Prop. 2014/15:115

Några värdepappersmarknadsfrågor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 april 2015

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition föreslås hur de ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet) som har gjorts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) ska genomföras i svensk rätt.

De ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i direktiv 2014/65/EU (MiFID II) innebär att en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter ett underrättelseförfarande, får erbjuda och tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I propositionen föreslås att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i direktivet. Som en konsekvens av de ändringarna föreslås även ändringar i lagen (1999:158) om investerarskydd. Vidare föreslås det också en följdändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I propositionen föreslås även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. De ändringarna hänför sig till genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska

offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Förslaget innebär att det tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning när ett tillägg till ett prospekt har offentliggjorts gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Vidare klargörs att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som medförde att tillägget till prospektet måste upprättas inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen om investerarskydd föreslås träda i kraft den 3 juli 2015. Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,

3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

34 §3

Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget.

Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget.

En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet.

En investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet av tillägget, om

1. prospektet avser ett erbjudan-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU. 2 Lagen omtryckt 1992:558. 3 Senaste lydelse 2012:378.

de av överlåtbara värdepapper till allmänheten,

2. anmälan gjordes eller samtycket lämnades före offentliggörandet, och

3. den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

I tillägget till prospektet ska sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke anges.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2. Om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs1 att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag betyder

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en svensk AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i

a) 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

b) 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt

d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1–3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller som driver verksamhet från filial i Sverige med

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. 2 Senaste lydelse 2013:568.

stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 samma lag.

4 §3

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIFförvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIFförvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES.

6 §4

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets eller bolagets filial i Sverige skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare besluta att institutets, bolagets eller AIFförvaltarens filial i Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

När ersättning fastställs enligt denna lag ska i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland.

3 Senaste lydelse 2013:568. 4 Senaste lydelse 2007:1434.

7 §5

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIFförvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga.

Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller

AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgängliga. I sådana fall ska bestämmelserna om konkursbeslut i denna lag tillämpas.

16 §6

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

21 §7

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det ut-

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare försatts i

5 Senaste lydelse 2013:568. 6 Senaste lydelse 2013:568. 7 Senaste lydelse 2013:568.

ländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

23 §8

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

24 §9

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller AIFförvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller

Om institutet, bolaget eller AIFförvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter, får garantimyndigheten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om institutet, bolaget eller

AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid, får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för

8 Senaste lydelse 2013:568. 9 Senaste lydelse 2007:1434.

bolagets hemland har samtyckt till beslutet.

filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller

AIF-förvaltarens hemland har samtyckt till beslutet.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 7 och 11 §§, 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §

Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland,

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller

3. erbjuder och tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §.

11 §2

I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen,

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen,

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning-

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. 2 Senaste lydelse 2014:991.

arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010,

arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad:

a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens dele-

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens dele-

gerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,

gerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, i den ursprungliga lydelsen,

13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner, i den ursprungliga lydelsen, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

2 kap.

6 §

Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena, 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

3 kap.

2 §

En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och

4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1,

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1,

9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

9–12, 14, 21–27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

5 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och tillhandahållande av sidotjänster

1 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag,

1. förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i

Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet, och

2. i Sverige erbjuda och tillhandahålla tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet.

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

8 §

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i

Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

Sverige eller erbjuder och tillhandahåller tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

6 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES , diskretionär förvaltning av

investeringsportföljer och tillhandahållande av sidotjänster

1 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES eller erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Vid erbjudande och tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förval-

taren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § och enligt det har rätt att tillhandahålla tjänster av samma slag som dem som ska erbjudas och tillhandahållas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

Om förvaltaren avser att förvalta fonden eller erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden eller erbjuda och tillhandahålla tjänsterna, samt

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

1. filialens organisation,

2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt

3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och tillhandahåller tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit ett antal rättsakter som kompletterar direktivet. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet.

AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013.

I maj 2014 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (i det följande benämnt MiFID II), se utdrag ur direktivet i bilaga 2. Ändringarna innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, genom underrättelseförfarande, får tillhandahålla även de tjänsterna i andra länder inom EES.

I bilaga 9 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som föreslås för att i svensk rätt genomföra de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II.

I november 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (i det följande benämnt prospektdirektivet). Direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (prop. 2004/05:158). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2006 (se SFS 2005:833).

Under 2010 ändrades prospektdirektivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Direktiv 2010/73/EU finns i bilaga 3. Även de ändringar i prospektdirektivet som har gjorts genom det direktivet har i svensk rätt genomförts huvudsakligen i lagen om handel med finansiella instrument (prop. 2011/12:129). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2012 (se SFS 2012:378).

EU-kommissionen har våren 2014 såvitt avser genomförandet i svensk rätt av artikel 16.2 i prospektdirektivet, i dess lydelse enligt direktiv 2010/73/EU, påtalat att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument inte är specificerat att rätten till återkallelse gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast när den nya omständigheten, sakfelet eller förbise-

endet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen (dnr Fi2014/617).

I promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46), som har tagits fram inom Finansdepartementet, finns det förslag dels till bestämmelser som genomför nämnda ändringar i AIFM-direktivet, dels till ändringar i lagen om handel med finansiella instrument som behövs för att åtgärda det som kommissionen har påtalat när det gäller genomförandet av prospektdirektivet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2014/4475).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 mars 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitten 5.1–5.3 och i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen har det dessutom gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten.

4. Berörda regelverk

4.1. Förvaltare av alternativa investeringsfonder

4.1.1. Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168–183 och prop. 2013/14:113 s. 5560).

Hänvisningar till S4-1-1

  • Prop. 2014/15:115: Avsnitt 4.1.2

4.1.2. Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med

en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket).

Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Innebörden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag).

De bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES har ännu inte trätt i kraft (se prop. 2013/14:113 och lagen [2014:797] om ändring i lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder prop. 2013/14:113). I enlighet med AIFMdirektivet kommer de bestämmelserna att kunna börja tillämpas tidigast 2015. Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska i enlighet med AIFM-direktivet senare upphöra att gälla. De nuvarande bestämmelserna kommer i enlighet med direktivet att kunna fortsätta att tillämpas åtminstone till 2018 (se lagen [2014:798] om ändring i lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). I båda fallen träder lagändringarna i kraft den dag regeringen bestämmer. Kommissionen ska i delegerade akter ange den tidpunkt när det ska ske.

Hänvisningar till S4-1-2

4.1.3. Ändringsdirektiv

Ändringar 2013

I maj 2013 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg.

Den 20 juni 2013 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut i kraft. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. När Europaparlamentet och rådet antog den förordningen antog de samtidigt nyss nämnda direktiv. Direktivet innehåller regler som rör kreditvärdering.

De ändringar i AIFM-direktivet som gjordes i direktiv 2013/14/EU har genomförts i svensk rätt i lagen (2014:1018) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som trädde i kraft den 21 december 2014 (se prop. 2013/14:108 s. 24 f. och 33).

Ändringar 2014

I maj 2014 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (i det följande benämnt MiFID II).

De ändringar som har gjorts innebär endast att en EES-baserad AIFförvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster genom ett underrättelseförfarande får tillhandahålla även de tjänsterna i andra länder inom EES (artikel 92 i MiFID II). En EES-baserad AIF-förvaltare får således med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet inte längre bara förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder och marknadsföra andelar eller aktier i sådana fonder i andra länder inom EES utan även tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. Det s.k. EU-passet eller Europapasset för AIF-förvaltare omfattar därmed också tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster.

Ändringarna i AIFM-direktivet har gjorts i form av tillägg i ett par artiklar. Dels är det i definitionen av värdmedlemsstat enligt vilket även ett land inom EES, annat en hemlandet, där en EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster anses som förvaltarens värdland (artikel 4.1 r vii, se 1 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Dels är det i reglerna om villkor för förvaltning av EES-baserade alternativa investeringsfonder etablerade i andra länder inom EES enligt vilka dessa villkor gäller även för tillhandahållande av nämnda tjänster (artikel 33.1 och 33.2, se 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § samma lag).

Medlemsstaterna ska tillämpa de nya reglerna fr.o.m. den 3 juli 2015 (artikel 93.2 i MiFID II).

4.2. Prospekt

4.2.1. Prospektdirektivet

Europaparlamentet och rådet antog i november 2003 prospektdirektivet. Syftet med direktivet är bl.a. att säkerställa ett gott investerarskydd och att underlätta kapitalanskaffning över gränserna inom EU. Reglerna i direktivet bygger på de regleringsstandarder som redan antagits av internationella organisationer inom området.

Prospektdirektivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (se prop. 2004/05:158 och SFS 2005:833).

I korthet innebar de nya reglerna bl.a. att det infördes ett s.k. EU-pass eller Europapass för prospekt, vilket betyder att ett prospekt som godkänns i en medlemsstat är giltigt i alla andra medlemsstater efter ett anmälningsförfarande. Det blev också uttryckligen förbjudet för myndigheter i andra medlemsstater att ställa krav på den som lämnar ett erbjudande att komplettera informationen i prospektet om detta har godkänts i hemmedlemsstaten. Genom EES-avtalet följer att ett prospekt som är godkänt i en stat inom EES är giltigt i alla andra stater inom EES.

Med prospektdirektivet infördes ett nytt system där ett prospekt kan bestå av ett eller tre olika dokument – registreringsdokument, värdepappersnot och sammanfattning. Vidare infördes en uttrycklig regel om prospektansvar, som bl.a. ställer krav på att prospektet ska innehålla information om vem som är ansvarig för dess innehåll.

Särskilda regler infördes om skyldighet att upprätta tillägg till prospekt och om rätt för investerare att återkalla sitt samtycke till att köpa eller teckna värdepapper om tillägg till prospekt offentliggjorts.

4.2.2. Ändringsdirektiv

Ändringar 2010

Under 2010 ändrades prospektdirektivet genom dels direktiv 2010/73/EU (i det följande benämnt ändringsdirektivet), dels direktiv 2010/78/EU (i det följande benämnt omnibus I-direktivet).

Ändringarna i ändringsdirektivet berörde bl.a. prospektdirektivets tilllämpningsområde. Ett flertal gränsvärden ändrades. När det gäller definitionen av kvalificerade investerare ändrades den för att stämma överens med motsvarande definition i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID I). Vidare berördes skyldigheten att offentliggöra prospekt och prospektets utformning. Undantaget för erbjudanden till anställda och styrelseledamöter utvidgades. Anpassade informationskrav infördes för företag med begränsat börsvärde, mindre kreditinstitut och i samband med företrädesemissioner. Kravet på årliga dokument i artikel 10 i prospektdirektivet togs bort. Ändringsdirektivet innebar också förtydliganden och ändringar vad avser tillägg till prospekt (artikel 16).

I omnibus I-direktivet gjordes ändringar i flera direktiv på finansmarknadsområdet med anledning av den nya struktur som hade skapats inom EU för tillsynen över den finansiella sektorn.

Även de ändringar i prospektdirektivet som gjordes genom ändringsdirektivet och omnibus I-direktivet har i svensk rätt genomförts huvudsakligen i lagen om handel med finansiella instrument (se prop. 2011/12:70 och prop. 2011/12:129). Lagändringarna trädde i kraft den 15 maj respektive den 1 juli 2012 (se SFS 2012:189 respektive SFS 2012:378).

Ändringar 2013 och 2014

Prospektdirektivet har även ändrats 2013 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av

kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG.

Medlemsstaterna ska ha genomfört direktiv 2013/50/EU senast i november 2015 och direktiv 2014/51/EU senast i mars 2015. Genomförandet av de båda direktiven behandlas dock inte i förevarande lagstiftningsärende (se SOU 2014:70 respektive SOU 2014:56).

5. Förvaltare av alternativa investeringsfonder

5.1. En EES-baserad AIF-förvaltares värdland

Regeringens förslag: Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland ska även avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: I AIFM-direktivet finns en definition av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat (artikel 4.1 r). När direktivet genomfördes i svensk rätt gjordes vissa anpassningar av terminologin med anledning av att reglerna inte gäller enbart i medlemsstater utan även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU (se prop. 2012/13:155 s. 186 f.). I lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder definieras därför en EES-baserad AIF-förvaltares värdland som det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland eller marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland (1 kap. 7 §).

Genom de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II innehåller definitionen av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat ett ytterligare led (artikel 4.1 r vii respektive artikel 92.1). Enligt det nya ledet är även en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIFförvaltare tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 6.4 en AIFförvaltares värdmedlemsstat. Artikel 6.4 har i svensk rätt genomförts i 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 206 f. och 437 f.). De tjänster som avses är diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster.

Det tillägg i definitionen av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat som har gjorts i AIFM-direktivet bör genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i definitionen av en EES-baserad AIF-förvaltares värdland i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagrådet påpekar att det i lagtexten förekommer olika uttryck: ”tillhandahåller tjänster”, ”erbjudande och tillhandahållande” och ”erbjuder och utför tjänster”. Om uttrycken är avsedda att ha olika betydelse, bör det klargöras vari skill-

naderna består. Om inte, förordar Lagrådet att en enhetlig terminologi används. Lagrådet hänvisar därvid även till uttryck i näraliggande lagar såsom lagen (2004:46) om värdpappersfonder och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Enligt regeringens uppfattning finns det med hänsyn till Lagrådets synpunkter skäl att anpassa lydelsen av tillägget till definitionen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder så att terminologin blir enhetlig. Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland bör därför avses även det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster.

5.2. Svenska AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En AIF-förvaltare som avser att erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och någon av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. För att få erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd av Finansinspektionen att erbjuda och tillhandahålla tjänster av samma slag i Sverige som dem som ska erbjudas och tillhandahållas i det andra landet.

Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna, samt

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag omfattar även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen konstaterar att en AIFförvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kan få tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa sidotjänster enligt 3 kap. 2 § samma lag. Enligt förslaget inkluderas genom hänvisningen till 3 kap. 2 § nämnda lag emellertid även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet.

Detta tycks vara ett förbiseende, eftersom den sidotjänsten saknar motsvarighet i AIFM-direktivet. Möjligheten att tillhandahålla tjänster i andra länder inom EES bör därför omfatta endast de tjänster som har en motsvarighet i direktivet.

Skälen för regeringens förslag: En EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får med stöd av det tillståndet förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES om ett underrättelseförfarande följs (artikel 33).

Förvaltningen av fonden får ske genom att AIF-förvaltaren antingen utför

förvaltningen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller direkt från förvaltarens hemland (gränsöverskridande verksamhet). En EESbaserad AIF-förvaltare får också med stöd av sitt tillstånd i hemlandet marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES om ett underrättelseförfarande följs (artikel 32). Möjligheten att med stöd av tillstånd i hemlandet få driva verksamhet i ett värdland efter en underrättelse brukar benämnas EU-pass eller Europapass.

För svenska AIF-förvaltare har reglerna om Europapass i AIFM-direktivet genomförts i 6 kap. 1 och 3 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 356362 och 457459). Det innebär att en svensk AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder med stöd av det tillståndet får förvalta och marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES, om underrättelseförfarandet i 6 kap. samma lag följs.

Genom de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II omfattar Europapasset, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, även tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 33.1 och 33.2 respektive artikel 92.2 b). Det är sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 206 f. och 437 f.). Som Finansinspektionen påpekar finns det dock i AIFM-direktivet inte någon motsvarighet till den sidotjänst i 3 kap. 2 § andra stycket 2 som avser att ta emot medel med redovisningsskyldighet. Europapasset i direktivet omfattar således inte den sidotjänsten. Endast de slag av tjänster som omfattas av AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet får erbjudas och tillhandahållas i värdlandet. Europapasset har således aldrig större omfattning än AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet.

De tillägg i reglerna om Europapass som har gjorts i AIFM-direktivet bör genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför reglerna om gränsöverskridande förvaltning av en alternativ investeringsfond i direktivet (6 kap. 1 §). Med hänsyn till Lagrådets synpunkter finns det emellertid skäl att anpassa lydelsen i lagen så att terminologin blir enhetlig, se avsnitt 5.1. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och någon av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid erbjudande och tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § samma lag att erbjuda och tillhandahålla tjänster av det slag som dem som ska erbjudas och tillhandahållas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla uppgift om i vilket land förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna samt en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra. Om en AIF-förvaltare avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en sådan underrättelse, ska

förvaltaren skriftligen anmäla det till Finansinspektionen (6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

Enligt AIFM-direktivet ska några artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID I) tillämpas på AIFförvaltares tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 6.6 respektive artiklarna 2.2, 12, 13 och 19). De artiklarna i MiFID I innehåller bl.a. regler om investerarskydd som ska tillämpas av värdepappersföretag när de tillhandahåller investeringstjänster. Kraven i AIFM-direktivet har i svensk rätt huvudsakligen genomförts i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder genom en hänvisning till de paragrafer i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden i vilka dessa investerarskyddsregler i MiFID I har genomförts (se prop. 2012/13:155 s. 206 f. och 437 f.). Bestämmelserna i det lagrummet motsvarar dem som gäller för fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument (se 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder). En AIF-förvaltare får emellertid, till skillnad från ett fondbolag, som sidotjänst även ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument (3 kap. 2 § andra stycket 3 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder respektive 7 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder).

I 8 kap. 23 § lagen om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om inhämtande av information från kunder vid tillhandahållande av investeringsrådgivning och portföljförvaltning. I 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det därför en hänvisning till den paragrafen. Bestämmelser om inhämtande av information från kunder vid tillhandahållande av någon annan investeringstjänst, exempelvis mottagande och vidarebefordran av order i fråga om finansiella instrument, finns i 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden (se prop. 2006/07:115 s. 586 f. samt artikel 19.5 och 19.6 i MiFID I).

Om en AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller sidotjänsten ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, borde förvaltaren därför tillämpa bestämmelserna om inhämtande av information från kunder i 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden. I 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in en hänvisning till de båda paragraferna.

5.3. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, i Sverige erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i

direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag omfattar även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen framför samma synpunkter som när det gäller förslaget avseende svenska AIF-förvaltare (se avsnitt 5.2). Fondbolagens förening anser att det möjligen skulle kunna klargöras vilka svenska bestämmelser som gäller när en utländsk EESbaserad AIF-förvaltare tillhandahåller diskretionär förvaltning från en filial i Sverige. Av artikel 32.7 i MiFID I framgår att en filial till ett värdepappersföretag ska tillämpa uppföranderegler i värdlandet. Denna princip har införts i 8 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden. Detsamma bör gälla också när en AIF-förvaltare tillhandahåller motsvarande tjänster från en filial i Sverige. AIF-förvaltaren torde enligt föreningen i ett sådant fall ha att tillämpa 8 kap. 1, 12, 21 a–27 §§ lagen om värdepappersmarknaden.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.2 beskrivs hur Europapasset i AIFM-direktivet, genom de ändringar i det direktivet som har gjorts i MiFID II, har utvidgats så att det, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, omfattar även tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och utförande av sidotjänster.

För utländska EES-baserade AIF-förvaltare har reglerna om Europapass i AIFM-direktivet genomförts i 5 kap. 1 och 3 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 356362, 450 och 452). Det innebär att en sådan AIF-förvaltare, utan tillstånd enligt den lagen, får förvalta och marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. Den verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFMdirektivet har lämnats till Finansinspektionen.

För en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare innebär de tillägg i reglerna om Europapass i AIFM-direktivet att förvaltaren, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska få erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet. Som Finansinspektionen påpekar finns det dock i AIFM-direktivet inte någon motsvarighet till den sidotjänst i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att ta emot medel med redovisningsskyldighet (3 kap. 2 § andra stycket 2). Europapasset i direktivet omfattar således inte den sidotjänsten, se avsnitt 5.2.

Även när det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare bör de tillägg i reglerna om Europapass som har gjorts i AIFM-direktivet

genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför reglerna om gränsöverskridande förvaltning i direktivet (5 kap. 1 §). I enlighet med Lagrådets synpunkter bör lydelsen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anpassas så att terminologin blir enhetlig, se avsnitten 5.1 och 5.2. Också den verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet har lämnats till Finansinspektionen.

I avsnitt 5.2 beskrivs även att enligt AIFM-direktivet ska vissa artiklar i MiFID I tillämpas på AIF-förvaltares erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige, ska tillämpa de bestämmelser i sitt hemland som genomför de tillämpliga artiklarna i MiFID I, enligt principen om hemlandstillsyn.

Med anledning av Fondbolagens förenings remissynpunkter kan följande anföras. I AIFM-direktivet finns det särskilda regler om de behöriga myndigheternas ansvarsområden som reglerar undantaget från principen om hemlandstillsyn (artikel 45.2). Enligt dessa regler ska den behöriga myndigheten i värdlandet övervaka efterlevnaden av regler om allmänna principer för investerarskydd och intressekonflikter när verksamheten drivs genom en filial i det landet (artiklarna 12 och 14). Reglerna om de behöriga myndigheternas ansvarsområden innehåller inte något undantag när det gäller övervakningen av efterlevnaden av de regler som en AIF-förvaltare ska tillämpa när den tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 6.4). I uppräkningen av de artiklar i MiFID I som ska tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av sådana tjänster ingår inte heller artikel 32.7 (artikel 6.6 i AIFM-direktivet). Enligt regeringens uppfattning bör det förstås som att fördelningen av ansvar mellan den behöriga myndigheten i hemlandet och den behöriga myndigheten i värdlandet därför skiljer sig åt mellan AIFM-direktivet och MiFID I. Det innebär i så fall även att det inte heller är samma bestämmelser i svensk rätt som gäller för ett utländskt värdepappersföretag som driver värdepappersrörelse genom en filial i Sverige som gäller för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller motsvarande tjänster genom en filial här i landet.

Reglerna i AIFM-direktivet om allmänna principer för investerarskydd och intressekonflikter har i svensk rätt genomförts i 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 252 f., 256–258, 454 f., 464 och 472–474). De bestämmelserna tillämpas enligt 5 kap. 8 § tredje stycket samma lag när en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare driver verksamhet genom filial här i landet. Om en sådan AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige genom en filial, ska förvaltaren således tillämpa dessa bestämmelser i 8 kap. nämnda lag även i fråga om den verksamheten. Detta motsvarar det som gäller för ett utländskt EES-baserat förvaltningsbolag som driver verksamhet genom filial i Sverige (se 1 kap. 6 § och 10 § andra stycket

första strecksatsen samt 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder och se även prop. 2011/12:135 s. 114, 123 f. och 290 samt artikel 17.4 och 17.5 i UCITS-direktivet).

5.4. Investerarskydd

Regeringens förslag: Investerarskyddet enligt lagen om investerarskydd ska omfatta även de finansiella instrument och medel hos en svensk AIF-förvaltares filial i ett annat land inom EES som förvaltaren förfogar över i samband med att den utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer eller sidotjänster.

På ansökan av en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare ska garantimyndigheten få besluta att AIF-förvaltarens filial i Sverige ska tillhöra investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd).

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Riksgäldskontoret framför synpunkter som rör definitionen av investeringstjänst i lagen om investerarskydd när det gäller AIF-förvaltare.

Skälen för regeringens förslag: AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer ska enligt AIFM-direktivet omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (investerarskyddsdirektivet) såvitt avser portföljförvaltningsverksamheten (artikel 12.2 b).

Investerarskyddsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (1999:158) om investerarskydd (se prop. 1998/99:30). För att uppfylla kraven i AIFM-direktivet omfattar lagen om investerarskydd numera även svenska AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (se prop. 2012/13:155 s. 269 f.).

Investerarskyddet träder in om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag med filial i Sverige eller en svensk AIF-förvaltare med tillstånd att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer försätts i konkurs och investeraren inte kan få tillbaka sina tillgångar. Skyddet omfattar finansiella instrument och medel till ett värde upp till 250 000 kronor som ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs. Skyddet omfattar emellertid inte andelsägare i en värdepappersfond eller specialfond såvitt avser rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden.

Genom de ändringarna i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II får en EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (investeringstjänster) även i andra länder inom EES med stöd av sitt tillstånd i hemlandet, se avsnitten 5.2 och 5.3.

I lagen om investerarskydd bör det därför tas in hänvisningar till utländska EES-baserade AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringstjänster i Sverige och svenska AIF-förvaltares filialer i andra länder inom EES så att samma bestämmelser blir tillämpliga för sådana AIF-

förvaltare som för förvaltningsbolag och fondbolag som tillhandahåller investeringstjänster från filial i Sverige respektive från en filial i ett annat land inom EES.

Till skillnad från fondbolag har svenska AIF-förvaltare inte någon möjlighet att få tillstånd att inrätta en filial i ett land utanför EES (se 6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och 2 kap. 16 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Det bör därför inte tas in någon hänvisning till svenska AIF-förvaltare i bestämmelserna om att fondbolag får ansöka hos garantimyndigheten att investerarskyddet ska omfatta även sådana tillgångar som finns hos en filial i ett land utanför EES (4 § tredje stycket lagen om investerarskydd).

Investerarskyddet administreras av Riksgäldskontoret, som är garantimyndighet, och finansieras genom avgifter från de värdepappersinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare som tillhör skyddet. Förslaget innebär att även de ytterligare AIF-förvaltare som enligt förslaget ska tillhöra investerarskyddet ska betala sådana avgifter.

De synpunkter som Riksgäldskontoret framför tar sikte på frågor som ligger utanför det som behandlas i propositionen och föranleder därför ingen ytterligare kommentar.

Hänvisningar till S5-4

6. Prospektregler – återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper

Regeringens förslag: Rätten att återkalla en anmälan eller ett annat samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har gjorts innan ett tillägg till ett prospekt offentliggörs ska gälla bara om

prospektet avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, och

den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som föranledde tillägget inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Sveriges advokatsamfund anser att promemorians förslag är oförenligt med bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet i aktiebolagslagen (2005:551). Advokatsamfundet rekommenderar därför en närmare översyn av de aktiebolagsrättsliga konsekvenserna av ett återkallande efter att anmälningstiden löpt ut, men innan värdepapperen levererats. Vidare påpekar Advokatsamfundet att det vid finansiering genom företagsobligationer inte är ovanligt att emittenten under de aktuella villkoren för obligationen förebehåller sig rätten att ge ut ytterligare obligationer upp till ett specificerat belopp (en s.k. tap issue) och att det föreligger stor osäkerhet när det gäller skyldigheten att upprätta tilläggsprospekt i sådana situationer. Advokatsamfundet poängterar också att man i ett flertal remissyttranden har framfört att lagstift-

ningsåtgärder bör vidtas för att skapa en sammanhållen finansiell lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag: EU-kommissionen har våren 2014 såvitt avser genomförandet i svensk rätt av artikel 16.2 i prospektdirektivet i dess lydelse enligt direktiv 2010/73/EU påtalat att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument inte är specificerat att rätten till återkallelse gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen (dnr Fi2014/617).

I artikel 16.2 i prospektdirektivet anges att om prospektet avser ett värdepapperserbjudande till allmänheten ska investerare som redan har samtyckt till att köpa eller teckna sig för värdepapperen innan tillägget offentliggörs ha rätt att återkalla sina godkännanden inom två arbetsdagar efter det att tillägget offentliggjorts, förutsatt att den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen. Denna period kan förlängas av emittenten eller erbjudaren. Sista dagen för rätten till återkallande ska anges i tillägget.

I 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument anges att en investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet.

Även om det inte uttryckligen anges i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument får det anses följa av nuvarande praxis att rätten till återkallelse gäller endast såvitt avser erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. I det avseendet behöver det således inte göras någon materiell ändring i svensk rätt för att rätten till återkallelse inte ska vara mer omfattande än den som följer av reglerna i prospektdirektivet. Genom en kodifiering av praxis skulle det emellertid tydliggöras att svensk rätt även i detta avseende stämmer överens med direktivet. Däremot bör rätten till återkallelse snävas in något så att den i likhet med i prospektdirektivet gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

Såsom kommissionen har påtalat finns det således skäl för att förtydliga 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument. Enligt promemorian bör detta ske genom att det uttryckligen anges i bestämmelsen att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

Sveriges advokatsamfund konstaterar att ett dematerialiserat överlåtbart värdepapper är levererat när det registrerats på innehavarens konto. Med undantag för det fall då emittenten gett ut interimsaktier innebär denna omständighet att det förekommer ett glapp från tidpunkten då

anmälningstiden för de överlåtbara värdepapperen löper ut fram till dess att de levereras till investerarna. Under denna period är bolaget oförmöget att vidta vissa av de åtgärder som det varit möjligt för bolaget att vidta innan erbjudandet stängdes för ytterligare investerare (dvs. innan ”boken” stängdes). Detta är t.ex. fallet när ett återkallande föranleder en minskning av bolagets aktiekapital. Vid en nyemission ökar ett bolag sitt aktiekapital genom att öka antalet utestående aktier. I den utsträckning som en investerare tar tillbaka sitt samtycke, innebär detta också att bolagets aktiekapital ska minskas i motsvarande mån. Enligt aktiebolagslagen fattas beslut om minskning av aktiekapitalet av bolagsstämman. Mot bakgrund av de tidsfrister som gäller för kallelse till bolagsstämma, kan denna åtgärd knappast genomföras under den period som föreligger mellan anmälningstidens utgång och värdepapperen levereras. Advokatsamfundet rekommenderar därför en närmare översyn av de aktiebolagsrättsliga konsekvenserna av ett återkallande efter anmälningstiden löpt ut, men innan värdepapperen levererats. Enligt Advokatsamfundet kan den nya bestämmelsen förslagsvis kompletteras så att bolaget inte behöver iaktta de nuvarande bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet i samband med en återkallelse efter det att ett erbjudande stängts för ytterligare investerare.

När teckning av nya aktier med anledning av nyemission har avslutats, ska styrelsen i aktiebolaget besluta om tilldelning till aktietecknarna (13 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen [ABL]). Tilldelade aktier ska genast föras in i aktieboken (13 kap. 18 § andra stycket ABL). Om aktiebolaget är ett avstämningsbolag, ska anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning (13 kap. 18 § tredje stycket ABL). När den centrala värdepappersförvararen har registrerat aktierna på tecknarens avstämningskonto bör de överlåtbara värdepapperen anses ha levererats. Om någon återkallar sin anmälan innan tilldelning och leverans av aktierna har skett, bör det kunna jämställas med att aktieteckningen är ogiltig eller av något annat skäl inte bindande eller att någon teckning inte har skett. Vilka konsekvenser det får, om det skulle ske, beror på om det i det aktuella emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som aktiekapitalet ska öka med och återkallelsen innebär att det beloppet eller det lägsta beloppet inte tecknas inom teckningstiden (se 13 kap. 17 § ABL).

Om ett tilläggsprospekt offentliggörs dagen innan eller samma dag som anmälningstiden för erbjudandet löper ut innebär förslaget i promemorian att den som dessförinnan samtyckt till teckning har rätt att återkalla sitt samtycke trots att anmälningstiden löpt ut, om återkallelsen sker inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. Det framstår dock som att det är en situation som skulle kunna uppstå endast i mycket sällsynta fall. I ett sådant fall torde det kunna vara så att tilldelning av aktier och införande i aktieboken hinner ske redan före en återkallelse. Om ett tilläggsprospekt offentliggörs någon av det två sista dagarna i anmälningstiden borde det, för att undvika att en sådan situation inträffar, kunna vara motiverat att avvakta med tilldelning och införande i aktieboken till dess att tidsfristen för återkallelse löpt ut.

Enligt regeringens uppfattning finns det varken utrymme eller tillräckliga skäl för att i förevarande lagstiftningsärenden göra en översyn

av bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet. Det finns inte heller i övrigt några skäl för att nu inte ändra 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument på det sätt som föreslås i promemorian så att bestämmelserna om rätten till återkallelse överensstämmer med det som gäller enligt prospektdirektivet.

Enligt Advokatsamfundet föreligger det stor osäkerhet när det gäller skyldigheten att upprätta tillägg till prospekt om en emittent under giltighetstiden för ett och samma prospekt väljer att göra flera emissioner (s.k. tap issues). Advokatsamfundet rekommenderar därför en översyn av hur det påverkar frågan om tillägg till prospekt och tilläggsprospektets omfattning. Regeringen konstaterar att det i förevarande lagstiftningsärende endast är fråga om att göra de ändringar som krävs för att tidigare ändringar i prospektdirektivet ska anses som rätt genomförda i svensk rätt och att det därför inte finns utrymme för att överväga några andra frågor när det gäller prospektskyldighet.

Advokatsamfundet förespråkar även en samlad finansmarknadslagstiftning. Regeringen har tidigare uttalat att det kan finnas fördelar med en finansmarknadsbalk som samlar all lagstiftning på det finansiella området (prop. 2006/07:5 s. 320 och prop. 2009/10:220 s. 75). Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte heller utrymme för att vidare överväga den övergripande frågan om finansmarknadsregleringens struktur.

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen om investerarskydd ska träda i kraft den 3 juli 2015.

Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument ska träda i kraft den 1 juli 2015. Om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, ska äldre bestämmelser om rätten till återkallelse gälla.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag

Förvaltare av alternativa investeringsfonder

Medlemsstaterna ska tillämpa de nya reglerna i AIFM-direktivet fr.o.m. den 3 juli 2015 (artikel 93.2 i MiFID II). Ändringarna i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen (1999:158) om investerarskydd bör därför träda i kraft den 3 juli 2015.

När det gäller de ändringar i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås i

denna proposition ska det inte vara någon ikraftträdandebestämmelse. Förklaringen till detta är att ikraftträdandebestämmelsen till den första ändringsförfattningen omfattar även den ändringsförfattning som nu föreslås. Det innebär att den första ändringsförfattningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer, med den lydelse som föreslås i propositionen.

Prospektregler – återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper

Ändringarna i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument bör träda i kraft så snart som möjligt. De bör därför träda i kraft den 1 juli 2015.

Förslagen i propositionen innebär dels ett förtydligande att rätten för en investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts gäller endast såvitt avser erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten, dels att rätten till återkallelse snävas in något så att den gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades (se avsnitt 6).

När det gäller vilka prospekt som omfattas innebär förslagen inte någon ändring i förhållande till nuvarande praxis utan endast ett förtydligande att de som omfattas är sådana som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Förslagen innebär emellertid även att rätten för en investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke snävas in så att den överensstämmer helt och fullt med det som gäller enligt prospektdirektivet (se avsnitt 6). För att förutsättningarna för rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper inte ska ändras för en anmälan som har gjorts eller ett samtycke som har lämnats före den tidpunkt när förslaget träder i kraft, bör äldre bestämmelser om rätten till återkallelse gälla om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper.

8. Förslagens konsekvenser

8.1. Förvaltare av alternativa investeringsfonder

8.1.1. Inledning

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Genom övergångsbestämmelser till den lagen har AIF-förvaltare dock inte behövt anmäla sig för registrering eller ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen förrän senast den 22 juli 2014.

Enligt Finansinspektionens företagsregister, som det redovisas på myndighetens webbplats, fanns det i mars 2015

– 26 svenska AIF-förvaltare med tillstånd, varav 14 förvaltare har tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och 4 av dessa 14 förvaltare har tillstånd även för minst en sidotjänst,

– 43 svenska AIF-förvaltare som är registrerade, – 315 utländska AIF-förvaltare med rätt att förvalta altenativa investeringsfonder i Sverige eller marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder här i landet (på webbplatsen redovisas utländska EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade AIF-förvaltare samlat och inte var för sig).

För en mer omfattande konsekvensanalys beträffande regleringen av AIF-förvaltare, se prop. 2012/13:155 s. 409 f.

8.1.2. Förslagens syfte och alternativa lösningar

Syftet med de förslag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och i lagen om investerarskydd som lämnas i denna proposition är att genomföra de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts genom MiFID II. Ändringarna i AIFM-direktivet innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter samma underrättelseförfarande som gäller i dag för förvaltning av en alternativ investeringsfond, får tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom EES.

Förslagen i propositionen innebär att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i AIFM-direktivet. Någon alternativ lösning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott.

8.1.3. Konsekvenser för det allmänna

Genom förslagen i propositionen får svenska AIF-förvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla dessa tjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIFförvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige.

Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbudgeten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som Finansinspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Den principen bör gälla även beträffande underrättelser från svenska AIF-förvaltare som avser att tillhandahålla diskretionär förvaltning av

investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES samt eventuella anmälningar om ändringar av sådan verksamhet.

Om en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att i Sverige tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster måste förvaltaren till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådant tillhandahållande av tjänster. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få tillhandahålla tjänsterna. Om så är fallet ska myndigheten överlämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finansinspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms dock inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser.

I propositionen föreslås även ändringar i lagen om investerarskydd med anledning av att AIF-förvaltare får möjlighet att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES än hemlandet. Investerarskyddet omfattar därmed också finansiella instrument och medel som en AIF-förvaltare förfogar över i samband med att sådana tjänster utförs. Investerarskyddet administreras i Sverige av Riksgäldskontoret, som är garantimyndighet, och finansieras genom avgifter från de företag som tillhör skyddet, se 29– 32 §§ lagen om investerarskydd och 29 § första stycket 2 förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret. De sammanlagda avgifterna som betalas av de företag som tillhör investerarskyddet ska motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av investerarskyddet och för att täcka garantimyndighetens administrationskostnader.

Finansinspektionens beslut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och Riksgäldskontorets (garantimyndighetens) beslut enligt lagen om investerarskydd får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Kammarrätten i Stockholm hänvisar till att man i tidigare remissyttranden över lagförslag på finansmarknadsområdet kommenterat förslagens konsekvenser för domstolarna. Kammarrätten har då framhållit att införandet av den alltmer omfattande och komplexa regleringen på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksamheter att ingripa mot har medfört ett ökat antal överklaganden till allmän förvaltningsdomstol. Därtill kommer att det övervägande antalet finansmarknadsmål rör komplexa regelverk. Målen rör även komplicerade finansiella förhållanden och de innehåller ofta tämligen vidlyftiga utredningar. Enstaka mål kan kräva stora resurser av domstolarna därför att målen ofta är unika i den meningen att frågorna avser områden som inte varit föremål för domstolsprövning tidigare. Den EU-rättsliga förankringen innebär att lagstiftaren ger sparsamt med vägledning i förarbetena och överlämnar till rättspraxis att besvara svåra tolkningsfrågor. Många av målen tillhör de mest arbetskrävande i kammarrätten och kräver skyndsam handläggning. Kammarrätten anser att domstolarna måste garanteras nödvändiga medel för att kunna hantera den ökande regleringen på finansmarknadsområdet. I detta ligger också att domstolarna ges tillräckliga resurser för utbildning avseende finansmarknadsområdets

olika lagstiftningar. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar att det i promemorian görs bedömningen att antalet beslut som har anknytning till de föreslagna ändringarna får antas bli mycket begränsade under de närmast kommande åren, och att förslagen inte torde få någon påtaglig effekt när det gäller måltillströmningen till domstolarna. I promemorian saknas dock en analys av målens komplexitet och omfattning. Enligt förvaltningsrätten är det därför svårt att ta ställning till vilka konsekvenser förslagen kommer att få för domstolen. Förvaltningsrätten vill därför reservera sig för att domstolen tillförs de medel som krävs för att hantera en eventuell ökning av balansen på grund av lagförslagen.

Antalet beslut som har anknytning till de i propositionen föreslagna lagändringarna får antas bli mycket begränsat under de närmast kommande åren. Det innebär att förslaget inte torde få någon påtaglig effekt när det gäller måltillströmningen till domstolarna (Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm). Enligt förslagen i propositionen får svenska AIF-förvaltare möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. En förutsättning både för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare är att förvaltarens tillstånd i Sverige respektive i det land inom EES där den utländska förvaltaren är etablerad omfattar tillhandahållande av sådana tjänster. Det är således fråga om endast ett formellt underrättelseförfarande och inte någon tillståndsprövning. Regeringen bedömer med hänsyn till det anförda att de mål som kan bli aktuella i allmänna förvaltningsdomstolar med anledning av förslagen i denna proposition inte torde bli vare sig komplexa eller omfattande.

Eventuella ökade kostnader med anledning av förslagen ska rymmas inom myndigheternas befintliga budgetramar.

8.1.4. Konsekvenser för berörda företag

Förslagen i propositionen innebär inte några ytterligare krav, skyldigheter eller administrativa bördor för AIF-förvaltare. Genom förslagen får svenska AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla dessa tjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. AIF-förvaltare bör därigenom kunna få tillgång till betydligt fler kunder jämfört med om tjänsterna får tillhandahållas enbart i förvaltarens hemland.

När det gäller kostnad för en AIF-förvaltare att upprätta olika handlingar som ska ges in till Finansinspektionen enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se prop. 2012/13:155 s. 420 f.

Beträffande de avgifter som Finansinspektionen tar ut för olika ärendeslag kan det som en jämförelse hänvisas till de avgifter som inspektionen i dag tar ut enligt den lagen. Finansinspektionen tar i dag ut en avgift på 16 000 kronor enligt förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen när det gäller en underrättelse från en svensk

AIF-förvaltare om förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES. För ett ärende om underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES är avgiften 7 000 kronor. Avgiften för ett ärende om anmälan av en svensk AIF-förvaltare om väsentlig ändring i en underrättelse är 4 500 kronor. De avgifter som Finansinspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. Vilka avgifter som kommer att tas ut för prövning av de nya ärendeslag som förslagen i propositionen medför kommer att vara beroende av dels hur lång tid det beräknas ta för Finansinspektionen att handlägga ett genomsnittligt ärende i de berörda ärendeslagen, dels Finansinspektionens timkostnad för den verksamheten.

8.1.5. Konsekvenser för investerare

Genom förslagen i propositionen att utländska EES-baserade AIF-förvaltare får möjlighet att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige bör konkurrensen på det området öka och investerarna få tillgång till ett större utbud av företag som tillhandahåller sådana tjänster här i landet. AIFM-direktivet innebär att i princip samma regler gäller för alla AIF-förvaltare oavsett om de är etablerade i Sverige eller i ett annat land inom EES. Förslagen bedöms därför inte få några effekter för skyddet för konsumenter och andra investerare.

8.2. Prospektregler

8.2.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar

Syftet med de förslag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som lämnas i denna proposition är att reglerna i prospektdirektivet om rätten för investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts ska bli genomförda fullt ut i svensk rätt.

Kommissionen har redan påtalat att de bestämmelser i svensk rätt som genomför dessa regler i prospektdirektivet inte innehåller alla de förutsättningar som anges i direktivet (se avsnitt 6). Förslagen begränsar sig till det som bedöms nödvändigt för att genomföra prospektdirektivet fullt ut i dessa avseenden. Om Sverige inte åtgärdar de brister som kommissionen har påtalat är det sannolikt att kommissionen fullföljer förfarandet om fördragsbrott.

Hänvisningar till S8-2-1

8.2.2. Konsekvenser för det allmänna

Förslagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument innebär dels ett förtydligande att rätten för en investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts gäller endast såvitt avser erbjudanden av

överlåtbara värdepapper till allmänheten, dels att rätten till återkallelse snävas in något så att den gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades (se avsnitt 6). Förslagen berör således investerare och emittenter men inte skyldigheten att upprätta och offentliggöra tillägg till prospekt. De bedöms därför inte få några konsekvenser för staten i form av ökad arbetsbörda för Finansinspektionen eller någon annan myndighet.

Hänvisningar till S8-2-2

8.2.3. Konsekvenser för berörda företag och investerare

Förslagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument bedöms inte få några konsekvenser för företag eller investerare när det gäller vilka prospekt som omfattas. Detta beror på att förslagen inte innebär någon ändring i förhållande till nuvarande praxis utan endast ett förtydligande att de som omfattas är sådana som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten (se avsnitt 6).

Emellertid innebär förslagen även att rätten för en investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke snävas in så att den överensstämmer helt och fullt med det som gäller enligt prospektdirektivet (se avsnitt 6). Det kan således – åtminstone teoretiskt sett – uppkomma situationer där en investerare enligt gällande svensk rätt skulle få återkalla sin anmälan eller sitt samtycke men där någon sådan rätt inte skulle föreligga enligt förslaget. Det är situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som föranledde att tilläggsprospektet måste offentliggöras inträffade efter det att anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. De ekonomiska konsekvenser som det skulle kunna få för företag och investerare om det skulle inträffa en sådan situation går inte att kvantifiera utan det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Exempelvis hur stort belopp som erbjudandet avser och hur stort belopp investerares samtycke till köp eller teckning avser. Enligt Finansinspektionens prospektregister offentliggjordes 185 tilläggsprospekt 2014 (varav 36 stycken avsåg aktier), 157 stycken 2013 (varav 19 avsåg aktier), 155 stycken 2012 (varav 19 avsåg aktier) och 145 stycken 2011 (varav 23 avsåg aktier). Sökning i Sveriges Domstolars rättsinformationssystem med vägledande avgöranden har dock inte gett någon träff på lagrummet 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Som konstaterats är eventuella konsekvenser emellertid endast en följd av att bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument anpassas fullt ut till reglerna i prospektdirektivet. Genom de övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen kommer emellertid förutsättningarna för rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper inte att ändras för en anmälan eller ett samtycke som har skett före den tidpunkt när ändringarna i lagen träder i kraft (se avsnitt 7).

Hänvisningar till S8-2-3

9. Författningskommentar

9.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

2 kap. 34 §

Paragrafen, som genomför artikel 16 i prospektdirektivet, innehåller bestämmelser om tillägg till prospekt.

Av första stycket följer att skyldigheten att offentliggöra ett tillägg till ett prospekt omfattar varje omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet. Skyldigheten att tillhandahålla tillägg till ett prospekt upphör i och med det slutliga upphörandet av erbjudandet eller när handeln med värdepapperen på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad som inträffar sist.

Finansinspektionen är enligt andra stycket behörig att pröva frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt, om inspektionen är behörig att pröva frågan om godkännande av ett prospekt. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. Bestämmelser om offentliggörande av prospekt finns i 28–31 §§.

I tredje stycket tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Detta innebär endast en kodifiering av praxis. Vidare införs en ytterligare förutsättning som innebär att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Genom dessa tillägg framgår att förutsättningarna för en investerares rätt till återkallelse enligt bestämmelsen är desamma som i artikel 16.2 i prospektdirektivet. Övriga ändringar är av enbart redaktionell art.

Av fjärde stycket följer att sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke ska anges i tillägget till prospektet.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger när lagen träder i kraft.

I punkten 2, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges att om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse.

Övervägandena finns i avsnitt 7.

9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet får erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES med stöd av tillståndet i hemlandet, se författningskommentarerna till 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En förutsättning för att AIF-förvaltaren ska få erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster i ett annat land inom EES än hemlandet är att de omfattas av förvaltarens tillstånd i hemlandet. En ytterligare förutsättning är att AIFförvaltaren fullgör den underrättelseskyldighet som enligt AIFM-direktivet krävs för att en AIF-förvaltare ska ha rätt att erbjuda och tillhandahålla tjänster i andra länder inom EES än hemlandet.

Genom de hänvisningar till AIF-förvaltare som införs i paragraferna blir samma bestämmelser tillämpliga för AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller investeringstjänster som för fondbolag och förvaltningsbolag som erbjuder och tillhandahåller investeringstjänster från en filial i ett annat land inom EES respektive från filial i Sverige. Ett undantag är dock 4 § tredje stycket som inte gäller även för AIF-förvaltare. Fondbolag har nämligen möjlighet att få tillstånd att inrätta en filial i ett land utanför EES (2 kap. 16 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Någon sådan möjlighet finns emellertid inte för AIF-förvaltare (se 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

I 7 och 24 §§ görs även några ändringar av enbart redaktionell art. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

9.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. 7 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 r i–iii och vii i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns en definition av en EES-baserad AIF-förvaltares värdland.

I punkten 3, som är ny, genomförs artikel 4.1 r vii i AIFM-direktivet (artikel 92.1 i MiFID II). Av punkten följer att ett land inom EES, annat än en AIF-förvaltares hemland, är en AIF-förvaltares värdland, om förvaltaren i det landet erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer, förvarar och administrerar andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, tar emot och vidarebefordrar order i fråga om finansiella instrument eller lämnar investeringsråd (sidotjänster).

Punkten 3 har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

1 kap. 11 §

Paragrafen genomför delvis artikel 4 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns flera definitioner som är av betydelse för bestämmelserna i lagen.

Ändringarna i punkterna 1, 2, 11, 12 och 24 innebär endast att hänvisningarna till olika rättsakter görs statiska. Genom tillägget i punkten 2 omfattar den även de ändringar som har gjorts i AIFM-direktivet genom MiFID II.

Ändringen i punkten 10 är av enbart redaktionell art.

2 kap. 6 §

Ändringen är av enbart redaktionell art och innebär en rättelse där ett kommatecken som fallit bort införs (jfr prop. 2012/13:155 s. 20 och 876).

3 kap. 2 §

Paragrafen genomför artikel 6.4, 6.5 a, 6.5 b och 6.6 i AIFM-direktivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänster som en svensk extern AIF-förvaltare kan få tillstånd för, om förvaltaren har tillstånd enligt 1 § att förvalta en alternativ investeringsfond.

I tredje stycket införs hänvisningar även till 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden. De bestämmelserna innehåller regler om inhämtande av uppgifter vid utförande av andra investeringstjänster än portföljförvaltning och investeringsrådgivning (se prop. 2006/07:115 s. 586 f. samt artikel 19.5 och 19.6 i MiFID I). Om en AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller sidotjänsten ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, ska förvaltaren tillämpa de bestämmelserna.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 1 §

Paragrafen genomför artikel 33.1 och artikel 33.4 fjärde stycket i AIFMdirektivet.

I paragrafen finns bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond i Sverige.

I första stycket införs en ny punkt 2 som genomför den ändring som har gjorts i artikel 33.1 i AIFM-direktivet (artikel 92.2 b i MiFID II). Bestämmelsen innebär att en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare med stöd av tillstånd i sitt hemland i Sverige får erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och de sidotjänster som omfattas av s.k. Europapass enligt AIFM-direktivet (se artikel 6.4). En förutsättning för att förvaltaren ska få erbjuda och tillhandahålla tjänster här i landet är att de omfattas av tillståndet i hemlandet.

Punkten 2 har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Av andra stycket framgår tidpunkten då verksamheten i Sverige får inledas. Enligt AIFM-direktivet är den behöriga myndigheten i hemlandet skyldig att meddela förvaltaren om att en underrättelse har överlämnats

till behörig myndighet i värdlandet (artikel 33.4 tredje stycket, som genomförs för svenska AIF-förvaltares verksamhet i 6 kap. 2 §).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 kap. 8 §

Paragrafen genomför artiklarna 32.5, 32.9 och 33.1 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares verksamhet i Sverige. Förutsättningarna för verksamheten i Sverige framgår av de angivna paragraferna, och i dessa anges också när verksamheten får inledas.

Av paragrafen framgår att utländska EES-baserade AIF-förvaltare får driva verksamhet i Sverige, inbegripet förvaltning av alternativa investeringsfonder som har Sverige som hemland och marknadsföring av förvaltade alternativa investeringsfonder samt erbjudande och tillhandahållande av förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster som avses i 3 kap. 2 §, genom att inrätta en filial här i landet eller genom att erbjuda och tillhandahålla sina tjänster från sitt hemland. AIFM-direktivet tar fasta på ”fortlöpande, egentlig verksamhet i respektive värdland”; enstaka eller tillfälliga engagemang i Sverige av en utländsk AIF-förvaltare ska inte självklart anses innebära att verksamheten drivs i Sverige (se prop. 2012/13:155 s. 454 f.).

Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Med anledning av att 1 § första stycket delas upp i två punkter görs det i tredje stycket även följdändringar i hänvisningarna till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

6 kap. 1 §

Paragrafen genomför artikel 33.1–33.3 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om svenska AIF-förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond och erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES. Genom ändringarna i paragrafen genomförs de ändringar som har gjorts i artikel 33.1 och 33.2 i AIFMdirektivet (artikel 92.2 b i MiFID II). Ändringarna innebär att det s.k. Europapasset, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, omfattar även erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och utförande av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd (dvs. de tjänster som avses i artikel 6.4 i AIFM-direktivet).

Enligt första stycket ska en svensk AIF-förvaltare som, med stöd av sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 §, för första gången avser att förvalta en alternativ investeringsfond eller erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom EES underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Om förvaltaren därefter avser att i samma land förvalta ytterligare en eller flera alternativa investeringsfonder i samma land eller erbjuda och tillhandahålla tjänster som

inte omfattas av underrättelsen, ska förvaltaren anmäla det till Finansinspektionen som en väsentlig ändring enligt 6 §. Om AIF-förvaltaren för första gången avser att i ytterligare ett land inom EES förvalta en alternativ investeringsfond eller erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster, ska förvaltaren underrätta Finansinspektionen innan verksamheten i det landet inleds. En förutsättning för att en AIF-förvaltare ska få förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES med stöd av Europapasset är att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar den kategori av fond som förvaltaren avser att förvalta i värdlandet. En förutsättning för att en AIF-förvaltare ska få erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES med stöd av passet är att förvaltarens tillstånd enligt 3 kap. 2 § omfattar de tjänster som förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla i värdlandet.

Av andra och tredje styckena följer att verksamheten kan drivas genom att förvaltaren erbjuder och tillhandahåller sina tjänster från Sverige eller genom en filial i värdlandet (se definitionen i 1 kap. 7 §). I dessa stycken anges de uppgifter som förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen ska innehålla. De uppgifter och den information som ska lämnas i underrättelsen är beroende av om förvaltaren avser att driva verksamheten gränsöverskridande från Sverige eller genom en filial i värdlandet.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Detaljerade regler om underrättelsens form och innehåll kommer att anges i de tekniska standarder som kommissionen ska anta i enlighet med artikel 33.7 och 33.8. Därutöver finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i 15 kap. 1 §, se Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

5 kap. 8 §

Ändringen i tredje stycket är en ren följdändring till den ändring i paragrafen som föreslås i avsnitt 2.3, se författningskommentaren i avsnitt 9.3.

Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

48

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/61/EU

av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och

2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval­

tare) ansvarar för förvaltningen av en väsentlig del av

de investerade tillgångarna i unionen och står för en

betydande del av handeln på marknaderna för finansiella

instrument, och kan utöva ett betydande inflytande på de

marknader och företag som är föremål för deras investe­

ringar.

(2)

AIF-förvaltarna har i stort sett en positiv inverkan på de

marknader där de är verksamma, men de finansiella svå­

righeterna nyligen har visat att de genom sin verksamhet

också kan sprida eller förstärka risker i hela det finansi­

ella systemet. Det är svårt att hantera dessa risker effek­

tivt utan samordnade nationella svarsåtgärder. Detta di­

rektiv syftar därför till att fastställa gemensamma krav för

auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare för att på

ett enhetligt sätt kunna bemöta riskerna i sammanhanget

och deras effekter på investerare och marknader inom

unionen.

(3)

Den senaste tidens svårigheter på de finansiella mark­

naderna har visat att många av de strategier som används

av AIF-förvaltare är sårbara för vissa eller flera betydande

risker med avseende på investerare, andra marknadsaktö­

rer och marknader. För att skapa en övergripande gemen­

sam ordning för tillsynen är det nödvändigt att upprätta

ett ramverk som gör det möjligt att hantera dessa risker

och samtidigt beakta hela skalan av investeringsstrategier

och tekniker som AIF-förvaltarna använder. Detta direk­

tiv bör därför vara tillämpligt på AIF-förvaltare som för­

valtar alla slag av fonder som inte omfattas av Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den

13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författ­

ningar som avser företag för kollektiva investeringar i

överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 4 ), oberoende av

hur AIF-förvaltarna rättsligt eller avtalsmässigt har anför­

trotts detta ansvar. En auktorisation enligt detta direktiv

bör inte ge AIF-förvaltare rätt att förvalta sådana fondfö­

retag som avses i direktiv 2009/65/EG.

(4)

Detta direktiv syftar till att skapa en inre marknad för

AIF-förvaltare och ett harmoniserat konsekvent ramverk

för reglering och tillsyn avseende alla AIF-förvaltares

verksamheter inom unionen, inklusive de som har sitt

säte i en medlemsstat (EU-baserade AIF-förvaltare) och

de som har sitt säte i ett tredjeland (icke EU-baserade

AIF-förvaltare). Eftersom de praktiska konsekvenser och

de möjliga svårigheter som ett harmoniserat regelverk

och en inre marknad kan ge upphov till för icke EU-

baserade AIF-förvaltare som utför förvaltnings- och/eller

marknadsföringsverksamhet inom unionen och för EU-

baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EU-baserade

alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), är osäkra

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/1

( 1 ) EUT C 272, 13.11.2009, s. 1.

( 2 ) EUT C 18, 19.1.2011, s. 90.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 november 2010 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 maj 2011. ( 4 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

49

och svåra att förutse på grund av att det saknas tidigare

erfarenheter på detta område, bör en översynsmekanism

inrättas. Avsikten är att ett harmoniserat system med

marknadsföringspass, efter en övergångsperiod på två

år, blir tillämpligt på icke EU-baserade AIF-förvaltare

som bedriver förvaltnings- och/eller marknadsförings­

verksamhet inom unionen och på EU-baserade AIF-för­

valtare som förvaltar icke EU-baserade AIF-fonder, sedan

en delegerad akt från kommissionen i detta avseende trätt

i kraft. Avsikten är att det harmoniserade systemet under

ytterligare en övergångsperiod på tre år existerar parallellt

med medlemsstaternas nationella system, som dock un­

derkastas vissa harmoniserade minimivillkor. Efter denna

treårsperiod med parallella system är avsikten att de na­

tionella systemen avvecklas efter det att en delegerad akt

från kommissionen om detta trätt i kraft.

(5)

Fyra år efter tidsfristen för införlivande av detta direktiv

bör kommissionen se över tillämpningen av, och tillämp­

ningsområdet för, direktivet med beaktande av direktivets

mål, och den bör bedöma huruvida unionens harmoni­

serade tillvägagångssätt har förorsakat någon större be­

stående marknadsstörning och huruvida detta direktiv

fungerar effektivt mot bakgrund av den inre marknadens

principer och principen om likvärdiga förutsättningar.

(6)

Tillämpningsområdet för detta direktiv bör begränsas till

enheter som förvaltar AIF-fonder såsom normal verksam­

het, oavsett om AIF-fonderna är av öppen eller sluten

typ, vilken rättslig form de har och om de är noterade

eller inte, och som tar emot kapital från ett antal inves­

terare för att investera det kapitalet till förmån för dessa

investerare i enlighet med en fastställd investeringsstra­

tegi.

(7)

Investeringsföretag, såsom family office vehicles, som inves­

terar investerares privata förmögenhet utan att ta emot

externt kapital, bör inte anses vara AIF-fonder enligt detta

direktiv.

(8)

De enheter som inte anses vara AIF-förvaltare enligt detta

direktiv faller utanför dess tillämpningsområde. Således

bör inte detta direktiv tillämpas på holdingbolag såsom

de definieras i detta direktiv. Emellertid bör förvaltare av

riskkapitalfonder, eller AIF-förvaltare som förvaltar AIF-

fonder vars aktier är upptagna till handel på en reglerad

marknad, inte uteslutas från dess tillämpningsområde.

Detta direktiv bör heller inte tillämpas på förvaltning

av pensionsfonder, program för anställdas andelsägande

eller anställdas sparprogram, överstatliga institutioner, na­

tionella centralbanker, sådana nationella, regionala och

lokala myndigheter och organ eller institut som förvaltar

fonder som är kopplade till socialförsäkrings- och pen­

sionssystem, specialföretag (SPV) för värdepapperisering,

eller försäkringskontrakt eller samriskbolag.

(9)

Värdepappersföretag som auktoriserats enligt Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

21 april 2004 om marknader för finansiella instru­

ment ( 1 ) och kreditinstitut som auktoriserats enligt Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i

kreditinstitut ( 2 ), bör inte behöva auktoriseras enligt detta

direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom indi­

viduell portföljförvaltning avseende AIF-fonder. Vär­

depappersföretag bör emellertid endast, direkt eller indi­

rekt, kunna erbjuda andelar eller aktier i en AIF-fond till

eller placera dessa andelar eller aktier hos investerare i

unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknads­

föras enligt detta direktiv. När detta direktiv införlivas

med nationell lagstiftning bör medlemsstaterna ta hänsyn

till det kravets tillsynssyfte och se till att värdepappers­

företag som är etablerade i ett tredjeland och som i

enlighet med relevant nationell lagstiftning kan erbjuda

investeringstjänster avseende AIF-fonder också omfattas

av det kravet. Dessa enheters tillhandahållande av inve­

steringstjänster avseende AIF-fonder bör aldrig innebära

ett faktiskt kringgående av bestämmelserna i detta direk­

tiv genom att AIF-förvaltaren omvandlas till ett brevlåde­

företag, oavsett om AIF-förvaltaren är etablerad i unionen

eller i ett tredjeland.

(10)

Detta direktiv reglerar inte AIF-fonder. AIF-fonder bör

därför fortsättningsvis kunna omfattas av reglering och

tillsyn på nationell nivå. Det skulle inte vara förenligt

med proportionalitetsprincipen att på unionsnivå reglera

strukturen för eller sammansättningen av de AIF-fonds­

portföljer som förvaltas av AIF-förvaltare, och det vore

svårt att skapa en sådan omfattande harmonisering efter­

som det finns ett stort antal inbördes mycket olika slag

av AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltare. Detta di­

rektiv hindrar därför inte medlemsstaterna från att anta

eller fortsätta att tillämpa nationella krav för AIF-fonder

som är etablerade inom deras territorier. Det förhållandet

att en medlemsstat får införa krav utöver de som gäller i

andra medlemsstater för AIF-fonder som är etablerade

inom dess territorium bör inte hindra AIF-förvaltare

som är auktoriserade i enlighet med detta direktiv i andra

medlemsstater från att till professionella investerare i

unionen marknadsföra vissa AIF-fonder som är etable­

rade utanför den medlemsstat som infört ytterligare krav,

varvid de följaktligen inte omfattas av eller behöver följa

dessa ytterligare krav.

(11)

AIF-förvaltare är enligt flera bestämmelser i detta direktiv

skyldiga att säkerställa uppfyllande av krav för vilka AIF-

förvaltare i vissa fondstrukturer inte är ansvariga. Ett

exempel är fondstrukturer där ansvaret för att utse för­

varingsinstitut ligger hos AIF-fonden eller en annan enhet

som agerar för AIF-fondens räkning. I sådana fall kan

AIF-förvaltaren inte slutligt kontrollera om ett förvarings­

institut faktiskt har utsetts, såvida inte AIF-fonden förval­

tas internt. Eftersom AIF-fonder inte regleras i detta

SV

L 174/2

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

50

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

direktiv kan direktivet inte innehålla någon skyldighet för

AIF-fonder att utse ett förvaringsinstitut. Om en AIF-för­

valtare inte kan säkerställa efterlevnad av de krav som

gäller för en AIF-fond eller någon annan enhet för dess

räkning, bör de behöriga myndigheterna kräva att AIF-

förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att råda bot på

detta. Om kraven trots sådana åtgärder fortfarande inte

uppfylls, och i den mån det gäller en EU-baserad AIF-

förvaltare eller en auktoriserad icke EU-baserad AIF-för­

valtare som förvaltar en EU-baserad AIF-fond, bör AIF-

förvaltaren avsäga sig uppdraget som förvaltare av denna

AIF-fond. Om AIF-förvaltaren inte gör detta ska de be­

höriga myndigheterna i dess hemmedlemsstat kräva att

den faktiskt avsäger sig uppdraget, och den berörda AIF-

fonden bör i sådana fall inte längre få marknadsföras i

unionen. Samma förbud bör gälla en auktoriserad icke

EU-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en icke EU-

baserad AIF-fond.

(12)

Om inget annat särskilt föreskrivs är avsikten, när detta

direktiv hänvisar till AIF-fondens investerares intressen,

att hänvisa till investerarnas intressen specifikt i deras

egenskap av investerare i AIF-fonden och inte till inve­

sterarnas enskilda intressen.

(13)

Med förbehåll för de undantag och begränsningar som

anges i direktivet bör det tillämpas på alla EU-baserade

AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade eller icke EU-

baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i unio­

nen eller inte, icke EU-baserade förvaltare som förvaltar

EU-baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i

unionen eller inte, samt icke EU-baserade AIF-förvaltare

som marknadsför EU-baserade eller icke EU-baserade

AIF-fonder inom unionen.

(14)

Genom detta direktiv fastställs krav på hur AIF-förval­

tarna bör förvalta AIF-fonder som de har ansvar för.

För icke EU-baserade AIF-förvaltare begränsas detta till

förvaltning av EU-baserade AIF-fonder och andra AIF-

fonder vars andelar eller aktier också marknadsförs till

professionella investerare i unionen.

(15)

Auktoriseringen av EU-baserade AIF-förvaltare enligt

detta direktiv omfattar förvaltningen av EU-baserade

AIF-fonder som är etablerade i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat. Med förbehåll för ytterligare anmälningskrav

gäller detta också marknadsföring till professionella inve­

sterare inom unionen av EU-baserade AIF-fonder som

förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare och förvaltning

av EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan

medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. I detta

direktiv fastställs också de villkor enligt vilka auktorise­

rade EU-baserade AIF-förvaltare får marknadsföra icke

EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare i

unionen, och de villkor enligt vilka en icke EU-baserad

AIF-förvaltare kan få auktorisation att förvalta EU-base­

rade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder till

professionella investerare i unionen med ett marknads­

föringspass. Under en period som är avsedd att vara av

övergångskaraktär bör medlemsstaterna också kunna till­

låta EU-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra icke

EU-baserade AIF-fonder uteslutande på det egna territo­

riet och/eller tillåta icke EU-baserade AIF-förvaltare att

förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller att marknads­

föra AIF-fonder till professionella investerare uteslutande

på det egna territoriet, enligt nationell lagstiftning, under

förutsättning att vissa minimivillkor enligt detta direktiv

är uppfyllda.

(16)

Detta direktiv bör inte tillämpas på AIF-förvaltare i den

mån de förvaltar AIF-fonder vilkas enda investerare är

AIF-förvaltarna själva eller deras moderföretag, dotterfö­

retag eller andra dotterföretag till moderföretaget, om

dessa investerare inte själva är AIF-fonder.

(17)

Detta direktiv skapar också ett förenklat system för AIF-

förvaltare där de förvaltade AIF-fonderna sammantaget

faller under ett tröskelvärde på 100 miljoner EUR och

för AIF-förvaltare som endast förvaltar AIF-fonder utan

finansiell hävstång och utan någon rätt för investerarna

till inlösen under en period på fem år och där de för­

valtade AIF-fonderna sammantaget faller under ett trös­

kelvärde på 500 miljoner EUR. Även om det är osanno­

likt att de berörda AIF-förvaltarnas verksamhet enskilt

skulle kunna få betydande konsekvenser för den finansi­

ella stabiliteten, är det möjligt att verksamheterna sam­

mantaget kan ge upphov till systemrisker. Följaktligen

bör dessa AIF-förvaltare inte omfattas av krav på full

auktorisation utan på en registrering i sina hemmedlems­

stater och de bör bland annat förse sina behöriga myn­

digheter med relevant information om de viktigaste in­

strument som de handlar med och om de förvaltade AIF-

fondernas viktigaste exponeringar och koncentrationer.

För att kunna åtnjuta de rättigheter som tillerkänns i

detta direktiv bör dessa mindre AIF-förvaltare emellertid

ha möjlighet att behandlas som AIF-förvaltare enligt för­

farandet för frivilligt deltagande enligt detta direktiv.

Detta undantag bör inte begränsa medlemsstaternas möj­

ligheter att införa striktare krav på dessa AIF-förvaltare

som inte har valt att låta sig omfattas av direktivet.

(18)

Ingen EU-baserad AIF-förvaltare bör kunna få förvalta

och/eller marknadsföra EU-baserade AIF-fonder till pro­

fessionella investerare i unionen såvida den inte är auk­

toriserad enligt detta direktiv. En AIF-förvaltare som är

auktoriserad enligt detta direktiv bör vid varje tidpunkt

uppfylla de villkor för auktorisering som fastställs i detta

direktiv.

(19)

När detta är tillåtet enligt detta direktiv bör en icke EU-

baserad AIF-förvaltare som avser att förvalta EU-baserade

AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder i unionen

med ett marknadsföringspass, eller en EU-baserad AIF-

förvaltare som avser att marknadsföra icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen med ett sådant marknadsförings­

pass, också auktoriseras i enlighet med detta direktiv.

Åtminstone under en övergångsperiod bör en medlems­

stat även kunna tillåta en icke EU-baserad AIF-förvaltare

att marknadsföra AIF-fonder i den medlemsstaten och att

auktorisera en EU-baserad AIF-förvaltare att marknads­

föra icke EU-baserade AIF-fonder i den medlemsstaten i

den mån minimivillkoren i detta direktiv är uppfyllda.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/3

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

51

(20)

AIF-fonder bör beroende på sin rättsliga form kunna

förvaltas externt eller internt. AIF-fonder bör anses vara

internt förvaltade när förvaltningsfunktionerna utförs av

deras ledningsorgan eller någon annan intern resurs hos

AIF-fonden. När den rättsliga formen hos AIF-fonden till­

låter en intern förvaltning och när AIF-fondens lednings­

organ väljer att inte utse en extern AIF-förvaltare, är AIF-

fonden också AIF-förvaltare och bör därför uppfylla alla

krav för AIF-förvaltare enligt detta direktiv och auktori­

seras som sådan. En AIF-förvaltare som är en internt

förvaltad AIF-fond bör emellertid inte auktoriseras som

extern förvaltare av andra AIF-fonder. En AIF-fond bör

anses vara externt förvaltad om en extern juridisk person

har utsetts till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fon­

dens räkning, som genom att utses på detta sätt blir

ansvarig för förvaltningen av denna AIF-fond. Om en

extern AIF-förvaltare har utsetts att förvalta en viss AIF-

fond, bör den AIF-förvaltaren inte anses tillhandahålla

investeringstjänsten portföljförvaltning enligt definitionen

i artikel 4.1.9 i direktiv 2004/39/EG utan snarare anses

tillhandahålla kollektiv portföljförvaltning enligt detta di­

rektiv.

(21)

Förvaltning av AIF-fonder bör innebära att åtminstone

investeringsförvaltningstjänster tillhandahålls. Den enda

AIF-förvaltare som ska utses enligt detta direktiv bör

aldrig auktoriseras för att erbjuda portföljförvaltning

utan att även tillhandahålla riskhantering och vice versa.

En auktoriserad AIF-förvaltare bör dock inte, så länge

villkoren i detta direktiv är uppfyllda, hindras från att

också bedriva verksamhet som innebär administration

och marknadsföring av AIF-fonder eller från verksamhet

som har samband med AIF-fondens tillgångar. En extern

AIF-förvaltare bör inte hindras att även tillhandahålla

tjänsten att förvalta investeringsportföljer med fullmakt

från enskilda investerare på diskretionär grund, inbegripet

portföljer som ägs av pensionsfonder och tjänstepen­

sionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verk­

samhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ( 1 ), eller

att tillhandahålla sidotjänsterna investeringsrådgivning,

förvaring och administration avseende andelar i företag

för kollektiva investeringar samt mottagande och vidare­

befordran av order. Efter en auktorisation med stöd av

direktiv 2009/65/EG bör en extern AIF-förvaltare även

tillåtas att förvalta fondföretag.

(22)

Det är nödvändigt att se till att AIF-förvaltarnas verk­

samhet är underkastad grundliga bolagsstyrningskontrol­

ler. De bör förvaltas och organiseras så att risken för

intressekonflikter minimeras. De organisatoriska krav

som fastställts enligt detta direktiv bör inte påverka de

system och kontroller som fastställts genom nationell

lagstiftning för registrering av enskilda personer som ar­

betar inom eller för en AIF-förvaltare.

(23)

Det är nödvändigt att föreskriva minsta kapitalkrav för

att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i den för­

valtning av AIF-fonder som AIF-förvaltare tillhandahåller

och täcka det yrkesansvar som kan komma att åberopas

mot AIF-förvaltare i fråga om samtliga deras verksamhe­

ter, även förvaltning av AIF-fonder med ett delegerat

mandat. AIF-förvaltare bör fritt få välja huruvida poten­

tiella risker avseende yrkesansvar täcks med extra kapi­

talbasmedel eller med en lämplig ansvarsförsäkring.

(24)

För att hantera de potentiellt negativa effekterna av dåligt

utformade ersättningsstrukturer på sund riskhantering

och kontrollen av enskilda personers risktagande, bör

det finnas en uttrycklig skyldighet för AIF-förvaltare att

upprätta och vidmakthålla en ersättningspolicy och er­

sättningspraxis som är förenlig med en sund och effektiv

riskhantering för sådana personalkategorier som i tjäns­

ten utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilen för de

AIF-fonder som de förvaltar. Dessa personalkategorier

bör omfatta åtminstone den verkställande ledningen, risk­

tagare och kontrollfunktioner, och anställda vars totala

ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättnings­

klass som den verkställande ledningen och risktagare.

(25)

De principer som styr ersättningspolicyn bör ta hänsyn

till att AIF-förvaltare kan tillämpa dessa policies på olika

sätt beroende på sin storlek och storleken på de AIF-

fonder som de förvaltar, sin interna organisation samt

sin verksamhets art, omfattning och komplexitet.

(26)

De principer om en sund ersättningspolicy som anges i

kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den

30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjäns­

tesektorn ( 2 ) är förenliga med och kompletterar princi­

perna i detta direktiv.

(27)

För att främja tillsynskonvergens i bedömningen av er­

sättningspolicy och -praxis, bör den Europeiska tillsyns­

myndigheten (Europeiska värdepappers- och marknads­

myndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 3 ) (Esma), se till

att det finns riktlinjer för en sund ersättningspolicy

inom AIF-förvaltarsektorn. Den Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1093/2010 ( 4 ) bör bistå när dessa riktlinjer utformas.

SV

L 174/4

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

( 2 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

( 3 ) EUT L 331. 15.12.2010, s. 84.

( 4 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

52

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

(28)

Bestämmelserna om ersättning bör inte påverka det fulla

utövandet av grundläggande rättigheter som är garante­

rade i fördragen, särskilt artikel 153.5 i EUF-fördraget,

allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,

tillämplig lagstiftning om aktieägarnas rättigheter och

deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda

institutets administrativa organ och kontrollorgan, samt

i tillämpliga fall den rättighet som tillerkänts parter på

arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivavtal i

enlighet med nationella lagar och traditioner.

(29)

En tillförlitlig och objektiv värdering av tillgångarna är av

avgörande betydelse för skyddet av investerarnas intres­

sen. Olika AIF-förvaltare använder olika metoder och

system för värderingen av tillgångarna beroende på vilka

tillgångar och marknader deras investeringar huvudsakli­

gen gäller. Det är lämpligt att medge att sådana skillnader

föreligger men att ändå kräva att AIF-förvaltare under alla

omständigheter tillämpar värderingsförfaranden som le­

der till en korrekt värdering av tillgångarna i AIF-fonder.

Processen för att värdera tillgångar och beräkna nettotill­

gångsvärdet (NAV) bör vara funktionellt oberoende av

AIF-förvaltarens portföljförvaltning och ersättningspolicy,

och andra åtgärder bör säkerställa att intressekonflikter

och otillbörlig påverkan av de anställda undviks. På vissa

villkor bör AIF-förvaltare kunna utse en extern värderare

för att fullgöra värderingsfunktionerna.

(30)

AIF-förvaltaren bör inom mycket begränsade ramar och

om strikta krav är uppfyllda, bland annat att det finns

objektiva skäl, kunna delegera utförandet på dess vägnar

av vissa av dess funktioner enligt detta direktiv för att

öka effektiviteten i dess verksamhet. På samma villkor

bör också vidaredelegering vara tillåten. AIF-förvaltaren

bör dock även i fortsättningen vid varje tidpunkt bära

ansvaret för att dess delegerade funktioner utförs korrekt

och i enlighet med detta direktiv.

(31)

De strikta begränsningarna och kraven för AIF-förvaltares

delegering av uppgifter bör gälla delegering av de förvalt­

ningsfunktioner som anges i bilaga I. Delegering av sup­

portuppgifter, såsom administrativa och tekniska funktio­

ner som AIF-förvaltaren utför som en del av sina förvalt­

ningsuppgifter, bör inte underkastas de specifika begräns­

ningar och krav som anges i detta direktiv.

(32)

Utvecklingen under senare tid har visat att det är av

avgörande betydelse att särskilja förvarings- och förvalt­

ningsfunktionerna och hålla investerarnas tillgångar åt­

skilda från förvaltarens. Även om AIF-förvaltare förvaltar

AIF-fonder med olika affärsmodeller och arrangemang

för bland annat förvaring av tillgångar, är det viktigt

att ett förvaringsinstitut som är skilt från AIF-förvaltaren

utses för att fullgöra förvaringsinstitutsfunktioner avse­

ende AIF-fonder.

(33)

Bestämmelserna i detta direktiv om hur ett förvarings­

institut utses och vilka uppgifter det har bör gälla för

alla AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare som

omfattas av detta direktiv och därmed för AIF-fonders

alla affärsmodeller. Bestämmelserna bör dock anpassas

till olika affärsmodellers specifika egenskaper. För vissa

affärsmodeller är vissa förvaringsinstitutsuppgifter mer

relevanta än för andra, beroende på typen av tillgångar

som AIF-fonden investerar i och de uppgifter som är

förknippade med dessa tillgångar.

(34)

För AIF-fonder som inte har rätt till inlösen som kan

utövas under en period på fem år från dagen för den

första investeringen och som enligt sin egen investerings­

policy generellt sett inte investerar i tillgångar som måste

depåförvaras enligt detta direktiv eller generellt investerar

i emittenter eller onoterade företag i syfte att potentiellt

förvärva kontroll över sådana företag i enlighet med detta

direktiv, såsom riskkapitalfonder och fastighetsfonder,

bör medlemsstaterna kunna tillåta att en notarie, en ju­

rist, en registerförvaltare eller en annan enhet fullgör

förvaringsinstitutsfunktioner. I sådana fall bör förvarings­

institutsfunktionerna vara en del av yrkesmässiga eller

affärsverksamheter för vilka den utsedda enheten är

registreringsskyldig enligt lag eller andra författningar el­

ler av yrkesetiska regler och kan lämna tillräckliga finan­

siella och yrkesmässiga garantier för att den effektivt ska

kunna fullgöra förvaringsinstitutsfunktionerna i fråga och

uppfylla de åtaganden som dessa funktioner är förenade

med. Detta tar hänsyn till den nuvarande praxisen för

vissa typer av slutna fonder. För alla andra AIF-fonder

bör förvaringsinstitutet emellertid vara ett kreditinstitut,

ett värdepappersföretag eller någon annan enhet med

tillstånd enligt direktiv 2009/65/EG, med tanke på vikten

av depåförvaringsfunktionen. Enbart för icke EU-baserade

AIF-fonder bör förvaringsinstitutet också kunna vara ett

kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag

som de enheter som avses i detta skäl under förutsättning

att den är föremål för verkningsfull reglering och tillsyn

som har samma verkan som unionsrätten och som ge­

nomdrivs effektivt.

(35)

Förvaringsinstitutet bör ha sitt stadgeenliga säte eller en

filial i samma land som AIF-fonden. För en icke EU-

baserad AIF-fond bör förvaringsinstitutet endast få vara

etablerat i detta tredjeland om vissa ytterligare villkor är

uppfyllda. På grundval av de kriterier som anges i dele­

gerade akter bör kommissionen ges befogenhet att anta

genomförandeåtgärder som fastställer att reglering och

tillsyn i ett tredjeland har samma verkan som unions­

rätten och genomdrivs effektivt. Det medlingsförfarande

som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010

bör tillämpas om de behöriga myndigheterna har olika

åsikter om hur de andra ytterligare villkoren ska tillämpas

på rätt sätt. Alternativt bör förvaringsinstitutet för icke

EU-baserade AIF-fonder även kunna vara etablerat i hem­

medlemsstaten eller i referensmedlemsstaten för den AIF-

förvaltare som förvaltar AIF-fonden.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/5

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

53

(36)

Kommissionen uppmanas undersöka möjligheterna att

lägga fram ett lämpligt övergripande lagförslag som klar­

gör förvaringsinstitutens ansvarsområden och rättsliga

ansvar och som fastställer den rätt som ett förvarings­

institut i en medlemsstat har att erbjuda sina tjänster i en

annan medlemsstat.

(37)

Förvaringsinstitutet bör ansvara för en korrekt övervak­

ning av AIF-fonders penningflöden, särskilt för att säker­

ställa att investerarnas pengar och kontanter som tillhör

AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-

fondens räkning, bokförs korrekt på konton som öpp­

nats i AIF-fondens namn eller i den AIF-förvaltares namn

som agerar för AIF-fondens räkning eller i det förvarings­

instituts namn som agerar för AIF-fondens räkning. För­

varingsinstitutet bör också ansvara för förvaring av AIF-

fondens tillgångar, inbegripet depåförvaring av finansiella

instrument som kan registreras på ett konto för finansi­

ella instrument som är öppnat hos förvaringsinstitutet

och alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras

till förvaringsinstitutet och för kontroll av att AIF-fonden

eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning verkligen

äger alla övriga tillgångar. Förvaringsinstitutet bör vid

säkerställandet av att investerarnas pengar bokförs på

likvidkonton beakta principerna i artikel 16 i kommis­

sionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om

genomförandet av Europaparlamentets och rådets direk­

tiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och vill­

kor för verksamheten i värdepappersföretag, och defini­

tioner för tillämpning av det direktivet ( 1 ).

(38)

Ett förvaringsinstitut bör handla hederligt, rättvist, pro­

fessionellt, oberoende och i AIF-fondens eller i AIF-fon­

dens investerares intresse.

(39)

Ett förvaringsinstitut bör kunna delegera förvaring av till­

gångar till tredje part, som i sin tur bör kunna delegera

denna funktion. Delegering och vidaredelegering bör

dock grundas på objektiva skäl och vara underkastad

strikta krav på att den tredje part som anförtros den

delegerade funktionen är lämplig och att förvaringsinsti­

tutet visar vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg

när denna tredje part väljs, utses och ses över.

(40)

En tredje part till vilken förvaringen av tillgångar delege­

ras bör kunna hålla ett gemensamt konto med separat

redovisning för flera AIF-fonder, ett så kallat omnibus­

konto.

(41)

Att anförtro depåförvaring av tillgångar till en operatör

av värdepappersavvecklingssystem som utsetts med avse­

ende på tillämpningen av Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig

avveckling i system för överföring av betalningar och

värdepapper ( 2 ) eller att anförtro tillhandahållande av lik­

nande tjänster till värdepappersavvecklingssystem i tredje­

land bör inte anses vara en delegering av depåförvarings­

funktioner.

(42)

De strikta begränsningar och krav som delegering av

förvaringsinstitutets uppgifter är förenade med bör gälla

för delegering av dess specifika funktioner som för­

varingsinstitut, nämligen övervakning av penningflöden,

förvaring av tillgångar och kontrollfunktioner. Delegering

av supportuppgifter som är kopplade till dess förvarings­

institutsuppgifter, såsom administrativa och tekniska

funktioner som förvaringsinstitutet utför som en del av

sina förvaringsinstitutsuppgifter, omfattas inte av de spe­

cifika begränsningar och krav som anges i direktivet.

(43)

Direktivet tar också hänsyn till det faktum att många

AIF-fonder och i synnerhet hedgefonder i dag använder

sig av en prime broker. Direktivet säkerställer att AIF-fon­

der får fortsätta att använda prime brokers tjänster. Ingen

prime broker bör dock kunna utses till förvaringsinstitut

såvida den inte funktionellt och hierarkiskt har separerat

sina förvaringsinstitutsfunktioner från sina uppgifter som

prime broker och de möjliga intressekonflikterna är or­

dentligt identifierade, kontrollerade och redovisade för

AIF-fondens investerare, eftersom prime brokers agerar

som motparter till AIF-fonder och därför inte samtidigt

kan agera i AIF-fondens bästa intresse såsom det krävs av

ett förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut bör kunna dele­

gera depåförvaringsuppgifter till en eller flera prime bro­

kers eller annan tredje part. Utöver de delegerade depåför­

varingsuppgifterna bör prime brokers tillåtas att erbjuda

prime brokerage-tjänster till AIF-fonden. Dessa prime broker-

age-tjänster bör inte utgöra del av arrangemangen för

delegering.

(44)

Förvaringsinstitutet bör ansvara för de förluster som upp­

står för AIF-förvaltare, AIF-fonder och investerare. I di­

rektivet görs det en åtskillnad mellan förlust av depåför­

varade finansiella instrument och alla andra förluster. När

det gäller andra förluster än förlust av depåförvarade

finansiella instrument bör förvaringsinstitutet endast hål­

las ansvarigt i händelse av uppsåt eller försumlighet. Om

förvaringsinstitutet depåförvarar tillgångar och dessa till­

gångar går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas ansva­

rigt såvida det inte kan bevisa att förlusten är följden av

en extern händelse utanför dess rimliga kontroll och vars

konsekvenser hade varit oundvikliga trots alla rimliga

ansträngningar. I detta sammanhang bör ett förvarings­

institut exempelvis inte kunna åberopa interna situationer

såsom bedrägeri från en anställds sida för att befrias från

ansvar.

(45)

Om förvaringsinstitutet delegerar depåförvaringsuppgifter

och de finansiella instrument som depåförvaras av en

tredjepart går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas an­

svarigt. Under förutsättning att förvaringsinstitutet har

uttrycklig tillåtelse att avsäga sig ansvaret genom en av­

talsenlig överföring av sådant ansvar till denna tredje

SV

L 174/6

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 241, 2.9.2006, s. 26. ( 2 ) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

54

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

part, enligt ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet

och AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för

AIF-fondens räkning där en sådan ansvarsbefrielse är sak­

ligt motiverad, och den tredje parten kan hållas ansvarig

för förlusten på grundval av ett avtal mellan förvarings­

institutet och den tredje parten, bör emellertid förvarings­

institutet i ett sådant fall kunna avsäga sig ansvaret om

det kan visa att det agerat med vederbörlig skicklighet,

aktsamhet och omsorg och att de specifika kraven för

delegeringen är uppfyllda. Genom att införa kravet på en

avtalsmässig överföring av ansvaret till den tredje parten

är avsikten med direktivet att koppla externa effekter till

ett sådant avtal och göra den tredje parten direkt ansvarig

inför AIF-fonden eller AIF-fondens investerare för förlus­

ten av depåförvarade finansiella instrument.

(46)

Om lagen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella in­

strument depåförvaras av en lokal enhet och det inte

finns några lokala enheter som uppfyller samtliga krav

beträffande delegering av förvaring, bör förvaringsinstitu­

tet kunna befrias från sitt ansvar under förutsättning att

AIF-fondens bestämmelser eller bolagsordning uttryckli­

gen tillåter en sådan ansvarsbefrielse, att investerarna in­

nan de investerat i vederbörlig ordning informerats om

denna befrielse och de omständigheter som utgör skäl för

befrielsen, att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren för AIF-

fondens räkning gett instruktioner till förvaringsinstitutet

att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instru­

ment till en lokal enhet, att det finns ett skriftigt avtal

mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF-

förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning som ut­

tryckligen tillåter en sådan befrielse, och att det finns ett

skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje

parten som uttryckligen överför förvaringsinstitutets an­

svar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF-

fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning att framställa krav mot den tredje parten för

förlusten av de finansiella instrumenten eller för för­

varingsinstitutet att framföra ett sådant krav för deras

räkning.

(47)

Detta direktiv bör inte påverka framtida lagstiftnings­

åtgärder avseende förvaringsinstitutet i direktiv

2009/65/EG, eftersom fondföretag och AIF-fonder skiljer

sig åt, både vad avser investeringsstrategier och den typ

av investerare som de är avsedda för.

(48)

En AIF-förvaltare bör för var och en av de EU-baserade

AIF-fonder som den förvaltar och för var och en av de

AIF-fonder som den marknadsför i unionen tillhandahålla

en årsrapport för varje räkenskapsår senast sex månader

efter räkenskapsårets utgång i enlighet med detta direktiv.

Denna sexmånadsperiod bör inte påverka medlemsstater­

nas rätt att föreskriva en kortare period.

(49)

Eftersom en AIF-förvaltare har möjlighet att använda fi­

nansiell hävstång och under vissa förhållanden kan bidra

till att det byggs upp systemrisker eller oro på mark­

naderna, bör det fastställas särskilda krav för AIF-förval­

tare som använder finansiell hävstång. Den information

som är nödvändig för att påvisa, övervaka och bemöta

sådana risker har inte samlats in på ett samordnat sätt

inom hela unionen och inte vidarebefordrats till övriga

medlemsstater så att man kunnat påvisa möjliga källor

till risker för stabiliteten på de finansiella marknaderna

inom unionen. För att råda bot på detta bör särskilda

krav gälla för AIF-förvaltare som i betydande grad använ­

der finansiell hävstång på AIF-fondnivå. Sådana AIF-för­

valtare bör vara skyldiga att redovisa information om den

totala finansiella hävstång som används, den finansiella

hävstången från lån av kontanter eller värdepapper och

den finansiella hävstång som uppstår från derivatpositio­

ner, förfoganderätt över tillgångar och huvudkällorna till

finansiell hävstång i sina AIF-fonder. Information som

insamlas av behöriga myndigheter bör vidarebefordras

till övriga myndigheter inom unionen och till Esma

och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) inrättad ge­

nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill­

syn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrät­

tande av en europeisk systemrisknämnd ( 1 ) för att under­

lätta en gemensam analys av följderna för det finansiella

systemet i unionen av den finansiella hävstången i AIF-

fonder som förvaltas av AIF-förvaltare och även gemen­

samma svarsåtgärder. Om en eller flera AIF-fonder som

förvaltas av en AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en

betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kredit­

institut eller något annat systemrelevant institut i andra

medlemsstater, bör sådan information även vidarebeford­

ras till de relevanta myndigheterna.

(50)

För att kunna göra en riktig bedömning av de risker som

följer av att en AIF-förvaltare använder finansiell häv­

stång, i fråga om de AIF-fonder som den förvaltar, bör

AIF-förvaltaren visa att gränserna för finansiell hävstång

för varje AIF-fond som den förvaltar är rimliga och att

den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. När det

finansiella systemets stabilitet och integritet kan vara ho­

tade bör de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat kunna införa begränsningar av den

nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare kan an­

vända i AIF-fonder som de förvaltar. Esma och ESRB

bör informeras om alla åtgärder som vidtas i detta av­

seende.

(51)

Det anses också nödvändigt att låta Esma, efter att ha

tagit hänsyn till ESRB:s råd, avgöra huruvida den finan­

siella hävstång som en AIF-förvaltare eller en grupp av

AIF-förvaltare använder utgör en väsentlig risk för det

finansiella systemets stabilitet och integritet och avge

ett yttrande till de behöriga myndigheterna där det spe­

cificeras vilka korrigerande åtgärder som behöver vidtas.

(52)

Det är nödvändigt att se till att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, de företag över

vilka AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare ut­

övar kontroll och de anställda i sådana företag får den

information som krävs för att dessa företag ska kunna

bedöma hur den kontrollen kommer att påverka deras

situation.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/7

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

55

(53)

När AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som utövar kon­

troll över en emittent vars aktier är upptagna till handel

på en reglerad marknad, bör information generellt sett

lämnas i enlighet med Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköp­

serbjudanden ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om har­

monisering av insynskraven angående upplysningar om

emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en

reglerad marknad (

2

). Specifika krav bör gälla för AIF-för­

valtare som förvaltar AIF-fonder som utövar kontroll

över ett företag som inte är noterat. För att säkerställa

transparens i fråga om det kontrollerade företaget bör

skärpta transparens-, informations- och rapporteringskrav

gälla. Vidare bör årsredovisningen för AIF-fonden i fråga

kompletteras med avseende på det kontrollerade företaget

eller så bör sådan ytterligare information inkluderas i det

kontrollerade företagets årsredovisning. Denna infor­

mation bör sedan göras tillgänglig för arbetstagarrepre­

sentanterna eller, när sådana saknas, de anställda själva

samt för investerarna i AIF-fonden i fråga.

(54)

Specifika informationskrav gentemot anställda i vissa fö­

retag gäller om AIF-fonder förvärvar kontrollen över så­

dana företag i enlighet med detta direktiv. I de flesta fall

har emellertid inte AIF-förvaltaren någon kontroll över

AIF-fonden, såvida det inte är en internt förvaltad AIF-

fond. Vidare finns det, enligt bolagsrättens allmänna prin­

ciper, inte något direkt förhållande mellan aktieägarna

och arbetstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas

de anställda själva. Därför bör inte en aktieägare eller dess

förvaltare, dvs. AIF-fonden och AIF-förvaltaren, enligt

detta direktiv åläggas krav på direkt information till ar­

betstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an­

ställda själva. När det gäller informationskraven gentemot

sådana arbetstagarrepresentanter, eller de anställda själva

om sådana representanter saknas, bör detta direktiv fö­

reskriva en skyldighet för den berörda AIF-förvaltaren att

göra sitt yttersta för att se till att styrelsen i det berörda

företaget lämnar den relevanta informationen till arbets­

tagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an­

ställda själva.

(55)

Kommissionen uppmanas att undersöka behovet av och

möjligheterna att ändra de informations- och redovis­

ningskrav som anges i detta direktiv och som ska till­

lämpas vid kontroll av onoterade företag eller emittenter

på generell nivå, oavsett typ av investerare.

(56)

När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder

som förvärvar kontroll över ett onoterat företag bör

AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hem­

medlemsstat lämna information om finansieringen av

förvärvet. Denna skyldighet att lämna information om

finansieringen bör gälla även när en AIF-förvaltare för­

valtar AIF-fonder som når en punkt där kontroll kan

utövas över en emittent av aktier som är upptagna till

handel på en reglerad marknad.

(57)

När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder

som förvärvar kontroll över ett onoterat företag eller en

emittent bör denna AIF-förvaltare under en period av 24

månader efter AIF-fondens förvärv av kontroll över före­

taget, för det första, inte tillåtas att underlätta, stödja eller

ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, ak­

tieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets

sida i enlighet med detta direktiv och, för det andra, i den

mån AIF-förvaltare har rätt att rösta för AIF-fondens räk­

ning vid möten i företagets ledningsorgan, inte rösta för

en utdelning, kapitalnedsättning, aktieinlösen och/eller

förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet

med detta direktiv och, för det tredje, under alla omstän­

digheter göra sitt yttersta för att förhindra utdelningar,

kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller förvärv av egna

aktier från företagets sida i enlighet med detta direktiv.

När medlemsstaterna införlivar detta direktiv med natio­

nell lagstiftning bör de beakta regleringssyftet med be­

stämmelserna i kapitel V avsnitt 2 i detta direktiv och i

detta sammanhang ta vederbörlig hänsyn till behovet av

likvärdiga förutsättningar för EU-baserade AIF-fonder och

icke EU-baserade AIF-fonder när de tar kontroll över

företag med säte i unionen.

(58)

Ett allmänt undantag från underrättelse- och redovis­

ningskraven och de specifika skyddsåtgärderna mot töm­

ning av företag på tillgångar i händelse av kontroll över

ett onoterat företag, eller över en emittent, bör gälla för

kontroll över små och medelstora företag och över spe­

cialföretag (SPV) som syftar till att förvärva, inneha eller

administrera fastigheter. Dessa krav syftar heller inte till

att offentliggöra företagshemligheter som skulle miss­

gynna AIF-förvaltaren i förhållande till eventuella konkur­

renter såsom statsägda förmögenhetsfonder eller konkur­

renter som möjligen vill konkurrera ut målföretaget ge­

nom att utnyttja informationen till sin fördel. Därför bör

alla skyldigheter att underrätta och redovisa information

gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar av­

seende konfidentiell information som anges i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den

11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för infor­

mation till och samråd med arbetstagare i Europeiska

gemenskapen ( 3 ) och utan att det påverkar tillämpningen

av direktiven 2004/25/EG och 2004/109/EG. Detta in­

nebär att medlemsstaterna, inom ramen för de begräns­

ningar och villkor som anges i den nationella lagstift­

ningen, bör föreskriva att arbetstagarrepresentanterna,

och varje person som bistår dessa, inte har tillstånd att

för anställda och tredje part avslöja någon information

som påverkar företagets berättigade intressen och som

SV

L 174/8

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

( 2 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. ( 3 ) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

56

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

uttryckligen har delgivits dem i förtroende. Medlemssta­

terna bör dock kunna ge tillstånd åt arbetstagarrepresen­

tanterna och varje person som bistår dessa att överlämna

konfidentiella uppgifter till anställda eller tredje part som

är bundna av en skyldighet att iaktta konfidentialitet.

Medlemsstaterna bör föreskriva att AIF-förvaltarna i fråga

inte begär att styrelsen lämnar information till arbets­

tagarrepresentanterna eller när sådana saknas, de an­

ställda själva, när denna information är av den arten att

den enligt objektiva kriterier allvarligt skulle hämma fö­

retagets verksamhet eller skulle skada företaget. Kraven

på underrättelse och redovisning och de specifika skydds­

åtgärderna mot tömning av företag på tillgångar bör även

gälla utan att det påverkar tillämpningen av strängare

regler i medlemsstaterna.

(59)

I detta direktiv fastställs vidare de villkor enligt vilka en

EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller

aktier i en EU-baserad AIF-fond till professionella inve­

sterare i unionen. Sådan marknadsföring från EU-base­

rade AIF-förvaltares sida bör endast tillåtas om AIF-för­

valtaren följer detta direktiv och marknadsföringen sker

med ett marknadsföringspass, utan att detta påverkar

AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder som faller

under de tröskelvärden som anges i detta direktiv. Med­

lemsstaterna bör kunna tillåta AIF-förvaltares marknads­

föring av AIF-fonder som faller under dessa tröskelvär­

den, med förbehåll för nationella bestämmelser.

(60)

Andelar eller aktier i en AIF-fond bör endast kunna no­

teras på en reglerad marknad i unionen, eller erbjudas

eller placeras av tredje parter som agerar för AIF-förval­

tarens räkning i en viss medlemsstat, om den AIF-för­

valtare som förvaltar AIF-fonden själv har tillstånd att

marknadsföra andelarna eller aktierna i AIF-fonden i

denna medlemsstat. Dessutom kan annan nationell lag­

stiftning och unionsrätt, såsom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om

de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper

erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel ( 1 ) och

direktiv 2004/39/EG, också innehålla bestämmelser om

distribution av AIF-fonder till investerare i unionen.

(61)

Många EU-baserade AIF-förvaltare förvaltar i dag icke EU-

baserade AIF-fonder. Det är lämpligt att tillåta auktorise­

rade EU-baserade AIF-förvaltare att förvalta icke EU-base­

rade AIF-fonder som inte marknadsförs i unionen utan

att de underkastas de strikta förvaringsinstitutskrav och

de krav avseende årsredovisning som fastställs i detta

direktiv, eftersom dessa krav har införts för att skydda

investerare i unionen.

(62)

Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt

om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av

Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista

dagen för införlivande av direktivet, bör auktoriserade

EU-baserade AIF-förvaltare som avser att marknadsföra

icke EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare

i sina hemmedlemsstater och/eller andra medlemsstater

tillåtas att göra så med ett marknadsföringspass under

förutsättning att de följer detta direktiv. Denna rätt bör

vara föremål för ett anmälningsförfarande och villkor

med avseende på det tredje landet för den icke EU-base­

rade AIF-fonden.

(63)

Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande

av de råd som Esma ger i detta avseende, kommer att

avslutas genom en delegerad akt tre år efter införandet av

marknadsföringspasset för icke EU-baserade AIF-förval­

tare, bör EU-baserade AIF-förvaltare som avser att mark­

nadsföra icke EU-baserade AIF-fonder i vissa medlems­

stater, men utan ett marknadsföringspass, kunna tillåtas

att göra så av de berörda medlemsstaterna men endast

om de följer detta direktiv med undantag för förvarings­

institutskraven. Sådana EU-baserade AIF-förvaltare bör

dock säkerställa att en eller flera enheter utses för att

utföra förvaringsinstitutsuppgifterna. Vidare bör lämpliga

samarbetsarrangemang som syftar till övervakning av sy­

stemrisker, och som är i linje med internationella stan­

darder, etableras mellan de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndighe­

terna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fon­

den är etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt infor­

mationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat att fullgöra

sina uppgifter enligt detta direktiv. Samarbetsarrange­

mangen bör inte användas som ett hinder mot mark­

nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i en medlems­

stat. Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden

är etablerad bör dessutom inte få vara upptaget i förteck­

ningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av

arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt

och finansiering av terrorism (FATF).

(64)

Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt

om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av

Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista

dagen för införlivande av direktivet, bör en grundläg­

gande princip i detta direktiv vara att en icke EU-baserad

AIF-förvaltare får åtnjuta de rättigheter som detta direktiv

ger, t.ex. att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fon­

der i hela unionen med ett marknadsföringspass, under

förutsättning att den efterlever detta direktiv. Detta bör

säkerställa att likvärdiga förutsättningar gäller för EU-ba­

serade och icke EU-baserade AIF-förvaltare. Detta direktiv

föreskriver därför att icke EU-baserade AIF-förvaltare kan

auktoriseras enligt detta direktiv, vilket kommer att börja

gälla efter det att den delegerade akt som antagits av

kommissionen i detta avseende har trätt i kraft. För att

säkerställa att denna efterlevnad upprätthålls bör med­

lemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn över

efterlevnaden av detta direktiv. För sådana icke EU-base­

rade AIF-förvaltare bör de behöriga tillsynsmyndigheterna

vara de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten,

såsom denna definieras i detta direktiv.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/9

( 1 ) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

57

(65)

När en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att förvalta

EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fon­

der i unionen med ett marknadsföringspass bör den så­

ledes vara skyldig att följa detta direktiv så att den är

underkastad samma krav som EU-baserade AIF-förvaltare.

Under högst exceptionella omständigheter, i den utsträck­

ning efterlevnad av en bestämmelse i detta direktiv är

oförenlig med den lagstiftning som den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden

som marknadsförs i unionen omfattas av, bör den icke

EU-baserade AIF-förvaltaren kunna undantas från skyldig­

heten att följa den berörda bestämmelsen i direktivet, om

den kan visa att det är omöjligt att kombinera efterlevnad

av en bestämmelse i detta direktiv med efterlevnad av en

obligatorisk bestämmelse i den lagstiftning som den icke

EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade

AIF-fonden som marknadsförs i unionen omfattas av,

samt att den lagstiftning som den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden

omfattas av innehåller en likvärdig regel som har samma

regleringssyfte och som ger samma skyddsnivå för inve­

sterarna i AIF-fonden i fråga och att den icke EU-base­

rade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fon­

den följer denna likvärdiga regel.

(66)

En icke EU-baserad AIF-förvaltare som har för avsikt att

förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra

AIF-fonder i unionen med ett marknadsföringspass bör

dessutom omfattas av ett specifikt auktoriseringsför­

farande, och vissa specifika krav vad avser den icke EU-

baserade AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande

fall den icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland bör vara

uppfyllda.

(67)

Esma bör ge råd om hur referensmedlemsstaten ska be­

stämmas och i förekommande fall om undantaget när det

gäller oförenlighet med en likvärdig regel. Särskilda krav

på utbyte av information mellan de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten och de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat bör gälla. Det

medlingsförfarande som föreskrivs i artikel 19 i förord­

ning (EU) nr 1095/2010 bör dessutom gälla i händelse

av oenighet mellan medlemsstaternas behöriga myndig­

heter om hur referensmedlemsstaten ska bestämmas, be­

viljandet av undantag i händelse av oförenlighet mellan

efterlevnaden av detta direktiv och efterlevnaden av lik­

värdiga regler i ett tredjeland och bedömningen av huru­

vida de särskilda kraven avseende den icke EU-baserade

AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande fall den

icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland är uppfyllda.

(68)

Esma bör på årlig basis genomföra en inbördes utvär­

dering av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet

när det gäller auktorisering av och tillsyn över icke EU-

baserade AIF-förvaltare i syfte att göra tillsynen och dess

resultat mer konsekventa, i enlighet med artikel 30 i

förordning (EU) nr 1095/2010.

(69)

Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande

av Esmas råd, kommer att avslutas genom en delegerad

akt tre år efter införandet av marknadsföringspasset för

icke EU-baserade AIF-förvaltare, bör en icke EU-baserad

AIF-förvaltare som avser att marknadsföra AIF-fonder

uteslutande i vissa medlemsstater, och utan ett sådant

marknadsföringspass, också kunna tillåtas att göra så av

medlemsstaten i fråga men endast i den mån vissa mini­

mivillkor är uppfyllda. Dessa icke EU-baserade AIF-för­

valtare bör åtminstone omfattas av regler som liknar dem

som gäller för EU-baserade AIF-förvaltare vad avser infor­

mationen till investerare. För att underlätta övervak­

ningen av systemrisker bör dessa icke EU-baserade AIF-

förvaltare också omfattas av rapporteringskrav gentemot

de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-

fonder marknadsförs. Sådana AIF-förvaltare bör därför

följa transparenskraven i detta direktiv och uppfylla skyl­

digheterna för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder

som förvärvar kontroll över onoterade företag och över

emittenter. Dessutom bör lämpliga samarbetsarrange­

mang som syftar till övervakning av systemrisker, och

som är i linje med internationella standarder, etableras

mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater

där AIF-fonderna marknadsförs och i förkommande fall

de behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-fon­

dens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheterna i det

tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är

etablerad och, i tillämpliga fall, tillsynsmyndigheterna i

det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är

etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt informations­

utbyte som gör det möjligt för de behöriga myndighe­

terna i medlemsstaterna i fråga att fullgöra sina uppgifter

i enlighet med detta direktiv. Samarbetsarrangemangen

bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring

av fonder från tredjeland i en medlemsstat. Slutligen bör

det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren

eller den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad inte få

vara upptagen i förteckningen över icke samarbetsvilliga

länder och territorier av FATF.

(70)

Detta direktiv bör inte påverka den nuvarande situatio­

nen där en professionell investerare som är etablerad i

unionen får investera i AIF-fonder på eget initiativ, oav­

sett var AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden är etablerad.

(71)

Medlemsstaterna bör kunna tillåta marknadsföring av alla

eller vissa typer av AIF-fonder förvaltade av AIF-förvaltare

till icke-professionella investerare inom sina territorier.

Om en medlemsstat tillåter marknadsföring av vissa typer

av AIF-fonder bör medlemsstaten från fall till fall bedöma

om en viss AIF-fond ska anses tillhöra en typ av AIF-

fonder som får marknadsföras till icke-professionella in­

vesterare inom dess territorium. Utan att det påverkar

tillämpningen av andra instrument i unionsrätten, bör

medlemsstaterna i sådana fall kunna införa striktare

krav på AIF-fonder och AIF-förvaltare som ett villkor

för marknadsföring till icke-professionella investerare än

vad som gäller för AIF-fonder som marknadsförs till pro­

fessionella investerare på deras territorium, oavsett om

AIF-fonden marknadsförs inom medlemsstaten eller

över nationsgränserna. Om en medlemsstat tillåter att

AIF-fonder marknadsförs till icke-professionella investe­

rare inom sitt territorium, bör denna möjlighet kunna

utnyttjas oavsett i vilken medlemsstat AIF-förvaltaren

som förvaltar AIF-fonderna är etablerad, och medlems­

staterna bör inte införa striktare eller ytterligare krav på

SV

L 174/10

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

58

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan

medlemsstat och marknadsförs över nationsgränserna

än på AIF-fonder som marknadsförs inom medlemssta­

ten. Dessutom bör AIF-förvaltare, värdepappersföretag

som är auktoriserade enligt direktiv 2004/39/EG och

kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv

2006/48/EG, vilka tillhandahåller investeringstjänster till

icke-professionella kunder, beakta eventuella ytterligare

krav när de bedömer huruvida en viss AIF-fond är lämp­

lig för en enskild icke-professionell kund eller huruvida

den är ett komplicerat eller ett okomplicerat finansiellt

instrument.

(72)

Det är nödvändigt att klargöra vilka befogenheter och

skyldigheter som gäller för de behöriga myndigheter

som ansvarar för genomförandet av detta direktiv och

att stärka de mekanismer som krävs för att säkerställa

ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan tillsyns­

myndigheterna. Under vissa omständigheter bör de behö­

riga myndigheterna i en AIF-förvaltares värdmedlemsstat

kunna vidta direkta åtgärder för att övervaka efterlev­

naden av de bestämmelser som de är ansvariga för. För

andra bestämmelser bör värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter under vissa omständigheter tillåtas att be­

gära åtgärder från hemmedlemsstatens behöriga myndig­

heter och ingripa om sådana åtgärder inte vidtas.

(73)

I detta direktiv föreskrivs en allmän samordnande roll för

Esma och möjligheten till ett bindande medlingsför­

farande under Esmas ledning för att lösa tvister mellan

behöriga myndigheter.

(74)

Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn beträffande innehållet i de samarbetsarrangemang

som måste ingås av hemmedlemsstaten eller AIF-förval­

tarens referensmedlemsstat och de relevanta tillsynsmyn­

digheterna i tredjeland samt beträffande förfarandena för

informationsutbytet. Dessa förslag till tekniska standarder

för tillsyn bör tillse att enligt dessa samarbetsarrange­

mang all nödvändig information tillhandahålls de behö­

riga myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaten

så att de kan utöva sina tillsyns- och utredningsbefogen­

heter enligt detta direktiv. Esmas roll bör också vara att

underlätta förhandlingarna om och ingåendet av sam­

arbetsarrangemang. Denna underlättande roll bör till ex­

empel kunna innebära att Esma inför ett standardformat

för sådana samarbetsarrangemang.

(75)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för sanktioner för

överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se

till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, pro­

portionella och avskräckande.

(76)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg­

gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i

EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de

grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt rätten till

skydd av personuppgifter som erkänns i artikel 16 i EUF-

fördraget och artikel 8 i stadgan. Varje utbyte eller över­

föring av information från de behöriga myndigheternas

sida bör ske i enlighet med bestämmelserna för över­

föring av personuppgifter i Europaparlamentets och rå­

dets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om

skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter ( 1 ). Varje utbyte eller överföring av information

från Esmas sida bör ske i enlighet med bestämmelserna

om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den

18 december 2000 om skydd för enskilda då gemen­

skapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar

personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana

uppgifter ( 2 ), vilken ska gälla fullt ut för behandlingen av

personuppgifter med avseende på tillämpningen av detta

direktiv.

(77)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande­

befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( 3 ).

(78)

Kommissionen bör ges befogenheten att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det

uttryckligen föreskrivs i detta direktiv. Kommissionen bör

särskilt ges befogenhet att anta delegerade akter för att

specificera metoderna för finansiell hävstång såsom

denna definieras i detta direktiv, inbegripet alla andra

finansiella och/eller rättsliga strukturer med tredje parter

som kontrolleras av AIF-fonden i fråga, där dessa struk­

turer specifikt inrättats för att direkt eller indirekt skapa

finansiella hävstångseffekter på AIF-fondsnivå. Särskilt för

riskkapitalfonder innebär detta att finansiell hävstång

som existerar på portföljbolagsnivå inte är avsedd att

inkluderas när det hänvisas till sådana finansiella eller

rättsliga strukturer.

(79)

Delegerade akter bör också antas för att specificera hur

tröskelvärdena för det förenklade systemet ska beräknas

och hur de AIF-förvaltare ska behandlas vars förvaltade

tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med an­

vändning av finansiell hävstång, under ett och samma

kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det re­

levanta tröskelvärdet, skyldigheterna till registrering för

AIF-förvaltare som faller under tröskelvärdena och till

tillhandahållande av information för effektiv övervakning

av systemrisker, samt skyldigheterna att underrätta de

relevanta behöriga myndigheterna när de inte längre upp­

fyller villkoren för tillämpning av det förenklade syste­

met.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/11

( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

( 3 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

59

(80)

Delegerade akter bör också antas för att beskriva meto­

derna för finansiell hävstång, inbegripet finansiella och/

eller rättsliga strukturer med tredje part som kontrolleras

av AIF-fonden i fråga, och hur den finansiella hävstången

ska beräknas, för att specificera de risker som de extra

kapitalbasmedlen och ansvarsförsäkringen måste täcka,

villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens

lämplighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, till­

vägagångssättet för att bestämma en fortlöpande anpass­

ning av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av

ansvarsförsäkringen. Delegerade akter bör även antas för

att specificera de kriterier som de behöriga myndighe­

terna ska tillämpa vid sin bedömning av om AIF-förval­

tare har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om genom­

förandet av sin verksamhet, deras skyldighet att agera i

den av dem förvaltade AIF-fondens eller AIF-fondens in­

vesterares bästa intresse och för marknadens integritet,

förfoga över och faktiskt utnyttja de resurser och för­

faranden som är nödvändiga för att den egna verksam­

heten ska fungera väl, vidta alla rimliga åtgärder för att

undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan und­

vikas, att identifiera, hantera och vid behov redovisa

dessa intressekonflikter så att de inte påverkar AIF-fon­

dens och dess investerares intressen negativt och så att

den AIF-fond som den förvaltar behandlas rättvist, iaktta

alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det bäst

gagnar AIF-fonderna eller dem som investerar i dessa och

marknadens integritet, och behandla alla investerare i

AIF-fonderna rättvist.

(81)

Vidare bör delegerade akter antas för att specificera vilka

slag av intressekonflikter AIF-förvaltarna måste identifiera

och de rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas

vidta beträffande sina strukturer och organisatoriska

och administrativa förfaranden för att identifiera, för­

hindra, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter.

Delegerade akter bör också antas för att specificera de

riskhanteringsfunktioner som ska utnyttjas, hur ofta risk­

hanteringssystemet bör ses över, hur riskhanteringsfunk­

tionen bör hållas funktionellt och hierarkiskt åtskild från

de operativa enheterna, inbegripet portföljförvaltnings­

funktionen, särskilda skyddsåtgärder mot intressekonflik­

ter, och de riskhanteringskrav som AIF-förvaltare ska an­

vända sig av. Delegerade akter bör också antas för att

specificera de system och förfaranden för likviditetshan­

tering som AIF-förvaltare bör använda och samstämmig­

heten i investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösen­

policy. Delegerade akter bör även antas för att specificera

de krav som originatorer, medverkande kreditinstitut och

ursprungliga långivare av värdepapperiseringsinstrument

måste uppfylla för att AIF-förvaltare ska tillåtas investera

i sådana instrument som emitterats efter den 1 januari

2011.

(82)

Delegerade akter bör även antas för att specificera de

krav som AIF-förvaltare måste uppfylla när de investerar

i sådana värdepapperiseringsinstrument, för att specificera

administrations- och redovisningsförfaranden, kontroll-

och skyddsarrangemang för elektronisk databehandling

och lämpliga interna kontrollmekanismer, för att specifi­

cera förfaranden för korrekt värdering av tillgångar och

beräkning av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller

aktie i AIF-fonden, de yrkesmässiga garantier som den

externa värderaren måste lämna, och den värderingsfre­

kvens som är lämplig för öppna AIF-fonder.

(83)

Delegerade akter bör också antas för att specificera vill­

koren för att delegering av AIF-förvaltarnas funktioner

bör kunna godkännas och de villkor på vilka AIF-förval­

taren har delegerat sina funktioner i en sådan omfattning

att företaget blir ett brevlådeföretag och därför inte längre

ska betraktas som förvaltare av en AIF-fond, för att när

det gäller förvaringsinstitut specificera kriterierna för att

avgöra om reglering och tillsyn i tredjeland där för­

varingsinstituten är etablerade har samma verkan som

unionsrätten och genomdrivs effektivt, de uppgifter

som ska ingå i standardavtalet, villkoren för att utföra

förvaringsinstitutsfunktioner, inbegripet den typ av finan­

siella instrument som bör omfattas av förvaringsinstitu­

tets depåförvaringsuppgifter, villkoren för att förvarings­

institutet ska få utföra sina depåförvaringsuppgifter för

finansiella instrument som är registrerade hos ett centralt

förvaringsinstitut och villkoren enligt vilka förvarings­

institutet bör förvara finansiella instrument som emitte­

rats i nominativ form och registrerats hos en emittent

eller registerförvaltare, förvaringsinstitutens förpliktelse

att visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg,

skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda, under vilka vill­

kor och förhållanden finansiella instrument som depåför­

varas bör anses ha gått förlorade, vad som ska avses med

externa händelser utanför rimlig kontroll, vilkas kon­

sekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga

ansträngningar att göra så, samt under vilka villkor och

förhållanden det finns ett objektivt skäl till ansvarsbefri­

else. Delegerade akter bör även antas för att specificera

innehåll och format för den årsredovisning som AIF-för­

valtarna måste tillhandahålla för varje AIF-fond som de

förvaltar och av AIF-förvaltarnas skyldigheter i fråga om

redovisning av information till investerare och kraven på

rapportering till de behöriga myndigheterna och dess

frekvens.

(84)

Delegerade akter bör också antas för att specificera när

finansiell hävstång anses vara använd i betydande grad

och de principer som de behöriga myndigheterna bör

följa när de överväger att införa gränser för den finansi­

ella hävstång som en AIF-förvaltare kan använda. Dele­

gerade akter bör också antas för att specificera samarbets­

arrangemang för icke EU-baserade AIF-förvaltare och/eller

icke EU-baserade AIF-fonder för utformning av en ge­

mensam ram för att underlätta upprättandet av sam­

arbetsarrangemang med tredjeländer. Delegerade akter

SV

L 174/12

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

60

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

bör också antas för att specificera innehållet i infor­

mationsutbytet avseende AIF-förvaltare mellan behöriga

myndigheter och tillhandahållandet av viss information

till Esma.

(85)

Beroende på Esmas råd i detta avseende och de kriterier

som fastställs i detta direktiv, bör en delegerad akt också

antas för att utsträcka marknadsföringspasset till EU-ba­

serade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen och till icke EU-baserade AIF-för­

valtare som förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i

unionen, och en annan delegerad akt bör antas för att

avsluta tillämpningen av nationella ordningar för privata

placeringar (private placement).

(86)

Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot en

delegerad akt inom tre månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna

period kunna förlängas med tre månader i fråga om

väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rå­

det bör också kunna underrätta de övriga institutionerna

om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt god­

kännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en

tidsfrist måste respekteras, till exempel så att medlems­

staterna i tillämpliga fall kan genomföra delegerade akter

inom den genomförandeperiod som fastställs i detta di­

rektiv.

(87)

I enlighet med förklaringen om artikel 290 i EUF-fördra­

get, som fogats till slutakten från den regeringskonferens

som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kom­

missionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis

även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna

utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens ut­

kast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(88)

Två år efter utgången av tidsfristen för införlivande av

detta direktiv bör Esma avge ett yttrande om hur det då

gällande marknadsföringspasset fungerar och hur natio­

nella ordningar för privata placeringar (private placement)

fungerar. Esma bör också ge råd om utvidgning av mark­

nadsföringspasset till EU-baserade AIF-förvaltare som

marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder i unionen

och icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar och/

eller marknadsför AIF-fonder i unionen. Kommissionen

bör anta delegerade akter inom tre månader efter att ha

mottagit Esmas yttrande och råd och beaktat kriterierna i

och målen med detta direktiv, bland annat beträffande

den inre marknaden, investerarskydd och effektiv över­

vakning av systemrisk, med en specificering av när reg­

lerna beträffande en utvidgning av marknadsföringspasset

som föreskrivs i detta direktiv bör bli tillämpliga i alla

medlemsstater.

(89)

Vid toppmötet i London i april 2009 kom G20-ledarna

överens om att hedgefonder eller deras förvaltare bör

registreras och bör åläggas att regelbundet redovisa rele­

vant information för tillsynsmyndigheter eller reglerings­

myndigheter. De bör bli föremål för tillsyn för att säker­

ställa att de har en lämplig riskhantering. I juni 2010

bekräftade G20-ledarna i Toronto sitt åtagande och lo­

vade också att snabba på genomförandet av kraftfulla

åtgärder för att förbättra transparens och regeltillsyn av

hedgefonder på ett internationellt konsekvent och icke-

diskriminerade sätt. För att stödja G20-målen utfärdade

Internationella organisationen för värdepapperstillsyn

högnivåprinciper för hedgefondstillsyn i juni 2009 för

att vägleda utarbetandet av internationellt konsekventa

regler inom detta område. Den 16 september 2010

kom Europeiska rådet överens om att EU måste hävda

sina intressen och värderingar mera bestämt och i en

anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta inom ramen

för unionens yttre förbindelser och vidta åtgärder för att,

bland annat, säkra vidare marknadstillträde för europe­

iska företag och fördjupat regleringssamarbete med vik­

tigare handelspartner. Kommissionen ska arbeta för att se

till att dessa åtaganden genomförs på ett liknande sätt av

unionens internationella partner.

(90)

Tre år efter ikraftträdandet av den delegerade akt enligt

vilken marknadsföringspasset blivit tillämpligt för alla

AIF-förvaltare bör Esma avge ett yttrande om hur det

då gällande marknadsföringspasset och de nationella ord­

ningarna för privata placeringar (private placement) fun­

gerar. Esma bör också ge råd om avslutandet av sådana

nationella ordningar. Kommissionen bör anta en delege­

rad akt inom tre månader efter att ha mottagit Esmas

yttrande och råd med beaktande av kriterierna i och

målen med detta direktiv, bland annat beträffande den

inre marknaden, investerarskydd och effektiv övervakning

av systemrisk, med en specificering av den dag då de

nationella ordningar som avses i detta direktiv bör av­

slutas i alla medlemsstater.

(91)

Fyra år efter utgången av tidsfristen för införlivande av

detta direktiv bör kommissionen på grundval av offent­

liga samråd och i ljuset av diskussionerna med de behö­

riga myndigheterna inleda en översyn av tillämpningen

av och tillämpningsområdet för detta direktiv. Översynen

bör innehålla en analys av de erfarenheter som gjorts vid

tillämpningen av direktivet, effekterna för investerare,

AIF-fonder och AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän­

der, och i vilken mån direktivets mål har uppnåtts, och

vid behov förslag till lämpliga ändringar. Översynen bör

innehålla en allmän genomgång av hur detta direktivs

regler fungerar och vilka erfarenheter som gjorts vid till­

lämpningen av dem. I sin översyn bör kommissionen

undersöka Esmas och de behöriga unionsmyndigheternas

funktioner när det gäller att säkerställa en effektiv över­

vakning av samtliga AIF-förvaltare som verkar på unions­

marknaderna inom ramen för detta direktiv, inklusive,

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/13

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

61

bland annat – i enlighet med förordning (EU)

nr 1095/2010 - genom att ge Esma ytterligare tillsyns­

ansvar på området auktorisering av och tillsyn över icke

EU-baserade AIF-förvaltare. I detta sammanhang bör

kommissionen bedöma kostnaderna och fördelarna med

att ge Esma sådana arbetsuppgifter.

(92)

Detta direktiv syftar till att skapa en ram som kan han­

tera de potentiella risker som kan uppstå som ett resultat

av AIF-förvaltares verksamhet och säkerställa att de be­

höriga myndigheterna i unionen övervakar dessa risker

på ett effektivt sätt. Det är nödvändigt att skapa ett strikt

ramverk för reglering och tillsyn utan luckor i finans­

regleringen. I detta sammanhang hänvisas till befintliga

krav på professionella investerare att visa vederbörlig

skicklighet, aktsamhet och omsorg enligt den relevanta

reglering som gäller för sådana investerare. Kommissio­

nen uppmanas att se över den relevanta lagstiftningen

vad avser professionella investerare i syfte att bedöma

behovet av strängare krav vad avser det förfarande för

vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg som

måste tillämpas av professionella investerare i unionen,

som på eget initiativ investerar i icke EU-baserade finan­

siella produkter, bland annat icke EU-baserade AIF-fon­

der.

(93)

Kommissionen bör när denna översyn är avslutad lägga

fram en rapport till Europaparlamentet och rådet som vid

behov innehåller ändringsförslag med beaktande av direk­

tivets mål och de potentiella effekterna för investerare,

AIF-fonder eller AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän­

der.

(94)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa

en hög nivå på skyddet av investerare genom att fastställa

ett gemensamt ramverk för auktorisation av och tillsyn

över AIF-förvaltare, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna, vilket framgår av bristerna

i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaterna samt i

tillsynen över dessa aktörer, och det därför bättre kan

uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en­

lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördra­

get. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­

digt för att uppnå detta mål.

(95)

Direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG, Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av

den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut ( 1 )

och förordning (EU) nr 1095/2010 bör följaktligen änd­

ras i enlighet därmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för auktorisation, löpande

verksamhet och transparens när det gäller förvaltare av

alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar och/

eller marknadsför alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) i

unionen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Med förbehåll för punkt 3 i denna artikel och artikel 3 ska

detta direktiv tillämpas på

a) EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-

fonder, oberoende av om dessa AIF-fonder är EU-baserade

AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-fonder,

b) icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera

EU-baserade AIF-fonder, och

c) icke EU-baserade AIF-förvaltare som marknadsför en eller

flera AIF-fonder i unionen, oberoende av om dessa AIF-fon­

der är EU-baserade AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-

fonder,

2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 saknar det

betydelse

a) om AIF-fonden är öppen eller sluten,

b) om AIF-fonden har bildats på kontraktsrättslig grund eller

enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund eller

har någon annan rättslig form,

c) vilken rättslig struktur AIF-fonden har.

3. Direktivet ska inte tillämpas på följande enheter:

a) Holdingbolag.

b)

Tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv

2003/41/EG, i förekommande fall inklusive de auktoriserade

enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och

agerar för deras räkning som avses i artikel 2.1 i det direk­

tivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i

det direktivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder.

c) Överstatliga institutioner som Europeiska centralbanken, Eu­

ropeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden,

europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala

utvecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafon­

den, och andra överstatliga institutioner och liknande inter­

nationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller

organisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa

fonder agerar i allmänhetens intresse.

d) Nationella centralbanker.

SV

L 174/14

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

62

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

e) Nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller

andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till

system för social trygghet och pensionssystem.

f) Program för anställdas andelsägande och program för an­

ställdas sparande.

g) Specialföretag för värdepapperisering.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se

till att de AIF-förvaltare som avses i punkt 1 fortlöpande följer

detta direktiv.

Artikel 3

Undantag

1. Detta direktiv ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den

mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare

är AIF-förvaltaren eller AIF-förvaltarens moderföretag eller dot­

terföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, un­

der förutsättning att ingen av dessa investerare själv är en AIF-

fond.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 46 ska

endast punkterna 3 och 4 i den här artikeln tillämpas på föl­

jande AIF-förvaltare:

a) AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett

företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen­

sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt

direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon­

der vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som för­

värvats med användning av finansiell hävstång, sammanlagt

inte överstiger tröskelvärdet 100 miljoner EUR, eller

b) AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett

företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen­

sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt

direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon­

der vars förvaltade tillgångar sammanlagt inte överstiger trös­

kelvärdet 500 miljoner EUR om AIF-fondportföljerna består

av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till in­

lösen under en period på fem år från dagen för den första

placeringen i respektive AIF-fond.

3. Medlemsstaterna ska se till att de AIF-förvaltare som avses

i punkt 2 minst

a) är föremål för registrering hos de behöriga myndigheterna i

sina hemmedlemsstater,

b) vid registreringstillfället identifierar sig själva och de AIF-fon­

der som de förvaltar inför de behöriga myndigheterna i sina

hemmedlemsstater,

c) vid registreringstillfället lämnar information om investerings­

strategierna för de AIF-fonder som de förvaltar till de behö­

riga myndigheterna i sina hemmedlemsstater,

d) regelbundet ger de behöriga myndigheterna i hemmedlems­

staten information om de huvudsakliga instrument som de

bedriver handel med och om viktiga exponeringar och de

största koncentrationerna i fråga om de AIF-fonder som de

förvaltar, så att de behöriga myndigheterna effektivt kan

övervaka systemrisker, och

e) underrättar de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten

om de inte längre uppfyller de villkor som anges i punkt 2.

Denna punkt och punkt 2 ska gälla utan att det påverkar till­

lämpningen av striktare bestämmelser som medlemsstaterna har

antagit för AIF-förvaltare som avses i punkt 2.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till

att den berörda AIF-förvaltaren, om villkoren i punkt 2 inte

längre är uppfyllda, ansöker om auktorisation inom 30 kalen­

derdagar i enlighet med tillämpliga förfaranden i detta direktiv.

4. De AIF-förvaltare som avses i punkt 2 ska inte åtnjuta

några av de rättigheter som ges genom detta direktiv, såvida

de inte väljer att låta sig omfattas av detta direktiv. Om AIF-

förvaltare låter sig omfattas ska direktivet vara tillämpligt i sin

helhet.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi­

cerar förfarandena för de AIF-förvaltare som väljer att låta sig

omfattas av detta direktiv i enlighet med punkt 4. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 59.2.

6.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) hur de tröskelvärden som avses i punkt 2 ska beräknas och

hur de AIF-förvaltare ska behandlas som förvaltar AIF-fonder

vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats

med användning av finansiell hävstång, under ett och samma

kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det rele­

vanta tröskelvärdet,

b) registreringsskyldigheten och skyldigheten att tillhandahålla

information för att ge möjlighet till effektiv övervakning av

systemrisken i enlighet med punkt 3, och

c) skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter som anges

i punkt 3.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/15

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

63

Artikel 4

Definitioner

1. I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) AIF-fond: företag för kollektiva investeringar, inbegripet

dess delfonder, som

i) tar emot kapital från ett antal investerare för att inve­

stera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy

till förmån för dessa investerare, och

ii) inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i direktiv

2009/65/EG.

b) AIF-förvaltare: juridiska personer vars normala verksamhet

består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder.

c) filial: ett driftställe som i AIF-förvaltares fall är en del av

AIF-förvaltaren, som saknar rättskapacitet och som tillhan­

dahåller de tjänster som AIF-förvaltaren har auktorisation

att tillhandahålla; alla driftställen som har etablerats i

samma medlemsstat av en AIF-förvaltare med stadgeenligt

säte i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland ska anses

utgöra en enda filial.

d) carried interest: en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller

AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen av AIF-

fonden, exklusive eventuell andel av AIF-fondens vinst

som tillfaller AIF-förvaltaren som avkastning på investering

som AIF-förvaltaren har gjort i AIF-fonden.

e) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller

juridiska personer är förenade genom

i) ägarintresse, dvs. ett innehav, direkt eller genom kon­

troll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett

företag,

ii) kontroll, dvs. en förbindelse mellan ett moderföretag

och ett dotterföretag som avses i artikel 1 i rådets

sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om

sammanställd redovisning (

1

), eller en likartad förbin­

delse mellan en fysisk eller juridisk person och ett fö­

retag; i denna punkt ska ett dotterföretag till ett dotter­

företag också anses vara ett dotterföretag till dessa dot­

terföretags moderföretag.

Som nära förbindelse ska även anses en situation där två

eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en

varaktig förbindelse till en och samma person genom ett

kontrollförhållande.

f) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter i medlems­

staterna som enligt lag eller annan författning har behö­

righet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare.

g) behöriga myndigheter i förhållande till ett förvaringsinstitut:

i) om förvaringsinstitutet är ett kreditinstitut som är auk­

toriserat enligt direktiv 2006/48/EG, de behöriga myn­

digheter som avses i artikel 4.4 i det direktivet,

ii) om förvaringsinstitutet är ett värdepappersföretag som

är auktoriserat enligt direktiv 2004/39/EG, de behöriga

myndigheter som avses i artikel 4.1.22 i det direktivet,

iii) om förvaringsinstitutet ingår i en kategori av institut

som avses i artikel 21.3 c första stycket i detta direktiv,

de nationella myndigheter i dess hemmedlemsstat som

enligt lag eller annan författning har behörighet att

utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,

iv) om förvaringsinstitutet är en sådan enhet som avses i

artikel 21.3 tredje stycket i detta direktiv, de nationella

myndigheterna i den medlemsstat där denna enhet har

sitt stadgeenliga säte och vilka enligt lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över en

sådan enhet, eller det officiella organ som har behörig­

het att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet

i enlighet med tillämplig uppförandekod,

v) om förvaringsinstitutet är utsett till förvaringsinstitut

för en icke EU-baserad AIF-fond enligt artikel 21.5 b

i detta direktiv och inte omfattas av tillämpningsområ­

det för leden i-iv i denna punkt, de berörda nationella

myndigheterna i det tredjeland där förvaringsinstitutet

har sitt stadgeenliga säte.

h) en EU-baserad AIF-fonds behöriga myndigheter: de nationella

myndigheter i en medlemsstat som enligt lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon­

der.

i) kontroll: ägarkontroll enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

SV

L 174/16

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

64

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

j) etablerad:

i) för AIF-förvaltare, ha sitt stadgeenliga säte i,

ii) för AIF-fonder, vara auktoriserad eller registrerad i eller,

när fonden varken är auktoriserad eller registrerad, ha

sitt stadgeenliga säte i,

iii) för förvaringsinstitut, ha sitt stadgeenliga säte eller en

filial i,

iv) för rättsliga representanter som är juridiska personer,

ha sitt stadgeenliga säte eller en filial i,

v) för rättsliga representanter som är fysiska personer ha

sin hemvist i.

k) EU-baserad AIF-fond:

i) en AIF-fond som är auktoriserad eller registrerad i en

medlemsstat enligt tillämplig nationell lagstiftning, eller

ii) en AIF-fond som inte är auktoriserad eller registrerad i

en medlemsstat men har sitt stadgeenliga säte och/eller

huvudkontor i en medlemsstat.

l) EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som har sitt

stadgeenliga säte i en medlemsstat.

m) feeder-AIF-fond: en AIF-fond som

i) investerar minst 85 % av sina tillgångar i andelar eller

aktier i en annan AIF-fond (master-AIF-fonden), eller

ii) investerar minst 85 % av sina tillgångar i mer än en

master-AIF-fond och dessa master-AIF-fonder har iden­

tiska investeringsstrategier, eller

iii) på något annat sätt har en exponering på minst 85 %

av sina tillgångar mot en sådan master-AIF-fond.

n) finansiellt instrument: instrument enligt definitionen i avsnitt

C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

o) holdingbolag: företag med aktieinnehav i ett eller flera andra

företag, vars affärsidé är att fullfölja en affärsstrategi eller

affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående före­

tag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång

sikt, och som antingen är ett företag som

i) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna

till handel på en reglerad marknad i unionen, eller

ii) inte huvudsakligen har etablerats för att generera av­

kastning åt sina investerare genom avyttring av sina

dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår

av företagets årsredovisning eller andra offentliga hand­

lingar.

p) en AIF-fonds hemmedlemsstat:

i) den medlemsstat i vilken AIF-fonden är auktoriserad

eller registrerad i enlighet med nationell lagstiftning

eller, när det gäller flera auktorisationer eller registre­

ringar, den medlemsstat i vilken AIF-fonden först auk­

toriserades eller registrerades, eller

ii) om AIF-fonden varken är auktoriserad eller registrerad i

en medlemsstat, den medlemsstat där AIF-fonden har

sitt stadgeenliga säte och/eller huvudkontor.

q) en AIF-förvaltares hemmedlemsstat: den medlemsstat där AIF-

förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. För icke EU-baserade

AIF-förvaltare ska alla hänvisningar till AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat i detta direktiv läsas som referensmedlems­

staten, såsom föreskrivs i kapitel VII.

r) en AIF-förvaltares värdmedlemsstat:

i) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en

EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade AIF-

fonder,

ii) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en

EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak­

tier i en EU-baserad AIF-fond,

iii) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en

EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak­

tier i en icke EU-baserad AIF-fond,

iv) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där

en icke EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade

AIF-fonder, eller

v) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där

en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier

eller andelar i en EU-baserad AIF-fond, eller

vi) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där

en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier

eller andelar i en icke EU-baserad AIF-fond.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/17

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

65

s) startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket

a och b i direktiv 2006/48/EG,

t) emittent: en emittent i den mening som avses i artikel 2.1 d

i direktiv 2004/109/EG när denna emittent har sitt stad­

geenliga säte i unionen och när dess aktier är upptagna till

handel på en reglerad marknad i den mening som avses i

artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.

u) rättslig representant: fysisk person som har sin hemvist i

unionen eller juridisk person som har sitt stadgeenliga

säte i unionen, och som uttryckligen utsedd av en icke

EU-baserad AIF-förvaltare handlar för en sådan icke EU-

baserad AIF-förvaltares räkning gentemot myndigheter,

kunder, organ och motparter till den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren i unionen när det gäller den icke EU-base­

rade AIF-förvaltarens skyldigheter enligt detta direktiv.

v) finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förval­

tare ökar exponeringen för en AIF-fond som den förvaltar

genom lån av kontanter eller värdepapper, eller genom

finansiell hävstång som härrör från derivatinstrument eller

på något annat sätt.

w) förvaltning av AIF-fonder: att utföra åtminstone investerings­

förvaltningsfunktioner enligt punkt 1 a eller b i bilaga I till

en eller flera AIF-fonder.

x) marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller place­

ring, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens

räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne

förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist

eller stadgeenligt säte i unionen.

y) master-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond

investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i

enlighet med led m.

z) referensmedlemsstat: den medlemsstat som fastställs i enlig­

het med artikel 37.4.

aa) icke EU-baserad AIF-fond: en AIF-fond som inte är en EU-

baserad AIF-fond.

ab) icke EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som inte är

en EU-baserad AIF-förvaltare.

ac) onoterat företag: företag som har sitt stadgeenliga säte i

unionen och vars aktier inte är upptagna till handel på

en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i

direktiv 2004/39/EG.

ad) kapitalbas: de medel som avses i artiklarna 56–67 i direktiv

2006/48/EG.

ae) moderföretag: ett moderföretag i den mening som avses i

artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

af) prime broker: kreditinstitut, reglerat värdepappersföretag el­

ler annan enhet som är föremål för reglering och fortlö­

pande tillsyn, som erbjuder professionella investerare tjäns­

ter för att primärt finansiera eller utföra transaktioner med

finansiella instrument som motpart, och som även kan

tillhandahålla andra tjänster, t.ex. clearing och avveckling,

depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lös­

ningar och stödtjänster.

ag) professionell investerare: investerare som anses vara en pro­

fessionell kund eller som, på begäran, kan behandlas som

en professionell kund i den mening som avses i bilaga II

till direktiv 2004/39/EG.

ah) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägarandel i en AIF-

fond som motsvarar 10 % eller mer av kapitalet eller av

rösträtten i enlighet med artiklarna 9 och 10 i direktiv

2004/109/EG, med beaktande av villkoren för samman­

slagning av innehavet enligt artikel 12.4 och 12.5 i det

direktivet, eller som gör det möjligt att utöva ett väsentligt

inflytande över förvaltningen av den AIF-fond där inneha­

vet finns.

ai) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarrepresentanter enligt de­

finitionen i artikel 2 e i direktiv 2002/14/EG

aj) icke-professionell investerare: en investerare som inte är en

professionell investerare.

ak) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna

1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

al) en icke EU-baserad AIF-fonds tillsynsmyndigheter: de nationella

myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon­

der.

am) en icke EU-baserad AIF-förvaltares tillsynsmyndigheter: de na­

tionella myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller

annan författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-

förvaltare.

SV

L 174/18

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

66

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

an) specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda

syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiserings­

transaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Eu­

ropeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av

den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och

skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperi­

seringstransaktioner ( 1 ) och annan lämplig verksamhet för

att uppnå detta mål.

ao) fondföretag: ett företag för kollektiva investeringar i över­

låtbara värdepapper som är auktoriserat enligt artikel 5 i

direktiv 2009/65/EG.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ad i den här artikeln ska

artiklarna 13–16 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepap­

persföretag och kreditinstitut ( 2 ) gälla i tillämpliga delar.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förebehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) metoderna för att använda finansiell hävstång, enligt defini­

tionen av finansiell hävstång i punkt 1 v, inklusive sådana

finansiella eller rättsliga strukturer som rör tredje part som

kontrolleras av den berörda AIF-fonden, och

b) hur den finansiella hävstången ska beräknas.

4. När så krävs vid tillämpningen av detta direktiv och för att

säkerställa lika villkor för tillämpningen av direktivet ska den

Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och

marknadsmyndigheten) (Esma) utarbeta förslag till tekniska

standarder för tillsyn för att fastställa typerna av AIF-förvaltare.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 5

Fastställande av AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att varje AIF-fond som förval­

tas inom ramen för tillämpningsområdet för detta direktiv har

en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att detta direktiv efter­

levs. AIF-förvaltaren ska antingen vara

a) en extern förvaltare, som är den juridiska person som utsetts

till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fondens räkning

och som därigenom är ansvarig för AIF-fondens förvaltning

(externa AIF-förvaltare), eller

b) om AIF-fondens rättsliga form tillåter intern förvaltning och

dess ledningsorgan väljer att inte utse en extern AIF-förval­

tare, AIF-fonden själv, som då ska auktoriseras som AIF-för­

valtare.

2. När en extern AIF-förvaltare inte kan säkerställa efterlev­

naden av detta direktiv för vilka en AIF-fond eller annan enhet

för dess räkning är ansvarig, ska denne omedelbart underrätta

de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat och, i till­

lämpliga fall, de behöriga myndigheterna för den berörda EU-

baserade AIF-fonden. De behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat ska kräva att denna vidtar de åtgärder

som krävs för att råda bot på situationen.

3.

Om den bristande efterlevnaden fortsätter trots de åtgärder

som avses i punkt 2, och om det rör sig om en EU-baserad AIF-

förvaltare eller en EU-baserad AIF-fond, ska de behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat kräva att denna

frånträder uppdraget som AIF-förvaltare av denna AIF-fond.

AIF-fonden får i sådana fall inte längre marknadsföras i unio­

nen. Om det gäller en icke EU-baserad AIF-förvaltare som för­

valtar en icke EU-baserad AIF-fond får AIF-fonden inte längre

marknadsföras i unionen. De behöriga myndigheterna i AIF-

förvaltarens hemmedlemsstat ska omedelbart underrätta de be­

höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

KAPITEL II

AUKTORISATION AV AIF-FÖRVALTARE

Artikel 6

Villkor för att verka som AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen AIF-förvaltare

förvaltar AIF-fonder utan att ha auktoriserats i enlighet med

detta direktiv.

En AIF-förvaltare som auktoriserats i enlighet med detta direktiv

ska vid varje tidpunkt uppfylla villkoren för auktorisation i detta

direktiv.

2. Medlemsstaterna ska kräva att ingen extern AIF-förvaltare

ägnar sig åt annan verksamhet än den som avses i bilaga I till

detta direktiv samt förvaltning av fondföretag, under förutsätt­

ning att auktorisation för detta har erhållits enligt direktiv

2009/65/EG.

3. Medlemsstaterna ska kräva att internt förvaltade AIF-fon­

der inte ägnar sig åt annan verksamhet än intern förvaltning av

denna AIF-fond i enlighet med bilaga I.

4. Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna auk­

torisera en extern AIF-förvaltare att tillhandahålla följande tjäns­

ter:

a) Förvaltning av investeringsportföljer, inklusive portföljer som

ägs av pensionsfonder och tjänstepensionsinstitut i enlighet

med artikel 19.1 i direktiv 2003/41/EG enligt uppdrag som

investerare ger på diskretionär, kundspecifik basis.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/19

( 1 ) EUT L 15, 20.1.2009, s. 1.

( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

67

b) Sidotjänster som innefattar:

i) investeringsrådgivning,

ii) förvaring och administration av aktier eller andelar i

företag för kollektiva investeringar,

iii) mottagande och vidarebefordran av order beträffande fi­

nansiella instrument.

5.

AIF-förvaltare ska inte auktoriseras enligt detta direktiv för

att

a) endast tillhandahålla de tjänster som anges i punkt 4,

b) tillhandahålla de sidotjänster som avses i punkt 4 b utan att

även ha auktorisation för att tillhandahålla de tjänster som

avses i punkt 4 a,

c) endast ägna sig åt sådan verksamhet som avses i punkt 2 i

bilaga I, eller

d) tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 a i bilaga I

utan att tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 b i

bilaga I och eller tvärtom.

6. Artiklarna 2.2, 12, 13, och 19 i direktiv 2004/39/EG ska

tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av de tjänster som

avses i punkt 4 i den här artikeln.

7. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare förser de be­

höriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater med de uppgif­

ter som krävs för att myndigheterna fortlöpande ska kunna

övervaka att villkoren i detta direktiv är uppfyllda.

8. Värdepappersföretag som auktoriserats enligt direktiv

2004/39/EG och kreditinstitut som auktoriserats enligt direktiv

2006/48/EG ska inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv

för att erbjuda investeringstjänster såsom individuell portföljför­

valtning avseende AIF-fonder. Värdepappersföretag får emeller­

tid endast erbjuda eller placera, direkt eller indirekt, andelar eller

aktier i AIF-fonder till eller hos investerare i unionen i den mån

andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta

direktiv.

Artikel 7

Ansökan om auktorisation

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare ansöker om

auktorisation hos de behöriga myndigheterna i sin hemmed­

lemsstat.

2. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an­

söker om auktorisation tillhandahåller följande uppgifter om

AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hemmed­

lemsstat:

a) Information om de personer som faktiskt leder AIF-förvalta­

rens verksamhet.

b) Identitetsuppgifter för fysiska eller juridiska personer som

direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i AIF-för­

valtaren och har kvalificerade innehav samt beloppen för

dessa innehav.

c) En verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruk­

tur som bland annat innehåller uppgifter om hur den avser

att uppfylla sina skyldigheter enligt kapitlen II, III och IV

samt i tillämpliga fall kapitlen V, VI, VII och VIII.

d) Information om ersättningspolicy och ersättningspraxis en­

ligt artikel 13.

e) Information om arrangemangen för att till tredje part dele­

gera och vidaredelegera funktioner som avses i artikel 20.

3. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an­

söker om auktorisation även överlämnar följande uppgifter om

de AIF-fonder som denne avser att förvalta till de behöriga

myndigheterna i sin hemmedlemsstat:

a) Information om investeringsstrategier, bland annat om typen

av underliggande fonder om AIF-fonden är en fond-i-fond,

AIF-förvaltarens policy vad avser användning av finansiell

hävstång, och riskprofiler och andra uppgifter om de AIF-

fonder som denne förvaltar eller avser att förvalta, inklusive

uppgifter om de medlemsstater eller tredjeländer där sådana

AIF-fonder är etablerade eller förväntas bli etablerade.

b) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-

fonden är en feeder-AIF-fond.

c) Fondbestämmelser eller bolagsordningar för varje AIF-fond

som AIF-förvaltaren avser att förvalta.

d) Information om arrangemangen för att utse förvaringsinsti­

tut enligt artikel 21, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren

avser att förvalta.

e) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1, för varje

AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att förvalta.

4. När ett förvaltningsbolag är auktoriserat i enlighet med

direktiv 2009/65/EG (förvaltningsbolag för fondföretag) och an­

söker om auktorisation som AIF-förvaltare enligt detta direktiv,

ska de behöriga myndigheterna inte kräva att förvaltningsbola­

get för fondföretag lämnar information eller handlingar som

förvaltningsbolaget för fondföretag redan har lämnat in när

det ansökte om auktorisation enligt direktiv 2009/65/EG, för­

utsatt att denna information eller dessa handlingar fortfarande

är aktuella.

SV

L 174/20

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

68

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

5. De behöriga myndigheterna ska en gång per kvartal infor­

mera Esma om beviljade eller återkallade auktorisationer i en­

lighet med detta kapitel.

Esma ska föra ett centralt offentligt register med uppgift om

varje AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt detta direktiv, en

förteckning över alla AIF-fonder som förvaltas och/eller mark­

nadsförs i unionen av sådana AIF-förvaltare samt den behöriga

myndigheten för varje sådan AIF-förvaltare. Registret ska vara

tillgängligt i elektronisk form.

6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att specificera den information som ska lämnas till de

behöriga myndigheterna i samband med ansökan om auktori­

sation av en AIF-förvaltare, inklusive verksamhetsplan.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar

och förfaranden för att överlämna uppgifter i enlighet med

punkt 6 första stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Villkor för beviljande av auktorisation

1. De behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares hemmed­

lemsstat får bevilja auktorisation endast om

a) de har förvissat sig om att AIF-förvaltaren kommer att kunna

uppfylla villkoren i detta direktiv,

b) AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig ka­

pitalbas, i enlighet med artikel 9,

c) de personer som i praktiken leder en AIF-förvaltares verk­

samhet har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfaren­

het, även i fråga om de investeringsstrategier som tillämpas

av de AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren; namnen

på dessa personer samt namnen på var och en som efter­

träder dem ska utan dröjsmål meddelas de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, och ledningen av

AIF-förvaltarens verksamhet ska beslutas av minst två perso­

ner som uppfyller dessa villkor,

d) de aktieägare eller medlemmar i AIF-förvaltaren som har

kvalificerade innehav är lämpliga med tanke på behovet av

att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av AIF-för­

valtaren, och

e) AIF-förvaltaren har både sitt huvudkontor och sitt stadgeen­

liga säte i samma medlemsstat.

Auktorisationen ska gälla i alla medlemsstater.

2. De behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna

som berörs ska tillfrågas innan auktorisation beviljas följande

AIF-förvaltare:

a) Ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltnings­

bolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett

kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisa­

tion i en annan medlemsstat,

b) ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-för­

valtare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett vär­

depappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäk­

ringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och

c) ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska

personer som de som har kontroll över en annan AIF-för­

valtare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepap­

persföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med

auktorisation i en annan medlemsstat.

3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat ska vägra auktorisation om de är förhindrade att på

ett effektivt sätt utöva sina tillsynsfunktioner på grund av något

av följande:

a) Nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och andra fysiska

eller juridiska personer,

b) lagar eller andra författningar i ett tredjeland som gäller för

fysiska eller juridiska personer med vilka AIF-förvaltaren har

nära förbindelser,

c) svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra för­

fattningar.

4. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat får begränsa räckvidden för auktorisationen, särskilt i

fråga om investeringsstrategierna i de AIF-fonder som AIF-för­

valtaren har rätt att förvalta.

5. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat ska skriftligen underrätta de sökande inom tre månader

från det att en fullständig ansökan har lämnats in om huruvida

auktorisation har beviljats eller inte. De behöriga myndigheterna

får förlänga denna period med upp till tre månader när de anser

det lämpligt med hänsyn till de särskilda omständigheterna i

ärendet och efter att ha underrättat AIF-förvaltaren om detta.

Vid tillämpningen av denna punkt ska en ansökan anses vara

fullständig om AIF-förvaltaren har överlämnat minst de uppgif­

ter som avses i artikel 7.2 a–d och 7.3 a och b.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/21

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

69

AIF-förvaltare får börja förvalta AIF-fonder med de investerings­

strategier som beskrivs i ansökan i enlighet med artikel 7.3 a i

sin hemmedlemsstat så snart som auktorisationen har beviljats,

dock tidigast en månad efter det att de överlämnat de eventuella

uppgifter som saknas och som avses i artikel 7.2 e och 7.3 c, d

och e.

6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn i syfte att specificera de

a) krav som ska gälla AIF-förvaltare enligt punkt 3,

b) krav som ska gälla aktieägare och medlemmar med kvalifi­

cerade innehav som avses i punkt 1 d

c) faktorer som kan hindra de behöriga myndigheterna från att

utöva en effektiv tillsyn.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 9

Startkapital och kapitalbas

1. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som är en

internt förvaltad AIF-fond har ett startkapital på minst 300 000

EUR.

2. När en AIF-förvaltare är utsedd till extern förvaltare för

AIF-fonder ska den ha ett startkapital på minst 125 000 EUR.

3. Om värdet på portföljerna av AIF-fonder under AIF-för­

valtarens förvaltning överstiger 250 miljoner EUR ska AIF-för­

valtaren kunna skjuta till ett kompletterande belopp i kapital­

basen. Detta kompletterande belopp i kapitalbasen ska motsvara

0,02 % av det belopp med vilket värdet av AIF-förvaltarens

portföljer överstiger 250 miljoner EUR, men summan av det

startkapital och de extra medel som krävs ska dock inte över­

stiga 10 miljoner EUR.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska AIF-fonder som förval­

tas av AIF-förvaltaren, inbegripet AIF-fonder för vilka AIF-för­

valtaren har delegerat funktioner i enlighet med artikel 20, men

med undantag för AIF-portföljer vars förvaltning delegerats till

AIF-förvaltaren, betraktas som AIF-förvaltarens portföljer.

5. Oberoende av punkt 3 får en AIF-förvaltares kapitalbas

aldrig vara lägre än det belopp som krävs enligt artikel 21 i

direktiv 2006/49/EG.

6. Medlemsstaterna får tillåta AIF-förvaltare att inte tillhan­

dahålla upp till 50 % av det kompletterande belopp i kapitalba­

sen som avses i punkt 3, om de beviljats en garanti på samma

belopp av ett kreditinstitut eller försäkringsföretag som har sitt

stadgeenliga säte i en medlemsstat eller i ett tredjeland där det

omfattas av tillsynsregler som av de behöriga myndigheterna

anses likvärdiga med dem som fastställs i unionsrätten.

7. För att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar som

uppstår på grund av sådan verksamhet som AIF-förvaltare får

bedriva enligt detta direktiv ska både internt förvaltade AIF-

fonder och externa AIF-förvaltare antingen

a) ha extra kapitalbasmedel som är tillräckliga för att täcka

eventuella risker för skadeståndsansvar som har sin grund i

fel eller försumlighet i verksamheten, eller

b) ha en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som har sin

grund i fel eller försumlighet i verksamheten och som är

lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

8. Kapitalbasen, inklusive alla extra kapitalbasmedel enligt

punkt 7 a, ska investeras i likvida tillgångar eller tillgångar

som enkelt kan omvandlas till likvida medel på kort sikt, och

får inte innehålla spekulativa positioner.

9.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder med avseende på punkt 7 i den här artikeln

för att närmare ange

a) de risker som de extra kapitalbasmedlen eller ansvarsförsäk­

ringen måste täcka,

b) villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens lämp­

lighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, och

c) tillvägagångssättet för att bestämma den fortlöpande anpass­

ningen av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av

ansvarsförsäkringen.

10. Med undantag för punkterna 7 och 8 och de delegerade

akter som antagits enligt punkt 9, ska denna artikel inte gälla

AIF-förvaltare som också är förvaltningsbolag för fondföretag.

Artikel 10

Ändringar av auktorisationens räckvidd

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare, innan de

genomför någon ändring, underrättar de behöriga myndighe­

terna i sina hemmedlemsstater om alla väsentliga förändringar

av villkoren för beviljandet av den ursprungliga auktorisationen,

särskilt väsentliga ändringar av den information som de lämnat

i enlighet med artikel 7.

SV

L 174/22

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

70

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

2. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten be­

slutar att införa begränsningar eller att inte godta dessa änd­

ringar ska de inom en månad från mottagandet av anmälan

informera AIF-förvaltaren. De behöriga myndigheterna får för­

länga denna period med upp till en månad när de anser att

detta är nödvändigt med hänsyn till de särskilda omständighe­

terna i ärendet och efter att ha informerat AIF-förvaltaren om

detta. Ändringarna ska genomföras om de behöriga myndighe­

terna inom den relevanta bedömningsperioden inte motsätter

sig ändringarna.

Artikel 11

Återkallande av auktorisation

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

får återkalla en auktorisation som beviljats en AIF-förvaltare,

som

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli­

gen avstår från auktorisationen eller under de närmast före­

gående sex månaderna har upphört med den verksamhet

som omfattas av detta direktiv, om inte den berörda med­

lemsstaten har bestämmelser om att auktorisationen förfaller

i sådana fall,

b) har erhållit auktorisationen genom att lämna falska uppgifter

eller på något annat otillbörligt sätt,

c) inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av auktorisa­

tionen, eller

d) inte längre följer direktiv 2006/49/EG, om dess auktorisation

också omfattar sådan diskretionär portföljförvaltning som

avses i artikel 6.4 a i detta direktiv,

e) allvarligt eller systematiskt har överträtt de bestämmelser

som har antagits enligt detta direktiv, eller

f) omfattas av något i nationell lagstiftning angivet fall utanför

detta direktivs tillämpningsområde som leder till återkallelse.

KAPITEL III

VERKSAMHETSVILLKOR FÖR AIF-FÖRVALTARE

AVSNITT 1

Allmänna krav

Artikel 12

Allmänna principer

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att AIF-förvaltare alltid:

a) handlar hederligt, med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och

omsorg samt rättvist under utförandet av sin verksamhet,

b) handlar så att det bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar

eller dem som investerar i dessa samt marknadens integritet,

c) har och effektivt utnyttjar de resurser och förfaranden som

är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera

väl,

d) vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter

och, om sådana inte kan undvikas, för att identifiera, hantera

och, vid behov, redovisa dessa intressekonflikter i syfte att

hindra dem från att påverka AIF-fondens och dess investe­

rares intressen negativt och se till att de AIF-fonder som de

förvaltar behandlas rättvist,

e) iakttar alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det

bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar eller dem som

investerar i dessa och marknadens integritet,

f) behandla alla investerare i AIF-fonderna rättvist.

Ingen investerare i en AIF-fond får ges förmånsbehandling, om

inte uppgift om sådan förmånsbehandling lämnas i relevanta

fondbestämmelser eller bolagsordningen för AIF-fonden.

2. De AIF-förvaltare vars auktorisation även omfattar sådan

diskretionär portföljförvaltning som avses i artikel 6.4 a ska

a) inte tillåtas investera hela eller delar av kundens portfölj i

aktier eller andelar i de AIF-fonder de förvaltar, om inte

kunden godkänt detta på förhand,

b) med avseende på de tjänster som avses i artikel 6.4 omfattas

av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den

3 mars 1997 om system för ersättning till investerare ( 1 ).

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange de kriterier som de

berörda behöriga myndigheterna ska tillämpa vid bedömningen

av huruvida AIF-förvaltare fullgör sina skyldigheter enligt

punkt 1.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/23

( 1 ) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

71

Artikel 13

Ersättning

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare har en ersätt­

ningspolicy och -praxis som är förenlig med och främjar en

sund och effektiv riskhantering och som inte uppmuntrar till

risktagande som strider mot riskprofilen, fondbestämmelser eller

bolagsordningar för de AIF-fonder som de förvaltar när det

gäller sådana personalkategorier, inbegripet den verkställande

ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla anställda vars

totala ersättning gör att de hamnar i samma ersättningsklass

som den verkställande ledningen och risktagare, som i tjänsten

utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilerna för de AIF-för­

valtare eller de AIF-fonder som de förvaltar.

AIF-förvaltare ska fastställa ersättningspolicy och -praxis i enlig­

het med bilaga II.

2. Esma ska se till att det finns riktlinjer om en sund ersätt­

ningspolicy som är förenliga med bilaga II. Riktlinjerna ska

beakta de principer om en sund ersättningspolicy som beskrivs

i rekommendation 2009/384/EG, storleken på AIF-förvaltarna

och på de AIF-fonder som de förvaltar, deras interna organisa­

tion samt deras verksamhets art, omfattning och komplexitet.

Esma ska samarbeta nära med den Europeiska tillsynsmyndig­

heten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA).

Artikel 14

Intressekonflikter

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare vidtar alla

rimliga åtgärder för att identifiera intressekonflikter som uppstår

under förvaltningen av AIF-fonder mellan

a) AIF-förvaltaren, inbegripet dess ledning, anställda eller varje

annan person med direkt eller indirekt anknytning till denna

AIF-förvaltare genom kontroll, och den AIF-fond som för­

valtas av AIF-förvaltaren eller investerare i denna AIF-fond,

b) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan

AIF-fond eller investerare i denna andra AIF-fond,

c) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan

av AIF-förvaltarens kunder,

d) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och ett fond­

företag som förvaltas av AIF-förvaltaren eller investerare i det

fondföretaget, eller

e) två av AIF-förvaltarens kunder.

AIF-förvaltare ska upprätthålla och tillämpa effektiva organisato­

riska och administrativa system så att alla rimliga mått och steg

vidtas för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intres­

sekonflikter i syfte att hindra dem från att påverka AIF-fonder­

nas och dess investerares intressen negativt.

AIF-förvaltare ska i sin egen driftsmiljö upprätta skiljelinjer mel­

lan ansvarsområden och uppgifter som kan uppfattas som in­

bördes oförenliga eller som eventuellt kan ge upphov till syste­

matiska intressekonflikter. AIF-förvaltare ska bedöma om deras

verksamhetsvillkor kan ge näring åt några andra väsentliga in­

tressekonflikter och informera AIF-fondens investerare om

dessa.

2. Om de organisatoriska system som AIF-förvaltare infört

för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intressekon­

flikter inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet se till att

förhindra att investerarnas intressen skadas, ska AIF-förvaltaren

klart och tydligt informera investerarna om den allmänna arten

av eller källorna till intressekonflikterna innan den åtar sig nå­

gon verksamhet för deras räkning och utarbeta lämpliga pro­

gram och rutiner för att förebygga sådana problem.

3. När en AIF-förvaltare för AIF-fondens räkning använder

sig av en prime brokers tjänster ska villkoren anges i ett skriftligt

avtal. Eventuella möjligheter till överföring av och förfogande­

rätt över AIF-fondens tillgångar ska särskilt specificeras i detta

avtal och överensstämma med AIF-fondens fondbestämmelser

eller bolagsordning. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om

att förvaringsinstitutet ska informeras om avtalet.

AIF-förvaltaren ska visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och

omsorg när den väljer och utser en prime broker med vilken avtal

ska ingås.

4.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) olika kategorier av sådana intressekonflikter som avses i

punkt 1,

b) rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas vidta i fråga

om strukturer och organisatoriska och administrativa rutiner

i syfte att identifiera, förhindra, hantera, övervaka och infor­

mera om intressekonflikter.

Artikel 15

Riskhantering

1. AIF-förvaltare ska hålla riskhanteringsfunktionen funktio­

nellt och hierarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbe­

gripet från portföljförvaltningsfunktionerna.

Den funktionella och hierarkiska separationen av riskhanterings­

funktionerna i enlighet med första stycket ska ses över av de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i

enlighet med proportionalitetsprincipen och under förutsättning

att AIF-förvaltaren under alla omständigheter ska kunna visa att

särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter möjliggör en

oberoende riskhanteringsverksamhet, och att riskhanteringsruti­

nerna uppfyller kraven i denna artikel och är genomgående

effektiva.

SV

L 174/24

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

72

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

2. AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för

att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och

övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds inve­

steringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan

komma att exponeras.

AIF-förvaltare ska se över riskhanteringssystemen med lämpliga

intervaller, minst en gång per år, och vid behov anpassa dem.

3. AIF-förvaltare ska minst

a) tillämpa ett lämpligt, dokumenterat och regelbundet upp­

daterat förfarande för vederbörlig skicklighet, aktsamhet

och omsorg vid investeringar för AIF-fondens räkning i linje

med dennas investeringsstrategi, mål och riskprofil,

b) säkerställa att riskerna i samband med varje enskild placering

som ingår i AIF-fonden och deras samlade effekt på AIF-

fondsportföljen fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras

och övervakas korrekt, inbegripet genom användning av

lämpliga stresstester, och

c) säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar den storlek

och portföljstruktur samt de strategier och mål för investe­

ringarna som fastställts för AIF-fonden i fondbestämmelser

eller bolagsordning, prospekt och emissionsdokument.

4. AIF-förvaltare ska fastställa den högsta nivå av finansiell

hävstång som de får använda för var och en av de AIF-fonder

som de förvaltar samt i vilken utsträckning det finns förfogan­

derätt över säkerheter eller garantier kan lämnas enligt arrange­

manget för finansiell hävstång, med hänsyn till bl.a.

a) kategori av AIF-fond,

b) AIF-fondens investeringsstrategi,

c) AIF-fondens källor för den finansiella hävstången,

d) varje annan koppling eller relevant förhållande till andra

institut inom finanstjänstesektorn som skulle kunna utgöra

en systemrisk,

e) behovet av att begränsa exponeringen mot en enskild mot­

part,

f) den säkerhet som finns för den finansiella hävstången,

g) förhållandet mellan tillgångar och skulder,

h) storlek, art och omfattning av AIF-förvaltarens verksamhet

på de berörda marknaderna.

5.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) krav på AIF-förvaltarnas riskhanteringssystem i förhållande

till de risker som de löper vid förvaltningen av varje enskild

AIF-fond,

b) hur ofta riskhanteringssystemet ska ses över,

c) hur riskhanteringsfunktionen ska hållas funktionellt och hie­

rarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbegripet port­

följförvaltningsfunktionen,

d) särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter enligt

punkt 1 andra stycket,

e) de krav som avses i punkt 3.

Artikel 16

Likviditetshantering

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar och som

inte är en sluten AIF-fond utan finansiell hävstång använda sig

av ett lämpligt system för likviditetshantering och inrätta för­

faranden som gör det möjligt för dem att övervaka AIF-fondens

likviditetsrisker och säkerställa att likviditetsprofilen hos AIF-

fondens investeringar överensstämmer med dess underliggande

skyldigheter.

AIF-förvaltare ska regelbundet genomföra stresstester, under

normala och exceptionella likviditetsförhållanden, som gör det

möjligt för dem att bedöma AIF-fondens likviditetsrisker och

övervaka AIF-fondens likviditetsrisker i enlighet med resultaten

av dessa.

2. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

investeringsstrategin, likviditetsprofilen och inlösenpolicyn är

konsekventa.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) system och förfaranden för likviditetshantering,

b) samstämmigheten mellan investeringsstrategi, likviditetsprofil

och inlösenspolicy enligt punkt 2.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/25

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

73

Artikel 17

Investeringar i värdepapperiseringspositioner

För att säkerställa en enhetlig behandling inom olika sektorer

och avlägsna oförenligheter mellan intressena hos de företag

som omformar lån till överlåtbara värdepapper och originatorer

i den mening som avses i artikel 4.41 i direktiv 2006/48/EG,

och hos AIF-förvaltare som investerar i sådana värdepapper eller

andra finansiella instrument för AIF-fonders räkning, ska kom­

missionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56

och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta

åtgärder för att närmare ange

a) de krav som originatorn, det medverkande kreditinstitutet

eller den ursprungliga långivaren ska uppfylla för att AIF-

förvaltare ska få investera i värdepapper eller andra finansi­

ella instrument av detta slag som de emitterar efter den

1 januari 2011 för AIF-fonders räkning, däribland kravet

att originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den

ursprungliga långivaren ska behålla ett ekonomiskt netto­

intresse på minst 5 %,

b) kvalitativa krav, som måste uppfyllas av AIF-förvaltare som

investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella instru­

ment för en eller flera AIF-fonders räkning.

AVSNITT 2

Organisatoriska krav

Artikel 18

Allmänna principer

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare alltid ska an­

vända tillfredsställande och lämpliga mänskliga och tekniska

resurser som krävs för att de ska kunna förvalta AIF-fonderna

på ett korrekt sätt.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska, även med beaktande av arten av de AIF-fonder som AIF-

förvaltaren förvaltar, särskilt kräva att AIF-förvaltaren har sunda

administrativa förfaranden och redovisningsrutiner, kontroll-

och säkerhetsarrangemang för elektronisk databehandling och

tillfredsställande interna kontrollmekanismer, särskilt regler för

de anställdas personliga transaktioner eller för innehav eller

förvaltning av investeringar i syfte att investera för egen räkning,

och att det åtminstone säkerställs att varje transaktion i vilken

AIF-förvaltaren medverkar avseende AIF-fonderna är möjlig att

rekonstruera med avseende på dess ursprung, de deltagande

parterna, dess art samt tiden och platsen då den ägde rum,

och att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas av AIF-för­

valtaren investeras i enlighet med fondbestämmelserna eller bo­

lagsordningen samt gällande lagstiftning.

2.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange de förfaranden och

arrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 19

Värdering

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

lämpliga och konsekventa förfaranden fastställs så att en korrekt

och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar kan genom­

föras i enlighet med denna artikel, tillämplig nationell lagstift­

ning och fondbestämmelser eller bolagsordning.

2. Reglerna för värderingen av tillgångarna och beräkningen

av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie ska fastställas

i lagstiftningen i det land där AIF-fonden har sitt stadgeenliga

säte och/eller i AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord­

ning.

3. AIF-förvaltaren ska även se till att AIF-fondens nettotill­

gångsvärde (NAV) per andel eller aktie beräknas och offentlig­

görs för investerarna i enlighet med denna artikel, tillämplig

nationell lagstiftning och fondbestämmelser eller bolagsordning.

De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att till­

gångarna värderas och att nettotillgångsvärdet (NAV) per andel

eller aktie beräknas minst en gång om året.

Om AIF-fonden är öppen, ska sådana värderingar och beräk­

ningar även genomföras med intervaller som är lämpliga vad

avser både de tillgångar som innehas av fonden och AIF-fon­

dens emissions- och inlösensintervaller.

Om AIF-fonden är sluten, ska sådana värderingar och beräk­

ningar även genomföras i fall av en ökning eller minskning

av kapitalet i den berörda AIF-fonden.

Investerarna ska informeras om värderingarna och beräkning­

arna på det sätt som föreskrivs i relevanta fondbestämmelser

eller bolagsordningar.

4. AIF-förvaltare ska se till att värderingsfunktionen utförs av

antingen

a) en extern värderare, som är en juridisk eller fysisk person

som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra

personer med nära koppling till AIF-fonden eller AIF-förval­

taren, eller

b) AIF-förvaltaren själv, under förutsättning att värderingsfunk­

tionen är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen och

att ersättningspolicy och andra åtgärder säkerställer att in­

tressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan av de

anställda undviks.

Det förvaringsinstitut som utsetts för en AIF-fond ska inte utses

till extern värderare för denna AIF-fond, såvida det inte håller

utförandet av sina förvaringsinstitutsfunktioner funktionellt och

hierarkiskt åtskilt från sina uppgifter som extern värderare och

eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och

redovisas korrekt för AIF-fondens investerare.

SV

L 174/26

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

74

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

5. När en extern värderare utför värderingsfunktionen ska

AIF-förvaltaren visa att

a) den externa värderaren omfattas av registreringsskyldighet

enligt lag, eller av lagar och andra författningar eller av

yrkesetiska regler,

b) den externa värderaren kan lämna tillräckliga yrkesmässiga

garantier för att effektivt kunna utföra den relevanta vär­

deringsfunktionen i enlighet med punkterna 1, 2 och 3, och

c) den externa värderaren har utsetts i överensstämmelse med

kraven i artikel 20.1 och 20.2 och de delegerade akter som

antagits enligt artikel 20.7.

6. Den utsedda externa värderaren ska inte delegera vär­

deringsfunktionen till tredje part.

7. AIF-förvaltaren ska underrätta de behöriga myndigheterna

i sin hemmedlemsstat om att en extern värderaren har utsetts

och dessa myndigheter får kräva att en annan extern värderare

utses i stället, om villkoren i punkt 5 inte är uppfyllda.

8. Värderingen ska utföras opartiskt och med vederbörlig

skicklighet, aktsamhet och omsorg.

9. Om värderingsfunktionen inte utförs av en oberoende

extern värderare, får den behöriga myndigheten i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat kräva att AIF-förvaltaren låter sina vär­

deringsförfaranden och/eller värderingar kontrolleras av en ex­

tern värderare eller, när så är lämpligt, av en revisor.

10. AIF-förvaltaren är ansvarig för en korrekt värdering av

AIF-fondens tillgångar, beräkningen av fondens nettotillgångs­

värde (NAV) och redovisningen av detta värde. AIF-förvaltarens

ansvar gentemot AIF-fonden och dess investerare ska därför

under inga omständigheter påverkas av att AIF-förvaltaren utsett

en extern värderare.

Utan hinder av första stycket, och oberoende av eventuella över­

enskommelser i avtal som föreskriver annorlunda, ska den ex­

terna värderaren vara ansvarigt gentemot AIF-förvaltaren för

förluster som denna åsamkas till följd av att den externa vär­

deraren genom försumlighet eller uppsåt brustit i utförandet av

sina uppgifter.

11. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a) kriterierna för förfarandena för korrekt värdering av till­

gångar och beräkning av nettotillgångsvärde (NAV) per andel

eller aktie,

b) de yrkesmässiga garantier som den externa värderaren måste

kunna lämna för att effektivt kunna utföra värderingsfunk­

tionen,

c) hur ofta det är lämpligt för öppna AIF-fonder att utföra

värderingar, med tanke på både de tillgångar som innehas

av AIF-fonden och dess emissions- och inlösenspolicy.

AVSNITT 3

Delegering av AIF-förvaltares funktioner

Artikel 20

Delegering

1. AIF-förvaltare som avser att till tredje parter delegera upp­

giften att för deras räkning utföra funktioner ska innan delege­

ringen träder i kraft underrätta de behöriga myndigheterna i sin

hemmedlemsstat. Följande villkor ska vara uppfyllda:

a) AIF-förvaltaren måste på objektiva grunder kunna motivera

hela sin delegeringsstruktur.

b) Den som delegerats uppgifter måste förfoga över tillräckliga

resurser för att utföra respektive uppgifter, och de personer

som i praktiken bedriver verksamheten ska ha erforderligt

gott anseende och tillräcklig erfarenhet.

c) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering,

får delegeringen ske endast till företag som är auktoriserade

eller registrerade som förvaltare av tillgångar och är föremål

för tillsyn, eller om det villkoret inte kan uppfyllas, endast på

villkor att de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat i förväg har godkänt delegeringen.

d) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering

och sker till ett företag i tredje land, ska utöver kraven i led c

samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat och företagets tillsynsmyndigheter sä­

kerställas.

e) Delegeringen får inte hindra en effektiv tillsyn över AIF-för­

valtaren och i synnerhet inte hindra AIF-förvaltaren från att

handla, eller AIF-fonden från att förvaltas, i investerarnas

bästa intresse.

f) AIF-förvaltaren ska kunna visa att den som delegerats upp­

gifter är kvalificerad och i stånd att utföra uppgifterna i fråga,

att den valts med all tillbörlig omsorg och att AIF-förvaltaren

själv alltid effektivt kan övervaka de delegerade funktionerna

i fråga, när som helst ge ytterligare instruktioner till den som

delegerats uppgifter och med omedelbar verkan återkalla

delegeringen, om investerarnas intressen så kräver.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/27

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

75

AIF-förvaltaren ska fortlöpande se över de tjänster som tillhan­

dahålls av varje part till vilken uppgifter delegerats.

2. Ingen delegering av portföljförvaltningen eller riskhante­

ringen får göras till

a) förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege­

rat uppgifter, eller

b) någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF-

förvaltarens eller dess investerares intressen, såvida inte en

sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvaltnings-

eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åt­

skilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt

som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hante­

ras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

3. AIF-förvaltares ansvar gentemot AIF-fonden och dess in­

vesterare ska inte påverkas av att de delegerat funktioner till

tredje part, eller av en vidaredelegering, och de ska inte heller

delegera funktioner i en sådan omfattning att de i praktiken inte

längre kan anses fungera som förvaltare av AIF-fonder och i så

stor utsträckning att de blir brevlådeföretag.

4. Den tredje parten får vidaredelegera någon av de funktio­

ner som delegerats till den till en annan part under förutsättning

att följande villkor är uppfyllda:

a) AIF-förvaltaren har på förhand godkänt vidaredelegeringen,

b) AIF-förvaltaren har underrättat de behöriga myndigheterna i

sin hemmedlemsstat innan vidaredelegeringen träder i kraft,

c) villkoren i punkt 1, under antagande att alla hänvisningar till

den som delegerats uppgifter ska anses som hänvisningar till den

som vidaredelegerats uppgifter.

5. Ingen vidaredelegering av portföljförvaltningen eller risk­

hanteringen får göras till

a) förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege­

rat uppgifter, eller

b) någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF-

förvaltarens eller AIF-fondens investerares intressen, såvida

inte en sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvalt­

nings- eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierar­

kiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter sam­

tidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras,

hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investe­

rare.

Den berörda part som delegerats uppgifter ska fortlöpande se

över de tjänster som tillhandahålls av varje part som vidarede­

legerats uppgifter.

6. Om den som vidaredelegerats funktioner i sin tur delege­

rar någon av sina funktioner ska villkoren i punkt 4 gälla i till­

lämpliga delar.

7.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) villkoren för uppfyllande av de krav som anges i punkterna

1, 2, 4 och 5,

b) de omständigheter under vilka en AIF-förvaltare ska anses ha

delegerat sina funktioner i en sådan omfattning att företaget

blir ett brevlådeföretag och därför inte längre kan betraktas

som förvaltare av en AIF-fond i enlighet med punkt 3.

AVSNITT 4

Förvaringsinstitut

Artikel 21

Förvaringsinstitut

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

ett enda förvaringsinstitut utses i enlighet med denna artikel:

2. När ett förvaringsinstitut utses ska detta dokumenteras i

ett skriftligt avtal. Avtalet ska bland annat reglera det infor­

mationsutbyte som anses vara nödvändigt för att förvarings­

institutet ska kunna utföra sina uppgifter för den AIF-fonds

räkning för vilken det utsetts som förvaringsinstitut, i enlighet

med detta direktiv och andra lagar och författningar.

3. Förvaringsinstitutet ska vara

a) ett kreditinstitut med stadgeenligt säte inom unionen som

auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG

b) ett värdepappersföretag med stadgeenligt säte inom unionen,

vilket omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i

2006/49/EG, inklusive kapitalkrav för operativa risker, och

som har auktoriserats enligt direktiv 2004/39/EG och som

även tillhandahåller sidotjänster för förvaring och handha­

vande av finansiella instrument för kunders räkning i enlig­

het med avsnitt B.1 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG; så­

dana värdepappersföretag ska under alla förhållanden ha

egna medel motsvarande minst det startkapital som anges i

artikel 9 i direktiv 2006/49/EG; eller

c) andra kategorier av institut som omfattas av tillsynsregler

och står under fortlöpande tillsyn, och som den 21 juli

2011 hör till de kategorier av institut som av medlemssta­

terna bestämts kunna utses till förvaringsinstitut enligt

artikel 23.3 i direktiv 2009/65/EG.

SV

L 174/28

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

76

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

Endast för icke EU-baserade AIF-fonder, och utan att det påver­

kar tillämpningen av punkt 5 b, får förvaringsinstitutet också

vara ett kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag

som de enheter som beskrivs i leden a och b i denna punkts

första stycke förutsatt att villkoren i punkt 6 b är uppfyllda.

För AIF-fonder som inte har någon rätt till inlösen som kan

utövas under en period på fem år från dagen för den första

investeringen, och som i enlighet med sin egen investerings­

policy generellt inte investerar i tillgångar som måste depåför­

varas enligt punkt 8 a eller generellt investerar i emittenter eller

onoterade företag i syfte att potentiellt förvärva kontroll över

sådana företag i enlighet med artikel 26, får medlemsstaterna,

utöver bestämmelserna i första och andra stycket, tillåta att

förvaringsinstitutet är en enhet som utför förvaringsinstitutsupp­

gifter som en del av sin yrkes- eller affärsverksamhet för vilken

denna enhet är registreringsskyldig enligt bestämmelser i lag

eller annan författning eller yrkesetiska regler och som kan till­

handahålla erforderliga finansiella och yrkesmässiga garantier för

att göra det möjligt för det att effektivt utföra relevanta för­

varingsinstitutsuppgifter och uppfylla därmed förenade åtagan­

den.

4. För att undvika intressekonflikter mellan förvaringsinstitu­

tet, AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och/eller dess investe­

rare ska följande gälla:

a) En AIF-förvaltare får inte fungera som förvaringsinstitut.

b) En prime broker som verkar som motpart till en AIF-fond får

inte fungera som förvaringsinstitut för denna AIF-fond, så­

vida den inte håller utförandet av sina förvaringsinstituts­

funktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilda från sina upp­

gifter som prime broker, och eventuella intressekonflikter kor­

rekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-

fondens investerare. Förvaringsinstitutet får delegera sina de­

påförvaringsfunktioner till en sådan prime broker i enlighet

med punkt 11 förutsatt att relevanta villkor är uppfyllda.

5. Förvaringsinstitutet ska vara etablerat på en av följande

platser:

a) För EU-baserade AIF-fonder, i AIF-fondens hemmedlemsstat.

b) För icke EU-baserade AIF-fonder, i det tredjeland där AIF-

fonden är etablerad, eller i hemmedlemsstaten eller referens­

medlemsstaten för den AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fon­

den.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av de krav som anges

i punkt 3 ska följande villkor vid varje tidpunkt uppfyllas när ett

förvaringsinstitut som är etablerat i ett tredjeland utses:

a) De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där andelar

eller aktier i den icke EU-baserade AIF-fonden är avsedda att

marknadsföras, och de behöriga myndigheterna (om dessa

inte finns bland de förstnämnda) i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat, har undertecknat arrangemang för samarbete och

informationsutbyte med förvaringsinstitutets behöriga myn­

digheter.

b) Förvaringsinstitutet omfattas av effektiv reglering, inklusive

minimikapitalkrav, och tillsyn av verksamheten som har

samma verkan som unionsrätten och som tillämpas effektivt.

c) Det tredjeland där förvaringsinstitutet är etablerat har inte

förts upp på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder

och territorier av FATF.

d) De medlemsstater där andelar eller aktier i den icke EU-

baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, och

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat (om denna inte finns bland

de förstnämnda), har undertecknat en överenskommelse med

det tredje land där förvaringsinstitutet är etablerat vilken till

fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal

för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett

effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive even­

tuella multilaterala skatteavtal.

e) Förvaringsinstitutet är enligt avtal ansvarigt gentemot AIF-

fonden, eller AIF-fondens investerare, i enlighet med punk­

terna 12 och 13 och ska uttryckligen utfästa sig att följa

punkt 11.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till­

lämpningen av leden a, c eller e i första stycket, får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Med stöd av de kriterier som avses punkt 17 b ska kommis­

sionen anta genomförandeakter i vilka det fastställs att sta­

bilitetsreglering och tillsyn i ett tredjeland har samma verkan

som unionsrätten och genomdrivs effektivt. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 59.2.

7. Förvaringsinstitutet ska i allmänhet se till att AIF-fondens

penningflöden övervakas korrekt, och särskilt se till att alla

betalningar från investerare eller för investerares räkning i sam­

band med teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond har

mottagits, och att alla likvida medel i AIF-fonden har bokförts

på likvidkonton som öppnats i AIF-fondens namn, eller i AIF-

förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, eller i förvarings­

institutets namn för AIF-fondens räkning, hos en av de enheter

som avses i artikel 18.1 a, b och c i direktiv 2006/73/EG eller

hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader

där likvidkonton krävs, förutsatt att enheten är föremål för

effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten som har

samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt

och i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv

2006/73/EG.

Om likvidkonton öppnas i förvaringsinstitutets namn för AIF-

fondens räkning, ska inga likvida medel från den enhet som

avses i första stycket och inga av förvaringsinstitutet egna lik­

vida medel bokföras på sådana konton.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/29

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

77

8. AIF-fondens tillgångar, eller tillgångarna hos den AIF-för­

valtare som agerar för AIF-fondens räkning, ska anförtros för­

varingsinstitutet för förvaring enligt följande:

a) Finansiella instrument som kan depåförvaras

i) Förvaringsinstitutet ska depåförvara alla finansiella instru­

ment som kan registreras på ett konto för finansiella

instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och

alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till

förvaringsinstitutet.

ii) Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål se till att alla de

finansiella instrument som kan registreras på konton för

finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitu­

tet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i

enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv

2006/73/EG, öppnas i AIF-fondens namn eller i AIF-för­

valtarens namn för AIF-fondens räkning, så att de vid

varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillhörande

AIF-fonden i enlighet med tillämplig lagstiftning.

b) Övriga tillgångar

i) Förvaringsinstitutet ska kontrollera att AIF-fonden eller

den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fonden räkning

äger dessa tillgångar och ska föra ett register över de

tillgångar i fråga om vilka det förvissat sig om att AIF-

fonden, eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens

räkning, innehar äganderätten till sådana tillgångar.

ii) Bedömningen av huruvida AIF-fonden, eller den AIF-för­

valtare som agerar för AIF-fondens räkning, innehar

äganderätten ska bygga på uppgifter eller handlingar

från AIF-fonden eller AIF-förvaltaren och externa bevis,

om sådana finns.

iii) Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

9. Utöver de uppgifter som avses i punkterna 7 och 8 ska

förvaringsinstitutet

a) se till att försäljning, emission, återköp, inlösen och maku­

lering av andelar eller aktier i AIF-fonder genomförs i enlig­

het med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens

fondbestämmelser eller bolagsordning,

b) se till att värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden

beräknas i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och

AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning och de

förfaranden som fastställs i artikel 19,

c) genomföra AIF-förvaltarens instruktioner, såvida inte dessa

strider mot tillämplig nationell lagstiftning eller AIF-fondens

fondbestämmelser eller bolagsordning,

d) se till att ersättningar för transaktioner som berör en AIF-

fonds tillgångar inbetalas till AIF-fonden inom sedvanliga

tidsfrister,

e) se till att en AIF-fonds intäkter används i enlighet med till­

lämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestäm­

melser eller bolagsordning.

10. AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska utföra sina

respektive uppgifter hederligt, rättvist, professionellt, oberoende

och i AIF-fondens och AIF-fondens investerares intresse.

Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende AIF-

fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens

räkning, som kan skapa intressekonflikter mellan AIF-fonden,

AIF-fondens investerare, AIF-förvaltaren och sig själv, såvida

inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinsti­

tutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga

eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intres­

sekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redo­

visas för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutet får inte utan förhandsgodkännande av AIF-

fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räk­

ning förfoga över de tillgångar som avses i punkt 8.

11. Förvaringsinstitutet ska inte delegera sina funktioner en­

ligt denna artikel till tredje part, med undantag för de som avses

i punkt 8.

Förvaringsinstitutet får delegera de funktioner som avses i punkt

8 till tredje part, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Uppgifterna delegeras inte i avsikt att kringgå kraven i detta

direktiv.

b) Förvaringsinstitutet kan visa att det finns ett objektivt skäl till

delegeringen.

c) Förvaringsinstitutet har handlat med vederbörlig skicklighet,

aktsamhet och omsorg när det väljer och utser en tredje part

till vilken det önskar delegera en del av sina uppgifter, och

ska fortsatt handla med all vederbörlig skicklighet, aktsamhet

och omsorg vid den regelbundna översynen och fortlöpande

kontrollen av varje tredje part till vilken en del av uppgif­

terna delegerats samt denna parts arrangemang avseende de

uppgifter som den fått delegerade till sig.

d) Förvaringsinstitutet ser till att den tredje parten vid varje

tidpunkt uppfyller följande villkor vid utövandet av de upp­

gifter som den fått delegerade till sig:

i) Den tredje parten har de strukturer och den sakkunskap

som är tillfredsställande och står i proportion till arten av

och komplexiteten hos de tillgångar som innehas av AIF-

fonden eller av AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning

och som anförtrotts den tredje parten.

SV

L 174/30

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

78

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

ii) När det gäller depåförvaringsuppgifter som avses i punkt

8 a, omfattas den tredje parten av effektiv reglering,

inklusive minimikapitalkrav, och tillsyn över verksamhe­

ten i den berörda jurisdiktionen och den tredje parten

omfattas av regelbunden extern granskning för att säker­

ställa att denna har de finansiella instrumenten i sin

besittning.

iii) Den tredje parten håller tillgångar som innehas av för­

varingsinstitutets kunder åtskilda från sina egna tillgångar

och från förvaringsinstitutets tillgångar så att de vid varje

tidpunkt tydligt kan identifieras som tillgångar som till­

hör ett visst förvaringsinstituts kunder.

iv) Den tredje parten får endast använda tillgångarna om

AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-

fondens räkning, gett sitt förhandsgodkännande och efter

anmälan till förvaringsinstitutet.

v) Den tredje parten uppfyller de allmänna skyldigheter och

respekterar de förbud som fastställs i punkterna 8

och 10.

Utan hinder av andra stycket led d ii får förvaringsinstitutet, om

lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella instru­

ment depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns några

lokala enheter som uppfyller delegeringskraven enligt den punk­

ten, delegera sina funktioner till en sådan lokal enhet endast i

den omfattning som krävs i tredjelandets lagstiftning, och en­

dast så länge det inte finns några lokala enheter som uppfyller

delegeringskraven, under förutsättning att följande krav är upp­

fyllda:

a) Den relevanta AIF-fondens investerare ska vederbörligen ha

informerats om att denna delegation krävs enligt tredjelan­

dets lagstiftning och om omständigheterna som motiverar

delegationen, före investeringen, och

b) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning ska ha gett instruktioner till förvaringsinstitutet

att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument

till en lokal enhet.

En tredje part får i sin tur vidaredelegera dessa funktioner, för­

utsatt att samma krav är uppfyllda. Punkt 13 ska i så fall gälla i

tillämpliga delar för de berörda parterna.

Vid tillämpning av denna punkt ska tillhandahållande av tjänster

i den mening som avses i direktiv 98/26/EG genom värdepap­

persavvecklingssystem enligt det direktivet, eller tillhandahål­

lande av liknande tjänster från värdepappersavvecklingssystem

i tredjeland, inte anses vara en delegering av depåförvarings­

funktioner.

12. Förvaringsinstitutet är ansvarigt gentemot AIF-fonden el­

ler AIF-fondens investerare, om förvaringsinstitutet eller, en

tredje part till vilken depåförvaringen delegerats, förlorat finan­

siella instrument som depåförvaras i enlighet med punkt 8 a.

Vid sådan förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras

ska förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål återlämna ett fi­

nansiellt instrument av identisk typ eller motsvarande belopp till

AIF-fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens

räkning. Förvaringsinstitutet ska inte hållas ansvarigt om det kan

bevisa att förlusten är följden av en yttre händelse utanför dess

rimliga kontroll och vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att

avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så.

Förvaringsinstitutet ska gentemot AIF-fonden eller dess investe­

rare vara ansvarigt för övriga förluster som dessa åsamkas till

följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller till följd av

oaktsamhet brustit i fullgörandet av sina skyldigheter enligt

detta direktiv.

13. En delegering enligt punkt 11 ska inte påverka för­

varingsinstitutets ansvar.

Utan hinder av första stycket i denna punkt kan förvaringsinsti­

tutet, när det gäller förlust av finansiella instrument som depå­

förvaras av en tredje part enligt punkt 11, befrias från ansvar,

om det kan visa

a) att alla krav på delegering av dess depåförvaringsuppgifter

enligt punkt 11 andra stycket är uppfyllda,

b) att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

den tredje parten som uttryckligen överför förvaringsinstitu­

tets ansvar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF-

fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens

räkning, att framställa krav mot den tredje parten för förlust

av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet att

framföra ett sådant krav för deras räkning, och

c) att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning, som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse för

förvaringsinstitutet och som fastställer ett objektivt skäl för

en sådan ansvarsbefrielse.

14. Om lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finan­

siella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte

finns några lokala enheter som uppfyller delegeringskraven en­

ligt punkt 11 d ii, kan förvaringsinstitutet befrias från ansvar

förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Den berörda AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord­

ning tillåter uttryckligen en sådan ansvarsbefrielse enligt de

villkor som anges i denna punkt.

b) Den berörda AIF-fondens investerare har innan de investerat

i vederbörlig ordning informerats om denna befrielse och de

omständigheter som utgör skäl för befrielsen.

c) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning har givit instruktioner till förvaringsinstitutet

att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument

till en lokal enhet.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/31

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

79

d) Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning, vilket uttryckligen tillåter en sådan befrielse.

e) Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

den tredje parten, vilket uttryckligen överför förvaringsinsti­

tutets ansvar till denna lokala enhet och gör det möjligt för

AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning, att framställa krav mot denna lokala enhet för

förlust av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet

att framföra ett sådant krav för deras räkning.

15. Ansvaret gentemot AIF-fondens investerare kan åberopas

antingen direkt eller indirekt via AIF-förvaltaren, beroende på

hur rättsförhållandet mellan förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren

och investerarna är utformat.

16. Förvaringsinstitutet ska på begäran ge sina behöriga

myndigheter all information som det fått vid utförandet av

sina uppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behö­

riga myndigheter kan behöva. Om AIF-fondens eller AIF-förval­

tarens behöriga myndigheter inte är förvaringsinstitutets myn­

digheter ska förvaringsinstitutets behöriga myndigheter utan

dröjsmål dela den mottagna informationen med AIF-fondens

och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter.

17. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a) de uppgifter som ska ingå i det skriftliga avtal som avses i

punkt 2,

b) allmänna kriterier för att utvärdera huruvida tredjeländers

reglering och tillsyn över verksamheten, som avses i punkt

6 b har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs

effektivt,

c) villkoren för att utöva förvaringsinstitutsfunktioner i enlighet

med punkterna 7, 8 och 9, inbegripet

i) vilken kategori av finansiella instrument som ska omfat­

tas av förvaringsinstitutets depåförvaringsuppgifter enligt

punkt 8 a,

ii) villkoren enligt vilka förvaringsinstitutet kan utöva sina

depåförvaringsuppgifter för finansiella instrument som

registrerats hos ett centralt förvaringsinstitut, och

iii) de villkor enligt vilka förvaringsinstitutet ska förvara fi­

nansiella instrument som emitterats i nominativ form

och registrerats hos en emittent eller registerförvaltare, i

enlighet med punkt 8 b.

d) förvaringsinstitutens skyldighet att visa vederbörlig skicklig­

het, aktsamhet och omsorg enligt punkt 11 c,

e) skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda enligt punkt 11 d iii,

f) under vilka villkor och omständigheter finansiella instrument

som depåförvaras ska anses ha gått förlorade,

g) vad som ska avses med yttre händelser utanför rimlig kont­

roll, vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots

alla rimliga ansträngningar att göra så, enligt punkt 12,

h) under vilka villkor och omständigheter det finns ett objektivt

skäl till ansvarsbefrielse enligt punkt 13.

KAPITEL IV

TRANSPARENSKRAV

Artikel 22

Årsredovisning

1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för­

valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen tillhan­

dahålla en årsredovisning för varje räkenskapsår senast sex må­

nader efter räkenskapsårets utgång. Årsredovisningen ska på

begäran överlämnas till investerarna. Årsredovisningen ska göras

tillgänglig för de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens och

i förekommande fall AIF-fondens hemmedlemsstat.

Om en AIF-fond är skyldig att offentliggöra en årsredovisning i

enlighet med direktiv 2004/109/EG behöver endast sådan kom­

pletterande information som avses i punkt 2 på begäran lämnas

till investerarna, antingen separat eller som en kompletterande

del av årsredovisningen. I det senare fallet ska årsredovisningen

offentliggöras senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

2. Årsredovisningen ska minst innehålla följande:

a) En balansräkning eller en redovisning av tillgångar och skul­

der.

b) En detaljerad resultaträkning för räkenskapsåret.

c) En verksamhetsberättelse för räkenskapsåret.

d) Eventuella väsentliga ändringar i den information som anges

i artikel 23 under det räkenskapsår som redovisningen om­

fattar.

e) Det sammanlagda ersättningsbeloppet för året, fördelat på

fasta och rörliga ersättningar som AIF-förvaltaren betalar ut

till sin personal, och antalet betalningsmottagare samt i före­

kommande fall den carried interest som AIF-fonden betalar ut.

SV

L 174/32

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

80

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

f) Det aggregerade ersättningsbeloppet, fördelat på verkstäl­

lande ledning och den personal hos AIF-förvaltaren vars

verksamhet väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

3. Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska

sammanställas i enlighet med redovisningsstandarderna i AIF-

fondens hemmedlemsstat eller i enlighet med redovisningsstan­

darderna i det tredje land där AIF-fonden är etablerad och i

enlighet med de redovisningsstandarder som fastställs i AIF-fon­

dens fondbestämmelser eller bolagsordning.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska granskas

av en eller flera personer med lagstadgad behörighet att utföra

revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av

årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ). Revisionsberättel­

sen, med eventuella förbehåll, ska i sin helhet återges i årsredo­

visningen.

Genom undantag från andra stycket får medlemsstaterna tillåta

AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder att

kräva att årsredovisningar för dessa AIF-fonder blir föremål för

en revision som uppfyller kraven i internationella redovisnings­

standarder som är i kraft i det land där AIF-fonden har sitt

stadgeenliga säte.

4. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange årsredovisningens inne­

håll och format. Dessa åtgärder ska anpassas till den typ av AIF-

fonder som de avser.

Artikel 23

Information till investerare

1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond som de

förvaltar och för varje AIF-fond som de marknadsför i unionen,

innan investerare investerar i en AIF-fond och i enlighet med

AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning, göra föl­

jande information, inklusive eventuella väsentliga förändringar,

tillgänglig för dessa investerare:

a) En beskrivning av AIF-fondens investeringsstrategi och mål,

information om var eventuella master-AIF-fonder är etable­

rade och var de underliggande fonderna är etablerade om

AIF-fonden är en fond-i-fond, en beskrivning av de typer av

tillgångar som den får investera i, de tekniker den får an­

vända samt en beskrivning av alla risker som är förenade

med investeringen, av eventuella tillämpliga restriktioner för

investeringarna, de förutsättningar under vilka AIF-fonden

får använda finansiell hävstång, tillåtna typer av och källor

till finansiell hävstång och därmed förenade risker, eventu­

ella restriktioner som gäller för användning av finansiell

hävstång och eventuella arrangemang avseende rätt att för­

foga över säkerheter eller tillgångar samt den högsta nivå av

finansiell hävstång som AIF-förvaltare har rätt att använda

för en AIF-fonds räkning.

b) En beskrivning av de förfaranden enligt vilka AIF-fonden

kan ändra sin strategi och/eller policy för investeringarna.

c) En beskrivning av de viktigaste rättsliga följderna av det

avtalsförhållande som inletts i investeringssyfte, inbegripet

information om jurisdiktion, tillämplig lagstiftning och före­

komsten av eventuella rättsliga instrument som reglerar er­

kännande och verkställande av domar inom det territorium

där AIF-fonden är etablerad.

d) Uppgifter om vilka som är AIF-förvaltare, AIF-fondens för­

varingsinstitut, revisor och eventuella andra tjänsteleveran­

törer med beskrivning av deras uppgifter och av investerar­

nas rättigheter.

e) En beskrivning av hur AIF-förvaltaren uppfyller kraven i

artikel 9.7.

f) En beskrivning av eventuella förvaltningsfunktioner, som

avses i bilaga I, som delegerats av AIF-förvaltaren och even­

tuella förvaringsfunktioner som delegerats av förvaringsinsti­

tutet, identitetsuppgifter för den till vilken uppgifterna i

fråga har delegerats samt intressekonflikter som kan uppstå

till följd av dessa delegeringar.

g) En beskrivning av AIF-fondens värderingsrutiner och av dess

prissättningsmetod för värdering av tillgångarna, inbegripet

de metoder som används för värdering av svårvärderade

tillgångar i enlighet med artikel 19.

h) En beskrivning av AIF-fondens hantering av likviditetsrisker,

däribland rätten till inlösen, under såväl normala som ex­

ceptionella omständigheter, samt gällande ordning för inve­

sterarnas inlösen.

i) En beskrivning av alla avgifter och andra kostnader och av

det maximala belopp av dessa som investerarna står för

direkt eller indirekt.

j) En beskrivning av hur AIF-förvaltaren säkerställer en rättvis

behandling av investerare och, i samtliga fall då någon in­

vesterare ges förmånsbehandling eller rätt att få förmåns­

behandling: en beskrivning av förmånsbehandlingen i fråga,

vilken typ av investerare som ges sådan förmånsbehandling

samt, i tillämpliga fall, deras juridiska eller ekonomiska

koppling till AIF-fonden eller AIF-förvaltaren.

k) Den senaste årsredovisningen enligt artikel 22.

l) Förfarande och villkor för emission och försäljning av an­

delar eller aktier.

m) AIF-fondens senaste nettotillgångsvärde (NAV) eller det se­

naste marknadspriset för AIF-fondens andelar eller aktier i

enlighet med artikel 19.

n) I mån av tillgänglighet, AIF-fondens historiska avkastning.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/33

( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

81

o) Uppgifter om vem som är prime broker och en beskrivning

av eventuella relevanta arrangemang mellan AIF-fonden och

dess prime brokers samt på vilket sätt intressekonflikter med

anledning av detta hanteras och bestämmelser i avtalet med

förvaringsinstitutet om möjligheter till överföring av och

förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar och information

om alla former av överföring av ansvar till prime brokern

som kan förekomma.

p) En beskrivning av hur och när den information som krävs

enligt punkterna 4 och 5 ska lämnas.

2.

AIF-förvaltaren ska informera investerare innan de investe­

rar i AIF-fonden om arrangemang som förvaringsinstitutet gjort

för att avtalsrättsligt friskriva sig från ansvar i enlighet med

artikel 21.13. AIF-förvaltaren ska även utan dröjsmål informera

investerarna om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

3. Om AIF-fonden är skyldig att offentliggöra prospekt i

enlighet med direktiv 2003/71/EG, eller i enlighet med nationell

lagstiftning, ska endast den information som avses i punkterna

1 och 2 och som inte ingår i prospektet lämnas separat eller

som kompletterande information i prospektet.

4. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för­

valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen regel­

bundet lämna följande information till investerarna:

a) Procentuell andel för de av AIF-fondens tillgångar för vilka

särskilda ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.

b) Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante­

ring.

c) AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem

som AIF-förvaltaren tillämpar på dessa risker.

5. AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade AIF-fonder som

använder finansiell hävstång, eller som i unionen marknadsför

AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan

AIF-fond regelbundet lämna följande information:

a) Eventuella ändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång

som AIF-förvaltaren får använda för en AIF-fonds räkning

samt eventuell rätt att förfoga över säkerheter eller andra

garantier som lämnats enligt ordningen för finansiell häv­

stång.

b) Det totala beloppet för den finansiella hävstång som den

AIF-fonden använt.

6. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange informationskraven för

AIF-förvaltare enligt punkterna 4 och 5, inbegripet hur ofta den

information som avses i punkt 5 ska lämnas. Dessa åtgärder ska

vara anpassade till den kategori av AIF-förvaltare som de ska

tillämpas på.

Artikel 24

Skyldigheter till rapportering till behöriga myndigheter

1. AIF-förvaltare ska regelbundet rapportera till de behöriga

myndigheterna i sina hemmedlemsstater på vilka marknader

och i vilka instrument de huvudsakligen bedriver handel för

de AIF-fonder de förvaltar.

De ska tillhandahålla information om de huvudsakliga instru­

ment som de handlar med, de marknader där de är medlemmar

eller bedriver aktiv handel och om de huvudsakliga exponering­

arna och de största koncentrationerna för var och en av de AIF-

fonder som de förvaltar.

2. AIF-förvaltare ska för var och en av de EU-baserade AIF-

fonder som de förvaltar, och för var och en av de AIF-fonder

som de marknadsför i unionen, lämna följande till de behöriga

myndigheterna i sina hemmedlemsstater:

a) Procentuell andel av AIF-fondens tillgångar för vilka särskilda

ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.

b) Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante­

ring.

c) AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem

som AIF-förvaltaren tillämpar för att hantera marknadsrisk,

likviditetsrisk, motpartsrisk och andra risker, inklusive opera­

tiva risker.

d) Information om de huvudsakliga kategorier av tillgångar som

AIF-fonden har investeringar i.

e) Resultatet av de stresstester som genomförs i enlighet med

artiklarna 15.3 b och 16.1 andra stycket.

3. AIF-förvaltare ska på begäran överlämna följande hand­

lingar till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater:

a) Årsredovisningar för varje räkenskapsår för varje EU-baserad

AIF-fond de förvaltar och för varje AIF-fond de marknadsför

i unionen, i enlighet med artikel 22.1.

b) Vid utgången av varje kvartal en detaljerad förteckning över

alla AIF-fonder de förvaltar.

SV

L 174/34

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

82

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

4. AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande

grad använder finansiell hävstång ska göra information om den

samlade nivån på den finansiella hävstången i varje AIF-fond

som de förvaltar, en uppdelning på finansiell hävstång genom

lån av kontanter eller värdepapper och finansiell hävstång som

härrör från finansiella derivat samt den omfattning i vilken

förfogande över AIF-fondernas tillgångar har skett med stöd

av ordningar för finansiell hävstång tillgänglig för de behöriga

myndigheterna i sina hemmedlemsstater.

AIF-förvaltarna ska även lämna uppgifter om vilka som är de

fem mest betydande utlånarna av kontanter eller värdepapper

för varje AIF-fond som de förvaltar och uppgift om beloppen

för den finansiella hävstång de tagit emot från var och en av

dessa utlånare för var och en av dessa AIF-fonder.

För icke EU-baserade AIF-förvaltare är rapporteringsskyldighe­

terna enligt denna punkt begränsade till de EU-baserade AIF-

fonder som de förvaltar och de icke EU-baserade AIF-fonder

som de marknadsför i unionen.

5. Om det är nödvändigt för att effektivt övervaka system­

risken får hemmedlemsstatens behöriga myndigheter regelbun­

det och även på ad hoc-basis begära in information som går

utöver vad som beskrivs i denna artikel. De behöriga myndig­

heterna ska informera Esma om ytterligare krav på information.

Esma får under exceptionella omständigheter, och när detta

krävs för att säkerställa det finansiella systemets stabilitet och

integritet eller för att främja långsiktig hållbar tillväxt, begära att

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inför ytterligare rap­

porteringskrav.

6.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) när finansiell hävstång ska anses användas i betydande grad,

i den mening som avses i punkt 4, och

b) de krav på rapportering och tillhandahållande av information

som föreskrivs i denna artikel.

Dessa delegerade akter ska ta hänsyn till behovet att undvika en

orimlig administrativ börda för de behöriga myndigheterna.

KAPITEL V

AIF-FÖRVALTARE SOM FÖRVALTAR SÄRSKILDA SLAG AV

AIF-FONDER

AVSNITT 1

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder med finansiell

hävstång

Artikel 25

Behöriga myndigheters användning av information,

samarbete mellan tillsynsmyndigheter och gränser för

finansiell hävstång

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat använder den information

som ska samlas in enligt artikel 24 för att fastställa i vilken

omfattning användningen av finansiell hävstång bidrar till att

bygga upp risker för det finansiella systemets funktion eller för

störningar på marknaderna eller för ekonomins långsiktiga till­

växt.

2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarnas hemmed­

lemsstater ska se till att all information som samlas in enligt

artikel 24 om alla AIF-förvaltare som står under deras tillsyn

samt den information som samlas in enligt artikel 7 görs till­

gänglig för de behöriga myndigheterna i andra berörda med­

lemsstater, Esma och ESRB genom förfarandena i artikel 50 om

samarbete mellan tillsynsmyndigheterna. De ska utan dröjsmål

också lämna information genom dessa förfaranden och bilateralt

till de behöriga myndigheterna i andra direkt berörda medlems­

stater, om en AIF-förvaltare under deras ansvar eller AIF-fonder

som förvaltas av denna AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en

betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kreditinstitut

eller andra systemviktiga institut i andra medlemsstater.

3. AIF-förvaltaren ska visa att de gränser för finansiell häv­

stång som den fastställt för varje AIF-fond de förvaltar är rim­

liga och att den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. De

behöriga myndigheterna ska bedöma den risk som en AIF-för­

valtares användning av finansiell hävstång i fråga om de AIF-

fonder som den förvaltar kan medföra och de behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska, om det anses

vara nödvändigt för att sörja för stabilitet och integritet i det

finansiella systemet, efter att ha underrättat Esma, ESRB och den

berörda AIF-fondens behöriga myndigheter, införa begräns­

ningar av den nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare

har rätt att använda eller andra begränsningar för AIF-fondernas

förvaltning med avseende på de AIF-fonder som de förvaltar, för

att begränsa bidraget från användningen av finansiell hävstång

till uppbyggnad av systemrisker i det finansiella systemet eller

risker för störningar på marknaderna. De behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska vederbörligen in­

formera Esma, ESRB och AIF-fondens behöriga myndigheter om

de åtgärder som vidtagits i detta avseende, genom de förfaran­

den som föreskrivs i artikel 50.

4. Den underrättelse som avses i punkt 3 ska ske senast tio

arbetsdagar innan den föreslagna åtgärden planeras träda i kraft

eller förlängas. Underrättelsen ska inbegripa uppgifter om den

föreslagna åtgärden, skälen för denna och när den planeras

träda i kraft. Under exceptionella omständigheter får de behö­

riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat besluta

att den föreslagna åtgärden ska träda i kraft under den period

som avses i första meningen.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/35

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

83

5. Esma ska ha en stödjande och samordnande roll och sär­

skilt verka för att de behöriga myndigheterna intar ett kon­

sekvent förhållningssätt när det gäller de åtgärder som föreslås

av de behöriga myndigheterna enligt punkt 3.

6. Efter att ha mottagit den underrättelse som avses i punkt

3 ska Esma ge råd till de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat angående den åtgärd som föreslås eller

har vidtagits. Rådet kan särskilt gälla huruvida villkoren för att

vidta åtgärder förefaller vara uppfyllda, huruvida åtgärderna är

lämpliga och tidsperioden för åtgärdernas tillämpning.

7. Mot bakgrund av den information som mottagits enligt

punkt 2, och efter att ha beaktat eventuella råd från ESRB, får

Esma fastställa att den finansiella hävstång som används av en

AIF-förvaltare eller en grupp av AIF-förvaltare innebär en vä­

sentlig risk för det finansiella systemets stabilitet och integritet,

och får ge råd till behöriga myndigheter för att specificera vilka

korrigerande åtgärder som ska vidtas, inklusive begränsningar av

den finansiella hävstång som denna AIF-förvaltare eller denna

grupp av AIF-förvaltare har rätt att använda. Esma ska omedel­

bart informera de berörda behöriga myndigheterna, ESRB och

kommissionen om ett sådant fastställande.

8. Om en behörig myndighet avser att vidta åtgärder i strid

med Esmas råd enligt punkterna 6 och 7 ska den informera

Esma och ange sina skäl. Esma får offentliggöra att den behöriga

myndigheten inte följer eller avser att följa dess råd. Esma får

också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den

behöriga myndigheten anför för att inte följa dess råd. De be­

höriga myndigheterna ska få en förhandsanmälan om ett sådant

offentliggörande.

9.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att fastställa principer som närmare anger

de omständigheter under vilka behöriga myndigheter tillämpar

bestämmelserna i punkt 3, med beaktande av olika strategier för

AIF-fonder, de olika marknadsvillkor som råder för AIF-fon­

derna samt eventuella procykliska effekter av tillämpningen av

de bestämmelserna.

AVSNITT 2

Skyldigheter för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som

förvärvar kontroll över onoterade företag och över emittenter

Artikel 26

Tillämpningsområde

1. Detta avsnitt ska tillämpas på följande:

a) AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som,

enskilt eller tillsammans på grundval av ett avtal som syftar

till att förvärva kontroll, förvärvar kontroll över ett onoterat

företag i enlighet med punkt 5.

b) AIF-förvaltare som samarbetar med en eller flera andra AIF-

förvaltare på grundval av ett avtal enligt vilket AIF-fonder

som förvaltas av dessa AIF-förvaltare tillsammans förvärvar

kontroll över ett onoterat företag i enlighet med punkt 5.

2. Detta avsnitt 2 ska inte tillämpas då de onoterade företa­

gen i fråga är

a) små och medelstora företag i den mening som avses i

artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation

2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av

mikroföretag samt små och medelstora företag ( 1 ), eller

b) specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller admini­

strera fastigheter.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2

i denna artikel ska artikel 27.1 även tillämpas på AIF-förvaltare

som förvaltar AIF-fonder som förvärvar en icke kontrollerande

position i ett onoterat företag.

4. Artiklarna 28.1, 28.2, 28.3 och 30 ska även tillämpas på

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll

över emittenter. Med avseende på tillämpningen av dessa artik­

lar ska punkterna 1 och 2 i den här artikeln gälla i tillämpliga

delar.

5. För onoterade företag betyder kontroll, med avseende på

tillämpningen av detta avsnitt, mer än 50 % av rösträtterna i

företagen.

Vid beräkning av den procentandel rösträtter som innehas av

den berörda AIF-fonden ska, utöver de rösträtter som innehas

direkt av den berörda AIF-fonden, rösträtter som innehas av

följande tas med i beräkningen, under förutsättning att kontroll

i den mening som avses i första stycket har fastställts:

a) Företag som kontrolleras av AIF-fonden, och

b) fysiska eller juridiska personer som agerar i eget namn men

för AIF-fondens räkning eller för ett företags räkning som

kontrolleras av AIF-fonden.

Procentandelen rösträtter ska beräknas på grundval av alla aktier

som medför rösträtt även om utövandet av denna rättighet har

avbrutits.

Utan hinder av artikel 4.1 i ska, med avseende på artiklarna

28.1, 28.2, 28.3 och 30, kontroll i förhållande till emittenter

fastställas i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 2004/25/EG.

6. Detta avsnitt ska gälla med förbehåll för de villkor och

begränsningar som anges i artikel 6 i direktiv 2002/14/EG.

SV

L 174/36

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

84

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

7. Detta avsnitt ska gälla utan att det påverkar tillämpningen

av strängare regler som antagits av medlemsstaterna avseende

förvärv av ägarandelar i emittenter och onoterade företag på

deras territorier.

Artikel 27

Anmälan om förvärv av större ägarandelar i och kontroll

över onoterade företag

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond förvärvar, avyttrar

eller innehar aktier i ett onoterat företag, kräva att den AIF-

förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar de be­

höriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om andelen röstr­

ätter i det onoterade företaget som innehas av AIF-fonden så

snart som denna andel når, överskrider eller underskrider

tröskelvärdena 10 %, 20 %, 30 %, 50 % och 75 %.

2. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att

den AIF-förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar

följande om AIF-fondens förvärv av kontroll:

a) Det onoterade företaget.

b) De aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-förvaltaren

har tillgång till eller kan få tillgång till från det onoterade

företaget eller genom ett register som AIF-förvaltaren har

eller kan få tillgång till.

c) De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat.

3. Den underrättelse som krävs enligt punkt 2 ska innehålla

följande kompletterande upplysningar:

a) Rösträtternas fördelning efter transaktionen.

b) De förhållanden under vilka kontroll förvärvades, inbegripet

uppgifter om vilka som är de olika berörda aktieägarna, varje

fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva rösträtten

för deras räkning och i tillämpliga fall den kedja av företag

genom vilken rösträtten i praktiken innehas.

c) Datum då kontroll förvärvades.

4. I sin underrättelse till det onoterade företaget ska AIF-för­

valtaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål

informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre­

sentanter inte finns, de anställda själva, om förvärvet av kontroll

av den AIF-fond som förvaltas av AIF-förvaltaren och den infor­

mation som avses i punkt 3. AIF-förvaltaren ska göra sitt yt­

tersta för att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om

sådana representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig

ordning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.

5. De underrättelser som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska

ske snarast möjligt, dock senast tio arbetsdagar från och med

den dag då AIF-fonden nådde, överskred eller underskred de

relevanta tröskelvärdena eller förvärvade kontroll över det ono­

terade företaget.

Artikel 28

Information vid förvärv av kontroll

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

eller en emittent, enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den

artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-

fond gör den information som avses i punkt 2 i denna artikel

tillgänglig för

a) det berörda företaget,

b) företagets aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-för­

valtaren har tillgång till eller kan få tillgång till från företaget

eller genom ett register som AIF-förvaltaren har eller kan få

tillgång till, och

c) de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat.

Medlemsstaterna får kräva att den information som avses i

punkt 2 även görs tillgänglig för de behöriga myndigheter för

det onoterade företaget som medlemsstaterna får utse för detta

ändamål.

2. AIF-förvaltare ska tillhandahålla följande information

a) Uppgifter om vilka den AIF-förvaltare som enskilt eller ge­

nom avtal med andra AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som

har förvärvat kontroll.

b) Den policy som tillämpas för att förebygga och hantera

intressekonflikter, särskilt mellan AIF-förvaltaren, AIF-fonden

och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skydds­

mekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan

AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och företaget ingås en­

ligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen).

c) Den policy som tillämpas för företagets externa och interna

kommunikation, särskilt till de anställda.

3. I sin underrättelse till företaget enligt punkt 1 a ska AIF-

förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål

informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre­

sentanter inte finns, de anställda själva, om den information

som avses i punkt 1. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för

att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana

representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig ord­

ning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/37

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

85

4. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att

den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond ser till att AIF-

fonden, eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning, infor­

merar om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets

framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen,

inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren, varvid

denna information ska lämnas till

a) det onoterade företaget, och

b) det onoterade företagets aktieägare vilkas identiteter och

adresser AIF-förvaltaren har tillgång till eller kan få tillgång

till från det onoterade företaget eller genom ett register som

AIF-förvaltaren har eller kan få tillgång till.

Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden ska

dessutom begära och göra sitt yttersta för att se till att det

onoterade företagets styrelse tillhandahåller den information

som anges i första stycket till det onoterade företagets arbets­

tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter finns,

till de anställda själva.

5. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond enligt artikel 26.1

jämförd med punkt 5 i den artikeln förvärvar kontroll över ett

onoterat företag, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar en

sådan AIF-fond tillhandahåller de behöriga myndigheterna i sin

hemmedlemsstat och AIF-fondens investerare information om

hur förvärvet finansierats.

Artikel 29

Särskilda bestämmelser för årsredovisningen för AIF-

fonder som utövar kontroll över onoterade företag

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att

den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond

a) begär och gör sitt yttersta för att se till att det onoterade

företagets årsredovisning som sammanställs i enlighet med

punkt 2 av företagets styrelse görs tillgänglig för alla arbets­

tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter

finns, för de anställda själva, inom den period som denna

årsredovisning ska utarbetas i enlighet med tillämplig natio­

nell lagstiftning, eller

b) i den årsredovisning som föreskrivs i artikel 22 för varje

sådan AIF-fond inför de upplysningar som avses i punkt 2

beträffande det berörda onoterade företaget.

2. De ytterligare upplysningar som ska införas i företagets

eller i AIF-fondens årsredovisning i enlighet med punkt 1 ska

minst inbegripa en rättvisande översikt över utvecklingen av

företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den

period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska

även innehålla uppgifter om

a) viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

b) bolagets förväntade framtida utveckling, och

c) den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i

artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG ( 1 ).

3. Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden

ska

a) begära och göra sitt yttersta för att se till att det onoterade

företagets styrelse tillhandahåller upplysningar som avses i

punkt 1 b avseende det berörda företaget till arbetstagar­

representanterna i det berörda företaget eller om inga sådana

representanter finns, de anställda själva inom den tidsperiod

som avses i artikel 22.1, eller

b) inom den period som anges i artikel 22.1, och under alla

omständigheter senast vid den tidpunkt då det onoterade

företagets årsredovisning sammanställs i enlighet med till­

lämplig nationell lagstiftning, tillhandahålla AIF-fondens in­

vesterare den information som avses i punkt 1 a, i den

utsträckning informationen finns tillgänglig.

Artikel 30

Tömning av företag på tillgångar

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

eller en emittent enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den

artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-

fond under en period på 24 månader efter AIF-fondens förvärv

av kontroll över företaget

a) inte tillåts att underlätta, stödja eller ge instruktioner om

utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för­

värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad

som föreskrivs i punkt 2,

b) i den mån AIF-förvaltaren har rätt att rösta för AIF-fondens

räkning vid möten i företagets ledningsorgan, inte röstar för

en utdelning, kapitalminskning, aktieinlösen och/eller förvärv

av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad som

föreskrivs i punkt 2, och

c) under alla omständigheter gör sitt yttersta för att förhindra

utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för­

värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad

som föreskrivs i punkt 2.

SV

L 174/38

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EGT L 26, 31.1.1977, s. 1.

86

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

2. De skyldigheter som AIF-förvaltaren åläggs enligt punkt 1

ska omfatta följande:

a) Varje utdelning till aktieägarna som görs när nettotillgång­

arna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för

det senaste räkenskapsåret understiger eller till följd av en

sådan utdelning skulle understiga det tecknade kapitalet plus

de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsord­

ning, varvid ska gälla att när den icke inbetalade delen av det

tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräk­

ning ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

b) Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för

det senast avslutade räkenskapsåret plus balanserad vinst och

belopp från reserver som får användas för detta och minus

balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolags­

ordning har avsatts till reserver.

c) I den mån förvärv av egna aktier är tillåtna, de förvärv som

företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av

företaget och innehas av det och aktier som förvärvats av

personer som agerar i eget namn men för företagets räkning,

och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det

belopp som anges i led a.

3. Med avseende på tillämpningen av punkt 2

a) ska uttrycket utdelning i punkt 2 a och b i synnerhet omfatta

betalning av utdelning och ränta avseende aktier,

b) ska bestämmelserna om kapitalminskning inte gälla en

minskning av det tecknade kapitalet där syftet är att uppväga

gjorda förluster eller att inkludera penningsummor i en icke

utdelningsbar reserv, under förutsättning att beloppet i en

sådan reserv efter denna åtgärd inte överstiger 10 % av det

minskade tecknade kapitalet, och

c) ska begränsningen enligt punkt 2 c omfattas av artikel 20.1

b–h i direktiv 77/91/EEG.

KAPITEL VI

EU-BASERADE AIF-FÖRVALTARES RÄTT ATT MARKNADS­

FÖRA OCH FÖRVALTA EU-BASERADE AIF-FONDER I

UNIONEN

Artikel 31

Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF-

fonder i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad

AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba­

serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så snart som villkoren i denna

artikel är uppfyllda.

Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den

rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad

villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF-

fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.

2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga

myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-

fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som avses i bilaga III.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de tagit emot fullstän­

diga handlingar enligt punkt 2 ska de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat underrätta AIF-förvaltaren om

huruvida den får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som

angetts i den anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får hindra mark­

nadsföringen av AIF-fonden endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden inte är förenlig eller inte kommer att vara

förenlig med detta direktiv eller, om AIF-förvaltaren inte efter­

lever eller kommer att efterleva detta direktiv. Om beslutet är

positivt får AIF-förvaltaren börja marknadsföra AIF-fonden i sin

hemmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myn­

digheterna meddelar detta.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter,

även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF-

förvaltaren får börja marknadsföra andelar eller aktier i AIF-

fonden.

4. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen

meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om

denna ändring, senast en månad innan ändringen genomförs,

beträffande ändringar som är planerade av AIF-förvaltaren, eller

omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva i

detta direktiv ska de berörda behöriga myndigheterna utan onö­

digt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får

genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt

rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-

förvaltaren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid

behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-

fonden.

5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/39

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

87

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 2,

b) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 4.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 32

Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF-

fonder i andra medlemsstater än i AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad

AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba­

serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i

en annan medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så

snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den

rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad

villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF-

fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.

2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga

myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-

fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat mottagit de fullstän­

diga handlingar som avses i punkt 2 ska de överlämna dessa

fullständiga handlingar till de behöriga myndigheterna i de med­

lemsstater där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta

överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden är och kommer att vara förenlig med detta

direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever i detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk­

toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings­

strategi.

4. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett.

AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förval­

tarens värdmedlemsstat från och med dagen för denna under­

rättelse.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter,

även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF-

förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fondens andelar eller

aktier i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

5. Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat ska tillämpas på de åtgärder som avses i led h i bilaga

IV.

6. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

som avses i punkt 2 och den förklaring som avses i punkt 3

är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finans­

kretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 3 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

7. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen

meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om

denna ändring, senast en månad innan en planerad ändring

genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring

ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt

dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får ge­

nomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt

rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller

att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med

artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads­

föring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om dessa

ändringar.

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 2,

SV

L 174/40

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

88

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 3,

c) form för det överlämnande som avses i punkt 3, och

d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 7.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 33

Villkor för förvaltning av EU-baserade AIF-fonder

etablerade i andra medlemsstater

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade EU-base­

rade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som är

etablerade i en annan medlemsstat, antingen direkt eller genom

upprättande av en filial, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisa­

tion avser den kategorin av AIF-fonder.

2. En AIF-förvaltare som avser att för första gången förvalta

EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlems­

stat ska lämna följande information till de behöriga myndighe­

terna i sin hemmedlemsstat:

a) Den medlemsstat där den avser att direkt förvalta AIF-fonder

eller upprätta en filial.

b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om

de tjänster den avser att utföra och om vilka AIF-fonder den

avser att förvalta.

3. Om en AIF-förvaltare avser att upprätta en filial ska den,

utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift om följande:

a) Filialens organisatoriska struktur.

b) En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan

erhållas.

c) Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar

för ledningen av filialen.

4. Senast en månad efter det att de tagit emot fullständiga

handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att de

tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de behö­

riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat över­

lämna dessa fullständiga handlingar till de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande

ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden är och kommer att vara förenlig med detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har auk­

toriserats av dem.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska omedelbart underrätta AIF-förvaltaren om överlämnandet.

Efter att ha tagit emot denna underrättelse får AIF-förvaltaren

börja tillhandahålla tjänster i sin värdmedlemsstat.

5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be­

rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål­

landen som omfattas av detta direktiv.

6. Vid varje ändring av någon av de uppgifter som meddelats

i enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall, punkt 3, ska

AIF-förvaltaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i

sin hemmedlemsstat om denna ändring, senast en månad innan

en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en

oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren

om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt

rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller

att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med

artikel 46.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de be­

höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om

dessa ändringar.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/41

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

89

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar

och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL VII

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER AVSEENDE TREDJELÄNDER

Artikel 34

Villkor för EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke

EU-baserade AIF-fonder som inte marknadsförs i

medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna ska se till att auktoriserade EU-baserade

AIF-förvaltare får förvalta icke EU-baserade AIF-fonder som inte

marknadsförs i unionen, förutsatt att

a) AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di­

rektiv med undantag för artiklarna 21 och 22 i fråga om

dessa AIF-fonder, och

b) att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-

baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone säker­

ställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

2.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som avses i

punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta

inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med tredjeländer.

3. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till­

lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det

gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 35

Villkor för marknadsföring i unionen med

marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder

som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad

AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i icke EU-

baserade AIF-fonder som den förvaltar och i EU-baserade feeder-

AIF-fonder som inte uppfyller villkoren i artikel 31.1 andra

stycket till professionella investerare i unionen så snart som

villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. AIF-förvaltaren ska uppfylla alla krav som fastställs i detta

direktiv, med undantag för kapitel VI. Dessutom ska följande

villkor vara uppfyllda:

a) Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke

EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone sä­

kerställa ett effektivt informationsutbyte, med beaktande av

artikel 50.4, som gör det möjligt för de behöriga myndighe­

terna att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

b) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har undertecknat en överenskommelse med den auk­

toriserade AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och med varje

annan medlemsstat där andelarna eller aktierna i den icke

EU-baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, vilken

till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modell­

avtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerstäl­

ler ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive

eventuella multilaterala skatteavtal.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till­

lämpningen av led a och b i första stycket får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i sin hemmedlemsstat ska

AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig­

heterna i sin hemmedlemsstat avseende varje icke EU-baserad

AIF-fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga III.

4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän­

dig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvaltaren

om huruvida denne inom medlemsstatens territorium får inleda

marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan

som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat ska endast hindra marknadsföringen av

AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonder stri­

der mot eller kommer att strida mot detta direktiv eller om AIF-

förvaltaren i övrigt inte kommer att följa eller inte följer detta

direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvaltaren börja mark­

nadsföra AIF-fonden i sin hemmedlemsstat från och med den

dag som de behöriga myndigheterna meddelar detta.

SV

L 174/42

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

90

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark­

nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin hemmedlemsstat.

5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i andra medlemsstater än i

sin hemmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan

till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat avseende

varje icke EU-baserad AIF-fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän­

dig anmälan enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga

information till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat

där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta överläm­

nande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk­

toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings­

strategi.

7. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat utan dröjs­

mål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett. AIF-förval­

taren får börja marknadsföra AIF-fonden i de berörda värdmed­

lemsstaterna från och med den dag då de behöriga myndighe­

terna översänder denna underrättelse.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark­

nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmedlems­

stater.

8. Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstater ska tillämpas på de åtgärder som avses i punkt h i

bilaga IV.

9. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på

ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

10.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren

skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmed­

lemsstat om denna ändring senast en månad innan en planerad

ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad

ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren

om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra styckena eller om en oplanerad ändring har

skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller

att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med

artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads­

föring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när änd­

ringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs

eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämpliga

fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstater om dessa ändringar.

11. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran­

gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam

ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange­

mang med tredjeländer.

12. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för

tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när

det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.

13. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange­

mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga

myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaterna får till­

räcklig information för att kunna utöva sina tillsyns- och utred­

ningsbefogenheter enligt detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/43

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

91

14.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och

utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en

begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska

standard för tillsyn som avses i punkt 14, får de berörda behö­

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får handla

i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 3,

b) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 5,

c) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 6,

d) formen för det överlämnande som avses i punkt 6,

e) formen för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10,

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 36

Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan

marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder som

förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 får med­

lemsstaterna tillåta en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare att

till professionella investerare, endast på deras territorium, mark­

nadsföra andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder som

denna förvaltar och i EU-baserade feeder-AIF-fonder vilka inte

uppfyller kraven i artikel 31.1 andra stycket, förutsatt att föl­

jande villkor är uppfyllda:

a) AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di­

rektiv, med undantag för artikel 21. Denna AIF-förvaltare ska

dock se till att en eller flera enheter utses att utföra de

uppgifter som avses i artikel 21.7, 21.8 och 21.9. AIF-för­

valtaren ska inte utföra dessa uppgifter. AIF-förvaltaren ska

ge sina tillsynsmyndigheter uppgift om vilka enheter som

ansvarar för utförandet av de uppgifter som avses i

artikel 21.7, 21.8 och 21.9.

b) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete avseende

övervakningen av systemrisker, och som är i linje med in­

ternationella standarder, mellan de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheten i

det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som

gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat att utföra sina uppgifter i enlighet

med detta direktiv.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

2. Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för AIF-

förvaltare när det gäller marknadsföring av andelar eller aktier i

icke EU-baserade AIF-fonder till investerare på deras territorier i

enlighet med denna artikel.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang

som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för

att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med

tredjeländer.

4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till­

lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det

gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 37

Auktorisation av icke EU-baserade AIF-förvaltare som

avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller

marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i

enlighet med artikel 39 eller 40

1. Medlemsstaterna ska kräva att icke EU-baserade AIF-för­

valtare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller

marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i enlighet

med artikel 39 eller 40 först ser till att bli auktoriserade av de

behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat, i enlighet

med den här artikeln.

SV

L 174/44

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

92

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

2. En icke EU-baserad AIF-förvaltare som avser att förvärva

en sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska följa detta

direktiv, med undantag för kapitel VI. Om och i den mån efter­

levnad av en bestämmelse i detta direktiv är oförenlig med

efterlevnad av den lagstiftning som gäller för den icke EU-base­

rade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden

som marknadsförs i unionen, är AIF-förvaltaren inte skyldig att

följa detta direktiv om den kan visa att

a) det är omöjligt att kombinera sådan efterlevnad med efter­

levnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som

gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den

icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen,

b) den lagstiftning som gäller för den icke EU-baserade AIF-

förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden inne­

håller en likvärdig regel med samma regleringssyfte och som

ger samma skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga,

och

c) den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-

baserade AIF-fonden följer den likvärdiga regel som avses i

led b.

3. Icke EU-baserade AIF-förvaltare som avser att skaffa en

sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska ha en rättslig

representant etablerad i sin referensmedlemsstat. Den rättsliga

representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt i unio­

nen, och all officiell korrespondens mellan de behöriga myndig­

heterna och AIF-förvaltaren och mellan EU-baserade investerare

som investerat i den relevanta AIF-fonden och AIF-förvaltaren

enligt vad som avses i detta direktiv, ska ske genom denna

rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska tillsam­

mans med AIF-förvaltaren fullgöra funktionen för regelefterlev­

nad i samband med AIF-förvaltarens förvaltning och marknads­

föring enligt detta direktiv.

4. Referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förval­

tare ska fastställas enligt följande:

a) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta

endast en EU-baserad AIF-fond eller flera EU-baserade AIF-

fonder som är etablerade i samma medlemsstat, och inte

avser att marknadsföra någon AIF-fond i enlighet med

artikel 39 eller 40 i unionen, ska denna AIF-fonds eller dessa

AIF-fonders hemmedlemsstat anses vara referensmedlemssta­

ten, och de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat ska

ansvara för auktorisationsförfarandet och för tillsynen över

AIF-förvaltaren.

b) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta

flera EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i olika

medlemsstater och inte avser att marknadsföra någon AIF-

fond i enlighet med artikel 39 eller 40 i unionen, ska refe­

rensmedlemsstaten vara antingen

i) den medlemsstat där de flesta av AIF-fonderna är etable­

rade, eller

ii) den medlemsstat där de största tillgångarna förvaltas.

c) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond i endast en med­

lemsstat ska referensmedlemsstaten vara

i) AIF-fondens hemmedlemsstat eller den medlemsstat där

AIF-förvaltaren avser att marknadsföra AIF-fonden, om

AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i en medlems­

stat,

ii) den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att marknads­

föra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är auktoriserad eller

registrerad i en medlemsstat.

d) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond i endast en

medlemsstat ska referensmedlemsstaten vara denna med­

lemsstat.

e) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond, men i olika med­

lemsstater, ska referensmedlemsstaten vara

i) AIF-fondens hemmedlemsstat eller en av de medlemssta­

ter där AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra AIF-

fonden, om AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i

en medlemsstat, eller

ii) en av de medlemsstater där AIF-förvaltaren avser att ak­

tivt marknadsföra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är

auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat.

f) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond men i olika

medlemsstater, är referensmedlemsstaten en av dessa med­

lemsstater.

g) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra flera EU-baserade AIF-fonder i unionen ska refe­

rensmedlemsstaten vara

i) AIF-fondernas hemmedlemsstat eller den medlemsstat där

AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av

dessa AIF-fonder, när samtliga dessa fonder är registrerade

eller auktoriserade i samma medlemsstat,

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/45

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

93

ii) den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att aktivt

marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder, när dessa

fonder inte är registrerade eller auktoriserade i samma

medlemsstat.

h) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra flera EU-baserade och icke EU-baserade AIF-fonder,

eller flera icke EU-baserade AIF-fonder, i unionen, är refe­

rensmedlemsstaten den medlemsstat där AIF-förvaltaren av­

ser att aktivt marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder.

I enlighet med de kriterier som anges i första stycket leden b, c

i, e, f och g i, är flera referensmedlemsstater möjliga. I sådana

fall ska medlemsstaterna kräva att icke EU-baserade AIF-förval­

tare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan att

marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som de

förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar in

en begäran till de behöriga myndigheterna i samtliga medlems­

stater som är möjliga referensmedlemsstater enligt kriterierna i

de ledenom att dessa sinsemellan avgör vilken som ska vara

dess referensmedlemsstat. Dessa behöriga myndigheter ska

inom en månad gemensamt besluta vilken som ska vara refe­

rensmedlemsstat för en sådan icke EU-baserad AIF-förvaltare. De

behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utses som re­

ferensmedlemsstat ska utan onödigt dröjsmål informera den

icke EU-baserade AIF-förvaltaren om detta. Om den icke EU-

baserade AIF-förvaltaren inte vederbörligen informeras om de

behöriga myndigheternas beslut inom sju dagar efter beslutet

eller om de berörda behöriga myndigheterna inte har fattat

beslut inom en period på en månad, får AIF-förvaltaren själv

välja sin referensmedlemsstat på grundval av de kriterier som

anges i denna punkt.

AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv

marknadsföring i en viss medlemsstat genom att redogöra för

sin marknadsföringsstrategi för de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat som den har angivit.

5. Medlemsstaterna ska kräva att en icke EU-baserad AIF-

förvaltare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan

att marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som

den förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar

in en begäran om auktorisation till sin referensmedlemsstat.

När de behöriga myndigheterna mottagit en ansökan om auk­

torisation ska de undersöka huruvida AIF-förvaltarens val av

referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Om de be­

höriga myndigheterna anser att så inte är fallet ska de avslå den

icke EU-baserade AIF-förvaltares ansökan om auktorisation och

förklara skälen till sitt avslag. Om de behöriga myndigheterna

anser att kriterierna i punkt 4 är uppfyllda, ska de meddela

Esma detta och begära att Esma avger ett råd avseende deras

utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska de behöriga myn­

digheterna inkludera AIF-förvaltarens motivering av sitt val av

referensmedlemsstat samt information om AIF-förvaltarens

marknadsföringsstrategi.

Inom en månad efter att mottagit det meddelande som avses i

andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga

myndigheterna rörande deras utvärdering av huruvida valet av

referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Esma ska ge

ett negativt besked endast om den anser att kriterierna i punkt 4

inte är uppfyllda.

Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid

som Esma genomför sin granskning enligt denna punkt.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska

beviljas, i strid mot Esmas råd enligt tredje stycket, ska de infor­

mera Esma och ange sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak­

tum att de behöriga myndigheterna inte följer eller inte avser att

följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att

offentliggöra de skäl som de behöriga myndigheterna anför

för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få

ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska

beviljas, i strid med Esmas råd enligt tredje stycket, och AIF-

förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-

fonder som denne förvaltar i andra medlemsstater än referens­

medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed­

lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa

medlemsstater om detta och ange sina skäl. I tillämpliga fall ska

de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten också infor­

mera de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de

AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange

sina skäl.

6. Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en av­

vikande åsikt om AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat får

den berörda behöriga myndigheten hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. Utan hinder av punkt 8 ska auktorisation beviljas endast

om följande villkor är uppfyllda:

a) Referensmedlemsstaten har valts av AIF-förvaltaren enligt

kriterierna i punkt 4 och stöds av en redogörelse för mark­

nadsföringsstrategin, och de berörda behöriga myndigheterna

har följt förfarandet i punkt 5.

b) AIF-förvaltaren har utsett en rättslig representant som är

etablerad i dess referensmedlemsstat.

SV

L 174/46

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

94

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

c) Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-för­

valtaren, vara den icke EU-baserade AIF-förvaltarens kon­

taktperson för investerare i den berörda AIF-fonden, för

Esma och för de behöriga myndigheterna vad gäller den

verksamhet för vilken AIF-förvaltaren är auktoriserad i unio­

nen, och ska åtminstone vara tillräckligt rustad för att sköta

efterlevnadsfunktionen i enlighet med detta direktiv.

d) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat, de behöriga myndigheterna i berörda EU-baserade AIF-

fondernas hemmedlemsstater och tillsynsmyndigheten i det

tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad

för att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte

som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att ut­

föra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

e) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är

etablerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

f) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är

etablerad har undertecknat en överenskommelse med refe­

rensmedlemsstaten, som till fullo uppfyller normerna i

artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och

förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte

i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.

g) De behöriga myndigheternas effektiva utövande av sin till­

synsfunktion i enlighet med detta direktiv hindras inte av

lagar och andra författningar som omfattar AIF-förvaltaren

i ett tredjeland, eller av begränsningar av undersöknings-

eller tillsynsbehörigheten för de behöriga myndigheterna i

tredjelandet.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp­

ningen av punkterna a–e och g i denna punkt får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med­

verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt led d i

första stycket inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myn­

digheterna i referensmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Esma

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. Auktorisationen ska ske i enlighet med kapitel II som i

tillämpliga delar ska tillämpas med följande villkor:

a) Den information som avses i artikel 7.2 ska kompletteras

med

i) AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensmed­

lemsstat enligt kriterierna i punkt 4, med information

om marknadsföringsstrategin,

ii) en förteckning över de bestämmelser i direktivet som det

är omöjligt för AIF-förvaltaren att följa, eftersom AIF-

förvaltarens efterlevnad av dessa bestämmelser inte, i en­

lighet med punkt 2, skulle gå att förena med efterlev­

naden av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning

som gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller

den icke EU-baserade AIF-fond som marknadsförs i,

iii) skriftliga belägg, baserade på de tekniska standarder för

tillsyn som Esma har utvecklat, för att den relevanta

lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är

likvärdig med de bestämmelser som det är omöjligt att

följa, med samma regleringssyfte och som ger samma

skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga, och

att AIF-förvaltaren följer denna likvärdiga regel, där dessa

skriftliga belägg styrks av ett rättsligt utlåtande om att det

föreligger en oförenlig tvingande bestämmelse i tredjelan­

dets lagstiftning, inklusive en beskrivning av reglerings­

syftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas,

och

iv) namn på och plats där AIF-förvaltarens rättsliga repre­

sentant är etablerad.

b) Den information som avses i artikel 7.3 får begränsas till att

gälla de EU baserade AIF-fonder som AIF-förvaltaren avser

att förvalta, och de AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar

och avser att marknadsföra i unionen med ett marknads­

föringspass.

c) Artikel 8.1 a ska inte påverka tillämpningen av punkt 2 i

den här artikeln.

d) Artikel 8.1 e ska inte gälla.

e) Artikel 8.5 andra stycket ska läsas som om den inbegriper en

hänvisning till ”den information som avses i artikel 37.8 a”.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den auktorisation som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat har beviljat får de

berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/47

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

95

9. Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten

anser att AIF-förvaltaren kan åberopa punkt 2 för att undantas

från kravet på efterlevnad av vissa bestämmelser i detta direktiv,

ska de utan onödigt dröjsmål informera Esma om detta. De ska

styrka denna utvärdering med den information som AIF-förval­

taren har lämnat i enlighet med punkt 8 a ii och iii.

Inom en månad efter att Esma mottagit det meddelande som

avses i första stycket ska Esma ge råd till de berörda behöriga

myndigheterna rörande tillämpningen av undantaget från kravet

på efterlevnad av detta direktiv, som har sin grund i oförenlig­

het i enlighet med punkt 2. Rådet kan särskilt handla om huru­

vida villkoren för ett sådant undantag verkar vara uppfyllda,

baserat på den information som AIF-förvaltaren lämnat i enlig­

het med punkt 8 a ii och iii och på tekniska standarder för

tillsyn om likvärdighet. Esma ska sträva efter att bygga upp en

gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis

och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt

arbetssätt vid tillämpningen av denna punkt.

Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid

som Esma genomför sin granskning i enlighet med denna

punkt.

Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten före­

slår att auktorisation ska beviljas, i strid med Esmas råd enligt

andra stycket, ska de informera Esma och ange sina skäl. Esma

ska offentliggöra det faktum att de behöriga myndigheterna inte

följer eller inte avser att följa detta råd. Esma får också, från fall

till fall, besluta att offentliggöra de skäl som de behöriga myn­

digheterna anför för att inte följa detta råd. De behöriga myn­

digheterna ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö­

rande.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska

beviljas, i strid med Esmas råd som avses i andra stycket, och

AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-

fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än referens­

medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed­

lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa

medlemsstater om detta och ange sina skäl.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp­

ningen av denna punkt får de berörda behöriga myndigheterna

hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de

befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning

(EU) nr 1095/2010.

10. Referensmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan

onödigt dröjsmål informera Esma om resultatet av det första

auktorisationsförfarandet, om varje ändring av AIF-förvaltarens

auktorisation och om eventuella återkallanden av auktorisation.

De behöriga myndigheterna ska informera Esma om de ansök­

ningar om auktorisation som de har avslagit, med uppgifter om

de AIF-förvaltare som har begärt auktorisation och skälen för

avslag. Esma ska föra ett centralt register över dessa uppgifter,

vilket på begäran ska göras tillgängligt för behöriga myndighe­

ter. De behöriga myndigheterna ska behandla denna infor­

mation konfidentiellt.

11. Fastställandet av referensmedlemsstaten ska inte påverkas

av AIF-förvaltares vidareutveckling av verksamheten i unionen.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi inom två

år efter sin ursprungliga auktorisation och denna ändring skulle

ha påverkat valet av referensmedlemsstat om den förändrade

marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga marknads­

föringsstrategin, ska AIF-förvaltaren emellertid informera de be­

höriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten

om denna ändring innan den genomförs och ange sin referens­

medlemsstat i enlighet med kriterierna i punkt 4 och baserat på

den nya strategin. AIF-förvaltaren ska motivera sitt val genom

att meddela sin ursprungliga referensmedlemsstat sin nya mark­

nadsföringsstrategi. Samtidigt ska AIF-förvaltaren tillhandahålla

uppgifter om sin rättsliga representant, inklusive dess namn och

den plats där den är etablerad. Den rättsliga representanten ska

vara etablerad i den nya referensmedlemsstaten.

Den ursprungliga referensmedlemsstaten ska undersöka huru­

vida AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat i enlighet

med första stycket är korrekt och ska meddela Esma resultatet

av sin undersökning. Esma ska avge ett råd avseende de behö­

riga myndigheternas utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska

de behöriga myndigheterna inkludera AIF-förvaltarens motive­

ring av sitt val av referensmedlemsstat samt information om

AIF-förvaltarens nya marknadsföringsstrategi.

Inom en månad efter att ha mottagit det meddelande som avses

i andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga

myndigheterna rörande deras utvärdering. Esma ska ge ett ne­

gativt besked endast om kriterierna i punkt 4 inte är uppfyllda.

Efter att ha mottagit Esmas råd i enlighet med tredje stycket ska

de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlems­

staten informera den icke EU-baserade AIF-förvaltaren, dess ur­

sprungliga rättsliga representant samt Esma om sitt beslut.

Om de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed­

lemsstaten instämmer i AIF-förvaltarens val ska de även infor­

mera de behöriga myndigheterna i den nya referensmedlems­

staten om förändringen. Den ursprungliga referensmedlemssta­

ten ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av auktori­

sations- och tillsynsdokumentationen beträffande AIF-förvalta­

ren till den nya referensmedlemsstaten. Från och med översän­

dandet av auktorisations- och tillsynsdokumentationen ska de

behöriga myndigheterna i den nya referensmedlemsstaten vara

behöriga när det gäller auktorisation av och tillsyn över AIF-

förvaltaren.

SV

L 174/48

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

96

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

Om de behöriga myndigheternas slutliga utvärdering inte följer

Esmas råd enligt tredje stycket ska följande gälla.

a) De behöriga myndigheterna ska informera Esma om detta,

med angivande av sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak­

tum att den behöriga myndigheten inte följer eller inte avser

att följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att

offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför

för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få

ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.

b) Om AIF-förvaltaren marknadsför andelar eller aktier i AIF-

fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än den

ursprungliga referensmedlemsstaten, ska de behöriga myn­

digheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten infor­

mera de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater om

detta och ange skäl. I tillämpliga fall ska de behöriga myn­

digheterna i referensmedlemsstaten också informera de be­

höriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de AIF-fon­

der som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange skäl.

12. Om det inom två år från AIF-förvaltarens auktorisation

genom den faktiska utvecklingen av AIF-förvaltarens verksamhet

i unionen visar sig att den marknadsföringsstrategi som AIF-

förvaltaren presenterade vid tidpunkten för auktorisationen

inte följdes, att AIF-förvaltaren gjorde felaktiga påståenden om

marknadsföringsstrategin eller om AIF-förvaltaren ändrar sin

marknadsföringsstrategi utan att följa villkoren i punkt 11,

ska de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed­

lemsstaten anmoda AIF-förvaltaren att välja en referensmed­

lemsstat på grundval av sin aktuella marknadsföringsstrategi.

Det förfarande som anges i punkt 11 ska gälla i tillämpliga

delar. Om AIF-förvaltaren inte rättar sig efter de behöriga myn­

digheternas begäran ska dessa återkalla auktorisationen.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den

period som avses i punkt 11 och avser att ändra referensmed­

lemsstat mot bakgrund av den nya marknadsföringsstrategin, får

AIF-förvaltaren lämna in en begäran till de behöriga myndighe­

terna i den ursprungliga referensmedlemsstaten om att få ändra

referensmedlemsstat. Det förfarande som anges i punkt 11 ska

gälla i tillämpliga delar.

Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en avvikande

åsikt om utvärderingen beträffande valet av referensmedlemsstat

får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till

Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den

tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

13. Eventuella tvister mellan AIF-förvaltarens behöriga myn­

digheter i referensmedlemsstaten och AIF-förvaltaren ska avgö­

ras i enlighet med lagstiftningen i referensmedlemsstaten och

under dess jurisdiktion.

Eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och

EU-baserade investerare i den berörda AIF-fonden ska avgöras

enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och under dess

jurisdiktion.

14. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi­

cerar de förfaranden som möjliga referensmedlemsstater ska

följa när de sinsemellan avgör vilken som ska vara referensmed­

lemsstat, i enlighet med punkt 4 andra stycket. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 59.2.

15. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som

avses i punkt 7 d i syfte att utforma en gemensam ram för att

underlätta upprättandet av samarbetsarrangemang med tredje­

länder.

16. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för

tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när

det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 d.

17. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange­

mang som avses i punkt 7 d i syfte att tillse att de behöriga

myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för

att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt

detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

18. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna

artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och

utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe­

rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarnas värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

19. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en

begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska

standard för tillsyn som avses i punkt 17, får de berörda behö­

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i

enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/49

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

97

20. I enlighet med artikel 29 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma främja ett effektivt bilateralt och multi­

lateralt utbyte av information mellan de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten för icke EU-baserade AIF-förval­

tare och de behöriga myndigheterna i de berörda AIF-förvaltar­

nas värdmedlemsstater med fullständig respekt för tillämpliga

bestämmelser om konfidentialitet och uppgiftsskydd i relevant

unionslagstiftning.

21. I enlighet med artikel 31 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma sköta den generella samordningen mel­

lan den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten för icke

EU-baserade AIF-förvaltare och de behöriga myndigheterna i de

berörda AIF-förvaltarnas värdmedlemsstater. Esma får särskilt

a) underlätta informationsutbytet mellan de berörda behöriga

myndigheterna,

b) fastställa omfattningen av den information som den behöriga

myndigheten i referensmedlemsstaten ska tillhandahålla de

behöriga myndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna,

c) vidta alla lämpliga åtgärder som krävs i situationer som kan

äventyra finansmarknadernas funktionssätt i syfte att under­

lätta samordningen av åtgärder som vidtas av den behöriga

myndigheten i referensmedlemsstaten och de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaterna i förhållande till icke-EU-

baserade AIF-förvaltare.

22. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande för att fastställa form för och innehåll i den

begäran som avses i punkt 12 andra stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

23. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

avseende följande:

a) Det sätt på vilket AIF-förvaltaren måste följa kraven i detta

direktiv, med beaktande av att AIF-förvaltaren är etablerad i

ett tredjeland, och särskilt presentationen av den information

som krävs i artiklarna 22–24.

b) Under vilka förhållanden den lagstiftning som icke EU-base­

rade AIF-förvaltare eller icke EU-baserade AIF-fonder omfat­

tas av anses innehålla en likvärdig regel med samma regle­

ringssyfte och som ger de berörda investerarna samma

skyddsnivå.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 38

Inbördes utvärdering av auktorisation av och tillsyn över

icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Esma ska på årlig basis genomföra inbördes utvärderingar

av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet när det gäller

auktorisation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare

enligt artiklarna 37, 39, 40 och 41, för att förstärka enhetlig­

heten när det gäller resultatet av tillsynen, i enlighet med

artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010.

2. Esma ska senast den 22 juli 2013 utarbeta metoder för att

objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas.

3. Analysen av den inbördes utvärderingen ska särskilt om­

fatta en utvärdering av

a) graden av konvergens i tillsynspraxis när det gäller auktori­

sation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare,

b) i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i

detta direktiv uppfylls,

c) den effektivitet och grad av konvergens som uppnåtts när

det gäller genomförandet av detta direktiv och dess genom­

förandeåtgärder samt de tekniska standarder för tillsyn och

genomförande som Esma har utvecklat i enlighet med detta

direktiv, inklusive administrativa åtgärder och sanktioner

mot icke EU-baserade AIF-förvaltare när detta direktiv inte

har följts.

4. Mot bakgrund av resultaten av den inbördes utvärderingen

får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr1095/2010, för att etablera

enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke

EU-baserade AIF-förvaltare.

5. De behöriga myndigheterna ska med alla tillgängliga me­

del söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.

6. Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller

rekommendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den

följer eller avser att följa denna riktlinje eller rekommendation.

Om en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa

riktlinjen eller rekommendationen, ska den informera Esma och

ange skälen för detta.

7. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndig­

het inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekom­

mendationen. Esma får också, från fall till fall, besluta att of­

fentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att

inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den behöriga myn­

digheten ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö­

rande.

SV

L 174/50

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

98

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

8. I den rapport som avses i artikel 43.5 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma informera Europaparlamentet, rådet

och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer

som har utfärdats i enlighet med denna artikel och ange vilka

behöriga myndigheter som inte har följt dem samt redogöra för

vilka åtgärder Esma avser vidta för att se till att dessa behöriga

myndigheter följer dess rekommendationer och riktlinjer i fram­

tiden.

9. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rappor­

ter vid sin översyn av detta direktiv i enlighet med artikel 69

och vid varje senare översyn som kan komma att genomföras.

10. Esma ska offentliggöra den bästa praxis som kan fast­

ställas utifrån dessa inbördes utvärderingar. Dessutom får alla

andra resultat av inbördes utvärderingar offentliggöras, förutsatt

att den behöriga myndighet som är föremål för en inbördes

utvärdering ger sitt samtycke.

Artikel 39

Villkor för marknadsföring i unionen med

marknadsföringspass av EU-baserade AIF-fonder som

förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade

icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får

marknadsföra andelar eller aktier i de EU-baserade AIF-fonder

som de förvaltar till professionella investerare i unionen så snart

som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i EU-baserade AIF-fonder i sin referensmedlemsstat ska

AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig­

heterna i sin referensmedlemsstat avseende varje EU-baserad

AIF-fond som denna avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga III.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full­

ständig anmälan enligt punkt 2 ska de underrätta AIF-förvalta­

ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får

inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den

anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får hindra marknads­

föringen av AIF-fonder endast om AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonder strider mot eller kommer att strida mot detta

direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer

att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta­

ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat

från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde­

lar detta.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn­

digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra andelar

eller aktier i AIF-fonden i sin referensmedlemsstat.

4. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i EU-baserade AIF-fonder i en annan medlemsstat än sin

referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan

till de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat avse­

ende varje EU-baserad AIF-fond som denna avser att marknads­

föra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

5. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan

enligt punkt 4 ska de överlämna denna fullständiga information

till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fon­

dens andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta

överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är

auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe­

ringsstrategi.

6. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat utan

dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-förvalta­

ren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens be­

rörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta medde­

lande.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn­

digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fon­

dens andelar eller aktier i sina värdmedlemsstater.

7. De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas

av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems­

stater.

8. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

enligt punkt 4 och förklaringen enligt punkt 5 är avfattade på

ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

9. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkterna 2 och/eller 4 ska AIF-för­

valtaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i refe­

rensmedlemsstaten senast en månad innan en planerad ändring

genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring

ägt rum.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/51

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

99

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med i detta di­

rektiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efter­

leva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera

AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett

och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden

inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta­

ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla

nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även

ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när

ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads­

förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp­

liga fall informera de behöriga myndigheterna i värdmedlems­

staterna om dessa ändringar

10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande för att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkterna 2 och 4,

b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 5,

c) form för det överlämnande som avses i punkt 5, och

d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 9,

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

11. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 40

Villkor för marknadsföring i unionen med

marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-

fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade

icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får

marknadsföra andelar eller aktier i de icke EU-baserade AIF-

fonder som de förvaltar till professionella investerare i unionen

så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. Utöver kraven i detta direktiv beträffande EU-baserade

AIF-förvaltare ska icke EU-baserade AIF-förvaltare uppfylla föl­

jande villkor:

a) Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmed­

lemsstat och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den

icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone

säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj­

ligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i

enlighet med detta direktiv.

b) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har undertecknat en överenskommelse med referens­

medlemsstaten och med varje annan medlemsstat där ande­

larna eller aktierna i den icke EU-baserade AIF-fonden är

avsedda att marknadsföras, vilket till fullo uppfyller nor­

merna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på in­

komst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt infor­

mationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilate­

rala skatteavtal.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort beträffande

tillämpningen av leden a och b i första stycket, får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga

myndigheterna i sin referensmedlemsstat för varje icke EU-ba­

serad AIF-fond som den avser att marknadsföra i sin referens­

medlemsstat.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga III.

4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full­

ständig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvalta­

ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får

inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den

anmälan som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får endast hindra mark­

nadsföringen av AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden strider mot eller kommer att strida mot detta

direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer

att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta­

ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat

från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde­

lar detta.

SV

L 174/52

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

100

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja

marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin referens­

medlemsstat.

5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra aktier eller

andelar i icke EU-baserade AIF-fonder även i en annan med­

lemsstat än sin referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna

in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin referens­

medlemsstat avseende varje icke EU-baserad AIF-fond som

denna avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan

enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga anmälan till

de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fondens

andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta över­

lämnande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens för­

valtning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är

auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe­

ringsstrategi.

7. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat

utan dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-för­

valtaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens

berörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta med­

delande.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja

marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmed­

lemsstater.

8.

De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas

av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems­

stater, i de fall då dessa medlemsstater är andra än referens­

medlemsstatens.

9. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på

ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

10.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren

skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i referensmed­

lemsstaten senast en månad innan en planerad ändring genom­

förs, eller omedelbart efter en oplanerad ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens refe­

rensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvalta­

ren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett

och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden

inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta­

ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla

lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett

uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när

ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads­

förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp­

liga fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstater om dessa ändringar.

11. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran­

gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam

ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange­

mang med tredjeländer.

12. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för

tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när

det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.

13. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange­

mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga

myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för

att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt

detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/53

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

101

14. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna

artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och

utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe­

rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarnas värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en

begäran om informationsutbyte i enlighet med vad som anges

i de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 14, får de

berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande för att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkterna 3 och 5,

b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 6,

c) form för det överlämnande som avses i punkt 6, och

d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 41

Villkor för icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning av

AIF-fonder som är etablerade i andra medlemsstater än

referensmedlemsstaten

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade icke EU-

baserade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som

är etablerade i en annan medlemsstat än deras referensmedlems­

stat, antingen direkt eller genom inrättande av en filial, förutsatt

att AIF-förvaltarnas auktorisation avser den aktuella kategorin av

AIF-fonder.

2. Alla icke EU-baserade AIF-förvaltare som för första gången

avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en

annan medlemsstat än deras referensmedlemsstat ska informera

de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat om föl­

jande:

a) Den medlemsstat där de avser att direkt förvalta AIF-fonden

eller inrätta en filial.

b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om

de tjänster de avser att utföra och vilka AIF-fonder de avser

att förvalta.

3. Om en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att inrätta en

filial ska den, utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift

om följande:

a) Filialens organisatoriska struktur.

b) En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan

erhållas.

c) Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar

för ledningen av filialen.

4.

Senast en månad efter det att de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot fullständiga

handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att

de tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de

överlämna denna information till de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande ska äga

rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden följer

och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt

följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har

auktoriserats av dem.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska omedelbart informera AIF-förvaltaren om överlämnan­

det. Efter att ha tagit emot detta meddelande får AIF-förvaltaren

börja tillhandahålla tjänster i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja

förvalta AIF-fonden i sina värdmedlemsstater.

5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be­

rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål­

landen som omfattas av detta direktiv.

SV

L 174/54

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

102

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

6. Vid varje ändring av den information som meddelats i

enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall punkt 3, ska

AIF-förvaltaren skriftligen informera de behöriga myndigheterna

i sin referensmedlemsstat om denna ändring senast en månad

innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det

att en oplanerad ändring har ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i referensmedlemssta­

ten utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att

denne inte får genomföra ändringen.

Om en planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett

och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden

inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta­

ren i övrigt inte längre efterlever i detta direktiv, ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla

lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett

uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater

om dessa ändringar.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de förslag till

tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i en­

lighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar

och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Kommissionen ges befogenhet att anta de förslag till tekniska

genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 42

Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan

marknadsföringspass av AIF-fonder som förvaltas av icke

EU-baserade AIF-förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 37, 39

och 40 får medlemsstaterna tillåta icke EU-baserade AIF-förval­

tare att till professionella investerare, endast på deras territo­

rium, marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder som de

förvaltar, förutsatt att minst följande villkor är uppfyllda:

a) Den icke EU-baserade AIF-förvaltaren efterlever artiklarna 22,

23 och 24 för varje AIF-fond som den marknadsför i enlig­

het med denna artikel och artiklarna 26–30 när en AIF-fond

som marknadsförs enligt denna artikel omfattas av tillämp­

ningsområdet för artikel 26.1. De behöriga myndigheter och

investerare i AIF-fonder som avses i dessa artiklar ska anses

vara myndigheter och investerare i de medlemsstater där

AIF-fonden marknadsförs.

b) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete, som syftar

till övervakning av systemrisker och som är i linje med

internationella standarder, mellan de behöriga myndighe­

terna i de medlemsstater där AIF-fonderna marknadsförs

och i förkommande fall den EU-baserade AIF-fondens behö­

riga myndigheter och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland

där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i

förekommande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där

den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad, i syfte att

säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj­

ligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i fråga

att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller

den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad har inte tagits

med i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och

territorier av FATF.

Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med­

verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt första styc­

ket punkt b inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myndig­

heterna i den medlemsstaten där AIF-fonden är avsedd att mark­

nadsföras hänskjuta ärendet till Esma som får agera i enlighet

med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i

förordning (EU) nr 1095/2010.

2. Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för den

icke EU-baserade AIF-förvaltaren när det gäller marknadsföring

av andelar eller aktier i AIF-fonder till investerare på deras

territorier i enlighet med denna artikel.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang

som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för

att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med

tredjeländer.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/55

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

103

4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till­

lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det

gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

KAPITEL VIII

MARKNADSFÖRING TILL ICKE-PROFESSIONELLA INVESTE­

RARE

Artikel 43

AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder till icke-

professionella investerare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra instrument i

unionsrätten, får medlemsstaterna tillåta AIF-förvaltare att till

icke-professionella investerare på sitt territorium marknadsföra

andelar eller aktier i de AIF-fonder som de förvaltar i enlighet

med detta direktiv, oavsett om AIF-fonderna marknadsförs inom

medlemsstaten eller över nationsgränserna och om de är EU-

baserade eller icke EU-baserade.

I sådana fall får medlemsstaterna införa striktare krav på AIF-

förvaltarna eller AIF-fonden än de krav som gäller för AIF-fon­

der som marknadsförs till professionella investerare på deras

territorium i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna får

dock inte införa strängare eller ytterligare krav på EU-baserade

AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat och

marknadsförs över nationsgränserna än på AIF-fonder som

marknadsförs inom medlemsstaten.

2. Medlemsstater som tillåter marknadsföring av AIF-fonder

till icke-professionella investerare inom sina territorier ska senast

den 22 juli 2014 informera kommissionen och Esma om

a) vilka slag av AIF-fonder som AIF-förvaltare får marknadsföra

till icke-professionella investerare inom deras territorium,

b) eventuella ytterligare krav som medlemsstaten i fråga ställer

för marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella in­

vesterare.

Medlemsstaterna ska också underrätta kommissionen och Esma

om alla senare ändringar med avseende på första stycket.

KAPITEL IX

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

AVSNITT 1

Utseende, befogenheter och prövningsförfaranden

Artikel 44

Utseende av behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska

utföra de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv.

De ska underrätta Esma och kommissionen om detta och i

förekommande fall om hur ansvaret fördelats.

De behöriga myndigheterna ska vara offentliga myndigheter.

Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna, i

förekommande fall på grundval av riktlinjer som fastställts av

Esma, inrättar lämpliga metoder för att övervaka att AIF-förval­

tare uppfyller sina förpliktelser enligt detta direktiv.

Artikel 45

De behöriga myndigheternas ansvarsområden i

medlemsstaterna

1. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat ska ansvara för tillsynen över AIF-förvaltaren oavsett

om AIF-förvaltaren förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i

en annan medlemsstat eller ej, vilket inte ska påverka tillämp­

ningen av de bestämmelser i detta direktiv som överlåter an­

svaret för tillsynen på de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens värdmedlemsstat.

2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat ska ansvara för att övervaka en AIF-förvaltares efter­

levnad av artiklarna 12 och 14 när AIF-förvaltaren förvaltar

och/eller marknadsför AIF-fonder genom en filial i den med­

lemsstaten.

3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat får kräva att en AIF-förvaltare som förvaltar eller mark­

nadsför AIF-fonder i denna värdmedlemsstat, oavsett om detta

sker genom en filial eller ej, ska lämna den information som

behövs för tillsynen av att AIF-förvaltaren följer tillämpliga be­

stämmelser.

Dessa krav får dock inte vara strängare än de som AIF-förval­

tarens värdmedlemsstat ställer på AIF-förvaltare för vilka den är

hemmedlemsstat för övervakningen av deras efterlevnad av

samma regler.

4. Om de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värd­

medlemsstat konstaterar att en AIF-förvaltare som förvaltar och/

eller marknadsför AIF-fonder på dess territorium, oavsett om

detta sker genom en filial eller inte, överträder en av de regler

i fråga om vilka de är skyldiga att övervaka efterlevnaden, ska

dessa myndigheter kräva att den berörda AIF-förvaltaren upphör

med överträdelsen och underrätta de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten om detta.

5. Om den berörda AIF-förvaltaren vägrar att förse de behö­

riga myndigheterna i värdmedlemsstaten med information som

omfattas av deras ansvarsområde, eller underlåter att vidta nöd­

vändiga åtgärder för att den överträdelse som avses i punkt 4

ska upphöra, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstat informera de behöriga myndigheterna i AIF-

förvaltarens hemmedlemsstat om detta. De behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska snarast

SV

L 174/56

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

104

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

a) vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att den berörda AIF-

förvaltaren tillhandahåller den information som begärts av

värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt punkt 3,

alternativt upphör med den överträdelse som avses i

punkt 4.

b) begära att få den information som krävs från de relevanta

tillsynsmyndigheterna i tredjeländer.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat

ska underrättas om vilken typ av åtgärder som avses i led a som

vidtas.

6. Om AIF-förvaltaren, trots de åtgärder som de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidtagit en­

ligt punkt 5 eller på grund av att dessa åtgärder visar sig vara

otillräckliga eller inte är tillgängliga i medlemsstaten i fråga,

fortsätter att vägra att tillhandahålla den information som be­

gärts av värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt punkt

3, eller fortsätter att överträda de lagar eller andra författningar

som avses i punkt 4 och som är i kraft i värdmedlemsstaten, får

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat,

efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i AIF-för­

valtarens hemmedlemsstat, vidta lämpliga åtgärder, inbegripet

de som avses i artiklarna 46 och 48, för att förhindra eller

beivra ytterligare överträdelser och i den mån det är nödvändigt

hindra AIF-förvaltaren från att inleda fler transaktioner i sin

värdmedlemsstat. Om den uppgift som utförts i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstat är förvaltning av AIF-fonder, kan värdmed­

lemsstaten kräva att AIF-förvaltaren upphör med att förvalta

dessa AIF-fonder.

7. Om de behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares värd­

medlemsstat har klara och verifierbara skäl att anta att AIF-

förvaltaren inte fullgör de skyldigheter som följer av de regler

i fråga om vilka de inte är skyldiga att övervaka efterlevnaden,

ska de anmäla dessa iakttagelser till de behöriga myndigheterna

i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat som ska vidta lämpliga åt­

gärder, inklusive, om så krävs, begära ytterligare information

från relevanta tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

8. Om AIF-förvaltaren, trots de åtgärder som vidtagits av de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, el­

ler på grund av att åtgärderna visar sig vara otillräckliga, eller på

grund av att AIF-förvaltarens hemmedlemsstat inte agerar inom

en rimlig tid, fortsätter att handla på ett sätt som tydligt skadar

den berörda AIF-fondens investerares intressen eller marknadens

finansiella stabilitet eller integritet i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat, får de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värd­

medlemsstat, efter att ha informerat de behöriga myndigheterna

i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, vidta alla lämpliga åtgärder

för att skydda den berörda AIF-fondens investerare och mark­

nadens finansiella stabilitet och integritet i värdmedlemsstaten,

samt även beakta möjligheten att hindra den berörda AIF-för­

valtaren från att fortsätta marknadsföringen av andelar eller

aktier i den berörda AIF-fonden i värdmedlemsstaten.

9. Det förfarande som föreskrivs i punkterna 7 och 8 ska

även tillämpas i det fall då värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter har klara och verifierbara skäl att inte samtycka till

referensmedlemsstatens auktorisering av en icke EU-baserad

AIF-förvaltare.

10. Om de berörda behöriga myndigheterna har en avvi­

kande åsikt om någon av de åtgärder som vidtagits av en be­

hörig myndighet i enlighet med punkterna 4–9, får de hänskjuta

ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter

som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU)

nr 1095/2010.

11. Esma ska vid behov främja förhandlingarna om och in­

rättandet av de samarbetsarrangemang mellan medlemsstaternas

behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheter i tredjeland som

krävs enligt detta direktiv.

Artikel 46

De behöriga myndigheternas befogenheter

1. De berörda myndigheterna ska ges alla de tillsyns- och

utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina upp­

gifter. Dessa befogenheter ska utövas på något av följande sätt:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter.

c) På eget ansvar genom delegering till enheter till vilka upp­

gifter har delegerats.

d) Genom ansökan hos de behöriga rättsliga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att

a) få tillgång till alla dokument i vilken form som helst och få

en kopia av dem,

b) begära upplysningar från vilken person som helst med an­

knytning till AIF-förvaltarens verksamhet eller AIF-fonden

och vid behov kalla in och fråga ut en person för att

inhämta upplysningar,

c) utföra kontroller på plats med eller utan föranmälan,

d) begära befintliga uppgifter om tele- och datatrafik,

e) kräva att varje form av agerande som strider mot bestäm­

melser som fastställts vid genomförandet av detta direktiv

upphör,

f) begära att tillgångar fryses eller beslagtas,

g) begära ett tillfälligt förbud mot yrkesverksamhet,

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/57

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

105

h) begära uppgifter från auktoriserade AIF-förvaltare, för­

varingsinstitut eller revisorer,

i) vidta varje slag av åtgärd för att se till att AIF-förvaltare eller

förvaringsinstitut fortsätter att uppfylla de krav i detta di­

rektiv som är tillämpliga på dem,

j) i andelsägarnas eller allmänhetens intresse begära att emis­

sion, återköp eller inlösen av andelar tillfälligt avbryts,

k) återkalla en AIF-förvaltares eller ett förvaringsinstituts auk­

torisation,

l) överlämna ärenden till åtal, eller

m) begära att revisorer eller sakkunniga utför kontroller eller

utredningar.

3. Om referensmedlemsstatens behöriga myndigheter anser

att en auktoriserad icke EU-baserad AIF-förvaltare underlåter

att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv ska de snarast

möjligt och på ett tydligt sätt underrätta Esma om detta.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndig­

heterna ges nödvändiga befogenheter att vidta alla åtgärder som

krävs för att se till att marknaderna fungerar korrekt i händelse

av att en eller flera AIF-fonders verksamheter på en marknad för

finansiella instrument skulle kunna äventyra den marknadens

korrekta funktion.

Artikel 47

Esmas befogenheter och behörighet

1. Esma får fastställa och regelbundet se över riktlinjerna för

medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller utövan­

det av deras auktorisationsbefogenheter och när det gäller de

behöriga myndigheternas rapporteringsskyldigheter enligt detta

direktiv.

Esma ska dessutom ha de befogenheter som krävs, inbegripet de

som beskrivs i artikel 48.3, för att utföra sina uppgifter enligt

detta direktiv.

2. Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har

arbetat för Esma, för de behöriga myndigheterna eller för per­

soner till vilken Esma har delegerat uppgifter, inklusive av Esma

anlitade revisorer och sakkunniga. Information som omfattas av

tystnadsplikt får inte lämnas ut till annan person eller myndig­

het, utom när så krävs i samband med rättsliga förfaranden.

3. All information som utbyts enligt detta direktiv mellan

Esma, behöriga myndigheter och EBA, Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighe­

ten), upprättad genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 1094/2010 ( 1 ) och ESRB ska anses omfattas av

tystnadsplikt, utom då Esma eller den berörda behöriga myn­

digheten eller annan berörd myndighet eller annat berört organ

när informationen lämnas anger att informationen får lämnas ut

eller om detta krävs i samband med rättsliga förfaranden.

4. I enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1095/2010

får Esma, när samtliga villkor i punkt 5 är uppfyllda, begära att

den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna

vidtar någon av följande åtgärder när så är lämpligt:

a) Förbud mot marknadsföring i unionen av andelar eller aktier

i AIF-fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

eller av icke EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av EU-

baserade AIF-förvaltare utan den auktorisation som krävs

enligt artikel 37 eller den anmälan som krävs enligt artik­

larna 35, 39 och 40 eller utan tillstånd från de behöriga

medlemsstaterna att göra detta i enlighet med artikel 42.

b) Införa restriktioner för icke EU-baserade AIF-förvaltare avse­

ende förvaltningen av AIF-fonder när det föreligger alltför

hög gränsöverskridande riskkoncentration på en särskild

marknad.

c) Införa restriktioner för icke EU-baserade AIF-förvaltare avse­

ende förvaltningen av AIF-fonder när deras verksamhet

skulle kunna utgöra en viktig källa till motpartsrisk för ett

kreditinstitut eller andra systemviktiga institut.

5. Esma får fatta ett beslut enligt punkt 4 och med förbehåll

för kraven i punkt 6 om båda följande villkor är uppfyllda:

a) Det föreligger ett väsentligt hot, som har uppstått genom

eller förvärrats av AIF-förvaltares verksamheter, mot finans­

marknadens korrekta funktion och integritet eller mot sta­

biliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unio­

nen, och det rör sig om en situation med gränsöverskridande

effekter.

b) Den relevanta behöriga myndigheten eller de relevanta be­

höriga myndigheterna har inte vidtagit åtgärder för att ta itu

med hotet, eller de åtgärder som vidtagits har varit otillräck­

liga för att hantera hotet.

6. De åtgärder som vidtas av den behöriga myndigheten eller

de behöriga myndigheterna enligt punkt 4 ska

SV

L 174/58

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

106

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

a) effektivt ta itu med hotet mot finansmarknadens korrekta

funktion och integritet eller mot stabiliteten i hela eller delar

av det finansiella systemet i unionen eller avsevärt förbättra

de behöriga myndigheternas förmåga att övervaka hotet,

b) inte framkalla risk för regelarbitrage,

c) inte inverka negativt på finansmarknadernas effektivitet, in­

klusive minskning av likviditeten på dessa marknader eller

uppkomsten av osäkerhet för marknadsaktörerna, på ett sätt

som inte är proportionellt mot åtgärdernas positiva effekter.

7. Innan Esma begär att den behöriga myndigheten ska vidta

eller förnya en åtgärd som avses i punkt 4, ska den, vid behov,

höra ESRB och andra relevanta myndigheter.

8. Esma ska underrätta de behöriga myndigheterna i de icke

EU-baserade AIF-förvaltarnas referensmedlemsstater och de be­

höriga myndigheterna i de berörda icke EU-baserade AIF-förval­

tarnas värdmedlemsstater om beslutet att anmoda den behöriga

myndigheten eller de behöriga myndigheterna att vidta eller

förnya sådana åtgärder som avses i punkt 4. Meddelandet ska

minst innehålla följande uppgifter:

a) AIF-förvaltaren och de verksamheter för vilka åtgärderna

gäller samt deras varaktighet.

b) Skälen till varför Esma anser att det är nödvändigt att vidta

åtgärderna enligt de villkor och krav som anges i denna

artikel, inbegripet de bevis som utgör underlag för skälen.

9. Esma ska med lämpliga mellanrum och minst var tredje

månad se över de åtgärder som den har vidtagit enligt punkt 4.

Om en åtgärd inte förnyas efter tremånadsperioden ska den

automatiskt upphöra att gälla. Punkterna 5–8 ska tillämpas

vid förnyelse av åtgärder.

10. De behöriga myndigheterna i den berörda icke EU-base­

rade AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får uppmana Esma att

ompröva sitt beslut. Förfarandet i artikel 44.1 andra stycket i

förordning (EU) nr 1095/2010 ska tillämpas.

Artikel 48

Administrativa sanktioner

1. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om tillämp­

liga åtgärder och sanktioner för överträdelser av de nationella

bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla

åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna efterlevs.

Utan att det påverkar förfarandena för återkallande av auktori­

sation eller medlemsstaternas rätt att besluta om straffrättsliga

sanktioner, ska medlemsstaterna i enlighet med sin nationella

lagstiftning sörja för att lämpliga administrativa åtgärder kan

vidtas mot, eller administrativa sanktioner beslutas för, ansva­

riga personer när bestämmelser som antagits vid genomförandet

av detta direktiv inte har följts. Medlemsstaterna ska se till att

åtgärderna är effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de behöriga myndighe­

terna får för allmänheten redovisa varje åtgärd eller sanktion till

följd av överträdelser av de bestämmelser som antas vid genom­

förandet av detta direktiv, om inte denna redovisning allvarligt

skulle äventyra finansmarknaderna, skada investerarnas intressen

eller åsamka de berörda parterna oproportionerlig skada.

3. Esma ska utarbeta en årsrapport om tillämpningen av

administrativa åtgärder och beslut om sanktioner i samband

med överträdelser av de bestämmelser som antagits i de olika

medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv. De behö­

riga myndigheterna ska tillhandahålla Esma de uppgifter som

behövs för detta ändamål.

Artikel 49

Rätt att överklaga

1. De behöriga myndigheterna ska skriftligen motivera beslut

att inte bevilja eller att återkalla AIF-förvaltares auktorisation att

förvalta och/eller marknadsföra AIF-fonder, eller andra beslut

med negativ innebörd som fattas vid genomförandet av de

åtgärder som antas för tillämpningen av detta direktiv, samt

underrätta sökandena om skälen.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla beslut som fattats

med stöd av lagar och andra författningar som har antagits i

enlighet med detta direktiv är väl motiverade och kan prövas i

domstol.

Rätt till domstolsprövning ska även finnas i det fall att beslut

om auktorisation inte har fattats inom sex månader efter det att

en ansökan som innehåller alla begärda uppgifter har lämnats

in.

AVSNITT 2

Samarbete mellan olika behöriga myndigheter

Artikel 50

Skyldighet att samarbeta

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska alltid då så är

nödvändigt samarbeta med varandra och med Esma och ESRB

under utförandet av sina uppgifter enligt detta direktiv och

utövandet av sina befogenheter enligt detta direktiv eller natio­

nell lagstiftning.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/59

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

107

2. Medlemsstaterna ska underlätta det samarbete som före­

skrivs i detta avsnitt.

3. De behöriga myndigheterna ska använda sina samarbets­

befogenheter även i fall då det uppförande som utreds inte

utgör en överträdelse av gällande bestämmelser i deras egen

medlemsstat.

4. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska omedelbart

förse Esma och varandra med de upplysningar som krävs för

att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska vidarebe­

fordra en kopia av de relevanta samarbetsarrangemang som de

ingått i enlighet med artiklarna 35, 37, och/eller 40 till den

berörda AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Hemmedlemstatens

behöriga myndigheter ska, i enlighet med de förfaranden som

avser de tillämpliga tekniska standarderna för tillsyn som avses i

artikel 35.14, 37.17 eller 40.14, vidarebefordra den information

som de har fått från tillsynsmyndigheter i tredjeland i enlighet

med arrangemang för samarbete med sådana tillsynsmyndighe­

ter när det gäller AIF-förvaltare, eller i tillämpliga fall i enlighet

med artikel 45.6 eller 45.7, till de behöriga myndigheterna i den

berörda AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

När en behörig myndighet i en värdmedlemsstat anser att in­

nehållet i ett samarbetsarrangemang som ingåtts av den berörda

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i enlighet med artikel 35, 37

och/eller 40 inte överensstämmer med vad som krävs enligt

tillämpliga tekniska standarder för tillsyn får de berörda behö­

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma som får agera i

enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har

klara och verifierbara skäl att misstänka att AIF-förvaltare som

inte står under dessa behöriga myndigheters tillsyn utför eller

har utfört handlingar som strider mot detta direktiv ska de på

ett så detaljerat sätt som möjligt underrätta Esma och de behö­

riga myndigheterna i den berörda AIF-förvaltarens hem- och

värdmedlemsstater om detta. De myndigheter som mottagit un­

derrättelsen ska vidta lämpliga åtgärder och informera Esma och

de behöriga myndigheter som lämnat underrättelsen om resul­

tatet av åtgärderna och, i den utsträckning det är möjligt, om

viktiga händelser under ärendets gång. Denna punkt ska inte

påverka befogenheterna för den behöriga myndighet som har

lämnat underrättelsen.

6. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk­

tivs bestämmelser om informationsutbyte får Esma utarbeta för­

slag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fast­

ställa tillämpningsvillkor för förfarandena för utbyte av infor­

mation mellan de behöriga myndigheterna samt mellan de be­

höriga myndigheterna och Esma.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 51

Överföring och bevarande av personuppgifter

1. När det gäller överföring av personuppgifter mellan behö­

riga myndigheter ska de behöriga myndigheterna tillämpa direk­

tiv 95/46/EG. När det gäller överföring av personuppgifter från

Esma till behöriga myndigheter i en medlemsstat eller ett tredje­

land ska Esma tillämpa förordning (EG) nr 45/2001.

2. Uppgifter ska bevaras i högst fem år.

Artikel 52

Utlämnande av information till tredjeländer

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får från fall

till fall överföra uppgifter och analyser av uppgifter till ett tred­

jeland om villkoren enligt artikel 25 eller 26 i direktiv 95/46/EG

är uppfyllda och om medlemsstatens behöriga myndighet är

förvissad om att överföringen är nödvändig för tillämpningen

av detta direktiv. Tredjelandet får inte föra uppgifterna vidare till

ett annat tredjeland utan ett uttryckligt skriftligt tillstånd från

medlemsstatens behöriga myndighet.

2. Information som den behöriga myndigheten i en med­

lemsstat mottagit från en behörig myndighet i en annan med­

lemsstat får endast utlämnas till en tillsynsmyndighet i tredje­

land om den behöriga myndigheten i den berörda medlems­

staten har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av den

behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i till­

lämpliga fall, om informationen utlämnas uteslutande för de

syften för vilka den myndigheten gav sitt medgivande.

Artikel 53

Utbyte av information avseende möjliga konsekvenser för

det finansiella systemet av en AIF-förvaltares verksamhet

1. De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som an­

svarar för auktorisation av och/eller tillsyn över AIF-förvaltare

enligt detta direktiv ska överlämna information till de behöriga

myndigheterna i övriga medlemsstater när detta är av betydelse

för att övervaka och bemöta möjliga konsekvenser av AIF-för­

valtares verksamheter, enskilt eller kollektivt, för stabiliteten hos

finansinstitut av betydelse för det finansiella systemet och för att

de marknader där AIF-förvaltarna är verksamma ska fungera

korrekt. Esma och ESRB ska också underrättas och vidarebe­

fordra informationen till de behöriga myndigheterna i övriga

medlemsstater.

2. Om inte annat följer av de villkor som fastställs i

artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska AIF-förvaltarens

behöriga myndigheter överlämna uppgifter i aggregerad form

beträffande den verksamhet som bedrivs av de AIF-förvaltare

som de ansvarar för till Esma och ESRB.

SV

L 174/60

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

108

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange innehållet i den infor­

mation som ska lämnas enligt punkt 1.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att när­

mare ange former och frekvens för informationsutbytet enligt

punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 59.2.

Artikel 54

Samarbete i tillsynsverksamheten

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära

att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat sam­

arbetar beträffande tillsynsverksamhet, en kontroll på plats eller

en utredning på den senare medlemsstatens territorium, inom

ramen för deras befogenheter enligt detta direktiv.

Om de behöriga myndigheterna tar emot en begäran om en

kontroll på plats eller en utredning ska de utföra något av

följande:

a) Själva utföra kontrollen eller utredningen.

b) Ge de myndigheter som har begärt kontrollerna eller utred­

ningarna tillstånd att utföra dem.

c) Låta revisorer eller sakkunniga utföra kontrollen eller utred­

ningen.

2. I det fall som avses i punkt 1 a får den behöriga myndig­

heten i den medlemsstat som har begärt medverkan begära att

egna medarbetare ska få bistå de personer som utför kontrollen

eller utredningen. Det övergripande ansvaret för kontrollen eller

utredningen ska dock ligga hos den medlemsstat på vars terri­

torium den genomförs.

I det fall som avses i punkt 1 b får den behöriga myndigheten i

den medlemsstat på vars territorium kontrollen eller utred­

ningen genomförs begära att egna medarbetare ska få bistå de

personer som utför kontrollen eller utredningen.

3. De behöriga myndigheterna får endast i följande fall vägra

att utbyta information eller efterkomma en begäran om med­

verkan i en utredning eller kontroll på plats:

a) Om utredningen, kontrollen på plats eller informationsutby­

tet skulle kunna påverka den tillfrågade medlemsstatens su­

veränitet, säkerhet eller allmänna ordning negativt.

b) Om rättsliga förfaranden i fråga om samma gärningar och

personer redan har inletts inför myndigheterna i den tillfrå­

gade medlemsstaten.

c) Om ett slutligt avgörande redan har meddelats beträffande

samma gärningar och personer i den tillfrågade medlems­

staten.

De behöriga myndigheterna ska underrätta de behöriga myndig­

heter som lämnat begäran om varje beslut som fattas enligt

första stycket och ange skälen till det.

4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genom­

förande i syfte att fastställa gemensamma förfaranden för sam­

arbete mellan behöriga myndigheter vid utförandet av kontroller

på plats och utredningar.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 55

Tvistlösning

Vid oenighet mellan medlemsstaters behöriga myndigheter om

en bedömning, handling eller underlåtenhet att agera av någon

av de behöriga myndigheterna på ett område där det enligt detta

direktiv krävs samarbete och samordning mellan behöriga myn­

digheter från fler än en medlemsstat, får de berörda behöriga

myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i

enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL X

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 56

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i

artiklarna 3, 4, 9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68

ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med

den 21 juli 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de

delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden

på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt

förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas

av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 57.

2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kom­

missionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/61

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

109

Artikel 57

Återkallande av delegering

1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3, 4,

9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68 får när som helst

återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att

besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska

sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommis­

sionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och

ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkal­

las och de eventuella skälen för detta.

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de

befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får

verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum.

Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt

i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tid­

ning.

Artikel 58

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delege­

rad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period

förlängas med tre månader.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av

den period som anges i punkt 1 har invänt mot den delegerade

akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning

och träda i kraft den dag som anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens

officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut,

förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat

kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några

invändningar.

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den de­

legerade akten inom den tidsperiod som anges i punkt 1 ska

den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget

ska den institution som invänt mot en delegerad akt ange skä­

len för detta.

Artikel 59

Genomförandebestämmelser

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers­

kommittén, som inrättats genom kommissionens beslut

2001/528/EG (

1

). Denna kommitté ska vara en kommitté i

den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 60

Information om undantag

Om en medlemsstat använder sig av ett undantag eller en möj­

lighet enligt artiklarna 6, 9, 21, 22, 28, 43 och 61.5 ska med­

lemsstaten underrätta kommissionen om detta och om alla ef­

terföljande ändringar. Kommissionen ska offentliggöra infor­

mationen på en webbplats eller på annat sätt som gör att den

lätt kan nås.

Artikel 61

Övergångsbestämmelse

1. AIF-förvaltare som bedriver verksamhet enligt detta direk­

tiv före den 22 juli 2013 ska vidta alla åtgärder som krävs för

att följa den nationella lagstiftning som följer av detta direktiv,

och ska ansöka om auktorisation inom ett år från detta datum.

2. Artiklarna 31, 32 och 33 ska inte tillämpas på marknads­

föring av andelar eller aktier i AIF-fonder som omfattas av ett

aktuellt erbjudande till allmänheten i enlighet med ett prospekt

som har utarbetats och offentliggjorts i enlighet med direktiv

2003/71/EG före den 22 juli 2013 under den tid som detta

prospekt är giltigt.

3. AIF-förvaltare får emellertid, i den mån de före den 22 juli

2013 förvaltar slutna AIF-fonder som inte gör några ytterligare

investeringar efter den 22 juli 2013 fortsätta att förvalta sådana

AIF-fonder utan auktorisation enligt detta direktiv.

4. AIF-förvaltare får emellertid, i den mån de förvaltar slutna

AIF-fonder där teckningstiden för investerarna har löpt ut innan

direktivet träder i kraft och som upprättas för en tidsperiod som

löper ut senast tre år efter den 22 juli 2013 fortsätta att förvalta

sådana AIF-fonder utan att följa detta direktiv, med undantag

för artikel 22 och, i tillämpliga fall, artiklarna 26–30, eller

ansöka om auktorisation enligt detta direktiv.

5. De behöriga myndigheterna i en AIF-fonds hemmedlems­

stat eller, om AIF-fonden inte är reglerad, de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, får tillåta att de

institut som avses i artikel 21.3 a och som är etablerade i en

annan medlemsstat utses till förvaringsinstitut fram till den

22 juli 2017. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen

av artikel 21, med undantag för punkt 5 a i den artikeln om

den plats där förvaringsinstitutet ska etableras.

SV

L 174/62

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

110

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

Artikel 62

Ändring av direktiv 2003/41/EG

Direktiv 2003/41/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 2.2 b ska ersättas med följande:

”b)

institut som omfattas av direktiven 73/239/EEG (*),

85/611/EEG (**), 93/22/EEG (***), 2000/12/EG (****),

2002/83/EG (*****) och direktiv 2011/61/EU (******),

___________

(*) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli

1973 om samordning av lagar och andra författ­

ningar angående rätten att etablera och driva verk­

samhet med annan direkt försäkring än livförsäkring

(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3).

(**) Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december

1985 om samordning av lagar och andra författ­

ningar som avser företag för kollektiva investeringar

i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375,

31.12.1985, s. 3).

(***) Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om

investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT

L 141, 11.6.1993, s. 27).

(****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG

av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva

verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000,

s. 1).

(*****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG

av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT

L 345, 19.12.2002, s. 1).

(******) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

2. Artikel 19.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna får inte begränsa institutens rätt att,

för förvaltningen av investeringsportföljen, utse kapitalförval­

tare som är etablerade i andra medlemsstater och som där är

vederbörligen auktoriserade för sådan verksamhet i enlighet

med direktiven 85/611/EEG, 93/22/EEG, 2000/12/EG,

2002/83/EG och 2011/61/EU samt de som avses i

artikel 2.1 i detta direktiv.”

Artikel 63

Ändring av direktiv 2009/65/EG

Direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt:

1. Följande artikel ska införas:

”Artikel 50a

För att säkerställa en enhetlig behandling inom olika sektorer

och avlägsna oförenligheter mellan intressena hos de företag

som omformar lån till överlåtbara värdepapper och andra

finansiella instrument (originatorer) och hos fondföretag

som investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella

instrument ska kommissionen, genom delegerade akter i en­

lighet med artikel 112a, och med förbehåll för villkoren i

artiklarna 112b och 112c, anta åtgärder för att fastställa

a) de krav som originatorer ska uppfylla för att fondföretag

ska få investera i värdepapper eller andra finansiella in­

strument av detta slag som de emitterar efter den

1 januari 2011, däribland kravet att en originator ska

behålla ett ekonomiskt nettointresse på minst 5 %,

b) kvalitativa krav som ska uppfyllas av fondföretag som

investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella in­

strument.”

2. Artikel 112.2 ska ersättas med följande:

”2. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i

artiklarna 12, 14, 23, 33, 43, 51, 60, 61, 62, 64, 75, 78,

81, 95 och 111 ska ges till kommissionen för en period på

fyra år från och med den 4 januari 2011. Befogenheten att

anta de delegerade akter som avses i artikel 50a ska ges till

kommissionen för en period på fyra år från och med den

21 juli 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de

delegerade befogenheterna senast sex månader innan perio­

den på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska auto­

matiskt förlängas med perioder av samma längd, om den

inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet

med artikel 112a.”

3. Artikel 112a.1 ska ersättas med följande:

”1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna

12, 14, 23, 33, 43, 50a, 51, 60, 61, 62, 64, 75, 78, 81, 95

och 111 får när som helst återkallas av Europaparlamentet

eller rådet.”

Artikel 64

Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009

I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 4.1 första stycket

ersättas med följande:

”1. Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG,

värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv

2004/39/EG, försäkringsföretag som omfattas av rådets första

direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av

lagar och andra författningar angående rätten att etablera och

driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäk­

ring (*), livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den

5 november 2002 om livförsäkring (**), återförsäkringsföre­

tag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direk­

tiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäk­

ring (***), fondföretag enligt definitionen i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om

samordning av lagar och andra författningar som avser

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/63

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

111

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag) (****), tjänstepensionsinstitut enligt definitionen

i direktiv 2003/41/EG och alternativa investeringsfonder en­

ligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder (*****) får i rättsligt reglerade sammanhang

endast använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderings­

institut som är etablerade inom unionen och registrerade i

enlighet med denna förordning.

___________

(*) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(**) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(***) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(****) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

(*****) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1”

Artikel 65

Ändring av förordning (EU) nr 1095/2010

I artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska orden ”all

framtida lagstiftning på området för förvaltning av alternativa

investeringsfonder” ersättas med orden ”Europaparlamentets och

rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare

av alternativa investeringsfonder (*).

___________

(*) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1”

Artikel 66

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 22 juli 2013 anta och

offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvän­

diga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast

överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en

jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och andra författ­

ningar som avses i punkt 1 från och med den 22 juli 2013.

3. Utan hinder av punkt 2 ska medlemsstaterna tillämpa de

lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

artiklarna 35 och 37–41 i enlighet med den delegerade akt som

antas av kommissionen enligt artikel 67.6 och från och med det

datum som anges i denna.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de lagar och andra

författningar som medlemsstaterna har antagit för att följa ar­

tiklarna 36 och 42 upphör att gälla i enlighet med den delege­

rade akt som antas av kommissionen enligt artikel 68.6 och

från och med det datum som anges i denna.

5. När en medlemsstat antar de åtgärder som avses i punkt 1

ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av

en sådan hänvisning när de offentliggörs.

6. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 67

Delegerade akter om tillämpningen av artiklarna 35 och

37–41

1. Senast den 22 juli 2015 ska Esma till Europaparlamentet,

rådet och kommissionen

a) avge ett yttrande om hur marknadsföringspasset för EU-ba­

serade AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknadsför

EU-baserade AIF-fonder enligt artiklarna 32 och 33 fungerar

och om hur EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av

icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna och icke EU-

baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller marknadsföring

av AIF-fonder i medlemsstaterna enligt de nationella ord­

ningar som avses i artiklarna 36 och 42 fungerar, och

b) ge råd om tillämpningen av marknadsföringspasset på EU-

baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EU-baserade

AIF-fonder i medlemsstaterna och/eller icke EU-baserade AIF-

förvaltares marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i

enlighet med de regler som anges i artiklarna 35 och 37–41.

2. Esma ska grunda sitt yttrande och sina råd om tillämp­

ningen av marknadsföringspasset på EU-baserade AIF-förvaltares

marknadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemssta­

terna och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna bland annat på

följande:

a) När det gäller hur marknadsföringspasset för EU-baserade

AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknadsför EU-base­

rade AIF-fonder fungerar:

i) Hur marknadsföringspasset har använts.

ii) De problem som uppstått vad avser

— effektivt samarbete mellan behöriga myndigheter,

— anmälningssystemets effektiva funktion,

SV

L 174/64

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

112

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

— investerarskydd,

— medling genom Esma, inbegripet antalet fall och

medlingens effektivitet.

iii) Hur effektiv insamlingen och utbytet av information vad

avser övervakningen av systemrisker mellan nationella

behöriga myndigheter, Esma och ESRB varit.

b) När det gäller hur EU-baserade AIF-förvaltares marknads­

föring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna

och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i enlighet

med tillämpliga nationella ordningar fungerar:

i) Huruvida EU-baserade AIF-förvaltare uppfyllt alla krav

som fastställs i detta direktiv, med undantag för

artikel 21.

ii) Huruvida icke EU-baserade AIF-förvaltare följt artiklarna

22, 23 och 24 för varje AIF-fond som marknadsförts av

AIF-förvaltaren och i tillämpliga fall artiklarna 26–30.

iii) Huruvida det finns effektiva samarbetsarrangemang som

syftar till övervakning av systemrisker och som är i linje

med internationella standarder mellan de behöriga myn­

digheterna i den medlemsstat där AIF-fonderna mark­

nadsförs och i förekommande fall de behöriga myndig­

heterna i den EU-baserade AIF-fondens hemmedlemsstat

och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke

EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i förekom­

mande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den

icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad.

iv) Eventuella frågor avseende investerarskydd som kan ha

uppstått.

v) Eventuella inslag i ett tredjelands ramverk för reglering

och tillsyn som kan ha förhindrat de behöriga myndig­

heterna från att effektivt utöva sina tillsynsfunktioner

enligt detta direktiv.

c) När det gäller båda systemens funktionssätt: potentiella

marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (likvär­

diga förutsättningar), eller allmänna eller specifika svårigheter

som EU-baserade AIF-förvaltare stöter på när de ska etablera

verksamhet, eller marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar,

i ett tredjeland.

3. Från och med att de nationella lagar och andra författ­

ningar som krävs för att uppfylla detta direktiv trätt i kraft och

fram till dess att Esma avgett det yttrande som avses i punkt 1

a, ska därför medlemsstaternas behöriga myndigheter varje kvar­

tal förse Esma med information om de AIF-förvaltare som

förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder som står under deras

tillsyn, antingen med tillämpning av marknadsföringspasset en­

ligt detta direktiv eller enligt deras nationella ordningar, och

med information som behövs för att bedöma de delar som

avses i punkt 2.

4. Om Esma anser att det inte finns några väsentliga hinder

vad avser investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens och

övervakning av systemrisker som hindrar tillämpningen av

marknadsföringspasset på EU-baserade AIF-förvaltares mark­

nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna

och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller mark­

nadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i enlighet med reg­

lerna i artiklarna 35 och 37–41, ska Esma avge ett positivt

yttrande i detta avseende.

5.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange innehållet i den infor­

mation som ska lämnas enligt punkt 2.

6. Kommissionen ska anta en delegerad akt inom tre måna­

der efter att ha mottagit ett positivt råd och yttrande från Esma

och med beaktande av kriterierna i punkt 2 och målen för detta

direktiv, bland annat de som avser den inre marknaden, inve­

sterarskydd och effektiv övervakning av systemrisker, i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57

och 58, för att närmare ange när reglerna i artiklarna 35 och

37–41 ska bli tillämpliga i alla medlemsstater.

Om invändningar i enlighet med artikel 58 görs mot den dele­

gerade akt som avses i det första stycket ska kommissionen på

nytt anta den delegerade akten enligt vilken artiklarna 35 och

37–41 ska tillämpas i alla medlemsstater, i enlighet med

artikel 56 och med förbehåll för de villkoren i artiklarna 57

och 58, vid en senare tidpunkt som kommissionen anser lämp­

lig, med beaktande av kriterierna i punkt 2 och målen för detta

direktiv, bland annat de som avser den inre marknaden, inve­

sterarskydd och effektiv övervakning av systemrisker.

7. Om Esma inte har avgett sina råd inom den tidsfrist som

avses i punkt 1 ska kommissionen begära att råden avges inom

en ny tidsfrist.

Artikel 68

Delegerad akt om avslutandet av tillämpningen av

artiklarna 36 och 42

1. Tre år efter ikraftträdandet av den delegerade akt som

avses i artikel 67.6 enligt vilken artiklarna 35 och 37–41 har

blivit tillämpliga i alla medlemsstater, ska Esma till Europapar­

lamentet, rådet och kommissionen

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/65

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

113

a) avge ett yttrande om hur marknadsföringspasset för EU-ba­

serade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen enligt artikel 35 fungerar och om

hur icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i unionen enligt artiklarna

37–41 och EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av

icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna och icke

EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller marknads­

föring av AIF-fonder i medlemsstaterna enligt de nationella

ordningar som avses i artiklarna 36 och 42 fungerar, och

b) ge råd om avslutandet av de nationella ordningar som anges

i artiklarna 36 och 42 och som existerar parallellt med

marknadsföringspasset i enlighet med reglerna i artiklarna

35 och 37–41.

2. Esma ska grunda sitt yttrande och sina råd om avslutandet

av de nationella ordningar som anges i artiklarna 36 och 42

bland annat på följande:

a) När det gäller hur marknadsföringspasset fungerar för EU-

baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen och för icke EU-baserade AIF-förvaltare

som förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i unionen:

i) Hur marknadsföringspasset har använts.

ii) De problem som uppstått vad avser:

— effektivt samarbete mellan behöriga myndigheter,

— anmälningssystemets effektiva funktion,

— angivandet av referensmedlemsstaten,

— huruvida de behöriga myndigheternas effektiva ut­

övande av sin tillsynsfunktion i enlighet med detta

direktiv hindras av de lagar och andra författningar i

ett tredjeland som AIF-förvaltaren omfattas av eller av

begränsningar av tillsyns- och utredningsbefogenhe­

terna för tredjelandets tillsynsmyndigheter,

— investerarskydd,

— tillgängligheten för investerarna i unionen,

— inverkan på utvecklingsländerna,

— medling genom Esma, inbegripet antalet fall och hur

effektiv medlingen varit,

iii) Förhandlingar om, ingående och förekomsten av samt

effektiviteten i de samarbetsarrangemang som krävs.

iv) Hur effektiv insamlingen och utbytet av information vad

avser övervakningen av systemrisker mellan nationella

behöriga myndigheter, Esma och ESRB varit.

v) Resultatet av den inbördes utvärdering som avses i

artikel 38.

b) När det gäller hur EU-baserade AIF-förvaltares marknads­

föring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna

och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i enlighet

med tillämpliga nationella ordningar fungerat:

i) Huruvida EU-baserade AIF-förvaltare uppfyllt alla krav

som fastställs i detta direktiv, med undantag för

artikel 21.

ii) Huruvida icke EU-baserade AIF-förvaltare följt artiklarna

22, 23 och 24 för varje AIF-fond som marknadsförts av

AIF-förvaltaren och i tillämpliga fall artiklarna 26–30.

iii) Huruvida det finns effektiva samarbetsarrangemang som

syftar till övervakning av systemrisker och som är i linje

med internationella standarder mellan de behöriga myn­

digheterna i den medlemsstat där AIF-fonderna mark­

nadsförs och i förekommande fall de behöriga myndig­

heterna i den berörda EU-baserade AIF-fondens hemmed­

lemsstat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där

den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i

förekommande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland

där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad.

iv) Eventuella frågor avseende investerarskydd som kan ha

uppstått.

v) Eventuella inslag i ett tredjelands reglerings- och tillsyns­

ramar som kan ha förhindrat de behöriga myndigheterna

i unionen från att effektivt utöva sina tillsynsfunktioner

enligt detta direktiv.

c) När det gäller båda systemens funktionssätt: potentiella

marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (likvär­

diga förutsättningar) och eventuella negativa effekter när

det gäller tillträdet för investerare eller investeringar i eller

till förmån för utvecklingsländer.

SV

L 174/66

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

114

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

d) En kvantitativ utvärdering som kartlägger antalet tredjelands­

jurisdiktioner där det finns AIF-förvaltare etablerade som

marknadsför AIF-fonder i en medlemsstat antingen med till­

lämpning av marknadsföringspasset som avses i artikel 40

eller enligt nationella ordningar som avses i artikel 42.

3. Från och med det att den delegerade akt som avses i

artikel 67.6 trätt i kraft och fram till dess att Esma avgett det

yttrande som avses i punkt 1 a i den här artikeln, ska därför de

behöriga myndigheterna varje kvartal förse Esma med infor­

mation om de AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknads­

för AIF-fonder som står under deras tillsyn, antingen med till­

lämpning av marknadsföringspasset enligt detta direktiv eller

enligt deras nationella ordningar.

4. Om Esma anser att det inte finns några väsentliga hinder

vad avser investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens eller

övervakning av systemrisker som hindrar avslutandet av de na­

tionella ordningarna enligt artiklarna 36 och 42, och att det

marknadsföringspasset för EU-baserade AIF-förvaltares mark­

nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i unionen och icke

EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller marknads­

föring av AIF-fonder i unionen i enlighet med reglerna i artik­

larna 35 och 37–41 bör behållas som den enda möjliga ord­

ningen för den verksamhet som de berörda AIF-förvaltarna be­

driver i unionen, ska Esma avge ett positivt yttrande i detta

avseende.

5.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58,

anta åtgärder för att närmare ange innehållet i den information

som ska lämnas enligt punkt 2.

6. Kommissionen ska anta en delegerad akt inom tre måna­

der efter att ha mottagit ett positivt råd och yttrande från Esma

och med beaktande av kriterierna i punkt 2 och målen för detta

direktiv, bland annat de som avser den inre marknaden, inve­

sterarskydd och effektiv övervakning av systemrisker, i enlighet

med artikel 56 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57

och 58, för att närmare ange när de nationella ordningarna

enligt artiklarna 36 och 42 ska vara avslutade och det europe­

iska marknadsföringspasset enligt artiklarna 35 och 37–41 ska

bli den enda och obligatoriska ordning som är tillämplig i alla

medlemsstater.

Om invändningar i enlighet med artikel 58 görs mot den dele­

gerade akt som avses i det första stycket ska kommissionen på

nytt anta den delegerade akt enligt vilken de nationella ord­

ningar som anges i artiklarna 36 och 42 ska avslutas och mark­

nadsföringspasset enligt artiklarna 35 och 37–41 ska bli den

enda och obligatoriska ordning som är tillämplig i alla med­

lemsstater, i enlighet med artikel 56 och med förbehåll för

villkoren i artiklarna 57 och 58, vid en senare tidpunkt som

kommissionen anser lämplig, med beaktande av kriterierna i

punkt 2 och målen för detta direktiv, bland annat de som avser

den inre marknaden, investerarskydd och en effektiv övervak­

ning av systemrisker.

7. Om Esma inte har avgett sina råd inom den tidsfrist som

avses i punkt 1 ska kommissionen begära att råden avges inom

en ny tidsfrist.

Artikel 69

Översyn

1. Senast den 22 juli 2017 ska kommissionen, på grundval

av ett offentligt samråd och i ljuset av diskussioner med behö­

riga myndigheter, inleda en översyn av tillämpningen av och

tillämpningsområdet för detta direktiv. Översynen ska innehålla

en analys av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av

direktivet, dess effekter för investerare, AIF-fonder eller AIF-för­

valtare, i unionen och i tredjeländer, och i vilken mån direkti­

vets mål har uppnåtts. Kommissionen ska vid behov lämna

förslag till lämpliga ändringar. Denna granskning ska innehålla

en allmän genomgång av hur detta direktivs regler fungerat och

vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem, bland

annat följande:

a) EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EU-base­

rade AIF-fonder i medlemsstaterna som sker enligt nationella

ordningar.

b) Icke EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fon­

der i medlemsstaterna som sker enligt nationella ordningar.

c) I enlighet med detta direktiv auktoriserade AIF-förvaltares

förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i unionen

som sker med stöd av marknadsföringspasset enligt detta

direktiv.

d) Marknadsföring av AIF-fonder i unionen som bedrivs av

andra personer eller enheter än AIF-förvaltare eller för så­

dana personers eller enheters räkning.

e) Investeringar i AIF-fonder som görs av europeiska professio­

nella investerare eller för sådana investerares räkning.

f) Effekterna av reglerna för förvaringsinstitut i artikel 21 på

marknaden för förvaringsinstitut i unionen.

g) Effekterna av transparens- och rapporteringskraven i artik­

larna 22–24, 28 och 29 på bedömningen av systemrisk.

h) De möjliga negativa effekterna för icke-professionella inve­

sterare.

i) Effekterna av direktivet på riskkapitalfonders verksamhet och

livskraft.

j) Effekterna av direktivet på tillgängligheten för investerarna i

unionen.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/67

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

115

k) Effekterna av direktivet på investeringar i eller till förmån för

utvecklingsländer.

l) Effekterna av direktivet på skyddet av onoterade företag eller

emittenter enligt artiklarna 26–30 i detta direktiv samt på de

likvärdiga förutsättningarna för AIF-fonder och andra inve­

sterare efter att de förvärvat stora innehav i eller kontroll

över sådana onoterade företag eller emittenter.

Vid översynen av marknadsföring och/eller förvaltning av AIF-

fonder enligt leden a, b och c i första stycket ska kommissionen

analysera huruvida det är lämpligt att ge Esma ytterligare till­

synsansvar på detta område.

2. Med avseende på den översyn som avses i punkt 1, ska

medlemsstaterna varje år förse kommissionen med information

om de AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknadsför AIF-

fonder som står under deras tillsyn, antingen med tillämpning

av marknadsföringspasset enligt detta direktiv eller enligt deras

nationella ordningar, med angivelse av den dag då ordningen

med marknadsföringspass införlivats och i förekommande fall

tillämpats i deras jurisdiktion.

Esma ska förse kommissionen med information om alla icke

EU-baserade AIF-förvaltare som har auktoriserats eller ansökt

om auktorisering i enlighet med artikel 37.

Den information som avses i det första och andra stycket ska

omfatta följande:

a) Information om var de berörda AIF-förvaltarna är etablerade.

b) I tillämpliga fall, identifiering av de EU-baserade AIF-fonder

som förvaltas och/eller marknadsförs av dem.

c) I tillämpliga fall, identifiering av de icke EU-baserade AIF-

fonder som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare men som

inte marknadsförs i unionen.

d) I tillämpliga fallidentifiering av de icke EU-baserade AIF-fon­

der som marknadsförs i unionen.

e) Information om den tillämpliga ordning, oavsett om den är

nationell eller på unionsnivå, enligt vilken de berörda AIF-

förvaltarna bedriver sin verksamhet.

f) All annan information som är relevant för att förstå hur AIF-

förvaltares förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i

unionen fungerar i praktiken.

3. Den översyn som avses i punkt 1 ska på vederbörligt sätt

beakta den internationella utvecklingen och diskussioner som

förts med tredjeländer och internationella organisationer.

4. När översynen slutförts ska kommissionen utan onödigt

dröjsmål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rå­

det. Kommissionen ska vid behov lämna förslag, inklusive änd­

ringar av detta direktiv, med beaktande av direktivets mål och

dess effekter på investerarskydd, marknadsstörningar och kon­

kurrens, övervakningen av systemrisker och möjliga effekter på

investerare, AIF-fonder eller AIF-förvaltare, i unionen och i tred­

jeländer.

Artikel 70

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 71

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 8 juni 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

GYŐRI E.

Ordförande

SV

L 174/68

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

116

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

BILAGA I

1. Investeringsförvaltningsfunktioner som en AIF-förvaltare minst ska utföra när den förvaltar en AIF-fond:

a) Portföljförvaltning.

b) Riskhantering.

2. Andra funktioner som en AIF-förvaltare därutöver kan utföra i samband med den kollektiva förvaltningen av en AIF-

fond:

a) Administration:

i) Juridiska tjänster och redovisningstjänster avseende fondförvaltningen.

ii) Förfrågningar från kunder.

iii) Värdering och prissättning, inklusive kontrolluppgifter avseende skatter.

iv) Övervakning av att tillämpliga bestämmelser följs.

v) Upprätthållande av andels-/aktieägarregister.

vi) Fördelning av intäkter.

vii) Emission och inlösen av andelar/aktier.

viii) Affärsavveckling, inklusive utskick av certifikat.

ix) Registerföring.

b) Marknadsföring.

c) Verksamhet med koppling till en AIF-fonds tillgångar, det vill säga tjänster som är nödvändiga för att AIF-för­

valtaren ska uppfylla sina skyldigheter som förvaltare, resursförvaltning, fastighetsförvaltning, rådgivning till företag

om kapitalstruktur, industriell strategi och därtill hörande frågor, rådgivning och tjänster som rör fusioner och

företagsförvärv samt andra tjänster med anknytning till förvaltningen av AIF-fonden och de företag eller andra

tillgångar som den har investerat i.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/69

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

117

BILAGA II

ERSÄTTNINGSPOLICY

1. Vid fastställandet och genomförandet av sin totala ersättningspolicy, inklusive löner och diskretionära pensionsför­

måner, ska AIF-förvaltare, för medarbetarkategorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, kontrollfunk­

tioner och alla anställda vars totala ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättningsklass som den verkställande

ledningen och risktagare, som i tjänsten utför verksamhet som väsentligt påverkar riskprofilen eller riskprofilerna för

de AIF-fonder som de förvaltar, iaktta följande principer på ett sätt och i den omfattning som är lämpligt med hänsyn

till deras storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad:

a) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med och främja en sund och effektiv riskhantering och inte ge incitament till

risktagande som är oförenligt med riskprofilen, fondbestämmelserna eller bolagsordningarna för de AIF-fonder

som de förvaltar.

b) Ersättningspolicyn ska överensstämma med affärsstrategi, mål, värderingar och intressen för AIF-förvaltaren och de

AIF-fonder den förvaltar eller investerarna i AIF-fonderna och innehålla åtgärder för att undvika intressekonflikter.

c) AIF-förvaltarens ledningsorgan ska i sin tillsynsfunktion anta och regelbundet se över allmänna principer för

ersättningspolicyn och ansvara för dess tillämpning.

d) Genomförandet av ersättningspolicyn ska minst en gång per år bli föremål för en oberoende intern granskning på

central nivå av dess överensstämmelse med de riktlinjer och metoder för ersättningen som antagits av lednings­

organet i dess tillsynsfunktion.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner ska erhålla ersättning i enlighet med uppnåendet av de mål som samman­

hänger med deras funktion, oberoende av resultatet för de affärsområden de kontrollerar.

f) Ersättningen till ledande personer som utför risk- och regelefterlevnadsfunktioner ska direkt övervakas av ersätt­

ningskommittén.

g) Om ersättningen är resultatbaserad, ska dess totalbelopp baseras på en kombination av en resultatbedömning av

individen och den berörda affärsenheten eller AIF-fonden och AIF-förvaltarens totala resultat, och när individuella

resultat bedöms, ska både finansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.

h) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv som är lämpligt i förhållande till livscykeln för den AIF-

fond som förvaltas av AIF-förvaltaren för att säkerställa att bedömningen baseras på långsiktiga resultat och att den

faktiska utbetalningen av de resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en tidsperiod som beaktar

inlösenpolicyn för de AIF-fonder den förvaltar och dessas investeringsrisker.

i) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag och endast ske i samband med nyanställning och vara begränsad

till det första året.

j) Kombinationen av fasta och rörliga komponenter i den totala ersättningen ska vara lämpligt avvägd: den fasta

delen ska stå för en tillräckligt stor del av den totala ersättningen så att en fullt flexibel policy för rörliga

ersättningskomponenter kan genomföras, vilken också kan innebära att inga rörliga ersättningskomponenter

betalas ut.

k) Betalningar vid förtida avslutande av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden och beräknas

så att de inte premierar misslyckanden.

l) I den metod för resultatbedömning som används för att beräkna rörliga ersättningskomponenter eller pooler av

rörliga ersättningskomponenter ska det ingå en övergripande korrigeringsmekanism som ska innefatta alla rele­

vanta typer av löpande och framtida risker,

m) Med förbehåll för den rättsliga strukturen på AIF-fonden och dess fondbestämmelser och bolagsordning ska en

betydande andel som utgör åtminstone 50 % av den rörliga ersättningen bestå av andelar eller aktier i den berörda

AIF-fonden, eller motsvarande ägarintressen, eller aktierelaterade instrument eller motsvarande icke-kontanta in­

strument, såvida inte förvaltningen av AIF-fonder enbart står för mindre än 50 % av den totala portfölj som AIF-

förvaltaren förvaltar varvid minimikravet på 50 % inte ska gälla.

De instrument som avses i detta led ska bli föremål för en lämplig kvarhållandepolicy som syftar till att få

incitamenten att sammanfalla med intressena för AIF-förvaltaren och den AIF-fond som den förvaltar och AIF-

fondens investerare. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får sätta begränsningar för typen och

utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt. Detta led ska till­

lämpas på både den del av den rörliga ersättningskomponenten som skjutits upp i enlighet med led n och den del

av den rörliga ersättningskomponenten som inte skjutits upp.

SV

L 174/70

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

118

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

n) En betydande del som utgör minst 40 % av den rörliga ersättningskomponenten ska skjutas upp under en

tidsperiod som är lämplig med tanke på den berörda AIF-fondens livscykel och inlösenpolicy och är korrekt

anpassad till arten av den berörda AIF-fondens risker.

Den period som avses i detta led ska vara minst tre till fem år såvida den berörda AIF-fondens livscykel inte är

kortare. Ersättning som betalas ut enligt ett förfarande för uppskjuten ersättning får inte erhållas snabbare än pro-

rata. För en rörlig ersättningskomponent på ett särskilt högt belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp.

o) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar i

enlighet med AIF-förvaltarens finansiella situation som helhet, och motiverad enligt affärsenhetens, AIF-fondens

och den berörda individens resultat.

Den totala rörliga ersättningen ska i allmänhet minskas avsevärt när AIF-förvaltarens eller AIF-fondens finansiella

resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalningarna av

belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden.

p) Pensionspolicyn ska överensstämma med AIF-förvaltarens och den av denne förvaltade AIF-fondens affärsstrategi,

mål, värderingar och långsiktiga intressen.

Om den anställde lämnar AIF-förvaltaren före pensionering ska de diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar

hos AIF-förvaltaren under en period på fem år i form av instrument enligt definitionen i led m. I det fall då en

anställd går i pension ska diskretionära pensionsförmåner betalas ut till den anställde i form av instrument enligt

definitionen i led m men först efter en period på fem år.

q) Personalen ska vara skyldig att förbinda sig att inte använda personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar som

är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings­

system.

r) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller metoder som gör det enklare att kringgå kraven i detta

direktiv.

2. Principerna i punkt 1 ska gälla för all slags ersättning som utbetalas av AIF-förvaltaren, för alla belopp som betalas

direkt av AIF-fonden själv, inbegripet carried interest, och för alla överföringar av andelar eller aktier i AIF-fonden till

förmån för de medarbetarkategorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla

anställda vars totala ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och

risktagare, som i tjänsten utför verksamhet som väsentligt berör deras riskprofil eller riskprofilen för de AIF-fonder de

förvaltar.

3. AIF-förvaltare som är betydande i fråga om sin storlek eller storleken på den AIF-fond de förvaltar, sin interna

organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitetsgrad ska inrätta en ersättningskommitté. Ersätt­

ningskommittén ska inrättas på ett sätt som gör det möjligt för den att utöva en kompetent och oberoende bedöm­

ning av ersättningspolicy och ersättningspraxis samt de incitament som skapats för att hantera risker.

Ersättningskommittén ska ansvara för föreberedelserna inför beslut om ersättning som ska fattas av ledningsorganet i

dess tillsynsfunktion, inbegripet beslut som får konsekvenser för den berörda AIF-förvaltarens eller AIF-fondens risker

och riskhantering. Ordföranden i ersättningskommittén ska vara en ledamot i ledningsorganet som inte innehar någon

verkställande uppgift i den berörda AIF-förvaltaren. Ledamöterna i ersättningskommittén ska vara personer från

ledningsorganet som inte innehar någon verkställande funktion i den berörda AIF-förvaltaren.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/71

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

119

BILAGA III

DOKUMENTATION OCH INFORMATION SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS OM MARKNADSFÖRING I

AIF-FÖRVALTARENS HEMMEDLEMSSTAT PLANERAS

a) En skriftlig anmälan med en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder AIF-förvaltaren avser att marknads­

föra och uppgift om var de är etablerade.

b) AIF-fondernas fondbestämmelser eller bolagsordningar.

c) Uppgift om vilket som är AIF-fondens förvaringsinstitut.

d) Beskrivning av eller information om AIF-fonden som är tillgänglig för investerarna.

e) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en feeder-AIF-fond.

f) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att

förvalta.

g) I tillämpliga fall, information om de åtgärder som fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i AIF-fonden

marknadsförs till icke-professionella investerare, inklusive de fall då AIF-förvaltaren använder oberoende enheter för

att tillhandahålla investeringstjänster avseende AIF-fonden.

SV

L 174/72

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

120

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

BILAGA IV

DOKUMENTATION OCH INFORMATION SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS OM MARKNADSFÖRING I

ANDRA MEDLEMSSTATER ÄN AIF-FÖRVALTARENS HEMMEDLEMSSTAT AVSES

a) En skriftlig anmälan med en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder AIF-förvaltaren avser att marknads­

föra och uppgift om var de är etablerade.

b) AIF-fondernas fondbestämmelser eller bolagsordningar.

c) Uppgift om vilket som är AIF-fondens förvaringsinstitut.

d) Beskrivning av eller information om AIF-fonden som är tillgänglig för investerarna.

e) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en feeder-AIF-fond.

f) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1 för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att

förvalta.

g) Uppgift om i vilka medlemsstater den avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden till professionella

investerare.

h) Information om de arrangemang som fastställts för att marknadsföra AIF-fonden och i tillämpliga fall om de åtgärder

som fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i AIF-fonden marknadsförs till icke-professionella investerare,

inklusive de fall då AIF-förvaltaren utnyttjar oberoende enheter för att tillhandahålla investeringstjänster avseende AIF-

fonden.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/73

Utdrag ur

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

[…]

(161) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU tillåter med-

lemsstaterna att auktorisera förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare) att tillhandahålla vissa investeringstjänster utöver förvaltningen av alternativa investeringsfonder, däribland förvaltning av investeringsportföljer, investeringsrådgivning, förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar, samt mottagande och vidarebefordran av order beträffande finansiella instrument. Eftersom kraven beträffande tillhandahållandet av dessa tjänster är harmoniserade inom unionen bör AIF-förvaltare som auktoriserats av de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat att tillhandahålla dessa tjänster inte behöva någon ytterligare auktorisering i värdmedlemsstaten och inte heller underkastas någon annan med samma verkan.

(162) Enligt det nuvarande regelverket ska AIF-förvaltare som aukto-

riserats att tillhandahålla de investeringstjänsterna och som har för avsikt att tillhandahålla dem i andra medlemsstater än sin hemmedlemsstat uppfylla ytterligare nationella krav, inbegripet etableringen av en separat juridisk enhet. För att undanröja hindren för gränsöverskridande tillhandahållande av harmoniserade investeringstjänster och för att säkerställa lika spelregler mellan enheter som tillhandahåller samma investeringstjänster enligt samma regelverk, bör en AIF-förvaltare som auktoriserats att tillhandahålla dessa tjänster kunna tillhandahålla dem på gränsöverskridande basis, med förbehåll för tillämpliga anmälningskrav, inom ramen för den auktorisation som beviljats av de behöriga myndigheterna i deras hemmedlemsstat.

(163) Direktiv 2011/61/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

[…]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

[…]

Artikel 92

Ändring av direktiv 2011/61/EU

Direktiv 2011/61/EU ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 4.1 r ska följande led läggas till:

”vii) En medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-

baserad AIF-förvaltare tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 6.4.”

2. Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

Villkor för förvaltning av EU-baserade AIF-fonder etablerade

i andra medlemsstater och för tillhandahållande av tjänster i andra medlemsstater

b) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en auktoriserad EUbaserad AIF-förvaltare, direkt eller genom etablering av en filial, får

a) förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en

annan medlemsstat, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisation avser den kategorin av AIF-fonder,

b) tillhandahålla i en annan medlemsstat de tjänster som avses

i artikel 6.4 för vilka den har auktoriserats.

2. En AIF-förvaltare som avser att för första gången tillhandahålla de verksamheter och tjänster som avses i punkt 1 ska lämna följande information till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat:

a) Den medlemsstat där den avser att förvalta AIF-fonder

direkt eller etablera en filial och/eller tillhandahålla de tjänster som avses i artikel 6.4.

b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om

de tjänster den avser att utföra och/eller om vilka AIFfonder som den avser att förvalta.”

Artikel 93

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 3 juli 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 januari 2017, med undantag för de bestämmelser som införlivar artikel 65.2 vilka ska tillämpas från och med den 3 september 2018.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska tillämpa de åtgärder som avses i artikel 92 från och med den 3 juli 2015.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen och Esma överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

[…]

Artikel 96

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 97

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 15 maj 2014.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

M. SCHULZ D. KOURKOULAS

Ordförande Ordförande

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

125

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/73/EU

av den 24 november 2010

om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds

till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av

insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på

en reglerad marknad

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artiklarna 50 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Vid sitt möte den 8 och 9 mars 2007 enades Europeiska

rådet om att de administrativa bördorna för företag

skulle minskas med 25 % senast 2012 för att öka kon­

kurrenskraften för företagen i unionen.

(2)

Vissa skyldigheter som föreskrivs i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2003/71/EG ( 4 ) har av kommissionen

definierats som varande överdrivet betungande för före­

tag.

(3)

Dessa skyldigheter behöver ses över, i syfte att minska de

bördor som vilar på företag inom unionen till ett nöd­

vändigt minimum, utan att äventyra skyddet för investe­

rare eller inverka negativt på värdepappersmarknadernas

funktion i unionen.

(4)

Enligt direktiv 2003/71/EG ska kommissionen utvärdera

tillämpningen av direktivet fem år efter dess ikraftträ­

dande och i tillämpliga fall lägga fram förslag till översyn

av direktivet. Denna utvärdering har visat att vissa delar

av direktiv 2003/71/EG bör ändras för att förenkla och

förbättra dess tillämpning och öka dess effektivitet, för­

bättra unionens internationella konkurrenskraft och där­

med bidra till att minska de administrativa bördorna.

(5)

Till följd av slutsatserna i rapporten från högnivågruppen

för finansiell tillsyn i EU (”de-Larosière-rapporten”) lade

kommissionen den 23 september 2009 fram konkreta

lagstiftningsförslag för att inrätta ett europeiskt system

för finansiell tillsyn bestående av ett nätverk av nationella

finansiella tillsynsmyndigheter som arbetar tillsammans

med de nya europeiska tillsynsmyndigheterna. En av

dessa nya myndigheter, Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)

ska ersätta Europeiska värdepapperstillsynskommittén.

(6)

Det sätt på vilket den högsta gränsen för erbjudanden

beräknas enligt direktiv 2003/71/EG bör förtydligas av

rättssäkerhets- och effektivitetsskäl. Det sammanlagda ve­

derlaget för vissa erbjudanden som avses i det direktivet

bör beräknas på unionsnivå.

(7)

För privata placeringar av värdepapper bör värdepappers­

företag och kreditinstitut ha rätt att som kvalificerade

investerare behandla de personer eller enheter som avses

i avsnitt I, punkterna 1–4 i bilaga II till Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april

2004 om marknader för finansiella instrument (

5

) och

andra personer eller enheter som behandlas som profes­

sionella kunder, eller som bedöms vara godtagbara mot­

parter enligt 2004/39/EG. Värdepappersföretag som är

SV

11.12.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/1

( 1 ) Yttrandet avgivet den 18 februari 2010 (ännu ej offentliggjort i

EUT).

( 2 ) EUT C 19, 26.1.2010, s. 1.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 juni 2010 (ännu ej of­

fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 oktober 2010

( 4 ) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64. ( 5 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

126

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

auktoriserade att fortsatt behandla professionella kunder

som sådana i enlighet med artikel 71.6 i direktiv

2004/39/EG bör vara auktoriserade att behandla dessa

kunder som kvalificerade investerare enligt det här direk­

tivet. En sådan tillnärmning av de relevanta bestämmel­

serna i direktiven 2003/71/EG och 2004/39/EG skulle

sannolikt minska komplexiteten och kostnaderna för vär­

depappersföretag i samband med privata placeringar, ef­

tersom företagen skulle kunna identifiera de personer

eller enheter till vilka placeringen ska riktas utifrån sina

egna förteckningar över professionella kunder och god­

tagbara motparter. Emittenten bör kunna förlita sig på

den förteckning över professionella kunder och godtag­

bara motparter som upprättats i enlighet med bilaga II till

direktiv 2004/39/EG. Definitionen av kvalificerade inve­

sterare i direktiv 2003/71/EG bör därför utvidgas till att

omfatta dessa personer eller enheter, och inget separat

registersystem bör upprätthållas.

(8)

Att säkerställa en korrekt och fullständig tillämpning av

unionsrätten är en oeftergivlig förutsättning för integre­

rade, ändamålsenliga och korrekt fungerande finansmark­

nader. Inrättandet av Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) för­

väntas bidra till detta mål därför att det kommer att

finnas en enda regelsamling och en mer samstämd stra­

tegi avseende granskning och godkännande av prospekt

kommer att främjas. Kommissionen bör se över

artikel 2.1 m ii i direktiv 2003/71/EG när det gäller

begränsningen vid fastställande av hemmedlemsstat för

emission av icke-aktierelaterade värdepapper med ett no­

minellt värde som understiger 1 000 EUR. Efter över­

synen bör kommissionen avgöra huruvida den bestäm­

melsen ska bibehållas eller upphävas.

(9)

Tröskelvärdet på 50 000 EUR i artikel 3.2 c och d i

direktiv 2003/71/EG återspeglar inte längre en åtskillnad

mellan professionella och icke-professionella investerare

när det gäller investeringskapacitet, eftersom det har visat

sig att även icke-professionella investerare nyligen har

gjort investeringar på över 50 000 EUR genom en

enda transaktion. Av det skälet är det lämpligt att höja

detta tröskelvärde och på motsvarande sätt ändra andra

bestämmelser där värdet omnämns. Motsvarande anpass­

ningar bör göras i Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/109/EG ( 1 ). Till följd av dessa anpassningar och

med hänsyn till den återstående löptiden för skuldebrev

bör det avseende artiklarna 8.1 b, 18.3 och 20.6 i direk­

tiv 2004/109/EG finnas en bestämmelse om att gamla

regler ska gälla (grandfathering) för skuldebrev med ett

nominellt värde per enhet på minst 50 000 EUR och

som redan upptagits till handel på en reglerad marknad

i unionen innan detta direktiv trädde i kraft.

(10)

Ett giltigt prospekt, upprättat av emittenten eller perso­

nen med ansvar för att upprätta prospektet och tillgäng­

ligt för allmänheten vid den slutliga placeringen av vär­

depapper via finansiella mellanhänder eller vid en efter­

följande återförsäljning av värdepapper, tillhandahåller

tillräcklig information för att investerare ska kunna

göra en välgrundad investeringsbedömning. Därför ska

de finansiella mellanhänder som placerar och därefter

säljer värdepapper ha rätt att förlita sig på det ursprung­

liga prospekt som offentliggjordes av emittenten eller

personen med ansvar för att upprätta prospektet, så länge

detta är giltigt och har kompletterats i enlighet med

artiklarna 9 och 16 i direktiv 2003/71/EG och om emit­

tenten eller personen med ansvar för att upprätta pros-

pektet medger att detta prospekt används. Emittenten

eller personen med ansvar för att upprätta prospektet

bör kunna ställa villkor för sitt medgivande. Medgivandet

och eventuella villkor för detta bör ges i en skriftlig över­

enskommelse mellan de berörda parterna, som gör det

möjligt för relevanta parter att bedöma om återförsälj­

ningen eller den slutliga placeringen av värdepapper upp­

fyller överenskommelsen. Om användning av prospektet

har medgivits bör emittenten eller den person som har

ansvarat för att upprätta det ursprungliga prospektet hål­

las ansvarig för informationen i detta och, om det hand­

lar om grundprospekt, för tillhandahållande och registre­

ring av de slutgiltiga villkoren och inga ytterligare pro­

spekt bör krävas. Om emittenten eller personen med

ansvar för att upprätta ett sådant ursprungligt prospekt

inte medger att det används, bör dock den finansiella

mellanhanden vara skyldig att offentliggöra ett nytt pros-

pekt. I detta fall bör den finansiella mellanhanden hållas

ansvarig för informationen i prospektet, inbegripet alla

uppgifter som införts genom hänvisningar och, om det

handlar om grundprospekt, slutgiltiga villkor.

(11)

Kommissionen bör lägga fram en definition av vart och

ett av begreppen ”primär marknad”, ”sekundär marknad”

och ”erbjudande till allmänheten”, i syfte att möjliggöra

en effektiv tillämpning av Europaparlamentets och rådets

direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insider­

handel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmiss­

bruk) ( 2 ), direktiv 2003/71/EG och direktiv 2004/109/EG

och för att klarlägga underliggande problem med åtskill­

nader och överlappningar.

(12)

Regleringen av civilrättsligt ansvar i medlemsstaterna

uppvisar betydande skillnader på grund av nationell be­

hörighet inom det civilrättsliga området. För att kunna

identifiera och övervaka systemen i medlemsstaterna bör

kommissionen skapa en jämförande tabell över medlems­

staternas olika system.

(13)

Enligt artikel 4.1 d i direktiv 2003/71/EG ska skyldighe­

ten att offentliggöra ett prospekt inte gälla för aktier som

erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas utan kostnad till de

befintliga aktieägarna. Enligt artikel 3.2 e i det direktivet

är ett erbjudande för ett sammanlagt vederlag på under

100 000 EUR helt och hållet undantaget från skyldighe­

ten att offentliggöra prospekt. Undantaget i artikel 4.1 d

är därför onödigt, eftersom ett kostnadsfritt erbjudande

omfattas av tillämpningsområdet för artikel 3.2 e.

SV

L 327/2

Europeiska unionens officiella tidning

11.12.2010

( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. ( 2 ) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

127

(14)

De nuvarande undantagen för värdepapper som erbjuds,

tilldelas eller ska tilldelas nuvarande eller tidigare an­

ställda eller styrelseledamöter är för restriktiva för att

vara användbara för ett betydande antal arbetsgivare

som driver program för aktier riktade till anställda

inom unionen. De anställdas deltagande inom unionen

är särskilt viktigt för små och medelstora företag där

enskilda anställa antas kunna spela en viktig roll för

företagets framgång. Det bör därför inte finnas någon

skyldighet att upprätta ett prospekt för erbjudanden

som görs av företag i unionen inom ramen för ett pro­

gram för aktier riktade till anställda. Om värdepapperen

inte är upptagna till handel omfattas emittenten inte av

tillfredsställande löpande krav på offentliggörande och

regler om marknadsmissbruk. Arbetsgivare eller deras

närstående företag bör därför uppdatera det dokument

som avses i artikel 4.1 e i direktiv 2003/71/EG om detta

är nödvändigt för en korrekt bedömning av värdepappe­

ren. Undantaget bör utvidgas till att även omfatta erbju­

danden till allmänheten och ansökningar om upptagande

till handel av företag registrerade utanför unionen vars

värdepapper är upptagna till handel antingen på en re­

glerad marknad eller på en marknad i tredjeland. För att

undantaget ska gälla i det senare fallet måste kommis­

sionen ha fattat ett positivt beslut om att de rättsliga och

tillsynsmässiga ramarna i tredjelandets reglering av mark­

naden är likvärdiga. Detta bör ge arbetstagare inom unio­

nen tillgång till löpande information om företaget.

(15)

Prospektsammanfattningen bör vara en särskilt viktig in­

formationskälla för icke-professionella investerare. Den

bör utgöra en fristående del av prospektet och vara kort,

enkel, tydlig och lättbegriplig för målgruppen bland in­

vesterare. Den bör fokusera på nyckelinformation som

investerarna behöver för att kunna bestämma vilka erbju­

danden och upptaganden till handel av värdepapper som

är värda att titta närmare på. Sådan nyckelinformation

bör förmedla väsentliga karakteristika och risker förenade

med emittenten, eventuell garant och värdepapperen som

erbjuds eller upptas till handel på en reglerad marknad.

Den bör även tillhandahålla erbjudandets allmänna vill­

kor, inbegripet uppskattade avgifter som emittenten eller

erbjudaren tar ut av investeraren samt ange de totala

uppskattade kostnaderna, eftersom dessa kan vara avse­

värda. Den bör även informera investeraren om eventu­

ella rättigheter knutna till värdepapperen och risker för­

knippade med en investering i det berörda värdepapperet.

Sammanfattningens format bör fastställas på ett sätt som

möjliggör jämförelser med sammanfattningar för lik­

nande produkter genom att säkerställa att likartad infor­

mation alltid tas upp på samma ställe i sammanfatt­

ningen.

(16)

Medlemsstaterna bör säkerställa att inget civilrättsligt an­

svar ska kunna åläggas en person enbart på grundval av

sammanfattningen, eller någon översättning av den­

samma, såvida inte den är vilseledande, felaktig eller oför­

enlig med de relevanta delarna av prospektet. Samman­

fattningen bör innehålla en tydlig varning i detta avse­

ende.

(17)

Det är lämpligt att förtydliga att de slutgiltiga villkoren

för ett grundprospekt endast bör innehålla uppgifter om

värdepappersnoten som specifikt gäller emissionen och

som kan fastställas endast vid tidpunkten för den en­

skilda emissionen. Sådan information kan exempelvis in­

begripa den internationella ISIN–koden (International Se­

curities Identification Number), emissionspriset, löptiden,

eventuell kupong, lösendagen, lösenpriset, inlösenpriset

och andra villkor som inte var kända när prospektet

upprättades. Annan ny information som kan påverka

bedömningen av emittenten och värdepapperet bör i re­

gel ingå i ett tillägg till prospektet. För att uppfylla skyl­

digheten att ge nyckelinformation även med ett grund­

prospekt bör emittenterna kombinera sammanfattningen

med relevanta delar av de slutgiltiga villkoren på ett sätt

som är lättillgängligt för investerare. Inget separat god­

kännande bör krävas i dessa fall.

(18)

För att effektivisera nyemissioner med företrädesrätt av

aktierelaterade värdepapper och ta tillräcklig hänsyn till

emittenternas storlek, utan att detta påverkar investerar­

skyddet, bör ett proportionerligt regelverk för offentlig­

görande införas för erbjudanden av aktier till befintliga

aktieägare, som antingen kan teckna dessa aktier eller

sälja teckningsrätten för dessa aktier, för erbjudanden

som görs av små och medelstora företag och emittenter

med ett begränsat börsvärde (dvs. små företag vars aktier

är upptagna till handel på en reglerad marknad) och för

erbjudanden av sådana icke-aktierelaterade värdepapper

som avses i artikel 1.2 j i direktiv 2003/71/EG och

som emitteras av kreditinstitut. Om sådana kreditinstitut

emitterar värdepapper under den gräns som fastställs i

den artikeln, men väljer att ansluta sig till regelverket

enligt det här direktivet och därmed upprättar ett pros-

pekt, bör de ha rätt att omfattas av det relevanta pro­

portionerliga regelverket för offentliggörande. Det pro­

portionerliga regelverket för offentliggörande för nyemis­

sioner med företrädesrätt bör tillämpas om de erbjudna

aktierna är av samma kategori som de av emittentens

aktier som är upptagna till handel antingen på en regle­

rad marknad eller en multilateral handelsplattform enligt

definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2004/39/EG, för­

utsatt att plattformen är föremål för tillfredsställande lö­

pande krav på offentliggörande och regler om marknads­

missbruk. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska

värdepappers- och marknadsmyndigheten) bör utfärda

riktlinjer avseende dessa villkor för att se till att de be­

höriga myndigheterna agerar på ett enhetligt sätt.

(19)

Medlemsstaterna offentliggör riklig information om sin

finansiella situation som normalt är tillgänglig för all­

mänheten. Om en medlemsstat står som garantigivare

SV

11.12.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/3

128

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

för ett erbjudande om värdepapper, bör emittenten där­

för inte vara skyldig att i prospektet tillhandahålla infor­

mation om den medlemsstat som står som garantigivare.

(20)

För att förbättra rättssäkerheten bör giltighetstiden för ett

prospekt börja då det godkänns, vilket är en tidpunkt

som lätt kan kontrolleras av den behöriga myndigheten.

För att öka flexibiliteten bör dessutom emittenterna

kunna uppdatera registreringsdokumentet i enlighet

med förfarandet för tillägg till prospekt.

(21)

Till följd av ikraftträdandet av direktiv 2004/109/EG har

skyldigheten för emittenten att enligt direktiv

2003/71/EG årligen tillhandahålla ett dokument som in­

nehåller eller hänvisar till all information som har offent­

liggjorts under de tolv månader som föregår offentliggö­

randet av prospektet dubblerats och bör därför tas bort.

Till följd av detta bör ett registreringsdokument inte

längre uppdateras i enlighet med artikel 10 i direktiv

2003/71/EG utan i stället genom ett tillägg eller en vär­

depappersnot.

(22)

Internet innebär lätt tillgänglig information. För att ge

investerarna bättre åtkomst bör prospektet alltid offent­

liggöras i elektronisk form på den relevanta webbplatsen.

När en annan person än emittenten ansvarar för att upp­

rätta prospektet bör det räcka att denna person offent­

liggör prospektet på sin webbplats.

(23)

I syfte att öka rättssäkerheten bör det klargöras när skyl­

digheten att offentliggöra ett tillägg till prospektet och

rätten till återkallande upphör. Dessa bestämmelser bör

behandlas separat. Skyldigheten att tillhandahålla tillägg

till ett prospekt bör upphöra i och med det slutliga upp­

hörandet av erbjudandet eller när handeln med värdepap­

peren på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad

som inträffar senare. Rätten att återkalla ett godkännande

bör å andra sidan tillämpas endast om prospektet är

kopplat till ett erbjudande om värdepapper till allmänhe­

ten och den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseen­

det inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudan­

det till allmänheten och leveransen av värdepapperen.

Rätten till återkallanden är sålunda kopplad till den tid­

punkt då den nya omständigheten, sakfelet eller förbise­

endet som motiverar ett tillägg inträffade och förutsätter

att denna utlösande händelse har inträffat medan erbju­

dandet fortfarande gäller och innan värdepapperen leve­

rerades.

(24)

Vid tillägg till ett prospekt skulle harmonisering på

unionsnivå av tidsramen för investerares rätt att återkalla

sitt tidigare godkännande innebära att emittenter som

erbjuder värdepapper över nationsgränser kan vara säkra

på vilken tidsram som gäller. För att erbjuda flexibilitet

för emittenter från medlemsstater som av tradition till­

lämpar en längre tidsram i detta avseende bör emittenten

eller erbjudaren ha rätt att frivilligt förlänga tidsramen för

att utöva denna rättighet. För att förbättra rättssäkerheten

bör det i tillägget till prospektet specificeras när rätten att

återkalla ett godkännande upphör.

(25)

Den myndighet som ansvarar för godkännandet av pros-

pektet bör även underrätta emittenten eller den person

som ansvarar för upprättandet av prospektet om det

intyg om godkännande av prospektet som enligt direktiv

2003/71/EG ska översändas till myndigheterna i värd­

medlemsstaterna, så att emittenten eller den person

som ansvarar för upprättandet av prospektet kan vara

säker på om och när denna underrättelse faktiskt har

gjorts.

(26)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta

direktiv bör antas i form av genomförandeakter i enlighet

med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt (EUF-fördraget). Det är särskilt viktigt att

Europaparlamentet erhåller utkast till åtgärder och utkast

till genomförandeakter samt övrig relevant information

innan kommissionen beslutar om huruvida prospekt

upprättade i ett bestämt tredjeland är likvärdiga.

(27)

För att iaktta de principer som fastställs i skäl 41 i di­

rektiv 2003/71/EG och med hänsyn till den tekniska

utvecklingen på finansmarknaderna och för att specificera

kraven enligt direktiv 2003/71/EG bör kommissionen ha

befogenhet att anta delegerade aktier i enlighet med

artikel 290 i EUF-fördraget. Delegerade akter kan i syn­

nerhet vara nödvändiga för att uppdatera de gränsvärden

och definitioner för begränsat börsvärde och små och

medelstora företag som fastställs i detta direktiv och i

direktiv 2003/71/EG, och för att specificera sammanfatt­

ningens detaljerade innehåll och specifika form, i enlighet

med resultatet från den diskussion som inletts genom

kommissionens meddelande om paketerade investerings­

produkter för icke-professionella investerare av den

30 april 2009 så att värdepapperssammanfattningens in­

nehåll och form i så hög grad som möjligt anpassas till

detta resultat, varvid man undviker att dokument behöver

framställas på nytt och att investerarna blir förvirrade,

samtidigt som kostnaderna minimeras.

(28)

Europaparlamentet och rådet bör ha tre månader på sig

från delgivningsdagen att invända mot den delegerade

akten. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör

det vara möjligt att förlänga denna period med tre må­

nader när det gäller frågor av särskilt intresse. Det bör

även vara möjligt för Europaparlamentet och rådet att

underrätta de andra institutionerna om sina avsikter att

inte invända. Sådant tidigt godkännande av delegerade

akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekte­

ras, till exempel när det finns tidsplaner i grundrättsakten

för kommissionens rätt att anta delegerade akter.

SV

L 327/4

Europeiska unionens officiella tidning

11.12.2010

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

129

(29)

I enlighet med förklaring 39 om artikel 290 i EUF-för­

draget, som fogats till slutakten från den regeringskon­

ferens som antog Lissabonfördraget, undertecknat den

13 december 2007, noterade konferensen kommissio­

nens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis

även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna

utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens ut­

kast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(30)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att minska de

administrativa bördorna i samband med offentliggöran­

det av ett prospekt vid erbjudanden om värdepapper till

allmänheten och upptagande till handel på reglerade

marknader i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av

dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med

subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europe­

iska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå detta mål.

(31)

Direktiven 2003/71/EG och 2004/109/EG bör därför

ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/71/EG

Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska

i) led h ersättas med följande:

”h) Värdepapper som ingår i ett erbjudande när det

sammanlagda vederlaget för erbjudandet i unio­

nen understiger 5 000 000 EUR, som ska beräk­

nas för en tolvmånadersperiod.”

ii) led j ersättas med följande:

”j) Icke-aktierelaterade värdepapper som fortlöpande

eller vid upprepade tillfällen emitteras av kredit­

institut, när det sammanlagda vederlaget i unio­

nen understiger 75 000 000 EUR, som ska beräk­

nas för en tolvmånadersperiod, förutsatt att dessa

värdepapper

i) inte är efterställda, konvertibla eller utbytbara,

ii) inte ger rätt att teckna eller förvärva andra slag

av värdepapper och att de inte är kopplade till

ett derivatinstrument.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4. För att hänsyn ska kunna tas till den tekniska

utvecklingen av finansmarknaderna, inbegripet inflation,

ska kommissionen genom delegerade akter i enlighet

med artikel 24a, och med förbehåll för de villkor

som anges i artiklarna 24b och 24c, anta åtgärder för

ändring av de gränsvärden som avses i punkt 2 h och j

i den här artikeln.”

2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska

i) led e ersättas med följande:

”e) kvalificerade investerare: personer eller företag som

beskrivs i avsnitt I punkterna 1–4 i bilaga II till

Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om mark­

nader för finansiella instrument (*), och personer

eller enheter som på begäran behandlas som

professionella kunder enligt bilaga II till direktiv

2004/39/EG, eller som bedöms vara godtagbara

motparter enligt artikel 24 i direktiv

2004/39/EG, såvida de inte har begärt att bli

behandlade som icke-professionella kunder. Vär­

depappersföretag och kreditinstitut ska på begä­

ran meddela emittenten sin klassificering, utan

att detta påverkar tillämpningen av relevant lag-

stiftning om dataskydd. Värdepappersföretag

som är auktoriserade att fortsatt behandla pro­

fessionella kunder som sådana i enlighet med

artikel 71.6 i direktiv 2004/39/EG ska vara auk­

toriserade att behandla dessa kunder som kvali­

ficerade investerare enligt det här direktivet.

___________

(*) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.”

ii) följande led läggas till:

”s) nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad

information som ska lämnas till investerarna så

att de kan förstå arten av och riskerna förenade

med emittenten, garanten och de värdepapper

investerarna erbjuds eller som upptas till handel

på en reglerad marknad och, utan att det påver­

kar tillämpningen av artikel 5.2.b, besluta vilka

erbjudanden av värdepapper de närmare ska be­

akta. Mot bakgrund av erbjudandet och berörda

värdepapper ska nyckelinformationen innehålla

följande, nämligen

i) en kort beskrivning av väsentliga karakteris­

tika och risker förenade med emittenten och

eventuell garant, inbegripet tillgångar, skulder

och finansiell ställning,

ii) en kort beskrivning av väsentliga karakteris­

tika och risker som är förknippade med in­

vesteringen i värdepapperet, inbegripet even­

tuella rättigheter förknippade med värdepap­

peren,

iii) erbjudandets allmänna villkor, inbegripet

uppskattade avgifter som emittenten eller er­

bjudaren tar ut av investeraren,

SV

11.12.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/5

130

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

iv) närmare upplysningar om upptagandet till

handel,

v) motiven för erbjudandet och användningen

av de medel som emissionen tillför.

t) företag med begränsat börsvärde: ett företag som är

noterat på en reglerad marknad och som hade

ett genomsnittligt börsvärde på mindre än

100 000 000 EUR beräknat på slutkursen för

de tre föregående kalenderåren.”

b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen

på finansmarknaderna och för att klargöra kraven i

denna artikel, ska kommissionen genom delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 24a, och med förbehåll för de

villkor som anges i artiklarna 24b och 24c, anta de

definitioner som avses i punkt 1, inbegripet anpassning

av de sifferuppgifter som används för definitionen av

små och medelstora företag och tröskelvärdena för be­

gränsat börsvärde, med beaktande av situationen på

olika nationella marknader, inbegripet den klassificering

som tillämpas av operatörer av reglerade marknader,

unionens lagstiftning och rekommendationer samt den

ekonomiska utvecklingen.”

3. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska

i) första stycket ersättas med följande:

”2. Skyldigheten att offentliggöra prospekt ska

inte gälla följande slag av erbjudanden, nämligen

a) erbjudanden av värdepapper som riktas endast till

kvalificerade investerare, och/eller

b) erbjudanden av värdepapper som riktas till färre

än 150 fysiska eller juridiska personer som inte

är kvalificerade investerare, per medlemsstat, och/

eller

c) erbjudanden av värdepapper som riktas till inves-

terare som förvärvar värdepapper för ett sam­

manlagt vederlag på minst 100 000 EUR per in­

vesterare för varje separat erbjudande, och/eller

d) erbjudanden av värdepapper med ett nominellt

värde per enhet på minst 100 000 EUR, och/eller

e) erbjudanden av värdepapper för ett sammanlagt

vederlag i unionen på mindre än 100 000 EUR,

som ska beräknas för en tolvmånadersperiod.”

ii) följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna ska inte begära ytterligare ett pros-

pekt vid någon sådan efterföljande återförsäljning av

värdepapper eller slutlig placering av värdepapper via

finansiella mellanhänder, så länge ett giltigt pros-

pekt finns tillgängligt i enlighet med artikel 9 och

emittenten eller den person som ansvarar för upp­

rättandet av ett sådant prospekt i ett skriftligt avtal

godkänner att det används.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen

på finansmarknaderna, inbegripet inflation, ska kom­

missionen, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 24a, och med förbehåll för de villkor som anges

i artiklarna 24b och 24c, anta åtgärder avseende gräns-

värdena punkt 2 c-e i den här artikeln.”

4. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska

i) leden c-e ersättas med följande

”c) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska till­

delas i samband med en fusion eller fission, un­

der förutsättning att det föreligger ett dokument

som den behöriga myndigheten anser innehålla

information som är likvärdig med den i prospek­

tet med beaktande av kraven i unionslagstift­

ningen.

d) Utdelning som betalas till de befintliga aktieä­

garna i form av aktier av samma kategori som

de aktier som utdelningen gäller, under förutsätt­

ning att ett dokument som innehåller infor­

mation om aktiernas antal och art samt om mo­

tiven och de närmare formerna för erbjudandet

görs tillgängligt.

e) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska till­

delas nuvarande eller tidigare styrelseledamöter

eller anställda av deras arbetsgivare eller av ett

anslutet företag, förutsatt att företaget har sitt

huvudkontor eller säte i unionen och förutsatt

att ett dokument tillhandahålls med information

om värdepapperens antal och art samt om moti­

ven och de närmare formerna för erbjudandet.”

ii) följande stycken läggas till:

”Led e ska också gälla för företag etablerade utanför

unionen vars värdepapper är upptagna till handel

antingen på en reglerad marknad eller på en mark­

nad i tredjeland. I det senare fallet ska undantaget

gälla förutsatt att tillräcklig information, inbegripet

dokumentet som avses i led e, finns tillgängligt åt­

minstone på ett språk som allmänt används i inter­

nationella finanskretsar och förutsatt att kommissio­

nen har antagit ett beslut om likvärdighet avseende

tredjelandsmarknaden i fråga.

SV

L 327/6

Europeiska unionens officiella tidning

11.12.2010

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

131

På begäran av den behöriga myndigheten i en med­

lemsstat ska kommissionen anta ett beslut om lik­

värdighet i enlighet med det förfarande som avses i

artikel 24.2 om den rättsliga och tillsynsmässiga ra­

men i ett tredjeland säkerställer att en reglerad mark­

nad som är auktoriserad i detta tredjeland uppfyller

de rättsligt bindande krav som, för tillämpningen av

undantaget i led e, är likvärdiga med de krav som

följer av Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhan­

del och otillbörlig marknadspåverkan (marknads­

missbruk) (*), av avdelning III i direktiv 2004/39/EG

och av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/109/EG av den 15 december 2004 om har­

monisering av insynskraven angående upplysningar

om emittenter vars värdepapper är upptagna till

handel på en reglerad marknad (**), och som är fö­

remål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i

detta tredjeland. Denna behöriga myndighet ska

ange varför den anser att det berörda tredjelandets

rättsliga och tillsynsmässiga ramar är att betrakta

som likvärdiga och ska lämna relevant information

i detta avseende.

Ett sådant tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga

ramar får anses vara likvärdiga om de uppfyller

minst följande villkor:

i) Marknaderna är föremål för auktorisering och för

fortlöpande effektiv tillsyn och efterlevnadskont­

roll.

ii) Marknaderna har tydliga och transparenta regler

för upptagande till handel av värdepapper, så att

handeln med dessa värdepapper kan ske på ett

rättvist, välordnat och effektivt sätt och att de är

fritt överlåtbara.

iii) Emittenter av värdepapper är skyldiga att lämna

regelbundet återkommande och löpande infor­

mation för att säkerställa ett gott skydd för in­

vesterarna.

iv) Marknadernas transparens och integritet säker­

ställs genom förhindrande av marknadsmissbruk

i form av insiderhandel och otillbörlig marknads­

påverkan.

När det gäller led e får kommissionen, för att kunna

beakta utvecklingen på finansmarknaderna, genom

delegerade akter i enlighet med artikel 24a, och

med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna

24b och 24c, anta åtgärder för att precisera ovan­

nämnda kriterier eller lägga till ytterligare kriterier

som ska tillämpas i samband med bedömningen

av likvärdigheten.

___________

(*) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

(**) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.”

b) I punkt 2 ska led d ersättas med följande:

”d) Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas i

samband med en fusion eller fission, under förutsätt­

ning att det föreligger ett dokument som den behö­

riga myndigheten anser innehålla information som

är likvärdig med den i prospektet med beaktande av

kraven i unionslagstiftningen.”

5. Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska

i) inledningen i första stycket ersättas med följande:

”2. Prospektet ska innehålla information om

emittenten och om de värdepapper som ska erbjudas

allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad

marknad. Det ska även innehålla en sammanfattning

som, på det språk på vilket prospektet ursprungligen

upprättades, ska vara kortfattad och skriven med ett

icke-tekniskt språk, och förmedla nyckelinformation.

Prospektsammanfattningens format och innehåll ska,

i förening med prospektet, ge tillfredsställande infor­

mation om värdepapperets väsentliga element för att

hjälpa investerare när de överväger att investera i

sådana värdepapper.

Sammanfattningen ska upprättas i ett standardiserat

format för att möjliggöra jämförelser med samman­

fattningar för liknande produkter, och dess innehåll

ska ge nyckelinformation om de berörda värdepap­

peren för att hjälpa investerare när de överväger att

investera i sådana värdepapper. Sammanfattningen

ska också innehålla en varning om”

ii) andra stycket ersättas med följande:

”Om prospektet gäller upptagande till handel på en

reglerad marknad av icke-aktierelaterade värdepapper

med ett nominellt värde på minst 100 000 EUR ska

ingen sammanfattning krävas, utom när en med­

lemsstat så kräver i enlighet med artikel 19.4.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Emittenten, erbjudaren eller den person som an­

söker om upptagande till handel på en reglerad mark­

nad får upprätta prospektet som ett sammanhängande

eller flera separata dokument. I ett prospekt som består

av separata dokument ska den begärda informationen

delas upp i ett registreringsdokument, en värdepappers­

not och en sammanfattning. Registreringsdokumentet

ska innehålla information om emittenten. Värdepap­

persnoten ska innehålla informationen om de värdepap­

per som erbjuds allmänheten eller som ska upptas till

handel på en reglerad marknad.”

SV

11.12.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/7

132

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

c) Punkt 4 tredje stycket ska ersättas med följande:

”Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i

vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras

tillgängliga för investerarna och registreras hos den be­

höriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt medde­

las av emittenten till den behöriga myndigheten i värd­

medlemsstaten varje gång ett erbjudande till allmänhe­

ten görs så snart det är praktiskt möjligt, och om möj­

ligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten

börjar gälla eller de berörda värdepapperen tas upp till

handel. De slutgiltiga villkoren ska endast innehålla in­

formation som avser värdepappersnoten och ska inte

användas för att komplettera grundprospektet;

artikel 8.1 a ska tillämpas i dessa fall.”

d) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen

på finansmarknaderna och specificera de villkor som

fastställs i denna artikel ska kommissionen genom de­

legerade akter i enlighet med artikel 24a, och med för­

behåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c

anta åtgärder som avser följande:

a) Formatet för prospektet eller grundprospektet, sam­

manfattningen, de slutgiltiga villkoren och tilläggen.

b) Det närmare innehållet och specifika formatet för

den nyckelinformation som ska ingå i sammanfatt­

ningen.

Dessa delegerade akter ska antas senast den 1 juli

2012.”

6. Artikel 6.2 andra stycket ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska dock säkerställa att inget civilrättsligt

ansvar ska kunna åläggas en person enbart på grund av

sammanfattningen, inklusive översättningen därav, om den

inte är vilseledande, felaktig eller oförenlig med de andra

delarna av prospektet eller om den inte, tillsammans med

andra delar av prospektet, ger nyckelinformation för att

hjälpa investerare när de överväger att investera i sådana

värdepapper. Sammanfattningen ska innehålla en tydlig

varning i detta avseende.”

7. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Detaljerade delegerade akter avseende vilka speci­

fika uppgifter som måste ingå i prospekten och för

undvikande av dubblering av information när ett pro­

spekt består av separata dokument ska antas av kom­

missionen i enlighet med artikel 24a, och med förbehåll

för de villkor som anges i artiklarna 24b och 24c.”

b) I punkt 2 ska

i) led b ersättas med följande:

”b) De olika kategorierna och arterna av erbjudan­

den och upptagande till handel på en reglerad

marknad av icke-aktierelaterade värdepapper.

Den information som krävs i ett prospekt ska

vara tillfredsställande för berörda investerare

när det gäller icke-aktierelaterade värdepapper

med ett nominellt värde per enhet på minst

100 000 EUR.”

ii) led e ersättas med följande:

”e) Emittenternas olika verksamheter och storlek,

särskilt kreditinstitutioner som emitterar icke-ak­

tierelaterade värdepapper enligt artikel 1.2 j, fö­

retag med begränsat börsvärde och små och me­

delstora företag. För dessa företag ska infor­

mationskraven anpassas till deras storlek och i

tillämpliga fall till att de bedrivit verksamhet un­

der kortare tid.”

iii) följande punkt läggas till:

”g) ett proportionerligt regelverk för offentliggö­

rande ska gälla för aktieerbjudanden från företag

vars aktier av samma klass upptas till handel på

en reglerad marknad eller en multilateral han­

delsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.15

i direktiv 2004/39/EG, som är föremål för till­

fredsställande löpande krav på offentliggörande

och regler om marknadsmissbruk, förutsatt att

emittenten inte har underlåtit att tillämpa lag­

stadgade företrädesrätter.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. De delegerade akter som avses i punkt 1 ska

bygga på de standarder för finansiell och icke-finansiell

information som fastställts av internationella organisa­

tioner för tillsyn över värdepappersmarknaden, särskilt

Iosco och på de icke uttömmande bilagorna till detta

direktiv.”

8. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) I inledningen av punkt 2 och i punkt 3 ska ”genom­

förandeåtgärder” ersättas med ”delegerade akter”.

b) Följande punkt ska införas:

”3a. Om en medlemsstat står som garantigivare för

värdepapper, ska emittenten, erbjudaren eller en person

som begär upptagande till handel på en reglerad mark­

nad, när denne upprättar prospekt i enlighet med

artikel 1.3, ha rätt att utelämna information om sådan

garantigivare.”

SV

L 327/8

Europeiska unionens officiella tidning

11.12.2010

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

133

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen

på finansmarknaderna och specificera de villkor som

fastställs i denna artikel ska kommissionen genom de­

legerade akter i enlighet med artikel 24a, och med för­

behåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och

24c, anta åtgärder i fråga om punkt 2.”

9. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Prospekt ska vara giltiga i 12 månader efter god­

kännandet när det gäller erbjudanden till allmänheten

eller upptagande till handel på en reglerad marknad,

förutsatt att de vid behov kompletteras med tillägg

när så krävs enligt artikel 16.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Ett registreringsdokument enligt artikel 5.3 som

ingivits i förväg och godkänts ska vara giltigt i högst 12

månader. Registreringsdokumentet, vid behov uppdate­

rat enligt artikel 12.2 eller 16, ska tillsammans med

värdepappersnoten och sammanfattningen betraktas

som ett giltigt prospekt.”

10. Artikel 10 ska utgå.

11. Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska tillåta att information inför­

livas i prospekten genom hänvisning till ett eller flera

tidigare eller samtidigt offentliggjorda dokument som

har godkänts av den behöriga myndigheten i hemmed­

lemsstaten eller givits in till denna i enlighet med detta

direktiv eller direktiv 2004/109/EG. Informationen ska

vara den allra senaste som emittenten har tillgänglig. I

sammanfattningen får det inte införlivas någon infor­

mation genom hänvisning.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen

på finansmarknaderna och specificera de villkor som

fastställs i denna artikel ska kommissionen genom de­

legerade akter i enlighet med artikel 24a, och med för­

behåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och

24c, anta åtgärder i fråga om den information som

ska införlivas genom hänvisning.”

12. Artikel 12.2 ska ersättas med följande:

”2. I detta fall ska värdepappersnoten innehålla den in­

formation som normalt skulle ha lämnats i registrerings­

dokumentet om någon materiell ändring eller nyligen in­

träffad händelse, som skulle kunna påverka investerares

bedömningar, har förekommit sedan det senaste uppdate­

rade registreringsdokumentet, såvida inte sådan infor­

mation ges i ett tillägg i enlighet med artikel 16. Värdepap­

persnoten och sammanfattningen ska godkännas separat.”

13. Artikel 13.7 ska ersättas med följande:

”7. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på

finansmarknaderna och specificera de villkor som fastställs

i denna artikel ska kommissionen genom delegerade akter i

enlighet med artikel 24a, och med förbehåll för de villkor

som anges i artiklarna 24b och 24c, anta åtgärder i fråga

om villkoren för justering av tidsfristerna.”

14. Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska

i) led c i första stycket ersättas med följande:

”c) i elektronisk form på emittentens webbplats samt,

i tillämpliga fall, på webbplatsen för de finansiella

mellanhänder, däribland betalningsombud, som

placerar eller säljer värdepapperen, eller”

ii) andra stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska kräva att emittenter, eller per­

soner med ansvar för att upprätta ett prospekt, som

offentliggör sina prospekt i enlighet med led a eller b

också ska offentliggöra sina prospekt i elektronisk

form i enlighet med led c.”

b) Punkt 8 ersättas med följande:

”8. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen

på finansmarknaderna och specificera de villkor som

fastställs i denna artikel ska kommissionen genom de­

legerade akter i enlighet med artikel 24a, och med för­

behåll för de villkor som anges i artiklarna 24b och

24c, anta åtgärder i fråga om punkterna 1–4 i denna

artikel.”

15. Artikel 15.7 ska ersättas med följande:

”7. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på

finansmarknaderna och för att specificera kraven enligt

denna artikel ska kommissionen genom delegerade akter

i enlighet med artikel 24a, och med förbehåll för de villkor

som anges i artiklarna 24b och 24c anta åtgärder i fråga

om spridning av annonser som gäller planerade erbjudan­

den av värdepapper till allmänheten eller upptagande till

handel på en reglerad marknad, framför allt innan prospek­

ten har gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teck­

ningstiden inletts samt i fråga om punkt 4 i den här ar­

tikeln.”

SV

11.12.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/9

134

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

16. Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Tillägg till prospekt

1. Varje ny omständighet av betydelse, sakfel eller för­

biseende i samband med informationen i ett prospekt som

kan påverka bedömningen av värdepapperen och som

uppkommer eller uppmärksammas mellan tidpunkten för

godkännandet av prospektet och det slutliga upphörandet

av erbjudandet till allmänheten respektive den tidpunkt då

handeln på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad

som inträffar senare, ska uppges i ett tillägg till prospektet.

Sådana tillägg ska godkännas på samma sätt inom högst

sju arbetsdagar och offentliggöras på åtminstone samma

sätt som när det ursprungliga prospektet offentliggjordes.

Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna,

ska också kompletteras om så är nödvändigt för att beakta

den nya informationen i tillägget.

2. Om prospektet avser ett värdepapperserbjudande till

allmänheten ska investerare som redan har samtyckt till att

köpa eller teckna sig för värdepapperen innan tillägget

offentliggörs ha rätt att återkalla sina godkännanden

inom två arbetsdagar efter det att tillägget offentliggjorts,

förutsatt att den nya omständigheten, sakfelet eller förbise­

endet i punkt 1 inträffade före det slutliga upphörandet av

erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepap­

peren. Denna period kan förlängas av emittenten eller er­

bjudaren. Sista dagen för rätten till återkallande ska anges i

tillägget.”

17. Artikel 18.1 ska ersättas med följande:

”1. På begäran av emittenten eller den person som an­

svarar för utformningen av prospektet ska den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten inom tre arbetsdagar

räknat från mottagandet av begäran, eller inom en arbets­

dag efter godkännandet av prospektet om begäran bifogas

utkastet till prospekt, översända ett intyg om godkännande

till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, av vil­

ket det ska framgå att prospektet har upprättats i enlighet

med detta direktiv, samt en kopia av det prospektet. I till­

lämpliga fall ska intyget åtföljas av en översättning av

sammanfattningen, som emittenten eller den person som

ansvarar för utformningen av prospektet ska se till att

framställa. Samma förfarande ska tillämpas på alla tillägg

till prospektet. Även emittenten eller den person som an­

svarar för upprättandet av prospektet ska underrättas om

godkännandeintyget samtidigt med den behöriga myndig­

heten i värdmedlemsstaten.”

18. Artikel 19.4 ska ersättas med följande:

”4. När en ansökan görs i en eller flera medlemsstater

om upptagande till handel på en reglerad marknad av icke-

aktierelaterade värdepapper vilkas nominella värde per en­

het är minst 100 000 EUR, ska prospektet avfattas an­

tingen på ett språk som godtas av de behöriga myndighe­

terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten eller på

ett språk som allmänt används i internationella finanskret­

sar, efter emittentens, erbjudarens eller den persons som

ansöker om upptagande till handel val, beroende på om­

ständigheterna. Medlemsstaterna får välja att i sin natio­

nella lagstiftning kräva att en sammanfattning ska upprät­

tas på deras officiella språk.”

19. Artikel 20.3 första stycket ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlig­

het med artikel 24a, och med förbehåll för de villkor som

anges i artiklarna 24b och 24c anta åtgärder som bestäm­

mer allmänna ekvivalenskriterier på grundval av de krav

som fastställs i artiklarna 5 och 7.”

20. I artikel 21.4 d ska ”dess genomförandeåtgärder” ersättas

med ”de delegerade akter som där anges”

21. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 24a

Utövande av delegering

1. Den befogenhet att anta de delegerade akter som

avses i artiklarna 1.4, 2.4, 3.4, 4.1 femte stycket, 5.5,

7.1, 8.4, 11.3, 13.7, 14.8, 15.7 och 20.3 första stycket

ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och

med den 31 december 2010. Kommissionen ska utarbeta

en rapport om den delegerade befogenheten senast sex

månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen

av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av

samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet

eller rådet i enlighet med artikel 24b.

2. Så snart som kommissionen antar en delegerad akt

ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet

denna.

3. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kom­

missionen med förbehåll för de villkor som anges i artik­

larna 24b och 24c.

Artikel 24b

Återkallande av delegering

1. Den delegering av befogenheter som avses i

artikel 1.4, 2.4, 3.4, 4.1 femte stycket, 5.5, 7.1, 8.4, 11.3,

13.7, 14.8, 15.7 eller 20.3 första stycket får när som helst

återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den institution som inlett ett internt förfarande för

att besluta om återkallande av delegering ska sträva efter

att underrätta den andra institutionen och kommissionen i

rimlig tid innan ett slutligt beslut fattas, och ange den

delegerade befogenhet som kan komma att återkallas.

SV

L 327/10

Europeiska unionens officiella tidning

11.12.2010

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

135

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av

de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det

får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet an­

givet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade

akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Eu­

ropeiska unionens officiella tidning.

Artikel 24c

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en

delegerad akt inom en period på tre månader från delgiv­

ningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna pe­

riod förlängas med tre månader.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid ut­

gången av den period som avses i punkt 1 har invänt

mot den delegerade akten, ska den offentliggöras i Europe­

iska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som

anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unio­

nens officiella tidning och träda i kraft innan denna period

löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet

har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt

att göra några invändningar.

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en

delegerad akt inom den period som avses i punkt 1, ska

den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-

fördraget ska den institution som invänder mot en delege­

rad akt ange skälen för detta.”

22. I avsnitten I C, III och IV i bilaga I, avsnitt II i bilaga II,

avsnitten II och III i bilaga III och tredje strecksatsen i

bilaga IV ska ”nyckelinformation” ersättas med ”väsentlig

information”.

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2004/109/EG

Direktiv 2004/109/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 2.1 i i ska ersättas med följande:

”i) för en emittent av skuldebrev vars nominella värde per

enhet understiger 1 000 EUR eller en emittent av aktier

— om emittenten har sitt säte i unionen: den medlems­

stat där den har sitt säte,

— om emittenten har sitt säte i ett tredjeland: den med­

lemsstat som avses i artikel 2.1 m iii i direktiv

2003/71/EG.

Definitionen av ”hemmedlemsstat” ska tillämpas för skul­

debrev i andra valutor än euro, förutsatt att värdet av det

nominella värdet per enhet på emissionsdagen understiger

1 000 EUR, såvida det inte är nästan lika med 1 000

EUR.”

2. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b) En emittent av enbart skuldebrev som är upptagna till

handel på en reglerad marknad och vars nominella

värde per enhet uppgår till minst 100 000 EUR eller,

om skuldebreven är utställda i en annan valuta än

euro, värdet av detta nominella värde per enhet på

emissionsdagen motsvarar minst 100 000 EUR.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4. Genom undantag från punkt 1 b ska artiklarna 4,

5 och 6 inte tillämpas på emittenter av enbart skuldebrev

vars nominella värde per enhet uppgår till minst 50 000

EUR eller, om skuldebreven är utställda i en annan valuta

än euro, värdet av detta nominella värde per enhet på

emissionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR, och som

redan tagits upp till handel på en reglerad marknad i

unionen före den 31 december 2010 så länge som så­

dana skuldebrev fortfarande är utestående.”

3. Artikel 18.3 ska ersättas med följande:

”3. Om endast innehavare av skuldebrev med ett nomi­

nellt värde per enhet på minst 100 000 EUR eller, i fråga om

skuldebrev utställda i en annan valuta än euro, vars nomi­

nella värde per enhet på emissionsdagen motsvarar minst

100 000 EUR, ska sammankallas till ett möte, får emittenten

välja att hålla detta i vilken medlemsstat som helst, förutsatt

att alla hjälpmedel och all information som krävs för att

innehavarna ska kunna utöva sina rättigheter står till för­

fogande i denna medlemsstat.

Valmöjligheten i första stycket ska även gälla för emittenter

av skuldebrev vars nominella värde per enhet uppgår till

minst 50 000 EUR eller, om skuldebreven är utställda i en

annan valuta än euro, värdet av detta nominella värde per

enhet på emissionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR, och

som redan tagits upp till handel på en reglerad marknad i

unionen före den 31 december 2010 så länge som sådana

skuldebrev fortfarande är utestående, förutsatt att alla hjälp­

medel och all information som krävs för att innehavarna ska

kunna utöva sina rättigheter står till förfogande i den med­

lemsstat som emittenten valt.”

SV

11.12.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/11

136

Prop. 2014/15:115

Bilaga 3

4. Artikel 20.6 ska ersättas med följande:

”6. När värdepapper vars nominella värde per enhet är

minst 100 000 EUR, eller när skuldebrev som är utställda

i en annan valuta än euro och som på emissionsdagen mot­

svarar minst 100 000 EUR är upptagna till handel på en

reglerad marknad i en eller flera medlemsstater, ska med

undantag från punkterna 1–4 den obligatoriska informatio­

nen lämnas ut till allmänheten antingen på ett språk som

godtas av de behöriga myndigheterna i hem- och värdmed­

lemsstaten, eller på ett språk som allmänt används i interna­

tionella finanskretsar, beroende på vad emittenten väljer eller

den väljer som utan emittentens samtycke har begärt att

dessa värdepapper skulle tas upp till handel.

Undantaget i första stycket ska även tillämpas på skuldebrev

vars nominella värde per enhet uppgår till minst 50 000

EUR eller, om skuldebreven är utställda i en annan valuta

än euro, värdet av detta nominella värde per enhet på emis­

sionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR, och som redan

tagits upp till handel på en reglerad marknad i en eller flera

av medlemsstaterna före den 31 december 2010 så länge

som sådana skuldebrev fortfarande är utestående.”

Artikel 3

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar

och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta

direktiv senast den 1 juli 2012. De ska till kommissionen genast

överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en

jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Medlemsstaterna ska bestämma hur

en sådan hänvisning ska göras.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna tex­

terna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Översyn

Senast den 1 januari 2016 ska kommissionen utvärdera till­

lämpningen av direktiv 2003/71/EG, ändrat genom det här

direktivet, särskilt när det gäller bestämmelsernas tillämpning

och konsekvenser, inbegripet ansvar i fråga om sammanfatt­

ningen med nyckelinformation, följderna av undantaget enligt

artikel 4.1 e om skyddet av de anställda och det proportioner­

liga regelverket för offentliggörande enligt artikel 7.2 e och g

samt offentliggörandet av prospekt i elektronisk form i enlighet

med artikel 14, och kommissionen ska se över artikel 2.1 m ii

avseende begränsningen vid fastställande av hemmedlemsstat

för emittenter av icke-aktierelaterade värdepapper med ett no­

minellt värde som understiger 1 000 EUR i syfte att överväga

huruvida denna bestämmelse ska kvarstå eller upphävas. Kom­

missionen ska vidare bedöma behovet av att se över definitio­

nen av begreppet ”erbjudande till allmänheten” och behovet av

att definiera begreppen ”primär marknad” och ”sekundär mark­

nad”, och i detta sammanhang fullt klarlägga kopplingarna mel­

lan direktiv 2003/71/EG och direktiven 2003/6/EG och

2004/109/EG. Efter denna utvärdering ska kommissionen lägga

fram en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov

åtföljd av förslag till ändringar av direktiv 2003/71/EG.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 24 november 2010.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

O. CHASTEL

Ordförande

SV

L 327/12

Europeiska unionens officiella tidning

11.12.2010

Sammanfattning av promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46)

I promemorian föreslås hur de ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet) som har gjorts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (MiFID II) ska genomföras i svensk rätt.

AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som trädde i kraft den 22 juli 2013. I den lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). En AIF-förvaltare som är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får med stöd av sitt tillstånd i hemlandet, efter ett underrättelseförfarande, även i andra länder inom EES förvalta alternativa investeringsfonder eller marknadsföra andelar eller aktier i sådana fonder.

De ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter samma underrättelseförfarande, får tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom EES. I promemorian föreslås att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i AIFM-direktivet. Som en konsekvens av de ändringarna föreslås även ändringar i lagen (1999:158) om investerarskydd. Vidare föreslås det också en följdändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I promemorian föreslås även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. De ändringarna hänför sig till genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Förslaget innebär att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Vidare klargörs att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Dessa ändringar innebär att förutsättningarna för en investerares rätt till återkallelse enligt bestämmelsen blir desamma som i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när

värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet).

Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder föreslås träda i kraft den 3 juli 2015. Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

34 §3

Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget.

Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget.

En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet.

En investerare som innan ett tillägg till ett prospekt som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. Detta gäller dock bara om den nya omständig-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU. 2 Lagen omtryckt 1992:558. 3 Senaste lydelse 2012:378.

heten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

I tillägget till prospektet ska sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke anges.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2. För rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs1 att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag betyder

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en svensk AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i

a) 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

b) 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt

d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1–3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller som driver verksamhet från filial i Sverige med

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. 2 Senaste lydelse 2013:568.

stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 samma lag.

4 §3

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIFförvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIFförvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES.

6 §4

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets eller bolagets filial i Sverige skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare besluta att institutets, bolagets eller AIFförvaltarens filial i Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

När ersättning fastställs enligt denna lag ska i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland.

3 Senaste lydelse 2013:568. 4 Senaste lydelse 2007:1434.

7 §5

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIFförvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller

AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

16 §6

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

21 §7

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det ut-

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare försatts i

5 Senaste lydelse 2013:568. 6 Senaste lydelse 2013:568. 7 Senaste lydelse 2013:568.

ländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

23 §8

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

24 §9

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller AIFförvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller

Om institutet, bolaget eller AIFförvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet, bolaget eller

AIF-förvaltaren ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det eller den inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett

8 Senaste lydelse 2013:568. 9 Senaste lydelse 2007:1434.

bolagets hemland har samtyckt till beslutet.

sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland har samtyckt till beslutet.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 7 §, 3 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §

Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland,

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller

3. tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §.

3 kap.

2 §

En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och

4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9–12, 14, 21–27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

5 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och utförande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster

1 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag,

1. förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i

Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet, och

2. i Sverige tillhandahålla tjänster som avses i 3 kap. 2 §, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska tillhandahållas här i landet.

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

8 §

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

6 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES och utförande av

diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster

1 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES eller tillhandahålla sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIFförvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

Vid tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § och enligt det har rätt att tillhandahålla tjänster av det slag som dem som ska tillhandahållas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöver-

Om förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänst-

skridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

erna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänsterna, samt

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

1. filialens organisation,

2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt

3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1§ första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt

1

§ första stycket 1

eller 2 § tillämpas 9 kap.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig över promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46)

Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Konsumentverket, Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Konkurrensverket, Regelrådet, Aktiefrämjandet, Aktiemarknadsbolagens Förening, Aktiemarknadsnämnden, Aktietorget AB, Euroclear Sweden AB, Fastighetsägarna Sverige, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Handelshögskolan i Stockholm, Institutionella ägares förening för regleringsfrågor på aktiemarknaden, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Landsorganisationen i Sverige (LO), Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Tjänstemännens Centralorganisation TCO.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

34 §3

Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget.

Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget.

En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet.

En investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet av tillägget, om

1. prospektet avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten,

2. anmälan gjordes eller sam-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU. 2 Lagen omtryckt 1992:558. 3 Senaste lydelse 2012:378.

tycket skedde innan offentliggörandet, och

3. den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

I tillägget till prospektet ska sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke anges.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2. För rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs1 att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag betyder

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en svensk AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i

a) 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

b) 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt

d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1–3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller som driver verksamhet från filial i Sverige med

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. 2 Senaste lydelse 2013:568.

stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 samma lag.

4 §3

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIFförvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIFförvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES.

6 §4

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets eller bolagets filial i Sverige skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare besluta att institutets, bolagets eller AIFförvaltarens filial i Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

När ersättning fastställs enligt denna lag ska i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland.

3 Senaste lydelse 2013:568. 4 Senaste lydelse 2007:1434.

7 §5

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIFförvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga.

Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller

AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgängliga. I sådana fall ska bestämmelserna om konkursbeslut i denna lag tillämpas.

16 §6

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

21 §7

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det ut-

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare försatts i

5 Senaste lydelse 2013:568. 6 Senaste lydelse 2013:568. 7 Senaste lydelse 2013:568.

ländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

23 §8

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

24 §9

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller AIFförvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller

Om institutet, bolaget eller AIFförvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter, får garantimyndigheten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om institutet, bolaget eller

AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid, får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för

8 Senaste lydelse 2013:568. 9 Senaste lydelse 2007:1434.

bolagets hemland har samtyckt till beslutet.

filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller

AIF-förvaltarens hemland har samtyckt till beslutet.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 7 och 11 §§, 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §

Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland,

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller

3. tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §.

11 §2

I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen,

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen,

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning-

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. 2 Senaste lydelse 2014:991.

arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010,

arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad:

a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen,

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens dele-

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens dele-

gerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,

gerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, i den ursprungliga lydelsen,

13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner, i den ursprungliga lydelsen, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

2 kap.

6 §

Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena, 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

3 kap.

2 §

En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och

4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1,

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1,

9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

9–12, 14, 21–27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar.

5 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster

1 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag,

1. förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i

Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet, och

2. i Sverige tillhandahålla tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska tillhandahållas här i landet.

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

8 §

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

6 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES , diskretionär förvaltning av

investeringsportföljer och sidotjänster

1 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES eller tillhandahålla sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom

EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att

AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Vid tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIFförvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § och enligt det har rätt att tillhandahålla tjänster av samma slag som dem som ska tillhandahållas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

Om förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt

1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänsterna, samt

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

1. filialens organisation,

2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt

3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19– 21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt

1

§ första stycket 1

eller 2 § tillämpas 9 kap.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-03-31

Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika

Brickman samt justitierådet Johnny Herre.

Några värdepappersmarknadsfrågor

Enligt en lagrådsremiss den 26 mars 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella

instrument,

2. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,

3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder,

4. lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561)

om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Henrik Lennefeldt.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med finansiella instrument

Lagrådet föreslår att övergångsbestämmelsen (punkt 2) förtydligas och ges följande lydelse:

Om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse.

Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. 7 §

I paragrafen föreslås en ny punkt, där uttrycket ”tillhandahåller tjänster” används. Se också 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 §. Lagrådet noterar att olika uttryck förekommer i lagen, exempelvis ”erbjudande och tillhandahållande” (3 kap. 2 §) och ”erbjuder och utför tjänster” (5 kap. 8 §). Om uttrycken är avsedda att ha olika betydelser, bör det klargöras vari skillnaderna består. Om inte, förordar Lagrådet att en enhetlig terminologi används. Därvid bör beaktas att samma uttryck förekommer i närliggande lagar, se exempelvis 1 kap. 6 § och 2 kap. 15 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt 4 kap. 1 § och 5 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av de ändringar i direktiv 2014/65/EU som avser direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet)

Artikel i direktiv 2014/65/EU (och i AIFM-direktivet)

Svenska bestämmelser

92.1 (4.1 r vii)

1 kap. 7 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF)

92.2 a (rubriken till artikel 33)

Rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § LAIF

92.2 b (33.1 och 33.2)

5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § LAIF

93.2 (–)

Ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 2015

Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, Y Johansson, I Baylan, K Persson, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi, G Fridolin, A Hadzialic

Föredragande: statsrådet Bolund

Regeringen beslutar proposition Några värdepappersmarknadsfrågor

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

32010L0073

Lag om ändring i lagen (1999:158) om insättningsgaranti

32014L0065

Lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

32014L0065

Lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

32014L0065