (EEG) nr 2913/92 samt i artiklarna 340a462a i förordningen (EEG) nr 2454/93.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter som kompletterar dessa bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

3. Ärendet och dess beredning

Förseningsavgift

En särskild utredare fick den 18 december 1997 i uppdrag att se över förfarandereglerna för punktskatter, m.m. (dir. 1997:152). Översynen skulle koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskatterna, dvs. punktskatterna på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor. Utredningen har arbetat under namnet 1998 års punktskatteutredning och har tidigare avlämnat delbetänkandena Beskattning utan taxfree (SOU 1998:126) och Införsel av beskattade varor (SOU 1999:26). Dessa betänkanden har behandlats i prop. 1998/99:86 och prop. 1998/99:127 (bet. 1998/99:SkU21 och rskr. 1998/99:243 respektive bet. 1999/2000:SkU3 och rskr. 1999/2000:64).

I maj 2000 avlämnade 1998 års punktskatteutredning slutbetänkandet Punktskatterna – Reformerade betalningsregler, m.m (SOU 2000:46). Utredningens lagförslag, i den del som behandlas i denna proposition, finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2000/2211).

I betänkandet föreslår utredningen bl.a. att punktskatterna skall inordnas i skattebetalningslagens (1997:483) skattekontosystem. I propositionen Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt (2000/01:118), där utredningens övriga ändringsförslag behandlades, uttalade regeringen att inordnandet av punktskatterna i skattekontosystemet kräver omfattande förberedelser från skatteförvaltningens sida. Enligt Riksskatteverket är arbetet med detta av sådan omfattning att punktskatterna kan komma med i skattekontosystemet först den 1 januari 2003. Med hänsyn härtill valde regeringen att återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle.

Förslaget att punktskatterna skall inordnas i skattekontosystemet kommer att tas upp först under 2002.

Ett av utredningens förslag till ändringar i skattebetalningslagen är att ersätta dagens enhetliga förseningsavgift på 1 000 kr med enkel och dubbel föreningsavgift. Enligt förslaget skall förseningsavgift utgå med antingen 500 kr eller 1 000 kr. Eftersom förslaget om enkel och dubbel förseningsavgift saknar direkt koppling till inordnandet av punktskatterna i skattekontosystemet väljer regeringen att nu ta upp förslaget.

Proviantering

Den 1 juli 1999 upphörde möjligheterna till skattefri försäljning till den som reser inom EU. Däremot är förbrukning ombord på fartyg och luftfartyg fortfarande skattefri. I samband med att möjligheterna till taxfreeförsäljningen upphörde trädde lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, provianteringslagen, i kraft. Genom provianteringslagen avskaffades möjligheten att proviantera med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord på EU-interna resor. Vid EU-interna resor måste alltså numer proviantering ske med obeskattade gemenskapsvaror.

Sveriges Skeppshandlareförbund har i en skrivelse till Finansdepartementet påpekat att den nya ordningen skapar problem och framfört att det

på nytt bör bli tillåtet att proviantera med icke-gemenskapsvaror vid EUinterna resor (Fi1999/4315).

Vidare har Sveriges Skeppshandlareförbund uppmärksammat Finansdepartementet på att enligt provianteringslagen får inte utländska statsfartyg proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror eller icke-gemenskapsvaror. Det innebär bl.a. att vid utländska flottbesök eller vid gemensamma övningar så kan t.ex. utländska försvarsfartyg som skall gå till utländsk ort, till skillnad från svenska försvarsfartyg, inte proviantera nämnda varor i Sverige.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden har en promemoria utarbetats inom Finansdepartementet. I promemorian föreslås att proviantering skall få ske till statsfartyg och statsluftfartyg, dvs. både svenska och utländska. Promemorians lagförslag stämmer överens med lagrådsremissens lagförslag. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (Fi1999/4315).

Regeringen avser nu att ta upp promemorians förslag.

Avfallsskatt

Lagen (1999:673) om skatt på avfall trädde i kraft den 1 januari 2000.

Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Skogsindustrierna och Stora Enso Koncernstab Juridik har i skrivelser till Finansdepartementet påpekat olägenheter vad gäller stabilisering och vätning av aska och yrkat att avdrag skall medges för det vatten som tillsätts askan (dnr Fi2000/3302, Fi2000/3631, Fi2000/2065, och Fi2000/3689). Stora Enso Koncernstab Juridik har som alternativ yrkat att det vatten som tillsätts askan skall undantas från skatteplikt. Frågan om stabilisering av aska utanför en avfallsanläggning har även uppmärksammats av SRV Återvinning AB (dnr Fi2000/2100).

Gotthard Aluminium Aktiebolag har i en skrivelse till Finansdepartementet påtalat problem som avfallsskatten medför för stoft och slam som uppstår vid tillverkning av återvinningsbaserad aluminium (dnr Fi2000/3763).

Även Naturvårdsverket har i skrivelse till Finansdepartementet uppmärksammat de angivna problemen och har föreslagit ändringar (dnr Fi2001/1576).

I Naturvårdsverkets skrivelse har även angetts ett förslag till avdrag för skatt på avfall som är avsett att användas för sluttäckning inom avfallsanläggningen. Denna fråga överlämnades den 23 augusti 2001 till 2001 års avfallsskatteutredning (Fi 2001:05). I direktiven till den utredningen, (dir. 2001:13), angavs att utredaren särskilt skall utreda om skattefriheten för avfall och annat material som används för att vidta avslutande täckningsåtgärder på avfallsupplagen skall medges direkt vid införseln till avfallsanläggningen. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 december 2001.

De frågor om ändring i avfallsskattelagen som redovisats ovan – och som inte har överlämnats till 2001 års avfallsskatteutredning – har behandlats i en promemoria. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-

serna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2001/2939).

Regeringen avser nu att ta upp promemorians förslag. I propositionen behandlas också ett tillkännagivande från riksdagen om avfallsskatt (bet. 1998/99:SkU20, rskr. 1998/99:258). Enligt tillkännagivandet skulle regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som syftar till att stimulera användningen av deponigas för energiutvinning (Fi1999/2246).

Övriga lagförslag

I propositionen lämnas även förslag till ett par mindre ändringar i tullagen (2000:1281). Dessa gäller hänvisningar till artiklar i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 och är föranledda av de omfattande ändringar av bestämmelserna om transitering som nyligen gjorts.

Dessutom föreslås vissa smärre justeringar i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Förslagen har utformats i samråd med Riksskatteverket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 september 2001 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.

De förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4. Förseningsavgift

Regeringens förslag: Förseningsavgiften skall vara 500 kr. Avgiften skall dock vara 1 000 kr om den avser en periodisk sammanställning eller om den skattskyldige inte följt ett föreläggande om att deklarera eller om han underlåtit att lämna deklaration i rätt tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksskatteverket ifrågasätter om det är lämpligt att ersätta dagens enhetliga förseningsavgift med enkel och dubbel förseningsavgift. Riksrevisionsverket anser att förslagets finansiella effekter bör analyseras. Övriga remissinstanser tillstyrker eller berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I dag är förseningsavgiften 1 000 kr (15 kap. 6 § skattebetalningslagen). En förseningsavgift på 1 000 kr kan i vissa fall uppfattas som alltför hög. Det är dock viktigt, för att skattekontosystemet skall fungera, att de skattskyldiga fullgör sin deklarationsskyldighet. Förseningsavgiftens nivå måste därför vara så hög att den skatteskyldige finner det angeläget att lämna in deklarationen i tid. Ur ett

näringspolitiskt perspektiv är det emellertid lämpligt att nivån på avgiften bestäms med hänsyn till de faktorer som ligger bakom förseningen. Om det rör sig om en upprepad försening eller om den skattskyldige inte lämnat deklaration trots föreläggande, bör förseningsavgiften vara högre än om det handlar om en försening av engångskaraktär. Mot bakgrund av det nu sagda anser regeringen, till skillnad från Riksskatteverket, att dagens generella förseningsavgift bör ersättas med enkel och dubbel avgift.

En rimlig avvägning mellan intresset att upprätthålla respekten för deklarationsskyldigheten och intresset att ta hänsyn till de faktorer som ligger bakom förseningen är enligt regeringen att föreskriva att förseningsavgiften skall vara 500 kr när förseningen är av engångskaraktär. Samma avvägning leder till att dubbel förseningsavgift, dvs. 1 000 kr, bör tas ut när en skattskyldig inte följt ett föreläggande om att deklarera eller tidigare har slarvat med att lämna deklaration.

De som är registrerade som skattskyldiga för mervärdesskatt är skyldiga att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporterats mellan EG-länder (10 kap. 33 § skattebetalningslagen). Syftet med denna regel är att Sverige skall kunna uppfylla sitt åtagande att bistå andra medlemsländer med upplysningar som har betydelse för mervärdesbeskattningen i dessa länder. Mot bakgrund av syftet med regeln bör förseningsavgiften såvitt avser periodiska sammanställningar även fortsättningsvis vara 1 000 kr.

Förslaget föranleder ändringar i 15 kap. 6 § skattebetalningslagen. Från början var det meningen att ändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 2002. Ändringarna kräver dock omfattande administrativa förberedelser för att skatteförvaltningen skall kunna hantera differentieringen mellan enkel och dubbel förseningsavgift maskinellt. Ett ikraftträdande den 1 januari 2002 skulle innebära att skattförvaltningen får tillämpa de nya reglerna utan maskinellt stöd. Det skulle kräva omfattande arbetsinsatser och ta resurser från andra viktiga åtgärder. Mot den bakgrunden föreslås nu att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 2003.

Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2002 beräknas förslaget ge en budgetförsvagning på 0,05 miljarder kronor.

5. Proviantering

5.1. Proviantering med animaliska livsmedel

Regeringens förslag: Proviantering med icke-gemenskapsvaror skall få ske för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EG.

Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket, Tullverket och Livsmedelsverket tillstyrker förslaget. Smittskyddsinstitutet har inga synpunkter på förslaget. Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt har inga

invändningar mot förslaget. Sveriges Skeppshandlareförbund anser att förbudet mot att proviantera med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord på EU-interna resor bör upphävas i sin helhet.

Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1999 är det inte längre tillåtet att proviantera med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord på EU-interna resor (se 3 och 4 §§ provianteringslagen). Med en

EU-intern resa i skattesammanhang förstås en resa som börjar i en medlemsstat och slutar i en annan medlemsstat. Detta gäller även om fartyget måste passera internationellt vatten på vägen till destinationsmedlemsstaten (se prop. 1998/99:86 s. 53). Vid EU-interna resor måste alltså ickegemenskapsvaror numer importeras innan de kan tas ombord, dvs. deklareras för övergång till fri omsättning. Detta följer av 3 och 4 §§ provianteringslagen. Vid importen medges dock tull- och skattefrihet.

Den nya ordningen har skapat vissa problem för svenska skeppshandlare, särskilt i fråga om animaliska livsmedel. Sveriges Skeppshandlareförbund synes dock mena att det även finns problem beträffande andra varor än animaliska livsmedel och anser därför att det på nytt bör bli tilllåtet att proviantera med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord på EU-interna resor. Förbundet konkretiserar dock inte vad problemen skulle bestå i. Enligt vad regeringen erfarit fungerar nuvarande ordning tillfredsställande när det gäller andra varor än animaliska livsmedel. Regeringen är därför för närvarande inte beredd att överge huvudregeln att vid EU-interna resor skall proviantering ske med gemenskapsvaror. Däremot finns det, som antytts inledningsvis, skäl att överväga om animaliska livsmedel bör undantas från huvudregeln.

Vid import av animaliska livsmedel gäller förordningen (2000:269) om kontroll av livsmedel som importeras från tredje land och Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1999:21) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land. Bestämmelserna grundar sig på bl.a. rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (EGT L 024 30.01.1998 s. 9, Celex 397L0078). Syftet med nämnda regler är att säkerställa att animaliska livsmedel som importeras till EU uppfyller vissa veterinärmedicinska krav, de s.k. importvillkoren. Enligt reglerna skall animaliska livsmedel från tredje land genomgå bl.a. en fysisk kontroll vid gränskontrollstation. Först när det konstaterats att livsmedlet i fråga uppfyller importvillkoren kan import ske.

Såväl aktuellt direktiv som Livsmedelsverkets föreskrifter på området innehåller dock särskilda regler för skeppshandeln. Enligt dessa regler får animaliska livsmedel från tredje land som inte uppfyller importvillkoren och som hanteras enligt ett särskilt förfarande användas för proviantering av fartyg i gränsöverskridande trafik. Med gränsöverskridande trafik förstås trafik som passerar internationellt vatten eller med andra ord det fria havet. Begreppet gränsöverskridande trafik omfattar alltså viss EU-intern fartygstrafik. Det särskilda förfarandet för skeppshandeln är endast tilllämpligt beträffande icke-gemenskapsvaror. Skall varorna importeras eller med andra ord omvandlas till gemenskapsvaror gäller kravet att importvillkoren måste vara uppfyllda.

Det kan alltså konstateras att huvudregeln i provianteringslagen, nämligen att vid EU-intern trafik skall proviantering ske med gemenskapsvaror, hindrar svenska skeppshandlare från att utnyttja det särskilda förfa-

randet för skeppshandel. Förfarandet har beslutats på gemenskapsnivå och det får därför förutsättas att skeppshandlare i andra EU-länder har möjlighet att utnyttja förfarandet. Det innebär att svenska skeppshandlare missgynnas i förhållande till skeppshandlare i andra EU-länder. Med hänsyn till det nu sagda bör svenska skeppshandlare ges möjlighet att utnyttja det särskilda förfarandet vid proviantering av fartyg med animaliska livsmedel. Proviantering med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord bör därför få ske vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EU. Detta uppnås genom en ändring i 3 § provianteringslagen.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

5.2. Proviantering till statsfartyg och statsluftfartyg

Regeringens förslag: Svenska och utländska statsfartyg och statsluftfartyg skall få proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna: Riksskatteverket, Tullverket, Livsmedelsverket och Sveriges Skeppshandlareförbund tillstyrker förslaget. Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt har inga invändningar mot förslaget. Smittskyddsinstitutet har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Proviantering med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror får enligt 8 § provianteringslagen endast ske till vissa särskilt angivna fartyg och luftfartyg. För att proviantering med nämnda varor skall få ske till luftfartyg krävs att luftfartyget har en högsta tillåtna startvikt som överstiger 5 700 kilogram och att luftfartyget är destinerat till en utländsk flygplats för att hämta eller lämna passagerare. När det gäller fartyg begränsas rätten till proviantering till fartyg som går i yrkesmässig trafik, dock inte fiskefartyg. Vidare krävs att fartygets bruttodräktighet är minst 75 och att fartyget skall anlöpa utländsk hamn för att lämna eller hämta passagerare eller last eller skall företa kryssning i mer avlägsna farvatten som turistfartyg.

Dessutom får proviantering med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror ske till fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten.

Sveriges Skeppshandlareförbund har uppmärksammat Finansdepartementet på att dagens regler inte gör det möjligt att proviantera utländska statsfartyg med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror eller ickegemenskapsvaror. Det innebär att bl.a. vid utländska flottbesök eller vid gemensamma övningar så kan t.ex. utländska försvarsfartyg som skall gå till utländsk ort inte proviantera nämnda varor i Sverige. En effekt av detta är att fartygen väljer att proviantera i andra länder.

I förarbetena till provianteringslagen uttalade regeringen att reglerna för proviantering skall spegla de skatte- och tullrättsliga möjligheterna till försäljning och förbrukning ombord av obeskattade varor och ickegemenskapsvaror (se prop. 1998/99:86 s. 79). Enligt gemenskapsrätten

på området är det möjligt att tillämpa skattefrihet för alkoholdrycker och tobaksvaror som förbrukas ombord vid resa till utländsk ort (se prop. 1998/99:86 s. 53). Det är vidare möjligt att tillåta proviantering med icke-gemenskapsvaror vid resa till en plats utanför EG:s tullområde. Det nu sagda återspeglas i 3 och 4 §§ provianteringslagen.

Enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564) om alkoholskatt föreligger skattefrihet för varor som tas emot av någon som har tillstånd enligt provianteringslagen, givetvis under förutsättning att det rör sig om ett ändamål och en resa som medför skattefrihet, som t.ex. förbrukning ombord på fartyg på resa till utländsk ort. Detta följer av

32 § första stycket 5 och 6 i nämnda lagar. Vid import gäller tull- och skattefrihet för alkoholdrycker och tobaksvaror som tas ombord på fartyg, med undantag för fritidsfartyg, eller luftfartyg som ankommer till eller avgår från Sveriges tullområde. Detta följer av 6 § förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m. och 2 kap. 2 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Eftersom undantag endast görs för fritidsfartyg omfattas utländska statsfartyg av nämnda bestämmelser.

Det kan alltså konstateras att det inte är de materiella tull- eller skattereglerna som hindrar utländska statsfartyg från att proviantera obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror eller icke-gemenskapsvaror. Det som lägger hinder i vägen är i stället föreskriften i 8 § provianteringslagen att sådan proviantering endast får ske till vissa fartyg och luftfartyg. Skälen för denna begränsning är den risk för skattefusk som alltid föreligger när det gäller obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror (se prop. 1998/99:86 s. 80). Denna risk får dock anses förhållandevis ringa i fråga om utländska statsfartyg. Utländska statsfartyg bör därför ges möjlighet att proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror. När det gäller svenska statsfartyg får endast fartyg som disponeras av Försvarsmakten proviantera med nyss nämnda varor. Det innebär att t.ex. forskningsfartyg och andra fartyg som ägs eller brukas av staten i icke-kommersiellt syfte inte får proviantera. En föreskrift om att utländska statsfartyg får proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror skulle alltså medföra en generösare behandling av utländska statsfartyg än svenska. Det är inte rimligt och bör undvikas. Statsfartyg, dvs. såväl svenska som utländska, bör därför ges rätt att proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror. Detta föranleder en ändring i punkten 3 i första stycket 8 § provianteringslagen. Den nya bestämmelsen skall även omfatta statsluftfartyg. Avslutningsvis bör nämnas att huvudkravet för skattefri proviantering, nämligen att fråga är om en resa till utländsk ort, självfallet kommer att gälla även för nu aktuella kategorier av fartyg och luftfartyg. Dessutom krävs provianteringstillstånd.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

6. Avfallsskatt

6.1. Stabilisering av aska utanför avfallsanläggning

Regeringens förslag: Avdrag för skatt på tillsatser för askstabilisering skall medges även om tillsättandet har skett utanför en avfallsanläggning.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har lämnat synpunkter i frågan, utom Ragn-Sells AB, tillstyrker förslaget. Svenska Renhållningsverksföreningen föreslår att det tydligare bör framgå att även bottenaska kan bli föremål för stabilisering och därmed omfattas av skattefriheten. Ragn-Sells AB avstyrker förslaget eftersom bolaget anser att förslaget inte stimulerar användandet av andra bindemedel, t.ex. i form av andra askor. Eftersom begreppet aska inte är entydigt befarar Ragn-

Sells AB att gränsdragningsproblem kan komma att uppstå.

Bakgrunden till regeringens förslag: Aska som deponeras (främst flygaska) bör blandas med andra särskilt utvalda ämnen för att minimera utlakning av oönskade ämnen ur askan. Denna åtgärd kallas stabilisering.

Huvudprincipen enligt avfallsskattelagen är att skatt tas ut enligt en nettodeponimetod. Detta innebär att skatt betalas för allt som förs in till en skattepliktig avfallsanläggning. Enligt 10 § första stycket 1 c avfallsskattelagen får avdrag göras för skatt på avfall som använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring. Regeringen uttalade i propositionen Lag om skatt på avfall (1998/99:84) att av kontrollskäl bör endast stabilisering som har skett inom en skattepliktig anläggning kunna utgöra grund för avdragsrätt (s. 116). Avfallsskattens nuvarande konstruktion innebär således att det i skattehänseende är av avgörande betydelse om askan stabiliseras inom eller utanför en anläggning. När aska förs in till en skattepliktig avfallsanläggning tas skatt ut på hela avfallsmängden. Skatt tas således även ut på de ämnen som tillsatts till aska i stabiliserande syfte.

Det finns olika metoder för stabilisering av aska och området är föremål för en fortgående teknikutveckling. En metod innebär att aska, bindemedel, cement och vatten blandas i två enheter enligt ett väl utprovat recept. Blandningen sker i direkt anslutning till askans uppkomst vid förbränningsanläggningen. Den utförs under kontrollerade former inomhus och under temperaturövervakning. Härigenom säkerställs att blandningen inte blir för varm, vilket allvarligt kan skada den långsiktiga stabiliseringen av askan. Askan förs efter stabilisering till en skattepliktig avfallsanläggning för deponering.

Syftet med stabiliseringsmetoden är att långsiktigt säkra miljön från stor metallutlakning från avfall som deponeras på avfallsanläggningen.

Skälen för regeringens förslag: Stabilisering av aska före deponering är önskvärt ur bl.a. miljöskyddssynpunkt och bör därför inte motverkas genom att stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför en avfallsanläggning inte omfattas av skattefrihet. Även skäl hänförliga till konkurrensneutralitet talar för att skattefrihet bör gälla för stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför en avfallsanläggning. På så sätt undviks att deponier med tillstånd att deponera ostabiliserad aska får en konkur-

rensfördel i förhållande till dem som inte har ett sådant tillstånd. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regeringen att skattefrihet också skall gälla för stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför en avfallsanläggning. Ragn-Sells AB uttrycker farhågor för att förslaget bl.a. inte stimulerar användandet av andra bindemedel, t.ex. i form av andra askor, för att uppnå en helt tillfredsställande stabilisering. Regeringen delar inte Ragn-Sells AB:s uppfattning, utan anser att förslaget om att använda bindemedel för att stabilisera aska inte medför risk för att andra sätt att stabilisera aska missgynnas. Regeringen avser dock att följa utvecklingen av denna fråga.

Vidare anför Ragn-Sells AB att gränsdragningsproblem kan uppstå eftersom aska inte är ett entydigt begrepp. Det är dock inte lämpligt att i lagtexten uttömmande definiera begreppet aska, utan eventuella gränsdragningsproblem får lösas av de tillämpande myndigheterna.

Svenska Renhållningsverksföreningen anser att det bör förtydligas att även stabilisering av bottenaska omfattas av skattefrihet. Ett sådant förtydligande är dock inte nödvändigt eftersom avdrag för stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför avfallsanläggningen omfattar samtliga askor.

Skattefrihet för stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför en anläggning kan åstadkommas antingen genom en rätt att göra avdrag för skatten på ämnena eller genom att stabiliserande ämnen undantas från skatteplikt. Om alternativet med undantag väljs behöver den skattskyldige i sin deklaration inte redovisa hur stora mängder ämnen som tillsatts. Med alternativet med avdragsrätt följer dock en sådan redovisningsskyldighet. Av kontrollskäl bör därför skattefrihet åstadkommas genom en rätt till avdrag för stabiliserande ämnen som tillsätts till aska utanför en anläggning.

Skatt skall alltså inte betalas för den del av askan som vid införsel till en avfallsanläggning utgörs av stabiliserande ämnen. Skatt skall dock fortfarande betalas för den del av avfallet som utgörs av aska. På så sätt kan oönskade miljö- och konkurrenseffekter undvikas utan att särskilda kontrollproblem skapas eller att nettodeponiprincipen frångås.

Förslaget innebär att när stabiliserad aska förs in till anläggningen, måste det fastställas hur stora mängder av avfallet som utgörs av stabiliserande ämnen. Detta kan sannolikt leda till problem i vissa fall. Lämplig typ och mängd av tillsatser för stabilisering är dock väl definierade i branschpraxis, varför det med ledning av denna praxis bör vara möjligt att fastställa hur stora mängder stabiliserande ämnen som ingår i askan. För att minimera problemen bör de skattskyldiga grunda sina avdrag på mätningar eller annat tillförlitligt underlag.

Av redaktionella skäl föreslås att delar av 10 § förs över till en ny paragraf, 11 §. Förslaget föranleder en ny punkt 1 i första stycket av denna nya 11 § i avfallsskattelagen.

6.2. Vätning av aska

Regeringens förslag: Avdrag för skatt på vatten som tillsätts till aska skall medges även om tillsättandet har skett utanför en avfallsanläggning.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har lämnat synpunkter i frågan, utom Ragn-Sells AB, tillstyrker förslaget. Svenska Renhållningsverksföreningen föreslår att det tydligare bör framgå att även bottenaska kan bli föremål för stabilisering och därmed omfattas av skattefrihet. Ragn-Sells AB avstyrker förslaget eftersom bolaget anser att förslaget inte stimulerar användandet av andra bindemedel, i stället för vatten, för att uppnå en helt tillfredsställande stabilisering. Eftersom begreppet aska inte är entydigt befarar Ragn-Sells AB att gränsdragningsproblem kan komma att uppstå.

Bakgrunden till regeringens förslag: Bark och annat biobränsle som härrör från bl.a. sågverk samt massa- och pappersbruk förbränns ofta i fastbränslepannor i anslutning till produktionen. På så sätt täcks delar av fabrikernas behov av värmeenergi. Vid förbränningen uppkommer dels flygaska, dels bottenaska.

Det är vanligt att vätning sker av flyg- och bottenaska vid förbränningsanläggningar för biobränslen och avfall. Syftet med vätningen är att förbättra arbetsmiljön för dem som hanterar askan och att underlätta transporter och deponering. Det förekommer även att krav på vätning av aska ställs i verksamhetens tillstånd enligt miljöbalken eller enligt den numera upphävda miljöskyddslagen (1969:387).

Vätning sker normalt i samband med att askan matas ut från rökgasrening (flygaska) och förbränningsugnar (bottenaska). Tillsatsen vatten utgör vanligen ca 20–50 viktprocent av den totala mängden aska. Efter vätning transporteras askan för vidare hantering, vilket i många fall är liktydigt med att den deponeras.

Om vätning av askan sker inom en sådan avfallsanläggning som avses i 1 § första stycket avfallsskattelagen utgår ingen skatt på det tillsatta vattnet. Det rör sig alltså om t.ex. kommunala avfallsanläggningar. Vattnet bör anses använt för den dagliga driften av anläggningen och är därigenom undantaget från skatteplikt enligt 6 § första stycket 1 avfallsskattelagen. Vätning av aska kan också ske inom en sådan avfallsanläggning som avses i 1 § andra stycket avfallsskattelagen. Det kan t.ex. vara fråga om en massafabrik, där den aska som uppkommer till följd av den industriella produktionen deponeras inom anläggningen. Skyldigheten att betala skatt för sådant avfall inträder när avfallet uppkommer (se 8 § 2 avfallsskattelagen). Om vattnet tillsätts efter skattskyldighetens inträde, bör – i likhet med vad som gäller för en sådan avfallsanläggning som avses i 1 § första stycket avfallsskattelagen – vattnet vara undantaget från skatteplikt.

Vidare kan skattefrihet uppnås genom avdrag för skatt på avfall som använts för att inom anläggningen bl.a. åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring (se 10 § första stycket 1 c avfallsskattelagen). Riksskatteverket har dock i det nu aktuella fallet ansett att sådan avdragsrätt, av kontrollskäl, inte kan aktualiseras för vattendelen i våt aska som förs in till en avfallsanläggning.

Skälen för regeringens förslag: Vätning av aska har positiva effekter på bl.a. arbetsmiljön vid förbränningsanläggningar, transporter och deponering genom en minskning av damningen. Även brandrisker i anslutning till deponering minskar sannolikt eftersom obevattnad aska kan

sprida glöd eller vara brandbenägen. De negativa miljö- och hälsoeffekterna av deponibränder är betydande på grund av de utsläpp av föroreningar som orsakas av bl.a. ofullständig förbränning. En våt aska underlättar vidare generellt packningsåtgärder på avfallsanläggningen, vilket i sin tur medför minskad risk för sättningar och därmed att skyddsåtgärder såsom tät- och täckskikt skadas. Dessa faktorer bidrar samtliga till att ett långsiktigt gott miljöskydd uppnås vid deponering.

Vätning bör således uppmuntras eller i vart fall inte motverkas. Vid vätning före deponering minskar brandrisken och påverkan på skyddsåtgärder genom förbättrade packningsmöjligheter och minskad temperaturutveckling. En kontrollerad vätning medför sannolikt även en avsevärt mer effektiv härdning än den som sker naturligt genom nederbörd och infiltration. Därutöver uppnås fördelar ur arbetsmiljösynpunkt. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regeringen därför att skatt inte skall tas ut på det vatten som tillsätts till askan.

Vätning sker normalt i direkt anslutning till att förbränningen har avslutats. Därefter transporteras den uppblandade askan till den plats där den deponeras. I fall då deponering sker inom en sådan avfallsanläggning som avses i 1 § andra stycket avfallsskattelagen bör skattefrihet gälla redan i dag, eftersom vattnet tillsätts efter det att askan uppkommit eller med andra ord efter det att skattskyldighet inträtt. Det finns således inte behov av att justera lagtexten för att uppnå skattefrihet i denna situation.

Om askan transporteras från förbränningsanläggningen till en separat avfallsanläggning (en anläggning enligt 1 § första stycket avfallsskattelagen) bör det, som angetts ovan, inte ha någon skattemässig betydelse om vätningen har skett inom eller utom avfallsanläggningen. En ändring bör därför göras i avfallsskattelagen, av innebörd att det vatten som tillsätts till aska utanför en avfallsanläggning är skattefritt.

Ragn-Sells AB uttrycker farhågor för att förslaget bl.a. inte stimulerar användandet av andra bindemedel, i stället för vatten, för att uppnå en helt tillfredsställande stabilisering. Regeringen delar inte Ragn-Sells

AB:s uppfattning, utan anser att förslaget om att använda vatten för att väta aska inte medför risk för att andra sätt att stabilisera aska missgynnas. Regeringen avser dock att följa utvecklingen av denna fråga.

Vidare anför Ragn-Sells AB att gränsdragningsproblem kan uppstå eftersom aska inte är ett entydigt begrepp. Det är dock inte lämpligt att i lagtexten uttömmande definiera begreppet aska, utan eventuella gränsdragningsproblem får lösas av de tillämpande myndigheterna.

Svenska Renhållningsverksföreningen anser att det bör förtydligas att även stabilisering av bottenaska omfattas av skattefrihet. Ett sådant förtydligande är dock inte nödvändigt eftersom avdrag för vatten som tillsätts till aska utanför avfallsanläggningen omfattar samtliga askor.

Skattefrihet för vatten som tillsätts till aska utanför en anläggning kan åstadkommas antingen genom en rätt att göra avdrag för skatten på vattnet eller genom att vattnet undantas från skatteplikt. Om alternativet med undantag väljs behöver den skattskyldige i sin deklaration inte redovisa hur stora mängder vatten som tillsatts. Med alternativet med avdragsrätt följer dock en sådan redovisningsskyldighet. Av kontrollskäl bör därför skattefriheten åstadkommas genom en rätt till avdrag för vatten som tillsätts till aska utanför en anläggning.

Skatt skall alltså inte betalas för vattendelen i den aska som i vått tillstånd förs in till en avfallsanläggning. Skatt skall dock fortfarande betalas för den del av avfallet som utgörs av aska. På så sätt kan oönskade miljö- och konkurrenseffekter undvikas utan att särskilda kontrollproblem skapas eller att nettodeponiprincipen frångås.

Förslaget innebär att när våt aska förs in till anläggningen, måste det fastställas hur stora mängder av avfallet som utgörs av vatten. Detta kan sannolikt leda till problem i vissa fall. För att minimera problemen bör de skattskyldiga i möjligaste mån grunda sina avdrag på mätning, vägning eller annat tillförlitligt underlag.

Av redaktionella skäl föreslås att delar av 10 § förs över till en ny paragraf, 11 §. Förslaget föranleder en ny punkt 1 i första stycket av denna nya 11 § i avfallsskattelagen.

6.3. Stoft och slam från rökgasrening vid aluminiumåtervinning

Regeringens förslag: Avdrag för skatt skall medges för stoft från spärrfilter och för slam från våtrening som uppkommer vid tillverkning av återvinningsbaserad aluminium.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har lämnat synpunkter i frågan tillstyrker förslaget. Kemikontoret anser dock att skattebefrielse även uttryckligen skall omfatta det slam som uppstår vid rening av vatten i samband med rökgasrening.

Bakgrunden till regeringens förslag: Det finns i dag två större tillverkare av aluminium i Sverige. Det ena företaget utvinner ren aluminiummetall ur aluminiumoxid genom elektrolys (s.k. primäraluminium).

Det andra företaget framställer aluminium genom omsmältning av skrotmaterial (återvinningsbaserad aluminium, s.k. sekundäraluminium). Den först nämnda tillverkaren använder ett elektrofilter för att rena de rökgaser som uppstår vid aluminiumtillverkningen. Elektrofiltret hindrar att järn ackumuleras i det retursystem där fluorider återförs till processerna och avlastar omgivningen (jfr prop. 1998/99:84 s. 90 ff). När rökgaserna renas med hjälp av elektrofiltret uppstår avfall. Det rör sig om bl.a. elektrofilterstoft. Med stöd av 10 § första stycket 20 avfallsskattelagen medges avdrag för bl.a. elektrofilterstoft från framställning av primäraluminium.

Tillverkaren av återvinningsbaserad aluminium smälter aluminiumskrot i roterande ugnar. Metallsmältan överförs därefter till oljeeldade raffineringsugnar för analysjustering och gjutning till tackor. Rökgaserna från smältverket renas i ett textilt spärrfilter och i en våtavskiljare av venturityp. För att uppnå önskad rening tillsätts kalk med brunkolsstoft före det att reningen görs i det textila spärrfiltret. Stoft från spärrfiltret (ca 600 ton per år) och slam från våtavskiljaren (ca 30 ton per år) deponeras på en kommunal deponi. Enligt avfallsskattelagens nuvarande utformning medges inte avdrag för stoft från spärrfilter och för slam från våt rening som uppstår vid tillverkning av återvinningsbaserad aluminium.

Skälen för regeringens förslag: Såsom anges ovan, medges avdrag enligt avfallsskattelagen för bl.a. sådant stoft som uppstår vid tillverkning av primäraluminium där en särskild sorts rökgasreningsanläggning, nämligen elektrofilter, används. På samma sätt som vid tillverkning av primäraluminium gäller för rökgasrening vid framställning av återvinningsbaserad aluminium att det stoft som samlas upp i filtret och i våtavskiljaren i hög grad är förorenat och att det med nuvarande kunskap och teknik saknas möjlighet att omhänderta stoftet på annat sätt än genom deponering (jfr prop. 1998/99:84 s. 92). Mot denna bakgrund bör också stoft från spärrfilter och slam från våtrening som uppkommer vid återvinning av skrotaluminium omfattas av skattefrihet genom avdrag. En ändring av avfallsskattelagen bör därför ske så att alla typer av stoft och slam från rening av rökgaser vid aluminiumtillverkning omfattas av den aktuella avdragsbestämmelsen, oavsett vilken metod av rökgasrening som används.

Att i lagtexten särskilt ange att skattebefrielsen även skall omfatta det slam som uppstår vid rening av vatten i samband med rökgasrening, som

Kemikontoret förordar, är inte nödvändigt. Slam som uppstår från rening av rökgaser vid framställning av aluminium omfattas nämligen redan av avdragsrätten.

Förslaget föranleder en ändring av utformningen av den nuvarande

10 § första stycket 20 avfallsskattelagen. Av redaktionella skäl föreslås att delar av 10 § förs över till en ny paragraf, 11 §. Bestämmelsen om skattefrihet för olika avfall från framställning av aluminium återfinns i första stycket 20 av denna nya paragraf.

Hänvisningar till S6-3

6.4. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen (1999:673) om skatt på avfall skall träda i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Älmhults kommun, Skogsindustrierna, Svenska

Renhållningsverksföreningen, Svenskt Näringsliv, Svenska Kommunförbundet, Stora Enso Koncernstab Juridik och SRV Återvinning AB anser att lagändringarna skall gälla retroaktivt från tidpunkten från avfallsskattelagens ikraftträdande den 1 januari 2000. Dessa remissinstanser motiverar sitt ställningstagande med att förslagen grundar sig på samma bedömningar som låg till grund för skattens införande samt att förslagen i praktiken är korrigeringar av tidigare felaktig lagstiftning. Skogsindustrierna anför att redan innan avfallsskatten trädde i kraft påtalades att de nu föreslagna ändringarna borde omfattas av skattefrihet. Övriga remissinstanser, som lämnat synpunkter i frågan, tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: De nu föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2002.

Ett par ändringar har tidigare gjorts i avfallsskattelagen. Regeringen ansåg då att de föreslagna ändringarna skulle tillämpas retroaktivt från och med avfallsskattelagens ikraftträdande den 1 januari 2000. I det här ärendet anser dock regeringen att det saknas skäl att föreslå att de föreslagna

lagändringarna skall tillämpas retroaktivt. Äldre föreskrifter skall alltså fortfarande gälla i fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit.

6.5. Deponigas

Regeringens bedömning: Riksdagens önskemål om att användningen av deponigas för energiutvinning skall stimuleras är tillgodosett.

Skälen för regeringens bedömning: Med anledning av de förslag som regeringen lade fram i propositionen 1998/99:84 om lag om skatt på avfall begärde riksdagen (bet. 1998/99:SkU20, rskr. 1998/99:258), sedan det i tre motioner yrkats att avdragsrätt för omhändertagen deponigas borde medges, att regeringen skyndsamt skulle återkomma till riksdagen med förslag som syftar till att stimulera användningen av deponigas för energiutvinning. Inom Europeiska unionen har ett direktiv (1999/31/EG) om deponering av avfall beslutats. Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning genom förordningen (2001:512) om deponering av avfall.

Genom förordningen har en enhetlig standard införts med högt uppställda miljökrav på deponier. Specifikation på krav som deponierna måste uppfylla finns för bl.a. kontroll och insamling av deponigas. Kraven syftar till att uppnå positiva effekter på mark, grundvatten samt sjöar och vattendrag i anslutning till deponierna. I propositionen Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) ansåg regeringen till följd av de krav som det nyssnämnda EG-direktivet uppställer på skyldighet att omhänderta och utnyttja deponigasen – om möjligt genom energiutvinning – att riksdagens önskemål om att användningen av deponigas för energiutvinning skall stimuleras kommer att tillgodoses i och med att direktivet genomförs (s. 189).

Förordningen om deponering av avfall har numera trätt i kraft. Riksdagens önskemål om att användningen av deponigas för energiutvinning skall stimuleras har alltså tillgodosetts.

7. Offentlig-finansiella effekter

Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2002 beräknas förslaget att sänka förseningsavgiften i skattebetalningslagen till 500 kr i vissa fall ge en budgetförsvagning på 0,05 miljarder kronor.

Proviantering med animaliska livsmedel för förbrukning ombord får i dag ske med obeskattade gemenskapsvaror, dvs. provianteringen är skattefri. Förslaget att tillåta proviantering med icke-gemenskapsvaror vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EU, får därför inga offentlig-finansiella effekter. Oavsett om proviantering sker med obeskattade gemenskapsvaror eller icke gemenskapsvaror är nämligen provianteringen skattefri.

När det gäller förslaget att utländska statsfartyg och statsluftfartyg skall få proviantera med obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror samt icke-gemenskapsvaror är det rimligt att anta att dessa fartyg i dag väljer att proviantera nämnda varor i andra länder. Förslaget kan därför inte förväntas medföra något skattebortfall. Däremot kommer förslaget att förbättra svenska skeppshandlares konkurrenssituation.

Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2002 beräknas justeringarna i avfallsskattelagen ge en budgetförsvagning på 0,06 miljarder kronor.

Förslagen förväntas inte leda till någon ökning av arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

8. Författningskommentar

8.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

34 §

Syftet med hänvisningen till 2 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) är att peka ut Riksskatteverket som beskattningsmyndighet vid beskattning enligt 27 § (se prop. 2000/01:118 s. 124125). Hänvisningen är dock felaktig. Rätt paragraf i LPP är 1 kap. 5 §. Detta åtgärdas nu.

8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

34 §

Syftet med hänvisningen till 2 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) är att peka ut Riksskatteverket som beskattningsmyndighet vid beskattning enligt 26 § (se prop. 2000/01:118 s. 130). Hänvisningen är dock felaktig. Rätt paragraf i LPP är 1 kap. 5 §. Detta åtgärdas nu.

8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

6 kap.

1 §

Syftet med hänvisningen till 2 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) är att peka ut Riksskatteverket som beskattningsmyndighet vid beskattning enligt 4 kap. 2 § (se prop. 2000/01:118 s. 135). Hänvisningen är dock felaktig. Rätt paragraf i LPP är 1 kap. 5 §. Detta åtgärdas nu.

8.4. Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

15 kap.

6 §

Ändringen innebär att dagens generella förseningsavgift på 1 000 kr ersätts med enkel och dubbel förseningsavgift. Huvudregeln skall vara att förseningsavgiften är 500 kr, enkel förseningsavgift. Dubbel förseningsavgift, dvs. 1 000 kr, skall tas ut när en skattskyldig inte följt ett föreläggande om att deklarera eller tidigare har slarvat med att lämna deklaration. Detsamma skall gälla för förseningar som avser periodiska sammanställningar.

Övergångsbestämmelsen

Med anledning av vad Lagrådet yttrat föreslås en särskild övergångsbestämmelse med innebörden att äldre föreskrifter fortfarande skall gälla om de förhållanden som föranleder avgiften hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

8.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

3 §

Genom det nya andra stycket införs en möjlighet att proviantera med icke-gemenskapsvaror för förbrukning ombord på EU-interna resor. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs dels att fråga är om en resa över det fria havet, dels att varorna består av animaliska livsmedel, dels att provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EU. Med nyss nämnda föreskrifter förstås förordningen (2000:269) om kontroll av livsmedel som importeras från tredje land och Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1999:21) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land. Provianteringen måste alltså ske i enlighet med dessa föreskrifter för att icke-gemenskapsvaror skall få användas. Kravet på att det fria havet skall passeras innebär att det måste finnas fritt hav eller ekonomisk zon mellan Sverige och det EU-land som fartyget trafikerar. Om vattnet mellan länderna enbart består av Sveriges sjöterritorium och ankomstlandets sjöterritorium är alltså den nya bestämmelsen inte tillämplig. Se vidare lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Bestämmelsen är alltså inte tillämplig på alla EU-interna resor utan endast resor över det fria havet.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.

8 §

I första stycket punkten 3 ersätts uttrycket ”fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten” med orden ”statsfartyg och statsluftfartyg”. Med statsfartyg och statsluftfartyg avses samma sak som i 2 § tillträdesförordningen (1992:118). Det innebär att örlogsfartyg, forskningsfartyg samt andra fartyg och svävare som ägs eller brukas av en stat och nyttjas i icke-kommersiellt syfte skall betraktas som statsfartyg. Till statsluftfar-

tyg räknas militära stridsflygplan, militära transportflygplan och andra luftfartyg som ägs eller brukas av en stat och nyttjas i icke-kommersiellt syfte. Den nya lydelsen omfattar alltså fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten. Därvidlag är det ingen ändring i sak. Det som är nytt är att utländska statsfartyg och statsluftfartyg samt svenska statsfartyg och statsluftfartyg, som inte disponeras av Försvarsmakten, ges möjlighet att proviantera med aktuella varor. För att över huvud få proviantera gäller dock precis som i dag att det är fråga om en resa till en utländsk ort (se 3 §). Dessutom krävs provianteringstillstånd (se 7 §).

8.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

Rubriken närmast före 10 §

Rubriken närmast före 10 § har ändrats från ”Avdrag i deklaration” till enbart ”Avdrag”. Ändringen är föranledd av att uttrycket ”i en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt” ersätts, i de nya 10 och 11 §§, med det enklare uttrycket ”den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt”. Uttrycket ”avdrag i en deklaration” tas alltså bort.

10 §

Av redaktionella skäl har delar av paragrafen förts över till en ny paragraf, 11 §. Det gäller första stycket punkterna 2–24 samt tredje stycket av den nuvarande lydelsen av 10 §.

I första stycket har den äldre lydelsen av 1 c flyttats till en ny punkt 3. Enligt den nya punkten 3 medges, liksom tidigare, avdrag för skatt på avfall som inom anläggningen använts för konstruktionsarbeten eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring. En smärre språklig justering har dock gjorts i syfte att tydliggöra att avdrag enligt första stycket 3 enbart får göras i de fall aktuella arbeten faktiskt vidtagits inom anläggningen. Ändringen är således inte avsedd att medföra någon inskränkning till vad som gällde tidigare, utan är – såsom angetts – endast en språklig justering.

Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell karaktär.

11 §

Denna nya paragraf motsvaras till stor del av – från och med punkten 2 – den nuvarande lydelsen av 10 §.

I första stycket har en ny punkt 1 införts. I punkten beskrivs att avdrag för skatt på vatten eller stabiliserande ämnen som tillsatts till aska utanför anläggningen får göras. Som framhållits i avsnitten 6.1 och 6.2 skall dock skatt betalas för den del av avfallet som utgörs av aska. I första stycket 1 regleras situationer då avdrag under vissa omständigheter kan medges även om de aktuella åtgärderna har vidtagits utanför anläggningen. Det rör sig alltså om åtgärder som vidtagits innan avfallet fördes in till anläggningen eller med andra ord innan skattskyldigheten inträdde. Rätten till avdrag uppkommer dock inte förrän skattskyldigheten har inträtt. Denna avdragsrätt har på inrådan av Lagrådet placerats i förevarande paragraf i stället för i 10 §, dock som en ny punkt 1. Efter denna ändring regleras i den föreslagna 11 § sådana avdrag som är knutna till skatt-

skyldighetens inträde eller med andra ord, enligt huvudregeln, till tidpunkten för avfallets införande till en anläggning.

I första stycket i den nya paragrafen tillåts vidare enligt punkten 20 (punkten 20 i nuvarande lydelse av 10 §), förutom avdrag för katodrester, blästerstoft och kolavfall, avdrag för alla typer av stoft och slam från rening av rökgaser vid aluminiumtillverkning. Det har således inte någon betydelse vilken metod av rökgasrening som används vid framställning av aluminium, för att avdrag för skatt på avfall skall medges. Begreppet framställning av aluminium täcker såväl primär- som sekundäraluminium. Det har således i detta fall ingen betydelse om aluminiumet framställts genom utvinning ur aluminiumoxid eller genom omsmältning av skrotmaterial. Denna avdragsrätt har närmare utvecklats i avsnitt 6.3.

Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell karaktär i förhållande till vad som tidigare gällde enligt den äldre lydelsen av 10 §.

8.7. Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

Bestämmelserna om transitering i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen har ändrats. Detta föranleder de här föreslagna följdändringarna i 3 kap. 3 § och 4 kap. 7 §tullagen.

Utredningens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

6 §

Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.

Om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid skall förseningsavgift tas ut. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Avgiften är dock 1 000 kronor om

1. den skattskyldige anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits, eller

2. den skattskyldige underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna,

3. förseningen avser en periodisk sammanställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Punktskatterna – Reformerade betalningsregler, m.m. (SOU 2000:46)

Efter remiss har följande lämnat yttrande över utredningens förslag: Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Dalarnas län, Luftfartsverket, Tullverket, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Statens Jordbruksverk, Fiskeriverket, Statens Naturvårdsverk, Alkoholinspektionen, Läkemedelsverket, Ekobrottsmyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Svenska Petroleuminstitutet, Svenska Gasföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, AB Trav och Galopp, Grus- och Makadamföreningen, Svenska Renhållningsverksföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Redareförening, Lantbrukarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Svensk Industriförening, Sprit- och Vinleverantörsföreningen, Bilindustriföreningen, Kungliga Svenska Aeroklubben, Svenska Allmänflygföreningen, Hjelmco Oil AB, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Radio- och TV-verket, Swedish Match North Europe AB.

Yttrande har också inkommit från Frivilliga Flygkåren, Oroboros AB, BRG Business Region Göteborg AB.

Annonsörsföreningen, Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, Ragn-Sells AB, Sellbergs AB, Hydro Agri AB, Svenska Lantmännen, Industrin för Växt och Träskyddsmedel, Kemetyl AB, Petroleumhandlarnas Riksförbund, Sveriges Redarförening för mindre passagerarfartyg, Svenska Flygföretagens Riksförbund, Svenska Bryggareföreningen och Austria Tabak Scandinavia AB har inte hörsammat remissen.

Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian Två provianteringsfrågor

Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag: Riksskatteverket, Tullverket, Statens Jordbruksverk, Statens Livsmedelsverk, Smittskyddsinstitutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt och Sveriges Skeppshandlareförbund.

Sveriges redarförening har inte hörsammat remissen.

Lagförslaget i promemorian Stabilisering och vätning av aska med flera avfallsskattefrågor

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:673) om skatt på avfall

dels att 10 § samt rubriken närmast före 10 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag i deklaration Avdrag

10 §

I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på

1. avfall som

a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

b) använts för driften av anläggningen,

c) använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring,

2. förorenad jord från marksanering,

3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras,

6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

7. asbesthaltigt avfall,

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på

1. avfall som förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

2. avfall som använts för driften av anläggningen,

3. vatten och stabiliserande ämnen som utanför anläggningen tillsatts aska.

4. avfall som inom anläggningen använts för konstruktionsarbeten eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring.

8. flour- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets,

9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,

10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,

12. kalciumflouridslam från framställning av aluminiumflourid,

13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

15. slagger från metallurgiska processer,

16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

17. oljehaltigt glödskalsslam, 18. metallhydroxidslam, 19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly,

20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från framställning av aluminium,

21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar,

22. gjuterisand, 23. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

24. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning.

Vid fastställandet av halten ce-

Avdrag enligt första stycket 4 får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning.

sium-137 enligt första stycket 24 skall askans torrvikt användas.

11 §

Den som är skattskyldig får göra avdrag även för skatt på

1. förorenad jord från marksanering,

2. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

3. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

4. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras,

5. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

6. asbesthaltigt avfall,

7. flour- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets,

8. grönlutslam från kausticeringsprocesser,

9. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

10. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,

11. kalciumflouridslam från framställning av aluminiumflourid,

12. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

13. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

14. slagger från metallurgiska processer,

15. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

16. oljehaltigt glödskalsslam, 17. metallhydroxidslam, 18. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och

bly,

19. katodrester, blästerstoft, kolavfall samt stoft och slam från rening av rökgaser vid framställning av aluminium,

20. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar,

21. gjuterisand, 22. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

23. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 23 skall askans torrvikt användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian Stabilisering och vätning av aska med flera avfallsskattefrågor

Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag: Riksskatteverket, Naturvårdsverket, Älmhults kommun, Huddinge kommun, Svenska Kommunförbundet, Skogsindustrierna, Svenska Renhållningsverksföreningen, Svenskt Näringsliv, Kemikontoret, Stora Enso Koncernstab Juridik, SRV återvinning AB och Ragn-Sells AB.

Helsingborgs kommun, Stockholms kommun, Örnsköldsviks kommun, Återvinningsindustrierna, SITA Sverige AB, Gotthard Aluminium AB och Kubikenborg Aluminium AB har inte hörsammat remissen.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

6 §2

Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a § får lämnas eller när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.

Om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid skall förseningsavgift tas ut. Förseningsavgift tas dock inte ut när en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a § får lämnas eller när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Avgiften är dock 1 000 kronor om

1. den skattskyldige förelagts att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits,

2. den skattskyldige inte lämnat deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, eller

3. förseningen avser en periodisk sammanställning.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2 Senaste lydelse 2000:1000.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror får ske för försäljning ombord vid resa till en plats utanför EG:s skatteområde och för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort.

Proviantering med ickegemenskapsvaror får ske för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort om fråga är om animaliska livsmedel som hanteras enligt bestämmelserna om skeppshandel i livsmedelslagstiftningen.

Såvitt avser mervärdesskatt får proviantering ske i de fall som avses i 5 kap. 9 § första stycket 4 och 4 a mervärdesskattelagen (1994:200).

8 §

Proviantering enligt 7 § får ske endast till

1. luftfartyg som har en högsta tillåtna startvikt som överstiger 5 700 kilogram och som är destinerat till en utländsk flygplats för att lämna eller hämta passagerare eller last,

2. fartyg som går i yrkesmässig trafik, dock inte fiskefartyg, och vars bruttodräktighet är minst 75 och som skall anlöpa utländsk hamn för att lämna eller hämta passagerare eller last eller som skall företa kryssning i mer avlägsna farvatten som turistfartyg, eller

3. fartyg och luftfartyg som disponeras av Försvarsmakten.

3. statsfartyg och statsluftfartyg.

Om det finns särskilda skäl får Tullverket bevilja dispens från kraven på lägsta startvikt respektive bruttodräktighet i första stycket 1 och 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:673) om skatt på avfall

dels att 10 § samt rubriken närmast före 10 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag i deklaration Avdrag

10 §1

I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på

1. avfall som

a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

b) använts för driften av anläggningen,

c) använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring,

2. förorenad jord från marksanering,

3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras,

6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

7. asbesthaltigt avfall,

8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på

1. avfall som förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

2. avfall som använts för driften av anläggningen,

3. vatten eller stabiliserande ämnen som utanför anläggningen tillsatts till aska,

4. avfall som inom anläggningen använts för konstruktionsarbeten eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring.

1 Senaste lydelse 1999:1321.

av järnmalmspellets,

9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,

10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,

12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,

13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

15. slagger från metallurgiska processer,

16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

17. oljehaltigt glödskalsslam, 18. metallhydroxidslam, 19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly,

20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från framställning av aluminium,

21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar,

22. gjuterisand, 23. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

24. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning.

Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 24 skall askans torrvikt användas.

Avdrag enligt första stycket 4 får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning.

11 §

Den som är skattskyldig får göra avdrag även för skatt på

1. förorenad jord från marksanering,

2. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

3. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

4. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras,

5. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

6. asbesthaltigt avfall,

7. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets,

8. grönlutslam från kausticeringsprocesser,

9. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

10. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,

11. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,

12. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

13. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

14. slagger från metallurgiska processer,

15. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

16. oljehaltigt glödskalsslam, 17. metallhydroxidslam, 18. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly,

19. katodrester, blästerstoft, kolavfall samt stoft och slam från rening av rökgaser vid framställ-

ning av aluminium,

20. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar,

21. gjuterisand, 22. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

23. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 23 skall askans torrvikt användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-10-01

Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, justitierådet Dag Victor, regeringsrådet Göran Schäder.

Enligt en lagrådsremiss den 13 september 2001 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

2. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg,

3. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Petter Classon och kammarrättsassessorn Gabriella Loman.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till ändring i skattebetalningslagen

Ikraftträdandebestämmelsen

Enligt förslaget föreslås inte någon särskild övergångsbestämmelse. Detta innebär enligt Lagrådets bedömning att efter det att den nya lagen trätt i kraft får förseningsavgift inte bestämmas till högre belopp än vad som följer av de nya bestämmelserna även om de förhållanden som föranleder avgiften hänför sig till tiden före lagändringen (jfr brottsbalkens promulgationslag 5 §).

Förslaget till lag om ändring i lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg

3 §

I paragrafen föreslås ett nytt andra stycke av innebörd att proviantering med icke-gemenskapsvaror skall få ske vid resa till utländsk ort om fråga är om animaliska livsmedel som hanteras enligt bestämmelserna om skeppshandel i livsmedelslagstiftningen. Vid föredragningen har upplysts att sådan proviantering får ske endast vid resa till utländsk ort över internationellt vatten och att detta följer av vissa av Livsmedelsverket utfärdade föreskrifter. Enligt Lagrådets mening bör en grundläggande förutsättning av detta slag framgå direkt av lagtexten och inte endast indirekt genom en allmän hänvisning till andra icke närmare preciserade föreskrifter.

Det har vidare upplysts att de bestämmelser om skeppshandel som åsyftas i den föreslagna bestämmelsen inte har karaktär av lag utan består av föreskrifter som utfärdats av Livsmedelsverket. Hänvisningen till livsmedelslagstiftningen framstår under sådana förhållanden som vilsele-

dande och bör ersättas av en mera allmän hänvisning till gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel.

Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att bestämmelsen omformuleras på följande sätt:

”Proviantering med icke-gemenskapsvaror får ske för förbrukning ombord vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EG.”

Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på avfall

10 och 11 §§

Förslaget innebär bl.a. att de i nuvarande 10 § upptagna bestämmelserna fördelas på de föreslagna 10 och 11 §§. Enligt vad som upplysts vid föredragningen motiveras det förslaget av en önskan att göra lagtexten mer lättillgänglig. Det kan ifrågasättas om den ambitionen uppnås genom att såsom i förslaget bryta ut endast en av 24 punkter till behandling i en särskild paragraf. Det framstår också som en nackdel när det gäller tillgängligheten att samtliga nuvarande punkter enligt förslaget kommer att få en annan numrering. För en uppdelning talar emellertid att rätten till avdrag enligt de under den nuvarande punkten 1 upptagna fallen, som i förslaget föreslås särskilt reglerade, synes skilja sig från övriga punkter genom att avdragsrätten inte är direkt knuten till skattskyldighetens inträde utan till att avfall förs ut från anläggningen eller används på visst sätt inom denna. Lagrådet vill mot den bakgrunden inte motsätta sig den föreslagna uppdelningen.

I 10 § föreslås rätt till avdrag för vatten och stabiliserande ämnen som tillsatts till aska. Avsikten synes vara att sådant avdrag, i likhet med de i förslagets 11 § reglerade fallen, skall vara knutet till skattskyldighetens inträde eller med andra ord, enligt huvudregeln, till tidpunkten för avfallets införande till en anläggning. Tillägget torde därför lämpligen tas upp som en ny punkt efter de i förslagets 11 § upptagna punkterna (som redan innehåller reglering av vissa askor i punkterna 9 och 23).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen Det kan ifrågasättas om hänvisningen till ”förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet” som förutsättning för fortsatt tillämpning av äldre bestämmelser är helt entydig. Lagrådet vill som ett alternativ hänvisa till möjligheten att föreskriva att äldre föreskrifter fortfarande skall gälla i fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition Vissa punktskattefrågor, m.m.