KOMMISSIONENS DIREKTIV 2009/83/EG

av den 27 juli 2009

om ändring av vissa bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende

på tekniska bestämmelser om riskhantering

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT

^{DETTA DIREKTIV}

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva

verksamhet i kreditinstitut ( ¹ ), särskilt artikel 150.1 l, och

av följande skäl:

(1)

För att säkerställa att direktiv 2006/48/EG genomförs

och tillämpas på ett enhetligt sätt inrättade kommissio­

nen och Europeiska banktillsynskommittén under år

2006 en arbetsgrupp (”Capital Requirements Directive

Transposition Group”, nedan kallad CRDTG) med upp­

drag att diskutera och finna lösningar på frågor i sam­

band med genomförandet av det direktivet. Enligt

CRDTG behöver vissa tekniska bestämmelser i bilagorna

V, VI, VII, VIII, IX, X och XII till direktiv 2006/48/EG

specificeras ytterligare för att säkerställa en enhetlig till­

lämpning. Dessutom är vissa av bestämmelserna inte för­

enliga med sunda riskhanteringsmetoder i kreditinstitut.

Det är därför lämpligt att ändra dessa bestämmelser.

⁽²⁾ För

att

nå

fram

till

en

fullt

fungerande

inre

marknad

är

det nödvändigt att förtydliga på vilka sätt ett kreditinsti­

tut kan styrka en väsentlig överföring av risker utanför

dess balansräkning. Det är också lämpligt att öka kredit­

konverteringsfaktorn för likviditetsfaciliteter som kredit­

institut tilldelar specialföretag utanför balansräkningen.

(3)

Direktiv

2006/48/EG

bör

därför

ändras

i

enlighet

med

detta.

(4)

De

åtgärder

som

föreskrivs

i

denna

förordning

är

för­

enliga med yttrandet från Europeiska bankkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2006/48/EG ska ändras på följande sätt:

1. I bilaga V ska punkt 8 ersättas med följande:

”8. Risker som uppstår till följd av värdepapperisering där

kreditinstitut är investerare, originator eller medver­

kande institut ska utvärderas och åtgärdas genom lämp­

liga riktlinjer och förfaranden. Dessa riktlinjer och för­

faranden ska bland annat säkerställa att transaktionens

ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i riskbedöm­

ningen och ledningens beslut.”

2. Del 1 av bilaga VI ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 29 ska första stycket ersättas med följande:

”29. Exponeringar mot institut med en återstående löp­

tid på mer än tre månader, för vilka det föreligger

ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett rating­

institut, ska ges riskvikt enligt tabell 4, varvid de

valbara ratinginstitutens kreditbetyg ska rangordnas

av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig

skala för värdering av kreditkvalitet.”

b) I punkt 31 ska första stycket ersättas med följande:

”31. Exponeringar mot institut med en återstående löp­

tid på högst tre månader, för vilka det föreligger ett

kreditbetyg som tilldelats av ett utsett ratinginstitut,

ska ges riskvikt enligt tabell 5, varvid de valbara

ratinginstitutens kreditbetyg ska rangordnas av de

behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala

för värdering av kreditkvalitet.”

^SV

L 196/14

Europeiska unionens officiella tidning

28.7.2009

( ¹ ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

c) Punkt 14 ska ersättas med följande:

”14.

EXPONERINGAR MOT INSTITUT OCH FÖRETAG MED

KORTFRISTIGA KREDITVÄRDERINGAR”

d) I punkt 73 ska första meningen ersättas med följande:

”73. Exponeringar mot institut, på vilka punkterna

29–32 är tillämpliga och mot företag, för vilka

det föreligger en kortfristig kreditvärdering från

ett utsett ratinginstitut, ska ges riskvikt enligt tabell

7, varvid de valbara ratinginstitutens kreditvär­

deringar ska rangordnas av de behöriga myndighe­

terna enligt en sexgradig skala för värdering av

kreditkvalitet.”

e) Följande punkt ska läggas till som punkt 90:

”90. Vid hyresavtal ska exponeringsvärdet motsvara nu­

värdet av minimileasingbetalningarna. Med minimi­

leasingbetalningar avses de betalningar under hyres­

tiden som hyrestagaren förpliktas, eller kan förplik­

tas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner

(som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Ett

garanterat restvärde som uppfyller villkoren i

punkterna 26–28 i del 1 av bilaga VIII för valbar­

heten av tillhandahållare av kreditriskskydd samt

minimikraven i punkterna 14–19 i del 2 av bilaga

VIII för godkännande av andra slag av garantier

ska också inräknas bland minimileasingbetalning­

arna. Dessa exponeringar ska hänföras till tillämp­

lig exponeringsklass enligt artikel 79. Om expone­

ringen är ett restvärde av leasade tillgångar ska de

riskvägda exponeringsbeloppen beräknas enligt föl­

jande: 1/t × 100 % × exponeringsvärdet, där t är

det som är störst av 1 och det närmaste antalet

hela år som återstår av hyrestiden.”

3. Del 1 av bilaga VII ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 25 ska ersättas med följande:

”25. Det riskvägda exponeringsbeloppet ska motsvara

den potentiella förlust på kreditinstitutets aktie­

exponeringar som motsvarar ett 99-procentigt en­

sidigt konfidensintervall i en intern value at risk-

modell avseende skillnaden mellan den kvartalsvisa

avkastningen och en relevant riskfri räntenivå un­

der en lång jämförelseperiod, multiplicerad med

faktorn 12,5. De riskvägda exponeringsbeloppen

på aktieportföljssnivån ska minst motsvara sum­

man av delsummorna av de minsta riskvägda ex­

poneringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-meto­

den och de motsvarande förväntade förlustbelop­

pen multiplicerade med 12,5, beräknat på grund­

val av de PD-värden som anges i punkt 24 i del 2

och de tillhörande LGD-värden som anges i punk­

terna 25 och 26 i del 2.”

b) Punkt 27 ska ersättas med följande:

”27. De riskvägda exponeringsbeloppen ska beräknas

enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp = 100 % × expone­

ringsvärdet,

utom då exponeringen är ett restvärde av leasade

tillgångar. I det fallet ska det riskvägda expone­

ringsbeloppet beräknas enligt följande:

1/t × 100 % × exponeringsvärdet,

där t är det som är störst av 1 och det närmaste

antalet hela år som återstår av hyrestiden.”

4. Del 2 av bilaga VII ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 13 c ska ersättas med följande:

”c) För exponeringar vid transaktioner med derivatinstru­

ment som tas upp i bilaga IV med fullständiga eller

nära fullständiga säkerheter och marginallånetrans­

aktioner med fullständiga eller nära fullständiga sä­

kerheter som omfattas av ett ramavtal om nettning

ska värdet på M anges till transaktionens vägda ge­

nomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara

minst 10 dagar. För repor eller värdepappers- eller

råvarulån som omfattas av ett ramavtal om nettning

ska värdet på M anges till transaktionens vägda ge­

nomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara

minst 5 dagar. Det nominella beloppet för varje

transaktion ska användas för att väga löptiden.”

b) I punkt 14 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”14. Utan hinder av punkt 13 a, b, c, d och e ska M

vara minst en dag för”

^SV

28.7.2009 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

196/15

5. I del 4 av bilaga VII ska punkt 96 ersättas med följande:

”96. Kraven i punkterna 97–104 ska inte gälla för garantier

som tillhandahålls av kreditinstitut, nationella rege­

ringar och centralbanker samt företag som uppfyller

kraven i punkt 26 g i del 1 i bilaga VIII, om kredit­

institutet har fått godkännande att tillämpa reglerna i

artiklarna 78–83 för exponeringar mot sådana enheter.

I detta fall ska kraven i artiklarna 90–93 tillämpas.”

6. Del 1 av bilaga VIII ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 9 ska följande stycke läggas till:

”Om fondföretaget inte enbart placerar i instrument som

kan medräknas enligt punkterna 7 och 8, får andelarna

medräknas som säkerhet med värdet av de medräk­

ningsbara tillgångarna under antagandet att fondföreta­

get i så stor utsträckning som dess uppdrag medger har

placerat i icke-medräkningsbara tillgångar. I de fall då

icke-medräkningsbara tillgångar kan ha ett negativt

värde på grund av skulder eller ansvarsförbindelser

som följer av ägande ska kreditinstitutet beräkna det

sammanlagda värdet av de icke-medräkningsbara till­

gångarna och minska värdet av de medräkningsbara till­

gångarna med värdet av de icke-medräkningsbara till­

gångarna om dessas sammanlagda värde är negativt.”

b) I punkt 11 ska följande stycke läggas till:

”Om fondföretaget inte enbart placerar i instrument som

kan medräknas enligt punkterna 7 och 8 och i poster

enligt led a i denna punkt, får andelarna medräknas som

säkerhet med värdet av de medräkningsbara tillgångarna

under antagandet att fondföretaget i så stor utsträckning

som dess uppdrag medger har placerat i icke-medräk­

ningsbara tillgångar. I de fall då icke-medräkningsbara

tillgångar kan ha ett negativt värde på grund av skulder

eller ansvarsförbindelser som följer av ägande ska kredit­

institutet beräkna det sammanlagda värdet av de icke-

medräkningsbara tillgångarna och minska värdet av de

medräkningsbara tillgångarna med värdet av de icke-

medräkningsbara tillgångarna om dessas sammanlagda

värde är negativt.”

7. Del 2 av bilaga VIII ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 13 ska ersättas med följande:

”13. För att livförsäkringar som pantsatts hos det lån­

givande kreditinstitutet ska godkännas måste samt­

liga följande villkor vara uppfyllda:

a) Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för

eller överlåten på det utlånande kreditinstitutet.

b) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen

ska ha underrättats om pantsättningen eller

överlåtelsen och till följd därav inte få betala

förfallna belopp enligt kontraktet utan det ut­

lånande kreditinstitutets samtycke.

c) Det långivande kreditinstitutet ska ha rätt att

annullera försäkringen och erhålla återköpsvär­

det om låntagaren skulle fallera.

d) Det utlånande kreditinstitutet ska underrättas

om eventuella uteblivna betalningar enligt kont­

raktet från försäkringstagarens sida.

e) Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets

hela löptid. Om detta inte är möjligt på grund

av att försäkringsförhållandet upphör redan in­

nan kreditförhållandet avslutas, ska kreditinsti­

tutet se till att beloppet från försäkringen fun­

gerar som säkerhet för kreditinstitutet tills lå­

nets löptid upphör.

f) Panträtten eller överlåtelsen ska vara rättsligt

bindande och kunna hävdas i alla jurisdiktioner

som är relevanta vid den tidpunkt då kredit­

avtalet ingås.

g) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen

ska deklarera dess återköpsvärde som inte får

kunna minskas.

h) Återköpsvärdet ska erläggas på begäran inom

skälig tid.

i) Betalning av återköpsvärdet får inte begäras

utan kreditinstitutets medgivande.

j) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen

ska omfattas av Europaparlamentets och rådets

direktiv 2002/83/EG och 2001/17/EG (*) eller

står under tillsyn av en behörig myndighet i ett

tredjeland vars former för tillsyn och regelgiv­

ning är minst likvärdiga med dem som tilläm­

pas inom gemenskapen.

___________

(*) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.”

^SV

L 196/16

Europeiska unionens officiella tidning

28.7.2009

b) I punkt 16 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”16. Om en exponering är skyddad genom en garanti

som i sin tur är skyddad genom en motgaranti av

en nationell regering, en centralbank, ett delstatligt

självstyrande organ eller en lokal myndighet eller

ett offentligt organ för vilka fordringar hanteras

som fordringar på den nationella regering inom

vars territorium de är etablerade enligt artiklarna

78–83, en multilateral utvecklingsbank eller en in­

ternationell organisation som åsatts 0 % riskvikt

enligt eller i kraft av artiklarna 78–83 eller en

enhet inom offentlig sektor för vilken fordringar

hanteras som fordringar på kreditinstitut enligt ar­

tiklarna 78–83 får exponeringen behandlas som

om den vore skyddad genom en garanti som till­

handahållits av enheten i fråga förutsatt att föl­

jande villkor är uppfyllda:”

8. Del 3 av bilaga VIII ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 24 ska ersättas med följande:

”24. Den förenklade metoden för finansiella säkerheter

får bara användas om riskvägda exponeringsbelopp

beräknas enligt artiklarna 78–83. Ett kreditinstitut

får inte använda både den förenklade och den full­

ständiga metoden för finansiella säkerheter i andra

fall än de som avses i artiklarna 85.1 och 89.1.

Kreditinstituten ska visa för de behöriga myndig­

heterna att en sådan exceptionell användning av

båda metoderna inte har skett selektivt i syfte att

få minskade minimikapitalkrav och inte utgör till­

synsarbitrage.”

b) Punkt 26 ska ersättas med följande:

”26. Den riskvikt som skulle gälla enligt artiklarna

78–83, om långivaren vore direkt exponerad mot

säkerhetsinstrumentet, ska gälla för de delar av

exponeringsvärdena där säkerhet ställts genom

marknadsvärdet på en erkänd säkerhet. Därvid

ska exponeringsvärdet för en post utanför balans­

räkningen som ingår i förteckningen i bilaga II

vara 100 % av dess värde i stället för det expone­

ringsvärde som anges i artikel 78.1. Riskvikten

avseende den andel där säkerhet ställts ska vara

minst 20 %, förutom i de fall som anges i punk­

terna 27–29. Det återstående exponeringsvärdet

ska ges den riskvikt som skulle tillämpas på en

exponering utan säkerhet mot motparten enligt

artiklarna 78–83.”

c) I punkt 33 ska definitionen av variabeln E ersättas med

följande:

”E är exponeringsvärdet fastställt enligt artiklarna 78–83

eller artiklarna 84–89, beroende på vad som är tillämp­

ligt, om exponeringen inte är täckt av någon säkerhet.

För detta ändamål ska, för kreditinstitut som beräknar

riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83, ex­

poneringsvärdet för en post utanför balansräkningen

som tas upp i bilaga II vara lika med 100 % av dess

värde i stället för det exponeringsvärde som anges i

artikel 78.1, och för kreditinstitut som beräknar risk­

vägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 84–89 ska

exponeringsvärdet för de poster som tas upp i punk­

terna 9–11 i del 3 av bilaga VII beräknas med använd­

ning av konverteringsfaktorn 100 % i stället för de kon­

verteringsfaktorer eller procentandelar som anges i dessa

punkter.”

d) I punkt 69 ska följande mening läggas till:

”Därvid ska exponeringsvärdet för de poster som tas upp

i punkterna 9, 10 och 11 i del 3 av bilaga VII beräknas

med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i

stället för de konverteringsfaktorer eller producentande­

lar som anges i dessa punkter.”

e) Punkt 75 ska ersättas med följande:

”75. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat

tillämpar den alternativa metoden i punkt 73, får

de behöriga myndigheterna i en annan medlems­

stat tillåta sina kreditinstitut att tillämpa riskvikter

enligt den behandling som avses i punkt 73 på

exponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter el­

ler kommersiella fastigheter, som är belägna inom

den förstnämnda medlemsstatens territorium på

samma villkor som de som gäller i den medlems­

staten.”

f) Punkt 80 ska ersättas med följande:

”80. Om villkoren i punkt 13 i del 2 är uppfyllda ska

den del av en exponering som har säkerhet i gäl­

lande återköpsvärde för kreditriskskydd enligt

punkt 24 i del 1 antingen

a) ges riskvikter i enlighet med punkt 80a, om

exponeringen omfattas av artiklarna 78–83, el­

ler

b) tilldelas LGD-värdet 40 %, om exponeringen

omfattas av artiklarna 84–89, men inte av kre­

ditinstitutets egna skattningar av LGD.

^SV

28.7.2009 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

196/17

I händelse av valutaobalans ska det gällande åter­

köpsvärdet minskas enligt punkt 84, och värdet av

kreditriskskyddet vara lika med livförsäkringens

gällande återköpsvärde.”

g) Följande nya punkt 80a ska införas efter punkt 80:

”80a. Vid tillämpning av punkt 80 a ska följande risk­

vikter tilldelas utifrån den riskvikt som satts på en

icke-efterställd exponering utan säkerhet mot det

företag som tillhandahåller livförsäkringen:

a) Riskvikten 20 %, om den icke-efterställda expo­

neringen utan säkerhet mot det företag som

tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats risk­

vikten 20 %.

b) Riskvikten 35 %, om den icke-efterställda expo­

neringen utan säkerhet mot det företag som

tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats risk­

vikten 50 %.

c) Riskvikten 70 %, om den icke-efterställda expo­

neringen utan säkerhet mot det företag som

tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats risk­

vikten 100 %.

d) Riskvikten 150 %, om den icke-efterställda ex­

poneringen utan säkerhet mot det företag som

tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats risk­

vikten 150 %.”

h) Punkt 87 ska ersättas med följande:

”87. Vid tillämpning av artikel 80 ska g vara den risk­

vikt som ges till en exponering, vars exponerings­

värde (E) är fullständigt skyddat genom obetalt

skydd (G ^A ), varvid

E är exponeringsvärdet enligt artikel 78. Därvid ska

exponeringsvärdet för en post utanför balansräk­

ningen som ingår i förteckningen i bilaga II vara

100 % av dess värde i stället för det exponerings­

värde som anges i artikel 78.1.

g är riskvikten för exponeringar mot tillhandahål­

laren av skydd enligt artiklarna 78–83, och

G ^A är det värde på G* som beräknats enligt punkt

84 och som justerats ytterligare för eventuell löp­

tidsobalans enligt vad som anges i del 4.”

i) I punkt 88 ska definitionen av variabeln E ersättas med

följande:

”E är exponeringsvärdet enligt artikel 78. Därvid ska

exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen

som ingår i förteckningen i bilaga II vara 100 % av dess

värde i stället för det exponeringsvärde som anges i

artikel 78.1.”

j) Punkterna 90, 91 och 92 ska ersättas med följande:

”90. När det gäller den täckta delen av exponeringsvärdet

E (baserat på kreditriskskyddets justerade värde G ^A )

får PD enligt del 2 i bilaga VII anges till skyddstill­

handahållarens PD eller ett PD-värde som ligger

mellan låntagarens och garantigivarens värde om

full ersättning inte anses motiverad. I fråga om ef­

terställda exponeringar och icke-efterställt obetalt

skydd får det LGD-värde användas som enligt del

2 i bilaga VII ska tillämpas på icke-efterställda ford­

ringar.”

”91. För alla delar av exponeringen för vilka ingen sä­

kerhet ställts ska PD anges till låntagarens värde och

LGD ska anges till den underliggande exponeringens

värde.”

”92. G ^A är det värde på G* som beräknats enligt punkt

84 och som justerats ytterligare för eventuell löp­

tidsobalans enligt vad som anges i del 4. E är ex­

poneringsvärdet enligt del 3 av bilaga VII. Därvid

ska exponeringsvärdet för de poster som tas upp i

punkterna 9–11 i del 3 av bilaga VII beräknas med

konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i

stället för de konverteringsfaktorer eller producent­

andelar som anges i dessa punkter.”

9. Del 2 av bilaga IX ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”1. Det kreditinstitut som är originator vid en tradi­

tionell värdepapperisering får undanta värdepap­

periserade exponeringar från beräkningen av risk­

vägda exponeringsbelopp och förväntade förlust­

belopp, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) En betydande kreditrisk som är förenad med

de värdepapperiserade exponeringarna befinns

ha överförts till tredje parter.

^SV

L 196/18

Europeiska unionens officiella tidning

28.7.2009

b) Det kreditinstitut som är originator tillämpar

riskvikten 1 250 % på alla positioner det in­

nehar i värdepapperiseringen eller drar av

dessa värdepapperiseringspositioner från sin

kapitalbas enligt artikel 57 r.”

ii) Följande punkter 1a–1d ska läggas till efter det inle­

dande stycket:

”1a. Utom i det fall då den behöriga myndigheten

beträffande en enskild transaktion har beslutat

att den minskning av de riskvägda exponerings­

beloppen som det kreditinstitut som är origina­

tor skulle kunna uppnå genom värdepapperise­

ringen i fråga inte är motiverad genom att en

kreditrisk som står i proportion till den överförs

till tredje parter, ska en betydande kreditrisk an­

ses ha överförts till tredje parter i följande fall:

a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de

mellanliggande positioner (”mezzanine-tran­

cher”) som det kreditinstitut som är origina­

tor innehar i värdepapperiseringen i fråga

överstiger inte 50 % av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för samtliga förekommande

mellanliggande positioner i denna värdepap­

perisering.

b) Det finns inga mellanliggande positioner i

värdepapperiseringen i fråga, och originatorn

kan visa att exponeringsvärdet för de vär­

depapperiseringspositioner som skulle dras

av från kapitalbasen eller ges riskvikten

1 250 % med betydande marginal överstiger

en skälig skattning av den förväntade förlus­

ten på de värdepapperiserade exponering­

arna, och det kreditinstitut som är originator

innehar högst 20 % av exponeringsvärdena

för de värdepapperiseringspositioner som

skulle dras av från kapitalbasen eller ges risk­

vikten 1 250 %.

1b. I punkt 1a avses med mellanliggande värdepappe­

riseringspositioner värdepapperiseringspositioner

som tilldelas lägre riskvikt än 1 250 % och

som är lägre prioriterade än den högst priorite­

rade positionen i värdepapperiseringen i fråga

och även lägre prioriterade än varje position i

värdepapperiseringen, för vilken

a) för värdepapperiseringspositioner som omfat­

tas av punkterna 6–36 i del 4: kreditkvalitets­

steg 1, eller

b) för värdepapperiseringspositioner som omfat­

tas av punkterna 37–36 i del 4: kreditkva­

litetssteg 1 eller 2 har getts enligt del 3.

1c. Som alternativ till punkterna 1a och 1b får en

betydande kreditrisk anses ha överförts om den

behöriga myndigheten har förvissat sig om att

ett kreditinstitut tillämpar riktlinjer och metoder

som säkerställer att den minskning av kapital­

kraven som det är möjligt för originatorn att

uppnå genom värdepapperiseringen är motive­

rad genom en överföring av kreditrisk till tredje

parter som står i proportion till minskningen.

För att en behörig myndighet ska anse sig för­

vissad om detta ska alltid krävas att det kredit­

institut som är originator kan styrka att denna

överföring av kreditrisk till tredje parter även

erkänns inom ramen för kreditinstitutets interna

riskhantering och kapitalallokering.

1d. Utöver kraven i punkterna 1 till 1c ska samtliga

följande villkor vara uppfyllda:”

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”2. Ett kreditinstitut som är originator till en syntetisk

värdepapperisering får beräkna riskvägda expone­

ringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade för­

lustbelopp för värdepaperiserade exponeringar i

enlighet med punkterna 3 och 4, om ett av föl­

jande villkor är uppfyllt:

a) En betydande kreditrisk befinns ha överförts

till tredje parter genom betalt eller obetalt kre­

ditriskskydd.

b) Det kreditinstitut som är originator tillämpar

riskvikten 1 250 % på alla positioner det inne­

har i värdepapperiseringen eller drar av dessa

värdepapperiseringspositioner från sin kapital­

bas enligt artikel 57 r.”

ii) Följande punkter 2a–d ska läggas till efter första styc­

ket:

”2a. Såvida inte den behöriga myndigheten efter en

bedömning av det enskilda fallet har beslutat att

den minskning av de riskvägda exponerings­

beloppen som det kreditinstitut som är origina­

tor skulle kunna uppnå genom värdepapperise­

ringen i fråga inte är motiverad genom att en

kreditrisk som står i proportion till den överförs

till tredje parter, ska en betydande kreditrisk an­

ses ha överförts om ett av följande villkor är

uppfyllt:

^SV

28.7.2009 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

196/19

a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de

mellanliggande positioner (”mezzanine-tran­

cher”) som det kreditinstitut som är origina­

tor innehar i värdepapperiseringen i fråga

överstiger inte 50 % av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för samtliga förekommande

mellanliggande positioner i denna värdepap­

perisering.

b) Det finns inga mellanliggande positioner i

värdepapperiseringen i fråga, och originatorn

kan visa att exponeringsvärdet för de vär­

depapperiseringspositioner som skulle dras

av från kapitalbasen eller ges riskvikten

1 250 % med betydande marginal överstiger

en skälig skattning av den förväntade förlus­

ten på de värdepapperiserade exponering­

arna, och det kreditinstitut som är originator

innehar högst 20 % av exponeringsvärdena

för de värdepapperiseringspositioner som

skulle dras av från kapitalbasen eller ges risk­

vikten 1 250 %.

2b. I punkt 2a avses med mellanliggande värdepappe­

riseringspositioner värdepapperiseringspositioner

som tilldelas lägre riskvikt än 1 250 % och

som är lägre prioriterade än den högst priorite­

rade positionen i värdepapperiseringen i fråga

och även lägre prioriterade än varje position i

värdepapperiseringen, för vilken

a) för värdepapperiseringspositioner som omfat­

tas av punkterna 6–36 i del 4: kreditkvalitets­

steg 1, eller

b) för värdepapperiseringspositioner som omfat­

tas av punkterna 37–36 i del 4: kreditkva­

litetssteg 1 eller 2 har getts enligt del 3.

2c. Som alternativ till punkterna 2a och 2b får en

betydande kreditrisk anses ha överförts om den

behöriga myndigheten har förvissat sig om att

ett kreditinstitut tillämpar riktlinjer och metoder

som säkerställer att den minskning av kapital­

kraven som det är möjligt för originatorn att

uppnå genom värdepapperiseringen är motive­

rad genom en överföring av kreditrisk till tredje

parter som står i proportion till minskningen.

För att en behörig myndighet ska anse sig för­

vissad om detta ska alltid krävas att det kredit­

institut som är originator kan styrka att denna

överföring av kreditrisk till tredje parter även

erkänns inom ramen för kreditinstitutets interna

riskhantering och kapitalallokering.

2d. Överföringen ska dessutom uppfylla följande

villkor:”

10. Del 4 av bilaga IX ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket i punkt 13 ska ersättas med följande:

”Om följande villkor är uppfyllda, får för fastställandet

av dess exponeringsvärde en konverteringsfaktor på

50 % tillämpas på det nominella beloppet för en likvidi­

tetsfacilitet:”

b) Punkterna 2.4.2 och 14 ska utgå.

c) Punkt 48 ska utgå.

d) Punkterna 3.5.1 och 56 ska utgå.

11. I del 2 av bilaga X ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas som det

treåriga genomsnittet av de sammanlagda årliga kapital­

kraven för samtliga affärsområden som anges i tabell 2.

Under varje år får negativa kapitalkrav (till följd av ne­

gativa bruttointäkter) för något affärsområde utan be­

gränsning kvittas mot positiva kapitalkrav för andra af­

färsområden. Dock ska, om det sammanlagda kapital­

kravet för samtliga affärsområden under ett visst år är

negativt, det värde för det året som ska användas vid

beräkningen sättas till noll.”

12. Del 3 av bilaga X ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 14 ska ersättas med följande:

”14. Kreditinstituten ska kunna fördela sina uppgifter

om tidigare interna förluster på de affärsområden

som definieras i del 2 och på de typer av händelser

som definieras i del 5 och på begäran tillhanda­

hålla dessa uppgifter till den behöriga myndighe­

terna. Förlusthändelser som påverkar hela institutet

får föras till ett ytterligare affärsområde, ”bolags­

poster”, på grund av särskilda omständigheter. Det

måste finnas dokumenterade och objektiva krite­

rier för att knyta förluster till de specificerade af­

färsområdena och händelsetyperna. Förluster till

följd av operativa risker som har samband med

kreditrisker och som tidigare har inkluderats i de

interna databaserna för kreditrisk måste registreras

i databaserna för operativ risk och identifieras se­

parat. Sådana förluster ska inte omfattas av kapital­

krav för operativa risker, så länge som de fortsätter

att behandlas som kreditrisker vid beräkningen av

minimikapitalkrav. Förluster till följd av operativa

risker som har samband med marknadsrisker ska

omfattas av kapitalkravet för operativ risk.”

^SV

L 196/20

Europeiska unionens officiella tidning

28.7.2009

b) Punkt 29 ska ersättas med följande:

”29. Lättnaden av kapitalkraven till följd av erkännande

av försäkring och andra former av risköverföring

får inte överstiga 20 % av kapitalkravet för opera­

tiv risk före erkännandet av de riskreducerande

åtgärderna.”

13. I punkt 10 i del 2 av bilaga XII ska följande led d och e

läggas till:

”d) de högsta, lägsta och genomsnittliga value-at-riskvärdena

per dag under rapporteringsperioden och per sista dagen

i perioden, och

e) en jämförelse av slutvärdena för value-at-risk per dag

med den dagliga förändringen av portföljens värde vid

slutet av följande affärsdag tillsammans med en analys

av eventuella betydande överskridanden under rappor­

teringsperioden.”

14. I bilaga XII ska punkt 3 i del 3 ersättas med följande:

”3. Kreditinstitut som använder den metod som anges i

artikel 105 för beräkning av kapitalbaskraven för opera­

tiv risk ska lämna en beskrivning av användningen av

försäkring och andra former av risköverföring för att

reducera sådana risker.”

Artikel 2

1. Medlemsstaterna

ska

senast

den

31

oktober

2010

anta

och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd­

vändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen

genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans

med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta di­

rektiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den

31 december 2010.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­

ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna

ska

till

kommissionen

överlämna

texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 27 juli 2009.

På kommissionens vägnar

Charlie McCREEVY

Ledamot av kommissionen

^SV

28.7.2009 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

196/21

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/97

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/111/EG

av den 16 september 2009

om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till

centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och

krishantering

(Text med betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 47.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande

(¹) Yttrandet avgivet den 24 mars 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(¹),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande

(²) EUT C 93, 22.4.2009, s. 3.

(²),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

(³) Europaparlamentets yttrande av den 6 maj 2009 (ännu ej offentlig­

gjort i EUT) och rådets beslut av den 27 juli 2009.

(³),

av följande skäl:

(1)

I överensstämmelse med Europeiska rådets och Ekofinrå­

dets slutsatser samt internationella initiativ, såsom G20-

toppmötet den 2 april 2009, utgör detta direktiv ett första

viktigt steg för att åtgärda de brister som finanskrisen

avslöjat innan man genomför de ytterligare initiativ som

kommissionen aviserat och som fastställs i kommissionens

meddelande av den 4 mars 2009 ”Främja återhämtning i

Europa”.

(2)

Enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och

driva verksamhet i kreditinstitut

(⁴) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(⁴) har medlemsstaterna

rätt att införa särskilda tillsynsordningar för kreditinstitut

som fanns i en medlemsstat den 15 december 1977 och

som, vid detta datum, var varaktigt underställda en i samma

medlemsstat etablerad central företagsenhet, under förut­

sättning att dessa tillsynsordningar infördes i den natio­

nella lagstiftningen senast den 15 december 1979.

Tidsgränserna gör det omöjligt för medlemsstaterna, fram­

för allt de medlemsstater som blivit medlemmar av Euro­

peiska unionen sedan 1980, att införa eller bibehålla

sådana särskilda tillsynsordningar för liknande underställda

kreditinstitut som inrättats på deras territorier. Det är där­

för lämpligt att ta bort de tidsgränser som anges i artikel 3

i det direktivet för att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor

för de olika medlemsstaternas kreditinstitut. Europeiska

banktillsynskommittén bör ta fram riktlinjer i syfte att

uppnå ökad samstämmighet när det gäller tillsynspraxis i

detta hänseende.

(3)

Hybridkapitalinstrument spelar en viktig roll i kreditinsti­

tutens löpande kapitalförvaltning. Dessa instrument gör

det möjligt för kreditinstituten att skapa en diversifierad

kapitalstruktur och att få tillgång till ett brett urval olika

finansiella investerare. Den 28 oktober 1998 antog Basel­

kommittén för banktillsyn en överenskommelse om både

godtagbarhetskriterier och gränsvärden för att få inkludera

vissa typer av hybridkapitalinstrument i kreditinstitutens

primärkapital.

(4)

Det är därför viktigt att fastställa kriterier för att låta sådana

kapitalinstrument ingå i kreditinstitutens primärkapital

och att anpassa bestämmelserna i direktiv 2006/48/EG

efter den överenskommelsen. Ändringarna av bilaga XII till

direktiv 2006/48/EG är det direkta resultatet av att sådana

kriterier fastställts. Det primärkapital som avses i artikel 57

a i direktiv 2006/48/EG bör omfatta alla instrument som

enligt nationell lag ska räknas som eget kapital, som anses

som likställda med stamaktier i ett likvideringsförfarande

och som fullt ut absorberar förluster jämsides med stam­

aktier i en fortlevnadssituation. Dessa instrument bör

kunna omfatta instrument som ger icke kumulativ för­

månsrätt till utdelning, förutsatt att de ingår i artikel 22 i

rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om

årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och

andra finansiella institut

(⁵) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

(⁵), anses som likställda med stam­

aktier i ett likvideringsförfarande och fullt ut absorberar

förluster jämsides med stamaktier i en fortlevnadssituation.

Det primärkapital som avses i artikel 57 a i direktiv

2006/48/EG bör även omfatta alla andra instrument enligt

de lagstadgade villkoren för kreditinstitut med beaktande

av den särskilda strukturen för ömsesidiga bolag, koopera­

tiva sammanslutningar och liknande institut och som anses

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

som likvärdiga med stamaktier när det gäller deras kapital­

egenskaper, särskilt förmågan att absorbera förluster.

Instrument som inte anses som likställda med stamaktier i

ett likvideringsförfarande eller som inte absorberar förlus­

ter jämsides med stamaktier i en fortlevnadssituation bör

inkluderas i kategorin hybrider som avses i artikel 57 ca i

direktiv 2006/48/EG.

(5)

För att undvika störningar på marknaderna och garantera

en kontinuitet i fråga om kapitalbasens övergripande nivå

är det lämpligt att fastställa övergångsarrangemang för det

nya systemet för kapitalinstrument. Så snart återhämt­

ningen är tryggad bör kvaliteten i primärkapitalet höjas

ytterligare. Kommissionen bör senast den 31 december

2011 översända en rapport till Europaparlamentet och

rådet beträffande detta, åtföljd av lämpliga förslag.

(6)

I syfte att stärka gemenskapens ramverk för krishantering

är det viktigt att de behöriga myndigheterna samordnar

sina åtgärder med andra behöriga myndigheter och vid

behov med centralbankerna på ett effektivt sätt, även med

målet att minska systemrisker. För att effektivisera den

gruppbaserade tillsynen över en bankgrupp bör tillsynsak­

tiviteterna samordnas på ett effektivare sätt. Tillsynskolle­

gier bör därför inrättas. Inrättandet av tillsynskollegier bör

inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och

skyldigheter enligt direktiv 2006/48/EG. Inrättandet av

sådana kollegier bör vara ett instrument för ett intensivare

samarbete, varigenom de behöriga myndigheterna kom­

mer överens i viktiga tillsynsfrågor. Tillsynskollegierna bör

underlätta hanteringen av löpande övervakning och kri­

tiska situationer. Den samordnande tillsynsmyndigheten

bör, tillsammans med de övriga medlemmar i kollegiet, ha

möjlighet att besluta att anordna möten eller aktiviteter

som inte är av allmänt intresse och bör därför kunna

utforma deltagandet som den finner lämpligt.

(7)

De behöriga myndigheternas mandat bör på lämpligt sätt

ta hänsyn till gemenskapsdimensionen. Behöriga myndig­

heter bör därför vederbörligen beakta effekten av sina

beslut på stabiliteten i samtliga berörda medlemsstaters

finansiella system. Om inget annat föreskrivs i nationell

lagstiftning bör denna princip betraktas som en bred mål­

sättning för att främja den finansiella stabiliteten i hela

Europeiska unionen och inte vara rättsligt bindande för de

behöriga myndigheterna att uppnå ett visst resultat.

(8)

De behöriga myndigheterna bör kunna delta i kollegier

som bildats för tillsyn av kreditinstitut som har sina moder­

företag i ett tredjeland. Europeiska banktillsynskommittén

bör vid behov utarbeta riktlinjer och rekommendationer

för att öka samstämmigheten i tillsynspraxis i enlighet med

direktiv 2006/48/EG. För att undvika inkonsekvenser och

tillsynsarbitrage, som skulle kunna bli följden av att olika

kollegier tillämpar olika metoder och regler och olika

tilllämpning i olika medlemsstater, bör riktlinjer om förfa­

randen och regler som styr kollegier utarbetas av Europe­

iska banktillsynskommittén.

(9)

Artikel 129.3 i direktiv 2006/48/EG bör inte ändra fördel­

ningen av ansvaret mellan de behöriga tillsynsmyndighe­

terna på gruppbasis, undergruppsbasis och individuellt.

(10)

Informationsluckor mellan hem- och värdlandets behöriga

myndigheter kan visa sig skadliga för den finansiella stabi­

liteten i värdmedlemsstaterna. Värdländernas informa­

tionsrätt, framför allt vid en kris i betydande filialer, bör

därför förstärkas. Därför måste begreppet betydande filia­

ler definieras. De behöriga myndigheterna bör överföra

information som är viktig för att centralbanker och finans­

ministerier ska kunna utföra sina uppgifter i samband med

finansiella kriser och när det gäller att minska systemrisker.

(11)

Det nuvarande tillsynssystemet bör utvecklas ytterligare.

Tillsynskollegier är ytterligare ett betydande steg i riktning

mot att effektivisera samarbetet och öka samstämmighe­

ten inom EU-tillsynen.

(12)

Samarbete mellan tillsynsmyndigheter, som har ansvar för

grupper och holdingbolag och deras dotterbolag och filia­

ler, genom kollegier är en fas i en utveckling mot större

regleringskonvergens och tillsynsintegration. Det är avgö­

rande med förtroende mellan tillsynsmyndigheter och res­

pekt för varandras respektive ansvarsområde. Om en

konflikt mellan medlemmar i ett kollegium med sådana

olika ansvarsområden uppstår är det mycket viktigt att på

gemenskapsnivå ha mekanismer för neutral och oberoende

rådgivning, medling och konfliktlösning.

(13)

Krisen på de internationella finansmarknaderna har visat

att man mer ingående behöver undersöka behovet av

en reform av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s

finanssektor.

(14)

Kommissionen uppgav i sitt meddelande av den 29 okto­

ber 2008 ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgär­

der på EU-nivå” att den inrättat en expertgrupp som under

ledning av Jacques de Larosière (de-Larosière-gruppen) har

fått i uppgift att undersöka de europeiska finansinstitutens

organisation för att trygga stabilitet och sundhet, väl fun­

gerande marknader och ett förstärkt europeiskt samarbete

i fråga om övervakning av finansiell stabilitet, mekanismer

för tidig varning och krishantering, inklusive hantering av

gräns- och sektoröverskridande risker, och också under­

söka samarbetet mellan Europeiska unionen och andra

större jurisdiktioner för att garantera finansiell stabilitet på

global nivå.

V

S

8

9

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/99

(15)

Ytterligare och omfattande reformer av reglerings- och till­

synsmodellen för EU:s finanssektor är absolut nödvändiga

om man ska kunna nå den nivå som behövs för att på

EU-nivå uppnå samstämmighet och samarbete beträffande

tillsynen och för att stärka stabiliteten i det finansiella sys­

temet. Dessa reformer bör snarast genomföras av kommis­

sionen med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som lades

fram av de-Larosière-gruppen den 25 februari 2009.

(16)

Kommissionen bör senast den 31 december 2009 rappor­

tera till Europaparlamentet och rådet och föreslå lämplig

lagstiftning för att hantera de brister som konstaterats när

det gäller bestämmelserna som avser ytterligare tillsynsin­

tegration, och därvid beakta att en förstärkt roll för ett till­

synssystem på EU-nivå bör ha uppnåtts senast den

31 december 2011.

(17)

En överdriven koncentration av exponeringar till en enda

kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning kan

resultera i en oacceptabel förlustrisk. En sådan situation

kan anses äventyra ett kreditinstituts solvens. Övervakning

och kontroll av ett kreditinstituts stora exponeringar bör

därför vara en integrerad del av tillsynen.

(18)

De nuvarande reglerna om stora exponeringar tillkom

1992. Därför bör de nuvarande kraven avseende stora

exponeringar som anges i direktiv 2006/48/EG och Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den

14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och

kreditinstitut

(¹) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(¹) ses över.

(19)

Eftersom kreditinstituten på den inre marknaden konkur­

rerar direkt med varandra bör de viktigaste reglerna för

övervakning och kontroll av kreditinstitutens stora expo­

neringar harmoniseras ytterligare. För att minska kreditin­

stitutens administrativa börda bör man minska antalet

alternativ för medlemsstaterna vad gäller stora

exponeringar.

(20)

När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder

med inbördes anknytningar och därmed exponeringar som

utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn

till risker som uppkommer genom en gemensam källa till

viktig finansiering som tillhandahålls av kreditinstitutet

eller värdepappersföretaget självt, dess finansiella företags­

grupp eller parter med inbördes anknytningar.

(21)

Även om det är önskvärt att basera beräkningen av expo­

neringsvärde på det värde som anges för att bestämma kra­

ven på lägsta kapitalbas, är det lämpligt att anta regler för

övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa risk­

viktning eller risknivåer. De metoder för kreditriskreduce­

ring som tillämpas i solvenssystemet har dessutom

utformats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diver­

sifierad. När det gäller stora exponeringar som medför risk

i samband med koncentration till ett enda namn, är kredit­

risken inte väl diversifierad. Effekterna av sådana tekniker

bör därför omfattas av försiktighetsregler. I detta samman­

hang är det nödvändigt att se till att man får en effektiv

återvinning av kreditriskskyddet vid stora exponeringar.

(22)

Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en expo­

nering gentemot ett kreditinstitut eller värdepappersföre­

tag kan vara lika allvarlig som en förlust på grund av någon

annan exponering, bör sådana exponeringar behandlas och

rapporteras på samma sätt som vilka andra exponeringar

som helst. En alternativ kvantitativ begränsning har emel­

lertid införts för att mildra den oproportionerliga inverkan

som ett sådant förfaringssätt har på mindre kreditinstitut.

Dessutom undantas mycket kortfristiga exponeringar avse­

ende penningöverföring, inbegripet utförande av betal­

ningstjänster, clearing, avveckling och förvaringstjänster

för kunder, så att finansmarknaderna och deras infrastruk­

tur ska kunna fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar

till exempel clearing och avveckling av kontanttransaktio­

ner samt annan verksamhet för att underlätta avveckling.

De relaterade exponeringarna inbegriper exponeringar

som ett kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och där­

för inte till fullo kontrollera, bland annat saldon på inter­

bankkonton till följd av kundbetalningar, inbegripet

krediterade och debiterade avgifter och räntor och andra

betalningar för kundservice, samt ställda eller erhållna

säkerheter.

(23)

Bestämmelserna om externa ratinginstitut i direktiv

2006/48/EG bör vara förenliga med Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 sep­

tember 2009 om kreditvärderingsinstitut

(²) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(²). I synnerhet

bör Europeiska banktillsynskommittén se över sina riktlin­

jer om erkännande av externa ratinginstitut för att undvika

dubbelarbete och underlätta processen för erkännande av

externa ratinginstitut när ett externt ratinginstitut är regist­

rerat som ett kreditvärderingsinstitut på gemenskapsnivå.

(24)

Det är viktigt att få bort avvikande intressen mellan före­

tag som ”paketerar om” lån till överlåtbara värdepapper

och andra finansiella instrument (originatorer eller med­

verkande kreditinstitut) och företag som investerar i dessa

värdepapper eller instrument. Det är även viktigt att origi­

natorns eller det medverkande institutets och investerares

intressen sammanfaller. För att uppnå detta bör origina­

torn eller det medverkande institutet behålla en väsentlig

intresseandel i de underliggande tillgångarna. Det är därför

viktigt för originatorerna eller de medverkande kreditinsti­

tuten att bibehålla exponering för den risk som lånen i

fråga inbegriper. Mer generellt bör värdepapperiserings­

transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av

bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller

premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpone­

ringen bör tillämpas i alla situationer där den i direktiv

2006/48/EG fastställda definitionen av den ekonomiska

substansen i en värdepapperisering ska tillämpas, oavsett

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

vilka rättsliga strukturer eller instrument som används för

att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kre­

ditrisk överförs genom värdepapperisering bör investerare

fatta sina beslut först efter att ha gjort en noggrann genom­

gång, för vilken de behöver adekvat information om

värdepapperiseringarna.

(25)

Åtgärderna för att motverka eventuella avvikande intres­

sen i dessa strukturer måste vara enhetliga och konse­

kventa vid all relevant reglering av finanssektorn.

Kommissionen bör lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag

för att säkerställa sådan enhetlighet och konsekvens. Bibe­

hållandekraven bör inte tillämpas mer än en gång. För en

given värdepapperisering räcker det att endast endera ori­

ginatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige

långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiserings­

transaktioner inbegriper andra värdepapperiseringar som

underliggande exponeringar bör på motsvarande sätt bibe­

hållandekravet endast tillämpas på den värdepapperisering

som omfattas av investeringen. Förvärvade fordringar bör

inte omfattas av bibehållandekravet om de hänför sig till

företagsverksamhet där de överförs eller säljs till diskonte­

rat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga

myndigheterna bör tillämpa riskvikten avseende bristande

efterlevnad av kraven på ”due diligence” och riskhantering

när det gäller värdepapperiseringar i samband med större

överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är relevanta

för analysen av de underliggande riskerna.

(26)

I sin förklaring om stärkandet av det finansiella systemet av

den 2 april 2009 begärde G20-ledarna att Baselkommit­

tén för banktillsyn och behöriga myndigheter skulle över­

väga krav på ”due diligence” och kvantitativa

bibehållandekrav för värdepapperiseringar senast 2010.

Mot bakgrund av den internationella utvecklingen och i

syfte att på bästa sätt minska systemriskerna från värde­

papperiseringsmarknaderna, bör kommissionen, före

utgången av 2009 och efter att ha konsulterat Europeiska

banktillsynskommittén, besluta huruvida en ökning av

bibehållandekraven bör föreslås, och huruvida metoderna

för att beräkna bibehållandekraven räcker för att uppnå

målet om att å ena sidan originatorernas eller de medver­

kande institutens och å andra sidan investerarnas intressen

i högre grad ska sammanfalla.

(27)

”Due diligence” bör tillämpas för en korrekt bedömning av

de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpone­

ringar för positioner både inom och utanför handelslagret.

Dessutom bör kraven på ”due diligence” vara proportio­

nerliga. Förfaranden för ”due diligence” bör bidra till att

bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med­

verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt att

relevanta uppgifter om förfaranden för ”due diligence”

redovisas korrekt.

(28)

Medlemsstaterna bör se till att de behöriga myndigheterna

har tillräckligt med personal och resurser för att uppfylla

sina tillsynsuppgifter enligt direktiv 2006/48/EG och att

personal som har ansvar för tillsyn av kreditinstitut enligt

det direktivet har tillräckligt med kunskaper och erfaren­

heter för sina uppgifter.

(29)

Bilaga III till direktiv 2006/48/EG bör anpassas för att för­

tydliga vissa bestämmelser i syfte att förstärka samstäm­

migheten i tillsynspraxis.

(30)

Den senaste tidens marknadsutveckling har belyst det fak­

tum att likviditetshantering är av avgörande betydelse för

kreditinstitutens och deras filialers sundhet. De kriterier

som anges i bilagorna V och XI till direktiv 2006/48/EG

bör förstärkas ytterligare så att de bestämmelserna anpas­

sas till det arbete som utförts av Europeiska banktillsyns­

kommittén och Baselkommittén för banktillsyn.

(31)

De åtgärder som krävs för att genomföra direktiv

2006/48/EG bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter

(¹) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(¹).

(32)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra

bilaga III till direktiv 2006/48/EC för att ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna eller när det gäller

redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn till

gemenskapsrätten, eller när det gäller samstämmighet i till­

synspraxis. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd

och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv

2006/48/EG, måste de antas i enlighet med det föreskri­

vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut

1999/468/EG.

(33)

Den finansiella krisen har visat att det behövs en bättre

analys och hantering av problem vad avser stabilitetstill­

syn på makronivå, vilket ligger på gränsen mellan makro­

ekonomisk politik och finanssystemreglering. Detta

omfattar ett behov av att undersöka följande: åtgärder som

dämpar konjunkturcykelns upp- och nedgångar, inklusive

kreditinstitutens behov av att i goda tider bygga upp stora

anti-cykliska buffertar som kan användas under en ned­

gång, vilket kan inbegripa möjligheten att skapa ytterligare

reserver, ”dynamiska avsättningar” och möjligheten att

minska kapitalbuffertar under svåra perioder och på detta

sätt säkerställa att det finns tillräckligt med kapital under

hela konjunkturcykeln; den logiska grunden för beräk­

ningen av kapitalkraven enligt direktiv 2006/48/EG; ytter­

ligare åtgärder parallellt med de riskbaserade kraven på

kreditinstitut för att bidra till att begränsa skuldsättnings­

graden i banksystemet.

V

S

0

0

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/101

(34)

Kommissionen bör därför senast den 31 december 2009

göra en översyn av direktiv 2006/48/EG i dess helhet för

att ta itu med dessa frågor och överlämna en rapport till

Europaparlament och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga

förslag.

(35)

I syfte att säkerställa finansiell stabilitet bör kommissionen

göra en översyn och utarbeta en rapport om åtgärder för

att öka transparensen på OTC-marknaderna, minska mot­

partsrisken och mer generellt minska de totala riskerna,

såsom genom clearing av kreditswappar via centrala mot­

parter. Inrättande och utveckling av centrala motparter

inom EU, vilka omfattas av stränga operativa krav och till­

synsnormer samt en effektiv övervakning, bör uppmunt­

ras. Kommissionen bör lägga fram sin rapport för

Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämp­

liga förslag, och vid behov beakta parallella initiativ på

internationell nivå.

(36)

Kommissionen bör se över och rapportera om tillämp­

ningen av artikel 113.4 i direktiv 2006/48/EG, inbegripet

frågan om undantag bör vara en nationell angelägenhet.

Kommissionen bör lägga fram denna rapport för Europa­

parlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga för­

slag. Undantag och alternativ bör avskaffas när det inte kan

visas att det föreligger ett behov av att behålla dem, i syfte

att åstadkomma en enda samling enhetliga regler för hela

gemenskapen.

(37)

Mikrokrediternas särskilda egenskaper bör beaktas vid risk­

bedömningen, och utveckling av mikrokrediter bör upp­

muntras. Med hänsyn till mikrokrediternas blygsamma

utveckling bör dessutom utvecklingen av lämpliga värde­

ringssystem uppmuntras, inbegripet utveckling av standar­

diserade värderingssystem som är anpassade till

mikrokreditverksamhetens risker. Medlemsstaterna bör

sträva efter att säkerställa att tillsyn över och övervakning

av mikrokreditverksamheten på nationell nivå är

proportionerlig.

(38)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att införa reg­

ler för att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och

för deras tillsyn, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås

av medlemsstaterna, eftersom det kräver en harmonisering

av en mängd olika regler som finns i de olika medlemssta­

ternas rättssystem, och de därför bättre kan uppnås på

gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig­

het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I

enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel

går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå dessa mål.

(39)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om

bättre lagstiftning

(¹) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(¹) bör medlemsstaterna uppmuntras att

för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna

tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmel­

sen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att

offentliggöra dessa tabeller.

(40)

Direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG²

bör följaktligen ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/48/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 3.1 ska ändras på följande sätt:

a) I första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”1.

Ett eller flera kreditinstitut i en viss medlemsstat

som varaktigt underställts en i samma medlemsstat eta­

blerad central företagsenhet som övervakar institutet får

undantas från tillämpning av villkorsbestämmelserna i

artiklarna 7 och 11.1, förutsatt att den nationella lagstift­

ningen innehåller följande:”

b) Andra och tredje styckena ska utgå.

2. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. institut: vid tillämpning av avsnitten 2, 3 och 5 i

avdelning V kapitel 2, institut enligt definitionen i

artikel 3.1 c i direktiv 2006/49/EG.”

b) I punkt 45 ska led b ersättas med följande:

”b) två eller flera fysiska eller juridiska personer som

inte står i sådant förhållande som beskrivs i led a

men som bör betraktas som en gemensam risk på

grund av att de har sådan inbördes anknytning att

om en av dem drabbas av ekonomiska problem,

framför allt finansierings- eller återbetalningspro­

blem, skulle även den eller alla de andra riskera att

drabbas av finansierings- eller återbetalnings-

problem.”

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

.

1

.s

,

7

0

0

2

.

2

1

.

5

,

9

1

3

L

T

U

E

)

2

(

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

c) Följande punkt ska läggas till:

”48. samordnande tillsynsmyndighet: den behöriga tillsyns­

myndigheten med ansvar för att utöva gruppbase­

rad tillsyn av moderkreditinstitut inom EU och av

kreditinstitut som kontrolleras av finansiella

moderholdingbolag i EU.”

3. I artikel 40 ska följande punkt läggas till:

”3.

De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska

vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen

beakta den potentiella effekten av sina beslut för stabiliteten

hos det finansiella systemet i alla övriga berörda medlemssta­

ter och, framför allt i kritiska situationer, på grundval av de

uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.”

4. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 42a

1.

De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan

göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndighe­

ten, när artikel 129.1 är tillämplig, eller till den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett kre­

ditinstitut ska betraktas som betydande.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska

betraktas som betydande och därvid särskilt med avseende på

följande, nämligen

a) om insättningarna i kreditinstitutets filial motsvarar en

marknadsandel

som

överskrider

2 %

i

värdmedlemsstaten,

b) den troliga effekten av ett inställande eller en nedlägg­

ning av kreditinstitutets verksamhet på marknadslikvidi­

teten samt på betalnings- och clearing- och

avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten, och

c) filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder

inom ramen för värdmedlemsstatens bank- eller

finanssystem.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlems­

staten, och den samordnande tillsynsmyndigheten när

artikel 129.1 är tillämplig, ska göra allt som står i deras

makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om

att betrakta en filial som betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två måna­

der efter mottagandet av en begäran enligt första stycket,

ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten

fatta ett eget beslut inom en ytterligare period på två

månader om huruvida filialen är betydande. När de

behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fattar

egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och

invändningar från den samordnande tillsynsmyndighe­

ten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlems-

staten.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska

redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig

motivering och skickas till de berörda behöriga myndig­

heterna, erkännas som avgörande och tillämpas av de

behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

Beslutet att en filial ska betraktas som betydande får inte

påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och

skyldigheter enligt detta direktiv.

2.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska

meddela den information som avses i artikel 132.1 c och d

till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en

betydande filial är etablerad och utföra de uppgifter som

avses i artikel 129.1 c i samarbete med de behöriga myndig­

heterna i värdmedlemsstaten.

Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medve­

ten om en kritisk situation i ett kreditinstitut enligt vad som

avses i artikel 130.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt

varna de myndigheter som avses i artikel 49 fjärde stycket

och i artikel 50.

3.

I de fall artikel 131a inte är tillämplig, ska de behöriga

myndigheter som har tillsyn över ett kreditinstitut med bety­

dande filialer i en annan medlemsstat inrätta och leda ett till­

synskollegium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i

den här artikeln och artikel 42. Kollegiets inrättande och

funktion ska baseras på skriftliga avtal som utformas av den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd

med berörda behöriga myndigheter. Den behöriga myndig­

heten i hemmedlemsstaten ska besluta vilka behöriga myn­

digheter som får delta i ett visst sammanträde som hålls eller

en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

Det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlems­

staten fattar ska ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk­

samhet som ska planeras eller samordnas för dessa

myndigheter, särskilt den eventuella inverkan på det finan­

siella systemets stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt

artikel 40.3 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i den här

artikeln.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att

sådana sammanträden anordnas och om de viktigaste frågor

som ska diskuteras samt om de verksamheter som ska

behandlas. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten

ska även i god tid hålla alla medlemmar av kollegiet fullt

informerade om de åtgärder som vidtagits på dessa samman­

träden eller de åtgärder som genomförts.

V

S

2

0

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/103

Artikel 42b

1.

När de fullgör sina skyldigheter ska de behöriga myn­

digheterna beakta samstämmighet i tillsynsverktyg och till­

synspraxis när de tillämpar de lagar, andra författningar och

administrativa krav som antagits i enlighet med detta direk­

tiv. Medlemsstaterna ska därför se till att

a) de behöriga myndigheterna deltar i Europeiska banktill­

synskommitténs verksamhet,

b) de behöriga myndigheterna iakttar de riktlinjer, rekom­

mendationer, normer och andra åtgärder som godkänts

av Europeiska banktillsynskommittén, och motiverar de

fall då så inte sker,

c) nationella mandat som ges till behöriga myndigheter

inte inkräktar på deras uppgifter som medlemmar av

Europeiska banktillsynskommittén eller på uppgifter

enligt detta direktiv.

2.

Europeiska banktillsynskommittén ska rapportera till

Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de framsteg

som görs mot samstämmighet i tillsynspraxis varje år från

och med den 1 januari 2011.”

5. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

a) I första stycket ska led a ersättas med följande:

”a) Centralbanker inom det Europeiska centralbanks­

systemet och andra organ med liknande uppgifter i

deras egenskap av monetära myndigheter, när

denna information är relevant för utövandet av

deras respektive uppdrag föreskrivna i lag, inklusive

bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgär­

der för att tillföra likviditet, övervakning av syste­

men för betalningar, clearing och avveckling, samt

skydd av det finansiella systemets stabilitet.”

b) Följande stycke ska läggas till:

”I en kritisk situation enligt artikel 130.1 ska medlems­

staterna medge att de behöriga myndigheterna skickar

information till centralbankerna i Europeiska central­

bankssystemet om den informationen är relevant för att

utöva deras uppgifter föreskrivna i lag, inklusive bedri­

vandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att

tillföra likviditet, övervakning av systemen för betal­

ningar, clearing och avveckling samt skydd av det finan­

siella systemets stabilitet.”

6. I artikel 50 ska följande stycke läggas till:

”I en kritisk situation enligt artikel 130.1, ska medlemssta­

terna medge att de behöriga myndigheterna lämnar relevant

information till de organ som anges i första stycket i den här

artikeln i alla berörda medlemsstater.”

7. Artikel 57 ska ändras på följande sätt:

a) Led a ska ersättas med följande:

”a) Kapital som avses i artikel 22 i direktiv 86/635/EEG,

till den del det är inbetalt, samt överkurs vid aktie­

emission, om det helt absorberar förluster i en fort­

levnadssituation, och vid konkurs eller likvidering

prioriteras efter alla andra krav.”

b) Följande led ska införas:

”ca) Andra instrument än de som avses i led a, som upp­

fyller de krav som anges i artikel 63.2 leden a, c, d

och e och artikel 63a.”

c) Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Vid tillämpningen av led b ska medlemsstaterna medge

kreditinstitut att inräkna delårs- eller årsöverskott redan

innan stämmobeslut föreligger, dock endast om sådant

överskott verifierats av de revisionsansvariga, och förut­

satt att de behöriga myndigheterna finner det styrkt att

beloppet räknats fram enligt de principer som anges i

direktiv 86/635/EEG och att det beräknats netto, efter

avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar.”

8. Första stycket i artikel 61 ska ersättas med följande:

”Kapitalbasbegreppet såsom det definierats i artikel 57

leden a–h avser ett maximalt antal poster och maximala

belopp som får medräknas. Medlemsstaterna ska ha frihet att

besluta i vad mån dessa poster ska användas samt huruvida

avdrag ska ske för andra poster än de som anges i artikel 57

leden i–r.”

9. I artikel 63.2 ska följande stycke läggas till:

”De instrument som avses i artikel 57 ca ska uppfylla de krav

som anges i leden a, c, d och e i den här artikeln.”

10. Följande artikel ska införas:

”Artikel 63a

1.

De instrument som avses i artikel 57 ca ska uppfylla de

krav som anges i punkterna 2–5 i den här artikeln.

2.

Instrumenten ska vara odaterade eller ha en ursprung­

lig löptid på minst 30 år. Instrumenten får innefatta en eller

flera köpoptioner som beslutas av emittenten, men de får inte

lösas in tidigare än fem år efter emissionsdagen. Om bestäm­

melserna som reglerar odaterade instrument enligt de behö­

riga myndigheternas bedömning medför vissa incitament för

att kreditinstitutet ska verkställa inlösen, ska sådana incita­

ment inte inträffa förrän tidigast tio år efter emitteringsda­

tum. Bestämmelser som reglerar tidsbundna instrument får

inte tillåta andra incitament till inlösen än som ges av

förfallodagen.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

Tidsbundna och odaterade instrument får endast återköpas

eller lösas in efter förhandsgodkännande från de behöriga

myndigheterna. De behöriga myndigheterna får ge tillstånd

till detta under förutsättning att en sådan begäran görs på

kreditinstitutets initiativ och att varken kreditinstitutets finan­

siella ställning eller dess solvens påverkas otillbörligt. De

behöriga myndigheterna får begära att instituten ersätter ett

visst instrument med sådana poster som har samma eller

bättre kvalitet och som anges i artikel 57 a eller ca.

De behöriga myndigheterna ska kräva ett stopp för inlösen

av tidsbundna instrument om kreditinstitutet inte uppfyller

de kapitalkrav som anges i artikel 75 och får kräva ett sådant

stopp för inlösen vid andra tillfällen på grundval av kreditin­

stitutens finansiella situation och solvens.

Den behöriga myndigheten får när som helst ge tillstånd till

en förtida inlösen av tidsbundna eller odaterade instrument

om det sker en förändring av gällande skatteregler eller

bestämmelser om regleringsmässig klassificering av sådana

instrument som inte kunde förutses på emissionsdagen.

3.

De bestämmelser som reglerar instrumentet ska göra

det möjligt för kreditinstitutet att vid behov ställa in betal­

ningen av ränta eller utdelningar för en obegränsad period,

på icke-kumulativ grund.

Kreditinstitutet ska emellertid ställa in sådana betalningar om

de inte är förenliga med de kapitalkrav som anges i artikel 75.

De behöriga myndigheterna får kräva att sådana betalningar

ställs in på grund av kreditinstitutets finansiella situation och

solvens. En sådan åtgärd ska inte påverka kreditinstitutets rätt

att ersätta betalningen av ränta eller utdelning med en betal­

ning i form av ett instrument som anges i artikel 57 a, under

förutsättning att en sådan mekanism gör det möjligt för kre­

ditinstitutet att bevara sina finansiella resurser. En sådan

ersättning kan komma att omfattas av särskilda villkor som

fastställs av de behöriga myndigheterna.

4.

I de bestämmelser som reglerar instrumentet ska det

föreskrivas att kapital, icke betalda räntor eller utdelning ska

vara av sådan art att de absorberar förluster och inte förhind­

rar en rekapitalisering av kreditinstitutet genom lämpliga

mekanismer som utarbetas av Europeiska banktillsynskom­

mittén i enlighet med punkt 6.

5.

Om kreditinstitutet går i konkurs eller likvideras ska

instrumenten prioriteras efter de poster som anges i

artikel 63.2.

6.

Europeiska banktillsynskommittén ska ta fram riktlin­

jer för konvergensen i tillsynspraxis med avseende på de

instrument som avses i punkt 1 i den här artikeln och arti­

kel 57 a och ska övervaka deras tillämpning. Senast den

31 december 2011 ska kommissionen se över tillämpningen

av den här artikeln och avlägga rapport till Europaparlamen­

tet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag för att

säkerställa kvalitet hos kapitalbasen.”

11. I artikel 65.1 ska led a ersättas med följande:

”a) Minoritetsintressen som avses i artikel 21 i direktiv

83/349/EEG, då metoden för global integration tilläm­

pas. Instrument som avses i artikel 57 ca och som ger

upphov till minoritetsintressen ska uppfylla kraven i arti­

kel 63.2 leden a, c, d och e samt artiklarna 63a och 66.”

12. Artikel 66 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1.

För de poster som anges i artikel 57 d–h ska föl­

jande gränsvärden gälla:

a) Det totala beloppet av posterna i artikel 57 d–h får

inte överskrida maximalt 100 % av posterna i

leden a–ca minus i, j och k i den artikeln.

b) Det totala beloppet av posterna i artikel 57 g–h får

inte överskrida maximalt 50 % av posterna i

leden a–ca minus i, j och k i den artikeln.

1a.

Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln

ska följande gränsvärden gälla för det totala beloppet av

posterna i artikel 57 ca:

a) Instrument som måste konverteras i en kritisk situa­

tion och som får konverteras på den behöriga myn­

dighetens initiativ när som helst på grundval av

emittentens finansiella situation och solvens till pos­

ter som anges i artikel 57 a inom ett i förväg bestämt

intervall får totalt inte överskrida maximalt 50 % av

posterna i leden a–ca minus i, j och k i den artikeln.

b) Inom det gränsvärde som anges i led a i denna punkt

får alla övriga instrument inte överskrida maximalt

35 % av posterna i leden a−ca minus i, j och k i

artikel 57.

c) Inom de gränsvärden som anges i leden a och b i

denna punkt får tidsbundna instrument och instru­

ment som enligt bestämmelser inrymmer ett incita­

ment för kreditinstitutet att verkställa en inlösen

sammantaget inte överskrida maximalt 15 % av

posterna i leden a–ca minus i, j och k i artikel 57.

d) Beloppet av de poster som överstiger de gränsvär­

den som angetts i leden a, b och c ska omfattas av

de gränsvärden som anges i punkt 1 i denna artikel.

V

S

4

0

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/105

2.

Det totala beloppet av posterna i artikel 57 l–r ska

till hälften dras från det totala beloppet av posterna i

leden a–ca minus i, j och k i den artikeln, och till hälften

från det totala beloppet av posterna i leden d–h i den

artikeln, sedan de gränsvärden som anges i punkt 1 i den

artikeln har tillämpats. Om hälften av det totala belop­

pet av posterna i artikel 57 l–r överstiger det totala anta­

let poster i leden d–h i den artikeln ska överskottet dras

från det totala beloppet av posterna i leden a–ca minus i,

j och k i den artikeln. Posterna i artikel 57 r ska inte dras

ifrån om de har tagits med i beräkningen av riskvägda

exponeringsbelopp vid tillämpning av artikel 75 enligt

vad som anges i del 4 i bilaga IX.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.

De behöriga myndigheterna får ge kreditinstitut

tillstånd att tillfälligt överskrida de gränsvärden som

anges i punkterna 1 och 1a i kritiska situationer.”

13. Underrubriken av avdelning V kapitel 2 avsnitt 2 underav­

snitt 2 ”Beräkning av kapitalkrav” ska ersättas med ”Krav på

beräkning och rapportering”.

14. I artikel 74.2 ska följande stycke införas efter första stycket:

”För kreditinstitutens meddelande av dessa beräkningar ska

de behöriga myndigheterna från den 31 december 2012 till­

lämpa enhetlig utformning och frekvens samt datum för rap­

portering. För att underlätta detta ska Europeiska

banktillsynskommittén utarbeta riktlinjer för att inom

gemenskapen införa en enhetlig utformning för rapporte­

ringen före den 1 januari 2012. Rapporteringsformaten ska

stå i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitut­

ens verksamhet och till dess komplexitetsgrad.”

15. Artikel 81.2 ska ersättas med följande:

”2.

De behöriga myndigheterna får inte förklara ett externt

ratinginstitut valbart för det ändamål som avses i artikel 80

utan att först ha övertygat sig om att dess värderingsmetoder

uppfyller kraven på objektivitet och oberoende samt fortlö­

pande översyn och transparens, och att de kreditvärderingar

de leder till uppfyller kraven på trovärdighet och transparens.

Därvid ska de behöriga myndigheterna beakta de tekniska

kriterier som anges i del 2 i bilaga VI. Om ett externt rating­

institut är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärde­

ringsinstitut ska de behöriga myndigheterna anse att kra­

ven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn

och transparens när det gäller dess värderingsmetoder är

uppfyllda.

(^*) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

16. Artikel 87 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 11 ska ersättas med följande:

”11.

Om exponeringar i form av ett företag för kol­

lektiva investeringar (fondföretag) uppfyller de kriterier

som anges i punkterna 77 och 78 i del 1 i bilaga VI och

kreditinstitutet har kännedom om fondföretagets samt­

liga eller en del av underliggande exponeringar, ska kre­

ditinstitutet tillämpa genomsyn till dessa underliggande

exponeringar i syfte att beräkna riskvägda exponerings­

belopp och belopp för förväntade förluster enligt de

metoder som anges i detta underavsnitt. Punkt 12 ska

tillämpas för den del av fondföretagets underliggande

exponeringar som kreditinstitutet inte känner till eller

inte rimligtvis kunde känna till. Punkt 12 ska särskilt till­

lämpas när det skulle bli orimligt betungande för kredit­

institutet att tillämpa genomsyn till de underliggande

exponeringarna i syfte att beräkna riskvägda expone­

ringsbelopp och belopp för förväntade förluster enligt de

metoder som anges i detta underavsnitt.

Om kreditinstitutet inte uppfyller villkoren för att

använda de metoder som anges i detta underavsnitt för

samtliga eller delar av fondföretagets underliggande

exponeringar, ska de riskvägda exponeringsbeloppen

och beloppen för förväntade förluster beräknas i enlig­

het med följande metoder:

a) För exponeringar som tillhör den exponeringsklass

som anges i artikel 86.1 e: den metod som redovi­

sas i punkterna 19–21 i del 1 i bilaga VII.

b) För alla övriga underliggande exponeringar: den

metod som anges i artiklarna 78–83 med följande

ändringar:

i) För exponeringar som omfattas av en specifik

riskvikt för exponeringar utan kreditbetyg eller

som placerats i det kreditkvalitetssteg som har

den högsta riskvikten för en viss exponerings­

klass, ska riskvikten multipliceras med två men

får inte vara högre än 1 250 %.

ii) För alla övriga exponeringar ska riskvikten

multipliceras med 1,1 och vara minst 5 %.

Om kreditinstitutet vid tillämpning av led a inte kan

skilja mellan exponeringar i riskkapitalbolag, börs­

noterade aktier och andra aktieliknande expone­

ringar, ska det behandla exponeringarna i fråga som

andra aktieliknande exponeringar. Utan att det

påverkar tillämpningen av artikel 154.6 får arti­

kel 89.1 tillämpas under förutsättning att det god­

känns av de behöriga myndigheterna, om dessa

exponeringar, tillsammans med kreditinstitutets

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

)

*

(

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

direkta exponeringar i denna exponeringsklass, inte

är betydande i den mening som avses i artikel 89.2.”

b) I punkt 12 ska andra stycket ersättas med följande:

”Som alternativ till den metod som beskrivs i första

stycket får kreditinstituten själva utföra beräkningen eller

utnyttja en tredje part för beräkningen och rapporte­

ringen av de genomsnittliga riskvägda exponeringsbe­

loppen

utifrån

fondföretagets

underliggande

exponeringar i enlighet med de metoder som anges i

punkt 11 a och b, under förutsättning att beräkningens

och rapportens korrekthet kan säkerställas på ett till­

fredsställande sätt.”

17. I artikel 89.1 d ska inledningen ersättas med följande:

”d) Exponeringar mot medlemsstaternas nationella reger­

ingar och deras delstatliga och lokala självstyrelseorgan

och myndigheter samt administrativa organ, förutsatt

att”.

18. Artikel 97.2 ska ersättas med följande:

”2.

De behöriga myndigheterna får inte förklara ett externt

ratinginstitut valbart enligt punkt 1 i den här artikeln utan att

ha övertygat sig om att det uppfyller kraven i artikel 81, med

beaktande av de tekniska kriterierna i del 2 i bilaga VI, och

att det har visat prov på förmåga inom området för värde­

papperisering, vilket kan styrkas genom en stark ställning på

marknaden. Om ett externt ratinginstitut är registrerat som

ett kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG)

nr 1060/2009 ska de behöriga myndigheterna anse att kra­

ven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn

och transparens när det gäller dess värderingsmetoder är

uppfyllda.”

19. Artikel 106 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.

Exponeringar omfattar inte följande poster:

a) Vid valutatransaktioner: exponeringar som upp­

kommer i samband med normal avveckling av en

transaktion under två arbetsdagar efter betalning.

b) Vid köp eller försäljning av värdepapper: expone­

ringar som uppkommer i samband med normal

avveckling av en transaktion under fem vardagar

efter den tidpunkt då antingen betalning har skett

eller värdepapperen har levererats, beroende på vil­

ket som inträffar först.

c) Vid tillhandahållande av tjänster som avser pen­

ningöverföring, inbegripet utförande av betalnings­

tjänster, clearing och avveckling i alla valutor och

korrespondentbanktjänster eller vid clearing-,

avvecklings- och förvaringstjänster för finansiella

instrument för kunders räkning: försenat motta­

gande av finansiering och andra exponeringar som

uppkommer genom kundaktiviteter och som inte

varar längre tid än till följande bankdag.

d) Vid tillhandahållande av tjänster som avser pen­

ningöverföring, inbegripet utförande av betalnings­

tjänster, clearing och avveckling i alla valutor och

korrespondentbanktjänster, intradagexponeringar

gentemot de kreditinstitut som tillhandahåller dessa

tjänster.

Europeiska banktillsynskommittén ska ta fram riktlinjer

i syfte att uppnå ökad samstämmighet när det gäller till­

synspraxis vid tillämpning av undantagen i leden c

och d.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”3.

För att avgöra om det föreligger en grupp av kun­

der med inbördes anknytning när det gäller de expone­

ringar som anges i artikel 79.1 m, o och p ska ett

kreditinstitut, om det föreligger en exponering mot

underliggande tillgångar, utvärdera arrangemanget eller

dess underliggande exponeringar, eller båda. I det syftet

ska kreditinstitutet utvärdera den ekonomiska substan­

sen och riskerna i samband med transaktionens

struktur.”

20. Artikel 107 ska ersättas med följande:

”Artikel 107

Vid beräkning av exponeringarnas värde i enlighet med detta

avsnitt avses med ’kreditinstitut’ även privata och offentliga

företag samt deras filialer som motsvarar definitionen av ’kre­

ditinstitut’ och som är auktoriserade i ett tredjeland.”

21. Artikel 110 ska ersättas med följande:

”Artikel 110

1.

Ett kreditinstitut ska rapportera följande information

om alla stora exponeringar till de behöriga myndigheterna,

inklusive de stora exponeringar som är undantagna från till­

lämpningen av artikel 111.1:

a) Identifiering av kunden eller gruppen av kunder med

inbördes anknytning gentemot vilken kreditinstitutet har

en stor exponering.

b) Exponeringens värde innan man tar hänsyn till effekten

av kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c) Typen av kreditriskskydd, förbetalt eller ej, om sådant

används.

d) Exponeringens värde sedan man tagit hänsyn till effek­

ten av kreditriskreduceringen som beräknats enligt

artikel 111.1.

V

S

6

0

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/107

Om det gäller ett kreditinstitut som tillämpar artik­

larna 84–89 ska dess 20 största exponeringar på gruppbasis,

med undantag av dem som undantas från tillämpningen av

artikel 111.1, redovisas för de behöriga myndigheterna.

2.

Medlemsstaterna ska föreskriva att rapporteringen sker

minst två gånger per år. De behöriga myndigheterna ska från

den 31 december 2012 tillämpa enhetliga format, intervall

och tidpunkter för hur kreditinstituten rapporterar dessa

beräkningar. För att underlätta detta ska Europeiska banktill­

synskommittén utarbeta riktlinjer för att inom gemenskapen

införa en enhetlig utformning för rapporteringen före den

1 januari 2012. Rapporteringsformaten ska stå i proportion

till arten och omfattningen av kreditinstitutens verksamhet

och till dess komplexitetsgrad.

3.

Medlemsstaterna ska kräva av kreditinstitut att de i gör­

ligaste mån analyserar sina exponeringar mot emittenter av

säkerheter, tillhandahållare av icke förbetalt kreditriskskydd

och underliggande tillgångar enligt artikel 106.3 när det gäl­

ler möjliga koncentrationer och när så är lämpligt vidtar

åtgärder eller rapporterar viktiga resultat till den behöriga

myndigheten.”

22. Artikel 111 ska ersättas med följande:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Ett kreditinstitut får inte ådra sig en exponering,

efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskredu­

ceringen i enlighet med artiklarna 112–117, gentemot

en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning

vars värde överstiger 25 % av kreditinstitutets kapitalbas.

Om kunden är ett institut eller om en grupp av kunder

med inbördes anknytning inbegriper ett eller flera insti­

tut, ska detta värde inte överstiga det högsta beloppet av

antingen 25 % av kreditinstitutets kapitalbas eller 150

miljoner EUR, förutsatt att summan av exponeringsvär­

dena, efter det att hänsyn tagits till effekten av kredit­

riskreduceringen i enlighet med artiklarna 112–117,

gentemot alla kunder med inbördes anknytning som inte

utgör institut inte överstiger 25 % av kreditinstitutets

kapitalbas.

Om beloppet på 150 miljoner EUR överstiger 25 % av

kreditinstitutets kapitalbas, ska värdet på exponeringen,

efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskredu­

ceringen i enlighet med artiklarna 112–117, inte över­

stiga ett rimligt gränsvärde i förhållande till

kreditinstitutets kapitalbas. Detta gränsvärde ska faststäl­

las av kreditinstituten och vara förenligt med de riktlin­

jer och förfaranden som avses i bilaga V punkt 7 för att

bemöta och kontrollera koncentrationsrisker och får

inte överstiga 100 % av kreditinstitutets kapitalbas.

Medlemsstaterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än

150 miljoner EUR och ska informera kommissionen om

detta.”

b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.

Ett kreditinstitut ska vid varje tidpunkt iaktta den

i punkt 1 föreskrivna relevanta gränsen för sina expone­

ringar. Om en exponering i undantagsfall överstiger

denna gräns ska detta förhållande utan dröjsmål anmä­

las till de behöriga myndigheterna som, när omständig­

heterna föranleder det, får medge kreditinstitutet en viss

tidsfrist inom vilken det ska se till att gränsvärdet iakttas.

Om beloppet på 150 miljoner EUR i punkt 1 är tillämp­

ligt, får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje

enskilt fall tillåta att gränsen på 100 % i förhållande till

kreditinstitutets kapitalbas överskrids.”

23. Artikel 112 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.

Om inte annat följer av punkt 3 i den här artikeln

ska en förutsättning för att kreditriskskydd (förbetalt

eller ej) ska kunna erkännas, i de fall då detta är tillåtligt

enligt artiklarna 113–117, vara att detta sker i enlighet

med de krav för godtagbarhet och andra minimikrav

som anges i artiklarna 90–93.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4.

Med avseende på tillämpningen av detta avsnitt

ska ett kreditinstitut inte ta hänsyn till den säkerhet som

avses i punkterna 20–22 i del 1 i bilaga VIII, med mind­

re det tillåts enligt artikel 115.”

24. Artikel 113 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska utgå.

b) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”3.

Följande exponeringar ska undantas från till­

lämpningen av artikel 111.1:”.

ii) Leden e och f ska ersättas med följande:

”e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på

delstatliga regeringar eller lokala myndigheter i

medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas

riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83, eller

som utgör andra exponeringar mot sådana del­

statliga regeringar eller lokala myndigheter,

eller som de garanterar, och som skulle tillde­

las riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

f) Exponeringar gentemot de motparter som

anges i artikel 80.7 eller 80.8, om de skulle till­

delas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier,

oavsett om de undantas från artikel 111.1 eller

ej, ska behandlas som exponeringar gentemot

tredje part.”

iii) Led i ska ersättas med följande:

”i) Exponeringar på grund av outnyttjade kreditfa­

ciliteter som klassificeras som lågriskposter

utanför balansräkningen i bilaga II och under

förutsättning att ett avtal har ingåtts med kun­

den eller gruppen av kunder med inbördes

anknytning enligt vilket faciliteten endast kan

utnyttjas om det har fastställts att det inte kom­

mer att leda till att gränsvärdet enligt arti­

kel 111.1 överskrids.”

iv) Leden j–t ska utgå.

v) Tredje, fjärde och femte styckena ska utgå.

c) Följande punkt ska läggas till:

”4.

Medlemsstaterna får helt eller devis undanta föl­

jande exponeringar från tillämpningen av artikel 111.1:

a) Täckta obligationer enligt villkoren i punkterna 68,

69 och 70 i del 1 i bilaga VI.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstat­

liga regeringar eller lokala myndigheter i medlems­

stater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten

20 % enligt artiklarna 78–83, eller som utgör andra

exponeringar mot sådana delstatliga regeringar eller

lokala myndigheter, eller som de garanterar, och

som skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt

artiklarna 78–83.

c) Trots vad som sägs i punkt 3 f i den här artikeln:

exponeringar, även andelar eller andra typer av

innehav, som ett kreditinstitut har gentemot sitt

moderföretag, till andra dotterbolag till det moder­

företaget eller till kreditinstitutets egna dotterbolag,

under förutsättning att de företagen är föremål för

samma gruppbaserade tillsyn som kreditinstitutet

självt, i enlighet med detta direktiv eller med mot­

svarande standarder som gäller i ett tredje land.

Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier,

oavsett om de är undantagna från artikel 111.1 eller

ej, ska behandlas som exponeringar gentemot tredje

part.

d) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och

andra exponeringar, även andelar eller andra typer

av innehav, gentemot regionala eller centrala kredit­

institut till vilka kreditinstitutet är knutet i ett nät­

verk enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller

motsvarande och som enligt dessa bestämmelser är

ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.

e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och

andra exponeringar gentemot kreditinstitut som på

icke-konkurrensutsatt grund erbjuder lån enligt

bestämmelser i lag eller sin bolagsordning för att

främja specifika sektorer i ekonomin under någon

form av statlig övervakning och med begränsningar

för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning

att respektive exponeringar uppkommer genom

sådana lån som förmedlas till låntagarna via andra

kreditinstitut.

f) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och

andra exponeringar gentemot kreditinstitut, förut­

satt att dessa exponeringar inte utgör sådana insti­

tuts kapitalbas, inte varar längre än till påföljande

bankdag och inte är angivna i en viktig

handelsvaluta.

g) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på central­

banker i form av föreskrivna minimireserver som

förvaras på dessa centralbanker och som anges i

deras nationella valutor.

h) Om den behöriga myndigheten beslutar det, till­

gångsposter som utgörs av fordringar på nationella

regeringar i form av lagstadgade likviditetskrav som

hålls i statspapper och som anges och finansieras i

deras nationella valutor, förutsatt att den kreditvär­

dering av dessa stater som utfärdats av ett utsett

externt ratinginstitut, motsvarar ’investment grade’.

i) 50 % av remburser med medel-lågrisk utanför

balansräkningen och outnyttjade kreditmöjligheter

med medel-lågrisk utanför balansräkningen enligt

bilaga II och efter godkännande av de behöriga

myndigheterna, 80 % av andra garantier än kredit­

garantier som grundas på bestämmelser i lag eller

föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder

med ställning som kreditinstitut ställs ut till

medlemmar.

j) Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett

hypotekslån som finansieras genom utfärdande av

hypoteksobligationer betalas till låntagaren före den

slutliga registreringen av hypoteket i fastighetsre­

gistret, förutsatt att garantin inte används för att

minska risken i beräkningen av det riskvägda

tillgångsbeloppet.”

25. Artikel 114 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Med förbehåll för punkt 3 i den här artikeln får ett

kreditinstitut i fråga om beräkningen av exponeringars

värde för det ändamål som avses i artikel 111.1 tillämpa

’fullständigt justerat exponeringsvärde’ beräknat

enligt artiklarna 90–93 med beaktande av kreditriskre­

ducering,

volatilitetsjusteringar

och

eventuell

löptidsobalans (E*).”

V

S

8

0

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/109

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”Med förbehåll för punkt 3 i denna artikel får ett

kreditinstitut som har tillstånd att använda egna

skattningar av LGD-värden och konverteringsfakto­

rer för en exponeringsklass enligt artiklarna 84–89,

om det enligt de behöriga myndigheternas bedöm­

ning kan skatta de finansiella säkerheternas effekter

på sina exponeringar separat från andra LGD-

relaterade aspekter, tillämpa dessa skattade effekter

vid beräkningen av exponeringsvärden enligt

artikel 111.1.”

ii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:

”Kreditinstitut som har tillstånd att använda egna

skattningar av LGD-värden och konverteringsfakto­

rer för en exponeringsklass enligt artiklarna 84–89

och som inte beräknar värdet på sina exponeringar

enligt den metod som avses i första stycket i denna

punkt får använda den fullständiga metoden för

finansiella säkerheter eller den metod som anges i

artikel 117.1 b för beräkningen av exponeringarnas

värde.”

c) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”Ett kreditinstitut som använder den fullständiga

metoden för finansiella säkerheter eller som har till­

stånd att använda den metod som beskrivs i punkt 2

i denna artikel vid beräkning av exponeringsvärden

för det ändamål som avses i artikel 111.1 ska

genomföra återkommande stresstester av sina kre­

ditriskkoncentrationer, även i fråga om det realiser­

bara värdet av eventuellt mottagen säkerhet.”

ii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:

”Om ett sådant stresstest visar på ett lägre realiser­

bart värde av en mottagen säkerhet än vad som

skulle få beaktas när man utnyttjar den fullständiga

metoden för finansiella säkerheter eller den metod

som beskrivs i punkt 2 i denna artikel, ska värdet av

den säkerhet som får tas med i beräkningen av

exponeringsvärden för det ändamål som avses i arti­

kel 111.1 minskas i motsvarande grad.”

iii) I femte stycket ska led b ersättas med följande:

”b) Strategier och förfaranden i fall då ett stresstest

visar på ett lägre realiserbart värde för säkerhe­

ter än som beaktas när man utnyttjar den full­

ständiga metoden för finansiella säkerheter

eller den metod som beskrivs i punkt 2.”

d) Punkt 4 ska utgå.

26. Artikel 115 ska ersättas med följande:

”Artikel 115

1.

Vid tillämpning av detta avsnitt får ett kreditinstitut

minska exponeringens värde med upp till 50 % av värdet på

den berörda bostadsfastigheten, om något av följande villkor

är uppfyllt:

a) Exponeringarna är säkrade genom panträtt i bostadsfas­

tigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag

som är verksamma enligt den finska lagen om bostads­

aktiebolag från år 1991 eller senare lagstiftning med

motsvarande innehåll.

b) Exponeringarna avser transaktioner med fastighetslea­

sing där leasegivaren bibehåller fullt ägande av bostads­

fastigheterna som leasats så länge som leasetagaren inte

har utövat sin rätt att köpa.

Värdet på fastigheten ska beräknas på ett sätt som tillfreds­

ställer de behöriga myndigheterna, på grundval av försiktiga

värderingsstandarder som anges i lagar och andra författ­

ningar. Värderingen ska genomföras minst en gång vart

tredje år för bostadsfastigheter.

Kraven i bilaga VIII del 2 punkt 8 och i bilaga VIII del 3 punk­

terna 62–65 ska gälla vid tillämpningen av denna punkt.

Med bostadsfastighet avses en bostad som utnyttjas eller som

hyrs ut av ägaren.

2.

Ett kreditinstitut får för att uppfylla kraven i detta

avsnitt minska exponeringens värde med upp till 50 % av

värdet på den berörda kommersiella fastigheten, men enbart

om de berörda behöriga myndigheterna i den medlemsstat

där den kommersiella fastigheten är belägen tillåter att föl­

jande exponeringar erhåller en riskviktning på 50 % i enlig­

het med artiklarna 78–83:

a) Exponeringar som är säkrade genom panträtt i kontors­

fastigheter eller andra kommersiella fastigheter, eller

genom aktier i finska bostadsaktiebolag som är verk­

samma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag

från år 1991 eller senare lagstiftning med motsvarande

innehåll, när det gäller kontorsfastigheter eller andra

kommersiella fastigheter.

b) Exponeringar som avser transaktioner med fastighetslea­

sing i fråga om kontorsfastigheter och andra kommersi­

ella fastigheter.

Värdet på fastigheten ska beräknas på ett sätt som tillfreds­

ställer de behöriga myndigheterna, på grundval av försiktiga

värderingsstandarder som anges i lagar och andra

författningar.

De kommersiella fastigheterna ska vara helt uppförda,

uthyrda och generera rimliga intäkter i form av hyror.”

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

27. Artikel 116 ska utgå.

28. Artikel 117 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

När en exponering gentemot en kund garanteras

av en tredje part eller när det finns säkerhet i form av

värdepapper utgivna av en tredje part får ett

kreditinstitut

a) behandla den garanterade delen av exponeringen

som om den gällde mot garantigivaren i stället för

mot kunden, under förutsättning att den ogarante­

rade exponeringen mot garantigivaren skulle ha till­

delats en motsvarande eller lägre riskvikt jämfört

med riskvikten för den osäkrade exponeringen mot

kunden enligt artiklarna 78–83,

b) behandla den del av exponeringen som har säker­

het i form av marknadsvärdet på erkända säkerhe­

ter som om den gjorts mot tredje part i stället för

mot kunden, om exponeringen garanteras genom

säkerhet och under förutsättning att den säkrade

delen av exponeringen skulle åsättas en motsva­

rande eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för

den osäkrade exponeringen gentemot kunden enligt

artiklarna 78–83.

Den metod som anges i första stycket led b får inte

användas av ett kreditinstitut om det föreligger en oba­

lans mellan löptiden för exponeringen och löptiden för

skyddet.

Vid tillämpning av detta avsnitt får ett kreditinstitut

använda både den fullständiga metoden för finansiella

säkerheter och den metod som anges i första stycket led

b enbart om det har tillstånd att använda både den full­

ständiga metoden för finansiella säkerheter och den för­

enklade metoden för finansiella säkerheter vid

tillämpning av artikel 75 a.”

b) I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:

”2.

När ett kreditinstitut tillämpar en behandling

enligt punkt 1 a”

29. Artikel 119 ska utgå.

30. Följande avsnitt ska läggas till i kapitel 2:

” A v s n i t t 7

E x p o n e r i n g a r m o t ö v e r f ö r d a k r e d i t r i s k e r

Artikel 122a

1.

Ett kreditinstitut som inte agerar som originator, med­

verkande institut eller ursprunglig långivare ska endast vara

exponerat mot kreditrisken i en värdepapperiseringsposition

i eller utanför sitt handelslager om originatorn, det medver­

kande institutet eller den ursprungliga långivaren uttryckli­

gen har meddelat kreditinstitutet att den (eller det) kommer

att bibehålla, på löpande basis, ett väsentligt ekonomiskt

intresse netto som under inga omständigheter får understiga

5 %.

I denna artikel avses med ’bibehållande av ett ekonomiskt

intresse netto’

a) bibehållande av minst 5 % av det nominella värdet av

varje tranch som sålts eller överförts till investerarna,

b) vid värdepapperisering av rullande exponeringar, bibe­

hållande av originatorns andel på minst 5 % av det nomi­

nella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna,

c) bibehållande av slumpvis utvalda exponeringar som

motsvarar minst 5 % av det nominella värdet av de vär­

depapperiserade exponeringarna, och som annars skulle

ha värdepapperiserats i den aktuella transaktionen, för­

utsatt att antalet potentiella värdepapperiserade expone­

ringar ursprungligen inte understiger 100, eller

d) bibehållande av den tranch som är i första-förlustläge

och, om så är nödvändigt, andra trancher som har

samma eller högre riskprofil än de som överförts eller

sålts till investerare, och som inte har kortare löptid än

de som överförts eller sålts till investerare, så att bibehål­

landet totalt motsvarar minst 5 % av det nominella vär­

det av de värdepapperiserade exponeringarna.

Ekonomiskt intresse netto mäts vid ursprungstidpunkten och

ska upprätthållas fortlöpande. Det får inte omfattas av någon

kreditriskreducering, några korta positioner eller andra säk­

ringar. Det ekonomiska intresset netto ska bestämmas av det

nominella värdet för poster utanför balansräkningen.

I denna artikel avses med ’fortlöpande’ att bibehållna positio­

ner, intressen och exponeringar inte skyddas eller säljs.

Bibehållandekraven ska inte tillämpas mer än en gång för en

given värdepapperisering.

2.

När ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt hol­

dingbolag inom EU eller ett av dess dotterbolag i egenskap av

originator eller medverkande kreditinstitut värdepapperise­

rar exponeringar från flera kreditinstitut, värdepappersföre­

tag eller andra finansinstitut som omfattas av gruppbaserad

tillsyn kan kravet i punkt 1 uppfyllas på grundval av det kon­

soliderade läget för det närstående moderkreditinstitutet

inom EU eller det finansiella holdingbolaget inom EU. Denna

punkt är tillämplig endast om de kreditinstitut, värdepappers­

företag eller finansinstitut som gav upphov till de värdepap­

periserade exponeringarna själva har åtagit sig att följa de

krav som anges i punkt 6 och i god tid till originatorn eller

det medverkande kreditinstitutet och till moderkreditinstitu­

tet inom EU eller det finansiella holdingföretaget inom EU

överlämna de uppgifter som behövs för att uppfylla kraven i

punkt 7.

V

S

0

1

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/111

3.

Punkt 1 ska inte gälla när de värdepapperiserade expo­

neringarna är fordringar eller villkorade fordringar på, eller

helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade av

a) nationella regeringar eller centralbanker.

b) delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga

organ i medlemsstaterna,

c) institut som har tilldelats riskvikten 50 % eller mindre

enligt artiklarna 78−83, eller

d) multilaterala utvecklingsbanker.

Punkt 1 ska inte gälla

a) transaktioner som grundar sig på ett klart, transparent

och allmänt tillgängligt index där de underliggande

referensenheterna är identiska med de enheter som ingår

i ett index av enheter som har stor omsättning eller

som är andra överlåtbara värdepapper än

värdepapperiseringspositioner,

b) syndikerade lån, förvärvade fordringar eller kreditswap­

par när dessa instrument inte används för att paketera

och/eller säkra en värdepapperisering som omfattas av

punkt 1.

4.

Kreditinstitut ska innan de investerar och vid behov

därefter kunna redovisa för de behöriga myndigheterna för

var och en av sina individuella värdepapperiseringspositio­

ner att de har en heltäckande och grundlig förståelse för och

har tillämpat formell policy och formella förfaranden som

lämpar sig för positioner i och utanför handelslagret och som

står i proportion till riskprofilen för deras investeringar i vär­

depapperiseringspositioner för att analysera och registrera

följande:

a) Den information som meddelats enligt punkt 1 av ori­

ginatorer eller medverkande institut för att närmare ange

det ekonomiska intresse netto i värdepapperiseringen

som de fortlöpande bibehåller.

b) Den

enskilda

värdepapperiseringspositionens

riskegenskaper.

c) Riskegenskaperna hos värdepapperiseringspositionens

underliggande exponeringar.

d) Originatorernas eller de medverkande kreditinstitutens

anseende och förluster vid tidigare värdepapperiseringar

i värdepapperiseringspositionens relevanta underlig­

gande exponeringsklasser.

e) De uttalanden som gjorts och den information som

givits av originatorer eller medverkande institut, eller av

deras ombud eller rådgivare, om deras noggranna

genomgång av de värdepapperiserade exponeringarna

samt, i tillämpliga fall, av kvaliteten på säkerheterna för

de värdepapperiserade exponeringarna.

f) I tillämpliga fall, de metoder och begrepp på vilka vär­

deringen av säkerheter för de värdepapperiserade expo­

neringarna baseras och de policyriktlinjer som

originatorn eller det medverkande kreditinstitutet har

antagit för att garantera värderingsmannens oberoende.

g) Alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan

ha en väsentlig inverkan på resultatet för kreditinstitu­

tets värdepapperiseringsposition.

Kreditinstitut ska regelbundet utföra egna stresstester som

lämpar sig för deras värdepapperiseringspositioner. I detta

syfte kan kreditinstituten förlita sig på finansiella modeller

som utvecklats av ett externt ratinginstitut, under förutsätt­

ning att kreditinstituten på anmodan kan visa att de före

investeringen noggrant validerade relevanta antaganden i

modellerna och modellernas struktur och att de förstår meto­

der, antaganden och resultat.

5.

Kreditinstitut, som inte agerar som originatorer, med­

verkande kreditinstitut eller ursprungliga långivare, ska införa

formella förfaranden som lämpar sig för deras handelslager

eller utanför handelslagret och som står i proportion till risk­

profilen för deras investeringar i värdepapperiserade positio­

ner för att löpande och i rätt tid övervaka information om

utvecklingen av deras värdepapperiseringspositioners under­

liggande exponeringar. Detta ska i tillämpliga fall innehålla

exponeringsslaget, procentandelen av lån som är obetalda

30, 60 respektive 90 dagar efter förfallodagen, fallissemangs­

frekvens, frekvensen förskottsbetalade lån, lån som sagts upp,

typ av säkerheter och huruvida de är bebodda, frekvensför­

delningen av kreditpoäng eller andra mått för kreditvärdig­

het inom underliggande exponeringar, sektoriell och

geografisk spridning, frekvensfördelning av belåningsgrader

med intervallbredder som underlättar lämpliga känslighetsa­

nalyser. I de fall de underliggande exponeringarna själva

utgörs av värdepapperiseringspositioner ska kreditinstituten

ha informationen som anges i detta stycke inte endast beträf­

fande de underliggande värdepapperiseringstrancherna, t.ex.

emittentens namn och kreditvärdighet, utan även beträffande

egenskaper och resultatutveckling för de grupper av till­

gångar som ligger under dessa värdepapperiseringstrancher.

Kreditinstitut ska ha en grundlig förståelse för alla struktu­

rella drag hos värdepapperiseringen som skulle kunna ha en

väsentlig inverkan på resultatet av deras exponeringar mot

värdepapperiseringstransaktionen, t.ex. avtalsmässiga priori­

tetsordningar för kontantflöden och därmed sammanhäng­

ande triggers, kreditförstärkningar, likviditetsförstärkningar,

triggers för marknadsvärde och transaktionsspecifik defini­

tion av fallissemang.

I de fall kraven i punkterna 4 och 7 och i den här punkten i

något väsentligt hänseende inte är uppfyllda på grund av kre­

ditinstitutets försumlighet eller underlåtenhet, ska medlems­

staterna se till att de behöriga myndigheterna fastställer en

proportionerlig extra riskvikt på minst 250 % av den riskvikt

(maximerad till 1 250 %) som, bortsett från denna punkt, gäl­

ler för de relevanta värdepapperiseringspositionerna enligt

del 4 i bilaga IX, och stegvis ökar riskvikten med varje påföl­

jande överträdelse av bestämmelserna om ’due diligence’. De

behöriga myndigheterna ska beakta undantagen för vissa vär­

depapperiseringar enligt punkt 3 genom att minska den risk­

vikt som annars skulle fastställas enligt denna artikel avseende

en värdepapperisering för vilken punkt 3 är tillämplig.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

6.

Medverkande kreditinstitut och kreditinstitut som är

originatorer ska tillämpa samma sunda och väldefinierade

kriterier för kreditgivning i enlighet med kraven i bilaga V,

punkt 3 på exponeringar som ska värdepapperiseras som de

tillämpar på de exponeringar som avses utgöra egna positio­

ner. I detta syfte ska samma förfarande för att godkänna och,

i förekommande fall, ändra, förnya och refinansiera krediter

tillämpas av kreditinstitut som är originatorer och medver­

kande kreditinstitut. Kreditinstitut ska även tillämpa samma

analysstandarder på ägarandelar eller emissionsgarantier i

värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part

oavsett om sådana ägarandelar eller emissionsgarantier inne­

has i deras handelslager eller utanför handelslagret.

Om kraven i första stycket i denna punkt inte är uppfyllda,

ska artikel 95.1 inte tillämpas av ett kreditinstitut som är ori­

ginator och det kreditinstitutet ska inte ges tillåtelse att ute­

sluta de värdepapperiserade exponeringarna från

beräkningen av sitt kapitalkrav enligt detta direktiv.

7.

Medverkande kreditinstitut och kreditinstitut som är

originatorer ska upplysa investerare om nivån på sina åtagan­

den enligt punkt 1 att bibehålla ett ekonomiskt intresse netto

i värdepapperiseringen. Medverkande kreditinstitut och kre­

ditinstitut som är originatorer ska säkerställa att framtida

investerare har lätt och snabb tillgång till alla i sak relevanta

uppgifter om kreditkvaliteten på och resultatutvecklingen för

de enskilda underliggande exponeringarna, kassaflödena och

säkerheterna för en värdepapperiseringsexponering samt

sådan information som är nödvändig för att utföra heltäck­

ande och väl underbyggda stresstester på kassaflöden och

värden på säkerheter för de underliggande exponeringarna. I

detta syfte ska ’i sak relevanta uppgifter’ fastställas den dag då

värdepapperiseringen sker och i tillämpliga fall beroende på

värdepapperiseringens art därefter.

8.

Punkterna 1–7 ska tillämpas på nya värdepapperise­

ringar som emitteras den 1 januari 2011 eller därefter. Punk­

terna 1−7 ska, efter den 31 december 2014, tillämpas på

befintliga värdepapperiseringar, om nya underliggande expo­

neringar har tillkommit eller ersatts efter den dagen. De

behöriga myndigheterna får besluta att tillfälligt upphäva de

krav som avses i punkterna 1 och 2 under perioder av all­

männa likviditetsstörningar på marknaden.

9.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra följande

information:

a) Senast den 31 december 2010, de allmänna kriterier och

metoder som använts för att granska att punkterna 1–7

efterlevs.

b) En sammanfattande beskrivning av resultatet av tillsyns­

myndighetens granskning och en beskrivning av de

åtgärder som föreskrivits till följd av bristande efterlev­

nad av punkterna 1–7 på årsbasis från och med den

31 december 2011, dock utan att det påverkar tillämp­

ningen av bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 2.

Kravet i denna punkt gäller med förbehåll för bestäm­

melserna i artikel 144 andra stycket.

10.

Europeiska banktillsynskommittén ska rapportera

årligen till kommissionen om hur de behöriga myndighe­

terna efterlever denna artikel. Europeiska banktillsynskom­

mittén ska utarbeta riktlinjer för att uppnå samstämmighet i

tillsynspraxis när det gäller denna artikel, inbegripet för åtgär­

der som ska vidtas i händelse av bristande efterlevnad av kra­

ven på” due diligence ”och riskhantering.”

31. Artikel 129 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 b ska ersättas med följande:

”b) Planering och samordning av tillsynsverksamhe­

terna på löpande basis, inklusive när det gäller de

verksamheter som avses i artiklarna 123, 124

och 136 i kapitel 5 och i bilaga V, i samarbete med

berörda behöriga myndigheter.

c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten

i samarbete med de berörda behöriga myndighe­

terna och vid behov med centralbankerna, som en

förberedelse inför och under kritiska situationer,

inklusive negativ utveckling i kreditinstitut eller på

finansmarknader, om möjligt med användning av

befintliga fastställda informationskanaler för under­

lättande av krishantering.

Den planering och samordning av tillsynsverksamheten

som avses i led c inkluderar de undantagsåtgärder som

anges i artikel 132.3 b, förberedelse av gemensamma

utvärderingar, genomförande av krisplaner och informa­

tion till allmänheten.”

b) Följande punkt ska läggast till:

”3.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och de

behöriga myndigheterna med ansvar för tillsynen av dot­

terföretag till ett moderkreditinstitut inom EU eller till ett

finansiellt moderholdingbolag i en medlemsstat ska göra

allt som står i deras makt för att fatta ett gemensamt

beslut om tillämpningen av artiklarna 123 och 124 för

att avgöra huruvida den konsoliderade nivån på grup­

pens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till dess finan­

siella situation och riskprofil och den nivå på

kapitalbasen som krävs för att tillämpa artikel 136.2 på

var och en av enheterna inom bankgruppen på en kon­

soliderad grund.

Det gemensamma beslutet ska fattas senast fyra måna­

der efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten

har lämnat en rapport som innehåller en riskvärdering

av gruppen i enlighet med artiklarna 123 och 124 till

övriga relevanta behöriga myndigheter. I det gemen­

samma beslutet ska även vederbörlig hänsyn tas till rele­

vanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos

dotterföretag i enlighet med artiklarna 123 och 124.

V

S

2

1

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/113

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument

som innehåller en fullständig motivering och skickas till

moderkreditinstitutet i EU av den samordnande tillsyns­

myndigheten. Om man inte kan komma överens ska

den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av

någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda

med Europeiska banktillsynskommittén. Den samord­

nande tillsynsmyndigheten får samråda med Europeiska

banktillsynskommittén på eget initiativ.

Om de behöriga myndigheterna inte har fattat ett sådant

gemensamt beslut inom fyra månader ska beslutet om

tillämpningen av artiklarna 123, 124 och 136.2. fattas

på gruppbasis av den samordnande tillsynsmyndigheten

med vederbörligt beaktande av relevanta behöriga myn­

digheters bedömning av risken hos dotterföretag.

Beslutet om tillämpningen av artiklarna 123, 124

och 136.2 ska fattas individuellt eller på undergrupps­

basis av de behöriga myndigheter som har ansvar för till­

synen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom

EU eller till ett finansiellt moderholdingbolag inom EU,

med vederbörligt beaktande av synpunkter och invänd­

ningar som framförts av den samordnande

tillsynsmyndigheten.

Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en

fullständig motivering och ta hänsyn till de övriga myn­

digheternas riskvärdering, synpunkter och invändningar

som framförts under fyramånadersperioden. Den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten ska överlämna dokumen­

tet till alla berörda behöriga myndigheter och

moderkreditinstitutet inom EU.

Om Europeiska banktillsynskommittén har tillfrågats

ska alla behöriga myndigheter beakta dess råd och för­

klara alla betydande avvikelser från sådana råd.

Det gemensamma beslut som avses i första stycket och

varje beslut som fattas av de berörda myndigheterna i

avsaknad av ett gemensamt beslut ska betraktas som

avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna

i den berörda medlemsstaten.

Det gemensamma beslut som avses i första stycket och

varje beslut som fattas i avsaknad av ett gemensamt

beslut i enlighet med fjärde och femte styckena ska upp­

dateras årligen eller, i undantagsfall, om en behörig myn­

dighet som har ansvar för tillsynen av dotterföretag till

ett moderkreditinstitut inom EU eller ett finansiellt

moderholdingbolag inom EU gör en skriftlig och full­

ständigt motiverad framställan hos den samordnande

tillsynsmyndigheten om en uppdatering av beslutet om

tillämpningen av artikel 136.2. I det sistnämnda fallet får

uppdateringen tas upp bilateralt mellan den samord­

nande tillsynsmyndigheten och den behöriga myndighet

som gör framställan.

Europeiska banktillsynskommittén ska utarbeta riktlin­

jer för att uppnå samstämmighet i tillsynspraxis när det

gäller den process för ett gemensamt beslutsfattande

som avses i denna punkt och när det gäller tillämpningen

av artiklarna 123, 124 och 136.2 i syfte att underlätta

gemensamma beslut.”

32. Artikel 130.1 ska ersättas med följande:

”1.

Om en kritisk situation uppstår, inklusive en negativ

utveckling på finansmarknaderna, som kan äventyra likvidi­

teten på marknaden och stabiliteten hos det finansiella sys­

temet i någon av de medlemsstater där enheter ur en grupp

har auktoriserats eller där betydande filialer enligt artikel 42a

har inrättats, ska den samordnande tillsynsmyndigheten med

beaktande av kapitel 1 avsnitt 2 snarast möjligt underrätta de

myndigheter som avses i artikel 49 fjärde stycket och arti­

kel 50 och förmedla all information som är avgörande för att

de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska

gälla för alla de behöriga myndigheter som anges i artik­

larna 125 och 126 och för den behöriga myndighet som

anges i artikel 129.1.

Om den myndighet som avses i artikel 49 fjärde stycket blir

medveten om en situation som beskrivs i första stycket i

denna punkt, ska den så snart det är praktiskt möjligt under­

rätta de behöriga myndigheter som avses i artiklarna 125

och 126.

Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndig­

het som avses i artikel 49 fjärde stycket använda befintliga

fastställda informationskanaler.”

33. Följande artikel ska införas:

”Artikel 131a

1.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta till­

synskollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter

som anges i artiklarna 129 och 130.1 och, med beaktande av

de krav på konfidentialitet som anges i punkt 2 i den här arti­

keln och gemenskapslagstiftningens krav, tillse att samord­

ning och samarbete vid behov sker med berörda myndigheter

i tredjeländer.

Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk åt den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten och övriga behöriga myndig­

heter för att utföra följande uppgifter:

a) Utbyta information.

b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig

delegering av ansvarsområden, där så är lämpligt.

c) Fastställa program för tillsynsgranskning, baserat på en

riskvärdering av gruppen i enlighet med artikel 124.

d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga

dubbleringar av tillsynskraven, bland annat i samband

med de informationsförfrågningar som anges i artik­

larna 130.2 och 132.2.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv i

samtliga enheter inom en bankgrupp, utan att det påver­

kar de alternativ och det handlingsutrymme som ges

genom gemenskapslagstiftningen.

f) Tillämpa artikel 129.1 c med hänsyn tagen till arbetet i

andra forum som kan komma att inrättas på detta

område.

De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna ska

ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet enligt kapi­

tel 1 avsnitt 2 får inte förhindra att de behöriga myndighe­

terna utbyter konfidentiell information inom tillsynskollegiet.

Tillsynskollegiers inrättande och funktion får inte påverka de

behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter enligt

detta direktiv.

2.

Kollegiernas inrättande och funktion ska baseras på

sådana skriftliga avtal som avses i artikel 131 och som den

samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd

med de berörda behöriga myndigheterna.

Europeiska banktillsynskommittén ska utarbeta riktlinjer för

kollegiernas operativa funktion, bland annat när det gäller

artikel 42a.3.

De behöriga myndigheter som har ansvaret för tillsynen av

dotterföretagen till ett moderkreditinstitut inom EU eller ett

finansiellt moderholdingbolag inom EU och de behöriga

myndigheterna i ett värdland där betydande filialer enligt arti­

kel 42a har inrättats, centralbanker i tillämpliga fall och tred­

jeländers behöriga myndigheter när det är motiverat och om

det finns krav på konfidentialitet som enligt samtliga behö­

riga myndigheter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapi­

tel 1 avsnitt 2, kan delta i tillsynskollegierna.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets

sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som

får delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla med­

lemmar av kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana

sammanträden anordnas, om de huvudfrågor som ska disku­

teras och om de aktiviteter som kommer att tas upp. Den

samordnande tillsynsmyndigheten ska även i tid ge alla kol­

legieledamöter full information om de åtgärder som vidtagits

vid dessa möten eller de åtgärder som genomförts.

Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hänsyn

till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras

eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potenti­

ella effekten enligt artikel 40.3 för stabiliteten i det finansiella

systemet i de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna

enligt artikel 42a.2.

Med beaktande av de krav på konfidentialitet som anges i

kapitel 1 avsnitt 2 ska den samordnande tillsynsmyndighe­

ten informera Europeiska banktillsynskommittén om verk­

samheten i tillsynskollegiet, bland annat i kritiska situationer,

och meddela all information som är särskilt relevant till den

kommittén för att uppnå samstämmighet i tillsynen.”

34. Artikel 132 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 d ska hänvisningen till artikel 136 ersättas av

en hänvisning till artikel 136.1.

b) I punkt 3 b ska hänvisningen till artikel 136 ersättas av

en hänvisning till artikel 136.1.

35. Artikel 150 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska leden k och l ersättas med följande:

”k) Förteckningarna över och klassificeringen av poster

utanför balansräkningen i bilagorna II och IV.

l) Anpassningar av bestämmelserna i bilagorna III

och V–XII för att ta hänsyn till utvecklingen på de

finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya

finansiella produkter, eller utvecklingen av redovis­

ningsstandarder och krav som tar hänsyn till

gemenskapslagstiftningen, eller med tanke på ökad

samstämmighet i tillsynspraxis.”

b) I punkt 2 ska led c ersättas med följande:

”c) Förtydligande av de undantag som anges i

artikel 113.”

36. I artikel 153 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp med avse­

ende på tillämpningen av punkt 4 i del 1 i bilaga VI ska till

och med den 31 december 2015 samma riskvikt åsättas

exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar eller

centralbanker vilka är uttryckta och finansierade i en med­

lemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana

exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna natio­

nella valutan.”

37. I artikel 154 ska följande punkter läggas till:

”8.

Kreditinstitut som inte senast den 31 december 2010

uppfyller de gränsvärden som anges i artikel 66.1a ska

utveckla strategier och förfaranden för nödvändiga åtgärder

för att lösa denna situation före de datum som anges i

punkt 9 i den här artikeln.

Dessa åtgärder ska granskas i enlighet med artikel 124.

V

S

4

1

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/115

9.

Instrument som den 31 december 2010 enligt natio­

nell lag betraktades som likvärdiga med de poster som anges

i artikel 57 a, b och c, men som inte omfattas av artikel 57 a

eller som inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 63a,

ska anses omfattas av artikel 57 ca till och med den 31 decem­

ber 2040, med förbehåll för följande begränsningar:

a) Upp till och med 20 % av summan av artikel 57 a−ca,

minus summan av artikel 57 i, j och k mellan 10 och 20

år efter den 31 december 2010.

b) Upp till och med 10 % av summan av artikel 57 a–ca,

minus summan av artikel 57 i, j och k mellan 20 och 30

år efter den 31 december 2010.

Till och med den 31 december 2010 ska Europeiska bank­

tillsynskommittén övervaka utfärdandet av dessa instrument.

10.

Såvitt avser avsnitt 5 ska tillgångsposter som utgörs av

fordringar på och andra exponeringar gentemot institut som

uppstått före den 31 december 2009 fortsätta att bli föremål

för samma behandling som tillämpades enligt artik­

larna 115.2 och 116 i deras lydelse före den 10 november

2009, dock inte längre än till den 31 december 2012.

11.

Fram till den 31 december 2012 ska den tidsperiod

som avses i artikel 129.3 vara sex månader.”

38. Artikel 156 ska ersättas med följande:

”Artikel 156

Kommissionen ska, i samarbete med medlemsstaterna och

med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter

regelbundet kontrollera om detta direktiv i sin helhet tillsam­

mans med direktiv 2006/49/EG väsentligt påverkar konjunk­

turcykeln och med stöd av denna granskning överväga om

eventuella åtgärder för att komma till rätta med situationen

är motiverade.

Med stöd av denna analys och med beaktande av Europeiska

centralbankens synpunkter ska kommissionen vartannat år

upprätta en rapport som ska överlämnas till Europaparla­

mentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

Bidrag från kredittagande och kreditgivande parter ska beak­

tas på ett rimligt sätt när rapporten utarbetas.

Senast den 31 december 2009 ska kommissionen se över

detta direktiv i dess helhet för att tillgodose behovet av en

bättre analys och hantering av tillsynsproblem på makronivå,

och denna översyn ska omfatta en genomgång av följande:

a) Åtgärder som dämpar konjunkturcykelns upp- och ned­

gångar, inklusive behovet att kreditinstituten i goda tider

bygger upp stora konjunkturutjämnande buffertar som

kan användas under en nedgång.

b) Den logiska grunden för beräkningen av kapitalkraven

enligt detta direktiv.

c) Kompletterande åtgärder utöver riskbaserade krav på

kreditinstitut för att bidra till att begränsa skuldsätt­

ningsgraden i banksystemet.

Kommissionen ska lägga fram en rapport om ovanstående

frågor till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av

lämpliga förslag.

Kommissionen ska så snart som möjligt och i vart fall senast

den 31 december 2009 till Europaparlamentet och rådet

överlämna en rapport om behovet av ytterligare reformer av

tillsynssystemet, inbegripet relevanta artiklar i detta direktiv,

och, i enlighet med tillämpliga förfaranden i fördraget, even­

tuella lagstiftningsförslag.

Senast den 1 januari 2011 ska kommissionen göra en över­

syn av Europeiska banktillsynskommitténs framsteg med den

enhetliga utformningen, frekvensen samt datumen för rap­

portering enligt artikel 74.2. På grundval av denna översyn

ska kommissionen avge rapport till Europaparlamentet och

rådet.

Senast den 31 december 2011 ska kommissionen göra en

översyn och utarbeta en rapport om tillämpningen av detta

direktiv, med särskilt tonvikt på samtliga aspekter i artik­

larna 68–73 samt artikel 80.7 och 80.8 och dess tillämpning

på mikrokreditfinansiering, och översända denna rapport till

Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga

förslag.

Senast den 31 december 2011 ska kommissionen göra en

översyn och utarbeta en rapport om tillämpningen av arti­

kel 113.4, inklusive frågan om huruvida medlemsstaterna

bör ha rätt att bevilja undantag, och lägga fram denna rap­

port för Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av

lämpliga förslag. När det gäller det eventuella avskaffandet av

den nationella bestämmanderätten enligt artikel 113.4 c och

dess eventuella tillämpning på EU-nivå, ska man i samband

med översynen i synnerhet beakta effektiviteten i gruppens

riskhantering samtidigt som man säkerställer att det finns till­

räckliga skydd för att säkra finansiell stabilitet i samtliga med­

lemsstater i vilka någon enhet i en grupp är etablerad.

Senast den 31 december 2009 ska kommissionen göra en

översyn och utarbeta en rapport om åtgärder för att öka

transparensen på OTC-marknaderna, inbegripet markna­

derna för kreditswappar, såsom genom central motpartsclea­

ring, och överlämna denna rapport till Europaparlamentet

och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

Senast den 31 december 2009 ska kommissionen utarbeta

en rapport om den förväntade effekten av artikel 122a och

överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet,

vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Kommissionen ska

utarbeta sin rapport efter att ha rådfrågat Europeiska bank­

tillsynskommittén. Rapporten ska särskilt behandla frågan

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

huruvida minimikraven för bibehållande enligt artikel 122a.1

åstadkommer bättre överensstämmelse mellan originatorer­

nas eller de medverkande kreditinstitutens intressen och

investerarnas intressen samt stärker den finansiella stabilite­

ten, samt huruvida en ökning av miniminivån för bibehål­

lande skulle vara önskvärd mot bakgrund av den

internationella utvecklingen.

Senast den 1 januari 2012 ska kommissionen avge rapport

till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen och effek­

tiviteten av artikel 122a mot bakgrund av utvecklingen på

den internationella marknaden.”

39. Bilaga III ska ändras enligt följande:

a) I del 1 punkt 5 ska följande mening läggas till:

”Enligt den metod som anges i del 6 i denna bilaga

(metoden med interna modeller) får alla nettningsmäng­

der som bestämts med en enda motpart behandlas som

en enda nettningsmängd, om negativa simulerade mark­

nadsvärden för den enskilda nettningsmängden fastställs

till 0 i beräkningen av den förväntade exponeringen.”

b) I del 2 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. När ett kreditinstitut köper kreditriskskydd genom

derivat för en exponering som inte hänförs till han­

delslagret eller för en motpartskreditriskexponering,

får det beräkna sitt kapitalkrav för den säkrade till­

gången enligt punkterna 83−92 i del 3 i bilaga VIII

eller, om de behöriga myndigheterna godkänner

detta, enligt punkt 4 i del 1 i bilaga VII eller punk­

terna 96–104 i del 4 i bilaga VII.

I sådana fall, och om alternativet i andra meningen

i punkt 11 i bilaga II till direktiv 2006/49/EG inte

tillämpas, ska exponeringsvärdet för motpartskredit­

risken för dessa kreditderivat sättas till noll.

Ett kreditinstitut får emellertid välja att vid beräk­

ning av kapitalkraven för motpartskreditrisk konse­

kvent inkludera alla kreditderivat som inte ingår i

handelslagret och som förvärvats som ett skydd mot

en exponering som inte ingår i handelslagret eller

mot en motpartskreditrisk om kreditskyddet

erkänns enligt detta direktiv.”

c) I del 5 ska punkt 15 ersättas med följande:

”15. Det finns en säkringsmängd för varje emittent av

något av de räntebärande referensinstrument som

är underliggande instrument för en kreditswapp.

’Kreditswappar på n-te förfall’ ska behandlas på föl­

jande sätt:

a) Storleken för en riskposition i ett referensskul­

dinstrument i en korg som ligger som säker­

het för en kreditswapp på n-te förfall är det

faktiska nominella värdet för referensskuldin­

strumentet, multiplicerat med den modifierade

löptiden för derivatet på n-te förfall med avse­

ende på en förändring i kreditspreaden för

referensskuldinstrumentet.

b) Det finns en säkringsmängd för varje referens­

skuldinstrument i en korg som är underlig­

gande för en viss kreditswapp på n-te förfall.

Riskpositioner från olika kreditswappar på

n-te förfall ska inte inkluderas i samma

säkringsmängd.

c) Den multiplikator för motpartskreditrisk som

gäller för varje säkringsmängd som skapats för

något av referensskuldinstrumenten för ett

derivat på n-te förfall är 0,3 % för referensskuld­

instrument som har en kreditvärdering av ett

erkänt externt ratinginstitut motsvarande ett

kreditkvalitetssteg på 1–3 och 0,6 % för övriga

skuldinstrument.”

40. Bilaga V ska ändras enligt följande:

a) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Risker som uppkommer till följd av värdepapperi­

seringstransaktioner där kreditinstituten är investe­

rare, originator eller medverkande institut,

inbegripet ryktesrisker som kan uppstå i förbindelse

med komplexa strukturer och produkter, ska utvär­

deras och åtgärdas genom lämpliga strategier och

förfaranden för att i synnerhet säkerställa att trans­

aktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullstän­

digt i riskbedömningen och ledningens beslut.”

b) Punkt 14 ska ersättas med följande:

”14. Det ska finnas robusta strategier, riktlinjer, förfa­

randen och system för identifiering, mätning, han­

tering och övervakning av likviditetsrisker under

lämpliga tidshorisonter, inklusive intradag, för att

tillse att kreditinstituten håller likviditetsbuffertar

på adekvat nivå. Dessa strategier, program, proces­

ser och system ska anpassas efter olika affärsområ­

den, valutor och enheter och de ska omfatta

adekvata mekanismer för allokering av likviditets­

kostnader, vinster och risker.”

c) Följande punkt ska införas:

”14a. De strategier, riktlinjer, förfaranden och system

som avses i punkt 14 ska vara proportionella i

förhållande till kreditinstitutets komplexitet, risk­

profil och verksamhet och den risktolerans som

fastställts av ledningen och återspegla kreditinsti­

tutets betydelse i varje medlemsstat där det bedri­

ver verksamhet. Kreditinstituten ska underrätta

samtliga

berörda

affärsområden

om

risktoleransen.”

V

S

6

1

1

/

2

0

3

L

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/117

d) Punkt 15 ska ersättas med följande:

”15. Kreditinstituten ska utveckla metoder för identifie­

ring, mätning, hantering och övervakning av finan­

sieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta

nuvarande och förväntade väsentliga kassaflöden i

och från tillgångar, skulder och poster utanför

balansräkningen inklusive ansvarsförbindelser och

den eventuella effekten på ryktesrisken.

16. Kreditinstituten ska skilja mellan tillgångar som är

pantsatta och obesvärade tillgångar som är ständigt

tillgängliga, framför allt i kritiska situationer. De

ska också ta hänsyn till den juridiska person där

tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt

lag är registrerade antingen i ett register eller på ett

konto samt deras godtagbarhet, och de ska över­

vaka hur tillgångarna snabbt ska kunna

mobiliseras.

17. Kreditinstitut ska också beakta de befintliga juri­

diska, tillsynsmässiga och operativa begränsning­

arna för potentiella överföringar av likviditet och

obesvärade tillgångar mellan olika enheter, såväl

inom som utom EES.

18. Ett kreditinstitut ska beakta olika verktyg för likvi­

ditetsriskreducering, däribland ett system av gräns­

värden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå

ett brett urval olika stresshändelser och en tillräck­

ligt diversifierad finansieringsstruktur och tillgång

på finansieringskällor. Dessa arrangemang ska

granskas regelbundet.

19. Alternativa scenarier för likviditetspositioner och

riskreducering ska beaktas, och antagandena som

ligger bakom beslut gällande finansieringspositio­

nen ska omprövas regelbundet. I detta syfte ska

alternativa scenarier särskilt beakta poster utanför

balansräkningen och andra ansvarsförbindelser,

inklusive sådana som avser specialföretag för vär­

depapperisering eller andra specialföretag, gente­

mot vilka kreditinstitutet agerar som medverkande

institut eller tillhandahåller ett väsentligt

likviditetsstöd.

20. Kreditinstitut ska beakta den potentiella effekten av

institutionsspecifika, marknadsomfattande och

kombinerade alternativa scenarier. Olika tidshori­

sonter och olika grad av stressförhållanden ska

beaktas.

21. Kreditinstituten ska justera sina strategier, interna

riktlinjer och gränsvärden för likviditetsrisker och

utarbeta effektiva krisplaner som tar hänsyn till

resultatet av de alternativa scenarier som avses i

punkt 19.

22. För att hantera likviditetskriser ska kreditinstitut ha

beredskapsplaner som innehåller adekvata strate­

gier och lämpliga genomförandeåtgärder för att

bemöta eventuella likviditetsbortfall. Sådana planer

ska testas regelbundet, uppdateras på grundval av

resultatet av de alternativa scenarier som avses i

punkt 19 och rapporteras till och godkännas av

den högsta ledningen så att interna riktlinjer och

förfaranden kan justeras i enlighet därmed.”

41. I bilaga IX del 3 avsnitt 2 ska följande punkt läggas till:

”7a. Behöriga myndigheter ska dessutom vidta nödvändiga

åtgärder för att se till att externa ratinginstitut, när det

gäller kreditvärdering av strukturerade finansiella instru­

ment, har förbundit sig att offentligt förklara hur de

underliggande tillgångarnas resultatutveckling påverkar

kreditvärderingarna.”

42. Bilaga XI ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska led e ersättas med följande:

”e) Kreditinstitutens exponering för, mätning och han­

tering av likviditetsrisk, inklusive utveckling av

metoder för analys av alternativa scenarier, hante­

ring av riskreducerande åtgärder (framför allt nivå,

sammansättning och kvalitet på likviditetsbuffertar)

och effektiva beredskapsplaner.”

b) Följande punkt ska införas:

”1a. Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myn­

digheterna regelbundet utföra en heltäckande

utvärdering av kreditinstitutens totala likviditets­

riskhantering och främja utvecklingen av sunda

interna metoder. När dessa granskningar utförs ska

de behöriga myndigheterna beakta den roll som

kreditinstituten spelar på finansmarknaderna. De

behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska

också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella

effekten av sina beslut på stabiliteten i det finan­

siella systemet i alla övriga berörda medlemsstater.”

43. I bilaga XII del 2 punkt 3 ska leden a och b ersättas med

följande:

”a) Sammanfattande information om villkor och bestäm­

melser vad gäller alla poster och delposter i kapitalba­

sen, inklusive de instrument som avses i artikel 57 ca,

instrument som omfattas av bestämmelser som ger kre­

ditinstitutet ett incitament att lösa in dem och sådana

instrument som omfattas av artikel 154.8 och 154.9.

b) Beloppet för primärkapitalet, med separata upplysningar

om alla positiva poster och avdrag. Det totala beloppet

för de instrument som avses i artikel 57 ca och instru­

ment som omfattas av bestämmelser som ger kreditin­

stitutet ett incitament att lösa in dem, ska också redovisas

separat. Var och en av dessa redovisningar ska specifi­

cera de instrument som omfattas av artikel 154.8

och 154.9.”

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2006/49/EG

Direktiv 2006/49/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 12 ska det första stycket ersättas med följande:

”Primärkapital: summan av leden a–ca minus summan av

leden i, j och k i artikel 57 i direktiv 2006/48/EG.”

2. Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.

Instituten, med undantag av de värdepappersföre­

tag som uppfyller kraven i artikel 20.2 eller 20.3 i detta

direktiv, ska övervaka och kontrollera sina stora expo­

neringar i enlighet med artiklarna 106–118 i direktiv

2006/48/EG.”

b) Punkt 3 ska utgå.

3. Artikel 30.4 ska ersättas med följande:

”4.

Med avvikelse från punkt 3 får de behöriga myndighe­

terna medge att tillgångar som utgörs av krav på och andra

exponeringar mot erkända värdepappersföretag i tredjeland

och erkända clearingorganisationer och börser behandlas på

det sätt som föreskrivs i artikel 111.1 respektive artikel 106.2

c i direktiv 2006/48/EG.”

4. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) I första stycket ska leden a och b ersättas med följande:

”a) Exponeringar utanför handelslagret gentemot den

kund eller grupp av kunder det gäller får inte över­

skrida de gränser som har fastställts i artikel 111.1 i

direktiv 2006/48/EG och som med avseende på

kapitalbasen beräknas såsom denna anges i det

direktivet, så att överskridandet till sin helhet här­

rör från handelslagret.

b) Institutet uppfyller ett ytterligare kapitalkrav för den

överskjutande delen i förhållande till den gräns som

fastställts i artikel 111.1 i direktiv 2006/48/EG, var­

vid detta ytterligare kapitalkrav beräknas i enlighet

med bilaga VI till det här direktivet.”

b) I första stycket ska led e ersättas med följande:

”e) Institut ska till de behöriga myndigheterna var tredje

månad anmäla alla fall där den gräns som fastställts

i artikel 111.1 i direktiv 2006/48/EG har överskri­

dits under de föregående tre månaderna.”

c) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Vid tillämpning av led e ska storleken av överskridan­

det och namnet på den berörda kunden anmälas i varje

fall där gränsen har överskridits.”

5. I artikel 32.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1.

De behöriga myndigheterna ska upprätta rutiner för

att förhindra att institut avsiktligt undviker de ytterligare

kapitalkrav de annars skulle ådra sig för sådana exponeringar

som överskrider den gräns som har fastställts i artikel 111.1

i direktiv 2006/48/EG så snart sådana exponeringar har före­

legat i mer än tio dagar genom att tillfälligt överföra expone­

ringarna i fråga till ett annat bolag inom eller utom samma

företagsgrupp och/eller genom att företa skentransaktioner

för att stänga exponeringen under tiodagarsperioden och i

stället skapa en ny exponering.”

6. I artikel 35 ska följande punkt läggas till:

”6.

Värdepappersföretag ska omfattas av den enhetliga

utformning, den frekvens samt de datum för rapportering

som avses i artikel 74.2 i direktiv 2006/48/EG.”

7. I artikel 38 ska följande punkt läggas till:

”3.

Artikel 42a i direktiv 2006/48/EG ska, med undantag

av punkt 1 a i den artikeln, i tillämpliga delar även gälla för

övervakningen av värdepappersföretag, om inte värdepap­

persföretaget uppfyller de krav som anges i artiklarna 20.2,

20.3 eller 46.1 i det här direktivet.”

8. I artikel 45.1 ska datumet ”31 december 2010” ersättas med

”31 december 2014”.

9. I artikel 47 ska datumet ”31 december 2009” ersättas med

”31 december 2010” och hänvisningen till punkterna 4 och 8

i bilaga V till direktiv 93/6/EEG ska ersättas med en hänvis­

ning till punkterna 4 och 8 i bilaga VIII.

10. I artikel 48.1 ska datumet ”31 december 2010” ersättas med

”31 december 2014”.

Artikel 3

Ändring av direktiv 2007/64/EG

Artikel 1.1 a i direktiv 2007/64/EG ska ersättas med följande:

”a) Kreditinstitut i den mening som avses i artikel 4.1 a i direktiv

2006/48/EG, inbegripet inom gemenskapen belägna filialer,

i den mening som avses i artikel 4.3 i det direktivet, till kre­

ditinstitut med huvudkontor inom eller, i enlighet med arti­

kel 38 i det direktivet, utanför gemenskapen.”

V

S

8

1

1

/

2

0

3

L

17.11.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/119

Artikel 4

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ­

ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den

31 oktober 2010.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 decem­

ber 2010.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­

ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar

inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 16 september 2009.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

C. MALMSTRÖM

Ordförande

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/76/EU

av den 24 november 2010

om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager,

värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

^{ANTAGIT DETTA DIREKTIV}

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ¹ ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( ² ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ³ ), och

av följande skäl:

⁽¹⁾ Överdrivet

och

oförsiktigt

risktagande

inom

banksektorn

har lett till fallissemang i enskilda finansiella institut och

till problem som påverkar hela det finansiella systemet i

medlemsstaterna och även globalt. Orsakerna till detta

risktagande är många och komplexa, men det råder enig­

het bland tillsynsmyndigheter och reglerande organ, dä­

ribland G20-gruppen och Europeiska banktillsynskom­

mittén (Committee of European Banking Supervisors,

CEBS) att olämpliga ersättningsstrukturer i vissa finansi­

ella institut har varit en bidragande faktor. En ersättnings­

politik som ger incitament till att ta risker som går ut­

över den allmänna risknivå som institutet tolererar kan

underminera en sund och effektiv riskhantering och yt­

terligare förvärra en överdriven tendens till risktagande.

De internationellt överenskomna och godkända principer

som fastställts av organet för finansiell stabilitet (Financial

Stability Board, FSB) för sund ersättningspraxis (”FSB-

principerna”) är därför särskilt viktiga.

⁽²⁾ Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta

och driva verksamhet i kreditinstitut ska kreditinstitut ha

styrformer, strategier, metoder och mekanismer för att

hantera de risker de är exponerade för. I enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av

den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföre­

tag och kreditinstitut ska detta krav tillämpas på vär­

depappersföretag enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om mark­

nader för finansiella instrument (

⁴ ). Genom direktiv

2006/48/EG föreskrivs att de behöriga myndigheterna

ska granska dessa styrformer, strategier, metoder och

mekanismer och avgöra om kapitalbasen i kreditinstitut

och värdepappersföretag säkerställer en sund hantering

och täckning av de risker för vilka varje granskat kredit­

institut eller värdepappersföretag är, eller kan komma att

bli, exponerat. För bankgrupper ska denna tillsyn vara

gruppbaserad och omfatta finansiella holdingföretag och

underställda finansiella institut inom alla jurisdiktioner.

(3)

För att åtgärda de negativa effekter som otillfredsställande

utformade ersättningsstrukturer kan ge när det gäller

sundheten i riskhanteringen och kontrollen av enskilda

personers risktagande bör kraven i direktiv 2006/48/EG

kompletteras med en uttrycklig skyldighet för kreditinsti­

tut och värdepappersföretag att upprätta och vid­

makthålla en ersättningspolitik och ersättningspraxis

som är förenlig med en effektiv riskhantering när det

gäller personalkategorier som i tjänsten utövar ett väsent­

ligt inflytande på företagens riskprofil. Dessa personalka­

tegorier bör omfatta åtminstone den högsta ledningen,

risktagare och personal som utövar kontrollfunktioner

samt anställda vars totala ersättning inklusive diskretio­

nära pensionsförmånsavsättningar gör att de hamnar i

samma ersättningsklass som den högsta ledningen och

risktagare.

(4)

Överdrivet

och

oförsiktigt

risktagande

kan

underminera

kreditinstitutens eller värdepappersföretagens finansiella

sundhet och banksystemets stabilitet, och det är därför

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

329/3

( ¹ ) EUT C 291, 1.12.2009, s. 1.

( ² ) Yttrandet avgivet den 20 januari 2010 (ännu ej offentliggjort i EUT).

( ³ ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juli 2010 (ännu ej offent­

liggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 oktober 2010.

( ⁴ ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

viktigt att den nya skyldigheten i fråga om ersättnings­

politik och ersättningspraxis genomförs konsekvent och

att den täcker alla aspekter av ersättning, inbegripet lö­

ner, diskretionära pensionsförmåner och liknande för­

måner. I detta sammanhang bör diskretionära pensions­

förmåner innebära extra betalningar som ett kreditinstitut

eller värdepappersföretag beviljar en anställd på individu­

ell basis med anledning av pensionering eller förväntad

pensionering och som kan jämställas med rörlig ersätt­

ning. Det är därför lämpligt att närmare ange klara prin­

ciper för sund ersättning som säkerställer att ersättnings­

strukturen inte främjar överdrivet risktagande från en­

skilda personers sida eller ”moralisk risk” och att den

står i samklang med kreditinstitutets eller värdepappers­

företagets riskbenägenhet, värderingar och långsiktiga in­

tressen. Ersättningen bör stå i samklang med den finan­

siella sektorns roll som den mekanism genom vilken

finansiella resurser allokeras effektivt i ekonomin. Dessa

principer bör särskilt innebära att en policy för rörliga

ersättningar utformas på ett sätt som säkerställer att in­

citamenten bringas i samklang med kreditinstitutets eller

värdepappersföretagets långsiktiga intressen och att utbe­

talningsmetoderna stärker institutets kapitalbas. Resultat­

baserade ersättningskomponenter bör också bidra till att

öka rättvisan i kreditinstitutets eller värdepappersföreta­

gets ersättningsstruktur. Principerna bör innebära att kre­

ditinstitut och värdepappersföretag får tillämpa bestäm­

melserna på olika sätt beroende på deras storlek och

interna organisation samt deras verksamheters art, om­

fattning och komplexitetsgrad. Särskilt för värdepappers­

företag enligt artikel 20.2 och 20.3 i direktiv

2006/49/EG kan det vara orimligt att följa alla principer.

För att säkerställa att utformningen av ersättningspoliti­

ken är en del av kreditinstitutets eller värdepappersföre­

tagets riskhantering bör ledningsorganet i sin tillsyns­

funktion i varje kreditinstitut eller värdepappersföretag

anta och regelbundet se över de principer som ska till­

lämpas. I detta sammanhang bör det vara möjligt att

ledningsorganet, i tillämpliga fall och beroende på natio­

nell bolagsrätt, i sin tillsynsfunktion betraktas som sty­

relse.

⁽⁵⁾ Det

bör

krävas

att

kreditinstitut

och

värdepappersföretag

som är betydande i fråga om sin storlek och interna

organisation samt sina verksamheters art, omfattning

och komplexitetsgrad inrättar en ersättningskommitté

som en integrerad del i sin styrstruktur och organisation.

(6)

Kommissionen

bör

senast

den

1

april

2013

se

över

prin­

ciperna för ersättningspolitiken och därvid särskilt ta

hänsyn till principernas effektivitet, genomförande och

tillämpning, med beaktande av den internationella ut­

vecklingen, inklusive eventuella ytterligare förslag från

FSB och genomförandet av FSB-principerna i andra juris­

diktioner, inbegripet kopplingen mellan den rörliga er­

sättningens utformning och överdrivet risktagande.

(7)

Ersättningspolicyn bör syfta till att koppla de anställdas

individuella mål till respektive kreditinstituts eller vär­

depappersföretags långsiktiga intressen. Bedömningen av

de resultatbaserade delarna av ersättningen bör avse re­

sultat på längre sikt med beaktande av de risker resultatet

är förenat med. Resultatbedömningen bör göras i ett

flerårigt perspektiv, på minst tre till fem år, för att säker­

ställa att bedömningen baseras på långsiktiga resultat och

att den faktiska utbetalningen av de resultatbaserade de­

larna av ersättningen fördelas över kreditinstitutets eller

värdepappersföretagets konjunkturcykel. För att ytterli­

gare anpassa incitamenten bör en betydande del av den

rörliga ersättningen till all personal som omfattas av

dessa krav bestå av kreditinstitutets eller värdepappers­

företagets aktier eller instrument som är kopplade till

dess aktier, beroende på kreditinstitutets eller värdepap­

persföretagets rättsliga struktur eller, för icke-börsnote­

rade kreditinstitut eller värdepappersföretag, andra likvär­

diga icke-kontanta instrument och i förekommande fall

andra finansiella instrument med lång löptid som på ett

adekvat sätt återspeglar kreditinstitutets eller värdepap­

persföretagets kreditvärdighet. Sådana instrument bör

kunna inkludera ett kapitalinstrument som i händelse

av allvarliga finansiella problem för instituten skulle om­

vandlas till aktiekapital eller på annat sätt skrivas ned.

När det berörda kreditinstitutet inte emitterar några fi­

nansiella instrument med lång löptid bör institutet tillåtas

att emittera denna betydande del av den rörliga ersätt­

ningen i aktier och instrument som är kopplade till aktier

eller andra likvärdiga icke-kontanta instrument. Medlems­

staterna eller deras behöriga myndigheter bör kunna sätta

begränsningar för typen och utformningen av dessa in­

strument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara

lämpligt.

⁽⁸⁾ För

att

minimera

incitamenten

för

överdrivet

risktagande

bör andelen av den rörliga ersättningen vara väl avvägd i

förhållande till den totala ersättningen. Det är mycket

viktigt att en anställds fasta lön står för en tillräckligt

stor andel av den totala ersättningen för att möjliggöra

att en fullt flexibel policy för rörlig ersättning, också

möjligheten att inte ge någon rörlig ersättning, ska kunna

genomföras. För att garantera en konsekvent ersättnings­

praxis i hela sektorn är det lämpligt att närmare ange

vissa tydliga krav. Garanterad rörlig ersättning är inte

förenlig med en sund riskhantering eller principen om

resultatlön och bör som regel vara förbjuden.

(9)

En

betydande

del

av

den

rörliga

ersättningskomponenten,

t.ex. 40–60 %, bör skjutas upp över en lämplig tids­

period. Denna del bör öka betydligt med tjänstgörings­

tiden eller ansvaret. Dessutom bör en betydande del av

den rörliga ersättningskomponenten bestå av kreditinsti­

tutets eller värdepappersföretagets aktier eller instrument

som är kopplade till dess aktier, beroende på kreditinsti­

tutets eller värdepappersföretagets rättsliga struktur eller,

^SV

L 329/4

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

för icke-börsnoterade kreditinstitut eller värdepappers­

företag, andra likvärdiga icke-kontanta instrument och i

förekommande fall andra finansiella instrument med lång

löptid som på ett adekvat sätt återspeglar kreditinstitutets

eller värdepappersföretagets kreditvärdighet. I detta sam­

manhang är proportionalitetsprincipen av stor betydelse

eftersom det inte alltid är lämpligt att tillämpa dessa krav

på små kreditinstitut och värdepappersföretag. Det be­

lopp som avser rörlig ersättning och som kan betalas i

kontanter eller motsvarande och som inte omfattas av

bestämmelserna om uppskjutande bör, med beaktande

av restriktionerna för det belopp av den rörliga ersätt­

ningen som ska betalas kontant och direkt, begränsas så

att de anställdas personliga mål i högre grad anpassas till

kreditinstitutets eller värdepappersföretagets långsiktiga

intressen.

(10)

Kreditinstitut

och

värdepappersföretag

bör

se

till

att

den

totala rörliga ersättningen inte begränsar deras förmåga

att stärka sin kapitalbas. Ett kreditinstituts eller värdepap­

persföretags aktuella kapitalsituation bör avgöra i vilken

omfattning kapitalet behöver byggas upp. I detta sam­

manhang bör de nationella behöriga myndigheterna ha

befogenhet att begränsa den rörliga ersättningen, bland

annat som en procentandel av de totala nettointäkterna,

när denna inte är förenlig med upprätthållandet av en

sund kapitalbas.

⁽¹¹⁾ Kreditinstitut

och

värdepappersföretag

bör

kräva

att

deras

personal förbinder sig att inte använda personliga risk­

säkringsstrategier eller försäkringar för att motverka de

riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings­

system.

⁽¹²⁾ För

de

institut

som

åtnjuter

exceptionellt

statsstöd

ska

prioriteringen vara att bygga upp sin kapitalbas och se

till att stödet från skattebetalarna återbetalas. Alla betal­

ningar av rörlig ersättning bör återspegla denna priorite­

ring.

(13)

De

principer

om

en

sund

ersättningspolicy

som

anges

i

kommissionens rekommendation av den 30 april 2009

om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn ( ¹ ) är för­

enliga med och kompletterar principerna i detta direktiv.

(14)

Bestämmelserna

om

ersättning

ska

inte

påverka

det

fulla

utövandet av grundläggande rättigheter som är garante­

rade i fördragen, särskilt i artikel 153.5 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), all­

männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, lags­

tiftning om aktieägarnas rättigheter och deltagande och

allmänna skyldigheter hos det berörda institutets admi­

nistrativa organ och tillsynsorgan samt i tillämpliga fall

arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kol­

lektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och sed­

vana.

(15)

För att bestämmelserna ska bli snabbt och effektivt ge­

nomförda bör de behöriga myndigheterna även ha befo­

genhet att ålägga eller tillämpa såväl ekonomiska eller

icke-ekonomiska sanktioner respektive åtgärder vid bris­

tande uppfyllelse av krav enligt direktiv 2006/48/EG,

däribland även kravet att ha en ersättningspolitik som

är förenlig med sund och effektiv riskhantering. Åtgär­

derna och sanktionerna bör vara effektiva, proportioner­

liga och avskräckande. För att säkerställa samstämmighet

och lika konkurrensvillkor inom hela unionen bör kom­

missionen kartlägga och se över hur medlemsstaterna

antar och tillämpar sådana åtgärder och sanktioner på

en aggregerad nivå med avseende på följdriktighet inom

unionen.

⁽¹⁶⁾ För att säkerställa effektiv tillsyn över riskerna med

olämpliga ersättningsstrukturer bör ersättningspolitik

och ersättningspraxis som antas av kreditinstitut och vär­

depappersföretag omfattas av tillsyn enligt direktiv

2006/48/EG. Därvid bör tillsynsorganen bedöma huru­

vida denna politik och dessa genomförandeformer kan

antas främja överdrivet risktagande bland dem som be­

rörs. Dessutom bör CEBS se till att det finns riktlinjer för

bedömningen av lämpligheten hos de personer som i

praktiken leder verksamheten i kreditinstitutet.

⁽¹⁷⁾ Kommissionens grönbok av den av 2 juni 2010 om

företagsstyrning och ersättningspolitik i finansiella insti­

tut visar på ett antal svagheter i kreditinstituts och vär­

depappersföretags bolagsstyrning som måste åtgärdas.

Bland möjliga lösningar nämner kommissionen behovet

att avsevärt skärpa kraven på personer som i praktiken

leder kreditinstitutets verksamhet och som måste ha till­

räckligt gott anseende och lämplig erfarenhet och också

ha genomgått en bedömning avseende deras lämplighet

att utöva sin yrkesverksamhet. Grönboken betonar också

behovet att göra aktieägarna mer delaktiga när det gäller

att godkänna ersättningspolitiken. Europaparlamentet och

rådet noterar kommissionens avsikt att följa upp detta

och vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om dessa

frågor.

(18)

För

att

ytterligare

öka

transparensen

vad

avser

kreditinsti­

tuts och värdepappersföretags ersättningspolitik bör med­

lemsstaternas behöriga myndigheter samla in information

om ersättningar för att kunna göra jämförelser mellan

ersättningstrender på grundval av de kategorier av kvan­

titativ information som dessa kreditinstitut och värdepap­

persföretag är ålagda att offentliggöra enligt detta direk­

tiv. De behöriga myndigheterna bör förse CEBS med

denna information så att CEBS kan göra liknande utvär­

deringar på unionsnivå.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

329/5

( ¹ ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

(19)

För

att

främja

konsekvens

i

bedömningen

av

ersättnings­

politik och ersättningspraxis och för att underlätta infor­

mationsinsamling och ett enhetligt genomförande av er­

sättningsprinciperna inom banksektorn bör CEBS utar­

beta riktlinjer för sund ersättningspolitik inom banksek­

torn. Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR)

bör bistå vid utarbetandet av sådana riktlinjer i den ut­

sträckning som de också ska tillämpas på personer som

medverkar vid tillhandahållande av investeringstjänster

och i kreditinstituts och värdepappersföretags investe­

ringsverksamhet i enlighet med Europaparlamentets och

rådets direktiv 2004/39/EG. CEBS bör genomföra öppna

offentliga samråd om de tekniska standarderna och ana­

lysera de möjliga kostnaderna och fördelarna. Kommis­

sionen bör kunna lägga fram lagstiftningsförslag där det

uppdras åt den europeiska tillsynsmyndigheten för bank­

verksamhet, och i den utsträckning som anses lämpligt,

den europeiska tillsynsmyndigheten för värdepapper och

marknader, etablerade inom ramen för de-Larosière-pro­

cessen för finansiell tillsyn, att utarbeta förslag till tek­

niska reglerings- och genomförandestandarder för att un­

derlätta informationsinsamling och ett enhetligt genom­

förande av de ersättningsprinciper inom banksektorn

som ska antas av kommissionen.

⁽²⁰⁾ Eftersom

otillfredsställande

utformade

modeller

för

ersätt­

ningspolitik och ersättningspraxis i oacceptabel utsträck­

ning kan öka nivån på de risker som kreditinstitut och

värdepappersföretag är exponerade för, bör snabba mot­

åtgärder och vid behov lämpliga korrigerande åtgärder

vidtas. Följaktligen är det lämpligt att se till att de behö­

riga myndigheterna har befogenheter att, om problem

avseende ersättningspolitiken identifieras vid tillsyn

inom andra pelaren, ålägga berörda företag att genom­

föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera

dessa. De kvalitativa åtgärder som de behöriga myndig­

heterna kan föreskriva omfattar krav på kreditinstitut och

värdepappersföretag att minska de inneboende riskerna i

sina verksamheter, produkter eller system, däribland att

införa ändringar av ersättningsstrukturen eller att frysa de

rörliga ersättningsdelarna, i den utsträckning som dessa

är oförenliga med en sund riskhantering. Kvantitativa

åtgärder omfattar krav på ytterligare avsättningar av ka­

pital.

(21)

Goda

styrelseformer,

transparens

och

offentliggörande

är

avgörande för en sund ersättningspolitik. Kreditinstitut

och värdepappersföretag bör, för att säkerställa att deras

ersättningsstrukturer och de risker de är förenade med i

tillfredsställande grad kan överblickas av marknaden, of­

fentliggöra detaljerade uppgifter om sin ersättningspolitik

och ersättningspraxis och, av sekretesskäl, sammanlagda

belopp för medarbetare som under sitt tjänsteutövande

väsentligt kan påverka kreditinstitutets eller värdepap­

persföretagets riskprofil. Dessa uppgifter bör vara till­

gängliga för alla intressenter (aktieägare, anställda och

allmänheten). Denna skyldighet bör dock inte påverka

tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv

95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för en­

skilda personer med avseende på behandling av person­

uppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( ¹ ).

(22)

För att garantera att bestämmelserna i detta direktiv verk­

ligen blir verkningsfulla och att deras tillämpning inte

leder till diskriminerande effekter bör de tillämpas på

ersättning som grundar sig på avtal som ingåtts före

dagen för det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat

och som beviljats eller betalas ut efter denna dag. För att

värna om de mål som eftersträvas i detta direktiv, särskilt

en effektiv riskhantering, under en period som fort­

farande präglas av en hög grad av finansiell instabilitet,

och i syfte att undvika eventuella risker för att bestäm­

melserna om ersättning i detta direktiv kringgås under

perioden innan de genomförs, är det nödvändigt att till­

lämpa sådana bestämmelser på ersättning som beviljats

men ännu inte betalats före dagen för det faktiska ikraft­

trädandet i varje medlemsstat för tjänster som utförts

under 2010.

⁽²³⁾ Översynen

av

de

risker

som

ett

kreditinstitut

kan

vara

exponerat för bör leda till effektiva tillsynsåtgärder. Det

är därför nödvändigt att uppnå ytterligare konvergens i

avsikt att ge stöd åt gemensamma beslut av tillsynsorgan

och säkerställa jämlika konkurrensvillkor inom unionen.

⁽²⁴⁾ Enligt

direktiv

2006/48/EG

ska

kreditinstitut

som

place­

rar i återvärdepapperiseringar genomföra noggrann för­

handskontroll (”due diligence”) även beträffande underlig­

gande värdepapperiseringar och de exponeringar som

inte är värdepapperiseringar och som ytterst är underlig­

gande instrument för dessa underliggande värdepapperi­

seringar. Kreditinstituten bör bedöma om exponeringar i

samband med program för tillgångsbaserade företagscer­

tifikat utgör återvärdepapperiseringsexponeringar, inbe­

gripet exponeringar i samband med program genom

vilka man förvärvar högt rangordnade trancher av sepa­

rata grupper av hela lån där inget av dessa lån är en

värdepapperiseringsexponering eller återvärdepapperise­

ringsexponering och där förstaförlustskyddet med avse­

ende på varje investering tillhandahålls av säljaren av

lånen. I den sistnämnda situationen bör i allmänhet en

gruppspecifik likviditetsfacilitet inte betraktas vara en

återvärdepapperiseringsexponering, eftersom den utgör

en tranch i en enskild tillgångsgrupp (dvs. den tillämpliga

gruppen av hela lån) som inte innehåller några värdepap­

periseringsexponeringar. Däremot skulle en kreditförs­

tärkning för hela programmet som endast täcker en del

av förlusterna utöver det av säljaren tillhandahållna skyd­

det i de olika grupperna i allmänhet utgöra en uppdel­

ning på trancher av risken när det gäller grupper av flera

^SV

L 329/6

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

( ¹ ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

tillgångar som innehåller minst en värdepapperiserings­

exponering och skulle därför vara en återvärdepapperise­

ringsexponering. Om ett sådant program emellertid fi­

nansierar sig självt med en enda kategori av företagscer­

tifikat och om antingen kreditförstärkningen för hela

programmet inte är en återvärdepapperisering eller före­

tagscertifikatet till fullo stöds av det medverkande kredit­

institutet, vilket gör att investeraren i företagscertifikatet

blir reellt exponerad för det medverkande kreditinstitutets

kreditrisk i stället för de underliggande grupperna eller de

underliggande tillgångarna, bör detta företagscertifikat i

allmänhet inte betraktas som en återvärdepapperiserings­

exponering.

(25)

Bestämmelserna om försiktig värdering i direktiv

2006/49/EG bör tillämpas på alla instrument som tas

upp till verkligt värde, såväl inom handelslagret som i

institutens övriga verksamhet. Det bör klargöras att i de

fall då en försiktig värdering skulle leda till redovisning

av ett lägre värde än vad som faktiskt bokförts bör skill­

naden i absoluta tal dras från kapitalbasen.

⁽²⁶⁾ För

värdepapperiseringspositioner

som

enligt

detta

direk­

tiv ska tilldelas riskvikten 1 250 % bör instituten kunna

välja att antingen tillämpa ett kapitalkrav eller dra av dem

från kapitalbasen, oberoende av om positionerna avser

handelslagret eller övrig verksamhet.

⁽²⁷⁾ Kapitalkrav

för

avvecklingsrisker

bör

även

tillämpas

på

poster i övrig verksamhet.

⁽²⁸⁾ Originatorer

eller

medverkande

institut

bör

inte

kunna

kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja

sina handelslager för sådant stöd.

(29)

Utan att det påverkar det offentliggörande som uttryck­

ligen krävs genom detta direktiv bör syftet med infor­

mationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt

och fullständig information om de enskilda institutens

riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att instituten

ska offentliggöra ytterligare information som inte ut­

tryckligen nämns i detta direktiv, om ett sådant offent­

liggörande behövs för att uppfylla nämnda syfte.

(30)

För att säkerställa att direktiv 2006/48/EG genomförs på

ett enhetligt sätt inom hela unionen inrättade kommis­

sionen och CEBS under år 2006 en arbetsgrupp (”Capital

Requirements Directive Transposition Group”, nedan kal­

lad CRDTG) med uppdrag att diskutera och finna lös­

ningar på frågor i samband med genomförandet av det

direktivet. Enligt CRDTG behöver vissa tekniska bestäm­

melser i direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG utformas

närmare. Det är därför lämpligt att närmare utforma

dessa bestämmelser.

(31)

Om

det

i

en

extern

kreditvärdering

av

en

värdepapperi­

seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd

som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör

institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som tilldelas

med beaktande av detta skydd. Detta bör inte leda till att

värdepapperiseringen dras av från kapitalet om det finns

andra sätt att fastställa en riskvikt som överensstämmer

med den faktiska risk som är förenad med positionen

utan att beakta kreditskyddet.

(32)

När

det

gäller

värdepapperisering

bör

de

informations­

krav som ställs på instituten skärpas betydligt. De bör

särskilt även ta hänsyn till de risker som är förenade med

värdepapperiseringspositioner i handelslagret. Dessutom

bör informationen, för att säkerställa att ett instituts vär­

depapperiseringsverksamhet är tillräckligt transparent,

visa i vilken omfattning institutet stöder specialföretag

för värdepapperisering och vissa anknutna enheters med­

verkan, eftersom nära anknutna parter kan innebära fort­

löpande risker för det berörda institutet.

⁽³³⁾ De

specifika

kraven

för

risker

som

är

förenade

med

vär­

depapperiseringspositioner bör anpassas till de kapital­

krav som gäller för verksamheten utanför handelslagret,

eftersom dessa leder till en mer differentierad och risk­

känslig behandling av värdepapperiseringspositionerna.

⁽³⁴⁾ Med

hänsyn

till

den

låga

kvaliteten

på

de

nyligen

regi­

strerade resultaten bör normerna skärpas för interna mo­

deller för beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker.

Modellernas risktäckning bör särskilt kompletteras i fråga

om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be­

räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som

täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med

hänsyn till möjligheten av försämrade marknadsförhållan­

den och minska möjligheterna till konjunkturförstär­

kande effekter. Kreditinstitut bör också genomföra om­

vända stresstest för att utröna vilka scenarier som skulle

kunna hota kreditinstitutens livskraft, såvida de inte kan

visa att ett sådant test är inte behövs. Mot bakgrund av

de särskilda svårigheter som nyligen framkommit när det

gäller att behandla värdepapperiseringspositioner med

metoder som bygger på interna modeller bör institutens

möjligheter att utarbeta modeller för värdepapperiserings­

risker i handelslagret begränsas och ett standardiserat

kapitalkrav bör gälla för dessa värdepapperiseringar om

inte annat föreskrivs.

(35)

I

detta

direktiv

fastställs

begränsade

undantag

för

viss

korrelationshandel där bankerna kan tillåtas av sina till­

synsmyndigheter att beräkna ett samlat kapitalkrav med

beaktande av strikta minimikrav. I sådana fall bör insti­

tuten åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav

som är lika med det högre av kapitalkravet som beräk­

nats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av

kapitalkravet för den specifika risken enligt schablonme­

toden. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

329/7

exponeringar omfattas av kapitalkravet för ökad risk,

men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk)

och stressjusterade VaR-värden.

(36)

Enligt

artikel

152

i

direktiv

2006/48/EG

krävs

det

att

vissa kreditinstitut ska kunna redovisa en kapitalbas

som minst uppgår till vissa angivna minimibelopp för

de tre tolvmånadersperioderna mellan den 31 december

2006 och den 31 december 2009. Mot bakgrund av den

nuvarande situationen inom banksektorn och den för­

längning av de övergångsregler för minimikapital som

antagits av Baselkommittén för banktillsyn är det lämp­

ligt att förlänga detta krav under en begränsad tidsperiod

till och med den 31 december 2011.

(37)

För

att

inte

avskräcka

kreditinstitut

från

att

övergå

till

den metod som bygger på intern riskklassificering (”in­

ternmetoden” eller ”IRB”) eller avancerade mätmetoder

(”internmätningsmetoden”) för beräkning av kapitalkra­

ven under övergångsperioden på grund av orimliga och

oproportionerliga kostnader för genomförandet bör de

kreditinstitut som har övergått till IRB eller internmät­

ningsmetoden sedan den 1 januari 2010 och som tidi­

gare har beräknat sina kapitalkrav enligt mindre avance­

rade metoder kunna använda de mindre avancerade me­

toderna som grundval för beräkningen av det golv som

övergångsvis ska gälla, under förutsättning att tillsyns­

myndigheterna ger sitt godkännande. De behöriga myn­

digheterna bör noga övervaka sina marknader och säker­

ställa lika konkurrensvillkor inom alla sina marknader

och marknadssegment samt motverka snedvridningar

på den inre marknaden.

(38)

I

enlighet

med

punkt

34

i

det

interinstitutionella

avtalet

om bättre lagstiftning ( ¹ ) uppmuntras medlemsstaterna

att för egen del och i unionens intresse upprätta egna

tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmel­

sen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt

att offentliggöra dessa tabeller.

(39)

Bestämmelserna i detta direktiv utgör olika steg i reform­

processen till följd av finanskrisen. Slutsatserna från G20,

FSB och Baselkommittén för banktillsyn visar att ytterli­

gare reformer kan behövas, inklusive behovet att skapa

kontracykliska buffertar, ”dynamiska avsättningar”, argu­

menten bakom beräkningen av kapitalkrav i direktiv

2006/48/EG och ytterligare åtgärder för riskbaserade

krav för kreditinstitut. För att säkerställa en lämplig de­

mokratisk kontroll över processen bör Europaparlamen­

tet och rådet involveras i god tid och på ett effektivt sätt.

⁽⁴⁰⁾ Kommissionen

bör

se

över

tillämpningen

av

direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG för att säkerställa att be­

stämmelserna däri tillämpas på ett rättvist sätt som inte

leder till diskriminering mellan kreditinstitut med anled­

ning av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

⁽⁴¹⁾ Kommissionen

bör

ges

befogenhet

att

anta

delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget vad

gäller tekniska anpassningar av direktiv 2006/48/EG för

att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en­

hetlig tillämpning av det direktivet eller ta hänsyn till

utvecklingen på de finansiella marknaderna, anpassa ter­

minologin och definitionerna till senare relevanta akter,

utvidga innehållet i den förteckning över verksamheter

som omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med

det direktivet, eller anpassningar av den terminologi som

använts i den förteckningen, allt i den mån detta är

motiverat av utvecklingen på de finansiella marknaderna,

för att anpassa de områden inom vilka behöriga myndig­

heter ska utbyta information, anpassa bestämmelserna i

det direktivet om kapitalbas för att ta hänsyn till utveck­

lingen av redovisningsstandarderna eller unionslagstift­

ningen eller med tanke på ökad samstämmighet i till­

synspraxis, utöka förteckningarna över exponeringsklas­

ser för schablonmetoden eller internmetoden i syfte att

beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, an­

passa vissa belopp som är relevanta för dessa expone­

ringsklasser i syfte att beakta inflationseffekter, anpassa

förteckningen över och klassificeringen av poster utanför

balansräkningen, och att anpassa särskilda bestämmelser

och tekniska kriterier avseende behandlingen av mot­

partskreditrisker, organiseringen och hanteringen av ris­

ker, schablonmetoden och internmetoden, reducering av

kreditrisker, värdepapperisering, operativa risker, översyn

och utvärdering av behöriga myndigheter och infor­

mation i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på de fi­

nansiella marknaderna eller utvecklingen av redovisnings­

standarder eller unionslagstiftningen, eller med tanke på

ökad samstämmighet i tillsynspraxis. Kommissionen bör

också ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 290 i EUF-fördraget vad gäller åtgärder av­

seende fastställande av storleken för plötsliga och ovän­

tade förändringar av räntenivåer relevanta för översynen

och utvärderingen av de behöriga myndigheterna enligt

direktiv 2006/48/EG om ränterisker i samband med an­

dra verksamheter än handel, föreskriva en tidsbegränsad

minskning av lägsta nivån på kapitalbasen och av risk­

vikter som fastställs i det direktivet i syfte att särskilda

omständigheter ska kunna beaktas, förtydliga undantaget

för vissa exponeringar från tillämpningen av det direkti­

vets bestämmelser om stora exponeringar, och anpassa

kriterierna för tillsynsmyndigheternas utvärdering enligt

det direktivet huruvida en föreslagen förvärvare av en

kreditinstitution är lämplig och huruvida ett föreslaget

förvärv är ekonomiskt sunt.

^SV

L 329/8

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

( ¹ ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(42)

Kommissionen

bör

också

ges

befogenhet

att

anta

delege­

rade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget vad

gäller tekniska anpassningar av direktiv 2006/49/EG för

att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en­

hetlig tillämpning av det direktivet eller beakta utveck­

lingen på de finansiella marknaderna, anpassa storleken

på startkapital som anges i vissa bestämmelser i det di­

rektivet och särskilda belopp som är relevanta för beräk­

ning av kapitalkraven för handelslagret i syfte att beakta

utvecklingen på de ekonomiska och monetära områdena,

anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan

komma i fråga för vissa undantag angående föreskrivna

miniminivåer vad gäller kapitalbasen i syfte att beakta

utvecklingen på de finansiella marknaderna, förtydliga

kravet att värdepappersföretag ska ha en kapitalbas som

motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under

föregående år i syfte att säkerställa en enhetlig tillämp­

ning av det direktivet, anpassa terminologin och defini­

tionerna till senare relevanta akter, anpassa de tekniska

bestämmelserna i det direktivet om beräkning av kapital­

kravet för olika klasser av risk och stora exponeringar,

om användningen av interna modeller för beräkning av

kapitalkraven och om handel i syfte att beakta utveck­

lingen på de finansiella marknaderna eller i riskmätning

eller redovisningsstandarder, eller i unionslagstiftningen,

eller som berör ökad samstämmighet i tillsynspraxis, och

beakta resultatet av översynen av diverse frågor angående

omfattningen av direktiv 2004/39/EG.

⁽⁴³⁾ Europaparlamentet

eller

rådet

bör

kunna

invända

mot

den delegerade akten inom en period på tre månader

från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets

initiativ bör denna frist också kunna förlängas med tre

månader. Europaparlamentet och rådet bör kunna under­

rätta de andra institutionerna om sina avsikter att inte

invända. Detta tidiga godkännande av delegerade akter är

särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till

exempel för att respektera tidsplaner som fastställs i

grundakten för kommissionens rätt att anta delegerade

akter.

⁽⁴⁴⁾ I

enlighet

med

förklaring

39

om

artikel

290

i

EUF-för­

draget, som fogats till slutakten från den regeringskon­

ferens som antog Lissabonfördraget, undertecknat den

13 december 2007, noterade konferensen kommissio­

nens avsikt att i enlighet med sin fasta praxis även i

fortsättningen samråda med av medlemsstaterna utsedda

experter vid utarbetandet av kommissionens utkast till

delegerade akter på området finansiella tjänster.

(45)

Eftersom

målen

för

detta

direktiv,

nämligen

att

ålägga

ett

krav för kreditinstitut och värdepappersföretag att skapa

en ersättningspolitik som är förenlig med en effektiv risk­

hantering och att anpassa vissa kapitalkrav, inte i tillräck­

lig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de

därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar

bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åt­

gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro­

portionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv

inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa

mål.

⁽⁴⁶⁾ Direktiven 2006/48/EU och 2006/49/EU bör därför änd­

ras i enlighet härmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/48/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkter ska införas:

”40a. återvärdepapperisering: värdepapperisering i vil­

ken den risk som är förenad med en underlig­

gande grupp av exponeringar delas upp i tran­

cher och minst en av de underliggande expone­

ringarna är en värdepapperiseringsposition.

40b. återvärdepapperiseringsposition: exponering mot

en återvärdepapperisering.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”49. diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsför­

måner som ett kreditinstitut på individuell basis

beviljar en anställd som en del av dennes rörliga

ersättning och som inte omfattar ackumulerade

förmåner som en anställd tjänat in enligt villkoren

i företagets pensionssystem.”

2. I artikel 11.1 ska följande stycke läggas till:

”Europeiska banktillsynskommittén (CEBS) ska se till att det

finns riktlinjer för bedömningen av lämpligheten hos de

personer som i praktiken leder verksamheten i kreditinsti­

tutet.”

3. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Hemmedlemsstaternas

behöriga

myndigheter

ska

kräva att varje kreditinstitut har effektiva styrformer,

som bl.a. omfattar en tydlig organisationsstruktur med

en väl definierad, transparent och konsekvent ansvars­

fördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera,

övervaka och rapportera de risker som kreditinstitutet

är, eller skulle kunna bli, exponerat för och tillfredsstäl­

lande rutiner för intern kontroll, däribland sunda för­

faranden för administration och redovisning och ersätt­

ningspolitik och -praxis som är förenlig med och främ­

jar en sund och effektiv riskhantering.”

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

329/9

b) Följande punkter ska läggas till:

”3. De

behöriga

myndigheterna

i

hemmedlemsstaten

ska använda den information som insamlats i enlighet

med kriterierna för offentliggörande enligt punkt 15 f i

del 2 i bilaga XII för att göra jämförelser mellan ersätt­

ningstrender. Den behöriga myndigheten ska förse CEBS

med denna information.

4. CEBS

ska

se

till

att

det

finns

riktlinjer

om

sund

ersättningspolitik som följer de principer som anges i

punkterna 23 och 24 i bilaga V. I riktlinjerna ska man

även beakta de principer för en sund ersättningspolitik

som anges i kommissionens rekommendation av den

30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjäns­

tesektorn (*).

CEBS ska bland annat säkerställa att det finns riktlinjer

som

a) bestämmer specifika kriterier för att fastställa det

lämpliga förhållandet mellan de fasta och rörliga

komponenterna av den totala ersättningen i den me­

ning som avses i punkt 23 l i bilaga V,

b) anger vilka instrument som kan vara instrument i

den mening som avses i punkt 23 o ii i bilaga V,

dvs. instrument som på ett adekvat sätt återspeglar

kreditinstitutens kreditvärdighet i den mening som

avses i punkt 23 o i nämnda bilaga.

Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) ska

samarbeta nära med CEBS för att se till att det finns

riktlinjer om ersättningspolitik för kategorier av med­

arbetare som medverkar i tillhandahållandet av investe­

ringstjänster och investeringsverksamhet i den mening

som avses i punkt 2 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG.

CEBS ska använda den information som den mottagit

från behöriga myndigheter för att i enlighet med punkt

3 göra jämförelser av ersättningspraxis och -trender på

unionsnivå.

5. Hemmedlemsstaternas

behöriga

myndigheter

ska

samla in information om antalet personer per kredit­

institut som erhåller en ersättning på minst 1 miljon

EUR, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättning­

ens beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsik­

tiga förmåner och pensionsavsättningar. Denna infor­

mation ska vidarebefordras till CEBS som ska samman­

ställa informationen efter hemmedlemsstat och offent­

liggöra den i ett gemensamt rapporteringsformat. CEBS

får utarbeta riktlinjer för att underlätta genomförandet

av denna punkt och säkerställa samstämmighet i den

information som insamlas.

___________

(*) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.”

4. I artikel 54 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna ska se till att deras respektive behöriga

myndigheter för tillämpningen av första stycket har befo­

genhet att ålägga eller tillämpa ekonomiska och icke-eko­

nomiska sanktioner eller andra åtgärder. Dessa sanktioner

respektive åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och

avskräckande.”

5. I artikel 57 första stycket ska led r ersättas med följande:

”r) Beloppet för exponeringar genom värdepapperiserings­

positioner som enligt detta direktiv ges en riskvikt på

1 250 % och beloppet för exponeringar genom vär­

depapperiseringspositioner i handelslagret som skulle

ges riskvikten 1 250 % om de fanns i samma kredit­

instituts övriga verksamhet.”

6. I artikel 64 ska följande punkt läggas till:

”5. Kreditinstitut ska tillämpa kraven i del B i bilaga VII

till direktiv 2006/49/EG på samtliga sina tillgångar som är

bokförda till verkligt värde, när de beräknar beloppet för

kapitalbasen, och ska dra det ytterligare belopp som är

nödvändigt för värdereglering från summan av posterna

a–ca minus posterna i–k i artikel 57. CEBS ska utarbeta

riktlinjer avseende detaljerna för tillämpningen av denna

bestämmelse.”

7. I artikel 66 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Halva

summan

av

posterna

i

artikel

57

l–r

ska

dras

ifrån summan av posterna i artikel 57 a–ca minus posterna

i punkterna i–k, och till hälften ifrån summan av posterna i

artikel 57 d–h, efter det att de gränser som fastställs i punkt

1 i denna artikel tillämpats. Om hälften av summan av

posterna i punkterna l–r överskrider summan av posterna

i artikel 57 d–h ska det överskridande beloppet dras av från

summan av posterna i punkterna a–ca minus posterna i

punkterna i–k i den artikeln.

Posterna i artikel 57 r ska inte dras ifrån om de vid till­

lämpningen av artikel 75 har tagits med vid beräkningen av

riskvägda exponeringsbelopp enligt detta direktiv eller av

kapitalkrav enligt bilaga I eller V till direktiv 2006/49/EG.”

^SV

L 329/10

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

8. Artikel 75 b och c ska ersättas med följande:

”b) För positionsrisk och motpartsrisk samt, om medgi­

vande att överskrida de gränser som anges i artiklarna

111–117 har erhållits, stora exponeringar utöver dessa

gränser i samband med institutets verksamhet i han­

delslagret: kapitalkrav som bestäms i enlighet med

artikel 18 och artiklarna 28–32 i direktiv 2006/49/EG.

c) För valutarisk, avvecklingsrisk och råvarurisk i samband

med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav som

bestäms i enlighet med artikel 18 i direktiv

2006/49/EG.”

9. I artikel 101 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Ett

medverkande

kreditinstitut,

eller

ett

kreditinstitut

som är originator och som avseende en värdepapperisering

har tillämpat artikel 95 vid beräkningen av riskvägda ex­

poneringsbelopp eller sålt instrument från sitt handelslager

till ett specialföretag för värdepapperisering (SPV) så att

följden av detta blivit att det inte längre behöver inneha

en kapitalbas för den risk som är förenad med dessa in­

strument, får inte, i syfte att minska potentiella eller fak­

tiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperise­

ringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.”

10. Artikel 136 ska ändras enligt följande:

a) I punkt 1 andra stycket ska följande led läggas till:

”f) Att kräva att kreditinstitut begränsar den rörliga er­

sättningen som en procentandel av de totala netto­

intäkterna när denna är oförenlig med upprätthål­

landet av en sund kapitalbas.

g) Att kräva att kreditinstitut utnyttjar nettovinsten till

att stärka kapitalbasen.”

b) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Vid fastställandet av lämplig nivå på kapitalbasen på

grundval av den översyn och utvärdering som ska göras

enligt artikel 124 ska de behöriga myndigheterna be­

döma om något specifikt kapitalbaskrav utöver minimi­

nivån ska påföras för att täcka risker som ett kredit­

institut är eller kan vara exponerat för, med beaktande

av följande:

a) Kvantitativa och kvalitativa aspekter av kreditinstitu­

tens bedömningsprocess enligt artikel 123.

b) Kreditinstitutets styrformer, metoder och mekanismer

enligt artikel 22.

c) Resultatet av den översyn och utvärdering som ge­

nomförts enligt artikel 124.”

11. I artikel 145 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Kreditinstituten

ska

anta

en

formell

policy

för

upp­

fyllandet av upplysningskraven i punkterna 1–2 och ha

utarbetade riktlinjer för bedömningen av huruvida deras

information är tillfredsställande, även i fråga om kontroll

och frekvens. Kreditinstituten ska även ha riktlinjer för be­

dömningen av om de upplysningar de meddelar ger mark­

nadsaktörerna en heltäckande bild av deras riskprofiler.

Om upplysningarna inte ger en sådan heltäckande bild ska

de offentliggöra den ytterligare information som är nödvän­

dig utöver vad som krävs i enlighet med punkt 1. De ska

dock endast vara skyldiga att offentliggöra väsentliga upp­

lysningar som inte utgör företagshemligheter eller kon­

fidentiell information enligt de tekniska kriterierna i del 1

av bilaga XII.”

12. Rubriken på avdelning VI ska ersättas med följande:

”DELEGERADE AKTER OCH VERKSTÄLLANDE BEFOGEN­

HETER”

13. Artikel 150 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utan

att

det

påverkar

tillämpningen,

vad

gäller

kapitalbasen, av det förslag som kommissionen ska

överlämna enligt artikel 62, ska tekniska anpassningar

i följande avseenden antas genom delegerade akter i

enlighet med artikel 151a och på de villkor som anges

i artiklarna 151b och 151c:

a) Förtydligande av definitionerna i syfte att säkerställa

en enhetlig tillämpning av detta direktiv.

b) Förtydligande av definitionerna för att vid tillämp­

ningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de

finansiella marknaderna.

c) Anpassning av terminologin och definitionerna till

senare rättsakter angående kreditinstitut och därmed

sammanhängande frågor.

d) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses

i artiklarna 23 och 24 och som är intagen i bilaga I,

eller anpassningar av den terminologi som använts i

förteckningen, allt i den mån detta är motiverat av

utvecklingen inom de finansiella marknaderna.

e) Områden inom vilka behöriga myndigheter ska ut­

byta information som anges i artikel 42.

f) Tekniska anpassningar av artiklarna 56–67 och 74

för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings­

standarderna eller av kraven i unionslagstiftningen

eller med tanke på ökad samstämmighet i till­

synspraxis.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/11

g) Ändringar av förteckningen över exponeringsklasser i

artiklarna 79 och 86, för att utvecklingen på de

finansiella marknaderna ska kunna beaktas.

h) Det belopp som anges i artikel 79.2 c, artikel 86.4 a

och punkt 5 i del 1 i bilaga VII, och i punkt 15 i del

2 i bilaga VII för att beakta inflationseffekter.

i) Förteckningarna över och klassificeringen av poster

utanför balansräkningen i bilagorna II och IV.

j) Anpassningar av bestämmelserna i bilagorna III och

V–XII för att ta hänsyn till utvecklingen på de finan­

siella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella

produkter, eller utvecklingen av redovisningsstandar­

der och krav som tar hänsyn till unionslagstiftningen,

eller med tanke på ökad samstämmighet i till­

synspraxis.

1a. Följande

åtgärder

ska

antas

i

enlighet

med

det

föreskrivande förfarande som avses i artikel 151.2a:

a) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

b) Ändringar av storleken på startkapital som anges i

artikel 9, betingade av utvecklingen på de ekono­

miska och monetära områdena.”

b) Punkt 2 ska ändras enligt följande:

i) I första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”Kommissionen får anta följande bestämmelser:”

ii) Andra stycket ska ersättas med följande:

”De åtgärder som avses i leden a, b, c och f i första

stycket ska antas med hjälp av delegerade akter i

enlighet med artikel 151a, och med förbehåll för

de villkor som anges i artiklarna 151b och 151c.

De åtgärder som avses i leden d och e i första stycket

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande

som avses i artikel 151.2a.”

14. I artikel 151 ska punkterna 2 och 3 utgå.

15. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 151a

Utövande av delegering

1. Rätten

att

anta

de

akter

som

nämns

i

artikel

150.1

och 150.2 andra stycket första meningen delegeras till

kommissionen för en period på fyra år från och med den

15 december 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport

om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan

perioden på fyra månader löpt ut. Delegeringen av befo­

genhet ska automatiskt förlängas för en period av samma

längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet återkallar

den i enlighet med artikel 151b.

2. När

kommissionen

antagit

en

delegerad

akt

ska

den

samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

3. Kommissionens

rätt

att

anta

delegerade

akter

gäller

på

de villkor som fastställs i artiklarna 151b och 151c.

Artikel 151b

Återkallande av delegering

1. Den delegering av befogenhet som avses i

artikel 150.1 och i 150.2 andra stycket första meningen

får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rå­

det.

2. Den institution som inlett ett internt förfarande för

att besluta om återkallande av delegering av befogenhet ska

underrätta den andra institutionen och kommissionen inom

rimlig tid innan ett slutligt beslut fattas, och ange vilka

delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.

3. Beslutet

om

återkallande

avslutar

delegeringen

av

de

befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan ome­

delbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar

inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska

offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 151c

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet

eller

rådet

får

invända

mot

en

de­

legerad akt inom en period på tre månader från delgiv­

ningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ

ska denna period förlängas med tre månader.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid ut­

gången av den frist som avses i punkt 1 invänt mot den

delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens

officiella tidning och träda i kraft det datum som anges i

akten. Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska

unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av

denna period om både Europaparlamentet och rådet har

underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte

invända.

3. Om

Europaparlamentet

eller

rådet

invänder

mot

en

delegerad akt inom den frist som anges i punkt 1, ska den

inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget

ska den institution som gör invändningar ange skälen till

sina invändningar mot den delegerade akten.”

^SV

L 329/12

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

16. I artikel 152 ska följande punkter läggas till:

”5a. Kreditinstitut

ska

vid

beräkningen

av

riskvägda

ex­

poneringsbelopp i enlighet med artiklarna 84–89 fram till

och med den 31 december 2011 i tillämpliga fall kunna

redovisa en kapitalbas som alltid uppgår till eller överstiger

det belopp som anges i punkt 5c eller 5d.

5b. Kreditinstitut

som

använder

sådana

internmätnings­

metoder som anges i artikel 105 vid beräkning av sina

kapitalkrav för operativ risk ska fram till och med den

31 december 2011 i tillämpliga fall kunna redovisa en

kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med det

belopp som anges i punkt 5c eller 5d.

5c. Det

belopp

som

avses

i

punkterna

5a

och

5b

ska

vara 80 % av det totala minimibelopp för kapitalbasen som

kreditinstituten skulle ha varit skyldiga att inneha enligt

artikel 4 i direktiv 93/6/EEG och direktiv 2000/12/EG så

som dessa direktiv tillämpades före den 1 januari 2007.

5d. Om

de

behöriga

myndigheterna

medger

det,

får

när

det gäller de kreditinstitut som avses i punkt 5e det belopp

som avses i punkterna 5a och 5b vara 80 % av det totala

minimibelopp för kapitalbasen som kreditinstituten skulle

ha varit skyldiga att inneha enligt någon av artiklarna

78–83, 103 eller 104 och direktiv 2006/49/EG så som

dessa artiklar och detta direktiv tillämpades före den

1 januari 2007.

5e. Ett

kreditinstitut

får

tillämpa

punkt

5d

endast

om

det

började använda intern riskklassificering (’internmetoden’)

eller internmätningsmetoden vid beräkningen av sina kapi­

talkrav den 1 januari 2010 eller efter denna tidpunkt.”

17. Artikel 154.5 ska ersättas med följande:

”5. Till

och

med

den

31

december

2012

får

det

genom­

snittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushålls­

exponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga

garantier inte understiga 10 %”.

18. I artikel 156 ska följande stycken läggas till efter tredje

stycket:

”Kommissionen ska senast i april 2013 se över och rap­

portera om ersättningsbestämmelserna, inbegripet bestäm­

melserna i bilagorna V och XII, och därvid ta särskild hän­

syn till deras effektivitet, genomförande och tillämpning,

med beaktande av den internationella utvecklingen. Genom

denna översyn ska eventuella luckor till följd av proportio­

nalitetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser iden­

tifieras. Kommissionen ska översända denna rapport till

Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella

förslag.

För att säkerställa samstämmighet och lika konkurrensvill­

kor ska kommissionen se över genomförandet av artikel 54

vad avser de i unionen ålagda och tillämpade sanktionernas

respektive åtgärdernas enhetlighet och vid behov lägga fram

förslag.

Kommissionens regelbundna översyn av tillämpningen av

detta direktiv ska säkerställa att tillämpningsmetoderna inte

leder till uppenbar diskriminering mellan kreditinstitut med

anledning av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

För att säkerställa samstämmighet i tillsynen vad avser ka­

pital ska kommissionen, så snart den tar initiativ till att se

över definitionen av kapitalbasinstrument enligt artiklarna

56–67, se över om hänvisningen till de instrument som

avses i artikel 66.1a a i punkt 23.o ii i bilaga V till detta

direktiv är relevant.”

19. Följande artikel ska införas:

”Artikel 156a

Kommissionen ska före den 31 december 2010 se över och

rapportera om önskvärdheten av ändringar för att anpassa

bilaga IX med beaktande av internationella överenskommel­

ser om kreditinstitutens kapitalkrav för positioner i vär­

depapperisering. Kommissionen ska översända rapporten

till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventu­

ella förslag.”

20. Bilagorna ska ändras enligt bilaga I till detta direktiv.

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2006/49/EG

Direktiv 2006/49/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 3.1 första stycket ska följande led läggas till:

”t) värdepapperiseringsposition respektive återvärdepapperiserings­

position: värdepapperiseringsposition respektive återvär­

depapperiseringsposition enligt definitionerna i direktiv

2006/48/EG.”

2. I artikel 17.1 första stycket ska inledningen ersättas med

följande:

”Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

bilaga II till detta direktiv i enlighet med artiklarna 84–89 i

direktiv 2006/48/EG, ska följande gälla för den beräkning

som avses i punkt 36 i del 1 av bilaga VII till direktiv

2006/48/EG:”

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/13

3. I artikel 18.1 ska led a ersättas med följande:

”a) För verksamhet som hänför sig till handelslagret, de ka­

pitalkrav som beräknas i enlighet med de metoder och

alternativ som anges i artiklarna 28–32 och bilagorna I,

II och VI och, i tillämpliga fall, bilaga V, och för övrig

verksamhet punkterna 1–4 i bilaga II.”

4. Rubriken på avsnitt 2 i kapitel VIII ska ersättas med följande:

”Delegerade akter och verkställande befogenheter”

5. Artikel 41.2 ska ersättas med följande:

”2. De

åtgärder

som

nämns

i

punkt

1

ska

antas

genom

delegerade akter i enlighet med artikel 42a, och på de villkor

som anges i artiklarna 42b och 42c.”.

6. Artikel 42.2 ska utgå.

7. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 42a

Utövande av delegering

1. Rätten att anta de akter som nämns i artikel 41 dele­

geras till kommissionen för en period på fyra år efter

15 december 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport

om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan

perioden på fyra månader löpt ut. Delegeringen av befogen­

het ska automatiskt förlängas för en period av samma längd,

såvida inte Europaparlamentet eller rådet återkallar den i

enlighet med artikel 42b.

2. När

kommissionen

antagit

en

delegerad

akt

ska

den

samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

3. Kommissionens

rätt

att

anta

delegerade

akter

gäller

på

de villkor som fastställs i artiklarna 42b och 42c.

Artikel 42b

Återkallande av delegering

1. Delegeringen

av

de

befogenheter

som

avses

i

artikel

41

får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den

institution

som

inlett

ett

internt

förfarande

för

att

besluta om återkallande av delegering ska underrätta den

andra institutionen och kommissionen inom rimlig tid innan

ett slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogen­

heter som kan komma att återkallas.

3. Beslutet

om

återkallande

avslutar

delegeringen

av

de

befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan ome­

delbart, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet påverkar

inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska

offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 42c

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet

eller

rådet

får

invända

mot

en

de­

legerad akt inom en period på tre månader från delgivnings­

dagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna

period förlängas med tre månader.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången

av den frist som avses i punkt 1 invänt mot den delegerade

akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella

tidning och träda i kraft det datum som anges i akten. Den

delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens offi­

ciella tidning och träda i kraft före utgången av denna period

om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kom­

missionen om att de har beslutat att inte invända.

3. Om

Europaparlamentet

eller

rådet

invänder

mot

en

delegerad akt inom den frist som anges i punkt 1, ska den

inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt ska den institution som

gör invändningar ange skälen till sina invändningar mot den

delegerade akten.”

8. Artikel 47 ska ersättas med följande:

”Fram till och med den 30 december 2011, eller ett tidigare

datum som fastställs av de behöriga myndigheterna från fall

till fall, får de institut som fått en specifik riskmodell god­

känd före den 1 januari 2007 i enlighet med punkt 1 i

bilaga V, för detta befintliga godkännande betrakta punk­

terna 4 och 8 i bilaga VIII till direktiv 93/6/EEG i den lydelse

som dessa punkter hade före den 1 januari 2007.”

9. Bilagorna ska ändras enligt bilaga II till det här direktivet.

Artikel 3

Införlivande

1. Medlemsstaterna

ska

sätta

i

kraft

de

lagar

och

andra

för­

fattningar som är nödvändiga för att följa

a) leden 3, 4, 16 och 17 i artikel 1, och leden 1, 2c, 3 och 5b

iii i bilaga I senast den 1 januari 2011, samt

b) de bestämmelser i detta direktiv som inte anges i led a,

senast den 31 december 2011.

^SV

L 329/14

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i denna

punkt ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller

åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare

föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlems­

stat själv utfärda.

2. De bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa punkt 1 i bilaga I ska ålägga kredit­

instituten att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på

i) ersättning på grundval av avtal som ingåtts före dagen för

det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat och som be­

viljats eller betalas ut efter denna dag, och på

ii) ersättning som beviljats men ännu inte betalats före dagen

för det faktiska ikraftträdandet i varje medlemsstat, beträf­

fande tjänster som utförts under 2010.

3. Medlemsstaterna

ska

till

kommissionen

överlämna

texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Rapportering

Med beaktande av Baselramverkets internationella karaktär och

de risker som är förknippade med möjligheten att ändringarna i

det ramverket inte genomförs vid samma tidpunkt i viktiga

jurisdiktioner, ska kommissionen senast den 31 december

2010 rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur det

internationella genomförandet av ändringarna i kapitalkravs­

bestämmelserna framskrider, eventuellt tillsammans med lämp­

liga förslag.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentligg­

jorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 24 november 2010.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

O. CHASTEL

Ordförande

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/15

BILAGA I

Bilagorna V, VI, VII, IX och XII till direktiv 2006/48/EG ska ändras på följande sätt:

1. I bilaga V ska följande avsnitt läggas till:

”11. ERSÄTTNINGSPOLITIK

23. Vid fastställandet och genomförandet av sin totala ersättningspolitik, inklusive löner och diskretionära

pensionsförmåner, ska kreditinstituten, för medarbetarkategorier, inbegripet den verkställande ledningen,

risktagare, personal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning gör att de hamnar

i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och risktagare, som i tjänsten utför verksamhet

som väsentligt berör institutens riskprofil, iaktta följande principer på ett sätt och i den omfattning som är

lämpligt med hänsyn till deras storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och

komplexitetsgrad:

a) Ersättningspolitiken ska vara förenlig med och främja en sund och effektiv riskhantering, och den ska

inte ge incitament till risktagande som går utöver kreditinstitutets tolererade risknivå.

b) Ersättningspolitiken ska harmoniera med kreditinstitutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga

intressen och innehålla åtgärder för att undvika intressekonflikter.

c) Ledningsorganet ska i sin tillsynsfunktion i kreditinstitutet anta och regelbundet se över allmänna

principer för ersättningspolitiken och ansvara för tillämpningen av dessa.

d) Genomförandet av ersättningspolitiken ska minst en gång om året bli föremål för en oberoende intern

granskning på central nivå beträffande dess överensstämmelse med de riktlinjer och metoder för ersätt­

ningen som antagits av ledningsorganet i dess tillsynsfunktion.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner ska vara oberoende i förhållande till de affärsenheter de över­

vakar, ha lämplig befogenhet och erhålla ersättning i förhållande till hur mål som är kopplade till deras

funktion uppnås, oberoende av resultatet i de affärsområden de kontrollerar.

f) Ersättningen till ledande personer som utövar risk- och regelefterlevnadsfunktioner ska direkt övervakas

av den i punkt 24 avsedda ersättningskommittén, eller, om en sådan kommitté inte har inrättats, av

ledningsorganet i sin tillsynsfunktion.

g) Om ersättningen är resultatbaserad, ska dess totalbelopp baseras på en kombination av en resultatbe­

dömning av individen och den berörda affärsenheten och kreditinstitutets totala resultat och när indi­

viduella resultat bedöms, ska såväl finansiella som icke-finansiella kriterier beaktas.

h) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för att säkerställa att bedömningen baseras på

långsiktiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de resultatbaserade delarna av ersättningen

fördelas över en tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande konjunkturcykel och affärsrisker.

i) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa kreditinstitutets förmåga att stärka sin kapitalbas.

j) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, endast förekomma i samband med nyanställning och

vara begränsad till det första anställningsåret.

k) I kreditinstitut som åtnjuter exceptionellt statsstöd

i) ska rörlig ersättning strikt begränsas som en procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig

med upprätthållandet av en sund kapitalbas och ett upphörande av statsstödet inom rimlig tid,

^SV

L 329/16

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

ii) ska de behöriga myndigheterna ålägga kreditinstituten att omforma ersättningsstrukturen på ett sätt

som är förenligt med sund riskhantering och långsiktig tillväxt, inbegripet att vid behov fastställa

begränsningar när det gäller ersättningen till de personer som i praktiken leder verksamheten i

kreditinstitutet i den mening som avses i artikel 11.1,

iii) ska ingen rörlig ersättning betalas ut till de personer som i praktiken leder verksamheten i kredit­

institutet i den mening som avses i artikel 11.1, såvida detta inte är motiverat.

l) Fasta och rörliga komponenter för beräkningen av den totala ersättningen ska vara lämpligt avvägda och

fasta delar ska stå för en tillräckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska bli möjligt att

genomföra en fullt flexibel politik med rörliga ersättningskomponenter, som också kan leda till att inga

rörliga ersättningskomponenter betalas ut.

Instituten ska fastställa ett lämpligt förhållande mellan de fasta och rörliga komponenterna av den totala

ersättningen.

m) Betalningar vid förtida upphörande av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden

och beräknas så att de inte premierar misslyckanden.

n) I den metod för resultatbedömning som används för att beräkna rörliga ersättningskomponenter eller

pooler av rörliga ersättningskomponenter ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla typer av

löpande och framtida risker och hänsyn ska tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som

krävs.

Vid fördelningen av de rörliga ersättningskomponenterna inom kreditinstitutet ska hänsyn också tas till

alla typer av löpande och framtida risker.

o) En betydande del, dock under alla omständigheter minst 50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av

följande i lämpliga proportioner:

i) aktier eller motsvarande ägandeintressen, beroende på det berörda institutets rättsliga struktur, eller

instrument som är kopplade till dess aktier, eller andra likvärdiga icke-kontanta instrument för

kreditinstitut som inte är börsnoterade, och

ii) i förekommande fall, andra instrument enligt artikel 66.1a a som på ett adekvat sätt löpande åters­

peglar detta kreditinstituts kreditvärdighet.

Dessa instrument ska omfattas av en lämplig politik för uppskjuten utbetalning som är utformad så att

den knyter incitament till kreditinstitutets långsiktiga intressen. Medlemsstaterna eller deras behöriga

myndigheter får sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa instrument eller förbjuda

vissa instrument om så anses vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del av den rörliga

ersättningskomponenten som skjutits upp i enlighet med led p och den del av den rörliga ersättnings­

komponenten som inte skjutits upp.

p) En betydande del, dock under alla omständigheter minst 40 % av den rörliga ersättningskomponenten

ska skjutas upp under en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är korrekt anpassad till

affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

Ersättning som ska betalas enligt ett uppskovsförfarande ska inte erhållas snabbare än på proportionell

grund. För en rörlig ersättningskomponent på ett särskilt högt belopp ska minst 60 % av beloppet

skjutas upp. Uppskovsperiodens längd ska fastställas i enlighet med konjunkturcykeln, affärsverksamhe­

tens natur, dess risker och den berörda medarbetarens verksamhet.

q) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, ska endast betalas eller erhållas om den är

hållbar enligt kreditinstitutets finansiella situation som helhet och motiverad enligt kreditinstitutets,

affärsenhetens och den berörda personens resultat.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/17

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, ska den

totala rörliga ersättningen i allmänhet avsevärt minskas när företagets finansiella resultat är svagt eller

negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalningarna av belopp

som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden.

r) Pensionspolitiken ska överensstämma med kreditinstitutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga

intressen.

Om en anställd lämnar kreditinstitutet före pensioneringen, ska de diskretionära pensionsförmånerna

finnas kvar hos kreditinstitutet för en period på fem år i form av instrument som avses i led o. Då en

anställd når pensionsåldern ska diskretionära pensionsförmåner betalas ut till den anställde i form av

instrument som avses i led o, som ska hållas inne under en femårsperiod.

s) De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte använda personliga risksäkringsstrategier eller

försäkringar som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka de riskanpassningseffekter som

ingår i deras ersättningssystem.

t) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller metoder som gör det enklare att kringgå kraven

i detta direktiv.

Dessa principer ska av kreditinstituten tillämpas på gruppnivå, på moderföretaget och dess dotterföretag,

inbegripet dotterföretag etablerade i finansiella offshore-centrum.

24. Kreditinstitut som är betydande i fråga om sin storlek och interna organisation samt sina verksamheters art,

omfattning och komplexitetsgrad ska inrätta en ersättningskommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på

ett sätt som gör det möjligt för den att utöva en kompetent och oberoende bedömning av ersättningspolitik

och -praxis samt de incitament för att hantera risker, kapital och likviditet som därigenom skapas.

Ersättningskommittén ska ansvara för förberedelserna inför beslut om ersättning, inbegripet beslut som får

konsekvenser för det berörda kreditinstitutets risker och riskhantering och som ska fattas av ledningsorganet

i dess tillsynsfunktion. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén ska vara personer från led­

ningsorganet som inte innehar någon verkställande funktion i det berörda kreditinstitutet. När sådana beslut

förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de långsiktiga intressen som kreditinstitutets aktieägare,

investerare och övriga intressenter har.”

2. Del 1 av bilaga VI ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 9, 10 och11 ska exponeringar mot delstatliga eller lokala

självstyrelseorgan eller myndigheter ges samma riskvikt som exponeringar mot institut, om inte annat följer av

punkt 11a. Denna behandling ska vara oberoende av utnyttjandet av valmöjligheten i artikel 80.3. Förmåns­

behandling av kortfristiga exponeringar enligt punkterna 31, 32 och 37 ska inte tillämpas.”

b) Följande punkt ska införas:

”11a. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 9, 10 och 11 ska exponeringar mot delstatliga eller lokala

självstyrelseorgan eller myndigheter som är denominerade och finansierade i dessas egen valuta ges riskvikten

20 %.”

c) Punkt 68 ska ändras enligt följande:

i) I det första stycket ska leden d och e ersättas med följande:

^SV

L 329/18

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

”d) Lån mot säkerhet i bostadsfastighet eller aktier i finska bostadsaktiebolag enligt punkt 46 upp till det lägsta

nominella beloppet av panträtterna tillsammans med eventuella panträtter med bättre rätt och 80 % av

värdet av de intecknade fastigheterna, eller i bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs

de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat

om värdepapperisering av exponeringar i bostadsfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar används

som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i

artikel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning

av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag) (*), garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som

de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av panträtt i bostad­

sfastigheter tillsammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nominella belopp som

förfaller enligt andelarna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 % av värdet av de intecknade

fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt denna bilaga och att sådana

andelar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.

Exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvaltning av gäldenärernas betalningar eller behåll­

ning efter likvidation för lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av intecknade fastigheter eller

räntebärande värdepapper ska inte tas med i beräkningen av nittioprocentsgränsen.

e) Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag enligt punkt 52

upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna tillsammans med eventuella panträtter med bättre rätt

och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna eller i bättre rangordnade andelar utfärdade av franska

Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som omfattas av lagstiftningen i

en medlemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kommersiella fastigheter. Om sådana bättre rang­

ordnade andelar används som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinne­

havare, som fastställs i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de underliggande tillgångarna för

sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till

åtminstone 90 % består panträtt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventuella panträtter med bättre

rätt upp till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella beloppet av pan­

trätterna och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kreditkva­

litetssteg 1 enligt denna bilaga och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de

utestående värdepappren.

De behöriga myndigheterna får godkänna lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter där belåningsgraden

överskrider 60 %, upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de

säkerställda obligationerna överstiger det nominella utestående beloppet på den säkerställda obligationen

med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran uppfyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i

bilaga VIII. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla andra fordringar på den ställda säker­

heten. Exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvaltning av gäldenärernas betalningar eller

behållning efter likvidation för lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av intecknade fastigheter eller

räntebärande värdepapper ska inte tas med i beräkningen av nittioprocentsgränsen.

___________

(*) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.”

ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Fram till den 31 december 2013 ska tioprocentsgränsen för bättre rangordnade andelar utfärdade av franska

Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som anges i punkterna d och e inte

vara tillämplig, förutsatt att

i) de värdepapperiserade exponeringarna i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter har sitt ursprung hos

samma konsoliderade grupp där emittenten av de säkerställda obligationerna ingår eller hos en enhet som är

anknuten till samma centrala organ som emittenten av de säkerställda obligationerna (huruvida emittenten

ingår i gruppen eller är underställd organet ska fastställas vid den tidpunkt då de bättre rangordnade

andelarna ställs som säkerheter för säkerställda obligationer), och

ii) en enhet som ingår i samma konsoliderade grupp där emittenten av de säkerställda obligationerna ingår, eller

en enhet som är anknuten till samma centrala organ som emittenten av de säkerställda obligationerna,

behåller hela den tranch som är i första-förlustläge och som hänför sig till dessa bättre rangordnade andelar.

Senast den 31 december 2012 ska kommissionen se över huruvida undantaget i tredje stycket är lämpligt,

och huruvida det är lämpligt att utvidga denna behandling till att omfatta alla andra former av säkerställda

obligationer. Kommissionen får mot bakgrund av denna översyn vid behov anta delegerade akter i enlighet

med artikel 151a och på de villkor som anges i artiklarna 151b och 151c, för att förlänga tiden för detta

undantag eller göra undantaget permanent eller utvidga det till att omfatta andra former av säkerställda

obligationer.”

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/19

3. I bilaga VII ska punkt 8 d i avsnitt 1 i del 2 ersättas med följande:

”d) Säkerställda obligationer enligt definitionen i punkterna 68–70 i del 1 i bilaga VI får ges ett LGD-värde på

11,25 %.”

4. Bilaga IX ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 i del 3 ska följande led läggas till:

”c) Kreditbedömningen ska inte, vare sig helt eller delvis, baseras på ej förbetalt stöd från kreditinstitutet självt. I

sådana fall ska kreditinstitutet betrakta den relevanta positionen som om den saknade rating och ska tillämpa

den relevanta behandling av positioner utan rating som anges i del 4.”

b) Del 4 ska ändras på följande sätt:

i) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Om ett kreditinstitut har två eller fler överlappande positioner i en värdepapperisering ska det, i den

utsträckning som dessa överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp ta med

endast den position eller den del av en position som ger det högsta riskvägda exponeringsbeloppet.

Kreditinstitutet får även tillgodoräkna sig en sådan överlappning mellan kapitalkraven för specifika risker

för positioner i handelslagret och kapitalkraven för positioner i den övriga verksamheten, under förutsätt­

ning att kreditinstitutet kan beräkna och jämföra kapitalkraven för de relevanta positionerna. I denna

punkt avses med ’överlappning’ att positionerna helt eller delvis innebär en exponering för samma risk på

sådant sätt att det inom ramen för överlappningen endast är fråga om en enda exponering.

När punkt 1 c i del 3 tillämpas på positioner i tillgångsbaserade företagscertifikat får kreditinstitutet, under

förutsättning att de behöriga myndigheterna godkänner detta, tillämpa den riskvikt som tilldelats en

likviditetsfacilitet för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för certifikatet om likviditetsfaciliteten

likställs med företagscertifikatet så att de bildar överlappande positioner och 100 % av det företagscerti­

fikat som emitteras av det tillgångsbaserade certifikatprogrammet täcks av likviditetsfaciliteterna.”

ii) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Om inte annat följer av punkt 8 ska det riskvägda exponeringsbeloppet för en kreditvärderad värdepap­

periserings- eller återvärdepapperiseringsposition beräknas genom att exponeringsvärdet i enlighet med

följande tabell 1 ges den riskvikt som hänför sig till det kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna

har gett kreditvärderingen i enlighet med artikel 98.”

iii) Tabell 1 ska ersättas med följande:

”Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

(endast för ej

kortfristiga

kredit-värderingar)

Alla övriga

kreditkvalitetssteg

Positioner i vär­

depapperisering.

20 % 50

% 100

% 350

% 1

250

%

Positioner i återvär­

depapperisering.

40 % 100

% 225

% 650

% 1

250

%”

iv) Tabell 2 ska utgå.

v) Punkt 46 ska ersättas med följande:

”46. Enligt externratingmetoden ska det riskvägda exponeringsbeloppet för en kreditvärderad värdepapperise­

rings- eller återvärdepapperiseringsposition beräknas genom att exponeringsvärdet i enlighet med föl­

jande tabell 4 ges den riskvikt som hänför sig till det kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna

har gett kreditvärderingen i enlighet med artikel 98, multiplicerat med 1,06.”

^SV

L 329/20

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

vi) Tabell 4 ska ersättas med följande:

”Tabell 4

Kreditkvalitetssteg Positioner

i

värdepapperisering

Positioner i

återvärdepapperisering

Ej kortfristiga

kredit-vär­

deringar

Kortfristiga kre­

dit-värderingar

A

B

C

D

E

1

1 7

% 12

% 20

% 20

% 30

%

2 8

% 15

% 25

% 25

% 40

%

3 10

% 18

% 35

% 35

% 50

%

4

2 12

% 20

% 40

% 65

%

5 20

% 35

% 60

% 100

%

6 35

% 50

% 100

% 150

%

7

3 60

% 75

% 150

% 225

%

8 100

% 200

% 350

%

9 250

% 300

% 500

%

10 425

% 500

% 650

%

11 650

% 750

% 850

%

alla övriga samt ej kreditvär­

derade

1 250 %”

vii) Tabell 5 ska utgå.

viii) Punkt 47 ska ersättas med följande:

”47. Vikttalen i kolumn C i tabell 4 ska tillämpas om värdepapperiseringspositionen inte är en återvärdepap­

periseringsposition och det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är lägre än sex. För övriga

värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperiseringspositioner ska vikttalen i kolumn B

tillämpas, utom i de fall då positionen ingår i värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch. I dessa

senare fall ska vikttalen i kolumn A tillämpas. För återvärdepapperiseringspositioner ska vikttalen i

kolumn E tillämpas, utom i de fall då återvärdepapperiseringspositionen ingår i återvärdepapperiseringens

bäst rangordnade tranch och ingen av de underliggande exponeringarna i sig ursprungligen var åter­

värdepapperiseringspositioner. I dessa senare fall ska vikttalen i kolumn D tillämpas. Vid fastställandet av

om en tranch är den bäst rangordnade är det inte nödvändigt att beakta belopp som ska betalas enligt

ränte- eller valutaderivatavtal eller avgifter och andra liknande betalningar.”

ix) Punkt 48 ska utgå.

x) Punkt 49 ska ersättas med följande:

”49. Vid beräkning av det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar ska flera exponeringar mot en

gäldenär behandlas som en exponering. Det effektiva antalet exponeringar beräknas enligt följande:

N ¼

8

:

X

EAD

i

9

;²

X

i

i

EAD

2

i

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/21

där EAD ⁱ motsvarar summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar mot den i:te gäldenären. Om

den andel i portföljen som är förenad den största exponeringen, C1, är känd får kreditinstitutet beräkna

N som 1/C1.”

xi) Punkt 50 ska utgå.

xii) Punkt 52 ska ersättas med följande:

”52. Om inte annat föreskrivs i punkterna 58 och 59 ska riskvikten för en värdepapperiseringsposition enligt

den formelbaserade metoden vara den riskvikt som ska tillämpas enligt punkt 53. Riskvikten får dock

inte vara lägre än 20 % för återvärdepapperiseringspositioner och 7 % för alla övriga värdepapperiserings­

positioner.”

xiii) I punkt 53 ska sjätte stycket ersättas med följande:

”N är det effektiva antalet exponeringar, beräknat enligt punkt 49. Om det är fråga om återvärdepapperise­

ringar ska kreditinstitutet beakta antalet värdepapperiserade exponeringar i den aktuella gruppen och inte

antalet underliggande exponeringar i de ursprungliga grupper från vilka de underliggande värdepapperiserings­

exponeringarna härrör.”

5. Bilaga XII ska ändras enligt följande:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”TEKNISKA KRITERIER FÖR TRANSPARENS OCH UPPLYSNINGSPLIKT”

b) Del 2 ska ändras på följande sätt:

i) Punkterna 9 och 10 ska ersättas med följande:

”9. De kreditinstitut som beräknar kapitalkrav enligt artikel 75 b och c ska lämna separata upplysningar om

dessa krav för varje risk som avses i dessa bestämmelser. Dessutom ska separat upplysning ges om

kapitalkravet för värdepapperiseringspositionernas specifika ränterisk.

10. Följande information ska lämnas av alla kreditinstitut som beräknar sina kapitalkrav enligt bilaga V till

direktiv 2006/49/EG:

a) För varje underportfölj

i) särdrag hos de använda modellerna,

ii) för kapitalkraven enligt punkterna 5a och 51 i bilaga V till direktiv 2006/49/EG var för sig, de

metoder som tillämpats och de risker som mätts med användning av en intern modell samt en

beskrivning av den metod kreditinstitutet använder för att fastställa likviditetshorisonter, de metoder

som tillämpas för att nå fram till en kapitalbedömning som är förenlig med den sundhetsstandard

som krävs och de metoder som använts vid valideringen av modellen,

iii) en beskrivning av det stresstest som tillämpas på underportföljen, och

iv) en beskrivning av de metoder som använts för att göra utfallstester och validera om de interna

modellerna och modellförfarandena är noggranna och konsekventa.

b) Den behöriga myndighetens acceptansspann.

c) En beskrivning av i vilken omfattning och med vilka metoder kraven i del B i bilaga VII till direktiv

2006/49/EG uppfylls.

^SV

L 329/22

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

d) Högsta, lägsta och genomsnittliga värden för följande:

i) De dagliga Value-at-Risk-värdena för rapporteringsperioden och för periodens sista dag.

ii) Stressjusterade Value-at-Risk-värden för rapporteringsperioden och för periodens sista dag.

iii) kapitalkraven enligt punkterna 5a och 51 i bilaga V till direktiv 2006/49/EG var för sig, för

rapporteringsperioden och för periodens sista dag.

e) Kapitalbelopp enligt punkterna 5a och 51 i bilaga V till direktiv 2006/49/EG var för sig, tillsammans

med vägda genomsnitt av likviditetshorisonterna för varje underportfölj.

f) En jämförelse av slutvärdena för Value-at-Risk per dag med den dagliga förändringen av portföljens

värde vid slutet av följande affärsdag tillsammans med en analys av eventuella betydande överskridan­

den under rapporteringsperioden.”

ii) Punkt 14 ska ersättas med följande:

”14. Kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artiklarna 94–101 eller kapital­

krav enligt punkt 16a i bilaga I till direktiv 2006/49/EG ska lämna följande upplysningar, i tillämpliga fall

med uppdelning på handelslager och övrig verksamhet:

a) En beskrivning av kreditinstitutets syften med värdepapperiseringsverksamheten.

b) Arten av andra risker, däribland, likviditetsrisk, som är förenade med de värdepapperiserade tillgång­

arna.

c) Slag av risker avseende de underliggande värdepapperiseringspositionernas rangordning och de un­

derliggande tillgångarna för dessa värdepapperiseringspositioner som kreditinstitutet tagit på sig och

behållit genom återvärdepapperiseringsverksamhet.

d) Kreditinstitutets roller i värdepapperiseringsprocessen.

e) Uppgift om i vilken utsträckning kreditinstitutet är engagerat i var och en av de roller som avses i led

d.

f) En beskrivning av vilka processer som upprättats för att övervaka förändringar av värdepapperiserings­

positionernas kredit- och marknadsrisk, inbegripet uppgift om hur de underliggande tillgångarnas

rörelser påverkar värdepapperiseringspositionerna och en beskrivning av det sätt på vilket dessa

processer skiljer sig vid återvärdepapperiseringsexponeringar.

g) En beskrivning av kreditinstitutets policy i fråga om användning av risksäkring och ej förbetalt skydd

för att reducera risker som är förenade med behållna värdepapperiserings- och återvärdepapperise­

ringsexponeringar, inbegripet redovisning av viktiga risksäkringsmotparter per relevant slag av risk­

exponering.

h) De metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp som kreditinstitutet tillämpar i sin vär­

depapperiseringsverksamhet, inbegripet de slag av värdepapperiseringsexponeringar på vilka varje

metod tillämpas.

i) De slag av specialföretag för värdepapperisering som kreditinstitutet i egenskap av medverkande

institut anlitar för värdepapperisering av tredje parters exponeringar, med uppgift om huruvida och

i så fall i vilken form och utsträckning kreditinstitutet är exponerat mot dessa specialföretag, separat

för exponeringar inom och utanför balansräkningen samt en förteckning över de enheter som kredit­

institutet leder eller ger råd till och som investerar antingen i de värdepapperiseringspositioner som

kreditinstitutet har skapat eller i de specialföretag för värdepapperisering som kreditinstitutet stöder.

j) En sammanfattning av kreditinstitutets principer för redovisning av värdepapperiseringsverksamhet,

som ska innefatta följande:

i) Huruvida transaktionerna behandlas som försäljning eller finansiering.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/23

ii) Redovisning av försäljningsvinster.

iii) Metoder, centrala antaganden och indata samt förändringarna i förhållande till den föregående

perioden för värderingen av värdepapperiseringspositioner.

iv) Behandlingen av syntetisk värdepapperisering om detta inte täcks av några andra redovisnings­

riktlinjer.

v) Hur tillgångar redovisas i avvaktan på värdepapperisering och huruvida de redovisas i kreditinstitu­

tets handelslager eller inom ramen för dess övriga verksamhet.

vi) Policy för redovisande av skulder i balansräkningen avseende arrangemang som kan leda till krav

på kreditinstitutet att lämna ekonomiskt stöd till värdepapperiserade tillgångar.

k) Namnen på de valbara ratinginstitut som används vid värdepapperiseringar och de olika slag av

exponeringar som de olika instituten används till.

l) I tillämpliga fall, en beskrivning av internmetoden enligt del 4 i bilaga IX med beskrivning av den

interna bedömningsprocessens struktur och förhållandet mellan interna bedömningar och externa

värderingar, användning av internmetoden för annat än beräkning av kapitalkrav, kontrollmekanismer

för den interna bedömningsprocessen med en redogörelse för oberoende, ansvarsfördelning och

översyn av den interna bedömningsprocessen, slag av exponeringar som internmetoden tillämpas

på och stressfaktorer som används för att fastställa nivåer för kreditförstärkning per exponeringsslag.

m) Förklaring av väsentliga skillnader beträffande någon av de kvantitativa uppgifterna i leden n–q i

förhållande till närmast föregående rapporteringsperiod.

n) Redovisat separat för handelslager respektive övrig verksamhet, följande upplysningar uppdelade på

olika exponeringsslag:

i) Totalbelopp för de utestående exponeringar som värdepapperiserats av kreditinstitutet, uppdelat på

traditionella och syntetiska värdepapperiseringar, och värdepapperiseringar vid vilka kreditinstitutet

endast är medverkande institut.

ii) Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner i balansräkningen som behållits eller förvär­

vats samt värdepapperiseringsexponeringar utanför balansräkningen.

iii) Aggregerat belopp för tillgångar för vilka värdepapperisering förbereds.

iv) För värdepapperiserade faciliteter med bestämmelser om förtida amortering: aggregerade utnyttjade

exponeringar som tillförts originatorn respektive investerarna, aggregerade kapitalkrav som ålagts

kreditinstitutet mot originatorns andel och de aggregerade kapitalkrav som kreditinstitutet ålagts

gentemot investerarnas andelar av utnyttjade saldon och outnyttjade dragningsmöjligheter.

v) Belopp för värdepapperiseringspositioner som dras ifrån kapitalbasen eller tilldelas riskvikten

1 250 %.

vi) Sammanfattning av den innevarande periodens värdepapperiseringsverksamhet, inbegripet belopp

för de värdepapperiserade exponeringarna och redovisad vinst eller förlust av försäljning.

o) Följande upplysningar redovisade separat för handelslager respektive övrig verksamhet:

i) Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner som behållits eller förvärvats och därmed

sammanhängande kapitalkrav med uppdelning på värdepapperiserings- och återvärdepapperise­

ringsexponeringar och ytterligare indelning på ett rimligt antal riskvikts- eller kapitalkravsintervall

för varje utnyttjad metod för fastställande av kapitalkrav.

^SV

L 329/24

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

ii) Aggregerat belopp för återvärdepapperiseringar som behållits eller förvärvats indelade efter expo­

nering före och efter risksäkring/försäkring och exponering mot finansiella garantigivare, med

uppdelning efter garantigivarnas kreditvärdighetskategorier eller namn.

p) För exponeringar som värdepapperiserats av kreditinstitutet utanför handelslagret: belopp för vär­

depapperiserade nedskrivna/förfallna tillgångar och kreditinstitutets bokförda förluster under löpande

period, båda uppdelade på exponeringsslag.

q) För handelslagret: totala utestående exponeringar som värdepapperiserats av kreditinstitutet och om­

fattas av ett kapitalkrav för marknadsrisk med uppdelning på traditionella respektive syntetiska vär­

depapperiseringar och på exponeringsslag.”

iii) Följande punkt ska läggas till:

”15. Följande upplysningar, inbegripet regelbundna uppdateringar minst en gång om året, ska offentliggöras

beträffande kreditinstitutets ersättningspolitik och -praxis för medarbetarkategorier vars verksamhet i

tjänsten väsentligt kan påverka institutets riskprofil.

a) Uppgifter om beslutsgången för ersättningspolicyn, i tillämpliga fall även uppgifter om ersättnings­

kommitténs sammansättning och befogenheter, liksom den externa konsult som anlitats för utarbe­

tandet av ersättningspolicyn samt relevanta intressenters roll.

b) Uppgifter om sambandet mellan lön och resultat.

c) De viktigaste särdragen i utformningen av ersättningssystemet, och även uppgifter om kriterierna för

resultatmätning och riskjustering, uppskovspolicy och kriterier för erhållande av rättigheter.

d) Uppgifter om de resultatkriterier som ligger till grund för rättigheter till aktier, optioner eller rörliga

ersättningsdelar.

e) De huvudsakliga parametrarna och motiveringen för samtliga förekommande system med rörliga

komponenter och andra, icke-kontanta förmåner.

f) Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelat per affärsenhet.

g) Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelat på den högsta ledningen och den personal

som väsentligt kan påverka kreditinstitutets riskprofil, och som innehåller följande:

i) Ersättningens belopp för räkenskapsåret, uppdelat på fast och rörlig ersättning, och antalet mot­

tagare.

ii) Den rörliga ersättningens belopp och form, uppdelat på kontanter, aktier och aktieknutna instru­

ment och övrigt.

iii) Belopp för utestående uppskjuten ersättning, uppdelat på erhållna och icke erhållna delar.

iv) Belopp för uppskjuten ersättning som beviljats under räkenskapsåret, utbetalade och minskade

genom resultatjusteringar.

v) Betalningar i samband med nyanställningar och avgångsvederlag som erlagts under räkenskapsåret

jämte antalet mottagare av sådana betalningar.

vi) Belopp för avgångsvederlag som tilldelats under räkenskapsåret jämte det högsta vederlaget till en

enskild person.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/25

För kreditinstitut som är betydande i fråga om sin storlek och interna organisation och sin verksamhets

art, omfattning och komplexitetsgrad ska de kvantitativa uppgifter som avses i detta led också redo­

visas för allmänheten när det gäller de personer som i praktiken leder verksamheten i kreditinstitutet i

den mening som avses i artikel 11.1.

Kreditinstitut ska uppfylla kraven i denna punkt på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till deras

storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad, och

utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.”

^SV

L 329/26

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

BILAGA II

Bilagorna I, II, V och VII till direktiv 2006/49/EG ska ändras på följande sätt:

1. Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 8 ska ändras enligt följande:

i) I första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”8. Vid beräkning av kapitalkraven för marknadsrisk för den part som tar på sig kreditrisken (’säljaren av skydd’),

ska, såvida inget annat uttryckligen anges, det nominella beloppet i kreditderivatkontraktet användas. Trots

vad som anges i föregående mening får institutet välja att ersätta det nominella värdet med det nominella

värdet minus eventuella förändringar i kreditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till handel. Vid

beräkningen av den specifika risken är det, utom för totalavkastningsswappar, kreditderivatkontraktets löptid

som gäller i stället för skuldförbindelsens löptid. Positionerna bestäms enligt följande:”

ii) I led v ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om ett kreditderivat på n:te förfall har ett externt kreditbetyg ska säljaren av skydd beräkna kapitalkravet för

specifik risk genom att använda derivatets kreditbetyg och tillämpa respektive riskvikter för en värdepapperise­

ring i förekommande fall.”

b) I punkt 14 ska första stycket ersättas med följande:

”14. Institutet ska föra in sina nettopositioner i handelslagret beträffande instrument som inte är värdepapperise­

ringspositioner, beräknade i enlighet med punkt 1, till respektive kategori i tabell 1 på grundval av emitten­

tens/gäldenärens externa eller interna kreditvärdering samt återstående löptid och därefter multiplicera belop­

pen med de vikttal som anges i den tabellen. Det ska addera de vägda positioner som uppstår med till­

lämpning av denna punkt (oavsett om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalkravet för specifik risk.

Institutet ska beräkna sitt kapitalkrav mot bakgrund av de specifika riskerna för de positioner som är

värdepapperiseringspositioner enligt punkt 16a.

Vid tillämpningen av denna punkt och punkterna 14a och 16a får institutet begränsa produkten av vikttalet

och nettopositionen till den största möjliga förlusten vid fallissemang. För en kort position kan denna gräns

beräknas som en värdeändring till följd av att fallissemangsrisken hos underliggande namn plötsligt bortfaller.”

c) Följande punkter ska införas:

”14a. Med avvikelse från punkt 14 får ett institut fastställa det större av följande belopp som det specifika

riskkapitalkravet för korrelationshandelsportföljen enligt följande:

a) de totala kapitalkraven för specifik risk som skulle gälla enbart långa nettopositioner i korrelations­

handelsportföljen och

ii) de totala kapitalkraven för specifik risk som skulle gälla enbart korta nettopositioner i korrelations­

handelsportföljen.

14b. Korrelationshandelsportföljen ska bestå av värdepapperiseringspositioner och kreditderivat på n:te förfall som

uppfyller följande kriterier:

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/27

a) Positionerna är varken återvärdepapperiseringspositioner, optioner på en tranch i värdepapperiseringen

eller några andra derivat på värdepapperiseringsexponeringar som inte ger någon proportionell andel i

avkastningen från en tranch i värdepapperiseringen, och

b) Alla referensinstrument refererar till antingen endast ett namn, inbegripet kreditderivat som refererar till

ett namn, för vilka en likvid tvåvägsmarknad existerar, eller allmänt omsatta index som baseras på dessa

referensenheter. En tvåvägsmarknad ska anses existera när det finns oberoende och äkta erbjudanden att

köpa och sälja så att ett pris som står i rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella

konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas inom en dag och avvecklas till ett sådant

pris inom en relativt kort tid i enlighet med gängse handelspraxis.

14c. Positioner som refererar till någondera av följande ska inte ingå i korrelationshandelsportföljen:

a) En underliggande exponering som kan hänföras till exponeringsklasserna som avses i artikel 79.1 h och i

i direktiv 2006/48/EG i ett instituts övriga verksamhet, eller

b) En fordran på ett specialföretag.

Ett institut får inkludera i korrelationshandelsportföljen positioner som varken är värdepapperiseringsposi­

tioner eller kreditderivat på n:te förfall men som säkrar andra positioner i denna portfölj, förutsatt att en

likvid tvåvägsmarknad enligt beskrivningen i punkt 14b.b existerar för instrumentet eller dess underliggande

instrument.”

d) Följande punkt ska införas:

”16a. För instrument i handelslagret som är värdepapperiseringspositioner, ska institutet väga sina nettopositioner

beräknade i enlighet med punkt 1 med följande:

a) För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för samma instituts övriga verksamhet skulle omfat­

tas av schablonmetoden: 8 % av riskvikten enligt schablonmetoden i enlighet med del 4 i bilaga IX till

direktiv 2006/48/EG.

b) För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för samma instituts övriga verksamhet skulle omfat­

tas av internmetoden: 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen med internmetoden i enlighet med del 4

i bilaga IX till direktiv 2006/48/EG.

För tillämpning av leden a och b får den formelbaserade metoden endast användas med tillsynsmyndighetens

godkännande av andra institut än institut som är originatorer och som kan ansöka om det för samma

värdepapperiseringsposition i sin verksamhet utanför handelslagret. I tillämpliga fall ska skattningar av PD

och LGD som indata till den formelbaserade metoden fastställas i enlighet med artiklarna 84–89 i direktiv

2006/48/EG eller, alternativt och med förbehåll för tillsynsmyndighetens medgivande, utifrån skattningar

som härleds från en metod enligt punkt 5a i bilaga V och som överensstämmer med de kvantitativa

standarderna i internmetoden. Europeiska banktillsynskommittén ska utarbeta riktlinjer för att säkerställa

en enhetlig användning av skattningar av PD- och LGD-värden som indata när dessa skattningar är grundade

på den metod som anges i punkt 5a i bilaga V.

Trots vad som anges i leden a och b, för värdepapperiseringspositioner som inom ramen för samma instituts

övriga verksamhet skulle ges en riskvikt enligt artikel 122a i direktiv 2006/48/EG: 8 % av riskvikten enligt

den artikeln ska tillämpas.

Institutet ska addera de vägda positioner som uppstår med tillämpning av denna punkt (oavsett om de är

långa eller korta) för att beräkna kapitalkravet för specifik risk.

Som undantag från vad som anges i fjärde stycket, under en övergångsperiod fram till den 31 december

2013, ska institutet separat addera sina vägda långa nettopositioner och sina vägda korta nettopositioner.

Den största av dessa belopp ska utgöra kapitalkravet för specifik risk. Institutet ska dock rapportera summan

av både sina vägda långa nettopositioner och sina vägda korta nettopositioner, uppdelade på underliggande

tillgångar, till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.”

^SV

L 329/28

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

e) Punkt 34 ska ersättas med följande:

”34. Institutet ska beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt

punkt 1. Det ska multiplicera sin totala bruttoposition med 8 % för att beräkna sitt kapitalkrav för specifik

risk.”

f) Punkt 35 ska utgå.

2. I bilaga II ska i punkt 7 andra stycket ersättas med följande:

”När det gäller en kreditswapp kan emellertid ett institut, vars exponering på grund av denna swapp är en lång

position i den underliggande posten, använda en sats på 0 % för den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk,

såvida denna kreditswapp inte omfattas av en likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering till följd av

swappen utgör en kort position i den underliggande posten, även om den underliggande posten inte drabbats av

fallissemang. I sådana fall ska beloppet för institutets potentiella framtida exponering begränsas till beloppet av de

premier som enheten ännu inte betalat till institutet.”

3. Bilaga V ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av villkoren i denna bilaga, medge att institut vid

beräkning av sina kapitalkrav för positionsrisk, valutakursrisk och/eller råvarurisk använder sina interna risk­

hanteringsmodeller i stället för, eller tillsammans med, de metoder som beskrivs i bilagorna I, III och IV. I varje

enskilt fall krävs ett uttryckligt godkännande från den behöriga myndigheten för användning av modeller för

övervakning av kapitalsituationen.”

b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”De behöriga myndigheterna ska granska institutets förmåga att genomföra utfallstester med avseende på både

faktiska och hypotetiska förändringar av portföljens värde. Utfallstest med avseende på hypotetiska förändringar

baseras på en jämförelse mellan portföljens slutvärde för dagen och, under antagande om oförändrade positioner,

dess slutvärde påföljande dag. De behöriga myndigheterna ska kräva att institutet vidtar lämpliga åtgärder för att

förbättra sitt program för utfallstest i de fall det anses bristfälligt. De behöriga myndigheterna ska minst kräva att

instituten genomför utfallstest på hypotetiska resultat (med användning av de portföljvärden som skulle bli resul­

tatet om sistapositionerna för varje dag skulle förbli oförändrade).”

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. För att beräkna kapitalkraven för den specifika risk som finns i innehav av räntebärande instrument och aktier i

handelslagret ska de behöriga myndigheterna medge att ett instituts interna modell används, om modellen

uppfyller villkoren nedan i denna bilaga och dessutom uppfyller följande krav:

a) Den förklarar den historiska prisvariationen i portföljen.

b) Den fångar upp koncentrationen i fråga om omfattning och förändring av portföljens sammansättning.

c) Den är robust mot ogynnsamma marknadsbetingelser.

d) Den utvärderas genom utfallstest i syfte att uppskatta om den specifika risken fångas upp på ett riktigt sätt.

Om de behöriga myndigheterna medger att detta utfallstest utförs på grundval av relevanta underportföljer

måste dessa väljas på ett konsekvent sätt.

e) Den beaktar namnrelaterade basrisker, vilket innebär att instituten ska visa att den interna modellen är

känslig för väsentliga idiosynkratiska skillnader mellan liknande men ej identiska positioner.

f) Den beaktar risken för oförutsedda händelser.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/29

Institutets interna modell ska ge en försiktig bedömning av den risk som uppkommer till följd av mindre

likvida positioner och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska marknadsscenarier. Modellen ska

dessutom uppfylla minimidatakrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får endast användas om

tillgängliga data är otillräckliga eller inte ger uttryck för en positions eller portföljs verkliga volatilitet.

Ett institut får välja att från sin beräkning enligt en intern modell av kapitalkrav för specifik risk undanta

positionsrisker i värdepapperiseringar eller kreditderivat på n:te förfall för vilka det uppfyller ett kapitalkrav för

positionsrisker enligt bilaga I med undantag för de positioner som omfattas av den metod som anges i

punkt 51.

Instituten ska, allteftersom tekniker och bästa praxis utvecklas, tillägna sig de framsteg som görs.

Ett institut ska inte vara skyldigt att i sin interna modell fånga upp fallissemangs- och migrationsrisker avseende

omsatta skuldinstrument om det fångar upp dessa risker genom de krav som fastställs i punkterna 5a–5k.”

d) Följande punkter ska införas:

”5a. Institut som omfattas av punkt 5 avseende omsatta skuldinstrument ska ha inrättat rutiner för att vid

beräkningen av sina kapitalkrav beakta de fallissemangs- och migrationsriskerna (dvs. riskerna för ändring

av kreditbetyg) för sina positioner i handelslagret som tillkommer utöver de risker som fångas upp av Value-at-

Risk-måttet enligt punkt 5. Institutet ska visa att dess metod når upp till en sundhetsnivå som motsvarar den

som gäller för den ansats som fastställs i artiklarna 84–89 i direktiv 2006/48/EG, under antagandet att en

konstant risknivå föreligger och som, där så är nödvändigt, är anpassad för att återspegla inverkan av likviditet,

koncentration, risksäkring och effekter av optionalitet.

Tillämpningsområde

5b. Metoden för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker ska inkludera alla positioner som

omfattas av kapitalkrav för specifika ränterisker men däremot inte värdepapperiseringspositioner och kredit­

derivat på n:te förfall. Under förutsättning att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får institutet välja att

genomgående ta med alla positioner i börsnoterade aktier och derivatpositioner med börsnoterade aktier som

underliggande instrument som enligt kreditinstitutets interna mätning och hantering av risker skulle ha ingått i

underlaget. Metoden måste fånga upp effekter av samband mellan fallissemangs- och migrationshändelser. Den

ska däremot inte inkludera effekter av diversifiering mellan å ena sidan fallissemangs- och migrationsrisker och

å andra sidan andra marknadsriskfaktorer.

Parametrar

5c. Metoden för att fånga upp tillkommande risker ska mäta förluster till följd av fallissemang och ändrad intern

eller extern rating inom ett konfidensintervall på 99,9 % och med en kapitalhorisont på ett år. Korrelations­

antagandena ska stödjas av en analys av objektiva data inom ett begreppsmässigt sunt ramverk. Metoden för

att fånga upp tillkommande risker ska på ett tillfredsställande sätt beakta koncentrationer av emittenter. Även

koncentrationer som i stressituationer kan uppkomma inom och mellan produktkategorier ska beaktas.

Metoden ska bygga på ett antagande om konstant risknivå med en kapitalhorisont på ett år, vilket innebär att

givna enskilda positioner eller positionsmängder i handelslagret som har utsatts för fallissemang eller migra­

tion under sin likviditetshorisont återställs vid utgången av sina likviditetshorisonter så att de återfår sin

ursprungliga risknivå. Instituten får som alternativ välja att genomgående använda antaganden om konstanta

ettåriga positioner.

5d. Likviditetshorisonterna ska fastställas utifrån den tid som krävs för att sälja positionen eller för att säkra alla

väsentliga relevanta prisrisker under stressade marknadsförhållanden med särskilt beaktande av positionens

storlek. Likviditetshorisonterna ska ta hänsyn till faktiskt föreliggande praxis och erfarenheter under perioder

av såväl systematisk som idiosynkratisk stress. Likviditetshorisonten ska mätas utifrån försiktiga antaganden

och vara tillräckligt lång för att försäljnings- eller säkringshandlingen i sig inte väsentligt ska påverka det pris

som skulle gälla vid ett genomförande av försäljningen eller risksäkringen.

Vid fastställandet av lämplig likviditetshorisont för en position eller en grupp positioner ska en minimigräns

på tre månader gälla.

Vid fastställandet av den lämpliga likviditetshorisonten för en position eller en uppsättning av positioner ska

ett instituts interna riktlinjer för prisvärdejusteringar och hantering av inaktuella positioner beaktas. När ett

institut fastställer likviditetshorisonter för positionsmängder och inte enskilda positioner ska kriterierna för

definition av positionsmängder fastställas på ett sätt som tar adekvat hänsyn till skillnader i likviditet. Lik­

viditetshorisonterna ska vara längre för koncentrerade positioner med hänsyn till den längre tid som krävs för

att likvidera sådana positioner. Likviditetshorisonten för en warehousing-facilitet för värdepapperiseringar ska

avspegla den tid som krävs för att bygga upp, sälja och värdepapperisera tillgångarna eller för att säkra de

väsentliga riskfaktorerna under stressade marknadsförhållanden.

^SV

L 329/30

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

5e. Risksäkringar kan införlivas med ett instituts system för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och

migrationsrisker. Positioner kan nettas när långa och korta positioner avser samma finansiella instrument.

Säkrings- eller diversifieringseffekter i samband med långa och korta positioner avseende olika instrument

eller olika värdepapper med samma gäldenär liksom även långa och korta positioner mot olika emittenter får

endast beaktas genom explicita modeller av positionerna redovisade brutto för de olika instrumenten. Instituten

ska beakta effekterna av väsentliga risker som kan förverkligas under mellantiden mellan löptiden för risk­

säkringen och likviditetshorisonten samt potentialen för väsentliga basrisker inom säkringsstrategierna avseende

produktslag, rangordning i kapitalstrukturen, intern eller extern rating, löptid, emissionstidpunkt och andra

skillnader mellan instrumenten. Instituten ska endast beakta risksäkringar i den utsträckning som de kan

upprätthållas också när gäldenären närmar sig en kredithändelse eller annan händelse.

För positioner i handelslagret som är risksäkrade genom dynamiska strategier får en omviktning av säkringen

inom likviditetshorisonten för den säkrade positionen beaktas, förutsatt att institutet

i) väljer att modellera omviktningen konsekvent för hela den relevanta mängden av positioner i handelslagret,

ii) kan visa att omviktningen leder till bättre riskmätning och

iii) kan visa att marknaderna för de instrument som fungerar som risksäkring är tillräckligt likvida för att en

sådan omviktning kan ske även under perioder av stress. Alla kvarstående risker i samband med dynamiska

risksäkringsstrategier ska beaktas i kapitalkravet.

5f. Metoden för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker ska vara anpassad till de icke­

linjära effekterna av optioner, strukturerade kreditderivat och andra positioner med i väsentlig utsträckning

ickelinjärt beteende vid prisändringar. Institutet ska också vederbörligen beakta omfattningen av de modell­

risker som är förenade med värdering och skattning av prisrisker i samband med sådana produkter.

5g. Metoden för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker ska vara baserad på data som är

objektiva och aktuella.

Validering

5h. Inom ramen för den oberoende översyn av sina riskmätningssystem och valideringen av sina interna modeller

som föreskrivs genom denna bilaga ska instituten när det gäller metoden för att fånga upp tillkommande

fallissemangs- och migrationsrisker särskilt genomföra följande:

i) Validera att deras modelleringsmetoder för samband och prisändringar är lämpliga för deras portföljer, även

i fråga om val och viktning av systematiska riskfaktorer.

ii) Genomföra ett urval stresstester, däribland känslighetsanalys och scenarieanalyser, för att bedöma metodens

kvalitativa och kvantitativa lämplighet, särskilt i fråga om behandlingen av koncentrationer. Dessa tester ska

inte begränsas till historiskt dokumenterade händelsekedjor.

iii) Genomföra adekvat kvantitativ validering, även med utnyttjande av relevanta interna referensvärden för

modellerna.

Metoden för att fånga upp tillkommande risker ska vara förenlig med institutets interna riskhanteringsmetoder

för identifiering, mätning och hantering av handelsrisker.

Dokumentation

5i. Instituten ska dokumentera sina metoder för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker så

att de behöriga myndigheterna kan få en överblick över deras korrelationsantaganden och andra antaganden vid

skapandet av modellerna.

Interna metoder baserade på andra parametrar

5j. Om ett institut använder en metod för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker som inte

uppfyller alla kraven i denna punkt men som är förenlig med institutets interna metoder för att identifiera, mäta

och hantera risker, ska det kunna visa att dess metod leder till ett kapitalkrav som är minst lika högt som om

det hade varit baserat på en metod som fullt ut uppfyller kraven i denna punkt. De behöriga myndigheterna ska

minst en gång om året kontrollera att kravet i föregående mening uppfylls. CEBS ska övervaka skillnaderna i

praxis på detta område och utarbeta riktlinjer för att säkerställa jämlika konkurrensvillkor.

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/31

Beräkningarnas frekvens

5k. Instituten ska utföra de beräkningar som krävs enligt den metod de har valt för att fånga upp den tillkommande

risken minst en gång per vecka.

5l. De behöriga myndigheterna ska medge att en intern modell används för att beräkna ytterligare kapitalkrav i

stället för kapitalkravet för korrelationshandelsportföljen i enlighet med punkt 14a i bilaga I, förutsatt att alla

villkor i denna punkt är uppfyllda.

En sådan intern metod ska på ett tillfredsställande sätt fånga upp alla prisrisker inom ett konfidensintervall på

99,9 % med en kapitalhorisont på ett år, under antagandet att en konstant risknivå föreligger och, där så är

nödvändigt, vara anpassad för att återspegla inverkan av likviditet, koncentrationer, risksäkring och optionalitet.

Institutet får i den metod som avses i denna punkt inkludera alla positioner som hanteras gemensamt med

positioner i korrelationshandelsportföljen och får då undanta dessa positioner i den metod som krävs enligt

punkt 5a.

Beloppet av kapitalkravet för alla prisrisker får inte understiga 8 % av det kapitalkrav som skulle beräknas enligt

punkt 14a i bilaga I för alla positioner som införlivats i kapitalkravet för alla prisrisker.

Särskilt följande risker ska beaktas på adekvat sätt:

a) Den kumulativa risk som uppstår genom flera fallissemang, inbegripet rangordning av fallissemang, för

produkter som delas upp i trancher.

b) Kreditspreadrisken, även gamma- och ’cross-gamma’-effekter.

c) Volatiliteten inom implicita korrelationer, även den korsvisa effekten mellan spreadar och korrelationer.

d) Basrisken, som inbegriper både

i) basen mellan spreaden för ett index och spreadarna för dess komponenter ingående enskilda namn, samt

ii) basen mellan den implicita korrelationen för ett index och korrelationen för särskilt anpassade portföljer.

e) Volatiliteten för återvinningsgraden, till den del som den hänför sig till benägenheten för återvinningsgrader

att inverka på tranchpriserna.

f) I den utsträckning det övergripande riskmåttet innefattar vinsterna från dynamisk risksäkring, risken för

nedsatt risksäkring och de potentiella kostnaderna för att vikta om sådana risksäkringar.

Vid tillämpning av denna punkt ska ett institut ha tillgång till tillräckliga marknadsdata för att garantera att det

till fullo beaktar de mest framträdande riskerna för dessa exponeringar i sin interna metod i enlighet med de

normer som anges i denna punkt, genom utfallstester eller på andra lämpliga sätt kunna visa att dess riskmått

tillräckligt kan förklara den historiska prisvariationen hos dessa produkter, och i stånd att skilja de positioner åt

för vilka det har respektive inte har godkännande att ta dem med i kapitalkravet enligt denna punkt.

När det gäller portföljer som omfattas av denna punkt ska institutet regelbundet tillämpa en rad särskilda i

förväg fastställda stresscenarion. Genom dessa stresscenarion ska man undersöka effekten av stress på andelen

fallissemang, återvinningsgrader, kreditspreadar samt vinst- och förlustkorrelationer på korrelationshandlarbor­

det. Institutet ska åtminstone varje vecka tillämpa dessa stresscenarion och åtminstone kvartalsvis rapportera

resultaten till de behöriga myndigheterna, inbegripet jämförelser med institutets kapitalkrav enligt denna punkt.

I fall då stresstester visar på ett väsentligt underskott i detta kapitalkrav ska detta rapporteras till de behöriga

myndigheterna inom rimlig tid. På grundval av dessa resultat av stresstesterna ska de behöriga myndigheterna

överväga ett ytterligare kapitalkrav för korrelationshandelsportföljen enligt artikel 136.2 i direktiv 2006/48/EG.

^SV

L 329/32

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

Ett institut ska beräkna kapitalkravet för alla prisrisker minst en gång per vecka.”

e) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Institut som använder egna modeller som inte erkänns enligt punkt 5 ska åläggas ett särskilt kapitalkrav för

specifik risk beräknat i enlighet med bilaga I.”

f) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Vid tillämpning av punkt 10b a och b ska resultatet av institutets egen beräkning räknas upp genom multi­

plikationsfaktorerna (m ^c ) och (m ^s ). Dessa faktorer ska uppgå till minst 3.”

g) I punkt 8 ska första stycket ersättas med följande:

”Vid tillämpning av punkt 10b a och b ska multiplikationsfaktorerna (m ^c ) och (m ^s ) ökas med en plusfaktor mellan

0 och 1 i överensstämmelse med tabell 1 beroende på det antal överskridanden som konstaterats genom institutets

utfallstester under de närmast föregående 250 bankdagarna av Value-at-Risk-värdet enligt punkt 10. De behöriga

myndigheterna ska kräva att instituten på ett konsekvent sätt beräknar överskridanden på grundval av utfallstester

av hypotetiska och konkreta förändringar i portföljens värde. Ett överskridande är en endagsförändring i portföljens

värde som överskrider motsvarande endagsvärde för Value-at-Risk-värdet som genererats av institutets modell. För

att bestämma plusfaktorn ska antalet överskridanden fastställas åtminstone kvartalsvis och uppgå till det större av

antalet överskridanden på grundval av hypotetiska och konkreta förändringar i portföljens värde.”

h) Punkt 9 ska utgå.

i) Punkt 10 ska ändras på följande sätt:

i) Led c ska ersättas med följande:

”c) En innehavsperiod motsvarande tio dagar (instituten får använda Value-at-Risk-värden som beräknats på

grundval av kortare innehavsperioder som räknats upp till tio dagar genom t.ex. metoden med kvadratroten

av tidsperioden. Ett institut som tillämpar den strategin ska regelbundet inför de behöriga myndigheterna

motivera att denna metod är rimlig).”

ii) Led e ska ersättas med följande:

”e) Månatliga uppdateringar av dataunderlaget.”

j) Följande punkter ska införas:

”10a. Varje institut ska dessutom beräkna ett stressvärde för Value-at-Risk, baserat på ett tiodagars Value-at-Risk-

värde inom ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall för den aktuella portföljen, där indata för Value-at-

Risk-modellen kalibrerats till historiska data från en sammanhängande tolvmånadersperiod av betydande

finansiell stress som är relevant för institutets portfölj. Valet av dessa historiska data ska godkännas av de

behöriga myndigheterna och ses över årligen av institutet. CEBS ska övervaka skillnaderna i praxis på detta

område och utarbeta riktlinjer för att säkerställa konvergens. Instituten ska beräkna stressjusterade Value-at-

Risk-värden minst en gång per vecka.

10b. Alla institut ska varje dag uppfylla ett kapitalkrav som uppgår till summan av leden a and b. Dessutom ska

institut som använder en intern modell för att beräkna kapitalkravet för specifik positionsrisk uppfylla ett

kapitalkrav som uttrycks som summan av leden c och d:

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/33

a) Det som är högst av

i) dess Value-at-Risk-värde för föregående dag, beräknat enligt punkt 10 (VaR ^t-1 ) och

ii) ett genomsnitt av de dagliga Value-at-Risk-värdena enligt punkt 10 för samtliga föregående sextio

affärsdagarna (VaR ^avg ), multiplicerat med multiplikationsfaktorn (m ^c ).

b) Det som är högst av

i) dess senaste tillgängliga stressjusterade Value-at-Risk-värde punkt 10a (sVaR

t-1

) och

ii) ett genomsnitt av de stressjusterade Value-at-Risk-värdena, beräknade på det sätt och med den frekvens

som anges i punkt 10a under de föregående sextio affärsdagar (sVaR ^avg ), multiplicerat med multi­

plikationsfaktorn (m ^s ),

c) Ett kapitalkrav som är beräknat i enlighet med bilaga I för positionsrisker för värdepapperiseringsposi­

tioner och kreditderivat på n:te förfall i handelslagret med undantag av positioner som införlivats i

kapitalkravet i enlighet med punkt 51.

d) Det som är högst av institutets senaste mått och dess genomsnittliga mått under 12 veckor för till­

kommande fallissemangs- och migrationsrisker i enlighet med punkt 5a och, i förekommande fall, det

som är högst av institutets senaste mått och dess genomsnittliga mått under 12 veckor för alla prisrisker i

enlighet med punkt 51.

10c. Institut ska även genomföra omvända stresstest.”

k) I punkt 12 ska första stycket ersättas med följande:

”12. Riskmätningsmodellen ska fånga upp ett tillräckligt antal riskfaktorer, beroende på institutets aktivitetsnivå på

respektive marknader. Om en riskfaktor har införlivats med institutets prissättningsmodell men inte med dess

riskmätningsmodell ska institutet kunna ge den behöriga myndigheten tillfredsställande motiv till ett sådant

uteslutande. Dessutom ska riskmätningsmodellen fånga upp ickelinjära egenskaper hos optioner och andra

produkter samt korrelationsrisker och basrisker. Om proxyvariabler används för riskfaktorer ska det vara

dokumenterat att de tidigare fungerat väl för den position som faktiskt innehas. Dessutom ska följande gälla

för enskilda riskslag.”

4. I bilaga VII ska del B ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 a ska ersättas med följande:

”a) Skriftliga riktlinjer och metoder för värderingsprocessen, inklusive klart definierat ansvar för de olika områden

som ingår i att bestämma en värdering, marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, riktlinjer

för användning av icke-observerbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om vilka faktorer mark­

nadsaktörerna skulle beakta vid prissättning av positionen, den oberoende värderingens frekvens, tidpunkt för

slutkurser, förfaranden för värderingsjusteringar, verifikationsförfaranden vid månadsslut och vid enskilda till­

fällen.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina positioner. Med marknadsvärdering förstås att det

minst en gång om dagen görs en värdering av positionerna mot lättillgängliga avräkningskurser från oberoende

källor. Exempel på sådana är börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende ansedda mäklare.”

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. När en marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten göra en försiktig modellvärdering av sina positioner/

portföljer innan de beräknar kapitalkrav enligt metoderna för handelslagret. Modellvärdering definieras som

varje typ av värdering som måste jämföras med, extrapoleras från eller på något annat sätt beräknas utifrån

indata från marknaden.”

^SV

L 329/34

Europeiska unionens officiella tidning

14.12.2010

d) I punkt 6 ska led a ersättas med följande:

”a) Den högsta ledningen ska vara medveten om för vilka delar av handelslagret eller av andra positioner som

redovisas till verkligt värde en modellvärdering görs och förstå betydelsen av den påtagliga osäkerhet som detta

leder till för verksamhetens risk/resultatrapportering.”

e) Punkterna 8 och 9 ska ersättas med följande:

”Prisjusteringar

8. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att bedöma behovet av prisjusteringar.

Allmänna standarder

9. De behöriga myndigheterna ska kräva att formell hänsyn tas till följande prisjusteringar: ej intjänade räntemar­

ginaler, stängningskostnader för öppna positioner, operativa risker, kostnader för förtida avbrott, finansierings­

kostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant – modellrisk.”

f) Punkterna 11–15 ska ersättas med följande:

”11. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att beräkna justeringar av den löpande värderingen av

mindre likvida positioner. Dessa justeringar ska, då så är nödvändigt, göras utöver eventuella justeringar av

positionens värde så som gjorts vid den finansiella rapporteringen och vara utformade med hänsyn till

positionens bristande likviditet. Inom ramen för dessa metoder ska instituten beakta flera olika faktorer för

att avgöra om en prisjustering är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer avser bland annat

hur lång tid det skulle ta att säkra positionen/riskerna inom positionen, köp- och säljmarginalernas volatilitet

och genomsnitt, tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas antal och identitet) och handels­

volymernas volatilitet och genomsnitt, inbegripet handelsvolymer då marknaderna är utsatta för stress, mark­

nadskoncentrationer, hur lång tid positionen har innehafts, den utsträckning i vilken modellvärdering används

vid värdering och effekterna av andra modellrisker.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar ska de överväga om en prisjustering

ska göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att göra justeringar för mindre likvida

positioner och regelbundet undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga.

13. För komplexa produkter, inbegripet men inte begränsat till, värdepapperiseringsexponeringar och kreditderivat

på n:te förfall ska instituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att avspegla följande två

modellrisker: den modellrisk som är förenad med användning av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och

den risk som är förenad med användning av icke-observerbara (och eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar

i värderingsmodellen.”

^SV

14.12.2010 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

329/35