Europeiska unionens officiella tidning

L 302/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1060/2009

av den 16 september 2009

om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande

(1) Yttrande av den 13 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(1),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande

(2) EUT C 115, 20.5.2009, s. 1.

(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget

(3) Europaparlamentets yttrande av den 23 april 2009 (ännu ej offentlig­

gjort i EUT) och rådets beslut av den 27 juli 2009.

(3), och

av följande skäl:

(1)

Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de inter­

nationella värdepappers- och kreditmarknaderna, eftersom

de kreditbetyg de utfärdar används av investerare, lånta­

gare, emittenter och stater som en del av informationen för

att fatta väl underbyggda investerings- och finansierings­

beslut. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings-

och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investe­

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänste­

pensionsinstitut kan använda sådana kreditbetyg som

referenser för beräkning av sina kapitalkrav i solvensavse­

ende eller för att beräkna placeringsrisker. Kreditbetygen

påverkar följaktligen i väsentlig grad hur marknaden

fungerar och investerares och konsumenters tillit och för­

troende. Det är därför av avgörande betydelse att kreditvär­

deringsverksamheten utövas i enlighet med principerna

om integritet, transparens, ansvar och goda styrelseformer,

för att säkerställa att de kreditbetyg som används inom

gemenskapen är oberoende, objektiva och av fullgod

kvalitet.

(2)

För närvarande har de flesta kreditvärderingsinstitut sina

huvudkontor utanför gemenskapen. De flesta medlemssta­

ter reglerar inte kreditvärderingsinstitutens verksamhet

eller villkoren för utfärdande av kreditbetyg. Trots kredit­

värderingsinstitutens väsentliga betydelse för de finansiella

marknadernas funktion omfattas de endast inom begrän­

sade områden av gemenskapslagstiftning, däribland Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den

28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig mark­

nadspåverkan (marknadsmissbruk )

(4) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

(4). Dessutom behand­

las kreditvärderingsinstituten i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät­

ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut

(5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(5) och

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av

den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag

och kreditinstitut

(6) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(6). Det är därför viktigt att fastställa

bestämmelser som säkerställer att alla kreditbetyg som

utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i

gemenskapen är av fullgod kvalitet och utfärdas av kredit­

värderingsinstitut som är föremål för strikta krav. Kommis­

sionen kommer att fortsätta sitt samarbete med

internationella organ för att skapa samstämmighet mellan

reglerna för kreditvärderingsinstitut. Det bör vara möjligt

att undanta vissa centralbanker som utfärdar kreditbetyg

från denna förordnings tillämpning, förutsatt att de upp­

fyller relevanta, tillämpliga villkor för att säkerställa kredit­

värderingsverksamhetens oberoende och integritet, och att

dessa villkor är lika strikta som kraven i denna förordning.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

(3)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte skapa någon

allmän skyldighet att kreditvärdera finansiella instrument

eller finansiella förpliktelser enligt denna förordning. Fram­

för allt bör företag för kollektiva investeringar i överlåtbara

värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i rådets

direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om sam­

ordning av lagar och andra författningar som avser företag

för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag)

(1) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet ersatt, med verkan från och

med den 1 juli 2011, av Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/65/EG (Se sidan 32 i detta nummer av EUT).

(1) eller tjänstepensionsinstitut enligt defini­

tionen i Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till­

syn över tjänstepensionsinstitut

(2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

(2) inte vara skyldiga att

endast investera i finansiella instrument som är kreditvär­

derade enligt denna förordning.

(4)

Denna förordning bör inte skapa ett generellt krav för

finansiella institut eller investerare att endast investera i

värdepapper för vilka prospekt har offentliggjorts i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt

som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till all­

mänheten eller tas upp till handel

(3) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

(3) och kommissionens

förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om

genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas

format, införlivande genom hänvisning samt offentliggö­

rande av prospekt och annonsering

(4) EUT L 149, 30.4.2004, s. 1.

(4) och som har värde­

rats enligt den här förordningen. Dessutom bör den här

förordningen inte kräva att emittenter eller erbjudare eller

personer som ansöker om upptagande till handel på en

reglerad marknad ska skaffa kreditbetyg för värdepapper

som omfattas av skyldigheten att offentliggöra prospekt

enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG)

nr 809/2004.

(5)

Ett prospekt som offentliggörs enligt direktiv 2003/71/EG

och förordning (EG) nr 809/2004 bör innehålla tydlig

information på framträdande plats om huruvida kreditbe­

tygen för de respektive värdepappren utfärdats av ett kre­

ditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och

registrerat enligt den här förordningen. Ingenting i den här

förordningen bör dock förhindra att personer ansvariga för

offentliggörandet av prospekt enligt direktiv 2003/71/EG

och förordning (EG) nr 809/2004 inkluderar annan viktig

information i prospektet, bland annat kreditbetyg som

utfärdats i tredjeland och därtill knuten information.

(6)

Utöver att utfärda kreditbetyg och utföra kreditvärderings­

verksamhet, bör kreditvärderingsinstitut yrkesmässigt

kunna utföra verksamhetsanknutna aktiviteter. De verk­

samhetsanknutna aktiviteterna får inte inkräkta på kredit­

värderingsverksamhetens oberoende eller integritet.

(7)

Denna förordning bör gälla för kreditbetyg som utfärdats

av kreditvärderingsinstitut som är registrerade inom

gemenskapen. Det främsta syftet med förordningen är att

skydda stabiliteten på finansmarknaderna och investe­

rarna. Kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade

bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en

kund-, affärs- eller branschförbindelse bör inte omfattas av

denna förordning.

(8)

Kreditvärderingsinstitut bör på frivillig grund tillämpa den

uppförandekod för kreditvärderingsinstitut som utfärdats

av Internationella organisationen av institutioner för reg­

lering av värdepappersmarknaden (Iosco) (nedan kallad

Iosco-koden). Under 2006 uppmanades, genom ett medde­

lande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut

(5) EUT C 59, 11.3.2006, s. 2.

(5),

Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrät­

tad genom kommissionens beslut 2009/77/EG

(6) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.

(6), att

övervaka efterlevnaden av Iosco-koden och årligen rappor­

tera till kommissionen.

(9)

Vid Europeiska rådet den 13 och 14 mars 2008 enades

man om ett antal slutsatser för att åtgärda de huvudsakliga

svagheter som påvisats i det finansiella systemet. Ett av

målen var att förbättra marknadens funktion och dess

belöningsstrukturer, inbegripet kreditvärderingsinstitutens

uppgifter.

(10)

Kreditvärderingsinstituten anses för det första ha misslyck­

ats med att tillräckligt tidigt låta de förvärrade förhållan­

dena på marknaden återspeglas i kreditbetygen, och för det

andra ha misslyckats med att anpassa sina kreditbetyg i tid

efter det att krisen på marknaden hade förvärrats. Detta

misslyckande kan bäst korrigeras genom åtgärder som rör

intressekonflikter, kreditvärderingarnas kvalitet, möjlighe­

terna att överblicka kreditvärderingsinstitutens verksamhet

samt deras interna företagsstyrning och övervakningen av

deras verksamheter. Användarna av kreditbetyg bör inte

ensidigt förlita sig på dem, utan de bör lägga ner största

omsorg på egna analyser och fortlöpande genomföra en

tillfredsställande ”due diligence” beträffande dessa värde­

ringars tillförlitlighet.

(11)

Det är nödvändigt att fastställa ett gemensamt regelverk för

att förbättra kvaliteten på kreditbetygen, särskilt kreditbe­

tyg som ska användas av både finansiella institut och per­

soner som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom

gemenskapen. Utan sådana ramar finns det risk för att

medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på

nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den

inre marknaden och hindra den från att fungera väl, efter­

som olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlems­

staterna för institut som utfärdar kreditbetyg som är

avsedda att användas av finansiella institut överallt inom

hela gemenskapen. Skilda kvalitetskrav för kreditbetyg

skulle dessutom kunna komma att leda till skillnader i

skyddsnivå för investerare och konsumenter. Användarna

bör dessutom kunna jämföra kreditbetyg som utfärdats i

gemenskapen med internationellt utfärdade kreditbetyg.

V

S

2

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/3

(12)

Denna förordning bör inte påverka hur kreditbetyg

används av andra personer än de som avses i denna

förordning.

(13)

Det är önskvärt att kreditbetyg som utfärdas i tredjeland

kan användas i rättsligt reglerade sammanhang inom

gemenskapen under förutsättning att de uppfyller krav

som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förord­

ning. Genom denna förordning införs ett system för god­

kännande som gör det möjligt för kreditvärderingsinstitut

som är etablerade i gemenskapen och registrerade i enlig­

het med gemenskapsrätten att godkänna kreditbetyg som

utfärdats i tredjeland. Kreditvärderingsinstituten bör, när de

godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i ett tredjeland,

fastställa och löpande kontrollera om kreditvärderings­

verksamhet som leder till utfärdandet av ett sådant kredit­

betyg uppfyller krav för utfärdande av kreditbetyg som är

lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning och

som gör att man uppnår samma mål och effekter i

praktiken.

(14)

För att ta hänsyn till oron över att kreditvärderingsinstitut

som inte är etablerade inom gemenskapen skulle kunna

utgöra ett allvarligt hinder för effektiv tillsyn i finansmark­

nadernas bästa intresse inom gemenskapen, bör ett sådant

system för godkännande införas för kreditvärderingsinsti­

tut som är närstående företag till eller som har ett nära

samarbete med kreditvärderingsinstitut etablerade inom

gemenskapen. Det kan dock vara nödvändigt att anpassa

kraven på fysisk närvaro i gemenskapen i vissa fall, särskilt

för mindre kreditvärderingsinstitut från tredjeland utan

någon närvaro eller anknytning inom gemenskapen. Ett

särskilt certifieringssystem bör därför inrättas för sådana

kreditvärderingsinstitut, under förutsättning att de inte är

systemviktiga för finansmarknadernas finansiella stabilitet

eller integritet i en eller flera medlemsstater.

(15)

Certifiering bör vara möjlig efter det att kommissionen

fastställt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett

tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning.

Det planerade systemet för likvärdighet bör inte innebära

ett automatiskt tillträde till gemenskapen men bör erbjuda

en möjlighet för kvalificerade kreditvärderingsinstitut från

ett tredjeland att bedömas från fall till fall och beviljas ett

undantag från vissa av de organisatoriska krav som gäller

för kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, bland

annat kravet på fysisk närvaro i gemenskapen.

(16)

Denna förordning bör även innehålla krav på att kreditvär­

deringsinstitutet i tredjeland uppfyller kriterier som utgör

generella förutsättningar för integritet i dess kreditvärde­

ringsverksamhet, för att förebygga att behöriga myndighe­

ter eller andra offentliga myndigheter i tredjelandet ingriper

när det gäller kreditbetygens innehåll och för att sörja för

en lämplig strategi för intressekonflikter, rotation av kre­

ditvärderingsanalytiker och regelbundet och fortlöpande

informationslämnande.

(17)

En annan viktig förutsättning för ett sunt system för god­

kännande och ett system för likvärdighet är också att det

finns goda samarbetsarrangemang mellan de behöriga

myndigheterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga

myndigheterna för kreditvärderingsinstitut i tredjeland.

(18)

Det kreditvärderingsinstitut som godkänner kreditbetyg

som utfärdats i tredjeland bör vara helt och ovillkorligt

ansvarigt för de godkända kreditbetygen och för att villko­

ren för godkännande i denna förordning är uppfyllda.

(19)

Denna förordning bör inte gälla kreditbetyg som kreditvär­

deringsinstitutet tar fram på enskild begäran och uteslu­

tande ger till den person som beställde det och som inte

är avsett för offentliggörande eller distribution till

abonnenter.

(20)

Investeringsanalyser, investeringsrekommendationer och

andra utlåtanden om ett värde eller ett pris för ett finan­

siellt instrument eller en finansiell förpliktelse bör inte

anses utgöra kreditbetyg.

(21)

Ett kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ, nämligen ett

kreditbetyg som inte utfärdats på begäran av emittenten

eller den kreditvärderade enheten, bör tydligt identifieras

som sådant och skilja sig från begärda kreditbetyg på lämp­

ligt sätt.

(22)

För att undvika eventuella intressekonflikter bör kreditvär­

deringsinstituten inrikta sin yrkesmässiga verksamhet på

utfärdande av kreditbetyg. Kreditvärderingsinstitut bör inte

få utföra konsult- eller rådgivningstjänster. Ett kreditvärde­

ringsinstitut bör i synnerhet inte lämna förslag eller rekom­

mendationer om utformningen av strukturerade finansiella

instrument. De bör dock få tillhandahålla verksamhetsan­

knutna tjänster, om detta inte kan komma att skapa intres­

sekonflikter med utfärdandet av kreditbetyg.

(23)

Kreditvärderingsinstitut bör använda värderingsmetoder

som är rigorösa, systematiska och kontinuerliga och som

valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive

utfallstest. Detta krav bör emellertid inte ligga till grund för

ett ingripande från de behöriga myndigheternas och med­

lemsstaternas sida när det gäller kreditbetygens och värde­

ringsmetodernas innehåll. På samma sätt bör kravet för

kreditvärderingsinstituten att minst en gång om året se

över kreditbetygen inte påverka deras skyldighet att regel­

bundet övervaka kreditbetygen och vid behov revidera kre­

ditbetyg. Dessa krav bör inte tillämpas på ett sätt som

hindrar nya kreditvärderingsinstitut från att komma in på

marknaden.

(24)

Kreditbetygen bör vara välgrundade och ordentligt motive­

rade för att undvika kompromisser vid kreditvärderingen.

(25)

Kreditvärderingsinstitut bör offentliggöra information om

de metoder, modeller och grundläggande antaganden som

de använder i sin kreditvärderingsverksamhet. Detaljgra­

den när det gäller de offentliggjorda uppgifterna om model­

lerna bör vara sådan att det ges tillräcklig information till

användarna av kreditbetyg för att de själva ska kunna

genomföra en ”due diligence” i syfte att bedöma om de kan

förlita sig på dessa kreditbetyg eller inte. Offentliggörande

av uppgifterna om modellerna får emellertid inte avslöja

känslig affärsinformation eller allvarligt hindra innovation.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

(26)

Kreditvärderingsinstitut bör utarbeta lämpliga riktlinjer

och förfaranden när det gäller anställda och andra perso­

ner som medverkar i kreditvärderingsprocessen i syfte att

förhindra, upptäcka, undanröja eller hantera och rappor­

tera om intressekonflikter och fortlöpande säkerställa kva­

litet, integritet och noggrannhet i kreditvärderings- och

översynsprocesser. Dessa riktlinjer och förfaranden bör

särskilt inbegripa en intern kontrollmekanism och en funk­

tion för regelefterlevnad.

(27)

Kreditvärderingsinstituten bör undvika intressekonflikter

och, om de är oundvikliga, hantera dem effektivt för att slå

vakt om sitt oberoende. De bör i tid rapportera om intres­

sekonflikter. De bör också dokumentera alla väsentliga hot

mot oberoendet - avseende såväl själva institutet som dem

av dess anställda eller andra personer som medverkar i kre­

ditvärderingsprocessen – samt de skyddsåtgärder som till­

lämpas för att mildra sådana hot.

(28)

Varje kreditvärderingsinstitut eller grupp av kreditvär­

deringsinstitut bör fortlöpande präglas av sunda

styrelseformer. Vid fastställandet av sådana bolagsstyr­

ningsarrangemang bör ett kreditvärderingsinstitut eller en

grupp av kreditvärderingsinstitut ta hänsyn till behovet

av att säkerställa att det kommer att göra kreditvärde­

ringar som är oberoende, objektiva och av fullgod

kvalitet.

(29)

För att säkerställa att kreditvärderingsprocessen inte påver­

kas av kreditvärderingsinstitutets kommersiella företagsin­

tressen bör kreditvärderingsinstituten se till att minst en

tredjedel, men inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen

är oberoende på ett sätt som överensstämmer med

punkt 13 i avsnitt III i kommissionens rekommendation

2005/162/EG av den 15 februari 2005 om uppgifter för

företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter

med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrel­

sekommittéer

(1) EUT L 52, 25.2.2005, s. 51.

(1). Det är dessutom nödvändigt att majori­

teten i den högsta ledningen, däribland alla oberoende

ledamöter av styrelsen, har tillräckligt kunnande om rele­

vanta områden inom finansiella tjänster. Den ansvarige för

kontroll av regelefterlevnaden bör regelbundet rapportera

om fullgörandet av sitt uppdrag till den högsta ledningen

och de oberoende ledamöterna i styrelsen.

(30)

För att undvika intressekonflikter bör ersättningen till de

oberoende ledamöterna i styrelsen inte vara beroende av

kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat.

(31)

Varje kreditvärderingsinstitut bör anslå ett tillräckligt antal

anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet

till sin kreditvärderingsverksamhet. Det bör i synnerhet

säkerställa att tillräckliga personresurser och medel

anslås till utfärdande, övervakning och uppdatering av

kreditbetyg.

(32)

För att beakta de särskilda förhållandena i kreditvärderings­

institut som sysselsätter färre än 50 anställda bör de behö­

riga myndigheterna ha möjlighet att undanta sådana

kreditvärderingsinstitut från vissa av de skyldigheter som

fastställs i denna förordning när det gäller rollen för obe­

roende ledamöter i styrelsen, funktionen för regelefterlev­

nad och rotationssystemet, och i den mån nämnda institut

kan visa att de uppfyller vissa villkor. Ett av de kriterier

som de behöriga myndigheterna särskilt bör undersöka är

huruvida storleken på ett kreditvärderingsinstitut har fast­

ställts på ett sätt som gör att kreditvärderingsinstitutet eller

en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att upp­

fylla kraven i denna förordning. Medlemsstaternas behö­

riga myndigheter bör tillämpa undantagen på ett sätt som

gör att risken för en uppsplittring av den inre marknaden

undviks och att en enhetlig tillämpning av gemenskapsrät­

ten säkerställs.

(33)

Långvariga relationer med samma kreditvärderade enhe­

ter eller deras anknutna tredje parter kan komma att

inverka negativt på oberoendet hos kreditvärderingsana­

lytiker och hos de personer som godkänner kreditbety­

gen. Dessa kreditvärderingsanalytiker och personer bör

därför omfattas av ett lämpligt rotationssystem som möj­

liggör en gradvis ändring av analysgrupperna och

kreditvärderingskommittéerna.

(34)

Kreditvärderingsinstituten bör se till att de metoder, model­

ler och grundläggande antaganden, såsom matematiska

antaganden eller korrelationsantaganden, som de tillämpar

vid fastställandet av kreditbetygen underhålls, uppdateras

och regelbundet ses över i sin helhet samt att deras beskriv­

ningar offentliggörs på ett sådant sätt att en fullständig

översyn blir möjlig. I fall där brist på tillförlitliga uppgifter

eller strukturens komplexitet hos ett nytt slags finansie­

ringsinstrument, särskilt strukturerade finansiella instru­

ment, gör att man allvarligt måste ifrågasätta om

kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram en trovärdig

kreditvärdering, bör detta inte utfärda kreditbetyg eller bör

återkalla ett befintligt kreditbetyg. Förändringar av kvalite­

ten på den information som finns tillgänglig för att över­

vaka ett gällande kreditbetyg bör offentliggöras

tillsammans med denna översyn och, i tillämpliga fall, bör

en revidering av kreditbetyget ske.

(35)

För att säkerställa kreditbetygens kvalitet bör varje kredit­

värderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att den infor­

mation det använder när det tilldelar kreditbetyg är

tillförlitlig. I detta syfte bör ett kreditvärderingsinstitut

bland annat kunna utnyttja finansiella rapporter, som gran­

skats av oberoende revisorer, och offentliga underrättelser,

kontroller genomförda av ansedda tredje parter, egen

granskning av ett slumpmässigt urval av den mottagna

informationen eller avtalsbestämmelser som klart föreskri­

ver ansvar för den kreditvärderade enheten eller dess

anknutna tredje parter om information lämnas enligt avta­

let i medvetande om att den är materiellt felaktig eller vil­

seledande, eller om den kreditvärderade enheten eller dess

anknutna tredje parter inte genomför en rimlig ”due dili­

gence” när det gäller att kontrollera korrektheten i infor­

mationen i enlighet med avtalsvillkoren.

V

S

4

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/5

(36)

Denna förordning påverkar inte kreditvärderingsinstitutens

skyldighet att skydda fysiska personers rätt till privatliv när

det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(1).

(37)

Det är nödvändigt att kreditvärderingsinstituten inrättar

ordentliga förfaranden för en regelbunden översyn av de

metoder, modeller och grundläggande värderingsantagan­

den de använder för att dessa ska kunna tillfredsställande

återspegla ändrade förhållanden på de underliggande vär­

depappersmarknaderna. För att säkerställa transparens bör

varje materiell ändring av kreditvärderingsinstitutens

metoder och praxis eller förfaranden och processer offent­

liggöras innan den genomförs, såvida inte extrema

marknadsförhållanden kräver omedelbar ändring av

kreditvärderingen.

(38)

Ett kreditvärderingsinstitut bör alltid ange lämpliga riskvar­

ningar, inbegripet en känslighetsanalys av relevanta anta­

ganden. Den analysen bör förklara hur olika utvecklingar

på marknaden som påverkar de parametrar som är

inbyggda i modellen kan påverka ändringar av kreditbetyg

(exempelvis volatilitet). Kreditvärderingsinstitutet bör

säkerställa att informationen om den historiska andelen

fallissemang inom varje betygskategori kan verifieras och

kvantifieras och ger tillräckligt underlag för berörda parter

för att klart uppfatta varje betygskategoris historiska resul­

tat och om, och i så fall på vilket sätt, betygskategorierna

har ändrats. Om det på grund av arten hos ett kreditbetyg

eller andra förhållanden är olämpligt eller statistiskt insig­

nifikant eller på annat sätt skulle kunna vilseleda använ­

darna av kreditbetyget att ange historisk andel fallissemang,

bör kreditvärderingsinstitutet lämna tillfredsställande för­

klaringar. Sådan information bör i största möjliga utsträck­

ning vara jämförbar med eventuella förekommande

modeller inom branschen så att investerarna får stöd för

jämförelser mellan olika kreditvärderingsinstituts resultat.

(39)

För att göra kreditbetygen mer överblickbara och bidra till

skyddet av investerarna bör CESR upprätta ett centralt

arkiv med information om kreditvärderingsinstitutens tidi­

gare prestationer och information om tidigare utfärdade

kreditbetyg. Kreditvärderingsinstituten bör lämna informa­

tion till detta arkiv i en standardiserad form. CESR bör

offentliggöra denna information och årligen offentliggöra

sammanfattande information om de huvudsakliga utveck­

lingstendenser som observerats.

(40)

Under vissa förhållanden kan strukturerade finansiella

instrument ge effekter av annat slag än traditionella före­

tagslåneinstrument. Det skulle kunna vara vilseledande för

investerarna att, utan ytterligare förklaring, använda

samma betygskategorier för båda dessa slag av instrument.

Kreditvärderingsinstituten bör i väsentlig grad bidra till att

öka medvetenheten hos användarna av kreditbetyg om de

särskiljande egenskaperna hos strukturerade finansiella

produkter i förhållande till deras traditionella motsvarig­

heter. Kreditvärderingsinstituten bör därför hålla de

betygskategorier som används vid kreditvärdering av struk­

turerade finansiella instrument, å ena sidan, klart åtskilda

från de betygskategorier som kan användas för andra

finansiella instrument eller finansiella förpliktelser, å andra

sidan, genom att lägga till en lämplig symbol till

betygskategorin.

(41)

Kreditvärderingsinstituten bör vidta åtgärder för att und­

vika situationer där emittenter begär preliminära bedöm­

ningar av kreditvärdigheten hos ett visst strukturerat

finansiellt instrument av ett antal kreditvärderingsinstitut i

syfte att kunna välja det som ger det bästa kreditbetyget för

den produkt som de avser att erbjuda. Även emittenter bör

undvika sådana metoder.

(42)

Varje kreditvärderingsinstitut bör dokumentera de meto­

der som används vid kreditvärderingarna och regelbundet

uppdatera dokumentationen då ändringar görs av dem

samt också dokumentera materiella inslag i dialogen mel­

lan kreditvärderingsanalytikern och den kreditvärderade

enheten eller någon av dess anknutna tredje parter.

(43)

För att skapa en hög grad av förtroende för den inre mark­

naden hos investerare och konsumenter bör det krävas

registrering av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kredit­

betyg inom gemenskapen. En sådan registrering är den vik­

tigaste förutsättningen för att kreditvärderingsinstitut ska

kunna utfärda kreditbetyg avsedda att användas i rättsligt

reglerade sammanhang i gemenskapen. Det är därför nöd­

vändigt att fastställa harmoniserade villkor och förfaranden

för beviljande, upphävande och återkallande av sådan

registrering.

(44)

Denna förordning bör inte ersätta de etablerade förfaran­

dena för erkännande av externa ratinginstitut (ECAI) i

enlighet med direktiv 2006/48/EG. Externa ratinginstitut

som redan erkänts i gemenskapen bör ansöka om regist­

rering enligt denna förordning.

(45)

Ett kreditvärderingsinstitut som registrerats av den behö­

riga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha till­

stånd att utfärda kreditbetyg inom hela gemenskapen. Det

är därför nödvändigt att fastställa ett enda registreringsför­

farande för varje kreditvärderingsinstitut som har verkan

inom hela gemenskapen. Registreringen av ett kreditvärde­

ringsinstitut bör ha verkan så snart det registreringsbeslut

som har utfärdats av den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten har trätt i kraft enligt relevant nationell

lagstiftning.

(46)

Det är nödvändigt att fastställa en central instans till vilken

registreringsansökningarna ska lämnas. CESR bör ta emot

registreringsansökningarna och se till att de behöriga myn­

digheterna i samtliga medlemsstater underrättas om dem.

CESR bör också ge råd till de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten om huruvida ansökan är fullständig.

Granskningen av dessa ansökningar bör dock utföras på

nationell nivå av den relevanta behöriga myndigheten. För

att kunna behandla kreditvärderingsinstituten på ett effek­

tivt sätt bör de behöriga myndigheterna upprätta operativa

nätverk (kollegier) som stöds av en effektiv it-infrastruktur.

CESR bör inrätta en underkommitté som är specialiserad

på var och en av de tillgångsklasser som bedöms av

kreditvärderingsinstituten.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

(47)

Vissa kreditvärderingsinstitut består av flera juridiska per­

soner som tillsammans bildar en grupp av kreditvärde­

ringsinstitut. Vid registreringen av vart och ett av de

kreditvärderingsinstitut som ingår i en sådan grupp bör de

behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna

samordna bedömningen av de ansökningar som lämnats

in av kreditvärderingsinstitut som ingår i samma grupp

samt beslutsfattandet när det gäller beviljande av registre­

ring. Det bör dock vara möjligt att avslå registrering av

ett kreditvärderingsinstitut inom en grupp av kreditvärde­

ringsinstitut om kreditvärderingsinstitutet i fråga inte

uppfyller kraven för registrering medan de andra medlem­

marna i gruppen uppfyller alla registreringskrav enligt

denna förordning. Eftersom kollegiet inte har befogenhet

att utfärda rättsligt bindande beslut, bör de behöriga myn­

digheterna i hemmedlemsstaterna för medlemmarna i

gruppen av kreditvärderingsinstitut var och en utfärda ett

enskilt beslut om det kreditvärderingsinstitut som är eta­

blerat på den berörda medlemsstatens territorium.

(48)

Kollegiet bör utgöra en effektiv plattform för utbyte av till­

synsinformation mellan behöriga myndigheter, samord­

ning av verksamhet och de tillsynsåtgärder som krävs för

en effektiv tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Kollegiet av

behöriga myndigheter bör särskilt underlätta kontrollen av

uppfyllandet av villkoren för godkännande av kreditbetyg

som utfärdats i tredjeland, certifiering, arrangemang för

utkontraktering och de undantag som föreskrivs i denna

förordning. Kollegiets verksamhet bör bidra till en harmo­

niserad tillämpning av bestämmelserna i denna förordning

och en ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

(49)

För att förbättra den praktiska samordningen av kollegiets

verksamhet bör medlemmarna i kollegiet bland sig själva

utse en kontaktperson. Kontaktpersonen bör vara ordfö­

rande för kollegiets möten, upprätta skriftliga samordnings­

arrangemang för kollegiet och samordna verksamheten

inom kollegiet. Under registreringsförfarandet bör kontakt­

personen bedöma behovet av att förlänga granskningsperio­

den för en ansökan, samordna en sådan granskning och ha

kontakt med CESR.

(50)

Kommissionen inrättade i november 2008 en högnivå­

grupp som ska se över den kommande strukturen för till­

synen på området för finansiella tjänster i Europa,

däribland även CESR:s uppgifter.

(51)

Den befintliga tillsynsstrukturen bör inte ses som en lång­

siktig lösning för kontrollen av kreditvärderingsinstituten.

Kollegier av behöriga myndigheter, som förväntas effekti­

visera tillsynssamarbetet och samstämmigheten inom detta

område inom gemenskapen, är ett betydande steg framåt

men kan inte ersätta alla fördelar med en mer konsolide­

rad tillsyn av kreditvärderingsbranschen. Krisen på de

internationella finansmarknaderna har tydligt visat att man

mer ingående behöver undersöka behovet av långtgående

reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenska­

pens finanssektor. Ytterligare och omfattande reformer av

reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finans­

sektor är absolut nödvändiga om man ska kunna nå den

nivå som behövs för samstämmighet och samarbete i

gemenskapstillsynen och för att underbygga stabiliteten i

det finansiella systemet. Dessa reformer bör snarast

genomföras av kommissionen med vederbörlig hänsyn till

de slutsatser som lades fram av expertgruppen under led­

ning av Jacques de Larosière den 25 februari 2009. Kom­

missionen bör så snart som möjligt, och under alla

omständigheter före den 1 juli 2010, rapportera till Euro­

paparlamentet och rådet och andra berörda institutioner

om eventuella iakttagelser i detta avseende, och bör lägga

fram de lagförslag som krävs för att ta itu med de brister

som man konstaterat i samband med arrangemang för till­

synssamordning och tillsynssamarbete.

(52)

Väsentliga förändringar i godkännandesystemet, arran­

gemangen för utkontraktering och etablering och avveck­

ling av filialer är exempel på vad som bör anses utgöra

väsentliga förändringar av villkoren för ursprunglig regist­

rering av kreditvärderingsinstitut.

(53)

Tillsynen över kreditvärderingsinstitut bör utföras av den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i samarbete

med de behöriga myndigheterna i övriga berörda med­

lemsstater genom anlitande av det relevanta kollegiet och

med lämplig involvering av CESR.

(54)

Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlems­

staten och andra medlemmar av det relevanta kollegiet att

bedöma och övervaka att ett kreditvärderingsinstitut efter­

lever skyldigheterna i denna förordning bör inte begränsas

av ett arrangemang för utkontraktering som gjorts av det

berörda kreditvärderingsinstitutet. Kreditvärderingsinstitu­

tet bör även i fortsättningen ha ansvaret för alla sina skyl­

digheter enligt denna förordning när det använder sig av

utkontrakterade tjänster.

(55)

För att bibehålla en hög nivå på förtroendet hos investe­

rare och konsumenter och möjliggöra kontinuerlig tillsyn

av de kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen bör det krä­

vas att kreditvärderingsinstitut med huvudkontor utanför

gemenskapen upprättar ett dotterföretag i gemenskapen så

att en effektiv tillsyn kan utövas över deras verksamhet i

gemenskapen och så att systemet för godkännande kan

användas på ett effektivt sätt. Framväxten av nya aktörer på

kreditvärderingsmarknaden bör också uppmuntras.

(56)

De behöriga myndigheterna bör kunna utnyttja de befo­

genheter som fastställs i denna förordning när det gäller

kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kredit­

värderingsverksamheten, kreditvärderade enheter och

anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvär­

deringsinstituten utkontrakterar vissa uppgifter eller viss

verksamhet och andra personer som på annat sätt har

anknytning eller är anslutna till kreditvärderingsinstitut

eller kreditvärderingsverksamhet. Dessa personer bör

omfatta aktieägare eller ledamöter i styrelsen för kreditvär­

deringsinstitut och kreditvärderade enheter.

(57)

Bestämmelserna i denna förordning om tillsynsavgifter bör

inte påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser i

nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande

avgifter.

V

S

6

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/7

(58)

Det bör inrättas ett system för att säkerställa att denna för­

ordning genomförs på ett effektivt sätt. Medlemsstaternas

behöriga myndigheter bör förfoga över nödvändiga resur­

ser för att säkerställa att kreditbetyg som utfärdas i gemen­

skapen utfärdas i enlighet med denna förordning.

Vidtagande av sådana tillsynsåtgärder bör alltid samordnas

inom det relevanta kollegiet. Åtgärder såsom återkallande

av registrering eller tillfälligt upphävande av användningen

av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang bör vidtas

i de fall dessa anses stå i proportion till underlåtandet att

uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning. De behö­

riga myndigheterna bör vid utövningen av sina tillsynsbe­

fogenheter ta vederbörlig hänsyn till investerarnas

intressen och marknadsstabiliteten. Eftersom kreditvärde­

ringsinstitutens utfärdande av kreditbetyg fortsatt bör

bygga på oberoende, bör varken de behöriga myndighe­

terna eller medlemsstaterna ingripa i fråga om underlagen

för kreditbetygen och de metoder instituten använder för

att fastställa dem för att undvika att kompromettera kre­

ditvärderingarna. Om ett kreditvärderingsinstitut skulle

utsättas för påtryckningar bör det underrätta kommissio­

nen och CESR. Kommissionen bör bedöma från fall till fall

huruvida ytterligare åtgärder ska vidtas gentemot den

berörda medlemsstaten vid underlåtande att uppfylla skyl­

digheterna enligt denna förordning.

(59)

Det är önskvärt att se till att det beslutsfattande som avses

i denna förordning bygger på ett nära samarbete mellan

medlemsstaternas behöriga myndigheter, och beslut om

registrering bör därför fattas på grundval av en överens­

kommelse. Detta är en nödvändig förutsättning för ett

effektivt registreringsförfarande och en effektiv tillsyn.

Beslutsprocessen bör vara effektiv och snabb samt ske i

samförstånd.

(60)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör samarbeta för

att göra tillsynen effektivare och undvika dubbelarbete.

(61)

Det är också viktigt att sörja för informationsutbyte mel­

lan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av

kreditvärderingsinstitut enligt denna förordning och de

behöriga myndigheter som övervakar finansiella institut,

särskilt de som ansvarar för tillsyn av kreditinstitut eller är

ansvariga för den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna.

(62)

Andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna än de

behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör kunna

ingripa och vidta lämpliga tillsynsåtgärder efter att ha

informerat CESR och den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten samt efter samråd med det relevanta

kollegiet om de har konstaterat att ett registrerat kreditvär­

deringsinstitut vars kreditbetyg används inom deras terri­

torium underlåter att uppfylla de skyldigheter som följer av

denna förordning.

(63)

Om det inte i denna förordning föreskrivs ett särskilt för­

farande för registrering, certifiering eller återkallande av

registrering och certifiering, antagande av tillsynsåtgärder

och utövande av tillsynsbefogenheter, bör den nationella

lagstiftning som reglerar sådana förfaranden, inklusive

språk, tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, gälla och

rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra perso­

ner som omfattas av denna lagstiftning bör inte påverkas.

(64)

För att uppnå ett likvärdigt genomförande på hela den inre

marknaden är det nödvändigt att få till stånd en bättre

samordning av de behöriga myndigheternas befogenheter.

(65)

CESR bör se till att denna förordning tillämpas på ett

enhetligt sätt. CESR bör intensifiera och underlätta samar­

betet och samordningen mellan behöriga myndigheter i

tillsynsverksamheten och vid behov utfärda riktlinjer. Den

bör därför upprätta ett medlingssystem och system för

inbördes granskning för att underlätta för de behöriga

myndigheterna att nå inbördes överensstämmelse mellan

sina metoder.

(66)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för vilka sanktioner

som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förord­

ningen samt se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara

effektiva, proportionella och avskräckande och bör minst

omfatta fall av allvarligt fel i yrkesutövningen och bris­

tande uppfyllelse av kravet på ”due diligence”. Det bör vara

möjligt för medlemsstaterna att föreskriva administrativa

eller straffrättsliga sanktioner. CESR bör utarbeta riktlinjer

för ökad samstämmighet när det gäller sådana sanktioner.

(67)

Varje utbyte eller överföring av information mellan behö­

riga myndigheter eller myndigheter, organ eller personer

bör ske i enlighet med bestämmelserna för överföring av

personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG.

(68)

Denna förordning bör också innehålla bestämmelser om

informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredje­

land, särskilt med myndigheter som ansvarar för tillsyn av

de kreditvärderingsinstitut som deltar i godkännande och

certifiering.

(69)

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstift­

ningen bör alla krav gentemot kreditvärderingsinstitut gäl­

lande överträdelser av bestämmelserna i denna förordning

göras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning om

civilrättsligt ansvar.

(70)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna

förordning bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(1).

(71)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att, med beak­

tande av den internationella utvecklingen, ändra bilagorna I

och II som innehåller specifika kriterier för bedömningen

av huruvida ett kreditvärderingsinstitut uppfyller kraven på

intern organisation, operativa rutiner, personalbestämmel­

ser, presentation av kreditvärderingar och offentliggöran­

den, och att ange eller ändra kriterierna för att fastställa

likvärdighet mellan rättsliga och tillsynsmässiga ramar i

tredjeland och bestämmelserna i denna förordning. Efter­

som dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att

ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland

annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande för­

farandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(72)

För att ta hänsyn till den framtida utvecklingen av finans­

marknaderna bör kommissionen lägga fram en rapport för

Europaparlamentet och rådet med en bedömning av till­

lämpningen av denna förordning, framför allt utnyttjandet

av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang och lämp­

ligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning av

den kreditvärderade enheten. Kommissionen bör i ljuset av

denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(73)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Euro­

paparlamentet och rådet med en bedömning av incitamen­

ten för emittenter att använda kreditvärderingsinstitut

etablerade i gemenskapen för en del av sina kreditbetyg,

möjliga alternativ till modellen där emittenten betalar,

inklusive inrättandet av ett offentligt kreditvärderingsinsti­

tut inom gemenskapen, och samstämmighet mellan natio­

nella regler om överträdelser av bestämmelserna i denna

förordning. Kommissionen bör i ljuset av denna bedöm­

ning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(74)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för

Europaparlamentet och rådet med en bedömning av

utvecklingen av reglerings- och tillsynsramar för kreditvär­

deringsinstitut i tredjeland och om följderna av denna

utveckling och av de övergångsbestämmelser som avses i

denna förordning om finansmarknadernas stabilitet inom

gemenskapen.

(75)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säker­

ställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och inves­

terare genom att fastställa gemensamma rättsliga ramar för

kvaliteten på de kreditbetyg som ska utfärdas på den inre

marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna på grund av den brist som råder på natio­

nell lagstiftning och det faktum att en majoritet av de

befintliga kreditvärderingsinstituten är etablerade utanför

gemenskapen, och det därför bättre kan uppnås på gemen­

skapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med

subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med

proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna för­

ordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma regleringsmetoder

för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer

och tillförlitlighet inom kreditvärderingsverksamhet och därmed

bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom

gemenskapen, vilket bidrar till att få den inre marknaden att fun­

gera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet

av konsumenter och investerare. Det fastställs villkor för utfär­

dande av kreditbetyg och bestämmelser om kreditvärderingsinsti­

tutens organisation och uppförande för att främja deras

oberoende och undvika intressekonflikter.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska tillämpas på kreditbetyg som utfär­

dats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i gemenska­

pen och som offentliggörs eller distribueras till abonnenter.

2.

Denna förordning ska inte tillämpas på

a) privata kreditbetyg som tas fram på enskild begäran och ute­

slutande ges till den person som beställde dem och som inte

är avsedda för offentliggörande eller distribution till

abonnenter,

b) kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar

knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller

branschförbindelse,

c) kreditbetyg som tas fram av exportkreditorgan i enlighet med

punkt 1.3 i del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, eller

d) kreditbetyg som tas fram av centralbankerna och som

i) inte betalas av den kreditvärderade enheten,

ii) inte offentliggörs,

iii) utfärdas enligt principer, normer och förfaranden som

säkerställer tillräcklig integritet och oberoende för kre­

ditvärderingsverksamhet enligt denna förordning, och

iv) inte avser finansiella instrument som utfärdats av respek­

tive centralbankers medlemsstater.

3.

Ett kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering enligt

denna förordning som ett villkor för att erkännas som externt

ratinginstitut (ECAI) i enlighet med bestämmelserna i del 2 i

bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, såvida det inte enbart utfärdar

kreditbetyg enligt punkt 2.

4.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 2 d får

kommissionen på begäran av en medlemsstat, i enlighet med det

föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3 och i enlighet

med kriterierna i punkt 2 d i den här artikeln, anta ett beslut som

fastställer att en centralbank uppfyller kraven i den punkten och

att dess kreditvärderingar därför inte omfattas av denna förord­

nings tillämpning.

Kommissionen ska på sin hemsida offentliggöra listan över de

centralbanker som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2 d

i denna artikel.

V

S

8

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/9

Artikel 3

Definitioner

1.

I denna förordning avses med

a) kreditbetyg: en bedömning av kreditvärdigheten hos en enhet,

en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepap­

per, preferensaktier eller andra finansiella instrument, eller en

emittent av en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande

värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instru­

ment, som genomförts med hjälp av ett etablerat och defi­

nierat rangordningssystem med olika betygskategorier,

b) kreditvärderingsinstitut: en juridisk person vars verksamhet

inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg,

c) hemmedlemsstat: den medlemsstat där ett kreditvärderingsin­

stitut har sitt stadgeenliga säte,

d) kreditvärderingsanalytiker: en person som utför analysuppgif­

ter som är nödvändiga för utfärdandet av kreditbetyg,

e) ledande kreditvärderingsanalytiker: den person som har huvud­

ansvaret för utarbetandet av ett kreditbetyg eller för kommu­

nikationerna med en emittent beträffande ett visst

kreditbetyg, eller allmänt beträffande kreditvärderingen av ett

finansiellt instrument som utfärdats av den emittenten och, i

förekommande fall, för utfärdande av rekommendationer till

kreditvärderingskommittén gällande ett sådant betyg,

f) kreditvärderad enhet: en juridisk person vars kreditvärdighet

explicit eller implicit värderas genom kreditbetyget, oavsett

om denna juridiska person själv har begärt kreditbetyget eller

ej eller tillhandahållit information för fastställandet av det

eller ej,

g) rättsligt reglerade sammanhang: användning av kreditbetyg för

det specifika ändamålet att följa en bestämmelse i gemen­

skapslagstiftningen, såsom den genomförts i medlemsstater­

nas nationella lagstiftning,

h) betygskategori: symbol, i form av en bokstav eller en siffra,

eventuellt åtföljd av ytterligare särskiljande tecken, som

används i ett kreditbetyg för att ange ett relativt riskmått för

att särskilja de olika riskegenskaperna hos kreditvärderade

enheter, emittenter och finansiella instrument eller andra

tillgångar,

i) anknuten tredje part: originator, arrangör, sponsor, servicefö­

retag eller varje annan part som har kontakt med ett kredit­

värderingsinstitut på en kreditvärderad enhets vägnar,

däribland även varje person som är direkt eller indirekt knu­

ten till den kreditvärderade enheten genom kontroll,

j) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter­

företag enligt vad som beskrivs i artikel 1 i rådets direktiv

83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovis­

ning

(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(1) eller en nära koppling mellan någon fysisk eller juri­

disk person och ett företag,

k) finansiella instrument: instrument som förtecknas i avsnitt C i

bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finan­

siella instrument

(2) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(2),

l) strukturerat finansiellt instrument: ett finansiellt instrument eller

andra tillgångar som skapats genom en värdepapperiserings­

transaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt arti­

kel 4.36 i direktiv 2006/48/EG,

m) grupp av kreditvärderingsinstitut: en grupp av företag som är

etablerade inom gemenskapen och som består av ett moder­

företag och dess dotterföretag enligt artiklarna 1 och 2 i

direktiv 83/349/EEG eller av företag som är anknutna till var­

andra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i

direktiv 83/349/EEG och vars verksamhet inbegriper utfär­

dande av kreditbetyg. Vid tillämpningen av artikel 4.3 a ska

en grupp av kreditvärderingsinstitut även inbegripa kredit­

värderingsinstitut som är etablerade i tredjeland,

n) företagsledning: den eller de personer som leder kreditvärde­

ringsinstitutets verksamhet samt ledamoten eller ledamö­

terna i styrelsen,

o) kreditvärderingsverksamhet: analys av data och information

samt bedömning, godkännande, utfärdande och översyn av

kreditbetyg.

2.

Vid tillämpningen av punkt 1 a ska följande inte betraktas

som kreditbetyg:

a) Rekommendationer i den mening som avses i artikel 1.3 i

kommissionens direktiv 2003/125/EG

(3) EUT L 339, 24.12.2003, s. 73.

(3).

b) Investeringsanalyser enligt definitionen i artikel 24.1 i direk­

tiv 2006/73/EG

(4) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om

genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam­

heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det

direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

(4) och andra former av allmänna rekom­

mendationer, såsom ”köp”, ”sälj” eller ”behåll”, när det gäller

handel med finansiella instrument eller finansiella

förpliktelser.

c) Utlåtanden om värdet av ett finansiellt instrument eller en

finansiell förpliktelse.

Artikel 4

Användning av kreditbetyg

1.

Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG, vär­

depappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG, för­

säkringsföretag som omfattas av rådets första direktiv

73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och

andra författningar angående rätten att etablera och driva

verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring

(5) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(5),

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livför­

säkring

(1) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(1), återförsäkringsföretag enligt definitionen i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november

2005 om återförsäkring

(2) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(2), företag för kollektiva investeringar i

överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i direk­

tiv 85/611/EEG och tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i

direktiv 2003/41/EG får i rättsligt reglerade sammanhang endast

använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut

som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet

med denna förordning.

Om ett prospekt som offentliggjorts i enlighet med direktiv

2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 innehåller en hän­

visning till ett eller flera kreditbetyg ska emittenten, erbjudaren

eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reg­

lerad marknad säkerställa att prospektet också innehåller tydlig

information på framträdande plats om huruvida kreditbetygen

har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i

gemenskapen och registrerat enligt denna förordning.

2.

Varje kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenska­

pen och registrerat i enlighet med denna förordning ska anses ha

utfärdat ett kreditbetyg om kreditbetyget har offentliggjorts på

kreditvärderingsinstitutets webbplats eller på något annat sätt eller

distribuerats till abonnenter och presenterats och offentliggjorts i

enlighet med skyldigheterna i artikel 10 och det tydligt framgår

att kreditbetyget är godkänt i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

3.

Kreditvärderingsinstitut som är etablerade i gemenskapen

och registrerade i enlighet med denna förordning får godkänna ett

kreditbetyg som utfärdats i tredjeland endast om den kreditvärde­

ringsverksamhet som ledde till att ett sådant kreditbetyg utfärda­

des uppfyller följande villkor:

a) Kreditvärderingsverksamheten som ledde till utfärdandet av

det kreditbetyg som ska godkännas har helt eller delvis

utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av

kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp.

b) Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan fortlö­

pande visa för de behöriga myndigheterna i hemmedlemssta­

ten att den kreditvärderingsverksamhet som utförs av

kreditvärderingsinstitutet i tredjeland och som leder till utfär­

dande av de kreditbetyg som ska godkännas uppfyller krav

som är minst lika stränga som de krav som anges i

artiklarna 6–12.

c) Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­

ten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller kol­

legiet av behöriga myndigheter som avses i artikel 29

(kollegium) att bedöma och övervaka efterlevnaden av de

krav som anges i led b av kreditvärderingsinstitutet etablerat

i tredjeland är inte begränsad.

d) Kreditvärderingsinstitutet ska på begäran göra all information

tillgänglig för den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­

ten som denna behöver för att regelbundet övervaka efterlev­

naden av kraven i denna förordning.

e) Det finns en saklig grund till att kreditbetyget utarbetas i ett

tredjeland.

f) Kreditvärderingsinstitutet som är etablerat i tredjelandet är

auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta

tredjeland.

g) Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att de behöriga

myndigheterna och andra offentliga myndigheter i detta tred­

jeland ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och

kreditvärderingsmetoder.

h) Det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan den behö­

riga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande

kreditvärderingsinstitutet och den relevanta behöriga myn­

digheten för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska se till att

sådana samarbetsarrangemang minst fastställer

i) en mekanism för informationsutbyte mellan de berörda

behöriga myndigheterna, och

ii) förfaranden för samordning av tillsynsverksamheten för

att göra det möjligt för den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärde­

ringsinstitutet att fortlöpande övervaka den kreditvärde­

ringsverksamhet som ledde till utfärdandet av det

godkända kreditbetyget.

4.

Ett kreditbetyg som godkänts i enlighet med punkt 3 ska

anses vara ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderings­

institut som är etablerat inom gemenskapen och registrerat i

enlighet med denna förordning.

Ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom gemenskapen

och registrerat i enlighet med denna förordning får inte använda

ett sådant system för godkännande i syfte att kringgå kraven i

denna förordning.

5.

Det kreditvärderingsinstitut som godkände ett kreditbetyg

som utfärdats i ett tredjeland i enlighet med punkt 3 ska bära det

fulla ansvaret för ett sådant kreditbetyg och för att de villkor som

anges där uppfylls.

6.

Om kommissionen, i enlighet med artikel 5.6, har erkänt att

ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar motsvarar kra­

ven i denna förordning och att de arrangemang som avses i arti­

kel 5.7 tagits i funktion, ska det kreditvärderingsinstitut som

godkänner kreditbetyg som utfärdas i detta tredjeland inte längre

vara skyldigt att verifiera eller visa att det villkor som anges i

punkt 3 g i den här artikeln är uppfyllt.

V

S

0

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/11

Artikel 5

Likvärdighet och certifiering baserad på likvärdighet

1.

Kreditbetyg för enheter som är etablerade eller finansiella

instrument som utfärdats i tredjeland och utfärdats av ett kredit­

värderingsinstitut som är etablerat i ett tredjeland får användas i

gemenskapen i enlighet med artikel 4.1 utan att det godkänts i

enlighet med artikel 4.3, under förutsättning att

a) kreditvärderingsinstitutet är auktoriserat eller registrerat och

är föremål för tillsyn i detta tredjeland,

b) kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet i enlig­

het med punkt 6 i denna artikel, och därmed erkänt att de

rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är lik­

värdiga med kraven i denna förordning,

c) de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 i den här arti­

keln tagits i funktion,

d) de kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitutet och

dess kreditvärderingsverksamhet inte är systemviktiga för

den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarkna­

derna i en eller flera medlemsstater, och

e) kreditvärderingsinstitutet är certifierat i enlighet med punkt 2

i denna här artikeln.

2.

Det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1 får ansöka

om certifiering. Ansökan ska lämnas in till Europeiska värdepap­

perstillsynskommittén (CESR) i enlighet med de tillämpliga

bestämmelserna i artikel 15. Inom fem arbetsdagar från motta­

gande av ansökan ska CESR översända ansökan till de behöriga

myndigheterna i samtliga medlemsstater och uppmana dem att

överväga att bli medlemmar av det relevanta kollegiet i enlighet

med kriterierna i artikel 29.3 b. De behöriga myndigheter som har

beslutat att bli medlemmar i kollegiet ska underrätta CESR om

detta inom tio arbetsdagar från mottagande av inbjudan från

CESR. De behöriga myndigheter som meddelar CESR i enlighet

med denna punkt ska vara medlemmar i kollegiet. Inom tjugo

arbetsdagar från mottagandet av ansökan om certifiering ska

CESR utarbeta och på sin webbplats offentliggöra en förteckning

över de behöriga myndigheter som är medlemmar i kollegiet.

Inom tio arbetsdagar från offentliggörandet ska kollegiets med­

lemmar välja en kontaktperson i enlighet med kriterierna i arti­

kel 29.5. Efter inrättandet av kollegiet ska dess sammansättning

och funktionssätt styras av de tillämpliga bestämmelserna i

artikel 29.

3.

Behandlingen av ansökan om certifiering ska ske i enlighet

med de förfaranden som anges i artikel 16. Beslutet om certifie­

ring ska baseras på de kriterier som anges i punkt 1 a–d i den här

artikeln.

Beslutet om certifiering ska meddelas och offentliggöras i enlig­

het med artikel 18.

4.

Kreditvärderingsinstitutet får även ansöka separat om att

undantas

a) från fall till fall från skyldigheten att uppfylla några eller samt­

liga krav i avdelning A i bilaga I och artikel 7.4 om det kan

visa att kraven inte är proportionella, mot bakgrund av

institutets verksamhets art, storlek och komplexitet, och

arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,

b) från kravet på fysisk närvaro i gemenskapen när ett sådant

krav skulle vara alltför betungande och oproportionellt mot

bakgrund av verksamhetens art, storlek och komplexitet, och

arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg.

Vid bedömning av ansökan ska de behöriga myndigheterna ta

hänsyn till det ansökande kreditvärderingsinstitutets storlek, med

beaktande av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet,

och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,

såväl som inverkan av kreditbetyg som utfärdats av kreditvärde­

ringsinstitutet på finansmarknadernas finansiella stabilitet eller

integritet i en eller flera medlemsstater. På grundval av dessa över­

väganden får den behöriga myndigheten bevilja kreditvärderings­

institutet ett sådant undantag.

5.

Besluten om undantag enligt punkt 4 i denna artikel ska

omfattas av de tillämpliga bestämmelser och förfaranden som

anges i artikel 16 med undantag för andra stycket i punkt 7 i den

artikeln. Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte lyckas nå

någon överenskommelse om huruvida de ska bevilja ett undan­

tag till kreditvärderingsinstitutet ska kontaktpersonen anta ett

beslut med fullständig motivering.

För certifiering, inbegripet beviljande av undantag, och tillsyn ska

kontaktpersonen i tillämpliga fall utföra uppgifterna som den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har när detta är

relevant.

6.

Kommissionen får anta beslut om likvärdighet i enlighet

med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3, och

ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland

säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade

eller registrerade i detta tredjeland efterlever de rättsligt bindande

krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur denna förord­

ning och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i detta

tredjeland.

Ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar får anses vara

likvärdiga med denna förordning om tredjelandets ramar uppfyl­

ler minst följande villkor:

a) Kreditvärderingsinstituten i tredjelandet är föremål för auk­

torisering eller registrering och är fortlöpande föremål för

effektiv tillsyn och tillämpning.

b) Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är föremål för

rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem

som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I.

c) Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att tillsynsmyndig­

heterna och andra offentliga myndigheter ingriper när det gäl­

ler kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

Kommissionen ska närmare ange eller ändra kriterierna som avses

i andra stycket leden a-c för att ta hänsyn till utvecklingen på

finansmarknaderna. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke

väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det

föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 38.2.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

7.

Kontaktpersonen ska upprätta samarbetsavtal med de

berörda behöriga myndigheter i tredjeländer vars rättsliga och till­

synsmässiga ramar har bedömts vara likvärdiga med denna för­

ordning i enlighet med punkt 6. I sådana arrangemang ska minst

anges

a) mekanismen för informationsutbyte mellan de berörda behö­

riga myndigheterna, och

b) förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet.

CESR ska samordna utarbetandet av samarbetsavtal med de

berörda behöriga myndigheter i medlemsstaterna och tredjelän­

der vars rättsliga och tillsynsmässiga ramar har bedömts vara lik­

värdiga med denna förordning i enlighet med punkt 6.

8.

Artiklarna 20, 24 och 25 ska i tillämpliga delar gälla certi­

fierade kreditvärderingsinstitut och kreditbetyg som utfärdats av

dem.

AVDELNING II

UTFÄRDANDE AV KREDITBETYG

Artikel 6

Oberoende och undvikande av intressekonflikter

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska vidta alla nödvändiga

åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar inte har påver­

kats av någon faktiskt förekommande eller möjlig intressekonflikt

eller affärsrelation som berör det utfärdande kreditvärderingsin­

stitutet, dess ledning, kreditanalytiker, anställda och andra fysiska

personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfo­

gande eller under dess kontroll eller någon person som direkt eller

indirekt är knuten till det genom kontroll.

2.

För att säkerställa att punkt 1 iakttas ska varje kreditvärde­

ringsinstitut uppfylla kraven i avsnitten A och B i bilaga I.

3.

På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten undanta ett kreditvärderings­

institut från skyldigheten att uppfylla kraven i bilaga I avsnitt A

punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitu­

tet kan visa att kraven inte är proportionella med hänsyn till verk­

samhetens art, omfattning och komplexitet, och till arten och

omfattningen av utfärdandet av kreditbetyg och att

a) kreditvärderingsinstitutet har färre än 50 anställda,

b) kreditvärderingsinstitutet har genomfört åtgärder och förfa­

randen, i synnerhet mekanismer för intern kontroll, rappor­

teringssystem och åtgärder för att säkerställa oberoende för

kreditvärderingsanalytiker och personer som godkänner kre­

ditbetyg, och som säkerställer efterlevnad av de mål som fast­

ställs i denna förordning, och

c) storleken på kreditvärderingsinstitutet inte har fastställts på

ett sådant sätt som gör att ett kreditvärderingsinstitut eller en

grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla

kraven i denna förordning.

När det gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska de behö­

riga myndigheterna säkerställa att minst ett av kreditvärderings­

instituten i gruppen inte är undantaget från att uppfylla kraven i

bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4.

Artikel 7

Kreditvärderingsanalytiker, anställda och andra personer

som medverkar vid utfärdandet av kreditbetyg

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att kreditvärde­

ringsanalytiker, dess anställda och andra fysiska personer vars

tjänster ställts till förfogande för kreditvärderingsinstitutet eller

som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kredit­

värderingsverksamheten har tillfredsställande kunnande och erfa­

renhet för de uppgifter de tilldelas.

2.

Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som

avses i punkt 1 inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om

avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, dess

anknutna tredje part eller personer som direkt eller indirekt är

knutna till den kreditvärderade enheten genom kontroll.

3.

Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som

avses i punkt 1 uppfyller kraven i avsnitt C i bilaga I.

4.

Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta ett lämpligt sys­

tem för gradvis rotation för kreditanalytiker och personer som

beslutar om kreditbetyg enligt avsnitt C i bilaga I. Detta rotations­

system ska fungera så att enskilda personer ersätts successivt och

inte hela team samtidigt.

5.

Den bedömning som görs av kreditvärderingsanalytiker och

personer som godkänner kreditbetyg med avseende på deras pre­

stationer och ersättningsnivåer får inte vara beroende av de intäk­

ter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter

eller anknutna tredje parter.

Artikel 8

Metoder, modeller och grundläggande antaganden

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra de metoder,

modeller och grundläggande antaganden som det använder i sin

kreditvärderingsverksamhet enligt bilaga I avsnitt E punkt 5.

2.

Varje kreditvärderingsinstitut ska anta, införa och tillämpa

lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar byg­

ger på en genomgripande analys av all den information som är

tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys inom

ramen för dess värderingsmetoder. Det ska vidta alla nödvändiga

V

S

2

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/13

åtgärder och förfaranden för att se till att den information det

använder för utfärdandet av kreditbetyg är av tillfredsställande

kvalitet och kommer från tillförlitliga källor.

3.

Varje kreditvärderingsinstitut ska använda värderingsmeto­

der som är rigorösa, systematiska, konsekventa och som valide­

ras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest.

4.

Om ett kreditvärderingsinstitut använder ett befintligt kre­

ditbetyg som utfärdats av ett annat kreditvärderingsinstitut beträf­

fande underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella

instrument, får det inte vägra att utfärda ett kreditbetyg av en

enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att en del

av enheten eller det finansiella instrumentet tidigare har värderats

av ett annat kreditvärderingsinstitut.

Varje kreditvärderingsinstitut ska dokumentera alla tillfällen då

det under sin kreditvärderingsprocess avviker från befintliga kre­

ditbetyg som utarbetats av något annat kreditvärderingsinstitut i

fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella

instrument och därvid ange motiven till denna avvikande

bedömning.

5.

Varje kreditvärderingsinstitut ska bevaka sina kreditbetyg

och se över dem och sina värderingsmetoder fortlöpande och

minst en gång om året, särskilt när det sker väsentliga föränd­

ringar som kan ha en inverkan på kreditbetyget. Varje kreditvär­

deringsinstitut ska upprätta interna rutiner för att bevaka hur

kreditbetygen påverkas av ändringar i den makroekonomiska

utvecklingen eller av ändrade förhållanden på de finansiella

marknaderna.

6.

När ett kreditvärderingsinstitut ändrar de metoder, model­

ler eller grundläggande antaganden som används för kreditvärde­

ringsverksamheten, ska det

a) omedelbart, med samma kommunikationsmedium som

användes för distributionen av de berörda kreditbetygen,

upplysa om i vilken omfattning kreditbetygen förväntas

påverkas,

b) snarast möjligt och senast inom sex månader efter ändringen

se över de berörda kreditbetygen samt under mellantiden

hålla dessa kreditbetyg under observation, och

c) ompröva alla kreditbetyg som bygger på metoder, modeller

eller grundläggande antaganden som berörs av ändringen om

det efter översynen visar sig att den totala kombinerade effek­

ten av ändringarna påverkar dessa kreditbetyg.

Artikel 9

Utkontraktering

Utkontraktering av viktiga operativa funktioner får inte ske på så

sätt att det väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsin­

stitutets interna kontroll och de behöriga myndigheternas möjlig­

heter att bevaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina

skyldigheter enligt denna förordning.

Artikel 10

Offentliggörande och presentation av kreditbetyg

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra alla sina kre­

ditbetyg och eventuella beslut om att upphöra att utfärda kredit­

betyg utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten. Om

man beslutar att avbryta en kreditvärdering ska den information

som lämnas innehålla fullständiga skäl för beslutet.

Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras till

abonnenter.

2.

Kreditvärderingsinstituten ska se till att presentationen och

behandlingen av kreditbetygen sker i enlighet med kraven i bilaga I

avsnitt D.

3.

När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för

strukturerade finansiella instrument ska det se till att de betygska­

tegorier som tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls

klart åtskilda genom ytterligare symboler som särskiljer dem från

betygskategorier som används för andra kreditvärderade enheter,

finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.

4.

Varje kreditvärderingsinstitut ska informera om sina riktlin­

jer och förfaranden när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på

eget initiativ.

5.

När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på

eget initiativ ska det på framträdande plats ange huruvida den kre­

ditvärderade enheten respektive en anknuten tredje part deltog i

kreditvärderingsprocessen eller inte och huruvida kreditvärde­

ringsinstitutet hade tillgång till den kreditvärderade enhetens eller

en anknuten tredje parts redovisning eller andra relevanta interna

dokument.

Kreditbetyg som utfärdas på institutets eget initiativ ska anges

som sådana.

6.

Ett kreditvärderingsinstitut får inte använda namnet på en

behörig myndighet på ett sätt som anger eller antyder att myn­

digheten stöder eller godkänner kreditvärderingsinstitutets kredit­

betyg eller kreditvärderingsverksamhet.

Artikel 11

Allmän och periodisk information

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska ge fullständig offentlig

information om de förhållanden som anges i del I i avsnitt E i

bilaga I och omedelbart uppdatera den då ändringar skett.

2.

Kreditvärderingsinstituten ska göra information om sina

historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats, och

tidigare utfärdade kreditbetyg och ändringar av dessa tillgänglig i

ett centralt arkiv som ska upprättas av CESR. Kreditvärderingsin­

stituten ska lämna information till detta arkiv i en standardiserad

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

form som föreskrivs av CESR . CESR ska göra denna information

tillgänglig för allmänheten och offentliggöra sammanfattande

information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som obser­

verats på årlig basis.

3.

Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen tillhandahålla

information om de förhållanden som anges i punkt 2 i del II i

avsnitt E i bilaga I till den behöriga myndigheten i sin hemmed­

lemsstat och till CESR. De behöriga myndigheterna i hemmed­

lemsstaterna ska meddela denna information till medlemmarna i

det relevanta kollegiet.

Artikel 12

Rapport om institutets interna organisation

Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen offentliggöra en rapport

om sin interna organisation som innehåller information om de

förhållanden som anges i del III i avsnitt E i bilaga I. Offentliggö­

randet ska ske senast tre månader efter utgången av varje räken­

skapsår, och institutet ska hålla rapporten om institutets interna

organisation tillgänglig på sin webbplats under minst fem år.

Artikel 13

Avgifter för offentliggörande av information

Ett kreditvärderingsinstitut får inte ta ut någon avgift för informa­

tion som lämnas i enlighet med artiklarna 8–12.

AVDELNING III

ÖVERVAKNING AV KREDITVÄRDERINGSVERKSAMHET

KAPITEL I

Registreringsförfarande

Artikel 14

Registreringskrav

1.

Under förutsättning att ett det är en juridisk person som är

etablerad inom gemenskapen ska ett kreditvärderingsinstitut

ansöka om den registrering som avses i artikel 2.1.

2.

Registreringen ska få verkan inom hela gemenskapens ter­

ritorium så snart det registreringsbeslut som avses i artikel 16.7

eller artikel 17.7 som har utfärdats av den behöriga myndigheten

i hemmedlemsstaten har fått verkan enligt relevant nationell

lagstiftning.

3.

Ett registrerat kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande upp­

fylla villkoren för den ursprungliga registreringen.

Kreditvärderingsinstitutet ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta

CESR, den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och kon­

taktpersonen om varje materiell ändring avseende villkoren för

den ursprungliga registreringen, inklusive varje etablering eller

avveckling av en filial inom gemenskapen.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 eller 17

ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten registrera

kreditvärderingsinstitutet om den efter bedömningen av ansökan

finner att kreditvärderingsinstitutet uppfyller de villkor för utfär­

dande av kreditbetyg som anges i denna förordning, med beak­

tande av artiklarna 4 och 6.

5.

De behöriga myndigheterna får inte införa några ytterligare

krav för registrering än de som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 15

Registreringsansökan

1.

Kreditvärderingsinstitut ska lämna en registreringsansökan

till CESR. Ansökan ska innehålla uppgifter om de förhållanden

som anges i bilaga II.

2.

Om en grupp av kreditvärderingsinstitut ansöker om regist­

rering ska instituten i gruppen inom sig utse ett institut som ska

lämna alla ansökningar till CESR på gruppens vägnar. Det utsedda

kreditvärderingsinstitutet ska lämna uppgifter om de förhållanden

som anges i bilaga II för samtliga institut inom gruppen.

3.

Kreditvärderingsinstitut ska lämna in sin ansökan på det

språk som krävs enligt lag i deras respektive medlemsstater och

dessutom på ett språk som är vanligt i internationella

finanskretsar.

En registreringsansökan som den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten får från CESR ska betraktas som inlämnad av det

berörda kreditvärderingsinstitutet.

4.

Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska

CESR överlämna kopior av ansökan till de behöriga myndighe­

terna i alla medlemsstater.

Inom tio dagar från mottagande av ansökan ska CESR ge den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ett utlåtande om

huruvida ansökan är fullständig.

5.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med­

lemmarna av det relevanta kollegiet ska inom 25 arbetsdagar efter

mottagandet av registreringsansökan bedöma huruvida ansökan

är fullständig, och därvid beakta det utlåtande från CESR som

avses i punkt 4. Om ansökan inte är fullständig ska den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten ange en tidsfrist inom vilken

kreditvärderingsinstitutet ska överlämna ytterligare information

till myndigheten och till CESR samt anmäla detta till medlem­

marna i kollegiet och CESR.

När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har försäk­

rat sig om att ansökan är fullständig ska myndigheten anmäla

detta till kreditvärderingsinstitutet, medlemmarna i kollegiet och

CESR.

6.

Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ytterligare infor­

mation enligt punkt 5 ska CESR överlämna denna tilläggsinfor­

mation till de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

V

S

4

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/15

Artikel 16

De behöriga myndigheternas granskning av ett

kreditvärderingsinstituts registreringsansökan

1.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de

behöriga myndigheter som är medlemmar i det relevanta kolle­

giet ska inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti­

kel 15.5 andra stycket

a) tillsammans granska registreringsansökan, och

b) göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om

huruvida registrering av kreditvärderingsinstitutet ska bevil­

jas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutets

uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.

2.

Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30

arbetsdagar, särskilt om kreditvärderingsinstitutet

a) avser att godkänna ett kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med

artikel 6.3.

3.

Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansö­

kan som lämnats av kreditvärderingsinstitutet och se till att med­

lemmarna i det relevanta kollegiet får all den information som är

nödvändig för granskningen av ansökan.

4.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska efter

den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta ett utkast

till beslut med fullständig motivering, och överlämna det till

kontaktpersonen.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten utarbeta ett

utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullstän­

dig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de med­

lemmar i det relevanta kollegiet som motsätter sig registrering och

överlämna det till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet

som anser att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna

en ingående förklaring beträffande sina synpunkter till

kontaktpersonen.

5.

Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti­

kel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90

arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till

CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut

om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den

ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.

6.

CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det medde­

lande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta

kollegiet om kreditvärderingsinstitutets uppfyllande av kraven för

registrering. Efter det att de mottagit CESR:s råd ska kollegiets

medlemmar på nytt granska utkastet till beslut.

7.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta

ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på

ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd.

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har en annan

uppfattning än CESR ska den redovisa den fullständiga motive­

ringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten anta sitt beslut inom 30 arbets­

dagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR enligt

punkt 5.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når

någon överenskommelse ska den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten anta ett beslut om avslag på registreringsansökan

med fullständig motivering, i vilket de behöriga myndigheterna

med avvikande åsikter ska anges tillsammans med en beskrivning

av deras synpunkter.

Artikel 17

De behöriga myndigheternas granskning av en

registreringsansökan från en grupp av

kreditvärderingsinstitut

1.

Kontaktpersonen och de behöriga myndigheter som är

medlemmar i det relevanta kollegiet ska inom 60 arbetsdagar efter

den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket

a) tillsammans granska registreringsansökningarna, och

b) göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om

huruvida registrering för gruppen av kreditvärderingsinstitut

ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinsti­

tutens uppfyllande av de villkor som anges i denna

förordning.

2.

Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30

arbetsdagar, särskilt om något av kreditvärderingsinstituten i

gruppen

a) avser att godkänna kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med

artikel 6.3.

3.

Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansö­

kan som lämnats av gruppen av kreditvärderingsinstitut och se till

att medlemmarna i det relevanta kollegiet får all information som

är nödvändig för granskningen av ansökningarna.

4.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna ska efter

den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta separata

utkast till beslut med fullständig motivering för vart och ett av

kreditvärderingsinstituten i gruppen, och överlämna dem till

kontaktpersonen.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna utarbeta

utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullstän­

dig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de med­

lemmar i kollegiet som motsätter sig registrering, och överlämna

dem till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet som anser

att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna en ingå­

ende förklaring beträffande sina synpunkter till kontaktpersonen.

5.

Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti­

kel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till

CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut

om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den

ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.

6.

CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det medde­

lande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta

kollegiet om de kreditvärderingsinstituts som ingår i gruppen

uppfyllande av kraven för registrering. Efter det att de mottagit

CESR:s råd ska kollegiets medlemmar på nytt granska utkasten till

beslut.

7.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta

ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på

ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna har en

annan uppfattning än CESR ska de redovisa den fullständiga moti­

veringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska de behöriga

myndigheterna i hemmedlemsstaterna anta sitt beslut inom 30

arbetsdagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR

enligt punkt 5.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når

någon överenskommelse om huruvida ett enskilt kreditvärde­

ringsinstitut ska registreras eller ej ska de behöriga myndigheterna

i ett sådant kreditvärderingsinstituts hemmedlemsstater anta

beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motive­

ring, i vilket de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter

anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter.

Artikel 18

Meddelande om beslut om registrering, avslag på

registreringsansökan eller återkallande av registrering av

kreditvärderingsinstitut

1.

Det berörda kreditvärderingsinstitutet ska underrättas av

den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om huruvida det

har registrerats eller ej inom fem arbetsdagar efter antagandet av

ett registreringsbeslut enligt artikel 16 eller 17. Om den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att registrera kreditvär­

deringsinstitutet ska den i beslutet lämna en fullständig motive­

ring till detta.

2.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska under­

rätta kommissionen, CESR och övriga behöriga myndigheter om

ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20.

3.

Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över regist­

rerade kreditvärderingsinstitut i enlighet med denna förordning i

Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbplats. Denna

förteckning ska uppdateras inom 30 dagar från den underrättelse

som avses i punkt 2.

Artikel 19

Registrerings- och tillsynsavgifter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får ta ut

registrerings- och/eller tillsynsavgifter av kreditvärderingsinstitu­

tet. Registrerings- och/eller tillsynsavgifterna ska stå i proportion

till de kostnader som uppkommit för den behöriga myndigheten

i hemmedlemsstaten.

Artikel 20

Återkallande av registrering

1.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska åter­

kalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om detta

a) uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat

några kreditbetyg under de senaste sex månaderna,

b) har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter

eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen,

eller

d) allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmel­

serna i denna förordning om villkoren för kreditvärderings­

institutens verksamhet.

2.

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser

att ett av villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska den underrätta kon­

taktpersonen och nära samarbeta med medlemmarna i det rele­

vanta kollegiet för att besluta huruvida registreringen för

kreditvärderingsinstitutet ska återkallas eller ej.

Medlemmarna i kollegiet ska utföra gemensamma bedömningar

och göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om

huruvida registreringen för kreditvärderingsinstitutet bör

återkallas.

Om ingen överenskommelse kan nås ska den behöriga myndig­

heten i hemmedlemsstaten på begäran av någon av de övriga

medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära råd från

CESR. CESR ska ge sitt råd inom 15 arbetsdagar från mottagan­

det av en sådan begäran.

Den behöriga myndigheten i varje hemmedlemsstat ska anta ett

enskilt beslut om återkallande av registrering på grundval av över­

enskommelsen i kollegiet.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

inom 30 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades

om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten anta ett enskilt beslut om återkallande av

registrering. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de

övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall,

CESR:s råd, ska motiveras fullständigt.

3.

Om en behörig myndighet i en medlemsstat där kreditbe­

tyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet används

anser att ett av de villkor som avses i punkt 1 har uppfyllts får den

begära att det relevanta kollegiet ska granska om villkoren för

återkallande av registrering är uppfyllda. Om den behöriga myn­

digheten i hemmedlemsstaten beslutar att inte återkalla registre­

ringen för kreditvärderingsinstitutet i fråga, ska den lämna en

fullständig motivering.

4.

Beslutet om återkallande av registreringen ska få verkan

omedelbart inom hela gemenskapen, med förbehåll för den över­

gångsperiod för användningen av kreditbetyg som avses i

artikel 24.2.

V

S

6

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/17

KAPITEL II

CESR och behöriga myndigheter

Artikel 21

Europeiska värdepapperstillsynskommittén

1.

I de fall då så föreskrivs genom denna förordning ska CESR

ge råd till de behöriga myndigheterna. Dessa ska beakta CESR:s

råd innan de fattar något slutgiltigt beslut enligt denna förordning.

2.

Senast den 7 juni 2010 ska CESR utfärda vägledning om

a) registreringsprocessen och formerna för samordningen mel­

lan behöriga myndigheter och med CESR, inbegripet om den

information som anges i bilaga II, och språk för ansökningar

som lämnas till CESR,

b) kollegiernas operativa funktion, inbegripet förfaranden för

fastställande av kollegiernas sammansättning, tillämpningen

av urvalskriterierna för den kontaktperson som avses i arti­

kel 29.5 a–d och de skriftliga arrangemangen för kollegier­

nas verksamhet och arrangemangen för samordning mellan

kollegier,

c) behöriga myndigheters tillämpning av systemet för godkän­

nande enligt artikel 4.3, och

d) gemensamma normer för presentationen av den information,

inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod,

som kreditvärderingsinstituten ska offentliggöra enligt arti­

kel 11.2 och punkt 1 i del II av avsnitt E i bilaga I.

3.

Senast den 7 september 2010 ska CESR utfärda vägledning

om

a) tillämpningspraxis och -verksamheter som de behöriga myn­

digheterna ska utföra enligt denna förordning,

b) gemensamma normer för bedömning av huruvida kreditvär­

deringsmetoderna uppfyller kraven i artikel 8.3,

c) slag av åtgärder som avses i artikel 24.1 d för att säkerställa

att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga

krav, och

d) information som kreditvärderingsinstitutet ska tillhandahålla

för ansökan om certifiering och för bedömningen av dess

systemvikt för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller

integritet som avses i artikel 5.

4.

CESR ska årligen och för första gången den 7 december

2010 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förord­

ning. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av hur de

kreditvärderingsinstitut som registrerats enligt denna förordning

har genomfört bilaga I.

5.

CESR ska samarbeta med kommittén för europeiska bank­

tillsynsmyndigheter (CEBS), som inrättades genom kommissio­

nens beslut 2009/78/EG

(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 23.

(1), och kommittén för europeiska

myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner

(CEIOPS), som inrättades genom kommissionens beslut

2009/79/EG

(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.

(2) och ska samråda med dessa kommittéer före

offentliggörande av de riktlinjer som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 22

Behöriga myndigheter

1.

Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet för

genomförandet av denna förordning senast den 7 juni 2010.

2.

De behöriga myndigheterna ska ha tillräckligt stor och kun­

nig personal för att kunna tillämpa denna förordning.

Artikel 23

De behöriga myndigheternas befogenheter

1.

Varken de behöriga myndigheterna eller några andra offent­

liga myndigheter i medlemsstaterna får, när de utför sina uppgif­

ter enligt denna förordning, göra ingrepp i innehållet i

kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

2.

De berörda myndigheterna ska, i enlighet med nationell lag­

stiftning, tilldelas alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter

som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förord­

ning. De ska utöva dessa befogenheter

a) direkt,

b) i samarbete med andra myndigheter, eller

c) genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

3.

För att utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska

behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha befogenhet

att vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter

a) få tillgång till varje slag av dokument och att infordra kopior

av eller själva kopiera sådana dokument,

b) begära upplysningar från varje person och vid behov kalla in

och fråga ut personer för att inhämta upplysningar,

c) genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan,

och

d) begära uppgifter över tele- och datatrafik.

De behöriga myndigheterna får utnyttja de befogenheter som

avses i första stycket endast i förhållande till kreditvärderingsin­

stitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kre­

ditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter

till vilka kreditvärderingsinstituten kontrakterar ut vissa uppgifter

eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller

kreditvärderingsverksamhet.

Artikel 24

Tillsynsåtgärder som utförs av de behöriga myndigheterna

i hemmedlemsstaten

1.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndighet har konstate­

rat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyl­

digheter som följer av denna förordning får den

a) återkalla registrering av det kreditvärderingsinstitutet i enlig­

het med artikel 20,

b) tillfälligt förbjuda det kreditvärderingsinstitutet att utfärda

kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,

c) tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sam­

manhang, av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärde­

ringsinstitutet med verkan inom hela gemenskapen,

d) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderings­

instituten fortsätter att iaktta rättsliga krav,

e) utfärda offentliga underrättelser,

f) överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella

myndigheter.

2.

Kreditbetyg får fortsätta att användas i rättsligt reglerade

sammanhang efter antagandet av åtgärderna i punkt 1 a och c

under en tidsperiod som inte överstiger

a) tio arbetsdagar om det finns kreditbetyg för samma finan­

siella instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kredit­

värderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna

förordning, eller

b) tre månader om det inte finns några kreditbetyg för samma

instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärde­

ringsinstitut som är registrerade i enlighet med denna

förordning.

En behörig myndighet får förlänga den period som föreskrivs i led

b i första stycket med tre månader i undantagsfall om det förelig­

ger risk för marknadsstörningar eller finansiell instabilitet.

3.

Innan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vid­

tar några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska den underrätta

kontaktpersonen och samråda med medlemmarna i det relevanta

kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser

för att nå en överenskommelse om huruvida några av de åtgärder

som anges i punkt 1 bör vidtas.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten på begäran

av någon av medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära

råd från CESR. CESR ska ge sitt råd inom tio arbetsdagar från

mottagandet av en sådan begäran.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

om huruvida några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska vidtas

inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades

om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från

de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört

och, i tillämpliga fall, CESR:s råd ska motiveras fullständigt. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska utan otillbörligt

dröjsmål underrätta kontaktpersonen och CESR om sitt beslut.

Denna punkt ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 20.

Artikel 25

Tillsynsåtgärder av annan behörig myndighet än

hemmedlemsstatens

1.

Om en medlemsstats behöriga myndighet har konstaterat

att ett registrerat kreditvärderingsinstitut vars kreditbetyg används

inom dess territorium bryter mot sina skyldigheter enligt denna

förordning får den

a) anta alla de tillsynsåtgärder som anges i artikel 24.1 e och f,

b) anta de åtgärder som anges i artikel 24.1 d inom dess juris­

diktion; och, när den gör detta, på lämpligt sätt beakta de

åtgärder som redan vidtagits eller planeras av den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten,

c) tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av

kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av

de institut som avses i artikel 4.1 vars stadgeenliga säte är

beläget inom dess jurisdiktion enligt den övergångsperiod

som avses i artikel 24.2,

d) begära att det relevanta kollegiet ska granska om de åtgärder

som avses i artikel 24.1 b, c eller d är nödvändiga.

2.

Innan den behöriga myndigheten antar de åtgärder som

anges i punkt 1 a, b eller c ska den underrätta kontaktpersonen

och samråda med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Med­

lemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser för att nå en

överenskommelse om huruvida några av de åtgärder som anges i

punkt 1 a och b ska vidtas. Om ingen enighet uppnås ska kon­

taktpersonen på begäran av någon av medlemmarna i kollegiet

eller på eget initiativ begära råd från CESR. CESR ska ge sitt råd

inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran.

3.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte når någon

överenskommelse inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktper­

sonen underrättades om ärendet enligt punkt 2 får den behöriga

myndigheten i den berörda medlemsstaten anta ett beslut. Alla

avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlem­

marna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd, ska

motiveras fullständigt. Den behöriga myndigheten i den berörda

medlemsstaten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta kontakt­

personen och CESR om sitt beslut.

4.

Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämp­

ningen av artikel 20.

V

S

8

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/19

KAPITEL III

Samarbete mellan behöriga myndigheter

Artikel 26

Skyldighet att samarbeta

1.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta när

så krävs för tillämpningen av denna förordning, och detta även i

fall då ett beteende som undersöks inte strider mot någon gäl­

lande bestämmelse i lag eller annan författning i en berörd

medlemsstat.

2.

De behöriga myndigheterna ska även ha ett nära samarbete

med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de

företag som avses i artikel 4.1.

Artikel 27

Utbyte av information

1.

De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse

varandra med de upplysningar som krävs för att de ska kunna

utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.

De behöriga myndigheterna får till de behöriga myndighe­

ter som ansvarar för tillsyn av de företag som avses i artikel 4.1,

till centralbankerna, Europeiska centralbankssystemet och Euro­

peiska centralbanken, i deras egenskap av monetära myndigheter

och, där så är lämpligt, till andra offentliga myndigheter med

ansvar för att övervaka betalnings- och avvecklingssystem över­

lämna konfidentiell information som ska användas för att de ska

kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter eller organ ska

inte heller hindras från att meddela de behöriga myndigheterna de

uppgifter dessa eventuellt behöver för att utföra sina uppgifter

enligt denna förordning.

Artikel 28

Samarbete vid en begäran som rör kontroller på plats eller

utredningar

1.

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får begära

bistånd av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat när

det gäller kontroller på plats eller utredningar.

Den begärande behöriga myndigheten ska underrätta CESR om

varje sådan begäran som avses i första stycket. Om utredningen

eller kontrollen har gränsöverskridande verkningar får de behö­

riga myndigheterna begära att CESR åtar sig att samordna

åtgärden.

2.

Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en

behörig myndighet i en annan medlemsstat om utförande av en

kontroll på plats eller utredning ska den vidta någon av följande

åtgärder:

a) Själv utföra kontrollen på plats eller utredningen.

b) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i en

kontroll på plats eller utredning.

c) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv

utföra en kontroll på plats eller utredning.

d) Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrol­

len på plats eller utredningen.

e) Samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet

av vissa tillsynsuppgifter.

Artikel 29

Kollegier av behöriga myndigheter

1.

Inom tio arbetsdagar efter mottagandet av den registrerings­

ansökan som avses i artikel 15 ska den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten eller, för en grupp av kreditvärderingsinstitut,

den behöriga myndigheten i kreditvärderingsinstitutets hemmed­

lemsstat som utsetts enligt artikel 15.2, inrätta ett kollegium av

behöriga myndigheter för att underlätta utövandet av de uppgif­

ter som avses i artiklarna 4, 5, 6, 16, 17, 20, 24, 25 och 28.

2.

Kollegiet ska bestå av den behöriga myndigheten i hemmed­

lemsstaten och av de behöriga myndigheter som avses i punkt 3,

om det rör sig om ett enda institut, eller av de behöriga myndig­

heterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga myndigheter som

avses i punkt 3, om det är fråga om en grupp av

kreditvärderingsinstitut.

3.

En annan behörig myndighet än den behöriga myndighe­

ten i hemmedlemsstaten får när som helst besluta att bli medlem

i kollegiet förutsatt att

a) en filial som utgör en del av kreditvärderingsinstitutet eller av

ett av företagen i gruppen av kreditvärderingsinstitut är eta­

blerat inom dess jurisdiktion, eller

b) användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbe­

tyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller

den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut är omfat­

tande eller har eller skulle kunna ha en väsentlig inverkan

inom dess jurisdiktion.

4.

Andra behöriga myndigheter än medlemmarna i det kolle­

gium som avses i punkt 3 inom vilkas jurisdiktion kreditbetyg

som är utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller

den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut används får delta

i ett möte eller en verksamhet inom kollegiet.

5.

Inom 15 arbetsdagar efter det att kollegiet inrättades ska

dess medlemmar utse en kontaktperson, och samråda med CESR

om en överenskommelse inte kan nås. I detta syfte ska minst föl­

jande kriterier beaktas:

a) Förhållandet mellan den behöriga myndigheten och kredit­

värderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut.

b) I vilken utsträckning kreditbetyg kommer att användas i rätts­

ligt reglerade sammanhang inom ett visst territorium eller

inom vissa territorier.

c) Den plats inom gemenskapen där kreditvärderingsinstitutet

eller gruppen av kreditvärderingsinstitut utför eller avser att

utföra den största delen av sin kreditvärderingsverksamhet.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

d) Administrativa hänsyn, optimering av bördorna och en

lämplig fördelning av arbetsbördan.

Medlemmarna i kollegiet ska se över valet av kontaktperson minst

vart femte år för att säkerställa att den utsedda kontaktpersonen

fortfarande är den mest lämpliga enligt de kriterier som avses i det

första stycket.

6.

Kontaktpersonen ska vara ordförande för kollegiets möten,

samordna dess verksamhet och säkerställa ett effektivt informa­

tionsutbyte mellan medlemmarna i kollegiet.

7.

För att säkerställa ett nära samarbete mellan de behöriga

myndigheterna inom kollegiet ska kontaktpersonen inom tio

arbetsdagar upprätta skriftliga samordningsarrangemang inom

kollegiet i följande avseenden:

a) Information som ska utbytas mellan de behöriga

myndigheterna.

b) Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna utan att

detta påverkar tillämpningen av artiklarna 16, 17 och 20.

c) De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda med

varandra.

d) De fall då de behöriga myndigheterna ska tillämpa det med­

lingssystem som avses i artikel 31.

e) De fall då de behöriga myndigheterna får delegera tillsyns­

uppgifter enligt artikel 30.

8.

Om ingen överenskommelse kan nås beträffande de skrift­

liga samordningsarrangemangen enligt punkt 7 kan vilken med­

lem i kollegiet som helst hänskjuta ärendet till CESR.

Kontaktpersonen ska på lämpligt sätt beakta CESR:s råd beträf­

fande de skriftliga samordningsarrangemangen innan den god­

känner

deras

slutliga

utformning.

De

skriftliga

samordningsarrangemangen ska redovisas i ett dokument som

innehåller fullständiga motiveringar till varje betydande avvikelse

från CESR:s råd. Kontaktpersonen ska översända de skriftliga sam­

ordningsarrangemangen till kollegiets medlemmar och till CESR.

Artikel 30

Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får delegera

någon eller några av sina uppgifter till den behöriga myndigheten

i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkän­

ner detta. En sådan delegering ska inte påverka den delegerande

behöriga myndighetens ansvar.

Artikel 31

Medling

1.

CESR ska upprätta en medlingsmekanism som ska bidra till

att nå samsyn mellan berörda behöriga myndigheter.

2.

Om behöriga myndigheter har skiljaktiga meningar om en

bedömning eller åtgärd enligt denna förordning ska de begära råd

från CESR. De berörda behöriga myndigheterna ska på lämpligt

sätt beakta CESR:s råd och ska utförligt motivera varje avvikelse

från detta råd.

Artikel 32

Tystnadsplikt

1.

Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har

arbetat för CESR, för den behöriga myndigheten eller för en myn­

dighet eller person till vilken den behöriga myndigheten delege­

rat uppgifter, inbegripet revisorer och andra sakkunniga som

arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnads­

plikt får inte lämnas ut till en annan person eller myndighet utom

när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

2.

All information som utbyts mellan CESR och behöriga

myndigheter och behöriga myndigheter sinsemellan enligt denna

förordning ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då CESR

eller den berörda behöriga myndigheten i samband med utbytet

anger att informationen får utlämnas eller då så krävs i samband

med rättsliga åtgärder.

Artikel 33

Utlämnande av information från en annan medlemsstat

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna infor­

mation som den mottagit från en behörig myndighet i en annan

medlemsstat om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om

detta av den behöriga myndighet som överlämnade informatio­

nen och, i tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de

syften för vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande,

eller när sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga

åtgärder.

KAPITEL IV

Samarbete med tredjeland

Artikel 34

Avtal om informationsutbyte

De behöriga myndigheterna får endast ingå samarbetsavtal om

utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland om

den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnads­

plikt som minst motsvarar dem som föreskrivs i artikel 32.

Sådant informationsutbyte ska vara avsett för dessa behöriga

myndigheter för fullgörandet av deras uppgifter.

I fråga om överföring av personuppgifter till tredjeland ska med­

lemsstaterna tillämpa direktiv 95/46/EG.

Artikel 35

Utlämnande av information från tredjeländer

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna infor­

mation som den mottagit från behöriga myndigheter i tredjelän­

der om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av

V

S

0

2

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/21

den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i

tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de syften för

vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande, eller när

sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga åtgärder.

AVDELNING IV

SANKTIONER, KOMMITTÉFÖRFARANDE, RAPPORTER SAMT

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Sanktioner, kommittéförfarande och rapporter

Artikel 36

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträ­

delser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla erfor­

derliga åtgärder för att se till att de tillämpas. De ska vara effektiva,

proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten offent­

liggör varje sanktion som har beslutats vid överträdelse av denna

förordning, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa all­

varlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna

oproportionellt stor skada.

Medlemsstaterna ska anmäla de regler som avses i första stycket

till kommissionen senast den 7 december 2010 och ska utan

dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.

Artikel 37

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får ändra bilagorna för att ta hänsyn till utveck­

lingen, däribland den internationella utvecklingen, på de finan­

siella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella instrument

och samstämmighet mellan tillsynsmetoder.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna

förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande

med kontroll som avses i artikel 38.2.

Artikel 38

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers­

kommittén, som inrättades genom kommissionens beslut

2001/528/EG

(1) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

(1).

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och

artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av

bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 och artikel 7

i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel­

serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre

månader.

Artikel 39

Rapporter

1.

Senast den 7 december 2012 ska kommissionen bedöma

tillämpningen av denna förordning, däribland i fråga om utnytt­

jandet av kreditbetyg inom gemenskapen, effekten på koncentra­

tionsnivån på marknaden för kreditbetyg, kostnader och fördelar

som uppstår genom effekterna av denna förordning och om

lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning från

den kreditvärderade enheten (”issuer-pays”-modellen), och över­

lämna en rapport om detta till Europaparlamentet och Europe­

iska unionens råd.

2.

Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bak­

grund av diskussioner med de behöriga myndigheterna göra en

bedömning av hur avdelning III i denna förordning tillämpats, i

synnerhet när det gäller tillsynsmyndigheternas samarbete, CESR:s

rättsliga status samt tillsynspraxis. Kommissionen ska överlämna

en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet, vid behov

åtföljd av förslag till en översyn av den avdelningen.

Den rapporten ska innehålla en hänvisning till kommissionens

förslag av den 12 november 2008 till förordning om kreditvär­

deringsinstitut och rapporten från Europaparlamentets utskott för

ekonomi och valutafrågor om detta förslag av den 23 mars 2009.

3.

Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bak­

grund av utvecklingen på reglerings- och tillsynsområdet för kre­

ditvärderingsinstitut i tredjeländer överlämna en rapport till

Europaparlamentet och rådet om följderna av denna utveckling

och av de övergångsbestämmelser som avses i artikel 40 för

finansmarknadernas stabilitet inom gemenskapen.

KAPITEL II

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 40

Övergångsbestämmelser

Kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenska­

pen före den 7 juni 2010 (befintliga kreditvärderingsinstitut) som

avser att ansöka om registrering enligt denna förordning ska anta

alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast

den 7 september 2010.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

L 302/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

Kreditvärderingsinstitut ska tidigast den 7 juni 2010 ansöka om

registrering. Befintliga kreditvärderingsinstitut ska ansöka om

registrering senast den 7 september 2010.

Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kredit­

betyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang av

finansinstitut enligt artikel 4.1, såvida inte registreringen avslås.

Om registreringen avslås ska artikel 24.2 tillämpas.

Artikel 41

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från dagen för dess ikraftträdande. Emellertid

ska

— artikel 4.1 tillämpas från och med den 7 december 2010, och

— artikel 4.3 f, g och h tillämpas från och med den 7 juni 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 september 2009.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

C. MALMSTRÖM

Ordförande

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/23

BILAGA I

OBEROENDE OCH UNDVIKANDE AV INTRESSEKONFLIKTER

Avsnitt A

Organisatoriska krav

1. Kreditvärderingsinstitutet ska ha en styrelse. Företagsledningen ska se till att

a) kreditvärderingsverksamheten är oberoende och inte är föremål för politisk och ekonomisk påverkan eller poli­

tiskt och ekonomiskt tvång,

b) intressekonflikter upptäcks, hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

c) kreditvärderingsinstitutet uppfyller de övriga kraven i denna förordning.

2. Ett kreditvärderingsinstitut ska ha en organisation som säkerställer att dess affärsmässiga intressen inte äventyrar obe­

roendet och noggrannheten i kreditvärderingsverksamheten.

Företagsledningen i ett kreditvärderingsinstitut ska ha gott anseende och besitta tillfredsställande kunnande och erfa­

renheter samt säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditvärderingsinstitutet.

Minst en tredjedel och minst två av ledamöterna i styrelsen i ett kreditvärderingsinstitut ska vara oberoende ledamöter,

som inte direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten.

Ersättningen till de oberoende ledamöterna i styrelsen ska inte vara kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärsmäs­

siga resultat och ha en sådan konstruktion att den säkerställer att deras bedömningar är oberoende. Förordnandet av

de oberoende ledamöterna i styrelsen ska avse en på förhand överenskommen period som inte överstiger fem år och

inte kan förnyas. De oberoende ledamöterna i styrelsen får endast avsättas på grund av tjänstefel eller otillräcklighet i

tjänsten.

Majoriteten av ledamöterna i styrelsen, däribland dess oberoende ledamöter, ska ha tillräckligt kunnande om finan­

siella tjänster. Förutsatt att kreditvärderingsinstitutet utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument bör

minst en oberoende ledamot och en annan ledamot i styrelsen ha djupgående kunskaper och erfarenhet på företags­

ledningsnivå av marknaderna för strukturerade finansiella instrument.

Utöver sitt övergripande ansvar som styrelseledamöter ska de oberoende ledamöterna i styrelsen ha den särskilda upp­

giften att övervaka

a) utvecklingen av kreditvärderingspolicyn och av de metoder som kreditvärderingsinstitutet använder i

kreditvärderingsverksamheten,

b) effektiviteten i kreditvärderingsinstitutets interna system för kvalitetskontroll i samband med

kreditvärderingsverksamheten,

c) effektiviteten i de åtgärder och förfaranden som inrättats för att säkerställa att eventuella intressekonflikter upp­

täcks, undanröjs eller hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

d) i regelefterlevnads- och bolagsstyrningsförfaranden, däribland ändamålsenligheten av den översynsfunktion som

avses i punkt 9 i detta avsnitt.

Yttranden från de oberoende ledamöterna i styrelsen i de frågor som avses i leden a–d ska regelbundet läggas fram för

styrelsen och göras tillgängliga för den behöriga myndigheten när den så begär.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska fastställa lämpliga riktlinjer och rutiner som säkerställer att det uppfyller sina skyldig­

heter enligt denna förordning.

4. Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa sunda förfaranden för förvaltning och redovisning samt ha mekanismer för

internkontroll och effektiva riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- och skyddssystem för sina

informationsbehandlingssystem.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

Dessa interna kontrollmekanismer ska vara utformade så att de säkerställer att beslut och förfaranden efterlevs på alla

nivåer inom kreditvärderingsinstitutet.

Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa och upprätthålla beslutsförfaranden och organisationsstrukturer där rappor­

teringsvägar anges klart och tydligt och på ett dokumenterat sätt samt funktioner och ansvarsområden fördelas.

5. Ett kreditvärderingsinstitut ska införa och upprätthålla en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som

arbetar oberoende. Denna funktion för regelefterlevnad ska övervaka och rapportera om i vilken mån kreditvärderings­

institutet och dess anställda efterlever kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning. Funktionen för

regelefterlevnad ska:

a) Övervaka och regelbundet bedöma om de åtgärder och förfaranden som inrättats i enlighet med punkt 3 är lämp­

liga och effektiva samt utvärdera de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa eventuella brister i kreditvärderings­

institutets efterlevnad av sina skyldigheter.

b) Råda och stödja ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina

tjänster till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom

kontroll direkt eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som ansvarar för kreditvärderingsverk­

samhet, så att de alla uppfyller kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning.

6. För att funktionen för regelefterlevnad ska kunna fullgöra sina uppgifter korrekt och på ett oberoende sätt ska kredit­

värderingsinstitutet säkerställa att följande villkor är uppfyllda:

a) Funktionen för regelefterlevnad har de befogenheter och resurser och den sakkunskap som krävs samt tillgång till

all relevant information.

b) En person utses att ansvara för funktionen för regelefterlevnad och för all rapportering i fråga om regelefterlevnad

som krävs i punkt 3.

c) Ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina tjänster till kre­

ditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom kontroll direkt

eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som deltar i funktionen för regelefterlevnad ska inte delta

i den kreditvärderingsverksamhet som de övervakar.

d) Ersättningen till personen som ansvarar för regelefterlevnaden är inte kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärs­

mässiga resultat och har en sådan konstruktion att den säkerställer oberoendet i hans eller hennes bedömningar.

Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska se till att eventuella intressekonflikter bland de personer som står till

förfogande för funktionen för regelefterlevnad upptäcks och undanröjs på ett korrekt sätt.

Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska regelbundet rapportera om fullgörandet av sitt uppdrag till företags­

ledningen och till de oberoende ledamöterna i styrelsen.

7. Ett kreditvärderingsinstitut ska införa lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa arrangemang för att

förebygga, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera eventuella intressekonflikter som avses i punkt 1 i avsnitt

B. Det ska se till att alla väsentliga hot mot kreditvärderingsverksamhetens oberoende dokumenteras, inklusive hot mot

de bestämmelser om kreditvärderingsanalytiker som avses i avsnitt C, liksom de skyddsåtgärder som tillämpats för att

mildra hoten.

8. Ett kreditvärderingsinstitut ska använda lämpliga system, resurser och förfaranden för att säkerställa kontinuitet och

regelbundenhet i utförandet av sin kreditvärderingsverksamhet.

9. Ett kreditvärderingsinstitut ska upprätta en översynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över dess metoder,

modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, och eventuella

väsentliga ändringar av dem samt dessa metoders, modellers och grundläggande antagandens lämplighet om de används

eller avses att användas för bedömningen av nya finansiella instrument.

Denna översynsfunktion ska vara oberoende i förhållande till de företagsavdelningar som ansvarar för kreditvärde­

ringsverksamheten och rapportera till ledamöterna i den styrelse som avses i punkt 2 i detta avsnitt.

10. Ett kreditvärderingsinstitut ska övervaka och utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontroll­

mekanismer och övriga rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning och vidta lämpliga åtgärder för att

avhjälpa eventuella brister.

V

S

4

2

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/25

Avsnitt B

Operativa krav

1. Ett kreditvärderingsinstitut ska tydligt påvisa och undanröja eller på ett tillfredsställande sätt hantera samt på framträ­

dande plats rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de ana­

lyser och bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda liksom av alla andra fysiska personer vars tjänster

står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i utfärdandet av kre­

ditbetyg samt personer som godkänner kreditbetyg.

2. Ett kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka

det erhåller mer än 5 % av sina årliga intäkter.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte utfärda något kreditbetyg under någon av följande omständigheter, eller ska när det

gäller ett befintligt kreditbetyg omedelbart redovisa att kreditbetyget eventuellt har påverkats om

a) kreditvärderingsinstitutet eller personer som avses i punkt 1 äger, direkt eller indirekt, finansiella instrument i den

kreditvärderade enheten eller i en anknuten tredje part eller har något annat direkt eller indirekt ägarintresse i denna

enhet eller part med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pen­

sionsfonder och livförsäkring,

b) kreditbetyget har utfärdats för den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som direkt eller indirekt är

knuten till kreditvärderingsinstitutet genom kontroll,

c) den person som avses i punkt 1 är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller anknutna tredje partens styrelse,

eller

d) en kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av ett kreditbetyg eller en person som godkänt kreditbe­

tyget har haft en sådan relation till den kreditvärderade enheten eller till tredje parter som är anknutna till denna

som eventuellt kan orsaka en intressekonflikt.

Ett kreditvärderingsinstitut ska också omedelbart bedöma om det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt

kreditbetyg.

4. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller

en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.

Ett kreditvärderingsinstitut får tillhandahålla andra tjänster än utfärdande av kreditbetyg (nedan kallade verksamhetsan­

knutna tjänster). Verksamhetsanknutna tjänster utgör inte en del av kreditvärderingsverksamheten. De omfattar mark­

nadsprognoser, uppskattningar av ekonomiska trender, prissättningsanalyser och andra allmänna analyser av data samt

tillhörande distributionstjänster.

Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intresse­

konflikter med dess kreditvärderingsverksamhet och ska i de slutgiltiga kreditvärderingsrapporterna redovisa de verk­

samhetsanknutna tjänster som tillhandahållits för den kreditvärderade enhetens eller anknuten tredje parts räkning.

5. Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att dess kreditvärderingsanalytiker eller personer som godkänner kreditbetyg

varken formellt eller informellt ger förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instru­

ment för vilka institutet förväntas utfärda kreditbetyg.

6. Ett kreditvärderingsinstitut ska utforma sina rapporterings- och kommunikationsvägar så att de säkerställer att de per­

soner som avses i punkt 1 är oberoende av kreditvärderingsinstitutets övriga verksamhet som sker på affärsmässig basis.

7. Ett kreditvärderingsinstitut ska se till att det finns tillfredsställande dokumentation, och vid behov verifieringskedjor för

dess kreditvärderingsverksamhet. Denna dokumentation ska omfatta följande:

a) För varje beslut om kreditbetyg, uppgifter om vilka kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av kre­

ditbetyget, vilka som godkänt kreditbetyget, huruvida kreditbetyget begärts av en utomstående part eller har utfär­

dats på kreditvärderingsinstitutets eget initiativ samt det datum då kreditvärderingen gjordes.

b) Räkenskaper över avgifter som mottagits från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter eller från använ­

dare av kreditbetyg.

c) Räkenskaper för varje abonnent av kreditbetyg eller tillhörande tjänster.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

d) Dokumentation över de etablerade förfaranden och metoder som kreditvärderingsinstitutet använder för att fast­

ställa kreditbetyg.

e) Den interna dokumentation och de interna akter, inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fun­

gerat som underlag för beslut om kreditbetyg.

f)

Kreditanalysrapporter, kreditbedömningsrapporter samt privata kreditvärderingsrapporter och intern dokumenta­

tion inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fungerat som underlag för yttrandena i dessa

rapporter.

g) Dokumentation över de förfaranden och åtgärder som kreditvärderingsinstitutet genomfört för att uppfylla bestäm­

melserna i denna förordning.

h) Kopior av interna och externa meddelanden, inklusive e-postmeddelanden, som mottagits och sänts av kreditvär­

deringsinstitutet och dess anställda och som rör kreditvärderingsverksamheten.

8. Dokumentation och verifieringskedjor som avses i punkt 7 ska förvaras i det registrerade kreditvärderingsinstitutets loka­

ler under minst fem år och på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

Om kreditvärderingsinstitutets registrering återkallas ska dokumentationen bevaras under en ytterligare period på minst

tre år.

9. Dokumentation över handlingar i vilka anges de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhanda­

hållande av kreditvärderingstjänster för kreditvärderingsinstitutet och den kreditvärderade enheten eller dess anknutna

tredje parter ska bevaras minst under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.

Avsnitt C

Regler om kreditvärderingsanalytiker och andra personer som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamhet

1. Kreditanalytiker och kreditvärderingsinstitutets anställda samt andra fysiska personer som ställt sina tjänster till kredit­

värderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksam­

heten och deras närstående enligt förteckningen i artikel 1.2 i direktiv 2004/72/EG

(1) Kommissionens direktiv 2004/72/EG av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när

det gäller godtagen marknadspraxis, definition av insiderinformation rörande råvaruderivat, upprättande av förteckningar över personer

som har tillgång till insiderinformation, anmälan av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och rapportering av miss­

tänkta transaktioner (EUT L 162, 30.4.2004, s. 70).

(1) får inte köpa eller sälja eller inleda

någon annan transaktion med något finansiellt instrument som emitterats, garanterats eller på annat sätt varit föremål

för insatser från någon kreditvärderad enhet som hör till dem som dessa personer har primärt analysansvar för med

undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pensionsfonder och

livförsäkring.

2. Ingen person som avses i punkt 1 får delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg för en viss kredit­

värderad enhet om denna person

a) äger finansiella instrument i den kreditvärderade enheten med undantag av innehav genom diversifierade

fondprogram,

b) äger finansiella instrument i någon enhet som är anknuten till en kreditvärderad enhet, om detta ägande kan, eller

allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt, med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram,

eller

c) nyligen har varit anställd eller haft någon relation, affärsmässig eller ej, med den kreditvärderade enheten som kan,

eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt.

3. Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att personer som avses i punkt 1

a) vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom och dokumentation i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrä­

geri, stöld eller missbruk, med beaktande av deras verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och

omfattningen av deras kreditvärderingsverksamhet,

b) inte utlämnar någon information om kreditbetyg eller möjliga framtida kreditbetyg som utfärdas av institutet utom

till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,

V

S

6

2

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/27

c) inte vidarebefordrar förtrolig information som anförtrotts kreditvärderingsinstitutet till kreditanalytiker och

anställda hos någon person med direkt eller indirekt anknytning till det genom kontroll samt någon annan fysisk

person vars tjänster ställs till förfogande för någon person som direkt eller indirekt är knuten till det genom kon­

troll eller som står under dennes kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten, och

d) inte använder eller vidarebefordrar förtrolig information i samband med handel med finansiella instrument eller i

något annat syfte förutom inom ramen för kreditvärderingsverksamheten.

4. Personer som avses i punkt 1 får inte begära eller ta emot pengar, gåvor eller förmåner från någon som omfattas av kre­

ditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.

5. Om en person som avses i punkt 1 anser att en annan sådan person har begått en handling som han eller hon betraktar

som olaglig ska han eller hon omedelbart rapportera detta till personen med ansvar för regelefterlevnad, utan att detta

får negativa följder för den rapporterande personen.

6. Om en kreditanalytiker avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kreditvärderad enhet vars kreditbetyg han eller

hon har medverkat i bedömningen av, eller i ett finansiellt företag med vilket han eller hon har haft kontakter inom

ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet, ska kreditvärderingsinstitutet se över det arbete som kreditvärde­

ringsanalytikern utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan han eller hon lämnade institutet.

7. En person som avses i punkt 1 får inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller

anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen.

8. Vid tillämpning av artikel 7.4 ska kreditvärderingsinstituten säkerställa att

a) ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade

enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år,

b) kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller

dess anknutna tredje parter under längre tid än fem år,

c) personer som godkänner kreditbetygen inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärde­

rade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än sju år.

De personer som avses i första stycket leden a, b och c får inte delta i kreditvärderingsverksamhet som berör den kre­

ditvärderade enheten eller de anknutna tredje parter som avses i första stycket inom två år efter slutet på de perioder

som anges i dessa led.

Avsnitt D

Regler om presentationen av kreditbetyg

I. Allmänna krav

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget tydligt och på framträdande plats anges namn och

befattning för den ledande kreditvärderingsanalytikern för den aktuella kreditvärderingen samt namn och befatt­

ning för den person som i första hand ansvarade för godkännandet av kreditbetyget.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska minst säkerställa följande:

a) Alla materiella källor, inbegripet den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, en anknuten tredje part

som använts vid utarbetandet av kreditbetyget anges, tillsammans med en uppgift om huruvida kreditbetyget

har meddelats den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje part och ändrats efter detta meddelande

innan det utfärdades.

b) Den metod eller version av metod som huvudsakligen har använts för att fastställa kreditbetyget anges tydligt

med hänvisning till en fullständig beskrivning av den. Om kreditbetyget bygger på mer än en metod, eller om

investerarna skulle kunna förledas att förbise andra viktiga aspekter av kreditbetyget, däribland eventuella

väsentliga anpassningar och avvikelser, på grund av att det endast hänvisas till den huvudsakliga metoden ska

kreditvärderingsinstitutet förklara detta förhållande i kreditbetyget och ange hur de olika metoderna eller dessa

andra aspekter har beaktats i kreditbetyget.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

c) Innebörden av varje betygskategori, definitionen av fallissemang eller återvinning förklaras och eventuella skä­

liga riskvarningar anges, däribland en känslighetsanalys av de relevanta grundläggande antagandena, såsom

matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, tillsammans med kreditbetyg för såväl det minst som

det mest gynnsamma scenariot.

d) Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen anges tydligt på fram­

trädande plats.

e) Det uppges huruvida kreditbetyget rör nyligen utfärdade finansiella instrument och huruvida kreditvärderings­

institutet värderar det finansiella instrumentet för första gången.

3. Kreditvärderingsinstitutet ska underrätta den kreditvärderade enheten senast tolv timmar före offentliggörandet av

kreditbetyget och de huvudsakliga skäl som ligger till grund för kreditbetyget, så att enheten har möjlighet att upp­

märksamma kreditvärderingsinstitutet på eventuella sakfel.

4. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg ska det tydligt på framträdande plats i kreditbetyget ange

eventuella attribut och begränsningar för kreditvärderingen. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kredit­

betyg ska det särskilt ange på framträdande plats i varje kreditbetyg om det anser att den tillgängliga informationen

om den kreditvärderade enheten har varit av tillfredsställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat

information som har lämnats till det av den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kredit­

betyg berör ett slag av enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter för,

ska kreditvärderingsinstitutet på framträdande plats klargöra vilka begränsningar som gäller för kreditbetyget.

I fall då det råder sådan brist på tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slag finansiellt instrument är så kom­

plex eller då kvaliteten på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta

om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg ska institutet avstå från att utfärda ett kre­

ditbetyg eller återkalla befintliga kreditbetyg.

5. När ett kreditvärderingsinstitut tillkännager ett nytt kreditbetyg ska det i sina pressmeddelanden eller rapporter för­

klara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget.

Om den information som anges i punkterna 1, 2 och 4 skulle vara oproportionellt omfattande i förhållande till läng­

den på det distribuerade rapporten ska det vara tillräckligt att tydligt och på framträdande plats i rapporten hänvisa

till en plats där man lätt kan få direkt tillgång till sådan information, t.ex. en direktlänk till informationen på en lämp­

lig webbplats som kreditvärderingsinstitutet disponerar över.

II. Ytterligare krav för kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument

1. När ett kreditvärderingsinstitut värderar ett strukturerat finansiellt instrument ska det i kreditbetyget lämna all infor­

mation om de förlust- och kassaflödesanalyser som det har utfört eller förlitar sig på samt ange eventuella förvän­

tade ändringar av kreditbetyget.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska ange nivån på den bedömning det har genomfört i fråga om de förfaranden för

”due diligence” som har genomförts när det gäller underliggande finansiella instrument eller andra tillgångar för

strukturerade finansiella instrument. Kreditvärderingsinstitutet ska ange om det har utfört någon bedömning av

sådana förfaranden för ”due diligence” eller om det har förlitat sig på en tredjepartsbedömning och ange hur resul­

tatet av denna bedömning har påverkat kreditbetyget.

3. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument ska det låta redovis­

ningen av metoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av vägledning som förklarar antaganden, para­

metrar, begränsningar och osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som tillämpats för

kreditvärderingen, inklusive simuleringar av stresscenarier som instituten låtit göra när de tagit fram kreditbetygen.

Sådan vägledning ska vara tydlig och lätt att förstå.

4. Varje kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande lämna ut upplysningar om samtliga de strukturerade finansiella pro­

dukter som det har mottagit för en första översyn från dess sida eller för ett preliminärt kreditbetyg. Sådana upp­

lysningar ska lämnas ut oavsett om emittenten ingår avtal med kreditvärderingsinstitutet om ett slutgiltigt

kreditbetyg eller inte.

V

S

8

2

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/29

Avsnitt E

Upplysningar

I.

Allmänna upplysningar

Varje kreditvärderingsinstitut ska som en allmän regel redovisa att det är registrerat i enlighet med denna förordning

samt lämna följande upplysningar:

1. Sådana intressekonflikter, faktiskt förekommande eller möjliga, som avses i punkt 1 i avsnitt B.

2. En förteckning över sina verksamhetsanknutna tjänster.

3. Kreditvärderingsinstitutets riktlinjer i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra tillhörande meddelanden.

4. Hur dess ersättningssystem ser ut i stora drag.

5. Metoder och beskrivningar av modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller kor­

relationsantaganden som används i kreditvärderingsverksamheten samt väsentliga förändringar av dessa.

6. Eventuella väsentliga ändringar av kreditvärderingsinstitutets system, resurser eller förfaranden.

7. Kreditvärderingsinstitutets uppförandekod, i förekommande fall.

II. Periodisk information

Kreditvärderingsinstitut ska periodiskt lämna följande upplysningar:

1. Var sjätte månad: uppgifter om historiska fallissemangsandelar inom deras betygskategorier, med särskiljande av

emittenternas huvudsakliga geografiska områden och huruvida dessa andelar har ändrats över tiden.

2. Årligen följande information:

a) En förteckning över de 20 största kunderna efter de intäkter som de genererar.

b) En förteckning över de av kreditvärderingsinstitutets kunder vilkas bidrag till takten i tillväxten av dess intäkts­

generering under föregående räkenskapsår översteg tillväxttakten för kreditvärderingsinstitutets totala intäk­

ter under det året med en faktor som överstiger 1,5. En sådan kund ska endast tas upp i förteckningen om de

under året stod för mer än 0,25 % av kreditvärderingsinstitutets totala världsomspännande intäkter.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med kund avses en enhet och dess dotterenheter samt anknutna enheter i

vilka enheten har innehav på minst 20 % och varje annan enhet för vilken det har förhandlat fram en strukturering

av en obligationsemission för en kunds räkning, varvid en avgift betalades, direkt eller indirekt, till kreditvärde­

ringsinstitutet för kreditvärdering av obligationsemissionen.

III. Rapport om institutets interna organisation

Kreditvärderingsinstitut ska årligen lämna följande upplysningar:

1. Närmare uppgifter om kreditvärderingsinstitutets rättsliga form och om ägarförhållandet, däribland information om

innehav enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december

2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till

handel på en reglerad marknad

(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

(1).

2. En beskrivning av den mekanism för internkontroll som säkerställer kvaliteten i kreditvärderingsverksamheten.

3. Statistiska uppgifter om personalfördelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av metoder

eller modeller samt för den högsta ledningen.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

E

uropeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

4. En beskrivning av dokumentationspolicyn.

5. Resultatet av den årliga interna översynen av dess funktion för regelefterlevnad när det gäller kravet på oberoende.

6. En beskrivning av riktlinjerna för rotation av lednings- och värderingsanalysuppgifter.

7. Finansiell information om kreditvärderingsinstitutets intäkter uppdelade efter arvoden för kreditvärderings- respek­

tive icke-kreditvärderingsverksamhet med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av verksamheter.

8. En årsberättelse om bolagsstyrningen enligt artikel 46a.1 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om

årsbokslut i vissa typer av bolag

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(1). I denna årsberättelse ska kreditvärderingsinstitutet lämna den information som

avses i artikel 46a.1 d i det direktivet, oavsett om det omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden

(2) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

(2) eller ej.

V

S

0

3

/

2

0

3

L

17.11.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/31

BILAGA II

UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I REGISTRERINGSANSÖKAN

1. Kreditvärderingsinstitutets fullständiga namn och adress till dess stadgeenliga säte inom gemenskapen.

2. Namn och kontaktuppgifter till en kontaktperson samt till personen som ansvarar för regelefterlevnad.

3. Organisationsform.

4. Den kategori av kreditbetyg för vilken kreditvärderingsinstitutet ansöker om registrering.

5. Ägarstruktur.

6. Organisationsstruktur och bolagsstyrning.

7. Finansiella resurser för att genomföra kreditvärderingsverksamhet.

8. Kreditvärderingsinstitutets personalstyrka och sakkunskap.

9. Uppgifter om kreditvärderingsinstitutets dotterföretag.

10. Beskrivning av de förfaranden och metoder som används för att utfärda och se över kreditbetyg.

11. Riktlinjer och förfaranden för att påvisa, hantera och rapportera eventuella intressekonflikter.

12. Information om kreditvärderingsanalytiker.

13. Ersättningsformer och former för utvärdering av arbetsprestationer.

14. Andra tjänster än kreditvärderingsverksamhet vilka kreditvärderingsinstitutet avser att erbjuda.

15. Verksamhetsprogram, inbegripet uppgift om var de viktigaste affärsverksamheterna avses att utföras, filialer som ska

grundas, med uppgift om vilket slag av verksamhet som planeras.

16. Handlingar och detaljerad information som rör den förväntade användningen av godkännande.

17. Handlingar och detaljerad information som rör förväntade arrangemang för utkontraktering, inbegripet information

om enheter som övertagit utkontrakterade funktioner.

Regeringens proposition 2009/10:217

Kreditvärderingsinstitut Prop.

2009/10:217

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 maj 2010

Fredrik Reinfeldt

Mats Odell

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om kreditvärderingsinstitut. Förslaget syftar till att anpassa svensk lagstiftning till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1 (i fortsättningen kallad EU-förordningen). I den nya lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EUförordningen. Det införs dessutom bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa, liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom unionen. Lagen föreslås träda i kraft den 7 september 2010.

I propositionen föreslås vidare att det i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument införs en upplysning om att det i EUförordningen finns bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla. Den lagändringen föreslås träda i kraft den 7 december 2010.

1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om kreditvärderingsinstitut,

2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om kreditvärderingsinstitut

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordningen.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 1060/2009.

Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat

3 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat begär bistånd när det gäller kontroller på plats eller utredningar, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som följer av artikel 28 i förordning (EG) nr 1060/2009.

Tillsyn

4 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1060/2009 följs, får Finansinspektionen förelägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionens befogenheter enligt första stycket gäller endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.

5 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning på plats hos kreditvärderingsinstitut och andra som anges i 4 § tredje stycket.

1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

6 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 4 och 5 §§ samt artikel 24 i förordningen, förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att låta bli att verkställa ett beslut.

7 § Om Finansinspektionen beslutar ett föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Anmärkning och straffavgift

8 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen besluta om anmärkning.

9 § Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning enligt 8 §, får inspektionen även besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditvärderingsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under kreditvärderingsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen och hur länge överträdelsen har pågått.

11 § En straffavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

12 § Finansinspektionens beslut om straffavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §.

13 § Om straffavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

14 § En straffavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt förordning (EG) nr 1060/2009.

Överklagande m.m.

16 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag eller förordning (EG) nr 1060/2009 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av den nämnda förordningen.

1. Denna lag träder i kraft den 7 september 2010.

2. Anmärkning och straffavgift får beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

11 §1

Ett prospekt skall innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen skall vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.

Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt skall innehålla finns i prospektförordningen.

Ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen ska vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.

Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla finns i prospektförordningen och artikel 4.1 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut2.

Denna lag träder i kraft den 7 december 2010.

1 Senaste lydelse 2007:535. 2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

3. Ärendet och dess beredning

Den 7 december 2009 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut5 (EU-förordningen) i kraft. Förordningen började tillämpas samma dag utom såvitt avser ett par bestämmelser som ska börja tillämpas vid senare tidpunkter. Förordningen finns i bilaga 1.

I promemorian Kreditvärderingsinstitut (Ds 2010:7) föreslås en ny lag om kreditvärderingsinstitut som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen. I promemorian föreslås också att det i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument införs en upplysning om att det i EU-förordningen finns bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och de som på eget initiativ yttrat sig över promemorian finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (Fi2010/942). I denna proposition behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 april 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessa redovisas i första hand i författningskommentaren men även i avsnitt 5.2 och 7. Utöver vad som nu har angetts har vissa redaktionella ändringar och uppdateringar gjorts.

Formaliafrågor

Regeringen gör bedömningen att 10 kap. 5 § regeringsformen ska tillämpas vid riksdagens beslut, dvs. beslutet ska tas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstade (se avsnitt 5.5.2).

4. EU-förordningen

4.1. Bakgrund

Ett kreditvärderingsinstitut är, enligt artikel 3.1 b i EU-förordningen, en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg. Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller ett finansiellt instrument.

Att bedöma kreditvärdigheten hos olika motparter eller finansiella instrument medför kostnader för borgenärerna. Är det svårt att bedöma kreditvärdigheten hos t.ex. en motpart kan denne komma att krävas på en

5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

hög ränta som kompensation för kreditrisken. Kreditvärderingsinstituten kan hjälpa investerare att bedöma och förstå de risker och osäkerheter som finns och även minska investerarnas kapitalkostnader. Kreditbetygen används av t.ex. investerare, låntagare, emittenter, tjänstepensionsinstitut och stater som en del av informationen för att bestämma riskvikter och fatta väl underbyggda investerings- och finansieringsbeslut. Kreditvärderingsinstituten påverkar i väsentlig grad den finansiella marknaden. I samband med den finansiella turbulensen fick kreditvärderingsinstituten mycket kritik.

Sverige saknar nationell lagstiftning som direkt reglerar kreditvärderingsinstitutens verksamhet. Kreditvärderingsinstituten förväntas frivilligt följa den uppförandekod som Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, IOSCO (International Organization of Securities Commissions), tagit fram. Dessutom finns regler om erkännande av externa ratinginstitut i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut6. Direktivet innebär att kreditinstitut och värdepappersföretag endast får använda en extern kreditvärdering för att fastställa riskvikter, om det företag som utfärdar värderingarna har godkänts av en behörig tillsynsmyndighet. I Sverige finns regler om erkännande av externa ratinginstitut (godkännande av kreditvärderingsföretag) i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I begreppet kreditvärderingsföretag innefattas också kreditvärderingsinstitut. Ett kreditvärderingsinstitut kan således ansöka om att godkännas som kreditvärderingsföretag.

I september 2009 antogs den aktuella EU-förordningen om kreditvärderingsinstitut. Förordningen är inte avsedd att ersätta de etablerade förfarandena för erkännande av externa ratinginstitut. Däremot måste ett kreditvärderingsinstitut ansöka om registrering enligt EUförordningen som ett villkor för att erkännas som externt ratinginstitut. EU-förordningen medför således inte att några stora förändringar måste göras i nuvarande lagstiftning.

4.2. EU-förordningens innehåll

EU-förordningen är indelad i fyra avdelningar samt två bilagor. Sammanfattningsvis innehåller förordningen bestämmelser som ska bidra till hög kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen och som används i rättsligt reglerade sammanhang. Med rättsligt reglerade sammanhang avses användningen av kreditbetyg för det specifika ändamålet att följa en bestämmelse med grund i unionslagstiftningen. Som exempel kan nämnas när kreditinstitut och värdepappersbolag använder sig av kreditbetyg för att fastställa riskvikter och därav följande kapitalkrav för sina exponeringar. För att ett kreditvärderingsinstitut ska beviljas registrering enligt förordningen krävs att det uppfyller vissa närmare angivna villkor som ska främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer och tillförlitlighet inom kreditvärderings-

6 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

verksamheten. Det handlar t.ex. om organisations- och verksamhetskrav, kvalitetssäkring och rapportering. En registrering får verkan inom hela unionen. Till villkoren för kreditvärderingsverksamheten kopplas regler om tillsyn, varvid ett betydande samarbete ska äga rum mellan olika tillsynsmyndigheter, främst inom ramen för särskilda tillsynskollegier, med en koordinerande och rådgivande roll för den europeiska värdepapperstillsynkommittén, CESR (Committee of European Securities Regulators).

Förordningens syfte och tillämpningsområde

Avdelning I innehåller bestämmelser om EU-förordningens syfte, tillämpningsområde och definitioner. Enligt artikel 1 är syftet med förordningen att bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen. Bättre kvalitet på kreditbetygen bidrar i sin tur till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt med hög skyddsnivå för konsumenter och investerare.

EU-förordningen ska tillämpas på kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som offentliggörs eller distribueras till abonnenter (artikel 2). Enligt förordningen får vissa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som är utfärdade av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen och registrerade i enlighet med förordningen (artikel 4.1).

För att ett kreditvärderingsinstitut ska registreras ska det uppfylla vissa villkor. Ett registrerat kreditvärderingsinstitut kan i sin tur godkänna ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut i tredjeland. För att ett sådant kreditbetyg ska få godkännas krävs bl.a. att kreditvärderingsverksamheten som ledde fram till kreditbetyget helt eller delvis utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp, att kreditvärderingsinstitutet i tredjeland uppfyller krav som är minst lika stränga som de som uppställs i EU-förordningen och att det finns möjligheter att utöva tillsyn över kreditvärderingsinstitutet i tredjeland (artikel 4.3). Ett sådant godkänt kreditbetyg anses motsvara ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom unionen och registrerat i enlighet med EU-förordningen (artikel 4.4).

Under vissa förutsättningar får kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut i tredjeland användas i rättsligt reglerade sammanhang utan att det godkänts av ett registrerat kreditvärderingsinstitut (artikel 5). För det krävs dock bl.a. att Europeiska kommissionen genom ett beslut om likvärdighet erkänt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i tredjelandet är likvärdiga med kraven i förordningen och att kreditvärderingsinstitutet efter ansökan beviljats certifiering.

Utfärdande av kreditbetyg

I avdelning II, som har rubriken utfärdande av kreditbetyg, och bilaga I finns bestämmelser om vilka organisatoriska och operativa krav som ställs på registrerade kreditvärderingsinstitut. Det finns t.ex. särskilda

Pr

krav på kreditvärderingsinstitutens ledning och anställda för att säkerställa att det finns tillräcklig kompetens och att kreditbetygen inte påverkas av intressekonflikter eller affärsrelationer. Det finns vidare bestämmelser om hur värderingsprocessen ska gå till och kreditvärderingsinstitutens skyldigheter att lämna information i olika sammanhang.

op. 2009/10:217

Tillsyn över kreditvärderingsverksamhet

I avdelning III finns bestämmelser om hur kreditvärderingsverksamheten ska övervakas. Avdelningen är indelad i fyra kapitel som avser registreringsförfarandet, CESR och behöriga myndigheter, samarbetet mellan behöriga myndigheter och samarbetet med tredjeland. Övervakningen av kreditvärderingsinstituten sker genom registreringsförfarandet och genom att de behöriga myndigheterna med stöd av CESR och genom samarbete utövar tillsyn över kreditvärderingsinstituten.

Ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom unionen ska ansöka om registrering (artikel 14). En registrering får verkan inom hela unionen. Ett registrerat kreditvärderingsinstitut måste löpande uppfylla villkoren för den ursprungliga registreringen och informera bl.a. CESR om varje materiell ändring avseende villkoren för den ursprungliga registreringen. I EU-förordningen finns närmare angivet hur en ansökan om registrering ska ske, vad den ska innehålla och hur den ska hanteras och granskas av de behöriga myndigheterna. För att en ansökan om registrering ska beviljas krävs att de behöriga myndigheter som särskilt berörs av beslutet och som är medlemmar i ett särskilt tillsynskollegium (se nedan och avsnitt 5.5.4) är överens om detta (artikel 16.7 andra stycket och artikel 17.7 andra stycket). Det finns vidare angivet när en registrering kan återkallas och hur ett beslut om återkallelse ska hanteras. Ett beslut om återkallelse får också verkan inom hela unionen. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (där det berörda kreditvärderingsinstitutet har sitt stadgeenliga säte) kan fatta ett beslut om återkallelse trots att medlemmarna i tillsynskollegiet inte är överens.

Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet senast den 7 juni 2010. I EU-förordningen finns bestämmelser om de behöriga myndigheternas uppgifter och befogenheter. Innehållet i bestämmelserna överensstämmer till stora delar med det som följer av andra rättsakter inom den finansiella sektorn. I förordningen finns vidare reglerat vilka tillsynsåtgärder som får vidtas av de behöriga myndigheterna och vilket förfarande som ska föregå ett beslut om en tillsynsåtgärd.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter har en skyldighet att samarbeta med varandra och i vissa fall även med tillsynsmyndigheter utanför unionen. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna ska ske genom utbyte av information, bistånd vid kontroller på plats eller utredningar, möjlighet till delegering av uppgifter samt genom deltagande i olika kollegier. Kollegierna består av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och andra behöriga myndigheter som väljer att bli medlemmar och som har viss närmare anknytning till det berörda kreditvärderingsinstitutet. Även de behöriga myndigheter som inte är medlemmar i kollegiet får delta i möten eller verksamheter inom

kollegiet. Inom kollegiet ska det utses en kontaktperson som ska vara ordförande för kollegiets möten, samordna dess verksamhet och säkerställa ett effektivt informationsutbyte.

CESR har en samordnande roll. CESR ska lämna råd till de behöriga myndigheterna och utfärda vägledning om bl.a. registreringsprocessen och tillsynskollegiernas operativa funktioner samt årligen offentliggöra rapporter om tillämpningen av förordningen. CESR ska vidare upprätta en medlingsmekanism för att nå samsyn i kollegierna och samarbeta med tillsynskommittéerna på bank- och försäkringsområdet.

Tystnadsplikt gäller för bl.a. de personer som arbetar för CESR och de behöriga myndigheterna. Det finns också begränsningar för i vilken omfattning information som mottages från andra behöriga myndigheter får lämnas ut. Avtal om informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredjeland förutsätter att den utlämnade informationen också omfattas av garantier om tystnadsplikt.

Sanktioner m.m.

I avdelning IV finns bl.a. bestämmelser om sanktioner samt övergångs- och slutbestämmelser. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och senast den 7 december 2010 anmäla dessa regler till Europeiska kommissionen. Begränsningen för vissa institut och företag att i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen gäller från och med den 7 december 2010.

Befintliga kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering senast den 7 september 2010 och övriga kreditvärderingsinstitut tidigast den 7 juni 2010. Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kreditbetyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang om inte ansökan om registrering avslås.

4.3. Det fortsatta arbetet inom EU

Europeiska kommissionen har föreslagit att en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet (ESMA) ska inrättas. Ministerrådet har antagit en allmän inriktning och förslaget ska nu förhandlas med Europaparlamentet. Avsikten är att kreditvärderingsinstituten i vart fall delvis ska stå under tillsyn av ESMA. Det kan därför komma att ske ändringar av EU-förordningen. Mer information väntas komma från Europeiska kommissionen under våren 2010.

5. En ny lag om kreditvärderingsinstitut

Som tidigare framgått förutsätter EU-förordningen att vissa nationella regler införs, t.ex. ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner. Förordningen lämnar också visst utrymme för nationell reglering av t.ex. den behöriga myndighetens befogenheter. Den nationella regleringen

föreslås i huvudsak samlas i en ny lag om kreditvärderingsinstitut. En utgångspunkt i lagstiftningsärendet är att de nya bestämmelser som införs i möjligaste mån ska utformas på liknande sätt som redan gällande lagstiftning, om inte särskilda skäl talar emot det.

5.1. Behörig myndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen anges som behörig myndighet enligt EU-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 22 i EU-förordningen ska varje medlemsstat senast den 7 juni 2010 utse en behörig myndighet för genomförandet av förordningen. Den behöriga myndigheten ska ha tillräckligt stor och kunnig personal för att kunna tillämpa förordningen.

Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de internationella värdepappers- och kreditmarknaderna och kreditbetygen påverkar i väsentlig grad hur den finansiella marknaden fungerar. I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsynen över företagen på finansmarknaden. Finansinspektionen ska enligt dess instruktion7 arbeta för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system samt följa och analysera utvecklingen inom ansvarsområdet. Inom Finansinspektionen finns kunnig personal med god insyn i finansmarknaden. Finansinspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter.

Myndigheten ansvarar också för tillstånd till och tillsyn över de internmetoder som kreditinstitut och värdepappersbolag använder för att beräkna kapitalkravet för kreditrisk och godkänner också de kreditvärderingsföretag vars kreditbetyg får användas i dessa sammanhang.

Finansinspektionen bedöms av regeringen vara den lämpligaste myndigheten att också hantera frågor om registrering och tillsyn avseende kreditvärderingsinstituten och bör därför utses till behörig myndighet. Det nya ansvarsområdet bör framgå av den nya lagen om kreditvärderingsinstitut.

En behörig myndighet ska enligt förordningen utses senast den 7 juni 2010 och därmed innan den nya lagen om kreditvärderingsinstitut hinner träda i kraft. Regeringen har därför den 14 april 2010 beslutat att utse Finansinspektionen som behörig myndighet genom ändringar i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Ändringarna kommer att träda i kraft den 1 juni 2010.

7 Förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen.

5.2. Finansinspektionens befogenheter

Regeringens förslag: Finansinspektionens utredningsbefogenheter införs i lagen om kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionens befogenheter gäller dock inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

I promemorian föreslogs emellertid att rätten för Finansinspektionen att genomföra platsundersökningar enbart skulle omfatta kreditvärderingsinstitut och företag som fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner för ett kreditvärderingsinstituts räkning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har ingen erinran mot det. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om det särskilt behöver anges att Finansinspektionens befogenheter inte gäller i den utsträckning en anmodan skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Det efterfrågas också ett förtydligande av vilka personer som Finansinspektionens befogenheter gäller i förhållande till.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 23 i EU-förordningen ska, i enlighet med nationell lagstiftning, de behöriga myndigheterna tilldelas alla tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt EU-förordningen. Dessa befogenheter ska utövas direkt, i samarbete med andra myndigheter eller genom framställning till de behöriga rättsliga myndigheterna. Befogenheterna ska omfatta ett visst antal uppräknade verktyg som redogörs för nedan.

Bland dessa finns rätten att få tillgång till varje dokument, begära upplysning från varje person och vid behov kalla till förhör, rätten att utföra kontroller på plats samt att begära uppgifter över tele- och datatrafik. Av artikel 23 följer dock att de behöriga myndigheterna får utnyttja dessa befogenheter endast för att utföra sina uppgifter enligt EUförordningen och endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten kontrakterar ut vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.

Finansinspektionens befogenheter enligt gällande rätt

Finansinspektionens befogenheter framgår av de olika lagar som reglerar den verksamhet som övervakas av Finansinspektionen, t.ex. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (2004:46) om investeringsfonder. Befogenheterna kan variera något beroende på vilken verksamhet tillsynen avser. Finansinspektionen har getts möjlighet att reagera på olika beteenden med såväl sanktioner som andra åtgärder som inte formellt sett utgör sanktioner, t.ex. genom förbud att verkställa beslut eller vitesföreläggande.

Kreditvärderingsinstituten står för närvarande inte under Finansinspektionens tillsyn och därmed har Finansinspektionen inte heller tilldelats några tillsyns- eller undersökningsbefogenheter avseende kreditvärderingsinstituten. En viss kontroll sker dock av kreditvärderingsinstitut som ansöker om godkännande som kreditvärderingsföretag enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Finansinspektionen bör ges vissa befogenheter i nationell rätt

Enligt artikel 23 i EU-förordningen ska de behöriga myndigheterna, i enlighet med nationell lagstiftning, tilldelas alla tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt EU-förordningen. De behöriga myndigheterna ska, i enlighet med nationell rätt, ha en katalog med uppräknade befogenheter, t.ex. rätt att begära uppgifter över tele- och datatrafik. Artikel 23 förutsätter således inte att nationella lagstiftningsåtgärder vidtas men lämnar en sådan möjlighet för det fall medlemsstaterna finner det lämpligt. Artikeln ger Finansinspektionen rätt att vidta ett flertal åtgärder mot företag och enskilda men Finansinspektionen behöver därutöver få tillgång till andra verktyg för att kunna fullgöra sina uppgifter på bästa sätt, t.ex. möjlighet att meddela vitesföreläggande. De befogenheter som Finansinspektionen tilldelas med stöd av artikel 23 bör lämpligen anges i en särskild lag som reglerar kreditvärderingsinstitut. Genom bestämmelser i denna lag finns också möjlighet att klargöra t.ex. förordningens förhållande till nationella regler om tystnadsplikt för advokater.

En rimlig utgångspunkt är att möjligheterna att kontrollera och ingripa mot kreditvärderingsinstitut är desamma som de möjligheter Finansinspektionen har att kontrollera och ingripa mot andra institut inom finanssektorn, i den utsträckning detta är förenligt med EU-förordningen och inte särskilda skäl talar emot det.

Av artikel 23 följer dock att vissa av de behöriga myndigheternas befogenheter endast får utnyttjas i förhållande till kreditvärderingsinstitut och andra särskilt angivna enheter, personer och parter. Denna begränsning av de behöriga myndigheternas befogenheter skiljer sig från det som gäller enligt flera andra EU-rättsakter inom finanssektorn. Eftersom befogenheterna får utnyttjas i förhållande till bl.a. ”personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet” innebär artikeln ändå att de behöriga myndigheterna har stora möjligheter att begära in de uppgifter som behövs för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter, t.ex. från aktieägare. Det har inte framkommit något behov för Finansinspektionen att utnyttja befogenheterna även i förhållande till andra enheter, personer eller parter än de som följer av EU-förordningen. Den begränsning av befogenheterna som följer av EU-förordningen bör därför införas även i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut. Regeringen anser inte att det i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut bör införas något förtydligande av vilka som ingår i denna krets. Ett sådant förtydligande skulle riskera att utvidga eller begränsa kretsen i förhållande till vad som följer av EU-förordningen.

Rätt att få tillgång till dokument och begära upplysningar

Enligt artikel 23.3 a i EU-förordningen ska den behöriga myndigheten ha rätt att få tillgång till varje dokument i vilken form som helst och att få en kopia av eller själv kopiera sådana dokument. Enligt artikel 23.3 b ska den behöriga myndigheten vidare ha rätt att begära upplysningar från varje person och vid behov kalla en person till förhör och fråga ut denne. Dessa befogenheter får dock enligt artikel 23 endast utnyttjas i förhållande till vissa uppräknade företag och personer, t.ex. kreditvärderingsinstitut och personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet. Av skäl 63 i EU-förordningen framgår att den nationella lagstiftning som reglerar t.ex. utövande av tillsynsbefogenheter ska gälla, inklusive regler om tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, i den mån förordningen inte föreskriver ett särskilt förfarande för detta.

De befogenheter som framgår av artikel 23.3 a och b överensstämmer till stora delar med Finansinspektionens befogenheter enligt t.ex. 23 kap. lagen om värdepappersmarknaden och 10 kap. lagen om investeringsfonder. I dessa lagar har uppgiftsskyldigheten begränsats endast i den utsträckning en anmodan skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Promemorians förslag är att det ska införas en motsvarande begränsning i lagen om kreditvärderingsinstitut. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter behovet av en sådan begränsning eftersom det följer av EU-förordningen att tillsynsbefogenheterna ska utövas i enlighet med nationell lagstiftning. Även i andra lagstiftningsärenden har det dock funnits motsvarande möjlighet att beakta nationell lagstiftning (se t.ex. prop. 2004/05:142 s. 117 med hänvisningar) men regeringen har ändå gjort bedömningen att en begränsning av uppgiftsskyldigheten lämpligen bör göras i den mån en anmodan skulle strida mot en i lag reglerad tystnadsplikt avseende advokater. Regeringen finner inte skäl att göra någon annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Advokater som avkrävs uppgifter kan därmed underlåta att inkomma med sådana ifall det skulle kunna medföra straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikt. Det bör också i detta sammanhang påpekas att skyldigheten att inställa sig till förhör inte innebär någon skyldighet att yttra sig vid förhöret, oavsett tystnadsplikt (jfr prop. 2004/05:142 s. 117 f.).

Bestämmelserna i 3 kap. tryckfrihetsförordningen och 2 kap. yttrandefrihetsgrundlagen om anonymitetsskydd och efterforskningsförbud kan också komma att aktualiseras med anledning av Finansinspektionens utredningsbefogenheter. Det gäller i sådana fall där kreditvärderingsinstitutet offentliggör kreditbetyg i sådana medier som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde, t.ex. i tryckta skrifter eller på hemsidor med grundlagsskydd. Eftersom de behöriga myndigheternas befogenheter enligt EUförordningen ska utövas i enlighet med nationell rätt, finns det ett stort utrymme att beakta våra nationella regler om t.ex. anonymitetsskydd och efterforskningsförbud. Skyldigheten att tillhandahålla Finansinspektionen information begränsas således av grundlagsregleringen. Någon särskild föreskrift om detta behövs inte eftersom det redan följer av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag. Bestämmelserna i den

föreslagna lagen kan därför inte tillämpas om de skulle komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Av 10 kap. 8 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar följer också att ett kreditvärderingsinstitut som ansökt om godkännande som kreditvärderingsföretag är skyldigt att lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som Finansinspektionen behöver för att kontrollera om förutsättningarna för ett godkännande är uppfyllda.

Det bör i detta sammanhang även nämnas att dokument som lämnas till Finansinspektionen som huvudregel blir allmän handling. Uppgifterna i dokumentet kan dock vara skyddade av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Vid en begäran om att dokumentet ska lämnas ut är det Finansinspektionens uppgift att avgöra om uppgifterna är skyddade av sekretess.

Platsundersökningar

Enligt artikel 23.3 c i EU-förordningen ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan. Av artikel 23.3 framgår vidare att de behöriga myndigheternas befogenheter endast får utnyttjas i förhållande till vissa uppräknade företag och personer, t.ex. kreditvärderingsinstitut och personer som medverkar i kreditvärderingsverksamheten.

Att en behörig myndighet har befogenhet att utföra inspektioner och kontroller på plats finns reglerat i en rad olika lagar och direktiv som omfattar den finansiella sektorn. Finansinspektionen har således, enligt gällande rätt, befogenhet att inom ramen för sin tillsyn göra undersökningar på plats hos olika företag. Finansinspektionen har också fått en utökad rätt att utföra undersökningar hos företag som fått i uppdrag av ett berört institut/företag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, se t.ex. 23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, 10 kap. 4 § lagen om investeringsfonder och 13 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Det kan nämnas att det i förarbetena till lagen om bank- och finansieringsrörelse (prop. 2002/03:139, del 1 s. 544 f. och del 2 s. 151 f.) framgår att Lagrådet, med hänvisning till 2 kap.6 och 10 §§regeringsformen ifrågasatte hur långt möjligheterna att utföra undersökningar sträcker sig. Regeringen, som gjorde bedömningen att de bestämmelser som infördes var förenliga med regeringsformen, anförde att bestämmelserna innebar att Finansinspektionen genom en undersökning på plats kunde inspektera alla aspekter av institutets verksamhet som inspektionen hade tillsyn över. När det gällde möjligheten att göra undersökningar hos den som fått i uppdrag av institutet att driva någon del av institutets rörelse, anförde regeringen att utvidgningen var kopplad till institutets sätt att driva sin verksamhet och att vad som hade anförts om undersökningar hos kreditinstitut också gäller för uppdragstagarna.

Det finns således i dag en uttrycklig rätt för Finansinspektionen att utföra platsundersökningar hos t.ex. värdepappersinstitut, börser och fondbolag men också hos företag som fått i uppdrag av dessa institut

eller företag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av institutet eller företaget.

I lagrådsremissen angavs att artikel 23.3 c borde tolkas på motsvarande sätt som andra rättsakter inom finanssektorn och därmed som att den endast innefattar en rätt för den behöriga myndigheten att genomföra undersökningar hos det institut som står under myndighetens tillsyn och andra företag som fått i uppdrag av institutet att utföra visst arbete eller vissa funktioner. Artikel 23.3 anger dock, till skillnad från andra EUrättsakter, uttryckligen vilka företag och personer som befogenheterna gäller i förhållande till. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att den i lagrådsremissen förordnade tolkningen därför är svår att förena med artikelns ordalydelse. Regeringen föreslår därför i stället att Finansinspektionens befogenhet att genomföra platsundersökningar gäller i förhållande till de företag och personer som följer av artikel 23.3 i EU-förordningen.

I tidigare lagstiftningsarbeten har rätten att utföra kontroller på plats tolkats av regeringen som att den endast avser en rätt att genomföra kontroller i företags kontorslokaler och liknande, alltså inte inspektioner i privatbostäder, se t.ex. övervägandena i prop. 2004/05:142 s. 118 f. Denna tolkning har motiverats av att det inte angetts att rätten att utföra inspektioner ska avse varje plats och en sådan bestämning finns beträffande andra befogenheter. För en sådan tolkning talar även den engelska versionen av EU-rättsakterna där det anges att den behöriga myndigheten ska ha befogenhet att utföra ”on-site inspections”. Enligt regeringens mening bör motsvarande tolkning göras i detta lagstiftningsärende. Finansinspektionen bör därmed inte kunna utföra inspektioner i bostadsutrymmen eller utrymmen med endast privat eller övervägande privat användningsområde.

Regeringen anser inte att det finns anledning att ge Finansinspektionen rätt att använda tvångsmedel för att genomföra platsundersökningar (jfr t.ex. prop. 2004/05:158 s. 135).

Rätt att infordra uppgifter om tele- och datatrafik

Enligt artikel 23.3 d i EU-förordningen ska den behöriga myndigheten vidare ha rätt att begära uppgifter över tele- och datatrafik. Finansinspektionens rätt att anmoda ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat har ansetts innefatta en rätt att begära in uppgifter om befintlig tele- och datatrafik (prop. 2004/05:142 s. 120 och prop. 2006/07:115 s. 494 f.). Finansinspektionen har alltså i vissa fall rätt att begära in uppgifter om befintlig tele- och datatrafik. Denna rätt har kompletterats med föreskrifter om att vissa telefonsamtal ska spelas in och arkiveras, se t.ex. 21 kap. 1 och 3 §§ Finansinspektionens föreskrifter (FFS 2007:16) om värdepappersrörelse.

I förarbetena till lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 494 f.) diskuterades hur den tystnadsplikt som gäller enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation förhåller sig till Finansinspektionens rätt att begära ut uppgifter om tele- och datatrafik. Regeringen ansåg att det bakomliggande direktivets krav på att den behöriga myndigheten ska kunna begära in uppgifter om tele- och

datatrafik var uppfyllda i och med den rätt Finansinspektionen har att begära uppgifter från de tillståndspliktiga företagen (jfr kammarrättens i Stockholm dom den 28 september 2006 i mål nr 4514-06). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning beträffande kreditvärderingsinstituten.

Till skillnad från vad som anges i t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)8 finns det inte i EUförordningen särskilt angivet att det ska vara fråga om ”befintliga” uppgifter. Det har dock inte framkommit att man i EU-förordningen velat utöka de behöriga myndigheternas befogenheter jämfört med vad som följer av andra EU-rättsakter inom finanssektorn.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1

5.3. Tillsynsåtgärder

Regeringens förslag: Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen får Finansinspektionen, utöver de tillsynsåtgärder som framgår av artikel 24 i EUförordningen, ingripa på olika sätt. Vid mindre allvarliga överträdelser får Finansinspektionen ingripa genom ett beslut om anmärkning eller genom att förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att låta bli att verkställa ett beslut.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.

Kammarrätten i Göteborg efterfrågar förtydligande av vad som avses med ”viss åtgärd” och vilka beslut som ett kreditvärderingsinstitut kan föreläggas att låta bli att verkställa. Finansinspektionen anmärker att möjligheten att förelägga ett institut att låta bli att verkställa ett beslut har utformats på ett annat sätt än vad som följer av andra lagar inom det finansiella området och ställer sig frågande till om det är lämpligt att ge bestämmelsen en annan lydelse än den vanligen förekommande.

Skälen för regeringens förslag: De behöriga myndigheterna har enligt artiklarna 24 och 25 i EU-förordningen rätt att vidta olika tillsynsåtgärder, t.ex. att återkalla en registrering och tillfälligt förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg. Huvudansvaret för tillsynen av ett kreditvärderingsinstitut ligger på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten oavsett var verksamheten bedrivs. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ges därför större möjligheter att ingripa än övriga behöriga myndigheter. Det är t.ex. enbart den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som kan besluta om återkallelse av en registrering och tillfälligt förbjuda kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg. Innan tillsynsåtgärder vidtas ska en kontaktperson (se avsnitt 4.2, tillsyn över kreditvärderingsverksamhet) underrättas och samråd ske med medlemmarna i det relevanta kollegiet.

8 EUT L 96, 12.4.2003, s. 16 (Celex 32003L0006).

Det finns inget krav på att medlemmarna i kollegiet måste enas innan ett beslut om en tillsynsåtgärd antas. Medlemmarna i kollegiet har möjlighet att begära råd från CESR om de inte kan enas. CESR ska då ge sitt råd inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran. Nås ingen överenskommelse inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades får den behöriga myndigheten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd måste dock motiveras fullständigt. Enligt förordningen ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering när det föreligger skäl för detta. I övriga fall är det upp till de behöriga myndigheterna att avgöra om och hur ett ingripande ska ske.

Kreditvärderingsinstituten står inte sedan tidigare under Finansinspektionens tillsyn och inspektionen har därför inte haft rätt att ingripa med olika tillsynsåtgärder. Om ett kreditvärderingsinstitut ansöker om godkännande som kreditvärderingsföretag enligt lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, har dock Finansinspektionen möjlighet att avslå ansökan om institutet inte uppfyller t.ex. lagens krav på objektivitet.

Återkallelse

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyldigheter som följer av förordningen, kan myndigheten ingripa genom olika tillsynsåtgärder. Den allvarligaste åtgärden är återkallelse av kreditvärderingsinstitutets registrering. Enligt artikel 24.1 a ska återkallelse av registrering ske i enlighet med artikel 20.

Av artikel 20 följer att återkallelse ska ske om kreditvärderingsinstitutet uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat några kreditbetyg under de senaste sex månaderna. Vidare ska registreringen återkallas om kreditvärderingsinstitutet beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på något annat sätt ha använt otillbörliga metoder, om kreditvärderingsinstitutet inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen eller om kreditvärderingsinstitutet allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i förordningen om villkoren för kreditvärderingsinstitutens verksamhet.

Det kan diskuteras om artikel 24.1 a lämnar utrymme för återkallelse även i andra fall än de som anges i artikel 20. Enligt artikel 24.1 får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidta vissa uppräknade tillsynsåtgärder t.ex. besluta om återkallelse. Enligt artikel 24.3 ska myndigheten innan den vidtar en tillsynsåtgärd följa ett visst förfarande som i viss mån skiljer sig från det förfarande som ska följas vid återkallelse enligt artikel 20. Det finns slutligen angivet i artikel 24.3 att den artikeln ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20. Av skäl 58 i EU-förordningen följer att återkallelse bör ske i de fall där åtgärden står i proportion till underlåtelsen att uppfylla skyldigheterna enligt förordningen.

Om det skulle finnas ytterligare möjligheter att besluta om återkallelse framstår dock hänvisningen till artikel 20 som missvisande. Ett beslut om återkallelse kan inte heller anses proportionerligt om inte någon av förutsättningarna i artikel 20 är uppfyllda. En konsekvens av att det skulle finnas möjlighet att återkalla en registrering även i andra fall än de som anges i artikel 20 skulle bli att återkallelse i så fall skulle ske efter det förfarande som anges i artikel 24. Förfarandet enligt artikel 24 innehåller andra tidsfrister än det förfarande som följer av artikel 20. Att olika tidsfrister skulle gälla inför beslut om återkallelse framstår varken som logiskt eller konsekvent.

Enligt regeringens mening bör därför artikel 24 tolkas på så sätt att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten endast kan besluta om återkallelse om någon av förutsättningarna i artikel 20 är uppfyllda och efter det förfarande som anges i artikel 20.

Inför ett beslut om återkallelse ska således kontaktpersonen (se avsnitt 4.2, tillsyn över kreditvärderingsverksamhet) underrättas och samråd ske med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Det finns inget krav på att medlemmarna i kollegiet måste enas innan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten beslutar om återkallelse. Däremot finns en förlängd frist för CESR att lämna råd och för det fall medlemmarna i kollegiet inte kan enas, en förlängd frist innan beslut om återkallelse får fattas.

Ett beslut om återkallelse får omedelbart verkan inom hela gemenskapen enligt artikel 20.4. Under en övergångsperiod får kreditbetyg från det berörda kreditvärderingsinstitutet användas i rättsligt reglerade sammanhang.

Regeringen anser att artiklarna 20 och 24.1 a inte motiverar några särskilda bestämmelser i svensk lagstiftning.

Tillfälligt förbud och tillfälligt upphävande

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyldigheter som följer av förordningen, kan den tillfälligt förbjuda kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg (artikel 24.1 b) eller tillfälligt upphäva användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärderingsinstitutet (artikel 24.1 c). Sådana beslut får verkan inom hela unionen. Ett beslut om tillfälligt upphävande av användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang får verkan först efter en övergångsperiod (artikel 24.2). Av skäl 58 framgår att ett beslut om tillfälligt upphävande av användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang endast bör vidtas i de fall åtgärden står i proportion till överträdelsen.

Inte heller denna artikel motiverar några särskilda bestämmelser i svensk lagstiftning enligt regeringens uppfattning.

Offentliga underrättelser

Enligt artikel 24.1 e i EU-förordningen får den behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vid konstaterade överträdelser mot förordningen utfärda offentliga underrättelser.

Regeringen anser inte heller att denna artikel motiverar införandet av några särskilda regler i svensk lagstiftning.

Ytterligare åtgärder

Enligt artikel 24.1 d i EU-förordningen får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidta andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav. CESR ska enligt artikel 21.3 c senast den 7 september 2010 utfärda vägledning om de slag av åtgärder som avses i artikeln. Det förutsätts alltså att de tillsynsåtgärder som föreskrivs i förordningen kombineras med ytterligare möjligheter att ingripa för de behöriga myndigheterna.

För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra sina uppgifter krävs att inspektionen utöver de tillsynsåtgärder som föreskrivs i artikel 24, snarast möjligt får ytterligare möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut som har sitt säte i Sverige. Regeringen anser till att börja med att Finansinspektionen bör få möjlighet att besluta om anmärkning. Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning bör inspektionen även få besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift. Anmärkning kan användas när ett kreditvärderingsinstitut begått en överträdelse som inte är tillräckligt allvarlig för ett beslut om återkallelse. Genom anmärkningen markerar Finansinspektionen att en överträdelse har skett. Finansinspektionen kan i stället välja att t.ex. förelägga institutet att upphöra med ett visst beteende (vilket kommer att redogöras för nedan). Vid val av åtgärd bör Finansinspektionen beakta hur allvarlig överträdelsen är och vilka konsekvenser åtgärden får. Finansinspektionen bör välja det alternativ som bedöms mest verkningsfullt i det enskilda fallet.

I t.ex. lagen om värdepappersmarknaden finns härutöver en möjlighet att meddela varning i allvarliga fall. Varning är dock tänkt att tillgripas när förutsättningar för återkallelse i och för sig föreligger men en varning i det enskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd (se t.ex. prop. 2006/07:115 s. 499). I förevarande sammanhang saknas emellertid utrymme att ge Finansinspektionen möjlighet att meddela varning, eftersom återkallelse enligt artikel 20 i EU-förordningen ska ske när förutsättningar för det föreligger.

Finansinspektionen bör vidare få möjlighet att förelägga ett kreditvärderingsinstitut som åsidosatt sina skyldigheter enligt EUförordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller förelägga institutet att låta bli att verkställa ett beslut. Avsikten är att Finansinspektionen ska kunna förhindra ett kreditvärderingsinstitut från att bedriva verksamhet på ett sätt som strider mot EU-förordningen. Ett föreläggande att vidta en viss åtgärd kan innebära såväl att något som kreditvärderingsinstitutet redan gjort ska ändras, som att en åtgärd som inte tidigare utförts ska vidtas.

Med hänsyn till den verksamhet som ett kreditvärderingsinstitut bedriver torde det endast i undantagsfall vara fråga om förelägganden att begränsa verksamheten i något avseende eller minska riskerna i den. Lagtexten bör därför, till skillnad från t.ex. 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden och 12 kap. 1 § lagen om investeringsfonder,

inte innehålla några sådana exempel. Regeringen finner inte heller skäl att i lagtexten ge exempel på andra åtgärder som kan komma i fråga eftersom regeringen bedömer att åtgärderna kommer att skilja sig åt från fall till fall. Finansinspektionen kan t.ex. komma att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att förstärka styrformer eller begränsa institutets möjlighet att ingå en viss typ av avtal.

Möjligheten att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att låta bli att verkställa ett beslut torde främst bli aktuellt avseende beslut som fattats på hög nivå i ett kreditvärderingsinstituts organisation, t.ex. av styrelsen. För att ett beslut ska kunna träffas av en sådan åtgärd måste det vara tillräckligt formaliserat. Finansinspektionen är dock inte förhindrade att också ingripa mot andra beslut än de som är direkt fattade av styrelsen eller stämman.

Finansinspektionen har anmärkt att lagtexten utformats på ett annat sätt än vad som följer av andra lagar inom det finansiella området. Enligt regeringens mening innebär dock förändringen att lagtexten därmed blir enklare att förstå.

Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut genom olika förelägganden är alternativ till ett beslut om anmärkning.

Finansinspektionen bör slutligen få möjlighet att förena ett föreläggande med vite.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att de föreslagna tillsynsåtgärderna inte kan vidtas av Finansinspektionen i den mån dessa åtgärder skulle komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagsregleringen innebär nämligen att överträdelser på det grundlagsskyddade området kan beivras endast i de fall och i den ordning som anges i dessa grundlagar (se 1 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen respektive 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen).

Tillsynsåtgärder av andra behöriga myndigheter än hemmedlemsstatens

Huvudansvaret för tillsynen av ett kreditvärderingsinstitut ligger som tidigare nämnts på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten oavsett var verksamheten bedrivs. I artikel 25 i EU-förordningen finns reglerat vilka tillsynsåtgärder en annan behörig myndighet än den i hemmedlemsstaten får vidta då ett registrerat kreditvärderingsinstitut – vars kreditbetyg används inom dess territorium – bryter mot sina skyldigheter enligt EU-förordningen. Myndigheten får enligt artikeln utfärda offentliga underrättelser, överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella myndigheter, tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av de institut som närmare anges i förordningen och som har säte i denna medlemsstat samt begära att kollegiet granskar om det är nödvändigt att vidta andra tillsynsåtgärder. Myndigheten har slutligen en rätt att anta andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstitutet fortsätter att iaktta rättsliga krav inom dess jurisdiktion. Det finns dock en förpliktelse att på lämpligt sätt beakta de åtgärder som vidtagits eller planeras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

Det har inte framkommit att Finansinspektionen skulle ha behov av ytterligare möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut som har säte i annan medlemsstat på ett sådant sätt som kräver medgivande i lag. Artikeln motiverar därför inte att några särskilda regler införs i svensk lagstiftning.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1

5.4. Straffavgift

Regeringens förslag: Finansinspektionen får i vissa fall besluta att en anmärkning mot ett kreditvärderingsinstitut ska förenas med en straffavgift. Straffavgiften ska uppgå till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Avgiften ska tillfalla staten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna är enligt artikel 36 i

EU-förordningen skyldiga att fastställa regler om sanktioner. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Det föreskrivs också att den behöriga myndigheten, med vissa undantag, ska offentliggöra varje sanktion som har beslutats. Medlemsstaterna ska senast den 7 december 2010 till Europeiska kommissionen anmäla vilka regler som man har infört om sanktioner. Av skäl 66 i EU-förordningen följer att det är upp till medlemsstaterna att avgöra om sanktionerna ska vara administrativa eller straffrättsliga.

Eftersom kreditvärderingsinstituten för närvarande inte står under Finansinspektionens tillsyn, har myndigheten inte getts några befogenheter att ingripa med sanktioner mot kreditvärderingsinstituten. Inom andra områden inom finansmarknaden finns sådana möjligheter. Finansinspektionen har t.ex. enligt lagen om värdepappersmarknaden och lagen om bank- och finansieringsrörelse möjlighet att kombinera ett beslut om anmärkning eller varning med en straffavgift/särskild avgift. Möjligheten att besluta om en sådan avgift motiveras bl.a. av att en överträdelse inte blir omedelbart ekonomiskt kännbar förrän företaget får betala någon form av avgift (se prop. 2006/07:115 s. 507 f. som hänvisar till prop. 2002/03:139 s. 386 f.).

Det är rimligt att Finansinspektionen ges motsvarande möjlighet att ingripa mot kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen bör därför få möjlighet att förena en anmärkning med en straffavgift i de fall inspektionen bedömer att detta behövs för att ge kreditvärderingsinstitutet en tillräckligt reprimand. Det intervall för straffavgiften som finns i de nämnda lagarna får anses väl avvägt för att kunna hantera de olika former av överträdelser det kan vara fråga om. Intervallets storlek ligger även väl i linje med EU-förordningens krav att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

I enlighet med vad som har anförts ovan, i anslutning till förslaget om att införa en möjlighet för Finansinspektionen att vidta olika tillsynsåtgärder vid överträdelser av bestämmelserna i EU-förordningen,

gäller att en straffavgift inte kan beslutas om detta skulle komma i konflikt med tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Redan beslutet om anmärkning är en allvarlig reprimand. Straffavgiften avser samma agerande som det som föranledde anmärkningen och utgör en gradering av hur allvarlig överträdelsen är. Det är därför rimligt att Finansinspektionen inte behöver vända sig till domstol för att få straffavgiften utdömd utan själv får fastställa hur stor avgiften ska vara i det enskilda fallet (jfr t.ex. prop. 2006/07:115 s. 508).

När Finansinspektionen ska bestämma avgiftens storlek bör myndigheten främst beakta hur allvarlig överträdelsen är. Även förhållandena hos kreditvärderingsinstitutet som gjort sig skyldig till överträdelsen bör dock kunna beaktas. En avgift som upplevs som avskräckande för ett mindre kreditvärderingsinstitut med måttlig omsättning kan framstå som i det närmaste obetydlig för ett annat institut med omfattande ekonomiska resurser. Det bör därför införas en begränsning i förhållande till kreditvärderingsinstitutets omsättning.

Avgiften bör tillfalla staten. Beträffande verkställighet av avgiften bör motsvarande regler gälla som i fråga om verkställighet av straffavgift enligt lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 25–28 §§). Det innebär att avgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar från det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Finansinspektionens beslut att påföra avgift får verkställas utan föregående dom eller utslag. Om avgiften inte betalas inom denna tid ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. En avgift som beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Frågeställningen om vad som ska gälla beträffande överträdelser som skett före den nya lagens ikraftträdande kommer att beröras i avsnitt 7.

Hänvisningar till S5-4

  • Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1

5.5. Samarbete med andra behöriga myndigheter

Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 26 i EUförordningen en allmän skyldighet att samarbeta med varandra. Samarbetet kan ske genom utbyte av information, genom bistånd vid kontroller på plats eller utredningar, genom delegering av uppgifter samt genom deltagande i olika kollegier. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska också samarbeta med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de företag som har en skyldighet att använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut.

5.5.1. Utbyte av information

Regeringens bedömning: Det informationsutbyte som EUförordningen föreskriver om kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Finansinspektionen bör anmäla till

Finansdepartementet när myndigheten avser att ingå ett avtal om informationsutbyte med tredjeland.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I artiklarna 27 och 32–35 i EUförordningen finns bestämmelser om utbyte av information mellan behöriga myndigheter (även i tredjeland) och med andra organ som är verksamma inom finanssektorn.

De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 27 förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen. De har därutöver en möjlighet att lämna över information, även uppgifter som omfattas av sekretess, till bl.a. andra tillsynsmyndigheter och centralbanker för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter och organ har i sin tur en rätt att ge de behöriga myndigheterna uppgifter som de kan behöva.

Enligt artikel 32 gäller tystnadsplikt för alla personer som arbetar eller som har arbetat för CESR, för en behörig myndighet eller för en myndighet eller person till vilken en behörig myndighet delegerat uppgifter t.ex. revisorer och andra sakkunniga som arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnadsplikt får dock lämnas ut när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

Som huvudregel gäller tystnadsplikt och sekretess avseende information som utbyts mellan CESR och behöriga myndigheter och behöriga myndigheter sinsemellan. Informationen får dock lämnas ut om det finns ett uttryckligt medgivande eller om så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

Av artikel 34 följer att en behörig myndighet i en medlemsstat får ingå ett samarbetsavtal om utbyte av information med en behörig myndighet i tredjeland endast om den information som överlämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som motsvarar den som följer av artikel 32.

Av artikel 32 följer en tystnadsplikt för personer som på olika sätt är knutna till bl.a. den behöriga myndigheten. En motsvarande tystnadsplikt följer av 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den bestämmelsen gäller ett förbud att röja eller utnyttja uppgift som omfattas av sekretess både för myndigheten där uppgiften förekommer och för personer som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund.

Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter kan det inledningsvis konstateras att det till stor del handlar om sådana uppgifter för vilka sekretess gäller enligt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Uppgift som är sekretessbelagd enligt offentlighets- och sekretesslagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller

mellanfolkliga organisationen. Bestämmelsen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i tillsynsarbetet lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (jfr prop. 1992/93:89 s. 135, prop. 1999/00:94 s. 57, prop. 2006/07:5 s. 350).

Beträffande Finansinspektionens möjligheter att hämta in information från utländska myndigheter och organ och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. Enligt 30 kap. 7 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess hos en statlig myndighet i verksamhet som bl.a. består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet i den utsträckning riksdagen godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41, prop. 2006/07:5 s. 350 och RÅ 2007 ref. 45). Sekretess gäller därmed för information som Finansinspektionen tar emot från utländska myndigheter och organ och som inte får lämnas ut enligt förordningen.

Om däremot Finansinspektionen i framtiden ingår ett avtal med tredjeland om informationsutbyte kan det diskuteras om riksdagen verkligen godkänt detta avtal. Enligt 30 kap. 7 § första stycket andra meningen offentlighets- och sekretesslagen gäller dock sekretess även för sådana uppgifter som Finansinspektionen har fått från en utländsk myndighet eller ett utländskt organ enligt något annat avtal, om regeringen meddelar föreskrifter om det. I 8 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) anges de myndigheter och organ som Finansinspektionen träffat avtal med och vars uppgifter omfattas av sekretess. Om Finansinspektionen avser att ingå ett avtal om informationsutbyte med en behörig myndighet i tredjeland, bör därför myndigheten anmäla detta till Finansdepartementet för att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om att sekretess ska gälla för de uppgifter som Finansinspektionen får enligt avtalet.

Sammantaget gör regeringen den bedömningen att det informationsutbyte och den tystnadsplikt som föreskrivs i EU-förordningen inte står i strid med svensk nationell rätt.

Det kan i sammanhanget noteras att EU-förordningen, enligt skäl 66 i den, inte är avsedd att påverka skyldigheten att skydda fysiska personers rätt till privatliv när det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med personuppgiftsdirektivet9.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT L 281, 23.11.1995, s. 31 (Celex 31995L0046).

5.5.2. Samarbete vid särskild begäran

Regeringens förslag: Finansinspektionen får, på begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat, låta den myndigheten delta i eller själv utföra kontroller på plats eller utredningar i Sverige.

Finansinspektionen får även på begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat utse revisorer och andra sakkunniga för att utföra kontroller på plats eller utredningar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.

NASDAQ OMX Stockholm AB betonar betydelsen av effektivt internationellt samarbete mellan tillsynsmyndigheter och att det är angeläget att några tveksamheter inte föreligger för praktiska och effektiva samarbeten i detta fall.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 28 i EU-förordningen får en behörig myndighet i en medlemsstat begära bistånd av en behörig myndighet i en annan medlemsstat när det gäller kontroller på plats eller utredningar. En behörig myndighet som tar emot en sådan begäran ska enligt förordningen antingen själv utföra kontrollen på plats eller utredningen, låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i kontrollen på plats eller utredningen, låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra kontrollen på plats eller utredningen, utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrollen på plats eller utredningen eller samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet av vissa tillsynsuppgifter.

Enligt EU-förordningen ska den behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, ha möjlighet att överlämna en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till en annan behörig myndighet.

Av 11 kap. 6 § regeringsformen framgår att en förvaltningsuppgift kan överlämnas till olika organ och enskilda individer. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning, ska det enligt samma bestämmelse ske med stöd av lag. Enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen kan riksdagen överlämna förvaltningsuppgifter till olika utländska organ. Riksdagen får enligt nämnda bestämmelse i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning ska riksdagen fatta beslutet med kvalificerad majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Det kan vidare nämnas att 13 kap. 7 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse ger behöriga myndigheter inom EES möjlighet att genomföra platsundersökningar i Sverige. Av förarbetena till den bestämmelsen (prop. 2002/03:139 del 1 s. 544 f. och del 2 s. 151) framgår att Lagrådet med hänvisning till 2 kap.6 och 10 §§regeringsformen ifrågasatte dels hur långt möjligheterna att utföra undersökningar sträckte sig, dels att utländska tillsynsmyndigheter skulle ha rätt att företa platsundersökningar i Sverige. Regeringen, som gjorde bedömningen att de bestämmelser som infördes var förenliga med regeringsformen, anförde att eventuella försök att begränsa utlandsmyndighetens befogenheter riskerade att komma i konflikt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006

om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut10. Regeringen gör inte någon annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Som

NASDAQ OMX Stockholm AB påpekat är det också av stor vikt att de behöriga myndigheterna kan samarbeta på ett effektivt sätt .

Av den nya lagen bör det därför framgå att Finansinspektionen, på begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat, får samarbeta med den utländska myndigheten på det sätt som framgår av artikel 28, t.ex. genom att låta den utländska myndigheten delta i eller själv utföra kontroller på plats eller utredningar i Sverige. Riksdagens beslut ska tas med kvalificerad majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Hänvisningar till S5-5-2

  • Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1

5.5.3. Delegering av uppgifter

Regeringens bedömning: Den möjlighet till delegation till en behörig myndighet i en annan medlemsstat som EU-förordningen föreskriver om kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 30 i EUförordningen får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten delegera någon eller några av sina uppgifter till en behörig myndighet i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkänner detta. En sådan delegering påverkar dock inte den delegerande behöriga myndighetens ansvar.

Detta måste innebära att Finansinspektionen visserligen kan ge en utländsk myndighet i uppdrag att utföra vissa uppgifter men att Finansinspektionen inte kan överlåta några förvaltningsuppgifter, eftersom det skulle innebära att även ansvaret övergår. Den utländska myndigheten bör således inte med stöd av artikel 30 kunna ges rätt att besluta om några åtgärder som innefattar myndighetsutövning mot institut, företag eller enskilda i Sverige eftersom det förutsätter att Finansinspektionen frånsäger sig ansvaret. Däremot kan Finansinspektionen delegera förvaltningsuppgifter som innebär faktisk förvaltningsverksamhet t.ex. att ta in och utvärdera information. Därmed aktualiseras inte en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. En överenskommelse om delegation är dock en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ska ingås av regeringen. Av 10 kap. 3 § regeringsformen följer dock att regeringen kan uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå sådana internationella överenskommelser som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Regeringen har den 14 april 2010 beslutat att ge ett sådant bemyndigande genom ändringar i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Ändringarna kommer att träda i kraft den 1 juni 2010.

10 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

5.5.4. Kollegier av behöriga myndigheter

Regeringens bedömning: EU-förordningens bestämmelser om samarbete inom tillsynskollegierna innebär inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländska organ.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt EU-förordningen ska de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra genom deltagande i olika kollegier. Kollegierna ska bestå av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, dvs. den medlemsstat där det berörda kreditvärderingsinstitut har sitt stadgeenliga säte (artikel 3), och av andra behöriga myndigheter som önskar bli medlemmar i kollegiet och som har särskild anknytning till det berörda kreditvärderingsinstitutet (artikel 29).

Även andra behöriga myndigheter får delta i möten och verksamheter inom kollegiet. För det fall det är fråga om en ansökan om certifiering består kollegiet av de behöriga myndigheter som beslutat att bli medlemmar. Det berörda kollegiet ska vara med i beslutsförfarandet inför ett beslut om registrering/certifiering, återkallelse av registrering eller annan tillsynsåtgärd.

Stora ansträngningar ska göras för att få till stånd en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i kollegiet. CESR ska bistå med råd och stöd samt upprätta en medlingsmekanism som ska bidra till att nå samsyn i kollegierna (artikel 31). Om överenskommelse nås ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten verkställa överenskommelsen genom ett nationellt beslut. Om de behöriga myndigheterna i kollegiet inte kan enas är det som huvudregel den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (och i vissa fall kontaktpersonen) som själv får avgöra frågan, t.ex. om återkallande av registrering (artikel 20.2) eller tillsynsåtgärder (artikel 24.3). Ett sådant beslut kan få verkan inom hela unionen. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kan besluta t.ex. om återkallande av registrering, ett tillfälligt förbud för kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg eller att tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitutet. En kontaktperson kan också, med verkan inom hela unionen, bevilja ett kreditvärderingsinstitut undantag från skyldighet att uppfylla något eller några krav i förordningen trots att kollegiet inte är överens. Sådana beslut ska dock innehålla en fullständig motivering av alla avvikelser från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd.

Om kollegiet inte kan enas om huruvida ett kreditvärderingsinstitut eller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska beviljas registrering ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fatta ett avslagsbeslut (artiklarna 16.7 och 17.7). Om kollegiet inte kan enas om huruvida en ansökan om certifiering ska beviljas ska kontaktpersonen fatta ett avslagsbeslut (artikel 5.3).

Överenskommelse mellan tillsynsmyndigheter

Om de relevanta tillsynsmyndigheterna enas om t.ex. vilken tillsynsåtgärd som ska vidtas är det att betrakta som en internationell överenskommelse. Den internationella överenskommelsen är dock inte direkt bindande för kreditvärderingsinstitutet utan det är först genom det nationella beslutet som rättsverkningar för kreditvärderingsinstitutet uppkommer. Om frågan avser ett kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige innebär överenskommelsen att Finansinspektionen åtar sig att fatta ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen. Införlivandet av överenskommelsen sker när Finansinspektionen sedan fattar det nationella beslutet. Detta medför inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländskt organ. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och kan överklagas till domstol (jfr prop. 2005/06:45 s. 115 f. och bet. 2005/06:FiU22 s. 12 f.).

Om en domstol ändrar eller upphäver Finansinspektionens beslut påverkar detta inte utan vidare överenskommelsens innehåll eller giltighet utan endast det överklagade beslutet. Detta innebär att följderna av att en domstol ändrar Finansinspektionens beslut så att det inte längre står i överensstämmelse med överenskommelsen, måste hanteras av Finansinspektionen i samband med att myndigheten ingår överenskommelsen. Eftersom överenskommelsen ska mynna ut i ett överklagbart beslut ligger det alltså i sakens natur att överenskommelsen utformas på ett sådant sätt att en domstols framtida ställningstagande kan beaktas (jfr prop. 2006/07:5 s. 337 f.).

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen är behörigheten att ingå internationella överenskommelser förbehållen regeringen. Av 10 kap. 2 § regeringsformen följer dock att regeringen inte får ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna om överenskommelsen t.ex. förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas. Enligt 10 kap. 3 § regeringsformen kan regeringen uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.3) har regeringen beslutat att ge Finansinspektionen ett bemyndigande att ingå sådana överenskommelser genom ändringar i förordningen med instruktion för Finansinspektionen.

Om någon överenskommelse inte nås

Om de behöriga myndigheterna i kollegiet inte kan enas, är det som huvudregel den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (och i vissa fall kontaktpersonen) som själv får avgöra frågan och fatta beslut, t.ex. om återkallande av registrering (artikel 20.2) eller tillsynsåtgärder (artikel 24.3).

Ett sådant beslut kan få verkan inom hela unionen, t.ex. beslut av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om återkallelse av registrering (artikel 20.4), tillfälligt förbud för kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg (artikel 24.1 b) eller beslut om att tillfälligt

upphäva användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitutet (artikel 24.1 c). Utländska myndigheters beslut kan därmed få verkningar för de institut och företag som använder sig av det berörda kreditvärderingsinstitutets betyg i rättsligt reglerade sammanhang i Sverige. Besluten innebär dock inte att Sverige överlåter några förvaltningsuppgifter till de utländska myndigheterna, eftersom besluten riktar sig mot kreditvärderingsinstitut som inte har säte i Sverige.

Om ett svenskt institut vill överklaga ett sådant beslut ska det ske i den medlemsstat där den behöriga myndighet som fattat beslutet hör hemma och i enlighet med den medlemsstatens rättsordning.

Om de behöriga myndigheterna i kollegiet inte kan enas i fråga om huruvida en registrerings- eller certifieringsansökan ska beviljas, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller kontaktpersonen fatta beslut om att avslå ansökan. Denna skyldighet följer direkt av artiklarna 16.7 och 17.7. Om det berörda kreditvärderingsinstitutet har säte i Sverige, ska således Finansinspektionen fatta ett nationellt beslut om avslag. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och kan överklagas till domstol11 (se avsnitt 5.9 angående möjligheterna för den nationella domstolen att ändra ett sådant beslut).

5.6. Avgifter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt EU-förordningen. Regeringens bedömning: Finansinspektionens möjlighet att ta ut avgifter för prövning av en registreringsansökan och för tillsynen av kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige bör framgå av de förordningar som reglerar Finansinspektionens möjlighet att ta ut sådana avgifter.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås dock inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ta ut sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt EU-förordningen.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Remissinstanserna uttalar sig inte i detta lagstiftningsärende om regeringens förslag om bemyndigande. Regeringen har i ett annat lagstiftningsärende (prop. 2009/10:132) remitterat en promemoria angående bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt EU-förordningen. Ekonomistyrningsverket

11 Se skäl 63 i EU-förordningen där det framgår att förordningen inte är avsedd att påverka rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra personer som omfattas av lagstiftningen och därmed inte heller möjligheterna till överklagande.

framhöll i det lagstiftningsärendet att bemyndigandet även borde ges i lag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 19 i

EU-förordningen får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ta ut registrerings- och/eller tillsynsavgifter av kreditvärderingsinstitutet. Avgifterna ska stå i proportion till de kostnader som uppkommit för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Av skäl 57 följer att bestämmelserna i EU-förordningen inte bör påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser om nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande avgifter. En ansökan om registrering kan enligt artikel 40 lämnas in tidigast den 7 juni 2010.

Riksdagen har i olika lagar, t.ex. lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden, bemyndigat regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana årliga avgifter som ska bekosta Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Sådana föreskrifter finns samlade i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Riksdagen har vidare bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om ansöknings- och expeditionsavgifter. Sådana föreskrifter finns samlade i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Finansinspektionens möjlighet att ta ut avgifter för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut bör framgå av dessa avgiftsförordningar.

För att Finansinspektionen ska få möjlighet att ta ut avgifter för registrering och tillsyn redan den 7 juni 2010 (det datum när kreditvärderingsinstitut först kan ansöka om registrering) har riksdagen bemyndigat regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om sådana avgifter som följer av EUförordningen (se prop. 2009/10:132, bet. 2009/10:FiU34 och rskr. 2009/10:229). Som Ekonomistyrningsverket påpekat är det lämpligt att riksdagens bemyndigande även ges i lagform. Regeringen föreslår därför att riksdagen i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut ger ett sådant bemyndigande. Detta bemyndigande avses då ersätta det som riksdagen beslutat på grundval av prop. 2009/10:132.

Hänvisningar till S5-6

5.7. Språk

Regeringens bedömning: EU-förordningens regel om på vilka språk som en ansökan om registrering ska ges in bör inte föranleda någon särskild bestämmelse i svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 15 i EUförordningen ska ett kreditvärderingsinstitut lämna in en registreringsansökan till CESR som ska lämna den vidare till bl.a. den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Ansökan ska lämnas in på

”det språk som krävs enligt lag i deras respektive medlemsstater och dessutom på ett språk som är vanligt i internationella finanskretsar”. Av artikel 21 följer att CESR senast den 7 juni 2010 ska utfärda vägledning om bl.a. språk för ansökningar som lämnas till CESR.

Svensk rätt innehåller ett fåtal uttryckliga bestämmelser om vilket språk handlingar till en myndighet eller en domstol ska ges in på. För t.ex. patentärenden finns dock särskilda regler om vilket språk en ansökan eller annan handling ska ges in på. Det finns vidare vissa bestämmelser om att handlingar som ska registreras och kungöras i vart fall som huvudregel ska finnas översatta till svenska, se t.ex. 23 kap. 42 § aktiebolagslagen (2005:551) och 15 a kap. 31 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Varken av språklagen (2009:600) eller förvaltningslagen (1986:223) följer någon uttrycklig skyldighet att endast ge in handlingar som är avfattade på svenska språket eller översatta till svenska språket till olika myndigheter. Av språklagen följer att språket i förvaltningsmyndigheter är svenska och att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Myndigheterna har vidare ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom dess fackområde finns tillgänglig, används och utvecklas. Detta innebär att språket i t.ex. protokoll, beslut och föreskrifter ska vara svenska. I förarbetena till språklagen (prop. 2008/09:153 s. 29 f.) framförs dock att det i andra delar av den offentliga verksamheten är naturligt att det kan förekomma kommunikation på andra språk än svenska. Som exempel anges skriftväxling mellan svenska myndigheter och utländska myndigheter och internationella organisationer. Det framhålls vidare att de exakta gränserna för det område inom vilket svenskan är obligatorisk inte kan anges generellt utan får bedömas i varje enskilt fall. Språklagen innehåller också en erinran om att det finns särskilda bestämmelser beträffande skyldigheten för förvaltningsmyndigheter att översätta handlingar.

Som en allmän princip gäller sedan lång tid tillbaka att det svenska språket ska användas i inlagor som ges in till domstolar och myndigheter. Om det kommer in en handling på ett främmande språk bör en slentrianmässig översättning inte ske utan hänsyn ska tas till ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det material som lämnats in och kostnaden för översättning sedd i förhållandet till ärendets vikt (se prop. 1971:30 s. 382). I ärenden av kommersiell natur kan det vara naturligt att kräva att parten själv ansvarar för översättning till svenska av inlagorna (Vogel i SvJT 1972 s. 375, Hellners och Malmqvist, Förvaltningslag med kommentarer, andra upplagan s. 102 f.).

Svensk rätt innehåller således endast ett fåtal uttryckliga bestämmelser om vilket språk handlingar till en myndighet eller en domstol ska ges in på. I vilken omfattning det krävs att en ansökan lämnas in eller översätts till svenska avgörs i det enskilda fallet utifrån bl.a. ärendets natur. Det har inte framkommit några skäl till att införa bestämmelser om på vilket språk en ansökan om registrering ska ges in. Enligt regeringens mening bör därför inte EU-förordningens regel om på vilka språk som en ansökan om registrering ska ges in föranleda några särskilda bestämmelser i svensk rätt.

5.8. Styrning och organisation m.m.

Regeringens bedömning: Det bör inte i lag regleras hur EUförordningen förhåller sig till aktiebolagslagens bestämmelser.

Det bör inte införas några motsvarigheter till EU-förordningens bestämmelser om vilka krav kreditvärderingsinstituten ska uppfylla när det gäller anställda, metoder, presentation av kreditbetyg m.m.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningen innehåller olika krav beträffande kreditvärderingsinstitutens styrning och organisation, se främst artikel 6 och bilaga I. Det handlar t.ex. om bestämmelser rörande styrelsesammansättning och förbud mot vissa ersättningar.

EU-förordningens bestämmelser om kreditvärderingsinstitutens styrning och organisation skiljer sig i vissa delar från vad som följer av aktiebolagslagens bestämmelser. I den mån EU-förordningens innehåll strider mot aktiebolagslagens bestämmelser gäller EU-förordningen.

Det finns flera lagar som i vissa avseende innehåller en reglering som avviker från aktiebolagen utan att det finns någon särskild erinran om det i aktiebolagslagen, t.ex. lagen om investeringsfonder och lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Någon erinran om innehållet i EU-förordningen bör därför inte införas i aktiebolagslagen. Det har inte heller framkommit skäl för att i den nya lagen om kreditvärderingsinstitut införa bestämmelser om hur EU-förordningens innehåll förhåller sig till aktiebolagslagens bestämmelser.

Om ett kreditvärderingsinstitut bryter mot EU-förordningens bestämmelser av bolagsstyrningskaraktär, t.ex. entledigar en styrelseledamot av ett skäl som strider mot EU-förordningen (bilaga I, avsnitt A punkten 2 fjärde stycket), så är beslutet inte civilrättsligt ogiltigt. Däremot har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom t.ex. sanktioner.

EU-förordningen innehåller även i övrigt bestämmelser om de krav kreditvärderingsinstituten ska uppfylla när det gäller anställda, metoder, presentation av kreditbetyg, information m.m. Dessa bestämmelser varken får eller bör genomföras i nationell rätt.

5.9. Överklagande

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Det saknas bestämmelser i EUförordningen som direkt reglerar möjligheten att överklaga den behöriga myndighetens beslut. Av skäl 63 följer dock att förfarandena i

Pr

förordningen, inklusive registreringsförfarandet, inte bör påverka rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra personer som omfattas av förordningen och därmed inte heller möjligheterna till överklagande.

op. 2009/10:217

Enligt EU-förordningen är det de nationella behöriga myndigheterna som ska fatta beslut om t.ex. registrering och tillsynsåtgärder. Dessa beslut har rättsverkningar för kreditvärderingsinstituten och de andra personer som omfattas av förordningen. Ett nationellt beslut som grundar sig på en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna kan överklagas och upphävas eller ändras av en nationell domstol, t.ex. på grund av att beslutet strider mot EU-förordningens artiklar. Även för det fall en behörig myndighet meddelar ett beslut om avslag avseende en registreringsansökan på grund av att medlemmarna i det relevanta kollegiet inte kunnat enas är det den behöriga myndighetens beslut om avslag som har rättsverkningar och som kan överklagas. EUförordningen bör tolkas så att även ett sådant beslut kan upphävas eller ändras av en nationell domstol.

I enlighet med artiklarna 16 och 17 ska ett beslut om avslag innehålla en fullständig motivering och de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter ska anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter. Detta innebär att den nationella domstolen har alla möjligheter att företa en fullständig prövning av beslutet, dvs. både en formell och en materiell prövning av beslutet. EU-förordningens bestämmelser medför att Finansinspektionen kan komma att meddela ett beslut om avslag där det anges att Finansinspektionen har en avvikande åsikt och att detta beslut sedan prövas av domstol.

Enligt bl.a. lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och lagen om värdepappersmarknaden är utgångspunkten att beslut som Finansinspektionen meddelar överklagas till förvaltningsrätt som första instans och att prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätt (jfr prop. 2005/06:45 s. 234 f. med hänvisningar). Motsvarande bör gälla vid överklagande av Finansinspektionens beslut beträffande kreditvärderingsinstituten. Det innebär att samtliga beslut av Finansinspektionen som får överklagas ska överklagas hos förvaltningsrätt som första instans och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Hänvisningar till S5-9

  • Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.1

6. Ändringar i andra lagar

I EU-förordningen görs hänvisningar till andra EU-rättsakter. Det gäller t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut12 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut13. I de följande

12 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 13 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049).

avsnitten kommer det att redogöras för i vilken mån det bör ske ändringar i de nationella lagarna som reglerar de berörda områdena.

6.1. Lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar

Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte göras några ändringar i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Finansinspektionen anför att det finns små men avgörande skillnader mellan kreditvärderingsinstituten och kreditvärderingsföretagen och att det är önskvärt att dessa skillnader redovisas, belyses och närmare diskuteras i den kommande propositionen.

Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningen är, enligt skäl 44 i den, inte avsedd att ersätta de etablerade förfarandena för erkännande av externa ratinginstitut. Enligt artikel 2.3 i förordningen ska dock ett kreditvärderingsinstitut ansöka om registrering enligt förordningen som ett villkor för att godkännas som externt ratinginstitut såvida det inte enbart utfärdar sådana kreditbetyg som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. Av artikel 4.1 följer också att vissa institut och företag fr.o.m. den 7 december 2010 i rättsligt reglerade sammanhang (se avsnitt 4.2) enbart får använda kreditbetyg som är utfärdade av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet med förordningen.

Kreditvärderingsföretag finns indirekt reglerade i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Lagen syftar till att säkerställa att kreditinstitut och värdepappersbolag upprätthåller en viss soliditetsnivå och grundar sig på två EG-direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. I lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar finns krav på hur stort buffertkapital (kapitalbas) kreditinstituten och värdepappersbolagen måste ha i relation till riskerna i rörelsen. Det finns också reglerat olika metoder för hur kapitalkravet för kreditrisker ska beräknas. Enligt en av metoderna kan riskvikten för en exponering bestämmas med stöd av externa ratinginstituts (kreditvärderingsföretags) kreditvärderingar. En förutsättning för att en extern kreditvärdering ska få användas i detta syfte är att kreditvärderingsföretaget har godkänts av Finansinspektionen (4 kap. 12 §).

För att ett kreditvärderingsföretag ska godkännas (erkännas som externt ratinginstitut) ställs krav på bl.a. objektivitet, oberoende, öppenhet och trovärdighet. Finansinspektionen kan antingen göra en direkt prövning av ett kreditvärderingsföretag (Finansinspektionen utför sin egen prövning) eller en indirekt prövning (Finansinspektionen godtar en prövning som en utländsk tillsynsmyndighet har gjort). Finansinspektionen har också möjlighet att återkalla ett godkännande.

I 4 kap. 12 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar finns angivet vilka krav som måste vara uppfyllda för att ett kreditvärderingsföretag ska godkännas (erkännas som externt ratinginstitut). Finansinspektionen har också meddelat föreskrifter och allmänna råd avseende vilka krav som ställs för att ett kreditvärderingsföretag ska godkännas (FFFS 2007:2). Det framgår dock inte att det för godkännande i vissa fall också krävs att företaget ansöker om registrering enligt EU-förordningen.

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering14 ska direktivens bestämmelser om villkoren för erkännande av externa ratinginstitut ersättas med nya bestämmelser. Det pågår med anledning av det nämnda direktivet en översyn av bl.a. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Enligt regeringens mening är det lämpligt att de ändringar som bör ske av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar införs i ett sammanhang. Det bör därför inte i det här lagstiftningsärendet föreslås några ändringar i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Finansinspektionen efterfrågar en närmare analys av skillnaderna mellan kreditvärderingsföretag och kreditvärderingsinstitut. Som huvudregel gäller enligt EU-förordningen att ett kreditvärderingsinstitut som villkor för att godkännas som kreditvärderingsföretag (erkännas som externt ratinginstitut) också ska ansöka om registrering enligt EU-förordningen.

Ett kreditvärderingsinstitut kan därmed vara ett sådant kreditvärderingsföretag som kan ansöka om godkännande hos Finansinspektionen. Ytterligare analys av skillnaden mellan kreditvärderingsinstitut och kreditvärderingsföretagen kommer sannolikt att ske inom ramen för den pågående översynen av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och det finns därför inte skäl att närmare belysa dessa skillnader inom ramen för detta lagstiftningsärende.

6.2. Lagen om handel med finansiella instrument

Regeringens förslag: Det ska framgå av lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att det finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla i artikel 4.1 i EUförordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 4.1 i EU-förordningen ska ett prospekt som innehåller en hänvisning till ett eller flera kreditbetyg också innehålla information om huruvida kreditbetygen har utfärdats av ett registrerat kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen.

14 EUT L 302, 17.11.2009, s. 97 (Celex 32009L0111).

Av 2 kap. 11 § lagen om handel med finansiella instrument framgår att ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Det erinras också om att det finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla i prospektförordningen15.

För att 2 kap. 11 § lagen om handel med finansiella instrument inte ska bli missvisande bör den ändras på så sätt att det också framgår att det finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla i artikel 4.1 i EU-förordningen.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 2009/10:217: Avsnitt 9.2

7. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen om kreditvärderingsinstitut ska träda i kraft den 7 september 2010. Anmärkning och straffavgifter får endast beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

Den lagändring som införs med anledning av artikel 4.1 i EUförordningen ska träda i kraft den 7 december 2010.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian har det dock föreslagits att den nya lagen om kreditvärderingsinstitut ska träda i kraft den 1 augusti 2010. I promemorian har det inte heller föreslagits någon särskild övergångsbestämmelse.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Kammarrätten i Göteborg tar upp frågeställningen om det är möjligt för den behöriga myndigheten att besluta om sanktioner grundat på handlingar som strider mot EUförordningen men som ägt rum innan den nya lagen om kreditvärderingsinstitut trätt i kraft.

Skälen för regeringens förslag: De förslag som lämnas i promemorian är föranledda av EU-förordningen som trädde i kraft den 7 december 2009. Medlemsstaterna ska enligt förordningen utse en behörig myndighet senast den 7 juni 2010 och kreditvärderingsinstitut kan tidigast den 7 juni 2010 ansöka om registrering.

Med anledning av att behörig myndighet ska utses senast den 7 juni 2010 har regeringen den 14 april 2010 beslutat att utse Finansinspektionen som behörig myndighet genom ändringar i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Ändringarna träder i kraft den 1 juni 2010. Regeringen avser vidare att införa ändringar i

15 Kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, EUT L 215, 16.6.2004. s. 3 (Celex 02004R0809).

relevanta avgiftsförordningar för att Finansinspektionen ska kunna ta ut avgifter för registreringsansökningar och tillsyn (se avsnitt 5.1. och 5.6).

I promemorian har det inte föreslagits någon särskild övergångsbestämmelse. Kammarrätten i Göteborg har uppmärksammat frågan om vad som gäller beträffande överträdelser som äger rum innan den nya lagen om kreditvärderingsinstitut trätt i kraft. Befintliga kreditvärderingsinstitut, dvs. sådana kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom unionen före den 7 juni 2010, ska enligt övergångsbestämmelserna i artikel 40 i EU-förordningen vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast den 7 september 2010. Mot bakgrund härav framstår det, som Lagrådet påpekat, som lämpligt att ikraftträdandet bestäms till detta datum.

Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Förbudet omfattar formellt inte administrativa sanktioner som är av straffliknande natur. Enligt förarbetena skulle det emellertid innebära ett kringgående av förbudet att ge retroaktiv verkan åt administrativa sanktioner av uppenbart repressiv, straffliknande karaktär (prop. 1975/76:209 s. 125). Regeringen anser därför att bestämmelserna om anmärkning och sanktionsavgifter inte bör ges retroaktiv verkan. Straffavgift och anmärkning bör således endast få beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet vilket bör framgå av en övergångsbestämmelse.

Av artikel 41 i EU-förordningen följer att artikel 4.1 ska tillämpas från och med den 7 december 2010. Från denna tidpunkt får således vissa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang endast använda kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut inom unionen. Från denna tidpunkt gäller också skyldigheten att i vissa prospekt informera om kreditbetyg har utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut inom unionen. Den lagändring som införs med anledning av artikel 4.1 bör därför träda i kraft den 7 december 2010.

8. Förslagens konsekvenser

EU-förordningen har redan trätt i kraft och medför i sig olika konsekvenser för kreditvärderingsinstitut och andra. Europeiska kommissionen har också gjort en konsekvensanalys16. De förslag som lämnas av regeringen har till syfte att anpassa svensk lagstiftning till EUförordningen. I detta avsnitt kommer det att redogöras för vilka konsekvenser de förslag som lämnas av regeringen medför.

8.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar

Syftet med de förslag som lämnas av regeringen är att anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen. Förslagen innebär att en ny lag om

16 Kommissionens arbetsdokument – Medföljande dokument till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut – Sammanfattning av konsekvensanalysen (Celex 52008SC2746).

kreditvärderingsinstitut införs och att det införs en mindre ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

EU-förordningen förutsätter att vissa nationella regler införs t.ex. om utseende av behörig myndighet och sanktioner. EU-förordningen ger också på vissa punkter medlemsstaterna möjlighet att komplettera förordningen med nationella bestämmelser om bl.a. de behöriga myndigheternas utrednings- och tillsynsbefogenheter. Enligt regeringsformen ska riksdagen också fatta beslut med kvalificerad majoritet om förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning ska överlämnas till utländska organ. Det finns därför behov av att komplettera EU-förordningen med bestämmelser om behörig myndighet, den behöriga myndigheternas utrednings- och tillsynsbefogenheter liksom om samarbetet med andra behöriga myndigheter. För att den svenska lagstiftningen inte ska bli missvisande krävs också att det införs en mindre ändring i lagen om handel med finansiella instrument.

Det har inte framkommit några lämpliga alternativa lösningar för att anpassa den svenska lagstiftningen till EU-förordningen. Om Sverige väljer att inte anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen riskerar Sverige att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Enligt regeringens uppfattning överensstämmer förslagen med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

8.2. Kostnader och andra konsekvenser

De förslag som lämnas av regeringen bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin. Förslagen innebär dock att en ny kategori av institut ställs under tillsyn av Finansinspektionen, vilket medför vissa budgetära konsekvenser. Det handlar dock om ett fåtal kreditvärderingsinstitut med relativt begränsad verksamhet i Sverige, varför merarbetet för myndighetens del inte bedöms bli alltför omfattande. Finansinspektionen har angett att minst ett kreditvärderingsinstitut beräknas ansöka om registrering i Sverige. Regeringen avser också att att ge Finansinspektionen möjlighet att ta ut avgifter för ansökningar om registrering och tillsyn som ska täcka de kostnader som belöper på kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige.

Av EU-förordningen följer att Finansinspektionen ska samarbeta med andra tillsynsmyndigheter. EU-förordningen föreskriver ingen rätt att ta ut avgifter för de kostnader som uppkommer med anledning av samarbete som berör kreditvärderingsinstitut med säte i en annan medlemsstat. Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen med anledning härav ska rymmas inom befintliga budgetramar.

Eftersom Finansinspektionens olika beslut kan komma att överklagas kan det inte uteslutas att regleringen kan medföra en ökning av antalet mål hos domstolarna. Det bedöms dock endast bli fråga om ett fåtal beslut som kommer att bli föremål för domstolsprövning. De budgetära konsekvenserna för domstolarna bör därför kunna hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga ramar.

I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnats av regeringen medför några ytterligare effekter för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda.

9. Författningskommentar

9.1. Förslaget till lag om kreditvärderingsinstitut

Inledande bestämmelse

1 §

I paragrafen anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar. Bestämmelsen klargör att termer och uttryck har samma betydelse som i EU-förordningen.

Behörig myndighet

2 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.

Paragrafen innebär att Finansinspektionen, för svenskt vidkommande, är den behöriga myndighet som avses i förordningen.

Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat

3 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.2.

Av paragrafen framgår att behöriga myndigheter i andra medlemsstater kan begära bistånd från Finansinspektionen när det gäller platsundersökningar eller utredningar. Finansinspektionen kan då välja att t.ex. själv utföra kontrollen eller låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra kontrollen. Finansinspektionen har också en möjlighet att utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrollen eller utredningen.

Tillsyn

4 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.

Paragrafen motsvarar delvis 23 kap. 3 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Genom den förevarande bestämmelsen får Finansinspektionen de tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt artikel 23.3 a, b, och d i EU-förordningen. Finansinspektionen får därmed möjlighet att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att tillhandahålla t.ex. olika dokument, kopior av dokument, information om innehållet i yttranden från de oberoende ledamöterna (se avsnitt A i bilaga 1 till EU-förordningen) och ta fram rapporter. I författningskommentaren till 5 § framgår att Finans-

inspektionen också får de tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt artikel 23.3 c.

Det andra stycket motsvarar i sak det som i dag gäller enligt 23 kap. 3 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 6 kap. 1 a § andra stycket lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Med uttrycket ”uppgiftslämnandet” avses samtliga de upplysningar som Finansinspektionen kan begära att någon lämnar, dvs. såväl uppgifter och handlingar som annat.

Av tredje stycket framgår att Finansinspektionens befogenheter endast gäller i förhållande till kreditvärderingsinstitut m.fl.

5 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.

Av paragrafen framgår att Finansinspektionen när det är nödvändigt får genomföra undersökningar på plats hos t.ex. kreditvärderingsinstitut, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter. Exempelvis kan det bli nödvändigt för Finansinspektionen att studera rutiner på plats. Artikel 23.3 c har inte tolkats som att den också innefattar en rätt för Finansinspektionen att göra inspektioner i bostadsutrymmen och utrymmen med endast privat eller övervägande privat användningsområde. Genom bestämmelsen ges Finansinspektionen de tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt artikel 23.3 c.

Bestämmelsen motsvaras delvis av 23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden och 10 kap. 4 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Paragrafen har ändrats med anledning av Lagrådets synpunkter.

6 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.

Av EU-förordningen följer att Finansinspektionen ska besluta om återkallelse av registrering när det föreligger skäl för det men att det i övriga fall är upp till Finansinspektionen att avgöra om och hur ett ingripande ska ske.

Hur Finansinspektionen ska ingripa avgörs i första hand av hur allvarlig överträdelsen är men också av vilken åtgärd som är mest verkningsfull i det enskilda fallet. Av paragrafen framgår att Finansinspektionen, utöver vad som följer av tidigare paragrafer och EUförordningen, också har möjlighet att ingripa genom att förelägga kreditvärderingsinstitutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller låta bli att verkställa ett beslut. Finansinspektionen kan t.ex. komma att förelägga ett kreditvärderingsinstitut att förstärka styrformer eller begränsa institutets möjlighet att ingå en viss typ av avtal.

Bestämmelsen motsvaras delvis av 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden.

7 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.

Av paragrafen följer att Finansinspektionen får förena ett föreläggande med vite. Finansinspektionen har dock inte rätt att döma ut ett förelagt vite, utan får enligt allmänna regler ansöka vid förvaltningsrätt om att

vitet ska dömas ut. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om vite.

Paragrafen motsvaras av 25 kap. 29 § lagen om värdepappersmarknaden.

Anmärkning och straffavgift

8–14 §§

Förslagen behandlas i avsnitt 5.3 och 5.4.

Av 8 § framgår att Finansinspektionen får besluta om anmärkning. Om Finansinspektionen beslutar om anmärkning får inspektionen även enligt 9 § besluta att anmärkningen ska förenas med en straffavgift. Avgiften tillfaller staten. Det finns ingen skyldighet för inspektionen att besluta om en straffavgift utan det är en möjlighet att göra så när myndigheten bedömer att en anmärkning i sig inte är en tillräcklig åtgärd. Det uppställs inte något krav på oaktsamhet eller uppsåt hos ansvariga företrädare för kreditvärderingsinstitutet. Det agerande eller den försummelse som föranlett anmärkningen torde dock som regel innehålla något av dessa moment (jfr prop. 2006/07:115 s. 639 f.). Det är inte möjligt att förena förelägganden med straffavgift. I dessa fall får i stället vite användas.

Av 10 § framgår inom vilka beloppsgränser som straffavgiften kan bestämmas. Avgiften får som regel inte överstiga viss del av omsättningen under närmast föregående räkenskapsår. Om uppgifter om omsättningen saknas får den uppskattas. Finansinspektionen ska ta särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Hänsyn kan tas även till andra omständigheter t.ex. de konsekvenser avgiften får för kreditvärderingsinstitutet. En straffavgift tjänar inte sitt syfte om avgiften innebär att ett institut eller ett företag riskerar att inte kunna fortsätta sin verksamhet (jfr. t.ex. prop. 2006/07:115 s. 641).

Det finns vidare i 11–14 §§ bestämmelser som avser verkställighet av straffavgifter och dessa motsvarar i huvudsak vad som gäller beträffande verkställighet av straffavgifter enligt lagen om värdepappersmarknaden. Av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken följer att en förvaltningsmyndighets beslut får verkställas om det finns en särskild föreskrift om detta. För att Finansinspektionens beslut om straffavgift ska kunna verkställas utan domstolsförfarande har en bestämmelse om detta införts. En straffavgift ska betalas inom 30 dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om avgiften inte betalas i tid ska Finansinspektionen lämna den för indrivning. Om inte verkställighet har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft faller straffavgiften bort.

Paragraferna motsvaras delvis av 25 kap. 8–10 och 25–28 §§ lagen om värdepappersmarknaden.

Bemyndigande

15 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.6.

I paragrafen ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om avgifter.

Överklagande m.m.

16 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.9.

Enligt första stycket får Finansinspektionens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Enligt tredje stycket får Finansinspektionen, i den mån inte annat följer av EU-förordningen, bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Hänvisningar till S9-1

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

2 kap. 11 §

Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

Ändringarna innebär att det i paragrafen erinras om att det i artikel 4.1 i EU-förordningen finns bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut

Promemorians lagförslag

Hänvisningar till S9-2

1. Förslag till lag om kreditvärderingsinstitut

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut17 (EU-förordningen). Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.

Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat

3 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat begär bistånd när det gäller kontroller på plats eller utredningar får Finansinspektionen vidta de åtgärder som följer av artikel 28 i EU-förordningen.

Tillsyn

4 § För tillsynen över att bestämmelserna i EU-förordningen följs, får

Finansinspektionen förelägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionens befogenheter enligt första stycket får utnyttjas endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.

5 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag

17 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

av ett kreditvärderingsinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner om det behövs för tillsynen av institutet.

6 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt

EU-förordningen får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 4 och 5 §§ samt artikel 24 i EU-förordningen, förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller att låta bli att verkställa ett beslut.

7 § Om Finansinspektionen beslutar ett föreläggande enligt denna lag får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Anmärkning och straffavgift

8 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt

EU-förordningen får Finansinspektionen besluta om anmärkning.

9 § Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning enligt 8 § får inspektionen även besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditvärderingsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under kreditvärderingsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen och hur länge överträdelsen har pågått.

11 § En straffavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

12 § Finansinspektionens beslut om straffavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte betalats inom den tid som anges i 11 §.

13 § Om straffavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 § ska

Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

14 § En straffavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Överklagande m.m.

15 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag eller EU-förordningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av EU-förordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap

11 §

Ett prospekt skall innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen skall vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.

Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt skall innehålla finns i prospektförordningen.

Ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen ska vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.

Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla finns i prospektförordningen och artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut18.

Denna lag träder i kraft den 7 december 2010.

18 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

Remissinstanser och de som på eget initiativ yttrat sig över promemorian

Sveriges riksbank, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stockholm, Ekobrottsmyndigheten, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Handelskammarförbundet, FAR SRS, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), NASDAQ OMX Stockholm AB, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Nordic Growth Market NGM AB, Euroclear Sweden AB, Regelrådet, Standard & Poor´s AB och Stockholms Handelskammare.

Lagrådsremissens lagförslag

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om kreditvärderingsinstitut

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 1060/2009.

Bistånd till behörig myndighet i annan medlemsstat

3 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat begär bistånd när det gäller kontroller på plats eller utredningar, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som följer av artikel 28 i förordning (EG) nr 1060/2009.

Tillsyn

4 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1060/2009 följs, får Finansinspektionen förelägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionens befogenheter enligt första stycket gäller endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.

1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

5 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett kreditvärderingsinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av institutet.

6 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 4 och 5 §§ samt artikel 24 i EU-förordningen, förelägga institutet att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att låta bli att verkställa ett beslut.

7 § Om Finansinspektionen beslutar ett föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Anmärkning och straffavgift

8 § Om ett kreditvärderingsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, får Finansinspektionen besluta om anmärkning.

9 § Om Finansinspektionen har beslutat om anmärkning enligt 8 §, får inspektionen även besluta att kreditvärderingsinstitutet ska betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditvärderingsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under kreditvärderingsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen och hur länge överträdelsen har pågått.

11 § En straffavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

12 § Finansinspektionens beslut om straffavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §.

13 § Om straffavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

14 § En straffavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avgifter som den behöriga myndigheten får ta ut enligt förordning (EG) nr 1060/2009.

Överklagande m.m.

16 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag eller förordning (EG) nr 1060/2009 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av EU-förordningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

2. Anmärkning och straffavgift får endast beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

11 §

Ett prospekt skall innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen skall vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.

Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt skall innehålla finns i prospektförordningen.

Ett prospekt ska innehålla all information rörande emittenten och de överlåtbara värdepapperen som är nödvändig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, resultat och framtidsutsikter samt av de överlåtbara värdepapperen. Informationen ska vara skriven så att den är lätt att förstå och analysera.

Ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla finns i prospektförordningen och artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut1.

Denna lag träder i kraft den 7 december 2010.

1 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

Lagrådets yttrande

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-04-27

Närvarande: F.d. regeringsrådet Leif Lindstam, f.d. justitierådet Lars

Dahllöf och regeringsrådet Carina Stävberg.

Kreditvärderingsinstitut

Enligt en lagrådsremiss den 14 april 2010 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om kreditvärderingsinstitut,

2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Maria Tornell.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om kreditvärderingsinstitut

Den föreslagna lagen innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut.

4 och 5 §§

I 4 och 5 §§ regleras Finansinspektionens tillsyn över kreditvärderingsinstitut. Bestämmelserna kompletterar artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1060/2009. Av första stycket i artikel 23.3 framgår att behöriga myndigheter ska i enlighet med nationell rätt ha befogenhet att vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter få tillgång till dokument, begära upplysningar, genomföra kontroller på plats och begära uppgifter över tele- och datatrafik.

I 4 § regleras rätten att få tillgång till dokument, begära upplysningar och begära uppgifter över tele- och datatrafik. Denna rätt gäller i likhet med andra stycket i artikel 23.3 i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med

eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.

Den i 5 § föreskrivna befogenheten att genomföra en undersökning är avsedd att motsvara befogenheten enligt artikel 23.3 c i förordningen att genomföra kontroller på plats. I motsats till de i 4 § angivna befogenheterna får undersökning enligt 5 § genomföras endast hos ett kreditvärderingsinstitut och hos ett företag som har fått i uppdrag av ett kreditvärderingsinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner.

I den allmänna motiveringen i lagrådsremissen anförs, att det inte framkommit att man i den aktuella förordningen velat utöka de behöriga myndigheternas möjligheter att utföra platsundersökningar jämfört med vad som följer av andra EU-rättsakter inom finanssektorn.

Lagrådet, som har förståelse för att befogenheten att genomföra undersökningar begränsas, konstaterar att andra stycket i artikel 23.3 inte gör någon skillnad mellan de olika befogenheter som regleras i artikeln. Visserligen anges befogenheten att få tillgång till dokument omfatta ”varje slag av dokument” och upplysningar kan begäras ”från varje person” men motsvarande bestämning saknas i fråga om befogenheten att begära uppgifter över tele- och datatrafik liksom beträffande befogenheten att genomföra kontroller på plats. Trots likheten i detta avseende mellan de två sist nämnda befogenheterna har i 5 § endast den som avser kontroller på plats begränsats till vissa av de i artikel 23.3 andra stycket angivna objekten.

Enligt Lagrådets mening är den i remissen gjorda tolkningen av artikel 23.3 c svår att förena med lydelsen av artikel 23.3 andra stycket. Lagrådet finner därför att befogenheten att genomföra undersökningar bör behandlas på samma sätt som övriga befogenheter enligt artikel 23.3 första stycket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Enligt förslaget ska lagen träda i kraft den 1 augusti 2010 samt anmärkning och straffavgift få beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

Den bakomliggande EU-förordningen trädde i kraft den 7 december 2009. Av artikel 40 framgår att de kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenskapen före den 7 juni 2010 (befintliga kreditvärderingsinstitut) som avser att ansöka om registrering enligt förordningen ska anta alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast den 7 september 2010. Enligt Lagrådets mening kan det därmed inte bli aktuellt att i fråga om sådana kreditvärderingsinstitut besluta om sanktioner enligt EU-förordningen eller den nya lagen för överträdelser som skett före sistnämnda datum.

Lagrådet anser vidare att tidpunkten för möjligheten att besluta om sanktionerna anmärkning och straffavgift enligt den nya lagen bör vara

densamma för såväl kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet före den 7 juni 2010 som kreditvärderingsinstitut som påbörjat sin verksamhet först senare.

I sammanhanget kan nämnas att vid föredragningen inför Lagrådet har uppgetts att lagstiftningsärendet är något försenat och ikraftträdandetidpunkten därför något osäker.

Lagrådet föreslår mot den angivna bakgrunden att ikraftträdandet bestäms till den 7 september 2010 och att anmärkning och straffavgift ska kunna beslutas endast för överträdelser som har skett efter nämnda tidpunkt. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skulle då få följande lydelse:

1. Denna lag träder i kraft den 7 september 2010.

2. Anmärkning och straffavgift får beslutas endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

Övrigt lagförslag

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 2010

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Krantz, Ohlsson

Föredragande: statsrådet Odell

Regeringen beslutar proposition Kreditvärderingsinstitut

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som

inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EGregler

Lag om kreditvärderingsinstitut

15 § 32009R1060