Prop. 2003/04:106

Lag om sjöfartsskydd

• Sida 1
•  Original

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 april 2004

Göran Persson

Ulrica Messing

(Näringsdepartementet)

Europaparlamentets och rådets förordning

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS

FÖRORDNING (EG) nr .../2004

av den 31 mars 2004

om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

1

,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget

2

, och

av följande skäl:

(1) Avsiktliga olagliga handlingar och i synnerhet terrorism hör till de

allvarligaste hoten mot de ideal i fråga om demokrati, frihet och fred som utgör själva grunden för Europeiska unionen.

(2) Sjöfartsskyddet inom Europeiska gemenskapen vid sjötransporter

och skyddet för de medborgare som utnyttjar dessa samt miljöskyddet bör alltid säkerställas inför de hot som utgörs av avsiktliga olagliga handlingar, såsom terroristattacker, sjöröveri eller andra liknande handlingar.

(3) Vid transport av varor som innehåller särskilt farliga ämnen, såsom

kemiska och radioaktiva ämnen, kan avsiktliga olagliga handlingar innebära allvarliga risker för unionens medborgare och miljön.

(4) Vid Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) diplomatkonferens antogs den 12 december 2002 ändringar av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) samt en internationell kod för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (ISPS-koden). Dessa instrument syftar till att förbättra sjöfartsskyddet på fartyg som används för internationell handel och i hamnanläggningar som utnyttjas av dessa. De innehåller obligatoriska bestämmelser, vars

• Sida 100
•  Original

räckvidd inom gemenskapen behöver preciseras i vissa fall, samt rekommendationer, av vilka några bör göras obligatoriska inom gemenskapen.

(5) Utan att det påverkar medlemsstaternas bestämmelser inom

området nationell säkerhet och de åtgärder som kan vidtas enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, bör det sjöfartsskyddsmål som anges i skäl 2 uppnås inom ramen för lämpliga åtgärder på det sjöfartspolitiska området genom att fastställa gemensamma normer för gemenskapens tolkning, genomförande och kontroll av de bestämmelser som antagits vid IMO:s diplomatkonferens den 12 december 2002. Genomförandebefogenheterna bör delegeras till kommissionen för antagande av detaljerade tillämpningsåtgärder.

(6) I denna förordning beaktas de grundläggande rättigheterna och

iakttas de principer som erkänns bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(7) Utöver de fartyg som används i internationell fart, och de

hamnanläggningar som betjänar dessa, bör sjöfartsskyddet stärkas för fartyg i nationell fart inom gemenskapen och för hamnanläggningar som används för dessa, och i synnerhet sjöfartsskyddet för passagerarfartyg med tanke på antalet människoliv som står på spel i samband med dessa transporter.

(8) Del B i ISPS-koden innehåller vissa rekommendationer vilkas

tillämpning bör göras obligatorisk inom gemenskapen för att på ett enhetligt sätt uppnå det sjöfartsskyddsmål som anges i skäl 2.

(9) För att medlemsstaterna skall kunna bidra till det erkända och

nödvändiga målet att främja närsjöfarten inom gemenskapen bör de uppmanas att, med avseende på regel 11 i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen, sluta avtal om förfaranden vad gäller sjöfartsskyddet vid regelbunden trafik inom gemenskapen på fasta rutter och för de hamnanläggningar som används för denna fart, utan att detta inkräktar på den allmänna skyddsnivå som eftersträvas.

(10) För de hamnanläggningar som är belägna i hamnar som endast

ibland används för internationell fart kan det vara orimligt att permanent tillämpa samtliga skyddsregler i denna förordning. Medlemsstaterna bör, på grundval av de skyddsutredningar som de genomför, fastställa vilka hamnar som är berörda och vilka ersättningsåtgärder som tillhandahåller en tillräckligt hög skyddsnivå.

(11) Medlemsstaterna bör noggrant kontrollera att skyddsreglerna följs

av alla fartyg, oavsett ursprung, som begär att få anlöpa en hamn i gemenskapen. Den berörda medlemsstaten bör utse en "behörig sjöfartsskyddsmyndighet" med ansvar för att samordna, genomföra

• Sida 101
•  Original

och övervaka tillämpningen av de skyddsåtgärder som anges i denna förordning med avseende på fartyg och hamnanläggningar. Denna myndighet bör ålägga varje fartyg som önskar anlöpa hamnen att i förväg tillhandahålla upplysningar om sitt internationella sjöfartsskyddscertifikat, om de nuvarande och tidigare skyddsnivåerna för fartyget och varje annan praktisk upplysning om sjöfartsskyddet.

(12) Medlemsstaterna bör har rätt att medge undantag från ett

systematiskt krav på att tillhandahålla de upplysningar som avses i skäl 11 för regelbunden fart inom gemenskapen eller regelbunden nationell fart, under förutsättning att dessa upplysningar när som helst, på begäran av medlemsstaternas behöriga myndigheter, kan tillhandahållas av de rederier som bedriver denna trafik.

(13) Säkerhetskontroller i hamnen kan genomföras av medlemsstaternas

behöriga sjöfartsskyddsmyndigheter, och även, vad gäller det internationella sjöfartsskyddscertifikatet, av de inspektörer som agerar inom ramen för hamnstatskontroll i enlighet med rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll).

3

Därvid är

det nödvändigt att se till att de berörda myndigheterna kompletterar varandra när flera olika myndigheter är inblandade.

(14) Med tanke på antalet parter som är delaktiga i genomförandet av

sjöfartsskyddsåtgärderna, är det nödvändigt att varje medlemsstat utser en enda behörig myndighet med ansvar för att samordna och kontrollera tillämpningen av sjöfartsskyddsåtgärderna på nationell nivå. Medlemsstaterna bör tillhandahålla nödvändiga medel och en nationell plan för genomförandet av denna förordning i syfte att uppnå det mål i fråga om sjöfartsskyddet som beskrivs i skäl (2), bland annat med hjälp av en tidsplan för ett tidigt genomförande av vissa åtgärder, i enlighet med riktlinjerna i resolution 6 som antogs den 12 december 2002 vid IMO:s diplomatkonferens. Effektiviteten i kontrollen av genomförandet i varje nationellt system bör vara föremål för inspektioner som övervakas av kommissionen.

(15) Ett konkret och enhetligt genomförande av åtgärderna inom ramen

för en sådan politik väcker viktiga frågor om dess finansieringsaspekter. Finansieringen av vissa ytterligare sjöfartsskyddsåtgärder får inte leda till att konkurrensen snedvrids. Kommissionen bör därför omedelbart inleda en undersökning (som särskilt behandlar det sätt på vilket finansieringen delas mellan de offentliga myndigheterna och operatörerna, utan att detta påverkar behörighetsfördelningen mellan medlemsstaterna och Europeiska gemenskapen) och för Europaparlamentet och rådet lägga fram resultaten och eventuella förslag.

• Sida 102
•  Original

(16) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör

antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter

4

. Det bör fastställas ett förfarande för anpassning av denna förordning mot bakgrund av gjorda erfarenheter för att göra även andra bestämmelser i del B i ISPS-koden obligatoriska som inte redan nu görs obligatoriska genom denna förordning.

(17) Med tanke på att målen för denna förordning, dvs. inrättande och

genomförande av lämpliga åtgärder inom det sjöfartspolitiska området, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av denna förordnings europeiska dimension, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget. I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, som fastläggs i enlighet med samma artikel, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Syfte

1. Huvudsyftet med denna förordning är att inrätta och genomföra gemenskapsåtgärder som syftar till att förbättra sjöfartsskyddet på fartyg som används för internationell handel och nationell sjöfart, samt i berörda hamnanläggningar, inför hot om avsiktliga olagliga handlingar.

2. Förordningen syftar dessutom till att tillhandahålla en grund för harmoniserad tolkning, harmoniserat genomförande och gemenskapskontroll av de särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd som antogs vid IMO:s diplomatkonferens den 12 december 2002, vid vilken konferens 1974 års SOLASkonvention (Safety Of Life At Sea) ändrades och ISPSkoden (International Ship and Port facility Security) fastställdes.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning avses med

1. särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd enligt SOLASkonventionen: de ändringar, som återfinns i bilaga I till denna förordning, som innebär att ett nytt kapitel XI-2 införs i bilagan till IMO:s SOLAS-konvention, i dess uppdaterade version,

• Sida 103
•  Original

2. ISPS-koden: IMO:s internationella kod för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar, i dess uppdaterade version,

3. del A i ISPS-koden: förordet och de obligatoriska kraven, som utgör del A i ISPS-koden, och som återfinns i bilaga II till denna förordning, rörande bestämmelserna i kapitel XI-2 i bilagan till SOLAS-konventionen, i dess uppdaterade version,

4. del B i ISPS-koden: riktlinjerna, som utgör del B i ISPS-koden, och som återfinns i bilaga III till denna förordning, rörande bestämmelserna i kapitel XI-2 i bilagan till SOLAS-konventionen, i dess ändrade lydelse, och i del A i ISPS-koden, i dess uppdaterade version,

5. sjöfartsskydd: kombination av förebyggande åtgärder som syftar till att skydda sjöfarten och hamnanläggningarna mot hot om avsiktliga olagliga handlingar,

6. sambandspunkt för sjöfartsskydd: det organ som utsetts av varje medlemsstat och som skall utgöra en kontaktpunkt för kommissionen och andra medlemsstater och underlätta, följa upp och informera om tillämpningen av de sjöfartsskyddsåtgärder som anges i denna förordning,

7. behörig sjöfartsskyddsmyndighet: en myndighet som utsetts av en medlemsstat för att samordna, genomföra och övervaka tillämpningen av de skyddsåtgärder som föreskrivs i denna förordning för fartyg och/eller en eller flera hamnanläggningar. Denna myndighets behörighet kan variera, beroende på vilka uppgifter den har tilldelats,

8. internationell fart: alla sjöförbindelser med fartyg från en hamnanläggning i en medlemsstat till en hamnanläggning som är belägen utanför denna medlemsstat, eller omvänt,

9. nationell fart: alla förbindelser med fartyg i fartområden mellan en hamnanläggning i en medlemsstat och samma hamnanläggning eller en annan hamnanläggning i denna medlemsstat,

10. regelbunden trafik: en rad överfarter som görs i syfte att

upprätthålla en förbindelse mellan två eller fler hamnanläggningar,

a) antingen enligt en offentliggjord tidtabell

b) eller med sådan regelbundenhet eller turtäthet att överfarterna kan betraktas som systematiska,

11. hamnanläggning: en plats där samverkan mellan fartyg och hamn

äger rum. Detta inkluderar, i tillämpliga fall, områden såsom ankarplatser, väntekajer och insegling från sjösidan,

• Sida 104
•  Original

12. samverkan mellan fartyg och hamn: det samspel som sker när ett

fartyg direkt och omedelbart berörs av åtgärder som innebär förflyttning av personer eller gods eller tillhandahållande av hamntjänster till eller från fartyget,

13. avsiktlig olaglig handling: en avsiktlig handling som på grund av

karaktär eller sammanhang kan skada fartyg som används i internationell eller nationell trafik, eller fartygens passagerare eller last, eller de hamnanläggningar som utnyttjas.

Artikel 3

Gemensamma åtgärder och tillämpningsområde

1. När det gäller internationell fart skall medlemsstaterna, senast den 1 juli 2004, fullt ut tillämpa de särskilda åtgärderna för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen samt del A i ISPS-koden, på de villkor och för de fartyg, rederier och hamnanläggningar som avses i nämnda texter.

2. För nationell fart skall medlemsstaterna senast den 1 juli 2005 tillämpa de särskilda åtgärderna för förbättrat sjöfartsskydd i enlighet med SOLAS-konventionen och del A i ISPS-koden för passagerarfartyg som används i nationell fart och som hör till klass A enligt artikel 4 i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg

5

, samt på deras rederier, enligt definition i

regel IX/1 i SOLAS-konventionen, och på de hamnanläggningar som betjänar dem.

3. Medlemsstaterna skall, på grundval av resultatet av en obligatorisk skyddsriskanalys, besluta i vilken omfattning de senast den 1 juli 2007 skall tillämpa bestämmelserna i denna förordning med avseende på de olika fartygstyper som används i nationell fart och som inte omfattas av punkt 2, deras rederier och de hamnanläggningar som betjänar dem. Den generella säkerhetsnivån bör inte äventyras av ett sådant beslut.

Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om dessa beslut, liksom om den regelbundna översyn som skall genomföras minst vart femte år.

4. För genomförandet av de bestämmelser som följer av punkterna 1, 2 och 3, skall medlemsstaterna helt och fullt ta hänsyn till de riktlinjer som ingår i del B i ISPS-koden.

5. Medlemsstaterna skall följa bestämmelserna i följande punkter i del B i ISPS-koden som om de vore obligatoriska:

• Sida 105
•  Original

• 1.12 (granskning av skyddsplaner för fartyg). Prop. 2003/04:106 Bilaga 1
• 1.16 (skyddsutredning avseende hamnanläggningar).
• 4.1 (sekretess för skyddsplaner och skyddsutredningar).
• 4.4 (erkända sjöfartsskyddsorganisationer).
• 4.5 (krav på minimikompetens hos erkända sjöfartsskyddsorganisationer).
• 4.8 (fastställande av skyddsnivå).
• 4.14, 4.15, 4.16 (kontaktpunkter och information om hamnanläggningarnas skyddsplaner).
• 4.18 (identitetshandlingar).
• 4.24 (fartygs införande av skyddsåtgärder som påbjudits av den stat vars territorialhav trafikeras).
• 4.28 (bemanning av fartyg).
• 4.41 (överlämnande av information om ett fartyg avvisas från eller vägras tillträde till en hamn).
• 4.45 (fartyg från en stat som inte anslutit sig till konventionen).
• 6.1 (rederiets skyldighet att förse befälhavaren med information om fartygets operatörer).
• 8.3 till 8.10 (miniminormer om skyddsutredning avseende fartyg).
• 9.2 (miniminormer om fartygets skyddsplan).
• 9.4 (erkända sjöfartsskyddsorganisationers oberoende).
• 13.6 och 13.7 (periodicitet i fråga om utbildningar och övningar med avseende på sjöfartsskydd för fartygens besättningar och för rederiernas och fartygens skyddschefer).
• 15.3 och 15.4 (miniminormer om skyddsutredning avseende hamnanläggningar).
• 16.3 och 16.8 (miniminormer om hamnanläggningens skyddsplan).
• 18.5 och 18.6 (periodicitet i fråga om utbildningar och övningar med avseende på sjöfartsskydd vid hamnanläggningar och för hamnanläggningarnas skyddschefer).

6. Trots vad som sägs i bestämmelserna i punkt 15.4 i del A i ISPSkoden skall den regelbundna översynen av skyddsutredningen avseende hamnanläggningar, som avses i punkt 1.16 i del B i ISPSkoden genomföras senast fem år efter det att analyserna utförts eller senast setts över.

7. Denna förordning skall inte tillämpas på krigsfartyg, trupptransportfartyg, lastfartyg med en bruttodräktighet under 500 ton, fartyg som inte drivs mekaniskt, träfartyg av primitiv konstruktion, fiskefartyg och fartyg som inte används för affärsmässiga syften.

8. Trots vad som sägs i bestämmelserna i punkterna 2 och 3 skall medlemsstaterna vid antagandet av skyddsplaner för fartyg och hamnanläggningar se till att dessa planer innehåller lämpliga bestämmelser som garanterar att skyddet av de fartyg som omfattas av bestämmelserna i denna förordning inte äventyras av något annat fartyg, samverkan mellan fartyg och hamn eller verksamhet

• Sida 106
•  Original

mellan två fartyg som utförs av ett fartyg som inte omfattas av denna förordning.

Artikel 4

Överlämnande av information

1. Varje medlemsstat skall förse IMO, kommissionen och övriga medlemsstater med den information som begärs i enlighet med bestämmelserna i regel 13 (överlämnande av information) i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen.

2. Samtliga medlemsstater skall förse kommissionen och

övriga medlemsstater med kontaktuppgifterna för de tjänstemän som avses i punkt 4.16 i del B i ISPS-koden, samt den information som avses i punkt 4.41 i del B i ISPSkoden, om ett fartyg avvisas från eller vägras tillträde till en hamn i gemenskapen.

3. Medlemsstaterna skall, på grundval av de skyddsutredningar som genomförts, upprätta en förteckning över de berörda hamnanläggningarna, samt fastställa räckvidden för de åtgärder som vidtagits för att tillämpa bestämmelserna i regel 2.2 (räckvidden när det gäller hamnanläggningar som då och då betjänar fartyg i internationell fart) i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen.

Varje medlemsstat skall senast den 1 juli 2004 överlämna denna förteckning till övriga medlemsstater och till kommissionen. Kommissionen och berörda medlemsstater skall även informeras tillräckligt detaljerat om de åtgärder som vidtagits.

Artikel 5

Alternativa skyddsöverenskommelser eller likvärdiga

skyddsarrangemang

1. Enligt denna förordning får regel 11 (alternativa skyddsöverenskommelser) i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen även tillämpas på regelbunden fart inom gemenskapen som bedrivs på fasta rutter med användning av tillhörande hamnanläggningar.

2. För detta ändamål får medlemsstaterna sinsemellan, var och en för sitt vidkommande, ingå bilaterala eller multilaterala avtal som avses i nämnda regel. Medlemsstaterna får ingå avtal av detta slag, i synnerhet för att främja närsjöfart inom gemenskapen.

• Sida 107
•  Original

Berörda medlemsstater skall anmäla avtalen till kommissionen och lämna tillräckliga upplysningar om de åtgärder som vidtagits för att kommissionen skall kunna avgöra om avtalet äventyrar skyddsnivån för andra fartyg eller hamnanläggningar som inte omfattas av avtalet. Information om eventuella åtgärder med avseende på nationella skyddsbestämmelser får utelämnas i meddelandet till kommissionen.

Kommissionen skall bedöma huruvida avtalen säkerställer en tillräckligt hög skyddsnivå, i synnerhet med avseende på bestämmelserna i punkt 2 i ovannämnda regel 11, och huruvida de står i överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning samt med en väl fungerande inre marknad. Om avtalen till avtal inte uppfyller kriterierna skall kommissionen inom fyra månader fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 11.3; i sådana fall skall berörda medlemsstater upphäva eller anpassa avtalen i enlighet därmed.

3. Den regelbundna översynen av dessa avtal som föreskrivs i regel 11.4 i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd skall genomföras minst vart femte år.

4. Medlemsstaterna får anta likvärdiga skyddsarrangemang för

nationell fart och sådana hamnanläggningar som avses i artikel 3.2 och 3.3 i denna förordning, som de som avses i regel 12 (likvärdiga skyddsarrangemang) i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen, förutsatt att dessa skyddsarrangemang är minst lika effektiva som de som föreskrivs i kapitel XI-2 i SOLAS-konventionen och de relevanta bindande bestämmelserna i ISPS-koden.

Berörda medlemsstater skall till kommissionen lämna tillräckliga upplysningar om dessa arrangemang då de antagits samt om den regelbundna översynen av dessa, senast fem år efter det att de antogs eller senast setts över.

Villkoren för tillämpning av dessa arrangemang skall omfattas av kommissionens inspektioner enligt artikel 9.4

• i denna förordning och i

enlighet med de förfaranden som anges däri.

Artikel 6

Tillhandahållande av skyddsinformation i en medlemsstat innan ett

fartyg anlöper en gemenskapshamn

1. När ett fartyg, som omfattas av bestämmelserna i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen och i ISPS-koden eller i artikel 3 i denna förordning, meddelar sin avsikt att anlöpa en hamn i en medlemsstat, skall den behöriga sjöfartsskyddsmyndigheten i denna medlemsstat kräva att fartyget tillhandahåller den information som avses i regel 9.2.1 (fartyg som avser att anlöpa en hamn i en annan fördragsslutande stat) i kapitlet

• Sida 108
•  Original

om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen. Denna myndighet skall i den utsträckning detta är nödvändigt analysera den information som tillhandahålls, och skall vid behov tillämpa det förfarande som avses i punkt 2 i samma regel.

2. Den information som avses i punkt 1 skall tillhandahållas

a) minst tjugofyra timmar i förväg, eller

b) senast när fartyget lämnar föregående hamn, om sjöresan kommer att vara mindre än 24 timmar, eller

c) om anlöpshamnen inte är känd eller om den ändras under resan så snart som anlöpshamnen blir känd.

3. En rapport om det förfarande som tillämpats skall bevaras för varje fartyg som råkar ut för ett säkerhetstillbud i enlighet med definitionen i regel 1.1.13 i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen.

Artikel 7

Undantag från tillhandahållande av skyddsinformation innan ett fartyg

anlöper en hamn

1. Medlemsstaterna får undanta regelbunden trafik mellan hamnanläggningar inom deras territorium från den skyldighet som föreskrivs i artikel 6 på följande villkor:

a) Det rederi som ansvarar för ovannämnda regelbundna trafik skall upprätta och kontinuerligt uppdatera en förteckning över berörda fartyg och överlämna denna till den behöriga sjöfartsskyddsmyndigheten för den berörda hamnen.

b) För varje resa skall den information som anges i regel 9.2.1, i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen, på begäran tillhandahållas den behöriga sjöfartsskyddsmyndigheten. Rederiet skall inrätta ett internt system, som säkerställer att nämnda uppgifter, på begäran och utan dröjsmål, kan överföras när som helst på dygnet till den behöriga sjöfartsskyddsmyndigheten.

2. När internationell regelbunden trafik bedrivs mellan två eller flera medlemsstater, får vilken som helst av de berörda medlemsstaterna begära av de övriga medlemsstaterna att ett undantag beviljas för den trafiken i enlighet med de villkor som anges i punkt 1.

3. Medlemsstaterna skall regelbundet kontrollera att villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om något av dessa villkor inte längre är uppfyllt skall medlemsstaterna omedelbart återkalla rätten till undantag för det berörda rederiet.

• Sida 109
•  Original

4. Medlemsstaterna skall upprätta en förteckning över de rederier och fartyg som omfattas av undantag enligt denna artikel samt uppdatera denna förteckning. De skall överlämna dessa förteckningar till kommissionen och till samtliga berörda medlemsstater.

5. Trots vad som sägs i bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna av säkerhetsskäl och enligt en bedömning i varje enskilt fall, begära den information som anges i regel 9.2.1 i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLASkonventionen innan ett fartyg anlöper hamnen.

Artikel 8

Skyddskontroller i en medlemsstats hamnar

1. Kontrollen av sjöfartsskyddscertifikat, som avses i regel 9.1.1 (Kontroll av fartyg i hamn) i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen, skall genomföras i hamn antingen av behörig sjöfartsskyddsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.7 i denna förordning, eller av de inspektörer som avses i artikel 2.5 i direktiv 95/21/EG.

2. Om den tjänsteman som genomför den kontroll av sjöfartsskyddscertifikatet som avses i punkt 1 bedömer att det finns grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller bestämmelserna i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen eller i ISPSkoden, men inte tillhör den myndighet som i medlemsstaten är ansvarig för genomförandet av de åtgärder som avses i regel 9.1.2

• i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen, skall denne utan dröjsmål hänskjuta ärendet till den ovannämnda myndigheten.

Artikel 9

Genomförande och kontroll av efterlevnaden

1. Medlemsstaterna skall fullgöra de uppgifter avseende administration och kontroll som följer av bestämmelserna i kapitlet om särskilda åtgärder för förbättrat sjöfartsskydd i SOLAS-konventionen och ISPS-koden. De skall försäkra sig om att alla erforderliga medel avsätts och även finns tillgängliga för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall senast den 1 juli 2004 utse en sambandspunkt som ansvarar för sjöfartsskyddsfrågor.

• Sida 110
•  Original

3. Medlemsstaterna skall, var och en för sitt vidkommande, anta ett nationellt program för genomförandet av denna förordning.

4. Sex månader efter det att de åtgärder som avses i artikel 3 skall börja tillämpas skall kommissionen, i samarbete med den sambandspunkt som avses i punkt 2, börja genomföra inspektioner, bland annat av ett lämpligt urval

hamnanläggningar och rederier för att övervaka medlemsstaternas tillämpning av denna förordning. Dessa inspektioner skall ta hänsyn till den information som tillhandahållits av den sambandspunkt som avses i punkt 2, i synnerhet kontrollrapporter. Villkoren för genomförandet av dessa inspektioner skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 11.2.

5. De tjänstemän som av kommissionen bemyndigats att genomföra dessa inspektioner i enlighet med punkt 4 skall uppvisa, innan de fullgör sitt uppdrag, ett skriftligt tillstånd som utfärdats av kommissionen, där ärendet och syftet med inspektionen anges samt det datum då inspektionen skall inledas. I god tid före inspektionerna skall kommissionen informera de medlemsstater som berörs av inspektionerna.

Den berörda medlemsstaten skall underkasta sig inspektionen och se till att berörda organ och personer också underkastar sig inspektionen.

6. Kommissionen skall överlämna inspektionsrapporterna till den berörda medlemsstaten, som inom tre månader efter mottagandet av dessa rapporter tillräckligt detaljerat skall anmäla vilka åtgärder som vidtagits för att avhjälpa eventuella brister. Rapporten, och förteckningen över de vidtagna åtgärderna, skall överlämnas till den kommitté som avses i artikel 11.1.

Artikel 10

Införlivande av ändringar av internationella instrument

1. De tillämpliga internationella instrument som avses i artikel 2, och som tillämpas i enlighet med artikel 3.1, skall vara de instrument som har trätt i kraft, inbegripet de senaste ändringarna av dessa, med undantag av de ändringar som undantagits från tillämpningsområdet för denna förordning på grund av resultatet av det förfarande för kontroll av överensstämmelse som fastställs i punkt 5.

2. Införlivandet av ändringar av de internationella instrument som avses i artikel 2 med avseende på fartyg i nationell fart och de hamnanläggningar som betjänar dem och som omfattas av denna förordning skall, i den mån ändringarna utgör en teknisk uppdatering av bestämmelserna i SOLAS-

• Sida 111
•  Original

konventionen och i ISPS-koden, avgöras i enlighet med förfarandet i artikel 11.2. Det förfarande för kontroll av överensstämmelse som fastställs i punkt 5 är inte tillämpligt i dessa fall.

3. I enlighet med förfarandet i artikel 11.2 får bestämmelser antas i syfte att fastställa harmoniserade förfaranden för tillämpningen av de tvingande bestämmelserna i ISPSkoden utan att denna förordnings tillämpningsområde vidgas.

4. För att uppnå syftet med denna förordning och för att minska risken för en konflikt mellan gemenskapens sjöfartslagstiftning och internationella instrument skall medlemsstaterna och kommissionen samarbeta genom samordningsmöten och/eller på andra lämpliga sätt för att i förekommande fall fastställa en gemensam ståndpunkt eller strategi i behöriga internationella forum.

5. Ett förfarande för kontroll av överensstämmelse inrättas härmed, i syfte att från tillämpningsområdet för denna förordning, undanta en ändring av ett internationellt instrument endast om det, på grundval av en bedömning från kommissionens sida, finns en uppenbar risk att denna ändring kommer att försämra nivån på sjösäkerheten eller vara oförenlig med gemenskapens lagstiftning.

Förfarandet för kontroll av överensstämmelse får användas enbart för att ändra denna förordning på de områden som uttryckligen omfattas av det förfarande som avses i artikel 11.2 och strikt inom ramen för kommissionens genomförandebefogenheter.

6. Om det föreligger sådana omständigheter som avses i punkt 5 skall förfarandet för kontroll av överensstämmelse inledas av kommissionen, som när det är lämpligt får agera på begäran av någon medlemsstat.

Kommissionen skall, efter antagandet av en ändring av ett internationellt instrument, inför den kommitté som inrättats genom artikel 11.1 utan dröjsmål lägga fram ett förslag till åtgärder i syfte att undanta ifrågavarande ändring från denna förordnings tillämpningsområde.

Förfarandet för kontroll av överensstämmelse, i förekommande fall inbegripet förfarandena enligt artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG, skall slutföras senast en månad innan den period löper ut som fastställts internationellt för underförstått godkännande av ändringen i fråga eller senast en månad före den planerade tidpunkten för ändringens ikraftträdande.

7. Om en sådan risk som avses i punkt 5 första stycket föreligger skall medlemsstaterna under förfarandet för

• Sida 112
•  Original

kontroll av överensstämmelse avhålla sig från varje initiativ som syftar till att införliva ändringen i den nationella lagstiftningen eller tillämpa denna ändring av det internationella instrumentet i fråga.

8. Alla relevanta ändringar av de internationella instrument som införlivas i gemenskapens sjöfartslagstiftning i enlighet med punkterna 5 och 6 skall i informationssyfte offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 11

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 6 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

De tidsperioder som avses i artikel 6 b respektive artikel 6 c i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

4. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 12 Sekretess

Vid tillämpningen av denna förordning skall kommissionen, i enlighet med bestämmelserna i kommissionens beslut 2001/844/EG.EKSG.Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna

6

, vidta lämpliga åtgärder för att skydda

sekretessbelagd information som den har tillgång till eller som medlemsstaterna lämnat till den.

Medlemsstaterna skall vidta likvärdiga åtgärder i enlighet med gällande nationell lagstiftning.

All personal som genomför skyddsinspektioner eller handhar sekretessbelagd information som har samband med denna förordning skall genomgå en lämplig säkerhetsprövning som skall utföras av den medlemsstat i vilken den berörda personalen är medborgare.

Artikel 13

Spridning av information

• Sida 113
•  Original

1. Utan att det påverkar allmänhetens tillgång till handlingar som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar

7

skall de inspektionsrapporter och svar från

medlemsstaterna som avses i artiklarna 4.3, 5.2, 5.4 och 9.6 vara hemliga och inte offentliggöras. De skall endast göras tillgängliga för berörda myndigheter, vilka skall lämna information om dessa endast till berörda parter som behöver få kännedom därom i enlighet med tillämpliga nationella regler för spridning av känslig information.

2. Medlemsstaterna skall i så stor utsträckning som möjligt och i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning behandla information som härrör från inspektionsrapporter och svar från medlemsstaterna som konfidentiell när den gäller andra medlemsstater.

3. Om det inte är uppenbart att inspektionsrapporterna och svaren skall eller inte skall röjas, skall medlemsstaterna eller kommissionen samråda med den berörda medlemsstaten.

Artikel 14

Sanktioner

Medlemsstaterna skall säkerställa att det införs effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelse av denna förordning.

Artikel 15 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2004, med undantag för bestämmelserna i artiklarna 3.2, 3.3 och 9.4 som träder i kraft och blir tillämpliga de datum som anges i samma artikel.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna.

Utfärdad i Strasbourg den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande

• Sida 114
•  Original

BILAGA I Prop. 2003/04:106 Bilaga 1

ÄNDRINGAR I BILAGAN TILL 1974 ÅRS INTERNATIONELLA

KONVENTION OM SÄKERHETEN FÖR MÄNNISKOLIV TILL

SJÖSS (SOLAS 74)

" KAPITEL XI/2

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER FÖR FÖRBÄTTRAT SJÖFARTSSKYDD

Regel 1

Definitioner

1. Följande termer skall ha den betydelse som här anges, om inte annat särskilt anges på annan plats:

.1 bulkfartyg: ett bulkfartyg enligt definitionen i regel IX/1.6.

.2 kemikalietankfartyg: ett kemikalietankfartyg enligt definitionen i regel VII/8.2.

.3 gastankfartyg: ett gastankfartyg enligt definitionen i regel VII/11.2.

.4 höghastighetsfartyg: ett sådant fartyg som definieras i regel X/1.2.

.5 flyttbar oljeborrplattform till sjöss: en propellerdriven flyttbar oljeborrplattform till sjöss enligt definitionen i regel IX/1, som inte är stationerad på en viss plats.

.6 oljetankfartyg: ett oljetankfartyg enligt definitionen i regel II-1/2.12.

.7 rederi: ett rederi enligt definitionen i regel IX/1.

.8 samverkan mellan fartyg och hamn (ship/port interface): det samspel som sker när ett fartyg direkt och omedelbart berörs av åtgärder som innebär förflyttning av personer eller gods eller tillhandahållande av hamntjänster till eller från fartyget.

.9 hamnanläggning: en plats som fastställts av den fördragsslutande staten eller den utsedda myndigheten, där samverkan mellan fartyg och hamn äger rum. Detta inkluderar, när så är tillämpligt, områden såsom ankarplatser, väntekajer och insegling från sjösidan.

.10 fartyg-till-fartyg verksamhet: verksamhet som inte är kopplad till en hamnanläggning och som omfattar överflyttning av gods eller personer från ett fartyg till ett annat.

• Sida 115
•  Original

.11 utsedd myndighet: organisation/er eller myndighet/er som

inom den fördragsslutande staten angetts som ansvarig för att säkerställa att bestämmelserna i detta kapitel om skydd för hamnanläggningar och samverkan mellan fartyg och hamn följs av hamnanläggningen.

.12 Internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (ISPS, International Ship and Port Facility Security Code): den internationella kod för sjöfartsskydd ombord på fartyg och i hamnanläggningar, som utgörs av del A (bestämmelser som skall betraktas som obligatoriska) och del B (bestämmelser som skall betraktas som rekommendationer), som antagits den 12 december 2002, genom resolution 2 vid konferensen mellan de fördragsslutande staterna till SOLAS 74, som kan ändras av IMO, förutsatt att

.1 ändringar i del A i koden antas, sätts i kraft och blir gällande i enlighet med artikel VIII i den nuvarande konventionen som avser ändringsförfaranden som är tillämpliga på bilagan med undantag av kapitel I, och

.2 ändringar i del B i koden antas av

sjösäkerhetskommittén i enlighet med dess arbetsordning.

.13 säkerhetstillbud: misstänkt handling eller omständighet som

hotar ett fartygs säkerhet, inbegripet flyttbara oljeborrplattformar till sjöss och höghastighetsfartyg, eller säkerheten i hamnanläggningar, vid samverkan mellan fartyg och hamn eller vid fartyg-till-fartyg verksamhet.

.14 skyddsnivå: den riskkvalificering som ett säkerhetstillbud

innebär.

.15 sjöfartsskyddsdeklaration: en överenskommelse mellan ett

fartyg och antingen en hamnanläggning eller ett annat fartyg med vilket det första fartyget har en samverkan och som specificerar de skyddsåtgärder de bägge parterna kommer att vidta.

.16 erkänd sjöfartsskyddsorganisation: en organisation med

lämplig expertis i sjöfartsskyddsfrågor och lämplig kunskap om arbetet ombord och i hamnar och som är bemyndigad att genomföra de bedömningar, kontroller, godkännanden eller certifieringar som krävs enligt detta kapitel eller del A i ISPSkoden.

2. Termen fartyg omfattar, när den används i reglerna 3–13, flyttbara oljeborrplattformar till sjöss och höghastighetsfartyg.

• Sida 116
•  Original

3. Med termen alla fartyg avses, när den används i detta kapitel, alla fartyg som omfattas av detta kapitel.

4. Termen fördragsslutande stat omfattar, när den används i reglerna 3–4, 7 och 10–13, även den utsedda myndigheten.

Regel 2

Tillämpning

1. Detta kapitel gäller för

.1 följande typer av fartyg i internationell fart:

.1.1 passagerarfartyg, inbegripet

höghastighetspassagerarfartyg,

.1.2 lastfartyg, inbegripet höghastighetsfartyg, med en

bruttodräktighet av 500 eller mer,

.1.3 flyttbara oljeborrplattformar till sjöss, och

.2 hamnanläggningar som betjänar sådana fartyg som går i

internationell fart.

2. Oaktat bestämmelserna i punkt 1.2 skall de fördragsslutande staterna besluta om omfattningen av tillämpningen av detta kapitel och tillämpliga avsnitt i del A i ISPS-koden för de hamnanläggningar inom det egna territoriet som, även om de huvudsakligen används för fartyg som inte går i internationell fart, då och då betjänar fartyg som ankommer eller avgår i internationell fart.

2.1 De fördragsslutande staterna skall grunda sina beslut, enligt punkt 2, på en skyddsutredning av hamnanläggningen, som utförts i enlighet med bestämmelserna i del A i ISPS-koden.

2.2 Ett beslut som enligt punkt 2 fattas av en fördragsslutande stat skall inte äventyra den skyddsnivå, som man avser att uppnå genom detta kapitel eller del A i ISPS-koden.

3. Detta kapitel gäller inte för örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av en fördragsslutande stat och som endast används i statlig, icke-kommersiell drift.

4. Ingenting i detta kapitel skall påverka de rättigheter eller skyldigheter staterna har enligt internationell lag.

• Sida 117
•  Original

Regel 3 Prop. 2003/04:106 Bilaga 1

Den fördragsslutande statens skyldigheter med avseende på

sjöfartsskydd

1. Myndigheten skall fastställa skyddsnivåer och se till att fartyg som för den statens flagg får information om skyddsnivån. Vid ändringar i skyddsnivån skall skyddsnivåinformationen uppdateras efter omständigheterna.

2. Den fördragsslutande staten skall fastställa skyddsnivåer och se till att hamnanläggningar inom statens territorium och fartyg på väg att anlöpa en hamn eller som befinner sig i en hamn inom statens territorium får information om skyddsnivån. Vid ändringar i skyddsnivån skall skyddsnivåinformationen uppdateras efter omständigheterna.

Regel 4

Krav på rederier och fartyg

1. Rederierna skall uppfylla tillämpliga krav i detta kapitel och i del A i ISPS-koden, med beaktande av de riktlinjer som anges i del B i den koden.

2. Fartyg skall uppfylla tillämpliga krav i detta kapitel och i del A i ISPS-koden, med beaktande av de riktlinjer som anges i del B i den koden. Denna överensstämmelse skall kontrolleras och certifieras i enlighet med del A i ISPS-koden.

3. Ett fartyg skall, innan det anlöper en hamn eller när det ligger i en hamn inom den fördragsslutande statens territorium, uppfylla de krav på skyddsnivå som fastställs av den staten, om denna skyddsnivå är högre än den skyddsnivå som fastställts av fartygets myndighet.

4. Fartyg skall utan onödig fördröjning anpassas till varje ändring till högre skyddsnivå.

5. Om ett fartyg inte uppfyller kraven i detta kapitel eller del A i ISPS-koden eller inte kan uppfylla de krav på skyddsnivå som anges av myndigheten eller av någon annan fördragsslutande stat och som gäller för det fartyget, skall fartyget underrätta den relevanta behöriga myndigheten innan någon samverkan mellan fartyg och hamn inleds eller innan hamnen anlöps, beroende på vilket som inträffar först.

Regel 5

Rederiers särskilda ansvar

• Sida 118
•  Original

Rederiet skall se till att befälhavaren ombord alltid har tillgång till information som gör det möjligt för tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av en fördragsslutande stat att fastställa

.1 vem som ansvarar för att utse besättningsmedlemmar eller andra personer anställda eller sysselsatta ombord i någon funktion som har med fartygets verksamhet att göra,

.2 vem som ansvarar för beslut om fartygets användning, och

.3 vilka parterna är enligt befraktningsavtalet i de fall fartyget används på villkor angivna i befraktningsavtal.

Regel 6

Fartygs skyddslarmsystem

1. Alla fartyg skall vara utrustade med ett skyddslarmsystem enligt följande:

.1 Fartyg byggda den 1 juli 2004 eller senare.

.2 Passagerarfartyg, inbegripet höghastighetspassagerarfartyg, byggda före den 1 juli 2004, inte senare än vid den första besiktning av radioanläggningen som sker efter den 1 juli 2004.

.3 Oljetankfartyg, kemikalietankfartyg, gastankfartyg, bulkfartyg och höghastighetslastfartyg, med en bruttodräktighet av 500 eller mer byggda före den 1 juli 2004, inte senare än vid den första besiktning av radioanläggningen som sker efter den 1 juli 2004.

.4 Andra lastfartyg med en bruttodräktighet av 500 eller mer och flyttbara oljeborrplattformar till sjöss byggda före den 1 juli 2004, inte senare än vid den första besiktning av radioanläggningen som sker efter den 1 juli 2006.

2. Fartygets skyddslarmsystem skall, när det aktiveras

.1 sända ett skyddslarm från fartyget till land, till en behörig myndighet utsedd av myndigheten, vilken i dessa sammanhang kan vara rederiet, som identifierar fartyget och dess position samt anger att fartygets säkerhet hotas eller har äventyrats,

.2 inte sända skyddslarmet till några andra fartyg,

.3 inte avge något larm ombord på fartyget, och

• Sida 119
•  Original

.4 fortsätta att sända skyddslarmet till dess att det avaktiveras och/eller återställs.

3. Fartygets skyddslarmsystem skall

.1 kunna aktiveras från bryggan och åtminstone en annan plats, och

.2 ha en prestanda som inte är lägre än den som fastställts av IMO.

4. De platser från vilket fartygets skyddslarmsystem kan aktiveras skall vara utformade på ett sådant sätt att oavsiktlig aktivering av skyddslarmet förhindras.

5. Kravet på ett skyddslarmsystem ombord kan uppfyllas genom att använda den radioanläggning som är installerad ombord för att uppfylla kraven i kapitel IV, förutsatt att alla krav i denna regel är uppfyllda.

6. När en myndighet underrättas om ett skyddslarm från fartyg skall myndigheten omedelbart informera den eller de stater som ligger närmast den plats där fartyget i det ögonblicket befinner sig.

7. När en fördragsslutande stat underrättas om ett skyddslarm från ett fartyg som inte för den statens flagg, skall den fördragsslutande staten omedelbart informera den berörda myndigheten och, om så är tillämpligt, den eller de stater i vars närhet fartyget i det ögonblicket befinner sig.

Regel 7

Hot mot fartyg

1. Den fördragsslutande staten skall fastställa skyddsnivåer och se till att information om aktuell skyddsnivå lämnas till fartyg som trafikerar den statens territorialhav eller har meddelat sin avsikt att gå in på den statens territorialhav.

2. Den fördragsslutande staten skall tillhandahålla en kontaktpunkt, genom vilken sådana fartyg kan begära råd eller assistans och till vilken de kan rapportera om alla skyddsproblem rörande andra fartyg, förflyttningar eller meddelanden.

3. När en risk för angrepp har identifierats skall den berörda fördragsslutande staten informera berörda fartyg och deras myndigheter om:

.1 aktuell skyddsnivå,

• Sida 120
•  Original

.2 alla skyddsåtgärder som bör vidtas ombord på de berörda

fartygen för att skydda dessa mot angrepp, i enlighet med bestämmelserna i del A i ISPS-koden och

.3 skyddsåtgärder som kuststaten har beslutat vidta i tillämpliga fall.

Regel 8

Befälhavarens befogenheter vad gäller fartygets säkerhet och

sjöfartsskydd

1. Befälhavaren får inte hindras av rederiet, befraktare eller någon annan person från att vidta eller genomföra ett beslut som enligt befälhavarens yrkesmässiga bedömning är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten och sjöfartsskyddet ombord. Detta inbegriper vägran att släppa ombord personer (utom personer som identifierats som vederbörligen bemyndigade av en fördragsslutande stat) eller personers tillhörigheter och vägran att lasta gods, inbegripet containrar och andra slutna godstransportenheter.

2. Om befälhavaren i sin yrkesmässiga bedömning kommer till slutsatsen att det under driften av fartyget uppstår en konflikt mellan de säkerhetskrav och krav på sjöfartsskydd som gäller för fartyget, skall befälhavaren uppfylla de krav som är nödvändiga för att upprätthålla fartygets säkerhet. Befälhavaren får då införa tillfälliga skyddsåtgärder och skall genast lämna information om dessa till myndigheten och, om så är tillämpligt, den fördragsslutande stat i vars hamn fartyget befinner sig eller har för avsikt att gå till. En sådan tillfällig skyddsåtgärd enligt denna regel skall i största möjliga utsträckning vara i linje med aktuell skyddsnivå. När sådana fall identifieras skall myndigheten säkerställa att sådana konflikter löses och att risken för upprepning minimeras.

Regel 9

Kontroll av efterlevnaden

1. Kontroll av fartyg i hamn

1.1 Vid tillämpningen av detta kapitel skall alla fartyg som omfattas av kapitlet kontrolleras när de befinner sig i en hamn i en annan fördragsslutande stat, av tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den staten och som kan vara samma som dem som utför uppgifterna i regel I/19. Denna kontroll skall begränsas till kontroll av att det ombord finns ett giltigt internationellt sjöfartsskyddscertifikat eller ett giltigt interimistiskt, internationellt sjöfartsskyddscertifikat, utfärdat enligt bestämmelserna i del A i ISPS-koden

• Sida 121
•  Original

(certifikat) som, om det är giltigt, skall godtas om det inte finns grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven i detta kapitel eller i del A i ISPS-koden.

1.2 När sådana grundad anledning föreligger eller när något giltigt certifikat inte kan uppvisas på begäran, skall tjänstemännen som vederbörligen bemyndigats av den fördragsslutande staten vidta en eller flera kontrollåtgärder avseende det fartyget, i enlighet med punkt 1.3. Sådana åtgärder skall vara proportionella med beaktande av de riktlinjer som finns i del B i ISPS-koden.

1.3 Dessa kontrollåtgärder är inspektion av fartyget, fördröjning av fartyget, kvarhållande av fartyget, driftrestriktioner, bl.a. restriktioner vad gäller förflyttningar inom hamnen, eller avvisning av fartyget från hamnen. Sådana kontrollåtgärder får dessutom eller alternativt omfatta andra smärre administrativa eller korrigerande åtgärder.

2. Fartyg som avser att anlöpa en hamn i en annan fördragsslutande stat

2.1 Vid tillämpning av detta kapitel får en fördragsslutande stat begära att de fartyg som avser att anlöpa en hamn i den staten, innan de anlöper hamnen skall tillhandahålla följande information till tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den staten, för att säkerställa efterlevnaden av detta kapitel och undvika behovet av kontrollåtgärder:

.1 Att fartyget innehar ett giltigt certifikat och namnet på den utfärdande myndigheten.

.2 Den skyddsnivå på vilken fartyget för närvarande drivs.

.3 Den skyddsnivå på vilken fartyget befunnit sig i varje föregående hamn där det utfört samverkan mellan fartyg och hamn under den tidsperiod som anges i punkt 2.3.

.4 Alla särskilda eller extra skyddsåtgärder som fartyget vidtagit i varje föregående hamn där det utfört samverkan mellan fartyg och hamn under den tidsperiod som anges i punkt 2.3.

.5 De tillämpliga skyddsförfaranden som har upprätthållits under fartyg-till-fartyg verksamhet under den tidsperiod som anges i punkt 2.3.

.6 Annan praktisk skyddsrelaterad information (dock inte detaljer om fartygets skyddsplan) med beaktande av de riktlinjer som ges i del B i ISPS-koden.

• Sida 122
•  Original

Om så begärs av den fördragsslutande staten skall fartyget eller rederiet tillhandahålla en för den fördragsslutande staten godtagbar bekräftelse på ovan begärda information.

2.2 Alla fartyg som omfattas av detta kapitel och som har för avsikt att anlöpa en hamn i en annan fördragsslutande stat, skall tillhandahålla den information som beskrivs i punkt 2.1, på begäran av de tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den staten. Befälhavaren får vägra att tillhandahålla sådan information, men skall då vara införstådd med att underlåtenhet att tillhandahålla informationen kan leda till att fartyget förvägras tillträde till den hamnen.

2.3 Fartyget skall föra register över den information som avses i punkt 2.1, från de tio senaste anlöpen av hamnanläggningar.

2.4 Om de tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den fördragsslutande stat vars hamn fartyget avser att anlöpa, efter mottagande av den information som beskrivs i punkt 2.1, har grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven i detta kapitel eller del A i ISPS-koden, skall de försöka upprätta förbindelse med och mellan fartyget och myndigheten för att åtgärda bristen. Om denna kommunikation inte leder till rättelse eller om tjänstemännen har grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven i detta kapitel eller del A i ISPS-koden, får tjänstemännen vidta åtgärder mot det fartyget i enlighet med punkt 2.5. Varje sådan åtgärd skall vara proportionell med beaktande av de riktlinjer som ges i del B i ISPS-koden.

2.5 Sådana åtgärder är följande:

.1 Krav på åtgärdande av den bristande överensstämmelsen.

.2 Krav på att fartyget fortsätter till en angiven plats inom den fördragsslutande statens territorialhav eller inre vatten.

.3 Inspektion av fartyget, om fartyget befinner sig på territorialhav som tillhör den fördragsslutande stat vars hamn fartyget avser att anlöpa.

.4 Vägrat tillträde till hamn.

Innan sådana åtgärder vidtas skall den fördragsslutande staten informera fartyget om sina avsikter. Vid erhållandet av denna information kan befälhavaren avstå från att anlöpa hamnen. I sådana fall skall inte denna regel tillämpas.

• Sida 123
•  Original

3. Övriga bestämmelser Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 3.1 Om

.1 de kontrollåtgärder, med undantag av de smärre

administrativa eller korrigerande åtgärder, som anges i punkt 1.3, eller

.2 någon av de åtgärder som anges i punkt 2.5vidtas, skall en tjänsteman som vederbörligen bemyndigats av den fördragsslutande staten skriftligen omedelbart informera myndigheten om vilka kontrollåtgärder eller andra åtgärder som har vidtagits och skälen för detta. Den fördragsslutande stat som vidtar kontrollåtgärder eller andra åtgärder skall också underrätta den erkända sjöfartsskyddsorganisation som utfärdat certifikatet för det aktuella fartyget samt IMO, när någon sådan kontrollåtgärd eller annan åtgärd har vidtagits.

3.2 När ett fartyg förvägras anlöpa en hamn eller avvisas från en hamn, bör myndigheterna i hamnstaten vidarebefordra tillämpliga sakuppgifter till myndigheterna i den stat där nästa tilllämpliga anlöpshamn ligger, om denna är känd, och andra tillämpliga kuststater, med beaktande av riktlinjer som skall utarbetas av IMO. Sekretess och skydd rörande sådan information skall säkerställas.

3.3 Beslut om vägrat tillträde till en hamn, enligt punkt 2.4–2.5, eller avvisning från en hamn, enligt punkt 1.1–1.3, skall endast fattas när tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den fördragsslutande staten har grundad anledning att tro att fartyget utgör ett omedelbart hot mot säkerheten för personer, fartyg eller annan egendom och det inte finns några andra lämpliga sätt att undanröja det hotet.

3.4 De kontrollåtgärder som avses i punkt 1.3 och de andra åtgärder som avses i punkt 2.5 skall endast vidtas enligt denna regel fram till dess att den bristande överensstämmelse som givit upphov till kontrollåtgärderna eller andra åtgärder har korrigerats till den fördragsslutande statens tillfredsställelse, varvid hänsyn skall tas till de åtgärder som föreslagits av fartyget eller myndigheten.

3.5 När den fördragsslutande staten utövar kontroll enligt punkt 1 eller vidtar åtgärder enligt punkt 2

.1 skall alla tänkbara ansträngningar göras för att förhindra att ett fartyg kvarhålls eller fördröjs i onödan, och om ett fartyg felaktigt kvarhålls eller fördröjs, skall det äga rätt till kompensation för förlust eller skada, och

• Sida 124
•  Original

.2 skall nödvändigt tillträde till fartyget i en nödsituation, av humanitära skäl eller av skyddsskäl, inte förhindras.

Regel 10

Krav på hamnanläggningar

1. Hamnanläggningar skall uppfylla tillämpliga krav i detta kapitel och i del A i ISPS-koden, med beaktande av riktlinjerna i del B i ISPS-koden.

2. En fördragsslutande stat med en eller flera hamnanläggningar inom sitt territorium, som omfattas av denna regel, skall se till att

.1 en skyddsutredning utförs för varje hamnanläggning och att denna granskas och godkänns i enlighet med bestämmelserna i del A i ISPS-koden, och

.2 en skyddsplan utarbetas, granskas, godkänns och genomförs för varje hamnanläggning i enlighet med bestämmelserna i del A i ISPS-koden.

3. Den fördragsslutande staten skall ange och informera om de åtgärder som skall tas upp i en skyddsplan för en hamnanläggning för de olika skyddsnivåerna, inbegripet när en sjöfartsskyddsdeklaration kommer att krävas.

Regel 11

Alternativa skyddsöverenskommelser

1. En fördragsslutande stat kan vid genomförandet av detta kapitel och del A i ISPS-koden ingå skriftliga bilaterala eller multilaterala avtal med andra fördragsslutande stater om alternativa säkerhetsarrangemang för korta internationella resor på fasta rutter mellan hamnanläggningar inom staternas respektive territorier.

2. Ett sådant avtal skall inte äventyra skyddsnivån för andra fartyg eller hamnanläggningar som inte omfattas av avtalet.

3. Fartyg som omfattas av ett sådant avtal får inte utföra fartyg-tillfartyg verksamhet med ett fartyg som inte omfattas av avtalet.

4. Ett sådant avtal skall ses över regelbundet, varvid hänsyn skall tas till den erfarenhet man fått samt till alla förändringar i de särskilda omständigheterna eller de bedömda hoten mot skyddet för de fartyg, hamnanläggningar eller rutter som omfattas av avtalet.

Regel 12

Likvärdiga skyddsarrangemang

• Sida 125
•  Original

1. En myndighet får tillåta att ett visst fartyg eller grupp av fartyg, som för dess flagg, inför andra skyddsåtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i detta kapitel eller i del A i ISPS-koden, förutsatt att sådana skyddsåtgärder är minst lika effektiva som de som föreskrivs i detta kapitel eller i del A i ISPS-koden. Den myndighet som tillåter sådana skyddsåtgärder skall underrätta IMO om vad som ingår i dessa.

2. Vid genomförande av detta kapitel och del A i ISPS-koden får en fördragsslutande stat tillåta att en viss hamnanläggning eller grupp av hamnanläggningar inom statens territorium, andra än de som omfattas av ett avtal som ingåtts enligt regel 11, inför skyddsåtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i detta kapitel eller i del A i ISPS-koden, förutsatt att sådana skyddsåtgärder är minst lika effektiva som de som föreskrivs i detta kapitel eller i del A i ISPS-koden. Den fördragsslutande stat som tillåter sådana skyddsåtgärder skall underrätta IMO om vad som ingår i dessa.

Regel 13

Överlämnande av information

1. Den fördragsslutande staten skall senast den 1 juli 2004 till IMO överlämna följande information och hålla den tillgänglig för rederier och fartyg:

.1 Namn på och kontaktuppgifter för den eller de nationella myndigheter som ansvarar för fartygens och hamnanläggningarnas sjöfartsskydd.

.2 Platser inom statens territorium som omfattas av godkända skyddsplaner för hamnanläggningar.

.3 Namn på och kontaktuppgifter för dem som utsetts att alltid finnas tillgängliga för att ta emot och agera vid de skyddslarm från fartyg till land som avses i regel 6.2.1.

.4 Namn på och kontaktuppgifter för dem som utsetts att alltid finnas tillgängliga för att ta emot och agera vid meddelanden från den fördragsslutande stat som utövar den kontroll av efterlevnaden som avses i regel 9.3.1.

.5 Namn på och kontaktuppgifter för dem som utsetts att alltid finnas tillgängliga för att tillhandahålla råd eller assistans till fartyg och till vilka fartyg kan rapportera om alla skyddsproblem enligt regel 7.2. Denna information skall därefter uppdateras vid ändringar. IMO skall låta cirkulera sådana uppgifter till andra fördragsslutande stater, för vidare information till deras tjänstemän.

• Sida 126
•  Original

2. Den fördragsslutande staten skall senast den 1 juli 2004 informera IMO om namn på och kontaktuppgifter för varje erkänd sjöfartsskyddsorganisation med befogenhet att agera för statens räkning, samt uppgifter om vilket särskilt ansvar och vilka befogenheter som delegerats till sådan organisation. Denna information skall uppdateras om och när alla ändringar inträffar. IMO skall cirkulera sådana uppgifter till andra fördragsslutande stater för information till deras tjänstemän.

3. Den fördragsslutande staten skall senast den 1 juli 2004 till IMO överlämna en förteckning över godkända skyddsplaner för hamnanläggningar inom statens territorium, tillsammans med uppgift om vilken eller vilka platser som omfattas av respektive godkänd skyddsplan för hamnanläggning samt datum för godkännande och skall därefter vidare informera om någon av följande ändringar sker:

.1 Ändringar av plats eller platser skall införas eller har införts, vilka omfattas av en godkänd skyddsplan för hamnanläggning. I sådana fall skall den information som förmedlas ange de ändringar av den plats eller de platser som täcks av planen och det datum då sådana ändringar skall införas eller har införts.

.2 En godkänd skyddsplan för hamnanläggningen, tidigare inkluderad i den förteckning som sänts till IMO, kommer att upphöra att gälla eller har upphört att gälla. I sådana fall skall det uppges vid vilken tidpunkt detta kommer att ske eller har skett. I dessa fall skall informationen förmedlas till IMO så snart det är praktiskt möjligt.

.3 Tillägg skall göras i förteckningen över godkända skyddsplaner för hamnanläggningar. I sådana fall skall den information som förmedlas ange den plats eller platser som omfattas av planen samt datum för godkännande.

4. Den fördragsslutande staten skall vart femte år efter den 1 juli 2004 till IMO överlämna en reviderad och uppdaterad förteckning med information om alla godkända skyddsplaner för hamnanläggningar inom statens territorium, tillsammans med uppgift om den eller de platser som omfattas av varje godkänd skyddsplan och respektive godkännandedatum (och datum för godkännande av ändringar), som skall ta över och ersätta all den information som under de föregående fem åren inlämnats till IMO i enlighet med punkt 3.

5. Den fördragsslutande staten skall till IMO överlämna information om avtal som har ingåtts enligt regel 11. Denna information skall innehålla uppgift om

.1 namnen på de fördragsslutande stater som ingått avtalet,

• Sida 127
•  Original

Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .2 vilka hamnanläggningar och fasta rutter som omfattas av avtalet,

.3 periodiciteten för översyn av avtalet,

.4 datum då avtalet träder i kraft, och

.5 samråd som hållits med andra fördragsslutande stater

och skall därefter så snart det är praktiskt möjligt underrätta IMO när avtalet har ändrats eller upphört.

6. En fördragsslutande stat som enligt bestämmelserna i regel 12 tillåter likvärdiga skyddsarrangemang för ett fartyg som för dess flagg eller för en hamnanläggning inom statens territorium, skall underrätta IMO om vad som ingår i dessa.

7. IMO skall på begäran hålla sådan information som meddelats enligt punkt 3 tillgänglig för andra fördragsslutande stater."

___________

• Sida 128
•  Original

BILAGA II Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 "INTERNATIONELLA KODEN FÖR SJÖFARTSSKYDD PÅ

FARTYG OCH I HAMNANLÄGGNINGAR

FÖRORD

1. Vid diplomatkonferensen om sjöfartsskydd, som hölls i London i december 2002, antogs nya bestämmelser i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (nedan kallad SOLAS 74) och denna kod, för att höja sjöfartsskyddet. Dessa nya krav är i form av ett internationellt ramverk, genom vilket fartyg och hamnanläggningar kan samarbeta för att upptäcka och avvärja åtgärder som hotar säkerheten inom sjötransportsektorn.

2. Som en följd av de tragiska händelserna den 11 september 2001 överenskom Internationella sjöfartsorganisationen (nedan kallad IMO), på sitt tjugoandra möte i november 2001, enhälligt att utveckla nya åtgärder avseende sjöfartsskyddet på fartyg och i hamnanläggningar. IMO beslutade också att dessa nya åtgärder skulle antas vid en konferens, kallad diplomatkonferensen om sjöfartsskydd, för de stater som anslutit sig till SOLAS 74, i december 2002. Förberedelserna för diplomatkonferensen överläts åt IMO:s sjösäkerhetskommitté (nedan kallad sjösäkerhetskommittén) på grundval av förslag som inkommit från medlemsstater, mellanstatliga och icke-statliga organisationer i samverkan med IMO.

3. Sjösäkerhetskommittén tillsatte vid sitt första extraordinarie möte, som också hölls i november 2001, en tillfällig arbetsgrupp för sjöfartsskydd, för att påskynda utvecklingen och införandet av lämpliga skyddsåtgärder. Denna arbetsgrupp höll sitt första möte i februari 2002 och resultatet från gruppens arbete rapporterades till och beaktades vid sjösäkerhetskommitténs sjuttiofemte möte i mars 2002, varvid en ad hoc-arbetsgrupp tillsattes för att ytterligare utveckla de lämnade förslagen. Vid sjösäkerhetskommitténs sjuttiofemte möte bedömdes den arbetsgruppens rapport, samt rekommenderades att arbetet skulle löpa vidare i ytterligare en tillfällig arbetsgrupp, vilken möttes i september 2002. Vid sjösäkerhetskommitténs sjuttiosjätte möte bedömdes resultatet från den arbetsgruppens möte i september 2002 och det ytterligare arbete som denna arbetsgrupp utförde i samband med kommitténs sjuttiosjätte möte i december 2002, omedelbart före diplomatkonferensen, samt godkändes den slutgiltiga versionen av förslaget för beaktande av diplomatkonferensen.

4. Vid diplomatkonferensen, den 9–13 december 2002, antogs också ändringar av gällande bestämmelser i SOLAS 74, för att påskynda införandet av kravet på automatiska identifieringssystem, och nya regler i kapitel XI-1 i SOLAS 74 gällande märkning med fartygs

• Sida 129
•  Original

Prop. 2003/04:106 IMO-nummer och medförande av en fartygshistorik. Vid konferensen antogs även ett antal resolutioner, inbegripet sådana som gäller införande och revision av denna kod och tekniskt samarbete och samarbete med Internationella arbetsorganisationen (nedan kallad ILO) och Världstullorganisationen. Det framkom att vissa av de nya bestämmelserna om sjöfartsskydd kan behöva granskas och ändras när dessa två organisationer slutfört sitt arbete.

Bilaga 1

5. Bestämmelserna i kapitel XI-2 i SOLAS 74 och i denna kod gäller för fartyg och hamnanläggningar. Utvidgningen av SOLAS 74 så att den även omfattar hamnanläggningar överenskoms på grundval av att SOLAS 74 erbjuder det snabbaste sättet att säkerställa att nödvändiga skyddsåtgärder snabbt träder i kraft och ger önskat resultat. Det överenskoms emellertid vidare att bestämmelserna som hänför sig till hamnanläggningar endast bör gälla samverkan mellan fartyg och hamn (ship/port interface). Den mer omfattande frågan om sjöfartsskyddet inom hamnområdena kommer att bli föremål för ytterligare gemensamt arbete mellan IMO och ILO. Det beslutades vidare att bestämmelserna inte bör gälla faktiska åtgärder vid angrepp eller nödvändigt uppröjningsarbete efter sådana angrepp.

6. Vid utarbetandet av förslaget till bestämmelser har man varit noga med att säkerställa överensstämmelse med 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen) med ändringar, Internationella säkerhetsorganisationskoden (International Safety Management Code, ISM-koden) och det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering.

7. Bestämmelserna representerar en betydande förändring av den internationella sjöfartsindustrins närmande till frågor om sjöfartsskyddet inom sjötransportsektorn. Det bekräftas att dessa bestämmelser kan medföra en avsevärd extra börda på vissa fördragsslutande stater. Vikten av tekniskt samarbete för att bistå fördragsslutande stater vid införandet av bestämmelserna bekräftas till fullo.

8. Införandet av bestämmelserna kommer att kräva ett kontinuerligt och effektivt samarbete och förståelse mellan alla som berörs av eller använder fartyg och hamnanläggningar, inbegripet fartygens besättning, hamnpersonal, passagerare, lastägare, fartygs- och hamnledning samt hos nationella och lokala myndigheter med ansvar för sjöfartsskydd. Befintlig praxis och befintliga förfaranden kommer att behöva granskas och ändras, om de inte ger en tillräckligt hög skyddsnivå. Ytterligare ansvar kommer att behöva tas av sjöfarten och hamnarna samt av nationella och lokala myndigheter för att främja ett utökat sjöfartsskydd.

9. Riktlinjerna i del B i denna kod bör beaktas vid införandet av de skyddsbestämmelser som anges i kapitel XI-2 i SOLAS 74 och del

• Sida 130
•  Original

Bilaga 1

A i denna kod. Det bekräftas emellertid att omfattningen av de här riktlinjernas tillämpning kan variera, beroende på typ av hamnanläggning och fartyg, dess handel och/eller last.

10. Ingenting i denna kod skall tolkas eller tillämpas på ett sätt som strider mot grundläggande rättigheter och friheter enligt internationella instrument, särskilt de rörande sjöfolk och flyktingar, inbegripet ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter på arbetet, samt internationella normer rörande sjöfolk och hamnarbetare.

11. Erkännande av 1965 års konvention om förenkling av formaliteterna i internationell sjöfart (FAL-konventionen), med ändringar, innebär att myndigheterna skall tillåta att utländska besättningsmedlemmar går i land när det fartyg, med vilket de anländer, befinner sig i hamnen, förutsatt att formaliteterna vid fartygets ankomst uppfylls och att myndigheterna inte har något skäl att vägra tillstånd att gå i land med hänsyn till allmän hälsa, allmän säkerhet eller allmän ordning. De fördragsslutande staterna bör vid godkännande av skyddsplaner för fartyg och hamnanläggningar på lämpligt sätt beakta det faktum att fartygets personal bor och arbetar på fartyget och behöver kunna gå i land och få tillgång till landbaserade sociala inrättningar för sjöfolk, inbegripet läkarvård.

DEL A

OBLIGATORISKA KRAV RÖRANDE BESTÄMMELSERNA I

KAPITEL XI-2

I 1974 ÅRS INTERNATIONELLA KONVENTION OM

SÄKERHETEN

FÖR MÄNNISKOLIV TILL SJÖSS (SOLAS 74), MED

ÄNDRINGAR

1. ALLMÄNT

1.1 Inledning

Denna del av Internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i

hamnanläggningar innehåller obligatoriska bestämmelser till vilka

hänvisas i kapitel XI-2 i 1974 års internationella konvention om

säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 74), med ändringar.

1.2 Syfte

Syftet med denna kod är att

• Sida 131
•  Original

.1 upprätta ett internationellt ramverk för samarbete mellan

fördragsslutande stater, statliga organ, lokala myndigheter och sjöfartsnäringen och hamnarna vad gäller att upptäcka hot mot säkerheten och vidta förebyggande åtgärder mot säkerhetstillbud som påverkar fartyg eller hamnanläggningar som används i internationell handel,

.2 fastställa respektive roll och ansvar för fördragsslutande

stater, statliga organ, lokala myndigheter, sjöfartsindustrin och hamnindustrin på nationell och internationell nivå, för att säkerställa sjöfartsskyddet,

.3 säkerställa ett tidigt och effektivt insamlande och utbyte av skyddsrelaterad information,

.4 tillhandahålla metoder för skyddsutredningar i syfte att ta fram planer och förfaranden för åtgärder vid förändrade skyddsnivåer, och

.5 säkerställa att tillräckliga och lämpliga åtgärder avseende sjöfartsskyddet har vidtagits.

1.3 Funktionskrav

Denna kod innehåller ett antal funktionskrav, som skall leda till att syftena uppnås. Dessa krav omfattar, men begränsas inte till

.1 insamling och utvärdering av information avseende hot mot säkerheten samt utbyte av sådan information med berörda fördragsslutande stater,

.2 krav på att fartyg och hamnanläggningar för protokoll över meddelanden,

.3 förhindrande av obehörigt tillträde till fartyg,

hamnanläggningar och områden inom hamnanläggningen dit tillträdet är begränsat,

.4 förhindrande av införande av otillåtna vapen,

antändningsanordningar och sprängämnen till fartyg och hamnanläggningar,

.5 tillhandahållande av larmsystem inför hot mot säkerheten

eller vid säkerhetstillbud,

.6 krav på att fartyg och hamnanläggningar har skyddsplaner grundade på skyddsutredningar, och

.7 krav på utbildning och övningar som garanterar förtrogenhet med skyddsplaner och skyddsförfaranden.

• Sida 132
•  Original

2. DEFINITIONER Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 2.1 Nedanstående termer skall ha den betydelse som här anges, om inte annat uttryckligen anges på annan plats:

.1 konvention: 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 74), med ändringar.

.2 regel: en regel i konventionen.

.3 kapitel: ett kapitel i konventionen.

.4 fartygs skyddsplan: en plan utarbetad för att säkerställa tillämpningen av åtgärder ombord på fartyget, utformade för att skydda personer ombord, last, lasttransportenheter, fartygets förråd eller fartyget självt från riskerna vid ett säkerhetstillbud.

.5 en hamnanläggnings skyddsplan: en plan utarbetad för att säkerställa tillämpningen av åtgärder utformade för att skydda hamnanläggningen och fartyg, personer, last, lasttransportenheter och fartygets förråd inom hamnanläggningen från riskerna vid ett säkerhetstillbud.

.6 fartygets skyddschef: den person ombord på fartyget som är ansvarig inför befälhavaren och utsedd av rederiet som ansvarig för fartygets sjöfartsskydd, inbegripet för införande och upprätthållande av fartygets skyddsplan och för samarbetet med rederiets och hamnanläggningens skyddschefer.

.7 rederiets skyddschef: den person som utsetts av rederiet för att säkerställa att en skyddsutredning utförs och att ett fartygs skyddsplan utarbetas, lämnas in för godkännande och därefter införs och upprätthålls samt för att ansvara för samarbetet med hamnanläggningens och fartygets skyddschefer.

.8 hamnanläggningens skyddschef: den person som utsetts att ansvara för utarbetande, införande, revision och upprätthållande av hamnanläggningens skyddsplan och för samarbete med fartygets och rederiets skyddschefer.

.9 skyddsnivå 1: den nivå på vilken de minst omfattande skyddsåtgärderna alltid skall upprätthållas.

.10 skyddsnivå 2: den nivå på vilken tillämpliga ytterligare

skyddsåtgärder skall upprätthållas under en viss tidsperiod på grund av en förhöjd risk för säkerhetstillbud.

• Sida 133
•  Original

Bilaga 1

.11 skyddsnivå 3: den nivå på vilken ytterligare specifika

skyddsåtgärder skall upprätthållas under en begränsad tidsperiod i samband med att säkerhetstillbud kan förväntas eller är överhängande, även om det kanske inte är möjligt att identifiera något specifikt mål.

2.2 Termen fartyg omfattar i denna kod flyttbara oljeborrplattformar till sjöss och höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel XI-2/1.

2.3 Termen fördragsslutande stat omfattar, i samband med hänvisning till en hamnanläggning, och när den används i avsnitten 14–18, även den utsedda myndigheten.

2.4 Termer som inte definieras i denna del skall ges samma betydelse som termerna har i kapitlen I och XI-2.

3. TILLÄMPNING

3.1 Denna kod är tillämplig på

1.följande typer av fartyg i internationell fart

.1 passagerarfartyg, inbegripet

höghastighetspassagerarfartyg,

.2 lastfartyg, inbegripet höghastighetsfartyg, med

en bruttodräktighet av 500 eller mer, och

.3 flyttbara oljeborrplattformar till sjöss, samt

2. hamnanläggningar som betjänar sådana fartyg som går i

internationell fart.

3.2 Trots vad som sägs i bestämmelserna i avsnitt 3.1.2 skall de fördragsslutande staterna besluta om omfattningen av tillämpningen av denna del av koden på de hamnanläggningar inom det egna territoriet som, även om de huvudsakligen används för fartyg som inte går i internationell fart, då och då betjänar fartyg som ankommer eller avgår i internationell fart.

3.2.1 De fördragsslutande staterna skall grunda sina beslut enligt avsnitt 3.2 på en skyddsutredning av hamnanläggningen, som utförts i enlighet med denna del av koden.

3.2.2 Ett beslut som enligt avsnitt 3.2 fattas av en fördragsslutande stat skall inte äventyra den skyddsnivå, som man avser att uppnå genom kapitel XI-2 eller denna del av koden.

3.3 Denna kod är inte tillämplig på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av en fördragsslutande stat och endast används i icke-kommersiell tjänst för en stat.

• Sida 134
•  Original

3.4 Avsnitten 5–13 och 19 i denna del är tillämpliga på rederier och fartyg som avses i regel XI-2/4.

3.5 Avsnitten 5 och 14–18 i denna del är tillämpliga på hamnanläggningar som avses i regel XI-2/10.

3.6 Ingenting i denna kod skall påverka de rättigheter eller skyldigheter staterna har enligt internationell lag.

4. DE FÖRDRAGSSLUTANDE STATERNAS ANSVAR

4.1 Med förbehåll för bestämmelserna i regel XI-2/3 och XI-2/7 skall de fördragsslutande staterna fastställa skyddsnivåer och tillhandahålla riktlinjer för skydd mot säkerhetstillbud. Högre skyddsnivåer indikerar större sannolikhet för säkerhetstillbud. Faktorer att beakta vid fastställande av skyddsnivå inbegriper

.1 den utsträckning i vilken informationen om hot är trovärdig,

.2 den utsträckning i vilken informationen om hot kan bekräftas,

.3 den utsträckning i vilken informationen om hot är specifik eller överhängande, och

.4 de tänkbara följderna av ett sådant säkerhetstillbud.

4.2 När en fördragsslutande stat fastställer skyddsnivå 3, skall staten vid behov utfärda instruktioner och tillhandahålla skyddsrelaterad information till de fartyg och hamnanläggningar som kan beröras av åtgärden.

4.3 En fördragsslutande stat kan delegera vissa av de skyddsrelaterade åtaganden enligt kapitel XI-2 och denna del av koden till en erkänd sjöfartsskyddsorganisation, med undantag av

.1 fastställandet av tillämplig skyddsnivå,

.2 godkännandet av skyddsutredningen av en hamnanläggning och efterföljande ändringar av en godkänd bedömning,

.3 fastställandet av vilka hamnanläggningar som kommer att åläggas att utse en sjöfartsskyddsansvarig,

.4 godkännandet av en hamnanläggnings skyddsplan och

efterföljande ändringar i en godkänd plan,

.5 utförandet av kontrollen av efterlevnaden enligt regel XI-2/9, och

.6 fastställandet av kraven avseende en sjöfartsskyddsdeklaration.

• Sida 135
•  Original

aga 1

Bil

4.4 Den fördragsslutande staten skall, i den utsträckning så anses lämpligt, pröva effektiviteten i fartygens eller hamnanläggningarnas skyddsplaner eller ändringar i sådana planer som staten godkänt eller, vad gäller fartyg, planer som godkänts för den statens räkning.

5. SJÖFARTSSKYDDSDEKLARATION

5.1 Den fördragsslutande staten skall bestämma när en sjöfartsskyddsdeklaration krävs, genom att bedöma den risk samverkan mellan fartyg och hamn (ship/port interface) eller verksamhet fartyg-till-fartyg innebär för personer, egendom och miljön.

5.2 Ett fartyg kan begära att en sjöfartsskyddsdeklaration utfärdas när

.1 fartyget tillämpar en högre skyddsnivå än den

hamnanläggning eller det andra fartyg det samverkar med,

.2 det finns en överenskommelse om en sjöfartsskyddsdeklaration mellan fördragsslutande stater, som täcker vissa internationella resor eller specifika fartyg på sådana resor,

.3 det har förekommit ett hot mot säkerheten eller ett

säkerhetstillbud som berört fartyget eller hamnanläggningen,

.4 fartyget befinner sig i en hamn som inte behöver ha eller införa en godkänd skyddsplan för hamnanläggningar, eller

.5 fartyget bedriver fartyg-till-fartyg verksamhet med ett annat fartyg som inte behöver ha eller införa en godkänd skyddsplan.

5.3 Begäran om utfärdande av en sjöfartsskyddsdeklaration, enligt detta avsnitt, skall bekräftas av den berörda hamnanläggningen eller fartyget.

5.4. Sjöfartsskyddsdeklarationen skall utfärdas av

.1 befälhavaren eller fartygets skyddschef för fartygets räkning och, om så är tillämpligt,

.2 hamnanläggningens skyddschef eller, om den

fördragsslutande staten beslutar annat, av något annat organ som ansvarar för sjöfartsskyddet på landsidan för hamnanläggningens räkning.

5.5 Sjöfartsskyddsdeklarationen skall behandla de skyddskrav som kan delas mellan en hamnanläggning och ett fartyg (eller mellan fartyg) och fastslå parternas ansvar.

• Sida 136
•  Original

ilaga 1

B 5.6 Den fördragsslutande staten skall, med beaktande av

bestämmelserna i regel XI-2/9.2.3, specificera den minimiperiod under vilken sjöfartsskyddsdeklarationer skall bevaras av hamnanläggningarna inom det egna territoriet.

5.7 Myndigheten skall, med beaktande av bestämmelserna i regel XI-2/9.2.3, specificera den minimiperiod under vilken sjöfartsskyddsdeklarationer skall bevaras av fartyg som för den statens flagg.

6. REDERIETS SKYLDIGHETER

6.1 Rederiet skall se till att fartygets skyddsplan innehåller ett tydligt uttalande om befälhavarens befogenheter. Rederiet skall i fartygets skyddsplan fastställa att befälhavaren har det övergripande ansvaret och befogenheten att fatta beslut avseende fartygets säkerhet och sjöfartsskydd samt att vid behov begära assistans av rederiet eller en fördragsslutande stat.

6.2 Rederiet skall se till att dess skyddschef, befälhavaren och fartygets skyddschef ges nödvändigt stöd för att fullgöra sina uppgifter och sitt ansvar i enlighet med kapitel XI-2 och denna del av koden.

7. FARTYGETS SJÖFARTSSKYDD

7.1 Ett fartyg skall vidta åtgärder enligt nedan för skyddsnivåer som fastställs av de fördragsslutande staterna.

7.2 På skyddsnivå 1 skall följande åtgärder vidtas, genom lämpliga insatser, på alla fartyg, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod, för att identifiera och vidta förebyggande åtgärder mot säkerhetstillbud:

.1 Säkerställande av att alla sjöfartskyddsuppgifter utförs.

.2 Kontroll av tillträdet till fartyget.

.3 Kontroll av personer som går ombord och deras tillhörigheter.

.4 Bevakning av områden med begränsat tillträde för att säkerställa att endast behöriga personer får tillträde dit.

.5 Övervakning av däck och området kring fartyget.

.6 Övervakning av lasthantering och fartygets förråd.

.7 Säkerställande av att kommunikation i sjöfartsskyddsfrågor finns snabbt till hands.

• Sida 137
•  Original

7.3 På skyddsnivå 2 skall de ytterligare skyddsåtgärder som anges i fartygets skyddsplan införas för varje typ av verksamhet som anges i avsnitt 7.2, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

7.4 På skyddsnivå 3 skall ytterligare specifika skyddsåtgärder, som anges i fartygets skyddsplan, införas för varje typ av verksamhet som anges i avsnitt 7.2, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

7.5 När myndigheten fastställer att skyddsnivå 2 eller 3 skall gälla, skall fartyget bekräfta mottagandet av instruktionerna om ändrad skyddsnivå.

7.6 Innan ett fartyg anlöper en hamn eller ligger i en hamn i en fördragsslutande stat som fastställt att skyddsnivå 2 eller 3 skall gälla, skall fartyget bekräfta mottagandet av denna instruktion och till hamnanläggningens skyddschef bekräfta att man ombord påbörjat införandet av lämpliga åtgärder och förfaranden i enlighet med fartygets skyddsplan, och vid instruktion om skyddsnivå 3 i enlighet med de instruktioner som den fördragsslutande stat som fastställt skyddsnivå 3 utfärdat. Fartyget skall rapportera om alla problem vid införandet. I sådana fall skall hamnanläggningens och fartygets skyddschefer samarbeta och samordna lämpliga åtgärder.

7.7 Om myndigheten begär att ett fartyg skall ändra till eller redan tillämpar en högre skyddsnivå än den som gäller för den hamn fartyget har för avsikt att anlöpa eller i vilken det redan befinner sig, skall fartyget snarast möjligt informera den behöriga myndigheten i den fördragsslutande stat inom vars territorium den hamnanläggningen ligger och den hamnanläggningens skyddschef om situationen.

7.7.1 I sådana fall skall fartygets skyddschef samarbeta med hamnanläggningens skyddschef och vid behov samordna lämpliga åtgärder.

7.8 En myndighet som begär att fartyg som för dess flagg skall ändra till skyddsnivå 2 eller 3 i en hamn som ligger i en annan fördragsslutande stat skall utan dröjsmål informera den staten om detta.

7.9 När en fördragsslutande stat fastställer skyddsnivåer och ser till att skyddsnivåinformationen överlämnas till fartyg som befinner sig i eller som meddelat sin avsikt att gå in på den statens territorialhav, skall sådana fartyg uppmanas upprätthålla vaksamhet och omedelbart rapportera till sin myndighet och närliggande kuststater om den information som de kommer över och som kan påverka sjöfartsskyddet i området.

7.9.1 Vid information till sådana fartyg om gällande skyddsnivå skall den fördragsslutande staten, med beaktande av riktlinjerna i del B i

• Sida 138
•  Original

denna kod, också informera fartygen om de skyddsåtgärder de bör vidta och, om så är tillämpligt, om åtgärder som har vidtagits av den fördragsslutande staten för att tillhandahålla skydd mot hotet.

8. SKYDDSUTREDNING AV FARTYG

8.1 Skyddsutredningen utgör en väsentlig och integrerad del av utarbetandet och uppdateringen av fartygets skyddsplan.

8.2 Rederiets skyddschef skall se till att fartygets skyddsutredning utförs av personer med lämpliga kunskaper för utvärdering av ett fartygs sjöfartsskydd enligt detta avsnitt och med beaktande av de riktlinjer som anges i del B i denna kod.

8.3 Med förbehåll för bestämmelserna i avsnitt 9.2.1 får en erkänd sjöfartsskyddsorganisation utföra skyddsutredningen av ett visst fartyg.

8.4 Skyddsutredningen skall inbegripa en sjöfartsskyddsbesiktning på plats och åtminstone innehålla följande:

.1 Identifiering av befintliga skyddsåtgärder, skyddsförfaranden och befintlig verksamhet som rör sjöfartsskydd.

.2 Identifiering och utvärdering av de nyckelverksamheter ombord som det är viktigt att skydda.

.3 Identifiering av tänkbara hot mot nyckelverksamheterna ombord och sannolikheten för att hoten förverkligas, i syfte att fastställa och prioritera skyddsåtgärder.

.4 Identifiering av svagheter, inbegripet mänskliga faktorer, i infrastrukturen, policyn och förfarandena.

8.5 Skyddsutredningen skall dokumenteras, granskas, godtas och bevaras av rederiet.

9. FARTYGETS SKYDDSPLAN

9.1 Alla fartyg skall medföra en av myndigheten godkänd skyddsplan ombord. Denna plan skall innehålla bestämmelser för de tre skyddsnivåerna enligt definitionen i denna del av koden.

9.1.1 Med förbehåll för bestämmelserna i avsnitt 9.2.1 får en erkänd sjöfartsskyddsorganisation utarbeta skyddsplanen för ett visst fartyg.

9.2 Myndigheten får överlåta granskning och godkännande av fartygets skyddsplan eller ändringar i en tidigare godkänd plan till en erkänd sjöfartsskyddsorganisation.

• Sida 139
•  Original

9.2.1 I sådana fall skall den erkända sjöfartsskyddsorganisation, som utför granskningen och godkännandet av ett fartygs skyddsplan eller ändringar av den för ett visst fartyg, varken ha deltagit i skyddsutredningen av fartyget eller i utarbetandet av dess skyddsplan eller i de ändringar som är föremål för granskning.

9.3 Vid inlämning av ett fartygs skyddsplan, eller ändringar i en tidigare godkänd plan för godkännande, skall den skyddsutredning bifogas på vilken planen eller ändringarna grundats.

9.4 En sådan plan skall utarbetas med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod, och skrivas på fartygets arbetsspråk. Om det eller de språken inte är engelska, franska eller spanska skall det även finnas en översättning till ett av dessa språk. Planen skall åtminstone behandla följande:

.1 Åtgärder som syftar till att förhindra att vapen, farliga ämnen och farliga anordningar avsedda att användas mot personer, fartyg eller hamnar och vars medförande inte godkänts, tas ombord på fartyget.

.2 Identifiering av områden med begränsat tillträde och åtgärder för att förhindra obehörigt tillträde till dem.

.3 Åtgärder för att förhindra obehörigt tillträde till fartyget.

.4 Förfaranden för att svara upp mot säkerhetshot eller säkerhetsöverträdelser, inbegripet åtgärder för upprätthållandet av betydelsefulla verksamheter ombord eller i samverkan mellan fartyg och hamn (ship/port interface).

.5 Förfaranden för att svara upp mot de skyddsinstruktioner som de fördragsslutande staterna får ge på skyddsnivå 3.

.6 Förfaranden för evakuering i händelse av säkerhetshot eller säkerhetsöverträdelser.

.7 Arbetsuppgifter för den personal ombord som tilldelats skyddsansvar och övrig personal ombord vad gäller skyddsaspekter.

.8 Förfaranden för kontroll av verksamhet som rör sjöfartsskydd.

.9 Förfaranden för utbildning och övningar kopplade till planen.

.10 Förfaranden för samverkan med hamnanläggningens verksamhet som rör sjöfartsskydd,

.11 Förfaranden för regelbunden översyn av planen och för uppdatering.

• Sida 140
•  Original

.12 Förfaranden för rapportering av säkerhetstillbud. Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .13 Identifiering av fartygets skyddschef.

.14 Identifiering av rederiets skyddschef, inbegripet kontaktuppgifter för dygnet-runt-kontakt.

.15 Förfaranden för att säkerställa inspektion, provning, kalibrering och underhåll av den sjöfartsskyddsutrustning som finns ombord.

.16 Tidsintervall för provning eller kalibrering av den sjöfartsskyddsutrustning som finns ombord.

.17 Identifiering av platser där fartygets skyddslarmsystem kan aktiveras

8

.

.18 Förfaranden, instruktioner och riktlinjer för användning av fartygets skyddslarmsystem, inbegripet provning, aktivering, avaktivering och återställning och för att begränsa falsklarm.

9.4.1 Personal som utför interna kontroller av verksamhet som rör sjöfartsskydd som specificeras i planen eller utvärderar införandet av planen, skall vara oberoende i förhållande till den verksamhet som skall kontrolleras, om inte detta är opraktiskt på grund av rederiets eller fartygets storlek och typ.

9.5 Myndigheten skall besluta om vilka ändringar i en godkänd skyddsplan för fartyg eller i sådan sjöfartsskyddsutrustning som angetts i en godkänd plan som inte skall införas, om inte de berörda ändringarna i planen godkänns av myndigheten. Sådana ändringar skall leda till minst lika effektiva åtgärder som de åtgärder som föreskrivs i kapitel XI-2 och denna del av koden.

9.5.1 Den typ av ändringar i ett fartygs skyddsplan eller sjöfartsskyddsutrustning som uttryckligen godkänts av myndigheten, i enlighet med avsnitt 9.5, skall dokumenteras på ett sätt som tydligt visar på sådant godkännande. Godkännandet skall finnas ombord och presenteras tillsammans med det internationella sjöfartsskyddscertifikatet (eller det interimistiska internationella sjöfartsskyddscertifikatet). Om ändringarna är tillfälliga krävs inte att denna dokumentation medförs ombord efter det att de ursprungligen godkända åtgärderna och utrustningen återinförts ombord.

9.6 Planen kan förvaras elektroniskt. Den skall i så fall skyddas av förfaranden som syftar till att förhindra obehörig radering, destruktion eller ändring.

9.7 Planen skall skyddas mot obehörig tillgång eller obehörigt röjande av innehållet.

• Sida 141
•  Original

9.8 Fartygs skyddsplaner är inte föremål för inspektion av tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av en fördragsslutande stat att kontrollera efterlevnaden i enlighet med regel XI-2/9, utom under de omständigheter som specificeras i avsnitt 9.8.1.

9.8.1 Om de tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av en fördragsslutande stat, har grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven i kapitel XI-2 eller del A i denna kod och det enda sättet att kontrollera eller åtgärda den bristande överensstämmelsen är att se över tillämpliga krav i fartygets skyddsplan, får begränsad tillgång till de specifika delar av planen som berör bristen tillåtas undantagsvis, dock endast efter medgivande från det berörda fartygets fördragsslutande stat eller fartygets befälhavare. Bestämmelserna i planen rörande punkterna 2, 4, 5, 7, 15, 17 och 18 i avsnitt 9.4 i denna del av koden, skall trots detta betraktas som sekretessbelagd information och kan inte bli föremål för inspektion om inte den berörda fördragsslutande staten så medger.

10. REGISTER

10.1 Register över följande verksamheter, som behandlas i fartygets skyddsplan, skall medföras ombord under åtminstone den minimiperiod som föreskrivs av myndigheten, med beaktande av bestämmelserna i regel XI-2/9.2.3:

.1 Utbildning och övningar.

.2 Hot mot säkerheten och säkerhetstillbud.

.3 Säkerhetsbrott.

.4 Ändring av skyddsnivå.

.5 Meddelanden som hänför sig till fartygets direkta sjöfartsskydd, såsom särskilda hot mot fartyget eller den hamnanläggning där fartyget är eller har varit.

.6 Interna kontroller och översyn av den verksamhet som rör sjöfartsskydd.

.7 Regelbunden översyn av fartygets skyddsutredning.

.8 Regelbunden översyn av fartygets skyddsplan.

.9 Införande av alla ändringar i planen.

.10 Underhåll, kalibrering och provning av sjöfartsskyddsutrustning ombord, inbegripet provning av fartygets skyddslarmsystem.

• Sida 142
•  Original

10.2 Dessa register skall föras på fartygets arbetsspråk. Om det eller de språk som används inte är engelska, franska eller spanska, skall det även finnas en översättning till ett av dessa språk.

10.3 Registren kan föras i elektroniskt format. De skall i så fall skyddas med hjälp av förfaranden som syftar till att förhindra obehörig radering, destruktion eller ändring.

10.4 Registren skall skyddas mot obehörig tillgång eller obehörigt röjande av innehållet.

11. REDERIETS SKYDDSCHEF

11.1 Rederiet skall utse en sjöfartsskyddsansvarig. En person som utses till rederiets skyddschef får ha detta uppdrag för ett eller flera fartyg, beroende på det antal eller de typer av fartyg rederiet driver, förutsatt att det är tydligt klargjort för vilka fartyg denne ansvarar. Ett rederi får, beroende på det antal eller de typer av fartyg rederiet driver, utse flera personer som skyddschefer, förutsatt att det är tydligt klargjort för vilka fartyg var och en av dessa personer ansvarar.

11.2 Förutom de uppgifter och det ansvar som redogörs för i detalj på annan plats i denna del av koden, skall rederiets skyddschefs uppgifter och ansvar även omfatta, men inte begränsas till, följande:

.1 Informera om nivån på de hot fartyget sannolikt kommer att stå inför, med hjälp av lämpliga skyddsutredningar och annan relevant information.

.2 Se till att fartygets skyddsutredning utförs.

.3 Se till att fartygets skyddsplan utarbetas, lämnas in för godkännande och därefter införs ombord och upprätthålls.

.4 Se till att lämpliga ändringar införs i skyddsplanen för att åtgärda brister och tillgodose skyddskraven för det enskilda fartyget.

.5 Anordna interna kontroller och översyn av den verksamhet som rör sjöfartsskydd.

.6 Planera de första och efterföljande kontrollerna av fartyget som skall utföras av myndigheten eller den erkända sjöfartsskyddsorganisationen.

.7 Se till att brister och bristande överensstämmelser som identifieras vid interna kontroller, periodisk översyn, skyddsinspektioner och överensstämmelsekontroller snabbt beaktas och åtgärdas.

• Sida 143
•  Original

Prop. 2003/04:106 .8 Höja medvetenheten och vaksamheten när det gäller

sjöfartsskydd. Bilaga 1

.9 Se till att personal som ansvarar för fartygets sjöfartsskydd får lämplig utbildning.

.10 Se till att en effektiv kommunikation och ett effektivt samarbete mellan fartygets och den berörda hamnanläggningens skyddschefer upprättas.

.11 Säkerställa samstämmighet mellan säkerhetskraven och kraven på sjöfartsskydd.

.12 Se till att planen för varje fartyg, om systerfartyg eller hela flottan har gemensamma skyddsplaner, återspeglar den fartygsspecifika informationen korrekt.

.13 Se till att alla alternativa eller likvärdiga arrangemang, som godkänns för ett visst fartyg eller en viss grupp av fartyg, införs och upprätthålls.

12. FARTYGETS SKYDDSCHEF

12.1 Det skall finnas en sjöfartsskyddsansvarig ombord på varje fartyg.

12.2 Förutom de uppgifter och det ansvar som redogörs för i detalj på annan plats i denna del av koden, skall fartygets skyddschefs uppgifter och ansvar även omfatta, men inte begränsas till, följande:

.1 Utföra regelbundna skyddsinspektioner av fartyget för att säkerställa att lämpliga skyddsåtgärder upprätthålls.

.2 Upprätthålla och övervaka genomförandet av fartygets skyddsplan, inbegripet ändringar i planen.

.3 Samordna sjöfartsskyddsaspekter vid hantering av last och fartygets förråd med övrig personal ombord och med den skyddschef i berörd hamnanläggning.

.4 Föreslå ändringar i fartygets skyddsplan.

.5 Rapportera till rederiets skyddschef om alla brister och bristande överensstämmelser som identifierats vid interna kontroller, periodisk översyn, skyddsinspektioner och överensstämmelsekontroller samt införa alla korrigerande åtgärder.

.6 Höja medvetenheten och vaksamheten när det gäller sjöfartsskydd ombord.

• Sida 144
•  Original

.7 Se till att personalen ombord, vid behov, erhållit lämplig utbildning.

.8 Rapportera om alla säkerhetstillbud.

.9 Samordna införandet av fartygets skyddsplan med rederiets skyddschef och med den skyddschef i den berörda hamnanläggningen.

.10 Se till att sjöfartsskyddsutrustning, om sådan finns, används, provas, kalibreras och underhålls på rätt sätt.

13. UTBILDNING OCH ÖVNINGAR MED AVSEENDE PÅ FARTYGETS SJÖFARTSSKYDD

13.1 Rederiets skyddschef och berörd landbaserad personal skall ha de kunskaper som krävs och erhållit utbildning med beaktande av de riktlinjer som ges i del B i denna kod.

13.2 Fartygets skyddschef skall ha de kunskaper som krävs och ha erhållit utbildning med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

13.3 Personal ombord med särskilt sjöfartsskyddsansvar och särskilda sjöfartsskyddsuppgifter skall förstå det ansvar de har för fartygets sjöfartsskydd enligt fartygets skyddsplan och ha tillräckliga kunskaper och tillräcklig skicklighet för att kunna utföra sina tilldelade uppgifter, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

13.4 Övningar för att säkerställa ett effektivt genomförande av fartygets skyddsplan skall hållas med lämpliga mellanrum med beaktande av typ av fartyg, besättningsbyten, hamnanläggningar som skall besökas och andra relevanta omständigheter och med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

13.5 Rederiets skyddschef skall säkerställa en effektiv samordning och ett effektivt införande av fartygets skyddsplan genom att delta i övningar med lämpliga mellanrum med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

14. SJÖFARTSSKYDD I HAMNANLÄGGNINGAR

14.1 En hamnanläggning skall tillämpa den skyddsnivå som fastställs av den fördragsslutande stat inom vars territorium hamnanläggningen ligger. Skyddsåtgärder och skyddsförfaranden skall tillämpas i hamnanläggningen på ett sådant sätt att de innebär minimala störningar eller förseningar för passagerare, fartyg, besättning, besökare, gods och tjänster.

• Sida 145
•  Original

14.2 På skyddsnivå 1 skall följande åtgärder vidtas genom lämpliga insatser i alla hamnanläggningar, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod, för att identifiera och vidta förebyggande åtgärder mot säkerhetstillbud:

.1 Säkerställande av att hamnanläggningens alla sjöfartsskyddsuppgifter utförs.

.2 Kontroll av tillträdet till hamnanläggningen.

.3 Övervakning av hamnanläggningen, inbegripet ankarplatser och områden för förtöjning.

.4 Övervakning av områden med begränsat tillträde för att säkerställa att endast behöriga personer får tillträde dit.

.5 Övervakning av lasthanteringen.

.6 Övervakning av hanteringen av fartygets förråd.

.7 Säkerställande av att kommunikation i sjöfartsskyddsfrågor finns snabbt till hands.

14.3 På skyddsnivå 2 skall de ytterligare skyddsåtgärder som specificeras i hamnanläggningens skyddsplan införas för varje typ av verksamhet som anges i avsnitt 14.2, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

14.4 På skyddsnivå 3 skall ytterligare specifika skyddsåtgärder, som specificeras i hamnanläggningens skyddsplan, införas för varje typ av verksamhet som anges i avsnitt 14.2, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

14.4.1 På skyddsnivå 3 skall hamnanläggningen dessutom bemöta och genomföra skyddsinstruktioner från den fördragsslutande stat inom vars territorium hamnanläggningen ligger.

14.5 När en sjöfartsskyddsansvarig för en hamnanläggning får kännedom om att ett fartyg har problem med att uppfylla kraven i kapitel XI-2 eller denna del eller med att införa lämpliga åtgärder och förfaranden enligt fartygets skyddsplan, och i det fall skyddsnivå 3 införts efter instruktioner från den fördragsslutande stat, inom vars territorium hamnanläggningen ligger, skall hamnanläggningens och fartygets skyddschefer kontakta varandra och samordna lämpliga insatser.

14.6 När den skyddschef för en hamnanläggning informeras om att ett fartyg tillämpar en skyddsnivå som är högre än den som gäller för hamnanläggningen, skall denne rapportera detta till den behöriga

• Sida 146
•  Original

myndigheten, ta kontakt med fartygets skyddschef och vid behov samordna lämpliga insatser.

15. SKYDDSUTREDNING AV HAMNANLÄGGNING

15.1 Skyddsutredningen av en hamnanläggning utgör en väsentlig och integrerad del av utarbetandet och uppdateringen av hamnanläggningens skyddsplan.

15.2 Skyddsutredningen av en hamnanläggning skall utföras av den fördragsslutande staten, inom vars territorium hamnanläggningen ligger. En fördragsslutande stat får bemyndiga en erkänd sjöfartsskyddsorganisation att utföra skyddsutredningen av en specifik hamnanläggning inom det egna territoriet.

15.2.1 När skyddsutredningen av en hamnanläggning har utförts av en erkänd sjöfartsskyddsorganisation skall den fördragsslutande staten inom vars territorium hamnanläggningen ligger granska och godkänna bedömningen med avseende på överensstämmelsen med detta avsnitt.

15.3 De personer som utför bedömningen skall ha lämplig utbildning för utvärdering av sjöfartsskyddet i hamnanläggningen i enlighet med detta avsnitt och riktlinjerna i del B i denna kod.

15.4 Skyddsutredningen av en hamnanläggning skall regelbundet ses över och uppdateras med beaktande av förändrade hotbilder och smärre ändringar som genomförts i hamnanläggningen och skall alltid ses över och uppdateras när större ändringar av hamnanläggningen äger rum.

15.5 Skyddsutredningen av en hamnanläggning skall åtminstone omfatta följande:

.1 Identifiering och utvärdering av viktiga tillgångar och den infrastruktur det är viktigt att skydda.

.2 Identifiering av tänkbara hot mot egendom och infrastruktur och sannolikheten för att hoten skall förverkligas, i syfte att upprätta och prioritera skyddsåtgärder.

.3 Identifiering, urval och prioritering av motåtgärder och ändringar i förfaranden samt av hur effektivt dessa minskar sårbarheten.

.4 Identifiering av svagheter, inbegripet mänskliga faktorer, i infrastruktur, policy och förfaranden.

15.6 Den fördragsslutande staten får tillåta att skyddsutredningen av en hamnanläggning omfattar fler än en hamnanläggning, om operatören, platsen, verksamheten, utrustningen och utformningen

• Sida 147
•  Original

av dessa hamnanläggningar är likartade. En fördragsslutande stat som tillåter ett sådant system skall underrätta IMO om vad som ingår i detta.

15.7 När skyddsutredningen av en hamnanläggning har utförts skall en rapport utarbetas, som innehåller en sammanfattning av hur bedömningen utfördes, en beskrivning av de sårbara punkter som upptäckts under bedömningen samt en beskrivning av motåtgärder som skulle kunna vidtas för att åtgärda dessa sårbara punkter. Rapporten skall skyddas mot obehörig tillgång och obehörigt röjande av innehållet.

16. HAMNANLÄGGNINGENS SKYDDSPLAN

16.1 En hamnanläggnings skyddsplan som omfattar samverkan mellan fartyg och hamn skall utarbetas och upprätthållas för varje hamnanläggning på grundval av skyddsutredningen av hamnanläggningen. Planen skall innehålla bestämmelser för de tre skyddsnivåerna enligt definitionen i denna del av koden.

16.1.1 Med förbehåll för bestämmelserna i avsnitt 16.2 får en erkänd sjöfartsskyddsorganisation utarbeta en skyddsplan för en specifik hamnanläggning.

16.2 Hamnanläggningens skyddsplan skall godkännas av den fördragsslutande stat inom vars territorium hamnanläggningen ligger.

16.3 En sådan plan skall utarbetas med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod och vara skriven på hamnanläggningens arbetsspråk. Planen skall åtminstone omfatta följande:

.1 Åtgärder som syftar till att förhindra att vapen, farliga ämnen och farliga anordningar avsedda att användas mot personer, fartyg eller hamnar otillbörligen införs i hamnanläggningen eller ombord på ett fartyg.

.2 Åtgärder för att förhindra obehörigt tillträde till hamnanläggningen, fartyg som är förtöjda i hamnanläggningen och till sådana områden inom hamnanläggningen dit tillträdet är begränsat.

.3 Förfaranden för att svara upp mot säkerhetshot eller säkerhetsöverträdelser, inbegripet åtgärder för upprätthållandet av betydelsefulla verksamheter i hamnanläggningen eller vid samverkan mellan fartyg och hamn.

.4 Förfaranden för att svara upp mot de skyddsinstruktioner på skyddsnivå 3 som kan utfärdas av den fördragsslutande stat inom vars territorium hamnanläggningen ligger.

• Sida 148
•  Original

.5 Förfaranden för evakuering i händelse av säkerhetshot eller säkerhetsöverträdelser.

.6 De uppgifter hamnanläggningens personal med sjöfartsskyddsansvar och övrig personal har med avseende på skyddsaspekter.

.7 Förfaranden för samverkan med fartygens verksamhet som rör sjöfartsskydd.

.8 Förfaranden för regelbunden översyn och uppdatering av planen.

.9 Förfaranden för rapportering om säkerhetstillbud.

.10 Identifiering av hamnanläggningens skyddschef, inbegripet kontaktuppgifter för dygnet-runt-kontakt,

.11 Åtgärder som syftar till att skydda informationen i planen.

.12 Åtgärder som effektivt garanterar lastens och lasthanteringsutrustningens säkerhet i hamnanläggningen.

.13 Förfaranden för kontroll av hamnanläggningens skyddsplan.

.14 Förfaranden för åtgärder i händelse av att skyddslarmsystemet ombord på ett fartyg som ligger i hamnanläggningen har aktiverats.

.15 Förfaranden för att underlätta för besättningens besök i land, personalbyten, liksom besökares tillträde till fartyget, inbegripet besök av representanter för sjöfolkets social- och arbetsorganisationer.

16.4 Personal som utför interna kontroller av de skyddsaktiviteter som anges i planen eller utvärderar dess genomförande skall ha en oberoende ställning till den verksamhet som skall kontrolleras, om detta inte är opraktiskt på grund av hamnanläggningens storlek och typ.

16.5 Hamnanläggningens skyddsplan får kombineras med eller utgöra en del av hamnens skyddsplan eller andra beredskapsplaner för hamnen.

16.6 Den fördragsslutande stat inom vars territorium hamnanläggningen ligger skall besluta vilka ändringar i skyddsplanen som inte skall införas utan att först godkännas av staten.

16.7 Planen kan förvaras elektroniskt. Den skall i så fall skyddas av förfaranden som syftar till att förhindra obehörig radering, destruktion eller ändring.

• Sida 149
•  Original

16.8 Planen skall skyddas mot obehörig tillgång eller obehörigt röjande av innehållet.

16.9 De fördragsslutande staterna får tillåta att en hamnanläggnings skyddsplan gäller för fler än en hamnanläggning, om operatören, platsen, verksamheten, utrustningen och utformningen av dessa hamnanläggningar är likartade. En fördragsslutande stat som tillåter ett sådant alternativt system skall underrätta IMO om vad som ingår i detta.

17. HAMNANLÄGGNINGENS SKYDDSCHEF

17.1 En sjöfartsskyddsansvarig ska utses för varje hamnanläggning. En person kan utses som sjöfartsskyddsansvarig för en eller flera hamnanläggningar.

17.2 Förutom de uppgifter och det ansvar som redogörs för i detalj på annan plats i denna del av koden skall hamnanläggningens skyddschefs uppgifter och ansvar även omfatta, men inte begränsas till, följande:

.1 Genomföra en omfattande, inledande sjöfartsskyddsbesiktning av hamnanläggningen, med beaktande av hamnanläggningens aktuella skyddsutredning.

.2 Säkerställa utarbetandet och upprätthållandet av hamnanläggningens skyddsplan.

.3 Införa och verkställa hamnanläggningens skyddsplan.

.4 Vidta regelbundna skyddsinspektioner i hamnanläggningen, för att säkerställa kontinuiteten i lämpliga skyddsåtgärder.

.5 Rekommendera och vid behov införa ändringar i hamnanläggningens skyddsplan, för att åtgärda brister och uppdatera planen så att den omfattar väsentliga förändringar i hamnanläggningen.

.6 Höja medvetenheten och vaksamheten hos hamnanläggningens personal när det gäller sjöfartsskydd.

.7 Se till att personal med ansvar för hamnanläggningens sjöfartsskydd fått lämplig utbildning.

.8 Rapportera till behöriga myndigheter och föra register över händelser som hotat sjöfartsskyddet i hamnanläggningen.

.9 Samordna införandet av hamnanläggningens skyddsplan med rederiets och fartygets berörda skyddschefer.

.10 Samordna med säkerhetstjänster efter behov.

• Sida 150
•  Original

.11 Säkerställa att standarder för personal med ansvar för sjöfartsskyddet i hamnanläggningen uppfylls.

.12 Se till att all sjöfartsskyddsutrustning används, provas, kalibreras och underhålls på rätt sätt.

.13 På begäran bistå fartygets skyddschef med att bekräfta identiteten på de personer som ämnar gå ombord på fartyget.

17.3 Hamnanläggningens skyddschef skall ges det stöd som behövs för att han skall kunna utföra de uppgifter och uppfylla det ansvar som fastställs i kapitel XI-2 och denna del av koden.

18. UTBILDNING OCH ÖVNINGAR MED AVSEENDE PÅ EN HAMNANLÄGGNINGS SJÖFARTSSKYDD

18.1 Hamnanläggningens skyddschef och vederbörlig sjöfartsskyddspersonal skall ha kunskap och ha erhållit utbildning med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

18.2 Hamnanläggningspersonal med särskilda sjöfartsskyddsuppgifter skall förstå sina uppgifter och sitt ansvar för sjöfartsskyddet i hamnanläggningen enligt hamnanläggningens skyddsplan, och skall ha tillräckliga kunskaper och tillräcklig skicklighet för att kunna utföra sina uppgifter med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

18.3 För att säkerställa ett effektivt införande av hamnanläggningens skyddsplan skall övningar hållas med lämpliga mellanrum, varvid hänsyn skall tas till de olika verksamhetstyper som bedrivs i hamnanläggningen, personaländringar i hamnanläggningen, de typer av fartyg som hamnanläggningen betjänar och andra relevanta omständigheter, med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

18.4 Hamnanläggningens sjöfartsskyddsansvarige skall säkerställa en effektiv samordning och ett effektivt införande av hamnanläggningens skyddsplan genom att delta i övningar med lämpliga mellanrum med beaktande av riktlinjerna i del B i denna kod.

19. KONTROLL OCH CERTIFIERING AV FARTYG

19.1 Kontroller

19.1.1 Alla fartyg som omfattas av denna del av koden skall vara föremål för nedanstående kontroller:

.1 En första kontroll innan fartyget tas i drift eller innan det certifikat som föreskrivs i avsnitt 19.2 utfärdas för första gången, som skall omfatta en fullständig kontroll av fartygets sjöfartsskyddssystem och tillhörande sjöfartsskyddsutrustning

• Sida 151
•  Original

som omfattas av tillämpliga bestämmelser i kapitel XI-2, denna del av koden och av fartygets godkända skyddsplan. Kontrollen skall säkerställa att sjöfartsskyddssystemet och all tillhörande sjöfartsskyddsutrustning ombord helt uppfyller de tillämpliga kraven i kapitel XI-2 och denna del av koden och är i tillfredsställande skick och lämpade för den verksamhet för vilken fartyget är avsett.

.2 En förnyad kontroll i intervaller som anges av myndigheten, dock inte överstigande fem år, förutom i de fall där avsnitt 19.3 är tillämpligt. Denna kontroll skall säkerställa att sjöfartsskyddssystemet och all tillhörande sjöfartsskyddsutrustning ombord helt uppfyller de tillämpliga kraven i kapitel XI-2, denna del av koden och fartygets godkända skyddsplan och är i tillfredsställande skick och lämpade för den verksamhet för vilken fartyget är avsett.

.3 Minst en mellanliggande kontroll. Om endast en mellanliggande kontroll utförs skall denna äga rum mellan certifikatets andra och tredje årsdag enligt definitionen i regel 1/2(n). Den mellanliggande kontrollen skall omfatta inspektion av sjöfartsskyddssystemet och all tillhörande sjöfartsskyddsutrustning ombord, för att säkerställa att det alltjämt är i tillfredsställande skick för den verksamhet för vilken fartyget är avsett. En sådan mellanliggande kontroll skall noteras genom en påteckning på certifikatet.

.4 Alla ytterligare kontroller som bestäms av myndigheten.

19.1.2 Kontrollerna av fartygen skall utföras av myndighetens tjänstemän. Myndigheten får emellertid överlåta kontrollen till en sådan erkänd sjöfartsskyddsorganisation som avses i regel XI-2/1.

19.1.3 Den berörda myndigheten skall alltid ansvara för att

kontrollen utförts i sin helhet och på ett verkningsfullt sätt samt vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna skyldighet uppfylls.

19.1.4 Sjöfartsskyddssystemet och all tillhörande sjöfartsskyddsutrustning ombord på fartyget skall efter kontroll underhållas för att överensstämma med bestämmelserna i reglerna XI-2/4.2 och XI-2/6, denna del av koden och fartygets godkända skyddsplan. Efter det att kontroll utförts enligt avsnitt 19.1.1 får inga ändringar göras i sjöfartsskyddssystemet eller i tillhörande sjöfartsskyddsutrustning eller fartygets godkända skyddsplan utan myndighetens medgivande.

19.2 Utfärdande av eller påskrift på certifikatet

• Sida 152
•  Original

19.2.1 Ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat skall utfärdas efter den första kontrollen eller förnyad kontroll i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 19.1.

19.2.2 Ett sådant certifikat skall utfärdas eller påtecknas av antingen myndigheten eller av en erkänd sjöfartsskyddsorganisation som agerar för myndighetens räkning.

19.2.3 En annan fördragsslutande stat får, på begäran av myndigheten, föranstalta om kontroll av fartyget och skall, om den är övertygad om att bestämmelserna i avsnitt 19.1.1 är uppfyllda, utfärda eller ge bemyndigande att utfärda ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat för fartyget och, när så är tillämpligt, påteckna eller ge bemyndigande för påskrift på det certifikatet för fartyget, i enlighet med denna kod.

19.2.3.1 En kopia av certifikatet och en kopia av kontrollrapporten

skall snarast möjligt skickas till den myndighet som begärt kontrollen.

19.2.3.2 Ett på detta sätt utfärdat certifikat skall innehålla en förklaring som går ut på att det har utfärdats på begäran av myndigheten, och att det skall ha samma kraft och mottaga samma erkännande som ett certifikat som utfärdats enligt avsnitt 19.2.2.

19.2.4 Det internationella sjöfartsskyddscertifikatet skall utformas enligt den modell som finns i tillägget till denna kod. Om det språk som används inte är engelska, franska eller spanska skall texten omfatta en översättning till ett av dessa språk.

19.3. Certifikatets varaktighet och giltighet

19.3.1 Ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat skall utfärdas för en period som anges av myndigheten, dock inte för en period längre än fem år.

19.3.2 När en förnyad kontroll slutförs inom tre månader före det att det befintliga certifikatet löper ut, skall det nya certifikatet gälla från och med det datum den förnyade kontrollen slutfördes och fram till ett datum som ej ligger längre fram i tiden än fem år från det datum det befintliga certifikatet upphörde att gälla.

19.3.2.1 När den förnyade kontrollen slutförs efter det att det

befintliga certifikatet upphört att gälla, skall det nya certifikatet gälla från det datum den förnyade kontrollen slutfördes och fram till ett datum som ej ligger längre fram i tiden än fem år från det datum det befintliga certifikatet upphörde att gälla.

• Sida 153
•  Original

19.3.2.2 När den förnyade kontrollen slutförs mer än tre månader före det att det befintliga certifikatet upphör att gälla skall det nya certifikatet gälla från och med det datum den förnyade kontrollen slutfördes och fram till ett datum som inte ligger längre fram i tiden än fem år från och med det datum den förnyade kontrollen slutfördes.

19.3.3 Om ett certifikat är utfärdat för en period som är kortare än fem år får myndigheten förlänga certifikatets giltighet till ett senare datum inom den maximala period som anges i avsnitt 19.3.1, förutsatt att de kontroller som det hänvisas till i avsnitt 19.1.1 och som gäller när certifikatet är utfärdat för en period på fem år har utförts enligt bestämmelserna.

19.3.4 Om en förnyad kontroll har slutförts och ett nytt certifikat inte kan utfärdas eller överlämnas till fartyget innan det befintliga certifikatet upphör att gälla, får myndigheten eller en erkänd sjöfartsskyddsorganisation som agerar för myndighetens räkning påteckna det befintliga certifikatet, varvid ett sådant certifikat skall godtas som giltigt under en ytterligare period som inte får överskrida fem månader från det datum certifikatet upphörde att gälla.

19.3.5 Om fartyget vid den tidpunkt då certifikatet upphör att gälla inte befinner sig i en hamn där certifikatet skall kontrolleras, får myndigheten förlänga certifikatets giltighet. Denna förlängning får emellertid endast beviljas för att göra det möjligt för fartyget att slutföra sin resa till den hamn där det skall kontrolleras och då bara i fall där det är rätt och rimligt att göra detta. Ett certifikat får inte förlängas för en period längre än tre månader, och det fartyg som beviljas en förlängning får inte, efter det att det ankommit till den hamn där certifikatet skall kontrolleras, på grund av att det har en sådan förlängning, lämna den hamnen utan att ha fått ett nytt certifikat. När den förnyade kontrollen är slutförd skall det nya certifikatet vara giltigt till ett datum som inte ligger längre fram i tiden än fem år från det att det tidigare certifikatet upphörde att gälla, innan förlängningen beviljades.

19.3.6 Ett certifikat som utfärdats till ett fartyg i trafik på korta resor och som inte förlängts enligt föregående bestämmelser i detta avsnitt, får förlängas av myndigheten med en respitperiod på upp till en månad från det upphörandedatum som anges på certifikatet. När den förnyade kontrollen är slutförd skall det nya certifikatet vara giltigt till ett datum som inte ligger längre fram i tiden än fem år från och med det datum det befintliga certifikatet upphörde att gälla, innan förlängningen beviljades.

19.3.7 Om en mellanliggande kontroll slutförs före den period som anges i avsnitt 19.1.1 gäller följande:

• Sida 154
•  Original

.1 Det upphörandedatum som anges på certifikatet skall ändras genom påskrift till ett datum som inte får ligga längre fram i tiden än tre år från det datum den mellanliggande kontrollen slutfördes.

.2 Upphörandedatumet får förbli oförändrat, förutsatt att ytterligare en eller flera kontroller utförs, så att den maximala perioden mellan kontrollerna som föreskrivs i avsnitt 19.1.1 inte överskrids.

19.3.8 Ett certifikat som utfärdats enligt avsnitt 19.2 skall upphöra att gälla om

.1 de tillämpliga kontrollerna inte slutförs inom de perioder som anges i avsnitt 19.1.1,

.2 certifikatet inte förses med påskrift enligt avsnitt 19.1.1.3 och, när så är tillämpligt, 19.3.7.1,

.3 ett rederi övertar ansvaret för driften av ett fartyg som inte tidigare drivits av rederiet, och

.4 vid överföring av fartyget till en annan flaggstat.

19.3.9 När det gäller

.1 fartyg som överförs till en annan fördragsslutande stat skall den fördragsslutande stat, vars flagg fartyget tidigare förde, snarast möjligt överlämna kopior på, och all information som hänför sig till, det internationella sjöfartsskyddscertifikat som fartyget medförde före överföringen och kopior på tillgängliga kontrollrapporter till myndigheten i den nya flaggstaten, eller

.2 ett rederi som övertar ansvaret för driften av ett fartyg som inte tidigare drivits av det rederiet, skall det tidigare rederiet snarast möjligt överlämna kopior av all information som hänför sig till det internationella sjöfartsskyddscertifikatet eller för att underlätta de kontroller som anges i avsnitt 19.4.2 till det mottagande rederiet.

19.4 Interimistisk certifiering

19.4.1 De certifikat som anges i avsnitt 19.2 skall endast utfärdas när den myndighet som utfärdar certifikatet är fullt övertygad om att fartyget uppfyller kraven i avsnitt 19.1. Efter den 1 juli 2004 får emellertid myndigheten när det gäller

.1 ett fartyg som saknar certifikat då det levereras, sätts i trafik eller på nytt sätts i trafik,

• Sida 155
•  Original

.2 överföring av ett fartyg från en fördragsslutande stats flagg till en annan fördragsslutande stats flagg,

.3 överföring av ett fartyg till en fördragsslutande stats flagg från en stat som inte är en fördragsslutande stat, eller

.4 ett rederi som övertar ansvaret för driften av ett fartyg som inte tidigare drivits av rederiet,

fram till det att det certifikat som avses i avsnitt 19.2 utfärdats, låta utfärda ett interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat, som är utformat enligt den modell som finns i tillägget till denna del av koden.

19.4.2 Ett interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat får endast utfärdas när myndigheten eller en erkänd sjöfartsskyddsorganisation för myndighetens räkning har kontrollerat följande:

.1 Den skyddsutredning av fartyg som krävs i denna del av koden har utförts.

.2 En kopia av fartygets skyddsplan som uppfyller kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod finns ombord, har lagts fram för granskning och godkännande och har införts ombord på fartyget.

.3 Fartyget är försett med ett skyddslarmsystem som uppfyller kraven i regel XI-2/6 om så föreskrivs.

.4 Rederiets skyddschef

.1 har säkerställt att

.1 fartygets skyddsplan har granskats för

överensstämmelse med denna del av koden,

.2 planen har lämnats in för godkännande, och

.3 planen har införts ombord på fartyget, och

.2 har vidtagit nödvändiga åtgärder, inbegripet åtgärder för övningar och interna kontroller genom vilka rederiets skyddschef har försäkrat sig om att fartyget kommer att klara den föreskrivna kontrollen i enlighet med avsnitt 19.1.1.1 inom sex månader.

.5 Åtgärder har vidtagits för genomförande av föreskrivna kontroller i enlighet med avsnitt 19.1.1.1.

• Sida 156
•  Original

.6 Befälhavaren, fartygets skyddschef och övrig fartygspersonal med särskilda sjöfartsskyddsuppgifter är väl förtrogna med sina uppgifter och sitt ansvar enligt denna del av koden och med tillämpliga bestämmelser i den skyddsplan för fartyget som finns ombord och har fått sådan information på det arbetsspråk som används av fartygets besättning eller språk som förstås av dem.

.7 Fartygets skyddschef uppfyller kraven i denna del av koden.

19.4.3 Ett interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat får utfärdas av myndigheten eller av en erkänd sjöfartsskyddsorganisation med befogenhet att agera för myndighetens räkning.

19.4.4 Ett interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat skall gälla för en period på sex månader eller fram till det att det certifikat som föreskrivs i avsnitt 19.2 har utfärdats, beroende på vilket som inträffar först, och får inte förlängas.

19.4.5 En fördragsslutande stat får inte låta utfärda ett efterföljande interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat till ett fartyg om ett av fartygets eller rederiets syften med att begära ett sådant certifikat, enligt myndighetens eller den erkända sjöfartsskyddsorganisationens bedömning, är att undvika full överensstämmelse med kapitel XI-2 och denna del av koden för en period bortom den som gäller för det ursprungliga interimistiska certifikatet enligt specifikation i avsnitt 19.4.4.

19.4.6 Vid tillämpning av regel XI-2/9 får fördragsslutande stater, innan de godtar ett interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat som ett giltigt certifikat, försäkra sig om att kraven i avsnitten 19.4.2.4 till 19.4.2.6 är uppfyllda.

Tillägg till del A

Tillägg 1

Formulär för internationellt sjöfartsskyddscertifikat

INTERNATIONELLT SJÖFARTSSKYDDSCERTIFIKAT (Officiell stämpel) (Stat) Certifikatnummer Utfärdat enligt bestämmelserna i

INTERNATIONELLA KODEN FÖR SJÖFARTSSKYDD PÅ FARTYG OCH I HAMNANLÄGGNINGAR (ISPS-KODEN) Enligt bemyndigande av regeringen i _________________________________________________

(statens namn)

• Sida 157
•  Original

av ___________________________________________________________________ __________

(bemyndigad person eller organisation)

Fartygets namn :

Särskiljande siffror eller bokstäver :

Hemort :

Typ av fartyg :

Bruttodräktighet :

IMO-nummer :

Rederiets namn och adress :

HÄRMED INTYGAS ATT 1. sjöfartsskyddssystemet och all tillhörande sjöfartsskyddsutrustning ombord på fartyget har kontrollerats i enlighet med avsnitt 19.1 i del A i ISPS-koden,

2. kontrollen visade att sjöfartsskyddssystemet och all tillhörande

sjöfartsskyddsutrustning ombord på fartyget i alla avseenden är tillfredsställande och att fartyget uppfyller tillämpliga krav i kapitel XI-2 i konventionen och del A i ISPS-koden och att

3. fartyget har en godkänd skyddsplan.

Datum för första kontroll/förnyad kontroll på vilken certifikatet grundas

Detta certifikat är giltigt till

med förbehåll för kontroller i enlighet med avsnitt 19.1.1 i del A i ISPS-koden.

Utfärdat i _____________________________

(Ort för certifikatets utfärdande)

Datum ..........………………………….…………………………………………..

(namnteckning på den vederbörligen bemyndigade tjänsteman

som utfärdar certifikatet)

(Den utfärdande myndighetens stämpel)

• Sida 158
•  Original

PÅSKRIFT FÖR MELLANLIGGANDE KONTROLL Prop. 2003/04:106 Bilaga 1

HÄRMED INTYGAS att en mellanliggande kontroll som föreskrivs i

avsnitt 19.1.1 i del A i ISPS-koden har utförts och att fartyget därvid

befunnits uppfylla tillämpliga bestämmelser i kapitel XI-2 i

konventionen och del A i ISPS-koden.

Mellanliggande kontroll Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort.. Datum

(Myndighetens stämpel)

PÅSKRIFT FÖR YTTERLIGARE KONTROLLER*

Ytterligare kontroll Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort.. Datum

(Myndighetens stämpel)

Ytterligare kontroll Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort.. Datum

(Myndighetens stämpel)

Ytterligare kontroll Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort. Datum

(Myndighetens stämpel)

___________ * Denna del av certifikatet skall anpassas av förvaltningen för att uppge om den har fastslagit ytterligare kontroll som visats av uppställningen i avsnitt 19.1.1.4.

• Sida 159
•  Original

YTTERLIGARE KONTROLL I ENLIGHET MED AVSNITT

A/19.3.7.2

I ISPS-KODEN

HÄRMED INTYGAS att en ytterligare kontroll enligt kraven i avsnitt 19.3.7.2 i del A i ISPS-koden utförts och att fartyget därvid befunnits uppfylla tillämpliga bestämmelser i kapitel XI-2 i konventionen och del A i ISPS-koden.

Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort.. Datum

(Myndighetens stämpel)

PÅSKRIFT FÖR FÖRLÄNGNING AV CERTIFIKATETS

GILTIGHETSTID OM DENNA ÄR KORTARE ÄN 5 ÅR NÄR

AVSNITT A/19.3.3 I ISPS-KODEN ÄR TILLÄMPLIGT

Fartyget uppfyller tillämpliga bestämmelser i del A i ISPS-koden och certifikatet skall i enlighet med avsnitt 19.3.3 i del A i ISPS-koden godtas som giltigt fram till den

Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort.. Datum

(Myndighetens stämpel)

PÅSKRIFT NÄR DEN FÖRNYADE KONTROLLEN HAR

SLUTFÖRTS OCH AVSNITT A/19.3.4 I ISPS-KODEN ÄR

TILLÄMPLIGT

Fartyget uppfyller tillämpliga bestämmelser i del A i ISPS-koden och detta certifikat skall i enlighet med avsnitt 19.3.4 i del A i ISPS-koden godtas som giltigt fram till den

Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort. Datum

(Myndighetens stämpel)

• Sida 160
•  Original

P B

PÅSKRIFT FÖR FÖRLÄNGNING AV CERTIFIKATETS GILTIGHETSTID TILL DESS FARTYGET ANLÖPER KONTROLLHAMNEN, NÄR AVSNITT A/19.3.5 I ISPS-KODEN ÄR TILLÄMPLIGT ELLER FÖR EN RESPITPERIOD, NÄR AVSNITT A/19.3.6 I ISPS-KODEN ÄR TILLÄMPLIGT

rop. 2003/04:106 ilaga 1

Detta certifikat skall i enlighet med avsnitt 19.3.5 / 19.3.6 i del A i ISPSkoden godtas som giltigt till den

∗

Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort Datum

(Myndighetens stämpel)

PÅSKRIFT FÖR FRAMFLYTTNING AV DATUM FÖR GILTIGHETENS UPPHÖRANDE, NÄR AVSNITT A/19.3.7.1 I

ISPS-KODEN ÄR TILLÄMPLIGT

I enlighet med avsnitt 19.3.7.1 i del A i ISPS-koden är det nya datum vid vilket certifikatet upphör att gälla den** Namnteckning

(Bemyndigad tjänstemans namnteckning)

Ort.. Datum

(Myndighetens stämpel)

• Sida 161
•  Original

Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 TILLÄGG 2

Formulär för interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat

INTERIMISTISKT INTERNATIONELLT SJÖFARTSSKYDDSCERTIFIKAT

(Officiell stämpel)

(Stat)

Certifikatnummer

Utfärdat enligt bestämmelserna i

INTERNATIONELLA KODEN FÖR SJÖFARTSSKYDD PÅ

FARTYG OCH I HAMNANLÄGGNINGAR

(ISPS-KODEN)

Enligt bemyndigande av regeringen i _____________________________________________

(statens namn)

av __________________________________________________________ _______________

(bemyndigad person eller organisation)

Fartygets namn : Särskiljande siffror eller bokstäver : Hemort : Typ av fartyg : Bruttodräktighet : IMO-nummer : Rederiets namn och adress :

Är detta ett efterföljande interimistiskt certifikat? Ja/Nej

∗

Om Ja, när utfärdades det första interimistiska certifikatet? .................................................................

HÄRMED INTYGAS ATT kraven i avsnitt A/19.4.2 i ISPS-koden är uppfyllda.

Detta certifikat har utfärdats i enlighet med avsnitt A/19.4 i ISPS-koden.

Detta certifikat är giltigt till den ……………………………………………

Utfärdat i ……………………………………..

• Sida 162
•  Original

(Ort för certifikatets utfärdande)

Datum …………………………. …………………………………………..

(namnteckning på den vederbörligen bemyndigade

tjänsteman som utfärdar certifikatet)

(Den utfärdande myndighetens stämpel)

___________

• Sida 163
•  Original

BILAGA III Prop. 2003/04:106 Bilaga 1

"Del B

RIKTLINJER TILL BESTÄMMELSERNA I KAPITEL XI-2 I

BILAGAN TILL

1974 ÅRS INTERNATIONELLA KONVENTION OM

SÄKERHETEN

FÖR MÄNNISKOLIV TILL SJÖSS (SOLAS 74) MED

ÄNDRINGAR

OCH DEL A I DENNA KOD

1. INLEDNING

Allmänt

1.1 I förordet till denna kod anges att kapitel XI-2 och del A utgör ett nytt internationellt ramverk för åtgärder som syftar till att öka sjöfartsskyddet och genom vilket fartyg och hamnanläggningar kan samarbeta för att upptäcka och avstyra ageranden som hotar säkerheten inom sjöfarten.

1.2 Denna inledning innehåller en strikt men kortfattad beskrivning av de processer som lett fram till upprättandet och införandet av de åtgärder och arrangemang som behövs för att uppnå och upprätthålla överensstämmelse med bestämmelserna i kapitel XI-2 och del A i denna kod, samt identifieras de huvudområden för vilka riktlinjer tillhandahålls. Riktlinjerna beskrivs i punkterna 2 till 19. Man tar här också upp viktiga punkter att beakta vid tillämpning av riktlinjerna för fartyg och hamnanläggningar.

1.3 Om läsaren endast är intresserad av de delar som berör fartyg, rekommenderar vi att denna del av koden ändå läses i sin helhet, framför allt de punkter som berör hamnanläggningar. Detsamma gäller för dem som i första hand är intresserade av den del som handlar om hamnanläggningar, som vi alltså då rekommenderar att även läsa punkterna om fartyg.

1.4 Riktlinjerna i följande punkter berör huvudsakligen skyddet av fartyget när det ligger i en hamnanläggning. Det kan emellertid uppstå situationer där ett fartyg kan utgöra ett hot mot en hamnanläggning, t.ex. eftersom fartyget, när det väl ligger i hamnanläggningen, skulle kunna användas som bas för ett angrepp. Vid bedömning av lämpliga skyddsåtgärder för att skydda mot fartygsbaserade säkerhetshot bör de personer som gör skyddsutredningen av hamnanläggningen eller utarbetar

• Sida 164
•  Original

hamnanläggningens skyddsplan göra lämpliga anpassningar till riktlinjerna i följande punkter.

1.5 Läsaren uppmärksammas på att ingenting i denna del av koden skall läsas eller tolkas i strid mot någon av bestämmelserna i kapitel XI-2 eller del A i koden, eftersom nämnda bestämmelser alltid har tolkningsföreträde vid all oavsiktlig inkonsekvens i denna del av koden. Riktlinjerna i denna del av koden skall alltid läsas, tolkas och tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med de syften, mål och principer som fastställs i kapitel XI-2 och del A i koden.

De fördragsslutande staternas ansvar

1.6 De fördragsslutande staterna har enligt bestämmelserna i kapitel XI-2 och del A i denna kod olika typer av ansvar, vilket bl.a. omfattar

• fastställande av lämplig skyddsnivå,
• godkännande av fartygets skyddsplan och alla ändringar i

tidigare godkänd plan,

• kontroll av att fartygen uppfyller kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod och utfärdande av ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat,
• fastställande av vilka av de hamnanläggningar som finns

inom territoriet, som skall utse en sjöfartsskyddsansvarig med ansvar för utarbetande av hamnanläggningens skyddsplan,

• tillsyn av att skyddsutredningen av hamnanläggningen

genomförs och godkänns, samt alla efterföljande ändringar i en tidigare godkänd bedömning,

• godkännande av hamnanläggningens skyddsplan och alla

efterföljande ändringar i tidigare godkänd plan,

• utförande av kontrollen av efterlevnaden,
• prövning av godkända planer, och
• information till Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) samt sjöfartsnäringen.

1.7 En fördragsslutande stat kan utnämna eller inrätta en utsedd myndighet som underställs regeringen för att genomföra statens skyddsskyldigheter avseende hamnanläggningar enligt kapitel XI-2 och del A i denna kod och ge erkända sjöfartsskyddsorganisationer uppdraget att utföra visst arbete vad gäller hamnanläggningarna,

• Sida 165
•  Original

ilaga 1

B

dock skall det slutgiltiga godkännandet av detta arbete ges av den fördragsslutande staten eller den utsedda myndigheten. Myndigheterna kan också delegera åtagandet avseende vissa skyddsskyldigheter rörande fartyg till erkända sjöfartsskyddsorganisationer. Följande skyldigheter eller verksamheter kan inte delegeras till erkända sjöfartsskyddsorganisationer:

Fastställande av tillämplig skyddsnivå.

• Fastställande av vilka av de hamnanläggningar som ligger

inom en fördragsslutande stats territorium, som skall utse en sjöfartsskyddsansvarig och utarbeta en skyddsplan för hamnanläggningen.

• Godkännande av skyddsutredningen av hamnanläggningen

och alla efterföljande ändringar till en tidigare godkänd bedömning.

• Godkännande av en skyddsplan för en hamnanläggning och alla efterföljande ändringar i en tidigare godkänd plan.
• Utförande av kontrollen av efterlevnaden.
• Fastställande av kraven på en sjöfartsskyddsdeklaration.

Fastställande av skyddsnivå

1.8 Det åligger den fördragsslutande staten att fastställa vilken skyddsnivå som skall gälla vid en viss tidpunkt för fartyg och hamnanläggningar. I del A i denna kod definieras följande tre skyddsnivåer för internationell tillämpning:

• Skyddsnivå 1, normal, den skyddsnivå på vilken fartyg och hamnanläggningar normalt arbetar.
• Skyddsnivå 2, förhöjt skydd, den skyddsnivå som skall gälla så länge det föreligger en förhöjd risk för säkerhetstillbud.
• Skyddsnivå 3, exceptionell, den skyddsnivå som skall gälla

under den tid det föreligger en sannolik eller överhängande risk för säkerhetstillbud.

Rederiet och fartyget

1.9 Rederier som driver fartyg som omfattas av kapitel XI-2 och del A i denna kod skall utse en skyddschef för rederiet och en för vart och ett av sina fartyg. Dessa tjänstemäns arbetsuppgifter, ansvar och utbildning samt kraven på övningar definieras i del A i denna kod.

• Sida 166
•  Original

1.10 Rederiets skyddschef ansvarar bland annat för att fartygens skyddsutredning utförs på rätt sätt, att en skyddsplan utarbetas för fartygen och att dessa skickas in för godkännande av myndigheten eller för myndighetens räkning och därefter förvaras ombord på varje fartyg som omfattas av del A i denna kod och för vilka rederiet utsett den personen som skyddschef.

1.11 Fartygets skyddsplan bör innehålla information om de driftsmässiga och fysiska skyddsåtgärder som bör vidtas ombord i syfte att säkerställa att fartyget alltid tillämpar skyddsnivå 1. Planen bör också innehålla information om de extra eller intensifierade skyddsåtgärder som kan vidtas ombord för att byta till skyddsnivå 2 efter instruktion om att göra så. Planen bör dessutom innehålla information om tänkbara, förberedande åtgärder som skall vidtas ombord såsom omedelbar åtgärd vid instruktion till fartyget från de ledningsansvariga för åtgärder på skyddsnivå 3 efter ett säkerhetstillbud eller hot därom.

1.12 Fartyg som omfattas av kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod skall ha och drivas i enlighet med en skyddsplan, godkänd av eller för myndighetens räkning. Rederiets och fartygets skyddschefer bör kontinuerligt övervaka planens tillämplighet och effektivitet, vilket också innebär genomförande av interna kontroller. Ändringar i någon del av en godkänd plan, som enligt myndigheten kräver ytterligare godkännande, skall skickas in för granskning och godkännande innan de införs i den godkända planen ombord på fartyget.

1.13 Fartyget skall medföra ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat som anger att fartyget uppfyller kraven i kapitel XI-2 i del A i denna kod. Del A i denna kod innehåller bestämmelser rörande kontroll och certifiering av att fartyget uppfyller kraven vid den första kontrollen, samt vid förnyade och mellanliggande kontroller.

1.14 När ett fartyg ligger i en hamn eller anlöper en hamn i en fördragsslutande stat, äger denna stat rätt att enligt bestämmelserna i regel XI-2/9 kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna när det gäller det fartyget. Fartyget kan utsättas för inspektioner utförda av hamnstaten, även om sådana inspektioner normalt inte omfattar bedömning av fartygets skyddsplan, utom under särskilda omständigheter. Fartyget kan också komma att utsättas för ytterligare kontrollåtgärder om den fördragsslutande stat som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna har skäl att tro att fartygets sjöfartsskydd eller skyddet i den hamnanläggning som fartyget anlöpt har äventyrats.

1.15 Fartyget skall också medföra information ombord, som på begäran skall kunna uppvisas för den fördragsslutande staten, om vem som ansvar för beslut rörande anställning av fartygets personal och för olika typer av beslut rörande fartygets drift.

• Sida 167
•  Original

Hamnanläggningen Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 1.16 Samtliga fördragsslutande stater skall se till att en skyddsutredning

görs för samtliga hamnanläggningar som ligger inom det egna territoriet och som betjänar fartyg i internationell fart. Den fördragsslutande staten, en utsedd myndighet eller en erkänd sjöfartsskyddsorganisation får utföra denna bedömning. Hamnanläggningarnas skyddsutredning skall godkännas av den fördragsslutande staten eller den utsedda myndigheten. Detta godkännandeförfarande kan inte delegeras. Hamnanläggningarnas skyddsutredning bör ses över regelbundet.

1.17 Skyddsutredningen avseende en hamnanläggning utgör en grundläggande riskanalys av alla aspekter på en hamnanläggnings verksamhet, i syfte att fastställa vilken eller vilka delar som är mest utsatta och/eller mest sannolikt skulle kunna utsättas för ett angrepp. En säkerhetsrisk utgörs av ett hot om angrepp i kombination med sårbarheten hos målet och följderna av ett angrepp.

Bedömningen skall omfatta

fastställande av det uppfattade hotet mot hamnanläggningarna och infrastrukturen,

identifiering av den potentiella sårbarheten, och

en bedömning av följderna vid ett tillbud.

Efter avslutad analys kommer det att vara möjligt att göra en övergripande bedömning av risknivån. Skyddsutredningarna avseende hamnanläggningarna skall vara en hjälp för att fastställa vilka hamnanläggningar som skall utse en skyddschef och utarbeta en skyddsplan.

1.18 Hamnanläggningar som skall uppfylla kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod skall utse en skyddschef. Dennes arbetsuppgifter, ansvar och utbildning samt kraven på övningar definieras i del A i denna kod.

1.19 Hamnanläggningens skyddsplan bör innehålla information om de driftsmässiga och fysiska skyddsåtgärder som bör vidtas i hamnanläggningen för att säkerställa att den alltid arbetar på skyddsnivå 1. Planen bör också innehålla information om ytterligare eller intensifierade skyddsåtgärder som hamnanläggningen kan vidta för att gå över till och arbeta på skyddsnivå 2 när den uppmanas göra det. Planen bör dessutom innehålla information om möjliga förberedelseåtgärder som hamnanläggningen kan vidta för att möjliggöra omedelbar åtgärd efter instruktion från de ledningsansvariga för åtgärder på skyddsnivå 3 efter ett säkerhetstillbud eller hot där om.

• Sida 168
•  Original

1.20 Hamnanläggningar som skall uppfylla kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod skall ha och drivas i enlighet med en skyddsplan för hamnanläggningar, godkänd av den fördragsslutande staten eller denna stats utsedda myndighet. Hamnanläggningens skyddschef bör införa sina bestämmelser och övervaka att planen alltid är effektiv och relevant, samt genomföra interna kontroller av tillämpningen av planen. Ändringar i delar av en godkänd plan, som enligt den fördragsslutande staten eller den utsedda myndigheten kräver ett godkännande, skall lämnas in för granskning och godkännande innan de införs i den godkända planen och innan de genomförs i hamnanläggningen. Den fördragsslutande staten eller den utsedda myndigheten kan pröva planens effektivitet. Hamnanläggningens skyddsplan eller den bedömning på vilken planen har grundats bör ses över regelbundet. Dessa aktiviteter kan leda till ändringar i den godkända planen. Alla ändringar i specificerade delar av en godkänd plan skall tillställas den fördragsslutande staten eller den utsedda myndigheten för godkännande.

1.21 Fartyg som utnyttjar hamnanläggningar kan utsättas för hamnstatens kontrollinspektioner och de ytterligare kontrollåtgärder som beskrivs i regel XI-2/9. Berörda myndigheter kan begära information om fartyget, dess last, passagerare och besättning innan fartyget tillåts anlöpa hamnen. Det kan finnas situationer då anlöp av hamnen kan nekas.

Information och kommunikation

1.22 I kapitel XI-2 och del A i denna kod krävs att den fördragsslutande staten förser IMO med viss information samt att information skall hållas tillgänglig för att möjliggöra effektiv kommunikation mellan de fördragsslutande staterna och mellan rederiets/fartygets skyddschefer och hamnanläggningens skyddschef.

2. DEFINITIONER

2.1 Här tillhandahålls inga riktlinjer avseende de definitioner som anges i kapitel XI-2 eller del A i denna kod.

2.2 I denna del av koden avses med

.1 avsnitt: ett avsnitt i del A i koden som anges som "avsnitt A/<följt av avsnittets nummer>",

.2 punkt: en punkt i denna del av koden som anges som "punkt <följt av punktens nummer>", och

.3 fördragsslutande stat: när begreppet används i punkterna 14– 18, en fördragsslutande stat inom vars territorium hamnanläggningen är belägen, inbegripet en hänvisning till den utsedda myndigheten.

• Sida 169
•  Original

3. TILLÄMPNING Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 Allmänt

3.1 Riktlinjerna i denna del av koden bör beaktas när de krav som anges i kapitel XI-2 och del A i denna kod verkställs.

3.2 Det bör emellertid understrykas att riktlinjernas tillämpning beror på typen av fartyg, dess last och/eller passagerare, vilken typ av trafik fartyget går i och situationen i de hamnanläggningar fartyget anlöper.

3.3 På samma sätt gäller att tillämpningen av riktlinjerna för hamnanläggningar beror på hamnanläggningen som sådan, typen av fartyg som nyttjar hamnanläggningen, dess last och/eller passagerare och vilken typ av trafik de fartyg som anlöper hamnen går i.

3.4 Bestämmelserna i kapitel XI-2 och del A i denna kod är inte avsedda att gälla för hamnanläggningar som är konstruerade för och huvudsakligen används för militära ändamål.

4. DE FÖRDRAGSSLUTANDE STATERNAS ANSVAR

Sekretess för bedömningar och planer

4.1 Den fördragsslutande staten bör se till att lämpliga åtgärder vidtas för att undvika obehörigt röjande av eller obehörig tillgång till säkerhetskänsligt materiel rörande fartygens skyddsutredningar och skyddsplaner, skyddsutredningarna avseende hamnanläggningarna och hamnanläggningarnas skyddsplaner samt enskilda bedömningar och planer.

Utsedda myndigheter

4.2 Den fördragsslutande staten kan utnämna en utsedd myndighet underställd regeringen för att utföra det skyddsarbete som berör hamnanläggningar enligt kapitel XI-2 eller del A i denna kod.

Erkända sjöfartsskyddsorganisationer

4.3 En fördragsslutande stat får ge en erkänd sjöfartsskyddsorganisation befogenhet att utföra viss skyddsrelaterad verksamhet, inbegripet

.1 godkännande och ändringar av fartygens skyddsplaner för myndighetens räkning, .2 kontroll och certifiering av att fartygen uppfyller kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod, för myndighetens räkning, och

• Sida 170
•  Original

.3 de skyddsutredningar den fördragsslutande staten anser vara nödvändiga för en hamnanläggning.

4.4 De erkända sjöfartsskyddsorganisationerna får också tillhandahålla råd och hjälp till rederier och hamnanläggningar i skyddsfrågor, inbegripet frågor rörande fartygens skyddsutredningar och skyddsplaner, samt skyddsutredningarna av hamnanläggningarna och hamnanläggningarnas skyddsplaner. Detta kan omfatta utarbetande av fartygens skyddsplaner eller skyddsutredningarna av hamnanläggningarna eller hamnanläggningarnas skyddsplaner. Om en erkänd sjöfartsskyddsorganisation utför en sådan skyddsutredning eller skyddsplan skall den sjöfartsskyddsorganisationen inte bemyndigas att godkänna det fartygets skyddsplan.

4.5 Vid bemyndigande av en erkänd sjöfartsskyddsorganisation bör den fördragsslutande staten beakta kompetensen i den aktuella sjöfartsskyddsorganisationen. En erkänd sjöfartsskyddsorganisation bör kunna uppvisa

.1 expertkunskaper inom tillämpliga sjöfartsskyddsområden,

.2 lämpligt kunnande om drift av fartyg och hamnar, inbegripet kunskap om fartygskonstruktion och fartygsdesign om tjänster till fartyg tillhandahålls, samt hamnkonstruktion och hamndesign om tjänster till hamnanläggningar tillhandahålls,

.3 förmåga att bedöma de sannolika skyddsrisker som skulle kunna uppstå vid drift av fartyg och hamnanläggningar, inbegripet vid samverkan mellan fartyg och hamn (ship/port interface) och hur sådana risker minimeras,

.4 förmåga att upprätthålla och förbättra personalens

expertkunskaper,

.5 förmåga att övervaka sin personals kontinuerliga trovärdighet,

.6 förmåga att upprätthålla lämpliga åtgärder för att förhindra obehörigt röjande av eller obehörig tillgång till säkerhetskänsligt materiel,

.7 kunskaper om kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod och tillämplig nationell och internationell lagstiftning och skyddskrav,

.8 kunskaper om aktuella säkerhetshot och hotbilder,

.9 kunskaper om igenkännande och upptäckt av vapen, farliga

ämnen och anordningar,

• Sida 171
•  Original

.10 förmåga att på icke-diskriminerande basis känna igen

egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten,

.11 kunskaper om teknik som används för att kringgå

skyddsåtgärder, och

.12 kunskaper om utrustning och system som används för skydd

och övervakning samt om begränsningarna hos sådan utrustning och sådana system.

Vid delegering av specifika uppdrag till en erkänd sjöfartsskyddsorganisation bör den fördragsslutande staten och dess myndighet se till att den sjöfartsskyddsorganisationen har den kompetens som behövs för uppdraget.

4.6 En erkänd sjöfartsskyddsorganisation som avses i regel I/6 och som uppfyller kraven i regel XI-1/1, kan utses som en erkänd sjöfartsskyddsorganisation förutsatt att den har den expertis inom skyddsrelaterad frågor som anges i punkt 4.5.

4.7 En hamnmyndighet eller hamnoperatör kan utses till en erkänd sjöfartsskyddsorganisation, förutsatt att den har den expertis inom skyddsrelaterade frågor som anges i punkt 4.5.

Fastställande av skyddsnivå

4.8 Den fördragsslutande staten bör vid fastställande av skyddsnivå ta hänsyn till allmän och specifik information om hot. Den fördragsslutande staten bör fastställa den skyddsnivå som skall gälla för fartyg och hamnanläggningar till en av följande tre nivåer:

• Skyddsnivå 1: normal, den skyddsnivå på vilken fartyg och hamnanläggningar normalt arbetar.
• Skyddsnivå 2: förhöjt skydd, den skyddsnivå som skall gälla så länge det föreligger en förhöjd risk för säkerhetstillbud.
• Skyddsnivå 3: exceptionell, den skyddsnivå som skall gälla under den tid då det föreligger en sannolik eller överhängande risk för säkerhetstillbud.

4.9 Tillämpning av skyddsnivå 3 bör vara en exceptionell åtgärd, som endast skall vidtas när det föreligger trovärdig information om att ett säkerhetstillbud är sannolikt eller överhängande. Skyddsnivå 3 bör endast gälla under den tid det identifierade säkerhetshotet eller det aktuella säkerhetstillbudet föreligger. Skyddsnivån kan ändras från nivå 1 till nivå 2 och vidare till nivå 3, men det är också möjligt att ändra nivå direkt från nivå 1 till nivå 3.

• Sida 172
•  Original

4.10 Befälhavaren har alltid det slutgiltiga ansvaret för fartygets skydd. Befälhavaren kan vid skyddsnivå 3 även begära förtydligande eller ändringar av instruktioner utfärdade av de ledningsansvariga vid säkerhetstillbudet eller hotet därom, om det föreligger sannolik risk för att någon instruktion, om den följs, skulle kunna vara negativ för fartygets skydd.

4.11 Rederiets eller fartygets skyddschef bör vid första möjliga tillfälle samarbeta med hamnanläggningens skyddschef i den hamnanläggning fartyget avser att anlöpa, för att fastställa vilken skyddsnivå som skall gälla för det fartyget i den hamnanläggningen. Efter att ha upprättat kontakt med ett fartyg bör hamnanläggningens skyddschef informera fartyget om alla senare ändringar av hamnanläggningens skyddsnivå och förse fartyget med relevant sjöfartsskyddsinformation.

4.12 Det kan finnas omständigheter under vilka ett enskilt fartyg kan hålla en högre skyddsnivå än den hamnanläggning fartyget anlöper, men det kan däremot inte finnas några omständigheter under vilka ett fartyg kan hålla en lägre skyddsnivå än den hamnanläggning det anlöper. Om ett fartyg har en högre skyddsnivå än den hamnanläggning det avser att anlöpa bör rederiets eller fartygets skyddschef omedelbart informera hamnanläggningens skyddschef därom. Hamnanläggningens skyddschef bör utföra en bedömning av den särskilda situationen i samråd med rederiets eller fartygets skyddschef och överenskomma om lämpliga skyddsåtgärder med fartyget, vilket kan omfatta utfärdande och undertecknande av en sjöfartsskyddsdeklaration.

4.13 De fördragsslutande staterna bör överväga hur information om skyddsnivåändringar kan spridas på snabbaste sätt. Myndigheterna kan använda Navtex-meddelanden eller underrättelser för sjöfaranden (Notices to Mariners) som metod för att informera rederiernas och fartygens skyddschefer om sådana skyddsnivåändringar. De kan också välja andra informationskanaler, som ger motsvarande eller snabbare spridning och täckning. De fördragsslutande staterna bör upprätta ett informationssystem riktat till hamnanläggningarnas skyddschefer när det gäller skyddsnivåändringar. De fördragsslutande staterna bör utarbeta och upprätthålla en förteckning med kontaktuppgifter för de personer som behöver informeras vid skyddsnivåändringar. Även om skyddsnivån inte behöver betraktas som särskilt känslig, kan underliggande hotbild vara mycket känslig. De fördragsslutande staterna bör nogsamt beakta typ och detaljer i den överlämnade informationen och den metod med vilken informationen sprids till fartygens, rederiernas och hamnanläggningarnas skyddschefer.

Kontaktpunkter och information om hamnanläggningarnas skyddsplaner

• Sida 173
•  Original

4.14 IMO skall informeras om vilka hamnanläggningar som har en skyddsplan och denna information skall också hållas tillgänglig för rederiernas och fartygens skyddschefer. Endast information om att skyddsplanen existerar måste offentliggöras. De fördragsslutande staterna bör beakta möjligheten att upprätta antingen centrala eller regionala kontaktpunkter eller andra sätt att tillhandahålla aktuell information om var skyddsplanerna gäller, tillsammans med information om hur hamnanläggningens skyddschef kontaktas. Förekomsten av sådana kontaktpunkter bör offentliggöras. Staterna kan också tillhandahålla information om erkända sjöfartsskyddsorganisationer utsedda att agera för den fördragsslutande statens räkning, tillsammans med information om det specifika ansvar och de befogenheter som delegerats till en sådan sjöfartsskyddsorganisation.

4.15 I fall där en hamn inte har någon skyddsplan (och därför inte någon sjöfartsskyddsansvarig) bör den centrala eller regionala kontaktpunkten kunna identifiera en lämpligt kvalificerad person i land, som vid behov kan ordna med införande av lämpliga skyddsåtgärder under den tid fartyget vistas i hamnen.

4.16 De fördragsslutande staterna bör också tillhandahålla kontaktuppgifter om de tjänstemän till vilka fartygens, rederiernas och hamnanläggningarnas skyddschefer kan rapportera om skyddsrelaterade frågor. Dessa tjänstemän bör bedöma rapporterna innan åtgärder vidtas. Sådan rapporterad sjöfartsskyddsinformation kan beröra de skyddsåtgärder som faller under en annan fördragsslutande stats jurisdiktion. I så fall bör den fördragsslutande staten överväga huruvida deras motpart i den andra fördragsslutande staten skall kontaktas för diskussion om huruvida åtgärder skall vidtas. Kontaktuppgifterna för tjänstemännen bör därför överlämnas till IMO.

4.17 De fördragsslutande staterna bör på begäran också göra den information som anges i punkterna 4.14 till 4.16 tillgänglig för andra fördragsslutande stater.

Identitetshandlingar

4.18 De fördragsslutande staterna uppmanas utfärda identitetshandlingar till tjänstemän som får gå ombord på fartyg eller in i hamnanläggningar, som dessa kan medföra när de utför sitt officiella uppdrag, och införa förfaranden för kontroll av sådana handlingar.

Fasta och flytande plattformar och flyttbara oljeborrplattformar till sjöss

4.19 De fördragsslutande staterna bör överväga möjligheten att införa lämpliga skyddsåtgärder för fasta och flytande plattformar och flyttbara oljeborrplattformar till sjöss, i syfte att möjliggöra

• Sida 174
•  Original

samverkan med fartyg som är skyldiga att följa bestämmelserna i kapitel XI-2 och del A i denna kod.

Fartyg som inte är skyldiga att uppfylla kraven i del A i denna kod

4.20 De fördragsslutande staterna bör överväga möjligheten att införa lämpliga skyddsåtgärder för att öka sjöfartsskyddet för fartyg som inte omfattas av kapitel XI-2 och del A i denna kod och för att säkerställa att alla skyddsbestämmelser som är tillämpliga på sådana fartyg medger samverkan med fartyg som omfattas av del A i denna kod.

Hot mot fartyg och andra incidenter till sjöss

4.21 De fördragsslutande staterna bör tillhandahålla allmänna riktlinjer rörande de åtgärder som anses lämpliga för att minska skyddsrisken för fartyg under den egna flaggen när dessa fartyg är till sjöss. Dessa riktlinjer skall innehålla specifika råd om de åtgärder som skall vidtas i enlighet med skyddsnivåerna 1 till 3, om

.1 skyddsnivån för ett fartyg ändras när fartyget är till sjöss, t.ex. på grund av det geografiska område fartyget trafikerar eller på grund av fartyget självt, och

.2 det inträffat ett säkerhetstillbud eller hot därom som berör fartyget när detta är till sjöss.

De fördragsslutande staterna bör fastställa vilka metoder och förfaranden som är bäst i detta syfte. I händelse av angrepp skall fartyget försöka upprätta direktkommunikation med ansvariga i fartygets flaggstat för lämpliga åtgärder vid säkerhetstillbud.

4.22 De fördragsslutande staterna bör också upprätta en kontaktpunkt för råd om sjöfartsskyddet för fartyg som

.1 för den statens flagg eller

.2 trafikerar den statens territorialhav eller som informerat om sin avsikt att gå in på den statens territorialhav.

4.23 De fördragsslutande staterna bör erbjuda råd till fartyg som

trafikerar den statens territorialhav eller som har informerat om sin avsikt att gå in på den statens territorialhav. Dessa råd skall omfatta

.1 ändring eller senareläggning av fartygets passage,

.2 navigering på en viss kurs eller att fortsätta till en specifik position,

• Sida 175
•  Original

.3 information om tillgänglig personal eller utrustning som kan placeras ombord på fartyget, och

.4 samordning av passagen, ankomst till hamn eller avgång från hamn för att möjliggöra eskort av patrullbåt eller luftfartyg (flygplan eller helikopter).

De fördragsslutande staterna bör påminna fartyg som trafikerar statens territorialhav eller har informerat om avsikt att gå in på den statens territorialhav om alla, tillfälliga områden med begränsat tillträde som offentliggjorts.

4.24 De fördragsslutande staterna bör rekommendera fartyg som trafikerar statens territorialhav eller har informerat om avsikt att gå in på den statens territorialhav att snabbt införa alla skyddsåtgärder som den fördragsslutande staten påbjudit, till skydd för det fartyget och andra fartyg i närheten.

4.25 De planer som utarbetats av den fördragsslutande staten i de syften som anges i punkt 4.22 bör innehålla information om lämplig kontaktpunkt, tillgänglig 24 timmar om dygnet, hos den fördragsslutande staten eller dess myndighet. Dessa planer bör också innehålla information om de omständigheter under vilka myndigheten anser att assistans bör begäras från närliggande kuststater, samt ett förfarande för samverkan mellan hamnanläggningens och fartygets skyddschefer.

Alternativa skyddsavtal

4.26 Den fördragsslutande staten kan vid bedömning av hur kapitel XI-2 och del A i denna kod skall införas, ingå ett eller flera avtal med en eller flera fördragsslutande stater. Tillämpningen av ett sådant avtal är begränsad till korta internationella resor på fasta rutter mellan hamnanläggningar inom avtalsparternas territorium. Den fördragsslutande staten bör, vid ingående av ett avtal och därefter, samråda med andra fördragsslutande stater och myndigheter som berörs av avtalet. Fartyg som för flagg från en stat som inte är part i avtalet bör endast tillåtas trafikera de fasta rutter som omfattas av avtalet, om fartygets myndighet går med på att fartyget bör uppfylla bestämmelserna i avtalet och kräver att fartyget skall göra det. Ett sådant avtal får aldrig äventyra skyddsnivån för andra fartyg och hamnanläggningar som inte omfattas av avtalet. Fartyg som omfattas av ett sådant avtal får inte utöva fartyg-till-fartyg verksamhet med fartyg som inte omfattas av avtalet. Alla driftsmässiga åtgärder som vidtas av fartyg som omfattas av avtalet bör täckas av avtalet. Tillämpningen av ett sådant avtal skall övervakas kontinuerligt och avtalet skall ändras när så krävs och under alla förhållanden ses över vart femte år.

Likvärdiga arrangemang för hamnanläggningar

• Sida 176
•  Original

4.27 För vissa specifika hamnanläggningar med begränsad eller särskild drift, men med mer än tillfällig trafik, kan det vara lämpligt att säkra överensstämmelse genom skyddsåtgärder som är likvärdiga med dem som föreskrivs i kapitel XI-2 och del A i denna kod. Detta kan framför allt vara fallet för terminaler vid fabriker eller kajer utan tät trafik.

Bemanning

4.28 Vid fastställande av minsta säkra bemanning för ett fartyg bör myndigheten ta hänsyn till att de bestämmelser om minimibemanning som anges i regel V/14 endast gäller navigeringssäkerheten ombord. Myndigheten bör också ta hänsyn till all ytterligare arbetsbelastning som kan uppstå som en följd av införandet av fartygets skyddsplan och se till att fartyget är tillräckligt och effektivt bemannat. Myndigheten bör därvid kontrollera att föreskriven vilotid och andra utmattningsförebyggande åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning tillämpas, vad avser alla uppgifter ombord som har tilldelats den personal som arbetar ombord.

Kontroll av efterlevnaden

Allmänt

4.29 I regel XI-2/9 beskrivs den kontroll av efterlevnaden som gäller för fartyg enligt kapitel XI-2. Regeln är indelad i tre separata avsnitt: kontroll av fartyg i hamn, fartyg som avser att anlöpa en hamn i en annan fördragsslutande stat och övriga bestämmelser som skall tillämpas på båda ovannämnda situationer.

4.30 Genom regel XI-2/9.1, kontroll av fartyg i hamn, införs ett system för kontroll av fartyg när dessa ligger i hamn i ett främmande land, där vederbörligen bemyndigade tjänstemän från den fördragsslutande staten (vederbörligen bemyndigade tjänstemän) får gå ombord på fartyget för att bekräfta att nödvändiga certifikat är i god ordning. Om det då med grundad anledning kan antas att fartyget inte uppfyller bestämmelserna, kan kontrollåtgärder i form av ytterligare inspektioner eller kvarhållande vidtas. Aktuella kontrollsystem fungerar på detta sätt. Regel XI-2/9.1 bygger på sådana system och medger ytterligare åtgärder (inbegripet avvisning av ett fartyg från en hamn såsom en kontrollåtgärd) när vederbörligen bemyndigade tjänstemän med grundad anledning kan anta att ett fartyg inte uppfyller kraven i kapitel XI-2 eller del A i denna kod. I regel XI-2/9.3 beskrivs de bestämmelser som gäller för ett rättvist och rimligt införande av sådana ytterligare åtgärder.

4.31 Regeln XI-2/9.2 innehåller kontrollåtgärder som skall säkerställa att fartyg som avser att anlöpa en hamn i en annan fördragsslutande stat uppfyller kraven och inför ett helt annorlunda kontrollsystem

• Sida 177
•  Original

inom kapitel XI-2, som endast gäller skydd. Enligt denna regel kan åtgärderna införas innan fartyget anlöper hamnen, för att på ett bättre sätt trygga säkerheten. Precis som genom regel XI-2/9.1 är detta ytterligare kontrollsystem baserat på att det skall finnas grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven i kapitel XI-2 eller del A i denna kod, samt införs betydande skydd genom reglerna XI-2/9.2.2, XI-2/9.2.5 och XI-2/9.3.

4.32 Med grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven avses här bevis på eller tillförlitlig information om att fartyget inte uppfyller kraven i kapitel XI-2 eller del A i denna kod, med hänsyn till de riktlinjer som ges i denna del av koden. Sådana bevis eller tillförlitlig information kan härröra från den vederbörligen bemyndigade tjänstemannens yrkesmässiga bedömning eller observationer vid dennes kontroll av fartygets internationella sjöfartsskyddscertifikat eller interimistiska internationella sjöfartsskyddscertifikat utfärdat i enlighet med del A i denna kod (certifikat) eller från andra källor. Även om ett giltigt certifikat medförs ombord på fartyget kan den vederbörligen bemyndigade tjänstemannen ändå ha grundad anledning att tro att fartyget inte uppfyller kraven, grundat på den egna, yrkesmässiga bedömningen.

4.33 Följande är exempel på sådant som kan utgöra grundad anledning vid tillämpning av reglerna XI-2/9.1 och XI-2/9.2:

.1 Bevis från en kontroll av certifikatet att detta inte är giltigt eller har löpt ut.

.2 Bevis eller tillförlitlig information om att det föreligger svåra brister i den sjöfartsskyddsutrustning, skyddsdokumentation eller de sjöfartsskyddssystem som föreskrivs i kapitel XI-2 och del A i denna kod.

.3 Mottagande av rapport eller klagomål som, enligt den vederbörligen bemyndigade tjänstemannens yrkesmässiga bedömning, innehåller tillförlitlig information som tydligt pekar på att fartyget inte uppfyller kraven i kapitel IX-2 eller del A i denna kod.

.4 Bevis eller iakttagelse gjord av en vederbörligen bemyndigad tjänsteman och som enligt dennes yrkesmässiga bedömning tyder på att befälhavaren eller fartygets besättning inte är förtrogna med fartygets väsentliga sjöfartsskyddsförfaranden, inte kan utföra sjöfartsskyddsövningar eller om att sådana förfaranden eller övningar inte har hållits.

.5 Bevis eller iakttagelse gjord av en vederbörligen bemyndigad tjänsteman och som enligt dennes yrkesmässiga bedömning tyder på att nyckelpersoner i besättningen inte vet hur det upprättas korrekt kommunikation med andra nyckelpersoner i besättningen med ansvar för fartygets skydd.

• Sida 178
•  Original

Bilaga 1

.6 Bevis på eller tillförlitlig information om att fartyget tagit ombord personer eller lastat varor eller gods i en hamnanläggning eller från annat fartyg där antingen hamnanläggningen eller det andra fartyget bryter mot bestämmelserna i kapitel XI-2 eller del A i denna kod, och att det aktuella fartyget inte utfärdat någon sjöfartsskyddsdeklaration, inte vidtagit lämpliga, särskilda eller extra skyddsåtgärder och inte heller upprätthållit lämpliga sjöfartsskyddsförfaranden ombord.

.7 Bevis på eller tillförlitlig information om att fartyget tagit ombord personer eller lastat varor eller gods i en hamnanläggning eller från annan plats, t.ex. annat fartyg eller från helikopter, där antingen hamnanläggningen eller den andra platsen inte måste uppfylla kraven i kapitel XI-2 eller del A i denna kod och att fartyget inte vidtagit lämpliga, särskilda eller extra skyddsåtgärder eller inte upprätthållit lämpliga sjöfartsskyddsförfaranden

.8 Bevis på att fartyget innehar ett i efterhand utfärdat interimistiskt internationellt sjöfartsskyddscertifikat enligt avsnitt A/19.4 och att något av de syften fartyget används i eller rederiet begärt sådant certifikat för, enligt den vederbörligen bemyndigade tjänstemannens yrkesmässiga bedömning, är att undvika fullständig överensstämmelse med kapitel XI-2 och del A i denna kod efter det att det ursprungliga interimistiska certifikatet löpt ut enligt avsnitt A/19.4.4

4.34 Internationell lags inflytande på regel XI-2/9 är särskilt relevant, och regeln skall tillämpas med hänsyn till XI-2/2.4, eftersom det föreligger risk för situationer där någon åtgärd skall vidtas som faller utanför omfattningen av kapitel XI-2 eller där påverkade fartygs rättigheter utanför kapitel XI-2 bör beaktas. Regel XI-2/9 skall således inte hindra de fördragsslutande staterna från att vidta åtgärder som grundas på eller står i överensstämmelse med internationell lag i syfte att säkerställa skyddet för personer, fartyg, hamnanläggningar och annan egendom i fall där fartyget, även om det uppfyller kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod, ändå anses utgöra en säkerhetsrisk.

4.35 När en fördragsslutande stat inför kontrollåtgärder för ett fartyg bör myndigheten kontaktas utan dröjsmål och delges tillräckligt med information för att fullständigt kunna samarbeta med den fördragsslutande staten.

Kontroll av fartyg i hamn

4.36 När bristen antingen är en defekt i utrustningen eller bristfällig dokumentation och detta leder till att fartyget kvarhålls och bristen

• Sida 179
•  Original

inte kan åtgärdas i inspektionshamnen, kan den fördragsslutande staten medge att fartyget avgår till en annan hamn, förutsatt att alla villkor som överenskommits mellan hamnstaten och myndigheten eller befälhavaren har uppfyllts.

Fartyg med avsikt att anlöpa hamn i annan fördragsslutande stat

4.37 I regel XI-2/9.2.1 finns en förteckning över den information en fördragsslutande stat får kräva från ett fartyg som ett villkor för att anlöpa en hamn. En av de saker som där tas upp är en bekräftelse på särskilda eller övriga åtgärder som vidtagits av fartyget under dess senaste tio vistelser i hamnanläggningar. Exempel på sådan information är

.1 register över de åtgärder som vidtagits vid besök i en

hamnanläggning i en stat som inte är en fördragsslutande stat, särskilt då sådana åtgärder som normalt tillhandahålls av hamnanläggningar i de fördragsslutande staterna, och

.2 alla sjöfartsskyddsdeklarationer som tecknats med

hamnanläggningar eller andra fartyg.

4.38 En annan uppgift som tagits upp i denna förteckning och som kan krävas som ett villkor för anlöp av hamn, är bekräftelse på att fartyget upprätthållit lämpliga sjöfartsskyddsförfaranden vid fartygtill-fartyg verksamhet med ett annat fartyg under tiden för de senaste tio anlöpen i hamnanläggningar. Det bör normalt inte krävas några register för lots, tull, immigrationspersonal, skyddschefer eller bunkring, läktring, lastning av förnödenheter eller lossning av avfall från fartyg i hamnanläggning, eftersom sådan verksamhet normalt styrs av hamnanläggningens skyddsplan. Exempel på information som kan lämnas är

.1 register över åtgärder vidtagna vid fartyg-till-fartyg

verksamhet med ett annat fartyg som för flagg från en stat som inte är en fördragsslutande stat, särskilt då sådana åtgärder som normalt skulle tillhandahållits av fartyg som för flagg från en fördragsslutande stat,

.2 register över de åtgärder som vidtagits vid fartyg-till-fartyg verksamhet med ett annat fartyg som för flagg från en fördragsslutande stat men som inte behöver uppfylla kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod, t.ex. en kopia av sjöfartsskyddscertifikat utfärdat för det fartyget enligt andra bestämmelser, och

.3 om personer eller gods som räddats till sjöss finns ombord, all känd information om dessa personer eller detta gods, inbegripet dess identitet när denna är känd och resultat från alla kontroller utförda för fartygets räkning i syfte att fastställa skyddsstatus för de räddade. Syftet med kapitel XI-2

• Sida 180
•  Original

och del A i denna kod är inte att försena eller förhindra överlämnande av personer som räddats till sjöss till en säker plats. Det enda syftet med kapitel XI-2 och del A i denna kod är att förse staterna med lämplig information för att upprätthålla det egna skyddet.

4.39 Exempel på annan praktisk skyddsrelaterad information som kan krävas som ett villkor för hamnanlöp, för att säkerställa sjöfartsskyddet för personer, hamnanläggning, fartyg och annan egendom är

.1 uppgifterna i den fortlöpande fartygshistoriken,

.2 fartygets position vid tidpunkten för rapportens utarbetande,

.3 fartygets beräknade ankomsttid till hamn,

.4 besättningslista,

.5 allmän beskrivning av fartygets last,

.6 passagerarlista, och

.7 information som skall medföras ombord enligt regel XI-2/5.

4.40 Regel XI-2/9.2.5 ger befälhavaren rätt att, efter information om att kust- eller hamnstaten kommer att införa kontrollåtgärder enligt regel XI-2/9.2, avstå från att anlöpa den aktuella hamnen. Om befälhavaren avstår från att anlöpa hamnen skall regel XI-2/9 inte längre tillämpas, och alla andra åtgärder som vidtas skall grundas på och stå i överensstämmelse med internationell lag.

Övriga bestämmelser

4.41 När ett fartyg förvägras anlöpa eller avvisas från en hamn bör alla kända fakta alltid överlämnas till myndigheterna i berörda stater. Denna information bör innehålla följande uppgifter, när dessa är kända:

.1 Fartygets namn, dess flagg, fartygets IMO-nummer, anropssignal, fartygstyp och last.

.2 Skälet till att fartyget förvägrats att anlöpa eller avvisats från hamnen eller hamnområdena.

.3 I tillämpliga fall, typen av bristande efterlevnad av sjöfartsskyddsbestämmelserna.

.4 Detaljerad information om alla försök att åtgärda bristen, inbegripet alla villkor som fartyget ålagts för resan.

• Sida 181
•  Original

.5 Tidigare anlöpta hamnar och nästa deklarerade anlöpshamn. Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .6 Avgångstid och beräknad ankomsttid till dessa hamnar.

.7 Alla instruktioner till fartyget, t.ex. rapportering om rutt.

.8 Tillgänglig information om den skyddsnivå som fartyget för närvarande tillämpar.

.9 Information rörande all kommunikation hamnstaten haft med myndigheten.

.10 Kontaktpunkt i hamnstaten för rapportering i syfte att erhålla ytterligare information.

.11 Besättningslista.

.12 All annan tillämplig information.

4.42 De stater som skall kontaktas bör bland annat vara stater längs fartygets avsedda rutt till nästa hamn, framför allt om fartyget har för avsikt att gå in på territorialhavet i sådana kuststater. Andra relevanta stater kan vara stater vars hamnar fartyget tidigare anlöpt, så att ytterligare information kan erhållas och skyddsfrågor rörande tidigare hamnar klargörs.

4.43 Den vederbörligen bemyndigade tjänstemannen bör vid kontroller av efterlevnaden av bestämmelserna säkerställa att alla åtgärder som åläggs fartyget står i rimlig proportion till omständigheterna. Sådana åtgärder bör vara rimliga och ha den minsta följdverkan och varaktighet som krävs för att åtgärda eller undanröja bristen.

4.44 Ordet fördröjning i regel XI-2/9.3.5.1 hänvisar också till situationer där fartyget, som en följd av åtgärder vidtagna enligt denna regel, felaktigt vägras anlöpa hamn eller felaktigt avvisas från hamn.

Fartyg som inte för flagg från en fördragsslutande stat och fartyg som på grund av sin storlek inte omfattas av konventionen

4.45 Fartyg som för flagg från en stat som inte anslutit sig till konventionen och inte undertecknat SOLAS-protokollet från 1988

11

, skall inte behandlas mer gynnsamt av de fördragsslutande

staterna. Kraven i regel XI-2/9 och riktlinjerna i denna del av koden bör således gälla för dessa fartyg.

4.46 Fartyg under konventionsstorlek omfattas av de åtgärder staterna vidtar för att upprätthålla skyddet. Sådana åtgärder skall vidtas med vederbörlig hänsyn till kraven i kapitel XI-2 och riktlinjerna i denna del av koden.

5. SJÖFARTSSKYDDSDEKLARATION

• Sida 182
•  Original

Allmänt Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 5.1 Sjöfartsskyddsdeklaration bör utfärdas när den fördragsslutande stat

i vilken en hamnanläggning ligger anser det nödvändigt eller när det ombord på ett fartyg anses vara nödvändigt.

5.1.1 Behovet av en sjöfartsskyddsdeklaration kan framgå av resultatet från en skyddsutredning av hamnanläggningen, och de orsaker och omständigheter under vilka en sjöfartsskyddsdeklaration krävs skall anges i hamnanläggningens skyddsplan.

5.1.2 Behovet av en sjöfartsskyddsdeklaration kan fastställas av den myndighet som utövar tillsyn över fartyg som för den statens flagg eller som en följd av ett fartygs skyddsutredning och skall anges i fartygets skyddsplan.

5.2 Det är sannolikt att en sjöfartsskyddsdeklaration kommer att begäras vid högre skyddsnivåer, när ett fartyg har högre skyddsnivå än hamnanläggningen eller än ett annat fartyg det förstnämnda samverkar med, och vid samverkan mellan fartyg och hamn eller vid fartyg-till-fartyg verksamhet som utgör en högre risk för personer, egendom eller miljö av skäl som är specifika för just det fartyget, inbegripet dess last eller passagerare eller omständigheter i hamnanläggningen eller en kombination av dessa faktorer.

5.2.1 Om ett fartyg eller en myndighet på de fartygs vägnar som för den statens flagg begär utfärdandet av en sjöfartsskyddsdeklaration, skall hamnanläggningens eller fartygets skyddschef bekräfta denna begäran och diskutera lämpliga skyddsåtgärder.

5.3 Hamnanläggningens skyddschef kan också ta initiativet till en sjöfartsskyddsdeklaration innan en samverkan mellan fartyg och hamn inleds som i skyddsutredningen av hamnanläggningen är identifierad som särskilt riskfylld. Exempel på detta kan vara ombordstigning eller landstigning av passagerare och omlastning, lastning eller lossning av farligt gods eller farliga ämnen. I skyddsutredningen av hamnanläggningen kan också anläggningar vid eller nära tätbefolkade områden eller ekonomiskt betydande verksamhet som kräver en sjöfartsskyddsdeklaration identifieras.

5.4 Huvudsyftet med en sjöfartsskyddsdeklaration är att säkerställa att överenskommelser nås mellan fartyget och hamnanläggningen eller med annat fartyg med vilket den samverkar vad gäller de skyddsåtgärder var och en av dessa skall vidta enligt bestämmelserna i deras respektive godkända skyddsplaner.

5.4.1 Den överenskomna sjöfartsskyddsdeklarationen bör undertecknas och dateras av både hamnanläggningen och fartyget, för att påvisa överensstämmelse med kapitel XI-2 och del A i denna kod och skall innehålla information om giltighetstid, tillämplig skyddsnivå eller skyddsnivåer och kontaktpunkter.

• Sida 183
•  Original

5.4.2 En skyddsnivåändring kan innebära att en ny eller reviderad sjöfartsskyddsdeklaration skall utfärdas.

5.5 Sjöfartsskyddsdeklarationen bör vara utfärdad på engelska, franska eller spanska eller på ett språk som är gemensamt för både hamnanläggningen och fartyget.

5.6. I tillägg 1 till denna del av koden finns en modell för en sjöfartsskyddsdeklaration. Modellen är avsedd för en sjöfartsskyddsdeklaration mellan ett fartyg och en hamnanläggning. Ifall sjöfartsskyddsdeklarationen bör omfatta två fartyg bör modellen ändras på lämpliga punkter.

6. REDERIETS SKYLDIGHETER

Allmänt

6.1 I regel XI-2/5 föreskrivs att rederiet skall förse fartygets befälhavare med den information som behövs för att denne skall kunna uppfylla rederiets skyldigheter enligt bestämmelserna i denna regel. Denna information bör innehålla uppgifter om sådant som

.1 de parter som ansvarar för tillsättande av personal ombord, t.ex. fartygets managementföretag, bemanningsagenter, entreprenörer och koncessionärer (såsom återförsäljare och kasinon),

.2 de parter som ansvarar för beslut om fartygets verksamhet, inbegripet så kallad tids- eller bareboatcharter, eller annat organ som agerar som sådan, och

.3 kontaktuppgifter till parterna, inbegripet så kallade tids- eller trippbefraktare, enligt befraktningsavtalet i de fall fartyget används på villkor angivna i befraktningsavtal.

6.2 Enligt regel XI-2/5 är rederiet skyldigt att uppdatera och hålla denna information aktuell vid alla ändringar.

6.3 Denna information bör vara på engelska, franska eller spanska.

6.4 Om fartyget är byggt före den 1 juli 2004 bör denna information återspegla det faktiska förhållandet den dagen.

6.5 För fartyg byggda den 1 juli 2004 eller senare och för fartyg byggda före den 1 juli 2004 och som inte var i drift den 1 juli 2004 gäller att informationen bör tillhandahållas från och med den dag fartyget tas i drift och då återspegla det faktiska förhållandet den dagen.

• Sida 184
•  Original

6.6 Om ett fartyg tas ur drift efter den 1 juli 2004 bör informationen tillhandahållas från och med den dag fartyget åter tas i drift och då återspegla det faktiska förhållandet den dagen.

6.7 Information som redan tillhandahållits men som inte återspeglar den faktiska situationen den dagen behöver inte längre förvaras ombord.

6.8 När ansvaret för fartygets drift tas över av ett annat rederi behöver informationen rörande det överlåtande rederiet inte lämnas kvar ombord.

Ytterligare riktlinjer återfinns i avsnitten 8, 9 och 13.

7. FARTYGETS SJÖFARTSSKYDD

Riktlinjer finns i avsnitten 8, 9 och 13.

8. SKYDDSUTREDNING AVSEENDE FARTYGET

Skyddsutredning

8.1 Rederiets skyddschef ansvarar för genomförandet av skyddsutredningen för vart och ett av de fartyg i rederiets flotta som skall uppfylla bestämmelserna i XI-2 och del A i denna kod och för vilka rederiets skyddschef är ansvarig. Rederiets skyddschef behöver inte nödvändigtvis genomföra detta arbete personligen, men är skyldig att se till att det utförs på rätt sätt.

8.2 Innan skyddsutredningen inleds bör rederiets skyddschef se till att man i detta arbete utnyttjar tillgänglig information om bedömningen av hoten i de hamnar fartyget kommer att anlöpa eller där passagerare kommer att tas ombord eller gå iland samt om hamnanläggningarna och deras skyddsåtgärder. Rederiets skyddschef bör studera tidigare rapporter om liknande skyddsbehov. När så är lämpligt bör rederiets skyddschef besöka berörda personer ombord på fartyget och i hamnanläggningarna för att diskutera bedömningens syfte och metoder. Rederiets skyddschef bör följa alla specifika riktlinjer från den fördragsslutande staten.

8.3 Skyddsutredningen av ett fartyg bör omfatta följande delar ombord på eller i fartyget:

.1 Fysiskt sjöfartsskydd.

.2 Strukturell integritet.

.3 Sjöfartsskyddssystem för personalen.

.4 Förfarandepolicy.

• Sida 185
•  Original

.5 Radio- och telekommunikationssystem, inbegripet datorsystem och -nät.

.6 Andra områden som, om de skadas eller används för olovlig observation, skulle kunna utgöra en risk för personer, egendom eller verksamhet ombord på fartyget eller i en hamnanläggning.

8.4 Personer som utför fartygets skyddsutredningen bör kunna begära experthjälp vad gäller följande:

.1 Kunskap om aktuella säkerhetshot och hotbilder.

.2 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar.

.3 Igenkännande på icke-diskriminerande basis av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten.

.4 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder.

.5 Metoder som används för att orsaka ett säkerhetstillbud.

.6 Sprängämnens effekt på fartygets konstruktion och utrustning.

.7 Fartygets sjöfartsskydd.

.8 Affärspraxis vid samverkan mellan fartyg och hamn.

.9 Beredskapsplanering, nödberedskap och ingripanden vid nödsituationer.

.10 Fysiskt sjöfartsskydd.

.11 Radio- och telekommunikationssystem, inbegripet datorsystem och -nät,

.12 Marin teknik.

.13 Fartygs- och hamnverksamhet.

8.5 Rederiets skyddschef bör inhämta och registrera den information som krävs för att kunna genomföra en bedömning, bl.a. följande:

.1 Fartygets konstruktion.

.2 Områden som bör ha begränsat tillträde, t.ex. bryggan, maskinutrymmen av kategori A och andra kontrollrum enligt definition i kapitel II-2 osv.

• Sida 186
•  Original

.3 Placering och funktion för var och en av faktiska eller möjliga tillträdespunkter till fartyget.

.4 Tidvattenförändringar som kan påverka fartygets sårbarhet eller skydd.

.5 Lastrum och stuvningsarrangemang.

.6 Platser där fartygets förråd och viktig underhållsutrustning förvaras.

.7 Platser där obeledsagat bagage förvaras.

.8 Nöd- och reservutrustning som används för viktiga uppgifter.

.9 Antal besättningsmedlemmar, deras sjöfartskyddsansvar och rederiets utbildningskrav.

.10 Befintlig sjöfartsskyddsutrustning för passagerarna och fartygets besättning.

.11 Utrymningsvägar och samlingsstationer som skall upprätthållas för att säkerställa säker och ordningsam nödevakuering av fartyget.

.12 Gällande avtal med privata säkerhetsbolag som tillhandahåller sjöfartsskyddstjänster på och kring fartyget och närliggande vattenområde.

.13 Befintliga skyddsåtgärder och sjöfartsskyddsförfaranden, inbegripet inspektioner och kontrollförfaranden, identifieringssystem, övervakningsutrustning, besättningens identitetshandlingar och identitetskommunikation, larm, belysning, tillträdeskontroll och andra tillämpliga system.

8.6 Fartygets skyddsutredningen bör omfatta alla identifierade tillträdesvägar, inbegripet öppna väderdäck, och utvärdera möjligheten att dessa blir använda av personer som försöker överträda sjöfartsskyddsbestämmelserna. Detta inkluderar tillträdesvägar tillgängliga för individer med legitimt tillträde samt för sådana som söker otillåtet tillträde.

8.7 Fartygets skyddsutredningen bör omfatta en bedömning av relevansen hos befintliga skyddsåtgärder, riktlinjer, förfaranden och åtgärder, både rutinmässiga och sådana för nödsituationer, och skall fastställa skyddsriktlinjer rörande

.1 områden med begränsat tillträde,

.2 åtgärder vid brand och andra nödsituationer,

• Sida 187
•  Original

.3 i vilken utsträckning fartygets personal, passagerare,

besökare, säljare, reparatörer, hamnarbetare osv. bör övervakas,

.4 frekvens och effektivitet för skyddspatrullering,

.5 kontrollsystem för tillträdesvägar, inbegripet

identifieringssystem,

.6 system och förfaranden för sjöfartsskyddskommunikation,

.7 säkerhetsdörrar, barriärer och belysning, och

.8 all utrustning och system för övervakning och sjöfartsskydd.

8.8 Fartygets skyddsutredningen bör omfatta de personer, aktiviteter, tjänster och verksamheter som är viktiga att skydda, bl.a. följande:

.1 Fartygets besättning.

.2 Passagerare, besökare, säljare, reparatörer, hamnpersonal osv.

.3 Kapaciteten att upprätthålla navigationssäkerhet och åtgärder i nödsituationer.

.4 Last, särskilt farligt gods eller farliga ämnen.

.5 Fartygets förråd.

.6 Fartygets utrustning och system för sjöfartsskyddskommunikation.

.7 Fartygets utrustning och system för skyddsövervakning.

8.9 Fartygets sjöfartsskyddsutrustning bör behandla alla tänkbara hot, vilket kan inkludera sådana säkerhetstillbud som

.1 skada på eller förstörelse av fartyg eller hamnanläggning, t.ex. genom explosiv anordning, mordbrand, sabotage eller vandalism,

.2 kapning eller beslagtagande av fartyg eller kidnappning av

personer ombord,

.3 manipulering av last, viktig fartygsutrustning eller -system eller fartygets förråd,

.4 obehörigt tillträde eller obehörig användning, inbegripet

närvaro av fripassagerare,

• Sida 188
•  Original

Pr .5 smuggling av vapen eller utrustning, inbegripet

massförstörelsevapen,

op. 2003/04:106 Bilaga 1

.6 utnyttjande av fartyget för att medföra personer med avsikt att orsaka ett säkerhetstillbud och/eller sådana personers utrustning,

.7 användning av fartyget självt som ett vapen eller ett sätt att orsaka skada eller förstörelse,

.8 angrepp från sjösidan, vid kaj eller ankar, och

.9 angrepp till sjöss.

8.10 Fartygets skyddsutredningen bör ta hänsyn till alla tänkbara sårbarhetsbrister, bl.a. följande:

.1 Konflikter mellan säkerhetskraven och kraven på sjöfartsskydd.

.2 Konflikter mellan arbetsuppgifter ombord och sjöfartsskyddsuppdrag.

.3 Vakthållning, besättningens storlek, särskilt med avseende på besättningens utmattning, vaksamhet och prestation.

.4 Alla identifierade brister i sjöfartsskyddsutbildningen.

.5 All sjöfartsskyddsutrustning och alla sjöfartsskyddssystem, inbegripet kommunikationssystem.

8.11 Rederiets och fartygets skyddschefer bör alltid beakta hur skyddsåtgärderna kan påverka den del av fartygets personal som kommer att vara kvar ombord under långa perioder. Vid planering av skyddsåtgärder skall särskild hänsyn tas till besättningens komfort, trivsel och privatliv samt besättningens förmåga att upprätthålla effektiviteten under långa perioder.

8.12 När fartygets skyddsutredningen genomförts skall en rapport utarbetas, med en sammanfattning av hur utredningen utfördes, en beskrivning av de sårbara punkter som påträffats under utredningen, samt en beskrivning av motåtgärder som skulle kunna användas för att motverka dessa brister. Rapporten skall skyddas från otillåten tillgång eller otillåtet röjande.

8.13 Om fartygets skyddsutredning inte har utförts av rederiet bör rapporten granskas och godkännas av rederiets skyddschef.

Sjöfartsskyddsbesiktning på plats

• Sida 189
•  Original

ilaga 1

B

8.14 Sjöfartsskyddsbesiktningen på plats utgör en integrerad del av en skyddsutredning. Vid denna besiktning bör befintliga skyddsåtgärder, förfaranden och åtgärder ombord inspekteras och utvärderas avseende

.1 säkerställande av att arbetet ombord utförs på rätt sätt,

.2 bevakning av områden med begränsat tillträde, i syfte att säkerställa att endast behörig personal får tillträde,

.3 kontroll av tillträdet till fartyget, inbegripet alla

identifieringssystem,

.4 bevakning av öppna däck och områden kring fartyget,

.5 kontroll av ombordstigande personer och deras tillhörigheter (beledsagat och obeledsagat bagage och fartygsbesättningens personliga tillhörigheter),

.6 övervakning av lasthanteringen och leveranserna av fartygets förråd, och

.7 säkerställande av att fartygets sjöfartsskyddskommunikation, sjöfartsskyddsinformation och sjöfartsskyddsutrustning är klara att användas.

9. FARTYGETS SKYDDSPLAN

Allmänt

9.1 Rederiets skyddschef har ansvaret för att se till att en skyddsplan för fartyget utarbetas och lämnas in för godkännande. Innehållet i skyddsplaner för fartyg varierar beroende på det fartyg planen gäller. I fartygets skyddsutredning bör fartygets särskilda egenskaper och potentiella hot och sårbarhet identifieras. Vad som härvidlag framkommer bör behandlas i detalj vid utarbetandet av skyddsplanen. Lämpliga myndigheter kan tillhandahålla råd om utarbetande av och innehåll i en skyddsplan för fartyg.

9.2 En skyddsplan för fartyg bör

.1 i detalj redogöra för fartygets organisatoriska skyddsstruktur,

.2 i detalj redogöra för fartygets kopplingar till rederiet,

hamnanläggningar, andra fartyg och behöriga myndigheter med ansvar för sjöfartsskydd,

.3 i detalj redogöra för de kommunikationssystem som används för att säkerställa effektiv och kontinuerlig kommunikation

• Sida 190
•  Original

inom fartyget och mellan fartyget och andra, inbegripet hamnanläggningar,

.4 i detalj redogöra för grundläggande skyddsåtgärder för

skyddsnivå 1, både driftsmässiga och fysiska, som alltid kommer att finnas tillgängliga, och

.5 lämna detaljerad information om de ytterligare

skyddsåtgärder som skall vidtas för att utan fördröjning låta fartyget gå över till skyddsnivå 2 och vid behov till skyddsnivå 3,

.6 föreskriva om en regelbunden översyn av skyddsplanen och dess ändringar, med beaktande av gjorda erfarenheter eller förändrade omständigheter, och

.7 i detalj redogöra för förfarandet för rapportering till den fördragsslutande statens kontaktpunkter.

9.3 Utarbetandet av en effektiv skyddsplan för fartyg bör grundas på noggrann bedömning av alla frågor som rör fartygets sjöfartsskydd, framför allt en noggrann bedömning av de fysiska och driftsmässiga egenskaperna, inbegripet typen av trafik som det berörda fartyget går i.

9.4 Fartygets skyddsplan bör godkännas av myndigheten eller för dennas räkning. Om en myndighet utnyttjar en erkänd sjöfartsskyddsorganisation för granskning eller godkännande av ett fartygs skyddsplan, bör denna sjöfartsskyddsorganisation inte ha några kopplingar till den erkända sjöfartsskyddsorganisation som utarbetade eller bistod vid utarbetandet av skyddsplanen.

9.5 Rederiets och fartygets skyddschefer bör utveckla förfaranden för att

.1 bedöma den kontinuerliga effektivitet som fartygets

skyddsplan har, och

.2 ansvara för ändringar i planen efter det att denna godkänts.

9.6 De skyddsåtgärder som ingår i fartygets skyddsplan bör vara införda när den första kontrollen av överensstämmelse med kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod utförs. I annat fall kan fartygets internationella sjöfartsskyddscertifikat inte utfärdas. Om det senare uppstår fel i sjöfartsskyddsutrustning eller sjöfartsskyddssystem eller om någon skyddsåtgärd dras in, bör motsvarande tillfälliga skyddsåtgärder införas. Information om detta skall i så fall lämnas till myndigheten för godkännande.

Organisering och utförande av skyddsarbetet ombord

• Sida 191
•  Original

9.7 Utöver deriktlinjer som ges i punkt 9.2 bör fartygets skyddsplan, för samtliga skyddsnivåer, fastställa

.1 ansvar och arbetsuppgifter för all personal ombord med en sjöfartsskyddsroll,

.2 de förfaranden som behövs för att sådan kontinuerlig

kommunikation alltid skall kunna upprätthållas,

.3 de förfaranden som behövs för att bedöma den kontinuerliga effektiviteten hos sjöfartsskyddsförfarandena och all sjöfartsskyddsutrustning och alla sjöfartsskyddssystem, inbegripet förfaranden för identifiering och åtgärder vid brister eller fel på utrustning eller system,

.4 förfaranden och åtgärder för att skydda säkerhetskänslig

information på papper eller i elektroniskt format,

.5 underhållskrav och typ av underhåll för sjöfartsskydds- och övervakningsutrustning om sådan finns,

.6 de förfaranden som säkerställer ett punktligt utarbetande och en punktlig bedömning av rapporter rörande alla säkerhetsöverträdelser eller sjöfartsskyddsproblem, och

.7 förfaranden för att fastställa, upprätthålla och uppdatera en inventering av allt farligt gods eller farliga ämnen som medförs ombord, inbegripet sådant gods och sådana ämnens placering.

9.8 Nedanstående del av detta avsnitt berör särskilt de skyddsåtgärder som kan vidtas på varje skyddsnivå rörande

.1 besättningens, passagerarnas, besökarnas och andras

tillträde till fartyget,

.2 områden ombord med begränsat tillträde,

.3 lasthantering, .4 leveranser av fartygets förråd,

.5 hantering av obeledsagat bagage, och

.6 övervakning av fartygets sjöfartsskydd.

Tillträde till fartyget

9.9 I fartygets skyddsplan bör fastställas vilka skyddsåtgärder som gäller för samtliga tillträdesvägar till fartyget och som identifieras i skyddsutredningen. Detta inbegriper alla

• Sida 192
•  Original

.1 lotslejdare, Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .2 landgångar,

.3 ramper,

.4 dörrar, sidoventiler, fönster och hyttventiler,

.5 förtöjningslinor och ankarkättingar, och

.6 kranar och lyftanordningar.

9.10 Fartygets skyddsplan bör identifiera lämpliga platser där tillträdesbegränsningar eller förbud bör gälla för var och en av dessa tillträdesvägar på respektive skyddsnivå. Skyddsplanen bör fastställa vilken typ av begränsning eller förbud som skall gälla och sättet att verkställa detta för varje skyddsnivå.

9.11 Det bör i fartygets skyddsplan framgå vilken typ av identifiering som krävs för tillträde ombord och för att enskilda individer skall få förbli ombord utan att ifrågasättas, för varje skyddsnivå. Detta kan innebära utveckling av ett särskilt identifieringssystem för permanent och tillfällig identifiering av fartygets besättning respektive besökare. Fartygets identifieringssystem bör , när så är praktiskt genomförbart, samordnas med det system som tillämpas i hamnanläggningen. Passagerare bör kunna bevisa sin identitet med hjälp av ombordstigningskort, biljett eller liknande, men bör inte utan övervakning ges tillträde till områden med begränsat tillträde. Fartygets skyddsplan bör innehålla bestämmelser som säkerställer att identifieringssystemet uppdateras regelbundet och att missbruk av systemet leder till disciplinära åtgärder.

9.12 Personer som inte frivilligt visar eller inte kan bestyrka sin identitet och/eller bekräfta syftet med sitt besök på uppmaning att göra detta, bör vägras tillträde till fartyget, och den personens försök att skaffa tillträde till fartyget bör rapporteras till fartygets, rederiets och hamnanläggningens skyddschefer samt till nationella eller lokala myndigheter med ansvar för sjöfartsskydd.

9.13 Det bör av fartygets skyddsplan framgå hur ofta alla tillträdeskontroller skall genomföras, särskilt om de skall genomföras slumpmässigt eller tillfälligt.

Skyddsnivå 1

9.14 Fartygets skyddsplan bör föreskriva skyddsåtgärder för att kontrollera tillträdet till fartyget på skyddsnivå 1, vilket kan innebära:

.1 Identitetskontroll av alla personer som försöker ta sig ombord på fartyget och kontroll av deras skäl för detta, genom att t.ex.

• Sida 193
•  Original

P kontrollera medhavda instruktioner, passagerarbiljetter, ombordstigningskort, arbetsorder osv.

rop. 2003/04:106 Bilaga 1

.2 Säkerställande av att fastställda, säkra områden upprättas för inspektion och visitation av personer, bagage (inbegripet handbagage), personliga tillhörigheter, fordon och deras innehåll i samarbete med hamnanläggningen.

.3 Säkerställande av att fordon som skall lastas på biltransportfartyg, roro-fartyg och andra passagerarfartyg undersöks före lastning, så ofta som det anges i fartygets skyddsplan, och i samarbete med hamnanläggningen.

.4 Åtskiljande av kontrollerade personer och deras personliga tillhörigheter från okontrollerade personer och deras personliga tillhörigheter.

.5 Åtskiljande av passagerare som stiger ombord från sådana som lämnar fartyget.

.6 Identifiering av tillträdespunkter som skall säkras eller bemannas i syfte att förhindra otillåtet tillträde.

.7 Säkring, genom låsning eller på annat sätt, av tillträde till obemannade utrymmen bredvid utrymmen till vilka passagerare och besökare har tillträde, och

.8 Sjöfartsskyddsinformation till alla besättningsmedlemmar avseende tänkbara hot, förfaranden för rapportering av misstänkta personer eller föremål eller aktiviteter och behovet av övervakning.

9.15 När skyddsnivå 1 gäller skall alla personer som vill ta sig ombord på fartyget visiteras. Frekvensen på sådan visitation, inbegripet slumpmässig visitation, skall specificeras i fartygets godkända skyddsplan och särskilt godkännas av myndigheten. Sådan visitation utförs bäst av hamnanläggningen i ett nära samarbete med fartygets personal och i närheten av fartyget. Medlemmar i fartygets besättning skall inte vara tvungna att visitera sina kollegor eller deras personliga tillhörigheter, med mindre än att det finns goda skäl att på skyddsmässiga grunder beordra sådan visitation. En sådan visitation skall utföras på ett sätt som fullt ut tar hänsyn till individens mänskliga rättigheter och bevarar individens grundläggande värdighet.

Skyddsnivå 2

9.16 Det bör i fartygets skyddsplan framgå vilka skyddsåtgärder som på skyddsnivå 2 skall tillämpas för att skydda mot förhöjd risk för säkerhetstillbud, i syfte att säkerställa bättre bevakning och noggrannare kontroll. Detta kan omfatta följande:

• Sida 194
•  Original

.1 Ytterligare personal avdelas för att patrullera däck när arbete inte pågår i syfte att avvisa obehöriga.

.2 Begränsning av antalet punkter för tillträde till fartyget, identifiering av tillträdespunkter som stängs och lämpliga system för att säkerställa stängningen.

.3 Förhindrande av tillträde till fartyget från sjösidan, inbegripet att exempelvis i samarbete med hamnanläggningen tillhandahålla patrullerande båtar.

.4 Upprättande av ett område med begränsat tillträde på fartygets landsida, i nära samarbete med hamnanläggningen.

.5 Ökning av antalet visitationer och noggrannheten vid visitation av personer, personliga tillhörigheter och fordon som skall lossas eller lastas.

.6 Eskortering av besökare till fartyget.

.7 Tillhandahållande av ytterligare särskild sjöfartsskyddsinformation till all personal ombord rörande identifierade hot, understryka vikten av förfarandena för rapportering av misstänkta personer, föremål eller aktiviteter och understryka behovet av ökad bevakning.

.8 Fullständig eller partiell genomsökning av fartyget.

Skyddsnivå 3

9.17 På skyddsnivå 3 skall fartyget följa de instruktioner som utfärdas av de ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot där om. Fartygets skyddsplan skall i detalj beskriva vilka skyddsåtgärder som skall vidtas på fartyget, i nära samarbete med ovannämnda ledningsansvariga vid hot och med hamnanläggningen. Detta kan omfatta följande:

.1 Begränsning av tillträdesvägarna till en enda kontrollerad punkt.

.2 Tillåten ombordstigning endast för de ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom.

.3 Instruktioner till personer ombord.

.4 Indragning av ombordstigning och landstigning.

.5 Avbrytande av lasthantering, leveranser osv.

.6 Evakuering av fartyget.

• Sida 195
•  Original

.7 Flyttning av fartyget. Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .8 Förberedelser för fullständig eller partiell genomsökning av fartyget.

Områden med begränsat tillträde ombord på fartyget

9.18 Fartygets skyddsplan bör identifiera de områden med begränsat tillträde som skall upprättas ombord på fartyget, specificera deras utsträckning, hur länge begränsningen skall gälla, vilka skyddsåtgärder som skall vidtas för att kontrollera tillträdet till och verksamheten i dessa områden. Syftet med sådana områden med begränsat tillträde är att

.1 förhindra obehörigt tillträde,

.2 skydda passagerare, besättning och hamnpersonal och annan personal med behörighet att vistas ombord på fartyget,

.3 skydda säkerhetskänsliga områden ombord på fartyget, och

.4 skydda last och fartygets förråd från manipulation.

9.19 Fartygets skyddsplan bör säkerställa att det finns en tydligt fastställd policy och praxis för kontroll av tillträde till samtliga områden med begränsat tillträde ombord.

9.20 Det bör i fartygets skyddsplan framgå att alla områden med begränsat tillträde skall vara tydligt märkta med information om att tillträde till området är begränsat och att obehörig vistelse inom området utgör en säkerhetsöverträdelse.

9.21 Områden med begränsat tillträde kan vara t.ex.

.1 bryggan, maskinutrymmen av kategori A och andra

kontrollstationer enligt definition i kapitel II-2,

.2 utrymmen med utrustning och system för sjöfartsskydd och övervakning samt tillhörande kontroll- och belysningssystem,

.3 utrymmen för ventilations- och luftkonditioneringssystem och andra liknande utrymmen,

.4 utrymmen med tillträde till dricksvattentankar, pumpar eller ventilcentraler,

.5 utrymmen innehållande farligt gods eller farliga ämnen,

.6 utrymmen innehållande lastpumpar och deras kontroller,

.7 lastrum och utrymmen innehållande fartygets förråd,

• Sida 196
•  Original

.8 besättningens utrymmen, och Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .9 andra områden beslutade av rederiets skyddschef och

upptagna i fartygets skyddsutredningen, till vilka tillträdet måste begränsas för att upprätthålla fartygets sjöfartsskydd.

Skyddsnivå 1

9.22 Fartygets skyddsplan bör fastställa vilka skyddsåtgärder som på skyddsnivå 1 skall tillämpas för områden med begränsat tillträde. Detta kan omfatta

.1 låsning eller avspärrning av tillträdespunkter,

.2 användning av övervakningsutrustning för bevakning av olika områden,

.3 användning av vakter eller patruller, och

.4 användning av automatiskt inbrottslarm som varnar fartygets personal vid allt obehörigt tillträde.

Skyddsnivå 2

9.23 På skyddsnivå 2 bör frekvensen och intensiteten av övervakningen och kontrollen av tillträdet till områden med begränsat tillträde ökas, för att säkerställa att endast behöriga personer får tillträde. Det bör i fartygets skyddsplan fastställas vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall tillämpas. Detta kan omfatta

.1 upprättande av områden med begränsat tillträde kring

tillträdespunkter,

.2 kontinuerlig kontroll med övervakningsutrustning, och

.3 användning av extra personal för att skydda och patrullera områdena med begränsat tillträde.

Skyddsnivå 3

9.24 På skyddsnivå 3 bör fartyget följa de instruktioner som utfärdas av de ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom. Det bör i fartygets skyddsplan i detalj framgå vilka skyddsåtgärder som kan vidtas av fartyget, i nära samarbete med ovannämnda ledningsansvariga och hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 upprättande av ytterligare områden med begränsat tillträde ombord på fartyget kring området för säkerhetstillbudet eller den plats där säkerhetshotet förväntas uppstå och till vilka tillträde förbjuds, och

• Sida 197
•  Original

.2 genomsökning av områden med begränsat tillträde som en del

av den ordinarie genomsökningen av fartyget.

Lasthantering

9.25 Skyddsåtgärder rörande lasthantering bör

.1 förhindra manipulation, och

.2 förhindra att last som inte skall medföras godkänns och lastas ombord på fartyget.

9.26 Dessa skyddsåtgärder, av vilka vissa kan behöva införas i samarbete med hamnanläggningen, bör omfatta förfaranden för inventeringskontroll vid ombordtagningen. När lasten väl tagits ombord bör det kunna fastställas att den godkänts för lastning ombord på fartyget. Det bör dessutom finnas skyddsåtgärder som säkerställer att lasten, när den väl är ombord, inte manipuleras.

Skyddsnivå 1

9.27 Fartygets skyddsplan bör fastställa vilka skyddsåtgärder som på skyddsnivå 1 skall tillämpas under lasthanteringen. Detta kan omfatta

.1 rutinkontroller av last, lasttransportenheter och lastrum före och under lasthanteringen,

.2 kontroll av att den last som tas ombord överensstämmer med lastdokumentationen,

.3 säkerställande av att fordon som lastas ombord på

biltransportfartyg, roro-fartyg och passagerarfartyg undersöks före lastning så ofta som det anges i fartygets skyddsplan, i samarbete med hamnanläggningen, och

.4 kontroll av förseglingar och andra anordningar som används för att förhindra manipulation.

9.28 Lastkontrollen kan utföras genom

.1 visuell och fysisk kontroll, och

.2 med hjälp av avsöknings- eller spårningsutrustning,

mekaniska anordningar eller hundar.

9.29 Vid regelbunden eller upprepad lasthantering kan rederiets eller fartygets skyddschef, i samråd med hamnanläggningen, överenskomma om åtgärder med avlastarna eller andra ansvariga för sådan last om kontroll, försegling, planering och tillhörande

• Sida 198
•  Original

dokumentation. Sådana överenskommelser skall meddelas till hamnanläggningens skyddschef och godkännas i samråd med denne.

Skyddsnivå 2

9.30 Fartygets skyddsplan bör fastställa vilka ytterligare skyddsåtgärder som på skyddsnivå 2 skall införas vid lasthantering. Detta kan omfatta

.1 detaljerad kontroll av last, lasttransportenheter och lastrum,

.2 intensifierade kontroller för att säkerställa att endast den last som skall lastas tas ombord,

.3 intensifierad genomsökning av fordon som skall lastas på biltransport-, roro- och passagerarfartyg, och

.4 tätare och mer detaljerade kontroller av förseglingar och andra anordningar som används för att förhindra manipulation.

9.31 Detaljerad lastkontroll kan utföras på något av följande sätt:

.1 Tätare och mer detaljerade visuella och fysiska inspektioner.

.2 Tätare användning av avsöknings- och spårningssystem, mekaniska anordningar eller hundar.

.3 Utvecklade skyddsåtgärder som samordnas med avlastaren eller annan ansvarig part i enlighet med en fastställd överenskommelse och förfaranden.

Skyddsnivå 3 9.32 På skyddsnivå 3 bör fartyget följa de instruktioner som utfärdas av

ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom. Det bör av fartygets skyddsplan i detalj framgå vilka skyddsåtgärder som kan vidtas av fartyget, i nära samarbete med ledningsansvariga vid tillbud och med hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 avbrytande av lastning och lossning av gods, och

.2 kontroll av förteckningen över farligt gods och farliga ämnen som eventuellt lastats och, om så skett, uppgift om var på fartyget de förvaras.

Leverans av fartygets förråd

9.33 Skyddsåtgärder avseende leverans av fartygets förråd bör

• Sida 199
•  Original

.1 säkerställa att fartygets förråd och förpackningarna är orörda,

.2 förhindra att fartygets förråd godkänns utan inspektion,

.3 förhindra manipulation, och

.4 förhindra att fartygets förråd godkänns utan att vara beställt.

9.34 Det kan för fartyg som regelbundet använder en viss hamnanläggning vara lämpligt att upprätta förfaranden som gäller för det fartyget, dess leverantörer och hamnanläggningen och som omfattar information om och tidpunkt för leveranser och tillhörande dokumentation. Det bör alltid finnas något sätt att bifoga bevis på att förråd som anländer till fartyget har beställts av det fartyget.

Skyddsnivå 1

9.35 Fartygets skyddsplan bör fastställa vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas för leverans av fartygets förråd på skyddsnivå 1. Detta kan omfatta

.1 kontroll för att säkerställa att förråden överensstämmer med det som beställts, innan förråden tas ombord, och

.2 säkerställande av en omedelbar och säker undanstuvning av förråden.

Skyddsnivå 2

9.36 Det bör av fartygets skyddsplan framgå vilka ytterligare skyddsåtgärder som på skyddsnivå 2 skall vidtas vid leverans av fartygets förråd, genom kontroller innan förråden tas ombord och genom tätare inspektioner.

Skyddsnivå 3

9.37 På skyddsnivå 3 bör fartyget följa de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot där om. Det bör i fartygets skyddsplan finnas detaljerad information om skyddsåtgärder som kan vidtas av fartyget, i ett nära samarbete med ledningsansvariga vid tillbud och med hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 att utsätta fartygets förråd för mer omfattande kontroller,

.2 förberedelse för begränsning eller avbrytande av hanteringen av fartygets förråd, och

.3 vägran att ta ombord fartygets förråd på fartyget.

• Sida 200
•  Original

Hantering av obeledsagat bagage Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 9.38 Det bör av fartygets skyddsplan framgå vilka skyddsåtgärder som

skall vidtas för att säkerställa att obeledsagat bagage, dvs. allt bagage inbegripet personliga tillhörigheter som inte bärs av passagerare eller besättningsmedlem vid inspektions- eller visitationsplatsen, identifieras och genomgår tillämplig kontroll, inbegripet genomsökning, innan det tas ombord på fartyget. Det förutsätts inte att sådant bagage kontrolleras både på fartyget och i hamnanläggningen och i fall där både fartyget och hamnanläggningen har lämplig utrustning bör kontrollen ske i hamnanläggningen. Det är avgörande att detta görs i ett nära samarbete med hamnanläggningen och att åtgärder vidtas som säkerställer att obeledsagat bagage hanteras på ett säkert sätt efter kontrollen.

Skyddsnivå 1

9.39 Det bör i fartygets skyddsplan framgå vilka skyddsåtgärder som på skyddsnivå 1 skall vidtas vid hantering av obeledsagat bagage, för att säkerställa att allt sådant bagage kontrolleras eller genomsökasfullständigt, vilket kan inbegripa användning av röntgengenomlysning.

Skyddsnivå 2

9.40 Det bör i fartygets skyddsplan framgå vilka ytterligare skyddsåtgärder som på skyddsnivå 2 skall vidtas vid hantering av obeledsagat bagage, vilket skall omfatta fullständig röntgengenomlysning av allt sådant bagage.

Skyddsnivå 3

9.41 På skyddsnivå 3 bör fartyget uppfylla de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom. Det bör i fartygets skyddsplan finnas detaljerad information om de skyddsåtgärder som kan vidtas av fartyget i nära samarbete med ledningsansvariga vid tillbud och hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 en mer omfattande kontroll av sådant bagage, t.ex. genom röntgengenomlysning från minst två olika håll,

.2 förberedelser för begränsad eller avbruten hantering av

obeledsagat bagage, och

.3 vägran att ta ombord sådant bagage på fartyget.

Övervakning av fartygets sjöfartsskydd

• Sida 201
•  Original

9.42 Fartyget bör ha kapacitet för övervakning av fartyget, områdena ombord med begränsat tillträde och området kring fartyget. Denna övervakningsmöjlighet kan inbegripa användning av

.1 belysning,

.2 vakter, säkerhetsvakter och däcksvakter, inbegripet patruller, och

.3 automatiskt intrångslarm och övervakningsutrustning.

9.43 Vid användning av automatiskt intrångslarm bör detta aktivera ett ljudlarm och/eller ett visuellt larm på en plats som ständigt är bemannad eller övervakad.

9.44 Det bör i fartygets skyddsplan fastställas vilka förfaranden och vilken utrustning som krävs på respektive skyddsnivå och vilka medel som behövs för att säkerställa att övervakningsutrustningen kan användas kontinuerligt, inbegripet en bedömning av väderförhållandens och elavbrotts eventuella inverkan på utrustningen.

Skyddsnivå 1

9.45 Det bör i fartygets skyddsplan fastställas vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas på skyddsnivå 1, vilket kan vara en kombination av belysning, vakter, säkerhetsvakter och användning av övervakningsutrustning för att göra det möjligt för fartygets sjöfartsskyddspersonal att övervaka hela fartyget och särskilt avspärrningar och områden med begränsat tillträde.

9.46 Fartygets däck och tillträdespunkter bör under dygnets mörka timmar och perioder med dålig sikt vid behov vara belysta vid samverkan mellan fartyg och hamn eller i en hamnanläggning eller på ankarplats. Under gång bör fartyget vid behov använda så mycket belysning som är förenligt med säker navigering och som står i överensstämmelse med bestämmelserna i de gällande internationella sjövägsreglerna. Följande beaktanden skall göras vid fastställande av lämplig nivå och placering av belysning:

.1 Fartygets personal bör kunna upptäcka aktiviteter bortom fartyget, både på landsidan och sjösidan.

.2 Täckningen bör omfatta området på och runt fartyget.

.3 Täckningen bör underlätta personidentifiering vid tillträdespunkterna.

.4 Täckningen bör kunna anordnas i samarbete med hamnanläggningen.

• Sida 202
•  Original

Skyddsnivå 2

9.47 Det bör i fartygets skyddsplan fastställas vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall vidtas på skyddsnivå 2 för att förbättra övervakningsmöjligheterna. Detta kan vara:

.1 tätare och noggrannare skyddspatrullering,

.2 större upplyst område och starkare belysning eller användning av sjöfartsskydds- och övervakningsutrustning,

.3 extrapersonal på bevakningsplatser, och

.4 samordning mellan alla båt-, fot- och fordonspatruller.

9.48. Vid förhöjd risk för säkerhetstillbud kan det vara nödvändigt att använda extrabelysning. Vid behov kan ytterligare belysningskrav tillgodoses genom samordning med hamnanläggningen för tillhandahållande av ytterligare belysning på kajsidan.

Skyddsnivå 3

9.49 På skyddsnivå 3 bör fartyget uppfylla de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot där om. Det bör i fartygets skyddsplan finnas detaljerad information om de skyddsåtgärder som kan vidtas av fartyget, i nära samarbete med de ledningsansvariga och hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 tändande av all belysning på fartyget eller lysa upp området kring fartyget,

.2 igångsättande av all övervakningsutrustning ombord som kan registrera verksamhet på eller i närheten av fartyget,

.3 maximering av den tid under vilken övervakningsutrustningen spelar in, .4 förberedelser för undervattensinspektion av fartygets skrov, och

.5 inledande av åtgärder, inbegripet långsam rotation av

fartygets propeller, om så är praktiskt genomförbart, för att omöjliggöra för obehöriga att närma sig fartygets skrov under vattnet.

Olika skyddsnivåer

9.50 Det bör i fartygets skyddsplan finnas detaljerade instruktioner om de förfaranden och skyddsåtgärder fartyget skall vidta om fartyget har en högre skyddsnivå än den som gäller för hamnanläggningen.

Verksamhet som inte omfattas av koden

• Sida 203
•  Original

9.51 Det bör i fartygets skyddsplan finnas detaljerade instruktioner om de förfaranden och skyddsåtgärder fartyget skall tillämpa när det

.1 ligger i en hamn som inte ligger i en fördragsslutande stat,

.2 samverkar med ett fartyg för vilket denna kod inte är

tillämplig,

.3 samverkar med fasta eller flytande plattformar eller flyttbara oljeborrplattformar till sjöss eller

.4 samverkar med en hamn eller hamnanläggning som inte

behöver uppfylla kraven i kapitel XI-2 och del A i denna kod.

Sjöfartsskyddsdeklarationer

9.52. Det bör i fartygets skyddsplan finnas detaljerad information om hur en begäran om en sjöfartsskyddsdeklaration från en hamnanläggning skall hanteras och under vilka omständigheter fartyget skall begära en sjöfartsskyddsdeklaration.

Kontroller och översyn

9.53 Det bör i fartygets skyddsplan fastställas hur rederiets och fartygets skyddschefer har för avsikt att kontrollera den kontinuerliga effektiviteten av fartygets skyddsplan och finnas en beskrivning av de förfaranden som skall följas för att granska, uppdatera och ändra fartygets skyddsplan.

10. REGISTER

Allmänt

10.1 Det bör finnas register tillgängliga för vederbörligen bemyndigade tjänstemän från de fördragsslutande staterna, för kontroll av att bestämmelserna i fartygets skyddsplan har införts.

10.2 Dessa register kan föras i valfritt format, men skall skyddas mot obehörig tillgång eller obehörigt röjande av innehållet.

11. REDERIETS SKYDDSCHEF

I avsnitten 8, 9 och 13 finns tillämpliga riktlinjer

12. FARTYGETS SKYDDSCHEF

I avsnitten 8, 9 och 13 finns tillämpliga riktlinjer

13. UTBILDNING OCH ÖVNINGAR MED AVSEENDE PÅ FARTYGETS SJÖFARTSSKYDD

• Sida 204
•  Original

Utbildning Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 13.1 Rederiets skyddschef och lämplig landbaserad rederipersonal, samt

fartygets skyddschef bör i tillämpliga fall ha kunskap och få utbildning i några eller samtliga av följande ämnen:

.1 Skyddsmyndighet

.2 Tillämpliga internationella konventioner, koder och rekommendationer

.3 Tillämpliga statliga lagar och förordningar

.4 Andra säkerhetsorganisationers ansvar och funktion

.5 Metoder för skyddsutredning avseende fartyg

.6 Metoder för sjöfartsskyddsbesiktning och skyddsinspektioner av fartyg

.7 Verksamhet och förhållanden på fartyg och i hamnar

.8 Skyddsåtgärder på fartyg och i hamnanläggningar

.9 Beredskap och insatser i nödsituationer samt katastrofplanering

.10 Instruktionsmetoder för sjöfartsskyddsutbildning och övningar, inbegripet sjöfartsskyddsåtgärder och -förfaranden

.11 Hantering av känslig, skyddsrelaterad information och skyddsrelaterade meddelanden

.12 Kunskap om aktuella säkerhetshot och hotbilder

.13 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar

.14 Igenkännande på icke-diskriminerande basis av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten

.15 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder

.16 Sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem samt deras driftbegränsningar

.17 Metoder för revision, inspektion, kontroll och övervakning

.18 Metoder för kroppsvisitation och icke-inkräktande inspektioner

• Sida 205
•  Original

Pro .19 Sjöfartsskyddsövningar, inbegripet övningar med

hamnanläggningar

p. 2003/04:106 Bilaga 1

.20 Bedömning av sjöfartsskyddsövningar

13.2 Fartygets skyddschef bör dessutom ha lämplig kunskap om och utbildning i någon eller alla av följande ämnen när så är tillämpligt:

.1 Fartygets konstruktion

.2 Fartygets skyddsplan och tillhörande förfaranden (inbegripet fallbaserad utbildning om vad som skall göras)

.3 Metoder för hantering av och kontroll av folkmassor

.4 Användning av sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem

.5 Provning, kalibrering och, då fartyget är till havs, underhåll av sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem

13.3 Besättningsmedlemmar med särskilda sjöfartsskyddsuppgifter bör ha tillräcklig kunskap om och förmåga att utföra sina uppgifter, inbegripet tillämpliga delar av följande:

.1 Kunskap om aktuella säkerhetshot och hotbilder

.2 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar

.3 Igenkännande av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten .4 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder

.5 Metoder för hantering av och kontroll av folkmassor

.6 Skyddsrelaterade meddelanden

.7 Förfaranden för nödsituationer och katastrofplanering

.8 Användning av sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem

.9 Provning, kalibrering och underhåll till sjöss av sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem

.10 Inspektions-, kontroll- och övervakningsteknik

.11 Metoder för visitation av personer, personliga tillhörigheter, bagage, last och fartygsförråd

• Sida 206
•  Original

13.4 Alla övriga besättningsmedlemmar bör ha tillräcklig kunskap och vara väl förtrogna med tillämpliga bestämmelser i fartygets skyddsplan, inbegripet följande:

.1 Innebörden och därav följande krav för de olika skyddsnivåerna

.2 Förfaranden för nödsituationer och katastrofplanering

.3 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar,

.4 Igenkännande på icke-diskriminerande basis av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten

.5 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder

Övningar

13.5 Syftet med övningarna är att säkerställa att besättningen är väl förtrogen med sina respektive skyddsuppgifter på alla skyddsnivåer och att de kan identifiera alla skyddsrelaterade brister som behöver åtgärdas.

13.6 Övningar bör hållas minst en gång var tredje månad, för att säkerställa att bestämmelserna i fartygets skyddsplan tillämpas på ett effektivt sätt. När mer än 25 % av fartygets besättning byts ut vid ett och samma tillfälle, mot personal som tidigare inte deltagit i någon övning på det fartyget under de senaste tre månaderna, bör det dessutom hållas en övning inom en vecka efter personalbytet. Dessa övningar bör sätta de olika delarna i planen på prov, t.ex. de skyddshot som är upptagna i punkt 8.9.

13.7 Olika typer av övningar, med deltagande av rederiets och hamnanläggningarnas skyddschefer, behöriga myndigheter under den fördragsslutande staten samt fartygets skyddschef om sådana finns, bör hållas minst en gång varje kalenderår, dock med högst 18 månader mellan två övningar. Under dessa övningar bör kommunikation, samordning, resurstillgänglighet och åtgärder provas. Dessa övningar kan vara:

.1 fullskaliga eller "live",

.2 simuleringar eller seminarier eller

.3 kombinerade med andra övningar, t.ex. räddnings- eller beredskapsövningar.

13.8 Rederiets deltagande i övning hos annan fördragsslutande stat bör godkännas av myndigheten.

• Sida 207
•  Original

14. HAMNANLÄGGNINGENS SJÖFARTSSKYDD Prop. 2003/04:106

Bilaga 1

I avsnitten 15, 16 och 18 finns tillämpliga riktlinjer

15. SKYDDSUTREDNING AVSEENDEHAMNANLÄGGNING

Allmänt

15.1 Skyddsutredning avseende en hamnanläggning kan utföras av en erkänd sjöfartsskyddsorganisation. Däremot kan endast den aktuella fördragsslutande staten godkänna genomförd skyddsutredning av en hamnanläggning.

15.2 Om en fördragsslutande stat använder en erkänd sjöfartsskyddsorganisation för översyn eller överensstämmelsekontroll av skyddsutredningen avseende en hamnanläggning, bör denna sjöfartsskyddsorganisation inte ha några kopplingar till någon annan erkänd sjöfartsskyddsorganisation som utarbetat eller bistått vid utarbetandet av den utredningen.

15.3 skyddsutredningen avseende en hamnanläggning bör behandla

.1 fysiskt sjöfartsskydd,

.2 konstruktionsmässig integritet,

.3 personalskyddssystem,

.4 förfarandepolicy,

.5 radio- och telekommunikationssystem, inbegripet

datasystem och -nät,

.6 tillämplig transportinfrastruktur,

.7 allmännyttiga tjänster, och

.8 annat som, om det skadas eller används för olovlig

observation, kan utgöra en risk för personer, egendom eller verksamhet i hamnanläggningen.

15.4 Personer som utför skyddsutredningen avseende en hamnanläggning bör ha möjlighet att begära experthjälp rörande:

.1 kunskap om aktuella säkerhetshot och hotbilder,

.2 igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar,

• Sida 208
•  Original

.3 igenkännande på icke-diskriminerande basis av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten

.4 teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder,

.5 metoder som används för att orsaka ett säkerhetstillbud,

.6 explosiva ämnens påverkan på strukturer och anläggningar i hamnanläggningen,

.7 hamnanläggningens sjöfartsskydd,

.8 hamnens affärspraxis,

.9 beredskapsplanering, förberedelser och åtgärder vid

nödsituationer,

.10 fysiska skyddsåtgärder, t.ex. inhägnader,

.11 radio- och telekommunikationssystem, inbegripet

datasystem och -nät,

.12 transport och byggnadsteknik, och

.13 fartygs- och hamnverksamhet.

Identifiering och utvärdering av den egendom och infrastruktur som det är viktigt att skydda

15.5 För att fastställa den relativa betydelse konstruktioner och anläggningar har för hamnanläggningens drift, bör en identifiering och utvärdering av viktig egendom och infrastruktur göras. Denna identifierings- och utvärderingsprocess är viktig, eftersom den utgör en grund för att vid säkerhetstillbud kunna koncentrera begränsningsstrategier på den egendom och de konstruktioner som är viktigast att skydda. Denna process bör ta hänsyn till eventuell förlust av människoliv, hamnens ekonomiska betydelse, det symboliska värdet och förekomst av statligt ägda anläggningar.

15.6 Identifieringen och utvärderingen av egendom och infrastruktur böranvändas för att prioritera den relativa betydelsen för skydd. Det viktigaste börvara att undvika dödsfall och personskador. Det är också viktigt att bedöma huruvida hamnanläggningen, konstruktionen eller anläggningen kan fortsätta fungera utan en viss egendom och i vilken omfattning ett snabbt återupprättande av normal funktion är möjligt.

15.7 Egendom och infrastruktur som börbetraktas som viktig att skydda kan vara

• Sida 209
•  Original

.1 tillfarter, hamninlopp, infartsleder och ankarplatser, samt

manövrerings- och förtöjningsområden,

.2 lastanläggningar, terminaler, lager och lasthanteringsutrustning,

.3 sådana system som används för eldistribution, radio- och telekommunikation samt datasystem och -nät,

.4 hamnens trafikledningssystem och navigationshjälpmedel,

.5 kraftcentraler, ledningsrör för överföring av last, och vattenförsörjning,

.6 broar, järnvägar och vägar,

.7 servicefartyg, inbegripet lotsbåtar, bogserbåtar och läktare m.m.,

.8 utrustning och system för skydd och övervakning, och

.9 vattenområden i hamnanläggningens omedelbara närhet.

15.8 En tydlig identifiering av egendom och infrastruktur är viktig för utvärderingen av hamnanläggningens skyddsbehov, prioriteringen av skyddsåtgärder och beslut rörande tilldelning av resurser för bättre skydd av hamnanläggningen. Denna process kan omfatta samråd med tillämpliga myndigheter rörande konstruktioner i närheten av hamnanläggningen, som kan förorsaka skada inom anläggningen eller användas i syfte att förorsaka skada på anläggningen eller för olovlig observation av anläggningen eller för att avleda uppmärksamheten.

Identifiering av tänkbara hot mot egendom och infrastruktur och sannolikheten för att hot uppstår, i syfte att fastställa och prioritera skyddsåtgärder

15.9 Handlingar som skulle kunna hota skyddet av egendom och infrastruktur och metoderna för sådana handlingar böridentifieras för utvärdering av sårbarheten hos en viss egendom eller plats för ett säkerhetstillbud, samt för fastställande och prioritering av skyddsbehov i syfte att möjliggöra planering och resurstilldelning. Identifiering och utvärdering av varje potentiell handling och dess metod börgrundas på flera faktorer, inbegripet hotbedömningar från statliga organ. Genom att identifiera och bedöma hot behöver de som utför bedömningen inte sätta sin tillit till värsta tänkbara scenarier för att styra planering och resurstilldelning.

• Sida 210
•  Original

Bilaga 1

15.10 Skyddsutredningen av en hamnanläggning bör innehålla en bedömning utförd i samråd med tillämplig nationell sjöfartsskyddsorganisation, för att fastställa

.1 särskilda aspekter på hamnanläggningen, inbegripet den

fartygstrafik som använder den, vilket gör den till ett sannolikt mål för ett angrepp,

.2 de sannolika följderna i form av förlust av människoliv, egendomsskada, avbrott i den ekonomiska verksamheten, inbegripet avbrott i transportsystem, från ett angrepp på eller i hamnanläggningen,

.3 förmågan och avsikten hos de som sannolikt inleder ett sådant angrepp, och

.4 möjlig typ eller typer av angrepp.

Denna information bör utarbetas till en övergripande bedömning av den risk mot vilken skyddsåtgärderna skall införas.

15.11 I samband med skyddsutredningen avseende en

hamnanläggning bör alla möjliga hot beaktas, vilket kan inkludera sådana säkerhetstillbud som

.1 skada på eller förstörelse av hamnanläggningen eller fartyget, t.ex. med hjälp av explosiv anordning, mordbrand, sabotage eller vandalism,

.2 kapning eller beslagtagande av fartyg eller kidnappning av

personer ombord,

.3 manipulation av last, viktig utrustning eller viktiga system ombord på fartyget eller fartygets förråd,

.4 obehörigt tillträde eller utnyttjande, inbegripet närvaro av fripassagerare,

.5 smuggling av vapen eller utrustning, inbegripet

massförstörelsevapen,

.6 utnyttjande av fartyget för att medföra personer som har för avsikt att orsaka ett säkerhetstillbud samt sådana personers utrustning,

.7 utnyttjande av själva fartyget som ett vapen eller ett

hjälpmedel att orsaka skada eller förstörelse,

.8 blockering av hamninlopp, slussar, infartsleder osv., och

• Sida 211
•  Original

.9 angrepp med kärnvapen eller biologiska eller kemiska vapen.

15.12 Denna process bör inbegripa samråd med behöriga myndigheter rörande konstruktioner i hamnanläggningens närhet som skulle kunna orsaka skada i hamnanläggningen eller användas i syfte att orsaka skada i anläggningen eller för olovlig observation av den eller för att avleda uppmärksamheten.

Identifiering, urval och prioritering av motåtgärder och förfarandeförändringar och hur effektivt dessa minskar sårbarheten

15.13 Identifieringen och prioriteringen av motåtgärder är

utformade för att säkerställa att de mest effektiva skyddsåtgärderna utnyttjas för att minska sårbarheten hos en hamnanläggning eller vid samverkan mellan fartyg och hamn vid tänkbara hot.

15.14 Skyddsåtgärderna bör väljas på grundval av sådana faktorer som t.ex. hur mycket sannolikheten för ett angrepp minskas som en följd av åtgärden och utvärderas med hjälp av information om:

.1 sjöfartsskyddsbesiktningar, -inspektioner och -kontroller,

.2 samråd med hamnanläggningens ägare och operatör, samt,

när så är tillämpligt, ägare och operatörer i närliggande konstruktioner,

.3 historisk information om säkerhetstillbud, och

.4 verksamheten inne i hamnanläggningen.

Sårbarhetsidentifiering

15.15 Identifiering av sårbarheten hos fysiska konstruktioner, personalskyddssystem, processer och andra områden som kan leda till ett säkerhetstillbud, kan användas för att fastställa alternativa sätt att eliminera eller begränsa sårbarheten. En analys kan t.ex. avslöja sårbarhet i en hamnanläggnings sjöfartsskyddssystem eller oskyddad infrastruktur, såsom vattenförsörjning och broar, vilket skulle kunna lösas genom fysiska insatser, t.ex. permanenta spärrar, larm och övervakningsutrustning.

15.16 Identifiering av sårbarheten bör inkludera beaktande av

.1 tillfarter från sjö- och landsidan till hamnanläggningen och fartyg vid kaj i anläggningen,

• Sida 212
•  Original

.2 vågbrytares, anläggningars och tillhörande konstruktioners

hållfasthet,

.3 befintliga skyddsåtgärder och sjöfartsskyddsförfaranden,

inbegripet identifieringssystem,

.4 befintliga skyddsåtgärder och sjöfartsskyddsförfaranden

rörande hamnservice och allmännyttiga tjänster,

.5 åtgärder för att skydda radio- och telekommunikationsutrustning, hamnservice och allmännyttiga tjänster, inbegripet datasystem och -nät,

.6 närliggande områden som kan utnyttjas vid eller för ett

angrepp,

.7 befintliga överenskommelser med privata säkerhetsbolag om

tillhandahållande av sjöfartsskyddstjänst på sjö- och landsidan,

.8 alla eventuella motstridigheter mellan sjösäkerhetsbestämmel-

ser och -förfaranden, å ena sidan, och sjöfartsskyddsbestämmelser och -förfaranden, å andra sidan,

.9 alla konflikter mellan hamnanläggningens funktioner och

sjöfartsskyddsuppgifter,

.10 alla brister som rör personalen och efterlevnaden av

bestämmelserna,

.11 alla brister som identifieras vid utbildning och övningar, och

.12 alla brister som identifieras under den dagliga driften, efter

tillbud eller varningar, skyddsrapporter, utövande av kontrollåtgärder, kontroller osv.

16. HAMNANLÄGGNINGENS SKYDDSPLAN

Allmänt

16.1 Det åligger hamnanläggningens skyddschef att utarbeta en skyddsplan för hamnanläggningen. Även om hamnanläggningens skyddschef personligen inte behöver utföra det arbete som är kopplat till denna tjänst, har denne det slutgiltiga ansvaret för att säkerställa att detta arbete utförs.

16.2 Innehållet i varje enskild skyddsplan för hamnanläggningar kommer att variera, beroende på de särskilda omständigheterna i den hamnanläggning eller de hamnanläggningar planen gäller. Skyddsutredningen av en hamnanläggning skall identifiera de särskilda förhållandena i hamnanläggningen och den potentiella säkerhetsrisk som lett till behovet av att utse en skyddschef och

• Sida 213
•  Original

utarbeta en skyddsplan. Utarbetandet av skyddsplanen kräver att dessa förhållanden och andra lokala eller nationella skyddsaspekter behandlas i skyddsplanen och att lämpliga skyddsåtgärder upprättas för att minimera sannolikheten för överträdelser av sjöfartsskyddsbestämmelserna och följderna av potentiella risker. Den fördragsslutande staten kan utarbeta råd om utförandet och innehållet i en skyddsplan för hamnanläggningar.

16.3 En skyddsplan för en hamnanläggning bör

.1 i detalj redogöra för hamnanläggningens sjöfartsskyddsorganisation,

.2 redogöra för sjöfartsskyddsorganisationens kopplingar till

andra relevanta myndigheter och vilka kommunikationssystem som krävs för att möjliggöra effektiv, kontinuerlig verksamhet i sjöfartsskyddsorganisationen och dess kopplingar till andra, inbegripet fartyg i hamnen,

.3 i detalj redogöra för de grundläggande åtgärder som skall tillämpas på skyddsnivå 1, både driftsmässiga och fysiska,

.4 i detalj redogöra för ytterligare skyddsåtgärder som gör det möjligt för hamnanläggningen att utan dröjsmål byta till skyddsnivå 2 och vid behov till skyddsnivå 3,

.5 innehålla bestämmelser om regelbunden översyn och kontroll av skyddsplanen och om ändringar av den, som en följd av nya erfarenheter eller förändrade omständigheter, och

.6 innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandena för

rapportering till aktuell fördragsslutande stat.

16.4 Utarbetandet av en effektiv skyddsplan för hamnanläggningen börgrundas på en noggrann bedömning av alla frågor som rör hamnanläggningens skydd, framför allt inbegripet en noggrann bedömning av hamnanläggningens fysiska och driftsmässiga egenskaper.

16.5 Den fördragsslutande staten börgodkänna skyddsplanerna för hamnanläggningar under den statens jurisdiktion. Den fördragsslutande staten börutveckla förfaranden för bedömning av den kontinuerliga effektiviteten hos alla skyddsplaner och kan kräva att ändringar införs i skyddsplanen innan ett första godkännande eller efter att den godkänts. Skyddsplanen börfastställa bestämmelser för förande av register över säkerhetstillbud och säkerhetshot, granskningar, kontroller, utbildning och övningar, som bevis på överensstämmelse med tillämpliga krav.

• Sida 214
•  Original

16.6 De skyddsåtgärder som tas upp i hamnanläggningens skyddsplan börvara införda inom rimlig tid efter det att skyddsplanen godkänts, och det börav skyddsplanen framgå när respektive åtgärd skall vara införd. Vid försening med införandet av en åtgärd bördetta diskuteras med den fördragsslutande stat som ansvarar för godkännandet av planen och överenskommelse bör träffas om lämpliga alternativa, tillfälliga skyddsåtgärder, som ger motsvarande skyddsnivå under övergångsperioden.

16.7 Användning av eldvapen på eller nära fartyget och i hamnanläggningar kan utgöra särskild och betydande säkerhetsrisk, framför allt i samband med vissa farliga ämnen, och bördärför bedömas noggrant. Om en fördragsslutande stat beslutar att det är nödvändigt att använda beväpnad personal inom dessa områden, börden staten se till att denna personal har vederbörlig befogenhet och utbildning i hur vapnen används och att personalen är medveten om de särskilda säkerhetsrisker som förekommer inom dessa områden. Om en fördragsslutande stat godkänner användning av eldvapen, börden utfärda särskilda skyddsriktlinjer rörande användningen av dessa vapen. Hamnanläggningens skyddsplan börinnehålla specifika riktlinjer i denna fråga, särskilt vad gäller tillämpning på fartyg som transporterar farligt gods eller farliga ämnen.

Organisationen och utförandet av hamnanläggningens skyddsarbete

16.8 Förutom de riktlinjer som ges i punkt 16.3 bör hamnanläggningens skyddsplan, för samtliga skyddsnivåer, fastställa

.1 den roll och uppbyggnad som hamnanläggningens

sjöfartsskyddsorganisation har,

.2 arbetsuppgifter, ansvar och utbildningskrav för all

hamnanläggningspersonal som arbetar med sjöfartsskydd, samt vilka åtgärder som behövs för att göra det möjligt att bedöma den enskilda åtgärdens effektivitet,

.3 vilka kopplingar hamnanläggningens sjöfartsskyddsorganisation skall ha till andra nationella eller lokala myndigheter med ansvar för sjöfartsskydd,

.4 vilka kommunikationssystem som krävs för effektiv och

kontinuerlig kommunikation mellan hamnanläggningens sjöfartsskyddspersonal, fartyg i hamnen och, när så är tillämpligt, med nationella eller lokala myndigheter med ansvar för sjöfartsskydd,

.5 vilka förfaranden och insatser som krävs för att alltid

upprätthålla sådan kommunikation,

• Sida 215
•  Original

.6 vilka förfaranden och åtgärder som krävs för att skydda säkerhetskänslig information på papper eller i elektroniskt format,

.7 vilka förfaranden som krävs för bedömning av den

kontinuerliga effektiviteten hos skyddsåtgärder, sjöfartsskyddsförfaranden och sjöfartsskyddsutrustning, inbegripet identifiering och åtgärdande av utrustnings- och funktionsfel,

.8 vilka förfaranden som krävs för överlämnande och

bedömning av rapporter om tänkbara säkerhetsöverträdelser, eller säkerhetsproblem,

.9 vilka förfaranden som krävs rörande lasthantering,

.10 vilka förfaranden som krävs i samband med leverans av

fartygsförråd,

.11 vilka förfaranden som krävs för upprätthållande och

uppdatering av register över farligt gods och farliga ämnen, samt sådana produkters placering i hamnanläggningen,

.12 vilka system som krävs för att kontakta sjöpatruller och

specialiserade spaningsstyrkor och erhålla deras tjänster, bl.a. bombsökning och undervattenssökning,

.13 vilka förfaranden som, när så begärs, krävs för att bistå

fartygets skyddschef vad gäller identifiering av personer som försöker ta sig ombord på fartyget, och

.14 vilka förfaranden som krävs för att underlätta besöken i land

för fartygets besättning och personalbyten, samt besökares tillträde till fartyget, inbegripet representanter för sjöfolkets social- och arbetsorganisationer.

16.9 I resterande del av detta avsnitt behandlas särskilt de skyddsåtgärder som skulle kunna vidtas på respektive skyddsnivå, vilket omfattar

.1 tillträde till hamnanläggningen,

.2 områden med begränsat tillträde inom hamnanläggningen,

.3 lasthantering,

.4 leverans av fartygsförråd,

.5 hantering av obeledsagat bagage, och

.6 sjöfartsskyddsbevakning i hamnanläggningen.

• Sida 216
•  Original

Tillträde till hamnanläggningen Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 16.10 Hamnanläggningens skyddsplan börbeskriva de

skyddsåtgärder som gäller för alla tillträdespunkter till hamnanläggningen och som särskilt identifieras i skyddsutredningen av hamnanläggningen.

16.11 Skyddsplanen bör, för var och en av dessa tillträdespunkter, identifiera lämpliga platser där begränsningar eller förbud mot tillträde skall gälla på respektive skyddsnivå. Skyddsplanen bör, för varje skyddsnivå, specificera den typ av begränsning eller förbud som skall gälla och det sätt på vilket begränsningen eller förbudet skall verkställas.

16.12 Hamnanläggningens skyddsplan bör, för var och en av skyddsnivåerna, fastställa vilken identifiering som skall krävas för tillträde till hamnanläggningen och för att personer skall få vistas i hamnanläggningen utan kontroll. Detta kan inbegripa utveckling av ett lämpligt identifieringssystem för permanent och tillfällig identifiering av hamnanläggningspersonal respektive besökare. Hamnanläggningens identifieringssystem bör, när så är praktiskt genomförbart, samordnas med det som används på fartyg som regelbundet använder hamnanläggningen. Passagerare börkunna styrka sin identitet med hjälp av ombordstigningskort, biljetter eller liknande, men börinte ges tillträde till områden med begränsat tillträde utan övervakning. Det böri hamnanläggningens skyddsplan fastställas bestämmelser i syfte att säkerställa att identifieringssystemen uppdateras regelbundet och att missbruk av förfaranden leder till disciplinära åtgärder.

16.13 Personer som på uppmaning vägrar eller inte kan visa sin identitet och/eller bekräfta syftet med sitt besök, börnekas tillträde till hamnanläggningen och deras försök att få tillträde skall rapporteras till hamnanläggningens skyddschef och till nationella eller lokala myndigheter med ansvar för sjöfartsskydd.

16.14 Hamnanläggningens skyddsplan böridentifiera de platser där visitation av personer, personliga tillhörigheter och fordon skall göras. Sådana platser skall vara utformade på ett sådant sätt att de underlättar kontinuerlig verksamhet oavsett väder och med den frekvens som fastställts i skyddsplanen. Efter visitation bör personer, personliga tillhörigheter och fordon kunna fortsätta direkt till vänte-, embarkerings- eller billastningsområdena med begränsat tillträde.

• Sida 217
•  Original

P 16.15 Hamnanläggningens skyddsplan börfastställa separata

områden för kontrollerade och okontrollerade personer och deras tillhörigheter och om möjligt separata ombordstignings- och landstigningsområden för passagerare och besättningsmedlemmar, samt deras tillhörigheter, för att säkerställa att okontrollerade personer inte kan komma i kontakt med kontrollerade personer.

rop. 2003/04:106 Bilaga 1

16.16 Hamnanläggningens skyddsplan börfastställa hur ofta

tillträdeskontroller skall göras, särskilt om de skall utföras slumpmässigt eller sporadiskt.

Skyddsnivå 1

16.17 Hamnanläggningens skyddsplan börför skyddsnivå 1

fastställa på vilka kontrollpunkter följande skyddsåtgärder skall tillämpas:

.1 Områden med begränsat tillträde som skall vara inhägnade eller omgärdade med andra avspärrningar till en standard som bör godkännas av den fördragsslutande staten.

.2 Identitetskontroll av alla personer som begär att få komma in i hamnanläggningen i samband med ett fartyg, inbegripet passagerare, besättning och besökare, samt kontroll av dessa personers skäl att begära tillträde genom t.ex. kontroll av medhavda instruktioner, passagerarbiljetter, ombordstigningskort, arbetsorder osv.

.3 Kontroll av fordon som används av personer som begär att få komma in i hamnanläggningen i samband med fartyg

.4 Identitetskontroll för all hamnanläggningspersonal, alla anställda i hamnanläggningen och deras fordon

.5 Begränsning av tillträdet för personer som inte är anställda av hamnanläggningen eller arbetar inom den, om de inte kan styrka sin identitet

.6 Visitation av personer, personliga tillhörigheter, fordon och fordonets innehåll

.7 Identifiering av tillträdespunkter som normalt inte används och som bör vara permanent stängda och låsta.

16.18 På skyddsnivå 1 bör alla personer som vill komma in i hamnanläggningen kunna visiteras. Hur ofta sådana visitationer, inbegripet slumpmässiga visitationer, skall utföras, bör anges i hamnanläggningens godkända skyddsplan och godkännas särskilt av den fördragsslutande staten. Fartygets besättning bör inte uppmanas visitera sina kolleger

• Sida 218
•  Original

eller deras personliga tillhörigheter, om det inte finns goda skäl att beordra sådan visitation. Sådan visitation skall utföras på ett sätt som fullt ut respekterar individens mänskliga rättigheter och hennes grundläggande människovärde.

Skyddsnivå 2

16.19 Det bör i hamnanläggningens skyddsplan fastställas vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall tillämpas på skyddsnivå

2. Detta kan omfatta

.1 utnämnande av extra personal att bevaka tillträdespunkter och patrullering av avspärrningarna,

.2 begränsning av antalet tillträdespunkter för hamnanläggningen och identifiering av vilka som skall vara stängda och åtgärder för att säkra dessa på lämpligt sätt,

.3 tillhandahållande av medel för att förhindra förflyttningar genom övriga tillträdespunkter, t.ex. skyddsavspärrningar,

.4 tätare visitationer av personer, personliga tillhörigheter och fordon,

.5 vägran att låta besökare, som inte kan visa ett giltigt skäl, få tillträde till hamnanläggningen, och

.6 användning av patrullbåtar för ökat skydd på sjösidan.

Skyddsnivå 3

16.20 På skyddsnivå 3 bör hamnanläggningen uppfylla de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot där om. Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerad information om skyddsåtgärder som kan vidtas av hamnanläggningen, i nära samarbete med ledningsansvariga vid tillbud och de fartyg som ligger i hamnanläggningen, vilket kan vara:

.1 stängning av tillfarter till hela eller delar av hamnanläggningen,

.2 att endast ge tillträde till de ledningsansvariga vid säkerhetstillbudet eller hotet där om,

.3 att tillfälligt stoppa all gång- och fordonstrafik inom hela eller delar av hamnanläggningen,

.4 fler skyddspatruller inom hamnanläggningen om så är tillämpligt,

• Sida 219
•  Original

.5 avbrytande av hamnarbetet inom hela eller delar av

hamnanläggningen,

.6 särskild styrning av fartygsförflyttningar i hela eller delar av hamnanläggningen, och

.7 evakuering av hela eller delar av hamnanläggningen.

Områden med begränsat tillträde inom hamnanläggningen

16.21 Hamnanläggningens skyddsplan böridentifiera de områden inom hamnanläggningen dit tillträdet skall begränsas, precisera deras omfattning och när begränsningen skall tillämpas samt precisera de skyddsåtgärder som skall vidtas för att kontrollera tillträdet till och verksamheten inom dessa områden. Detta börockså, under tillämpliga omständigheter, inbegripa åtgärder som säkerställer att de områden dit tillträdet tillfälligt är begränsat genomsöks både före och efter det att begränsningarna införts. Syftet med områdena med begränsat tillträde är att

.1 skydda passagerare, besättning, hamnanläggningspersonal

och besökare, inbegripet besökare till ett visst fartyg,

.2 skydda hamnanläggningen,

.3 skydda fartyg som använder och betjänar

hamnanläggningen,

.4 skydda säkerhetskänsliga platser och områden inom hamnanläggningen,

.5 skydda sjöfartsskyddsutrustning och övervakningssystem och .6 skydda last och fartyg från manipulation.

16.22 Hamnanläggningens skyddsplan börutgöra en garanti för att det i alla områden med begränsat tillträde upprättats skyddsåtgärder för kontroll av:

.1 enskilda personers tillträde,

.2 tillfart, parkering, lastning och lossning av fordon,

.3 förflyttning och lagring av last och fartygsförråd, och

.4 obeledsagat bagage eller personliga tillhörigheter.

16.23 Hamnanläggningens skyddsplan börsörja för att alla

områden med begränsat tillträde blir tydligt utmärkta med

• Sida 220
•  Original

information om att området är ett område med begränsat tillträde och att obehörig vistelse inom området utgör en säkerhetsöverträdelse.

16.24 Om automatiska larm installeras bördessa avge larm i en kontrollcentral, som kan svara på utlöst larm.

16.25 Områden med begränsat tillträde kan vara

.1 land- och vattenområden i omedelbart anslutning till ett

fartyg,

.2 områden för ombordstigning och landstigning, områden där passagerare och besättning väntar och kontrolleras, inbegripet visitationsplatser,

.3 platser där lastning eller lossning eller lagring av last och förråd utförs,

.4 platser där säkerhetskänslig information, inbegripet

lastdokumentation, förvaras,

.5 områden där farligt god och farliga ämnen förvaras,

.6 kontrollrum för fartygstrafikens ledningssystem, navigationshjälpmedel och byggnader för hamnkontroll, inbegripet kontrollrum för sjöfartsskydd och övervakning,

.7 områden där sjöfartsskydds- och övervakningsutrustning

förvaras eller är placerad,

.8 viktiga anläggningar för elektricitet, radio- och

telekommunikation, vatten och andra allmännyttiga tjänster, och

.9 andra platser i hamnanläggningen där tillträdet för fartyg, fordon och personer bör begränsas.

16.26 Skyddsåtgärderna kan utökas, med berörda myndigheters medgivande, till att även omfatta begränsning av obehörigt tillträde till byggnader från vilka hamnanläggningen kan observeras.

Skyddsnivå 1

16.27 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 1

fastställa vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas för områden med begränsat tillträde. Detta kan omfatta

• Sida 221
•  Original

.1 iordningställande av permanenta eller tillfälliga avgränsningar kring områden med begränsat tillträde, varvid standarden på dessa skall godkännas av den fördragsslutande staten,

.2 iordningställande av tillträdespunkter där tillträdet kan

kontrolleras av säkerhetsvakter när de används, och som kan låsas eller stängas av effektivt när de inte används,

.3 tillhandahållande av passerkort som skall visas för att

identifiera individens rätt att vistas på området med begränsat tillträde,

.4 tydlig märkning av fordon som fått tillträde till området med begränsat tillträde,

.5 vakter och patruller,

.6 automatiskt intrångslarm eller övervakningsutrustning eller

övervakningssystem som avslöjar obehörigt tillträde eller rörelser inom området med begränsat tillträde, och

.7 kontroll av fordonstrafik i omedelbar närhet av de fartyg som använder hamnanläggningen.

Skyddsnivå 2

16.28 Hamnanläggningens skyddsplan skall för skyddsnivå 2 fastställa den utökade frekvensen och intensiteten för övervakning och kontroll av tillträdena till områdena med begränsat tillträde. Det skall i skyddsplanen fastställas vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall vidtas, vilka kan omfatta

.1 utökad effektivitet för avgränsningar eller inhägnader kring områden med begränsat tillträde, inbegripet användning av patruller eller automatiska larm,

.2 en minskning av antalet tillträdespunkter till områdena med begränsat tillträde och utökade kontroller vid kvarvarande tillträdespunkter,

.3 parkeringsbegränsningar i närheten av förtöjda fartyg,

.4 ytterligare tillträdesbegränsning till områden med begränsat

tillträde och begränsningar avseende förflyttningar och lagring inom områdena med begränsat tillträde,

.5 användning av kontinuerlig övervaknings- och

registreringsutrustning,

• Sida 222
•  Original

.6 utökat antal patruller och tätare patrullering, inbegripet

sjöpatrullering vid gränserna till och inom området med begränsat tillträde,

.7 upprätta och begränsa tillträdet till områden kring områdena med begränsat tillträde, och

.8 införa begränsningar avseende tillträde för obehöriga

farkoster till vattenområden kring fartyg som använder hamnanläggningen.

Skyddsnivå 3

16.29 På skyddsnivå 3 bör hamnanläggningen följa de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot där om. Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerade instruktioner om de skyddsåtgärder som kan vidtas av hamnanläggningen, i nära samarbete med de ledningsansvariga och fartygen i hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 upprättande av ytterligare områden med begränsat tillträde inom hamnanläggningen, i närheten av säkerhetstillbudet eller den plats där säkerhetshotet tros finnas, och vägra tillträde till detta område, och

.2 förbereda visitation av området med begränsat tillträde som en del av en visitation av hela eller delar av hamnanläggningen.

Lasthantering

16.30 Skyddsåtgärderna avseende lasthanteringen börförhindra

.1 manipulation, och

.2 att last som inte skall lastas godkänns och lagras inom hamnanläggningen.

16.31 Skyddsåtgärderna bör inkludera kontrollförfaranden vid hamnanläggningens tillfarter och ingångar. När lasten väl förts in i hamnanläggningen bör den kunna identifieras såsom kontrollerad och godkänd för lastning på fartyg eller för tillfällig mellanlagring i ett område med begränsat tillträde i väntan på lastning. Det kan vara lämpligt att begränsa införandet av last som inte har ett bekräftat lastningsdatum till hamnanläggningen.

Skyddsnivå 1

• Sida 223
•  Original

P 16.32 Hamnanläggningens skyddsplan börför skyddsnivå 1

fastställa vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas vid lasthantering. Detta kan omfatta:

rop. 2003/04:106 Bilaga 1

.1 rutinkontroll av last, lasttransportenheter och lastlagringsområden inom hamnanläggningen före och under lasthanteringen,

.2 kontroller för att säkerställa att last som förs in i

hamnanläggningen överensstämmer med fraktsedlar eller motsvarande lastdokumentation,

.3 visitation av fordon, och

.4 kontroll av förseglingar och andra anordningar som används för att förhindra manipulation vid införandet i hamnanläggningen och lagring inom hamnanläggningen.

16.33 Lastkontrollen kan utföras med hjälp av en eller flera av följande metoder

.1 Visuell och fysisk kontroll

.2 Användning av genomlysningsutrustning, mekaniska anordningar eller hundar

16.34 Vid regelbunden eller upprepad lasthantering kan rederiets eller fartygets skyddschef, i samråd med hamnanläggningen, ingå överenskommelse med avlastare eller andra ansvariga för sådan last om kontroll utanför anläggningen, försegling, planering, tillhörande fraktdokumentation, osv. Information om sådant arrangemang skall överlämnas till hamnanläggningens skyddschefoch godkännas av denne.

Skyddsnivå 2

16.35 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 2

fastställa vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall tillämpas vid lasthantering för utökad kontroll. Detta kan omfatta

.1 detaljerad kontroll av last, lasttransportenheter och

lastlagringsområden inom hamnanläggningen,

.2 behovsprövad intensifiering av kontroller, för att säkerställa

att endast dokumenterad last kommer in i hamnanläggningen, lagras tillfälligt där och sedan lastas ombord på fartyget,

.3 intensifierad visitation av fordon, och

• Sida 224
•  Original

.4 tätare och mer detaljerade kontroller av förseglingar och andra metoder som används för att förhindra manipulation.

16.36 Detaljerad kontroll av last kan utföras med någon eller flera av följande metoder:

.1 Tätare och noggrannare kontroll av last, lasttransportenheter och lastlagringsområden inom hamnanläggningen (visuell och fysisk kontroll)

.2 Mer frekvent användning av genomlysningsutrustning, mekaniska anordningar eller hundar

.3 Samordning av utökade skyddsåtgärder med avlastaren eller annan ansvarig part utöver fastställda överenskommelser och förfaranden

Skyddsnivå 3

16.37 På skyddsnivå 3 bör hamnanläggningen följa de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom. Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerad information om de skyddsåtgärder hamnanläggningen kan vidta, i nära samarbete med ledningsansvariga och fartygen i hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 begränsning av eller stopp för lastförflyttningar inom hela eller delar av hamnanläggningen eller specifika fartyg, och

.2 kontroll av inventarieförteckningarna över farligt gods och farliga ämnen som förvaras inom hamnanläggningen och placeringen av sådant gods och sådana ämnen.

Leverans av fartygsförråd

16.38 Skyddsåtgärderna i samband med leverans av fartygets förråd bör

.1 säkerställa kontroll av att fartygens förråd och förpackningar är obrutna,

.2 förhindra att fartygets förråd godkänns utan kontroll,

.3 förhindra manipulation,

.4 förhindra att förrådsleveranser till fartyg godkänns om de inte är beställda,

.5 säkerställa visitation av leveransfordon, och

• Sida 225
•  Original

Pr .6 säkerställa att leveransfordon eskorteras inom

hamnanläggningen.

op. 2003/04:106 Bilaga 1

16.39 För fartyg som regelbundet använder hamnanläggningen kan det vara lämpligt att fastställa förfaranden som gäller fartyget, dess leverantörer och hamnanläggningen avseende anmälan och tidsplanering av leveranser och leveransdokumentation. Det bör alltid finnas något sätt att bevisa att gods som levereras har beställts av fartyget.

Skyddsnivå 1

16.40 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 1 fastställa vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas vid kontroll av leverans av fartygsförråd, vilket kan omfatta

.1 kontroll av fartygsförråden,

.2 förhandsanmälan om lastens sammansättning, uppgifter om

föraren och fordonets registernummer, och

.3 visitation av leveransfordon.

16.41 Kontrollen av fartygsförråd kan genomföras med en eller flera av följande metoder:

.1 Visuell och fysisk kontroll

.2 Användning av genomlysningsutrustning, mekaniska anordningar eller hundar

Skyddsnivå 2

16.42 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 2 fastställa vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall vidtas för att förbättra kontrollen av leveranser till fartygets förråd. Detta kan omfatta

.1 noggrann kontroll av fartygsförråd,

.2 noggrann visitation av leveransfordon,

.3 samordning med fartygets besättning för kontroll av

beställningen mot fraktsedel, innan leveransen tillåts komma in i hamnanläggningen, och

.4 eskort av leveransfordonet inom hamnanläggningen.

16.43 Noggrann kontroll av fartygsförråd kan göras med hjälp av en eller flera av följande metoder:

• Sida 226
•  Original

.1 Tätare och noggrannare visitationer av leveransfordon Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .2 Ökad användning av genomlysningsutrustning, mekaniska anordningar eller hundar

.3 Begränsning av eller förbud mot införsel av varor som inte kommer att lämna hamnanläggningen inom en viss tid

Skyddsnivå 3

16.44 På skyddsnivå 3 bör hamnanläggningen följa de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom. Hamnanläggningens skyddsplan böri detalj redogöra för de skyddsåtgärder som kan vidtas av hamnanläggningen, i nära samarbete med ledningsansvariga och fartyg i hamnanläggningen, vilket kan omfatta förberedelser för begränsning av eller stopp för leverans av fartygsförråd inom hela eller delar av hamnanläggningen.

Hantering av obeledsagat bagage

16.45 Hamnanläggningens skyddsplan bör fastställa vilka

skyddsåtgärder som skall vidtas för att säkerställa att obeledsagat bagage (dvs. bagage, inbegripet personliga tillhörigheter, som inte bärs av passagerare eller besättningsmedlem vid inspektions- eller visitationsplatsen) identifieras, genomlyses och genomsöks innan det tillåts föras in i hamnanläggningen och, beroende på förvaringsmöjligheterna, innan det överförs från hamnanläggningen till fartyget. Sådant bagage behöver inte genomlysas av både hamnanläggningen och fartyget och i fall där både hamnanläggning och fartyg har lämplig utrustning åligger det hamnanläggningen att sköta genomlysningen. Ett nära samarbete med fartyget är väsentligt och det bör vidtas åtgärder för att säkerställa att obeledsagat bagage hanteras på ett säkert sätt efter genomlysning.

Skyddsnivå 1 16.46 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 1 fastställa vilka skyddsåtgärder som skall vidtas för hantering av obeledsagat bagage, för att säkerställa att sådant bagage genomlyses eller genomsöks till 100 %, vilket kan innebära användning av röntgengenomlysning.

Skyddsnivå 2

16.47 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 2 fastställa vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall vidtas

• Sida 227
•  Original

för hantering av obeledsagat bagage, vilket bör innebära röntgengenomlysning av allt obeledsagat bagage, till 100 %.

Skyddsnivå 3

16.48 På skyddsnivå 3 bör hamnanläggningen följa alla de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot där om. Hamnanläggningens skyddsplan bör i detalj redogöra för de skyddsåtgärder som kan vidtas av hamnanläggningen, i nära samarbete med ledningsansvariga och fartygen i hamnanläggningen. Detta kan vara

.1 noggrannare röntgengenomlysning av sådant bagage, t.ex.

med röntgen från minst två olika vinklar,

.2 förberedelser för begränsad eller avbruten hantering av

obeledsagat bagage, och

.3 vägran att låta obeledsagat bagage föras in i

hamnanläggningen.

Övervakning av sjöfartsskyddet i hamnanläggningen

16.49 Hamnanläggningens sjöfartsskyddsorganisation bör ha

möjlighet att alltid övervaka hamnanläggningen och närliggande tillfarter på land och till sjöss, även nattetid och perioder med begränsad sikt, områdena med begränsat tillträde inne i hamnanläggningen, fartygen i hamnanläggningen och områdena kring fartygen. Sådan övervakning kan innebära användning av:

.1 belysning,

.2 säkerhetsvakter, inbegripet fot-, fordons- och båtpatruller, och

.3 automatiskt intrångslarm och övervakningsutrustning.

16.50 Vid användning av automatiskt intrångslarm bördetta aktivera ett ljudlarm och/eller visuellt larm på en plats som alltid är bemannad eller bevakad. 16.51 Det bör i hamnanläggningens skyddsplan fastställas vilka förfaranden och vilken utrustning som behövs på respektive skyddsnivå samt på vilket sätt det kan säkerställas att övervakningsutrustning används kontinuerligt, inbegripet beaktande av möjliga effekter av väder eller strömavbrott.

Skyddsnivå 1

• Sida 228
•  Original

16.52 Hamnanläggningens skyddsplan bör för skyddsnivå 1 fastställa vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas, vilket kan vara en kombination av belysning, säkerhetsvakter och användning av sjöfartsskydds- och övervakningsutrustning, för att göra det möjligt för hamnanläggningens sjöfartsskyddspersonal att

.1 ha uppsikt över hamnanläggningsområdet, bl.a. tillfarterna från land- och sjösidan,

.2 övervaka tillträdespunkter, avspärrningar och områden med

begränsat tillträde, och

.3 göra det möjligt för hamnanläggningens sjöfartsskyddspersonal att övervaka områden och rörelser kring fartyg i hamnanläggningen, inbegripet förstärkt belysning tillhandahållen av fartyget.

Skyddsnivå 2

16.53 Hamnanläggningens skyddsplan börför skyddsnivå 2

fastställa vilka ytterligare skyddsåtgärder som skall vidtas för att öka övervakningsmöjligheterna. Detta kan omfatta:

.1 ökad täckning och intensitet hos belysning och

övervakningsutrustning, inbegripet tillhandahållande av extra belysning och övervakningstäckning,

.2 tätare fot-, fordons- och båtpatrullering, och

.3 tilldelning av extra sjöfartsskyddspersonal för övervakning och patrullering.

Skyddsnivå 3

16.54 På skyddsnivå 3 bör hamnanläggningen följa de instruktioner som utfärdas av ledningsansvariga vid säkerhetstillbud eller hot därom. Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerad information om vilka skyddsåtgärder som kan vidtas av hamnanläggningen, i nära samarbete med ledningsansvariga och fartyg i hamnanläggningen. Detta kan omfatta

.1 tändande av all belysning i, eller upplysning av, området kring hamnanläggningen,

.2 igångsättande av all övervakningsutrustning som kan

registrera verksamhet i eller i närheten av hamnanläggningen, och

• Sida 229
•  Original

Pr .3 maximering av den tid under vilken sådan

övervakningsutrustning kan spela in.

op. 2003/04:106 Bilaga 1

Olika skyddsnivåer

16.55 Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerad information om de förfaranden och skyddsåtgärder hamnanläggningen kan tillämpa om hamnanläggningen har lägre skyddsnivå än ett fartyg.

Verksamhet som inte omfattas av koden

16.56 Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerad information om de förfaranden och skyddsåtgärder hamnanläggningen skall tillämpa vid samverkan med

.1 ett fartyg som kommer från en hamn i en stat som inte är en fördragsslutande stat,

.2 ett fartyg som inte omfattas av denna kod, och

.3 fasta eller flytande plattformar eller flyttbara

oljeborrplattformar till sjöss på plats.

Sjöfartsskyddsdeklarationer

16.57 Det bör i hamnanläggningens skyddsplan finnas detaljerad information om de förfaranden som skall följas när hamnanläggningens skyddschef, efter instruktioner från den fördragsslutande staten, begär en sjöfartsskyddsdeklaration eller när en sjöfartsskyddsdeklaration begärs av ett fartyg.

Kontroller, översyn och ändringar

16.58 Hamnanläggningens skyddsplan bör fastställa hur dess skyddschef skall kontrollera skyddsplanens kontinuerliga effektivitet samt förfarandena för granskning, uppdatering och ändring av skyddsplanen.

16.59 Hamnanläggningens skyddsplan bör ses över efter beslut från hamnanläggningens skyddschef. Den bör dessutom ses över

.1 om skyddsutredningen avseende hamnanläggningen ändras,

.2 om en oberoende översyn av skyddsplanen eller den

fördragsslutande statens kontroll av hamnanläggningens sjöfartsskyddsorganisation leder till upptäckt av brister i sjöfartsskyddsorganisationen eller frågor rörande tillämpligheten av väsentliga delar i den godkända skyddsplanen,

• Sida 230
•  Original

P .3 efter säkerhetstillbud eller säkerhetshot som berör

hamnanläggningen, och

rop. 2003/04:106 Bilaga 1

.4 efter förändringar vad gäller ägandeförhållanden eller när det gäller driftkontrollen över hamnanläggningen.

16.60 Hamnanläggningens skyddschef kan rekommendera lämpliga ändringar i den godkända planen, efter en översyn av planen. Ändringar i planen

.1 som skulle kunna leda till en grundläggande ändring av den antagna policyn för upprätthållandet av sjöfartsskyddet i hamnanläggningen, och

.2 som avser borttagande, ändring eller utbyte av permanenta avspärrningar, utrustning och system för sjöfartsskydd och övervakning osv., som tidigare ansetts vara väsentliga för upprätthållandet av sjöfartsskyddet i hamnanläggningen,

bör tillställas den fördragsslutande stat som godkänt den ursprungliga skyddsplanen för beaktande och godkännande. Ett sådant godkännande kan ges av eller för den fördragsslutande statens räkning med eller utan ändring av förslaget. Efter godkännande av hamnanläggningens skyddsplan börden fördragsslutande staten ange vilka förfarandemässiga eller fysiska ändringar som skall lämnas in för godkännande.

Godkännande av hamnanläggningens skyddsplan

16.61 Hamnanläggningens skyddsplan skall godkännas av berörd fördragsslutande stat, som också bör fastställa lämpliga förfaranden för

.1 inlämnande av hamnanläggningens skyddsplan till staten,

.2 bedömning av hamnanläggningens skyddsplan,

.3 godkännande av hamnanläggningens skyddsplan med eller

utan ändringar,

.4 bedömning av ändringar inlämnade för godkännande, och

.5 förfaranden för inspektion eller kontroller av den kontinuerliga tillämpligheten i en godkänd skyddsplan.

Under alla stadier böråtgärder vidtas för att säkerställa att innehållet i hamnanläggningens skyddsplan förblir sekretessbelagt.

Utlåtande om överensstämmelse för en hamnanläggning

16.62 Den fördragsslutande stat inom vars territorium en hamnanläggning ligger, får utfärda ett utlåtande om

• Sida 231
•  Original

överensstämmelse för en hamnanläggning med angivande av information om

.1 hamnanläggningen,

.2 att hamnanläggningen uppfyller bestämmelserna i kapitel XI-2 och del A i denna kod,

.3 giltighetstiden för utlåtandet om överensstämmelse, vilket skall fastställas av den fördragsslutande staten, men den får inte vara längre än fem år, och

.4 planering för efterföljande kontroller, som skall fastställas av den fördragsslutande staten, och en bekräftelse på detta när dessa har utförts.

16.63 Ett utlåtande om överensstämmelse för en hamnanläggning bör ha den form som visas i tillägget till denna del av koden. Om språket inte är spanska, franska eller engelska kan den fördragsslutande staten, om den så anser lämpligt, även bifoga en översättning till något av dessa språk.

17. HAMNANLÄGGNINGENS SKYDDSCHEF

Allmänt

17.1 I de undantagsfall då fartygets skyddschef har frågor rörande giltigheten av identifikationshandlingar tillhörande personer som avser att gå ombord på fartyget för officiella uppdrag börhamnanläggningens skyddschefassistera.

17.2 Hamnanläggningens skyddschefbör inte vara ansvarig för rutinkontroll av identiteten hos personer som avser att gå ombord på fartyget.

Tillämpliga riktlinjer finns dessutom att tillgå i avsnitten 15, 16 och 18.

18. UTBILDNING OCH ÖVNINGAR MED AVSEENDE PÅ EN HAMNANLÄGGNINGS SJÖFARTSSKYDD

Utbildning

18.1 Hamnanläggningens skyddschefbörha kunskap och få utbildning i ett eller flera av följande tillämpliga ämnen:

.1 Sjöfartskyddsförvaltning

.2 Tillämpliga internationella konventioner, koder och rekommendationer

• Sida 232
•  Original

.3 Tillämpliga statliga lagar och förordningar Prop. 2003/04:106 Bilaga 1 .4 Andra sjöfartsskyddsorganisationers ansvarsområden och funktioner

.5 Metoder för skyddsutredning av hamnanläggningen

.6 Metoder för sjöfartsskyddsbesiktning och skyddsinspektioner av fartyg och hamnanläggningar

.7 Verksamhet och förhållanden på fartyg och i hamn

.8 Sjöfartsskyddsåtgärder på fartyg och i hamnanläggning

.9 Beredskap och insatser i nödsituationer samt katastrofplanering

.10 Instruktionsmetoder för sjöfartsskyddsutbildning och övningar, inbegripet sjöfartsskyddsåtgärder och -förfaranden

.11 Hantering av känslig, skyddsrelaterad information och skyddsrelaterade meddelanden

.12 Kunskap om aktuella säkerhetshot och hotbilder

.13 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar

.14 Igenkännande på icke-diskriminerande basis av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten

.15 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder

.16 Sjöfartsskyddsutrustning och -system samt deras begränsningar vid drift

.17 Metoder för revision, inspektion, kontroll och övervakning

.18 Metoder för kroppsvisitation och icke-störande inspektioner

.19 Sjöfartsskyddsövningar, inbegripet övningar med fartyg

.20 Utvärdering av sjöfartsskyddsövningar

18.2 Hamnanläggningspersonal med särskilda sjöfartsskyddsuppgifter bör ha kunskap och få utbildning i ett eller flera av följande ämnen, beroende på vad som är lämpligt:

.1 Kunskap om aktuella säkerhetshot och hotbilder

• Sida 233
•  Original

.2 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar

.3 Igenkännande av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten

.4 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder

.5 Metoder för hantering av och kontroll av folkmassor

.6 Skyddsrelaterade meddelanden

.7 Användning av sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem

.8 Provning, kalibrering och underhåll av sjöfartsskyddsutrustning och sjöfartsskyddssystem

.9 Teknik för inspektion, kontroll och övervakning

.10 Metoder för visitation av personer, personliga tillhörigheter, bagage, last och fartygets förråd.

18.3 All övrig hamnanläggningspersonal bör ha kunskap om och vara väl förtrogen med relevanta bestämmelser i hamnanläggningens skyddsplan, inom ett eller flera av följande ämnen, beroende på vad som är tillämpligt:

.1 Innebörden och följderna av de olika skyddsnivåerna.

.2 Igenkännande och upptäckt av vapen, farliga ämnen och anordningar.

.3 Igenkännande av egenskaper och beteendemönster hos personer som sannolikt hotar säkerheten.

.4 Teknik som används för att kringgå skyddsåtgärder.

Övningar

18.4 Syftet med övningar är att säkerställa att hamnanläggningens personal är kunnig inom allt skyddsarbete på alla skyddsnivåer och när det gäller att identifiera alla skyddsrelaterade brister som behöver åtgärdas.

18.5 I syfte att säkerställa ett effektivt införande av bestämmelserna i hamnanläggningens skyddsplan bör övningar hållas minst var tredje månad, om inte särskilda omständigheter förutsätter annat. Vid dessa övningar bör samtidigt enskilda element i planen prövas, t.ex. de säkerhetshot som är upptagna i punkt 15.11.

• Sida 234
•  Original

18.6 Olika typer av övningar kan innebära att hamnanläggningens skyddschef deltar, i samarbete med berörda myndigheter i den fördragsslutande staten och rederiernas eller fartygens skyddschefer om så är tillämpligt, och dessa övningar bör hållas minst en gång varje kalenderår, dock med högst 18 månader mellan två övningar. Begäran om gemensamt deltagande av rederiers och fartygs skyddschefer bör göras med hänsyn till sjöfartsskyddet och arbetet ombord. Vid sådana övningar bör kommunikation, samordning, resurstillgänglighet och åtgärder prövas. Dessa övningar kan vara

.1 fullskaliga eller "live",

.2 simuleringar eller seminarier eller

.3 kombinerade med andra övningar, t.ex. katastrofövningar

eller andra övningar som anordnas av myndigheter i hamnstaten.

19. KONTROLL OCH CERTIFIERING AV FARTYG

Inga ytterligare riktlinjer.

TILLÄGG TILL DEL B

TILLÄGG 1

Formulär för sjöfartsskyddsdeklaration mellan ett fartyg och en

hamnanläggning

12

SJÖFARTSSKYDDSDEKLARATION

Fartygets hemort:

IMO-nummer:

Hamnanläggningens namn:

Denna sjöfartsskyddsdeklaration gäller från och med ……………….. till och med ………………, för följande verksamheter:……………………….…………………………..

(ange verksamheterna med tillämpliga uppgifter)

för följande skyddsnivåer:

Skyddsnivå(er) för fartyget:

Skyddsnivå(er) för hamnanläggningen:

Hamnanläggningen och fartyget accepterar följande skyddsåtgärder och skyddsansvar i syfte att uppfylla kraven i del A i Internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar.

Verksamhet Säkerställande av att allt skyddsarbete utförs Övervakning av områden med begränsat

• Sida 235
•  Original

tillträde för att säkerställa att endast behörig personal får tillträde Kontroll av tillträdet till hamnanläggningen Kontroll av tillträdet till fartyget Övervakning av hamnanläggningen, inbegripet förtöjningsplatser och områden kring fartyget

Övervakning av fartyget, inbegripet förtöjningsplatser och områden kring fartyget Lasthantering Leverans av fartygsförråd Hantering av obeledsagat bagage Kontroll av ombordstigande personer och deras tillhörigheter Säkerställande av att sjöfartsskyddskommunikation är upprättad mellan fartyget och hamnanläggningen

De representanter som undertecknar detta avtal intygar att skyddsåtgärder och skyddsarrangemang för både hamnanläggningen och fartyget under angivna verksamheter uppfyller kraven i kapitel XI-2 och del A i koden och kommer att genomföras i enlighet med bestämmelser som angivits i deras respektive godkända plan eller de särskilda åtgärder som överenskommits och beskrivs i bilagan. Ort: …………………………………….…….Datum:……………………… ……………

Undertecknat för

Hamnanläggningen:

(Underskrift av hamnanläggningens skyddschef)

Undertecknande persons namn och titel

Namn: Titel:

Kontaktuppgifter

(

fyll i tillämpliga delar

)

(

ange vilka telefonnummer, radiokanaler eller radiofrekvenser som skall användas

)

för hamnanläggningen:

Hamnanläggning: Hamnanläggningens skyddschef:

TILLÄGG 2

Formulär för hamnanläggningens deklaration om överensstämmelse

• Sida 236
•  Original

DEKLARATION OM ÖVERENSSTÄMMELSE FÖR

HAMNANLÄGGNING

(Officiell stämpel)

(Stat) Deklarationsnummer

Utfärdad enligt bestämmelserna i del B i

INTERNATIONELLA KODEN FÖR SKYDD OMBORD PÅ FARTYG OCH I HAMNANLÄGGNINGAR (ISPS-KODEN) Regeringen i____________________________________________ (statens namn) Hamnanläggningens namn : …………………………………... Hamnanläggningens adress : …………………………………… Härmed intygas att denna hamnanläggning följer bestämmelserna i kapitel XI-2 och del A i Internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (ISPS-koden) och att detta kontrollerats, samt att denna hamnanläggning arbetar i enlighet med en godkänd skyddsplan för hamnanläggningen. Denna plan har godkänts för följande

<ange typ av

verksamhet, typ av fartyg eller verksamhet eller annan relevant information>:

(ta

bort ej tillämpligt): Passagerarfartyg Höghastighetspassagerarfartyg Höghastighetslastfartyg Bulkfartyg Oljetankfartyg Kemikalietankfartyg Gastankfartyg Flyttbara oljeborrplattformar till sjöss Annat lastfartyg än sådant som angivits här ovan Denna överensstämmelsedeklaration är giltig till och med ……………………………………, med förbehåll för kontroller (enligt omstående sida) Utfärdad i....................................... ........................................................................................ (ange utfärdandeort) Utfärdandedatum................ .................................................................................

(Namnteckning på den vederbörligen bemyndigade tjänsteman som

utfärdar dokumentet) (Myndighetens stämpel)

PÅSKRIFT FÖR KONTROLLER

Regeringen i <ange statens namn> har fastställt att giltigheten för denna deklaration om överensstämmelse gäller med förbehåll för <ange tillämplig information om kontrollerna, t.ex. obligatorisk årlig eller oplanerad>.

Härmed intygas att hamnanläggningen, vid kontroll utförd i enlighet med punkt B/16.62.4 i ISPS-koden, visat sig uppfylla tillämpliga bestämmelser i kapitel XI-2 i konventionen och del A i ISPS-koden.

• Sida 237
•  Original

FÖRSTA KONTROLL Prop. 2003/04:106

Bilaga 1 Namnteckning ………………………

(Bemyndigad

tjänstemans namnteckning) Ort:. Datum: ANDRA KONTROLL Namnteckning ………………………

(Bemyndigad

tjänstemans namnteckning) Ort.. Datum TREDJE KONTROLL Namnteckning ………………………

(Bemyndigad

tjänstemans namnteckning) Ort.. Datum FJÄRDE KONTROLL Namnteckning ………………………

(Bemyndigad

tjänstemans namnteckning) Ort.. Datum

***

EGT C 32, 5.2.2004, s. 21.

1

Europaparlamentets yttrande av den 19 november 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 22 mars 2004.

2

EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets och Europaparlamentets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53).

3

EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

4

EGT L 144, 15.5.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/75/EG (EUT L 190, 30.7.2003, s. 6).

5

EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.

6

EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

7

Myndigheten kan medge att, i syfte att inte på något sätt äventyra målet att ombord tillhandahålla fartygets

• Sida 238
•  Original

skyddslarmsystem, denna information förvaras på annan plats ombord i ett dokument som skall vara känt av befälhavaren, fartygets skyddschef och annan personal ombord av högre rang i enlighet med vad rederiet beslutar.

∗

Stryk det som ej är tillämpligt.

∗∗

Om denna del av certifikatet fylls i skall det datum för certifikatets upphörande som anges på certifikatets framsida också ändras på motsvarande sätt.

∗

Stryk det som ej är tillämpligt.

8

Protokoll från 1988 rörande 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 74).

9

Detta formulär till sjöfartsskyddsdeklaration är avsett för att ifyllas mellan ett fartyg och en hamnanläggning. Ifall sjöfartsskyddsdeklarationen skall gälla för två fartyg bör detta modellformulär ändras på lämpligt sätt.

• Sida 239
•  Original

Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har inkommit med svar: Justitieombudsmannen Hovrätten för Nedre Norrland, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Gotlands län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Tullverket, Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Arbetsmiljöverket, Institutet för Sjörätt och annan transporträtt vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Svenska Transportarbetareförbundet, Sveriges Hamnar, Sveriges Redareförening, Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg (SWEREF), Sjöbefälsförbundet, SEKO Sjöfolk, Tull-Kust, Sjöfartens arbetsgivareförbund, Sjöassuradörernas Förening, Svenska hamnarbetareförbundet, Sveriges Transportindustriförbund, Sjöfartshögskola, Sveriges skeppsmäklareförening, Svenska Kommunförbundet, The Swedish Club – Sveriges Ångfartygs Assuransförening, Det Norske Veritas samt Näringslivets Nämnd för Regelgranskning – NNR.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Göteborg, Linköping, Malmö och Umeå. Rikspolisstyrelsen har bifogat yttrande från Säkerhetspolisen.

Yttrande har även inkommit från Handelsflottans kultur- och fritidsråd och Föreningen Sveriges Varv.

Därutöver har följande instanser beretts tillfälle att yttra sig, men inte hörts av: Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Fartygsbefälsförening, Svensk Handel, Kalmar Sjöfartshögskola, Chalmers Lindholmens Sjöfartshögskola samt Varbergs hamn.

• Sida 240
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om sjöfartsskydd

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr xxxx/2004 av den xx xx 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

8

(förordning (EG) nr xxx).

2 § Begrepp i denna lag skall ha samma innebörd som i förordning (EG) nr xxx.

Beslut om skyddsnivå och ytterligare åtgärder

3 § Rikspolisstyrelsen fattar, efter att ha hört Sjöfartsverket och Kustbevakningen, beslut enligt bestämmelserna i bilaga I och II till förordning (EG) nr xxx om vilken skyddsnivå som skall gälla för ett fartyg eller en hamnanläggning. Om något beslut inte fattas gäller den lägsta skyddsnivån.

I brådskande fall får Rikspolisstyrelsen fatta beslut enligt första stycket om förändring av skyddsnivån utan att ha hört Sjöfartsverket och Kustbevakningen. Ett sådant beslut skall dock snarast omprövas av Rikspolisstyrelsen. Vid den förnyade prövningen (omprövningen) skall Rikspolisstyrelsen komma överens med Sjöfartsverket och Kustbevakningen om utgången.

I brådskande fall får också en polismyndighet fatta beslut om vilken skyddsnivå som skall gälla för ett fartyg eller en hamnanläggning inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut skall genast underställas Rikspolisstyrelsen som har att utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå. Vid den prövningen skall Rikspolisstyrelsen komma överens med Sjöfartsverket och Kustbevakningen om utgången.

4 § Beslut om att ytterligare åtgärder utöver de som anges i fartygets eller hamnanläggningens skyddsplan skall vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning vid den högsta skyddsnivån får fattas av Rikspolisstyrelsen, Sjöfartsverket eller Kustbevakningen. Innan ett sådant beslut fattas skall den beslutande myndigheten ha hört de båda andra myndigheterna.

Om ett fartyg trafikerar Sveriges territorialhav eller om information har lämnats om att fartyget avser att gå in på territorialhavet, får sådana beslut som anges i första stycket fattas av Sjöfartsverket när de två lägre skyddsnivåerna råder.

8

EUT L x.x.2003, s. x (Celex 32003Rxxxx).

• Sida 241
•  Original

Avgifter Prop. 2003/04:106 Bilaga 3 5 § Statens kostnader för sjöfartsskyddet skall täckas av avgifter. Dessa avgifter skall tas ut för de fartyg och hamnanläggningar som är föremål för tillsynen av sjöfartsskyddet.

Tillsyn

6 § Den som verkställer en tillsynsförrättning enligt bestämmelserna i bilaga 1 eller 2 till förordning (EG) nr xxx eller biträder vid en sådan förrättning har rätt att få tillträde till ett fartyg eller en hamnanläggning och att där göra de undersökningar som han eller hon behöver samt att där ta del av handlingar och övrig information om fartyget eller hamnanläggningen.

7 § Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr xxx.

Redaren, befälhavaren, rederiets och fartygets skyddschefer samt övrigt befäl ombord skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär vid sådana förrättningar.

8 § En hamnanläggnings innehavare ansvarar för att hamnanläggningen undergår tillsyn enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr xxx.

Hamnanläggningens innehavare och skyddschef skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär vid sådana förrättningar.

9 § Den som utövar tillsyn av hamnanläggningar enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr xxx får förbjuda en hamnanläggningsinnehavare från att låta hamnanläggningen betjäna fartyg som omfattas av förordning (EG) nr xxx om hamnanläggningen i något väsentligt avseende har brister i sitt sjöfartsskydd som gör att den inte uppfyller föreskrivna krav eller kraven i anläggningens skyddsplan.

I stället för att ett förbud meddelas får hamnanläggningsinnehavaren föreläggas att vidta åtgärder för att avhjälpa bristen.

10 § Ett beslut om förbud eller föreläggande enligt bestämmelserna i bilaga 1 till förordning (EG) nr xxx eller enligt denna lag får förenas med vite.

11 § Ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat som har upphört att gälla enligt bestämmelserna i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx eller som förklarats ogiltigt enligt andra stycket skall omedelbart återlämnas till den som har utfärdat certifikatet.

Sjöfartsverket skall förklara ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat ogiltigt om

1. förhållandena på fartyget inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots föreläggande, inte har avhjälpts, eller

• Sida 242
•  Original

2. certifikatet inte uppfyller föreskrivna krav. Prop. 2003/04:106 Bilaga 3

Skyldighet för hamnanläggningsinnehavare att biträda vid skyddsutredning

12 § En hamnanläggningsinnehavare skall biträda vid utförandet av en skyddsutredning samt ta fram och lämna den information som behövs för att utredningen skall kunna genomföras.

Undersökning av personer och förvaringsställen m.m.

Kroppsvisitation och annan undersökning

13 § För att förebygga brott som utgör fara för säkerheten i samband med sjöfarten, får den som uppehåller sig på ett fartyg eller i en hamnanläggning kroppsvisiteras. För samma ändamål får väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe på fartyget eller inom hamnanläggningen undersökas.

Den som vägrar att låta sig eller sin egendom undersökas, får avvisas från fartyget eller hamnanläggningen.

14 § Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall utföras i ett avskilt utrymme. Sådan visitation skall ske i vittnes närvaro, om den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång. Kroppsvisitation av kvinna får utföras och bevittnas endast av en annan kvinna, om undersökningen inte sker genom metalldetektor eller liknande anordning. Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks får dock utföras och bevittnas av en man.

15 § Kroppsvisitation och annan undersökning skall ske i den omfattning som anges i skyddsplanen för fartygets eller hamnanläggningen.

Rederiet och hamnanläggningsinnehavaren ansvarar för att undersökningarna sker i den omfattning som följer av skyddsplanerna för fartyget respektive hamnanläggningen. Dessa undersökningar skall bekostas av rederiet respektive hamnanläggningen.

16 § Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av polisman, tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av en polismyndighet. Om personer och egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person skall arbetet utföras under polismans ledning. Tullverket skall på begäran bistå polismyndigheten, om det behövs för att en undersökning skall kunna utföras. Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren skall biträda polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska kontrollarbetet om det behövs.

• Sida 243
•  Original

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EE) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

9

skall ske i samråd med Tullverket.

17 § Om det vid kroppsvisitation eller annan undersökning påträffas föremål som kan komma till användning vid brott som utgör allvarlig fara för säkerheten i samband med sjöfart skall, om föremålet inte tas i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, den hos vilken föremålet påträffats uppmanas att förvara föremålet på sådant sätt att det inte kan användas för brott. Den som inte följer en sådan uppmaning får avvisas från fartyget eller hamnanläggningen.

18 § Ett beslut om avvisning enligt 13 § andra stycket samt om uppmaning och avvisning enligt 17 § fattas av den som enligt 16 § får utföra kroppsvisitation eller undersökning.

19 § Protokoll skall föras och bevis utfärdas om gjord kroppsvisitation, om den undersökte begär det vid förrättningen eller om föremål tas i beslag.

Ordning

20 § Utan rederiets, befälhavarens eller hamnanläggningsinnehavarens tillstånd får inte någon beträda en sådan del av ett fartyg respektive en hamnanläggning för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde.

Den som enligt 16 § får utföra kroppsvisitation eller annan undersökning får från fartyget eller hamnanläggningen avvisa eller avlägsna den som

1. obehörigen uppehåller sig där,

2. stör ordningen där, eller

3. äventyrar skyddet av fartyget eller hamnanläggningen.

Bemyndiganden

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om att beslut enligt 4 § andra stycket får fattas även av annan myndighet än Sjöfartsverket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1. föreskrifter om vilka åtgärder en hamnanläggnings skyddsplan skall innehålla,

2. föreskrifter om skyddsdeklarationer,

3. föreskrifter om tillsyn,

4. föreskrifter om märkning av ett fartyg med IMOidentifikationsnummer,

5. föreskrifter om sådana handlingar med fartygshistorik som skall finnas ombord på ett fartyg, och

6. föreskrifter om avgifter till staten för sjöfartsskyddet.

9

EGT L 302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 31992R2913).

• Sida 244
•  Original

Ansvarsbestämmelser Prop. 2003/04:106 Bilaga 3

Straff

22 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av bestämmelserna i regel 9 i bilaga 1 till förordning (EG) nr xxx eller enligt 9 §.

Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket är förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.

23 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter i syfte att erhålla ett beslut om erkänd skyddsorganisation enligt bestämmelsen i punkt 4.3 i bilaga 3 till förordning (EG) nr xxx,

2. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter i syfte att få en skyddsplan godkänd, ett skyddscertifikat utfärdat eller giltighetstiden för ett certifikat förlängd enligt bestämmelserna i punkterna 9.1-4, 16.1-3 och 19.1-3 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen använder ett fartyg till sjöfart utan att fartyget har ett certifikat eller en skyddsplan som det skall ha enligt bestämmelserna i regel 9.1.1 i bilaga 1 och punkt 19.2.1 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

4. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen betjänar ett sådant fartyg som omfattas av förordning (EG) nr xxx utan att ha en godkänd skyddsplan enligt bestämmelserna i regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 16.2 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen använder ett fartyg eller dess utrustning i strid med någon bestämmelse i fartygets skyddsplan, i ett certifikat eller i regel 4.1-2 i bilaga 1 och punkt 9.4 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

6. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen använder hamnanläggningen eller dess utrustning i strid med någon bestämmelse i hamnanläggningens skyddsplan eller regel 10 i bilaga 1 och punkt 16.3 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

7. redare eller ägare som uppsåtligen underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn enligt bestämmelserna i regel 4.1-2 i bilaga 1 och punkt 19 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

8. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen underlåter att se till att hamnanläggningen undergår tillsyn enligt bestämmelserna i regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 4.4 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

9. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar felaktig information inför anlöp av hamn när informationen har begärts enligt regel 9.2 i bilaga 1 till förordning (EG) nr xxx samt

10. redare, befälhavare och hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen inte genomför en undersökning enligt bestämmelserna i 13 och 15 §§ eller som har beslutats med stöd av 4 §.

• Sida 245
•  Original

24 § Till böter döms Prop. 2003/04:106 Bilaga 3 1. redare och hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen inte har utsett någon skyddschef enligt vad som krävs i bestämmelserna i punkterna 11.1, 12.1 eller 17.1 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

2. den som uppsåtligen inte upprättar en skyddsdeklaration enligt bestämmelsen i punkt 5 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen förvarar fartygets skyddsplan i strid med bestämmelserna i punkterna 9.7 och 16.7 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx,

4. redare och befälhavare som uppsåtligen inte återlämnar ett certifikat som har upphört att gälla enligt bestämmelserna i punkt 19.3.8 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx eller som har förklarats ogiltigt enligt 11 § andra stycket till den myndighet som har utfärdat certifikatet,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen inte medför en handling som skall finnas ombord på ett fartyg enligt bestämmelserna i regel 9.2 3 i bilaga 1, punkterna 9.1 och 10.1 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 21 § 5,

6. befälhavare som uppsåtligen inte lämnar den information som krävs enligt bestämmelsen i punkt 9.2.1.6 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx samt

7. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen inte lämnar den information som krävs enligt bestämmelsen i punkt 14.6 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx.

25 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot det som sägs om tystnadsplikt i 30 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

26 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen (1994:1009).

Behörig domstol

27 § Mål om ansvar enligt denna lag handläggs av den domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 21 kap.1 och 8 §§sjölagen (1994:1009).

Övriga bestämmelser

Beslut

28 § Ett beslut enligt förordning (EG) nr xxx eller enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Överklagande

29 § Beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr xxx om att undanta en hamnanläggning från att omfattas av förordningen och om likvärdiga skyddsarrangemang får överklagas till regeringen. Övriga beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

245 Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

• Sida 246
•  Original

Tystnadsplikt Prop. 2003/04:106 Bilaga 3 30 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr xxx eller har utsetts till skyddschef får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om

1. sjöfartsskyddet ombord på fartyg eller i hamnanläggningar,

2. yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden,

3. enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden, eller

4. förhållanden av betydelse för rikets säkerhet. Den som har utfört kroppsvisitation eller annan undersökning enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) i stället för vad som sägs i första och andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

• Sida 247
•  Original

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller

1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,

2. jakt,

3. fiske,

4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,

5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,

6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,

7. dumpning av avfall i vatten,

8. kontinentalsockeln,

9. fornminnen och sjöfynd, 10. fartygs registrering och identifiering, 11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än sådana som avses i 6 och 7,

12. märkning och användning av oljeprodukter, 13. utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige, 14. åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.

14. åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter och 15. sjöfartsskydd.

Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2-8, 10-12 och 14 även inom Sveriges ekonomiska zon.

Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1

Senaste lydelse 2001:46.

• Sida 248
•  Original

Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § ordningslagen (1993:1617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

10 §

Regeringen får meddela de föreskrifter om ordningen och säkerheten i en hamn som behövs med hänsyn till den verksamhet som bedrivs i hamnen. Regeringen får överlämna åt en kommun att meddela sådana föreskrifter i fråga om hamnar som ägs eller förvaltas av kommunen eller av ett av kommunen helägt företag. I fråga om hamnar som ägs eller förvaltas av någon annan får regeringen överlämna åt länsstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.

Föreskrifter enligt första stycket skall ange det område i vatten och på land inom vilket föreskrifterna skall gälla.

Vissa bestämmelser om ordningen och säkerheten på fartyg och i hamnanläggningar finns i lagen (2004:00) om sjöfartsskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

• Sida 249
•  Original

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2004-03-23

Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder.

Enligt en lagrådsremiss den 11 mars 2004 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om sjöfartsskydd,

2. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medver- kan vid polisiär övervakning,

3. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ellika Eriksson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om sjöfartsskydd

3 och 4 §§

I 3 och 4 §§ regleras vilka myndigheter som fattar beslut om vilken skyddsnivå som skall råda för ett fartyg eller en hamnanläggning respektive om ytterligare åtgärder utöver dem som anges i fartygets eller hamnanläggningens skyddsplan skall vidtas vid den högsta skyddsnivån.

Huvudregeln i 3 § är att det är Rikspolisstyrelsen som beslutar om skyddsnivå efter att ha hört Sjöfartsverket och Kustbevakningen. I brådskande fall får dock Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet fatta sådana beslut utan att ha hört de båda andra myndigheterna. Ett sådant beslut skall då omprövas av eller underställas Rikspolisstyrelsen som enligt förslaget i sådana fall skall komma överens med Sjöfartsverket och Kustbevakningen om utgången. Något motsvarande krav på att myndigheterna skall vara överens finns inte när det gäller huvudregeln.

Beslut om ytterligare åtgärder utöver skyddsplanen vid den högsta skyddsnivån får enligt 4 § fattas av antingen Rikspolisstyrelsen, Sjöfartsverket eller Kustbevakningen efter att ha hört de båda andra myndigheterna. Här finns inget krav på att enighet uppnåtts.

Det framstår för Lagrådet som svårförklarligt att det uppställs krav på enighet i de brådskande fallen men inte under normala förhållanden. Frågan om hur myndigheternas samrådsskyldighet bör utformas bör enligt Lagrådet beredas ytterligare innan den föreslagna lagstiftningen underställs riksdagen.

• Sida 250
•  Original

11 § Prop. 2003/04:106 Bilaga 4 I första stycket föreskrivs att ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat som har upphört att gälla enligt bestämmelserna i bilaga 2 till den aktuella EG-förordningen eller som förklarats ogiltigt enligt andra stycket omedelbart skall återlämnas till den som har utfärdat certifikatet. Enligt andra stycket skall Sjöfartsverket ogiltigförklara sådant certifikat i två fall, bl.a. i det fallet att certifikatet inte uppfyller föreskrivna krav. Med det sistnämnda åsyftas enligt författningskommentaren företrädesvis den situationen att ett certifikat visar sig vara utfärdat av en icke behörig myndighet eller förfalskat. Så som paragrafen har blivit utformad omfattar föreskriften om återlämnande av certifikat till den som har utfärdat certifikatet även fallet då ogiltigförklaring av certifikatet har skett på grund av att detta inte uppfyller föreskrivna krav, t.ex. när det framställts genom någon form av förfalskning. Paragrafen måste således omarbetas så att icke avsedda konsekvenser undviks. Förslagsvis kan detta ske genom att paragrafen, med viss precisering i övrigt, utformas enligt följande.

”Ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat, som har upphört att gälla enligt bestämmelsen i punkt 19.3.8 i bilaga 2 till förordning (EG) nr xxx, skall omedelbart återlämnas till den som har utfärdat certifikatet.

Sjöfartsverket skall förklara ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat ogiltigt om

1. förhållandena på fartyget inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots föreläggande om rättelse, inte har avhjälpts, eller

2. certifikatet inte uppfyller föreskrivna krav.

Har ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat förklarats ogiltigt enligt andra stycket, skall certifikatet omedelbart överlämnas Sjöfartsverket.”

13 §

Paragrafen upptar den grundläggande bestämmelsen om kroppsvisitation och annan undersökning. Ändamålet med dessa förfaranden skall vara att förebygga brott som utgör fara för säkerheten i samband med sjöfarten. Detta innefattar ett lägre krav än som föreskrivs i lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats, där motsvarande åtgärder skall ta sikte på att förekomma brott som utgör allvarlig fara för säkerheten vid luftfart.

Berörda skillnad har inte omnämnts eller förklarats i remissen. I stället uttalas i författningskommentaren att bestämmelserna i förevarande avsnitt av lagförslaget så långt möjligt skall motsvara bestämmelserna inom luftfartens område. Enligt vad som upplysts vid föredragningen inför Lagrådet väntas regeringen inom kortare tid lägga fram förslag om ny lagstiftning om luftfartsskydd, varvid reglerna om kroppsvisitation m.m. avses bli utformade på motsvarande sätt som i det nu behandlade lagförslaget. Lagrådet

• Sida 251
•  Original

anser under alla förhållanden påkallat att motiven för den här diskuterade skärpningen utvecklas så att behovet av denna blir tillfredställande belyst.

23 §

I punkt 8 i paragrafen föreskrivs om straff för hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen underlåter att se till att hamnanläggningen undergår tillsyn enligt bestämmelserna i regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 4.4 i bilaga 2 till EG-förordningen. Enligt författningskommentaren innebär ansvaret i detta fall att hålla hamnanläggningen tillgänglig för tillsynsmyndigheten.

Det kan enligt Lagrådets mening ifrågasättas om lagtextens hänvisning till de angivna bestämmelserna i bilagorna till EGförordningen är godtagbar i en straffregel med hänsyn till hur dessa bestämmelser är avfattade. I regel 10.1 i bilaga 1 sägs att hamnanläggningar skall uppfylla tillämpliga krav i kapitlet (dvs. kapitel XI/2 i SOLAS 74) och i del A i ISPS-koden, med beaktande av riktlinjerna i del B i ISPS-koden. Punkt 4.4 i bilaga 2 innebär att den fördragsslutande staten skall, i den utsträckning så anses lämpligt, pröva effektiviteten i hamnanläggningarnas skyddsplaner eller ändringar i sådana planer som staten godkänt.

Dessa bestämmelser har en så allmän utformning att hänvisningen dit knappast ger någon närmare precisering och avgränsning av vad som i tillsynshänseende åligger en hamnanläggningsinnehavare. Det kan också anmärkas att punkt 4.4 är upptagen i bilagan under rubriken De fördragsslutande staternas ansvar och även är utformad som ett direkt åliggande för sådan stat. Mot bakgrund av det anförda torde straffregelns utformning behöva övervägas ytterligare. Om avsikten är att straffansvaret så som författningskommentaren anger endast skall avse underlåtenhet att hålla hamnanläggningen tillgänglig för tillsynsmyndighet borde detta kunna anges direkt utan hänvisning till bilagebestämmelser i förordningen.

24 §

I punkt 4 föreskrivs om bötespåföljd för redare och befälhavare som inte återlämnar ett certifikat, som har upphört att gälla enligt bestämmelserna i punkt 19.3.8 i bilaga 2 till EG-förordningen eller som har förklarats ogiltigt enligt 11 § andra stycket, till den myndighet som har utfärdat certifikatet.

Straffbestämmelsen behöver anpassas med utgångspunkt i vad Lagrådet anfört under 11 §. Om Lagrådets förslag till lydelse av 11 § godtas, kan förevarande bestämmelse utformas enligt följande.

”4. redare och befälhavare som uppsåtligen inte återlämnar eller överlämnar ett sjöfartsskyddscertifikat när det krävs enligt 11 §,”

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 252
•  Original

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 2004

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Freivalds, Sahlin,, Messing, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson, Lund, Andnor, Nuder, Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg

Föredragande: statsrådet Messing

Regeringen beslutar proposition 2003/04:106 Lag om sjöfartsskydd

• Sida 253
•  Original

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EGregler

Lag om sjöfartsskydd 3 och 4 §§ 32004R00xx

11 och 21 §§