Prop. 2011/12:40

Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut

Regeringens proposition

2011/12:40

Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut

Regeringens proposition 2011/12:40

Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut Prop.

2011/12:40

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 november 2011

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Europaparlamentet och rådet antog den 11 maj 2011 förordning (EU) nr 513/2011 (nedan kallad ”ändringsförordningen”) om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut.

Ändringsförordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna – i Sverige, Finansinspektionen – till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). Genom en centraliserad tillsyn vill man inom EU uppnå en enhetlig tillämpning av regleringen och en ändamålsenlig och effektiv registrerings- och tillsynsprocess. De behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör enligt ändringsförordningen den 1 juli 2011.

I propositionen föreslås ändringar av lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut för att anpassa denna till ändringsförordningen. För närvarande saknas dock registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2012.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut,

dels att 3–16 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 8, 15 och 16 §§ ska utgå,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, samt närmast före 3 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Handräckning

3 §

Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 23d i förordning (EG) nr 1060/2009.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Verkställighet

4 §

Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordning (EG) nr 1060/2009.

Beslut om böter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 11 maj 2011 förordning (EU) nr 513/20111 (nedan kallad ”ändringsförordningen”) om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. I huvudsak innebär ändringarna att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna – i Sverige, Finansinspektionen – till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). Ändringsförordningen bifogas denna proposition som bilaga 1.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut2 (nedan kallad ”förordningen om kreditvärderingsinstitut”), vars ursprungliga lydelse framgår av bilaga 2, är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i Sverige. Med anledning av förordningen om kreditvärderingsinstitut infördes i Sverige kompletterade bestämmelser i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut.

Under förhandlingarna av ändringsförordningen upprättades och överlämnades en faktapromemoria till riksdagen (2009/10:FPM103). Finansutskottet ansåg vid sitt sammanträde den 24 augusti 2010 att kommissionens förslag inte strider mot den s.k. subsidiaritetsprincipen. Finansutskottet informerades vid samråd den 30 november 2010. Därutöver har EU-nämnden skriftligen informerats om förhandlingarna vid följande tillfällen: den 22 september 2010, den 8 november 2010 (inför beslut om allmän inriktning) samt den 29 mars 2011 (inför beslut om rättsaktens antagande).

I mars 2010 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag på vilka nationella lagstiftningsåtgärder som bör vidtas med anledning av ändringsförordningen.3 En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian remissbehandlades under sammanlagt två månader, detta sedan remisstiden förlängts efter kritik från bl.a. Justitiekanslern. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2011/1577).

I denna proposition tar vi upp de frågor som behandlades i promemorian.

1 EUT L 145, 31.5.2011, s. 30 (Celex 32011R0513). 2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060). 3 Promemorian (Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut) är baserad på texten enligt det rådsdokument (PE-CONS 70/10), som sedermera antogs av rådet och Europaparlamentet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 oktober 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitten 5.1.2 och 5.2 samt i författningskommentaren. Några redaktionella ändringar har också gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

4. Ändringsförordningen

4.1. Bakgrund

Ett kreditvärderingsinstitut är en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg.4 Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller ett finansiellt instrument. Kreditbetyg används av bl.a. investerare och institut för att bestämma riskvikter och fatta väl underbyggda investeringsbeslut.

I samband med den finansiella krisen fick kreditvärderingsinstituten mycket kritik inte minst för sin värdering av strukturerade finansiella instrument. I september 2009 antogs en EU-förordning om kreditvärderingsinstitut, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut5(nedan kallad ”förordningen om kreditvärderingsinstitut”). Förordningen om kreditvärderingsinstitut syftar till att bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen, vilket i sin tur ska bidra till att få den inre marknaden att fungera bättre med en hög skyddsnivå för konsumenter och investerare (se artikel 1). Förordningen innehåller regler om registrering, hantering av intressekonflikter, organisations- och verksamhetskrav, kvalitetssäkring, rapportering och transparens. Till detta kopplas regler om tillsyn, varvid ett betydande samarbete förutsätts äga rum mellan nationella behöriga myndigheter med en koordinerande roll för Europeiska värdepapperstillsynskommittén.

Förordningen om kreditvärderingsinstitut är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i Sverige. Med anledning av förordningen infördes i Sverige kompletterande bestämmelser i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. Enligt lagen om kreditvärderingsinstitut, som trädde i kraft den 7 september 2010, är Finansinspektionen behörig myndighet. I lagen finns det bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa, liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom Europeiska unionen. Det finns för närvarande inga registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige.

4 Enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut. 5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

Pr I förordningen om kreditvärderingsinstitut konstateras att tillsynsstrukturen inte bör ses som en långsiktig lösning (se skäl 51). Europeiska rådet rekommenderade redan i juni 2009 att det skulle upprättas en ny tillsynsstruktur och att tillsynen över kreditvärderingsinstituten skulle flyttas över till en europeisk tillsynsmyndighet. Arbetet med den nya tillsynsstrukturen har avslutats och tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, däribland Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), finns inrättade sedan den 1 januari 2011

op. 2011/12:40

6.

Den 2 juni 2010 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut7. Kommissionens förslag förhandlades under hösten 2010 och våren 2011 i rådet och med Europarlamentet, och i maj 2011 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (nedan kallad ”ändringsförordningen”) 8.

4.2. Ändringsförordningens innehåll

Ändringsförordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut den 1 juli 2011 flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna till Esma. Genom en centraliserad tillsyn vill man garantera en effektiv tillsyn över kreditvärderingsinstituten, rationalisera tillsynsstrukturen för kreditvärderingsindustrin samt garantera rättslig säkerhet för kreditvärderingsinstitut och marknadsdeltagare. Esma ska överta ansvaret för registrering, certifiering samt för att utfärda och uppdatera olika riktlinjer och rapporter. Esma ska också, för godkännande av kommissionen, föreslå tekniska standarder för tillsyn, t.ex. avseende vilken information som ska lämnas vid en ansökan om registrering eller certifiering.

För att Esma ska kunna utöva tillsyn över kreditvärderingsinstituten får Esma möjlighet att begära in information och att utföra nödvändiga utredningar av en i ändringsförordningen närmare angiven personkrets. Esma får också möjlighet att genomföra platsundersökningar hos vissa företag. Esma ska ingripa med tillsynsåtgärder och sanktioner för det fall ett kreditvärderingsinstitut gör sig skyldigt till en överträdelse. Genom ändringsförordningen tilldelas Esma således olika befogenheter och uppgifter som för närvarande tillkommer de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna ska finnas kvar men deras uppgifter blir begränsade.

6 Se t.ex. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, Celex 32010R1095). 7 KOM(2010) 289 slutlig (Celex 52010PC0289). 8 EUT L 145, 31.5.2011, s. 30 (Celex 32011R0513).

Hänvisningarna till olika artiklar i det följande avser, om inget annat framgår av sammanhanget, förordningen om kreditvärderingsinstitut, enligt den lydelse som införs genom ändringsförordningen.

4.2.1. Esmas befogenheter

Allmänna begränsningar av Esmas befogenheter

I ändringsförordningen finns allmänna begränsningar av Esmas befogenheter. Enligt skäl 26 i ändringsförordningen ska förordningen om kreditvärderingsinstitut tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, t.ex. gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. Av nya artikel 23a i förordningen om kreditvärderingsinstitut följer också att de befogenheter som enligt artiklarna 23b–23d utövas av Esma, dess tjänstemän eller andra personer som bemyndigats av Esma, inte får användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier.

Begära upplysningar

Esma har enligt artikel 23b rätt att begära in alla upplysningar som krävs från den personkrets som framgår av artikel 23b.1 för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter. Esma får enligt artikel 23b.1 begära information från kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter och de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verksamhet. Esma får också begära information från andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet på ett nära och väsentligt sätt. Om Esma begär in upplysningar, ska Esma informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är bosatt eller etablerad.

Esma kan begära information antingen genom en enkel begäran eller genom ett beslut. Om Esma begär information genom en enkel begäran är det frivilligt att svara. Om svar lämnas får det dock inte vara oriktigt eller vilseledande. Om Esma genom ett beslut ålägger någon att lämna upplysningar finns en skyldighet att svara. Det finns då också en rätt att överklaga beslutet till Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol.

När Esma begär information ska myndigheten t.ex. ange syftet med begäran, specificera vilka uppgifter som krävs, fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas och ange de viten och böter som kan följa om ofullständig, oriktig eller vilseledande information lämnas.

Allmänna utredningar

För att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter får Esma, enligt artikel 23c, genomföra alla nödvändiga utredningar av den personkrets som anges i artikel 23b.1. Tjänstemän och andra personer som bemyndigas av Esma har därvid befogenhet att

– granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material som är relevant för utförandet av Esmas uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger,

– göra eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material,

– kalla till sig personer som avses i artikel 23b.1, eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller handlingar som rör föremålet för och syftet med utredningen och anteckna svaren,

– höra fysiska personer eller företrädare för juridiska personer som samtycker därtill i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning och

– begära in uppgifter om tele- och datatrafik. De personer som anges i artikel 23b.1 är skyldiga att underkasta sig sådana utredningar som Esma har fattat beslut om. Sådana beslut kan överklagas. De tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigar att genomföra utredningar ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, där bl.a. föremålet och syftet med utredningen ska anges. Av tillståndet ska det också framgå de viten och böter som kan följa om t.ex. efterfrågat material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofullständig form.

Esma ska informera den behöriga myndighet i den medlemsstat där utredningen ska genomföras. Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran av Esma bistå Esma vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får även på egen begäran närvara vid utredningarna.

Om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att få tillgång till uppgifter om tele- och datatrafik, ska ett sådant tillstånd begäras. Det är också möjligt att ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte.

Platsundersökningar

Enligt artikel 23d har Esma möjlighet att genomföra nödvändiga kontroller på plats hos de juridiska personer som anges i artikel 23b.1. Esma får genomföra en kontroll utan förhandsanmälan, om det krävs för att kontrollen ska kunna genomföras på ett korrekt och effektivt sätt. De personer som anges i artikel 23b.1 är skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar som Esma har fattat beslut om. Ett sådant beslut kan överklagas. Ett beslut om platsundersökning ska t.ex. fastställa den dag då undersökningen ska inledas och ange de viten som kan följa. Innan Esma fattar beslut om platsundersökning ska myndigheten samråda med den behöriga myndighet i den medlemsstat där undersökningen ska genomföras.

Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat ska få tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör den juridiska person som är föremål för ett utredningsbeslut. De har därvid möjlighet att försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar och har alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 23c.1. Dessa personer kan t.ex. granska och ta bestyrkta kopior av handlingar och be om muntliga eller skriftliga förklaringar. De ska utöva dessa befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, där föremålet för och syftet med undersökningen ska anges liksom de viten och böter som kan följa om de berörda personerna inte underkastar sig undersökningen.

Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran aktivt bistå vid platsundersökningen och tjänstemän som är anställda vid eller bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten har därvid de befogenheter som tillkommer Esma.

För det fall någon motsätter sig en platsundersökning, ska den behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd och vid behov begära handräckning av polis eller annan verkställande myndighet. Om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller för att lämna handräckning, ska den behöriga myndigheten ansöka om ett sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

Vite

Enligt artikel 36b ska Esma vitesförelägga ett kreditvärderingsinstitut för att få det att upphöra med en överträdelse. Esma ska också vitesförelägga den personkrets som anges i artikel 23b.1 för att få dem att lämna fullständig information, underkasta sig en utredning eller en platsundersökning som begärts genom ett beslut. Vitesföreläggande får avse maximalt sex månader. Vitesbeloppet ska vara begränsat till en viss del av den berörda personens genomsnittliga omsättning eller inkomst. Innan Esma fattar beslut om att utdöma vite, ska enligt artikel 36c den berörda personen få tillfälle att höras om de omständigheter som Esma har påtalat. Esma får grunda ett beslut om vite endast på omständigheter som den berörda personen har fått möjlighet att yttra sig över. Rätten till försvar ska iakttas fullt ut under förfarandet. Esma ska också, enligt artikel 23e.8, avstå från att vitesförelägga i de fall där saken redan prövats i ett straffrättsligt förfarande och det finns en dom som vunnit laga kraft.

Tillsynsåtgärder och böter

Esma har, enligt artiklarna 24 och 36a, möjlighet att besluta om tillsynsåtgärder och böter för det fall ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av oaktsamhet begår någon av de överträdelser som anges i bilaga III. Med ”böter” avses i förordningen en administrativ sanktion, inte en straffrättslig (se artikel 36d.2). En överträdelse kan avse materiella bestämmelser i förordningen men också bestå i att kreditvärderingsinstitutet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter till Esma. För det fall Esma kommer fram till att det finns allvarliga

indikationer på att ett kreditvärderingsinstitut har begått en överträdelse, ska Esma enligt artikel 23e utse en oberoende utredare inom Esma som ska utreda saken. Denne får inte vara eller ha varit involverad i direkt eller indirekt tillsyn eller registrering av det berörda kreditvärderingsinstitutet och ska utföra sina uppgifter oberoende från Esmas tillsynsstyrelse (det beslutsfattande organet inom Esma). Utredaren har befogenhet att begära upplysningar och att utföra såväl allmänna utredningar som platsundersökningar. Utredaren ska överlämna en dossier med utredningsresultaten till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen ska ta ställning till om kreditvärderingsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon av de överträdelser som anges i bilaga III och i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd och utdöma böter. En tillsynsåtgärd kan enligt artiklarna 24.1 d och 36b t.ex. bestå i att ESMA vid vite förelägger ett kreditvärderingsinstitut att upphöra med en överträdelse. I dessa fall ska Esma således både förelägga kreditvärderingsinstitutet vite och besluta om böter enligt artiklarna 23e.5, 24 och 36b. Esma ska dock enligt artikel 23e.8 avstå från att besluta om böter i de fall där saken redan prövats efter ett straffrättsligt förfarande genom en dom som vunnit laga kraft.

De tillsynsåtgärder som kan vidtas är enligt artikel 24 i allt väsentligt desamma som de tillsynsåtgärder som de behöriga myndigheterna tidigare kunnat besluta om. Tillsynsstyrelsen kan t.ex. återkalla en registrering eller tillfälligt förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg enligt artikel 24. I artikel 36a och bilaga IV finns det angivet hur böter ska beräknas.

Innan tillsynsstyrelsen fattar beslut om tillsynsåtgärd och böter, ska den enligt artiklarna 25 och 36c ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet att höras om de omständigheter som Esma har påtalat. Tillsynsstyrelsen får endast grunda sina beslut på omständigheter som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över. Rätten till försvar ska respekteras under förfarandena och de kreditvärderingsinstitut som undersöks ska t.ex. få tillgång till Esmas handlingar i ärendet. Enligt artikel 36e har Europeiska unionens domstol obegränsad behörighet att pröva Esmas beslut om böter eller viten. Domstolen får undanröja, sänka eller höja böter eller viten som har beslutats.

4.2.2. De behöriga myndigheternas befogenheter

Av artikel 40a.1 följer att de behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör den 1 juli 2011. Esma kan dock, enligt artikel 30, delegera specifika tillsynsuppgifter till de behöriga myndigheterna t.ex. genomförandet av en platsundersökning. Innan Esma delegerar en uppgift ska samråd ske med den berörda behöriga myndigheten. Esma är också skyldigt att ersätta den behöriga myndigheten för de kostnader som uppgiften medfört.

Av artikel 30.4 följer att Esma annars inte får delegera tillsynsuppgifter enligt förordningen som t.ex. registreringsbeslut. En delegering påverkar, enligt nämnda artikel, inte Esmas ansvar och begränsar inte heller Esmas möjligheter att genomföra och övervaka den delegerade verksamheten.

För det fall Esma begär att en behörig myndighet ska utföra en särskild utredande uppgift eller en platsundersökning å myndighetens vägnar ska, enligt artikel 23d.6, den behöriga myndigheten åtnjuta samma befogenheter som tillkommer Esma. Om Esma begär biträde vid en platsundersökning ska, enligt artikel 23d.5, också de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten åtnjuta samma befogenheter som tillkommer Esmas tjänstemän. Enligt artikel 31 har de behöriga myndigheterna en skyldighet att uppmärksamma Esma på misstänkta överträdelser.

4.2.3. Övriga frågor

Delegerade akter, tekniska standarder, riktlinjer och rapporter

Kommissionen får genom ändringsförordningen möjlighet att, genom delegerade akter, anta ytterligare regler beträffande när ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska anses likvärdiga (artikel 5.6), avgifter (artikel 19.2) och förfarandet för utövandet av befogenheten att besluta om böter och vite (artikel 23e.7). Kommissionen får även möjlighet att göra ändringar i bilagorna I, II och IV till förordningen om kreditvärderingsinstitut (artikel 37) genom delegerade akter.

I och med den nya tillsynsstrukturen har Europeiska värdepapperstillsynskommittén blivit en del av Esma. Esma övertar därför också Europeiska värdepapperstillsynskommitténs uppgift att enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut utfärda och uppdatera riktlinjer i särskilda frågor (se artikel 21). Esma övertar också uppgiften att skriva olika rapporter. Esma kan därutöver, för godkännande av kommissionen, föreslå tekniska standarder för tillsyn avseende vissa frågor som anges i artikel 21.4.

Samarbete och tystnadsplikt

Enligt artikel 26 har Esma, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa, European Insurance and Occupational Pensions Authority), Europeiska bankmyndigheten (EBA, European Banking Authority), de behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndigheterna en allmän skyldighet att samarbeta med varandra. Med behöriga sektorsmyndigheter avses de behöriga nationella myndigheter som utsetts enligt den relevanta sektorslagstiftningen för tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alternativa investeringsfonder9. Samarbetet mellan dessa myndigheter kan t.ex. ske genom utbyte av information eller samråd.

Enligt artikel 32 gäller tystnadsplikt för Esma, de behöriga myndigheterna och alla personer som arbetar eller har arbetat för Esma,

9 Se definitionen i artikel 3.1 q i ändringsförordningen.

för de behöriga myndigheterna eller för andra personer till vilken Esma har delegerat uppgifter, t.ex. revisorer och sakkunniga. Information får dock lämnas ut när det krävs i samband med rättsliga åtgärder.

Som huvudregel gäller också tystnadsplikt och sekretess avseende information som förvärvas eller utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna, de behöriga sektorsmyndigheterna samt vissa andra myndigheter och organ. Informationen får dock lämnas ut om det finns ett medgivande eller när det krävs i samband med rättsliga åtgärder.

Av artikel 34 följer att Esma också kan ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland. Esma är dock behörig att ingå sådana avtal endast om den information som överlämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som motsvarar den som följer av artikel 32. Esma har också begränsade möjligheter att lämna ut sådan information som den får från en behörig myndighet i tredjeland.

Rätt att överklaga

Det finns en rätt för den som är föremål för ett beslut av Esma enligt förordningen, eller är direkt berörd personligen av ett sådant, att överklaga beslutet inför en överklagandenämnd och få det prövat av Europeiska unionens domstol. Detta följer av artiklarna 60 och 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (se not 6).

Verkställighet

Beslut om böter och vite är verkställbara enligt artikel 36d. Beslut om verkställighet ska kunna ske utan annan formalitet än kontroll av att avgörandet är äkta. Denna kontroll ska göras av en av medlemsstaten särskilt utsedd myndighet. När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den som vill få verkställighet, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att ansöka om verkställighet hos det behöriga organet.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska unionens domstol. Nationella domstolar kan dock pröva om verkställigheten utförs på ett felaktigt sätt.

Avgifter

Av artikel 19 följer att Esmas nödvändiga kostnader för registrering och tillsyn ska täckas av avgifter från kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska också täcka sådana kostnader som uppstår med anledning av att Esma måste ersätta behöriga myndigheter för kostnader som de kan ådra sig när de utför uppgifter i enlighet med förordningen. Kommissionen ska anta en förordning om avgifter som närmare ska ange t.ex. i vilka fall avgifter ska betalas, hur de ska betalas och hur Esma ska ersätta de behöriga myndigheterna för de kostnader som de kan ådra sig.

Tillsynen avseende artikel 4.1

Enligt artikel 25a är det de behöriga sektorsmyndigheterna som är ansvariga för tillsynen och tillämpningen av artikel 4.1. Enligt artikel 4.1 får vissa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen. Av artikel 4.1. följer också att vissa prospekt som innehåller hänvisningar till kreditbetyg även ska innehålla tydlig information om huruvida kreditbetygen har utfärdats av ett registrerat kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom unionen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ändringsförordningen ska träda i kraft dagen efter att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Av artikel 40a följer dock att de behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör den 1 juli 2011. Vid denna tidpunkt ska också akter och dokument, eller bestyrkta kopior av dessa, övertas av Esma. Esma ska också överta de nationella behöriga myndigheternas roll i alla administrativa och juridiska processer som pågår.

Om en ansökan om registrering har tagits emot senast den 7 september 2010 av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller det relevanta kollegiet ska beslut fattas av dessa myndigheter och det berörda kollegiet. Alla registreringar som skett i enlighet med förordningen ska förbli giltiga även efter det att Esma övertar ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstituten.

5. Nationell rätt

En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Ändringsförordningen förutsätter dock att vissa nationella regler införs.

För att anpassa svensk lagstiftning till den ursprungliga förordningen om kreditvärderingsinstitut från 200910 infördes lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. I denna lag, som trädde i kraft den 7 september 2010, anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut och det finns bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa, liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom unionen.

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om

10

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1, Celex 32009R1060).

kreditvärderingsinstitut11 (nedan kallad ”ändringsförordningen”) upphör den 1 juli 2011 de nationella behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsyn över kreditvärderingsinstitut. Därav följer också att de bestämmelser i lagen om kreditvärderingsinstitut som t.ex. reglerar Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa blir obsoleta och bör upphävas. Ändringsförordningen förutsätter vidare att det införs vissa nationella bestämmelser t.ex. gällande handräckning vid platsundersökningar. Viss anpassning måste därför ske av nationell lagstiftning.

Hänvisningarna till olika artiklar i det följande avser, om inget annat framgår av sammanhanget, förordningen om kreditvärderingsinstitut, enligt den lydelse som införs genom ändringsförordningen.

5.1. Tillsynen över kreditvärderingsinstitut

5.1.1. Behörig myndighet

Regeringens bedömning: Finansinspektionen bör även fortsättningsvis vara behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Svenska Journalistförbundet (Journalistförbundet), tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Journalistförbundet avvisar förslagen i promemorian med hänvisning till att Esma genom ändringsförordningen får omfattande befogenheter och dessa befogenheter kan kränka svensk grundlag. Det lämnas dock inga synpunkter avseende de i promemorian gjorda bedömningarna eller lämnade förslagen. Man säger sig inte ha haft möjlighet att avgöra om vissa centrala undantag i ändringsförordningen är tillräckliga för att försvara grundläggande rättigheter enligt svensk lag.

Även Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) framför att det är viktigt att säkerställa att promemorians förslag inte innebär att Esma och andra myndigheter får ingripa på ett sätt som står i strid med svenska konstitutionella regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt ändringsförordningen ska

Esma överta ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut, men de nationella behöriga myndigheterna kommer fortfarande att ha kvar vissa uppgifter. Av nya artikel 23d i förordningen om kreditvärderingsinstitut följer att Esma kan begära att de behöriga myndigheterna ska bistå Esma vid utredningar och platsundersökningar och att de ska utföra särskilda utredningsuppgifter och platsundersökningar åt Esma. Esma kan också enligt artikel 30 delegera specifika tillsynsuppgifter.

Med anledning av Journalistförbundets och Tidningsutgivarnas remissynpunkter vill regeringen erinra om att ändringsförordningen har

11 EUT L 145, 31.5.2011, s. 30 (Celex 32011R0513).

förhandlats i rådet och med Europaparlamentet. Vid förhandlingarna har regeringen verkat för att processerna hos Esma ska vara rättssäkra och respektera grundläggande fri- och rättigheter. Regeringen har därvid förklarat sitt behov av att tydliggöra regleringens relation till de svenska konstitutionella reglerna om tryck- och yttrandefrihet och framgångsrikt verkat för skrivningar i förordningen som tillgodoser dessa behov. Ändringsförordningen är nu antagen. En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Regeringen kan således inte i svensk lag begränsa Esmas eller de nationella myndigheternas befogenheter utöver vad som följer av ändringsförordningen. Regeringen återkommer under avsnitt 5.1.2 till frågan om hur dessa befogenheter förhåller sig till svensk grundlag.

Sedan tidigare gäller enligt 2 § lagen om kreditvärderingsinstitut att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut och inspektionen har därmed haft ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut.

I och med att Esma övertar ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut försvinner en stor del av Finansinspektionens uppgifter i detta avseende. Finansinspektionen bedöms av regeringen fortfarande vara den myndighet som är mest lämpad att hantera frågor gällande kreditvärderingsinstitut och bör därför kvarstå som behörig myndighet. Finansinspektionen är därtill ansvarig för tillsynen över kreditinstitut, värdepappersföretag, livförsäkringsföretag, återförsäkringsföretag m.m. och därmed den myndighet som ansvarar för att utöva tillsyn över att dessa institut och företag i rättsligt reglerade sammanhang enbart använder sig av tillåtna kreditbetyg.

Enligt uppgift från Finansinspektionen saknas det för närvarande registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige; det finns dock en filial till ett sådant institut här i landet. Arbetsinsatsen för Finansinspektionen vid utförandet av uppgifter hänförliga till tillsynen över kreditvärderingsinstitut förväntas därför bli marginell.

5.1.2. Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om kreditvärderingsinstitut om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa mot kreditvärderingsinstitut ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Journalistförbundet, tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Se ovan under avsnitt 5.1.1 för en närmare redogörelse för Journalistförbundets synpunkter.

Tidningsutgivarna framför att promemorians förslag inte får innebära att

Esma eller den nationella myndigheten ges några befogenheter som står i strid med tryck- och yttrandefriheten. Justitiekanslern (JK) ger stöd för regeringens bedömning i frågorna om sekretess och informationsutbyte.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 40a.1, som införs genom ändringsförordningen, följer att de behöriga myndigheternas

befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör den 1 juli 2011. Det är Esma som övertar ansvaret avseende tillsynen och som ska ingripa mot kreditvärderingsinstitut med tillsynsåtgärder och sanktioner. Esma är också enligt artikel 34 den myndighet som kan ingå samarbetsavtal med tredjeland om utbyte av information.

Om Esma delegerar en uppgift till en behörig myndighet, t.ex. utförandet av en platsundersökning, så följer det av artikel 30 jämförd med artikel 23d.6 att den behöriga myndigheten erhåller samma befogenheter som tillkommer Esma i detta avseende. Detta gäller även för det fall Esma begär att en behörig myndighet ska utföra en särskild utredningsuppgift å myndighetens vägnar. Om Esma begär bistånd av en behörig myndighet vid en platsundersökning åtnjuter också de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten de befogenheter som tillkommer Esma.

I lagen om kreditvärderingsinstitut har det införts bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter inom unionen. Dessa bestämmelser blev obsoleta den 1 juli 2011 när Esma övertog ansvaret för tillsynen över kreditvärderingsinstitut och de behöriga myndigheternas befogenheter och möjligheter att ingripa upphörde. Finansinspektionens befogenheter vid utförandet av särskilda uppgifter enligt ändringsförordningen och vid delegation framgår direkt av förordningen. Som en allmän princip gäller att EU-rätten inte tillåter nationell reglering av sådant som redan följer av en EU-förordning. De bestämmelser som införts i lagen om kreditvärderingsinstitut om Finansinspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa liksom om Finansinspektionens samarbete med andra behöriga myndigheter bör därför upphävas.

Journalistförbundet och Tidningsutgivarna har framfört viss tvekan till om de befogenheter som enligt ändringsförordningen tillkommer nationella behöriga myndigheter och Esma står i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. När det gäller de befogenheter som nationella behöriga myndigheter, för Sveriges del

Finansinspektionen, ges genom ändringsförordningen följer det av förordningen att samma generella begränsningar som för Esmas befogenheter ska gälla, nämligen att de inte får användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 23a). Av skäl 26 i ändringsförordningen följer vidare att förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, t.ex. gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. De nämnda bestämmelserna innebär att det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. meddelarskyddet, är tillämpligt. Dessa grundlagar kan aktualiseras i sådana fall där ett kreditvärderingsinstitut offentliggör kreditbetygen i medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. i tryckta skrifter eller på hemsidor med grundlagsskydd, men också när t.ex. en anställd vid Finansinspektionen

inom ramen för sin meddelarfrihet lämnar uppgifter för publicering till ett medieföretag. Denne är då genom meddelarskyddsregleringen skyddad mot bl.a. efterforskning och repressalier. Innebörden av bestämmelserna är också att Esma är skyldig att respektera den svenska tryck- och yttrandefrihetsregleringen. Justitiekanslern (JK) menar att rättsläget när det gäller meddelarfrihetsregleringen, och hur den står sig i förhållande till ändringsförordningens tystnadspliktsreglering, visserligen är något osäkert, men godtar ändå slutsatsen att Sverige kan förlita sig på tolkningsregeln i skäl 26. Härutöver vill regeringen framhålla det skydd som också ges i artikel 23a. Enligt regeringen träffar den bestämmelsen bl.a. meddelarskyddet enligt svensk rätt.

Lagrådet tar i sitt yttrande upp frågan om förordningens förenlighet med de svenska reglerna om tryckfrihet och yttrandefrihet, och anser sig inte ha något underlag för att göra någon annan bedömning än regeringen.

Av 4 § andra stycket förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att Finansinspektionen får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av förordningen om kreditvärderingsinstitut och som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Denna bestämmelse infördes för att Finansinspektionen skulle kunna ingå de överenskommelser om delegation som föreskrevs i förordningen (se Ds 2010:7 s. 28 och prop. 2009/10:217 s. 30). Genom ändringsförordningen har de behöriga myndigheternas möjlighet att ingå överenskommelser om delegation tagits bort och regeringen ska därför överväga om 4 § andra stycket i förordningen med instruktion för Finansinspektionen bör utgå.

5.1.3. Utbyte av information mellan myndigheter m.m.

Regeringens bedömning: Det informationsutbyte mellan myndigheter som ändringsförordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Journalistförbundet hävdar dock att ändringsförordningens regler om tystnadsplikt och sekretess kan medföra att det blir svårt att granska Esma och dess verksamhet.

Skälen för regeringens bedömning: I artiklarna 27 och 32–35 i förordningen om kreditvärderingsinstitut finns bestämmelser om tystnadsplikt och utbyte av information mellan behöriga myndigheter (även i tredjeland) och med vissa andra organ som är verksamma inom finanssektorn. Genom ändringsförordningen sker vissa mindre justeringar av dessa bestämmelser. De behöriga myndigheterna ska fortfarande förse varandra och vissa andra myndigheter och organ med information. Därtill kommer att det också ska ske ett informationsutbyte med Esma och behöriga sektorsmyndigheter. Det ska alltjämt kunna ske överlämnande av information som omfattas av sekretess. Som huvudregel gäller fortfarande tystnadsplikt och sekretess avseende information som utbyts. Esma övertar ansvaret för att ingå

samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheter i tredjeland.

Finansinspektionen har enligt 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) goda möjligheter att i tillsynsarbetet lämna ut sekretessbelagda handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (jfr bedömningen i t.ex. prop. 2009/10:217 s. 27 f. och prop. 2006/07:5 s. 350). Enligt nämnda paragraf kan en svensk myndighet inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten.

För information som Finansinspektionen tar emot och som inte får lämnas ut enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut gäller sekretess enligt 30 kap. 7 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen. Av denna bestämmelse följer att sekretess gäller hos en statlig myndighet i verksamhet som bl.a. består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet i den utsträckning riksdagen godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som beslutats av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41, prop. 2006/07:5 s. 350 och RÅ 2007 ref. 45).

Den tystnadsplikt som gäller enligt artikel 32 för personer som på olika sätt är knutna till bl.a. den behöriga myndigheten har sin motsvarighet i 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Det gäller ett förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift både för myndigheten där uppgiften är sekretessbelagd och för de personer som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund.

I förarbetena till lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut gjordes bedömningen att det informationsutbyte och den tystnadsplikt som föreskrivs i förordningen om kreditvärderingsinstitut inte står i strid med svensk nationell rätt (prop. 2009/10:217 s. 26 ff.). De ändringar som nu är aktuella föranleder inte någon ändrad bedömning i denna del.

Journalistförbundet har hävdat att ändringsförordningens regler om tystnadsplikt och sekretess kan medföra att det blir svårt att granska

Esma och dess verksamhet. Regeringen påminner om att de aktuella bestämmelserna, i materiellt hänseende, är desamma som de tidigare gällande. En följd av den nya ordningen är dock att svenska regler om allmänna handlingar i offentlighets- och sekretesslagen, inte ska tillämpas beträffande Esma. När det gäller allmänhetens tillgång till handlingar hos Esma tillämpas i stället Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.12

5.1.4. Uppgifter om tele- och datatrafik

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att Esma ska ansöka om tillstånd från domstol eller annan rättslig myndighet innan Esma begär in uppgifter om tele- och datatrafik.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna, förutom Journalistförbundet och Post- och telestyrelsen, tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den. Se ovan under avsnitt 5.1.1 för en närmare redogörelse för

Journalistförbundets synpunkter. Post- och telestyrelsen framför att de har invändningar mot Esmas och Finansinspektionens möjligheter att, utan särskilt tillstånd från domstol eller annan rättslig myndighet, inhämta uppgifter om tele- och datatrafik som omfattas av tystnadsplikt enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Tidningsutgivarna anför att de utgår från att möjligheterna att begära in uppgifter om tele- och datatrafik begränsas av artikel 23a och att det innebär att så snart det står klart att man befattat sig med t.ex. ett tystnadspliktigt meddelande till en tidning så ska man avhända sig och förstöra uppgiften.

Skälen för regeringens bedömning: För att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter kan Esma enligt artikel 23c bl.a. begära in uppgifter om tele- och datatrafik från den personkrets som anges i artikel 23b.1 dvs. kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verksamhet och andra personer som på annat sätt har ett samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet på ett nära och väsentligt sätt. Om det krävs ett tillstånd från en rättslig myndighet enligt nationell rätt, ska

Esma ansöka om ett sådant. Esma får också ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte.

Med anledning av Post- och telestyrelsens remissynpunkter kan konstateras att det enligt ändringsförordningen endast är de personer som avses i artikel 23b.1 som ska underkasta sig utredningar och som Esma har möjlighet att förelägga vite. Möjligheterna att begära information från de personer som omfattas av tystnadsplikt enligt lagen om elektronisk kommunikation är därför ytterst begränsade. Det finns inte heller för närvarande någon skyldighet för Finansinspektionen att begära tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Finansinspektionen begär in uppgifter om tele- och datatrafik.

12 EGT L 145, 31.5.2001, s. 43 (Celex 32001R1049). Detta följer av artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84, Celex 32010R1095).

Regeringen delar därför promemorians bedömning att det inte finns skäl att föreskriva en annan ordning avseende Esma, som endast kan begära uppgifter från en begränsad personkrets.

Esmas möjlighet att begära in uppgifter begränsas också av det skydd som föreskrivs i artikel 23a för sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier och det skydd som följer av skäl 26 i ändringsförordningen avseende grundläggande rättigheter och principer som kan följa av medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Information och handlingar som omfattas av rättsliga privilegier torde t.ex. innefatta information eller handlingar som är sekretessbelagda enligt lag. I avsnitt 5.1.2 redovisas andra begränsningar som kan följa av de nämnda bestämmelserna. I den mån Esma ändå skulle komma att ta del av sådan information eller sådana handlingar får det förutsättas att informationen inte utnyttjas och att handlingarna återlämnas.

5.1.5. Platsundersökningar

Regeringens förslag: Finansinspektionen får begära handräckning av

Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning ska kunna genomföras. Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på ett tillstånd från en domstol innan det sker en platsundersökning med eller utan handräckning av Kronofogdemyndigheten.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna, förutom Journalistförbundet, tillstyrker förslaget och bedömningen eller har ingen erinran mot dessa. Se ovan under avsnitt 5.1.1 för en närmare redogörelse för Journalistförbundets synpunkter. Tidningsutgivarna framför att det är viktigt att säkerställa att promemorians förslag inte innebär att Esma och andra myndigheter får ingripa på ett sätt som står i strid med svenska konstitutionella regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 23d, har Esma möjlighet att genomföra nödvändiga platsundersökningar hos de juridiska personer som anges i artikel 23b.1. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en platsundersökning ska därvid få tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör den berörda juridiska personen. De har även befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen. Esma är inte skyldig att i förväg underrätta berört företag om en förestående undersökning, eftersom det kan spoliera syftet med undersökningen.

De juridiska personer som anges i artikel 23b.1 är vid vite skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar som Esma beordrat genom ett beslut. Innan Esma fattar ett beslut om att genomföra en platsundersökning ska myndigheten samråda med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där platsundersökningen ska genomföras.

Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran aktivt bistå Esma. För det fall ett företag motsätter sig en platsundersökning som beslutats ska, enligt artikel 23d.7, den behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov begära handräckning av en verkställande myndighet. Enligt artikel 23d.8 ska även, om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna sådan handräckning som följer av artikel 23d.7, den behöriga myndigheten ansöka om ett sådant tillstånd. Ansökan om ett sådant tillstånd får också göras i förebyggande syfte.

För att Sverige ska leva upp till sitt åliggande enligt artikel 23d är det nödvändigt att införa en bestämmelse om att Finansinspektionen ska kunna begära handräckning av en verkställande myndighet för det fall någon motsätter sig en platsundersökning. Kronofogdemyndigheten bör, i likhet med vad som gäller enligt 5 kap.10, 16 och 17 §§konkurrenslagen (2008:579), utses till den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökningar ska kunna genomföras.

Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gälla. Om Finansinspektionen begär det ska Kronofogdemyndigheten dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker eftersom Esma, enligt ändringsförordningen, under vissa förutsättningar kan genomföra platsundersökningar utan att i förväg meddela detta till det berörda företaget. Kronofogdemyndigheten har med stöd av reglerna i utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och myndigheten kan också vid behov begära biträde av polismyndigheten13.

Frågan är om det ska införas krav på ett tillstånd från en domstol innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning. Av artikel 23d.9 följer att en domstolsprövning i så fall ska ta sikte på användningen av tvångsåtgärder och inte får avse behovet av platsundersökning. Behovet av platsundersökning kan dock prövas av Esmas överklagandenämnd och Europeiska unionens domstol enligt artikel 23d.4. Med hänsyn till den begränsade prövning som kan ske och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning instämmer regeringen i promemorians bedömning att det inte framstår som motiverat att införa krav på en nationell domstolsprövning vid platsundersökningar.

Journalistförbundet och Tidningsutgivarna har betonat vikten av att

Esmas befogenheter inte står i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Som nämnts följer av skäl 26 i ändringsförordningen att förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, t.ex. gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. Det finns i sammanhanget även skäl att peka på att Esmas möjlighet att begära platsundersökningar och därmed

13 Se 2 kap. 17 § utsökningsbalken (1981:774) och 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981).

Finansinspektionens utrymme att begära handräckning är begränsad av det skydd som föreskrivs i artikel 23a och som innebär att Esma inte får använda sig av några utredningsbefogenheter för att avkräva sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Av detta följer att några platsundersökningar inte får göras om detta skulle leda till röjandet av sådan information som omfattas av rättsligt skydd. Det kan t.ex. gälla platsundersökningar hos medieföretag. Enligt regeringen gäller även i dessa situationer det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Justitiekanslern (JK) har i sitt remissyttrande godtagit denna slutsats (se vidare avsnitt 5.1.2).

Hänvisningar till S5-1-5

5.2. Verkställighet

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten anges som ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt nya artikel 36d i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Beslut om böter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens. I regeringens förslag anges dock, på inrådan av Lagrådet, vilka svenska bestämmelser som är tillämpliga för verkställigheten.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt nya artikel 36d i förordningen om kreditvärderingsinstitut är Esmas beslut om böter och vite verkställbara. Verkställigheten ska följa nationella civilprocessrättsliga bestämmelser. Beslutet om verkställighet ska kunna ske utan annan formalitet än kontroll av att avgörandet är äkta. Denna kontroll ska göras av en av medlemsstaten särskilt utsedd myndighet. När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den som vill få verkställighet, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att ansöka om verkställighet hos det behöriga organet.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska unionens domstol. Nationella domstolar kan dock pröva om verkställigheten genomförs på ett felaktigt sätt.

Enligt artikel 36d är medlemsstaterna skyldiga att utse ett myndighet som ska pröva om ett beslut av Esma om böter eller vite är äkta. Den prövning som ska göras är mycket begränsad och en domstolsprövning framstår därför inte som befogad. Kronofogdemyndigheten har i flera fall ansetts vara den lämpligaste myndigheten för att ta ställning till om ett utländskt avgörande kan verkställas här i landet, se t.ex. lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område liksom de överväganden som görs i prop. 2010/11:43 om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. Vid Kronofogdemyndigheten finns således kompetens och viss vana vid

likartade frågor. Kronofogdemyndigheten är också den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten. Enligt regeringens mening bör därför Kronofogdemyndigheten utses till behörig myndighet för äkthetskontroll enligt artikel 36d.

Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att det i lagen bör framgå vilka svenska bestämmelser som är tillämpliga på verkställigheten. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. I utsökningsbalken finns det regelverk som därvid kan komma i fråga. Esmas beslut om böter eller viten ska anses som en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Detta behöver klargöras. Tillämpningen av bestämmelserna föreslås följa de regler som gäller för verkställighet av en svensk dom som har vunnit laga kraft. Det finns samtidigt behov av att klargöra att förordningens regler om verkställighet ska ha företräde i förhållande till utsökningsbalken, vilket främst får betydelse när det gäller uppskjuten verkställighet (jfr artikel 36d.3).

5.3. Behov av nationella sanktioner

Regeringens bedömning: Skyldigheten att införa sanktioner för överträdelser av artikel 4.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringen. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaterna är enligt den nya lydelsen av artikel 36 i förordningen om kreditvärderingsinstitut skyldiga att fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av artikel 4.1 och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. I artikel 4.1 föreskrivs en skyldighet för vissa institut och företag att i rättsligt reglerade sammanhang enbart använda sig av kreditbetyg som utfärdats av registrerade kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen.

Det föreskrivs även en skyldighet för bl.a. emittenter att säkerställa att vissa prospekt, som innehåller hänvisningar till kreditbetyg, också ska innehålla tydlig information om kreditbetygen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 25a är det de behöriga sektorsmyndigheterna som är ansvariga för tillsynen och tillämpningen av artikel 4.1. Dessa myndigheter har då tillgång till de befogenheter som följer av relevant sektorslagstiftning.

Av sektorslagstiftningen följer Finansinspektionens befogenheter och möjlighet att ingripa mot de institut och företag som i rättslig reglerade sammanhang är skyldiga att använda sig av kreditbetyg som utfärdas av registrerande kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen. Finansinspektionen kan t.ex. beträffande kreditinstitut ingripa med de befogenheter och sanktioner som följer av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse om institutet inte använder tillåtna kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det i sektorslagstiftningen redan finns effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för berörda institut och

företag som inte följer den reglering som gäller för verksamheten. Ändringsförordningen föranleder därför ingen lagstiftningsåtgärd i detta avseende.

I 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om t.ex. när ett prospekt ska upprättas och vad ett prospekt ska innehålla. Av 2 kap. 11 § följer att ett prospekt också ska innehålla den information som anges i artikel 4.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen har, enligt 6 kap. 1 c § lagen om handel med finansiella instrument, möjlighet att tillfälligt förbjuda ett erbjudande av finansiella instrument till allmänheten, ett upptagande av finansiella instrument till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande. En förutsättning för det är att inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet till handel eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller prospektförordningen14. Finansinspektionen får i fråga om ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten även meddela ett permanent förbud, om inspektionen finner att bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller prospektförordningen har överträtts. En särskild avgift för den som begår överträdelser mot bestämmelserna gällande prospekt har endast bedömts befogad för det fall den som är prospektskyldig inte ansöker om godkännande av ett prospekt, inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt eller inte offentliggör ett prospekt eller tillägg till ett prospekt (se övervägandena i prop. 2004/05:158 s. 141 ff. med hänvisningar). Det finns således möjlighet för Finansinspektionen att vidta sanktioner för det fall någon bryter mot bestämmelserna om vilken information ett prospekt ska innehålla. Några ytterligare sanktioner bedöms inte nödvändiga. Ändringsförordningen föranleder därför inte heller i denna del någon lagstiftningsåtgärd.

6. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 mars 2012.

Promemorians förslag avviker från regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig i den specifika frågan om lämpligt datum för ikraftträdande. Dock anser Sveriges advokatsamfund att rådet och Europaparlamentet inte ska genomdriva så korta tidsfrister att dessa hamnar i konflikt med de konstitutionella kraven för lagstiftningens beredning i de olika medlemsstaterna. Man uppmanar regeringen att i EU-förhandlingar om rättsakter som ska

14 Kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (EUT L 149, 30.4.2004, s.1, Celex 32004R0809).

genomföras i Sverige, noggrant sörja för att regeringsformens regler och principer kan uppfyllas.

Skälen för regeringens förslag: Som framgått i avsnitt 5 behöver svensk lagstiftning ändras i anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut15 (nedan kallad ”ändringsförordningen”). Flertalet bestämmelser i lagen om kreditvärderingsinstitut (2010:1010) har blivit obsoleta.

Tillsynsbefogenheterna för Finansinspektionen upphörde redan den 1 juli 2011. De nya bestämmelserna i lagen om kreditvärderingsinstitut – som möjliggör delegation, handräckning och äkthetskontroll – bör med andra ord träda i kraft snarast möjligt. Detta kan ske tidigast den 1 mars 2012.

Regeringen håller med Sveriges advokatsamfund i dess kritik av de snäva tidsramarna. Regeringen har också, med hänvisning till den nationella lagstiftningsproceduren, i de aktuella förhandlingarna begärt ett senare datum för ändringsförordningens ikraftträdande och för övergången av tillsynsbefogenheterna till Esma, men har inte vunnit tillräckligt stöd för detta. Följdriktigt har de svenska lagstiftningsåtgärderna inte heller kunnat få verkan fr.o.m. den tidpunkt som förutsätts i ändringsförordningen (dvs. den 1 juli 2011).

7. Förslagens konsekvenser

7.1. Allmänt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut16 (nedan kallad ”ändringsförordningen”) medför i sig olika konsekvenser för främst kreditvärderingsinstitut, Esma och de nationella tillsynsmyndigheterna. Konsekvenserna av ändringsförordningen framgår av Europeiska kommissionens konsekvensanalys.17 Ändringsförordningen syftar till att uppnå en effektiv tillsyn över kreditvärderingsinstituten, att rationalisera tillsynsstrukturen och garantera rättslig säkerhet för kreditvärderingsinstituten och marknadsdeltagarna. De förslag som lämnas i propositionen har till syfte att anpassa svensk lagstiftning till ändringsförordningen, eftersom ändringsförordningen förutsätter att det införs vissa nationella regler om handräckning vid platsundersökningar och äkthetskontroll. I följande avsnitt (7.2–7.5) redogörs för vilka konsekvenser de förslag som lämnas i propositionen medför.

15 EUT L 145, 31.5.2011, s. 30 (Celex 32011R0513). 16 EUT L 145, 31.5.2011, s. 30 (Celex 32011R0513). 17 Arbetsdokument från kommissionens avdelningar – Sammanfattning av konsekvensanalysen – som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (SEK(2010) 679, Celex 52010SC0679).

Inledningsvis kan dock noteras att det för närvarande saknas registrerade kreditvärderingsinstitut med säte i Sverige.

7.2. Konsekvenser för Finansinspektionen

Enligt ändringsförordningen upphör Finansinspektionens befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut den 1 juli 2011. Finansinspektionens tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa tas därför bort från lagen om kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionens kvarstående uppgifter liksom myndighetens befogenheter när dessa utförs framgår direkt av ändringsförordningen. Finansinspektionen ska t.ex. utföra sådana uppgifter som Esma delegerar till Finansinspektionen och Finansinspektionen ska också ge Esma nödvändigt bistånd om någon motsätter sig en platsundersökning. Dessa uppgifter torde dock bli av begränsad omfattning (se avsnitt 5.1.1) och medföra endast marginella arbetsinsatser. Av artiklarna 19 och 30 i ändringsförordningen framgår att de kostnader som Finansinspektionen kan åsamkas när de utför uppgifter enligt förordningen ska ersättas av Esma.

7.3. Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten

Kronofogdemyndigheten ska, på ansökan av Finansinspektionen, kunna besluta om handräckning om någon motsätter sig en platsundersökning. Vilka överväganden som gjorts vid val av myndighet framgår av avsnitt 5.1.5. För Kronofogdemyndighetens del antas förslaget inte innebära mer än en marginell ökning av arbetsbelastningen. Platsundersökningar förväntas inte ske med någon större frekvens och det får förutsättas att de som berörs av inspektionerna normalt underkastar sig dessa frivilligt.

Kronofogdemyndigheten utses också till ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut om böter eller vite. Vilka överväganden som gjorts vid val av myndighet framgår av avsnitt 5.2. Inte heller denna uppgift antas innebära mer än en mycket marginell ökning av arbetsbelastningen. Som nämnts saknas registrerade kreditvärderingsinstitut i Sverige och verkställighet av beslut om böter eller vite torde bli aktuellt endast i undantagsfall.

Regeringens bedömning är, mot bakgrund av det nyss sagda, att Kronofogdemyndighetens eventuella merkostnader till följd av den föreslagna bestämmelsen, är sådana att de ska täckas med befintliga resurser.

7.4. Konsekvenser för domstolarna

För närvarande kan Finansinspektionens olika beslut överklagas till domstol. Ändringsförordningen innebär att tillsynen flyttas över till Esma och att överprövning av Esmas beslut kommer att ske av en överprövningsnämnd och av Europeiska unionens domstol. Detta torde innebära en marginell minskning av antalet mål hos domstolarna. Den nu

föreslagna lagstiftningen innebär dock att Kronofogdemyndighetens beslut dels vid handräckningsärenden, dels vid ansökningar om äkthetskontroll kan komma att överklagas till domstol. Kronofogdemyndigheten förväntas endast i undantagsfall fatta sådana beslut. De budgetära konsekvenserna för domstolarna ska därför hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga ramar.

7.5. Övriga konsekvenser

De förslag som lämnas i propositionen bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin eller miljön. Förslagen i propositionen förväntas inte heller ge några ytterligare effekter för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda.

8. Författningskommentar

8.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut

3 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.5.

Paragrafen är ny. I den finns bestämmelser om handräckning vid genomförande av platsundersökningar. Av nya artikel 23d i förordningen framgår att det endast är i de fall som Esma beslutat om en platsundersökning som olika företag är skyldiga att underkasta sig en sådan undersökning och som handräckning kan komma i fråga. Även de platsundersökningar som t.ex. Finansinspektionen utför efter delegation av Esma omfattas av handräckningsreglerna i denna paragraf, vilket framgår av nya artikel 23d.6.

Av andra stycket första meningen framgår att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gäller vid handräckning. Av 2 kap. 17 § utsökningsbalken följer t.ex. vilka befogenheter förrättningsmannen har och av 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) framgår att Kronofogdemyndigheten också kan begära biträde av polismyndigheten under vissa förutsättningar.

Enligt ändringsförordningen får Esma genomföra en platsundersökning utan att i förväg underrätta det berörda företaget ”när kontrollens korrekta genomförande och effektivitet så kräver”. I andra stycket andra meningen har därför föreskrivits att Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. Bestämmelsen, avser att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om saken inte är brådskande. I enlighet med Lagrådets förslag har dock paragrafen utformats på ett sätt som möjliggör underrättelse i de fall där det har bedömts att det saknas skäl att underlåta detta.

4 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.

Paragrafen är ny. I bestämmelsen utses Kronofogdemyndigheten till ansvarig myndighet för äkthetskontroll av Esmas beslut om böter eller vite enligt nya artikel 36d.3. Med ”böter” avses i förordningen en administrativ sanktion, inte en straffrättslig.

Kronofogdemyndigheten ska pröva om beslutet är äkta. Efter ansökan av den som vill få verkställighet ska därefter Kronofogdemyndigheten kunna fatta beslut om verkställighet.

I enlighet med Lagrådets förslag har paragrafen kompletterats med ett klargörande av vilka svenska bestämmelser som ska vara tillämpliga för verkställigheten. Skrivningen innebär att Esmas beslut om böter eller viten är en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Vidare anges att utsökningsbalkens regler ska gälla för verkställigheten. Esmas beslut om böter eller viten ska därvid likställas med en svensk lagakraftvunnen dom, om inte något

annat följer av förordningen. När det gäller sådana undantag i förordningen bör särskilt noteras att denna innehåller regler om uppskjuten verkställighet (artikel 36d.3). Av artikel 60 i den s.k. Esmaförordningen (nr 1095/2010) framgår att Esmas beslut kan verkställas omedelbart, även om det har överklagats.

Rubriken närmast före paragrafen har, i enlighet med Lagrådets förslag, följdriktigt ändrats till ”Verkställighet”.

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

32

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 513/2011

av den 11 maj 2011

om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (

1

),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

I den slutrapport som offentliggjordes den 25 februari

2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de

Larosière som ordförande på kommisionens uppdrag

drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen av den finansi­

ella sektorn i Europeiska unionen behövde stärkas för att

minska risken för och mildra effekterna av framtida fi­

nanskriser. Den rekommenderade långtgående reformer

av tillsynsstrukturen. Expertgruppen fann också att det

borde inrättas ett europeiskt system för finansiell tillsyn

(ESFS), som skulle omfatta tre europeiska tillsynsmyndig­

heter – en för värdepapperssektorn, en för försäkrings-

och tjänstepensionssektorn och en för banksektorn, samt

rekommenderade inrättande av ett europeiskt systemrisk­

råd.

(2)

I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln ”Främja

återhämtning i Europa” föreslog kommissionen att för­

slag till lagstiftning om inrättande av ESFS skulle tas

fram, och i dess meddelande av den 27 maj 2009 med

titeln ”Den finansiella tillsynen i Europa” presenterades

närmare hur strukturen för sådana nya tillsynsramar

skulle kunna utformas och den specifika tillsynen av

kreditvärderingsinstitut framhävdes.

(3)

I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade

Europeiska rådet inrättandet av ESFS, som skulle bestå av

ett nätverk av nationella finansiella tillsynsmyndigheter

som verkar gemensamt med tre nya europeiska tillsyns­

myndigheter. Syftet med ESFS bör vara att förbättra den

nationella tillsynens kvalitet och enhetlighet, att stärka

kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper genom

att skapa tillsynskollegier och att införa ett enhetligt eu­

ropeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansmark­

nadsaktörer på den inre marknaden. Europeiska rådet

betonade att en europeisk värdepappers- och marknads­

myndighet bör ha tillsynsbefogenheter över kreditvär­

deringsinstitut. Vidare bör kommissionen ha fortsatt be­

fogenhet att se till att fördragen följs, särskilt avdelning

VII kapitel 1 i fördraget om Europeiska unionens funk­

tionssätt (EUF-fördraget) avseende gemensamma konkur­

rensregler, i enlighet med tillämpningsföreskrifterna för

dessa regler.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1095/2010 (

4

) inrättades Europeiska tillsynsmyndighe­

ten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighe­

ten) (Esma).

(5)

Esmas behörighetsområde bör klart definieras så att fi­

nansmarknadsaktörer kan avgöra vilken myndighet som

är behörig på kreditvärderingsinstitutens verksamhets­

område. Esma bör få generell behörighet enligt Europa­

parlamentets och rådets förordning (EG) nr

1060/2009 ( 5 ) i frågor som gäller registrering och lö­

pande tillsyn av registrerade kreditvärderingsinstitut.

(6)

Esma bör ges hela ansvaret för registrering och tillsyn av

kreditvärderingsinstitut i unionen. I de fall där Esma de­

legerar specifika uppgifter till behöriga myndigheter bör

det juridiska ansvaret fortsätta att ligga hos Esma. Chefer

och övrig personal vid behöriga myndigheter bör invol­

veras i beslutsprocessen inom Esma i enlighet med för­

ordning (EU) nr 1095/2010 och fungera som ledamöter i

dess organ, såsom dess tillsynsstyrelse eller dess interna

expertgrupper. Esma bör ha exklusiv behörighet att sluta

samarbetsavtal om utbyte av information med tillsyns­

myndigheter i tredjeländer. Nationella behöriga myndig­

heter bör, i den mån de deltar i Esmas beslutsprocess

eller när de utför arbetsuppgifter på myndighetens väg­

nar, omfattas av dessa samarbetsavtal.

SV

L 145/30

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

( 1 ) EUT C 337, 14.12.2010, s. 1.

( 2 ) EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2010 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 april 2011.

( 4 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

( 5 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

32

Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr

513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förord-

ning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

33

(7)

Transparent information från emittenten av ett kreditvär­

derat finansiellt instrument till det kreditvärderingsinstitut

som utsetts skulle kunna få stort mervärde för mark­

nadens funktionssätt och skyddet av investerare. Därför

bör man överväga hur man på bästa sätt kan öka trans­

parensen av den information som ligger till grund för

kreditvärderingen av alla finansiella instrument. För det

första skulle konkurrensen mellan kreditvärderingsinstitu­

ten sannolikt öka om denna information lämnades till

andra registrerade eller certifierade kreditvärderingsinsti­

tut, eftersom detta rent konkret skulle kunna leda till ett

ökat antal kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ. Ut­

färdandet av sådana kreditbetyg på eget initiativ bör

främja användningen av mer än ett kreditbetyg per fi­

nansiellt instrument. Det skulle också sannolikt bidra till

att undvika möjliga intressekonflikter, särskilt enligt ”is­

suer-pays”-modellen, och bör höja kvaliteten på kreditbe­

tygen. För det andra skulle ett offentliggörande av denna

information till hela marknaden också kunna öka inve­

sterarnas förmåga att utveckla sina egna riskanalyser ge­

nom att grunda sin due diligence på denna ytterligare

information. Ett sådant offentliggörande skulle också

kunna minska beroendet av kreditbetyg som utfärdas

av kreditvärderingsinstitut. För att uppnå dessa grundläg­

gande mål bör kommissionen göra en fördjupad analys

av dessa frågor och överväga en lämplig omfattning av

skyldigheten att offentliggöra, med beaktande av effek­

terna för den lokala värdepapperiseringsmarknaden, ytter­

ligare dialog med berörda parter, övervakning av mark­

nads- och regleringsutvecklingen, samt erfarenheterna

från andra jurisdiktioner. Kommissionen bör i ljuset av

denna utvärdering lägga fram lämpliga lagstiftningsför­

slag. Kommissionens utvärdering och förslag bör göra

det möjligt att fastställa nya transparenskrav på ett sätt

som bäst tillgodoser allmänintresset och som är mest

förenligt med skyddet av investerarna.

(8)

Eftersom kreditbetyg används i hela unionen, är den tra­

ditionella skillnaden mellan den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten och andra behöriga myndigheter re­

spektive användningen av samordning av tillsynen i kol­

legier inte den lämpligaste strukturen för tillsyn över

kreditvärderingsinstitut. I och med inrättandet av Esma

är en dylik struktur inte längre nödvändig. Registrerings­

förfarandet bör därför rationaliseras och tidsgränserna på

motsvarande sätt kortas.

(9)

Esma bör ansvara för registreringen av och den löpande

tillsynen över kreditvärderingsinstitut, men bör inte an­

svara för tillsynen av kreditbetygens användare. Behöriga

myndigheter som utsetts inom ramen för den relevanta

sektorslagstiftningen för tillsyn av kreditinstitut, vär­

depappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag,

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär­

depapper (fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alter­

nativa investeringsfonder bör därför ha fortsatt ansvar för

tillsynen över dessa finansinstituts och andra enheters

användning av kreditbetyg, som övervakas på nationell

nivå i samband med och för tillämpningen av andra

direktiv om finansiella tjänster och avseende använd­

ningen av kreditbetyg i prospekt.

(10)

Ett effektivt verktyg behövs för att skapa harmoniserade

tekniska standarder för tillsyn som underlättar den lö­

pande tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009

och säkerställer likvärdiga förutsättningar och ett tillfreds­

ställande skydd av investerare och konsumenter i hela

unionen. Det är ändamålsenligt och lämpligt att ålägga

Esma att utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn, eftersom det är ett organ med mycket specialiserad

sakkunskap.

(11)

För kreditvärderingsinstituten bör Esma för kommissio­

nen lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn

beträffande den information som ett kreditvärderings­

institut ska tillhandahålla i registreringsansökan, vilken

information som ett kreditvärderingsinstitut ska tillhan­

dahålla i certifieringsansökan och för en bedömning av

om det är systemviktigt för den finansiella stabiliteten

eller integriteten på finansmarknaderna, presentationen

av informationen, inklusive struktur, format, metod och

rapporteringsperiod, som ett kreditvärderingsinstitut ska

lämna beträffande bedömningen av om kreditvärderings­

metoderna uppfyller kraven i förordning (EG) nr

1060/2009 och vilka kreditbetygsuppgifter som perio­

diskt ska begäras in, och i vilket format, från ett kredit­

värderingsinstitut inom ramen för Esmas löpande tillsyn.

Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn bör i

enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 godkännas

av kommissionen för att få bindande rättsverkan. När

Esma utfärdar förslag till tekniska standarder för tillsyn

bör den beakta och, om det är lämpligt och nödvändigt,

uppdatera de riktlinjer som redan utfärdats av Europeiska

värdepapperstillsynskommittén avseende innehållet i för­

ordning (EG) nr 1060/2009.

(12)

På områden som inte omfattas av tekniska standarder för

tillsyn bör Esma ha befogenhet att utfärda och uppdatera

icke-bindande riktlinjer i frågor med anknytning till till­

lämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

(13)

För att Esma ska kunna utföra sina uppgifter på ett ef­

fektivt sätt bör myndigheten ha möjlighet att genom en

enkel begäran eller genom ett beslut begära in alla nöd­

vändiga uppgifter från kreditvärderingsinstitut, personer

som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvär­

derade enheter och anknutna tredje parter, de tredje par­

ter på vilka kreditvärderingsinstituten lägger ut operativa

funktioner och andra personer som på ett annat, nära

och väsentligt sätt har ett samband med eller är knutna

till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksam­

het. Den senare gruppen personer bör omfatta till exem­

pel personal vid ett kreditvärderingsinstitut som inte är

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/31

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

34

direkt involverad i värderingsverksamhet, men som ge­

nom sin funktion vid kreditvärderingsinstitutet kan ha

tillgång till viktiga uppgifter om ett specifikt fall. Även

företag som har varit tjänsteleverantörer till kreditvär­

deringsinstitutet kan ingå i denna kategori. De företag

som använder sig av kreditbetygen bör inte ingå i denna

kategori. Om Esma begär in sådana uppgifter genom en

enkel begäran är den person som tillfrågas inte skyldig

att tillhandahålla uppgifterna, men de uppgifter som läm­

nas frivilligt som svar på en begäran bör inte vara fel­

aktiga eller vilseledande. Sådana uppgifter bör tillhanda­

hållas utan dröjsmål.

(14)

För att effektivt kunna utöva sina tillsynsbefogenheter

bör Esma ha möjlighet att genomföra utredningar och

kontroller på plats.

(15)

Behöriga myndigheter bör meddela alla uppgifter som

krävs enligt förordning (EG) nr 1060/2009 och bistå

och samarbeta med Esma. Esma och de behöriga myn­

digheterna bör även ha ett nära samarbete med de sek­

torsmyndigheter som ansvarar för tillsynen av de företag

som avses i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1060/2009.

Esma bör kunna delegera särskilda tillsynsuppgifter till

den behöriga myndigheten i en medlemsstat, exempelvis

när en tillsynsuppgift kräver kunskap och kännedom om

lokala förhållanden, vilket är lättare att tillgå på nationell

nivå. Till de typer av uppgifter som skulle kunna delege­

ras hör genomförande av särskilda uppgifter i en utred­

ning och kontroller på plats. Esma bör innan uppgifter

delegeras rådfråga den berörda behöriga myndigheten om

de närmare villkoren för detta delegerande av uppgifter,

bland annat om omfattningen av den uppgift som ska

delegeras, tidsschemat för utförande av uppgiften och

översändandet av nödvändig information från och till

Esma. Esma bör ersätta de behöriga myndigheterna för

utförandet av en delegerad uppgift i enlighet med en

förordning om avgifter som kommissionen ska anta ge­

nom en delegerad akt. Esma bör inte kunna delegera

befogenhet att anta beslut om registrering.

(16)

Det måste säkerställas att behöriga myndigheter kan be­

gära att Esma undersöker om villkoren uppfyllts för att

återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, och att

begära att Esma upphäver användningen av kreditbetyg i

de fall där ett kreditvärderingsinstitut anses bryta mot

förordning (EG) nr 1060/2009 på ett allvarligt och var­

aktigt sätt. Esma bör ta ställning till sådana begäranden

och vidta adekvata åtgärder.

(17)

Esma bör kunna besluta om att ålägga vite för att tvinga

kreditvärderingsinstitut att se till att en överträdelse upp­

hör, lämna fullständig information som Esma begärt eller

underkasta sig en utredning eller kontroll på plats.

(18)

Esma bör även kunna ålägga kreditvärderingsinstitut bö­

ter när den konstaterar att de har gjort sig skyldiga,

uppsåtligen eller av oaktsamhet, till en överträdelse av

förordning (EG) nr 1060/2009. Böterna bör stå i pro­

portion till hur allvarliga överträdelserna är. Överträdel­

serna bör delas upp i olika grupper för vilka specifika

böter bör bestämmas. För att beräkna böterna för en viss

överträdelse bör Esma utnyttja en tvåstegsmetod där man

först fastställer ett basbelopp och sedan vid behov juste­

rar detta basbelopp med vissa koefficienter. Basbeloppet

bör fastställas med beaktande av det berörda kreditvär­

deringsinstitutets årliga omsättning och justeringarna bör

göras genom att öka eller minska basbeloppet med hjälp

av tillämpning av relevanta koefficienter i enlighet med

denna förordning.

(19)

Genom denna förordning fastställs koefficienter för för­

svårande och förmildrande omständigheter för att ge

Esma de nödvändiga verktygen för att besluta om böter

som står i proportion till hur allvarlig en överträdelse är

som ett kreditvärderingsinstitut begått, med beaktande av

omständigheterna vid överträdelsen.

(20)

Esma bör innan beslut fattas om böter eller vite ge de

personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att

deras rätt till försvar iakttas.

(21)

Medlemsstaterna bör ha fortsatt behörighet att fastställa

och tillämpa regler för sanktioner för finansinstituts och

andra enheters överträdelser av sin skyldighet att i rätts­

ligt reglerade sammanhang bara använda kreditbetyg som

utfärdats av kreditvärderingsinstitut som registrerats i en­

lighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

(22)

Denna förordning får inte skapa ett prejudikat för de

europeiska tillsynsmyndigheternas åläggande av finansi­

ella eller andra sanktioner mot finansmarknadsaktörer

eller andra företag med avseende på andra typer av verk­

samhet.

(23)

Esma bör avhålla sig från att ålägga böter eller vite i de

fall där en tidigare frikännande eller fällande dom som

bygger på identiska eller väsentligen identiska sakförhål­

landen har vunnit laga kraft efter straffrättsliga förfaran­

den enligt nationell lagstiftning.

SV

L 145/32

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

35

(24)

Beslut av Esma att ålägga böter och viten bör vara verk­

ställbara och verkställigheten bör följa de civilprocess­

rättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium

den sker. Civilprocessrättsliga regler bör inte innefatta

straffrättsliga procedurregler men skulle kunna innefatta

förvaltningsrättsliga procedurregler.

(25)

Om ett kreditvärderingsinstitut begår en överträdelse bör

Esma ha befogenhet att vidta en rad tillsynsåtgärder,

bland annat att begära att kreditvärderingsinstitutet upp­

hör med överträdelsen, upphäva användningen av kredit­

betyg i rättsligt reglerade sammanhang, tillfälligt förbjuda

ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg och

som en sista utväg återkalla registreringen när kreditvär­

deringsinstitutet allvarligt eller upprepade gånger har

överträtt bestämmelserna i förordning (EG) nr

1060/2009. Tillsynsåtgärderna bör tillämpas av Esma

med beaktande av överträdelsens natur och allvar och

bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Innan

Esma fattar beslut om tillsynsåtgärder bör den ge de

personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att

deras rätt till försvar iakttas.

(26)

Denna förordning står i överensstämmelse med de

grundläggande rättigheter och principer som erkänns sär­

skilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande

rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella tra­

ditioner. Följaktligen bör denna förordning tolkas och

tillämpas i enlighet med de rättigheterna och principerna,

inklusive de som avser tryckfrihet och yttrandefrihet i

medierna, och rätten till tolkning och översättning för

dem som inte talar eller förstår rättegångsspråket som

en del av den allmänna rätten till en rättvis rättegång.

(27)

Av rättsäkerhetsskäl bör det fastställas klara övergångs­

regler för hur de behöriga myndigheterna ska lämna ak­

ter och arbetsdokument till Esma.

(28)

En registrering av ett kreditvärderingsinstitut som bevil­

jats av en behörig myndighet bör fortsätta att gälla i hela

unionen efter överföringen av tillsynsbefogenheterna från

de behöriga myndigheterna till Esma.

(29)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att,

med hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, när­

mare ange eller ändra kriterierna för om tredjelands rätts­

liga och tillsynsmässiga ramar ska bedömas likvärdiga,

för att anta en förordning om avgifter och närmare be­

stämmelser om böter och vite och för ändring av bila­

gorna till förordning (EG) nr 1060/2009. Det är av sär­

skild betydelse att kommissionen genomför lämpliga

samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på ex­

pertnivå.

(30)

Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar de­

legerade akter, se till att översändandet av information

och relevanta handlingar till Europaparlamentet och rådet

sker kontinuerligt och i god tid.

(31)

Europaparlamentet eller rådet bör kunna invända mot

den delegerade akten inom en period på tre månader

från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets

initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader

när det gäller väsentliga problemområden. Europaparla­

mentet och rådet bör också kunna underrätta de övriga

institutionerna om sina avsikter att inte invända. Ett så­

dant tidigt godkännande av delegerade akter är särskilt

lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel

när det finns tidsplaner fastställda i den grundläggande

akten för när kommissionen ska anta delegerade akter.

(32)

I förklaringen om artikel 290 i fördraget om Europeiska

unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från den

regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, note­

rade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet

med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda

med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbe­

tandet av kommissionens utkast till delegerade akter

inom området för finansiella tjänster.

(33)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) gäller då personuppgif­

ter behandlas vid tillämpningen av förordning (EG) nr

1060/2009.

(34)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för en­

skilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskaps­

organen behandlar personuppgifter och om den fria rör­

ligheten för sådana uppgifter ( 2 ) ska tillämpas fullt ut på

behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av

förordning (EG) nr 1060/2009.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/33

( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

36

(35)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skapa

ett effektivt och ändamålsenligt tillsynssystem för kredit­

värderingsinstitut genom att låta en enda tillsynsmyndig­

het utöva tillsyn av kreditvärderingsverksamheten inom

unionen, vilket ger kreditvärderingsinstituten en enda

kontaktpunkt och tryggar en konsekvent tillämpning av

reglerna för kreditvärderingsinstitut, inte i tillräcklig ut­

sträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför,

på grund av att den kreditvärderingsverksamhet som ska

övervakas har alleuropeisk struktur och verkan, bättre

kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder

i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördra­

get om Europeiska unionen. I enlighet med proportiona­

litetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte

utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(36)

Förordning (EG) nr 1060/2009 bör därför ändras i en­

lighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Ändringar

Förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 3.1 ska följande led läggas till:

”p) behöriga myndigheter: de myndigheter som en medlems­

stat har utsett i enlighet med artikel 22,

q) sektorslagstiftning: de unionsrättsakter som anges i

artikel 4.1 första stycket,

r) behöriga sektorsmyndigheter: de nationella behöriga myn­

digheter som utsetts enligt den relevanta sektorslagstift­

ningen för tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföre­

tag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för

kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alternativa in­

vesteringsfonder.”

2. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket i punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv

2006/48/EG, värdepappersföretag enligt definitionen i

direktiv 2004/39/EG, försäkringsföretag som omfattas

av rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli

1973 om samordning av lagar och andra författningar

angående rätten att etablera och driva verksamhet med

annan direkt försäkring än livförsäkring (*), livförsäk­

ringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november

2002 om livförsäkring (**), återförsäkringsföretag enligt

definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv

2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäk­

ring (***), fondföretag enligt definitionen i Europaparla­

mentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli

2009 om samordning av lagar och andra författningar

som avser företag för kollektiva investeringar i överlåt­

bara värdepapper (fondföretag) (****), tjänstepensions­

institut enligt definitionen i direktiv 2003/41/EG och

alternativa investeringsfonder får i rättsligt reglerade

sammanhang endast använda kreditbetyg som utfärdats

av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unio­

nen och registrerade i enlighet med denna förordning.

___________

(*) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(**) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(***) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(****) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.”

b) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) Leden b, c och d ska ersättas med följande:

”b) Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och

kan fortlöpande visa för Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska värdepappers- och mark­

nadsmyndigheten), inrättad genom Europaparla­

mentets och rådets förordning (EU) nr

1095/2010 (*) (Esma), att den kreditvärderings­

verksamhet som utförs av kreditvärderingsinsti­

tutet i tredjeland och som leder till utfärdande av

de kreditbetyg som ska godkännas uppfyller krav

som är minst lika stränga som de krav som

anges i artiklarna 6–12.

c) Esmas förmåga att bedöma och övervaka om

kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland

följer de krav som anges i led b är inte begrän­

sad.

d) Kreditvärderingsinstitutet ska på begäran göra all

den information tillgänglig för Esma som denna

behöver för att regelbundet övervaka efterlev­

naden av kraven i denna förordning.

___________

(*) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.”

SV

L 145/34

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

37

ii) Led h ska ersättas med följande:

”h) Det finns lämpliga samarbetsarrangemang mel­

lan Esma och den berörda tillsynsmyndigheten

för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredje­

land. Esma ska se till att ett sådant samarbets­

arrangemang minst fastställer

i) mekanismen för informationsutbyte mellan

Esma och den berörda tillsynsmyndigheten

för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tred­

jeland, och

ii) förfarandena för samordning av tillsynsverk­

samheten för att göra det möjligt för Esma

att fortlöpande övervaka den kreditvär­

deringsverksamhet som leder till utfärdandet

av ett godkänt kreditbetyg.”

3. Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1

får ansöka om certifiering. Ansökan ska lämnas in till

Esma, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i

artikel 15.”

b) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. Esma ska granska och besluta om ansökan om

certifiering, i enlighet med det förfarande som anges i

artikel 16. Beslutet om certifiering ska baseras på de

kriterier som anges i punkt 1 a–d i den här artikeln.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1

får även ansöka om att undantas

a) från fall till fall från skyldigheten att uppfylla några

eller samtliga krav i bilaga I avdelning A och

artikel 7.4, om det kan visa att kraven inte är pro­

portionella, mot bakgrund av dess verksamhets art,

storlek och komplexitet, och arten och omfattningen

av dess utfärdande av kreditbetyg,

b) från kravet på fysisk närvaro inom unionen, när ett

sådant krav skulle vara alltför betungande och opro­

portionellt mot bakgrund av dess verksamhets art,

storlek och komplexitet, och arten och omfattningen

av dess utfärdande av kreditbetyg.

En ansökan om ett undantag enligt led a eller b i första

stycket ska kreditvärderingsinstitutet lämna in tillsam­

mans med ansökan om certifiering. Vid bedömningen

av en sådan ansökan ska Esma ta hänsyn till såväl stor­

leken på det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt

1, med beaktande av dess verksamhets art, omfattning

och komplexitet samt arten och omfattningen av dess

utfärdande av kreditbetyg, som inverkan av kreditbetyg

som utfärdats av kreditvärderingsinstitutet på finans­

marknadernas finansiella stabilitet eller integritet i en

eller flera medlemsstater. På grundval av dessa över­

väganden får Esma medge ett sådant undantag till det

kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1.”

d) Punkt 5 ska utgå.

e) I punkt 6 ska tredje stycket ersättas med följande:

”För att ta hänsyn till utvecklingen på finansmark­

naderna ska kommissionen genom delegerade akter i

enlighet med artikel 38a och med förbehåll för villkoren

i artiklarna 38b och 38c anta åtgärder som närmare

anger eller ändrar de kriterier som anges i andra stycket

leden a, b och c i denna punkt.”

f) Punkterna 7 och 8 ska ersättas med följande:

”7.

Esma ska upprätta samarbetsavtal med de berörda

tillsynsmyndigheterna i tredjeland vars rättsliga och till­

synsmässiga ramar har bedömts vara likvärdiga med

denna förordning i enlighet med punkt 6. I sådana ar­

rangemang ska minst anges

(a) mekanismen för informationsutbyte mellan Esma

och de berörda tillsynsmyndigheterna i de berörda

tredjeländerna, och

(b) förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet.

8. Artiklarna 20 och 24 ska i tillämpliga delar gälla

certifierade kreditvärderingsinstitut och kreditbetyg som

dessa utfärdat.”

4. Artikel 6.3 ska ändras på följande sätt:

a) I första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”3.

På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får Esma

undanta ett kreditvärderingsinstitut från skyldigheten att

uppfylla kraven i bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6

samt i artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitutet kan visa

att kraven inte är proportionella mot bakgrund av dess

verksamhets art, omfattning och komplexitet, och av

arten och omfattningen av utfärdandet av kreditbetyg

och att”

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/35

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

38

b) Andra stycket ska ersättas med följande:

”När det gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska

Esma säkerställa att minst ett av kreditvärderingsinstitu­

ten i gruppen inte är undantaget från att uppfylla kraven

i bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6 samt i

artikel 7.4.”

5. Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Utkontraktering

Utkontraktering av viktiga operativa funktioner får inte ske

på ett sätt som väsentligt försämrar kvaliteten på kredit­

värderingsinstitutets interna kontroll och Esmas möjligheter

att övervaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina skyl­

digheter enligt denna förordning.”

6. I artikel 10 ska punkt 6 ersättas med följande:

”6. Ett kreditvärderingsinstitut får inte använda Esmas

namn eller en behörig myndighets namn på ett sätt som

anger eller antyder att Esma eller någon behörig myndighet

skulle stödja eller godkänna kreditvärderingsinstitutets kre­

ditbetyg eller kreditvärderingsverksamhet.”

7. I artikel 11 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2. I ett centralt arkiv som ska upprättas av Esma ska ett

kreditvärderingsinstitut tillhandahålla information om sina

historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats

och information om tidigare utfärdade kreditbetyg och änd­

ringar av dessa. Kreditvärderingsinstituten ska lämna infor­

mation till detta arkiv i en standardiserad form som före­

skrivs av Esma. Esma ska göra denna information tillgänglig

för allmänheten och offentliggöra sammanfattande infor­

mation om de huvudsakliga utvecklingstendenser som ob­

serverats på årlig basis.

3. Till Esma ska varje kreditvärderingsinstitut årligen,

senast den 31 mars, tillhandahålla information om de för­

hållanden som anges i bilaga I avsnitt E del II punkt 2.”

8. Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Registreringen ska få verkan inom hela unionen,

så snart beslutet att registrera ett kreditvärderingsinstitut

som har antagits av Esma och som avses i artikel 16.3

eller artikel 17.3 har fått verkan.”

b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kreditvärderingsinstitutet ska utan onödigt dröjsmål un­

derrätta Esma om varje materiell ändring av villkoren

för den ursprungliga registreringen, inklusive varje eta­

blering eller avveckling av en filial inom unionen.”

c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16

eller 17, ska Esma registrera kreditvärderingsinstitutet

om det efter bedömningen av ansökan finner att kredit­

värderingsinstitutet uppfyller de villkor för utfärdande av

kreditbetyg som anges i denna förordning, med beak­

tande av artiklarna 4 och 6.

5. Esma får inte införa några ytterligare krav för re­

gistrering än de som föreskrivs i denna förordning.”

9. Artiklarna 15–21 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Registreringsansökan

1. Kreditvärderingsinstitutet ska lämna en registrerings­

ansökan till Esma. Ansökan ska innehålla uppgifter om de

förhållanden som anges i bilaga II.

2. Om en grupp av kreditvärderingsinstitut ansöker om

registrering ska instituten i gruppen inom sig utse ett in­

stitut som ska lämna alla ansökningar till Esma på grup­

pens vägnar. Det utsedda kreditvärderingsinstitutet ska för

samtliga institut inom gruppen lämna in uppgifter om de

förhållanden som anges i bilaga II.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska lämna in sin ansökan

på något av unionsinstitutionernas officiella språk. Bestäm­

melserna i förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka

språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemen­

skapen (*) ska i tillämpliga delar gälla all annan kommuni­

kation mellan Esma och kreditvärderingsinstituten och de­

ras personal.

4. Inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan

ska Esma bedöma om ansökan är fullständig. Om ansökan

inte är fullständig, ska Esma ange en tidsfrist inom vilken

kreditvärderingsinstitutet ska lämna ytterligare information.

När Esma har försäkrat sig om att ansökan är fullständig,

ska den anmäla detta till kreditvärderingsinstitutet.

SV

L 145/36

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

39

Artikel 16

Esmas granskning av ett kreditvärderingsinstituts

registreringsansökan

1. Esma ska inom 45 arbetsdagar efter den anmälan

som avses i artikel 15.4 andra stycket granska ett kredit­

värderingsinstituts registreringsansökan, med avseende på

om kreditvärderingsinstitutet uppfyller villkoren i denna

förordning.

2. Esma får förlänga granskningsperioden med 15 ar­

betsdagar, särskilt om kreditvärderingsinstitutet

a) avser att godkänna kreditbetyg i enlighet med

artikel 4.3,

b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med

artikel 6.3.

3. Inom 45 arbetsdagar efter den anmälan som avses i

artikel 15.4 andra stycket, eller inom 60 arbetsdagar när

punkt 2 i den här artikeln är tillämplig, ska Esma anta ett

fullständigt motiverat beslut om att godkänna eller avslå

registrering.

4. Esmas beslut enligt punkt 3 får verkan fem arbets­

dagar efter att beslutet antagits.

Artikel 17

Esmas granskning av ansökningar om registrering från

en grupp av kreditvärderingsinstitut

1. Esma ska inom 55 arbetsdagar efter den anmälan

som avses i artikel 15.4 andra stycket granska ansökningar

om registrering av en grupp av kreditvärderingsinstitut,

med avseende på om dessa kreditvärderingsinstitut uppfyl­

ler villkoren i denna förordning.

2. Esma får förlänga granskningsperioden med 15 ar­

betsdagar, särskilt om något av kreditvärderingsinstituten i

gruppen:

a) avser att godkänna kreditbetyg i enlighet med i

artikel 4.3,

b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med

artikel 6.3.

3. Inom 55 arbetsdagar efter den anmälan som avses i

artikel 15.4 andra stycket, eller inom 70 arbetsdagar när

punkt 2 i den här artikeln är tillämplig, ska Esma anta ett

fullständigt motiverat individuellt beslut om att godkänna

eller avslå registrering för vart och ett av kreditvärderings­

instituten i gruppen.

4. Esmas beslut enligt punkt 3 får verkan fem arbets­

dagar efter att besluten antagits.

Artikel 18

Meddelande om ett beslut om registrering, avslag på

registreringsansökan eller återkallande av registrering,

samt om offentliggörande av förteckningen över

registrerade kreditvärderingsinstitut

1. Esma ska underrätta det berörda kreditvärderingsinsti­

tutet om sitt beslut inom fem arbetsdagar efter antagandet

av ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20. Om Esma vägrar

att registrera kreditvärderingsinstitutet eller återkallar regi­

streringen av kreditvärderingsinstitutet ska den i beslutet

lämna en fullständig motivering till detta.

2. Esma ska underrätta kommissionen, Europeiska till­

synsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) som inrät­

tats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1093/2010 (**) (EBA), Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)

som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 1094/2010 (***) (Eiopa), samt behöriga myn­

digheter och sektorsmyndigheter, alla beslut enligt

artikel 16, 17 eller 20.

3. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteck­

ning över kreditvärderingsinstitut som registrerats i enlighet

med denna förordning. Denna förteckning ska uppdateras

inom fem arbetsdagar efter antagandet av ett beslut enligt

artikel 16, 17 eller 20. Kommissionen ska inom 30 dagar

efter uppdateringen offentliggöra den uppdaterade förteck­

ningen i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Registrerings- och tillsynsavgifter

1. Esma ska i enlighet med denna förordning och den

förordning om avgifter som avses i punkt 2 ta ut avgifter

av kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska helt täcka Es­

mas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registre­

ringen och tillsynen av kreditvärderingsinstitut och för att

ersätta varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan

ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning,

särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i

enlighet med artikel 30.

2. Kommissionen ska anta en förordning om avgifter. I

den förordningen ska särskilt fastställas typerna av avgifter

och i vilka fall avgifter ska betalas, avgiftsbeloppens storlek,

hur de ska betalas och hur Esma ska ersätta de behöriga

myndigheterna för varje kostnad som de kan ådra sig när

de utför uppgifter enligt den här förordningen, särskilt som

ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med

artikel 30.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/37

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

40

Den avgift som tas ut av ett kreditvärderingsinstitut ska

täcka alla administrativa kostnader och stå i proportion

till det berörda kreditvärderingsinstitutets omsättning.

Kommissionen ska anta den förordning om avgifter som

avses i första stycket genom en delegerad akt i enlighet med

artikel 38a och med förbehåll för villkoren i artiklarna 38b

och 38c.

Artikel 20

Återkallande av registrering

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24 ska

Esma återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om

kreditvärderingsinstitutet

a) uttryckligen avstår från registreringen eller inte har ut­

färdat några kreditbetyg under de senaste sex måna­

derna,

b) beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter

eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder, eller

c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för registre­

ringen.

2. Om en behörig myndighet i en medlemsstat där kre­

ditbetyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet

används anser att något av villkoren i punkt 1 har uppfyllts

får den begära att Esma ska granska om villkoren för åter­

kallande av det berörda kreditvärderingsinstitutets registre­

ring är uppfyllda. Om Esma beslutar att inte återkalla det

berörda kreditvärderingsinstitutets registrering, ska myndig­

heten lämna en fullständig motivering till detta.

3. Beslutet om återkallande av registreringen ska få ver­

kan omedelbart inom hela unionen, med förbehåll för den

övergångsperiod för användningen av kreditbetyg som av­

ses i artikel 24.4.

KAPITEL II

TILLSYN SOM UTÖVAS AV ESMA

Artikel 21

Esma

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25a ska

Esma se till att denna förordning följs.

2. I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr

1095/2010 ska Esma utfärda och uppdatera riktlinjer för

samarbetet mellan Esma, de behöriga myndigheterna och

sektorsmyndigheterna vid tillämpningen av denna förord­

ning och vid tillämpningen av den relevanta sektorslagstift­

ningen, inbegripet förfaranden och närmare villkor för de­

legeringen av uppgifter.

3. I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr

1095/2010, ska Esma, i samarbete med EBA och Eiopa,

utfärda och uppdatera riktlinjer för tillämpning av systemet

för godkännande enligt artikel 4.3 i den här förordningen

senast den 7 juni 2011.

4. Senast den 2 januari 2012 ska Esma överlämna för­

slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för

godkännande i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr

1095/2010 avseende:

a) Information som kreditvärderingsinstitutet ska lämna i

registreringsansökan enligt bilaga II.

b) Information som kreditvärderingsinstitutet ska tillhanda­

hålla för ansökan om certifiering och för den bedöm­

ning av dess systemvikt för finansmarknadernas finansi­

ella stabilitet eller integritet som avses i artikel 5.

c) Presentationen av den information, inklusive struktur,

format, metod och rapporteringsperiod, som kreditvär­

deringsinstituten ska offentliggöra enligt artikel 11.2 och

bilaga I avsnitt E del II punkt 1.

d) Bedömningen av huruvida kreditvärderingsmetoderna

uppfyller kraven i artikel 8.3.

e) Innehållet i och formatet för den regelbundna rappor­

tering av kreditbetygsuppgifter som ska begäras av kre­

ditvärderingsinstituten inom ramen för Esmas löpande

tillsyn.

5. Esma ska årligen och första gången den 1 januari

2012 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna

förordning. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning

av hur bilaga I har genomförts av de kreditvärderingsinsti­

tut som registrerats enligt denna förordning.

6. Esma ska årligen överlämna en rapport till Europa­

parlamentet, rådet och kommissionen om de tillsynsåtgär­

der som vidtagits och de sanktioner som ålagts av Esma

enligt denna förordning, inklusive böter och viten.

7. Esma ska samarbeta med EBA och Eiopa vid utövan­

det av sitt uppdrag och ska samråda med dessa myndighe­

ter innan den utfärdar och uppdaterar riktlinjer och över­

lämnar förslag till tekniska standarder för tillsyn enligt

punkterna 2, 3 och 4.

___________

(*) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.

(**) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(***) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.”

SV

L 145/38

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

41

10. Följande artikel ska införas:

”Artikel 22a

Granskning av i vilken utsträckning skyldigheten att

genomföra utfallstest uppfylls

1. Vid sin löpande tillsyn av kreditvärderingsinsititut

som registrerats enligt denna förordning ska Esma regel­

bundet granska efterlevnaden av artikel 8.3.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 ska

Esma inom ramen för den granskning som avses i punkt 1

även

a) kontrollera att kreditvärderingsinstituten utför utfallstest,

b) analysera resultaten av utfallstesten, och

c) kontrollera att kreditvärderingsinstituten har förfaranden

på plats för att beakta resultaten av utfallstesten i sina

värderingsmetoder.”

11. Artiklarna 23-27 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Ingen påverkan på kreditbetygs eller metoders innehåll

När de fullgör sina uppgifter enligt denna förordning, får

varken Esma, kommissionen eller andra offentliga myndig­

heter i medlemsstaterna ingripa när det gäller innehållet i

kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

Artikel 23a

Utövande av de befogenheter som avses i artiklarna

23b–23d

De befogenheter som enligt artiklarna 23b-23d utövas av

Esma eller dess tjänstemän eller någon annan person som

bemyndigats av Esma får inte användas för att kräva rö­

jande av information eller handlingar som omfattas av

rättsliga privilegier.

Artikel 23b

Begäran om upplysningar

1. Esma får genom en enkel begäran eller genom ett

beslut ålägga kreditvärderingsinstitut, personer som med­

verkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enhe­

ter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka

kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra operativa

uppgifter eller operativ verksamhet och andra personer som

på annat sätt har samband med eller är knutna till kredit­

värderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet på ett

nära och väsentligt sätt att lämna alla upplysningar som

krävs för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt

denna förordning.

2. När Esma skickar en enkel begäran om information

enligt punkt 1 ska den

a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b) ange syftet med begäran,

c) specificera de uppgifter som krävs,

d) fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska läm­

nas,

e) underrätta den person av vilken uppgifterna begärs om

att han inte är skyldig att lämna uppgifterna men att det

svar som lämnas på begäran inte får vara oriktigt eller

vilseledande,

f) ange de böter som föreskrivs i artikel 36a, jämförd med

bilaga III avsnitt II punkt 7, om svaren på frågorna är

oriktiga eller vilseledande.

3. När Esma genom ett beslut begär information enligt

punkt 1 ska den

a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b) ange syftet med begäran,

c) specificera de uppgifter som krävs,

d) fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska läm­

nas,

e) ange de viten som föreskrivs i artikel 36b när den be­

gärda informationen är ofullständig,

f) ange de böter som föreskrivs i artikel 36a, jämförd med

bilaga III avsnitt II punkt 7, om svaren på frågorna är

oriktiga eller vilseledande, och

g) informera om rätten att överklaga beslutet inför över­

klagandenämnden och få beslutet prövat av Europeiska

unionens domstol i enlighet med artiklarna 60 och 61 i

förordning (EU) nr 1095/2010.

4. De personer som avses i punkt 1 eller deras företrä­

dare och, när det gäller juridiska personer eller föreningar

som inte har status som juridiska personer, de personer

som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar,

ska lämna de uppgifter som begärs. I behörig ordning be­

fullmäktigade advokater får lämna den begärda informatio­

nen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir fullt

ansvariga om de uppgifter som lämnas är ofullständiga,

oriktiga eller vilseledande.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/39

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

42

5. Esma ska utan dröjsmål sända en kopia av den enkla

begäran eller av beslutet till den behöriga myndigheten i

den medlemsstat där de personer som avses i punkt 1 och

som berörs av begäran om information är bosatta eller

etablerade.

Artikel 23c

Allmänna utredningar

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning

får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av perso­

ner som avses i artikel 23b.1. I detta syfte ska tjänstemän

och andra personer som Esma bemyndigat ha befogenhet

att

a) granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och annat

material som är relevant för utförandet av dess uppgifter

oberoende av i vilken form de föreligger,

b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana

handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material,

c) kalla till sig personer som avses i artikel 23b.1 eller

deras företrädare eller personal och be dem om munt­

liga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden

eller handlingar som rör föremålet för och syftet med

utredningen samt nedteckna svaren,

d) höra varje fysisk eller juridisk person som går med på

att höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet

för en utredning,

e) begära in uppgifter över tele- och datatrafik.

2. Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma

har bemyndigats att genomföra utredningar enligt punkt 1

ska utöva sina befogenheter mot uppvisade av ett skriftligt

tillstånd, där utredningens föremål och syfte ska anges. I

tillståndet ska även anges de viten som föreskrivs i

artikel 36b när handlingar, uppgifter, förfaranden och öv­

rigt material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofull­

ständig form eller svaren på de frågor som ställs till de

personer som avses i artikel 23b.1 inte lämnas eller är

ofullständiga, och de böter som föreskrivs i artikel 36a,

jämförd med bilaga III avsnitt II punkt 8, om svaren på

de frågor som ställs till personer som avses i artikel 23b.1

är oriktiga eller vilseledande.

3. De personer som avses i artikel 23b.1 ska underkasta

sig utredningar som Esma har beslutat om. Beslutet ska

ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten

som föreskrivs i artikel 36b, de rättsmedel som finns till­

gängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten

att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol.

4. Esma ska i god tid före utredningen underrätta den

behöriga myndigheten i den medlemsstat där utredningen

ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndi­

gade personerna. Tjänstemän vid den berörda behöriga

myndigheten ska, på begäran av Esma, bistå de bemyndi­

gade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den be­

rörda behöriga myndigheten får också på begäran närvara

vid utredningarna.

5. Om den begäran om uppgifter över tele- eller data­

trafik enligt i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myn­

dighet enligt nationella bestämmelser, ska det ansökas om

sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas i

förebyggande syfte.

6. Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 5 ska den

nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts

äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är

godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till före­

målet för utredningarna. Vid kontrollen av huruvida tvångs­

åtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga

myndigheten be Esma om närmare förklaringar framförallt

om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förord­

ning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta över­

trädelsen är och på vilket sätt den person som är föremål

för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga

myndigheten ska dock inte ompröva behovet av utred­

ningen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas

handingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas

beslut är förbehållen Europeiska unionens domstol, i enlig­

het med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr

1095/2010.

Artikel 23d

Kontroller på plats

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning

får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i

företagslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i

artikel 23b.1. När kontrollernas korrekta genomförande

och effektivitet så kräver får Esma genomföra kontrollen

på plats utan förhandsanmälan.

2. Esmas tjänstemän och andra personer som Esma be­

myndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde

till alla företagslokaler och mark som tillhör de juridiska

personer som är föremål för ett utredningsbeslut som an­

tagits av Esma och de ska ha alla de befogenheter som

föreskrivs i artikel 23c.1. De ska även ha befogenhet att

försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärs­

handlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt

för kontrollen.

SV

L 145/40

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

43

3. Esmas tjänstemän och andra personer som Esma be­

myndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina

befogenheter mot uppvisade av ett skriftligt tillstånd, där

kontrollens föremål och syfte ska anges liksom de viten

som föreskrivs i artikel 36b, om de berörda personerna

inte underkastar sig kontrollen. I god tid före kontrollen

ska Esma anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten

i den medlemsstat där den ska genomföras.

4. De personer som avses i artikel 23b.1 ska underkasta

sig kontroller på plats som beordrats genom ett beslut av

Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kont­

rollen, fastställa den dag då den ska inledas och ange de

viten som föreskrivs i artikel 36b, de rättsmedel som finns

tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rät­

ten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol.

Esma ska fatta sådana beslut efter samråd med den behö­

riga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska

genomföras.

5. På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda

vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndighe­

ten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras aktivt

bistå Esmas tjänstemän och andra personer som Esma be­

myndigat. De ska för detta ändamål ha de befogenheter

som anges i punkt 2. Tjänstemän hos den behöriga myn­

digheten i den berörda medlemsstaten får också på begäran

närvara vid kontrollerna på plats.

6. Esma får också begära att behöriga myndigheter på

dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kont­

roller på plats som föreskrivs i denna artikel och

artikel 23c.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha

samma befogenheter som Esma och som föreskrivs i denna

artikel och artikel 23c.1.

7. Om Esmas tjänstemän och andra medföljande perso­

ner som Esma bemyndigat finner att en person motsätter

sig en kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska

den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten

lämna dem nödvändigt bistånd och vid behov begära hand­

räckning av polis eller annan motsvarande verkställande

myndighet, för att de ska kunna genomföra sin kontroll

på plats.

8. Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1

eller den handräckning som föreskrivs i punkt 7 enligt

nationella bestämmelser kräver tillstånd från en rättslig

myndighet, ska det ansökas om sådant tillstånd. Ett sådant

tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

9. Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 8 ska den

nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts

äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är

godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till före­

målet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångs­

åtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga

myndigheten be Esma om närmare förklaringar framförallt

om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förord­

ning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta över­

trädelsen är och på vilket sätt den person som är föremål

för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga

myndigheten ska dock inte ompröva behovet av kontrollen

eller begära att få tillgång till informationen i Esmas hand­

lingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut

är förbehållen Europeiska unionens domstol, i enlighet med

förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 23e

Processuella regler för att vidta tillsynsåtgärder och

ålägga böter

1. Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt

denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indika­

tioner på att det eventuellt föreligger sakförhållanden som

kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas

i bilaga III ska Esma utnämna en oberoende utredare inom

Esma för att utreda saken. Utredaren får inte vara eller ha

varit involverad i direkt eller indirekt tillsyn eller registre­

ring av det berörda kreditvärderingsinstitutet och ska utföra

sina uppgifter oberoende av Esmas tillsynsstyrelse.

2. Utredaren ska utreda de påstådda överträdelserna, och

därvid ta hänsyn till varje kommentar som lämnas av de

personer som är föremål för utredning samt lämna in en

fullständig dossier med utredningsresultaten till Esmas till­

synsstyrelse.

För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogen­

heten att begära information enligt artikel 23b och att

genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artik­

larna 23c och 23d. När utredaren utövar dessa befogenhe­

ter ska denne rätta sig efter artikel 23a.

När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till

alla handlingar och all information som samlats in av Esma

i dess tillsynsverksamhet.

3.

När utredningen är avslutad och innan utredaren läm­

nar in dossiern med utredningsresultaten till Esmas tillsyns­

styrelse ska utredaren ge de personer som är föremål för

utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Ut­

redaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på

fakta som de personer som är föremål för utredning har

fått tillfälle att yttra sig över.

Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt

ut under utredningar enligt denna artikel.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/41

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

44

4. När utredaren lämnar dossiern med utredningsresul­

taten till Esmas tillsynsstyrelse ska han eller hon underrätta

de personer som är föremål för utredningarna om detta

faktum. De personer som är föremål för utredning ska ha

rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra

personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter

skyddas. Rätten att få tillgång till dossiern ska inte omfatta

konfidentiell information som påverkar tredje parters in­

tressen.

5. På grundval av dossiern med de resultat utredaren

kommit fram till och om de berörda personerna begär

det, efter att ha hört de personer som är föremål för utred­

ningar enligt artiklarna 25 och 36c, ska Esmas tillsynssty­

relse avgöra om en eller flera av de överträdelser som för­

tecknas i bilaga III har begåtts av de personer som varit

föremål för utredning och ska i sådana fall vidta en till­

synsåtgärd i enlighet med artikel 24 och ålägga böter i

enlighet med artikel 36a.

6. Utredaren ska inte delta i Esmas tillsynsstyrelses över­

läggningar eller på något annat sätt ingripa i tillsynsstyrel­

sens beslutsfattande.

7. Kommissionen ska anta ytterligare förfaranderegler

för utövande av befogenheten att ålägga böter eller viten,

inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister,

och för indrivande av böter eller viten, och ska anta detal­

jerade regler om preskriptionstiden när det gäller åläggande

och verkställighet av sanktioner.

De bestämmelser som avses i första stycket ska antas ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 38a och med

förbehåll för villkoren i artiklarna 38b och 38c.

8. Esma ska överlämna ärenden till de berörda nationella

myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av

sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det

finns allvarliga indikationer på att det eventuellt föreligger

sakförhållanden som kan utgöra brott. Dessutom ska Esma

inte ålägga böter eller viten i de fall där ett tidigare frikän­

nande eller en tidigare fällande dom som bygger på iden­

tiska eller väsentligen samma sakförhållanden har vunnit

laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden en­

ligt nationell lagstiftning.

Artikel 24

Esmas tillsynsåtgärder

1. Om Esmas tillsynsstyrelse i enlighet med artikel 23e.5

finner att ett kreditvärderingsinstitut har begått någon av de

överträdelser som förtecknas i bilaga III ska den fatta ett

eller flera av följande beslut:

a) Återkalla kreditvärderingsinstitutets registrering.

b) Med verkan i hela unionen tillfälligt förbjuda kreditvär­

deringsinstitutet att utfärda kreditbetyg, tills överträdel­

sen har upphört.

c) Med verkan i hela unionen upphäva användningen, i

rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som ut­

färdats av kreditvärderingsinstitutet, tills överträdelsen

har upphört.

d) Kräva att kreditvärderingsinstitutet upphör med överträ­

delsen.

e) Utfärda offentliga underrättelser.

2. När Esmas tillsynsstyrelse fattar beslut enligt punkt 1,

ska den beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn

till följande kriterier:

a) Överträdelsens varaktighet och frekvens.

b) Huruvida överträdelsen har visat på allvarliga brister el­

ler systembrister i företagets förfaranden, ledningssystem

eller interna kontroller.

c) Huruvida överträdelsen har främjat, orsakat eller på an­

nat sätt avser ekonomisk brottslighet.

d) Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av

oaktsamhet.

3. Innan Esmas tillsynsstyrelse fattar beslut enligt punkt

1 a, b och c ska den underrätta EBA och Eiopa om detta.

4. Efter det att beslut enligt punkt 1 a och c har fattats

får kreditbetyg även fortsättningsvis användas i rättsligt re­

glerade sammanhang, under en tidsperiod som inte över­

stiger

a) tio arbetsdagar från dagen för offentliggörandet av Es­

mas beslut enligt punkt 5 om det finns kreditbetyg för

samma finansiella instrument eller enhet som utfärdats

av andra kreditvärderingsinstitut som är registrerade i

enlighet med denna förordning, eller

b) tre månader från dagen för offentliggörandet av Esmas

beslut enligt punkt 5 om det inte finns några kreditbe­

tyg för samma finansiella instrument eller enhet som

utfärdats av andra kreditvärderingsinstitut som är regi­

strerade i enlighet med denna förordning.

SV

L 145/42

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

45

Esmas tillsynsstyrelse får, inbegripet på begäran av EBA

eller Eiopa, i undantagsfall förlänga den period som före­

skrivs i första stycket led b med tre månader om det finns

risk för marknadsstörningar eller finansiell instabilitet.

5. Esmas tillsynsstyrelse ska utan onödigt dröjsmål un­

derrätta det berörda kreditvärderingsinstitutet om varje be­

slut som antas enligt punkt 1 och ska överlämna varje

sådant beslut till de behöriga myndigheterna och sektors­

myndigheterna samt till kommissionen, EBA och Eiopa.

Den ska offentliggöra varje sådant beslut på sin webbplats

inom tio arbetsdagar från dagen för antagandet.

När Esmas tillsynsstyrelse offentliggör sitt beslut enligt

första stycket ska den också offentliggöra att det berörda

kreditvärderingsinstitutet har rätt att överklaga beslutet och,

i förekommande fall, att ett sådant överklagande har läm­

nats in, med angivande av att överklagandet inte har sus­

pensiv verkan, samt att överklagandenämnden har möjlig­

het att tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade

beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr

1095/2010.

Artikel 25

Hörande av berörda personer

1. Innan Esmas tillsynsstyrelse fattar beslut enligt

artikel 24.1 ska den ge de personer som är föremål för

förfarandena möjlighet att höras om de omständigheter

Esma har påtalat. Esmas tillsynsstyrelse ska endast grunda

sina beslut på omständigheter som de personer som är

föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig

över.

Det första stycket är inte tillämpligt om skyndsamma åt­

gärder krävs för att förhindra att det finansiella systemet

lider väsentlig och omedelbar skada. Esmas tillsynsstyrelse

får i sådana fall anta ett interimistiskt beslut och ska ge de

berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter

det att den har fattat sitt beslut.

2. Rätten till försvar för de personer som är föremål för

förfarandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska

ha rätt att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet, med

förbehåll för andra personers berättigade intresse av att

deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till

handlingarna ska inte omfatta konfidentiell information.

Artikel 25a

Behöriga sektorsmyndigheter med ansvar för tillsynen

över och tillämpningen av artikel 4.1 (användningen av

kreditbetyg)

De behöriga sektorsmyndigheterna ska ansvara för tillsynen

över och tillämpningen av artikel 4.1 i enlighet med den

relevanta sektorslagstiftningen.

KAPITEL III

SAMARBETE MELLAN ESMA, BEHÖRIGA MYNDIGHETER

OCH BEHÖRIGA SEKTORSMYNDIGHETER

Artikel 26

Skyldighet att samarbeta

Esma, EBA, Eiopa, de behöriga myndigheterna och de be­

höriga sektorsmyndigheterna ska samarbeta när så krävs för

tillämpningen av denna förordning och av den relevanta

sektorslagstiftningen.

Artikel 27

Utbyte av information

1. Esma, de behöriga myndigheterna och de behöriga

sektorsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse va­

randra med den information som krävs för att de ska

kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning och

den relevanta sektorslagstiftningen.

2. Esma får till centralbankerna, Europeiska central­

bankssystemet och Europeiska centralbanken, i deras egen­

skap av monetära myndigheter, Europeiska systemrisk­

nämnden och, när så är lämpligt, till andra offentliga myn­

digheter med ansvar för att övervaka betalnings- och av­

vecklingssystem överlämna konfidentiell information som

är avsedd att användas för att de ska kunna fullgöra sina

uppgifter. Dessa myndigheter eller organ ska inte heller

hindras från att till Esma lämna uppgifter den kan behöva

för att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.”

12. Artiklarna 28 och 29 ska utgå.

13. Artiklarna 30, 31 och 32 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

Esmas delegering av uppgifter till behöriga

myndigheter

1. När det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska

kunna utföras på korrekt sätt får Esma delegera specifika

tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en med­

lemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma utfärdat

enligt artikel 21.2. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan

särskilt innefatta befogenhet att begära uppgifter i enlighet

med artikel 23b och att genomföra utredningar och kont­

roller på plats i enlighet med artikel 23d.6.

2. Esma ska innan uppgifter delegeras samråda med den

berörda behöriga myndigheten. Sådana samråd ska gälla

a) den delegerade uppgiftens omfattning,

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/43

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

46

b) tidsfristen för utförandet av den uppgift som ska dele­

geras, och

c) överföringen av nödvändig information från och till

Esma.

3. I enlighet med den förordning om avgifter som kom­

missionen ska anta enligt artikel 19.2 ska Esma ersätta en

behörig myndighet för de kostnader som uppkommit till

följd av utförandet av de delegerade uppgifterna.

4. Esma ska med lämpliga intervall se över den delege­

ring som avses i punkt 1. En delegering av uppgifter får

återkallas när som helst.

En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar

och ska inte begränsa Esmas förmåga att genomföra och

övervaka den delegerade verksamheten. Tillsynsuppgifter

enligt denna förordning, bland annat registreringsbeslut,

slutbedömningar och uppföljningsbeslut avseende överträ­

delser, får inte delegeras.

Artikel 31

Behöriga myndigheters anmälningar och begäran om

upphävande

1. Om en behörig myndighet i en medlemsstat finner att

överträdelser av denna förordning begås eller har begåtts på

dess eget eller på en annan medlemsstats territorium, ska

den så specifikt som möjligt anmäla detta till Esma. Om

den behöriga myndigheten anser att det är lämpligt från

utredningssynpunkt får den också föreslå att Esma ska be­

döma om det är nödvändigt att använda befogenheterna

enligt artiklarna 23b och 23c med avseende på det kredit­

värderingsinstitut som är involverat i dessa överträdelser.

Esma ska vidta lämpliga åtgärder. Den ska underrätta den

anmälande behöriga myndigheten om resultatet och i möj­

ligaste mån också om alla viktiga händelser under ärendets

gång.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av anmälnings­

plikten enligt punkt 1, får den anmälande behöriga myn­

digheten i en medlemsstat, om den anser att ett registrerat

kreditvärderingsinstitut, vars kreditbetyg används på den

medlemsstatens territorium, underlåter att uppfylla skyldig­

heterna enligt denna förordning och att överträdelserna är

så allvarliga och varaktiga att de väsentligen påverkar skyd­

det av investerarna eller det finansiella systemets stabilitet i

den medlemsstaten, begära att Esma för de finansinstitut

och andra enheter som avses i artikel 4.1 tillfälligt upphäver

användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kredit­

betyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitu­

tet. Den anmälande behöriga myndigheten ska till Esma

lämna en fullständig motivering till sin begäran.

Om Esma anser att begäran inte är motiverad, ska den

skriftligen underrätta den anmälande behöriga myndigheten

och ange skälen till detta. Om Esma anser att begäran är

motiverad, ska den vidta lämpliga åtgärder för att lösa

frågan.

Artikel 32

Tystnadsplikt

1. Tystnadsplikt ska gälla för Esma, de behöriga myn­

digheterna och alla personer som arbetar eller har arbetat

för Esma, för de behöriga myndigheterna eller för andra

personer till vilka Esma har delegerat uppgifter, inklusive

av Esma anlitade revisorer och sakkunniga. Information

som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till annan

person eller myndighet, utom när så krävs i samband med

rättsliga åtgärder.

2. All information som enligt denna förordning erhålls

av eller utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna, de

behöriga sektorsmyndigheterna eller andra myndigheter

och organ som avses i artikel 27.2 ska anses omfattas av

tystnadsplikt, utom då Esma, de behöriga myndigheterna

eller de andra berörda myndigheterna och organen när

informationen lämnas anger att den får lämnas ut, eller

när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.”

14. Artikel 33 ska utgå.

15. Artiklarna 34 och 35 ska ersättas med följande:

”Artikel 34

Avtal om informationsutbyte

Esma får endast ingå samarbetsavtal om utbyte av infor­

mation med tillsynsmyndigheterna i tredjeland, om den

utlämnade informationen omfattas av garantier om tyst­

nadsplikt som minst motsvarar dem som föreskrivs i

artikel 32.

Sådant informationsutbyte ska vara avsett för fullgörandet

av Esmas eller dessa tillsynsmyndigheters uppgifter.

När det gäller överföring av personuppgifter till ett tredje­

land ska Esma tillämpa Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om

skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och ge­

menskapsorganen behandlar personuppgifter och om den

fria rörligheten för sådana uppgifter (*).

SV

L 145/44

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

47

Artikel 35

Utlämnande av information från tredjeländer

Esma får lämna ut information som den mottagit från till­

synsmyndigheter i tredjeländer endast om Esma eller en

behörig myndighet har fått uttryckligt medgivande till detta

av den tillsynsmyndighet som överlämnade informationen

och, i tillämpliga fall, om informationen endast lämnas ut

för de syften för vilka tillsynsmyndigheten gav sitt medgi­

vande, eller när sådant utlämnande krävs i samband med

rättsliga åtgärder.

___________

(*) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.”

16. Rubriken på kapitel I i avdelning IV ”Sanktioner, kommitté­

förfarande och rapporter” ska ersättas med ”Sanktioner,

böter, vite, kommittéförfarande, delegering och rapporter”.

17. Artikel 36 första och andra styckena ska ersättas med föl­

jande:

”Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för

överträdelser av artikel 4.1 och vidta alla åtgärder som

krävs för att se till att de tillämpas. Sanktionerna ska vara

effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga sektorsmyndig­

heten offentliggör alla sanktioner som har beslutats för

överträdelser av artikel 4.1, utom i de fall då offentliggö­

randet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller

orsaka de berörda parterna oproportionellt stor skada.”

18. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 36a

Böter

1. Om Esmas tillsynsstyrelse, i enlighet med

artikel 23e.5, finner att ett kreditvärderingsinstitut uppsåt­

ligen eller av oaktsamhet begått en av de överträdelser som

förtecknas i bilaga III, ska den fatta beslut om att ålägga

böter i enlighet med punkt 2.

Ett kreditvärderingsinstitut ska anses ha begått en uppsåtlig

överträdelse om Esma upptäcker objektiva omständigheter

som visar att kreditvärderingsinstitutet eller dess företags­

ledning har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

2. Basbeloppet för de böter som avses i punkt 1 ska

tillämpas inom nedanstående gränser:

a) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna

1–5, 11–15, 19, 20, 23, 28, 30, 32, 33, 35, 41, 43, 50

och 51 i bilaga III avsnitt I ska böterna uppgå till minst

500 000 EUR och ska inte överstiga 750 000 EUR.

b) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna

6–8, 16–18, 21, 22, 24, 25, 27, 29, 31, 34, 37–40, 42,

45–47, 48, 49, 52 och 54 i bilaga III avsnitt I ska

böterna uppgå till minst 300 000 EUR och ska inte

överstiga 450 000 EUR.

c) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna 9,

10, 26, 36, 44 och 53 i bilaga III avsnitt I ska böterna

uppgå till minst 100 000 EUR och ska inte överstiga

200 000 EUR.

d) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna 1,

6, 7 och 8 i bilaga III avsnitt II ska böterna uppgå till

minst 50 000 EUR och ska inte överstiga 150 000 EUR.

e) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna 2,

4 och 5 i bilaga III avsnitt II ska böterna uppgå till

minst 25 000 EUR och ska inte överstiga 75 000 EUR.

f) När det gäller de överträdelser som avses i punkt 3 i

bilaga III avsnitt II ska böterna uppgå till minst

10 000 EUR och ska inte överstiga 50 000 EUR.

g) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna

1–3 och 11 i bilaga III avsnitt III ska böterna uppgå till

minst 150 000 EUR och ska inte överstiga

300 000 EUR.

h) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna 4,

6, 8 och 10 i bilaga III avsnitt III ska böterna uppgå till

minst 90 000 EUR och ska inte överstiga 200 000 EUR.

i) När det gäller de överträdelser som avses i punkterna 5,

7 och 9 i bilaga III avsnitt III ska böterna uppgå till

minst 40 000 EUR och ska inte överstiga 100 000 EUR.

Vid bestämmande av huruvida basbeloppet för böterna ska

fastställas till skalans undre, mittersta eller övre del av de

gränsbelopp som anges i första stycket ska Esma beakta

årsomsättningen för det berörda kreditvärderingsinstitutets

närmast föregående verksamhetsår. Basbeloppet ska faststäl­

las till den undre delen av skalan för gränsbeloppen för

kreditvärderingsinstitut vars årsomsättning understiger

10 miljoner EUR, den mittersta delen för kreditvärderings­

institut vars årsomsättning ligger mellan 10 och 50 miljo­

ner EUR och den övre delen för kreditvärderingsinstitut

vars årsomsättning överstiger 50 miljoner EUR.

3. Basbeloppen som bestäms inom ramen för de be­

gränsningar som fastställs i punkt 2 ska vid behov justeras

med hänsyn till försvårande respektive förmildrande fakto­

rer på grundval av de relevanta koefficienter som anges i

bilaga IV.

De relevanta försvårande koefficienterna ska tillämpas var

för sig på basbeloppet. Om mer än en försvårande koeffi­

cient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och

beloppet som följer av tillämpningen av varje enskild för­

svårande koefficient adderas till basbeloppet.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/45

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

48

De relevanta förmildrande koefficienterna ska tillämpas var

för sig på basbeloppet. Om mer än en förmildrande koef­

ficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och

beloppet som följer av tillämpningen av varje enskild för­

mildrande koefficient dras ifrån basbeloppet.

4. Utan hinder av punkterna 2 och 3 får böterna inte

uppgå till mer än 20 % av det berörda kreditvärderings­

institutets årliga omsättning under närmast föregående

verksamhetsår, och i de fall kreditvärderingsinstitutet direkt

eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar genom över­

trädelsen ska bötesbeloppet minst motsvara dessa ekono­

miska fördelar.

Om en handling eller underlåtenhet som ett kreditvär­

deringsinstitut har gjort sig skyldig till utgör mer än en

av de överträdelser som förtecknas i bilaga III, ska endast

det högre bötesbelopp som beräknats enligt punkterna 2

och 3 och som är hänförligt till en av överträdelserna till­

lämpas.

Artikel 36b

Viten

1. Esmas tillsynsstyrelse ska fatta beslut om att vite ska

åläggas, för att tvinga

a) ett kreditvärderingsinstitut att upphöra med en överträ­

delse, i enlighet med ett beslut enligt artikel 24.1 d,

b) en person som avses i artikel 23b.1 att lämna fullständig

information som har begärts genom ett beslut i enlighet

med artikel 23b,

c) en person som avses i artikel 23b.1 att underkasta sig

en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga

handlingar, uppgifter, rutiner och annat nödvändigt ma­

terial samt komplettera och korrigera annan information

som tillhandahållits i samband med en utredning som

inletts genom beslut enligt artikel 23c,

d) en person som avses i artikel 23b.1 att underkasta sig

kontroller på plats som begärts genom beslut enligt

artikel 23d.

2. Vitet ska vara effektivt och proportionellt. Vitet ska

åläggas per dag fram till dess att kreditvärderingsinstitutet

eller den berörda personen följer det beslut som avses i

punkt 1.

3. Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till

3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under fö­

regående verksamhetsår eller, när det gäller fysiska perso­

ner, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under före­

gående kalenderår. Vitesbeloppet ska beräknas från det da­

tum som föreskrivs i beslutet om åläggande av vite.

4. Vite kan åläggas för en period av upp till sex månader

från och med att Esma meddelat sitt beslut.

Artikel 36c

Hörande av personer som är föremål för förfarandena

1. Innan beslut fattas om böter och/eller vite enligt

artikel 36a eller artikel 36b.1 a–d, ska Esmas tillsynsstyrelse

ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet

att höras om de omständigheter som Esma har påtalat.

Esmas tillsynsstyrelse ska endast grunda sina beslut på om­

ständigheter som de personer som är föremål för förfaran­

dena har getts möjlighet att yttra sig över.

2. Rätten till försvar för personer som är föremål för

förfarandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De

ska ha rätt att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet,

med förbehåll för andra personers berättigade intresse av

att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till akten ska

inte omfatta konfidentiell information eller Esmas interna

förberedande handlingar.

Artikel 36d

Offentliggörande, art, verkställighet och vem böter och

viten ska tillfalla

1. Esma ska offentliggöra alla böter och viten som har

ålagts enligt artiklarna 36a och 36b utom i de fall då

offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmark­

naderna eller orsaka de berörda parterna oproportionellt

stor skada.

2. Böter och viten som har ålagts i enlighet med artik­

larna 36a och 36b ska vara av administrativ karaktär.

3. Böter och viten som har ålagts i enlighet med artik­

larna 36a och 36b ska vara verkställbara.

SV

L 145/46

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

49

Verkställigheten ska följa de civilprocessrättsliga regler som

gäller i den stat inom vars territorium den sker. Beslutet om

att verkställighet ska ske ska bifogas avgörandet utan andra

formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den

nationella myndighet som varje medlemsstats regering ska

utse för detta ändamål samt meddela Esma och Europeiska

unionens domstol.

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda

parten, får denne fullfölja verkställigheten enligt den natio­

nella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till

det behöriga organet.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom avgörande av

Europeiska unionens domstol. Domstolarna i de berörda

staterna ska dock vara behöriga beträffande klagomål om

att verkställigheten inte genomförs på ett regelrätt sätt.

4. De belopp som ålagts i form av böter och viten ska

tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Artikel 36e

Europeiska unionens domstols prövning

Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet

att pröva beslut genom vilka Esma har ålagt böter eller

viten. Domstolen får undanröja, sänka eller höja böter eller

viten som har beslutats.”

19. Artikel 37 ska ersättas med följande:

”Artikel 37

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får ändra bilagorna – med undantag för

bilaga III – genom delegerade akter i enlighet med

artikel 38a och med förbehåll för villkoren i artiklarna

38b och 38c, för att ta hänsyn till utvecklingen, även in­

ternationellt, på finansmarknaderna och särskilt när det

gäller nya finansiella instrument.”

20. I artikel 38 ska punkt 2 utgå.

21. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 38a

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i

artiklarna 5.6 tredje stycket, 19.2, 23e.7 och 37 ska ges till

kommissionen för en period på fyra år från den 1 juni

2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de dele­

gerade befogenheterna senast sex månader innan perioden

på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska auto­

matiskt förlängas med perioder av samma längd, om den

inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet

med artikel 38b.

2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt, ska

kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet

denna.

3. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kom­

missionen med förbehåll för de villkor som anges i artik­

larna 38b och 38c.

Artikel 38b

Återkallande av delegering

1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna

5.6 tredje stycket, 19.2, 23e.7 och 37 får när som helst

återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den institution som inlett ett internt förfarande för

att besluta huruvida delegering av befogenhet ska återkallas

ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och

kommissionen inom rimlig tid innan det slutliga beslutet

fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan

komma att återkallas.

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av

de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det

får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet

datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter

som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska

unionens officiella tidning.

Artikel 38c

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en de­

legerad akt inom en period på tre månader från delgiv­

ningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna pe­

riod förlängas med tre månader.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid ut­

gången av den period som avses i punkt 1 har invänt

mot den delegerade akten, ska den offentliggöras i Europe­

iska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som

anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens

officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper

ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har un­

derrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att

göra några invändningar.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/47

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

50

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en

delegerad akt inom den period som avses i punkt 1 ska den

inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt ska den institution som

invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta.”

22. Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska utgå.

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Senast den 1 juli 2011 ska kommissionen, mot

bakgrund av utvecklingen på reglerings- och tillsyns­

området för kreditvärderingsinstitut i tredjeländer, över­

lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

följderna av denna utveckling och av de övergångs­

bestämmelser som avses i artikel 40 för finansmark­

nadernas stabilitet inom unionen.”

23. Följande artikel ska införas:

”Artikel 39a

Rapport från Esma

Senast den 31 december 2011 ska Esma bedöma personal-

och resursbehoven till följd av de befogenheter och upp­

gifter den tilldelas enligt denna förordning, och överlämna

en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissio­

nen.”

24. I artikel 40 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda

kreditbetyg som får användas i rättsligt reglerade samman­

hang av de finansinstitut och andra enheter som anges i

artikel 4.1, såvida inte registreringen avslås. Om registre­

ringen avslås, ska artikel 24.4 och 24.5 tillämpas.”

25. Följande artikel ska införas:

”Artikel 40a

Övergångsbestämmelser avseende Esma

1. Alla de befogenheter och uppgifter som rör tillsyn

och tillämpning på området kreditvärderingsinstitut och

som tilldelats de behöriga myndigheterna, oberoende av

om de är behöriga myndigheter i hemmedlemsstaten eller

inte, samt tillsynskollegierna (kollegierna) när sådana inrät­

tats, ska upphöra den 1 juli 2011.

En registreringsansökan som de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten eller relevant kollegium har tagit emot

senast den 7 september 2010 ska emellertid inte överläm­

nas till Esma, och beslut om att godkänna eller avslå regi­

strering ska fattas av dessa myndigheter och det relevanta

kollegiet.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 andra

stycket ska alla akter och arbetsdokument som rör tillsyn

och tillämpning på området kreditvärderingsinstitut, inbe­

gripet pågående utredningar och tillämpningsåtgärder eller

bestyrkta kopior av dessa, övertas av Esma vid den tidpunkt

som avses i punkt 1.

3. De behöriga myndigheter och kollegier som avses i

punkt 1 ska se till att alla befintliga handlingar och arbets­

dokument eller bestyrkta kopior av dessa tillställs Esma så

snart som möjligt och senast den 1 juli 2011. Dessa behö­

riga myndigheter och kollegier ska även bistå Esma med all

nödvändig hjälp och rådgivning, så att tillsyn och tillämp­

ning på området kreditvärderingsinstitut smidigt och effek­

tivt kan överflyttas och övergå till denna myndighet.

4. Esma ska i rättsligt hänseende träda istället för de

behöriga myndigheter och kollegier som avses i punkt 1 i

sådana administrativa eller rättsliga förfaranden som följer

av tillsyn och tillämpning som dessa behöriga myndigheter

och kollegier utövar i ärenden som faller inom tillämp­

ningsområdet för denna förordning.

5. Varje registrering av ett kreditvärderingsinstitut i en­

lighet med avdelning III kapitel I som gjorts av en behörig

myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel ska fortsätta

att gälla efter det att befogenheterna har överförts till Esma.

6. Senast den 1 juli 2014 och inom ramen för sin lö­

pande tillsyn ska Esma göra åtminstone en kontroll av

samtliga kreditvärderingsinstitut som faller under dess till­

synsbefogenheter.”

26. Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till den här

förordningen.

27. Bilagorna i bilaga II till den här förordningen ska läggas till.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

SV

L 145/48

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

51

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg 11 maj 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

GYŐRI E.

Ordförande

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/49

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

52

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1. I avsnitt A ska det sista stycket i punkt 2 ersättas med följande:

”Yttranden från de oberoende ledamöterna i styrelsen i de frågor som avses i leden a–d ska regelbundet läggas fram för

styrelsen och på begäran göras tillgängliga för Esma.”

2. I avsnitt B ska punkt 8 första stycket ersättas med följande:

”8. Dokumentation och verifieringskedjor som avses i punkt 7 ska förvaras i det registrerade kreditvärderingsinstitutets

lokaler under minst fem år och på begäran göras tillgängliga för Esma.”

3. I avsnitt E del II ska punkt 2 första stycket ersättas med följande:

”2. Årligen följande information:

a) En förteckning över de 20 största kunderna efter de intäkter som de genererar.

b) En förteckning över de av kreditvärderingsinstitutets kunder vilkas bidrag till takten i tillväxten av dess intäkts­

generering under föregående räkenskapsår översteg tillväxttakten för kreditvärderingsinstitutets totala intäkter

under det året med en faktor som överstiger 1,5. En sådan kund ska endast tas upp i förteckningen om den

under året stod för mer än 0,25 % av kreditvärderingsinstitutets totala världsomspännande intäkter.

c) En förteckning över kreditbetyg som utfärdats under året av vilken det ska framgå hur stor andel av kredit­

betygen som utfärdats på eget initiativ.”

SV

L 145/50

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

53

BILAGA II

Följande bilagor ska läggas till förordning (EG) nr 1060/2009:

”BILAGA III

Förteckning över överträdelser som avses i artikel 24.1 och artikel 36a.1

I. Överträdelser som gäller intressekonflikter, organisatoriska eller operativa krav

1. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 4.3 om det godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i tredjeland

utan att de villkor som anges i den punkten är uppfyllda, såvida orsaken till denna överträdelse inte ligger utanför

kreditvärderingsinstitutets vetskap eller kontroll.

2. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 4.4 andra stycket om det använder ett godkännande av ett kredit­

betyg som utfärdats i tredjeland i syfte att kringgå kraven i denna förordning.

3. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 1, om det underlåter att

upprätta en styrelse.

4. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 första stycket, om det

underlåter att säkerställa att dess affärsmässiga intressen inte äventyrar oberoendet eller noggrannheten i kredit­

värderingsverksamheten.

5. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 andra stycket, om det

utser en företagsledning som inte har gott anseende, besitter tillfredsställande kunnande eller erfarenheter, eller

som inte kan säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditvärderingsinstitutet.

6. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 tredje stycket, om det

inte utser det antal oberoende ledamöter av styrelsen som krävs.

7. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 fjärde stycket, om det

inrättar ett ersättningssystem för oberoende ledamöter i styrelsen som är kopplat till kreditvärderingsinstitutets

affärsresultat eller som inte har en sådan konstruktion att det säkerställer att deras bedömningar är oberoende,

eller fastställer ett längre förordnande än fem år för oberoende ledamöter i styrelsen eller ett förordnande som är

förnybart, eller avsätter de oberoende ledamöterna i styrelsen i andra fall än på grund av tjänstefel eller otill­

räcklighet i tjänsten.

8. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 femte stycket, om det

utser ledamöter av styrelsen som inte har tillräckligt kunnande om finansiella tjänster, eller, om kreditinstitutet

utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument, om det inte utser minst en oberoende ledamot och

en annan ledamot i styrelsen som har djupgående kunskaper och erfarenhet på företagsledningsnivå av mark­

naderna för strukturerade finansiella instrument.

9. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 sjätte stycket, om det

underlåter att säkerställa att de oberoende ledamöterna i styrelsen utför uppgifterna för övervakning av någon av

de frågor som avses i sjätte stycket i den punkten.

10. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 sjunde stycket, om det

underlåter att säkerställa att de oberoende ledamöterna i styrelsen regelbundet lägger fram sina yttranden om de

frågor som avses i sjätte stycket i den punkten för styrelsen eller på begäran gör dessa yttranden tillgängliga för

Esma.

11. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 3, om det inte fastställer

lämpliga riktlinjer eller rutiner som säkerställer att det uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning.

12. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 4, om det inte tillämpar

sunda förfaranden för förvaltning eller redovisning eller inte har mekanismer för internkontroll eller effektiva

riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- eller skyddssystem för sina informationsbehandlingssystem, eller

om det inte tillämpar eller upprätthåller beslutsförfaranden och organisationsstrukturer enligt vad som krävs i den

punkten.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/51

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

54

13. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 5, om det inte inför eller

upprätthåller en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som arbetar oberoende.

14. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 6 första stycket, om det

inte säkerställer att villkoren uppfylls för att funktionen för regelefterlevnad ska kunna fullgöra sina uppgifter

korrekt och på ett oberoende sätt, i enlighet med första stycket i den punkten.

15. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 7, om det underlåter att

införa lämpliga och effektiva organisatoriska eller administrativa arrangemang för att förebygga, upptäcka, un­

danröja eller hantera och rapportera eventuella intressekonflikter enligt bilaga I avsnitt B punkt 1 eller underlåter

att se till att det finns dokumentation över alla väsentliga hot mot kreditvärderingsverksamhetens oberoende,

inklusive hot mot de bestämmelser om kreditvärderingsanalytiker som avses i bilaga I avsnitt C, samt över de

skyddsåtgärder som tillämpats för att mildra hoten.

16. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 8, om det inte använder

lämpliga system, resurser eller förfaranden för att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i utförandet av sin

kreditvärderingsverksamhet.

17. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 9, om det inte upprättar

en översynsfunktion som

a) ansvarar för att periodiskt se över dess metoder, modeller och grundläggande antaganden eller eventuella

väsentliga ändringar av dem eller dessa metoders, modellers och grundläggande antagandens lämplighet om de

används eller är avsedda att användas för bedömningen av nya finansiella instrument,

b) är oberoende i förhållande till de företagsavdelningar som ansvarar för kreditvärderingsverksamheten, eller

c) rapporterar till ledamöterna i styrelsen.

18. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 10, om det underlåter att

övervaka eller utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontrollmekanismer och övriga

rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning eller att vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella

brister.

19. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 1, om det underlåter att

tydligt påvisa och undanröja eller på ett tillfredsställande sätt hantera samt på framträdande plats rapportera om

eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser eller bedömningar

som görs av dess kreditanalytiker och anställda samt av alla andra fysiska personer vars tjänster står till kredit­

värderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i utfärdandet av kreditbetyg

eller personer som godkänner kreditbetyg.

20. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 3 första stycket, om det

utfärdar ett kreditbetyg under någon av de omständigheter som anges i första stycket i den punkten eller, när det

gäller ett befintligt kreditbetyg, om det inte omedelbart redovisar att detta kreditbetyg eventuellt kan påverkas av

dessa omständigheter.

21. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 3 andra stycket, om det

inte omedelbart gör en bedömning av huruvida det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt

kreditbetyg.

22. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 4 första stycket, om det

tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part i

fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.

23. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 4 första delen av det

tredje stycket, om det inte säkerställer att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intres­

sekonflikter med dess kreditvärderingsverksamhet.

24. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 5, om det underlåter att

säkerställa att kreditvärderingsanalytiker eller personer som godkänner kreditbetyg inte ger förslag eller rekom­

mendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument för vilka institutet förväntas utfärda

kreditbetyg.

SV

L 145/52

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

55

25. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 6, om det underlåter att

utforma sina rapporterings- eller kommunikationsvägar så att de säkerställer att de personer som avses i avsnitt B

punkt 1 är oberoende av kreditvärderingsinstitutets övriga verksamhet som sker på affärsmässig basis.

26. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 8 andra stycket, om det

inte bevarar dokumentationen under en period på minst tre år efter det att dess registrering återkallas.

27. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.1 om det underlåter att se till att kreditvärderingsanalytiker, dess

anställda eller andra fysiska personer vars tjänster ställts till förfogande för kreditvärderingsinstitutet eller som står

under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten har tillfredsställande kunnande och

erfarenhet för de uppgifter de tilldelas.

28. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.2 om det underlåter att se till att en person som avses i artikel 7.1

inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, dess

anknutna tredje part eller personer som direkt eller indirekt är knutna till den kreditvärderade enheten genom

kontroll.

29. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 3 a, om det underlåter att

se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom eller

dokumentation i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrägeri, stöld eller missbruk, med beaktande av dess

verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och omfattningen av dess kreditvärderingsverksamhet.

30. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 5, om det åsamkar en

person som avses i punkt 1 i det avsnittet negativa följder när denna person rapporterar uppgifter till personen

med ansvar för regelefterlevnad om att en annan person som avses i punkt 1 i det avsnittet har begått en

handling som han eller hon betraktar som olaglig.

31. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 6, om det inte ser över

det arbete som en kreditvärderingsanalytiker utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan

han eller hon lämnade institutet, om kreditanalytikern avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kredit­

värderad enhet vars kreditbetyg han eller hon har medverkat i bedömningen av, eller i ett finansiellt företag med

vilket han eller hon har haft kontakter inom ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet.

32. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 1, om det underlåter att

se till att en person som avses i den punkten inte köper, säljer eller inleder en annan transaktion med något

finansiellt instrument som avses i den punkten.

33. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 2, om det underlåter att

se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte deltar i eller på annat sätt påverkar fastställandet av

ett kreditbetyg i enlighet med punkt 2 i det avsnittet.

34. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 3 b, 3 c och 3 d, om det

underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte utlämnar, använder eller vidarebefordrar

information, i enlighet med dessa punkter.

35. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 4, om det underlåter att

se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte begär eller tar emot pengar, gåvor eller förmåner från

någon som omfattas av kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.

36. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 7, om det underlåter att

se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte tillträder någon tjänst i den centrala ledningen för en

kreditvärderad enhet eller anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen.

37. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 första stycket led a, om

det underlåter att se till att ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det

gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år.

38. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 första stycket led b, om

det underlåter att se till att en kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller

samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fem år.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/53

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

56

39. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 första stycket led c, om

det underlåter att se till att en person som godkänner kreditbetyg inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det

gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än sju år.

40. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 andra stycket, om det

underlåter att se till att en person som anges i leden a, b och c i första stycket i den punkten inte deltar i

kreditvärderingsverksamhet som berör den kreditvärderade enheten eller de anknutna tredje parter som avses i

dessa led inom två år efter det att de perioder som anges i de leden löpt ut.

41. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.5 om det inför system för bedömning av prestationer eller

ersättningsnivåer som är beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter

eller anknutna tredje parter.

42. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2 om det underlåter att anta, genomföra eller tillämpa lämpliga

åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar bygger på en genomgripande analys av all den information

som är tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys enligt dess värderingsmetoder.

43. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.3 om det underlåter att använda värderingsmetoder som är

rigorösa, systematiska, konsekventa och som valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest.

44. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.4 första stycket om det vägrar att utfärda ett kreditbetyg för en

enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att en del av enheten eller det finansiella instrumentet

tidigare har värderats av ett annat kreditvärderingsinstitut.

45. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.4 andra stycket om det underlåter att dokumentera alla tillfällen

då det under sin kreditvärderingsprocess avviker från befintliga kreditbetyg som utarbetats av ett annat kredit­

värderingsinstitut i fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella instrument och om det

underlåter att ange motiven till denna avvikande bedömning.

46. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 första meningen om det inte bevakar sina kreditbetyg eller inte

ser över dem eller sina värderingsmetoder fortlöpande och minst en gång om året.

47. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 andra meningen om det underlåter att upprätta interna rutiner

för att bevaka hur kreditbetygen påverkas av ändrade makroekonomiska förhållanden eller av ändrade förhål­

landen på de finansiella marknaderna.

48. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 b när de metoder, modeller eller grundläggande antaganden som

används för kreditvärderingsverksamhet ändras, om det inte ser över de berörda kreditbetygen i enlighet med den

punkten, eller inte under tiden håller dessa kreditbetyg under observation.

49. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 c om det underlåter att ompröva ett kreditbetyg som bygger på

metoder, modeller eller grundläggande antaganden som ändras om den samlade effekten av dessa ändringar

påverkar kreditbetyget.

50. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 9 om det lägger ut viktiga operativa funktioner på entreprenad på så

sätt att det väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsinstitutets interna kontroll eller Esmas möjligheter

att övervaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning.

51. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med bilaga I avsnitt D del I punkt 4 andra stycket,

om det utfärdar ett kreditbetyg eller inte återkallar befintliga kreditbetyg i fall då det råder sådan brist på

tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slags finansiella instrument är så komplex eller då kvaliteten

på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderings­

institutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg.

52. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.6 om det använder Esmas namn eller någon behörig myndighets

namn på ett sätt som anger eller antyder att Esma eller en behörig myndighet stöder eller godkänner kredit­

värderingsinstitutets kreditbetyg eller kreditvärderingsverksamhet.

53. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 13 om det tar ut en avgift för information som lämnas i enlighet

med artiklarna 8–12.

SV

L 145/54

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

57

54. När ett kreditvärderingsinstitut är en juridisk person som är etablerad inom unionen, bryter det mot artikel 14.1

om det underlåter att ansöka om den registrering som avses i artikel 2.1.

II. Överträdelser i samband med hinder för tillsynsverksamheten

1. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 7, om det inte ser till att

det finns tillfredsställande dokumentation eller verifieringskedjor för dess kreditvärderingsverksamhet i enlighet

med dessa bestämmelser.

2. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 8 första stycket, om det

inte förvarar dokumentation och verifieringskedjor enligt punkt 7 i det avsnittet i dess lokaler under minst fem år

eller om det inte gör dem tillgängliga för Esma på begäran.

3. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 9, om det inte bevarar

dokumentation som anger de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhandahållande av

kreditvärderingstjänster för kreditvärderingsinstitutet eller den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje

parter under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.

4. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11.2 om det inte gör den information som krävs tillgänglig eller

inte lämnar denna information i den form som krävs i enlighet med den punkten.

5. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11.3, jämförd med bilaga I avsnitt E del I punkt 2, om det inte

tillhandahåller Esma en förteckning över sina verksamhetsanknutna tjänster.

6. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 14.3 andra stycket om det inte underrättar Esma om alla väsentliga

ändringar av villkoren för den ursprungliga registreringen i enlighet med det stycket.

7. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23b.1 om det lämnar oriktig eller vilseledande information som svar

på en enkel begäran om information enligt artikel 23b.2 eller som svar på ett beslut om begäran om information

enligt artikel 23b.3.

8. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23c.1 c om det lämnar oriktiga eller vilseledande svar på frågor som

ställs enligt artikel 23c.1 c.

III. Överträdelser i samband med bestämmelserna om offentliggörande

1. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 2, om det inte offent­

liggör namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka det erhåller mer än 5 % av sin

årsinkomst.

2. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 4 andra delen av det

tredje stycket, om det i den slutgiltiga kreditvärderingsrapporten inte redovisar de verksamhetsanknutna tjänster

som tillhandahållits den kreditvärderade enheten eller någon anknuten tredje part.

3. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.1 om det underlåter att offentliggöra de metoder, modeller eller

grundläggande antaganden som det använder i sin kreditvärderingsverksamhet såsom anges i bilaga I avsnitt E del

I punkt 5.

4. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 a, när de metoder, modeller eller grundläggande antaganden

som används för kreditvärderingsverksamhet ändras, om det inte omedelbart upplyser, eller om det upplyser men

inte med samma kommunikationsmedel som användes för distributionen av de berörda kreditbetygen, om i

vilken utsträckning kreditbetygen sannolikt påverkas.

5. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.1 om det underlåter att utan dröjsmål eller inskränkningar av

offentligheten offentliggöra ett beslut om att avbryta en kreditvärdering inklusive fullständiga skäl för beslutet.

6. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med bilaga I avsnitt D del I punkt 1 eller 2, punkt 4

första stycket eller punkt 5, eller bilaga I avsnitt D del II, om det inte lämnar den information som krävs i

enlighet med dessa bestämmelser när det utfärdar ett kreditbetyg.

7. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med bilaga I avsnitt D del I punkt 3, om det inte

underrättar den kreditvärderade enheten senast tolv timmar före offentliggörandet av kreditbetyget.

SV

31.5.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/55

Prop. 2011/12:40

Bilaga 1

58

8. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.3 om det underlåter att se till att de betygskategorier som

tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls klart åtskilda genom ytterligare symboler som särskiljer dem

från betygskategorier som används för andra kreditvärderade enheter, finansiella instrument eller finansiella

förpliktelser.

9. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.4 om det inte informerar om sina riktlinjer eller sina förfaranden

när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på eget initiativ.

10. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.5 om det inte lämnar den information som krävs enligt den

punkten när det utfärdar ett kreditbetyg på eget initiativ eller om det inte anger vilka kreditbetyg som utfärdas på

institutets eget initiativ.

11. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11.1 om det inte ger fullständig information eller omedelbart

uppdaterar information om de förhållanden som anges i bilaga I avsnitt E del I.

BILAGA IV

Förteckning över koefficienter kopplade till försvårande och förmildrande faktorer vid tillämpning av

artikel 36a.3

Följande koefficienter ska vara kumulativt tillämpliga på de basbelopp som avses i artikel 36a.2 och grunda sig på

följande enskilda försvårande respektive förmildrande faktorer:

I. Justeringskoefficienter kopplade till försvårande faktorer

1. Om överträdelsen har begåtts upprepade gånger ska en koefficient på 1,1 tillämpas för varje gång den upprepats.

2. Om överträdelsen har begåtts i mer än sex månader ska en koefficient på 1,5 tillämpas.

3. Om överträdelsen har visat på systembrister i kreditvärderingsinstitutets organisation, särskilt i dess förfaranden,

ledningssystem eller interna kontroller, ska en koefficient på 2,2 tillämpas.

4. Om överträdelsen har haft en negativ inverkan på kvaliteten på de kreditbetyg som utfärdats av det berörda

kreditvärderingsinstitutet ska en koefficient på 1,5 tillämpas.

5. Om överträdelsen har begåtts uppsåtligen ska en koefficient på 2 tillämpas.

6. Om inga korrigerande åtgärder har vidtagits sedan överträdelsen konstaterades ska en koefficient på 1,7 tillämpas.

7. Om kreditvärderingsinstitutets företagsledning inte har samarbetat med Esma i samband med myndighetens utred­

ningar ska en koefficient på 1,5 tillämpas.

II. Justeringskoefficienter kopplade till förmildrande faktorer

1. Om överträdelsen avser en överträdelse som förtecknas i bilaga III avsnitt II eller III och har begåtts i mindre än tio

arbetsdagar ska en koefficient på 0,9 tillämpas.

2. Om kreditvärderingsinstitutets företagsledning kan visa att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att för­

hindra överträdelsen ska en koefficient på 0,7 tillämpas.

3. Om kreditvärderingsinstitutet skyndsamt uppmärksammat Esma på överträdelsen på ett ändamålsenligt och full­

ständigt sätt ska en koefficient på 0,4 tillämpas.

4. Om kreditvärderingsinstitutet har vidtagit frivilliga åtgärder för att se till att dylika överträdelser inte kan begås på

nytt ska en koefficient på 0,6 tillämpas.”

SV

L 145/56

Europeiska unionens officiella tidning

31.5.2011

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

59

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1060/2009

av den 16 september 2009

om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande

(1) Yttrande av den 13 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(1),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande

(2) EUT C 115, 20.5.2009, s. 1.

(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget

(3) Europaparlamentets yttrande av den 23 april 2009 (ännu ej offentlig­

gjort i EUT) och rådets beslut av den 27 juli 2009.

(3), och

av följande skäl:

(1)

Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de inter­

nationella värdepappers- och kreditmarknaderna, eftersom

de kreditbetyg de utfärdar används av investerare, lånta­

gare, emittenter och stater som en del av informationen för

att fatta väl underbyggda investerings- och finansierings­

beslut. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings-

och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investe­

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänste­

pensionsinstitut kan använda sådana kreditbetyg som

referenser för beräkning av sina kapitalkrav i solvensavse­

ende eller för att beräkna placeringsrisker. Kreditbetygen

påverkar följaktligen i väsentlig grad hur marknaden

fungerar och investerares och konsumenters tillit och för­

troende. Det är därför av avgörande betydelse att kreditvär­

deringsverksamheten utövas i enlighet med principerna

om integritet, transparens, ansvar och goda styrelseformer,

för att säkerställa att de kreditbetyg som används inom

gemenskapen är oberoende, objektiva och av fullgod

kvalitet.

(2)

För närvarande har de flesta kreditvärderingsinstitut sina

huvudkontor utanför gemenskapen. De flesta medlemssta­

ter reglerar inte kreditvärderingsinstitutens verksamhet

eller villkoren för utfärdande av kreditbetyg. Trots kredit­

värderingsinstitutens väsentliga betydelse för de finansiella

marknadernas funktion omfattas de endast inom begrän­

sade områden av gemenskapslagstiftning, däribland Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den

28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig mark­

nadspåverkan (marknadsmissbruk )

(4) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

(4). Dessutom behand­

las kreditvärderingsinstituten i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät­

ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut

(5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(5) och

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av

den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag

och kreditinstitut

(6) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(6). Det är därför viktigt att fastställa

bestämmelser som säkerställer att alla kreditbetyg som

utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i

gemenskapen är av fullgod kvalitet och utfärdas av kredit­

värderingsinstitut som är föremål för strikta krav. Kommis­

sionen kommer att fortsätta sitt samarbete med

internationella organ för att skapa samstämmighet mellan

reglerna för kreditvärderingsinstitut. Det bör vara möjligt

att undanta vissa centralbanker som utfärdar kreditbetyg

från denna förordnings tillämpning, förutsatt att de upp­

fyller relevanta, tillämpliga villkor för att säkerställa kredit­

värderingsverksamhetens oberoende och integritet, och att

dessa villkor är lika strikta som kraven i denna förordning.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

59

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit-

värderingsinstitut

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

60

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

(3)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte skapa någon

allmän skyldighet att kreditvärdera finansiella instrument

eller finansiella förpliktelser enligt denna förordning. Fram­

för allt bör företag för kollektiva investeringar i överlåtbara

värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i rådets

direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om sam­

ordning av lagar och andra författningar som avser företag

för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag)

(1) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet ersatt, med verkan från och

med den 1 juli 2011, av Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/65/EG (Se sidan 32 i detta nummer av EUT).

(1) eller tjänstepensionsinstitut enligt defini­

tionen i Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till­

syn över tjänstepensionsinstitut

(2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

(2) inte vara skyldiga att

endast investera i finansiella instrument som är kreditvär­

derade enligt denna förordning.

(4)

Denna förordning bör inte skapa ett generellt krav för

finansiella institut eller investerare att endast investera i

värdepapper för vilka prospekt har offentliggjorts i enlig­

het med Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt

som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till all­

mänheten eller tas upp till handel

(3) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

(3) och kommissionens

förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om

genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas

format, införlivande genom hänvisning samt offentliggö­

rande av prospekt och annonsering

(4) EUT L 149, 30.4.2004, s. 1.

(4) och som har värde­

rats enligt den här förordningen. Dessutom bör den här

förordningen inte kräva att emittenter eller erbjudare eller

personer som ansöker om upptagande till handel på en

reglerad marknad ska skaffa kreditbetyg för värdepapper

som omfattas av skyldigheten att offentliggöra prospekt

enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG)

nr 809/2004.

(5)

Ett prospekt som offentliggörs enligt direktiv 2003/71/EG

och förordning (EG) nr 809/2004 bör innehålla tydlig

information på framträdande plats om huruvida kreditbe­

tygen för de respektive värdepappren utfärdats av ett kre­

ditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och

registrerat enligt den här förordningen. Ingenting i den här

förordningen bör dock förhindra att personer ansvariga för

offentliggörandet av prospekt enligt direktiv 2003/71/EG

och förordning (EG) nr 809/2004 inkluderar annan viktig

information i prospektet, bland annat kreditbetyg som

utfärdats i tredjeland och därtill knuten information.

(6)

Utöver att utfärda kreditbetyg och utföra kreditvärderings­

verksamhet, bör kreditvärderingsinstitut yrkesmässigt

kunna utföra verksamhetsanknutna aktiviteter. De verk­

samhetsanknutna aktiviteterna får inte inkräkta på kredit­

värderingsverksamhetens oberoende eller integritet.

(7)

Denna förordning bör gälla för kreditbetyg som utfärdats

av kreditvärderingsinstitut som är registrerade inom

gemenskapen. Det främsta syftet med förordningen är att

skydda stabiliteten på finansmarknaderna och investe­

rarna. Kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade

bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en

kund-, affärs- eller branschförbindelse bör inte omfattas av

denna förordning.

(8)

Kreditvärderingsinstitut bör på frivillig grund tillämpa den

uppförandekod för kreditvärderingsinstitut som utfärdats

av Internationella organisationen av institutioner för reg­

lering av värdepappersmarknaden (Iosco) (nedan kallad

Iosco-koden). Under 2006 uppmanades, genom ett medde­

lande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut

(5) EUT C 59, 11.3.2006, s. 2.

(5),

Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrät­

tad genom kommissionens beslut 2009/77/EG

(6) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.

(6), att

övervaka efterlevnaden av Iosco-koden och årligen rappor­

tera till kommissionen.

(9)

Vid Europeiska rådet den 13 och 14 mars 2008 enades

man om ett antal slutsatser för att åtgärda de huvudsakliga

svagheter som påvisats i det finansiella systemet. Ett av

målen var att förbättra marknadens funktion och dess

belöningsstrukturer, inbegripet kreditvärderingsinstitutens

uppgifter.

(10)

Kreditvärderingsinstituten anses för det första ha misslyck­

ats med att tillräckligt tidigt låta de förvärrade förhållan­

dena på marknaden återspeglas i kreditbetygen, och för det

andra ha misslyckats med att anpassa sina kreditbetyg i tid

efter det att krisen på marknaden hade förvärrats. Detta

misslyckande kan bäst korrigeras genom åtgärder som rör

intressekonflikter, kreditvärderingarnas kvalitet, möjlighe­

terna att överblicka kreditvärderingsinstitutens verksamhet

samt deras interna företagsstyrning och övervakningen av

deras verksamheter. Användarna av kreditbetyg bör inte

ensidigt förlita sig på dem, utan de bör lägga ner största

omsorg på egna analyser och fortlöpande genomföra en

tillfredsställande ”due diligence” beträffande dessa värde­

ringars tillförlitlighet.

(11)

Det är nödvändigt att fastställa ett gemensamt regelverk för

att förbättra kvaliteten på kreditbetygen, särskilt kreditbe­

tyg som ska användas av både finansiella institut och per­

soner som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom

gemenskapen. Utan sådana ramar finns det risk för att

medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på

nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den

inre marknaden och hindra den från att fungera väl, efter­

som olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlems­

staterna för institut som utfärdar kreditbetyg som är

avsedda att användas av finansiella institut överallt inom

hela gemenskapen. Skilda kvalitetskrav för kreditbetyg

skulle dessutom kunna komma att leda till skillnader i

skyddsnivå för investerare och konsumenter. Användarna

bör dessutom kunna jämföra kreditbetyg som utfärdats i

gemenskapen med internationellt utfärdade kreditbetyg.

V

S

2

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

61

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/3

(12)

Denna förordning bör inte påverka hur kreditbetyg

används av andra personer än de som avses i denna

förordning.

(13)

Det är önskvärt att kreditbetyg som utfärdas i tredjeland

kan användas i rättsligt reglerade sammanhang inom

gemenskapen under förutsättning att de uppfyller krav

som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förord­

ning. Genom denna förordning införs ett system för god­

kännande som gör det möjligt för kreditvärderingsinstitut

som är etablerade i gemenskapen och registrerade i enlig­

het med gemenskapsrätten att godkänna kreditbetyg som

utfärdats i tredjeland. Kreditvärderingsinstituten bör, när de

godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i ett tredjeland,

fastställa och löpande kontrollera om kreditvärderings­

verksamhet som leder till utfärdandet av ett sådant kredit­

betyg uppfyller krav för utfärdande av kreditbetyg som är

lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning och

som gör att man uppnår samma mål och effekter i

praktiken.

(14)

För att ta hänsyn till oron över att kreditvärderingsinstitut

som inte är etablerade inom gemenskapen skulle kunna

utgöra ett allvarligt hinder för effektiv tillsyn i finansmark­

nadernas bästa intresse inom gemenskapen, bör ett sådant

system för godkännande införas för kreditvärderingsinsti­

tut som är närstående företag till eller som har ett nära

samarbete med kreditvärderingsinstitut etablerade inom

gemenskapen. Det kan dock vara nödvändigt att anpassa

kraven på fysisk närvaro i gemenskapen i vissa fall, särskilt

för mindre kreditvärderingsinstitut från tredjeland utan

någon närvaro eller anknytning inom gemenskapen. Ett

särskilt certifieringssystem bör därför inrättas för sådana

kreditvärderingsinstitut, under förutsättning att de inte är

systemviktiga för finansmarknadernas finansiella stabilitet

eller integritet i en eller flera medlemsstater.

(15)

Certifiering bör vara möjlig efter det att kommissionen

fastställt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett

tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning.

Det planerade systemet för likvärdighet bör inte innebära

ett automatiskt tillträde till gemenskapen men bör erbjuda

en möjlighet för kvalificerade kreditvärderingsinstitut från

ett tredjeland att bedömas från fall till fall och beviljas ett

undantag från vissa av de organisatoriska krav som gäller

för kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, bland

annat kravet på fysisk närvaro i gemenskapen.

(16)

Denna förordning bör även innehålla krav på att kreditvär­

deringsinstitutet i tredjeland uppfyller kriterier som utgör

generella förutsättningar för integritet i dess kreditvärde­

ringsverksamhet, för att förebygga att behöriga myndighe­

ter eller andra offentliga myndigheter i tredjelandet ingriper

när det gäller kreditbetygens innehåll och för att sörja för

en lämplig strategi för intressekonflikter, rotation av kre­

ditvärderingsanalytiker och regelbundet och fortlöpande

informationslämnande.

(17)

En annan viktig förutsättning för ett sunt system för god­

kännande och ett system för likvärdighet är också att det

finns goda samarbetsarrangemang mellan de behöriga

myndigheterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga

myndigheterna för kreditvärderingsinstitut i tredjeland.

(18)

Det kreditvärderingsinstitut som godkänner kreditbetyg

som utfärdats i tredjeland bör vara helt och ovillkorligt

ansvarigt för de godkända kreditbetygen och för att villko­

ren för godkännande i denna förordning är uppfyllda.

(19)

Denna förordning bör inte gälla kreditbetyg som kreditvär­

deringsinstitutet tar fram på enskild begäran och uteslu­

tande ger till den person som beställde det och som inte

är avsett för offentliggörande eller distribution till

abonnenter.

(20)

Investeringsanalyser, investeringsrekommendationer och

andra utlåtanden om ett värde eller ett pris för ett finan­

siellt instrument eller en finansiell förpliktelse bör inte

anses utgöra kreditbetyg.

(21)

Ett kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ, nämligen ett

kreditbetyg som inte utfärdats på begäran av emittenten

eller den kreditvärderade enheten, bör tydligt identifieras

som sådant och skilja sig från begärda kreditbetyg på lämp­

ligt sätt.

(22)

För att undvika eventuella intressekonflikter bör kreditvär­

deringsinstituten inrikta sin yrkesmässiga verksamhet på

utfärdande av kreditbetyg. Kreditvärderingsinstitut bör inte

få utföra konsult- eller rådgivningstjänster. Ett kreditvärde­

ringsinstitut bör i synnerhet inte lämna förslag eller rekom­

mendationer om utformningen av strukturerade finansiella

instrument. De bör dock få tillhandahålla verksamhetsan­

knutna tjänster, om detta inte kan komma att skapa intres­

sekonflikter med utfärdandet av kreditbetyg.

(23)

Kreditvärderingsinstitut bör använda värderingsmetoder

som är rigorösa, systematiska och kontinuerliga och som

valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive

utfallstest. Detta krav bör emellertid inte ligga till grund för

ett ingripande från de behöriga myndigheternas och med­

lemsstaternas sida när det gäller kreditbetygens och värde­

ringsmetodernas innehåll. På samma sätt bör kravet för

kreditvärderingsinstituten att minst en gång om året se

över kreditbetygen inte påverka deras skyldighet att regel­

bundet övervaka kreditbetygen och vid behov revidera kre­

ditbetyg. Dessa krav bör inte tillämpas på ett sätt som

hindrar nya kreditvärderingsinstitut från att komma in på

marknaden.

(24)

Kreditbetygen bör vara välgrundade och ordentligt motive­

rade för att undvika kompromisser vid kreditvärderingen.

(25)

Kreditvärderingsinstitut bör offentliggöra information om

de metoder, modeller och grundläggande antaganden som

de använder i sin kreditvärderingsverksamhet. Detaljgra­

den när det gäller de offentliggjorda uppgifterna om model­

lerna bör vara sådan att det ges tillräcklig information till

användarna av kreditbetyg för att de själva ska kunna

genomföra en ”due diligence” i syfte att bedöma om de kan

förlita sig på dessa kreditbetyg eller inte. Offentliggörande

av uppgifterna om modellerna får emellertid inte avslöja

känslig affärsinformation eller allvarligt hindra innovation.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

62

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

(26)

Kreditvärderingsinstitut bör utarbeta lämpliga riktlinjer

och förfaranden när det gäller anställda och andra perso­

ner som medverkar i kreditvärderingsprocessen i syfte att

förhindra, upptäcka, undanröja eller hantera och rappor­

tera om intressekonflikter och fortlöpande säkerställa kva­

litet, integritet och noggrannhet i kreditvärderings- och

översynsprocesser. Dessa riktlinjer och förfaranden bör

särskilt inbegripa en intern kontrollmekanism och en funk­

tion för regelefterlevnad.

(27)

Kreditvärderingsinstituten bör undvika intressekonflikter

och, om de är oundvikliga, hantera dem effektivt för att slå

vakt om sitt oberoende. De bör i tid rapportera om intres­

sekonflikter. De bör också dokumentera alla väsentliga hot

mot oberoendet - avseende såväl själva institutet som dem

av dess anställda eller andra personer som medverkar i kre­

ditvärderingsprocessen – samt de skyddsåtgärder som till­

lämpas för att mildra sådana hot.

(28)

Varje kreditvärderingsinstitut eller grupp av kreditvär­

deringsinstitut bör fortlöpande präglas av sunda

styrelseformer. Vid fastställandet av sådana bolagsstyr­

ningsarrangemang bör ett kreditvärderingsinstitut eller en

grupp av kreditvärderingsinstitut ta hänsyn till behovet

av att säkerställa att det kommer att göra kreditvärde­

ringar som är oberoende, objektiva och av fullgod

kvalitet.

(29)

För att säkerställa att kreditvärderingsprocessen inte påver­

kas av kreditvärderingsinstitutets kommersiella företagsin­

tressen bör kreditvärderingsinstituten se till att minst en

tredjedel, men inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen

är oberoende på ett sätt som överensstämmer med

punkt 13 i avsnitt III i kommissionens rekommendation

2005/162/EG av den 15 februari 2005 om uppgifter för

företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter

med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrel­

sekommittéer

(1) EUT L 52, 25.2.2005, s. 51.

(1). Det är dessutom nödvändigt att majori­

teten i den högsta ledningen, däribland alla oberoende

ledamöter av styrelsen, har tillräckligt kunnande om rele­

vanta områden inom finansiella tjänster. Den ansvarige för

kontroll av regelefterlevnaden bör regelbundet rapportera

om fullgörandet av sitt uppdrag till den högsta ledningen

och de oberoende ledamöterna i styrelsen.

(30)

För att undvika intressekonflikter bör ersättningen till de

oberoende ledamöterna i styrelsen inte vara beroende av

kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat.

(31)

Varje kreditvärderingsinstitut bör anslå ett tillräckligt antal

anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet

till sin kreditvärderingsverksamhet. Det bör i synnerhet

säkerställa att tillräckliga personresurser och medel

anslås till utfärdande, övervakning och uppdatering av

kreditbetyg.

(32)

För att beakta de särskilda förhållandena i kreditvärderings­

institut som sysselsätter färre än 50 anställda bör de behö­

riga myndigheterna ha möjlighet att undanta sådana

kreditvärderingsinstitut från vissa av de skyldigheter som

fastställs i denna förordning när det gäller rollen för obe­

roende ledamöter i styrelsen, funktionen för regelefterlev­

nad och rotationssystemet, och i den mån nämnda institut

kan visa att de uppfyller vissa villkor. Ett av de kriterier

som de behöriga myndigheterna särskilt bör undersöka är

huruvida storleken på ett kreditvärderingsinstitut har fast­

ställts på ett sätt som gör att kreditvärderingsinstitutet eller

en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att upp­

fylla kraven i denna förordning. Medlemsstaternas behö­

riga myndigheter bör tillämpa undantagen på ett sätt som

gör att risken för en uppsplittring av den inre marknaden

undviks och att en enhetlig tillämpning av gemenskapsrät­

ten säkerställs.

(33)

Långvariga relationer med samma kreditvärderade enhe­

ter eller deras anknutna tredje parter kan komma att

inverka negativt på oberoendet hos kreditvärderingsana­

lytiker och hos de personer som godkänner kreditbety­

gen. Dessa kreditvärderingsanalytiker och personer bör

därför omfattas av ett lämpligt rotationssystem som möj­

liggör en gradvis ändring av analysgrupperna och

kreditvärderingskommittéerna.

(34)

Kreditvärderingsinstituten bör se till att de metoder, model­

ler och grundläggande antaganden, såsom matematiska

antaganden eller korrelationsantaganden, som de tillämpar

vid fastställandet av kreditbetygen underhålls, uppdateras

och regelbundet ses över i sin helhet samt att deras beskriv­

ningar offentliggörs på ett sådant sätt att en fullständig

översyn blir möjlig. I fall där brist på tillförlitliga uppgifter

eller strukturens komplexitet hos ett nytt slags finansie­

ringsinstrument, särskilt strukturerade finansiella instru­

ment, gör att man allvarligt måste ifrågasätta om

kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram en trovärdig

kreditvärdering, bör detta inte utfärda kreditbetyg eller bör

återkalla ett befintligt kreditbetyg. Förändringar av kvalite­

ten på den information som finns tillgänglig för att över­

vaka ett gällande kreditbetyg bör offentliggöras

tillsammans med denna översyn och, i tillämpliga fall, bör

en revidering av kreditbetyget ske.

(35)

För att säkerställa kreditbetygens kvalitet bör varje kredit­

värderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att den infor­

mation det använder när det tilldelar kreditbetyg är

tillförlitlig. I detta syfte bör ett kreditvärderingsinstitut

bland annat kunna utnyttja finansiella rapporter, som gran­

skats av oberoende revisorer, och offentliga underrättelser,

kontroller genomförda av ansedda tredje parter, egen

granskning av ett slumpmässigt urval av den mottagna

informationen eller avtalsbestämmelser som klart föreskri­

ver ansvar för den kreditvärderade enheten eller dess

anknutna tredje parter om information lämnas enligt avta­

let i medvetande om att den är materiellt felaktig eller vil­

seledande, eller om den kreditvärderade enheten eller dess

anknutna tredje parter inte genomför en rimlig ”due dili­

gence” när det gäller att kontrollera korrektheten i infor­

mationen i enlighet med avtalsvillkoren.

V

S

4

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

63

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/5

(36)

Denna förordning påverkar inte kreditvärderingsinstitutens

skyldighet att skydda fysiska personers rätt till privatliv när

det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(1).

(37)

Det är nödvändigt att kreditvärderingsinstituten inrättar

ordentliga förfaranden för en regelbunden översyn av de

metoder, modeller och grundläggande värderingsantagan­

den de använder för att dessa ska kunna tillfredsställande

återspegla ändrade förhållanden på de underliggande vär­

depappersmarknaderna. För att säkerställa transparens bör

varje materiell ändring av kreditvärderingsinstitutens

metoder och praxis eller förfaranden och processer offent­

liggöras innan den genomförs, såvida inte extrema

marknadsförhållanden kräver omedelbar ändring av

kreditvärderingen.

(38)

Ett kreditvärderingsinstitut bör alltid ange lämpliga riskvar­

ningar, inbegripet en känslighetsanalys av relevanta anta­

ganden. Den analysen bör förklara hur olika utvecklingar

på marknaden som påverkar de parametrar som är

inbyggda i modellen kan påverka ändringar av kreditbetyg

(exempelvis volatilitet). Kreditvärderingsinstitutet bör

säkerställa att informationen om den historiska andelen

fallissemang inom varje betygskategori kan verifieras och

kvantifieras och ger tillräckligt underlag för berörda parter

för att klart uppfatta varje betygskategoris historiska resul­

tat och om, och i så fall på vilket sätt, betygskategorierna

har ändrats. Om det på grund av arten hos ett kreditbetyg

eller andra förhållanden är olämpligt eller statistiskt insig­

nifikant eller på annat sätt skulle kunna vilseleda använ­

darna av kreditbetyget att ange historisk andel fallissemang,

bör kreditvärderingsinstitutet lämna tillfredsställande för­

klaringar. Sådan information bör i största möjliga utsträck­

ning vara jämförbar med eventuella förekommande

modeller inom branschen så att investerarna får stöd för

jämförelser mellan olika kreditvärderingsinstituts resultat.

(39)

För att göra kreditbetygen mer överblickbara och bidra till

skyddet av investerarna bör CESR upprätta ett centralt

arkiv med information om kreditvärderingsinstitutens tidi­

gare prestationer och information om tidigare utfärdade

kreditbetyg. Kreditvärderingsinstituten bör lämna informa­

tion till detta arkiv i en standardiserad form. CESR bör

offentliggöra denna information och årligen offentliggöra

sammanfattande information om de huvudsakliga utveck­

lingstendenser som observerats.

(40)

Under vissa förhållanden kan strukturerade finansiella

instrument ge effekter av annat slag än traditionella före­

tagslåneinstrument. Det skulle kunna vara vilseledande för

investerarna att, utan ytterligare förklaring, använda

samma betygskategorier för båda dessa slag av instrument.

Kreditvärderingsinstituten bör i väsentlig grad bidra till att

öka medvetenheten hos användarna av kreditbetyg om de

särskiljande egenskaperna hos strukturerade finansiella

produkter i förhållande till deras traditionella motsvarig­

heter. Kreditvärderingsinstituten bör därför hålla de

betygskategorier som används vid kreditvärdering av struk­

turerade finansiella instrument, å ena sidan, klart åtskilda

från de betygskategorier som kan användas för andra

finansiella instrument eller finansiella förpliktelser, å andra

sidan, genom att lägga till en lämplig symbol till

betygskategorin.

(41)

Kreditvärderingsinstituten bör vidta åtgärder för att und­

vika situationer där emittenter begär preliminära bedöm­

ningar av kreditvärdigheten hos ett visst strukturerat

finansiellt instrument av ett antal kreditvärderingsinstitut i

syfte att kunna välja det som ger det bästa kreditbetyget för

den produkt som de avser att erbjuda. Även emittenter bör

undvika sådana metoder.

(42)

Varje kreditvärderingsinstitut bör dokumentera de meto­

der som används vid kreditvärderingarna och regelbundet

uppdatera dokumentationen då ändringar görs av dem

samt också dokumentera materiella inslag i dialogen mel­

lan kreditvärderingsanalytikern och den kreditvärderade

enheten eller någon av dess anknutna tredje parter.

(43)

För att skapa en hög grad av förtroende för den inre mark­

naden hos investerare och konsumenter bör det krävas

registrering av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kredit­

betyg inom gemenskapen. En sådan registrering är den vik­

tigaste förutsättningen för att kreditvärderingsinstitut ska

kunna utfärda kreditbetyg avsedda att användas i rättsligt

reglerade sammanhang i gemenskapen. Det är därför nöd­

vändigt att fastställa harmoniserade villkor och förfaranden

för beviljande, upphävande och återkallande av sådan

registrering.

(44)

Denna förordning bör inte ersätta de etablerade förfaran­

dena för erkännande av externa ratinginstitut (ECAI) i

enlighet med direktiv 2006/48/EG. Externa ratinginstitut

som redan erkänts i gemenskapen bör ansöka om regist­

rering enligt denna förordning.

(45)

Ett kreditvärderingsinstitut som registrerats av den behö­

riga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha till­

stånd att utfärda kreditbetyg inom hela gemenskapen. Det

är därför nödvändigt att fastställa ett enda registreringsför­

farande för varje kreditvärderingsinstitut som har verkan

inom hela gemenskapen. Registreringen av ett kreditvärde­

ringsinstitut bör ha verkan så snart det registreringsbeslut

som har utfärdats av den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten har trätt i kraft enligt relevant nationell

lagstiftning.

(46)

Det är nödvändigt att fastställa en central instans till vilken

registreringsansökningarna ska lämnas. CESR bör ta emot

registreringsansökningarna och se till att de behöriga myn­

digheterna i samtliga medlemsstater underrättas om dem.

CESR bör också ge råd till de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten om huruvida ansökan är fullständig.

Granskningen av dessa ansökningar bör dock utföras på

nationell nivå av den relevanta behöriga myndigheten. För

att kunna behandla kreditvärderingsinstituten på ett effek­

tivt sätt bör de behöriga myndigheterna upprätta operativa

nätverk (kollegier) som stöds av en effektiv it-infrastruktur.

CESR bör inrätta en underkommitté som är specialiserad

på var och en av de tillgångsklasser som bedöms av

kreditvärderingsinstituten.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

64

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

(47)

Vissa kreditvärderingsinstitut består av flera juridiska per­

soner som tillsammans bildar en grupp av kreditvärde­

ringsinstitut. Vid registreringen av vart och ett av de

kreditvärderingsinstitut som ingår i en sådan grupp bör de

behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna

samordna bedömningen av de ansökningar som lämnats

in av kreditvärderingsinstitut som ingår i samma grupp

samt beslutsfattandet när det gäller beviljande av registre­

ring. Det bör dock vara möjligt att avslå registrering av

ett kreditvärderingsinstitut inom en grupp av kreditvärde­

ringsinstitut om kreditvärderingsinstitutet i fråga inte

uppfyller kraven för registrering medan de andra medlem­

marna i gruppen uppfyller alla registreringskrav enligt

denna förordning. Eftersom kollegiet inte har befogenhet

att utfärda rättsligt bindande beslut, bör de behöriga myn­

digheterna i hemmedlemsstaterna för medlemmarna i

gruppen av kreditvärderingsinstitut var och en utfärda ett

enskilt beslut om det kreditvärderingsinstitut som är eta­

blerat på den berörda medlemsstatens territorium.

(48)

Kollegiet bör utgöra en effektiv plattform för utbyte av till­

synsinformation mellan behöriga myndigheter, samord­

ning av verksamhet och de tillsynsåtgärder som krävs för

en effektiv tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Kollegiet av

behöriga myndigheter bör särskilt underlätta kontrollen av

uppfyllandet av villkoren för godkännande av kreditbetyg

som utfärdats i tredjeland, certifiering, arrangemang för

utkontraktering och de undantag som föreskrivs i denna

förordning. Kollegiets verksamhet bör bidra till en harmo­

niserad tillämpning av bestämmelserna i denna förordning

och en ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

(49)

För att förbättra den praktiska samordningen av kollegiets

verksamhet bör medlemmarna i kollegiet bland sig själva

utse en kontaktperson. Kontaktpersonen bör vara ordfö­

rande för kollegiets möten, upprätta skriftliga samordnings­

arrangemang för kollegiet och samordna verksamheten

inom kollegiet. Under registreringsförfarandet bör kontakt­

personen bedöma behovet av att förlänga granskningsperio­

den för en ansökan, samordna en sådan granskning och ha

kontakt med CESR.

(50)

Kommissionen inrättade i november 2008 en högnivå­

grupp som ska se över den kommande strukturen för till­

synen på området för finansiella tjänster i Europa,

däribland även CESR:s uppgifter.

(51)

Den befintliga tillsynsstrukturen bör inte ses som en lång­

siktig lösning för kontrollen av kreditvärderingsinstituten.

Kollegier av behöriga myndigheter, som förväntas effekti­

visera tillsynssamarbetet och samstämmigheten inom detta

område inom gemenskapen, är ett betydande steg framåt

men kan inte ersätta alla fördelar med en mer konsolide­

rad tillsyn av kreditvärderingsbranschen. Krisen på de

internationella finansmarknaderna har tydligt visat att man

mer ingående behöver undersöka behovet av långtgående

reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenska­

pens finanssektor. Ytterligare och omfattande reformer av

reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finans­

sektor är absolut nödvändiga om man ska kunna nå den

nivå som behövs för samstämmighet och samarbete i

gemenskapstillsynen och för att underbygga stabiliteten i

det finansiella systemet. Dessa reformer bör snarast

genomföras av kommissionen med vederbörlig hänsyn till

de slutsatser som lades fram av expertgruppen under led­

ning av Jacques de Larosière den 25 februari 2009. Kom­

missionen bör så snart som möjligt, och under alla

omständigheter före den 1 juli 2010, rapportera till Euro­

paparlamentet och rådet och andra berörda institutioner

om eventuella iakttagelser i detta avseende, och bör lägga

fram de lagförslag som krävs för att ta itu med de brister

som man konstaterat i samband med arrangemang för till­

synssamordning och tillsynssamarbete.

(52)

Väsentliga förändringar i godkännandesystemet, arran­

gemangen för utkontraktering och etablering och avveck­

ling av filialer är exempel på vad som bör anses utgöra

väsentliga förändringar av villkoren för ursprunglig regist­

rering av kreditvärderingsinstitut.

(53)

Tillsynen över kreditvärderingsinstitut bör utföras av den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i samarbete

med de behöriga myndigheterna i övriga berörda med­

lemsstater genom anlitande av det relevanta kollegiet och

med lämplig involvering av CESR.

(54)

Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlems­

staten och andra medlemmar av det relevanta kollegiet att

bedöma och övervaka att ett kreditvärderingsinstitut efter­

lever skyldigheterna i denna förordning bör inte begränsas

av ett arrangemang för utkontraktering som gjorts av det

berörda kreditvärderingsinstitutet. Kreditvärderingsinstitu­

tet bör även i fortsättningen ha ansvaret för alla sina skyl­

digheter enligt denna förordning när det använder sig av

utkontrakterade tjänster.

(55)

För att bibehålla en hög nivå på förtroendet hos investe­

rare och konsumenter och möjliggöra kontinuerlig tillsyn

av de kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen bör det krä­

vas att kreditvärderingsinstitut med huvudkontor utanför

gemenskapen upprättar ett dotterföretag i gemenskapen så

att en effektiv tillsyn kan utövas över deras verksamhet i

gemenskapen och så att systemet för godkännande kan

användas på ett effektivt sätt. Framväxten av nya aktörer på

kreditvärderingsmarknaden bör också uppmuntras.

(56)

De behöriga myndigheterna bör kunna utnyttja de befo­

genheter som fastställs i denna förordning när det gäller

kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kredit­

värderingsverksamheten, kreditvärderade enheter och

anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvär­

deringsinstituten utkontrakterar vissa uppgifter eller viss

verksamhet och andra personer som på annat sätt har

anknytning eller är anslutna till kreditvärderingsinstitut

eller kreditvärderingsverksamhet. Dessa personer bör

omfatta aktieägare eller ledamöter i styrelsen för kreditvär­

deringsinstitut och kreditvärderade enheter.

(57)

Bestämmelserna i denna förordning om tillsynsavgifter bör

inte påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser i

nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande

avgifter.

V

S

6

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

65

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/7

(58)

Det bör inrättas ett system för att säkerställa att denna för­

ordning genomförs på ett effektivt sätt. Medlemsstaternas

behöriga myndigheter bör förfoga över nödvändiga resur­

ser för att säkerställa att kreditbetyg som utfärdas i gemen­

skapen utfärdas i enlighet med denna förordning.

Vidtagande av sådana tillsynsåtgärder bör alltid samordnas

inom det relevanta kollegiet. Åtgärder såsom återkallande

av registrering eller tillfälligt upphävande av användningen

av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang bör vidtas

i de fall dessa anses stå i proportion till underlåtandet att

uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning. De behö­

riga myndigheterna bör vid utövningen av sina tillsynsbe­

fogenheter ta vederbörlig hänsyn till investerarnas

intressen och marknadsstabiliteten. Eftersom kreditvärde­

ringsinstitutens utfärdande av kreditbetyg fortsatt bör

bygga på oberoende, bör varken de behöriga myndighe­

terna eller medlemsstaterna ingripa i fråga om underlagen

för kreditbetygen och de metoder instituten använder för

att fastställa dem för att undvika att kompromettera kre­

ditvärderingarna. Om ett kreditvärderingsinstitut skulle

utsättas för påtryckningar bör det underrätta kommissio­

nen och CESR. Kommissionen bör bedöma från fall till fall

huruvida ytterligare åtgärder ska vidtas gentemot den

berörda medlemsstaten vid underlåtande att uppfylla skyl­

digheterna enligt denna förordning.

(59)

Det är önskvärt att se till att det beslutsfattande som avses

i denna förordning bygger på ett nära samarbete mellan

medlemsstaternas behöriga myndigheter, och beslut om

registrering bör därför fattas på grundval av en överens­

kommelse. Detta är en nödvändig förutsättning för ett

effektivt registreringsförfarande och en effektiv tillsyn.

Beslutsprocessen bör vara effektiv och snabb samt ske i

samförstånd.

(60)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör samarbeta för

att göra tillsynen effektivare och undvika dubbelarbete.

(61)

Det är också viktigt att sörja för informationsutbyte mel­

lan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av

kreditvärderingsinstitut enligt denna förordning och de

behöriga myndigheter som övervakar finansiella institut,

särskilt de som ansvarar för tillsyn av kreditinstitut eller är

ansvariga för den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna.

(62)

Andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna än de

behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör kunna

ingripa och vidta lämpliga tillsynsåtgärder efter att ha

informerat CESR och den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten samt efter samråd med det relevanta

kollegiet om de har konstaterat att ett registrerat kreditvär­

deringsinstitut vars kreditbetyg används inom deras terri­

torium underlåter att uppfylla de skyldigheter som följer av

denna förordning.

(63)

Om det inte i denna förordning föreskrivs ett särskilt för­

farande för registrering, certifiering eller återkallande av

registrering och certifiering, antagande av tillsynsåtgärder

och utövande av tillsynsbefogenheter, bör den nationella

lagstiftning som reglerar sådana förfaranden, inklusive

språk, tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, gälla och

rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra perso­

ner som omfattas av denna lagstiftning bör inte påverkas.

(64)

För att uppnå ett likvärdigt genomförande på hela den inre

marknaden är det nödvändigt att få till stånd en bättre

samordning av de behöriga myndigheternas befogenheter.

(65)

CESR bör se till att denna förordning tillämpas på ett

enhetligt sätt. CESR bör intensifiera och underlätta samar­

betet och samordningen mellan behöriga myndigheter i

tillsynsverksamheten och vid behov utfärda riktlinjer. Den

bör därför upprätta ett medlingssystem och system för

inbördes granskning för att underlätta för de behöriga

myndigheterna att nå inbördes överensstämmelse mellan

sina metoder.

(66)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för vilka sanktioner

som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förord­

ningen samt se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara

effektiva, proportionella och avskräckande och bör minst

omfatta fall av allvarligt fel i yrkesutövningen och bris­

tande uppfyllelse av kravet på ”due diligence”. Det bör vara

möjligt för medlemsstaterna att föreskriva administrativa

eller straffrättsliga sanktioner. CESR bör utarbeta riktlinjer

för ökad samstämmighet när det gäller sådana sanktioner.

(67)

Varje utbyte eller överföring av information mellan behö­

riga myndigheter eller myndigheter, organ eller personer

bör ske i enlighet med bestämmelserna för överföring av

personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG.

(68)

Denna förordning bör också innehålla bestämmelser om

informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredje­

land, särskilt med myndigheter som ansvarar för tillsyn av

de kreditvärderingsinstitut som deltar i godkännande och

certifiering.

(69)

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstift­

ningen bör alla krav gentemot kreditvärderingsinstitut gäl­

lande överträdelser av bestämmelserna i denna förordning

göras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning om

civilrättsligt ansvar.

(70)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna

förordning bör antas i enlighet med rådets beslut

1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som

skall tillämpas vid utövandet av kommissionens

genomförandebefogenheter

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(1).

(71)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att, med beak­

tande av den internationella utvecklingen, ändra bilagorna I

och II som innehåller specifika kriterier för bedömningen

av huruvida ett kreditvärderingsinstitut uppfyller kraven på

intern organisation, operativa rutiner, personalbestämmel­

ser, presentation av kreditvärderingar och offentliggöran­

den, och att ange eller ändra kriterierna för att fastställa

likvärdighet mellan rättsliga och tillsynsmässiga ramar i

tredjeland och bestämmelserna i denna förordning. Efter­

som dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att

ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland

annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

66

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande för­

farandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(72)

För att ta hänsyn till den framtida utvecklingen av finans­

marknaderna bör kommissionen lägga fram en rapport för

Europaparlamentet och rådet med en bedömning av till­

lämpningen av denna förordning, framför allt utnyttjandet

av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang och lämp­

ligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning av

den kreditvärderade enheten. Kommissionen bör i ljuset av

denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(73)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Euro­

paparlamentet och rådet med en bedömning av incitamen­

ten för emittenter att använda kreditvärderingsinstitut

etablerade i gemenskapen för en del av sina kreditbetyg,

möjliga alternativ till modellen där emittenten betalar,

inklusive inrättandet av ett offentligt kreditvärderingsinsti­

tut inom gemenskapen, och samstämmighet mellan natio­

nella regler om överträdelser av bestämmelserna i denna

förordning. Kommissionen bör i ljuset av denna bedöm­

ning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(74)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för

Europaparlamentet och rådet med en bedömning av

utvecklingen av reglerings- och tillsynsramar för kreditvär­

deringsinstitut i tredjeland och om följderna av denna

utveckling och av de övergångsbestämmelser som avses i

denna förordning om finansmarknadernas stabilitet inom

gemenskapen.

(75)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säker­

ställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och inves­

terare genom att fastställa gemensamma rättsliga ramar för

kvaliteten på de kreditbetyg som ska utfärdas på den inre

marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna på grund av den brist som råder på natio­

nell lagstiftning och det faktum att en majoritet av de

befintliga kreditvärderingsinstituten är etablerade utanför

gemenskapen, och det därför bättre kan uppnås på gemen­

skapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med

subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med

proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna för­

ordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma regleringsmetoder

för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer

och tillförlitlighet inom kreditvärderingsverksamhet och därmed

bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom

gemenskapen, vilket bidrar till att få den inre marknaden att fun­

gera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet

av konsumenter och investerare. Det fastställs villkor för utfär­

dande av kreditbetyg och bestämmelser om kreditvärderingsinsti­

tutens organisation och uppförande för att främja deras

oberoende och undvika intressekonflikter.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska tillämpas på kreditbetyg som utfär­

dats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i gemenska­

pen och som offentliggörs eller distribueras till abonnenter.

2.

Denna förordning ska inte tillämpas på

a) privata kreditbetyg som tas fram på enskild begäran och ute­

slutande ges till den person som beställde dem och som inte

är avsedda för offentliggörande eller distribution till

abonnenter,

b) kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar

knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller

branschförbindelse,

c) kreditbetyg som tas fram av exportkreditorgan i enlighet med

punkt 1.3 i del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, eller

d) kreditbetyg som tas fram av centralbankerna och som

i) inte betalas av den kreditvärderade enheten,

ii) inte offentliggörs,

iii) utfärdas enligt principer, normer och förfaranden som

säkerställer tillräcklig integritet och oberoende för kre­

ditvärderingsverksamhet enligt denna förordning, och

iv) inte avser finansiella instrument som utfärdats av respek­

tive centralbankers medlemsstater.

3.

Ett kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering enligt

denna förordning som ett villkor för att erkännas som externt

ratinginstitut (ECAI) i enlighet med bestämmelserna i del 2 i

bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, såvida det inte enbart utfärdar

kreditbetyg enligt punkt 2.

4.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 2 d får

kommissionen på begäran av en medlemsstat, i enlighet med det

föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3 och i enlighet

med kriterierna i punkt 2 d i den här artikeln, anta ett beslut som

fastställer att en centralbank uppfyller kraven i den punkten och

att dess kreditvärderingar därför inte omfattas av denna förord­

nings tillämpning.

Kommissionen ska på sin hemsida offentliggöra listan över de

centralbanker som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2 d

i denna artikel.

V

S

8

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

67

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/9

Artikel 3

Definitioner

1.

I denna förordning avses med

a) kreditbetyg: en bedömning av kreditvärdigheten hos en enhet,

en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepap­

per, preferensaktier eller andra finansiella instrument, eller en

emittent av en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande

värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instru­

ment, som genomförts med hjälp av ett etablerat och defi­

nierat rangordningssystem med olika betygskategorier,

b) kreditvärderingsinstitut: en juridisk person vars verksamhet

inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg,

c) hemmedlemsstat: den medlemsstat där ett kreditvärderingsin­

stitut har sitt stadgeenliga säte,

d) kreditvärderingsanalytiker: en person som utför analysuppgif­

ter som är nödvändiga för utfärdandet av kreditbetyg,

e) ledande kreditvärderingsanalytiker: den person som har huvud­

ansvaret för utarbetandet av ett kreditbetyg eller för kommu­

nikationerna med en emittent beträffande ett visst

kreditbetyg, eller allmänt beträffande kreditvärderingen av ett

finansiellt instrument som utfärdats av den emittenten och, i

förekommande fall, för utfärdande av rekommendationer till

kreditvärderingskommittén gällande ett sådant betyg,

f) kreditvärderad enhet: en juridisk person vars kreditvärdighet

explicit eller implicit värderas genom kreditbetyget, oavsett

om denna juridiska person själv har begärt kreditbetyget eller

ej eller tillhandahållit information för fastställandet av det

eller ej,

g) rättsligt reglerade sammanhang: användning av kreditbetyg för

det specifika ändamålet att följa en bestämmelse i gemen­

skapslagstiftningen, såsom den genomförts i medlemsstater­

nas nationella lagstiftning,

h) betygskategori: symbol, i form av en bokstav eller en siffra,

eventuellt åtföljd av ytterligare särskiljande tecken, som

används i ett kreditbetyg för att ange ett relativt riskmått för

att särskilja de olika riskegenskaperna hos kreditvärderade

enheter, emittenter och finansiella instrument eller andra

tillgångar,

i) anknuten tredje part: originator, arrangör, sponsor, servicefö­

retag eller varje annan part som har kontakt med ett kredit­

värderingsinstitut på en kreditvärderad enhets vägnar,

däribland även varje person som är direkt eller indirekt knu­

ten till den kreditvärderade enheten genom kontroll,

j) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter­

företag enligt vad som beskrivs i artikel 1 i rådets direktiv

83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovis­

ning

(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(1) eller en nära koppling mellan någon fysisk eller juri­

disk person och ett företag,

k) finansiella instrument: instrument som förtecknas i avsnitt C i

bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finan­

siella instrument

(2) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(2),

l) strukturerat finansiellt instrument: ett finansiellt instrument eller

andra tillgångar som skapats genom en värdepapperiserings­

transaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt arti­

kel 4.36 i direktiv 2006/48/EG,

m) grupp av kreditvärderingsinstitut: en grupp av företag som är

etablerade inom gemenskapen och som består av ett moder­

företag och dess dotterföretag enligt artiklarna 1 och 2 i

direktiv 83/349/EEG eller av företag som är anknutna till var­

andra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i

direktiv 83/349/EEG och vars verksamhet inbegriper utfär­

dande av kreditbetyg. Vid tillämpningen av artikel 4.3 a ska

en grupp av kreditvärderingsinstitut även inbegripa kredit­

värderingsinstitut som är etablerade i tredjeland,

n) företagsledning: den eller de personer som leder kreditvärde­

ringsinstitutets verksamhet samt ledamoten eller ledamö­

terna i styrelsen,

o) kreditvärderingsverksamhet: analys av data och information

samt bedömning, godkännande, utfärdande och översyn av

kreditbetyg.

2.

Vid tillämpningen av punkt 1 a ska följande inte betraktas

som kreditbetyg:

a) Rekommendationer i den mening som avses i artikel 1.3 i

kommissionens direktiv 2003/125/EG

(3) EUT L 339, 24.12.2003, s. 73.

(3).

b) Investeringsanalyser enligt definitionen i artikel 24.1 i direk­

tiv 2006/73/EG

(4) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om

genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam­

heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det

direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

(4) och andra former av allmänna rekom­

mendationer, såsom ”köp”, ”sälj” eller ”behåll”, när det gäller

handel med finansiella instrument eller finansiella

förpliktelser.

c) Utlåtanden om värdet av ett finansiellt instrument eller en

finansiell förpliktelse.

Artikel 4

Användning av kreditbetyg

1.

Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG, vär­

depappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG, för­

säkringsföretag som omfattas av rådets första direktiv

73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och

andra författningar angående rätten att etablera och driva

verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring

(5) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(5),

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

68

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livför­

säkring

(1) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(1), återförsäkringsföretag enligt definitionen i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november

2005 om återförsäkring

(2) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(2), företag för kollektiva investeringar i

överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i direk­

tiv 85/611/EEG och tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i

direktiv 2003/41/EG får i rättsligt reglerade sammanhang endast

använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut

som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet

med denna förordning.

Om ett prospekt som offentliggjorts i enlighet med direktiv

2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 innehåller en hän­

visning till ett eller flera kreditbetyg ska emittenten, erbjudaren

eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reg­

lerad marknad säkerställa att prospektet också innehåller tydlig

information på framträdande plats om huruvida kreditbetygen

har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i

gemenskapen och registrerat enligt denna förordning.

2.

Varje kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenska­

pen och registrerat i enlighet med denna förordning ska anses ha

utfärdat ett kreditbetyg om kreditbetyget har offentliggjorts på

kreditvärderingsinstitutets webbplats eller på något annat sätt eller

distribuerats till abonnenter och presenterats och offentliggjorts i

enlighet med skyldigheterna i artikel 10 och det tydligt framgår

att kreditbetyget är godkänt i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

3.

Kreditvärderingsinstitut som är etablerade i gemenskapen

och registrerade i enlighet med denna förordning får godkänna ett

kreditbetyg som utfärdats i tredjeland endast om den kreditvärde­

ringsverksamhet som ledde till att ett sådant kreditbetyg utfärda­

des uppfyller följande villkor:

a) Kreditvärderingsverksamheten som ledde till utfärdandet av

det kreditbetyg som ska godkännas har helt eller delvis

utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av

kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp.

b) Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan fortlö­

pande visa för de behöriga myndigheterna i hemmedlemssta­

ten att den kreditvärderingsverksamhet som utförs av

kreditvärderingsinstitutet i tredjeland och som leder till utfär­

dande av de kreditbetyg som ska godkännas uppfyller krav

som är minst lika stränga som de krav som anges i

artiklarna 6–12.

c) Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­

ten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller kol­

legiet av behöriga myndigheter som avses i artikel 29

(kollegium) att bedöma och övervaka efterlevnaden av de

krav som anges i led b av kreditvärderingsinstitutet etablerat

i tredjeland är inte begränsad.

d) Kreditvärderingsinstitutet ska på begäran göra all information

tillgänglig för den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­

ten som denna behöver för att regelbundet övervaka efterlev­

naden av kraven i denna förordning.

e) Det finns en saklig grund till att kreditbetyget utarbetas i ett

tredjeland.

f) Kreditvärderingsinstitutet som är etablerat i tredjelandet är

auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta

tredjeland.

g) Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att de behöriga

myndigheterna och andra offentliga myndigheter i detta tred­

jeland ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och

kreditvärderingsmetoder.

h) Det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan den behö­

riga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande

kreditvärderingsinstitutet och den relevanta behöriga myn­

digheten för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska se till att

sådana samarbetsarrangemang minst fastställer

i) en mekanism för informationsutbyte mellan de berörda

behöriga myndigheterna, och

ii) förfaranden för samordning av tillsynsverksamheten för

att göra det möjligt för den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärde­

ringsinstitutet att fortlöpande övervaka den kreditvärde­

ringsverksamhet som ledde till utfärdandet av det

godkända kreditbetyget.

4.

Ett kreditbetyg som godkänts i enlighet med punkt 3 ska

anses vara ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderings­

institut som är etablerat inom gemenskapen och registrerat i

enlighet med denna förordning.

Ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom gemenskapen

och registrerat i enlighet med denna förordning får inte använda

ett sådant system för godkännande i syfte att kringgå kraven i

denna förordning.

5.

Det kreditvärderingsinstitut som godkände ett kreditbetyg

som utfärdats i ett tredjeland i enlighet med punkt 3 ska bära det

fulla ansvaret för ett sådant kreditbetyg och för att de villkor som

anges där uppfylls.

6.

Om kommissionen, i enlighet med artikel 5.6, har erkänt att

ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar motsvarar kra­

ven i denna förordning och att de arrangemang som avses i arti­

kel 5.7 tagits i funktion, ska det kreditvärderingsinstitut som

godkänner kreditbetyg som utfärdas i detta tredjeland inte längre

vara skyldigt att verifiera eller visa att det villkor som anges i

punkt 3 g i den här artikeln är uppfyllt.

V

S

0

1

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

69

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/11

Artikel 5

Likvärdighet och certifiering baserad på likvärdighet

1.

Kreditbetyg för enheter som är etablerade eller finansiella

instrument som utfärdats i tredjeland och utfärdats av ett kredit­

värderingsinstitut som är etablerat i ett tredjeland får användas i

gemenskapen i enlighet med artikel 4.1 utan att det godkänts i

enlighet med artikel 4.3, under förutsättning att

a) kreditvärderingsinstitutet är auktoriserat eller registrerat och

är föremål för tillsyn i detta tredjeland,

b) kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet i enlig­

het med punkt 6 i denna artikel, och därmed erkänt att de

rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är lik­

värdiga med kraven i denna förordning,

c) de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 i den här arti­

keln tagits i funktion,

d) de kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitutet och

dess kreditvärderingsverksamhet inte är systemviktiga för

den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarkna­

derna i en eller flera medlemsstater, och

e) kreditvärderingsinstitutet är certifierat i enlighet med punkt 2

i denna här artikeln.

2.

Det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1 får ansöka

om certifiering. Ansökan ska lämnas in till Europeiska värdepap­

perstillsynskommittén (CESR) i enlighet med de tillämpliga

bestämmelserna i artikel 15. Inom fem arbetsdagar från motta­

gande av ansökan ska CESR översända ansökan till de behöriga

myndigheterna i samtliga medlemsstater och uppmana dem att

överväga att bli medlemmar av det relevanta kollegiet i enlighet

med kriterierna i artikel 29.3 b. De behöriga myndigheter som har

beslutat att bli medlemmar i kollegiet ska underrätta CESR om

detta inom tio arbetsdagar från mottagande av inbjudan från

CESR. De behöriga myndigheter som meddelar CESR i enlighet

med denna punkt ska vara medlemmar i kollegiet. Inom tjugo

arbetsdagar från mottagandet av ansökan om certifiering ska

CESR utarbeta och på sin webbplats offentliggöra en förteckning

över de behöriga myndigheter som är medlemmar i kollegiet.

Inom tio arbetsdagar från offentliggörandet ska kollegiets med­

lemmar välja en kontaktperson i enlighet med kriterierna i arti­

kel 29.5. Efter inrättandet av kollegiet ska dess sammansättning

och funktionssätt styras av de tillämpliga bestämmelserna i

artikel 29.

3.

Behandlingen av ansökan om certifiering ska ske i enlighet

med de förfaranden som anges i artikel 16. Beslutet om certifie­

ring ska baseras på de kriterier som anges i punkt 1 a–d i den här

artikeln.

Beslutet om certifiering ska meddelas och offentliggöras i enlig­

het med artikel 18.

4.

Kreditvärderingsinstitutet får även ansöka separat om att

undantas

a) från fall till fall från skyldigheten att uppfylla några eller samt­

liga krav i avdelning A i bilaga I och artikel 7.4 om det kan

visa att kraven inte är proportionella, mot bakgrund av

institutets verksamhets art, storlek och komplexitet, och

arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,

b) från kravet på fysisk närvaro i gemenskapen när ett sådant

krav skulle vara alltför betungande och oproportionellt mot

bakgrund av verksamhetens art, storlek och komplexitet, och

arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg.

Vid bedömning av ansökan ska de behöriga myndigheterna ta

hänsyn till det ansökande kreditvärderingsinstitutets storlek, med

beaktande av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet,

och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,

såväl som inverkan av kreditbetyg som utfärdats av kreditvärde­

ringsinstitutet på finansmarknadernas finansiella stabilitet eller

integritet i en eller flera medlemsstater. På grundval av dessa över­

väganden får den behöriga myndigheten bevilja kreditvärderings­

institutet ett sådant undantag.

5.

Besluten om undantag enligt punkt 4 i denna artikel ska

omfattas av de tillämpliga bestämmelser och förfaranden som

anges i artikel 16 med undantag för andra stycket i punkt 7 i den

artikeln. Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte lyckas nå

någon överenskommelse om huruvida de ska bevilja ett undan­

tag till kreditvärderingsinstitutet ska kontaktpersonen anta ett

beslut med fullständig motivering.

För certifiering, inbegripet beviljande av undantag, och tillsyn ska

kontaktpersonen i tillämpliga fall utföra uppgifterna som den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har när detta är

relevant.

6.

Kommissionen får anta beslut om likvärdighet i enlighet

med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3, och

ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland

säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade

eller registrerade i detta tredjeland efterlever de rättsligt bindande

krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur denna förord­

ning och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i detta

tredjeland.

Ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar får anses vara

likvärdiga med denna förordning om tredjelandets ramar uppfyl­

ler minst följande villkor:

a) Kreditvärderingsinstituten i tredjelandet är föremål för auk­

torisering eller registrering och är fortlöpande föremål för

effektiv tillsyn och tillämpning.

b) Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är föremål för

rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem

som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I.

c) Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att tillsynsmyndig­

heterna och andra offentliga myndigheter ingriper när det gäl­

ler kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

Kommissionen ska närmare ange eller ändra kriterierna som avses

i andra stycket leden a-c för att ta hänsyn till utvecklingen på

finansmarknaderna. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke

väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det

föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 38.2.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

70

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

7.

Kontaktpersonen ska upprätta samarbetsavtal med de

berörda behöriga myndigheter i tredjeländer vars rättsliga och till­

synsmässiga ramar har bedömts vara likvärdiga med denna för­

ordning i enlighet med punkt 6. I sådana arrangemang ska minst

anges

a) mekanismen för informationsutbyte mellan de berörda behö­

riga myndigheterna, och

b) förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet.

CESR ska samordna utarbetandet av samarbetsavtal med de

berörda behöriga myndigheter i medlemsstaterna och tredjelän­

der vars rättsliga och tillsynsmässiga ramar har bedömts vara lik­

värdiga med denna förordning i enlighet med punkt 6.

8.

Artiklarna 20, 24 och 25 ska i tillämpliga delar gälla certi­

fierade kreditvärderingsinstitut och kreditbetyg som utfärdats av

dem.

AVDELNING II

UTFÄRDANDE AV KREDITBETYG

Artikel 6

Oberoende och undvikande av intressekonflikter

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska vidta alla nödvändiga

åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar inte har påver­

kats av någon faktiskt förekommande eller möjlig intressekonflikt

eller affärsrelation som berör det utfärdande kreditvärderingsin­

stitutet, dess ledning, kreditanalytiker, anställda och andra fysiska

personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfo­

gande eller under dess kontroll eller någon person som direkt eller

indirekt är knuten till det genom kontroll.

2.

För att säkerställa att punkt 1 iakttas ska varje kreditvärde­

ringsinstitut uppfylla kraven i avsnitten A och B i bilaga I.

3.

På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten undanta ett kreditvärderings­

institut från skyldigheten att uppfylla kraven i bilaga I avsnitt A

punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitu­

tet kan visa att kraven inte är proportionella med hänsyn till verk­

samhetens art, omfattning och komplexitet, och till arten och

omfattningen av utfärdandet av kreditbetyg och att

a) kreditvärderingsinstitutet har färre än 50 anställda,

b) kreditvärderingsinstitutet har genomfört åtgärder och förfa­

randen, i synnerhet mekanismer för intern kontroll, rappor­

teringssystem och åtgärder för att säkerställa oberoende för

kreditvärderingsanalytiker och personer som godkänner kre­

ditbetyg, och som säkerställer efterlevnad av de mål som fast­

ställs i denna förordning, och

c) storleken på kreditvärderingsinstitutet inte har fastställts på

ett sådant sätt som gör att ett kreditvärderingsinstitut eller en

grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla

kraven i denna förordning.

När det gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska de behö­

riga myndigheterna säkerställa att minst ett av kreditvärderings­

instituten i gruppen inte är undantaget från att uppfylla kraven i

bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4.

Artikel 7

Kreditvärderingsanalytiker, anställda och andra personer

som medverkar vid utfärdandet av kreditbetyg

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att kreditvärde­

ringsanalytiker, dess anställda och andra fysiska personer vars

tjänster ställts till förfogande för kreditvärderingsinstitutet eller

som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kredit­

värderingsverksamheten har tillfredsställande kunnande och erfa­

renhet för de uppgifter de tilldelas.

2.

Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som

avses i punkt 1 inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om

avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, dess

anknutna tredje part eller personer som direkt eller indirekt är

knutna till den kreditvärderade enheten genom kontroll.

3.

Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som

avses i punkt 1 uppfyller kraven i avsnitt C i bilaga I.

4.

Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta ett lämpligt sys­

tem för gradvis rotation för kreditanalytiker och personer som

beslutar om kreditbetyg enligt avsnitt C i bilaga I. Detta rotations­

system ska fungera så att enskilda personer ersätts successivt och

inte hela team samtidigt.

5.

Den bedömning som görs av kreditvärderingsanalytiker och

personer som godkänner kreditbetyg med avseende på deras pre­

stationer och ersättningsnivåer får inte vara beroende av de intäk­

ter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter

eller anknutna tredje parter.

Artikel 8

Metoder, modeller och grundläggande antaganden

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra de metoder,

modeller och grundläggande antaganden som det använder i sin

kreditvärderingsverksamhet enligt bilaga I avsnitt E punkt 5.

2.

Varje kreditvärderingsinstitut ska anta, införa och tillämpa

lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar byg­

ger på en genomgripande analys av all den information som är

tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys inom

ramen för dess värderingsmetoder. Det ska vidta alla nödvändiga

V

S

2

1

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

71

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/13

åtgärder och förfaranden för att se till att den information det

använder för utfärdandet av kreditbetyg är av tillfredsställande

kvalitet och kommer från tillförlitliga källor.

3.

Varje kreditvärderingsinstitut ska använda värderingsmeto­

der som är rigorösa, systematiska, konsekventa och som valide­

ras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest.

4.

Om ett kreditvärderingsinstitut använder ett befintligt kre­

ditbetyg som utfärdats av ett annat kreditvärderingsinstitut beträf­

fande underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella

instrument, får det inte vägra att utfärda ett kreditbetyg av en

enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att en del

av enheten eller det finansiella instrumentet tidigare har värderats

av ett annat kreditvärderingsinstitut.

Varje kreditvärderingsinstitut ska dokumentera alla tillfällen då

det under sin kreditvärderingsprocess avviker från befintliga kre­

ditbetyg som utarbetats av något annat kreditvärderingsinstitut i

fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella

instrument och därvid ange motiven till denna avvikande

bedömning.

5.

Varje kreditvärderingsinstitut ska bevaka sina kreditbetyg

och se över dem och sina värderingsmetoder fortlöpande och

minst en gång om året, särskilt när det sker väsentliga föränd­

ringar som kan ha en inverkan på kreditbetyget. Varje kreditvär­

deringsinstitut ska upprätta interna rutiner för att bevaka hur

kreditbetygen påverkas av ändringar i den makroekonomiska

utvecklingen eller av ändrade förhållanden på de finansiella

marknaderna.

6.

När ett kreditvärderingsinstitut ändrar de metoder, model­

ler eller grundläggande antaganden som används för kreditvärde­

ringsverksamheten, ska det

a) omedelbart, med samma kommunikationsmedium som

användes för distributionen av de berörda kreditbetygen,

upplysa om i vilken omfattning kreditbetygen förväntas

påverkas,

b) snarast möjligt och senast inom sex månader efter ändringen

se över de berörda kreditbetygen samt under mellantiden

hålla dessa kreditbetyg under observation, och

c) ompröva alla kreditbetyg som bygger på metoder, modeller

eller grundläggande antaganden som berörs av ändringen om

det efter översynen visar sig att den totala kombinerade effek­

ten av ändringarna påverkar dessa kreditbetyg.

Artikel 9

Utkontraktering

Utkontraktering av viktiga operativa funktioner får inte ske på så

sätt att det väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsin­

stitutets interna kontroll och de behöriga myndigheternas möjlig­

heter att bevaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina

skyldigheter enligt denna förordning.

Artikel 10

Offentliggörande och presentation av kreditbetyg

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra alla sina kre­

ditbetyg och eventuella beslut om att upphöra att utfärda kredit­

betyg utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten. Om

man beslutar att avbryta en kreditvärdering ska den information

som lämnas innehålla fullständiga skäl för beslutet.

Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras till

abonnenter.

2.

Kreditvärderingsinstituten ska se till att presentationen och

behandlingen av kreditbetygen sker i enlighet med kraven i bilaga I

avsnitt D.

3.

När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för

strukturerade finansiella instrument ska det se till att de betygska­

tegorier som tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls

klart åtskilda genom ytterligare symboler som särskiljer dem från

betygskategorier som används för andra kreditvärderade enheter,

finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.

4.

Varje kreditvärderingsinstitut ska informera om sina riktlin­

jer och förfaranden när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på

eget initiativ.

5.

När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på

eget initiativ ska det på framträdande plats ange huruvida den kre­

ditvärderade enheten respektive en anknuten tredje part deltog i

kreditvärderingsprocessen eller inte och huruvida kreditvärde­

ringsinstitutet hade tillgång till den kreditvärderade enhetens eller

en anknuten tredje parts redovisning eller andra relevanta interna

dokument.

Kreditbetyg som utfärdas på institutets eget initiativ ska anges

som sådana.

6.

Ett kreditvärderingsinstitut får inte använda namnet på en

behörig myndighet på ett sätt som anger eller antyder att myn­

digheten stöder eller godkänner kreditvärderingsinstitutets kredit­

betyg eller kreditvärderingsverksamhet.

Artikel 11

Allmän och periodisk information

1.

Varje kreditvärderingsinstitut ska ge fullständig offentlig

information om de förhållanden som anges i del I i avsnitt E i

bilaga I och omedelbart uppdatera den då ändringar skett.

2.

Kreditvärderingsinstituten ska göra information om sina

historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats, och

tidigare utfärdade kreditbetyg och ändringar av dessa tillgänglig i

ett centralt arkiv som ska upprättas av CESR. Kreditvärderingsin­

stituten ska lämna information till detta arkiv i en standardiserad

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

72

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

form som föreskrivs av CESR . CESR ska göra denna information

tillgänglig för allmänheten och offentliggöra sammanfattande

information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som obser­

verats på årlig basis.

3.

Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen tillhandahålla

information om de förhållanden som anges i punkt 2 i del II i

avsnitt E i bilaga I till den behöriga myndigheten i sin hemmed­

lemsstat och till CESR. De behöriga myndigheterna i hemmed­

lemsstaterna ska meddela denna information till medlemmarna i

det relevanta kollegiet.

Artikel 12

Rapport om institutets interna organisation

Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen offentliggöra en rapport

om sin interna organisation som innehåller information om de

förhållanden som anges i del III i avsnitt E i bilaga I. Offentliggö­

randet ska ske senast tre månader efter utgången av varje räken­

skapsår, och institutet ska hålla rapporten om institutets interna

organisation tillgänglig på sin webbplats under minst fem år.

Artikel 13

Avgifter för offentliggörande av information

Ett kreditvärderingsinstitut får inte ta ut någon avgift för informa­

tion som lämnas i enlighet med artiklarna 8–12.

AVDELNING III

ÖVERVAKNING AV KREDITVÄRDERINGSVERKSAMHET

KAPITEL I

Registreringsförfarande

Artikel 14

Registreringskrav

1.

Under förutsättning att ett det är en juridisk person som är

etablerad inom gemenskapen ska ett kreditvärderingsinstitut

ansöka om den registrering som avses i artikel 2.1.

2.

Registreringen ska få verkan inom hela gemenskapens ter­

ritorium så snart det registreringsbeslut som avses i artikel 16.7

eller artikel 17.7 som har utfärdats av den behöriga myndigheten

i hemmedlemsstaten har fått verkan enligt relevant nationell

lagstiftning.

3.

Ett registrerat kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande upp­

fylla villkoren för den ursprungliga registreringen.

Kreditvärderingsinstitutet ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta

CESR, den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och kon­

taktpersonen om varje materiell ändring avseende villkoren för

den ursprungliga registreringen, inklusive varje etablering eller

avveckling av en filial inom gemenskapen.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 eller 17

ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten registrera

kreditvärderingsinstitutet om den efter bedömningen av ansökan

finner att kreditvärderingsinstitutet uppfyller de villkor för utfär­

dande av kreditbetyg som anges i denna förordning, med beak­

tande av artiklarna 4 och 6.

5.

De behöriga myndigheterna får inte införa några ytterligare

krav för registrering än de som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 15

Registreringsansökan

1.

Kreditvärderingsinstitut ska lämna en registreringsansökan

till CESR. Ansökan ska innehålla uppgifter om de förhållanden

som anges i bilaga II.

2.

Om en grupp av kreditvärderingsinstitut ansöker om regist­

rering ska instituten i gruppen inom sig utse ett institut som ska

lämna alla ansökningar till CESR på gruppens vägnar. Det utsedda

kreditvärderingsinstitutet ska lämna uppgifter om de förhållanden

som anges i bilaga II för samtliga institut inom gruppen.

3.

Kreditvärderingsinstitut ska lämna in sin ansökan på det

språk som krävs enligt lag i deras respektive medlemsstater och

dessutom på ett språk som är vanligt i internationella

finanskretsar.

En registreringsansökan som den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten får från CESR ska betraktas som inlämnad av det

berörda kreditvärderingsinstitutet.

4.

Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska

CESR överlämna kopior av ansökan till de behöriga myndighe­

terna i alla medlemsstater.

Inom tio dagar från mottagande av ansökan ska CESR ge den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ett utlåtande om

huruvida ansökan är fullständig.

5.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med­

lemmarna av det relevanta kollegiet ska inom 25 arbetsdagar efter

mottagandet av registreringsansökan bedöma huruvida ansökan

är fullständig, och därvid beakta det utlåtande från CESR som

avses i punkt 4. Om ansökan inte är fullständig ska den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten ange en tidsfrist inom vilken

kreditvärderingsinstitutet ska överlämna ytterligare information

till myndigheten och till CESR samt anmäla detta till medlem­

marna i kollegiet och CESR.

När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har försäk­

rat sig om att ansökan är fullständig ska myndigheten anmäla

detta till kreditvärderingsinstitutet, medlemmarna i kollegiet och

CESR.

6.

Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ytterligare infor­

mation enligt punkt 5 ska CESR överlämna denna tilläggsinfor­

mation till de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

V

S

4

1

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

73

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/15

Artikel 16

De behöriga myndigheternas granskning av ett

kreditvärderingsinstituts registreringsansökan

1.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de

behöriga myndigheter som är medlemmar i det relevanta kolle­

giet ska inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti­

kel 15.5 andra stycket

a) tillsammans granska registreringsansökan, och

b) göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om

huruvida registrering av kreditvärderingsinstitutet ska bevil­

jas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutets

uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.

2.

Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30

arbetsdagar, särskilt om kreditvärderingsinstitutet

a) avser att godkänna ett kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med

artikel 6.3.

3.

Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansö­

kan som lämnats av kreditvärderingsinstitutet och se till att med­

lemmarna i det relevanta kollegiet får all den information som är

nödvändig för granskningen av ansökan.

4.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska efter

den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta ett utkast

till beslut med fullständig motivering, och överlämna det till

kontaktpersonen.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten utarbeta ett

utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullstän­

dig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de med­

lemmar i det relevanta kollegiet som motsätter sig registrering och

överlämna det till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet

som anser att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna

en ingående förklaring beträffande sina synpunkter till

kontaktpersonen.

5.

Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti­

kel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90

arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till

CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut

om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den

ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.

6.

CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det medde­

lande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta

kollegiet om kreditvärderingsinstitutets uppfyllande av kraven för

registrering. Efter det att de mottagit CESR:s råd ska kollegiets

medlemmar på nytt granska utkastet till beslut.

7.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta

ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på

ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd.

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har en annan

uppfattning än CESR ska den redovisa den fullständiga motive­

ringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten anta sitt beslut inom 30 arbets­

dagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR enligt

punkt 5.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når

någon överenskommelse ska den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten anta ett beslut om avslag på registreringsansökan

med fullständig motivering, i vilket de behöriga myndigheterna

med avvikande åsikter ska anges tillsammans med en beskrivning

av deras synpunkter.

Artikel 17

De behöriga myndigheternas granskning av en

registreringsansökan från en grupp av

kreditvärderingsinstitut

1.

Kontaktpersonen och de behöriga myndigheter som är

medlemmar i det relevanta kollegiet ska inom 60 arbetsdagar efter

den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket

a) tillsammans granska registreringsansökningarna, och

b) göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om

huruvida registrering för gruppen av kreditvärderingsinstitut

ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinsti­

tutens uppfyllande av de villkor som anges i denna

förordning.

2.

Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30

arbetsdagar, särskilt om något av kreditvärderingsinstituten i

gruppen

a) avser att godkänna kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b) avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c) begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med

artikel 6.3.

3.

Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansö­

kan som lämnats av gruppen av kreditvärderingsinstitut och se till

att medlemmarna i det relevanta kollegiet får all information som

är nödvändig för granskningen av ansökningarna.

4.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna ska efter

den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta separata

utkast till beslut med fullständig motivering för vart och ett av

kreditvärderingsinstituten i gruppen, och överlämna dem till

kontaktpersonen.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna utarbeta

utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullstän­

dig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de med­

lemmar i kollegiet som motsätter sig registrering, och överlämna

dem till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet som anser

att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna en ingå­

ende förklaring beträffande sina synpunkter till kontaktpersonen.

5.

Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i arti­

kel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

74

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till

CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut

om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den

ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.

6.

CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det medde­

lande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta

kollegiet om de kreditvärderingsinstituts som ingår i gruppen

uppfyllande av kraven för registrering. Efter det att de mottagit

CESR:s råd ska kollegiets medlemmar på nytt granska utkasten till

beslut.

7.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta

ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på

ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna har en

annan uppfattning än CESR ska de redovisa den fullständiga moti­

veringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska de behöriga

myndigheterna i hemmedlemsstaterna anta sitt beslut inom 30

arbetsdagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR

enligt punkt 5.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når

någon överenskommelse om huruvida ett enskilt kreditvärde­

ringsinstitut ska registreras eller ej ska de behöriga myndigheterna

i ett sådant kreditvärderingsinstituts hemmedlemsstater anta

beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motive­

ring, i vilket de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter

anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter.

Artikel 18

Meddelande om beslut om registrering, avslag på

registreringsansökan eller återkallande av registrering av

kreditvärderingsinstitut

1.

Det berörda kreditvärderingsinstitutet ska underrättas av

den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om huruvida det

har registrerats eller ej inom fem arbetsdagar efter antagandet av

ett registreringsbeslut enligt artikel 16 eller 17. Om den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att registrera kreditvär­

deringsinstitutet ska den i beslutet lämna en fullständig motive­

ring till detta.

2.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska under­

rätta kommissionen, CESR och övriga behöriga myndigheter om

ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20.

3.

Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över regist­

rerade kreditvärderingsinstitut i enlighet med denna förordning i

Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbplats. Denna

förteckning ska uppdateras inom 30 dagar från den underrättelse

som avses i punkt 2.

Artikel 19

Registrerings- och tillsynsavgifter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får ta ut

registrerings- och/eller tillsynsavgifter av kreditvärderingsinstitu­

tet. Registrerings- och/eller tillsynsavgifterna ska stå i proportion

till de kostnader som uppkommit för den behöriga myndigheten

i hemmedlemsstaten.

Artikel 20

Återkallande av registrering

1.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska åter­

kalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om detta

a) uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat

några kreditbetyg under de senaste sex månaderna,

b) har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter

eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen,

eller

d) allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmel­

serna i denna förordning om villkoren för kreditvärderings­

institutens verksamhet.

2.

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser

att ett av villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska den underrätta kon­

taktpersonen och nära samarbeta med medlemmarna i det rele­

vanta kollegiet för att besluta huruvida registreringen för

kreditvärderingsinstitutet ska återkallas eller ej.

Medlemmarna i kollegiet ska utföra gemensamma bedömningar

och göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om

huruvida registreringen för kreditvärderingsinstitutet bör

återkallas.

Om ingen överenskommelse kan nås ska den behöriga myndig­

heten i hemmedlemsstaten på begäran av någon av de övriga

medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära råd från

CESR. CESR ska ge sitt råd inom 15 arbetsdagar från mottagan­

det av en sådan begäran.

Den behöriga myndigheten i varje hemmedlemsstat ska anta ett

enskilt beslut om återkallande av registrering på grundval av över­

enskommelsen i kollegiet.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

inom 30 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades

om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten anta ett enskilt beslut om återkallande av

registrering. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de

övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall,

CESR:s råd, ska motiveras fullständigt.

3.

Om en behörig myndighet i en medlemsstat där kreditbe­

tyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet används

anser att ett av de villkor som avses i punkt 1 har uppfyllts får den

begära att det relevanta kollegiet ska granska om villkoren för

återkallande av registrering är uppfyllda. Om den behöriga myn­

digheten i hemmedlemsstaten beslutar att inte återkalla registre­

ringen för kreditvärderingsinstitutet i fråga, ska den lämna en

fullständig motivering.

4.

Beslutet om återkallande av registreringen ska få verkan

omedelbart inom hela gemenskapen, med förbehåll för den över­

gångsperiod för användningen av kreditbetyg som avses i

artikel 24.2.

V

S

6

1

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

75

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/17

KAPITEL II

CESR och behöriga myndigheter

Artikel 21

Europeiska värdepapperstillsynskommittén

1.

I de fall då så föreskrivs genom denna förordning ska CESR

ge råd till de behöriga myndigheterna. Dessa ska beakta CESR:s

råd innan de fattar något slutgiltigt beslut enligt denna förordning.

2.

Senast den 7 juni 2010 ska CESR utfärda vägledning om

a) registreringsprocessen och formerna för samordningen mel­

lan behöriga myndigheter och med CESR, inbegripet om den

information som anges i bilaga II, och språk för ansökningar

som lämnas till CESR,

b) kollegiernas operativa funktion, inbegripet förfaranden för

fastställande av kollegiernas sammansättning, tillämpningen

av urvalskriterierna för den kontaktperson som avses i arti­

kel 29.5 a–d och de skriftliga arrangemangen för kollegier­

nas verksamhet och arrangemangen för samordning mellan

kollegier,

c) behöriga myndigheters tillämpning av systemet för godkän­

nande enligt artikel 4.3, och

d) gemensamma normer för presentationen av den information,

inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod,

som kreditvärderingsinstituten ska offentliggöra enligt arti­

kel 11.2 och punkt 1 i del II av avsnitt E i bilaga I.

3.

Senast den 7 september 2010 ska CESR utfärda vägledning

om

a) tillämpningspraxis och -verksamheter som de behöriga myn­

digheterna ska utföra enligt denna förordning,

b) gemensamma normer för bedömning av huruvida kreditvär­

deringsmetoderna uppfyller kraven i artikel 8.3,

c) slag av åtgärder som avses i artikel 24.1 d för att säkerställa

att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga

krav, och

d) information som kreditvärderingsinstitutet ska tillhandahålla

för ansökan om certifiering och för bedömningen av dess

systemvikt för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller

integritet som avses i artikel 5.

4.

CESR ska årligen och för första gången den 7 december

2010 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förord­

ning. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av hur de

kreditvärderingsinstitut som registrerats enligt denna förordning

har genomfört bilaga I.

5.

CESR ska samarbeta med kommittén för europeiska bank­

tillsynsmyndigheter (CEBS), som inrättades genom kommissio­

nens beslut 2009/78/EG

(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 23.

(1), och kommittén för europeiska

myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner

(CEIOPS), som inrättades genom kommissionens beslut

2009/79/EG

(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.

(2) och ska samråda med dessa kommittéer före

offentliggörande av de riktlinjer som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 22

Behöriga myndigheter

1.

Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet för

genomförandet av denna förordning senast den 7 juni 2010.

2.

De behöriga myndigheterna ska ha tillräckligt stor och kun­

nig personal för att kunna tillämpa denna förordning.

Artikel 23

De behöriga myndigheternas befogenheter

1.

Varken de behöriga myndigheterna eller några andra offent­

liga myndigheter i medlemsstaterna får, när de utför sina uppgif­

ter enligt denna förordning, göra ingrepp i innehållet i

kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

2.

De berörda myndigheterna ska, i enlighet med nationell lag­

stiftning, tilldelas alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter

som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förord­

ning. De ska utöva dessa befogenheter

a) direkt,

b) i samarbete med andra myndigheter, eller

c) genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

3.

För att utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska

behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha befogenhet

att vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter

a) få tillgång till varje slag av dokument och att infordra kopior

av eller själva kopiera sådana dokument,

b) begära upplysningar från varje person och vid behov kalla in

och fråga ut personer för att inhämta upplysningar,

c) genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan,

och

d) begära uppgifter över tele- och datatrafik.

De behöriga myndigheterna får utnyttja de befogenheter som

avses i första stycket endast i förhållande till kreditvärderingsin­

stitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kre­

ditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter

till vilka kreditvärderingsinstituten kontrakterar ut vissa uppgifter

eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

76

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller

kreditvärderingsverksamhet.

Artikel 24

Tillsynsåtgärder som utförs av de behöriga myndigheterna

i hemmedlemsstaten

1.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndighet har konstate­

rat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyl­

digheter som följer av denna förordning får den

a) återkalla registrering av det kreditvärderingsinstitutet i enlig­

het med artikel 20,

b) tillfälligt förbjuda det kreditvärderingsinstitutet att utfärda

kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,

c) tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sam­

manhang, av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärde­

ringsinstitutet med verkan inom hela gemenskapen,

d) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderings­

instituten fortsätter att iaktta rättsliga krav,

e) utfärda offentliga underrättelser,

f) överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella

myndigheter.

2.

Kreditbetyg får fortsätta att användas i rättsligt reglerade

sammanhang efter antagandet av åtgärderna i punkt 1 a och c

under en tidsperiod som inte överstiger

a) tio arbetsdagar om det finns kreditbetyg för samma finan­

siella instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kredit­

värderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna

förordning, eller

b) tre månader om det inte finns några kreditbetyg för samma

instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärde­

ringsinstitut som är registrerade i enlighet med denna

förordning.

En behörig myndighet får förlänga den period som föreskrivs i led

b i första stycket med tre månader i undantagsfall om det förelig­

ger risk för marknadsstörningar eller finansiell instabilitet.

3.

Innan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vid­

tar några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska den underrätta

kontaktpersonen och samråda med medlemmarna i det relevanta

kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser

för att nå en överenskommelse om huruvida några av de åtgärder

som anges i punkt 1 bör vidtas.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten på begäran

av någon av medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära

råd från CESR. CESR ska ge sitt råd inom tio arbetsdagar från

mottagandet av en sådan begäran.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse

om huruvida några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska vidtas

inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades

om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från

de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört

och, i tillämpliga fall, CESR:s råd ska motiveras fullständigt. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska utan otillbörligt

dröjsmål underrätta kontaktpersonen och CESR om sitt beslut.

Denna punkt ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 20.

Artikel 25

Tillsynsåtgärder av annan behörig myndighet än

hemmedlemsstatens

1.

Om en medlemsstats behöriga myndighet har konstaterat

att ett registrerat kreditvärderingsinstitut vars kreditbetyg används

inom dess territorium bryter mot sina skyldigheter enligt denna

förordning får den

a) anta alla de tillsynsåtgärder som anges i artikel 24.1 e och f,

b) anta de åtgärder som anges i artikel 24.1 d inom dess juris­

diktion; och, när den gör detta, på lämpligt sätt beakta de

åtgärder som redan vidtagits eller planeras av den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten,

c) tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av

kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av

de institut som avses i artikel 4.1 vars stadgeenliga säte är

beläget inom dess jurisdiktion enligt den övergångsperiod

som avses i artikel 24.2,

d) begära att det relevanta kollegiet ska granska om de åtgärder

som avses i artikel 24.1 b, c eller d är nödvändiga.

2.

Innan den behöriga myndigheten antar de åtgärder som

anges i punkt 1 a, b eller c ska den underrätta kontaktpersonen

och samråda med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Med­

lemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser för att nå en

överenskommelse om huruvida några av de åtgärder som anges i

punkt 1 a och b ska vidtas. Om ingen enighet uppnås ska kon­

taktpersonen på begäran av någon av medlemmarna i kollegiet

eller på eget initiativ begära råd från CESR. CESR ska ge sitt råd

inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran.

3.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte når någon

överenskommelse inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktper­

sonen underrättades om ärendet enligt punkt 2 får den behöriga

myndigheten i den berörda medlemsstaten anta ett beslut. Alla

avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlem­

marna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd, ska

motiveras fullständigt. Den behöriga myndigheten i den berörda

medlemsstaten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta kontakt­

personen och CESR om sitt beslut.

4.

Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämp­

ningen av artikel 20.

V

S

8

1

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

77

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/19

KAPITEL III

Samarbete mellan behöriga myndigheter

Artikel 26

Skyldighet att samarbeta

1.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta när

så krävs för tillämpningen av denna förordning, och detta även i

fall då ett beteende som undersöks inte strider mot någon gäl­

lande bestämmelse i lag eller annan författning i en berörd

medlemsstat.

2.

De behöriga myndigheterna ska även ha ett nära samarbete

med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de

företag som avses i artikel 4.1.

Artikel 27

Utbyte av information

1.

De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse

varandra med de upplysningar som krävs för att de ska kunna

utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.

De behöriga myndigheterna får till de behöriga myndighe­

ter som ansvarar för tillsyn av de företag som avses i artikel 4.1,

till centralbankerna, Europeiska centralbankssystemet och Euro­

peiska centralbanken, i deras egenskap av monetära myndigheter

och, där så är lämpligt, till andra offentliga myndigheter med

ansvar för att övervaka betalnings- och avvecklingssystem över­

lämna konfidentiell information som ska användas för att de ska

kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter eller organ ska

inte heller hindras från att meddela de behöriga myndigheterna de

uppgifter dessa eventuellt behöver för att utföra sina uppgifter

enligt denna förordning.

Artikel 28

Samarbete vid en begäran som rör kontroller på plats eller

utredningar

1.

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får begära

bistånd av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat när

det gäller kontroller på plats eller utredningar.

Den begärande behöriga myndigheten ska underrätta CESR om

varje sådan begäran som avses i första stycket. Om utredningen

eller kontrollen har gränsöverskridande verkningar får de behö­

riga myndigheterna begära att CESR åtar sig att samordna

åtgärden.

2.

Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en

behörig myndighet i en annan medlemsstat om utförande av en

kontroll på plats eller utredning ska den vidta någon av följande

åtgärder:

a) Själv utföra kontrollen på plats eller utredningen.

b) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i en

kontroll på plats eller utredning.

c) Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv

utföra en kontroll på plats eller utredning.

d) Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrol­

len på plats eller utredningen.

e) Samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet

av vissa tillsynsuppgifter.

Artikel 29

Kollegier av behöriga myndigheter

1.

Inom tio arbetsdagar efter mottagandet av den registrerings­

ansökan som avses i artikel 15 ska den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten eller, för en grupp av kreditvärderingsinstitut,

den behöriga myndigheten i kreditvärderingsinstitutets hemmed­

lemsstat som utsetts enligt artikel 15.2, inrätta ett kollegium av

behöriga myndigheter för att underlätta utövandet av de uppgif­

ter som avses i artiklarna 4, 5, 6, 16, 17, 20, 24, 25 och 28.

2.

Kollegiet ska bestå av den behöriga myndigheten i hemmed­

lemsstaten och av de behöriga myndigheter som avses i punkt 3,

om det rör sig om ett enda institut, eller av de behöriga myndig­

heterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga myndigheter som

avses i punkt 3, om det är fråga om en grupp av

kreditvärderingsinstitut.

3.

En annan behörig myndighet än den behöriga myndighe­

ten i hemmedlemsstaten får när som helst besluta att bli medlem

i kollegiet förutsatt att

a) en filial som utgör en del av kreditvärderingsinstitutet eller av

ett av företagen i gruppen av kreditvärderingsinstitut är eta­

blerat inom dess jurisdiktion, eller

b) användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbe­

tyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller

den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut är omfat­

tande eller har eller skulle kunna ha en väsentlig inverkan

inom dess jurisdiktion.

4.

Andra behöriga myndigheter än medlemmarna i det kolle­

gium som avses i punkt 3 inom vilkas jurisdiktion kreditbetyg

som är utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller

den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut används får delta

i ett möte eller en verksamhet inom kollegiet.

5.

Inom 15 arbetsdagar efter det att kollegiet inrättades ska

dess medlemmar utse en kontaktperson, och samråda med CESR

om en överenskommelse inte kan nås. I detta syfte ska minst föl­

jande kriterier beaktas:

a) Förhållandet mellan den behöriga myndigheten och kredit­

värderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut.

b) I vilken utsträckning kreditbetyg kommer att användas i rätts­

ligt reglerade sammanhang inom ett visst territorium eller

inom vissa territorier.

c) Den plats inom gemenskapen där kreditvärderingsinstitutet

eller gruppen av kreditvärderingsinstitut utför eller avser att

utföra den största delen av sin kreditvärderingsverksamhet.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

78

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

d) Administrativa hänsyn, optimering av bördorna och en

lämplig fördelning av arbetsbördan.

Medlemmarna i kollegiet ska se över valet av kontaktperson minst

vart femte år för att säkerställa att den utsedda kontaktpersonen

fortfarande är den mest lämpliga enligt de kriterier som avses i det

första stycket.

6.

Kontaktpersonen ska vara ordförande för kollegiets möten,

samordna dess verksamhet och säkerställa ett effektivt informa­

tionsutbyte mellan medlemmarna i kollegiet.

7.

För att säkerställa ett nära samarbete mellan de behöriga

myndigheterna inom kollegiet ska kontaktpersonen inom tio

arbetsdagar upprätta skriftliga samordningsarrangemang inom

kollegiet i följande avseenden:

a) Information som ska utbytas mellan de behöriga

myndigheterna.

b) Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna utan att

detta påverkar tillämpningen av artiklarna 16, 17 och 20.

c) De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda med

varandra.

d) De fall då de behöriga myndigheterna ska tillämpa det med­

lingssystem som avses i artikel 31.

e) De fall då de behöriga myndigheterna får delegera tillsyns­

uppgifter enligt artikel 30.

8.

Om ingen överenskommelse kan nås beträffande de skrift­

liga samordningsarrangemangen enligt punkt 7 kan vilken med­

lem i kollegiet som helst hänskjuta ärendet till CESR.

Kontaktpersonen ska på lämpligt sätt beakta CESR:s råd beträf­

fande de skriftliga samordningsarrangemangen innan den god­

känner deras slutliga utformning. De skriftliga

samordningsarrangemangen ska redovisas i ett dokument som

innehåller fullständiga motiveringar till varje betydande avvikelse

från CESR:s råd. Kontaktpersonen ska översända de skriftliga sam­

ordningsarrangemangen till kollegiets medlemmar och till CESR.

Artikel 30

Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får delegera

någon eller några av sina uppgifter till den behöriga myndigheten

i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkän­

ner detta. En sådan delegering ska inte påverka den delegerande

behöriga myndighetens ansvar.

Artikel 31

Medling

1.

CESR ska upprätta en medlingsmekanism som ska bidra till

att nå samsyn mellan berörda behöriga myndigheter.

2.

Om behöriga myndigheter har skiljaktiga meningar om en

bedömning eller åtgärd enligt denna förordning ska de begära råd

från CESR. De berörda behöriga myndigheterna ska på lämpligt

sätt beakta CESR:s råd och ska utförligt motivera varje avvikelse

från detta råd.

Artikel 32

Tystnadsplikt

1.

Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har

arbetat för CESR, för den behöriga myndigheten eller för en myn­

dighet eller person till vilken den behöriga myndigheten delege­

rat uppgifter, inbegripet revisorer och andra sakkunniga som

arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnads­

plikt får inte lämnas ut till en annan person eller myndighet utom

när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

2.

All information som utbyts mellan CESR och behöriga

myndigheter och behöriga myndigheter sinsemellan enligt denna

förordning ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då CESR

eller den berörda behöriga myndigheten i samband med utbytet

anger att informationen får utlämnas eller då så krävs i samband

med rättsliga åtgärder.

Artikel 33

Utlämnande av information från en annan medlemsstat

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna infor­

mation som den mottagit från en behörig myndighet i en annan

medlemsstat om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om

detta av den behöriga myndighet som överlämnade informatio­

nen och, i tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de

syften för vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande,

eller när sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga

åtgärder.

KAPITEL IV

Samarbete med tredjeland

Artikel 34

Avtal om informationsutbyte

De behöriga myndigheterna får endast ingå samarbetsavtal om

utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland om

den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnads­

plikt som minst motsvarar dem som föreskrivs i artikel 32.

Sådant informationsutbyte ska vara avsett för dessa behöriga

myndigheter för fullgörandet av deras uppgifter.

I fråga om överföring av personuppgifter till tredjeland ska med­

lemsstaterna tillämpa direktiv 95/46/EG.

Artikel 35

Utlämnande av information från tredjeländer

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna infor­

mation som den mottagit från behöriga myndigheter i tredjelän­

der om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av

V

S

0

2

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

79

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/21

den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i

tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de syften för

vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande, eller när

sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga åtgärder.

AVDELNING IV

SANKTIONER, KOMMITTÉFÖRFARANDE, RAPPORTER SAMT

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Sanktioner, kommittéförfarande och rapporter

Artikel 36

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträ­

delser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla erfor­

derliga åtgärder för att se till att de tillämpas. De ska vara effektiva,

proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten offent­

liggör varje sanktion som har beslutats vid överträdelse av denna

förordning, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa all­

varlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna

oproportionellt stor skada.

Medlemsstaterna ska anmäla de regler som avses i första stycket

till kommissionen senast den 7 december 2010 och ska utan

dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.

Artikel 37

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får ändra bilagorna för att ta hänsyn till utveck­

lingen, däribland den internationella utvecklingen, på de finan­

siella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella instrument

och samstämmighet mellan tillsynsmetoder.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna

förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande

med kontroll som avses i artikel 38.2.

Artikel 38

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers­

kommittén, som inrättades genom kommissionens beslut

2001/528/EG

(1) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

(1).

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och

artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av

bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 och artikel 7

i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel­

serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre

månader.

Artikel 39

Rapporter

1.

Senast den 7 december 2012 ska kommissionen bedöma

tillämpningen av denna förordning, däribland i fråga om utnytt­

jandet av kreditbetyg inom gemenskapen, effekten på koncentra­

tionsnivån på marknaden för kreditbetyg, kostnader och fördelar

som uppstår genom effekterna av denna förordning och om

lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning från

den kreditvärderade enheten (”issuer-pays”-modellen), och över­

lämna en rapport om detta till Europaparlamentet och Europe­

iska unionens råd.

2.

Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bak­

grund av diskussioner med de behöriga myndigheterna göra en

bedömning av hur avdelning III i denna förordning tillämpats, i

synnerhet när det gäller tillsynsmyndigheternas samarbete, CESR:s

rättsliga status samt tillsynspraxis. Kommissionen ska överlämna

en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet, vid behov

åtföljd av förslag till en översyn av den avdelningen.

Den rapporten ska innehålla en hänvisning till kommissionens

förslag av den 12 november 2008 till förordning om kreditvär­

deringsinstitut och rapporten från Europaparlamentets utskott för

ekonomi och valutafrågor om detta förslag av den 23 mars 2009.

3.

Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bak­

grund av utvecklingen på reglerings- och tillsynsområdet för kre­

ditvärderingsinstitut i tredjeländer överlämna en rapport till

Europaparlamentet och rådet om följderna av denna utveckling

och av de övergångsbestämmelser som avses i artikel 40 för

finansmarknadernas stabilitet inom gemenskapen.

KAPITEL II

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 40

Övergångsbestämmelser

Kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenska­

pen före den 7 juni 2010 (befintliga kreditvärderingsinstitut) som

avser att ansöka om registrering enligt denna förordning ska anta

alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast

den 7 september 2010.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

80

L 302/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

Kreditvärderingsinstitut ska tidigast den 7 juni 2010 ansöka om

registrering. Befintliga kreditvärderingsinstitut ska ansöka om

registrering senast den 7 september 2010.

Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kredit­

betyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang av

finansinstitut enligt artikel 4.1, såvida inte registreringen avslås.

Om registreringen avslås ska artikel 24.2 tillämpas.

Artikel 41

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från dagen för dess ikraftträdande. Emellertid

ska

— artikel 4.1 tillämpas från och med den 7 december 2010, och

— artikel 4.3 f, g och h tillämpas från och med den 7 juni 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 september 2009.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

C. MALMSTRÖM

Ordförande

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

81

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/23

BILAGA I

OBEROENDE OCH UNDVIKANDE AV INTRESSEKONFLIKTER

Avsnitt A

Organisatoriska krav

1. Kreditvärderingsinstitutet ska ha en styrelse. Företagsledningen ska se till att

a) kreditvärderingsverksamheten är oberoende och inte är föremål för politisk och ekonomisk påverkan eller poli­

tiskt och ekonomiskt tvång,

b) intressekonflikter upptäcks, hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

c) kreditvärderingsinstitutet uppfyller de övriga kraven i denna förordning.

2. Ett kreditvärderingsinstitut ska ha en organisation som säkerställer att dess affärsmässiga intressen inte äventyrar obe­

roendet och noggrannheten i kreditvärderingsverksamheten.

Företagsledningen i ett kreditvärderingsinstitut ska ha gott anseende och besitta tillfredsställande kunnande och erfa­

renheter samt säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditvärderingsinstitutet.

Minst en tredjedel och minst två av ledamöterna i styrelsen i ett kreditvärderingsinstitut ska vara oberoende ledamöter,

som inte direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten.

Ersättningen till de oberoende ledamöterna i styrelsen ska inte vara kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärsmäs­

siga resultat och ha en sådan konstruktion att den säkerställer att deras bedömningar är oberoende. Förordnandet av

de oberoende ledamöterna i styrelsen ska avse en på förhand överenskommen period som inte överstiger fem år och

inte kan förnyas. De oberoende ledamöterna i styrelsen får endast avsättas på grund av tjänstefel eller otillräcklighet i

tjänsten.

Majoriteten av ledamöterna i styrelsen, däribland dess oberoende ledamöter, ska ha tillräckligt kunnande om finan­

siella tjänster. Förutsatt att kreditvärderingsinstitutet utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument bör

minst en oberoende ledamot och en annan ledamot i styrelsen ha djupgående kunskaper och erfarenhet på företags­

ledningsnivå av marknaderna för strukturerade finansiella instrument.

Utöver sitt övergripande ansvar som styrelseledamöter ska de oberoende ledamöterna i styrelsen ha den särskilda upp­

giften att övervaka

a) utvecklingen av kreditvärderingspolicyn och av de metoder som kreditvärderingsinstitutet använder i

kreditvärderingsverksamheten,

b) effektiviteten i kreditvärderingsinstitutets interna system för kvalitetskontroll i samband med

kreditvärderingsverksamheten,

c) effektiviteten i de åtgärder och förfaranden som inrättats för att säkerställa att eventuella intressekonflikter upp­

täcks, undanröjs eller hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

d) i regelefterlevnads- och bolagsstyrningsförfaranden, däribland ändamålsenligheten av den översynsfunktion som

avses i punkt 9 i detta avsnitt.

Yttranden från de oberoende ledamöterna i styrelsen i de frågor som avses i leden a–d ska regelbundet läggas fram för

styrelsen och göras tillgängliga för den behöriga myndigheten när den så begär.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska fastställa lämpliga riktlinjer och rutiner som säkerställer att det uppfyller sina skyldig­

heter enligt denna förordning.

4. Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa sunda förfaranden för förvaltning och redovisning samt ha mekanismer för

internkontroll och effektiva riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- och skyddssystem för sina

informationsbehandlingssystem.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

82

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

Dessa interna kontrollmekanismer ska vara utformade så att de säkerställer att beslut och förfaranden efterlevs på alla

nivåer inom kreditvärderingsinstitutet.

Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa och upprätthålla beslutsförfaranden och organisationsstrukturer där rappor­

teringsvägar anges klart och tydligt och på ett dokumenterat sätt samt funktioner och ansvarsområden fördelas.

5. Ett kreditvärderingsinstitut ska införa och upprätthålla en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som

arbetar oberoende. Denna funktion för regelefterlevnad ska övervaka och rapportera om i vilken mån kreditvärderings­

institutet och dess anställda efterlever kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning. Funktionen för

regelefterlevnad ska:

a) Övervaka och regelbundet bedöma om de åtgärder och förfaranden som inrättats i enlighet med punkt 3 är lämp­

liga och effektiva samt utvärdera de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa eventuella brister i kreditvärderings­

institutets efterlevnad av sina skyldigheter.

b) Råda och stödja ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina

tjänster till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom

kontroll direkt eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som ansvarar för kreditvärderingsverk­

samhet, så att de alla uppfyller kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning.

6. För att funktionen för regelefterlevnad ska kunna fullgöra sina uppgifter korrekt och på ett oberoende sätt ska kredit­

värderingsinstitutet säkerställa att följande villkor är uppfyllda:

a) Funktionen för regelefterlevnad har de befogenheter och resurser och den sakkunskap som krävs samt tillgång till

all relevant information.

b) En person utses att ansvara för funktionen för regelefterlevnad och för all rapportering i fråga om regelefterlevnad

som krävs i punkt 3.

c) Ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina tjänster till kre­

ditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom kontroll direkt

eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som deltar i funktionen för regelefterlevnad ska inte delta

i den kreditvärderingsverksamhet som de övervakar.

d) Ersättningen till personen som ansvarar för regelefterlevnaden är inte kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärs­

mässiga resultat och har en sådan konstruktion att den säkerställer oberoendet i hans eller hennes bedömningar.

Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska se till att eventuella intressekonflikter bland de personer som står till

förfogande för funktionen för regelefterlevnad upptäcks och undanröjs på ett korrekt sätt.

Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska regelbundet rapportera om fullgörandet av sitt uppdrag till företags­

ledningen och till de oberoende ledamöterna i styrelsen.

7. Ett kreditvärderingsinstitut ska införa lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa arrangemang för att

förebygga, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera eventuella intressekonflikter som avses i punkt 1 i avsnitt

B. Det ska se till att alla väsentliga hot mot kreditvärderingsverksamhetens oberoende dokumenteras, inklusive hot mot

de bestämmelser om kreditvärderingsanalytiker som avses i avsnitt C, liksom de skyddsåtgärder som tillämpats för att

mildra hoten.

8. Ett kreditvärderingsinstitut ska använda lämpliga system, resurser och förfaranden för att säkerställa kontinuitet och

regelbundenhet i utförandet av sin kreditvärderingsverksamhet.

9. Ett kreditvärderingsinstitut ska upprätta en översynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över dess metoder,

modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, och eventuella

väsentliga ändringar av dem samt dessa metoders, modellers och grundläggande antagandens lämplighet om de används

eller avses att användas för bedömningen av nya finansiella instrument.

Denna översynsfunktion ska vara oberoende i förhållande till de företagsavdelningar som ansvarar för kreditvärde­

ringsverksamheten och rapportera till ledamöterna i den styrelse som avses i punkt 2 i detta avsnitt.

10. Ett kreditvärderingsinstitut ska övervaka och utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontroll­

mekanismer och övriga rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning och vidta lämpliga åtgärder för att

avhjälpa eventuella brister.

V

S

4

2

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

83

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/25

Avsnitt B

Operativa krav

1. Ett kreditvärderingsinstitut ska tydligt påvisa och undanröja eller på ett tillfredsställande sätt hantera samt på framträ­

dande plats rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de ana­

lyser och bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda liksom av alla andra fysiska personer vars tjänster

står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i utfärdandet av kre­

ditbetyg samt personer som godkänner kreditbetyg.

2. Ett kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka

det erhåller mer än 5 % av sina årliga intäkter.

3. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte utfärda något kreditbetyg under någon av följande omständigheter, eller ska när det

gäller ett befintligt kreditbetyg omedelbart redovisa att kreditbetyget eventuellt har påverkats om

a) kreditvärderingsinstitutet eller personer som avses i punkt 1 äger, direkt eller indirekt, finansiella instrument i den

kreditvärderade enheten eller i en anknuten tredje part eller har något annat direkt eller indirekt ägarintresse i denna

enhet eller part med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pen­

sionsfonder och livförsäkring,

b) kreditbetyget har utfärdats för den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som direkt eller indirekt är

knuten till kreditvärderingsinstitutet genom kontroll,

c) den person som avses i punkt 1 är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller anknutna tredje partens styrelse,

eller

d) en kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av ett kreditbetyg eller en person som godkänt kreditbe­

tyget har haft en sådan relation till den kreditvärderade enheten eller till tredje parter som är anknutna till denna

som eventuellt kan orsaka en intressekonflikt.

Ett kreditvärderingsinstitut ska också omedelbart bedöma om det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt

kreditbetyg.

4. Ett kreditvärderingsinstitut ska inte tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller

en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.

Ett kreditvärderingsinstitut får tillhandahålla andra tjänster än utfärdande av kreditbetyg (nedan kallade verksamhetsan­

knutna tjänster). Verksamhetsanknutna tjänster utgör inte en del av kreditvärderingsverksamheten. De omfattar mark­

nadsprognoser, uppskattningar av ekonomiska trender, prissättningsanalyser och andra allmänna analyser av data samt

tillhörande distributionstjänster.

Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intresse­

konflikter med dess kreditvärderingsverksamhet och ska i de slutgiltiga kreditvärderingsrapporterna redovisa de verk­

samhetsanknutna tjänster som tillhandahållits för den kreditvärderade enhetens eller anknuten tredje parts räkning.

5. Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att dess kreditvärderingsanalytiker eller personer som godkänner kreditbetyg

varken formellt eller informellt ger förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instru­

ment för vilka institutet förväntas utfärda kreditbetyg.

6. Ett kreditvärderingsinstitut ska utforma sina rapporterings- och kommunikationsvägar så att de säkerställer att de per­

soner som avses i punkt 1 är oberoende av kreditvärderingsinstitutets övriga verksamhet som sker på affärsmässig basis.

7. Ett kreditvärderingsinstitut ska se till att det finns tillfredsställande dokumentation, och vid behov verifieringskedjor för

dess kreditvärderingsverksamhet. Denna dokumentation ska omfatta följande:

a) För varje beslut om kreditbetyg, uppgifter om vilka kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av kre­

ditbetyget, vilka som godkänt kreditbetyget, huruvida kreditbetyget begärts av en utomstående part eller har utfär­

dats på kreditvärderingsinstitutets eget initiativ samt det datum då kreditvärderingen gjordes.

b) Räkenskaper över avgifter som mottagits från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter eller från använ­

dare av kreditbetyg.

c) Räkenskaper för varje abonnent av kreditbetyg eller tillhörande tjänster.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

84

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

d) Dokumentation över de etablerade förfaranden och metoder som kreditvärderingsinstitutet använder för att fast­

ställa kreditbetyg.

e) Den interna dokumentation och de interna akter, inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fun­

gerat som underlag för beslut om kreditbetyg.

f)

Kreditanalysrapporter, kreditbedömningsrapporter samt privata kreditvärderingsrapporter och intern dokumenta­

tion inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fungerat som underlag för yttrandena i dessa

rapporter.

g) Dokumentation över de förfaranden och åtgärder som kreditvärderingsinstitutet genomfört för att uppfylla bestäm­

melserna i denna förordning.

h) Kopior av interna och externa meddelanden, inklusive e-postmeddelanden, som mottagits och sänts av kreditvär­

deringsinstitutet och dess anställda och som rör kreditvärderingsverksamheten.

8. Dokumentation och verifieringskedjor som avses i punkt 7 ska förvaras i det registrerade kreditvärderingsinstitutets loka­

ler under minst fem år och på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

Om kreditvärderingsinstitutets registrering återkallas ska dokumentationen bevaras under en ytterligare period på minst

tre år.

9. Dokumentation över handlingar i vilka anges de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhanda­

hållande av kreditvärderingstjänster för kreditvärderingsinstitutet och den kreditvärderade enheten eller dess anknutna

tredje parter ska bevaras minst under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.

Avsnitt C

Regler om kreditvärderingsanalytiker och andra personer som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamhet

1. Kreditanalytiker och kreditvärderingsinstitutets anställda samt andra fysiska personer som ställt sina tjänster till kredit­

värderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksam­

heten och deras närstående enligt förteckningen i artikel 1.2 i direktiv 2004/72/EG

(1) Kommissionens direktiv 2004/72/EG av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när

det gäller godtagen marknadspraxis, definition av insiderinformation rörande råvaruderivat, upprättande av förteckningar över personer

som har tillgång till insiderinformation, anmälan av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och rapportering av miss­

tänkta transaktioner (EUT L 162, 30.4.2004, s. 70).

(1) får inte köpa eller sälja eller inleda

någon annan transaktion med något finansiellt instrument som emitterats, garanterats eller på annat sätt varit föremål

för insatser från någon kreditvärderad enhet som hör till dem som dessa personer har primärt analysansvar för med

undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pensionsfonder och

livförsäkring.

2. Ingen person som avses i punkt 1 får delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg för en viss kredit­

värderad enhet om denna person

a) äger finansiella instrument i den kreditvärderade enheten med undantag av innehav genom diversifierade

fondprogram,

b) äger finansiella instrument i någon enhet som är anknuten till en kreditvärderad enhet, om detta ägande kan, eller

allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt, med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram,

eller

c) nyligen har varit anställd eller haft någon relation, affärsmässig eller ej, med den kreditvärderade enheten som kan,

eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt.

3. Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att personer som avses i punkt 1

a) vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom och dokumentation i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrä­

geri, stöld eller missbruk, med beaktande av deras verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och

omfattningen av deras kreditvärderingsverksamhet,

b) inte utlämnar någon information om kreditbetyg eller möjliga framtida kreditbetyg som utfärdas av institutet utom

till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,

V

S

6

2

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

85

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/27

c) inte vidarebefordrar förtrolig information som anförtrotts kreditvärderingsinstitutet till kreditanalytiker och

anställda hos någon person med direkt eller indirekt anknytning till det genom kontroll samt någon annan fysisk

person vars tjänster ställs till förfogande för någon person som direkt eller indirekt är knuten till det genom kon­

troll eller som står under dennes kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten, och

d) inte använder eller vidarebefordrar förtrolig information i samband med handel med finansiella instrument eller i

något annat syfte förutom inom ramen för kreditvärderingsverksamheten.

4. Personer som avses i punkt 1 får inte begära eller ta emot pengar, gåvor eller förmåner från någon som omfattas av kre­

ditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.

5. Om en person som avses i punkt 1 anser att en annan sådan person har begått en handling som han eller hon betraktar

som olaglig ska han eller hon omedelbart rapportera detta till personen med ansvar för regelefterlevnad, utan att detta

får negativa följder för den rapporterande personen.

6. Om en kreditanalytiker avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kreditvärderad enhet vars kreditbetyg han eller

hon har medverkat i bedömningen av, eller i ett finansiellt företag med vilket han eller hon har haft kontakter inom

ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet, ska kreditvärderingsinstitutet se över det arbete som kreditvärde­

ringsanalytikern utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan han eller hon lämnade institutet.

7. En person som avses i punkt 1 får inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller

anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen.

8. Vid tillämpning av artikel 7.4 ska kreditvärderingsinstituten säkerställa att

a) ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade

enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år,

b) kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller

dess anknutna tredje parter under längre tid än fem år,

c) personer som godkänner kreditbetygen inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärde­

rade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än sju år.

De personer som avses i första stycket leden a, b och c får inte delta i kreditvärderingsverksamhet som berör den kre­

ditvärderade enheten eller de anknutna tredje parter som avses i första stycket inom två år efter slutet på de perioder

som anges i dessa led.

Avsnitt D

Regler om presentationen av kreditbetyg

I. Allmänna krav

1. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget tydligt och på framträdande plats anges namn och

befattning för den ledande kreditvärderingsanalytikern för den aktuella kreditvärderingen samt namn och befatt­

ning för den person som i första hand ansvarade för godkännandet av kreditbetyget.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska minst säkerställa följande:

a) Alla materiella källor, inbegripet den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, en anknuten tredje part

som använts vid utarbetandet av kreditbetyget anges, tillsammans med en uppgift om huruvida kreditbetyget

har meddelats den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje part och ändrats efter detta meddelande

innan det utfärdades.

b) Den metod eller version av metod som huvudsakligen har använts för att fastställa kreditbetyget anges tydligt

med hänvisning till en fullständig beskrivning av den. Om kreditbetyget bygger på mer än en metod, eller om

investerarna skulle kunna förledas att förbise andra viktiga aspekter av kreditbetyget, däribland eventuella

väsentliga anpassningar och avvikelser, på grund av att det endast hänvisas till den huvudsakliga metoden ska

kreditvärderingsinstitutet förklara detta förhållande i kreditbetyget och ange hur de olika metoderna eller dessa

andra aspekter har beaktats i kreditbetyget.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

86

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

c) Innebörden av varje betygskategori, definitionen av fallissemang eller återvinning förklaras och eventuella skä­

liga riskvarningar anges, däribland en känslighetsanalys av de relevanta grundläggande antagandena, såsom

matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, tillsammans med kreditbetyg för såväl det minst som

det mest gynnsamma scenariot.

d) Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen anges tydligt på fram­

trädande plats.

e) Det uppges huruvida kreditbetyget rör nyligen utfärdade finansiella instrument och huruvida kreditvärderings­

institutet värderar det finansiella instrumentet för första gången.

3. Kreditvärderingsinstitutet ska underrätta den kreditvärderade enheten senast tolv timmar före offentliggörandet av

kreditbetyget och de huvudsakliga skäl som ligger till grund för kreditbetyget, så att enheten har möjlighet att upp­

märksamma kreditvärderingsinstitutet på eventuella sakfel.

4. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg ska det tydligt på framträdande plats i kreditbetyget ange

eventuella attribut och begränsningar för kreditvärderingen. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kredit­

betyg ska det särskilt ange på framträdande plats i varje kreditbetyg om det anser att den tillgängliga informationen

om den kreditvärderade enheten har varit av tillfredsställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat

information som har lämnats till det av den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kredit­

betyg berör ett slag av enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter för,

ska kreditvärderingsinstitutet på framträdande plats klargöra vilka begränsningar som gäller för kreditbetyget.

I fall då det råder sådan brist på tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slag finansiellt instrument är så kom­

plex eller då kvaliteten på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta

om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg ska institutet avstå från att utfärda ett kre­

ditbetyg eller återkalla befintliga kreditbetyg.

5. När ett kreditvärderingsinstitut tillkännager ett nytt kreditbetyg ska det i sina pressmeddelanden eller rapporter för­

klara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget.

Om den information som anges i punkterna 1, 2 och 4 skulle vara oproportionellt omfattande i förhållande till läng­

den på det distribuerade rapporten ska det vara tillräckligt att tydligt och på framträdande plats i rapporten hänvisa

till en plats där man lätt kan få direkt tillgång till sådan information, t.ex. en direktlänk till informationen på en lämp­

lig webbplats som kreditvärderingsinstitutet disponerar över.

II. Ytterligare krav för kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument

1. När ett kreditvärderingsinstitut värderar ett strukturerat finansiellt instrument ska det i kreditbetyget lämna all infor­

mation om de förlust- och kassaflödesanalyser som det har utfört eller förlitar sig på samt ange eventuella förvän­

tade ändringar av kreditbetyget.

2. Varje kreditvärderingsinstitut ska ange nivån på den bedömning det har genomfört i fråga om de förfaranden för

”due diligence” som har genomförts när det gäller underliggande finansiella instrument eller andra tillgångar för

strukturerade finansiella instrument. Kreditvärderingsinstitutet ska ange om det har utfört någon bedömning av

sådana förfaranden för ”due diligence” eller om det har förlitat sig på en tredjepartsbedömning och ange hur resul­

tatet av denna bedömning har påverkat kreditbetyget.

3. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument ska det låta redovis­

ningen av metoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av vägledning som förklarar antaganden, para­

metrar, begränsningar och osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som tillämpats för

kreditvärderingen, inklusive simuleringar av stresscenarier som instituten låtit göra när de tagit fram kreditbetygen.

Sådan vägledning ska vara tydlig och lätt att förstå.

4. Varje kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande lämna ut upplysningar om samtliga de strukturerade finansiella pro­

dukter som det har mottagit för en första översyn från dess sida eller för ett preliminärt kreditbetyg. Sådana upp­

lysningar ska lämnas ut oavsett om emittenten ingår avtal med kreditvärderingsinstitutet om ett slutgiltigt

kreditbetyg eller inte.

V

S

8

2

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

87

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/29

Avsnitt E

Upplysningar

I.

Allmänna upplysningar

Varje kreditvärderingsinstitut ska som en allmän regel redovisa att det är registrerat i enlighet med denna förordning

samt lämna följande upplysningar:

1. Sådana intressekonflikter, faktiskt förekommande eller möjliga, som avses i punkt 1 i avsnitt B.

2. En förteckning över sina verksamhetsanknutna tjänster.

3. Kreditvärderingsinstitutets riktlinjer i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra tillhörande meddelanden.

4. Hur dess ersättningssystem ser ut i stora drag.

5. Metoder och beskrivningar av modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller kor­

relationsantaganden som används i kreditvärderingsverksamheten samt väsentliga förändringar av dessa.

6. Eventuella väsentliga ändringar av kreditvärderingsinstitutets system, resurser eller förfaranden.

7. Kreditvärderingsinstitutets uppförandekod, i förekommande fall.

II. Periodisk information

Kreditvärderingsinstitut ska periodiskt lämna följande upplysningar:

1. Var sjätte månad: uppgifter om historiska fallissemangsandelar inom deras betygskategorier, med särskiljande av

emittenternas huvudsakliga geografiska områden och huruvida dessa andelar har ändrats över tiden.

2. Årligen följande information:

a) En förteckning över de 20 största kunderna efter de intäkter som de genererar.

b) En förteckning över de av kreditvärderingsinstitutets kunder vilkas bidrag till takten i tillväxten av dess intäkts­

generering under föregående räkenskapsår översteg tillväxttakten för kreditvärderingsinstitutets totala intäk­

ter under det året med en faktor som överstiger 1,5. En sådan kund ska endast tas upp i förteckningen om de

under året stod för mer än 0,25 % av kreditvärderingsinstitutets totala världsomspännande intäkter.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med kund avses en enhet och dess dotterenheter samt anknutna enheter i

vilka enheten har innehav på minst 20 % och varje annan enhet för vilken det har förhandlat fram en strukturering

av en obligationsemission för en kunds räkning, varvid en avgift betalades, direkt eller indirekt, till kreditvärde­

ringsinstitutet för kreditvärdering av obligationsemissionen.

III. Rapport om institutets interna organisation

Kreditvärderingsinstitut ska årligen lämna följande upplysningar:

1. Närmare uppgifter om kreditvärderingsinstitutets rättsliga form och om ägarförhållandet, däribland information om

innehav enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december

2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till

handel på en reglerad marknad

(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

(1).

2. En beskrivning av den mekanism för internkontroll som säkerställer kvaliteten i kreditvärderingsverksamheten.

3. Statistiska uppgifter om personalfördelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av metoder

eller modeller samt för den högsta ledningen.

V

S

9

0

0

2

.

1

1

.

7

1

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

88

Europeiska unionens officiella tidning

17.11.2009

4. En beskrivning av dokumentationspolicyn.

5. Resultatet av den årliga interna översynen av dess funktion för regelefterlevnad när det gäller kravet på oberoende.

6. En beskrivning av riktlinjerna för rotation av lednings- och värderingsanalysuppgifter.

7. Finansiell information om kreditvärderingsinstitutets intäkter uppdelade efter arvoden för kreditvärderings- respek­

tive icke-kreditvärderingsverksamhet med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av verksamheter.

8. En årsberättelse om bolagsstyrningen enligt artikel 46a.1 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om

årsbokslut i vissa typer av bolag

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(1). I denna årsberättelse ska kreditvärderingsinstitutet lämna den information som

avses i artikel 46a.1 d i det direktivet, oavsett om det omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden

(2) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

(2) eller ej.

V

S

0

3

/

2

0

3

L

Prop. 2011/12:40

Bilaga 2

89

17.11.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/31

BILAGA II

UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I REGISTRERINGSANSÖKAN

1. Kreditvärderingsinstitutets fullständiga namn och adress till dess stadgeenliga säte inom gemenskapen.

2. Namn och kontaktuppgifter till en kontaktperson samt till personen som ansvarar för regelefterlevnad.

3. Organisationsform.

4. Den kategori av kreditbetyg för vilken kreditvärderingsinstitutet ansöker om registrering.

5. Ägarstruktur.

6. Organisationsstruktur och bolagsstyrning.

7. Finansiella resurser för att genomföra kreditvärderingsverksamhet.

8. Kreditvärderingsinstitutets personalstyrka och sakkunskap.

9. Uppgifter om kreditvärderingsinstitutets dotterföretag.

10. Beskrivning av de förfaranden och metoder som används för att utfärda och se över kreditbetyg.

11. Riktlinjer och förfaranden för att påvisa, hantera och rapportera eventuella intressekonflikter.

12. Information om kreditvärderingsanalytiker.

13. Ersättningsformer och former för utvärdering av arbetsprestationer.

14. Andra tjänster än kreditvärderingsverksamhet vilka kreditvärderingsinstitutet avser att erbjuda.

15. Verksamhetsprogram, inbegripet uppgift om var de viktigaste affärsverksamheterna avses att utföras, filialer som ska

grundas, med uppgift om vilket slag av verksamhet som planeras.

16. Handlingar och detaljerad information som rör den förväntade användningen av godkännande.

17. Handlingar och detaljerad information som rör förväntade arrangemang för utkontraktering, inbegripet information

om enheter som övertagit utkontrakterade funktioner.

Sammanfattning av promemorian Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut

Den 2 juni 2010 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut18. Förslaget har förhandlats i rådet och med Europaparlamentet. Ett antagande förväntas ske under våren.19

Förordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstituten flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). De behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut ska enligt förslaget upphöra den 1 juli 2011.

I promemorian föreslås ändringar av lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut för att anpassa lagen till de föreslagna ändringarna av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011.

18 KOM(2010) 289 slutlig (Celex 52010PC0289). 19 Lydelsen av den ändringsförordning som förväntas antas framgår av PE-CONS 70/10.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut,

dels att 3–16 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 8, 15 och 16 §§ ska utgå,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, samt närmast före 3 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Handräckning

3 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats, enligt artikel 23d i förordning (EG) nr 1060/2009, ska kunna genomföras.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker.

Äkthetskontroll

4 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordning (EG) nr 1060/2009.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut inkommit från Justitiekanslern – JK, Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt, Ekobrottsmyndigheten, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Post- och telestyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Finansbolagens förening, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen.

Sveriges riksbank, Riksdagens ombudsmän – JO, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens förening och Regelrådet har beretts tillfälle att yttra sig men avstått.

Svenskt Näringsliv, NASDAQ OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Euroclear Sweden AB, Foreign Bankers Association och Standard & Poor’s Credit Market Services Europe Limited UK har inte inkommit med några synpunkter.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut,

dels att 3–16 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 8, 15 och 16 §§ ska utgå,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, samt närmast före 3 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Handräckning

3 §

Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 23d i förordning (EG) nr 1060/2009.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker.

Äkthetskontroll

4 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordning (EG) nr 1060/2009.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2012.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-10-27

Närvarande: F.d. justitierådet Dag Victor samt justitieråden Lennart Hamberg och Per Virdesten.

Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut

Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 2011 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Martin Wasteson.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

I lagrådsremissen föreslås ändringar i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut för att anpassa denna till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Ändringsförordningen innebär i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttas över från de nationella behöriga myndigheterna – i Sverige, Finansinspektionen – till en europeisk tillsynsmyndighet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority). Genom en centraliserad tillsyn vill man inom EU uppnå en enhetlig tillämpning av regleringen och en ändamålsenlig och effektiv registrerings- och tillsynsprocess. De behöriga myndigheternas befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över kreditvärderingsinstitut upphör enligt ändringsförordningen den 1 juli 2011. Genom ändringsförordningen ges Esma olika befogenheter och uppgifter som i dag tillkommer de behöriga myndigheterna. Esma får bl.a. möjlighet att begära information samt genomföra utredningar och platsundersökningar.

Det framgår av lagrådsremissen att Finansutskottet och EU-nämnden vid olika tillfällen har informerats under förhandlingarna av ändringsförordningen. En promemoria med förslag till erforderliga nationella lagstiftningsåtgärder har remissbehandlats. Några remissinstanser har därvid tagit upp frågan om ändringsförordningens förenlighet med de svenska reglerna om tryckfrihet och yttrandefrihet. I lagrådsremissen gör regeringen bedömningen att artikel 23a och skäl 26 i ändringsförordningen ger utrymme för att hävda bl.a. det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. meddelarskyddet.

Av artikel 23a följer bl.a. att Esmas befogenheter i det nu aktuella avseendet inte får användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Under föredragningen har det upplysts att uttrycket rättsliga privilegier enligt regeringens uppfattning omfattar bl.a. de svenska reglerna om meddelarskydd. Det har också upplysts att Sverige i förhandlingarna om ändringsdirektivet arbetade för och fick gehör för att få med det som blev skäl 26 till förordningen. Enligt skäl 26 bör förordningen tolkas och tillämpas i enlighet med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner, inklusive gällande tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna.

Det har under föredragningen upplysts att regleringen i förordningen, enligt regeringens uppfattning, är förenlig med såväl den svenska offentlighetsprincipen som det svenska meddelarskyddet. Vidare har det upplysts att regeringens uppfattning är att Esma, genom artikel 23a, och skäl 26, är skyldig att respektera de svenska reglerna om tryckfrihet och yttrandefrihet. Lagrådet har inte något underlag för att göra någon annan bedömning.

Lagförslaget innebär att flertalet paragrafer i lagen upphävs och att två nya paragrafer införs.

3 §

Enligt andra stycket andra meningen ska Kronofogdemyndigheten vid handräckning enligt lagen inte underrätta den hos vilken kontroll ska genomföras innan verkställighet sker. Det har vid föredragningen upplysts att bestämmelsen avser att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om saken inte är brådskande. Enligt artikel 23d i förordningen får en kontroll genomföras utan förhandsanmälan när dess korrekta genomförande och effektivitet så kräver. För att den föreslagna bestämmelsen inte ska gå längre än vad som åsyftas bör den lämpligen utformas enligt följande:

Om Finansinspektionen begär det ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

4 §

I paragrafen anges vem som är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 36d i förordningen. Äkthetskontrollen ingår som ett led i förordningens reglering av verkställigheten av ”böter och viten” som har ålagts i enlighet med förordningen. Enligt förordningen ska sådana vara verkställbara och verkställigheten ska, med vissa modifikationer, ”följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker”.

Enligt Lagrådets mening bör det av paragrafen framgå inte endast vilken myndighet som ansvarar för äkthetskontrollen utan också vilka svenska

bestämmelser som är tillämpliga för verkställigheten. Rubriken bör under sådana förhållanden ändras till Verkställighet.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 2011

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Erlandsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Norman, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition Ändrad tillsyn över kreditvärderingsinstitut

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som

inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag om ändring i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut

15 § utgår 32009R1060 32011R0513

Elanders Sverige AB, 2011

Beställningar:

Riksdagens tryckeriexpedition, 100 12 Stockholm

Tel: 08-786 58 10, Fax: 08-786 61 76 E-post: ordermottagningen@riksdagen.se